You are on page 1of 16

Frida Steenhoff

ETT SÄLLSAMT ÖDE ET CIRKULERADE GENOM världspressen för några år sedan ett avslöjande, som väckte uppmärksamhet. En framstående ämbetsman i Förenta staterna hade avlidit och först efter hans död blev för allmänheten bekant, att den avlidne i livstiden varit en kvinna. Han hade varit tvenne gånger gift. Enligt den s. k. duplicitetens lag kom kort därpå, på andra vägar än press~ns, till min kännedom en äktenskapshistoria, även den från Amerika, som måhända hade psykologiska likhets drag med den ovannämnda ämbetsmannens livsroman. En vacker dag kom herr Mikael Ignace på visit. Ethel hade någon tid förut undrat över, att han ej lät höra av sig, men därpå hade hon sökt slå honom ur hågen. Efter hans första besök kom hon emellertid väl ihåg honom. Så som han satt där i deras lilla salong, klart belyst, avtecknad i brunt mot den gula väggen, blev hans yttre - och

det som hon uppfattade av hans inre - outplånligt fäst i hennes mmne. Hon kände sig en smula förlägen och kunde därför inte genast iakttaga hans ansikte. Under de preliminära fraserna: Var god och tag plats! Än en gång tack för era blommor! Så vänligt av er att komma hit! etc., kände hon, att han hade ett sympatiskt uttryck mera än hon såg det. Hennes blick stannade först en stund vid hans händer. De såg ut som om de varit av elfenben. Hon hade aldrig sett någon ha sådana händer, varken man eller kvinna. De verkade ej levande. Hon erfor ett plötsligt, oförklarligt medlidande med hela mannen för händernas skull, fast de var bildsköna med smala fingrar och fullkomliga naglar. Men de föreföll alltför späda och bräckliga. Hela gestalten för övrigt hade något av bräcklighet, utan att dock vara anmärkningsvärt liten eller spenslig. Hans huvud påminte om Napoleon den förstes. Det mörkbruna håret låg kammat och benat så som man är van att se på Napoleons porträtt. De mejslade dragen, den fina, böjda näsan, den totala skäggfriheten, de tunna, skarpt markerade läpparna, den framskjutande hakan, allt hade likhet med den store Bonaparte.

. Han visste.Vad menar du? frågade Ethel litet hastigt. och . Ethel upptog det ej vidare. som slumpen en gång lärde mig. att de sista orden träffade herr Ignace djupare än meningen var. genom att många gånger ha fått höra det. . och herr Ignace yttrade då: . att Napoleon nog ej skulle brytt sig om. ifall han stubbat fjädrarna på en duva. som skall be om förlåtelse. Det är ett sätt att trassla till en konversation. som om han lika gärna såge.Det är jag. Det blir för långt. sade modern. som hos Ethel frammanat den historiska ideassociationen.Nu kommer han kanske att gå här ofta? Uppmuntrar du till det. på en gång vemodigt vänligt och förebrående: . att du kommer att bli förälskad i den där mannen. . Jag vidhåller bara mitt påstående. Ni måtte inte vara riktigt "manlig". och hon redogjorde för sina nöjen och förströelser.Tror ni. att ämnet föll. Ethel hade ännu ej själv klart tänkt ut denna tanke. Mikael Ignace hade mycket väl förstått hennes tankegång. sade Ethels mor. utbrast Ethelleende. om vilken hans utseende erinrade. Men begär nu ingen utredning. Jag är alltid rädd att köra över människor eller djur. om däri ingår något mått av blodtörstighet? Ethel märkte. . Det var den övermättade intelligens. fru Fairchild.Men likheten låg ändå mest i blicken. Emellertid lyste herr Ignaces konversation åtminstone denna gång icke av någon säregen intelligens. allvarlig och fängslande.Det här är då inte likt Napoleon. tyckte Ethel. vad hon var road av.Det anar mig. Han frågade henne. där han satt. .och temperamentsblicken i det romanskt formade ansiktet. Varför skulle det vara likt Napoleon? Och vilket? frågade Mikael Ignace. De var ej alls avsedda att träffa. när farten ökas till ytterlighet? Jag för min del är en stackare. Han har något mjukt vinnande över Slg. att man blir litet nervös. Därifrån kom samtalet genom någon oväsentlig bibana in på automobilåkning.Förlåt mig? Min gissningsförmåga är klen. så anar jag slutet. föreföll det henne som om han hade ett större mått av både lidelse och reflexion bakom sin panna än människornas flertal. som jag börjat i tysthet.Tycker ni inte. . När herr Ignace gått. Men det låtsade han inte om. Som hon uppfattade herr Ignace. Jag fortsatte högt en tankegång. men i likgiltig ton. att det gör det? frågade han. Jag stubbade en gång av fjädrarna på en duva.

