Project Gutenberg's Allvarsord om allting och ingenting, by Waldemar B�low This eBook is for the use of anyone anywhere

at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net Title: Allvarsord om allting och ingenting Author: Waldemar B�low Release Date: April 29, 2005 [EBook #15731] Language: Swedish Character set encoding: ISO-8859-1 *** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ALLVARSORD OM ALLTING OCH ***

Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders

ALLVARSORD OM ALLTING OCH INGENTING AV WALDEMAR B�LOW C. W. K. GLEERUPS F�RLAG, LUND, 1917.

INNEH�LL: F�retal Kyrkoherdebost�llet i Sval�v Thorild Wulff Karl XI:s staty i Lund D� Lagan invigdes G� i oktober! Knutsgillets ordensdr�kter Ellen Key Korken Stationsh�let i Kristianstad Brev till p�ven B�n om regn Potatisb�ssa i stadsfullm�ktige M�nga vackra brev Sk�nska konstn�rslaget och konsten En enkel m�nniska

Den v�rldsliga n�den Vis major Mormonerna och r�vsaxen Persson och kvinnan En fridfull ort V�rldsutst�llningen i Oxlanda Skallig p� en natt Pigan som v�rpte Glasm�stare J�nsson Pantalonger och bond�nger Teaterrecensioner: Theater och Oeconomie Den tr�tte Theodor Notiser Brevl�da Tankar av Flodqvist Fr�n allm�nheten

F�RETAL. V�laktade l�sare! Understundom (ett gammalt bra ord) har det �ven f�r mig intr�ffat, att jag inte haft n�got annat att g�ra �n att t�nka. Vid dessa besynnerliga tillf�llen har det kommit f�r mig, att det �nd� finnes bra mycket, som aldrig blivit ordentligt utrett, m�nga tilldragelser, som ej blivit r�tt skildrade, och m�nga den n�stan fullt �rade allm�nhetens fr�gor, som icke blivit n�jaktigt besvarade. Detta f�rh�llande har synts mig olidligt, och jag har d�rf�r funnit det vara min plikt att s�ka bidraga till ett b�ttre i dessa avseenden. Jag har d� tidtals l�tit p�nnan raspa ned litet, som jag smugglat in i mitt blad. Och d� jag nu gripits av den villomeningen, att dessa sm� allvarsord kunna vara fosterlandet till nytta, s� har jag plockat ut en del av dem ur �rg�ngarna f�r att nu s�nda ut dem i ett samlat olivoblad. De b�ra helst icke missf�rst�s. Min avsikt med dem �r i alla fall god, och d� jag �ger tillr�ckliga kroppskrafter, varnar jag f�r obeh�rig kritik, vilken i dessa kritiska tider f�r resten �r alldeles on�dig. Till slut anser jag mig b�ra meddela, att �r n�jd med boken, s� b�r han icke skicka personligen. Ingenting �r s� l�rorikt som tacksam f�r material till en eventuell ny beh�lla boken, f� skylla sig sj�lva. Jag tv�r mina h�nder. _F�rf._ * * * * * om det finnes n�gon, som icke den tillbaks utan inst�lla sig m�nniskok�nnedom, och jag �r upplaga. De, som utan vidare

_Andra upplagan._

D� allm�nheten s� missuppfattat mina Allvarsord att den utrotat dem fr�n bokhandeln, anser jag mig skyldig att omedelbart utgiva en ny upplaga, vilken jag p� det varmaste rekommenderar. Samtidigt begagnar jag tillf�llet att tacka dels den ok�nde m�nniskov�n, vilken efter inh�mtande av bokens l�rdomar s�nt mig en skinka s�som hedersg�va, dels de �rade recensenterna, vilka samtliga �ro v�lkomna s� l�ngt skinkan r�cker. _F�rf._

KYRKOHERDEBOST�LLET I SVAL�V. (1908). Nu s�ker v�r pastor Adrian det efter ABCD lediga kyrkoherdebost�llet i Sval�v, dit vi �nska honom en lyckosam resa. Men aldrig finns det n�got, som man f�r ha i fred f�r sig sj�lv. Och h�r komma nu komministern i Tr�lleborg och komministern i Ringam�la och vicepastorn i St�ngby och vilja g�ra v�r Adrian platsen stridig, vilket p� det allvarligaste r�rt upp v�ra bekymmer. Varf�r vill t.ex. komministern i Tr�lleborg �vergiva sin trogna stad? Var i Sval�v plaska storsj�b�ljor s� lent som vid Tr�lleborgs strand och var i Sval�v framglida kontinentroutens �ngande svanor s� stolt som vid Tr�lleborg? Sk�dar icke hr komministerns �ga fr�n Tr�lleborg konturerna av Europa, men vad bidar hans inre blick fr�n synranden av det fj�rran Sval�v? Kantas icke d�r horisonten av medborgaren Bondesons besatta svin och doftar det icke fr�n v�ngarna av blasten fr�n uts�desf�reningens v�lg�dda rovor. �rade hr komminister! Handen p� hj�rtat; svin och rovor--hav och liv. Var s� innerligen beskedlig och g�ck in i kammaren och v�lj. Och Ringam�la, Ringam�la! Vi �nskar herr komministern d�r byte p� luft och natur? Ser han icke genom sina flugfl�ckade rutor den fagra Asarumsdalen, som i v�rens tid sn�ar i apelblom, och njuter han icke av en blekingsidyll, blidare och vackrare �n den Sval�v n�gonsin kan bjuda. Och d� det bolmande lokomotivet larmar f�rbi Sval�v och st�rer livsron, kan han d� icke i Ringam�la stoppa sin pipa i frid och p� den trebenta b�nken under den stora granen p� byns tysta grifteg�rd stilla sin brinnande v�rldssm�rta och med stoiskt lugn meditera �ver den t�cka gravskriften � det enkla tr�korset: H�r vilar en Familjegrav En Moder med Tre barnabarn Fr�n Ringam�la voro de Ty Gud dem alla Hade k�r. ... Hr Komminister! Ringam�las hj�rta gr�ter: torka dess t�rar och bliv! Men mest av allt g�r det oss ont att v�r vice pastor i St�ngby, broder Nils Groos, vill �vergiva den feta sl�ttens bygder och draga upp till det �nnu endast p� f�rs�k uppodlade Sval�v. Groos, Groos, sk�dar du icke fr�n arla morgon till serla afton de b�ljande f�lten i milav�gsf�ng, de

fetmande Ayrshires beta p� doftande kl�vervall, g�ssen, de �lskv�rda f�glarna, gr�sa i tusental p� Belliskl�dda �ngar och trinda nassar vagga julens sk�na s�gel kors och tv�rs p� tr�dorna! Groos, Groos, horra dig runt och titta p� d�mens b�da v�rdtorn, som lysa i morgonsolen l�ngt bort �ver St�ngby, och k�nn sen om du kan slita dig fr�n dem. Jag tror det inte. Och jag tackar dig, ty jag ser redan p� dina �gons ljuvhet att mitt tal �r vordet h�rt.

THORILD WULFF. Denne dagen �r egentligen ganska besynerlig. Det �r n�mligen i dag som fil. d:r Thorild Wulff � studentaftonen kl. 9 h�ller f�redrag om �Strandhugg i Japan�, belyst med m�nga och vackra bilder. Det blir fullt hus och applaus. Thorild Wulff �r som bekant f�dd p� Island, d�r han tillsammans med den sedan likaledes till Sverige �verflyttade psalmisten Albert Engstr�m i yngre dar vaktade f�r. H�r i landet studerade han diverse b�ttre vetenskaper, i vilka han tog doktorsexamen. Kort d�refter utrustade han sin ber�mda expedition till Tibet f�r att befria Hedin, som h�lls f�ngen i en h�nsbur d�rf�r, att han velat omv�nda Dalai L'hama till judendomen. L�nge dr�jde det h�refter icke f�rr�n vi funno Wulff i Kina, d�r han ingick morganatiskt �ktenskap med �nkekejsarinnan, d�rp� under boxareupproret flera g�nger blev ihj�lslagen, st�rtade kejsard�met och inf�rde republicken, till tack varf�r han av Juanschikai upph�jdes till Mandarin med H�ga Knappen och fick Spr�ckta V�stens orden i �kta nickel. Sedan han civiliserat Kina, �verflyttade Wulff till Japan. Vid landstigningen i Kumamoto mottogs han av 6,000 gudask�na geishor, vilka �verh�ljde honom med k�rsb�rsblommor och f�rde honom i f�rgyld rickshaw till kejsaren, som lade bort titlarna med honom. I Japan verkade nu Thorild Wulff l�nge som mission�r, inf�rde toppspel, pomril och kubernetik, uppr�ttade soppkokningsanstalt i Jamagata samt sl�ckte Fujiyama, som l�nge sprutat eld i on�dan. H�ljd av �ra �terv�nde Wulff d�rp� till Sverige f�r att bli ecklesiastikminister, d� herr Westman tr�ttnat. Och p� genomresa till Danmark, d�r han �mnar �teruppr�tta den europeiska freden, g�star han oss nu i kv�ll. Vi h�lsa den frejdade medborgaren hj�rtligt v�lkommen!

KARL XI:s STATY I LUND. _Underd�nigt f�rslag, godk�nt av Karl XI sj�lv._ Kommitt�n f�r �stadkommande av en ryttarstaty i Landskrona �ver Konung Karl XI har i dagarna uts�nt ett av 65 namn undertecknat upprop, i vilket l�ses bl.a.:

�Allt f�r l�nge har den store konungens minne varit f�rsummat av svenska folket. Andra konungar hava ih�gkommits med vederm�le av v�rdnad och tacksamhet f�r allt vad stort de hava utf�rt f�r Sveriges folk och Sveriges rike, men Carl XI, en av v�ra st�rsta konungar, v�ntar alltj�mt p� svenska folkets k�rleksfulla erk�nnande. F�rsummad av f�rmyndareregeringen i allt, vad tillh�rde en konungslig uppfostran, emottog han vid sitt tilltr�de av regeringen ett rike, som i allo l�g i l�gervall, en utt�md skattkammare, ett f�rsummat f�rsvar och en fruktansv�rd upprorsanda uti de av hans store fader �terf�rv�rvade provinserna, vilkas er�vring �tergivit Sverige dess naturliga gr�nser i s�der och v�ster. * * * * *

St�dd p� sitt folks k�rlek och uppoffrande tillgivenhet, p� sin visserligen till antalet svaga, men till dess mod oj�mnf�rliga h�r, utk�mpade Carl XI den ena striden efter den andra, alltj�mt segrande �ver den �verm�ktiga fienden och slutligen genom slaget vid Landskrona vinnande _en f�r krigets utg�ng avg�rande seger_.� * * * * *

_En �ppen och redeligh skrifft till Waldemar B�low. Stormechtigste_ Redacteur, _h�gt�rade elskelige k�re_ Waldemar. _Thet hafwer inf�r mine �ghon kommit en_ akt, _hwar�fwer iagh blifwit s�_ accablerad _at iagh thet als intet_ exprimera _kan. Ack att iagh_ kapabel _wore at_ aucteuren _uthaf then sm�delighe och_ insidieuse _skriften medh eghen handh kindpusta och thereffter h�nom och hwar tijondhe mann af_ soubscribenterne _h�ngia, s�som iagh the_ rebelliske _snapphaner_ traiterade _uthi mijn kraffts daaghar, d� iagh et hetsigt prompt och lefwandes gem�t hade. Hwaad er thet f�r lastelight taal at mit minne_ negligerat _warit uthaf Sweries folck? Jagh wil hafwa den_ presumption _om migh si�lf at iagh hafwer_ miraculeuse actioner _bedrifwit, s� at hwar och en af Sweries inbyggiare �r skyldigh med_ veneration _och trogen_ devotion _s�dant uthi hugh komma. Men hwar hafwa nu_ aucteuren _och the_ 65 soubscribenter _af_ pasquillen _thenna_ connaissance _f�rwerfwat at iagh af the Swenske f�rsatt �r uthi en otacksamh_ oubli? _Sj�lf hafwer iagh intet s�dant kunnat_ constaterat. _Twert therimot_ considererar _iagh at thet swenska folcket af skiljda_ conditioner _migh_ placerar _widh sijdan af the h�ghprijslighe_ maijesteter G�sta Wasen _och thes sons son_ Gustavus Adolphus. _Hwi hafwer_ aucteuren _thessuthom en slijk l�gnacktigh_ infamie inventerat _at iagh intet blifwit ihughkommen medh wederm�hle af w�rdtno och_ reconnaissance _s�som andre konunghar. Om the_ 65 soubscribenter _wilje nogra f�� skerfwar tillhoopa l�ggia �t_ aucteuren _til en f�rn�jeligh_ excourse _til stadhen_ Carlscrona, _s� m� han therst�dhes en god_ occasion _finna at min bildstod_ admirera. _At iagh uthi min f�rste_ jeunesse _blifwit af rycksens r�der_ negligerad _til min_ education, _thet wil iagh intet_ negera, _men thet

er mijn_ private affaire, _och therupp� l�rer thet nu ingen tidh wara at_ ameliorera. _Thessuthom wil iagh intet_ cachera _at iagh nogon tijd widh_ academian _uthi_ Upsala _minna studerningar uthi acht tagit och gofwo widh min ankombst dijt tillochmed professorer samt Borgmester och r�dh och borgerskappet i gewehr tw� g�nger salua s� w�l medh stycker som med_ musqueter. _Men elskelighe_ redactuer, _at iagh nu uthi thenna affaire Digh_ molesterar, _thet skier besynnerligen therf�re, at iagh g�nom Din_ journal _wil med all_ force _och_ auctoritet protestera _mot then_ ridicule imagination _at man genom en ryttarestodh uthi then_ modesta _stadhen_ Landscrona _migh_ remarquabelt glorifiera _kunde. Ther som nu thenna_ aucteuren _intet wet om min_ statue i Carlscrona, _som dockh uthi_ importance _thet beskiedeligha_ Landscrona _mycket_ supererar, _s� monde_ posteriteten _s� mycket thesmindre f�rm� at mig upt�cka i thenna_ caderade _lille plett uthaf riket. Genom Digh, stormecktigste_ Waldemar, _wilje wi nu_ resolvera, at derest wij medh ytterlighare en ryttarestodh skole_ celebreras, _s� skall thenna als intet annorst�dhes_ posteras _�n uthi stadhen_ Lund, _ther wi w�r mest_ fameuse action _hafwe utf�rt. Och skall thenna_ statue _thessutom s�_ placeras _at wij_ dirigere _spettsen af w�r w�rjo mot thet fenster therifr�n Thu daghligen och_ continuerligen _framh�rdar uthi w�rt werck och inbyggiarne i stadhen_ Lund _medh good_ effect _tucktar. Ja, elskelighe_ cousin, _therest thet Digh intet_ incommoderer, _wil iagh_ proponera _at man Din billd och liknelse wid_ basen _af thenna_ statue arrangerar, _enkannerligen som iagh fuller wet at thu est �af et h�rlight utwertes anseende� s�som thet sades om_ de la Gardien kansleren. _Stockholm uti Riddareholmens kyrckia anno_ 1911. _F�rblifwer din gamble_ cousin CAROLUS XI. _Effterskrifft. F�rt�lj migh_, cher ami, _hwadh_ qualitet _thesse personer �gha, som sine nampn hafwa under thetta actstycke prenta l�tit. Jagh l�ser m�nga adelighe_ signaturer _icke utan_ surprise. _Thet wil migh tyckias at the Swenske icke fyllest mit werck_ propagerat _och at mycket_ resterar _til en blifwande_ reduction. De la Gardien _kienner iagh, s� och_ Gyllenstiernen _och_ Wrangeln, Bonden _och_ Wachtmeistern, _men ingen hafwer migh noghot f�rtalt om then herren som skrifwer sigh_ J. P. Jesperson. _Om_ Professoren _uthi_ Historian, nomine Stille, _hafwer iagh erfarit g�nom minna glorw�rdigha kolleger_ Saxo _och_ Apsalon, at han i sin_ jeunesse _mycken sn�lhet hadhe uthi allsk�ns luftight_ plaisanteri _och thesslikes_ pretenderar _min herr son, at_ Stillen _�r flinck och rapper uthi_ interpretationen _af_ documenter _och_ acter. _Hwi hafwer nu slijkt skickelight hufwud l�tit sigh_ persuadera _at thenna als intet spetsfundiga skrifft signera? Idem.

