The Project Gutenberg EBook of Om utvandringen, dess betydelse och orsaker by Knut Wicksell This eBook is for the

use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net Title: Om utvandringen, dess betydelse och orsaker F�redrag, h�llet i Stockholm den 25 och den 28 November samt i Upsala den 3 December 1881 Author: Knut Wicksell Release Date: May 3, 2005 [EBook #15761] Language: Swedish Character set encoding: ISO-8859-1 *** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM UTVANDRINGEN, DESS ***

Produced by Martin �gren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders

OM UTVANDRINGEN, DESS BETYDELSE OCH ORSAKER F�redrag, h�llet i Stockholm den 25 och den 28 November samt i Upsala den 3 December 1881 AF KNUT WICKSELL Med ett bihang. ALBERT BONNIERS F�RLAG, STOCKHOLM, 1882.

F�religgande uppsats utg�r med n�gra sm�rre f�r�ndringar och till�gg inneh�llet af ett f�redrag, som f�rliden h�st af mig n�gra g�nger h�lls i Stockholm och Upsala. Lika litet som mina f�reg�ende sm�skrifter r�rande befolkningsf�rh�llandena kan denna g�ra anspr�k p� n�got egentligt vetenskapligt v�rde. Mina studier i hith�rande �mnen �ro alltf�r obetydliga, f�r att jag �t den h�r behandlade, vigtiga fr�gan skulle kunnat gifva den omsorgsfulla och grundliga utredning, som den

utan tvifvel f�rtjenar, och jag gerna velat vara i st�nd att lemna. Men d� den uppfattning af �mnet, hvarifr�n jag utg�tt, och om hvars riktighet i hufvudsak jag fortfarande �r lifligt �fvertygad, i v�rt land f�r n�rvarande icke r�knar n�gon enda mera betydande f�rsvarare[1] (under det den af utlandets mest framst�ende skriftst�llare p� detta omr�de sedan l�nge uppm�rksammats) har jag trott att �fven en bristf�llig framst�llning deraf vore att f�redraga, framf�r att hela saken fortfarande skall vara undanskymd och f�r de flesta ok�nd. Med undantag af ett s�som bihang medf�ljande svar p� en kritik i G�teborgs Handels- och Sj�fartstidning har jag ej ansett l�mpligt att inl�ta mig i n�gon polemik mot de anm�rkningar, som af n�gra tidningar framst�lts mot mitt f�redrag. Flera af dessa anm�rkningar grunda sig p� missuppfattning af det sagda, till n�gon del kanske beroende p� bristande tydlighet i den muntliga framst�llningen. R�rande dessa, h�nvisar jag derf�r till sjelfva boken. Andra �ter �ro af den beskaffenhet, att jag tills vidare m�ste tvifla p�, det de varit framst�lda i god tro. Framf�rallt g�ller detta om de kritiker af mitt f�redrag, som varit synliga i tv� af hufvudstadens veckotidningar. Den ena af dessa, som l�r vara landets mest spridda tidning, upptr�der nu och i de h�ftigaste ordalag mot �sk�dningar, som tidningen sjelf f�r omkring ett �r sedan gjorde till sina, utan att omkastningen p� n�got s�tt �r motiverad; i den andra tidningen �ter--"Sveriges trefligaste"--beskylles jag bland mycket annat, som ej f�rtjenar att besvaras, f�r att ha gifvit en vilseledande framst�llning af utvandrarnes st�llning i Amerika; oaktadt de korta notiser jag h�rom lemnade, i hufvudsak och p� sina st�llen till och med ordagrant voro hemtade ur en af den n�mda tidningens redakt�r nyligen utgifven handbok f�r emigranter. Men den m�da �r i sanning f�rspild, som anv�ndes p� att bek�mpa �sigter, hvilka motst�ndaren i grunden icke eger, utan endast f�r tillf�llet �tagit sig att f�rf�kta. Dylikt kan m�jligen vara af nytta s�som en �fning i logik, hvarmed jag dock f�r �gonblicket saknar tid och lust att syssels�tta mig. Deremot vill jag med tacksamhet mottaga hvarje granskning, som fr�n sakkunnigt h�ll kan komma mitt nu fr�n trycket utgifna f�redrag till del, och d� �fven, om s� blir beh�fligt, ing� i svarom�l. Upsala i Februari 1882. F�RFATTAREN.

Om det intresse, hvarmed sociala f�reteelser af allm�nheten omfattas, alltid stode i ett noga afv�gdt f�rh�llande till deras vigt och betydelse, till djupet och omfattningen af det inflytande, de ut�fva p� samh�llslifvets alla omr�den, �r det sv�rt att f�rest�lla sig, huru s�rskildt i v�ra dagar n�got �mne i h�gre grad kunde vara egnadt att tilldraga sig uppm�rksamheten �n det, som i det f�ljande skall g�ras till f�rem�l f�r n�gra korta betraktelser. Utvandringen till fr�mmande l�nder, framf�r allt till Nord-Amerikas f�renta stater, �r visserligen icke l�ngre n�gon nyhet i v�rt land, och om vid dess f�rsta upptr�dande i st�rre skala f�r ett par decennier sedan en och annan �nnu v�gade hoppas, att den vore en af tillf�lliga

orsaker f�ranledd snart �fverg�ende f�reteelse, torde den uppfattningen numera vara alldeles �fvergifven: man har sm�ningom vant sig att i emigrationen se ett konstant, �r efter �r �terkommande, om �n med olika styrka upptr�dande fenomen, en normal lifsyttring inom samh�llsorganismen--f�r att tala i optimistisk stil; eller ock--om man ser saken mera i svart--en kronisk sjukdomsprocess i densamma. Men om s�ledes saken sjelf icke �r n�gon nyhet, kan detta deremot med allt sk�l s�gas om de dimensioner, den under de senast f�rflutna tvenne �ren antagit, hvilka i sjelfva verket �fvertr�ffa allt, hvad vi hittills i den v�gen upplefvat. Redan den utvandring, som �tf�ljde de sv�ra missv�xt�ren i slutet p� 1860-talet, uppn�dde en i h�gsta grad aktningsbjudande storlek: �r 1869, d� den stod p� sin h�jdpunkt, ber�knar man, att inemot 40,000 menniskor m�ste hafva lemnat fosterlandet. Det oaktadt f�rete s�v�l 1880 som 1881 �rs emigration �nnu h�gre siffror. Om dessa ocks� icke �nnu �ro med full noggranhet bekanta, kan man dock p� grund af uppgifterna fr�n G�teborg och Malm�, �fver hvilka st�der emigrantstr�mmens hufvudmassa drager, med tillr�cklig sannolikhet sluta, att under dessa tv� �r minst 100,000 inv�nare lemnat landet; bland hvilka det �fverv�gande flertalet begifvit sig till Amerika.[2] Siffran �r--f�r ett land p� fyra och en half millioner inv�nare--betydlig. Den �r proportionsvis vida st�rre �n motsvarande siffror fr�n flera af de l�nder, som eljest pl�ga anses f�r emigrationens centralh�rdar; hvad s�rskildt utvandringen fr�n Tyskland betr�ffar, som i det stora f�derneslandet under sista tiden v�ckt s� mycken oro och satt s� m�nga pennor i r�relse, befinnes den, om man tar h�nsyn till de b�da l�ndernas folkm�ngd, under fjol�ret icke ens hafva utgjort fjerdedelen, under innevarande �r knapt h�lften mot v�r egen. Vilja vi inom v�rt eget land upps�ka n�gra jemf�relsepunkter, s� visar sig bland annat, att om ett af v�ra mindre l�n t. ex. Upsala eller Stockholms l�n helt och h�llet rensades fr�n folk, det likv�l ej ensamt skulle hafva kunnat uppeh�lla emigrationen under blott dessa tv� �r, ty v�l stiger folkm�ngden i Upsala l�n till 100,000 inv., i Stockholms l�n till h�lften mera, men � andra sidan �r som bekant f�rdelningen i �ldersklasser ej densamma bland utvandrarne, som bland den �friga befolkningen, utan f�r�ndrad derh�n, att det hufvudsakligen �r unga, fullt arbetsf�ra personer, som utflytta. �ldersklasserna 21-30 �r �ro bland emigranterna representerade i n�ra 3 g�nger starkare proportion �n bland befolkningen i dess helhet.[3] Vid sidan af dylika sakf�rh�llanden f�refaller i sanning den snart sagdt fullst�ndiga likgiltighet, hvarmed denna vigtiga samh�llsangel�genhet betraktas af de ledande personerna i v�rt land och inom v�r press, lika �fverraskande, som den �r sorglig och nedsl�ende. V�ra tidningar, som eljest pl�ga egna en sk�lig uppm�rksamhet �t alla in- eller utl�ndska fr�gor af n�gon vigt, g�ra betr�ffande emigrationen ett best�mdt undantag fr�n denna regel. De anteckna, det �r sant, vecka efter vecka antalet utvandrare, liksom de anteckna noteringarna p� b�rsen: 400-500-1000-2000, men detta �r ocks� allt. Efter en ledande artikel i fr�gan, f�r att icke s�ga en utf�rlig artikelserie, spanar man f�rg�fves, och �fver hufvud taget kunde deras f�rbeh�llsamhet ej vara st�rre, om saken i fr�ga varit en af dessa samh�llsv�dliga f�reteelser, hvilka det g�ller att med f�renade krafter i den goda ordningens namn--tiga ihj�l. H�rom �r dock m�h�nda mindre att s�ga. En publicist m�ste n�dv�ndigtvis splittra sin uppm�rksamhet p� en m�ngd olika f�rem�l, och till

specialunders�kningar har han antagligen f�ga tid �frig. Men d� en r�dpl�gande f�rsamling med s� stora (och delvis ber�ttigade) anspr�k p� auktoritet och sakkunskap, som den, hvilken i somras sammantr�dde till det s. k. Nationalekomiska m�tet i Malm�, upptager fr�gan om emigrationen p� sitt program, har man m� h�nda r�tt att v�nta, att �ndtligen en behandling, g�ende ut�fver den allra ytligaste skall komma det vigtiga �rendet till del. Hvar och en, som f�ljt detta m�tes f�rhandlingar vet likv�l, huru fullst�ndigt hvarje f�rhoppning i denna riktning vardt besviken. L�ngt ifr�n att egna fr�gan n�gon verklig utredning,[4] ville man ej ens gifva sitt underst�d �t ett v�lbet�nkt f�rslag, utg�ende p� att i den n�rmaste framtiden f� en dylik utredning verkst�ld af sakkunniga personer: hela diskussionen synes knapt hafva varit menad p� allvar, fr�gan togs blott af den vid m�tets b�rjan r�dande majoriteten till f�rev�ndning f�r att f� framkomma med en meningsyttring--i protektionistiskt syfte. Det merkantila omr�det �r mig fr�mmande, men, om jag jemf�r de b�da fr�gornas inb�rdes vigt och betydelse--emigrationen � ena sidan, en �nskv�rd eller icke �nskv�rd liten f�rh�jning i tullsatserna � den andra--s� f�refaller mig verkligen den n�mda man�vern ej blott ober�ttigad, utan derjemte icke s� litet grotesk, n�stan som om n�gon ville tillgripa en �nghammare f�r att kn�cka en hasseln�t--hvilken kanske till p� k�pet �r maskstungen. F�r �frigt fick man �fven vid detta m�te och fr�n personers sida, hvilka bort vara h�jda �fver dylika trivialiteter, h�ra utvandringen betecknas som "en f�rvillelse", "en folksjukdom, som m�ste rasa ut" och dylika tales�tt, hvilka ju i grunden icke s�ga n�gonting annat, �n att talaren f�r sin del �r ogynsamt st�md mot emigrationen och helst skulle se, att den upph�rde--�fver fr�gans verkliga natur sprida dylika utgjutelser tydligen icke den ringaste upplysning. N�r saken befinner sig p� denna punkt, har jag v�gat f�rest�lla mig, att det f�r hvar och en, som bildat sig en, om �n ofullst�ndig, dock p� rationela grunder fotad uppfattning af denna samh�llsfr�ga, f�refunnes en r�ttighet och noga taget m�h�nda till och med en pligt att utan tvekan uttala denna sin �fvertygelse; s� mycket hellre har jag f�r min del velat g�ra detta, som fr�gan om emigrationen, om jag eljest r�tt uppfattat den, st�r i det allra innerligaste; samband med den allm�nnare och mera omfattande befolkningsfr�ga, hvilken jag sedan ett par �r tillbaka gjort till min uppgift att s�ka tillvinna den t�nkande allm�nhetens i v�rt land intresse, f�r att omsider, i fall lyckan �r god, kunna bringa den fram p� den offentliga diskussionens dagordning. Hvad jag �mnar s�ga, �r visserligen ej mycket--n�gra allm�nna betraktelser helt enkelt, som i det hela hvar och en kan anst�lla--men dock, som jag hoppas, tillr�ckligt att f�r dem, som sjelfva ej n�rmare t�nkt �fver �mnet, lemna en antydan om, hvilka utvandringens betydliga s� v�l f�rdelar som ol�genheter �ro, �fvensom om den i min tanke enda m�jliga utv�gen att undvika de senare utan att p� samma g�ng �fventyra de f�rra--n�got som naturligen endast kan lyckas, i den m�n vi f�rm� bilda oss en klar f�rest�llning om emigrationens allm�nnaste orsaker. De �ter, hvilka i en helt annan grad �n jag �ro utrustade f�r ett framg�ngsrikt f�retagande af en dylik unders�kning, borde, synes det mig, icke s� mycket f�rebr� mig, att jag v�gat taga till orda, som ej snarare sig sjelfva, derf�r att de i ett s� vigtigt �mne fortfara att iakttaga tystnad.

I. Liksom utvandringen sjelf s�ndrar och �n mer har tendens att s�ndra v�rt folk i tv�nne h�lfter, �tskilda icke genom en tullgr�ns, s�som fallet skulle vara vid en fr�mmande er�fring, utan af ett verldshaf och o�ndliga landstr�ckor, hvilka blott af ett f�tal mer �n en g�ng �fverfaras; s� s�nderfaller ocks� fr�gan om utvandringens betydelse i tv� v�sentligen olika, allt efter som man betraktar dess inflytande p� den hemmavarandes eller p� den bortdragande delen af befolkningen. Det gifves nu visserligen en �fven h�r i landet mycket beundrad nationalekonomisk skola, enligt hvars �sigt n�gon v�sentlig skilnad icke f�refinnes eller kan f�refinnas mellan det ena och det andra samh�llslagrets, den ena och den andra samh�llsmedlemmens intressen; fastmer bero de �msesidigt af hvarandra s�som lemmarna i en organism. Detta �r den vackra l�ran om "intressenas harmoni", Careys och Bastiats ber�mda devis, hvilken man �nnu tycker sig se str�la i briljanterad eld i de politiko-ekonomiska lustfyrverkerier, som af den bekante Leroy-Beaulieu tid efter annan upps�ndas, vanligen under starka bifallsyttringar i tidningspressen, icke minst i v�r egen. �sigten �r onekligen h�gst upplyftande: den ena individens v�lf�rd drager genom ett slags naturn�dv�ndighet, eller kanske rent af genom ett slags �fvernaturlig _harmonia pr�stabilita_, den andras med sig: den enas br�d �r den andras--br�d, det banala ordspr�ket m� s�ga hvad det vill. Men p� f�religgande fall �tminstone eger denna h�ga teori ringa eller ingen till�mpning: D�r utvandraren lemnat fosterjorden och landstigit i Amerika, kunna vi v�l fortfarande f�lja honom med v�ra sympatier, men om det der borta g�r honom v�l eller illa, om han uppsvingar sig till kapitalist eller f�rsjunker i el�nde; detta har tydligen p� v�ra egna ekonomiska f�rh�llanden alls intet inflytande.[5] Och lika litet ber�res _han_ af tillst�ndet i hans forna f�dernesland; han har lemnat skeppet i sin julle; om detta sedan sjunker eller fortfar att flyta, kommer honom icke vid: han �r amerikanare, vi svenskar. Saken har s�ledes �tminstone tv� sidor, och f�r att ej beskyllas f�r en "sjuklig filantropi" vill jag f�rst och hufvudsakligen uppeh�lla mig vid den mera egoistiska sidan och fr�ga: hvilka f�rdelar eller ol�genheter drabba i f�ljd af utvandringen den qvarstannande befolkningen och landet i dess helhet? Finge man tro optimisterna, skulle f�rdelarne vara alldeles �fverv�gande. "Folkens in- och utflyttningar", har jag n�gonst�des l�st, "�ro att f�rlikna vid en andlig byteshandel, hvarigenom de �msesidigt rikta hvarandra med sina b�sta h�fvor, genomtr�nga hvarandra till inb�rdes f�rbr�dring. Emigrationsstr�mmens v�gor �ro de pulsslag, hvarigenom blodet i samh�llsorganismen kringf�res och hindras att stagnera." Endast skada, att dessa och dylika liknelser alls icke uppg�ras p� basen af verkliga fakta. Resonnemanget f�ruts�tter uttryckligen, att mot utvandringen svarar en n�got s� n�r jemf�rlig invandring, men detta �r i v�rt land �tminstone (liksom i europeiska l�nder �fver hufvud) alls icke h�ndelsen. Statistiken �fver _immigrationen_ �r visserligen ganska knapph�ndig, men i det hela taget kan man dock s�ga, att under det utvandrarne r�knas i tusental, stiger invandrarnes antal knapt till lika m�nga hundrade, och af dessa �ro dertill st�rsta delen �terv�ndande emigranter; de verkliga utl�ndingar, som f�r n�rvarande finna det l�nande att nedsl� sina bop�lar i Sverige,

utg�ra, hvad antalet betr�ffar, en ren obetydlighet. Den "andliga byteshandeln" visar sig s�ledes vid n�rmare p�seende vara af den beskaffenhet, att den ena parten endast gifver utan att f� n�gonting tillbaka, eller i hvarje fall en handel med mycket l�ng kredit; och den process, som man velat f�rlikna vid blodomloppet i en menniskokropp, kan i sjelfva verket l�ngt b�ttre karakteriseras s�som en serie �derl�tningar--ett medel att bibeh�lla helsan, som �tminstone inom l�karekonsten redan f�rlorat allt f�rtroende och f�rmodligen icke f�rtjenar st�rre inom statshush�llningen. Lemna vi s�ledes f�r �gonblicket den luftiga optimismen med dess vackra, men op�litliga bilder och liknelser f�r att i st�llet s�ka leta oss fram p� sakf�rh�llandenas fasta mark, faller det genast i �gonen att emigrationen, �fven rent ekonomiskt taget, medf�r en dubbel f�rlust. Den inneb�r en f�rlust f�rst och fr�mst af kapital. Sjelfva resan �r kostsam, och alldeles utan tillg�ngar kan utvandraren, helst under den f�rsta tiden af sin vistelse i fr�mmande land, sv�rligen taga sig fram. De penningar, han s�lunda medf�r ur landet, �ro i allm�nhet f�rlorade f�r detta. Och en dylik kapitalf�rlust intr�ffar �fven der, hvarest man i f�rstone kunde tro, att det blott �r fr�ga om ett ombyte af egare. Om en person s�ljer g�rd och grund och beger sig till Amerika, lemnar han visserligen sjelfva jorden qvar och �fven �byggnaderna, men han lemnar dem ej som present till eftertr�daren eller till staten, utan den f�rre f�r naturligtvis betala dem med ett kapital, som han antingen f�rut haft placeradt p� annat h�ll eller ock uppl�nat: i b�da fallen minskas tydligen landets r�rliga f�rm�genhet med ett jemt lika stort belopp, som k�peskillingen utgjorde, eller �tminstone den del deraf, som �terst�r, sedan skulder och inteckningar blifvit g�ldade. Denna sida af saken har den f�rdelen att f�r alla vara tydlig och klar, men det �r nog icke sk�l att l�gga en allt f�r stor vigt vid den. Flertalet emigranter utg�res af arbetsfolk och tjenstefolk[6] fattigt folk med ett ord, m�nga �ro dessutom minder�riga: b�da dessa orsaker medf�ra, att utvandrarnes kapitalf�rm�genhet, i medeltal per individ ber�knad, ej uppg� till n�gon synnerligen h�g summa. Enligt en n�gra �r gammal uppgift,[7] som skall h�rr�ra fr�n en v�l underr�ttad person i Amerika, kan man p� sin h�jd antaga, att i medeltal hvarje utvandrare medf�r 100 kr. i reda penningar jemte ett litet f�rr�d af bohagsting.[8] L�ggas h�rtill resekostnaderna, skulle man visserligen p� detta s�tt f�r de senaste tv� �rens utvandring komma till en summa af 20 millioner kr., �fven med f�stadt afseende p�, att ej alla dessa utvandrare begifvit sig till Amerika; men denna summa b�r i f�rh�llande till utvandrarnes stora antal snarare f�rv�na genom sin litenhet �n tv�rtom. F�r �frigt f�r man h�rvid ej gl�mma att g�ra sk�ligt afseende p� de penningsummor, som i form af hems�nda resebiljetter, underst�d �t hemmavarande anh�riga eller �terbetalande af gjorda penningf�rskott komma landet till godo, och hvilka �tminstone under goda �r l�ra uppg� till flera millioner. Den stora utvandringen af tjenstehjon och andra obemedlade personer l�ter i sjelfva verket sv�rligen p� annat s�tt f�rklara sig �n s�, att m�ngens reskassa till st�rre eller mindre del utg�res af uppl�nade penningar, som efter framkomsten �terbetalas. Det �r ocks� icke s� mycket �fver den direkta kapitalf�rlusten, som de beklaga sig, hvilka med oblida �gon betrakta utvandringen; utan deras klagom�l g�lla i fr�msta rummet den oerh�rda f�rlust af arbetskraft, som genom emigrationen tillskyndas landet. Och att denna f�rlust �r betydlig f�ljer omedelbart af hvad ofvanf�r sagts om utvandrarnes �lder samt af den omst�ndigheten, att flertalet bland dem tillh�ra en samh�llsklass,