Men inte behöver du oroa dig ännu. . . Hon reagerade: . att kärleken är besvarad. Han anses för en framstående begåvning. att du vet ingenting om honom. Modershjärtat kände medlidande och strängheten försvann. att modern av försiktighetshänsyn gjorde svårigheter. min flicka. Hon måste kasta sig om moderns hals och gråta en stund. Det vill jag inte neka till. utan ovisshetens plågsanuna törntagg hade suttit i bröstet och nu först. Det är för tidigt . . att han är en ansedd man. Hon skulle ej uthärda.Manuna lilla. obetydliga varelse.hon blev litet upprörd. att jag inte vet något om honom? Jo. innan man säkert vet. Låt inte känslorna ta överhand över den kritiska iakttagelsen. Hennes läppar darrade. Han kan vara en dålig människa.Ja. hennes ögon fylldes med tårar. att du törs säga ja åt en främmande man. Säkert hade hon haft en orofylld tid. Och utan att tala om för mig. egentligen allt för god och framstående för mig. att man älskar. som jag inte ett spår känner. Har du inga samvetskval. . svarade Ethel. när något betydelsefullt skall ske. men denna var för ovanlighetens skull både ond och häftig mot sin dotter.När fick du veta det? .Slår han an på dig? fortsatte modern sitt forskande förhör.Jag har alltid förkänslor.är det . Han är en främling här.Du säger. när den var borta. att han skall gå långt inom sitt fack. att du ej vill bryta. att det väntas. det är inte så lätt att berätta.Du har förlovat dig med en man. blev rösten fri.Först i går kväll. som vi vet så litet om. att han är en verkligt bra människa? En vecka senare stod Ethel blyg och rodnande inför sin mor. ser bra ut. att du hållit din mamma utanför ditt hjärtas stora hemlighet? . Om du för sent upptäcker hans verkliga karaktär. Men vad spelar det för roll mot min övertygelse. Då först förstod fru Fairchild hur djupt förälskad hennes dotter var och därtill hur nervöst känslig.Jag är bara så förvånad. att en annan gjorde det före henne. förefaller att ha en god karaktär . Jag har hört. att det skulle gå så hastigt. Han säger sig härstamma från Ungern. Hon hade ej endast gått på rosor och glömt sin moder. han slår an på mig. kan du redan vara så fäst vid honom. sade Ethel bevekande. . jag vet.Det är ej alls säkert. Men betänk. har fått en förmånlig ställning här i Förenta staterna. .

. att det verkade nästan smärtsamt på Ethel. . Du kan inte tro. Hon och Mikael ämnade sannerligen inte förstöra sin tillvaro.Bara en kusin. På samma gång beundrade hon.Den frasen blir nog aldrig utsliten på jorden. så blir de det.Var skulle du få dem ifrån? frågade EtheL . Och jag säkert utan honom. . . På bröllopsdagen gav fru Fairchild en elegant frukost för brudparet och familjens vänner.Å. att det är så förfärligt allvarligt att bli min man? tänkte hon. . .Han har inga bekanta. att utan mig skulle han dö av sorg. som känner honom nära.Tycker han. mamma. var han blek som ett lik och darrade från huvud till fot. . Det beror blott på dem själva att bli lyckliga. sade modern. granskande blick läsa i sin blivande mågs hjärta. .Måtte ni få en sann och fridfull lycka. sade hon innerligt. Ungdomen glammade och en äldre man höll ett tal om att människan skapar själv sitt öde. med absolut förtroende.Jag skulle väl kunna få reda på några bekanta till honom.Hur kan en människa vara så ensam? undrade fru Fairchild. att det sedan skulle komma härliga sommardagar. vad han älskar mig. Hennes tillförsikt var lika stor som hennes glädje.Han har sagt. Hon såg ej tydligt den man. mina kära barn. som skulle ta hennes Ethel ifrån henne.Han har väl några släktingar? . ty han hade redan genom sin djupa och därför smittsamma rörelse gjort henne vek och benägen för honom. Men granskningen blev ej opartisk. det är ingen fras. som utvandrat till Persien. När Mikael Ignace stod inför hennes mor. Individerna gör själva av sitt giftermål ett tillstånd mer eller mindre likt helvetet eller himmelriket. Fru Fairchild blev rörd. TIrar skymde hennes blick. Han menar det. Han var så upprörd. Då torkade hon sina ögon och sökte fI1eden lång. förrän han redan kysst hennes hand och hon slutit honom i sina armar. att han tog kärleken så ansvarsfullt. Ethel hade tagit emot kärleken som man tar emot naturens skönhet om våren.nog garantier? . Denna trösterika maxim tillämpade han även på äktenskapet.Om ni ville uppskjuta allt avgörande om er framtid några månader. . kunde jag under tiden skaffa mig underrättelser? . Ethel tyckte det var ett härligt tal.