D� LAGAN INVIGDES.

(1910). Vid genomseende av det av redakt�ren personligen l�mnade referatet, vilket redaktionen av h�nsyn till hans kroppskrafter icke ansett sig b�ra v�gra inf�rande, hava vi funnit, att han beklagligt nog r�kat g�ra en del f�rbiseenden och �verdrifter, vadan vi till�tit oss supplera hans referat med f�ljande riktiga skildring av f�rden: Hit kom extrat�get med ett 50-tal Malm�bor, tyngda av allvar fr�n livets handel och vandel, mest handel, och h�r steg ett nytt 40-tal p�, rysligt allvarliga och h�gtidliga. Det s�g till en b�rjan trist ut, tills vi uppt�ckte den ende humoristen i hela skaran, biskop Billing, vilken i sj�lva verket �r den roligaste biskop, som Sverige haft sedan sm�l�nningarna underl�to att skona Tegn�r fr�n kallelsen till �strabo. Vi passerade Esl�v och H�ssleholm och f�ste f�ga avseende vid de hyllningar, som vederforos oss � b�da dessa h�llplatser, tills vi �ntligen n�dde sm�rg�sserveringen mellan H�ssleholm och Bj�rnum. H�r utf�rdes ett vackert arbete i den m�nskliga odlingens tj�nst. F�r v�r del hunno vi med 5 sm�rg�sar, �veringenj�r Montgomery tog 9, i anseende till hans st�rre kraftstation. Vid Bj�rnum stucko vi ut huvudet och tackade 66 kommunalordf�rander, som beredvilligt givit m�te f�r att beundra oss alla. S� voro vi i Majenfors och l�rde oss kraftstationen. Av den hade vi icke begripit mycket, om icke kyrkoherden Roslund fr�n Landskrona f�rklarat det. Nere i ett underjordiskt h�l sitter en m�lla, som driver vattnet. Vattnet g�r upp i en elektricitetsmaskin och blir positivt. H�rigenom verkar det p� en hop tr�dar och br�te, som mest �ro till f�r syns skull. F�r att bereda syssels�ttning �t s� m�nga �veringenj�rer, ingenj�rer, underingenj�rer, �vermaskinm�stare, maskinm�stare etc. som m�jligt, �ro en massa maskiner och konstruktioner uppf�rda. De se mycket bra ut. R�r man vid dem i vardagslag, s� osar det katt. Detta kallas f�r elektrisk energi, vilken d�rp� f�res ut p� l�nga ledningar, genom vilka i framtiden en ny stiftsindelning blir m�jlig. Detta gladde pastor Lysander fr�n Malm�, en�r han d� hoppas bli biskop. Det kan han f�rresten gott passa, till, ty han vet allt sen han var nere i Amerika. D�r jagade han bufflar, vilka �ro 4-benta. Nu jagar han V�rner Ryd�n, som g�r p� 2 ben. D� vi gingo tillbaka till h�llplatsen voro vi mycket hungriga. Redakt�ren �sterdahl i Malm� stoppade fickorna fulla av en samh�llsv�dlig svamp. Hans tillst�nd l�rer i dag vara bet�nkligt. S� foro vi till Kn�red, v�l bekant sen en del �r tillbaka. 88 kommunalordf�rander voro oss h�r till m�tes och sj�ngo f�r oss. Vi sj�ngo tillbaka. I ett v�l format anf�rande erinrade en tr�lleborgare dem om traktens betydelse. H�r, fr�n h�jden av deras berg, blickade �rhundraden ner p� dem. 30-�riga krigets avslutande genom freden i Kn�red mellan Karl XII och Napoleon vore f�r alla tider en lysande bragd, vars storhet de aldrig finge f�rgl�mma. Sedan vi tagit dem alla i hand och de h�gtidligen lovat att vara minnesgoda, fanns icke l�ngre n�gon anledning att kvarh�lla dem, varf�r vi reste p� decauvillen till Bassalt. Detta s�g bet�nkligt ut. Vagnarna h�llo p� att kapsejsa, vadan vi

flyttade de mera v�gande, s�som stadsnotarie Heyden fr�n Lund, redakt�r H�gge fr�n Halmstad samt ingeni�r N. Gust. �berg fr�n Malm� m. fl. �ver till h�gersidan. S� pep t�get och gick. Men r�tt som det var tv�rstannade det vid en stupande brant, med det lodr�ta berget p� ena sidan och floden tv�rbrant under oss p� andra sidan. Det orkade icke l�ngre, entan fram eller tillbaka. Det resonnerades icke l�nge. 17 av de n�rvarande sl�pptes i floden, d�r de med lekande l�tthet simmade till Kn�red. Vi fortsatte. S� stannade det bums. Det kunde icke mer. De mera �delt t�nkande hoppade av och drogo i lokomotivf�raren, som h�ll i lokomotivet. Det lyckades alldeles f�rtr�ffligt. P� det viset sl�pade vi hela t�get till Bassalt, som vi icke tittade p�. De �vriga begagnade v�r fr�nvaro till att inviga kraftanl�ggningarna. Vid v�r �terkomst luktade vi tydligt p� kanonr�ken att n�got varit p� f�rde. S� �to vi middag. Mitt emot oss satt d:r Ninian W�rnor. Han drack ut all champagnen och skylde p� oss. Vi hade det riktigt trevligt. Vi h�rde m�nga bra tal. Statsministern tyckte vi om. Han talade som en karl. Men vi voro �ngsliga, d� han ideligen knyckte p� huvudet. Om han hade tappat det! L�tom oss icke t�nka oss f�ljderna. S� foro vi hem. Det var r�tt fridfullt i kup�erna. Lektor Edw. Lindahl och Arbetets redakt�r debatterade en kommunal dagsfr�ga s� livligt att vi m�ste g� emellan och bilda skiljen�mnd. Det gick som det alltid g�r. Kontrahenterna blevo v�nner men gr�lade p� oss. Av f�rekommen anledning meddela vi h�rmed att vi fr�nbedja oss alla anbud till intr�de i skiljen�mnder. Vid �terkomsten till Lund gingo de b�ttre av oss till hemmets h�rd. Somliga drogo till Grand. Om deras �den �r oss ingenting vidare ont bekant.

G� I OKTOBER! (1911). _Herr Lindman, Stockholm!_ N�, herr Lindman, vi tro honom inte. Skall han g�, s� skall han skynda sig. December �r alldeles om�jlig. Dr�j f�r all del inte till dess, ty d� ser det ut som om han fikade efter ett Nobelpris i bel�ning; och det vill vi inte f�resl� honom till. Dessutom �r det ju jul d�. Alla tidningar fyllas av annonser och murvlarna f� inte tid att skriva hans historia s� vackert som sig b�r. Ergo december komplett oduglig. November �r �tminstone ol�mplig. Det �r egentligen en simpel m�nad, full av dimmor, rusk och k�ld. Under och tecken �ro visserligen d� m�nga: Saturnus sitter i V�durens och Oxens bilder, vilket ju kunde tydas som en vink fr�n ovan. Men s� ha vi ju gamla M�rten, Luther, vet vi. Det var i alla fall en �rans m�nniska, och �t honom �r november helgad. F�rsta

10 dagarna f�reberedelsen till g�sen, s� 10 dagar g�s och resten av m�naden matsm�ltning, madaro. Var s� innerligen v�nlig och beskedlig och st�r oss inte i november, f�r d� �ro �tminstone vi h�r i Sk�ne absolut upptagna. Men oktober, hr Lindman, _oktober!_ Sicken en h�rlig slaktm�nad! D� ramlar frukten, d� dala bladen till evinnerlig ro i de tysta skogarna, rovor, betor och pantofflor ryka upp ur den sk�na sk�nska jorden s�som fordomtima manna regnade fr�n himlavalvet, och allt vad fett och levnadstyngt �r av kringvandrande f�gel och f� underg�r f�rvandlingens lag och varder till medvurst och skinka och revbensspj�ll och sylta och blodkorv och palt och alltihop detta, vars h�ga uppgift �r att breda ett f�rsonande skimmer �ver jordelivets motigheter och vederm�dor. Och s� m�nga dagar sen som d�r �r att v�lja p�! F�rst ha vi den 7, d� det �r j�mnt 520 �r sedan lilla rara Birgitta blev kanoniserad till helgon. Allts� alls ingen o�ven dag. Men passar den �nd� inte, s� proponera vi t.ex. den 10, d� det �r j�mnt 440 �r sedan v�ra tappra f�rpappor vid Brunkeberg r�ddade det svenska fosterlandets sj�lvst�ndighet samt 10 �r sedan den proportionella valkommitt�en tillsattes. Den senare dagen kunde v�l �tminstone smaka, men anses den icke f�rty oduglig, s� l�tom oss ta den 12, d� det �r 419-�rs-jubileet av hr Columbi uppstigande, icke till himmelriket, utan till Guanahani, vilket l�r vara en �, som ligger l�ngt inne i det svartaste Ryssland, enligt meddelande fr�n Hedin n�gonst�des nere i Uralbergen. Men--bevara oss v�l!--hur kan vi egentligen sitta och titta s� galet och gl�mma den b�sta av alla oktoberdagar, den tjugofj�rde Michaeli, den sk�ne gamle brae flyttedagen, d� alla ledigblivne eller p� annat s�tt uppsagda omgjorda sina l�nder, samla sina f�rr�der och under gl�dje och suckan �verge husb�nder och andra b�nder. _D�_, hr Lindman, _res d�_, och hj�rtligt v�lkommen! Tag hit ned och rekreera sig ett slag i �ngderna. H�r �r m�nen absolut f�rm�rkad och evangeliet f�r veckan handlar d� om �den borttagne�, vilket med litet god vilja b�r kunna uttydas till det b�sta. H�r ligga d� �nnu �ngarna i mjuk gr�nska, och i aftontid dansa d�r fagra �lvor lika tilltalande s�som d� han i ungdomens f�rl�tande v�r en 14 juli p� kv�llen � Place de la Sorbonne dansade cancan med m:me Boulanger. H�rnere �r det landet Gosen, som fl�dar av mj�lk och honung. Och skall det vara s�rskild diet, s� ha vi vid den tiden, om naturen sk�ter sig, kanderad flugsvamp och griljerad liksopp i vacker v�lsignelse j�mte god sk�nsk valsoppa med ingredienser proportionellt avv�gda. Tja, herr Lindman, v�lkommen hit och res inte v�rdshus f�rbi till utlandet, utan gynna det gamla Sverige. Ty det �r i alla fall av det vi leva, han som vi, och ju f�rr vi levat ut, dess b�ttre plats blir det f�r de r�lige att leva.

KNUTSGILLETS ORDENSDR�KTER. Till Br�der och Systrar i S:t Knuts Gille! Undertecknad till�ter sig h�rmed avgiva ett f�rslag, som torde omfattas av en mycket allm�n mening inom gillet.

De tider �ro ju nu lyckligtvis sedan l�nge f�rbi, d� gillet var allenast ett likb�rarelag eller ett s�llskap, d�r man sk�t till m�ls p� papegojor och d�rj�mte berusade sig av �l. Nu har gillet helt andra uppgifter, och till dem h�rer ju alldeles s�rskilt att anordna den stora �rsh�gtiden och vid denna utveckla s� mycken--helst gammaldags--st�t som m�jligt. Det synes mig d� ligga makt upp� att man ocks� i denna �rsh�gtid inl�gger s� mycken sollennitet som m�jligtvis kan �stadkommas. Dit h�rer ju icke minst den rent yttre ramen, lokalen, musiquen, den ledande �verheten samt systrar och br�der. I all s�rskildhet vill jag nu f�sta uppm�rksamheten d�r� att det alltid f�refallit mig litet pauvert att se t.ex. ceremonim�staren leda det stora int�get, if�rd en vanlig frackdr�kt. Det kan icke g�rna vara Knutsgillets mening att detta �r alldeles i sin ordning. Man vill vid detta tillf�lle se litet mera festivitas, och jag tror mig uttala m�ngas mening, d� jag h�r framst�ller att Knutsgillet till bruk nu och framdeles borde anskaffa en s�rskild h�gtidsdr�kt, som vid tillf�llet i fr�ga borde ceremonim�staren p�f�ras. Om huru denna dr�kt b�r vara beskaffad, d�rom kunna f�rvisso meningarna vara mycket delade, och vore det nog gagneligt om i detta avseende olika f�rslag komme till synes. F�r min ringa del v�gar jag f�resl� en klotformig, r�d huvudbonad, p� vars h�jd gillets symbol, papegojan, borde trona; (eller, om man s� hellre vill, n�gon symbol p� vishet och f�rst�nd). Vidare borde m�staren ikl�das en mantel eller l�tt kappa av n�got tyg, som medg�ve plastisk attitude. P� denna kappa kunde l�mpligen sinnebilder av papegojor eller andra liknande f�reteelser m�las. S� borde till dr�kten h�ra ett par mindre benkl�der, likaledes av n�got sirligt tyg, varp� benen borde forts�ttas ned�t med linor eller n�got slags l�ngre strumpor samt avslutas med upp�t riktade t�h�ttor i gotisk stil. H�rtill borde komma att ceremonim�staren vid sin h�gra hand f�rde, icke en stav eller s�dant, utan n�got, som allegoriskt p�minde om gillets �ldre historia, d� gillet var en sammanslutning f�r m�lskjutning. En b�ssa av gammal konstruktion vore nog det tj�nligaste. I anseende till detta vapens v�da vore det dock kanske l�mpligast att ceremonim�staren bure en b�ge, dock utan pilar eller andra kastf�rem�l. Det �r min of�rytterliga mening att en s�dan omgestaltning av gillets yttre ceremoniel, som h�r f�reslagits, skulle vara till dess fromma. Och till�ter jag mig v�rdsamt f�resl� direktionen att taga detta f�rslag i beaktande och om m�jligt genomf�ra det till nu stundande �rsh�gtid. _Gammal Knutsbroder_. * * * * *

Till Redaktionen av Folkets Tidning, Lund. Med anledning av �Gammal Knutsbroders� anf�rande i Folkets Tidning ang�ende officiell ordensdr�kt �t Knutsgillets ceremonim�stare, ber jag att, i princip anslutande mig till f�rslaget om s�dan dr�kt, f� framh�lla att dr�ktens beskaffenhet visserligen kan i allm�nna grunddrag en g�ng f�r alla fastst�llas men att dess detaljer alltid m�ste l�mpas _efter varje individuellt fall_. Om t.ex. ceremonim�staren �r en l�ng

och st�tlig man, med h�gburen och reslig gestalt, som s�tter stil p� �mbetet, s� kr�vas naturligtvis d�remot svarande j�mkningar i dr�kten, s�som exempelvis l�ngre benkl�der--korta s�dana skulle i det fallet verka riddare, vilket ju icke �r meningen, eller rent av f�rl�jliga mannen. Skulle d�remot ceremonim�staren vara en kort man, till huvud och kropp som till lemmar, m�ste andra modifikationer i dr�kten intr�da, anslutande sig till stommens arkitektur s� att former och linjer s� vitt m�jligt harmoniskt sammansm�lta. Att till en s�dan dr�kt komma med en kalottliknande h�tta, vore naturligtvis orimligt. H�r m�ste figuren h�jas, icke genom ett postament utan genom �tg�rder ovanom h�ret. D�rtill tj�nar exempelvis en mycket h�g huvudbonad, t.ex. h�lften mitra, h�lften sockertopp, g�rna med allegoriska bilder p� sidorna och med en liten gul vippa i toppen. Vad s� betr�ffar benkl�derna b�ra dessa, f�r att icke st�ra ensemblen, naturligtvis vara _mycket_ korta. Ja, det kan v�l t. o. m. vara fr�ga om huruvida icke byxor helt och h�llet borde saknas och benen i st�llet �verkl�das med n�gon hudf�rgad shirting eller madapolam eller eljest n�got textilt alster, som kunde giva en st�mningsfull p�minnelse om Gillets skyddshelgon, Knut den Helige, om vars benkl�dnad historien dock med ber�mv�rd fink�nslighet underl�ter att l�mna n�got n�rmare meddelande. Det ena som det andra b�r likv�l enligt min uppfattning �verl�tas �t en sakkunnig kommission, som b�r framl�gga f�rslag. Och f�r jag tacka �Gammal Knutsbroder� f�r hans initiativ att ha framf�rt detta �mne till en diskussion, av vilken det viktiga �rendet endast har att vinna. _En ung Knutsbroder_.