f�r hvilken maklig hvila och sysslol�shet merendels �ro ok�nda ting. H�r m�ta oss likv�l p� nytt optimisterna, denna g�ng rustade med sk�l, hvilka v�l �ro v�rda v�r uppm�rksamhet. Om verkligen, inv�nder man, landet beh�fver all denna arbetskraft, hur kommer det d� till, att det alls ej f�rm�r betala den med ett pris, som kunde g�ra det f�r utvandraren l�nande att stanna hemma. Detta icke blott vore t�nkbart, utan skulle p� grund af lagen om tillg�ng och efterfr�gan med n�dv�ndighet intr�ffa, derest verkligen utvandringen ber�fvade landet en sak, som det hade behof af och kunde med f�rdel anv�nda. I den f�rtr�ffliga, ehuru blott allt f�r kortfattande monografi �fver utvandringen, som finnes intagen i W. E. Svedelius' �r 1875 utgifna Studier i Sveriges Statskunskap, finnes denna uppfattning med eftertryck framh�llen i bl. a. f�ljande ord: "Fr�gan om det afbr�ck, som f�derneslandet lider genom utvandringen, l�ter sig slutligen b�st besvaras med en annan fr�ga, som skulle kunna s�lunda uttryckas: har det d� blifvit tomt i Sverige efter dem, som reste bort? Skulle s� vara att n�got synnerligt tomrum icke m�rkes, m�ste detta vara ett tecken att de, som reste, icke voro oumb�rlige. Utvandringen framst�ller sig d� icke s�som en afgjordt ond sak ... och man bekymrar sig icke der�fver, men man tackar Gud, som skapat verlden s� stor, att utrymme icke saknas i andra l�nder f�r dem som funno sitt f�dernesland f�r tr�ngt.--Skulle det �ter", forts�tter f�rfattaren, "b�rja visa sig, att n�r bonden reste till Amerika, f�ll hemmanet i �desm�l, emedan ingen fans, som upptog det lediga hemmansbruket, eller att verkst�der m�ste st�ngas eller arbetsf�retag afstadna emedan arbetande armar ej mera finnas eller att arbetsl�ner stegrades till en orimlig h�jd, icke i f�ljd af andra orsaker, men blott derf�r, att arbetarnes antal hade blifvit allt f�r ringa, eller att priserna p� vanliga f�rn�denheter sj�nko till vanv�rde, emedan konsumenter saknades, d�", menar f�rfattaren,--"vore det en obegriplig sak, om icke utvandringen afstadnade, ty krafterna, som hade satt den samma i g�ng, hade d� upph�rt att verka".[9] Det ligger en betydlig styrka i dessa anm�rkningar, och, ehuru de, s�vidt jag f�rst�r, endast omfatta en sida af saken, �ro de likv�l, fr�n denna sida sedda, omots�gliga. Den s�kraste och mest omedelbara verkan af utvandringen �r, att den minskar konkurrensen bland arbetarne och derigenom h�jer arbetsl�nerna eller, om dessa redan �ro stadda i sjunkande, motverkar deras ytterligare s�nkning; vidare, ehuru de hemmavarande arbetarne s�lunda bli i tillf�lle att �ka sin konsumtion, b�r likv�l minskningen i antalet konsumenter medf�ra, att priset p� alla s�dana f�rn�denheter, som icke helt och h�llet �ro beroende af prisst�llningen p� den utl�ndska marknaden, varder billigare. B�da dessa omst�ndigheter inneb�ra p�tagligen en afgjord f�rdel f�r den stora massan af befolkningen, och, ehuru deras verkan p� de klasser i samh�llet, som till st�rre eller mindre del lefva af andras arbete, i allm�nhet ej �r lika f�rdelaktig (om ej derigenom att utgifterna f�r fattigv�rden f�rminskas), m�ste dock inf�r ett opartiskt omd�me f�rdelarne h�rvid anses vida �fverv�ga ol�genheterna. Alltf�r tv�ra omkastningar kunna m�h�nda vara skadliga, i hvilken riktning de �n g�, men s�dana skola endast undantagsvis kunna f�rorsakas af utvandringen,[10] och i det hela vill det f�refalla mig, som skulle de, hvilka fr�n den nu omn�mda synpunkten beklaga utvandringen, h�rvid hufvudsakligen ledas af den mycket misst�nkta patriotism, som framf�r arbetarens, framf�r den lefvande menniskans v�lf�rd s�tter den utveckling af landets jordbruk och industri, som nu tyv�rr icke kan ske, men skulle vara t�nkbar, om vi blott egde "rikligare tillg�ng p� billig

arbetskraft". Men de, som s� t�nka--och de �ro beklagligtvis icke f�--borde, synes det mig, helst undvika att h�gt uttala sin mening. I en tid af ett j�sande och t�r h�nda icke alldeles ober�ttigadt missn�je bland samh�llenas mindre lyckligt lottade klasser, kan man ej vara nog f�rsigtig i sina uttalanden, framf�r allt om man hyllar �sigter, hvilka p� ett s� sl�ende s�tt p�minna om den argumentation, som af nordamerikanska sydstaternas plantageegare p� sin tid framhades till f�rsvar f�r slafveriets bibeh�llande. Dessa voro p� intet s�tt besj�lade af ett onaturligt beg�r att pl�ga och f�rtrycka, de uttalade helt enkelt den f�rmodan--som omst�ndigheterna sedan bekr�ftat--att det i framtiden ej skulle varda dem m�jligt att mot n�gon rimlig dagspenning f�rm� frie arbetare att �taga sig de syssels�ttningar, hvartill de nu kunde tvinga sina slafvar. F�ljden h�raf m�ste blifva, att en del plantager finge nedl�ggas, eller �tminstone produktionen p� dem bedrifvas i inskr�nkt skala, allt till oers�ttlig f�rlust f�r--landet. Idel patriotiska k�nslor s�ledes �fven h�r.--S� l�nge det st�r fast, att det, som f�r den ene utg�r billig arbetskraft f�r den andra betyder sv�ltl�n och otillr�cklig n�ring, och intill dess vi f� h�ra yrkandet om den billiga arbetskraftens f�rm�ner framst�llas af n�gon, f�r hvilken det kan komma ifr�gaatt _sjelf_ tillhandah�lla denna billiga arbetskraft--intill dess torde allt dylikt tal med sk�l b�ra betraktas s�som en yttring af den sida i v�r menskliga natur, hvilken hvar och en, som lefver i ett samh�lle, g�r icke blott r�tt utan �fven klokt i att i m�jligaste m�n hos sig undertrycka. * * * * *

Vore nu utvandringens konto--n�mligen hvad dess inflytande p� landet betr�ffar--afslutadt med denna sista post, s� kunde man ju tycka, att "credit"-sidan i det hela st�ller sig ganska f�rdelaktig. Den f�rlust, som tillskyndas landet genom de summor, hvilka utvandrarne f�ra med sig, �r icke st�rre, �n att den �tminstone under vissa �r fullkomligt uppv�ges af de hems�nda penning-remissorna, och den f�rlust af arbetskraft, hvar�fver man klagar, visar sig vid n�rmare p�seende inneb�ra en best�md f�rdel f�r de talrika klasser i samh�llet, hvilkas ekonomiska utsigter stiga och falla med arbetsl�nerna. Men saken har beklagligtvis �fven en annan sida. Det gifves �nnu ett "debet", och innan vi granskat detta, kunna vi ej s�ga oss ega en klar �fverblick af den verkliga st�llningen. Det �r sant, att, om vi hafva ett �fverfl�d af arbetskraft, kunna vi utan skada afvara en del deraf; men � andra sidan: hafva vi, eller har landet denna arbetskraft _gratis_, efter det s� liberalt kan dela med sig deraf �t andra nationer? Detta skulle vara h�ndelsen, om den arbetare, som lemnar oss i dag, i fjor hade kommit till oss direkt fr�n himlen eller fr�n utlandet. Visar det sig �ter, att landet icke utan stora och m�h�nda oerh�rda kostnader har kunnat �t sig uppfostra denna arbetskraft, hvaraf det nu ej har behof, d� �r det tydligen hit, som fr�gans ekonomiska tyngdpunkt f�rflyttar sig, och det betyder h�rvid litet eller intet, att utvandringen vid den tidpunkt, d� den af omst�ndigheterna framkallas, kan inneb�ra en verklig l�ttnad f�r landet. Ett exempel skall tydligg�ra detta f�rh�llande. Antagom, att en person har anv�ndt ett stort kapital, eget eller andras, p� uppbyggandet af ett industrielt etablissemang, t. ex. en �ngqvarn, och det visar sig, att n�r qvarnen �r f�rdig och skall s�ttas i g�ng, finnes i trakten ej tillr�cklig m�ld f�r dess drifvande; d� blir det ju i det hela en temligen underordnad fr�ga, huruvida han nu g�r klokare i att nedrifva verket och f�rs�lja maskinerna eller att forts�tta att drifva r�relsen, men d� utan vinst--den hufvudsakliga

skadan �r redan skedd och kan ej afhjelpas; den bestod deri, att han utan tillr�ckligt f�rutseende nedlade kostnader p� ett f�retag, som till sist visade sig vara af ingen nytta. Menniskan �r, s�som naturfilosoferna ofta anm�rkt, vid sin f�delse den svagaste af alla skapade varelser. M�nga �r f�rg�--och dessa blifva med en stigande civilisation allt flera--innan ynglingen eller flickan sjelf f�rm�r att f�rv�rfva sitt uppeh�lle, och under hvilka de helt och h�llet eller delvis �ro beroende af den f�reg�ende generationens omsorger. Den uppfostran och v�rd, som s�lunda kommer det uppv�xande sl�gtet till godo, �r att betrakta s�som ett f�rskotteradt kapital, som det en g�ng m�ste �terbetala, hufvudsakligen genom att i sin tur s�rja f�r en f�ljande generation. F�r hvarje individ, som lemnar riket (eller ock afg�r med d�den) innan han �nnu hunnit g�lda sin andel i denna skuld, tillskyndas uppenbarligen landet en f�rlust genom det kapital, som p� honom blifvit nedlagdt men ej �terbetaldt. Det �r ej l�tt att skaffa sig ens en ungef�rlig f�rest�llning om, hvad en persons uppfostran i medeltal har kostat, d� han �r fullkomligt i st�nd att f�rs�rja sig sjelf, hvilket inom den klass, hvarom h�r alltjemt �r fr�ga, n�mligen kroppsarbetarnes, i synnerhet p� landet, kan anses intr�ffa vid fylda 15 �r. P� grund af fr�gans stora intresse har jag likv�l s�kt uppst�lla en �fverslagsber�kning i denna riktning, hvars enda anspr�k �r att ej �fverdrifva det verkliga f�rh�llandet. I en af den danska nationalekonomen W. Scharling f�rfattad uppsats, hvarur ett utdrag f�r n�gon tid sedan fans inf�rdt i flera svenska tidningar, anf�res bland annat, att i en familj i Danmark, som utan att lida verklig n�d dock befinner sig i torftiga vilkor, underh�llskostnaden f�r hvarje barn kan anses stiga till omkring 100 kr. �rligen. Hur obetydlig denna summa �n kan synas, �r den dock sannolikt mycket f�r h�g f�r att kunna l�ggas till grund f�r en ber�kning, som afser v�ra egna f�rh�llanden. D� n�mligen, s�som f�rut �r n�mdt, �fven under goda �r hela �rsinkomsten (l�n och stat) f�r en arbetare p� landet endast uppg�r till omkring 400 kr., och f�r en piga i b�sta fall till omkring 225 kr., �r det tydligt, att i en arbetarefamilj p� landsbygden sammanlagda v�rdet af mannens och hustruns arbete ej kan uppskattas h�gre �n till mellan 6- och 700 kr.[11] Men under s�dana omst�ndigheter vore det ju f�r dem en ren om�jlighet att utan bist�nd af fattigv�rden uppf�da en skara af fem eller sex barn, derest hvarje barn droge en �rlig medelkostnad af 100 kr.--och fem eller sex barn i den fattiges hem �r i m�nga trakter af v�rt land snarare regel �n undantag. Neds�tta vi deremot strax kostnaden till h�lften eller 50 kr., s� skall ingen l�ngre kunna p�st�, att denna summa �r f�r h�g; om man besinnar, att i fall utgiften f�r kl�der och skodon h�ri f�r anses ing� med 10 kr. om �ret, �terst�r f�r bekostande af f�dan endast 11 �re om dagen. I sjelfva verket torde dessa belopp vara alltf�r sm�, men om de betraktas som medeltal, utjemnas f�rh�llandet n�got deraf, att barnen �tminstone efter 10 eller 12 �rs �lder f� i ej obetydlig m�n sjelfva bidraga till sitt uppeh�lle. Vid sidan af detta mer �n torftiga underh�ll, hvilket dock �r allt, hvad fattiga f�r�ldrar i v�rt land hafva att gifva sina barn, derest de ega ett tillr�ckligt antal s�dana, f�refalla de summor, som af staten och kommunerna utgifvas f�r det uppv�xande sl�gtet, s�som jemf�relsevis frikostigt tilltagna. Om man n�mligen f�r de senaste �ren dividerar utgiftsstaten f�r landets samtliga folkskolor med antalet barn i skol�ldern, befinnes, att staten och f�rsamlingarna gemensamt utgifva omkring 13 kr. �rligen f�r hvarje skolbarn. Antaga vi f�r att f� en rund summa, att �fven f�r�ldrarna bidraga med ett par kronor �rligen till

hvarje barns undervisning, s� skulle f�ljaktligen 65 kr. utg�ra �rskostnaden f�r ett barn i skol�ldern, uppf�dt p� landsbygden och i de tarfligaste f�rh�llanden. Man kunde tycka, att omkostnaden f�r ett barn i sp�dare �r borde vara mindre, men detta torde knapt vara fallet. H�r tillkommer n�mligen en annan faktor: sk�tsel och v�rd, hvars v�rde ej f�r underskattas, d� man vet, hur stor del af modrens arbetstid tages i anspr�k f�r det omsorgsfulla sk�tandet af ett sp�dt barn; n�got som �fven indirekt bekr�ftas genom den stora d�dligheten i fabriksdistrikter, der m�drarna genom att sjelfva n�dgas arbeta i fabrikerna ej kunna egna sina sm� erforderlig omsorg. Antaga vi s�ledes 65 kr. s�som �rlig medelkostnad f�r en persons fysiska och andliga uppfostran inom de fattigaste klasserna,[12] s� har vid fylda 15 �r en summa af i rundt tal 1,000 kr. blifvit honom p�kostad, och detta �r f�ljaktligen det minsta belopp, som han har att ut�fver sitt eget uppeh�lle f�rtjena genom sitt arbete, derest ej hans existens skall anses inneb�ra en f�rlust f�r det allm�nna.[13] F�r att nu finna det uppfostringskapital, som genom de tv� sista �rens utvandring kan anses ha g�tt f�rloradt, vore det �nnu ej r�tt att multiplicera de n�mda 1,000 kronorna med hela antalet utvandrare. Detta skulle vara ber�ttigadt, derest alla utvandrarne befunne sig i �ldern 15-25 �r, ty personer i denna �lder hafva i allm�nhet �nnu ej b�rjat att arbeta f�r andras uppeh�lle, om ej genom f�r framtiden afsedda besparingar (hvilka de naturligtvis medtaga vid afresan) och deras egen uppfostran �r afslutad. F�r alla andra �ter m�ste ett afdrag g�ras: f�r barn under 15 �r derf�r, att p� dem �nnu ej hela uppfostringskapitalet blifvit anv�ndt; f�r personer �fver 25 �r, derf�r att dessa kunna anses hafva till st�rre eller mindre del �terbetalt samma kapital. Under f�ruts�ttning att f�rdelningen i �ldersklasser bland emigranterna under de sista tv� �ren varit densamma, som de f�reg�ende decenniernas utvandrarstatistik angifver, visar en enkel ber�kning,[14] att, om utvandraren mellan 15 och 25 �r tages till v�rdeenhet i ofvan antydda mening, motsvarar en utvandring af 100,000 personer omkring 70,000 dylika v�rdeenheter, eller med andra ord: 70 millioner kronor utg�r efter en synnerligen l�g uppskattning det kapital, som har g�tt f�r landet f�rloradt genom 1880 och 1881 �rs utvandring. Naturligtvis �r en dylik f�rlust icke att uppfatta p� alldeles samma s�tt som de, hvilka drabba ett land genom felsl�ende af dess sk�rd eller dermed jemf�rliga olyckor. De utgifter, hvarom h�r �r fr�ga, ligga ju i allm�nhet temligen l�ngt tillbaka i tiden; �terbetalandet skulle efterhand hafva f�rsigg�tt i den n�rmaste framtiden, men att ett s�dant �terbetalande i verkligheten komme att ega rum, �fven om utvandrarne stannat hemma, �r l�ngt ifr�n gifvet. Motsatsen �r snarare att f�rmoda, ty, derest utvandringen har sin orsak i ett �fverfl�d p� arbetskraft, skulle f�ljden af de nu emigrerades qvarstannande i hemmet antagligen blifva, att ett motsvarande antal af landets inv�nare finge inskr�nka sig till att med sitt arbete f�rv�rfva blott sitt eget uppeh�lle och f�ljaktligen �nda till sin d�d qvarst� s�som samh�llets g�lden�rer i ofvan antydda mening. Genom sjelfva utvandringen f�rlorar landet i s�dant fall egentligen ingenting, utan denna �r d� i verkligheten blott att betrakta s�som konstaterandet af en redan liden f�rlust, afskrifningen af en rent nominel tillg�ng, hvilken en g�ng blifvit bokf�rd till ett v�rde motsvarande kostnaden, men som, n�r den skall realiseras, visar sig mer eller mindre v�rdel�s.

Vore derf�r den nu f�rsigg�ngna utvandringen ett enstaka fenomen, hvars upprepande man ej beh�fde befara, s� kunde det v�l med sk�l s�gas, att de nu antydda f�rh�llandena icke f�rtjena st�rre uppm�rksamhet, �n man i allm�nhet �r b�jd att sk�nka ett redan �fverst�ndet lidande; men beklagligen r�ttf�rdigar ingenting en dylik f�rhoppning. Om �n utvandringen f�r �gonblicket torde hafva kulminerat, har den dock s�kerligen ej afstannat f�r alltid; med ledning af de senaste decenniernas erfarenhet torde vi snarare f� g�ra oss beredda p� en fortsatt emigration af i medeltal �tminstone 20,000 personer �rligen. �r denna f�rmodan grundad, leder en betraktelse af samma slag som den nyss genomf�rda till det resultat, att vi �fven f�r n�rvarande �rligen utgifva en summa af allraminst 14 millioner kr. f�r intet annat �ndam�l �n att �stadkomma en framtida emigration. Man �r nu sannolikt tr�tt p� siffror och skall m�h�nda till och med f�rebr� mig att hafva velat inskr�nka sp�rsm�let om utvandringens betydelse f�r v�rt land till en naken penningfr�ga, under f�rg�tande af alla h�gre, ideela synpunkter. Enligt m�ngens p�st�ende ligger det ju n�got f�r v�r patriotiska stolthet i h�g grad tilltalande i den f�rest�llningen, att v�rt lilla folk tager en s� betydande del i det storartade kulturarbete, som i v�ra dagar f�rsigg�r p� det vestra halfklotet. H�rvid synes man likv�l ej bet�nka, huru f�ga de personer, som utvandra fr�n v�rt land, i allm�nhet �ro egnade att f�ra civilisationen fram�t. Med fr�nr�knande af ett enda lysande undantag har man just icke sport, att n�gon till Amerika utvandrad svensk derst�des lyckats f�rv�rfva, hvad man pl�gar kalla ett namn. Dock, hvad som icke sker i f�rsta generationen kan m�jligen intr�ffa i den n�sta[15] och man skall m�h�nda tycka, det dessa f�rmodade frukter af emigrationen v�l uppv�ga de pekuniera uppoffringar derf�r, som vi nu f� vidk�nnas. Men hvilka "vi"? Beklagligtvis utg�r, s�som ofvan antydts, endast en mindre del af utgifterna f�r emigranternas uppfostran ur det allm�nnas kassor, under det st�rre delen af denna egendomliga p�laga, s�som det ofta pl�gar ske, drabbar just dem, hvilka minst �ro i st�nd att b�ra den. Det �r genom tusentals fattiga f�r�ldrars m�dor och f�rsakelse,--f�rsakelse, m�rk v�l, ej blott af beqv�mlighet och v�llefnad, men af snart sagdt alla lifvets �dlare syssels�ttningar och intressen, som utvandrarkontingenten �v�gabringas, och om dessa f�r�ldrar �ro mindre k�nsliga f�r den �ra de tillskynda sitt f�dernesland genom att bidraga till Amerikas civiliserande, b�r detta m�h�nda ej r�knas dem till last, d� de ju just f�r den sakens skull f� efters�tta s� mycket af sin egen civilisation. Om ett tr�d s�tter alltf�r rikligt med frukt, utmattas det l�tt sjelft dervid; p� samma s�tt torde utvandringen eller r�ttare de sociala vanor, som f�ranleda den, vara att anse som en af de m�ktigast bidragande orsakerna till det sorgliga, men p�tagliga f�rh�llandet i nutiden, att de fattigaste klasserna i samh�llet s� f�ga eller alls intet varda delaktiga af det fram�tskridande i odling och lefnadss�tt, hvaraf v�r tids�lder ber�mmer sig. Verlden g�r fram�t, men de blifva efter, de ha ej tid att taga del i civilisationens vare sig arbeten eller fr�jder: de hafva s� br�dt med att uppf�da nya varelser, �t hvilka de ej ens skola kunna bereda en lott, jemf�rlig med sin egen. De �ro prolet�rer, de f�rblifva prolet�rer, och de anstr�nga sig �nda till blods f�r att framalstra nya prolet�rer eller--n�r det vill sig v�l--emigranter. * * * * *