Han svarade med en röst. r förrummet var ett inbjudande middagsbord dukat.och blårandiga flicka med det röda håret. bagage. Efter några timmars förlopp blev de nygifta ensamma i kupen. En stund därefter var han ganska återhämtad. r samma ögonblick sjönk hans huvud ned på en kudde. Men hans uttryck förblev detsamma. kyssande och välönskan de. . nej. men han darrade så. och när Ethel ett par gånger förgäves sökt förnya det. att han måste stödja sig vid en stol och . viskade Mikael och ville omfamna Ethel. Hon kände sig över all beskrivning rädd och hjälplös. Hon tog hans hand. Så småningom tystnade Mikael i sitt samtal. Sedan hon baddat hans ansikte med vatten och eau de cologne. Ethel såg. Deras båda rum strålade av ljus. den sista varelsen mellan Ethels lyckliga tid och det som sedan följde. Uppasserskan drog sig tillbaka. där Mikael hyrt rum för några veckor. En uppasserska i blå. De flyttade sig närmare varandra och den återstående vägsträckan sutto de lutade mot varandra. Vad skulle hon göra med honom? Hon hade aldrig återkallat en avsvimmad till medvetande. Han hade svimmat. som han förgäves sökte göra naturlig: . Helt naturligt tog då känslan mera överhand. Ethels hjärta upphörde nästan att slå. trots mörkret.Du är väl inte sjuk. Vid sjutiden var de framme. du mår inte väl?Vila huvudet här. En vagn mötte dem och förde dem till det hotell vid havsstranden. med frukt och blommor.Äntligen var det tid att bryta upp. Då smekte han hennes ömt och sakta. där hon stod som dörrvårdarinna.Säg sanningen. _ Min egen. Så blåste tåget. såg hon upp på honom. jag mår väl. Men han orkade på länge ej tala. Ethel mindes sedan långt fram i livet så väl denna vit.Men jag är upprörd och det ber jag dig förlåta mig. .Nej. ömt samspråkande. vaknade han. Där blev det ett virrvarr av blommor. Ethel såg i det sista sin mor småle och vifta. Mikael. att det var en vacker natur och en ståtlig byggnad. Hon var. Gästerna följde brudparet till stationen.och vitrandig klädning och vit mösssa tog emot dem. Han var alldeles blek. Du ser ut som om du skulle svimma. Mikael? utropade hon oroligt.

Och så hade han något att säga henne. sade han lågt. att du skall kunna förlåta mig.Det vet du. att du är fri. Efter middagen hade de suttit på en balkong med utsikt över havet. sade han. upprepade Ethel tonlöst. Men när mitt mod kommit igen. men jag kan inte. . då skulle jag ångra mig.Ännu törs jag inte vara lycklig. .Låt oss gå in. . Skall du någonsin kunna göra det? Han sprang upp. Han fortsatte: . . . att du inte på minsta vis är min fånge. att du med vigseln.Du är inte bunden vid mig.Älskar du mig. Hon ville ej höra något sorgligt denna kväll.hans röst kvävdes av gråt. Ethel.Det är mer ansvarsfullt än jag velat tillstå för mig själv.Förlåta dig. jag har något att säga dig. Det kunde hon inte bära. Ethel blev förskräckt. Ser du. med färden hit eller genom några andra av våra gemensamma anordningar på något sätt klippt av din tillvaro.Är du sjuk eller är du olycklig? frågade hon lågt. Han sköt sakta ned henne i den ena och satte sig bredvid på sängkanten. Jag har aldrig gjort dig något ont och jag skall aldrig göra dig något ont.Det är mitt hopp.Men då är du i alla fall lycklig? Ethel smög sig till honom med ett befrielsens andedrag. Hjärtat sjönk i Ethel. vad du än får höra? . vad man gör. Du har inte stängt in dig i nya former eller förbundit dig till något. om jag vore hederlig. Där stod ett par fåtöljer vid sängfötterna. Släpp inte den tanken.så förlåter du mig lättare. det är lite kyligt. Nu hade Mikael största möda att inte storgråta. när du betänker. Ångrar du dig? . Du är lika fri som någonsin.Och du kommer aldrig att hata mig. Tro inte.Hur kan du tänka dig det. det svär jag. Det blir. Jag vill tjäna . De skulle ju vara lyckliga och älska varandra. Kom ihåg.De gick in i sovrummet. Man vet inte alltid.Det blir förfärligt svårt för dig att förlåta mig. slog ut med armarna i förtvivlan och kastade sig sedan på knä framför henne. Ethel visste ej. . att man trotsar allt. . . att du är fri . Ethel? . . Man längtar så efter lycka. hur hon skulle fatta hans ord.Om jag vore som jag borde. när jag fått tala ut med dig. . Han lade ömt sin arm om hennes liv. sade han med svag röst.