ELLEN KEY. Vi m�ste allvarligen f�reh�lla v�r kollega och konkurrent i Venedig, Gazetta di Venezia, att icke kr�nka det svenska fosterlandet med sanningsl�sa uppgifter. S� skriver bladet i sitt senast hitkomna nummer att �den framst�ende tyska skriftst�llarinnan Ellen Key� har meddelat att Nobelpriset i litteratur f�r detta �r skall tillfalla Giosu� Carducci, som d�rtill redan �r utsedd och som kommer till Stockholm till Nobelfesten. Det �r en d�lig urs�kt att kollegan l�ter telegrafera nyheten till sig fr�n Florens. I ingen stad p� jorden, n�st Tr�lleborg, ljuger folk s� mycket som i Florens. Vi f�r v�r del hade ingenting d�r att g�ra. Men Gazetta di Venezia skall veta att Ellen Key �r barnf�dd p� Sveriges jord, d�r vaccinerad, mantals- och skattskriven, och att vi, d.v.s. det svenska folket, icke till�ta att man ber�var oss v�r nationalegendom. F�r �vrigt tro vi fullt och fast att Carducci skall ha Nobelpriset, eftersom nu Ellen Key har sagt det. Oss g�r det f�r all del ingenting. Men om nu Svenska akademien ger den Nobelpriset, som b�rjade sin skaldiska bana med en hymn till den onde, vad ger akademien d� oss? Vi b�rjade en g�ng v�r poetiska dekadans med en dikt om Waldenstr�m.

KORKEN. F�r en tid sedan reste jag till K�penhamn. Jag skulle dit och v�nda. P� b�ten tr�ffade jag en bekant. N�r vi gingo f�rbi danska flottan tittade vi p� pansarfartygen. --H�r du, sa' han, jag begriper egentligen inte ... men, inte kan det vara j�rn till dom alltihop? Det �r fysiskt om�jligt. Di skulle ju sjunka. --K�ra du, inf�ll jag, det vet du v�l, det �r det inte heller. Det �r j�rn ner till vattenlinjen, som ju ocks� �r skottlinje. Sen �r hela fartyget undertill kl�tt med kork. --Kork!? Vad menar du med det? sa han och s�g misst�nksam ut. Varp� jag tydligt f�rklarade att det _m�ste_ vara det l�ttaste av allt f�r att b�ra upp j�rnkolosserna. Ergo var det verkligen kork. --Ja ... ja, det har du ju f�rresten r�tt i, mumlade han efter en stunds funderare och tillade: Det �r ju egentligen m�rkv�rdigt. Men det har jag aldrig t�nkt p� f�rut. S� blev det landg�ng och vi skildes �t f�r den dagen. * * * * *

Det gick s� en m�nads tid tills h�romdagen, d� jag kom in i hallen p� hotell Mollberg i H�lsingborg. Jag var inte v�l kommen in f�rr�n H.--han hette s�--kom rusande mot mig, av uppsynen att d�ma n�got irriterad och hotfull. --H�r du, vad var det d�r f�r n�t nonsens du slog i mig p� b�ten? Vad menade du med det? Var det din mening att driva med mig? --... b�ten?... nonsens...? Vad menar du med detta? inf�ll jag och s�g mycket ovetande ut. --Du beh�ver inte g�ra dig till, fortsatte H. Du minns nog att du ville inbilla mig att d�r var kork i botten p� pansarb�tarna. Men den l�gnen lyckades inte ... nu s� mycket s� du vet det, svarade han i en n�got stolt ton som om han med ens hade besegrat den onde. --L�gn, sa jag med eftertryck och tog H. ner p� ett par stolar. H�r du, vem har inbillat dig att det �r l�gn? --Jo, det skall jag s�ga dig, sa H. Jag tr�ffade h�romdagen v�r gemensamme v�n ingeni�r �. Och han sa jag skulle h�lsa dig att det var en evig l�gn. --En evig l�gn, upprepade jag, tog en djupt allvarlig uppsyn och f�rmanade H.: H�r du, du k�nner synbarligen inte �. riktigt, det h�r jag. Han skojar med alla. Du kan v�l begripa att n�r jag s�ger en sak, s� �r det sant. Tror du mig inte, s� kan du g� �ver till marinen n�r du kommer till K�penhamn och fr�ga. F�rresten kan du v�l sj�lv begripa att d�r _m�ste_ vara kork i botten; annars skulle dom ju sjunka! --Ja ... ja ... det var det jag sa �., replikerade H. Visst f--n skulle

dom sjunka! Ja, du skall inte misstycka. Jag har aldrig trott att du inte talade sant. Det �r ju f�rresten alldeles tydligt att d�r m�ste vara kork. Och n�r jag kommer till K�penhamn i n�sta vecka skall jag dessutom g� bort och h�ra.-* * * * *

S� kramade vi hand och skildes �t. Nu har jag ingen lust att tr�ffa honom mer. N�sta g�ng skjuter han.

STATIONSH�LET I KRISTIANSTAD. Nu ligger Sk�ne bl�ndande vackert i nyfallen sn�, sl�tterna bl�nka i solljuset och skogarna st� som frusna buketter i vitt. Men hur i all v�rlden sk�ter hr �verstepr�sten i Kristianstad sitt kall? Eller ligger j�rnv�gsstationen d�r utanf�r hans f�lla? Huru som helst, men kalla genast styrpinnarna i Blekingebanan in f�r kyrkor�det och ge dem en varning att f�r framtiden laga med s�, att d� passagerarna fr�n Blekinge lastas ut p� stationen i Kristianstad de slippa att fastna i djupan dy utan kunna taga sig ut i livet utan att medf�ra s� lerbeh�ngda galoscher, att var enda m�nniska n�dv�ndigt skall ha reda p� att de varit i lilla Paris. Och skall det nu s� vara att 1:sta klassens v�ntsal d�r allt fortfarande skall vara klippt i tv� bitar, av vilka den ena, som nu �r III:e klass, f�r 1:a klassens sol och ljus och luft, och den andra, som skall vara 1:a klass, f�r 4:de klassens sol, 5:te klassens ljus och 9:de klassens luft, s� sl� i Herrans namn itu taket och sl�pp in den granne solen och v�dra h�let. Detta s�ger jag icke i ond mening, k�re Matheus Lundborg, ty du vet att mitt hj�rta fl�dar av k�rlek till s�v�l dig som m�nniskorna. Men r�tt skall vara r�tt. Och jag kr�ver best�mt, att dina unders�tar skola varda om icke precis luttrade och fejade i bedr�velsens ugn, s� dock allvarligen tillh�llne om vad deras frid gentemot farandes gentlem�n tillh�rer.

BREV TILL P�VEN. _Herr Giuseppe Sarto Pius X. Vatikanen. Rom._ Helige Fader! Taxamt mottagit Eders Helighets �rade av 8 d:s och beklaga de portugisiska kalamiteterna. Sverige �r--s�som E. H. h�gsinnat anm�rker--ett mycket pr�ktigt land. F�r munkar sakna vi dock anv�ndning, tack vare n�gon sorts paragraf i lagen. Icke ens nunnor �ro till�tna, vilket h�r i staden alltid v�ckt ett livligt beklagande. Vi n�dgas d�rf�r be E. H. dirigera det

portugisiska �verskottet annorst�des h�n, t.ex. till Norge, d�r hovet l�rer k�nna sig litet ensamt och allm�n rasf�rb�ttring icke skulle skada. Skulle d�remot E. H. sj�lv ha lust att sl� sig ner h�r i landet nu sen Frankrike, Spanien och Portugal blivit kitsliga, s� hj�rtligt v�lkommen till Lund. H�r ha vi en gammal bra domkyrka, en hygglig biskop och ett trevligt domkapitel, en teologisk fakultet, som varierar m�llan svart och r�tt med stark skiftning i gr�nt, landets enda verkliga stiftstidning, i vilken E. H. kan f� redigera predikoturerna, en mild ordningsmakt och ett kulturhistoriskt museum, d�r E. H. kan bli predikant i Bosebo kyrka om Han bara kan samsas med Karlin. Men en sak: skall det vara, s� rappa Sig medan v�rt nuvarande kyrkor�d �nnu sitter vid makten! Det har n�mligen alltid visat en ber�mlig omsorg om fr�mmande potentater. Och vart det kan ta hus med det intresset l�ngre fram i tiden kan man inte s� noga veta. Alltid med n�je emotseende Edra v�rda ordres teckna vi H�gaktningsfullt _F. T._

B�N OM REGN. _S�som att_ gr�sen upp� marken f�rtorka uti sine str�n, f�glarna i himmelen tystna att bl�sa, floderne stanna uti sine lopp, djur och m�nniskor lida utav torkans kval och tidningar p� gott och ont bliva j�mmerlige att sk�da, allts� och emedan m�ne och f�rmane vi h�rmed alle trogne och otrogne �verstepr�ster och skriftl�rde, f�dde och of�dde, att sig v�nda och omv�nda i b�ner om att himmel ens alla f�nster m�ge �ppnade varda s� att betor, panntofflor och allehanda jordens �rter kunna svullna och b�nderna fete vara vordne, djur och m�nniskor tillv�xa till kommande sl�ktens trivsel, krigsmakten till lands och vatten r�ras och formeras samt rikets �vriga inbyggare frodas och gl�djas tills de i livets tysta sm�timmar viska ett stilla godnatt och t�ga in uti Evighetens S�kra Hamn. _OLSSON_, djur- och m�nniskov�n.

POTATISB�SSA I STADSFULLM�KTIGE.

F�r man medf�ra potatisb�ssa till stadsfullm�ktiges sammantr�den och i nacken tussa de fullm�ktige, vilka tala f�r l�nge, fr�gar oss en ben�gen ins�ndare. Vi m�ste obetingat svara nej. Jaktr�tten � stadens mark tillh�r staden sj�lv. Och stadsfullm�ktiges sessionsrum �r stadens omr�de s� gott som n�got, s� vida man icke rent av f�r likst�lla det med en �h�gnad jaktplats� eller �djurg�rd�. Emellertid h�nvisa vi ins�ndaren att s�ka �verenskommelse med dr�tselkammaren. Den fick senast s� illa p� huden av �tskilliga fullm�ktige, att den kanske icke �r oben�gen att arrendera ut jaktr�tten. Vidare fr�gar oss ins�ndaren, om man �tminstone har r�tt att kasta s.k. tollar p� fullm�ktige. Vi betvivla det sv�rligen; men p�peka dock, att det d�rvid delvis kommer an p� storlek och tyngd. Och tyngdlagen har, som bekant, grundlags natur och upph�ver jaktlagen. F�r resten f�sta vi uppm�rksamhet � Jaktstadgans � 10, d�ri det heter: �Tr�ffar n�gon tillf�lligtvis, evar det vara m�, skadligt rovdjur, d� m� han det f�lla och beh�lla�. Det hela kan s�ledes bero p�, om man tr�ffar eller icke. Att skjuta �ver m�let eller sl� ett slag i luften �r alltid ol�mpligt, i all synnerhet i stadsfullm�ktige.

M�NGA VACKRA BREV f� nog tidningsredakt�rer i allm�nhet mottaga under �r och dag. Och v�r redakt�r �r i det fallet icke s�mre �n andra. D� han t.ex. i dag p� morgonen �ppnade sin post, l�g i den ett litet lokalbrev, som inneh�ll f�ljande enkla, men l�sv�rda ord: �Din f�rbannade kn�l�. Detta; och icke ett ord mera. F�rg�ves spanade han efter namnet, s�som man ju eljest brukar finna under synonyma f�rs�kringar s�dana som �din tillgivne v�n� N. N., �din skalliga moster� N. N., o.s.v. Men intet mera fanns, intet mer �n �din f--de� o.s.v. De enkla orden angiva, att bakom dem d�ljer sig en olycklig, som pinats innan han f�tt s�ga ut vad han �r f�r n�got. 1:o) framg�r ju n�mligen att brevskrivaren anser sig vara en �kn�l�--l�saren urs�kte att vi begagna hans egna ord; 2:o) att han k�nner sig vara f�rbannad; och pro 3:o) att han f�rmenar sig vara v�r redakt�rs �f--de kn�l�. Det �r egentligen inte mycket att vara. B�ttre st�llning i livet kan man ha. Men n�r nu brevskrivaren inte har n�gon annan, s� f�r man f�rl�ta honom att han sk�mts f�r att s�tta ut sitt namn och g�mmer sig i obem�rkt l�ndom. Liksom haren d� han g�r i smyg och idisslar.

SK�NSKA KONSTN�RSLAGET OCH KONSTEN.