I ordningen f�ljer nu, att f�r ett �gonblick ledsaga utvandraren till hans nya hemland och tillse, huru det g�r honom der. Beklagligtvis �ro

de underr�ttelser man eger om de svenske utvandrarnes st�llning i Amerika, i allm�nhet b�de knapph�ndiga och hvarandra temligen mots�gande. Till n�gon del torde v�l detta bero p� sv�righeten att inhemta noggranna underr�ttelser om en hand full menniskor, kringstr�dda �fver en vidstr�ckt yta och uppblandade, �fven der de mest h�lla sig tillsamman, med en m�ngd folk af andra nationaliteter samt inf�dda. Men i det hela torde dock ber�ttelsernas bristande �fverensst�mmelse h�ntyda p�, att emigranternas lif i verkligheten f�reter stora motsatser och stora vexlingar, att den invandrade fr�mlingens st�llning, om �n under normala f�rh�llanden l�ngtifr�n d�lig, dock vida mer �n den inf�dde amerikanarens �r blottst�ld f�r de konjunkturernas vindkast, som ej i n�got land helt och h�llet uteblifva. Detta �r f�r �frigt n�stan sjelfklart. De platser inom industrien, som en f�r �gonblicket stegrad spekulation framkallat, och hvilka man, n�r minskning blir n�dv�ndig, f�rst indrager; en tillf�llig arbetsf�rtjenst vid jordbruket, hvilken upph�r, n�r sk�rden �r afslutad: dylikt skall i allm�nhet varda den nykomnes lott. Vill han sjelf neds�tta sig som jordbrukare, kan han med sina ringa tillg�ngar ofta endast komma i besittning af de l�ngst ute i �demarken bel�gna "homestead"-landen, der jordbruket �fven under goda �r n�tt och jemt b�r de dryga transportkostnaderna: ett prisfall p� landtmannaprodukter eller en f�rh�jning af jernv�gstaxorna, och vinsten f�rvandlas i f�rlust.[16] F�r honom �terst�r d� endast att �fvergifva den farm, p� hvilken han redan nedlagt penningar och arbete f�r att om m�jligt s�ka skaffa sig en b�ttre, hvartill han dock har s� mycket mindre utsigt att lyckas, som lagen, sedan nybyggaren lemnat den jord han f�rst f�rv�rfvat, icke l�ngre p� lika billiga vilkor medgifver honom upptagandet af nytt land. Att stanna qvar �r emellertid og�rligt; han m�ste p� nytt s�tta ut "pr�rieskonerten", begifva sig af med familj och husger�d instufvade i en af dessa med solt�lt �fverdragna vagnar, hvilka i ofvann�mda �rende stadda s� ofta m�ta den resande p� hans v�g �fver pr�rien, hvar och en g�mmande i sitt inre en myckenhet af svikna f�rv�ntningar och en liten rest af ovisst hopp.--S� g�stfri �r naturligen icke amerikanaren, att h�n skulle medgifva den sjelfbjudne fr�mlingen f�retr�de framf�r husets egna barn; utan l�ngst nere vid bordet f�r denna taga plats, och �r maten rikligt tilltagen, f�r nog �fven han sin del, men intr�ffar f�rknappning, h�nder det l�tt, att n�r turen kommer till honom att taga, �ro faten redan tomma. R�tt betecknande i detta afseende �ro ett par uppsatser r�rande utvandrarnes st�llning i Amerika, som finnas intagna i en f�r n�gra �r sedan utgifven svensk tidskrift.[17] I den f�rra af dessa uppsatser, som skrefs �r 1873, skildras emigrantens st�llning s�som i det hela mycket gynsam, han hade endast att f�rfara med f�rsigtighet och omtanke, taga sig till vara f�r svekfulla agenter och v�rfvare, och allt skulle g� v�l; det heter till och med att "de fall, n�r n�gon, som utvandrat utan �fverdrifna f�rv�ntningar, men med frisk vilja och n�gorlunda arbetsduglighet, haft grundad anledning att klaga �fver sitt �de, �ro l�tt r�knade". Men mot slutet af n�mda �r intr�ffade, som bekant, i Amerika en ekonomisk kris, hvars verkningar med dubbel v�ldsamhet m�ste ha drabbat de element i befolkningen, som �nnu ej f�tt fast fot i det nya hemlandet; och i den tidskriftsuppsats, hvari �mnet f�ljande �r �terupptages �r allt som med ett trollslag f�r�ndradt. De f�rger, hvari den olycklige emigrantens �de nu skildras, �ro i sanning s� m�rka, att man m�ste fr�ga sig, huruvida det ej f�r det lyckligtvis ej synnerligen betydliga antal utvandrare, som detta �r lemnade v�rt land f�r att begifva sig �fver Atlanten, hade varit b�ttre, om de f�rg�tts i �ppna hafvet i st�llet f�r att landa p� en kust, der endast en snabb underg�ng v�ntade dem. Ty af hvad f�rut blifvit sagdt om utvandrarnes medf�rda

kapitalf�rm�genhet, l�r vara klart, att, om det f�r m�ngen �r sv�rt nog att komma �stad till Amerika, varder det f�r �n flera en ren om�jlighet att �terv�nda hem. Men hurudan en mans och �nnu mer en qvinnas lott under dylika omst�ndigheter m�ste blifva, derom �r ej af n�den att orda; d� jag ej har till uppgift att s�ka ansl� k�nslosamhetens str�ngar, s� framt de ej vid blotta omn�mnandet af s� sorgliga f�rh�llanden af sig sjelfva vibrera.--Man skall m�h�nda s�ga, att utvandraren har sin egen sorgl�shet, sin dumdristighet att tacka f�r utg�ngen. Men �fven om detta utan all inskr�nkning vore sant, minskar det tydligen p� intet s�tt det sv�ra i hans bel�genhet; ej heller borde det kunna f�rringa v�rt medlidande, eller kanske hellre v�r k�nsla af ansvar, om vi blott besinna, huru litet af f�rutseende och klok ber�kning, man har r�tt att v�nta hos personer, tillh�rande en samh�llsklass, som af den h�rda n�dv�ndigheten st�ndigt tvangs att lefva ur hand i mun. Liksom gamla soldater blifva de likgiltiga f�r faran genom att st�ndigt hafva den f�r �gonen.--F�r �frigt ligger ocks� i denna naiva sorgl�shet n�got �delt och r�rande. En person, som f�r ej l�nge sedan vid ett bes�k i Liverpool sammantr�ffat med n�gra svenska emigranter, ber�ttade f�r mig �tskilliga r�tt betecknande drag, bland hvilka ett par, trots sin obetydlighet h�r m� anf�ras. De ifr�gavarande utvandrarne voro ett antal m�n, simpla arbetskarlar fr�n olika delar af landet, hvilka p� resan slagit f�lje. Ingen af dem kunde ett ord engelska, men denna bekymmersamma omst�ndighet v�llade dem ej den ringaste oro. De reste ju till Amerika f�r att arbeta, ej f�r att h�lla tal, och hvartill beh�fdes d� kunskap i fr�mmande spr�k? Sitt resgods hade de aflemnat i G�teborg; hvart det sedan tagit v�gen, derom egde de ingen aning. De litade i detta afseende p� agenten, hvilket antagligen var det klokaste, d� sannolikt intet val f�refans. Den ekipering de sjelfva medf�rde var ocks� af enklaste slag; det mest anm�rkningsv�rda deribland utgjordes af en blomkruka med en halft f�rvissnad Calla uti, hvilken en af dem bar p� armen. Denna hade han medf�rt hemifr�n och skulle nu i dess s�llskap antr�da resan �fver verldshafvet. Det �r ej godt att veta, i hvilken afsigt han belastat sig med en s� f�ga n�dv�ndig artikel--min sagesman f�rmodade sk�mtsamt, att han �mnade rikta det nya landets flora med en derst�des ok�nd art--men mera sannolikt synes, att han vid afresan ej kunnat f�rm� sig till att l�ta blomman hemma borttvina af brist p� sk�tsel; och �r denna f�rmodan riktig, torde denna utvandrare �tminstone ej h�rt till det slaget, som lemna hustru och barn efter sig i el�nde. Vi �nska honom lycka med sin Calla; under resan torde den v�l komma att v�lla honom �tskilligt besv�r, men n�r han slutligen efter talrika vederm�dor f�rt den oskadd fram till sitt nya hem i Kansas eller Minnesota, kan han ju ber�mma sig af att i blomman och i den mull, som omger dess r�tter, hafva medf�rt ett stycke af fosterjorden! Ett mycket litet stycke visserligen, men, �fven om han stannat hemma, �r det just ej troligt, att han n�gonsin skulle hafva lyckats f�rv�rfva ett st�rre... Emigrationen till Amerika, utg�r, s�som f�rut �r n�mdt, den ojemf�rligt st�rsta delen af den svenska utvandringen. Vid sidan af den p�g�r likv�l �fven en annan utvandring, som, om �n till antalet mindre betydande och �fven i �frigt f�reteende vida anspr�ksl�sare former, dock p� grund af de sorgliga eller rent af ruskiga f�rh�llanden, hvarmed den st�r i samband, m�h�nda i lika h�g grad som den amerikanska �r f�rtjent af en allvarlig uppm�rksamhet. Jag menar den beryktade utvandringen och den kanske �nnu mer beryktade �terinvandringen af svenskt tjenstfolk, som fr�n de s�dra provinserna af v�rt land begifva sig ut att s�ka arbete i Danmark och Nordtyskland.[18] Offentliga myndigheter och enskilda personer hafva ofta och med eftertryck ifrat mot denna utvandring, som genom sina f�ljder onekligen n�rmar sig till en riksskandal, men i de

bortresandes hemtrakter betraktas den, efter hvad man f�rs�krat mig, ej med oblida �gon, emedan kommunerna p� detta s�tt f�r en tid befrias fr�n n�gra af sina s�msta element. Det �r n�mligen, s�som man l�tt f�rst�r, icke f�rm�gna hemmansegares s�ner och d�ttrar, som l�ta locka sig ut i fr�mmande land att der tjena mot en l�n, som f�ga om ens n�got �fverstiger, hvad som erbjudes h�r hemma. Utan det �r gemenligen socknarnes v�rsta afskrap, barn uppv�xta i de s�msta hem, och af hvilka ej annat kan v�ntas, �n att de skola tr�da i sina f�ders och m�drars fotsp�r; och man �r glad att tills vidare varda dem qvitt. Vanligen �terkomma de dock efter n�gra �r, och nu blir gerna den sista villan v�rre �n den f�rsta. Ynglingarna hafva under sitt kringstrykande lefnadss�tt oftast insupit r�a och f�rderfvade seder, och, hvad de unga qvinnorna betr�ffar, heter det i en embetsber�ttelse r�rande denna angel�genhet, att de "vanligen �terv�nda hem, h�fdade och van�rade".[19] Under de senare �ren har det upprepade g�nger h�ndt, att �terresan skett medelst f�ngskjuts och under de mest hjertslitande omst�ndigheter. Om vi i tankarne f�lja en dylik ung qvinnas lefnadsbana, upprullar sig f�r v�ra blickar en s�dan f�ljd af dystra och f�rtviflade taflor, att inbillningen sv�rligen kan skapa n�got mera uppr�rande. Uppf�dd i ett hem, som knappast i n�got afseende motsvarar de f�rest�llningar, vi �ro vana att f�rbinda med detta ord, i ett hem, der torftigheten i den andliga omv�rdnaden endast kan jemf�ras med den materiela bristen,--sjelf m�h�nda frukten af en af dessa l�sliga f�rbindelser, som �fven p� landsbygden numera �ro s� sorgligt allm�nna, omfattar hon med ifver hvarje tillf�lle, lika godt hvilket, att komma bort fr�n en trakt, der hon under hela sin uppv�xt �fverallt m�tts af ovilja och f�rakt. Om n�gra �regiriga f�rhoppningar l�r f�ga kunna vara tal; om hon gjort sig n�gra s�dana, skola de blott alltf�r snart komma p� skam. Hennes arbete �r p� det st�lle, dit hon kommer, hvarken mindre tungt eller mera ansedt, �n hvad hon f�rut varit van vid; dertill kommer det nedtryckande i att n�dgas lik en d�fstum f�rdas i en omgifning, af hvars spr�k, vore det blott genom en ringa dialektolikhet skildt fr�n hennes eget, hon l�nge ej f�rst�r en stafvelse. Sm�ningom, vi vilja antaga det, repar hon dock mod, menniskorna �ro v�nliga mot henne, troligen l�ngt mer �n fallet varit i hennes hembygd; af det fr�mmande tungom�let har hon omsider l�rt sig �tminstone hvad "h�bsches M�dchen" betyder--och har hon p� sin lott erh�llit n�got af den stolta nordiska sk�nhet, hvilken s�rdeles i de h�r ifr�gavarande trakterna ej s�llan p�tr�ffas bland v�r allmoges d�ttrar, sl�r det ej fel, att hon skall f� h�ra detta uttryck ofta. Till sist inbillar hon sig m�h�nda, att n�gon, som anv�nder det, dermed menar n�got mera eller b�ttre �n en tom artighet--och fr�n detta �gonblick �r hennes �de besegladt. Ty hon befinner sig, det �r �fverfl�digt att p�minna derom, ej i alldeles samma bel�genhet, som hennes systrar bland de lyckligare lottade: dessa kunna, om de f� lust dertill, utan fara l�na sitt �ra �t smickrets alla retelser, l�ta utstr� f�r sina f�tter den beundrande v�ltalighetens blomster, vissa att alltid i r�tta �gonblicket kunna draga sig tillbaka inom sk�ldborgen af sin h�gnande familj--men om en dylik stackare endast "r�cker djefvulen ett finger, griper han strax efter hela handen". Hon blir mor. Modersk�rlekens fr�jder �ro, p�st�r man, �fven under de gynsammaste yttre f�rh�llanden blandade med m�ngfaldig bitterhet; med hvilka k�nslor skall d� den afvakta sin stund, som befinner sig ensam bland fr�mlingar, utan tillg�ngar, utan att en v�nlig hand r�ckes henne till hjelp i det �mmaste �gonblick?--Att vid domstolarne utkr�fva de r�ttigheter, som lagen i de flesta l�nder �nnu tillerk�nner henne, dertill saknar hon m�h�nda mod eller f�rm�ga, och sedan hon en tid med ringa framg�ng f�rs�kt sig p� det konststycket att jemte sitt eget lif uppeh�lla �nnu ett annat, m�ter henne slutligen samh�llet, till hvars barmhertighet hon

ser sig h�nvisad, i skepnaden af en gendarm, som med f�ngtransport skall forsla henne till det st�lle, som hon under nuvarande omst�ndigheter, sist bland alla p� jorden ville �terse, n�mligen hembygden. Ej osannolikt �r hennes bel�genhet vid ankomsten till f�derneslandet af det uppseendev�ckande slag, som p� sista tiden stundom gifvit anledning till tidningsartiklar, i hvilka det ljungas mot "tyskarnes h�nsynsl�shet", hvilka ej finna sin r�kning vid att med oss dela en fattigb�rda, hvaraf �tminstone halfparten, s� kan det tyckas, r�tteligen borde tillkomma dem. H�raf har hon dock begripligtvis ingen f�rdel: det �r ej mycket troligt, att diplomaternas pennor f�r hennes skull skola s�ttas i r�relse; resan fortsattes till hemmet, och dermed �r hennes korta saga slut. Ty resten deraf eger ej mycket intresse: huru hon med sitt barn, eller sina barn inqvarteras i fattigstugan, ett m�l f�r sina olyckskamraters g�ckeri, f�r allt hvad sm�sinnet och elakheten eger mest kr�nkande och neds�ttande; huru hennes lif, derest hon ej, hvilket �r troligast, snart sjunker �n djupare, f�rflyter under ett hoppl�st sl�parbete och ett lika hoppl�st grubbel, �fver hvad hon dock i grunden f�rskyllat, efter en s� oerh�rdt grym lott, ett s� outs�gligt el�nde drabbat henne, henne framf�r andra. F�f�ng fr�ga! Skrifver icke apostelen Paulus, att "en krukomakare har makt att skapa ett kar till heder, ett annat till vanheder"?--Mycket mer m�ste d� detta vara fallet med den upph�jda r�ttvisa, hvars synliga representant p� jorden �r samh�llet... Det �r ej blott till v�rt medlidande, som en ur verkligheten hemtad bild, s�dan som den h�r tecknade vill tala. Den vill ocks� komma oss att besinna, det vi �ro p� v�g att f�rlora n�got, som borde vara oss alla lika dyrbart, jag menar v�r nations goda namn och rykte. Om vi anse oss ha sk�l att klaga, att v�ra grannl�nder p� ett or�ttm�tigt s�tt p�l�gga oss n�got af sin egen fattigb�rda, med hvilka �gon skola v�l dessa betrakta ett land, och hur skulle vi sjelfva bed�ma ett s�dant, som �rligen i hundratal uts�nder sina d�ttrar f�r att hos grannarne l�ta bruka sig till sk�rlefnad? H�r om n�gonsin borde v�r patriotiska k�nsla finna sig ber�rd, om denna k�nsla eljest �r mottaglig f�r n�got annat �n smicker. Af v�ra landsm�n befinna sig i fr�mmande land ett antal, som r�tt snart torde uppg� till en half million. Hvad veta vi om dessa mer, �n att de allesamman af en eller annan anledning funnit sig �fverfl�diga i hemmet? �r h�r ingen risk � f�rde? Om �n de flesta--och b�sta--af dessa �ro undang�mda i Amerikas �demarker, lefva dock bland v�ra n�rmaste grannfolk, hvilkas aktning i fr�msta rummet borde vara oss dyrbar, tillr�ckligt m�nga f�r att b�de genom sitt antal och �n mer genom sin beskaffenhet uppv�cka verkliga farh�gor. Hos svenskt arbetsfolk i Danmark h�r man just inga andra egenskaper prisas �n deras villighet att f�rdraga �fven den uslaste kost--en f�rm�ga hos svenskarne, som �nnu liksom under medeltiden, s�tter v�ra danska br�der i f�rv�ning; under det att familj�ra uttryck s�dana som "svenska visiter", anv�ndt f�r att beteckna inbrottsst�lder eller ficktjufnad, beg�ngna af svenska �fventyrare i Danmark, tillr�ckligt vittna om de k�nslor, som man p� andra sidan sundet hyser f�r oss. �fven fr�n Norge, der svenskarne �ro lika talrika som i Danmark,[20] f�rsp�rjes tid efter annan ryktet om r�a ogerningar, f�r hvilka svenska landstrykare anklagas eller h�llas misst�nkta. Den tid �r t�rh�nda icke afl�gsen, d� det att vara svensk skall i Norge och Danmark anses f�r en lika d�lig rekommendation, som det att vara irl�ndare nu �r i England. Man f�r ej, s�llan h�ra det framh�llas s�som ett bevis p� "sp�nstighet" hos v�rt folk, att det vid f�rsta (?) motg�ng t�nker p� utvandring. P� f�rsk�nande ben�mningar �r modersm�let rikt. Mig vill det synas, som om ett folk �dagalade en l�ngt mera ber�mv�rd sp�nstighet, om det f�rm�dde

att i onda som goda �r anst�ndigt lifn�ra sina medborgare utan att n�dgas uts�nda dem i skaror f�r att s�ka sitt uppeh�lle vid fr�mmandes d�rrar. V�rt slutomd�me om utvandringen kan s�ledes ej gerna blifva obetingadt f�rdelaktigt. V�l kan den under tider af ekonomiskt tr�ngm�l och arbetsl�shet utg�ra ett v�rdefullt, om �n i allm�nhet otillr�ckligt medel att f�rb�ttra st�llningen, hvarf�r det ocks� vore h�gst oklokt att, s�som i forna tider skett och �nnu n�gon g�ng f�resl�s, s�ka med tv�ngsmedel h�mma eller inskr�nka utvandringen. Men � andra sidan eger denna r�relse derjemte, s�rdeles om den betraktas som ett fortl�pande fenomen, s� m�nga bet�nkliga sidor, att det utan tvifvel vore till verklig fromma f�r v�rt land, om den kunde genom naturliga, tv�ngsfria medel f�r framtiden f�rebyggas eller �tminstone inskr�nkas. Men att s�ka utfinna dylika medel utan att f�rst hafva bildat sig ett klart begrepp om utvandringens allm�nnaste orsaker, vore lika hoppl�st som f�r en l�kare att s�ka bota en sjukdom, hvars diagnos �r honom obekant. Fr�gan om utvandringens orsaker skall derf�r bli f�rem�let f�r �terstoden af denna lilla uppsats.

II. Finge man tro allt som talas och skrifves, vore utvandringens orsaker lika talrika som sanden i hafvet.[21] Knappast har under de senaste �ren n�gon allm�n angel�genhet st�tt p� dagordningen, utan att den af �n det ena �n det andra partiet blifvit st�ld i ett f�rment orsakssammanhang med utvandringen. Riksdagen kan ej fatta ett beslut, regeringen icke utf�rda en f�rordning, utan att den missn�jda fraktionen strax framkommer med dystra sp�domar om, "att f�ljderna af detta okloka steg snart skola visa sig i en �kad emigration". Dylika p�st�enden, vanligen anf�rda utan skymten af en motivering, kunna v�l stundom te sig lustiga nog men �ro dock i grunden ett sorgligt tecken, ty det h�nder l�tt, att en i sig sjelf vigtig fr�ga, p� detta s�tt anv�nd som en k�pph�st i partistriden, snart nog uppv�cker leda och afsmak, utan att n�gonsin hafva varit p� allvar diskuterad. Dock skall ej nekas, att mycket af hvad man s�lunda p�st�r, kan ega sin riktighet, om n�mligen betraktelsen �fver emigrationens orsaker utstr�ckes till enskilda fall; ty allt, som kan skapa missn�jda, kan v�l �fven skapa emigranter, �tminstone n�r bandet som sammanknyter den enskilde vid fosterjorden f�rut af andra orsaker blifvit tillr�ckligt f�rsvagadt. Hvad s�rskildt de ofta p�pekade missf�rh�llandena p� det kyrkliga och religi�sa omr�det betr�ffar, �r det ej blott en sannolik f�rmodan, utan l�ter sig verkligen till en del med statistiska uppgifter bestyrka,[22] att dessa p� sina st�llen utg�ra en m�ktigt bidragande orsak till utvandringen. Det �r derf�r att hoppas, att n�r den of�rdragsamhet eller snarare bristande liberalitet hos v�r statskyrka, hvarigenom den v�l till�ter sina bek�nnare att �fverg� till fr�mmande l�ror, men endast s� att s�ga mot s�rskild betalning, en g�ng f�rsvunnit--en fr�ga, som ju f�r n�rvarande st�r p� dagordningen,[23] denna �tg�rd skall �t landet bevara �tskilliga aktningsv�rda medborgare, hvilka nu hellre utvandra, �n de underkasta sig att n�dgas lemna materielt underst�d �t en kyrka, hvars l�rosatser de icke kunna gilla. Med tillgripande af dylika f�rklaringar skulle vi likv�l endast kunna g�ra oss reda f�r tio- och hundratalen i utvandringens facit. G� vi �ter

till siffrorna af h�gre rang, betrakta vi f�reteelsen i dess helhet, d� �r en annan f�rklaringsgrund s� i �gonen fallande, att, s� vidt jag vet, alla de, som � embetets v�gnar eller eljest efter sorgf�lligt �fverv�gande yttrat sig om utvandringen, alltid i fr�msta rummet p�pekat denna s�som den vigtigaste orsaken; n�mligen de mindre bemedlades �nskan att �t sig och de sina bereda en i ekonomiskt och derigenom i socialt afseende b�ttre och mera betryggad st�llning. Om och till hvilken grad denna �nskan �r ber�ttigad eller ober�ttigad �r en fr�ga, som h�r gerna kunde lemnas � sido.[24] Att den _kan_ vara det senare, b�r v�l ej f�rnekas, och det �r till�tet att tro, om deri kan ligga n�gon tr�st, att den i s�dant fall oftast straffar sig sjelf. Men det �r � andra sidan blott allt f�r p�tagligt, att de, hvilka str�ngast klandra utvandraren samt beskylla honom f�r "materialistisk njutningslystnad" eller "f�rg�tenhet af psalmistens ord: blif i landet och f�d dig redliga",[25] derf�r att han iakttager ett handlingss�tt, som de, om de p�tr�ffa det hos personer af sin egen klass, pl�ga anse vittna om duglighet, f�retagsamhet och ett �delt upp�tstr�fvande sinnelag--det �r allt f�r klart, att dessa � sin sida hafva f�rg�tit det f�rsta vilkoret f�r ett opartiskt omd�me, som �r att i tanken s�tta sig sjelf i den persons st�llning, hvars uppf�rande man vill bed�ma och med sitt samvete afg�ra, huru man i hans st�lle skulle hafva handlat. F�r de flesta �r en dylik tankeoperation helt enkelt outf�rbar, emedan de fr�n barndomen blifvit vana att betrakta sig sjelfva s�som varelser af ett annat, och naturligtvis h�gre slag, �n de personer, som st� under dem p� samh�llsordningens skala. Det g�r med dem som med "Lejonet" i August Blanche's komedi, hvilken helt k�ckt f�rmenade, att handtverkare och deras vederlikar af naturen �ro �mnade att "lefva ett uselt lif".[26] S� �ppenhjertiga �ro v�l icke m�nga, men tankeg�ngen, som ligger till grund f�r detta nobla uttalande, l�ra vi v�l tyv�rr litet hvar f� vidk�nnas. Beg�ret att herska, f�f�ngan att se andra under sig, att smickras af deras krypande �dmjukhet, k�nna sin storhet f�rdubblad vid �synen af deras ringhet--h�r sannolikt till de djupast rotade k�nslorna i v�r menskliga natur. Men djupt rotade eller ej m�ste dessa k�nslor bort; ty de �ro samh�llsfiendtliga (s�vida samh�llet ej l�ngre befinner sig i det mest primitiva tillst�nd), de �ro "samh�llsuppl�sande" i en helt annan grad �n alla vare sig positivistiska eller till och med kommunistiska _teorier_, emedan de reta till vrede, emedan de uppv�cka den blindaste, den mest v�ldsamma bland alla lidelser, och detta hos menniskor, hvilka genom sin otillr�ckliga uppfostran �ro minst i st�nd att beherska sina lidelser.--V�r svenska arbetarebefolkning har flera g�nger och vid kritiska tillf�llen aflagt prof p� en besinningsfullhet, ett ordnings�lskande sinnelag, som hos hvarje opartisk �sk�dare m�ste uppv�cka den st�rsta beundran. Men det �r troligt, att �fven dess t�lamod har en gr�ns. Och n�r en g�ng den social-revolution�ra stormflod bryter fram, hvars anryckande af de mest framsynta m�n i Europa betraktas som en blott tidsfr�ga, �r v�l knapt annat t�nkbart �n att en svallv�g deraf skall sl� in �fven �fver v�ra sk�r. "Kapitalistens beqv�mliga hvila efter v�l f�rr�ttadt jordiskt f�rv�rf �r icke mensklighetens m�l. Mot en klass, som skulle v�ga att s� anse det, kastar hopen bort sitt lif i f�rtviflade uppror, vore det ocks� blott f�r att emot den betyga sitt f�rakt." Orden tillh�ra Geijer,[27] och de utg�ra s�kerligen en varning f�r m�ngen �fven i v�rt land. De, som ej vilja gifva akt p� tidens tecken, m� skylla sig sjelfva. De, som g�ra allt f�r att p�skynda, ingenting f�r att f�rdr�ja revolutionens inbrott eller f�rmildra dess verkningar, m�ste taga f�ljderna. Om de kallblodigt samtycka till att l�ta arbetarebefolkningen f�rvandlas till en utarmad, derigenom r� och okunnig p�bel, skola de f� erfara, att dessa egenskaper, alltid farliga, �ro farligast, n�r p�beln en g�ng blir