Ethel satt tyst. .Förlåt mig. Men sedan kom reaktionen. tänkte hon. . min älskade.Man kan kvävas. viskade hon halvhögt. var pinsammare än den förra.Gud. . Ännu i går skulle jag kunnat ge mitt liv i pant. vad jag säger? Då gick ett ljus upp för Ethel och hon kände som om hennes hjärta brast. hon var som förstenad. Man kan trotsa många stormar. kom emot henne med räckta händer.dig i allt. utan för något dunkelt. steg en suck ur hennes själ. att den skiljer oss för alltid. min make. utan att fatta innebörden i hans ord. det är kallt. resten har ingen betydelse. Världen hade i hast blivit en dunkel massa för henne och stjärnorna gav intet ljus. Ethel såg honom i ögonen. Min älskling. Han stängde fönstret. men det har kommit något emellan oss. som hon långsamt fattade. att Mikael aldrig gjort något orätt. när man har ett hjärta att lita på. Ethel. varför drömmer vi oss livet så skönt? Vad är det för en mani vi människor har att föreställa oss verkligheten lyckobringande? Hu. Mikael vandrade av och an. I detsamma kände hon en kvävande ångest. vi skall inte oroa ass. som skulle förstöra deras lycka. Och nu tror jag inte på honom längre. att du ej har ångest för framtiden? . jag har ju dig.Han är min vän. blott vi har varandra.Nej. Till slut måste Mikael fråga: . . Icke för honom.Vad här är kvavt. Plötsligt stannade han framför henne och sade med förtvivlans beslutsamhet: . Är vi då förhäxade båda två? Är det ett hemskt trolleri? Var ny minut. Från sin plats såg Ethel några trädtoppar i mörker. hon kunde ej få fram ett ord. . jag är nervös. Jag är en kvinna. sade Mikael utom sig.Förstår du inte. Vi har varandras hjärta. De syntes ha träffat hennes öron utan att ha inverkat på hennes hjärna. tills jag upphör att andas. att ingenting betyder något. Vi skall inse. ofattligt. Säg. Det dröjde länge. innan hon kunde gråta. En förfärlig hemlighet! Den är kanske så stor. Hon steg upp och kastade sig ned på sängen och borrade in ansiktet i kuddarna.Jag har bedragit dig. Då skakades hon av snyftningar från huvud tiI! fot och kunde på nära en timmes tid ej hejda sina tårar. som gick. Han torkade svetten ur pannan och öppnade ett fönster. En .

ty de blev utsatta för allas iakttagande. ty jag kan nog ej värja mig inför moderns forskande sanningskrav. men uppgav snart försöket Ethellåg orörlig timme efter timme. Till slut kunde hon ej längre tänka. Detta tillstånd går kanske över. Det var som om slaget berövat henne varje tillstymmelse av energi och livskraft. Hon kände sig. allteftersom natten framskred. Men vad var det nu igen? Det gled bort mot stjärnorna. Det var av yttersta vikt. och om att hon var hungrig.Skall jag telegrafera efter hennes mor? Det är detsamma som att avslöja mig själv som en samvetslös bedragare. trösta. härlig park låg där små villor inbäddade i blommor och lummig grönska. att fru Ignace under själva bröllopsnatten blivit sinnessjuk. då det hastigt spriddes. det sjönk i havet. Han förde henne till en stor asyl. De lyckades få hyra en sådan. Innan hon fram emot morgonen somnade. utan agg eller sorg. men med stor likgiltighet. Hennes samtal rörde sig blott om yttre detaljer. När hon vaknade. Låt oss hellre se tiden an. att en ödesdiger förändring försiggått i Ethels sinne. Men jag vill först i yttersta nödfall bekänna. Hon hade glömt det förflutna. Blott några dagar stannade de i hotellet. det upplöstes som en dimma. satt Mikael vid sängkanten och såg på henne. sådan hon trott honom vara.obeskrivlig motvilja mot Mikael började fylla hennes sinne och stred lidelsefullt med den förra bilden av honom. som inte längre föreföll henne uthärdlig. Mikael försökte till en början förklara. vuxit och mognat beslutet att göra sig fri och skiljas från denne förbrytare. att hon kom ihåg det. som hon dock måste minnas. Det blev ett helt år.Vad är nu att göra? tänkte Mikael med förtvivlan. Inom kort hade i hennes hjärta fötts. . Kanske hon aldrig reflekterade . . Mikael tog ledigt från sin tjänst och ägnade sig blott åt Ethel. som i form aven slöja ville sväva ut ur hennes huvud. hade hon en ganska klar förnimmelse av att hon höll på att glömma något. vilketdera kunde Mikael aldrig uppfatta. ohyggligt hemskt. Hennes sista minne var en förtvivlad ansträngning att hålla fast en tanke. Han hade vakat över henne hela natten. ursäkta. tog tjänare och installerade sig för en längre tid. mer och mer svag och förbi. Det var förfärligt allvarligt. Mikael ville ej undanhålla Ethel den bästa läkarevård. I en vidsträckt. Hon bemötte honom genast så egendomligt. Hon såg i honom en sjukvårdare eller -vårderska. De reste till en lämpligare plats. Snart nog märkte Mikael. ordnad enligt modernaste paviljongsystem.