Till Konstn�rsartesten Albert Larsson. Stockholm. Di Sk�nske m�larna. H�g�dle Larsson! Som att jag bor i Skillinge men hafwer m�lat En Tafla som att jag ser att Herrn �r puttr�tterat i Tidningarna och som �r ett Fartyg en sl�ttopadt Skonare i full Storm s� dett hoppar oppet och ner ute i hafvet och gungar s� s� ingen Menniska dett kan f�rst� s� fr�gas om jag f�r utst�lla dett i Stockholm d�r som att jag aldri varit men l�ngtat ditet och l�nktat om igen. Jag spelar p� giutarr samt sjunger och �r artist till Lif och Blod samt Snickare och Taflan har blifvit ber�md af m�nga framst�ende Personligheter. G�stgifvaren i Borrby har bjutt �nda till 12 kr. men d� kan hon h�nga d�r hon h�nger. Om jag f�r skjicka henne det �r full storm och ett r�ligt v�der och hon st�r fint emot sj�arna. Var s� beskedlig och svara jag bor i Skillinge. Anders Johansson, artest. adrs Borrby, detta �r hemligt. * * * * *

Till Den �rade Redakt�ren f�r Folkets tidning i Lund. Anh�lles att �rade Redakt�ren m�ste skrifva ett stycke i sin tidning om ett missf�rh�llande i Skillinge som har uppst�tt genom di Sk�nske konstn�rerna i Stockholm. Undertecknat har �nda sedan sin barnatid f�r�fvat M�larekonsten samt spelar p� giutarr och sjunger och �r artest till lif och blod och snickare; s� hafver jag m�lat en Tafla som �r ett fartyg en sl�ttoppat Skonare i full storm och hon st�r fint emot sj�arne och g�r opp och ner; och hafver skrifvit till Konstn�rsartisten Herr Albert Larsson ved di Sk�nske M�larne i Stockholm som �r s� h�g att han intet hafver svarat, om nu detta kan anses f�r riktigt! N�r en person �r i den st�llningen som han �r i och icke svarar en person som �r i Skillinge hvad skall man kalla s�dant f�r--�r det �rkesafund eller �r det ett vanligt offer p� f�f�ngans altare; jag har gjort r�tt f�r mig i all min tid och slitit som en hund men att f� utst�lla en Tafla ibland di andre M�larne det f�r man icke lof n�r man bor i Skillinge. Nu vill jag intet krusa l�ngre utan s�ga ett ord till alla M�larne i Sveriges rike och den �rade allm�nheten! Kommen hit ner till sommaren till Skillinge s� ska vi g�ra en m�lareutst�llning i Skillinge, den store skolesalen �r utm�rkt; n�r den gamle skolel�raren blef d�d s� kl�dde vi v�ggarne med grane och hadde basar d�r och kul�rta lyktor och transpirang och kaffe med f�redrag om hedningarna som var alla bel�tna. D�r �r rent utm�rkt och spik och allt s�dant f�s gratis och v�r skolel�rare �r ordf�rande i en s�ngf�rening som kan sjunga och �r det s� det inte generar s� tar vi en bit p� giutarr. H�r �r mycket utm�rkt och en utm�rkt strand med utm�rkta bad och mycket ungdom med m�nga flickor och r�tt som det tar dom s� g�r alla M�larna ner och badar i hafvet och Borrby s�ngf�rening kommer hit och sjunger, och kommer Herr Albert Larsson hit s� kan han ocks� bli tv�ttat men hans

Taflor ska ocks� bli ded�mta d�refter. P. S. Var s� god och skrif litet om detta; det �r hemligt. H�gaktningsfullt _Anders Johansson_ artest i Skillinge adrs Borrby.

EN ENKEL M�NNISKA. (Fr�n H�lsingborg). Herr Redakt�r! Jag ber om urs�kt, att jag �r litet p�tr�ngande, men jag r�r inte f�r det. Jag �r i litet tr�ngm�l och skulle vilja be Herr Redakt�ren s�ga mig hur jag skall b�ra mig �t. Saken �r den att jag s�som varande mycket frisinnad tillh�r Frisinnade valmansf�reningen h�rst�des. I min egenskap av l�gre tj�nsteman i en inr�ttning, som idkar handel med och avslutar k�p om p�nningar, har jag ansett mig b�ra tillh�ra �ven stadens handelsklubb och dess k�pmannaf�rening. S�som tj�nsteman anser jag det tyv�rr vara min plikt att i dag ing� �ven i den tj�nstemannaf�rening, som nu skall bildas. Och s�som bekant med flera av stadens fabriks- och hantverksidkare �r jag j�mv�l medlem av Fabriks- och hantverksf�reningen, varj�mte jag sedan flera �r tillh�r Djurskyddsf�reningen samt Stadens Pastoratskomit� av Malm�hus L�ns Kongl. Hush�llningss�llskap. Nu har i samh�llet uppst�tt ett slags kommunal angel�genhet, som kallas f�r stadsfullm�ktigeval, och till min ganska f�rv�ning haver jag bem�rkt att flera av h�r n�mnde f�reningar utlyst st�mmor f�r att dryfta bem�lde fr�ga eller s.k. �kommunalval�. Nu ville jag fr�ga Herr Redakt�ren, som ju ligger i den allm�nna lagen, om jag, s�som varande betald medlem i samtliga h�r ovan uppr�knade f�reningar, j�mv�l �r skyldig infinna mig p� allas deras m�ten och r�tta mig efter allas deras beslut. Jag �r en enkel m�nniska och lever enkelt. D�rf�r ville jag ock be att f� veta huruledes jag s�som en hederlig person b�r handla, d�rest nu alla dessa f�reningar stanna i olika beslut, som bliva mot varandra stridande. Jag ber Herr Redakt�ren om urs�kt, men det hj�lper v�l inte. Om Herr Redakt�ren i st�llet vill f�rl�ta mig, vore det b�ttre; ty jag vet varken vad jag g�r eller skall g�ra. _Ynglingen J�nsson_.

DEN V�RLDSLIGA N�DEN.

_Lillemor J�nsson!_ �rade Fr�ken! Ni har alldeles r�tt i alltihop men har f�tt den v�rldsliga n�den galen. Detta slag av n�d �r n�mligen av m�nga slag. _1:o_ ha vi den kungliga n�den. Denna s�nderfaller i tvenne underavdelningar: a) s�dan, som tilldelas hyggliga m�nniskor, vilka icke beh�va b�ttra sig. Denna n�d best�r stundom i ordnar, vilka vid festmiddagar och andra livets h�gtider h�ngas utanp� hj�rtat. Ju flera ordnar en varelse har, desto b�ttre m�nniska �r han. Detta �r n�mligen alldeles sant; b) s�dan, som tilldelas ohyggliga m�nniskor, vilka b�ttrat sig. N�den best�r d� av ett papper, som dock saknar bankv�rde. _2:o_ ha vi �hennes n�d�, ett tilltalsord, som kom till en g�ng, d� gamle kung G�sta klappade en ung hovdam under hakan. Hittills har det anv�nts uteslutande i fr�ga om mognare damer av bl�tt blod. Nutilldags mottages det med n�je �ven av damer ur h�sthandlareadeln. D�remot s�ger man aldrig �hans n�d�, icke ens till adelsm�n eller verkliga �dlingar. Deras n�d �r n�mligen uteslutande hennes n�d, vilket beror d�rp� att det svenska ridderskapet--p� fem undantag n�r--�nda sen Gustav III:s tid st�tt under toffeln. _3:o_ f�rekommer �ven min n�d och din n�d, vilka i regel icke �ro mycket v�rda. De �ro i alla fall icke brukbara p� en g�ng, en�r de aldrig trivas ihop. Till slut finns det en hel del n�d, som det �r en ren n�d att slippa. Ett undantag h�rifr�n utg�r v�r n�d, som Ni f�r gratis. Fr�ken lilla, beh�ll den g�rna som ett minne f�r livet!

VIS MAJOR. F.d. sergeant G. E. skriver till oss f�ljande: Med anledning d�rutav att det i Folkets Tidning f�r den 3:e dennes l�stes en s� lydande artikel: �Starkt sn�yrv�der r�dde h�r i orten i g�r----(Red:s f�rkortning). S� d�r omotiverade yrv�der mitt i v�rbrytningen anse vi vara ober�ttigade, s� vida det ej kan styrkas, att de bero p� en vis major, som makt haver i v�dret� S� till�ter jag mig fr�ga om Tidningen verkligen menat n�gon viss major eller av frucktan f�r tryckfrihets�tal ej v�gat uts�tta namnet eller att det kanske skall vara en av tidningens vanliga s.k. �kveckheter� varmed den vill neds�tta arm�n uti allm�nhetens �gon! Men simpelt �r det i alla fall. _G. E., f.d. sergeant_.

Vi n�dgas v�nligen erinra hr schersanten om 1) att uttrycket �vis major�, som �r litet v�rlatin, icke har med n�gon krigsman att skaffa; 2) att vi s� mycket mindre velat neds�tta den svenska arm�n som vi f�r denna hysa en s�rdeles v�rdnad; samt 3) att vi, till v�rt eget fredande, eventuellt n�dgas draga hr schersanten inf�r Krigsr�tt att d�r inf�r Lagens Majest�t st�nda till ansvar f�r att han i sin skrift falskeligen beskyllt oss f�r att hava beg�tt ett brott, till vilket vi �ro relativt oskyldiga, samt dessutom kastat okv�dingsord p� oss och kallat oss f�r �simpel�. Vill hr schersanten ta tillbaks och sluta fred och f� n�d, s� kom genast hit. Men kom i parad.

MORMONERNA OCH R�VSAXEN. Vi �ro ledsna att i dag n�dgas meddela Folkets Tidnings l�sare, att vi r�kat i konflikt med h�r varande mormoner, vilka tills�nt oss en protest med anledning av en notis i tidningen r�rande i v�r brevl�da nedstoppade omv�ndelseskrifter. F�rfattarna betyga oss sitt djupa f�rakt och meddela, att vi ha att emotse b�de andliga och lekamliga straff, d�rest vi dels upprepa tilltaget, dels underl�ta att g�ra offentlig avb�n f�r detsamma. I anledning h�rutav f� vi, som i Council Bluffs personligen skakat hand med hans h�gv�rdighet �rkebiskopen Brigham Young, meddela att vi i �gande hand innehava ett ex. av F�rbundets Bok, den vi snott �t oss p� ett �rligt s�tt och den vi allvarligen begrundat i de nattens stunder, d� Lund sovit de mer eller mindre r�ttf�rdiges s�mn. Vi ha d�runder med ett s�rdeles n�je iakttagit bokens goda vinkar f�r s�v�l det praktiska som opraktiska livet och j�mv�l granneligen ventilerat villkoren f�r den befordran, som ligger i den i boken utlovade eviga upph�jelsen. Men d� det f�rn�msta, i kap. 132 f�r upph�jelsen stipulerade villkoret, n�mligen m�nggiftet, synes oss vara snuskigt, �nska vi de siste dagarnas helige en lyckosam resa dit till det Sion, d�r pepparen v�xer, vilket skall vara bel�get n�gonst�des i Saltsj�dalen. Och vi kunna icke underl�ta att kraftigt missunna dem det ress�llskap, de h�r s�ka v�rva i v�ra jungfrur, vilka i sina hj�rtan b�ra begrunda, att fosterlandet av dem kr�ver, att de h�r hemma fylla sin best�mmelse, till landets �ra, till krigsmaktens f�rmerande och trivsel samt till f�rg�rande av de fiender, vilka till�ventyrs vilja hota landets gr�nser. Till dessa varma �nskningar foga vi meddelandet, att vi, tack vare kemisk hj�lp fr�n Karolinska universitetet, lyckats med v�r brevl�da kombinera en synnerligen sinnrik r�vsax, som fungerar ordentligt, men endast s� snart n�got osande nedstoppas i l�dan. F�r denna praktiska och hemtrevliga inr�ttning �mna vi s�ka patet hos n�got mindre l�rt �n snedigt �mbete, vars v�lvilja vi godhetsfullt tillf�rse oss.

PERSSON OCH KVINNAN.

�rade Persson! Vi �ro i besittning av H. Hr Perssons �rade av g�rdagen och tacka hr Persson f�r Perssons d�ri gjorda uttalanden. D� han emellertid s�ker klarg�ra att vi skulle ha visat ovilja eller illasinthet mot den nutida kvinnan, s� har Persson f�tt den saken alldeles om bakf�tterna och m�ste t�la en liten revision. Se, Persson,--var s� god och sitt ner--som han nog b�r kunna begripa s� �ro vi, liksom alla andra, entusiastiska beundrare av kvinnan, vilken f�r samh�llets fortbest�nd och angen�ma trivsel egentligen �r n�stan lika n�dv�ndig som mannen. �ven Persson b�r l�ra sig denna beundringens vackra konst. Han skall t�nka p� att n�r han var ett litet, mycket litet barn, s�som han tvivelsutan varit, s� hade det antagligen nu icke varit mycket med honom om han saknat modersmj�lken eller om icke till�ventyrs en �msint kvinna r�ckt honom den lilla flasknapp, tack vare vilken icke s� f� m�nniskor n�tt en n�stan mogen �lder. Han skall vidare besinna att n�r han d� var en liten gris s� var det inte n�got ont i det, eftersom han levde i oskyldighetens tillst�nd. Men om han d� saknat den renande handen, som aldrig tr�ttnade--om dagen och den l�nga natten igenom, d� hans mors nog ofta av bekymmer, omsorger, m�da och vakor tr�tta kropp beh�vde s�mnens vila--s� skulle Persson kanske �nnu i dag sett mycket r�lig ut och varit sig och alla till en fruktansv�rd v�mjelse. Och s� skall han t�nka p� mycket, mycket annat, som han sj�lv kan t�nka ut, och han skall d� komma till precis samma tanke, som vi ha, n�mligen att av allt, som finns p� jorden, �r kvinnan �nd� det allra, allra b�sta. Och varhelst han �n v�nder sig--i Sk�ne eller i Hottentottiens land--s� skall han finna att b�de han och vi andra m�n nog i somt kunna vara r�tt bra men att de renaste sj�larna och de trognaste hj�rtanen bo icke i oss utan i kvinnan. Detta var nu egentligen bara en liten inledning, som Persson kan l�ra sig utantill om han s� vill. Vad vi ville komma till var H. Hr Perssons uppfattning om kvinnan och f�rsvaret och hans f�rmenta mening att kvinnan icke b�r syssla med n�got som helst, som har med v�rt lands f�rsvar att skaffa, och att det ity �r or�tt �ven om kvinnan �gnar t.ex. sjukv�rden i ett ev. f�rsvarskrig sitt arbete. Det �r h�r som Persson r�kat alldeles p� avv�gar, och vi be v�nligen att n�gon v�lsinnad kvinna m�tte taga P. om hand och b�ttra honom. Vi tro tv�rtom att �ven kvinnan kan rycka n�gon stund fr�n hemmets arbete och offra litet f�r fosterlandet, eftersom det ju �ven �r hennes tillh�righet. Och n�r vi se exempelvis s� m�nga (mer och understundom n�got mindre) vackra studentskor valla av och an p� Boulevarden, s� undra vi mycket starkt varf�r de aldrig komma p� den id�n att bilda ett litet amazongarde, g� vi in vid S�dra Sk�nska Infanteriregementet, d�r det �r orov�ckande gott om ogifta l�jtnanter, f� en vacker uniform och �va sig i vapnens bruk. Det skulle vara n�got splitter nytt och f� ett skallande bifall �ver hela landet. Och det skulle kunna h�nda att de i farans stund bleve dubbelt farliga f�r den v�laktade fienden. Anf�rare skulle de med all sannolikhet icke sakna. Det finns kanske folk, som skulle sl�ss om platsen. Och Persson--r�tta p� sig, yngling--vad s�ger han, om han skulle g� med dem och med tiden kanske stiga till GENERAL? Men han finge inte springa n�r det g�llde, s�som ofta de f�r sed hava, vilka �ro mycket stora i orden men ogr�ndal�st sm� p� jorden.--