herre.-P� helt annat s�tt d�mer en man, som sjelf lefvat bland folket och hyser medk�nsla derf�r, om dess str�fvande efter materiel f�rkofran. "�fven f�r den s�som penningsniken ansedda V�rendsbon", s�ger i den f�rut anf�rda ber�ttelsen kyrkoherden Kronblad i Linnaryd, "�r penningen icke �ndam�l utan blott medel. �ndam�let, det efterstr�fvade idealet �r _att f�rb�ttra och h�ja sin samh�llsst�llning_. Kan han vinna detta m�l p� annat s�tt t. ex. genom studier, �r han i allm�nhet strax villig att lemna � sido str�fvandet att samla penningar. Men eljest �r han f�r detta m�ls vinnande beredd att underkasta sig de st�rsta f�rsakelser, det ih�rdigaste arbete. Han �r beredd att resa till jernv�garne och der arbeta hur mycket som helst, att resa till Amerika, Kalifornien, Australien eller hvart som helst. Men han �lskar innerligt sitt fosterland, samt l�ngtar oupph�rligt tillbaka hem igen." Detta omd�me, som sannolikt skulle kunna utstr�ckas att g�lla om en l�ngt st�rre del af v�r befolkning �n den, som det n�rmast afser, kan ej gerna fr�nk�nnas vitsord, och det talar om ett folk, hvilket �r godt som guld--i alla h�ndelser f�r godt att skymfas... Vore nu f�rh�llandena i Amerika eller annorst�des i utlandet alldeles ovanligt lysande och gynsamma, beh�fdes i sjelfva verket ingen annan f�rklaring af utvandringens faktum; ty det b�ttre �r ju �fven det godas fiende. Men efter allt, hvad man har sig bekant, �r det icke s�, utan den h�gsta �relystnad, utvandraren m� kunna hysa, s� framt hans f�rhoppningar ej strax af verkligheten skola bringas p� skam, �r att med tr�get arbete kunna f�rskaffa sig en tarflig bergning. Om han f�r att vinna detta m�l m�ste resa �fver hafven, �terst�r ju till sist ingen annan m�jlighet, �n att �fven denna anspr�ksl�sa lott h�r hemma ej kan komma alla till del. Att s� �tminstone till sina tider varit h�ndelsen, skall v�l ingen p� allvar kunna f�rneka. D� man vet, att de sv�ra missv�xt�ren mot slutet af 1860-talet omedelbart efterf�ljdes af den st�rsta dittills k�nda utvandringen, hvem tvekar v�l att s�tta dessa b�da tilldragelser i f�rh�llande af orsak och verkan? Och �fven den �n st�rre emigration, som vi nu senast upplefvat, skulle v�l knapt hafva blifvit s� omfattande, om den ej st�tt under inflytande af de ekonomiskt tryckta f�rh�llandena under slutet af sistlidna �rtionde. Men det �r af yttersta vigt att h�r besinna--och hufvudafsigten med dessa blad �r att s�ka insk�rpa--att dylika tillf�lliga omst�ndigheter ej ensamma �ro tillr�ckliga f�r att f�rklara utvandringens f�reteelse, s�dan den faktiskt framtr�der. V�rt land lider dock ej st�ndigt af ogynsamma konjunkturer, och missv�xt�ren omvexla lyckligtvis �fven hos oss i regeln med ett l�ngt st�rre antal goda eller medelm�ttiga �r. Hur kan det d� komma sig, att, under det de d�liga �ren utdrifva skaror af emigranter, gifva de goda �ren alldeles icke anledning till n�gon motsvarande �terinvandring eller inflyttning fr�n andra l�nder? Jemte och under de tillf�lliga orsakerna m�ste finnas en konstant, alltjemt verkande dylik. Och f�r att finna denna beh�fva vi ej s�ka l�nge; svaret ligger uttryckt i sjelfva den framst�lda fr�gan, endast vi gifva denna en annan form. Om vi n�mligen ofta hafva �fverfl�d p� folk, men deremot aldrig en motsvarande brist, s� vill ju detta, blott med andra ord uttryckt, s�ga, att vi i det hela hafva f�r mycket. Orsaken till utvandringen m�ste med ett ord s�kas i en alltf�r hastig folk�kning.[28] Man hyser ofta, s�som det blifvit anm�rkt, de mest oriktiga f�rest�llningar om, hvad det inneb�r, d� ett lands folkm�ngd uppgifves under �ret hafva blifvit �kad med, till exempel 50,000 personer. M�nga menniskor f� h�rvid den f�rest�llningen, att landet nu eger 50,000

_nyf�dda barn_ mer �n �ret f�rut. Men detta �r naturligtvis s�llan eller aldrig fallet. Under tiden hafva ju samtliga inv�nare i landet blifvit ett �r �ldre: hvarje �ldersklass har under �ret, f�r att s� s�ga, uppflyttat i en h�gre klass, hvilken dervid i regeln blifvit till antalet starkare �n �ret f�rut; folk�kningen utg�r derf�r i allm�nhet en samtidigt f�rsigg�ende tillv�xt af befolkningens _alla_ lager. En svensk f�rfattare[29] har i en synnerligen �sk�dlig bild �tergifvit detta f�rh�llande, d� han betecknar de under �ret f�dda s�som "de nya skotten" p� befolkningens tr�d, folk�kningen i dess helhet �ter s�som "den �rsring, hvarmed tr�det i sin helhet tillv�xer, och som st�ller �kade anspr�k p� den mark, hvar� tr�det har sin plats". N�r s�rskildt fr�ga uppst�r, om det inflytande folk�kningen kan anses hafva ut�fvat p� emigrationen, �r det h�raf klart, att man icke s� mycket har att syssels�tta sig med de senast f�rflutna �rens nativitet, som ej mera med �kningen inom den s�rskilda �ldersgrupp, hvarur utvandrarnes led hufvudsakligen rekryteras, hvilken, s�som f�rut visats, utg�res af befolkningen mellan 21 och 30 �r. Man f�ranledes h�raf till den fr�gan: har inom �ldersklasserna 21-30 �r sedan tiden f�r den sista massutvandringen n�gon betydligare �kning egt rum? En blick p� de statistiska tabellerna visar, att detta i h�gsta grad varit fallet. Vid slutet af �r 1871 utgjorde antalet personer i �ldern 21-30 �r omkring 630,000,[30] och f�r detta antal, som skulle ha varit ansenligt st�rre, om ej de n�stf�reg�ende �rens utvandring egt rum, saknades under de f�ljande goda �ren ej tillf�lle till utkomst och bos�ttning. G� vi �ter f�r samma �r 1871 till uppgifterna f�r den n�rmast f�reg�ende �ldersgruppen 11-20 �r, d. v. s. den, som innefattar de personer, hvilka nu, om de lefva, befinna sig i �ldern 21-30 �r, finna vi der det betydligt st�rre antalet af omkring 830,000. Den anm�rkningsv�rda skilnaden f�rklaras till n�gon del deraf, att den f�rra �ldersgruppen mer �n den senare decimerats af f�reg�ende �rens utvandring. Men hufvudorsaken ligger i den stora nativiteten under �rtiondet 1851-1860 (hvarifr�n ju den senare �ldersgruppen h�rstammar) hvilken med ett verkligt j�ttespr�ng h�jer sig �fver 1840-talets nativitet och endast �fvertr�ffas af den �n starkare fruktsamheten under f�rra h�lften af 1860-talet. Nu �r som bekant �ldern 11-20 �r af alla den lifskraftigaste, och med tillhjelp af de tillg�ngliga d�dlighetstabellerna �r det l�tt att dels konstatera, dels ber�kna, att p� sin h�jd 40,000 af det sistn�mda antalet under nu f�rflutna �rtionde sk�rdats af d�den; �terst�r f�ljaktligen 790,000; eller med andra ord: _derest utvandringen ej tr�dt emellan, skulle antalet af Sveriges inv�nare i �ldern 21-30 �r, som vid slutet af 1871 utgjorde 630,000, vid slutet af �r 1881 hafva uppg�tt till 790,000,[31] hvilket utg�r en �kning af mer �n 25 procent._ H�r hafva vi d�, s�som jag tror, funnit l�sningen af g�tan: antalet inv�nare i den giftasvuxna �ldern, den �lder, d� hvar och en beg�r en plats, der han kan neds�tta sig s�som fast medborgare, har tillvuxit starkare, �n att landets hjelpk�llor dermed f�rm�tt h�lla jemna steg; ty hvilken f�rest�llning man �n m� g�ra sig om utvecklingen af v�rt jordbruk och v�r industri, l�r dock ingen p� allvar tro, att de p� ett �rtionde hafva f�r�kat sig s�, att �fverallt der f�r tio �r sedan tillf�lle till bos�ttning fans f�r fyra nya familjer, der skulle nu dylikt tillf�lle finnas f�r fem. Det var med f�rutseende af denna sv�righet, som f�ljande ord f�r sex �r sedan yttrades af en af v�rt lands f�rn�msta statskunnige: "N�r man

betraktar den m�ngd af unga menniskor, som tr�nges p� alla lefnadsbanor, dessa st�ndigt v�xande barnskaror, som g�ra alla skolhus f�r tr�nga, har man sv�rt att undvika en orolig fruktan, ty man vet intet svar p� den fr�gan: hvarest skola alla dessa finna sitt br�d?"[32] H�r �r sannerligen ej fr�ga om att f�rneka, det ju v�rt land i alla riktningar utvecklar sina af naturen f�rl�nade hjelpmedel och att en ytterligare utveckling, �r b�de t�nkbar och sannolik; l�ngt derifr�n: v�rt jordbruk har g�tt fram�t med snabba steg, v�r industri har skjutit �n b�ttre fart, och de skola nog �nnu l�nge s� fortfara. Men om folk�kningen samtidigt framrusar med ett ilt�gs hastighet, kunna de detta oaktadt ej f�lja med: att beg�ra n�got s�dant �r att fordra ett upph�fvande af naturlagarne. N�r ett land om knapt 4 millioner inv�nare, p� 20 �r har �kat sin folkm�ngd med mer �n 600,000 personer, hvem inser ej, att flit och omtanke i det landet utr�ttat stora ting, hvem vill ej hoppas godt om dess framtid? Men p�st�r man utan vidare, att detta land d� ocks� med litet mera anstr�ngning bort kunna anskaffa f�da f�r de 300,000, som under samma tid utvandrat, och deras afkomma, p�minner i sanning detta resonnemang i alltf�r h�g grad om den bekanta fabeln om bonden och hans �sna. Mannen p�lassade sitt �k den ena b�rdan efter den andra, allt under den enkla, men oh�llbara reflexionen: "r�r du med _den _, s� r�r du med _den_". S�som vi erinra oss, r�dde �snan lyckligt med alla b�rdorna--utom den sista, f�r hvilken hon stupade. Det �r ett v�lbekant faktum, att landsbygdens inv�nareantal tillv�xer vida l�ngsammare �n st�dernas,[33] och detta, ehuru den f�rras naturliga folk�kning (nativitets�fverskottet) �r l�ngt st�rre �n de senares. Landsbygden frambringar n�mligen alltjemt flera armar, �n den sjelf beh�fver eller kan bruka, och s�nder �fverskottet till st�derna. Orsaken h�rtill �r tydlig. Den vigtigaste landtmannan�ringen �r jordbruket, men jordbruket �r m�ktigt endast en helt l�ngsam och gradvis skeende utveckling, p�skyndad blott n�gon g�ng af en eller annan epokg�rande uppt�ckt, s�som d� en ny kulturv�xt (under f�rra seklet potatisen) inf�res, eller d� ett nytt och f�rb�ttradt brukningss�tt af vetenskapen utt�nkes. Landtmannen m� anstr�nga sig hur mycket som helst; det arbete han sjelf eller hans dragare nedl�gga p� jorden �r och f�rblir dock en verklig sm�sak mot det, som gratis utr�ttas �t honom af hans stora allierade--solen och skyarne. Men med all sin konst, skall han likv�l ej kunna aflocka skyarna mera regn eller solen mera v�rme, �n de enligt sin natur kunna gifva; och att detta hos oss �r en temligen begr�nsad qvantitet, beror derp�, att v�rt land �r bel�get i polcirkelns omedelbara n�rhet. De som h�r�fver k�nna sig missn�jda, b�ra till sin tr�st erinra sig, att det af geograferna n�stan betraktas som ett naturunder, ett blott delvis f�rklaradt undantagsf�rh�llande, att i s� nordliga trakter, som de skandinaviska l�nderna, s�d �fver hufvud taget kan trifvas.--Att den bofasta befolkningen endast helt l�ngsamt �kas, �r f�r �frigt n�rmast en f�ljd af, att en obegr�nsad jordafs�ndring hvarken kan eller f�r ega rum; �fverskottet utg�res derf�r af den l�sa--heml�sa, egendomsl�sa, tyv�rr ocks� i viss m�n r�ttsl�sa--arbetarebefolkningen; och d� denna f�f�ngt utbjudit sina armar �t jordbruket, har den ej n�gon annan utv�g �n att v�nda sig till industrien och handeln.[34] D� likv�l jordbruket syssels�tter m�ngfaldigt flera armar �n industri och handel tillsammantagna, �r det klart, att ett tillskott, som p� det f�rra vidstr�cktare omr�det endast visade sig som en obetydlig stigning, skall antaga karakteren af en verklig �fversv�mning, n�r det m�ste sammanpressas mellan de tr�ngre br�ddarne af industri och handel.

Gynnade af ovanligt gl�nsande konjunkturer (s�som de hos oss i b�rjan af 1870-talet r�dande) upptager likv�l industrien (och till n�gon del �fven handeln) detta �fverfl�d; men mera normala f�rh�llanden intr�da, och den f�rm�r ej l�ngre qvarh�lla de krafter, den redan dragit till sig, �n mindre finna bruk f�r nya. Hvart skola dessa d� taga v�gen? Till sina forna syssels�ttningar kunna de ej �terg�, ty n�gra s�dana ha f�r dem antingen ej existerat eller �ro de redan besatta med nya s�kande. Hvad kan h�raf uppst� om ej brist och arbetsl�shet? Man l�r ej kunna f�rneka, att det f�rlopp, som h�r skildrats, temligen troget motsvarar v�rt eget lands ekonomiska f�reteelser under det senast f�rflutna tiotalet �r. N�r d�liga tider intr�ffa, f�r man gerna h�ra talas om, att "osunda spekulationer", frukterna af ett or�ttm�tigt f�rv�rfsbeg�r, skola hafva f�rorsakat olyckorna, ty medelst ett ganska vanligt, ehuru f�ga logiskt s�tt att sluta, �r man allm�nt �fverens om att tillskrifva vinningslystnaden alla s�dana f�retag, som ej lemna n�gon vinst. Att det egna intresset inom aff�rsverlden liksom p� de flesta andra omr�den spelar en hufvudrol, l�r v�l vara obestridligt. Dock tror jag ej, att man om v�r industris storm�n skall kunna f�lla det omd�met, att beg�ret efter f�rv�rf hos dem utg�r n�gon allt beherskande passion. Det �r till�tet att tro, det de lika ofta eller oftare ledas af en om ej alldeles oegennyttig dock i det hela ber�mv�rd, patriotisk �relystnad, att hafva varit de, som genom sin verksamhet bragt f�retag till st�nd, hvilka lemna arbete och br�d �t tusenden. Om deras f�rv�ntningar ej g�tt i fullbordan, har detta kanske berott p�, att de t�nkt f�r h�gt om sitt land och dess f�rm�ga af utveckling--eller, som en tysk f�rfattare uttrycker sig om ett liknande f�rh�llande i sitt fosterland: "allt var v�l utr�knadt, endast en sak hade man gl�mt, att �fven Thomas Robert Malthus m�ste tagas med i r�kningen".[35] Slutsatsen af allt detta kan d� icke blifva mer �n en. Om vi vilja minska folk�kningens ol�genheter, finnes dertill intet b�ttre medel �n att minska sjelfva folk�kningen; om vi vilja f�r framtiden f�rebygga emigrationen eller �tminstone inskr�nka den till mindre orov�ckande proportioner, m�ste vi sluta att uppf�da emigranter. V�rt land �r icke det enda, ej heller v�r tid den f�rsta, som haft en dylik, sv�r och grannlaga uppgift sig f�relagd. F�r det f�rra af dessa p�st�enden skall jag snart anf�ra antagliga bevis; hvad det senare betr�ffar vill jag endast p�minna om, hvad nationalekonomerna till fullo uppvisat, att m�nga och m� h�nda de flesta af de lagar och f�rfattningar, hvarigenom man i forna tider p� s� m�ngfaldigt s�tt inskr�nkte den borgerliga friheten i handel och vandel, utgjorde lika m�nga medel (om ocks� ej alltid fullt medvetna s�dana), att undvika en olycksbringande f�r�kning af folkm�ngden inom vissa klasser och yrken, och derigenom slutligen af befolkningen i det hela. S�dant var f�rh�llandet med skr�v�sendet, med f�rbuden mot hemmansklyfning, med stadgan om laga f�rsvar; och det �r en stor fr�ga, huruvida man ej, n�r dessa inskr�nkningar under tidernas lopp blefvo alltmer tryckande och outh�rdliga och derf�r s�rdeles under innevarande �rhundrade delvis eller helt och h�llet afskaffades, h�rvid gl�mde att p� annat s�tt bereda sig ers�ttning f�r det, som en g�ng utgjorde det gamla systemets sj�l och ber�ttigande och nu genom dess �fvergifvande gick f�rloradt. S�som bevis p�, huru klart och tillika f�rdomsfritt man fordom i v�rt land t�nkte och yttrade sig i detta �mne, vill jag h�r anf�ra ett kort utdrag ur ett af Wexi� konsistorium afgifvet utl�tande r�rande pauperismens orsaker, tryckt �r 1833 och af stilen att d�ma

otvifvelaktigt f�rfattadt af konsistoriets d�varande pr�ses, Esaias Tegn�r.[36] "Orsakerna till fattigdomens tilltagande kunna vara m�ngahanda; men den n�rmaste och verksammaste tror konsistorium sig b�ra s�ka i en �fver h�fvan l�ttad delning af jorden; i minskade anspr�k p� besutenhet hos allmogen, och framf�r allt i den omst�ndighet, att man, helst p� de sista tio �ren, upph�ft eller mildrat de gamla v�lbet�nkta stadgarna om laga f�rsvar. I sammanhang h�rmed har man �fven p� allt s�tt s�kt uppmuntra och underl�tta gifterm�len, utan att kontrahenterna beh�ft eller kunnat lemna f�rsamlingen n�gon annan garanti f�r sin och de sinas f�rs�rjning i framtiden, �n fattigv�rden. Med bitr�de af freden, vaccinen och pot�terna, har man ocks� i h�g grad lyckats stegra folkm�ngden; men d� man icke i samma mon kunde eller ville �ppna nya n�ringsk�llor f�r en s�lunda f�r�kad och i drifhusv�g tillkommen generation, s� ha f�ljderna af ett s� ensidigt och illa ber�knadt system, �fverallt b�rjat visa sig. Landet �fverfylles af backstugor, bebodda af ett sl�gte, som icke har n�gon annan f�rm�genhet �n sin arbetskraft; och om denna �fven kan lifn�ra dem i goda �r, d� arbetsf�rtjenst ej saknas, s� intr�ffar med hvarje missv�xt f�r dem ovillkorligen n�ringsl�shet och el�nde. Den vinst f�r landets odling, som man af denna befolkning tyckes ha p�r�knat, har �fven f�r det mesta uteblifvit; ty den inskr�nker sig naturligtvis till upphackning af n�gra kappland f�r potatisodling, och skadar i allm�nhet mer skogarne �n den f�rb�ttrar jorden. P� detta s�tt har folkm�ngden stigit och stiger �rligen, men i samma f�rh�llande och i ett vida h�gre stiger �fven armodet, och tabellverket f�rvandlas efter hand till en fattiglista. Landets _numer�ra_ styrka tilltar, men dess _verkliga_, som ej kan t�nkas utan v�lst�nd, �tminstone ej utan bel�tenhet, undergr�fves derigenom att ett sl�gte uppv�xer, hvars hela bergning beror p� potatisafkastningen f�r �ret; och Sverige �r i fara att f�, hvad �tminstone p� landsbygden hittills ej funnits, en p�bel; bet�nklig f�r hvarje samh�lle, men i synnerhet f�r ett s�dant som v�rt, der lagstiftningen till en v�sentlig del hvilar i allmogens h�nder."[37] Alla dessa inskr�nkningar, hvilkas �terupplifvande i deras ursprungliga form naturligtvis ej kan ifr�gakomma,[38] egde emellertid det gemensamma draget, att folkm�ngdens alltf�r hastiga �kning af dem f�rebygdes genom ett tvunget f�rsenande af gifterm�len. Och under tider, d� en h�gst betydligt starkare d�dlighet �n den nu r�dande ej blott var vanlig utan ans�gs naturlig och oundviklig, var detta medel ocks� m�h�nda i allm�nhet tillr�ckligt. I n�rvarande tid deremot skulle ett ytterligare f�rsenande af �ktenskapen redan derf�r ej vara att tillr�da, emedan vi i detta afseende, genom omst�ndigheternas makt redan drifvits ut till det rimligas gr�ns, ja ett godt stycke derut�fver. V�rt land st�r l�gst p� skalan bland alla Europas l�nder med h�nsyn till gifterm�lens talrikhet, det st�r h�gst, om man s� vill, i fr�ga om medel�ldern f�r �ktenskapens ing�ende; i b�da fallen �r dess st�llning s�lunda lika d�lig. Hos oss tillbringas numera (i olikhet mot fordom) hela den f�rsta tredjedelen--icke s�llan �fven den andra--af den alstringskraftiga �ldern i ett tvunget celibat. Och man skall f�f�ngt s�ka �fvertyga n�gon t�nkande person, att ej detta f�ga �nskv�rda tillst�nd utg�r hufvudorsaken, vid sidan af hvilken ingen annan beh�fver tagas i betraktande, till den tilltagande l�sheten i sederna, hvar�fver man s� ofta och med sk�l beklagar sig, men hvilken hvarken kan s�gas vara grundad i folklynnet, ej heller under forna tider af l�ttare tillg�ng till regelbundna f�rbindelser, varit bland oss r�dande. S�mst beryktad i ofvann�mda h�nseende �r s�som bekant sedan gammalt hufvudstaden.[39] Och