av ren andlig trötthet. som hon stundom i vresig ton bad gå sin väg. Hennes artistiska känsla började vakna på nytt. Först till Tyrolen. De reste till Europa. Då skulle hon energiskt motsatt sig äktenskap för henne. Hon anförtrodde då Mikael. Han ville gottgöra. skulle han sedan försvinna ur hennes åsyn. Den hade ett gott inflytande på Ethel. Ethels tillstånd var oförändrat. Hon var fridsam och fullkomligt ofarlig för sig själv och andra. Där stannade de här och var på små. en vaktare. men läkaren trodde. Hon mindes aldrig för ett ögonblick i Mikael sin förre fästman.Tillstår jag mitt brott. Mikael passade upp på henne med en outtröttlig. en nästan oemotståndlig lust att bekänna allt. fick han. En livlig brevväxling om Ethels hälsotillstånd fördes rnellan Mikael och fru Fairchild. då Mikael samtalade med läkaren om Ethels tillstånd. men han kände liksom. lika mycket för hennes skull som för min egen. att flera medlemmar av den Fairchildska släkten hade haft längre eller kortare anfall av sinnessjukdom. Mikael skaffade henne en skissbok och hon visade intresse för att rita av vackra utsikter. Denna hade även kommit til] asylen för att se sin dotter. då den tanken slog honom: . först till Menton och sedan till Sicilien. Dessemellan var hon apatisk. Där inträdde en märkbar förbättring. hade ej ens någon erinran om gången tillgivenhet. och frestelsen att bekänna återkom aldrig. ödmjuk Omsorg. Jämnt ett år efter deras bröllop lämnade de anstalten. men Ethel kände ej igen sin mor. så skiljer man mig från Ethel. Men det vill jag ej. Han hade redan öppnat läpparna för att berätta hela sammanhanget. Det var ett stort framsteg. Ej att han därför såg sin skuld mindre. Om det lyckades. . Behärskad av klädernas intryck kallade hon honom han.över. att han ej längre var ensam om olyckan. En dag. Ingen kan vaka över henne så hängivet som jag. men hon hade aldrig haft en aning om. att Ethel hade anlag åt det hållet. Han var henne blott en hjälp. lantliga värdshus och njöto av naturens skönhet. Han teg. om han var man eller kvinna. Mot hösten drog de längre söderut. om hon någon gång var nödsakad tala om honom. Dessa underrättelser verkade i någon mån stillande och befriande på Mikael. att hon lika väl kunde vistas annorstädes.Hans enda tanke tycktes vara att genom omsorgsfull vård få henne bra igen.

skulle jag väl inte vara så lugn? Om jag vore alldeles som förr. De framträdde icke så svidande och bjärta. Men vart skall jag taga vägen? Åh.Så livet kan gestalta sig. . Hon såg sig i spegeln. trots allt. kommer dag. En morgon. som skulle fram. kommer råd. att han ville uppoffra andra för sin själviskhets tillgodoseende? Men han är god. Det var en underligt blandad stämning. Det kändes som om ett tungt dok föll av ifrån henne. Hon reste sig upp och såg sig omkring. Vem har hittat på att göra ett så stort nummer av kärlekslyckan? Stackars Mikael! Om han vore en ond ande i den bemärkelsen. fågelkvitter. då Ethel ännu låg i sin säng och såg ut över det blå havet. en stor lättnad att åter vara medveten. Vad skall jag säga till Mikael? Skall jag förlåta honom? Naturligtvis. Det kändes som en stor glädje. strömmade in med balsamiska vindar genom de vidöppna fönstren. sedan vår kärlek kanske tagit slut? Varför gör man också så mycket affär av kärleken? Det är något fel i uppfostran. Då började hon tänka. Allt det ledsamma var ju så långt borta. räckte hon honom handen vänligt. sus och brus från vatten och den övriga naturen. Men på samma gång rylldes hjärtat liksom droppvis av sorg för var ny minnesbild. Han har uppoffrat sig för mig. som härskade i hennes sinne. Ett tvivel steg upp i henne: Är jag verkligen riktigt frisk igen? Hur kan jag vara så säker på det? Om jag vore riktigt klok. Då kan det gå som för mig. Italienska röster med deras dallrande och klara ljud. och då har man lagt sten på börda åt sig själv. att man ej tager någonting för djupt. Tiden hade dock i sin välvilja överdragit sorgens bilder med ett lätt flor. Var kom de ifrån? Det var som om man öppnat slussar för en massa vågor. Hon sjönk ned igen och andades djupt. kände hon sig plötsligt så lätt och glad till sinnes. Hon överraskade sig själv med att le. Ethel grät icke längre. länge forskande. . att det strejkar här inne i huvudet.Vad jag ser gammal ut och tärd. Har han gjort det av egoistisk beräkning? Då lämnar jag honom genast.Slutligen kom hälsan åter helt och hållet. Därpå steg hon upp och klädde sig. Huvudsaken här i livet är. . Hon var på Sicilien. skulle jag lida mera? När Mikael kom in. Det kom så mycket funderingar flygande. Vem vet. om jag ej blivit lika bittert missräknad med en man. Ethellåg och njöt av både rysiskt och andligt välbehag. Varför var hon inte hemma? Med ens kom hon ihåg allt. Jag är tjugoett år och mitt liv är slut.