S� tacka vi nu Persson f�r hans v�lvilja att h�ra p� oss, �nska hr Persson en glad jul och emotse med n�je H. Hr Perssons vidare brev, dem vi icke hava tid att l�sa. �rade Perssons in i d�den trogne v�n _F. T._

EN FRIDFULL ORT. _H. �nkefru Johansson!_ En fridfull ort! Jo, f�r all del, av den sorten ha vi flera st. p� lager. F�r exempel V�rnamo. D�r �r s� sk�nt och s� lugnt och s� fridfullt s� att det aldrig i livet kan vara b�ttre. 1,046 m�nniskor samt tv� hotell�gare bodde d�r h�romsistens och f�rdelade sig lekamligen p� 1 liten kyrka, 1 stort missionshus, 1 lokal f�r svenska fr�lsningsarm�n, 1 f�r amerikanska dito, 1 stort baptistkapell, 1 metodistkapell samt 3 st. goodtemplarehus. Varj�mte desslikes funnos KFUM, KFUK, en vegetarisk f�rening, en teosofisk dito, en �f�rening f�r det godas befr�mjande�, en avdelning av svenska f�reningen �bort med tobaken� samt en filial av andesk�dare, vilka n�r sommarsolen skiner och junken faller p� tidtals l�ra samlas p� en holme i Lagan, vilken syndaflod �r hygglig nog att tv�tta samh�llet utv�rtes. Modern kultur st�r alltid d�r i h�rligaste blomning, och dess fr�msta spr�kr�r �r V�rnamo-Ropet, som till p� k�pet �r frisinnat; och det s� att det ryker om det. P� ena spalten bevisar det hurusom den ot�cka h�gern f�rst�r f�derneslandet, och p� den andra klarg�r granneliga en r�ttsinnad yngling huruledes vi skola �lska v�r n�sta s�som oss sj�lva och icke hysa agg i v�rt hj�rta mot n�gon, eho det vara m�nde, vid �ventyr av p�f�ljd. P� tidningens kontor f�r Ni k�pa gravkransar, guitarrer, bastubor, ljusstakar, m.m. till upplysningens och fram�tskridandets tj�nst. Och i f�nstret h�nger ett j�tteplakat om amerikanska fr�lsningsarm�ns �Filadelfiam�te�. �Kommen mangrant!� �Samlens alla!� skriker Ropet. --S� att d�r uppe, sn�lla Fru Johansson, �r det visst och sant fridfullt. Nedanf�r de d�das gamla g�rd glider Lagan, f�rtjusande vacker, s� som den runnit i tusen �r, och inne i kyrkans vapenhus m�ter Er en gammal gravplatta av j�rn, p� vilken Edra �gon sk�da f�ljande skrift: H�r hvilar den som dygds och flitens egen W�n ej n�nsin k�nde smickrets f�rg med namnet utaf HAMMARBERG. S� enkelt och fridfullt har n�mligen folket d�r varit att ingen blivit h�gf�rdig och kaxig ens f�r det att han burit ett genom tidevarven s� lysande namn som Hammarberg. D�remot ber�ttas det om en st�dare

d�ruppe, som hette Hammarspik. Han f�rlorade de sista hopsamlade resterna av sitt f�rnuft n�r han varit d�r i 8 dagar. P� grund av vad vi s�lunda anf�rt rekommendera vi allts� p� det hj�rtligaste V�rnamo s�som en vederkvickande station p� v�gen till evigheten. Obs.! Torrlagd. Medtag lilla nubben!

V�RLDSUTST�LLNINGEN I OXLANDA. Protokoll, h�llet vid sammantr�de med verkst�llande utskottet den 3 april. * � 9. _Kommissarien_ f�reslog att utst�llningsstyrelsen m�tte besluta, att l�ta uppf�ra en toalettbyggnad i omedelbar n�rhet av A.-B. Dominicas blivande utst�llning i det fria. Ritning och kostnadsf�rslag (Bil. 6) f�relades, och skulle kostnaden f�r byggnaden uppg� till 220 kr. Ledamoten _Andr�ehn_ inst�mde. Ledamoten _August Johansson_ fann det h�gst besynnerligt, att kommissarien ens ville komma med s�dana f�rslag. Vad utst�llningen beh�vde, vore bes�kande och icke toaletthus. Kunde kommissarien skaffa utst�llningen s� m�nga bes�kande att en s�rskild toalettbyggnad vore ofr�nkomligen beh�vlig, s� skulle tal. med all sannolikhet icke g�rna mots�tta sig uppf�randet av en enkel s�dan. Men till dess s� intr�ffat, ans�g han fr�gan vara f�r tidigt v�ckt. Yrkade avslag. Ledamoten _Andr�ehn_ inst�mde. _Kommissarien_ framh�ll ytterligare n�dv�ndigheten av uppf�randet av en toalettbyggnad � utst�llningen---Ledamoten _Thorn�rbergh_ hade aldrig kunnat f�rst� detta m�rkv�rdiga skrikande p� toletthus, som p� senare tiden gjort sig h�rt i samh�llet. Tal. vore principiell motst�ndare mot dylika moderna h�nsburar och hade i stadsfullm�ktige i detta avseende med kraft och framg�ng v�rnat om de mindre skattdragarnas medel. Genom ett skrivet anslag vid ing�ngen till utst�llningen kunde allm�nheten i tide upplysas och dylika p�hitt undvikas. Hr _ordf�randen_ meddelade, att han p� grund av tvingande sk�l vore f�rhindrad att l�ngre n�rvara. Och d� v. ordf. icke kunnat med kallelse antr�ffas, uts�gs ledamoten Persson att leda de �terst�ende f�rhandlingarna. Ledamoten _Linn�r_ erinrade om den moderna hygienens betydelse f�r individen och samh�llet och om de krav, som i sanit�rt h�nseende kunna st�llas p� det sistn�mnda. Han fann f�r sin del kommissariens f�rslag * * * *

vara ganska v�lbet�nkt men ans�g dock, att kostnaden f�r den f�reslagna institutionen vore alldeles f�r h�g. � andra sidan ville tal. likv�l icke p�taga sig ansvaret f�r att utst�llningsstyrelsen helt och h�llet avvisade denna angel�genhet. Tal. hade under bes�k i Paris � boulevarderna d�rst�des sett dylika inr�ttningar av en enkel men tilltalande konstruktion. Ytterv�ggarna beh�vde knappt vara en meter h�ga och ingalunda r�cka �nda ned till marken, varigenom en avsev�rd besparing kunde ske. I det inre beh�vdes ocks� endast _en_ apparat, d� kommissarien s�kerligen �nd� icke menade att en bes�kande skulle anv�nda mera �n en s�dan �t g�ngen. Yrkade att utskottet m�tte ansl� 30 kr. f�r uppf�rande av en enkel byggnad enligt tal:s f�rslag. _Kommissarien_ utvecklade ytterligare sk�len f�r det av honom v�ckta f�rslaget--och yrkade bifall till detsamma. Ledamoten _Gunnarsson_ ville p� fullt allvar fr�ga om kommissarien �mnade ruinera utst�llningen innan denna �nnu �ppnats. I tal:s g�rd hade under de 40 �r, han innehaft den, icke funnits n�gon s�rskild toalettbyggnad och det hade g�tt �nd�. Kommissarien kunde tala om sin erfarenhet fr�n s� m�nga utst�llningar han ville. Om det vore han, som skulle r�da h�r, och icke utst�llnigsstyrelsen, s� bleve kanske hela utst�llningen ett toaletthus. Tal. �mnade �tminstone freda _sitt_ samvete. Ledamoten _Andr�ehn_ inst�mde. Ledamoten _J�ns Johansson_ bad hr kommissarien icke f�sta sig vid vad Gunnarsson anf�rt, d� Gunnarsson n�mligen vore en k�nd tasse, som av misstag kommit in i utst�llningsstyrelsen. Ledamoten _Andr�ehn_ skulle h�ri inst�mt men avstod fr�n ordet. Hr _ordf._ anm�rkte att han v�l, i likhet med kommissarien, fann det n�digt att en toalettanordning gjordes � utst�llningen men d�remot icke kunde finna det l�mpligt att d�rmed belasta utgiftssidan. Under den estrad, som skulle uppf�ras f�r Herr Landsh�vdingens tal vid utst�llningens �ppnande, bleve ett tomrum, som mycket v�l kunde till toalettinr�ttning anordnas. D� emellertid ordinarie ordf�randen, Herr Direkt�ren och Riddaren Svenhanius, l�mnat sammantr�det just under detta �rendes handl�ggning och Herr Direkt�rens avg�ng s�kerligen icke skett utan sin givna anledning, s� ans�g hr Persson att det skulle vara en f�rol�mpning mot Direkt�r Svenhanius, om �rendet avgjordes i dennes fr�nvaro. Ordf. ans�g sig d�rf�r f�rhindrad att framst�lla proposition i �rendet men yrkade detsammas bordl�ggning. Ledamoten _Andr�ehn_ inst�mde. Utskottet besl�t att bordl�gga �rendet, varvid dock ledamoten Gunnarsson ville till protokollet ha antecknat att J�ns Johansson icke skulle tala om rep i h�ngd mans hus. Den mystiska eldsv�dan i Johanssons ladug�rd vore d�rtill i allt f�r f�rskt minne. * Som ovan Sekreteraren. * * * *

SKALLIG P� EN NATT. Yddingeodjuret. En ganska ledsam historia intr�ffade i f�rrg�r � s�teriet Gulln�s vid Yddingesj�n i det att porslinsbl�saren Efraim J�nsson d� blev illa skr�md med en h�gst beklaglig p�f�ljd. D� hr J�nsson vid 5-tiden p� morgonen nere vid den lummiga stranden var sysselsatt med att sylta ollon, s�g han pl�tsligt ute p� den av stormen uppr�rda sj�n att ett f�rem�l av ok�nd natur r�rde sig sakta upp och ned. Med anledning h�rav skyndade han hem och intog lunch, varp� han tillkallade l�genhetsinnehavaren Johannes Hansson, som var bortrest. J�nsson, som �r f�dd i Kivik men i all sin tid �tnjutit en god och hederlig vandel i Stora Svedala, gick d�rp� ned till sj�n och seglade med revad fock ut p� det skummande vattnet. Kommen ungef�r mitt f�r Lill� stannade b�ten h�ftigt, varvid hr J�nsson med �gonen iakttog att rakt f�rut ett gredelint f�rem�l av enormt omf�ng reste sig ur vattnet och fr�ste som ett lokomotiv. Hr J�nsson blev h�rav s� skr�md att han rodde hem, intog s�ngen och blev skallig. H�ndelsen har i orten v�ckt s� mycket djupare medlidande som samma dag en ung gosse i Holmeja p� ett mindre tilltalande s�tt djupt f�rol�mpat en �ldre kvinna, mot vilken man hittills aldrig n�gonsin haft n�gonting egentligen allvarligt att inv�nda...

PIGAN SOM V�RPTE. En n�stan knappt trolig, men r�tt rolig historia meddelas oss fr�n v�r bygd, d�r gammaldags heder och dygd guskelov �nnu �r bunden vid torvan, som h�nger fast vid bonden. Det hela g�ller en skomakare, som har ett hus, i vilket bor en bakare, som �r fr�lst, men tuggar snus. Hans piga l�g i vintras p� lasarettet i Lund och led som en hund, ty hon hade skavigt sig p� benet, s� att hon fick �ltan och blodet gick avigt. Nu var hon kommen hem, litet mager, men svajig och fager, och skojade inte s� lite h�r hite och d�r dite i hagar och �ngar, d�r hon dansade med byns dr�ngar. S� en kv�ll innan hon ordet visste miste hon sansen och slog i en v�gg. Folk kom till och fick tag i'na och m�rkte d�--d�d och pina!--att m�nniskan v�rpt ett �gg. Och sedan dess var kv�ll, d� solen st�r i v�ster, samlas byns folk och pr�ster och bevittna med andakt och sk�rpa, att pigan kan v�rpa. Hur underbar �r inte livets mystik? Billige l�sare, lyft dess flik och se hur det �r tillagat! Allt g�r till en tid. Sen blir det uppdagat.

GLASM�STARE J�NSSON. Det �r oss sm�rtsamt att i dag n�dgas meddela den �rade allm�nheten att i g�r var glasm�stare J�nsson s� i tag och �nyo f�rveten p� denaturerad sprit att han f�rdes till lasarettet och kom dit som ett lik, f�r vilket �gon, �ron och f�rnuft och alla andra lemmar voro som luft. Egentligen �r J�nsson ett beskedligt skr�, som tar sig en sup d� och d� och f�r resten knogar med ramar och rutor och kitt och l�ter var och en vara i fred med sitt. Men s� pl�tsligt blixtrar det i klotet: �Skall jag, en friboren man, st� h�r som en slav? Nej, s� anamma� och med detsamma vr�ker han ramarna och skrotet och det b�r av till apoteket, d�r han hampar sin liter, gudaboret obekymrad om dess sviter. Nu ligger J�nsson och begrundar sin levnad. Hans enda trevnad best�r d�ri att hans bakre parti �r hyddat med pl�ster och dukar och klutar. Det h�nde sig n�mligen i g�r d� han ingenting visste att han tog miste och satte sig relativt lugn p� en gl�dhet ugn s� att dess ringar och det namn, som gett ugnarne rykte, sig vackert tryckte av upp� J�nsson d�r J�nsson slutar. Sens moralen av denna h�ndelse �r en kall maning till drinkare och gaminer att omedelbart skrida till omv�ndelse och akta sig f�r denaturerad sprit och varma kaminer.

PANTALONGER OCH BOND�NGER. Det var en g�ng en m�nniska, som inte betalte sin skr�ddare. Till slut blev skr�ddaren ond och drog sin tredskande kund till r�dhusr�tten i Lund. Men innan m�let kom f�re, hade m�nniskan betalt vartenda �re--det var hela 40 lock f�r pantalonger och rock. P� samma g�ng svor han och sa', att hur det �n ville b�ra �sta, s� skulle ingen kunna avtvinga honom s� mycket som ett ruttet lingen f�r st�mning och resolution och annan tocken d�r don, varmed man pungen f�r l�tta, d� man blir st�md inf�r r�tta. F�ljden blev, att m�let ropades om igen och om, och kostnaderna hopades, d� m�nniskan aldrig kom. D�r satt r�tten och v�ntade--vaktm�stare Larsson ropade och gl�ntade,--men m�nniskan var best�ndigt v�ck, och det s�g ut, som om han ville driva g�ck med k�randen och hans advokat och v�r v�llovliga magistrat. Kan v�l n�gon f�rt�nka, att r�tten b�rjade bet�nka den kitsliga situationen och d�mde personen att b�ta g�ng p� g�ng, tills hans b�teslista blev s� l�ng, att den sprang upp till hundra riksdaler. D� tar karlen reson och betaler 70 kronor--det t�cker h�let f�r kostnaderna i m�let. Men b�terns h�nga �nnu och v�nta och v�xa med r�nta p� r�nta. Sens moralen, min v�n, den �r den: kritar du pantalonger, s� f�r du bond�nger, ty den, som icke betalar f�r stycket, f�r satsa fem g�nger s� mycket.