ehuru �fven de flesta andra af v�ra samh�llen, till och med p� landsbygden, sannerligen hafva f�ga sk�l till fariseiska besk�rmelser, �r det dock visst, att missf�rh�llandena p� det sedliga omr�det breda en djup skugga �fver de m�nga �lskv�rda och tilltalande sidor, som hufvudstadslifvet eljest erbjuder f�r betraktelsen. Hvar �r v�l orsaken h�rtill att s�ka? Icke kan det dock bokstafligen f�rh�lla sig s�, som man ofta f�r h�ra yttras, att sjelfva luften i Stockholm �r bem�ngd med ett moraliskt smitt�mne, hvilket icke Saltsj�ns och M�larens brisar f�rm� bortsopa. Men saken vinner sin f�rklaring, d� man f�r veta, att afst�ngdheten fr�n det �ktenskapliga lifvet af l�tt insedda sk�l med dubbel tyngd mot i rikets �friga delar drabbar hufvudstadens befolkning.[40] Stockholms giftasvuxna ungkarlar utg�ra redan en arm�, lika stor som den indelta, men till lefnadsvilkoren �ro de eljest n�rmast att jemf�ra med en v�rfvad och i garnison f�rlagd truppstyrka, och hvad slags uppf�rande man af en s�dan kan v�nta, visar erfarenheten. Huru anser man nu, att alla dessa m�n, af hvilka flertalet befinna sig i ungdomens och den f�rsta manna�lderns fulla kraft, b�ra inr�tta sitt lif? Huru har man t�nkt sig, att de efter slutadt dagsarbete skola tillbringa de stunder af dygnet, som af de lyckligare lottade pl�ga ansl�s �t familjelifvets vederqvickelser? Utan tvifvel vore det f�r alla, �fven f�r dem sjelfva b�st, om de i god tid ginge till hvila efter intagande af ett glas �lost eller annan l�tt aftonm�ltid. Men menniskonaturen �r nu en g�ng icke s�dan, att en lucka i tillvaron l�ter utfylla sig med det tomma intet. De skulle s�kerligen underkasta sig en dylik lefnadsordning, ja m�h�nda till och med hjelpa sig utan m�ltid, om de blott egde hoppet att i en sk�njbar framtid f� utbyta sin ensliga lott mot en mera lockande. Men n�r alla utsigter i denna riktning f�rblifva bortskymda, n�r den obevekliga verkligheten svarar ett k�rft nej p�, �fven den blygsammaste b�n--d� kan man visserligen fortfarande klandra (det kan man alltid) men sv�rligen l�ngre f�rv�na sig �fver den unge, om han allt oftare l�ngtar att utbyta aftonlampans sv�rmodiga skimmer mot gasljuset p� schweizeriet eller utsk�nkningsst�llet, om han flyr ensamheten f�r att hos Fiken eller Amanda l�ta sig f�regycklas, vore det blott en bedr�glig skenbild af den s�llhet, han aldrig skall ega hel och verklig. Men olyckan �r, att �fven dessa stundens f�rstr�elser icke l�ta sig k�pa utan till priset af andra menniskovarelsers f�rnedring.-I en ytterligare minskning af �ktenskapsfreqvensen ligger d� f�r visso icke r�tta skyddsmedlet mot folk�kningens faror; tv�rtom �r ett �tervinnande af den st�ndpunkt, v�rt folk i detta afseende f�r ett sekel sedan intog, det �gonm�rke, som vi stadigt m�ste hafva i sigte, om vi vilja utrota det onda, som nu f�rgiftar samh�llskroppen, och genom hvars undand�ljande eller f�rtigande tillst�ndet ej kan f�rb�ttras men v�l f�rs�mras. Men i s�dant fall, hvad �terst�r? Tydligen ingenting annat (om eljest de matematiska axiomen ega n�gon till�mpning p� fr�gor af denna natur) �n att minska den _andra_ faktorn i nativitetens facit: familjernas storlek. Familjer med fyra till fem barn eller flera �ro icke l�ngre l�mpliga f�r samh�llets nuvarande f�rh�llanden, �n mindre f�renliga med en utveckling af dem till ett b�ttre; s�som jag i ett par f�reg�ende skrifter s�kt uppvisa, �r ett medeltal af tv� till tre barn i hvarje �ktenskap--och hellre tv� �n tre--det m�l, hvartill vi b�ra str�fva, och utan hvars n�rmelsevisa uppn�ende alla andra �tg�rder till sociala f�rb�ttringar skola visa sig gagnl�sa. Huru en dylik begr�nsning kan �stadkommas, derom l�r, efter allt hvad p� de b�da sista �ren i �mnet blifvit taladt och skrifvet, knapt n�gon bildad person i v�rt land vara alldeles okunnig,[41] ehuru visserligen

f�ga �r vunnet, s� l�nge ej k�nnedomen h�rom f�tt tr�nga ned �fven till de obildade. F�r egen del har jag blifvit f�ranledd att i detta �mne yttra mig med st�rre utf�rlighet, �n p� n�got s�tt varit f�r mig behagligt, och d� jag tills vidare f�tt beh�lla sista ordet[42] i den skriftvexling, som h�rom egt rum, utg�r �fven detta f�r mig en anledning att icke on�digtvis p� nytt taga till ordet i saken. En enda uppgift, r�rande hvilken jag ej kan h�nvisa till n�gon p� svenska tryckt bok, anser jag mig likv�l of�rhindrad att h�r omn�mna, d� den, om den bekr�ftar sig, s�kerligen �r af stort intresse. Enligt en �sigt, som i nyare tid b�rjat g�ra sig g�llande bland sakkunnige p� detta omr�de[43] l�r, s� har man sagt mig, st�rre utsigt �n n�gonsin f�refinnas, att just det enklaste, det f�r fink�nsligheten minst s�rande bland de medel, som utt�nkts f�r att m�jligg�ra familjernas begr�nsande, n�mligen den af l�karen Raciborski f�reslagna tidvisa afh�llsamheten, skall med en ringa modifikation visa sig f�r �ndam�let fullt tillr�ckligt. Det beh�fver dock ej p�pekas, huru mycket �nnu �terst�r, innan n�gonting liknande visshet kan i denna fr�ga s�gas vara uppn�dt. H�r f�religger ett vidstr�ckt och grannlaga, men ocks� tacksamt f�lt f�r l�kares forskning, och ehuru det tyv�rr �r sant, att f�r n�rvarande bet�nkligheter eller f�rdomar af hvarjehanda slag afh�lla m�nga bland dem fr�n att anst�lla dylika forskningar och meddela deras resultat �t allm�nheten, hyser jag dock den f�rhoppningen, att dessa bet�nkligheter mera allm�nt �n nu skola kunna �fvervinnas, och att de personer, som genom sin sakkunskap och samh�llsst�llning �ro mest skickade att g� i spetsen f�r dylika reformer skola med allvar taga sig an en sak, som ju obestridligen redan f�r den allm�nna helsov�rden eger en vida st�rre betydelse, �n snart sagdt alla de �tg�rder till ett f�rb�ttradt lefnadss�tt, som af vetenskapen f�resl�s, men af brist p� medel f�r iverks�ttandet vanligen f�rblifva f�rb�ttringar p� papperet.[44] M�nga finnas nu visserligen, hvilka i hvarje �tg�rd af denna beskaffenhet v�dra en f�rstucken evdaimonism, ett medgifvande �t menniskans l�gre natur. Fanatikern skall fortfarande framdundra sitt "antingen--eller", allt eller intet!--och de, som f�r egen r�kning hafva erh�llit monopol p� det r�tta bruket af lifvets goda, skola framkasta antydningar om befarade missbruk. Men det �r vida l�ttare att uttala dylika p�st�enden �n att st�dja dem med n�gra antagliga grunder. Det ligger dock ett betydligt omr�de mellan � ena sidan ett lif, hvars h�gsta m�l �r sinlig njutning, och � den andra ett lifstidsl�ngt iakttagande af en botg�rares sp�kningar. Den, som ej f�rm�r se detta omr�de, och se, att det �r just p� detta, som flertalet i vanlig mening hederliga, goda och �rbara menniskor befinna sig--och befinna sig b�st, hans synsinne �r, fruktar jag, beh�ftadt med n�gon �komma, som tyckes vara envis, men, vi vilja hoppas det, ej alldeles obotlig. M�h�nda �r det helt enkelt en myopi, en n�rsynthet, f�rv�rfvad genom ett allt f�r ensidigt sysslande med b�cker... P� bottnen af allt motst�nd mot malthusianismen, s�rdeles i dess moderna form ligger tvifvelsutan, om ocks� ej alltid klart uttalad, den bland menniskorna s� allm�nna f�rest�llningen, som hos m�nga till och med eger alla karaktererna af en religi�s trossats--f�rest�llningen om den organiska naturens och i synnerhet den menskliga organismens _�ndam�lsenlighet_ i ordets str�ngaste mening. Och att h�r en verklig mots�ttning, ej en blott skenbar of�renlighet �r f�r handen, derom �r jag f�r min del �fvertygad. Men en dylik mots�gelse eger f�r visso �fven rum mellan den sistn�mda �sigten � ena sidan och � den andra det �sk�dningss�tt, som inom naturforskningen dagligen vinner terr�ng, och hvars allm�nna antagande ej tyckes kunna vara mer �n en tidsfr�ga. Den

beundransv�rdt fruktbara hypotes, som b�r Charles Darwin's namn, eger som bekant en af sina mest p�tagliga bekr�ftelser i den m�rkv�rdiga, men f�re honom f�ga p�aktade f�reteelse, som ben�mnes rudiment�ra bildningar. F�r individen i dess nuvarande f�rr�ttningar fullt umb�rliga och onyttiga organ, �ro dessa bildningar synbarligen utan allt �ndam�l och blifva alldeles meningsl�sa, om man ej uppfattar dem s�som genom �rftligheten bevarade rester af organ, som under n�gon artens f�reg�ende utvecklingsform varit n�dv�ndiga och haft sina best�mda funktioner.[45] Naturligtvis g�ller n�got dylikt icke blott om de i egentlig mening synliga kroppsorganen utan �fven om de osynliga drifterna och anlagen, och det st�r d� i full �fverensst�mmelse med denna teori att uppfatta k�nsbeg�ret hos menniskan s�som en dylik onyttig qvarlefva, naturligtvis icke i och f�r sig, men med h�nsyn till dess efter v�ra nuvarande sociala f�rh�llanden h�gst ol�mpligt afpassade styrka och omfattning. N�dv�ndig i denna sin styrka under en period, d� menniskosl�gtet eller dess f�rf�der i striden med yttre och inre fiender endast genom en oafl�tlig fruktsamhet kunde betrygga sin existens, kan den sexuela driften i nutiden med r�tta betecknas s�som ett af mensklighetens st�rsta pl�goris, en sannskyldig "p�le i k�ttet", som vi trots alla b�ner och anstr�ngningar ej skola varda qvitt. Men p� samma g�ng st�r ocks�, s�som den enklaste betraktelse l�rer, detta beg�r i det innerligaste samband med �fven de �dlaste sidorna i v�r natur, hvarf�r ocks� dess v�ldsamma undertryckande, vore det �n praktiskt utf�rbart, endast kunde ske p� bekostnad af n�gra bland de rikaste k�llorna f�r en harmonisk och lycklig tillvaro. Allt, hvad vi kunna g�ra, �r att s�ka s� reglera denna drift, att den ej blir ett hinder f�r menniskosl�gtets v�lf�rd; och detta blir d� den f�rnuftiga sedlighetens m�l. Ett dylikt betraktelses�tt, huru otvunget det �n ansluter sig till den exakta forskningens �sk�dningar, skall sannolikt f�refalla de flesta s�som allt f�r litet upph�jdt, och med tron p� en allgod f�rsyn eger det, om man s� vill, ej m�nga ber�ringspunkter. Men det �r � andra sidan fritt fr�n de mots�gelser som vidl�da n�stan alla andra etiska system, och till sina konseqvenser afviker det icke fr�n den moral, som omfattas af flertalet allvarliga och besinningsfulla personer, de m� nu hysa hvilka teoretiska �fvertygelser som helst, ej heller fr�n kristendomens praktiska grundsatser. Ty �fven denna l�ra predikar icke f�rsakelsen f�r dess egen skull, eller s�som n�got i och f�r sig f�rtjenstfullt: flagellantens, pelarhelgonets, asketens moral, �r, man kan trygt p�st� det, fr�mmande f�r kristendomen, s�dan denna framst�ldes af Jesus sjelf och Paulus.[46] Alla sociala f�r�ndringar, och den h�r f�reslagna s�kerligen icke minst, kr�fva tid och l�ng tid f�r sitt genomf�rande. Men �fven under det osannolika antagande, att n�dv�ndigheten af familjernas begr�nsande kunde med ens blifva af alla erk�nd och i lifvet till�mpad, skulle dermed ingalunda n�gon omedelbar f�rb�ttring af den nuvarande generationens st�llning kunna �stadkommas. Dess �de �r i sjelfva verket afgjordt, och l�ter sig v�l �fven i allm�nna drag om �n ej i detalj f�ruts�gas. Fr�n den starka nativiteten under f�rra h�lften af 1860-talet[47] framt�gar bakom oss i �nnu ej synnerligen glesnade led en o�fversk�dlig skara unga m�n och qvinnor, hvilka snart skola tillh�ra de fullv�xta �ldersklasserna. Vi m� prisa oss lyckliga, om Amerikas jord fortfarande f�r dessa h�ller sin famn �ppen, ty att de alla skulle kunna vinna sin bergning i hemlandet, dertill synes f�r n�rvarande ingen rimlig utsigt vara f�r handen. Det finnes s�ledes all anledning att tro, det emigrationen fortfarande under n�gra �r kommer att varda betydlig. Derefter torde dock en period af relativt lugn vara att motse, ty den

stora fruktsamheten under 1860-talets f�rra h�lft har sedermera lyckligtvis ej upprepats. F�rst p� allra sista �ren uppg� nativitetssiffrorna p� nytt till lika h�ga (till och med n�got h�gre) belopp som under �ren 1859-60 samt 1862-66--i absoluta tal n�mligen, ty i f�rh�llande till folkm�ngden st�r den n�mda periodens fruktsamhet fortfarande ouppn�dd, och i v�rt folks v�lf�rst�dda intresse m� man hoppas, att s� �nnu l�nge skall blifva f�rh�llandet. Finge man sluta af befolkningsf�rh�llandena ensamt, synes derf�r en n�gorlunda god tid vara att f�rv�nta mot slutet af innevarande �rtionde, hvaremot det �r m�jligt, att under �rhundradets sista decennium nya sv�righeter och nytt behof af emigration �ter skola intr�da. Karakteren af den tid, som derefter f�ljer, tillh�r _oss_ att best�mma. Huruvida det tjugonde seklets morgonsol skall belysa ett sl�gte, fortfarande inbegripet i en f�rtviflad kamp om lifsuppeh�llet, och nedtryckt af denna, eller ett folk, som under fredligt samarbete med gladt mod efterstr�fvar materiel och andlig f�rkofran: detta beror p� oss, p� v�r fosterlandsk�rlek, v�r sjelfbeherskning, klokhet och bet�nksamhet,--v�l icke uteslutande, men i tillr�cklig grad f�r att g�ra oss fullt ansvariga f�r f�ljderna. Det �r d� ej nog med, att vi (f�r att anv�nda ett af nutidens slagord) genom en allt omsorgsfullare uppfostran s�ka l�ra det uppv�xande sl�gtet att allt b�ttre smida sina vapen f�r lifvets strid; detta �r en tr�stl�s uppgift, om vi p� samma g�ng genom en obet�nksam och of�rnuftig folk�kning sjelfva bidraga att g�ra denna strid allt h�rdare, s� att seger i sjelfva verket endast _kan_ vinnas p� bekostnad af andra menniskors v�lf�rd.[48] S�ger n�gon nu, att det tjenar till intet att p� f�rhand bekymra sig om s� afl�gsna tidsrymder, betecknar man det som en ofruktbar utopi att vilja s�rja f�r en morgondag, som ligger hela tjugu �r fram i tiden, d� vill jag blott erinra om, huru mycket en dylik tankeg�ng p�minner om ett yttrande, som tillskrifves en af Frankrikes minst ber�mda monarker, hvilken, d� man visade honom den afgrund, hvari landet under hans usla styrelse stod i begrepp att falla, tr�stade sig med, att det nog skulle g� i hans tid, och sedan finge det g� hur det ville: "apr�s nous le d�luge!"--Att likv�l mycket okunniga eller mycket tankl�sa personer hysa en dylik likgiltighet f�r framtiden �r ej sv�rt att f�rst�, men mera ov�ntadt och i h�g grad nedsl�ende �r att h�ra liknande uttalanden fr�n ett h�ll, der man alltid varit van att finna, och �fven, en�r det g�ller en af statsmedel underst�dd institution, eger r�tt att fordra ett upplyst och p� fakta grundadt omd�me. Jag syftar h�rmed p� en i senast utkomna h�fte af Statistisk Tidskrift (1881 h�ft. 3) intagen uppsats "Om den naturliga folk�kningen i Sverige". I b�rjan af denna uppsats, hvilken f�r �frigt r�r sig p� ett temligen neutralt omr�de, f�rekommer, visserligen n�rmast s�som ett uttryck f�r f�rfattarens personliga �fvertygelse,[49] en kritik af malthusianismen, som p� intet s�tt skiljer sig fr�n de snart sagdt otaliga vederl�ggningar, denna teori under sin nu mer �n 80-�riga tillvaro haft att uth�rda. Hufvudsk�let, hvarf�r f�rfattaren ej kunnat finna malthusianernas bevisning bindande, s�ger han vara sin "best�mda �fvertygelse, att naturen h�r liksom annorst�des reglerar sig sjelf". Veterligen finnes det dock icke n�gon malthusian, som f�rnekat detta; tv�rtom utgjorde det just Malthus' och alla hans efterf�ljares utg�ngspunkt, att flertalet af de olyckor, som hems�ka menskligheten, �ro att uppfatta som naturens s�tt att reglera sig sjelf, d. v. s. reglera folk�kningen. --F�rfattarens n�sta argument afser mera specielt svenska f�rh�llanden

och best�r i p�pekande af, att trots den starka folk�kningen hafva likv�l under de senaste femtio �ren landets vigtigaste n�ringsk�llor vunnit en proportionsvis �nnu starkare f�rkofran. Detta obestridliga sakf�rh�llande (hvilket bland annat haft till f�ljd den gl�djande f�rminskning i d�dligheten, framf�rallt barnad�dligheten, som under innevarande �rhundrade egt rum i v�rt land) bevisar nu visserligen ingenting vare sig f�r eller emot nyttan af en stark nativitet, d� det ju har sin tillr�ckliga grund i den m�ktiga uppblomstring inom naturvetenskaperna och deras till�mpning p� tekniken, som utg�r v�rt tidehvarfs stolthet och �ra. Deremot skulle man med ett dylikt faktum f�r �gonen m�h�nda kanna betvifla riktigheten af Malthus' sats, att folk�kningen st�ndigt "h�ller sig ute vid m�jligaste maximum" och endast begr�nsas af brist och n�d. H�rvid m�ste dock besinnas, att brist och n�d �ro begrepp, som _i viss m�n_ best�mmas af befolkningens sociala vanor. Om gynsamma n�ringsf�rh�llanden under s� l�ng tid fortfara, att de medf�ra en betydligare f�rb�ttring i folkets lefnadsvanor, bildar sig h�rigenom i folkmedvetandet sm�ningom ett nytt minimum f�r lefnadsbehofven, under hvilket man ej gerna l�ngre l�ter nedtvinga sig, utan hellre inskr�nker sin fruktsamhet.[50] Den i jemf�relse med forna tiders och n�gra andra l�nders (t. ex. Rysslands) f�rh�llanden relativt goda st�llning, vi nu intaga, hafva vi i sjelfva verket ej kunnat uppn� och bibeh�lla utan genom en oerh�rd f�rminskning af �ktenskapsfreqvensen, hvilken haft till f�ljd en om �n beklagligtvis icke p� l�ngt n�r motsvarande f�rminskning i nativiteten. Det af f�rfattaren omn�mda sakf�rh�llandet talar s�lunda i verkligheten alls icke emot Malthus l�ra, s� vida man ej uppfattar denna p� det ytliga s�tt, att hvarje folk�kning skulle antagas medf�ra en f�rs�mring af lefnadsvilkoren, i hvilket fall den visserligen icke beh�fver n�gon vederl�ggning. Utstr�ckes betraktelsen af folk�kningens verkningar �fver n�gon l�ngre tidrymd, blifva konseqvenserna s� p�tagliga, att v�r f�rfattare hvarken kunnat eller velat tillsluta sina �gon h�rf�r. Men l�tom oss nu h�ra, huru han reder sig ur denna sv�righet. Malthusianerna "besinna ej", s�ger han, "att deras ber�kningar endast st�da sig p� fakta fr�n v�ra dagar, och att en s�dan folk�kning som i v�rt �rhundrade troligen aldrig f�rr varit sk�dad. Hvem borgar f�r, att detta undantagsf�rh�llande skall fortfara?" (Ingenting borgar i sjelfva verket h�rf�r, utan allt borgar f�r motsatsen--men l�tom f�rfattaren ha ordet.) "L�kekonstens framsteg �ro ett l�fte i den riktningen, men f�r ingen del ensamt tillr�ckligt. Ingen kan svara f�r, hvilka omst�rtningar och lidanden �nnu skola �fverg� jorden, eller kan v�ga s�ga, att icke olyckor och n�d skola decimera menniskosl�gtet i framtiden s� v�l som fordomdags. Men dessa olyckor, _som tjena att begr�nsa sl�gtets talrikhet och dermed f�rl�nga dess timliga tillvaro_,[51] �ro dock _framkallade_ af n�got helt annat �n att menniskorna �ro f�r m�nga p� jorden, och de kunna d� icke heller f�rekommas genom n�gra onaturliga f�rs�k att g� en del af deras resultat i f�rv�g." Jag har f�rg�fves anstr�ngt mig att s�ka efterspana den logiska tr�den i detta resonnemang och till�ter mig uttala ett l�tt tvifvel om, att n�gon s�dan �fverhufvud �r f�r handen. Den stackars l�kekonsten--derom kan man vara fullt ense med f�rfattaren--skall s�kerligen ej f�rm� att h�lla vid lif alla varelser, som kunna framf�das, s� framt icke lifsmedel och kl�der gratis utdelas fr�n apoteken; trots dess beundransv�rda framsteg skall dock menskligheten, om den nuvarande nativiteten �fven i framtiden uppr�tth�lles, ofelbart varda ett rof f�r namnl�sa lidanden. Men hvad menar v�l f�rfattaren med sin af ingenting motiverade f�rs�kran, att