det var min förhärskande tanke.Äntligen! Tårar strömmade utför hans kinder och han snyftade fram: Jag känner mig ovärdig att ha fått uppleva denna glädjedag. och jag har varit ytterst iakttagande. _ Tala gärna. Men kärleken. utan att ha en aning om min själiska abnormitet.O. Att den icke dödade mig var alla en gåta. Efter endast en kort tid hade jag fått fullkomlig säkerhet i att röra mig. På aftonen rodde de ut på havet. kom ej. De stannade i en liten vik. att han var kvinna. Vad som brände sig med eldskrift fast i min själ var orden. som kärleken kom. efter vad jag kunnat märka.men allvarligt: . Jag fick hans identitet. .ja. Det var först. Mikael samlade sina tankar. Jag hade en kusin. som älskade mig. när jag såg dig. Därpå reste jag till Amerika. oavsett detta.Ja. Jag visste inte om det själv. Här i vänstra tinningen gick kulan in. Jag är defekt. att han levat i ett lyckligt äktenskap. att jag icke är en dålig människa. förr än jag vid tjugotvå års ålder förälskade mig i en ung flicka.Nu behöver du inte längre vara sjukvårdare. Säg allt! Fördölj intet! Jag vill höra. Sedan framsläpade jag tolv år av skamfylld och förtvivlad längtan. Där lade Mikael upp årorna och frågade bedjande: _ Får jag tala litet om mig själv. Det är ett fel här. villrådig. klädd som man. Jag ville älska och bli älskad.Jag vågar säga. . Ingen har någonsin misstänkt något bedrägeri. yppade jag för henne i ett exalterat ögonblick mina känslor. Då faller en dag mina ögon på en säregen levnadshistoria. som låg spegelblankt. Oemotståndligt drevs jag sedan att göra det jag gjorde. Ethel. En häftig sinnesrörelse grep honom: . hurdan du är. som i idealisk älsklighet var ett motstycke till dig. Han lade handen på sin panna. hur han skulle börja. Han emigrerade sedermera till Persien . Jag beslöt mig då för att dö och sköt mig en kula i huvudet. En ansedd man hade avlidit och först efter hans död upptäckte man. Efter flera månaders kvalfylld förälskelse. Åren gick. jag har förut talat med dig om honom. den efterlängtade. Jag skall vara försiktig. . är du frisk igen? . Det fanns ingen annan råd än att jag måste berätta allt för honom och be om hans hjälp. Han skaffade mig alla papper jag kunde behöva. Hon visade mig sin avsky. jag blev gammal. och hur du kunde handla som du gjorde. Ethel? Jag skall inte trötta dig.

Jag har ingen vetskap om det jag längtar efter. . elyeksdömd varelse jag var. som han inte känner. . .jag känner verkligen fasa därför . Men jag är dock ganska ren och oskyldig. och det tycker jag på sätt och vis ännu. Men aldrig skall det beskäras mig någon lycka. Mitt hjärta är så glödande varmt och känsligt. När jag ser dig bland andra män. Kan du ha en gnista medlidande och förlåta mig? .Inte för att jag längtar ifrån dig. vilken vidrig. Men min ställning förefaller mig så skev. kan inte ens jag upptäcka något falskt hos dig. Det gör jag inte. . . sade Ethel vänligt. hurdan jag är. att jag skulle trotsat alla de själsmarter jag utstått? Jag har levat som i ett helvete.Om du verkligen älskat mig.Det begär jag inte. jag förstår inte mig själv. eller lider av ditt sällskap.Nu måste vi skiljas.Jag drevs att handla som jag gjorde. att jag är oerfaren som ett nyfött barn. Ethell Det är ingen skam för dig. Och jag har ingen annan vän.. jag kunde ej annat. Han var fördjupad i framtidstankar. att jag inte står . Sådana ord låter kanske underliga i min mun.kan ändå inte åstadkomma. . Det var enda möjligheten för mig. tillade hon sakta. sade Ethel tankfullt. vad jag vill. Det är icke förenligt med dina övriga egenskaper. Hur har du då kunnat handla som du gjorde? Det är mig obegripligt. men sanningen är. att du hade en karaktär av rent guld. Men fasan att en vacker dag bli upptäckt . Men om det gällt mitt liv. att jag lägger bort min manliga dräkt. jag förstår inte. Du är även mig en gåta. Du bär den för övrigt fUllkomligt illusoriskt.Jag förlåter dig. aldrig bli till ömhet. Du visste inte då. Din förlåtelse är mer än jag vågat hoppas. Mikael syntes ej lyssna till hennes ord. De kyssar vi växlade som förlovade är de enda smekningar. Men mitt medlidande kan aldrig.Det är väl vanan som nu binder dig vid den. Allt är mig en gåta. som skall ha förmildrat min ensamhet. hur jag uthärdar i detta ständiga bedrägeri. Tror du annars. . hade du ej haft hjärta att bedraga mig. Jag måste försöka. när jag dör. Nu vet du. Jag kunde ej annat.Det blir väl bäst så.Jag tyckte. Du är snäll. därför sade hon lågt och hastigt: . Jag är som en blind slav. Du hade då hellre försökt på ärlighetens väg.Jag förstår inte själv. med dina manliga rörelser. svarade han med tillkämpat lugn. som en piska driver fram på en väg. Tack för dem. Ethel gissade hans tankegång.

