Grammatikfakta 2000

Vad r grammatik fr ngot? Alla sprk p jorden har sin egen grammatik. Med grammatik menar man att sprket r uppbyggt p ett visst stt; att det finns olika sorters ord och olika stt att kombinera orden till ngot som andra kan frst. Hur man bjer orden i sprket och hur man kombinerar dem skiljer sig t mellan alla jordens sprk. Ju mindre beslktade sprken r desto strre r skillnaderna. Vad r en grammatisk regel fr ngot? Som du redan vet s blev sprken till lngt innan man satte ord p grammatiken. Orden som man anvnder nr man talar om ett sprks grammatik; verb, pronomen, objekt, plural o.s.v. r beskrivningar av sdant som typiskt fr sprken. Termerna (grammatikorden) har man hittat p fr att kunna tala om sprket. De regler som man pratar om r allts egentligen en beskrivning av hur man brukar bja och anvnda orden i ett sprk. Men ven dessa regler frndras ver tiden. Och det som avgr om frndringen skapar en ny regel r hur mnga sprkanvndare som gr p det nya sttet. Jag gav nycklarna till han, tycker du antagligen lter rtt okej om ngon sger. Det r nmligen vanligt att sga s i talsprket. Men om ngon sa: Jag gav nycklarna till hon, s skulle du tycka att det lt fel. Enligt de grammatiska reglerna r bda alternativen lika fel eftersom personen har anvnt subjektsform i stllet fr objektsform, men det mrks mycket tydligare i den andra meningen. Frndringar i ett sprks grammatik blir frst synliga i talsprket. Nr man pratar gr man det nmligen enkelt fr sig, man har ju nd full koll p om folk fattar vad man sger. I skriftsprket kommer frndringarna betydligt senare. I bcker och tidningar hller man sig till skriftsprkets konventioner. Det gr man fr att minska risken fr missfrstnd. Om man skriver som folk brukar skriva r ju chansen strre att andra fattar vad man menar. Man skriver allts enligt reglerna ven om man inte riktigt pratar p det sttet. De hr skillnaderna mellan talsprk och skriftsprk betyder frsts att den som inte lser mycket inte har samma chans som den vane lsaren att lra sig reglerna. Mitt smtrkiga tips till dig som elev, r allts det vanliga: Ls mycket och skriv mycket s blir du bttre p att lsa och skriva!

Olika sprk har olika grammatik Det mrks p en gng om en sprkanvndare inte behrskar det svenska sprkets grammatik, om ngon till exempel sger en pple i stllet fr ett pple s tycker en svensk frstasprkstalare att det lter konstigt. Igr jag gick till bion, lter nnu konstigare. Den hr typen av grammatiska fel gr man inte om man har svenska som modersml men det r typiska fel fr den som hller p att lra sig svenska. Hur felen kommer att se ut beror p hur grammatiken i personens frstasprk ser ut. Andrasprkstalaren har antagligen anvnt grammatiska regler frn sitt eget modersml och kombinerat dem med de svenska orden. (verstt meningen till engelska s upptcker du att den funkar mycket bttre!) Det finns verkligen jttemnga grammatiska termer! Jag har sjlv inte lrt mig alla fastn jag har lst grammatik p universitetet. nd finns det vissa termer som r ganska viktiga att ha koll p fr att kunna hnga med i ett samtal om sprket. Om man lr sig ngra grammatiska termer ordentligt s kan man fr det mesta alltid klura sig fram till en lsning nr man stter p ett problem med sprket. Jag ska drfr frska att frklara grunderna s enkelt som mjligt.

Ordklasser
Varje ord i sprket kan sorteras in i en speciell ordklass. Det som avgr vilken ordklass ett ord tillhr r hur ordet anvnds i sprket. Det finns 9 eller 12 ordklasser beroende p hur man rknar. Vissa sorters ord r ltta att skilja p; bilen och rullar t ex. Bilen r ett typiskt substantiv och rullar r ett typiskt verb. Om man stter ihop dessa ord bildar de en mening som alla kan frst: Bilen rullar. ven om alla frstr meningen berttar den inte s mycket. Men med enkla knep kan vi frndra meningen s att den berttar mer. Genom att beskriva bilen (substantivet) med ett adjektiv s kan vi gra meningen mer exakt: Den grna bilen rullar.

Nu vet vi att det r den grna bilen som rullar, men vi vet inte p vilket stt den rullar. Med hjlp av en ordklass som heter adverb kan man beskriva just detta: Den grna bilen rullar lngsamt. Nu skriver vi ytterligare en mening om samma bil men i stllet fr substantivet bilen s anvnder vi ett pronomen: Den r inte snabb men snygg. Den hr meningen klarar sig inte ensam eftersom vi har ersatt substantivet med ett personligt pronomen. (Det gjorde meningen kontextbunden.) Men som en del av en berttande text funkar meningen utmrkt.