dessa lidanden, hvilkas upptr�dande han f�rutser, _icke_ f� t�nkas f�rorsakade af folk�kningen? Det synes dock vara nog starkt att i samma andedrag tala om framtida olyckor s�som "tjenande att begr�nsa sl�gtets talrikhet och dermed f�rl�nga dess timliga tillvaro" och �ndock best�mdt f�rneka, att just sl�gtets alltf�r stora talrikhet kan framkalla dessa olyckor. _Hvad_ skulle d� framkalla dem? H�rom yttrar f�rfattaren ej ett ord. Det vill n�stan se ut, som om han t�nkt p� ett ingripande i verldsutvecklingen fr�n �fvernaturliga makters sida--men hur g�r det d� med det p�st�ende, han strax f�rut med s� mycken tillf�rsigt uttalar, "att naturen reglerar sig sjelf." Eller skulle �fven detta yttrande blott vara en moderniserad form f�r fatalismens gamla �sigt: "Gud s�rjer nog f�r v�ra och v�ra efterkommandes �den; vi sjelfva beh�fva ej bekymra oss derom"? I s�dant fall �r det b�st att kasta b�de l�kekonsten samt all annan konst och vetenskap i en skr�pvr�... Till sist s�ger f�rfattaren sig "h�lla fast vid den gamla �sigten, att det tyder p� v�lst�nd och helsa, n�r ett land f�rkofrar sig i folkm�ngd". �fven h�ri gifva vi honom, om �n med vissa f�rbeh�ll, r�tt, men icke heller detta uttalande drabbar p� minsta s�tt malthusianernas �sigt, ty dessa hafva aldrig p�st�tt, att icke en stark folk�kning _tyder_ p� v�lst�nd hos ett land, men v�l, att genom en alltf�r snabb tillv�xt i folkm�ngden den nationela v�lm�gan l�per fara att g�. f�rlorad. Har nu en oeftert�nksam l�sare f�rbisett denna vigtiga skilnad, hvilket v�l vore f�rl�tligt, d� ju f�rfattarens angrepp hela tiden skall g�lla malthusianismen, s� har han h�rigenom blifvit f�rledd till en bedr�flig "qvaternio terminorum". Det _tyder_ onekligen ofta p� v�lst�nd (ehuru det �fven kan tyda p� skulds�ttning), om n�gon f�rer ett yppigt och kostsamt lefnadss�tt; och det tyder obestridligen p� god helsa, om n�gon under en l�ngre tid kan h�nge sig �t vilda �fverdrifter vare sig i arbete eller n�jen; men intetdera utg�r n�got medel att f�rkofra helsan och v�lst�ndet: de hafva tv�rtom af �lder ansetts som genaste v�gen att f�rsl�sa b�da. Det �r sant, att flera bland de mest intelligenta och fram�tstr�fvande l�nder i Europa ega en ganska h�g nativitet; men det �r ocks� sant, att motsatta f�rh�llandet eger rum hos en ej mindre intelligent nation, hvilken s�v�l i afseende p� helsa (se mortalitetstabellerna) som �nnu mer genom sitt solida v�lst�nd och i sammanhang dermed genom en f�rsvinnande liten emigration f�rdelaktigt utm�rker sig framf�r sina grannar, �tminstone p� kontinenten. Detta medgifver �fven f�rfattaren, men han afl�rdar detta sv�ra inkast mot hans �sigt om den starka nativitetens f�rtr�fflighet helt enkelt s�lunda: "Ett undantag m�ste g�ras, om den andra jemf�relseleden �r Frankrike, hvars folk, s�som nu blifvit allm�nt bekant, i detta h�nseende �fvergifvit naturens v�g. Hvad detta sistn�mnda f�rh�llande betr�ffar, har det inf�r ett sundt och of�rvilladt omd�me redan f�tt sin dom."--De "onaturliga f�rs�ken att g�" den framtida f�r�delsens "resultat i f�rv�g", hvilka strax f�rut af f�rfattaren betecknats s�som f�f�nga och onyttiga, �ro s�ledes nu icke med n�dv�ndighet detta, men i st�llet moraliskt f�rkastliga. Det �r r�tt v�l, att den n�mda uppsatsen ej, s�som eljest stundom pl�gar vara fallet med v�ra statistiska publikationer, �r f�rsedd med "index" eller "compte rendu" p� franska spr�ket; i motsatt fall skulle m�jligen franska statistiker med blandade k�nslor taga del af den h�rda dom, som h�r af deras svenske kollega afkunnas �fver en folksed, hvilken af n�gra bland de mest framst�ende ekonomer och statskunnige i Frankrike, en Legoyt, en Bertillon,[52] en Charles Dunoyer, f�r att ej n�mna Joseph Garnier,[53] ansetts utg�ra hufvudgrunden till detta lands ekonomiska

kraft och storhet. Att Frankrike h�ruti afvikit fr�n "naturens v�g" synes ej s�rdeles bekymra dessa; f�rmodligen hafva de liksom deras landsm�n �fverhufvud lagt p� hjertat det minnesv�rda yttrande, hvarmed Voltaire p� sin tid afvisade sin stora samtida Rousseau's naturdyrkan, och som skulle kunna omskrifvas s�lunda: "Naturens v�g i all �ra, men f�r att g� den fullkomligt m�ste man g� p� alla fyra; vi som g� p� tv� hafva nu en g�ng slagit in p� en annan v�g, n�mligen f�rnuftets, som vi ej vidare b�ra �fvergifva". I en helt annan riktning �n denne svenske statistiker yttrar sig en af Tysklands storm�n p� statistikens omr�de �fver h�r ber�rda f�rh�llanden. Den ansedde skriftst�llaren och vetenskapsmannen _Gustav R�melin_, kansler och professor i social-statistik vid universitet i T�bingen, fordom kultusminister i konungariket W�rtemberg, har vid flera tillf�llen varnande tagit till orda mot den hejdl�sa folk�kning, som under senare �ren egt rum i Tyskland. Hans senaste uttalande i denna fr�ga[54] �r v�l v�rdt att �fven af den svenska allm�nheten uppm�rksammas, ej blott p� grund af de m�nga sl�ende ber�ringspunkterna med v�rt eget lands f�rh�llanden, utan kanh�nda lika mycket som ett l�rorikt exempel p�, huru en uppriktig fosterlandsv�n, fast�n intagande en samh�llsst�llning, som m�ste g�ra ett brytande med g�ngse traditioner och f�rdomar dubbelt p�kostande, hellre s�ger sitt folk sanningen, �fven en obehaglig s�dan,[55] �n han nedl�ter sig att smickra dess passioner, eller under tystnad �se, huru det framrusar p� en v�g, som m�ste blifva olycksbringande. I den n�mda uppsatsen p�pekas, hurusom Tysklands folkm�ngd p� de sista 9 �ren erh�llit den oerh�rda till�kningen af ej mindre �n 4 millioner inv�nare, hvilket �r mer �n befolkningen i Baden, Elsass-Lothringen och Hessen tillsamman. "Det �r", anm�rker f�rfattaren tr�ffande, "som om en stor provins, motsvarande tiondedelen af hela riket, hade blifvit annekterad--dock utan sjelfva jordbesittningen." Betraktade fr�n denna synpunkt framtr�da de ih�rdiga finansiela sv�righeter, som sedan l�nge uppv�cka tyske statsm�ns f�rtviflan, i en helt ny och klarare belysning; men man inser ocks�, att de utg�ra endast f�rspelet till de �nnu fruktansv�rdare f�rvecklingar, som ofelbart m�ste intr�da, om ej Tysklands inv�nare, medan det �nnu �r tid, besluta sig att f�lja exemplet af sina grannar p� andra sidan Rhen, och inskr�nka sina familjer till ett medeltal af 2 eller 3 barn. Detta blir derf�r det r�d, f�rfattaren gifver sina landsm�n. Och gent emot ordandet om denna franska folksed s�som varande "ein dunkler Punkt" i den franska nationalkarakteren, framh�ller f�rfattaren med v�rma, huru f�ga det anst�r Tyskland att med fariseisk egenr�ttf�rdighet s�ka utpeka en dylik hos sina grannar, medan dess eget sociala lif innesluter s� m�nga m�rka punkter af en helt annan och sv�rare beskaffenhet. I detta yttrande v�gar jag f�r min del, hvad mitt eget fosterlands f�rh�llanden ang�r, inst�mma. Ja, jag ville g� �nnu l�ngre. "Den m�rka punkten" f�rvandlar sig, n�r jag blott uppm�rksamt betraktar den, f�r mina �gon till en ljuspunkt, vittnande om, att �tminstone p� ett st�lle i verlden den gamla muren, bakom hvilken menniskoanden s� l�nge f�rsm�ktat--vidskepelsens, f�rdomarnes, okunnighetens tredubbla f�ngelsemur--gifvit efter, f�r att l�ta en strimma af ljus, den gryende dagens budb�rare genomtr�nga.--Men n�r det kommit s� l�ngt med en mur, att den genomsl�pper dagsljuset, kan den ej gerna l�ngre s�gas vara i godt st�nd. Det kan d� endast bli fr�ga om, huruvida vi p� v�r kant skola l�ta den st�, till dess den ramlar af sig sjelf, begrafvande, hvem vet hur m�nga, af v�ra efterkommande under sina ruiner; eller om vi ej hellre, f�ljande ett upplyst f�red�me, strax b�ra gripa oss an med att jemna den med marken f�r att p� den tomma platsen uppresa en ny bygnad,

inredd, som det heter, efter nutidens fordringar, f�r nutidens menniskor beboelig--och framf�r allt nog rymlig att innesluta oss alla, s� att ingen, som ej sjelf �nskar det, m� tvingas att annorst�des s�ka sig tak �fver hufvudet.--Och icke sant, denna sista utsigt b�r locka oss? Ty ehuru m�ngen p�st�r, att han med gl�dje, ja med stolthet �ser utvandringen, tror jag dock, att hans hjerta i hemlighet dervid svider, att han i djupet af sitt inre k�nner sig s�rad och kr�nkt vid tanken p�, att hundratusenden af hans lands s�ner och d�ttrar skola n�dgas i fr�mmande land s�ka ett ofta missunnadt, alltid os�kert uppeh�lle. Till verket derf�r, alla som vilja vara med! M� vi fatta hvar och en sin spade, sin hacka, sitt jernspett; m� hvar och en g�ra sin pligt, och det skall visa sig, att arbetet, om �n tungt och m�dosamt, likv�l icke �fverstiger m�ttet af v�ra krafter.

BIHANG. I G�teborgs Handels- och Sj�fartstidning f�rekommo i numret f�r den 30 november 1881 n�gra betraktelser r�rande utvandringen, n�rmast riktade mot mitt kort f�rut h�llna f�redrag. D� denna artikel sedermera varit �tergifven i flera tidningar �r m�h�nda ej ol�mpligt att h�r i korthet upptaga den till besvarande. Den tacksamhetsskuld, hvari jag st�r till den aktade tidningen p� grund af dess v�lvilliga omn�mnande af mina f�reg�ende brochyrer i befolkningsfr�gan (med hvilka jag f�f�ngt klappade p� hufvudstadspressens d�rrar) g�r ocks�, att jag ej anser mig b�ra lemna dess ord utan afseende. Med uteslutande af inledningsorden aftrycker jag artikeln i dess helhet, dock i sm�rre afdelningar med inskjutande af mina egna svarsanm�rkningar emellan, hvarigenom jag tror, att f�r l�saren vinnes en l�ttare �fversigt af de egentliga tvistepunkterna. Med sk�l skall man kunna anm�rka, att jag i det f�ljande svarar p� �tskilligt, som den �rade artikelf�rfattaren icke fr�gat om eller fr�gat efter; men min afsigt har ej varit att lemna n�gon antikritik i vanlig mening, hvartill ju artikeln ej heller f�ranleder, helst dess f�rfattare ej varit i tillf�lle att �h�ra sjelfva f�redraget, utan mera att s�ka n�rmare belysa n�gra punkter, som i det f�reg�ende till �fventyrs behandlats alltf�r knapph�ndigt.--B�rjan af artikeln lyder som f�ljer: "Uppfattningen, r�rande utvandringen, synes under de senaste femton �ren, hvarunder hon hos oss egentligen stadgat sig till kronisk, hafva underg�tt en ansenlig f�r�ndring. Man k�nner friherre Gripenstedts mening om henne. Denne utm�rkte statsman, som hade en lika frisk som skarp blick p� f�rh�llandena, s�g i henne endast ett bevis p� folkets lifskraft. Det folk som icke f�r�kar sig s�, att det lemnar ett �fverskott till utvandring, �r ett tynande folk, f�rklarade han. Men de massor af landets must och m�rg som sedan midten af 60-talet hvarje �r och i synnerhet under de sv�ra �ren 1868 och 1869[56] lemnat den svenska jorden, l�rde oss att �se f�reteelsen med mindre f�rn�jelse. Protektionismens tendenti�sa gr�t der�fver �r nu mindre att f�sta sig vid; men hvarje fosterlandsv�n s�rjde �fver att se denna m�ngd af unge, kraftige arbetare resa �fver hafvet, hvilka, om de stannat i hemlandet, kunnat med hjerna och med hand taga m�nget kraftigt grepp till dess f�rkofran och utveckling. S�som ock den n�mnde f�rel�saren framh�ll, �r

den f�rlust, utvandringen f�rorsakar landet, derifr�n hon p�g�r, trefaldig. Den minsta f�rlusten �r det kapital af mynt och gods, som emigranterna f�ra med sig ut, men som dock, s�rskildt hvad _v�ra_ utvandrare vidkommer, icke g�r till sm�summor. V�rre �r den f�rlust i arbetskraft, landet lider genom hvarje ung, stark och beg�fvad man eller qvinna, som lemnar dess gr�nser. Och slutligen kommer den uppfostran, som �r p� hvar och en af dem nedlagd, och som de icke hunnit genom gagneligt arbete i hemlandet geng�lda, d� de vanligen just komne i den fullt arbetsf�ra �ldern, draga bort. I denna ligger mycken b�de m�da och kostnad, som �r f�r landet f�rspild. Vi veta icke, om f�rel�saren n�mnde det, men det sorgliga i f�reteelsen minskas icke deraf, att det �r just den dugligaste delen af v�r kroppsarbetande befolkning, som utvandrar. De gamle och barnen, de vanf�re, slarfvarne och de utfattige, hvilka ingen hvart kunna komma--det �r de, som stanna qvar." I ofvanst�ende yttranden kan jag i det hela endast inst�mma. Att en m�ttlig utvandring, t. ex. en, som i storlek motsvarar invandringen fr�n andra l�nder, ej �r att r�kna f�r ett ondt utan snarare motsatsen, derom �r jag f�r min del �fvertygad. En s�dan emigration beh�fver endast omfatta personer, som fullt frivilligt, af vetgirighet och beg�r att se sig om i verlden eller liknande orsaker lemna fosterjorden, m�h�nda i tanke att f�rr eller senare med vidgade kunskaper och erfarenhet dit �terv�nda. �fven om detta icke sker, lemnar d� i allm�nhet den under tiden f�rsigg�ende inflyttningen af arbetsdugliga utl�ndingar en fullgod ers�ttning f�r f�rlusten och "den andliga byteshandeln" varder s�lunda en gl�djande verklighet. Men i sin nuvarande gestalt eger utvandringen, s�som artikelf�rfattaren ocks� medgifver, en helt annan karakter. Huruvida, s�som i artikeln antydes, v�rt lands utvandrare framf�r andra l�nders utm�rka sig genom storleken af medf�rda kapital, m� lemnas derh�n. Hith�rande uppgifter (som visserligen i allm�nhet �ro f�ga tillf�rlitliga) synas dock snarare antyda motsatsen, om ock de yttersta graderna af fattigdom mindre ofta p�tr�ffas bland svenska utvandrare i Amerika, �n hvad fallet s�ges vara med t. ex. tyska emigranter. Visst �r, att m�ngen h�rifr�n utvandrar med knapt ett enda �re i egna tillg�ngar, d� erfarenheten i flera trakter l�rt, att det inneb�r f�ga risk att f�rstr�cka en ordentlig och arbetsf�r utvandrare f�r resan n�diga medel. Understundom torde v�l till och med h�r, liksom stundom skall vara fallet i Norge, kommunerna genom sammanskott s�tta en eljest fattigv�rden betungande person i tillf�lle att f�rs�ka sin lycka i Amerika. Ett annat tillv�gag�ende, som v�l �fven �nnu n�gon g�ng f�rekommer i smyg, att n�mligen personer betinga sig fri �fverresa mot vilkor att efter framkomsten genom arbete betala omkostnaderna, �r visserligen i utvandrarestadgan f�rbjudet; men ehuru ett dylikt kontrakt s�lunda enligt lagen �r en nullitet, skall v�l i allm�nhet arbetarens r�ttsk�nsla f�rhindra honom att efter �fverfarten fordra dess upph�fvande, �fven om han eljest k�nner och inser sin juridiska r�tt dertill. I alla h�ndelser kan utvandrarnes medf�rda f�rm�genhet p� l�ngt n�r icke anses uppg� till hvad i medeltal bel�per sig p� hvarje inv�nare i landet, och det p�st�endet, som man stundom f�r h�ra,[57] att p� grund af ett f�rment motsatt f�rh�llande utvandringen skulle �ka i st�llet f�r att minska en relativ �fverbefolkning, synes mig inneb�ra en best�md �fverdrift, och har ej heller, i v�rt land �tminstone, hittills bekr�ftats af erfarenheten. Icke heller den omst�ndigheten, att flertalet emigranter utg�res af ungt, arbetsdugligt folk, huru beklaglig den �n fr�n andra synpunkter m� vara, minskar i n�gon v�sentlig grad den verkliga l�ttnad, som

tillskyndas landet genom utvandringen, der denna eljest blifvit en n�dv�ndighet. Ty just fr�n dessa personer, hvilka �nnu ej lyckats vinna n�gon synnerligen fast fot i samh�llet, utg�r den fruktansv�rda konkurrens, hvilken tidtals hotar att alldeles nedtrycka arbetsklassens st�llning, och i det hela utg�r det v�sentligaste hindret f�r dennas varaktiga f�rb�ttrande. F�r �frigt, existerar �fverbefolkning, kan ej gerna n�gon �tg�rd vara egnad att hastigare mildra denna �n afl�gsnandet af personer i den mest alstringskraftiga �ldern. De utvandrare, som redan ega familj, taga i regeln denna med sig, och de, som m�jligen hafva andra anh�riga att underst�dja, skola i allm�nhet l�ttare kunna g�ra detta fr�n Amerika, �n om de stannat hemma. Men betraktad s�som landets habituela tillst�nd, �r visserligen en stark utvandring ett ondt, om man n�mligen besinnar, att befolkningen genom sin alltf�r hastiga f�r�kning sjelf skapar sig de sv�righeter, till hvilkas afhjelpande emigrationen sedan �r det enda tillg�ngliga medlet, men ett ganska ofullkomligt s�dant.--F�rfattaren forts�tter: --"Liksom de flesta ser �fven f�rel�saren p� utvandringen med oglad blick; men hans synpunkt �r �nd� icke den samma, ur hvilken ofvanst�ende betraktelser framsprungit. De flesta skulle v�l helst se, att utvandrarne stannade hemma sitt land till nytta. Hr W. �ter p�st�r, att de _kunna_ icke stanna hemma om de--eller �tminstone deras efterkommande--icke vilja sv�lta ihj�l; ty orsaken, som drifver den ut, �r, att v�rt land i n�rvarande tid �r _�fverbefolkadt_. Och dermed har han fattat t�mmen p� sin k�nda k�pph�st." Uppskjutande till det f�ljande att f�rsvara min st�ndpunkt vill jag h�r endast anm�rka, att, som jag tror, den �rade artikelf�rfattaren skall f� r�tt sv�rt att uppvisa n�gon enda utf�rligare framst�llning r�rande utvandringen, der ej detta fenomen st�lles i ett best�mdt samband med de europeiska l�ndernas starka folk�kning. �fven den framst�ende svenska statsman, hvars �sigt i b�rjan af artikeln �tergifves, betraktade ju emigrationen s�som beroende p� ett �fverskott i folkm�ngd, ut�fver hvad ett land sjelft har behof af eller bruk f�r. N�got annat eller mera har jag i sjelfva verket icke yttrat, hvadan min uppfattning af fr�gan p� intet s�tt kan s�gas vara afvikande fr�n den, som hyses af de p� detta omr�de mest sakkunnige.--Efter denna lilla anm�rkning lemnar jag p� nytt ordet �t f�rfattaren. --"Den satsen tarfvar nog att n�rmare sk�rsk�das. Lider Sverige verkligen i n�rvarande tid af �fverbefolkningens onda? Utvandringen i och f�r sig bevisar ingenting. Hennes allm�nna grund �r--s�som ock f�rel�saren riktigt framh�ll--str�fvandet hos individerna att skaffa sig en b�ttre st�llning--men h�r �r att till�gga: och p� l�ttare s�tt �n de inse, att det kan ske hemma. Om ett land erbjuder ovanligt rika hjelpmedel f�r att taga sig fram, om v�gen dit �r l�tt och billig att fara, om m�nga rest den v�gen f�rut och haft framg�ng, s� �r det v�l icke underligt, att man �fvergifver sin mindre gynsamma st�llning hemma och reser efter f�r att sjelf s�ka sin lycka--p� det hela taget icke underligare, �n att en man, som redan har en plats, p� hvilken han eger sin tarfliga utkomst, gerna antager en plats i en annan ort, som gifver honom h�gre l�n. Vid tal om anledningarna till en senare tids �kade utvandring torde icke alltid till fylles framh�llas den l�tthet och trygghet nutidens stora emigrant�ngare erbjuda f�r �fverfarten i jemf�relse med segelfarten f�r n�gra �rtionden sedan, vidare m�ngden af dem, som redan farit �fver och hvilkas f�red�me manar

till efterf�ljd, slutligen den t�ta brefvexlingen. Ju flere der borta p� andra sidan hafvet locka, och ju l�ttare f�rden dit �r, dess l�sare sitter den obemedlade h�r hemma p� sin torfva. �dena, han g�r till m�tes, �ro icke s� dunkla som f�rr, landet icke s� fr�mmande. Om mycken n�d till fallet i synnerhet �fverbefolkningens dess v�rre icke de regeln drefve den svenske emigranten hemifr�n, liksom f�rr var med den irl�ndske, s� kunde m�jligen tillvaro anses bevisad; men s� �r det icke. Det �r torftigast lottade, som utvandra.