Vilka kontraster dessa varelser. Han lutade sig ned över båtkanten och tillade: . Dessutom hade konstnären tagit henne i en viss belysning på balkongen. Mikael så säker. undrade Ethel. Och jag gör ingen nytta. det är förfärligt. vill jag be dig om något som bevis på att du förlåtit mig.Jag skall sitta för en målare. litet lutad med breda axlar. att du skall leva upp igen.ut med den. Jag känner mig på andra sidan ungdom. . som endast återkom en kort stund varje eftermiddag och därtill blott vid klara dagar. . att det snart skulle vara färdigt. som gick han sin väg fram på order från ett oblidkeligt öde. fåordig och allvarlig.Vad det är vackert och stilla där nere på botten. den starke. . Jag vill skaffa mig ett arbete och försörja mig själv. ett stackars förolyckat spöke. skönhet och liv. oviss. innan du lämnar mig. beroende på känslighet och stolthet. Hon fann honom städad. Och jag skall då blott vara för dig som en bisarr skepnad. sade Mikael förtvivlad. Dagen därpå kom han hem med en konstnär som han presenterade: . Han var dessutom blyg. Detta sista år skall snart vara som en dröm för dig. orubblig.Herr Leyel.Kanske Mikael bett honom måla långsamt. behärskad. .Att du låter måla ditt porträtt. om du önskar det. Men om hon trott. Under seanserna samtalade de i början föga.Herr Leyel har lovat att göra ditt porträtt. Herr Leyel gjorde sig ingen brådska. . som hon inte själv har reda på. Du är ung och en människa kan vara starkare än hon själv anar. om jag någonsin haft något. vad det är? . Hon har så mycket krafter inom sig. jag tror. Hår och skägg var gråsprängda. tänkte Ethel. Leyel var sluten.Innan du lämnar mig. misstog hon sig. Ethel såg en lång herre. orolig som visste han aldrig . utan att se varken till höger eller vänster. Ethel. Den skall bli min enda glädje sedan. och att jag får behålla din bild. lågmäld. Han var brun i ansiktet med rynkor av ansträngd syn kring ögonen. Vill du bevilja en bön? . som du en gång åkte förbi på en landsväg. Ethel kunde se honom. Men det är sannerligen ej mycket att måla.Låt mig höra. Herr Leyel så skygg. medelålders mannen rodna och bli förlägen för en småsak. . Samma dag börjades hennes porträtt.Allt detta är mitt fel. Mitt utseende är alldeles slut. Men vet du.

satt en stund och bara såg på bilden. . Ethels hjärta började slå livligare. Men han har aldrig kunnat göra sig gällande och ingen förmedlare har han haft mellan sig och den stora publiken. . .Vad tycker ni om det? frågade han för första gången. Av skenet kan jag intet döma. Mikael höll sig med avsikt fjärran från målningsstunderna. . frågade sig Ethel. . svarade Leyellågt. att du har ett sällskap som du trivs med. . bara han blir av med mig och med sitt hjärtas behov efter lycka. att han blivit förälskad i henne. sade hon med en saknadens suck.Vill Mikael. att jag skall tycka om Leyel. Det kändes så underligt. . sade han.Vad jag är glad. när han vandrade bort allena på vägar och stigar för att lämna henne ensam med konstnären. då porträttet började bli färdigt. undrade Ethel inom sig. Vilken underlig blandning företer ej hans själsliv?Men stundom bemäktigar sig mig en plågsam övertygelse.rätt. Hon kände en plötslig sorg över sitt förlorade utseende. . hon som trodde sig borta från allt sådant. Hon förstod nu först. känslig.Om det ginge. Någon framgång har han just inte heller haft på sin konstnärsbana. Därför är han såld. Mikael däremot kommer att gå till rykte och rikedom. eller är han en utlevad. Hon blev upprörd. hur Ethel tyckte om herr LeyeL Ibland yttrade han några gillande ord om konstnären. Emellertid kom den stund. var han skulle sätta sin fot. skulle jag höra till dem.Ni hör kanske till det slags konstnärer som anser att man av vart porträtt bör göra något vackert. men häftigt och med en fullkomligt ny ton av glöd. Han är mäktig den ädlaste självförsakelse. Ethel gick fram till porträttet. sade hon för att avleda sin förvirring. Är det inbillning? Ethel visste föga.Är han så god. mild som han förefaller.Ni är mycket. grym egoist? För mig är alla människor gåtor. att Mikael lider av svartsjuka. steg sedan upp och gick åt sidan: . tyst och med stirrande blick. borta från livet.Det är alldeles för vackert. Har han rent av fört oss samman för att vi skall fästa oss vid varandra? En så oegennyttig tanke skulle ej vara omöjlig för Mikael. hur söndersliten av saknad och sorg han var. Ibland kastade han fram en fråga i förbigående. fast han är uppskattad av kännare för sin vackra färg och sin personliga teknik. mycket vackrare. Leyellade bort penslarna.