TEATERRECENSIONER. THEATER OCH OECONOMIE P� den academiske theatern i Lund spelades i g�r comoedie af en sk�despelaretrupp, som uppgafs wara fr�n Stockholm. Det stycke, som derwid framst�ldes, war ben�mndt Jeppe p� Berget eller Den f�rvandlade Bonden, en pi�ce, som skall wara diktad af en dansk norrman wid namn Holberg. Denne herr Holberg, som l�rer hafwa f�rt ett widlyftigt och kringsw�fwande lefwerne, skall slutligen hafwa stannat i K�penhamn, der han utf�rt ett ordnadt arbete men sedermera aflidit. Hans nu uppf�rda sk�despel innehade m�nga lustigheter och amuserade mycket publiquen. Det framst�lde huruledes det �r galet att den, som icke �r f�dd adlig, kommer till werldslig �ra och magt, hwilket altid slutar med att denne upkomling dricker sig full, faller p� en g�dselh�g och blifwer tyrannisk. Herr Oscar B�ckstr�m, som uppgifwes wara anst�ld wid ett theaterhus i Stockholm, �r en ung man, hwilken derst�des hafver w�ckt gode framtidsf�rhoppningar. Nu framst�lde han w�r Jeppe s� fullst�ndigt att man, utan att f�rgripa sig p� sanningen, m�ste s�ga att herr B�ckstr�m �ger mycket naturlige anlag. Dock brukade han m�nge swordomar samt jemtv�l fule ord. Wi undra mycket om detta kunde vara aldeles n�dw�ndigt. Konsten �r w�l dock det �dla, som skall f�rsk�na lifvet, men intet �r det wackert att h�ra en sk�despelare tala om smuts och s�dant d� han i st�llet kunde n�mna solens up- och nedg�ng, f�glarnes s�ng samt den f�runderliga alwisheten i naturen. Utom herr B�ckstr�m framtr�dde �fwen �tskillige andre comoedianter, deribland twenne mamseller. Om �fwen alle desse woro af mosaisk b�rd �r oss icke weterligt; men det s�g s� ut. Publiquen hade kommit tillst�des i rikt antal, och syntes bland densamme flere af stadens fruar, en academisk l�rare och �tskillige studiosi. Det f�rnams j�mw�l att wid hwarje paus flere af desse studiosi reste sig upp och gingo ut samt �terkommo om en liten stund. Nu uppgifwes det att de gingo ned i en k�llare och drucko starka drycker, hwilket oskick f�r sed blifwit. Dock syntes det icke att n�gon af dem somnade eller p� annat s�tt sig oskickligt uppf�rde. Men det b�r allwarligen fr�gas om icke procancelleren borde wid ett s�dant tillf�lle wara tillst�des och f�rmana de unge att icke l�mna sina windsrum efter det m�rkret fallit p�. Nu applauderade de flitigt jemte den andra menigheten, hwilket wisar att de till och med ega wana att bewista publique f�rlustelser. Jemv�l i dag framtr�der sk�despelaretruppen med ett lustigt spel, ben�mt F�rsta fiolen. Det begynner kl. 8 p� aftonen och densamme herr B�ckstr�m kommer dervid att �nno agera, hwilket �r gl�djande att erfara d� man befinnar att han i g�r uppe p� teaterscenen drack s� mycket att han flera g�nger der ramlade aldeles omkull. * * * * *

_Den tr�tte Theodor_. Med anledning av uppf�randet av det bekanta Shakspearska sorgedramat �Den tr�tte Theodor� p� v�r akademiske teater i g�r i aftonstunden hade s� m�nga m�nniskor infunnit sig att ingen tom plats kunde uppt�ckas och att somliga medborgare sutto ovanp� varandra. Sedan rid�n g�tt upp b�rjade diverse m�nniskor inne p� scenen att tosas och galna sig p� ett h�gst besynnerligt s�tt. S�rskilt utm�rkte sig h�rvid en hit nerkommen person vid namn Sj�str�m, kallad Victor. Vi skola icke inl�ta oss p� n�gon beskrivning, d� denne lille pennen d�rtill �r f�r ringa. Men s� mycket vilja vi likv�l ha sagt att s� som Sj�str�mmen skapade sig ha vi hittills aldrig sett maken till. I sus och dus skuttade han omkring, bedrog sin hustru och misshandlade �ven p� annat s�tt sin lekamen, vilket v�llade en naturlig tr�tthet. Till f�ljd d�rav snarkade han s� f�rskr�ckligt att han v�ckte hela publiken. Sedan detta var gjort, var spelet f�rlorat. Den ene tittade p� den andre, och r�tt som det var b�rjade dom skratta, och skratta, och skratta ... s� vidunderligt att m�nga blevo alldeles f�rd�rvade. Till slut j�mrade sig hela allm�nheten som 6,093 kattor i mars. Och n�r skynket f�r sista g�ngen f�ll voro flerfaldiga personligheter alldeles uppl�sta. Det kunde dock icke f�rm�rkas att n�gon hade n�got ont i sinnet mot herr Sj�str�m. Tv�rtom funnos flera som tillk�nnag�vo ett f�rsonligt sinnelag och till�nskade honom lycka och framg�ng i det kommande livet.

NOTISER. _Vi �ro glada_ att i dag kunna meddela v�ra l�sare att _nu_ har domkapitlet p� 1:sta f�rslagsrummet till kyrkoherdeskapet i Kristianstad och V� uppf�rt v�r docent i exegetisk teologi Matheus Lundborg. Vi �ro, dess b�ttre, icke av den sortens folk, att vi vilja skr�ppa �ver v�r andel h�ri, men s� mycket anse vi oss dock i f�rtroende kunna n�mna, att kyrkoherden Thulin i Skepparsl�v och lille komminister Lundblad i Fleninge kommo � andra och tredje f�rslagsrummen, vartill vi �nska dem lycka och gl�dje. Exegetisk �r den teologi, som f�rklarar. Huru o�ndligt mycket beh�ver nu icke Kristianstad ha f�rklarat? F�r att icke tala om V�! Begagnen nu d�rf�r tillf�llet, inf�dingar i Kristianstad och V�, och f�rvissen er om Lundborg. Eljes kommer han kanske tillbaka till Lund igen. * * * * *

_Av en huggorm_ blev i g�r morse i Holmeja en medels�lders, ogift man biten i det nedersta bakbenet. Som mannen hade tr�ben, vilket ormen antagligen ej observerade, generade miss�det honom icke utan intog han omedelbart middag hos en person, vilken varit gift med en kusin till hans faster.

*

*

*

*

*

_En sannf�rdig ber�ttelse_ ber�ttas till r�ttelse av en notis om en gris, som i en obevakad stund kommit ner i kryptan i Lund. Svinet--s� ber�ttade malisen--hade rymt fr�n sin vaktare n�r det skulle till sin slaktare och d� f�rf�ljts av polisen, en �ldre jungfru och en skomakare samt en organiserad bakare. I kryptan hade blivit kalabalik med spr�ng och hopp och skrik tills bagaren huggit grisen i svansen och gjort slut p� dansen... Det �r gruvligt vad folk g�ra ingenting. Det hela f�r resten inte s�mre ut Lindqvist, Hans Gr�naste h�ngd och f� �frikort p� * * * kan prata n�r dom g� omkring och � lata och �r nonsens fr�n b�rjan till slut men tar sig �n det telegram, som i dag f�rt�lja l�t, att hr Majest�t, haft den �verg�ende nesan att bli resan.� * *

_Munsk�nken, kandidaten och glasrutan_. Ett f�rargligt miss�de intr�ffade i natt i Lilla Fiskaregatan, d�r en st�rre, till 500 kr. v�rderad butiksruta hoppade ut p� en �verstemunsk�nk med p�f�ljd att rutan gick i bitar men munsk�nken h�ll j�mf�relsevis v�l ihop. Saken var egentligen den att munsk�nken A. under nattens timmar f�rv�rvat en evig v�n i kandidaten B., varunder de tittat litet djupt i kristallglasen. N�r sp�ktimman kom, skulle de ut och beundra m�nen och r�kade d�rvid in i Lilla Fiskaregatan, vilken f�rargligt nog inte ville ligga stilla utan r�rde sig i bukter med p�f�ljd att munsk�nken r�tt som det var st�p p� n�san. B. skulle nu hj�lpa upp A., vilket icke precis var s� l�tt d� gatan alltj�mt var i sv�r gungning. S� kom h�ndelsevis en chauff�r C. och skyndade till hj�lp. Med f�renade krafter fingo nu B. och C. upp A. p� det torra igen. Till tack f�r hj�lpen slog munsk�nken genast chauff�ren p� kraniet och �ven kandidaten gav chauff�ren en liten kroppslig p�minnelse om hans d�dlighet. Man torde inte f�rt�nka chauff�ren att han blev n�got f�rbluffad �ver dessa uttryck av m�nniskov�nlighet, och som han inte begrep sig p� skoj, s� tog han munsk�nken i ena vingbenet och hyvade honom mot butiksrutan s� att det small. Epilogen avspelades p� poliskontoret, och bland �syna vittnen inst�llde sig �ven m�nen. Nu �r det blott _en_ fr�ga, som �r avgjord, n�mligen vem som skall betala rutan. Som emellertid b�de A. och B. och C. �ro million�rer, s� �r det sp�rsm�let av en relativt underordnad natur.

BREVL�DA. _Kandidat Olsson!_ Vad menas! Vet ni inte, att det �r prof. Rydberg och inte vi, som uppfunnit elektronerna? F�r �vrigt �r er teori om dem nog oriktig. Enligt v�r uppfattning �ro elektronerna sm� astronomiska djur, som leva, ovanp� luften. De livn�ra sig av atomer samt sakna ben. Vid intr�dande sv�rare k�ld gnugga de sig h�ftigt mot varandra, varigenom utvecklas v�rme, som framkallar norrsken. P�st�endet att de skulle orsaka magnetiska stormar m�ste d�remot vara oriktigt, en�r intet v�der

r�der d�r de leva. Det kan v�l h�nda, att denna uppfattning i n�gon liten obetydlig detalj kan justeras. Men i regel �r det r�tt, som vi tro. * * * * *

_D. J.!_ K�ra J�nsson, �r J�nsson galen? Inte kan J�nsson v�cka tryckfrihets�tal mot oss bara genom att skriva till oss. Utan J�nsson skall sl� sig ner vid sin pulpet och skriva p� ett papper att J�nsson yrkar oss respektive halshuggning eller livstids f�gelbur. J�nsson g�r h�refter till en kardmakare och blir hyvlad i h�r och sk�gg, sen ikl�der sig J�nsson J�nssons s�ndagsbyxor, varp� J�nsson talgar h�ret v�l. Nu �r J�nsson f�rdig, och J�nsson tager papperet under armen och g�r mitt �ver Stortorget upp till borgm�staren, d�r J�nsson knackar s� n�tt. D� J�nsson kommer in bockar J�nsson vackert, l�mnar aktstycket och bockar. Det kostar omtrent tv� kronor, varp� J�nsson bockar och betalar. (Har J�nsson ingen kova, f�r J�nsson l�na h�r mot f�rsta inteckning i fastighet). J�nsson bockar sen och g�r bakl�nges ut, bockar igen och f�rsvinner. J�nsson kan n�stan vara lugn tills han skall sitta av b�terna. Det dr�jer alltid ett stycke, och ju b�ttre de bli, dess st�rre rabatt l�mnas � burtiden. * * * * *

_Narkissos_. V�rpoem! ... s�llan! Skall det vara, s� m� det vara h�nt mot erl�ggande av dubbel annonsavgift, medlens �verl�mnande till n�got hem f�r sedligt f�rsummade eller vanartade barn samt r�ttighet f�r oss att skriva inledning och marginalanteckningar, allt efter som n�den kr�ver. Endast under dessa villkor inf�ra vi poemen. Skalderna sj�lva utf�ras genast, utan dom och rannsakning. * * * * *

_E. L._ Poemet �Mitt hem� kan inf�ras under vissa villkor: 1) att det betalas som annons; 2) att f�rfattarens portr�tt bifogas och klicheras i tidningen; 3) intyg av trov�rdiga personer att f�rfattaren verkligen f�rfattat poemet; 5) under edlig f�rpliktelse avgiven f�rklaring �ver varf�r f�rf. beg�tt denna g�rning; samt 5) bindande garanti f�r att f�rf. omedelbart emigrerar. I �vrigt m�ter inf�randet intet v�sentligt hinder. * * * * *

_U--n_. Tack f�r det anonyma brevet. Det g�r till samlingen, som med tiden blivit r�tt n�tt. Att redakt�ren �r en �ovanligt stor idiot� gl�der honom bra; han har alltid tyckt sig vara s� liten. Att han till p� k�pet har ett �sanning att s�ga mycket d�ligt huvud� erk�nnes v�lvilligt. Men han tar det som det �r; han har icke n�got annat. * * * * *

_Skaldiske f�rfattaren C. O. O._ Aktade Olzonh!

Du missf�rst�r mig, vilket g�r mig ont. Jag �r verkligen ansvarig f�r vad som st�r i denna tidning, men icke f�r vad som ej st�r d�r. Dina verser ha icke f�tt plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi st�ller du mig d� till svars f�r dem som s�ger mig i prosaisk stil, jag �r vorden en �sna. Olzonh lille! Hon �r nu 4 p� morgonen. Natten har varit m�da och slit. Men se! F�r dig och mig och oss alla tindra stj�rnor upp� himlaf�ltet, och i rappet glimtar dagen ur �sterled. Genom rutan ser jag en nattsudd, som mitt p� torget skr�lar naturens lov, medan en ensam poliskonstapel tr�r sina tysta fj�t mot hans nacke. Olzonh, h�r och se nattens sublima sk�nhet! V�nd d� �ter till naturen, kyss moder jorden och snyfta ut vid hennes hj�rta, dikta och skalda, men vad du �n g�r s� f�r Guds skull publicera det aldrig. Olzonh! Nu g�r jag och l�gger mig, men dessf�rinnan ... ett ord! Till�t mig s�ga du! * * * * *

_Lic. Lx._ Till svar � �rade f�rfr�gan f� vi meddela att ni f�tt denna saken alldeles galet f�r er. Obadja var ingalunda n�got fruntimmer eller eljest n�got obest�mt utan en liten profet, som levde under h.m. Jorams tid. Han �r s�rskilt arg p� Nebukadnezar f�r det denne f�rst�rde Jerusalem. F.�. �r det mycket litet man vet om Obadja. Han skall till det yttre ha varit litet ruggig men eljest en korrekt gentleman. Vi h�nvisa er i �vrigt till en man i Uppsala, som heter Kolmodin och som skall vara styv p� mindre profeter. R�cker inte hans visdom s� kom tillbaks. Ju mindre vi veta, dess mera skola vi med n�je meddela. * * * * *

_Fru Helga O.!_ Om man kan odla champinjoner i k�k? Jo, alldeles f�rtr�ffligt. Man tager en korg jord, en k�ksjungfru samt ett stycke champinjonyngel. Blandar dem f�rsiktigt med varandra och begjuter dem rikligt med diskvatten och matolja. Placerar det hela med h�stspillning varvtals i vasken samt lyfter varje fredagsmorgon varligt p� locket och skjuter alla flugor. Om sex veckor b�ra champinjonerna vara uppe. �ro de icke det, avskedar man jungfrun och tager en ny. Experimentet �r alldeles l�nl�st under den �rstid, d� jungfrurna aldrig kunna h�lla sig stilla. * * * * *

_Herr Patron B.!_ Vad i all v�rldens frid �r meningen? Vi ha bett Er skaffa oss en _kopia_ av omskrivna aktstycke, vilken vi omedelbart skulle anv�nda. Kopia betyder avskrift och har icke det ringaste med _kopiga_ att skaffa, vadan det �r oss absolut ofattligt huru Ni i v�r beg�ran kunnat finna n�gon �rekr�nkning mot er arbetspersonal.