Schema ver de 5 vanligaste ordklasserna

I schemat hrunder hittar du fem av ordklasserna; substantiv, personliga pronomen, verb, adjektiv och adverb.

Sak- och personord Pronomen (personliga)

Gra- och hndelseord Verb

Beskrivningsord

Substantiv

Adjektiv

Adverb

Ett substantiv r namn p saker, personer och platser men ven p knslor och tillstnd.

Ett personligt pronomen anvnds fr att erstta ett eller flera substantiv i en sats.

Ett verb r ett ord som berttar vad ngon gr eller vad som hnder.

Ett adjektiv r ett ord som beskriver ett substantiv eller ett pronomen.

Ett adverb r ett ord som beskriver ett adjektiv eller ett verb.

Ett substantiv kan nstan alltid bjas i bestmd form eller i plural.

Personliga pronomen finns i subjektsform och i objektsform, i singularform samt i pluralform.

Verb kan bjas i olika tempus (tid).

Adjektiv bjs efter substantivet som de beskriver.

Adverb beskriver oftast en tid, en plats eller ett stt.

Exempel: bil bilen bilarna, Volvo Volvon, Sverige, gldje - gldjen, sknhet sknheter, hsthoppning, frvntan, lngtan, hopp, frustration

Exempel: jag, hon, dig, henne ni, de, hen oss, dem

Exempel: springa, springer, sprang, sprungit, hade, haft, vara, r, varit, leka, lekte, lekt

Exempel: Bilen r grn. Den grna bilen Smaken r god. pplet r gott. Det goda pplet

Exempel: Hon kom genast. (tid) Hon stod dr. (plats) Hon sjng hgt. (stt)

Mer om substantiv
Abstrakta och konkreta substantiv I skriven text r substantiv den vanligast frekommande ordklassen. En bil kan man ta p. Ordet bil r ett substantiv. Allt man kan ta p r substantiv, men man kan inte ta p allt som r substantiv! Nr tog du senast p krleken eller frseningen till exempel? Krlek och frsening r exempel p abstrakta substantiv. Substantiven man kan ta p eller uppleva med ngot annat sinne kallas fr konkreta substantiv; luft, cykel, myggorna och ljudet till exempel. Substantiv kan likna ord frn andra ordklasser Ibland kan ett substantiv likna andra ordklasser men nd vara ett substantiv. Ordet lycka r ett substantiv men liknar ju ordet lycklig som r ett adjektiv. Ordet glmskan r ett substantiv men ordet glmma r ett verb och ordet glmsk r ett adjektiv. Ordet glmd r ett particip. Mnga av vra ord i svenskan kan allts byta ordklass beroende p vad man gr med dem. Det ger oss stora mjligheter att variera det svenska sprket och att konstruera nya ord nr vi behver dem, men det innebr tyvrr allts att det inte rcker med att titta p ett ords grund fr att man ska kunna veta vilken ordklass det tillhr. Man mste prva att bja ordet fr att kunna vara sker. Hur knner man igen ett substantiv? Ett substantiv bde konkreta och abstrakta - kan man (nstan) alltid bja i bestmd form. Exempel: Bil bilen, frsening frseningen, loppa loppan, tak taket. (Namnsubstantiv brukar man dock sllan bja i bestmd form eller i plural och nr det gller namn p lnder och platser funkar det inte alls det r undantaget frn regeln.) Bjningar i bestmd form kan man inte gra med ord som adjektiv eller verb utan att det lter konstigt eller att orden byter ordklass. Testa s fr du se!

Mer om pronomen
Efter substantiv och verb r pronomen den vanligast frekommande ordklassen i skriven text. Pronomen r ord man anvnder istllet fr namn p en person, en sak, eller en freteelse fr att variera sprket. Ordet pronomen betyder ursprungligen "istllet fr namn". Alla ord som man anvnder istllet fr ett substantiv kallas pronomen. Pronomen anvnds fr att sprket inte skall bli fullt av upprepningar. Det finns flera olika sorters pronomen, men den viktigaste sorten att ha koll p r de som kallas fr personliga pronomen.