Men att den stora m�ngden af utvandrare lemna, eller �tminstone tro sig lemna, knappare lefnadsvilkor f�r att vinna rikligare, det �r riktigt, och deraf f�r man utan tvifvel draga den slutsatsen, som just icke utg�r n�gon ny sanning, att Amerika f�r n�rvarande bjuder b�ttre och l�ttare tillf�lle till utkomst �n v�rt f�dernesland." Jag till�ter mig h�r n�gra inv�ndningar. D� f�rfattaren yttrar, att det "dess v�rre icke �r de torftigast lottade som utvandra", t�nker han uppenbarligen endast p� utvandringen till Amerika. Det icke alldeles obetydliga antal svenskar, som �rligen utvandrar till v�ra n�rmaste grannl�nder utg�res verkligen, s� vidt man vet, af personer tillh�rande de allra fattigaste klasserna. Men, oafsedt detta, har ju f�rfattaren i det f�reg�ende sjelf medgifvit, att om de mest n�dlidande icke emigrera, s� sker detta helt enkelt emedan de "icke kunna komma n�gon hvart", och det f�refaller d� onekligen n�got besynnerligt, att han nu andrager sagda omst�ndighet s�som talande _emot,_ att i v�rt land n�den skulle vara orsak till utvandringen. Med lika mycket sk�l kunde man ju f�rs�ka gendrifva den nog allm�nna �sigten, att det �r hungern, som f�rm�r menniskor att �ta sig m�tta, genom p�pekande af det sakf�rh�llande, att en stor klass hungriga, och just de allra hungrigaste, faktiskt n�stan aldrig �ta sig m�tta--emedan de icke hafva n�got att �ta.-Jag v�nder mig nu till slutorden. Det �r icke n�gon ny sanning, s�ger f�rfattaren, att tillf�llen till utkomst �ro l�ttare att finna i Amerika �n i v�rt f�dernesland. I f�rbig�ende sagdt f�r man dock �nnu alltjemt h�ra denna sanning med mycken liflighet bestridas; eller hvad betyda eljest s�dana uttryck som de af mig anf�rda "f�rvillelse", "folksjukdom" m. fl., anv�nda f�r att beteckna lusten att resa till Amerika? Att den n�mda "sjukdomen" skulle vara "till d�ds", s�ges v�l icke uttryckligen men f�rmodligen �r ej heller meningen, att den skulle h�ra till det slags �kommor, som v�l genomg�ngna pl�ga medf�ra en varaktig f�rb�ttring af helsan. Emellertid m� man kunna hoppas, att den sundare och mera opartiska uppfattning af f�rh�llandet, som artikelf�rfattaren visar sig ega, efter hand skall g�ra sig mera allm�nt g�llande; och i det hela taget tror jag, att det mesta af hvad han h�r ofvan yttrat �r fullkomligt riktigt och sant. Men dermed �r den vigtigaste delen af fr�gan dock �nnu ej vidr�rd. _Att_ f�rh�llandena i Amerika i m�nga afseenden �ro b�ttre �n h�r hemma, beh�fver man just icke mer �n �gon f�r att kunna se; men _hvarf�r_ �ro de detta? Man far ju numera icke till Amerika f�r att hemta skatter af �dla metaller, man reser dit i afsigt att der �terupptaga alldeles samma syssels�ttningar, som man dref i hemlandet. Hvarf�r l�nar sig d� arbetet b�ttre der �n h�r? �fven i Amerika g�ller v�l dock lagen om prisets best�mmande genom f�rh�llandet mellan tillg�ng och efterfr�gan �fvensom den s. k. "minsta medlets lag". Om tjenstfolk och arbetare derst�des b�ttre betalas af sina husb�nder och arbetsgifvare, l�r s�dant n�ppeligen bero p� n�gon �fverstr�mmande v�lvilja � de senares sida; det vore underligt, om icke de i likhet med andra menniskor ville med minsta m�jliga kostnad erh�lla st�rsta m�jliga

valuta. Orsaken m�ste d� ligga deri, att det i Amerika �nnu �r _ondt_ om tjenstfolk, och att tillg�ngen p� yrkesarbetare der icke lika fullst�ndigt t�cker efterfr�gan, som fallet �r h�r hemma. V�nda vi oss till jordbruket, der olikheten ej �r mindre p�taglig, skall man m�h�nda h�nvisa p� fruktbarheten hos en jord, som under flera �r efter upptagandet icke ens kr�fver g�dsling f�r att b�ra rika sk�rdar. Detta argument �r obestridligt, men f�rdelen borde v�l dock i n�gon m�n uppv�gas af den att i ett redan v�lbebygdt land f� tillgodog�ra sig frukten af m�nga f�reg�ende generationers arbete. Det �r helt visst icke n�gon sm�sak att l�ngt borta i en �demark f�r f�rsta g�ngen bryta bygd. Men det finnes �nnu en annan och vigtigare olikhet. I Amerika kan hvar och en f�r en ringa penning erh�lla s� mycket jord, om �n afsides bel�gen, som han orkar bruka. Men i ett gammalt land f�r i regeln en stor del af den jordbrukande befolkningen med hundratals dagsverken om �ret betala r�ttigheten att f�r egen r�kning bes� och sk�rda n�gra f� tunnland stenbunden skogsmark. Ocks� h�nder det i Amerika, n�r lyckan �r god, att nybyggaren, som under de f�rsta �ren tillbragte sina n�tter i en el�ndig jordkula, till sist blir i st�nd att bygga sig ett praktfullt tv�v�ningars palats,[58] medan den, som h�r hemma b�rjar i en jordkula, onekligen har all utsigt att f� sluta sina dagar i denna eller i en liknande. Jag h�ngifver mig ingalunda �t den f�rest�llningen, skulle ej heller vilja uppv�cka den hos andra, att genom en minskad konkurrens arbetsl�nerna h�r hemma skulle kunna stiga till hvilken h�jd som helst, eller arrenden och dagsverksskyldigheter bringas att alldeles f�rsvinna. Men sannolikt erfordrades icke heller mer �n en helt ringa f�r�ndring till ett b�ttre f�r att i ansenlig grad minska utvandringen. Ty f�r det f�rsta �ro exemplen af en s� lysande framg�ng som den nyssn�mda �fven i Amerika undantag; och f�r det andra, ehuruv�l de menskliga behofven s�gas vara outt�mliga, �r det dock s�llsynt, att n�gon ej k�nner sig tillfredsst�ld af en lefnadsst�llning, som hans uppfostran kommit honom att betrakta s�som m�let f�r hans �relystnad. Slutligen spelar ocks� fosterlandsk�rleken, kanske f�retr�desvis just hos de obildade, en rol, som man g�r or�tt i att underskatta. Det �r k�nnetecknande, att egentlig massutvandring hos oss endast egt rum efter tider af ovanligt ekonomiskt betryck, och endast i mindre grad synes f�ranledd af ljusare utsigter i Amerika. F�rfattaren s�ker g�ra troligt, att fr�gan om utvandring f�r arbetaren helt enkelt st�ller sig s�: "b�r jag ej utbyta min tarfliga plats h�r hemma mot en b�ttre i Amerika?", men det torde vara l�ngt antagligare, att det _afg�rande_ sp�rsm�let f�r de flesta i st�llet erh�ller f�ljande formulering: "b�r jag ej skaffa mig en plats i Amerika, eftersom jag h�r hemma icke tyckes f� n�gon?"--F�rfattaren yttrar vidare: --"F�r �frigt, om synnerligen sv�r knapphet att lefva verkligen vore anledning till den svenska utvandringen, m�nne v�l tillvaron af �fverbefolkning dermed vore s� s�kert bevisad? Ett exempel visar tydligt nog motsatsen: Det kan ju icke nekas, att massan af ryska folket lefver i mycket knappare vilkor och uslare skick �n m�ngden af svenskar. Men hvem vill p�st�, att Ryssland �r �fverbefolkadt? Tv�rt om r�der blott en mening derom, att detta lands befolkning �r allt f�r tunns�dd." Vi n�rma oss nu den egentliga tvistefr�gan; men d� diskussionen p� denna punkt synes vilja l�pa ut i en ordstrid eller en begreppsf�rvexling, �r beklagligtvis f�ga utsigt f�r handen, att den skall kunna bringas till ett f�r b�da parterna tillfredst�llande slut.--Att n�d och el�nde, sv�r knapphet att lefva _kunna_ bero p� andra orsaker �n �fverbefolkning �r

en sats, som i sin abstrakta allm�nhet naturligtvis ej kan f�rnekas. Men � andra sidan finnes ej heller veterligen p� de ekonomiska vetenskapernas nuvarande st�ndpunkt n�got tecken, som mera direkt tyder p� �fverbefolkning �n den omst�ndigheten, att n�den och el�ndet h�rdnackadt mots�tta sig civilisationens alla anstr�ngningar till deras afhjelpande. Och d� f�rfattaren i b�rjan p� n�sta stycke s�ger, att man "ej torde kunna tala om �fverbefolkning i ett land, f�rr �n alla dess hjelpk�llor �ro tagna i bruk s� l�ngt inbyggarnes f�rm�ga str�cker sig", ger han uppenbarligen �t ordet �fverbefolkning en betydelse, som n�rmast synes egnad att f�rflytta detta omtvistade begrepp till chimerernas omr�de. Kan �fverbefolkning ej s�gas vara f�r handen, f�rr �n alla t�nkbara f�rb�ttringar och reformer blifvit vidtagna, d� �r det s�kerligen b�st att aldrig vidare anv�nda ordet; men det hindrar naturligtvis ej, att i afvaktan p� alla dessa f�rb�ttringar den �fvertaliga befolkningen sv�lter ihjel eller utvandrar. I nationalekonomiska handb�cker[59] pl�gar eljest den definition gifvas, att _relativ_ �fverbefolkning �r inne, s� snart folkm�ngden _faktiskt_ �kats hastigare �n tillg�ngen � befintliga underh�llsmedel, och f�r denna definition g�lla, v�gar jag tro mig hafva i f�redraget med fullgoda sk�l styrkt, att _�tminstone en partiel_ dylik �fverbefolkning under det sista �rtiondet egt rum, n�mligen inom just de �ldersklasser, som mest bidraga till utvandringen, �fvensom hafva uppvisat sannolikheten af, att ett dylikt f�rh�llande �fven i den n�rmaste framtiden �r att motse. Att s�ka jemf�relsepunkter med v�rt eget lands f�rh�llanden i det oss s� olika Ryssland, hvars statistik dessutom �r s� f�ga bearbetad, anser jag temligen ofruktbart. Om verkligen--hvilket �r mig obekant--"det blott r�der en mening om, att Rysslands befolkning �r alltf�r tunns�dd", beror m�h�nda denna mening helt enkelt derp�, att vi fr�n det h�gre kulturens trappsteg, som vi v�l onekligen intaga, se eller tro oss se, att Ryssland med en mera upplyst befolkning samt under en friare styrelseform, skulle kunna l�ngt b�ttre �n som nu sker anv�nda sina rika hjelpk�llor. Men fr�n dessa m�jligheter m�ste man se bort, om det g�ller att f�lla ett opartiskt omd�me: civilisationens frukter skola i Ryssland �nnu beh�fva l�ng tid f�r sin mognad, och om detta besinnas, tror jag ej, att n�gon med fog kan p�st�, att det europeiska Ryssland i n�rvarande stund lider mindre af �verbefolkningens onda �n n�got annat land i Europa. Nativiteten �r der betydligt h�gre �n i n�got annat europeiskt land; men det �r l�ngt ifr�n, att folkm�ngdstillv�xten skulle ske i en deremot svarande proportion, ty en stor del af dessa nyf�dda synes knapt kommen till verlden i annat �ndam�l �n att strax �ter f�rsvinna fr�n jordens yta. En stark d�dlighet pl�gar dock i allm�nhet anses f�r ett �fverbefolkningsfenomen. �fven menniskolif v�rdsl�sas, n�r tillg�ngen derp� �r �fverfl�dande. Och att samma orsak i f�rening med andra �r i st�nd att framkalla �fven _politiskt missn�je_ af den mest v�ldsamma karakter, �r en sanning, som skulle kunna bevisas med ej f� exempel ur historien. Men vi l�ta f�rfattaren ha ordet. --"Man torde icke kunna tala om �fverbefolkning i ett land, f�rr �n alla dess hjelpk�llor �ro tagna i bruk s� l�ngt som inbyggarnes f�rm�ga str�cker sig, lika litet som man kan s�ga, att en g�rd icke f�der sin man, s� l�nge g�rdens brukning lemnar n�gonting �frigt att �nska. �r det svenska jordbruket s� uppdrifvet, att den redan nu odlade jorden icke kan f�rm�s att gifva n�got mera? �r h�r ingen oodlad, men odlingsbar mark qvar att taga vara p�? �r v�r industri den hon kunde och borde vara

med v�ra stora naturliga tillg�ngar af malm, virke och vattenkraft? Har v�r handel begagnat f�rdelarne af landets l�ge s� som de kunde brukas? Finnas inga skattereformer qvar att utf�ra till b�ttrande af de mindre bemedlades lefnadsf�rh�llanden? Finnas inga tullar att s�nka och borttaga f�r att gifva billigare f�da och billigare kl�der samt lyftning �t skyddade industrigrenar, hvilka lida under afst�ngningen fr�n den utl�ndska konkurrensen, och �t icke skyddade, som tyngas genom behofvet af de skyddades tillverkningar? �r tillr�ckligt gjordt i uppfostran, i undervisning och i det offentliga meningsbytet f�r v�ckande af industriel f�retagsamhet och beg�fning? Jag har redan yttrat mig ang�ende den f�rsta punkten. Den der uttalade �sigten hvilar p� en f�rvexling af begreppen _absolut_ och _relativ_ �fverbefolkning--en ytterst vanlig missuppfattning, som det dock varit n�got �fverraskande f�r mig att �terfinna hos den �rade artikelf�rfattaren. Det �r med det _nuvarande_ tillst�ndet p� det ekonomiska omr�det eller med det i den n�rmaste framtiden sannolika--icke med sagda tillst�nd _plus_ alla m�jliga, abstrakt t�nkbara f�r�ndringar och f�rb�ttringar--som befolknings-siffrorna b�ra jemf�ras, om man skall kunna komma till n�gon insigt om, huruvida �fverbefolkning hotar.--S� l�nge icke denna grundsanning �r insedd och erk�nd, �r det n�stan l�nl�st att diskutera detaljfr�gor, hvilka dessutom f�r sitt utredande f�ruts�tta specialkunskaper, hvaraf jag f�r min del ej �r i besittning. F�r att likv�l ej anses ha f�rbig�tt n�got af vigt vill jag f�rs�ka att i korthet granska de h�r ofvan f�reslagna �tg�rderna hvar f�r sig. Min mening �r h�rvid blott att s�ka visa huru f�ga dylika �tg�rder, m�jligen med undantag af den sista omn�mda, �ro egnade att �stadkomma n�gon s�dan _radikal_ f�rb�ttring af det nuvarande tillst�ndet, att emigrationen h�rigenom skulle f�r framtiden kunna f�rebyggas eller ens v�sentligen minskas. Skattereformer, huru �nskv�rda och v�lbeh�fliga de �n i andra afseenden m� vara, producera likv�l i sig sjelfva ingenting. Att p� grund af fattigdom befria en person fr�n ett eljest r�ttvist skattebidrag, �r ju tydligen i grunden ingenting annat �n att af allm�nna medel tilldela honom ett fattigunderst�d, motsvarande skattens belopp. Men �tg�rden medf�r d� ocks� alldeles samma ol�genheter som hvarje annat fattigunderst�d, n�mligen att verka s�som en uppmuntran till hastigare folk�kning inom de fattigare klasserna, m�h�nda till och med som ett direkt premium p� denna; och genom den stigande konkurrensen skall det d� intr�ffa, att den fattiges st�llning, ehuru han icke l�ngre betalar skatt, ej blir b�ttre �n f�rut, medan han n�dgades erl�gga s�dan. �fven de mest genomgripande skattereformer i syfte att l�gga denna tunga mera uteslutande p� de f�rm�gna och bergade, skola, om ej samtidigt n�gra �tg�rder vidtagas f�r att f�rebygga en allt f�r hastig folk�kning, v�l kunna g�ra de rika mindre rika, men aldrig, om ej f�r �gonblicket, afhjelpa de fattigas fattigdom. �fven tullars s�nkande eller h�jande kan ej gerna r�knas till produktionsmedel i egentlig mening. Jag afh�ller mig alldeles fr�n att uttala n�got omd�me �fver den f�rmodade "lyftning", som tullskyddets borttagande skulle tillskynda de "industrigrenar, hvilka lida under afst�ngningen fr�n den utl�ndska konkurrensen". I den h�gt l�gande striden mellan frihandel och protektionism �r det f�r den, som vill vara neutral, ej r�dligt att st�lla sig i skottlinien. Att �tskilliga af de n�mda industrigrenarna, eller �tminstone deras ut�fvare lida ganska mycket af den _inhemska_ konkurrensen �r v�l p�tagligt--hjelpen skulle d� ligga i att liksom l�ta den ena spiken drifva ut den andra ... V�ra

ojemf�rligt vigtigaste n�ringsk�llor, jordbruket, skogs- och jernhandteringen skola v�l f�r �frigt aldrig komma att r�na synnerligt inflytande af n�gon f�r�ndring i tull-lagstiftningen, v�r egen nemligen; att p� en dylik f�r�ndring st�lla obegr�nsande f�rhoppningar om en f�rb�ttrad ekonomisk st�llning f�r befolkningens flertal synes mig derf�r vara att bygga p� en alltf�r l�s grund. Men af en utveckling och en kraftig s�dan �ro icke dess mindre, enligt f�rfattaren, �fven dessa och samtliga v�ra n�ringsgrenar i st�nd. Och deri m�ste man gifva honom r�tt. �nnu �terst� m�nga tunnland att uppl�ja, innan hela den naturliga �ngsmarken �r f�rvandlad till s�desb�rande �ker. �nnu finnas k�rrmarker att torrl�gga, �nnu sj�ar att aftappa (dock �r jag ej r�tt s�ker om specielt sj�-aftappningen i den �rade artikelf�rfattaren eger n�gon v�n). Och v�r industri, v�r handel, v�r sj�fart, �fven dessa �ro helt visst i st�nd af v�sentliga f�rb�ttringar.--Sant! Men g�res d� f�r n�rvarande p� alla dessa omr�den alls intet? Kan man v�l med fog anm�rka n�got vid den uppblomstring, som industrien, handeln och sj�farten (f�r att ej n�mna v�ra �friga samf�rdsmedel) under de senaste decennierna underg�tt, om ej, att den varit alltf�r br�dst�rtad f�r att i l�ngden kunna fortskrida efter samma m�ttstock? Och betr�ffande jordbruket vittnar ju hvarje �rg�ng af hush�llningss�llskapens f�rhandlingar om, att landets s�desb�rande areal �r fr�n �r vinner en ej oansenlig f�r�kning. N�gon fara fr�n detta h�ll synes s�ledes icke heller vara f�r handen om ej m�jligen, att en allt f�r ensidig �kerbrukets utveckling kunde tvinga oss alla att blifva vegetarianer liksom kineserna.[60] Men med allt detta �r fruktan f�r �fverbefolkning p� intet s�tt vederlagd, ty denna grundar sig ingalunda derp�, att utvecklingen af landets hjelpk�llor st�r stilla, utan p�, att sagda utveckling icke �r eller kan t�nkas blifva s� snabb, som voro erforderligt f�r att kunna tillfredsst�lla de anspr�k, som af folk�kningen eller r�ttare den nuvarande nativiteten st�llas p� framtiden. Mera h�rom strax nedanf�r. Fr�gan �r alldeles icke denna: "g� v�ra n�ringar fram�t eller ej?" utan: "kan farten p�skyndas eller ej?" Och hvad landets modern�ring betr�ffar, k�nner jag f�r min del ingen omst�ndighet, som skulle ber�ttiga oss att besvara denna senare fr�ga med ja. Bland granskarne af en min f�reg�ende skrift, uppgifver en,[61] hvilken p� detta omr�de eger auktoritet, att den jemf�relsevis l�ngsamma utvecklingen af v�rt jordbruk egentligen beror p� sv�righeten att �fverallt erh�lla tillr�ckligt med folk. H�r b�r naturligtvis underf�rst�s, om ej meningen skall blifva obegriplig, att man har sv�rt att erh�lla tillr�ckligt med folk _till det pris_, som skulle kunna g�ra nyodlingar eller andra f�rb�ttringar _l�nande_. En s�nkning af arbetsl�nerna blir d� till sist den egentliga grundvalen till f�rhoppningarna om en b�ttre framtid for v�rt jordbruk, �fvensom i allm�nhet f�r "det nationela arbetet". Men f�r den nationela arbetaren blefve samma framtid tydligen ej lika l�ftesrik. Det l�ter kanh�nda en smula trivialt att erinra om, det arbetet �r till f�r arbetarens skull och icke tv�rt om. Men det triviala i denna och dylika sanningar ligger egentligen deri, att de utg�ra en obehaglig p�minnelse om n�got,--som _borde_ vara, men icke �r. Den sista bland de framst�lda inv�ndningarne hvarken kan eller vill jag s�ka aff�rda lika l�ttvindigt som de f�reg�ende. D� f�rfattaren fr�gar: "�r tillr�ckligt gjordt i uppfostran, i undervisning o. s. v." m�ste man h�rtill svara ett obetingadt nej, och tillika med tacksamhet ih�gkomma den ih�rdiga och, vi b�ra hoppas det, ej alldeles fruktl�sa kamp f�r ett b�ttre sakernas tillst�nd h�rutinnan, som sedan l�nge f�rts i just den tidning, der den h�r �tergifna artikeln f�rekommer, och af dess

utgifvare. En f�rb�ttrad folkuppfostran i detta ords vidstr�cktaste bem�rkelse utg�r i sjelfva verket den enda grund, hvarp� r�ttm�tiga f�rhoppningar om ett verkligt och varaktigt fram�tskridande kunna byggas. Och vare sig man ser p� detaljerna eller p� riktningen af det hela �terst�r p� detta omr�de �nnu n�stan allt att g�ra. Det myckna, som i den h�gre undervisningen endast g�r ut p� att bibringa en ytlig prydnad f�r umg�ngeslifvet, borde lemna rum f�r grundligare vetande i mera n�dv�ndiga �mnen. I den egentliga folkskolan skulle plats kunna beredas �t m�nga nyttiga kunskaper, om man blott till�te n�gon inskr�nkning i den myckna teologiska visdom, som der under t�rar och suckar inplantas, i de allra flesta fall endast f�r att som en onyttig barlast kastas �fver bord, n�r den unge �ndtligen st�r f�rdig att f�r lifvets seglats utrusta den farkost, hvars egentliga ankare och lifr�ddningsboj all denna dogmatik skulle hetas vara--eller f�r att, om den beh�lles, f�r lifvet grundl�gga en m�rk och otillg�nglig fanatism. Men det vigtigaste af allt �r dock--och h�r upprepar jag ett maningsord, som ofta st�tt att l�sa i den aktade tidningens egna spalter--att hos det uppv�xande sl�gtet, s�rdeles bland de bildade klasserna inpregla _aktning f�r kroppsarbetet, och dess ut�fvare_. Vi m�ste l�ra hvarje uppv�xande yngling--ty om den l�rdomen icke inhemtas i barna�ren, �r det sedan vanligen f�r sent--att den sotiga, nedsv�rtade, illa kl�dda och illa n�rda arbetaren �r hans like, hans jemlike i allt utom i tillf�lliga f�retr�den och lyckans gunst, och att hans lif �r f�rspildt, om han vid dess slut ej har utr�ttat n�got f�r att lyfta denna sin vanlottade broder upp till sig. Frukten af s�dana l�rdomar skall s�kerligen ej uteblifva �fven med afseende p� de rent materiela f�rh�llanden, som h�r n�rmast syssels�tta oss. Ty funnes blott hos de bildade i samh�llet ett verkligt beg�r att f�rb�ttra arbetsklassens st�llning, skulle man helt visst snart blifva ense om de r�tta medlen h�rf�r. Hos n�gra finnes visserligen redan nu en dylik �nskan, men endast s�som en tillf�lligtvis uppflammande entusiasm, medan den i hvardagslag merendels �r ganska sl� och d�sig; hos de allra flesta �ter kan man hvarken s�n- eller hvardagar uppt�cka n�got annat �n en mer och mindre utpreglad motvilja eller likgiltighet."[62] Slutet af artikeln har f�ljande lydelse: --"Sannerligen, det �terst�r mycket att g�ra p� alla dessa omr�den--s� mycket, att kanske intet annat land i Europa i n�rvarande tid �r j�mf�relsevis s� rikt p� framtid som de b�da skandinaviska; ty intet bland dem alla b�r inom sig en s�dan rikedom af �nnu obrukade n�ringsk�llor. Det kr�fves utan tvifvel anstr�ngning, andlig och kroppslig, att upptaga dem. Men h�r f�refinnes d� mera sk�l att med godt mod och med blicken f�stad p� en l�ftesrik framtid g�r sitt b�sta �n att klaga �fver en �fverbefolkning, som icke finnes till, och �fver en kamp f�r tillvaran, som i v�rt land �nnu mera utg�r, eller borde kunna utg�ra, en helsosam brottning mot en motstr�fvig natur f�r att afvinna henne n�ring och vinst, �n en hungerstrid om br�dbiten menniskorna emellan." Ja! det �terst�r mycket att g�ra. Och ehuru jag tyv�rr ej i likhet med den �rade artikelf�rfattaren f�rm�r att sk�da den n�rmaste framtiden i en obetingadt rosenskimrande dager, tror jag likv�l fullt och fast, att vi �fven framdeles skola h�fda den aktade, om �n jemf�relsevis obem�rkta plats, v�rt land hittills intagit bland de europeiska statssamh�llena. Men h�rtill kr�fves visserligen n�got mera �n godt mod och rika f�rhoppningar. --Om en k�pman b�rjar sin aflur med endast godt mod, men utan kunskap i bokf�ring eller f�rst�nd att afpassa sina