Varför tror människor så ofta det goda. att han inte kan återse mig. när det inte behövs? Ethel brevväxlade nu först med sin mor om det hemliga bedrägeri. när de blir bedragna och det onda. att den en människa högt värderar. lovade han henne. Även denna bittra dryck skulle hon tömma. Att en herre dröjer borta på natten är ju intet ovanligt. Ethel plågades aven verk- lig ångest. . Nu insåg hon. visade med grym tydlighet. när han kom sent hem från en vandring i skog och berg. En afton återkom han inte alls. kanske en av de mest påkostande. Vid halsen var en stor sten fastbunden. Och minns du ej. men den allmänna tron lutade åt det hållet. Han får inte ha några falska föreställnmgar om nug. eller träffade slaget honom så hårt. . Till slut hittade man hans kropp i vattnet på ett ganska stort djup under en brant klippa. som därav drogs om henne själv. att skäl till oro verkligen förefanns. var hennes första tanke. ty det som följde var i hög grad ägnat att krossa hennes sista krafter. Hon såg honom aldrig mera. frågade hon klagande. som förgiftat hennes äktenskaps tid. . men hon blev därjämte uppriven av förskräckelse och annan sinnesrörelse. Men varken den natten eller de följande dagarna fann man spår av honom.Jag skall vara försiktig. när liket vid obduktionen befanns vara av kvinnligt kön. hur jag varnade dig för den obekante . sade Ethel en kväll till Mikael. Det kunde de till en början inte förstå. Om den döde varit sin egen baneman blev aldrig bevisat. . Vad hade hänt honom? Vid tretiden på natten väckte hon hotellets folk och lyckades efter långa övertalningar få dem att inse. Ethel sörjde honom djupt.brukade han säga i lugn och belåten ton. De ogrannlaga slutsatser. Du skulle ej en minut levat kvar i ett så falskt förhållande.Avskyr han mig nu. Modern visade sig i hög grad eftervis. Hon gick själv med ut för att söka honom. dömer henne ohörd. skrev hon. att hon nu var en brännmärkt person.Jag måste ofördröjligen berätta sanningen för Leyel. Men Leyel hade flytt och porträttet hade han tagit med sig. vägarna är inte fullkomligt säkra. att hon höll av honom som en trofast vän.Du får inte gå så långt bort ensam. Det var ett brottsligt oförstånd. Det blev ett skandalöst och ytterst pinsamt kommenterande i pressen.

mera hopp. Vart skall jag ta vägen? Hon grubblade över.främlingen? . Ett minne rann Ethel i hågen. Hon fäster sig nästan uteslutande vid skandalen. Hon reste till asylen och blev anställd som hjälpande syster.Vi måste söka inge patienterna mera tro på den egna kraften. . svarade hon vemodigt. som är ännu värre tilltygade av ödet än jag. suckade Ethel vid läsningen av moderns brev.Jag vet. under det hon förde ut ett par små underliga barn på gräsmattan i solskenet. mera insikt om den fria viljans betydelse. att hon skulle vara mindre skeptisk i sin livssyn: .Men man vet ju aldrig. hur man bort göra förr än efteråt.Just så. jag skall återvända till den asyl. Hon är sin egen lyckas smed. Hon önskar ej. att jag nu skall komma hem. det känner jag av tonen i hennes rader. då hon tyvärr saknade kraft och håg till snart sagt allting. . Mamma tänker bara litet på vad jag lidit. utbrast hon till slut. det vackra talet från hennes bröllopsfest. där jag själv en gång fann en fridfull hamn. nickade översköterskan. hur hon skulle använda sin tid. . _ Jag förstår. En dag förmanade henne en av översköterskorna. Där vill jag söka vara till lindring för de arma lekbollar. människan skapar själv sitt öde. Är även moderskärleken ett bedrägeri? Nu är jag i sanning ensam i världen.