Schema ver personliga pronomen

subjektsform singular jag du han, hon, hen den, det vi ni de
(frsta person) (andra person) (tredje person) (tredje person) (frsta person) (andra person) (tredje person)

objektsform mig dig honom, henne, hen den, det oss er dem
(frsta person) (andra person) (tredje person) (tredje person) (frsta person) (andra person) (tredje person)

plural

Hur ska man kunna anvnda pronomenschemat? Om du kan svara p frgorna; andra person plural subjektsform? eller frsta person singular objektsform? med hjlp av schemat s kan du tolka det korrekt. (Svar: ni och mig) De och dem-knepet En svr sak nr man skriver kan vara att skilja p de och dem. Drfr skriver mnga hellre dom i sina texter trots att dom r talsprk och br undvikas nr man skriver. Men det finns ett bra knep man kan anvnda dr man byter ut ordet dom mot vi eller oss. D hrs det om det blir fel. Sen gller det att komma ihg att vi och de hr ihop eftersom bda r i subjektsform och att bde oss och dem r i objektsform.

De och dem-knepet - exempel:

Killarna kastade snbollar p dom. Byt ut dom mot vi eller oss. Vi funkar inte men det gr oss. Allts r det objektsformen dem som gller: Killarna kastade snbollar p dem. (Rtt) Dom kastade snbollar p er. Byt ut dom mot vi eller oss. Vi funkar men det gr inte oss. Allts r det subjektsformen de som gller: De kastade snbollar p er. (Rtt)

Mer om verb
Vad r ett verb och hur knner jag igen det? Verb r den nst vanligast frekommande ordklassen i skriven text. Verb r ganska ltta att knna igen eftersom de r ord som handlar om vad ngon gr eller vad som hnder. nd finns det vissa vanliga verb som kan vara svra att knna igen som verb: Har, ska och blir r exempel p hjlpverb som anvnds i kombination med andra verb. Alla verb har en grundform som kallas fr infinitiv och kan bjas i olika tempus (tid).

Schema ver verbens olika tempusformer

Grundform Infinitiv
att ka att springa att cykla att vara att st

Dtid Preteritum (imperfekt)

kte sprang cyklade var stod

Nutid Pluskvamperfekt
hade kt hade sprungit hade cyklat hade varit hade sttt

Framtid Futurum
ska ka ska springa ska cykla ska vara ska st

Perfekt
har kt har sprungit har cyklat har varit har sttt

Presens
ker springer cyklar r str

Starka verb och svaga verb Nr en del verb bjs liknar bjningarna varandra vldigt mycket; ka, kte, kt, ker t ex. ka r ett exempel p ett svagt verb. Springa r ett exempel p ett starkt verb som bjs; springa, sprang, sprungit. I bjningen av starka verb blir skillnaden mellan bjningsformerna stor. De lter olika och ser ibland ocks vldigt olika ut.

Mer om adjektiv
Vad r ett adjektiv och hur knner jag igen det? Adjektiv r ord som beskriver substantiv eller pronomen. Rik, fattig, bl, lng och kort r typiska adjektiv. Mnga adjektiv har ett motsatsord som ocks r ett adjektiv; stor och liten t ex.

Man kan komparera adjektiv: stor, strre, strst; liten, mindre, minst; bl, blare, blast; komplicerad, mer komplicerad, mest komplicerad. Nr man anvnder adjektiv placerar man dem tillsammans med substantivet eller med det pronomen som de beskriver. Man bjer ven adjektiven s att de passar ihop med orden som de beskriver. Detta kallas fr kongruensbjning. Particip - substantivbeskrivande ord som har bildats av verb, nstan adjektiv. Det finns en bjningsform av verben som ltt kan blandas ihop med adjektiven. Denna bjningsform kallas fr particip. Somliga sprkvetare anser att participen r en egen ordklass, andra rknar dem till verben och ytterligare andra anser att de r adjektiv. Hur man br kategorisera dem dem beror p kontexten. Bakad, frstelnad, bjd, bunden, springande och levande r exempel p particip.

Exempel p anvndning av adjektiv och particip i en mening:

Den gamla, begagnade stolen var bde trasig och sliten. Orden gamla och trasig r typiska adjektiv men orden begagnade och sliten r particip. (I den hr meningen anvnds participen fr att beskriva substantivet stol och kan drfr rknas som adjektiv i sammanhanget.) Som du ser i exemplet kan adjektiv och particip placeras bde fre och efter substantivet som de beskriver. Placeringen av beskrivningsord gr att variera mycket i det svenska sprket. Men ju lngre bort ifrn substantivet som beskrivningarna hamnar i en mening, desto lttare uppstr felsyftningar. verkurs Formen gamla r exempel p en kongruensbjning av adjektivet gammal (grundform). Bjningen har hr att gra med att substantivet stolen str i bestmd form.