Men ... bevars, tar Ni det p� det viset, s� kom. Ett �retjyvam�l mer eller mindre spelar ingen teater. * * * * *

_Poetissan Disa_. �Livets intigaste ve�--f�rl�t, va �' d�' f�r slag? Tag n�gra glas punsch j�mte kaffe med saltgurkor och snus i samt h�rtill n�gra l�ngder kavring med stekflott p�. F�rt�r detta dagligen p� fastande mage, varp� veets intighet d�r bort av sig sj�lvt inom 8 m�nader. Lyckas det inte s� �r ni obotlig. * * * * *

_Tacitus_. �dle yngling! Kom hit, s� skola vi k�nna dig p� huvudet och se, om du �ger f�ruts�ttningar f�r att pl�ja den vida sl�ttens feta jord, som tigger starka armar, eller gr�va de diken, som skola famna v�rens h�ftiga fl�den och omsider prydas av Veronica beccabunga, vars gr�nska dock �r intet mot den, som f�rgar dina jamber, vilka ljuda s�som �terklang fr�n grodkv�ket i den lugna p�len eller fr�n kobenstrampet i det stilla altr�sket. Bemanna dig, yngling, och kom, och det kanh�nda du g�r din lycka f�r evigheten! * * * * *

_Herr Patron Johannes Andersson_, Flinkaby!--Nej, f�r all del. Fl�sktullens borttagande blir �ven s� tillvida till en v�lsignelse f�r v�rt land som vi m�ste �ka v�r inhemska svinproduktion och framf�r allt g�ra billigare svin. S�som herr Andersson vet, ha vi ju gott om svin i Sverige, stora och feta. Men de kosta oss f�r mycket och bli d�rigenom f�r dyra f�r konsumenterna. Genom en radikal oml�ggning av v�r svinodling skulle vi genast f�rb�ttra situationen. Herr Andersson �r mannen att g�ra't. H�r ett r�d: importera v�rtsvinet! Renodla det. Var 6:e vecka l�gger dess hona 22--24 �gg. Det blir i lyckligaste fall bort�t 200 grisar om �ret. G�r om det, hr Andersson, eller tro oss p� v�rt ord. V�rtsvinet �r f�r �vrigt ett b�de fint och trevligt svin. Den omst�ndigheten att det lever mest om natten m�jligg�r f�r badg�sterna en relativ dagsro. Det trivs helst i gamla termith�gar, vilka �ro r�tt billiga att uppf�ra, samt har en trevlig h�rkvast p� svansen. Det l�ter l�tt dressera sig till salongsvanor, bl�ser utm�rkt occarina och g�r i Afrika upp till 2,000 meters h�jd. Som detta �r 884 meter mera �n Sveriges h�gsta fj�ll, Kebnekaise, s� b�r allts� v�rtsvinet ha de vackraste utsikter att f�r Sverige bli vad man i ordets b�sta mening skulle vilja kalla: ett nationellt svin. * * * * *

_Fru A_... Att bem�lde unge man utan att ha betalt hyran avflyttat, kvarl�mnande endast 28 t�mda punschbuteljer, en s�ndrig sodavattensbutelj, en av honom s�som slaskspann anv�nd glassk�l, ursprungligen avsedd f�r aquarium, samt en halv byxh�ngsla anse vi vara

mycket or�tt gjort. Och det b�sta r�d vi kunna ge �r f�ljande: hyr ett centralt bel�get, stort butiksf�nster. Anordna d�r en utst�llning av f�rem�len och s�tt ut �garens namn. Hyran blir tvivelsutan betald. * * * * *

_Herr Reservunderl�jtnant S. i X._ I besittning av Herr Reservunderl�jtnantens �rade av den 9 d:s r�rande v�r uppfattning av det krigspolitiska l�get be vi v�rdsamt att v�rdsamt f� tacka Herr Reservunderl�jtnanten f�r att Herr Reservunderl�jtnanten behagat uppm�rksamma bem�lda v�r uppfattning p� samma g�ng vi bem�rka att Herr Reservunderl�jtnantens uppfattning om v�r uppfattning �r att denna �r �rent �t h----te� samt att vi �borde sk�mmas� m.m., s�som Herr Reservunderl�jtnanten har godheten att meddela oss. Vi till�ta oss samtidigt g�ra en v�rdsam f�rfr�gan om huruledes Herr Reservunderl�jtnanten m�r. Skulle Herr Reservunderl�jtnanten m�jligen eventuellt besv�ras av illam�ende eller kv�ljningar eller nerv�s oro i Herr Reservunderl�jtnantens mage eller eljest i Herr Reservunderl�jtnantens �dlare delar, s� till�ta vi oss f�resl� att Herr Reservunderl�jtnanten l�ter b�dda ned sig under 7 t�cken och 6 filtar med v�tv�rmande omslag omkring Herr Reservunderl�jtnantens f�rnuft samt varma flaskor under Herr Reservunderl�jtnantens personlighet. Desslikes behagade Herr Reservunderl�jtnanten v�rdsamt intaga ricinolja, acetylsalicylsyra, vismuthpulver, aspirin, Thielemanns droppar, Frangulapiller, saltgurkor, levertran och ansjovis, varp� Herr Reservunderl�jtnanten �r v�lkommen upp till v�ren, d� solen skiner. Skulle Herr Reservunderl�jtnanten d�rtill vilja �ka sin godhet med att s�nda oss Herr Reservunderl�jtnantens fotografi fr�n dels nu, dels efter det att Herr Reservunderl�jtnanten genomlevat n�mnda kur, s� att vi f� k�nna och j�mf�ra Herr Reservunderl�jtnantens s�rskilda drag, s� skulle vi vara Herr Reservunderl�jtnanten ytterligare tacksamma. Vi till�ta oss teckna oss s�som Herr Reservunderl�jtnantens synnerligen bev�gne _F. T._ * * * * *

_Fr�ken kandidat!_ Vi dela hj�rtligt edra bekymmer och anse det vara rysligt styggt av studenterna att spela Uarda utan hj�lp av studentskorna. S� till exempel skulle det gjort sig �ver h�van v�l om �tminstone en av mumierna varit kvinna; p� den tiden torkade de som bekant �ven damer, vilka som s�dana n�stan togo sig b�ttre ut �n m�nnen, h�llo sig l�ngre och kr�vde mindre utrymme. Och vidare skulle det onekligen icke skadat om Uarda sj�lv spelats av en kvinna. Han var ju visserligen mycket s�t; men p� scenen kunna �ven studentskor bli s�ta. Och det skulle n�stan gjort sig b�ttre om _ni_ stultat omkring med en liten Moses �n att se kandidat X. i den m�nskligt att d�ma om�jliga situationen. Men, en liten tr�st! Gadda er ihop med kamratskorna, skriv ett spex och tag revanche. L�t �ven de manliga rollerna spelas av studentskor. Och skall d�r n�dv�ndigt vara ett hittebarn med, s� l�t det f�r en g�ngs skull vara kristet. Judebarn kunna ju nog vara mycket rara. Men se, kristna glyttar! Det �r �nd� toppen.

*

*

*

*

*

_Hr Johansson_, V�xj�. N�, hr Johansson, det �r fel. Man kan inte skilja giftiga svampar fr�n �tliga genom att l�gga en silversked i anr�ttningen. Lika g�rna kan man ditl�gga en galoscha. Och ett s�kert medel vore visserligen att l�ta sin sv�rmor prova anr�ttningen, vilket dock icke kan rekommenderas s�som i vissa givna fall stridande mot lagen och dessutom r�tt oridderligt. Det finns inte mera �n en v�g f�r att l�ra skilja giftiga svampar fr�n �tliga. Det �r att l�ra sig de olika svamparnas k�nnetecken. K�p en svampbok, l�s sig inne i ett rum, rulla ner gardinerna, t�nd pipan och l�s s� att �gonen st� p� skaft. N�r hr Johansson kan boken utantill, framifr�n och bakifr�n, s� res till Evedal, g� in i djup och �de skog, l�p runt d�r i en vecka--om n�tterna med acetylenlykta--och l�r sig alla d�r v�xande svampar. Kom s� fram en s�ndagsmorgon, d� solen skiner, s� f� vi se, hur han ser ut. Kan hr Johansson d� skilja R�dl�tta Fasta Vitsporiga Kremlan fr�n J�ttestora Klotrunda R�ksvampen, s� har han f�ruts�ttningar f�r god forts�ttning. Varom icke, s� vilja vi icke i detta sammanhang tillk�nnagiva v�r of�rytterliga mening. * * * * *

_Seminarieeleven Kalson!_ De schmalkaldiska artiklarna--vad menar ni med det? De ha ju icke ens varit utst�llda och f�ljaktligen varken kunnat f� medalj eller hedersomn�mnande. F�r �vrigt hava vi annat att g�ra �n att besvara all v�rldens fr�gor fr�n �ster till h�ger. Vi m�ste fastmer aktgiva p� tidens g�ng och t�nka de tankar, som, �de p� livets mo, ensamt ber�ttiga individens existens. * * * * *

_Johanna Olsson, Tostarp!_ Odling av foderbetor f�r f�nsterdekoration �r synnerligen ber�mv�rd. Man tager en beta och puttar ner den i en kruka samt tills�tter litet jord, kruksk�rvor och vatten. Till Michaeli st�r den f�rtjusande blomman i full skrud. Klipper man s� ut litet pappersblommor och m�lar dem r�da och gula samt placerar dem j�mte litet karameller h�r och d�r p� stj�lken, s� f�r man till julafton en mycket prydlig bordsdekoration. Obs.! Betan trives b�st om den d� och d� g�dslas med litet �lsoppa och vismuthpulver, vilket rekommenderas av v�ra mest framst�ende specialister. _F. T._ * * * * *

�_En kaffet�rstig ungm�!_� Vi tacka f�r �rade h�lsningen och det vackra poemet, som vi till�ta oss bevara f�r oss sj�lva. Ni har 1,000 utv�gar att klara er i n�den. En av dem �r att anv�nda ett slags nytt surrogat, som vi rekommendera p� det livligaste. Tag h�lften torkad och mald bark av brakveden, en fj�rdedel snus (Dahls gamla

v�lk�nda) och en fj�rdedel torkade och malda tvestj�rtar. Tills�tt h�rtill en tesked kaffe, och Ni har den h�rligaste Mocka, Ni kan �nska. Om Ni d� fortfarande �har humor kvar i knoppen�, s� lyck�nska vi. Skulle den flytta sig l�ngre ner, s� meddela ben�get. Det finns bot �ven f�r s�'nt. _F. T._

TANKAR AV FLODQVIST. (Under storstrejken 1909). Bedes f� inf�rt denne artikel jag betaler ve mikeli, som att nu det blivit f�rbjudet swenska medborgare att ingen f�r lov till att k�pa en syp i Sweriges land undantagandes f�r sckiuka och ormbittna s� will jag h�rmed meddela att jag hawer en Huggorm til almenhetens beti�nande i mariagatan 68 till h�ger p� g�rden venster om porten. ps. om att ormen �r abbonnerat till den 28 i d:s. H�gaktningsfullt _G. H. Flodqvist_. will Redakt�ren k�pa stikelisar s� skall jag f�nga till h�sten n�r wi ha kardeborra. * * * * *

_Herr redackt�r Bulo av Folckes Tidning_. S�som att det m�ste till�tas undertecknat att s�ga n�gra ord i det Almena i anledning utav att de nya skattehistorijerna som folcket intet jillar utan beror p� tidens H�kf�rd och fl�rd;! I min barndom feck folcket l�ra sig att arbeta samt togga sirap och grovt br�d i sitt anletes sfett men i v�ra dagar g�r arbetets s�ner p� dans och deras d�ttrar blir studentskor,--s� krumstomerar dom med h�ret s� dett st�r i 7 v�derstreck samt hava glas�gon p� n�san j�mte en k�rt Kjortel samt bl� jacka. Jag har ofta t�nkt �ver vadf�r de �ro s� r�liga n�r de komma i Gr�negatan? I min ungdom hade fleckorna krenelin och dett var intet n�got varkligt noje att m�ta en fyllefem St. i kattastr�tet vid elli Lungrens. Men tjangs var d�r i t�sorna, oppspelta var dom och huven hade di p� skaft;--nu f�r tiden �r dom s� l�rda s� di g�r med klackarna och man f�r med sm�rtsamhet fr�ga sig sj�lft att om dessa studentskor eller andra Luftandar �ro Skapelsens m�sterv�rk, s� vad �r d� undertecknat? Om en ny professor har di pesjonerat vid Universitetet? d�rom �mnar jag intet yttra mig! Men n�r poliser och professorer f�r�ka sig och uppfylla jorden fast en �rlig skomakare intet kan f�rs�rja sig p� grund av de amerikanska maskinerna s� vill jag s�ga som professor Linngren sa p� en kyrkost�mma f�r 30 �r sen nej, hej, gubbar, stopp litta och l�t oss

f�rst se vad det kostar.--! jag kan h�ller inte vara med om att desse �ngsosalisterna eller s. kallade folkf�rbundet vil s�tta sig emot att vi f� en ny Flotta in i landet! D� Carl den tolfte bel�grade Kristijania sj�ng han b�j svea kn� vid Skriften och det s� att norrbaggarna di sprang. F�r att intaga Norje beh�va vi en ny fl�tta som att nog statsmenester Linneman s�tter ijenom. Men det �r intet n�gon konst att bliva en Upph�gd Man uti ett land n�r man lyftes opp p� samhellets h�gsta b�rgstoppar men s�tt han ve en h�velb�nk med 3 skilling om dagen och till att g� efter bir till hans ges�ller s� f�r vi se vat han duger till h�gaktningsfullt _G. H. Flodqvist_. Bedes inf�rt i tidningen. * * * * *

Till allm�nheten! D� det nu blivit utspritt att det skulle hava varit undertecknad, som givit meddelandet om att fyra (5) st. vargar i tisdags kv�ll varit synliga vid hospitalet, men att de icke skule ha varit n�gra vargar utan 4 (fyra) krodiler, s� f�r jag h�rmed kung�ra att s� icke �r f�rh�llandet. Jag har genom ett m�ng�rigt vistande bland vilda djur l�rt mig s� noga k�nna krokodillens, d. v. s. alligatorns liv och leverne att jag mycket v�l vet att skilja p� en krokodill och en varg. Det anser jag vara en s� �nkel sak att jag d�rom icke vill skriva i tidningsspalterna, isynnerhet d� man vet att krokodillerna f�der �gg men varghonan haver levande ungar. Beskyllningen om att det icke skulle hava varit vargar utan �snor anser jag s� simpelt att jag icke mer vill syssels�tta mig med detta pinsamma �mne. H�gaktningsfullt _G. H. Flodqvist_. F�r undvikande av laga obehag behagade de tidningar, som intagit saken, att �ven inf�ra ovanst�ende. * * * * *

Till Folkets Tidning, Lund, Undertecknat f�r h�rmed fr�ga om att jag icke �ger ricktighet att f� lov och g� i fred p� Lunds gator. N�mligen d� jag h�romdagen promonerade vid den sol�guska instusionen s� kom den d�r boende Apan springandes ut igenom f�nstret utan att jag anade det s�som ett rytande Villjur och grep mig uti den ene rocken som om den ville �ta upp mig levandes;--jag fr�gte vad som stod p� och vad meningen var samt f�rklarade min person varp� att den satte sig p� Sk�rten p� trottoaren samt goppade som en Gummib�ll samt skallrade med t�nderna och rullade med �gonen och skrek som ett fruntimmer och hoppade mitt opp upp� min ena byxa d�r det bet mig uti benet s� att jag m�tte g� till doktorn och bevisa mina omst�ndigheter.