Satslra
En viktig del av grammatiken handlar hur orden i sprket anvnds tillsammans i meningar och satser. Beroende p hur orden placeras s frndras betydelsen. Det r det som satslra handlar om. Vad r en mening fr ngonting? En mening begrnsas i skriftsprket av en versal i ena nden och en punkt i den andra, eller, i vissa fall, av ett utropstecken eller ett frgetecken. En mening kan grammatiskt se ut p mnga olika stt: Den behver inte alltid best av fullstndiga satser eftersom meningarnas syfte r att tillsammans organisera och gestalta en frfattares eller skribents tankar och ider. Det viktiga d r att helheten gr fram p ett tydligt stt. Men i berttande och frklarande textstycken som det hr, frvntar sig lsaren att finna bde ett predikat och ett subjekt i varje lngre mening. Annars fattar man inte mycket av budskapet. Vad r en sats fr ngonting? En sats r ett antal ord som kombinerats p ett betydelsebrande stt. Fr att en sats ska vara fullstndig krvs det att den innehller bde ett subjekt och ett predikat. (Hunden springer.) I en ofullstndig sats saknas det antingen ett subjekt eller ett predikat.

Frklarar vilken funktion orden har i olika satser. Predikat = p Vad hnder i satsen? Subjekt = s Vem + pred? Direkt objekt = dir Vad + pred + subj? Indirekt objekt = ind Till vem + pred + subj + d.o?

Exempel: Lraren ger eleverna uppmuntran och berm .

s p ind dir
Ngon ger ngon ngot. (predikat) Lraren. (subjekt) Berm och uppmuntran. (direkt objekt) Till eleverna.(indirekt objekt) Vad hnder i satsen? Vem ger? Vad ger lraren? Till vem ger lraren berm och uppmuntran?

Vad r huvudsats och bisats fr ngonting? En huvudsats r en fullstndig sats som i ensamhet kan anvndas som en hel mening. En bisats dremot mste liksom hnga p en huvudsats fr att vara riktigt begriplig. Ofta delar huvudsatsen med sig av sitt subjekt eller sitt predikat till bisatsen/ bisatserna. Det finns ett stt fr den ovane att ta reda p om en sats r en huvudsats eller en bisats. Metoden kallas fr BIFF-regeln. B.I.F.F. = Bisats. Inte. Fre. Finita verbet. Detta betyder att om man stter in ett inte i en bisats s hamnar det fre satsens finita verb (det tempusbjda verbet). Se hr!

De fick diska hela frmiddagen eftersom de hade skjutit upp

finit verb finit verb

jobbet hela veckan. De fick inte diska hela frmiddagen eftersom de inte hade skjutit upp jobbet hela veckan. De fick diska hela frmiddagen eftersom de hade skjutit upp
huvudsats bisats

jobbet hela veckan.

Inom en mening kan man i princip flytta runt satserna helt fritt s lnge som meningen innehller bde ett subjekt och ett predikat. Detta gr man fr att skapa flyt i texten som helhet, fr att f meningarna att haka tag i varandra p ett frsteligt - men ocks p ett estetiskt tilltalande stt. Att flytta runt satser r ett av skribentens bsta verktyg nr det gller att frbttra en text. Det gller att p ett snyggt stt locka, leda och lura lsaren genom texten, det vill sga frfattarens tankar. Meningsbyggnadsfel och syftningsfel uppstr ltt nr man prvar sig fram genom att flytta runt och bygga om sina satser. Att avst frn experimenterande bara fr att man r rdd att gra fel r dock dumt, eftersom metoden r s bra.

Olika variationer av meningen:

De diskade hela frmiddagen utan att blta ner sig eftersom de hade satt p sig frklden. (Meningarnas huvudsatser r understrukna.) I meningen ovan fr vi information om tv viktiga saker: 1. att de diskade hela frmiddagen 2. att de inte bltte ner sig eftersom de hade frklden p sig Om man vill bygga om meningen s ska man se till att denna grundbetydelse inte frndras. Annorlunda grundbetydelse Eftersom de hade satt p sig frklden diskade de hela frmiddagen utan att blta ner sig. De diskade hela frmiddagen eftersom de hade satt p sig frklden utan att blta ner sig. Eftersom de hade satt p sig frklden utan att blta ner sig diskade de hela frmiddagen. Eftersom de hade satt p sig frklden hela frmiddagen, diskade de utan att blta ner sig. De diskade utan att blta ner sig eftersom de hade satt p sig frklden hela frmiddagen. Samma grundbetydelse Hela frmiddagen diskade de utan att blta ner sig eftersom de hade satt p sig frklden.

Utan att blta ner sig, eftersom de hade satt p sig frklden, diskade de hela frmiddagen.

Eftersom de hade satt p sig frklden lyckades de diska hela frmiddagen utan att blta ner sig. De diskade, utan att blta ner sig eftersom de hade satt p sig frklden, hela frmiddagen.