Nu fr�gas v�nligen vem �ger denne Apa eller Rovdjur! �r det Academien eller Lunds stad eller �r det m�jligtvis en kandidat som har glas�gon och bor i en port. Jag fr�gar icke efter vilcket men vill g�rna s�ga ifr�n att det �r simpelt handlat. Om det hade varit ett fruntimmer eller en studentska som kommit g�ende, vilken Olycka skulle d� ej haft h�nt. Om redakt�ren k�nner professoren d�r eller n�gon av di andra kandidaterna s� kan di g�rna f� veta vad f�r slags underordnade som di har. Mitt namn �r hemligt. * * * * *

s�som som att Undertecknat i Lund bliwit f�rnekat att k�pa spirituosa genom en del fr�knor eller kvinspersoner som icke bliwit pres�nterat f�r mig och alts� �r ok�nda Personligheter? Jag har ern�rt mig hederlitt i sextati �r och ligger nu p� min Sotts�ng igenom et Maglidande som intet �r friskt �nnu.--Men i gamla tidor hade jag m�nga goda Ideor samt gick i Kyrkan alltid d� riktiga pr�ster predikade och icke Sv�rdslukare och babbianor Och en �ra och en Hedor var det n�r som Flodqvist inf�r sittanes Forsamling blev f�resladd till lunds stads Kyrckow�rd men pastorn slog Klubban i bordet s� di hoppa, men til sommaren blir det nyt liv d� sjonger foglarna n�r Flodqvist g�r ut i sin skogh och f�ngar en Huggorm varp� at Fr�knorna �r w�lkomna i mariagatan--fatti men Stolt �r mit walspr�k och lyder intet kommando av Ordf�rander eller andra negrer med h�gaktning. _G. H. Flodqvist_ mariagatan 68 b. bedes f� inf�rt i tiningen. * * * * *

bedes f� inf�rt denne artikel. S�som att det politiska vender uppochner p� hela Samhelet s� beder jag f� meddela vad som �r meningen med at Swerige skal skjydda sina Neringar;--som jag h�romdagen kom till Anatomien i Lund f�r at till och s�ljja min Personlighet s�som d�d f�r Kandidaterna efter en Hederlig begravning samt Christelig Predikan warp� at jag vid Sj�lwa porten blev avvisat av en Herre somm jag icket kj�nner eller vill tala med mera? d�r k�pptes inga lewande Lik sade han �nskj�nt jag Personligen wet at d�r p� en G�ng var resanes 6 St. fina Fleckor ifr�n malm� och s�lde sig allihopa helt och h�let efter D�den samt en bokh�llare somm d�r intet var mycket met warp� at jag m�tte g� fast jag sitter tr�ngt i det och beh�wer peningar-nu fr�gas �r detta ett s�tt att behandla en Person, och �r det att oppmuntra Fosterlandsk�rlek, i amerika d�r vet di wad monyn �r och d�r kan jag g� in och s�lja mig til vicken anatomi somm jag vill och f�r pengar k�ntant? det kallar jag f�r att oppmuntra neringar och alla som arbetar i det tonga, men di som har Anatomien i Lund di oppmuntrar Emegrasjonen fast det g�r detsamma f�r jag krusar dom intet mera

H�gaktningsfult _G. H. Flodqvist_.

FR�N ALLM�NHETEN. Undertecknad, som �r f�dd i Upp�kra, anh�ller v�rdsamt, att Redakt�ren m�tte skriva litet om Elefanter. D� det nu, med vad sannolikhetssk�l skall jag inte tala om, ber�ttats fr�n Norrk�ping att en elefant vistats uti Skogen d�rst�des och blivit inf�ngat s� som ett vilt djur. S� fr�gas om detta �r i �verensst�mning med Lagen? Eller har icke elefanten r�tt att g� i fred i Nordens h�gskogar? Det synes mig som om att Kongl. Majest�ts Jaktstadgar h�rutinnan �r otydlige en�r att elefanten som f�der levande ungar och livn�rer sig genom Snabeln icke f�r s�som ett skadedjur betraktas utan b�r h�lsas med gl�dje varh�lst detta stora och gamla djur som fortplantar sig i det fria m�tes eller tr�ffas uti Naturen. Skulle d�rf�r Redakt�ren som v�l ymmar f�r de arma djuren vilja st�lla om att n�gon riksdagsman ville Mottjonera, uti Riksdagen om att en �ndring ang�ende elefanterna? K�nner Redakt�ren Herr Jakob Larsson s� skriv till han och s�g han att han f�r g�ra n�got s� skall alla di som �ro djurens vener r�sta p� han. Om f�rl�telse att jag har skrivit: Men jag har g�tt igenom Alnarp och d�r hade de tidningen d� jag var ledig vilket var s�llan. Med utm�rkt h�gaktning. H�gaktningsfullt _Lars Sj�gren_, Agronom. Om Redakt�ren skriver s� l�gg ett gott ord om d�r kunde ble Pension till oss som g�tt igenom Alnarp? En ann kan va s� god som en ann sa l�nsmannen och la sig i klaveret. * * * * *

Undertecknad �r endast 22 �r, vilket egentligen icke h�rer hit. Emellertid har p� senare tiden mitt sk�gg b�rjat v�xa i alldeles orimlig proportion, vilket pr vecka v�llar mig en h�gst k�nnbar utgift till barberaren. S� mycket mera k�nnbart blir det som far min skriver att det �r d�liga tider och att jag skall draga in p� staten. Nu har jag verkligen efter en r�tt rundlig tids funderande f�tt en id�. Jag �mnar l�ta sk�gget v�xa, bitvis, d. v. s. tills det varje g�ng n�r en l�ngd av 3 cm. D�rp�, menar jag, borde stubben kunna l�mpligen avyttras till t.ex. madrasstagel, en f�rm�n, varigenom v�ra milit�rf�rr�d skulle kunna vinna en god och billig inhemsk till�kning i st�llet f�r att fr�mja utl�ndskt otyg. Nu ber jag v�nligen att n�gon sakkunnig m�tte upplysa om f�ljande: vem uppk�per varan och hur mycket betalas den?

Redakt�ren behagade v�nligen urs�kta fr�gan. Men jag anser den vara ett nationalekonomiskt sp�rsm�l. Om v�rt lands m�n under blott en enda m�nad s�lde sina sk�gg, s� skulle ett enormt kapital kunna utvinnas. Och s� rena och fina de skulle bli se'n! L�tom oss var f�r sig se oss om i v�nh�gen och t�nka oss litet exempel! Jag �r tacksam f�r svar till p.r., Lund, och tecknar i aktning och frid _Geo Jackson_, lib. stud. * * * * *

Herr Redakt�r! The Editor of Folkets Tidning. Lund (Sweden). Jag vill s�ga ifr�n i Eder tidning om litet intryck fr�n min resa. Jag gl�der mig att Lund blivit h�gt utvecklat, men det g�r l�ngsamt i Sweden. Jag likar Sweden dock mycket v�l. Men det �r mycket i �old Sweden� som icke �r mycket bra. F�r exempel l�karne. Jag var sjuk i Denver (Colorado), jag g�r till en doctor. Han ser p� mig. Well. Han skriver inga papper. Han har sj�lv apotek. Jag f�r medikamenter, jag g�r--jag �r frisk i morgon, i Denver (Colorado). Doktorerna i Sweden skulle vara pharmacister. Det beh�ves inga apotekare. De g�da sig p� folkets d�lighet. Det �r intet v�ll. Ett annat: Jag vill g� till Chicago. Jag kommer till stationen (i Denver). Jag k�per ingen ticket (p� engelska biljett). Jag g�r ner i t�get. Jag reser. Kondukt�ren s�ljer sj�lv biljett. Jag kommer i Chicago utan att st� vid biljettluckor och tr�ngas. Amerika �r bra. Sweden beh�ver reformeras; demokratiskt. Old boys �r d�r f�r m�nga. Tullf�rvaltare, poliskonstaplar och andra �mbetsm�n b�ra avs�ttas vid 50 �rs �lder. Ungt folk fram, s� blir landet kraftigt och rikt. Hustrun skall icke vara mannens tr�l. Jag �r gift (i Denver, Colorado). Men i Sweden �r det mannen som bankar sin hustru. G�r det i Denver. Upp p� lyktstolpen--adj�! Livets svarta saga g�r i moln (d�dens skugga). Jag tackar f�r ordet; �rade editor. Jag vill skriva en bok till swedens folk. Eder aktningsfulle _James Gooseberry_, f�dd J�ns Swensson. Lilla R�by (1864). * * * * *

Folkets Tidnings kontor, Lund. D� Ola Andersson p� Kea och en del framst�ende personligheter samt kantor Andersson vid m�nga tillf�llen upprepade g�nger sagt att jag

borde varit riksdagsman f�r l�ngesedan samt detta s�ledes skulle betyda att jag borde bliva vald i �r f�r F�rs h�rad, s� f�r jag h�rmed avs�ga mig det. Jag har visserligen g�tt i skola och f�tt mycket upplysning men s� simpel �r jag icke att jag vill uttr�nga v�r gamle v�rdade riksdagsman som jag icke �r hemma p� politiken. Dock anser jag att fruntimmer icke beh�va komma i riksdagen. Vem skall mj�lka! Vem skall sk�ta barnen! Jag bara fr�gar. Och i det fall att d�r kan komma nya barn, vart skola de uppf�das! Nej l�t oss �lska v�rt fosterland men icke g�ra riksdagen till en barnkammare, det �r �tminstone min mening, herr redakt�r. Sen f�r di regera som di vill. Var nu s� sn�ll och s�tt detta i tidningen eller smit in en strof. Vill redakt�ren ha litet granna sk�rb�nor, d� jag kommer till staden s� generar det intet. V�nligen _Anders Andersson_, p� Veingetorp n:r 7, adressen p� Stationen. * * * * *

Till Folkets Tidnings redaktion. D� i min gata ryktet utkommit att undertecknad skulle hava d�dat eller eljest p� ett grymt och mot etiketten stridande bruk hava avlivat en d�rst�des tillh�rig katt, f�r jag h�rmed offentligen tillk�nnagiva att detta gemena rykte �r fullkomligt oriktigt. Jag haver aldrig n�gonsin d�dat n�gon katt, s� mycket mindre som jag dagen efter detta ryktes utsl�ppande p� aftonen m�tte den ifr�gavarande katten, vilken nu f�r ovanlighetens skull gick mitt p� gatan. Huruvida en studentska eller m�jligen n�gon annan mindre v�l kl�dd person utsl�ppt detta rykte vet jag icke, men jag h�ller det dock ej f�r otroligt. Det vore bra om redaktionen ville namngiva dessa, f�r exemplets skull och varnagel. Lund den 6 april 1898. _J. Johansson_, f. lantbrukare. Sn�lle hr Johansson! Var v�nlig kom hit, medf�rande ryktet, katten och studentskan eller den andra personen, s� skola vi se om vi kunna g�ra n�got av'et. _Red._ * _Kung�relse_. H�rmed spritt Nov:br sv�ger m�ste det tillk�nnagivas att det rykte och osanning som blivit ut att undertecknat �r gift som fyller 30 �r den 17 n�stlidna �r icke med sanningsenligheten korrekt! att min syster har en som kallas f�r l�rd och doktor det �r sin sak, men att han skall * * * *

hava r�ttikhet att ogenera hederligt folk och taga heder och �ran utav dem det tror jag intet. F�r ville de l�rde sk�ta sin sak s� fanns h�r inte s� mycket el�nde till som jag intet vill taga uti med en l�ng t�ng om di s� sl�nger han efter mig p� en lansv�g. heller att jag vill s�ga ett andans ord om en s�dan person d�rtill h�ller undertecknad sig f�r god. ps om att namnet icke bliver utsatt h�gaktningsfullt _Er. Is. Johansson_, F�rl�v. * * * * *

Under de snart 63 �r, under vilka undertecknad varit stationerad h�rst�des, har det m�ngfaldiga g�nger intr�ffat att jag nattetid blivit p� olika s�tt hyllad av allm�nheten. S� ha vid upprepade tillf�llen studentm�ssor placerats p� mitt huvud. D�remot har jag �ver huvud taget icke mycket att inv�nda, f�rutsatt att m�ssorna �ro n�got s� n�r rena. Likaledes har jag r�tt ofta uppvaktats med blommor och �ven n�gra g�nger med hela granar. Det m� ocks� vara h�nt. Mindre smickrad har jag d�remot k�nt mig d� man h�rom�ret if�rde mig en underkjol. Och absolut protesterar jag emot att man--s�som h�rom natten h�nde--placerar en tom kruka ovanp� mitt huvud. Inf�r detta ofog anh�ller jag v�rdsamt om skydd f�r min person och kommer i vidrigaste fall att g� min v�g. Lund den 19 maj 1916. _Esaias Tegn�r_, staty.

End of the Project Gutenberg EBook of Allvarsord om allting och ingenting by Waldemar B�low *** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ALLVARSORD OM ALLTING OCH *** ***** This file should be named 15731-8.txt or 15731-8.zip ***** This and all associated files of various formats will be found in: http://www.gutenberg.net/1/5/7/3/15731/ Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders Updated editions will replace the previous one--the old editions will be renamed. Creating the works from public domain print editions means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules,

set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. They may be modified and printed and given away--you may do practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution.

*** START: FULL LICENSE *** THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase "Project Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg-tm License (available with this file or online at http://gutenberg.net/license). Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm electronic works 1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. 1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic works. See paragraph 1.E below. 1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is in the public domain in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from

copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. 1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country outside the United States. 1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed: This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net 1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived from the public domain (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work. 1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. 1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without

prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg-tm License. 1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. 1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided that - You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm works. - You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work. - You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg-tm works. 1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the

Foundation as set forth in Section 3 below. 1.F. 1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread public domain works in creating the Project Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. 1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE. 1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem. 1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. 1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions. 1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance

with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life. Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. Section 3. Foundation Information about the Project Gutenberg Literary Archive

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state's laws. The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered throughout numerous locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation's web site and official page at http://pglaf.org For additional contact information: Dr. Gregory B. Newby Chief Executive and Director gbnewby@pglaf.org Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

spread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS. The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit http://pglaf.org While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate. International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: http://pglaf.org/donate Section 5. works. General Information About Project Gutenberg-tm electronic

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition. Most people start at our Web site which has the main PG search facility: http://www.gutenberg.net This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.