finansoperationer efter storleken af sitt r�relsekapital, hvem beklagar honom v�l, om han, innan �ret �r till �nda, spelar bankrutt? Men hvad man sedan gammalt fordrar af den enskildes ekonomiska verksamhet, nemligen f�rutseende och omtanke, det m�ste man �fven p� ett mera framskridet stadium kunna fordra af samh�llet sjelft. Hvartill tjenar eljest nationalekonomien? Hvartill tjenar statistiken? Att i hvarje detalj med tillr�cklig sannolikhet p� f�rhand ber�kna utgifter och inkomster inom statshush�llet i ordets vidstr�cktaste mening, m�ste f�rblifva framtidens, m�jligen en ganska afl�gsen framtids uppgift. Men till sina hufvuddrag b�r detta problem redan nu icke anses ol�sligt. I brist p� tillr�ckligt vissa ber�kningar f�r man h�rvid hjelpa sig fram med mer eller mindre sannolika antaganden, och af dylika vill jag h�r f�rslagsvis uppst�lla tvenne, af hvilka det f�rsta �r mera s�kert, det andra mera l�ftesrikt. Det f�rsta antagandet �r, att v�rt land, om �n vissa af v�ra n�ringar (t. ex. den, som man med ett f�rsk�nande namn ben�mner skogshush�llningen) mera synas g� ut p� ett f�rt�rande af de naturliga tillg�ngarna, �n deras f�rkofrande, dock i det hela skall kunna i framtiden producera �tminstone lika mycket, som det f�r n�rvarande g�r. Inskr�nkte vi oss till detta antagande, borde vi f�ljdriktigt str�fva att g�ra v�r befolkning station�r, s� att nativitet och d�dlighet jemt motv�gde hvarandra och �fven under detta vilkor kunde vi ej hoppas n�got mera, �n att f�r framtiden intaga ungef�r samma ekonomiska st�llning som nu. Men n�gon f�rs�mring deri beh�fde vi �tminstone ej befara. Det andra antagandet inneb�r, att utvecklingen af v�ra n�ringsk�llor tills vidare skall kunna fortg� med samma raska fart, som utm�rkt de senaste decennierna eller det sista femtiotalet �r. Detta antagande �r tydligen l�ngt mera djerft och �fventyrligt �n det f�rra och kan om�jligen utstr�ckas �fver n�gon l�ngre framtid utan att strax uppenbara sin orimlighet. Finge vi likv�l f�ruts�tta dess giltighet, skulle d� �fven folk�kningen kunna framskrida i samma progression som hittills, och vi kunde �nd� hafva r�tt att v�nta, att de f�rb�ttringar i lefnadss�ttet och p� m�nga andra omr�den, som under det senaste halfva seklet onekligen egt rum, skulle f�r framtiden kunna forts�ttas i samma skala. Ingen betviflar, att ju detta senare alternativ, fr�nsedt dess tillf�rlitlighet, medf�r l�ngt ljusare framtidsf�rhoppningar �n det f�rra, men p� samma g�ng torde man ben�get medgifva, att n�got antagande _ut�fver_ detta senast gjorda �r fullkomligen l�st och utan all grund i erfarenheten. Se vi nu till, f�r hvilketdera af dessa b�da antaganden den nuvarande fruktsamheten synes vara afsedd, finna vi strax, att, medan det alls ej kan blifva tal om det f�rra, �r �fven det senare alldeles otillr�ckligt att motsvara de anspr�k, som de �rliga nativitets�fverskotten st�lla p� landets utveckling. Dessa anspr�k kr�fva helt enkelt f�r att ej lemnas ouppfylda ett h�lften snabbare fram�tskridande, �n som hittills visat sig m�jligt. Beviset ligger i de senaste �rtiondenas erfarenhet. Landets folkm�ngd har, s�som i f�redraget omn�mdes, under denna tid �kats med mellan 6- och 700,000 inv., men hade det endast berott p� nativiteten, skulle den hafva �kats med inemot en million. Resten har uppslukats af emigrationen, och emigrationen skall d� s�kerligen �fven i framtiden trots alla anstr�ngningar blifva v�r enda utv�g till r�ddning, om vi ej i tid besluta oss f�r att klokare s�ka begr�nsa v�r fruktsamhet. Hvilkendera utv�gen �r nu i landets v�lf�rst�dda intresse att tillr�da, f�rutsatt, att de b�da komma att st� oss �ppna? I mitt f�redrag har jag

efter b�sta f�rm�ga s�kt att besvara denna fr�ga. Huruvida svaret �r tillfredsst�llande eller ej, och s�rskildt om den h�r �tergifna tidningsuppsatsen �r egnad att i n�gon v�sentlig grad gendrifva de slutsatser, hvartill jag kommit, m�ste nu �fverlemnas till den t�nkande l�sarens afg�rande.

ANM�RKNINGAR: [1] Det f�rtjenar (Grundlinier till befolkningsfr�gan nymalthusianernas likv�l p�pekas, att helt nyligen ett arbete utkommit Nationalekonomiken af D:r _J. A. Leffler_), hvilket i i allt hufvudsakligt st�ller sig p� Malthus' och st�ndpunkt.

[2] K�nda antalet emigranter �r f�ljande: �ren 1851-55 1856-60 1861-65 1866-70 1871-75 (1876-79 Emigranter 12,744 4,156 19,816 102,631 64,463 43,697)

Hvad f�rlidet (1880) �rs utvandring ang�r, uppgifves i senaste h�fte af statistisk tidskrift antalet till omkr. 50,000 personer, hvilket �fven bekr�ftas af den vid �rets slut f�retagna folkr�kningen, som utvisade, att under �ret en folkminskning, eller, om denna minskning varit blott skenbar (beroende p� s. k. obefintliga personer) �tminstone ingen n�mnv�rd folk�kning egt rum. Som nu nativitets�fverskottet (�fverskottet f�dda �fver d�da) f�ga understeg det normala, som �r omkring 50,000, m�ste tydligen ett motsvarande antal hafva g�tt f�r landet f�rloradt genom emigrationen. Under innevarande �r (1881) slutligen har antalet af dem, som med Amerika till uppgifvet m�l lemnat landet, fr�n s�v�l G�teborg som Malm� �fverstigit fjol�rets och uppg�r f�r dessa st�der till sammanlagdt omkr. 45,000. H�rtill �r att l�gga den emigration, som samtidigt egt rum till l�nder i Europa framf�rallt till Danmark och Norge samt Tyskland, af hvilken �ter en del (isynnerhet den till Norge) best�r af personer, som �fver fr�mmande hamnar s�ka sig v�g till Amerika. [3] Nogare best�mdt utgjorde under �ren 1866-78 de n�mda �ldersklasserna bland emigranterna 39 proc., bland den �friga befolkningen 15 proc. af hela antalet. De n�rmast omgifvande �ldersgrupperna �ter (11-20 samt 31-40 �r) p�tr�ffas i ungef�r samma procentf�rh�llande bland emigranterna, som bland resten af befolkningen, under det deremot s�v�l den sp�dare barndomen, som den egentliga �lderdomen i vida mindre grad deltager i utvandringen. L�gges h�rtill, att mank�net �r bland utvandrarne ej obetydligt starkare representeradt �n qvink�net (ett f�rh�llande, som dock under de senare �ren n�got utjemnats), finner man l�tt den stora likheten mellan den inverkan p� v�ra befolkningsf�rh�llanden, som af utvandringen f�rorsakas och den, som skulle bli f�ljden af ett folkf�r�dande krig.

[4] Att en god ansats h�rtill f�rekom i sjelfva det inledande referatet, m� dock ej f�rnekas. [5] Ett undantag h�rifr�n bilda visserligen de transaktioner mellan utvandrarne och hemmet, som st� i sammanhang med sjelfva utflyttningen. Dessa �ro dock i allm�nhet af en tillf�llig och �fverg�ende natur. [6] De i utvandringsstatistiken anv�nda yrkesrubrikerna �ro i allm�nhet allt f�r omfattande f�r att till�ta n�gra mera detaljerade slutsatser. Om riktigheten af det i texten anm�rkta f�rh�llandet f�refinnes likv�l intet tvifvel. Anm�rkningsv�rdt �r ocks�, att proportionen bland utvandrarne af den l�sa befolkningen i jemf�relse med den bofasta under senare �ren i h�g grad tillv�xt. [7] I tidskriften Samtiden �r 1873, N:o 38. [8] Enligt senare underr�ttelser synes �fven denna uppskattning �fverdrifven. S�lunda uppgifves fr�n Norge, hvars f�rh�llanden sannolikt ej mycket afvika fr�n v�ra egna, att de 16,000 utvandrare, som under �r 1881 �fver Kristiania lemnat landet, i reda penningar skola hafva medf�rt omkring 400,000 kr., hvilket g�r endast 25 kr. per hufvud. [9] _W. E. Svedelius_, Studier i Sveriges Statskunskap. Del I. Sid. 391. [10] Detta bland annat af det sk�l, att, s�som J. Stuart Mill anm�rkt, arbetsl�nerna, om �n l�ga, likv�l s�llan �ro s� l�ga, som de skulle kunna vara, derest arbetsgifvarne droge full f�rdel af arbetarnes konkurrens. H�raf blir en f�ljd, att denna konkurrens kan r�tt ansenligt f�rminskas, utan att f�r arbetsgifvarne en tvingande n�dv�ndighet uppst�r att i motsvarande grad h�ja l�nerna. Den stora utvandringen i slutet p� 1860-talet medf�rde v�l (i f�rening med goda konjunkturer), en stegring i arbetsl�nerna, dock ej h�gre, �n att t. ex. v�rdet af stat och l�n f�r en arbetare p� landet, �fven d� det stod h�gst, endast uppgick till omkr. 400 kr. Enstaka undantagsfall af h�gre afl�ning f�r kroppsarbetaren tilldraga sig i allm�nhet stor uppm�rksamhet; s�lunda f�r man �nnu h�ra omtalas, huruledes under de goda �ren i Norrland, "champagnen", s�som orden lyda, skall hafva "runnit i str�mmar �fver timmerflottarne". Fr�nsedt, att det mesta af dylika ber�ttelser troligen �r att f�rvisa till den mytbildande fantasiens omr�de, b�r man ih�gkomma, att den arbetsf�rtjenst, hvarom h�r �r fr�ga, endast erbjudes under n�gra f� veckor af �ret, och att det �r af denna, som den ofta fr�n afl�gsna trakter anl�ndande arbetaren har att bestrida icke blott resan fram och �ter utan ej s�llan ocks� sitt och sin familjs uppeh�lle intill dess sk�rdetiden intr�ffar. Om han i st�llet strax f�rsl�sar denna inkomst p� ett �fverd�digt lefnadss�tt, �r v�l s�dant b�de att beklaga och klandra, men kan sv�rligen anf�ras s�som bevis f�r skadligheten af allt f�r h�ga arbetsl�ner. S�som en l�mplig motvigt mot alla dylika framst�llningar af en vanligen lika genomskinlig som o�del syftning v�gar jag anbefalla en f�r n�gra �r sedan i Karlstad utgifven liten skrift ben�md "F�rslag till fattigdomens afskaffande bland Sveriges arbetsklass" af _O. Lysander_. F�rfattaren af denna skrift �r af flera tecken att d�ma sjelf kroppsarbetare eller st�r �tminstone denna klass mycket n�ra, och hans lika okonstlade som f�ngslande framst�llning g�r framf�r de flesta intrycket af att grunda sig p� verkligen upplefvade tilldragelser. [11] Ehuru hustrun, d� flera barn finnas, vanligen ej kan f�rskaffa sig n�gon arbetsf�rtjenst utomhus, vore det tydligen or�tt att ej uppskatta

v�rdet af hennes i hemmet f�rr�ttade arbete �tminstone lika h�gt som en ogift qvinnas. Att, s�som vanligen sker, betrakta _mannens_ arbetsf�rtjenst s�som utg�rande familjens hela inkomst, kan ej vara riktigt. [12] Man kan p� flera s�tt �fvertyga sig om, att denna summa icke �r f�r h�g. S�lunda utgjorde �r 1875 �rskostnaden vid Allm�nna barnhuset i Stockholm, der som bekant flertalet barn utackorderas p� landet, omkring 80 kr. f�r hvarje barn. �friga barnuppfostringsanstalter (Frimurarebarnhuset m. fl.) i hufvudstaden hade samma �r vida st�rre omkostnader n�mligen fr�n 350 till 400 kr. f�r hvarje barn. (�fverst�th�llare-Embetets ber�ttelse f�r �ren 1871-75.) Den barnuppfostringshjelp, som i vissa fall af domstolarna �d�mes, utg�r �tminstone i st�derna med �nda till 15 kr. i m�naden, hvilket g�r 180 kr. om �ret o. s. v. [13] N�gon _r�nta_ har h�rvid ej blifvit ber�knad, d� det �r sv�rt att afg�ra, efter hvilka grunder den borde utg�. Men till en del motv�ges detta f�rh�llande deraf, att alla utgifter blifvit ber�knade med h�nsyn till nuvarande pris p� f�rn�denheter o. s. v. hvilket str�ngt taget ej �r riktigt, d� de ju i sjelfva verket, hvad de nuvarande emigranternas uppfostran betr�ffar, ligga �tskilliga �r tillbaka i tiden. [14] Regeln f�r denna ber�kning (vid hvilken i �frigt f�r enkelhetens skull utvandrarne sammanf�rts i st�rre �ldersgrupper) har varit, att f�r personer under 15 �r f�r hvarje �r, understigande 15 afdragits 1/15 af de ofvann�mda 1,000 kr., deremot f�r personer mellan 25 och 50 �r 1/25 f�r hvarje �r, �fverskjutande 25. Utvandrare �fver 50 �r hafva med f�stadt afseende p� den f�r dem stundande �lderdomen icke alls inedtagits. Ehuru temligen godtycklig kan denna ber�kning dock ej mycket afvika fr�n verkliga f�rh�llandet, d�, s�som ofvan �r n�mdt, hufvudmassan af emigranterna faller inom de �ldersklasser, f�r hvilka alls intet eller blott ett helt ringa afdrag beh�ft g�ras. [15] Huru ringa utsigterna i sjelfva verket �ro �fven f�r f�rverkligandet af en dylik f�rhoppning, derom kan man m�jligen f� en f�rest�llning genom att l�sa den norske skriftst�llaren Kristofer Janson's nyligen utgifna f�redrag om "Amerikanske Forholde", s�rdeles de b�da sista f�redragen. Hvad f�rfattaren der yttrar om _sina_ unga landsm�n i Amerika och om den andliga atmosfer, hvari de uppfostras, torde, man kan v�l antaga det, till en god del g�lla �fven om dem, hvilkas f�r�ldrar utvandrat fr�n landet p� denna sidan K�len. [16] I Minnesota och Iowa skall f�r n�gra �r sedan ha intr�ffat, att man i brist p� afs�ttning n�dgats anv�nda hvetet till br�nsle och svinf�da ("Samtiden" 1874 _No_ 40. Se i �frigt r�rande h�r beskrifna f�rh�llanden den lilla skriften "Emigrantens V�n" af _H. Nisbeth_). [17] "Samtiden" 1873 _No_ 38 samt 1874 _No_ 40. [18] �fven fr�n rikets vestra delar f�rsigg�r en dylik utvandring till Norge. Enligt statistiska uppgifter �r antalet svenskar i Danmark och Norge omkring _tio_ g�nger s� stort som antalet af i Sverige sig uppeh�llande danskar och norrm�n. [19] Jemf�r r�rande hela denna framst�llning kungl. maj:ts befallningahafvandes i Kronobergs l�n ber�ttelse f�r �ren 1871-75, s�rskildt den deri intagna redog�relsen af kyrkoherden _Kronblad_ i

Linnaryd. [20] I b�da l�nderna tillsammans �fver 50,000 mot sammanlagdt omkring 5,000 norrm�n och danskar i Sverige. (Almanach de Gotha 1882.) [21] Liksom f�r att gifva st�d �t detta p�st�ende hafva i tidningar, hvilka ifrigast bestridt riktigheten af den i det f�ljande f�rs�kta f�rklaringen af emigrationen, en m�ngd andra dylika blifvit uppst�lda, hvilka ej mindre afvika sinsemellan �n fr�n den af mig f�reslagna. S�lunda hafva tv� tidningar, hvilka hvar p� sin ort �tnjuta stort anseende, b�da funnit orsaken till det onda ligga i tullagstiftningen, med den skilnaden blott, att den ena �nskar tulltaxans f�r�ndring i frihandelsv�nlig riktning, den andra i skyddsv�nlig. Ett annat, antagligen liberalt blad menar, att utvandringen snart skulle upph�ra, derest "n�diga reformer" vidtoges (_hvilka_ reformer, n�mnes ej); en konservativ tidning �ter finner utvandringens orsak i det missn�je, som inom landet alstras genom de liberala bladens ideliga rop p� reformer o. s. v. Det m� urs�ktas mig, om jag af denna mina motst�ndares oenighet snarast finner mig styrkt i min mening, ty, under det att det �tminstone �r en m�jlighet, att de alla kunna hafva misstagit sig, �r det deremot logiskt ot�nkbart, att de alla kunna hafva r�tt. [22] En dylik uppgift (flera kunna antagligen insamlas) finnes i kungl. maj:ts befallningshafvandes f�r Gotlands l�n ber�ttelse f�r �ren 1866-70, hvari f�rm�les, att under den d�varande starka utvandringen emigrantantalet varit betydligt �fverv�gande inom de socknar, der separatistiska r�relser nyss f�rut f�rekommit. [23] H�rmed �syftades en af hr S. A. Hedin i skattekomit�en v�ckt motion, att separatister, som uttr�dt ur v�r statskyrka, skulle vara befriade fr�n att lemna skattebidrag till denna. Hvilket �de denna motion sedermera f�tt, �r mig obekant. [24] De h�r n�rmast f�ljande betraktelserna bilda v�l ocks�, str�ngt taget, en utflygt fr�n �mnet, hvilken f�ranledd som den var af n�gra vid tiden f�r f�redragets h�llande eller kort f�rut i hufvudstaden timade tilldragelser, h�r m� ben�get urs�ktas. [25] B�da dessa, f�ga v�rdiga yttranden hafva helt nyligen varit synliga i tryck. [26] _August Blanche_, Jenny eller �ngb�tsf�rden. Samlade teaterstycken. Del II. Sid. 387. [27] Fattigv�rdsfr�gan, fjerde artikeln. [28] Folk�kningen �r s�lunda att uppfatta s�som utvandringens _verkande_ orsak. Men _f�rmedlande_ orsaker finnas �fven, och som den f�rn�msta bland dessa m� r�knas nutidens f�rb�ttrade samf�rdsmedel, ock en allm�nt spridd k�nnedom om f�rh�llandena i Amerika. H�raf f�rklaras, att samma omst�ndigheter, som nu f�ranleda till utvandring, i forna tider �stadkommit n�got annat t. ex. farsoter och i allm�nhet en f�rh�jd d�dlighet. S�dant �r �nnu tillst�ndet i Ryssland, hvilket land, kan man v�l s�ga, har sitt Amerika i sina kyrkog�rdar, dit det �rligen s�nder ett �nda till dubbelt st�rre antal af sina inv�nare, �n hos oss numera �r vanligt. (Jfr. _Hellstenius_, Jemf�rande Befolkningsstatistik sid. 113.) Att vid jemf�relse med dylika "medel mot �fverbefolkning" utvandringen �r en v�lsignelse, skall naturligtvis ej f�rnekas.

[29] _Aug. Andr�e_, F�redrag om de d�liga tiderna och deras orsaker. [30] Grunddrag af Sveriges Befolkningsstatistik. Tab. _No_ 3. [31] Till f�ljd af utvandringen torde antalet i verkligheten nu hafva nedbragts till 720 � 730,000 (siffran �r ytterst os�ker, och beror endast p� en l�s uppskattning, d� n�gra detaljerade uppgifter naturligtvis �nnu ej f�religga), hvadan s�ledes den verkliga �kningen inom n�mda �ldersgrupp skulle hafva skett i endast f�ga starkare proportion �n inom befolkningen i dess helhet. [32] _W. E. Svedelius._ F�rut anf�rda arbetet sid. 389. [33] F�ljaktligen ocks� l�ngsammare �n landets folkm�ngd i det hela. [34] Det �r h�rmed ej meningen att p�st�, att det alltid skulle vara de allra fattigaste, som begifva sig till st�derna eller utvandra. Sammanhanget med folk�kningen �r dock oftast omissk�nneligt. Ett ytterst vanligt fall �r t. ex. f�ljande. En hemmansegare d�r, efterlemnande flera barn. Endast en af s�nerna kan sjelf bos�tta sig p� g�rden, men d� han i verkligheten endast eger en mindre del deraf, kan det s�lunda l�tt h�nda, att egendomen blir till fem sjettedelar eller mera skuldbelastad, hvadan han merendels ej kan f�da sig p� den. F�ljden h�raf blir, att g�rden m�ste s�ljas och penningarne delas. Det arf, som nu kommer p� hvars och ens lott, �r i allm�nhet f�r litet att medgifva ink�pet af egen g�rd, men m�h�nda tillr�ckligt att i n�rmaste stad eller k�ping �ppna en liten handel, s�vida arftagarne ej f�redraga, att v�nda sig till det land, der jorden �r billigare: Amerika. Saken �r verkligen mycket enkel, och borde f�r sin enkelhets skull kunna tros, men enligt en tidnings p�st�ende l�r det vittna om "feghet" att s�ka intala det uppv�xande sl�gtet, att 1/6 icke �r eller kan vara = en hel eller 1/2. [35] _Gustav R�melin_, Zur Ueberv�lkerungsfrage. [36] Ett l�ngre utdrag finnes intaget i det bekanta arbetet Statistik �fver Sverige af Carl af Forsell. [37] Egendomligt �r att den ofvanst�ende uppfattningen af fattigdomens orsaker l�r hafva omfattats af framlidne konung Karl XV, om eljest ett f�r ej l�nge sedan i G�teborgs Handels- och Sj�fartstidning �tergifvet samtal mellan honom och en frisinnad publicist �r autentiskt. [38] En ytterligare mildring af n�gra bland dem, t. ex. f�rsvarsl�shetsstadgarne synes tv�rtom i h�g grad vara p�kallad af r�ttvisans och billighetens kraf, ehuru dermed d� ocks� ett af de sista �terst�ende lagliga banden p� folk�kningen bortfaller. [39] �fven f�r den f�ljande n�got f�r speciela utflygten anh�ller f�rfattaren om ben�gen tillgift--hellre �n han utelemnar den. [40] Af den manliga befolkningen �fver 20 �r lefver i riket i dess helhet mer �n en tredjedel ogift, men s�rskildt i Stockholm betydligt �fver h�lften, och qvink�net �r h�rvidlag �nnu s�mre lottadt. S� l�nge detta f�rh�llande fortfar, kan man utan �fverdrift p�st�, att alla str�fvanden till sedlighetens h�jande i hufvudstaden skola gagna till intet; eller snarare till mindre �n intet, ty, om s�som nu alla b�ttre krafter �ro upptagna af ett v�lment, men enligt sakens natur ofruktbart

_ifrande_ mot osedligheten, blir utsigten f�r mera genomgripande �tg�rders vidtagande h�rigenom tydligen f�rminskad. [41] R�rande fr�gans medicinska detaljer, se t. ex. den lilla skriften Lagen f�r Folk�kningen af Mrs Annie Besant, sv. �fv. [42] I skriften Svar till mina Granskare. [43] Enligt denna �sigt skola de yttre tecken, af hvilka den process �tf�ljes hvarigenom den qvinliga organismen g�res mottaglig f�r befruktning, icke, s�som man f�rr trott, utg�ra ett f�rberedande moment i denna process, utan tv�rtom vara att betrakta s�som dess afslutning, eller snarare som ett efterspel, af hvars upptr�dande man t.o.m. kan sluta, att den f�r konception gynsamma tidpunkten f�tt g� f�rbi, utan att befruktning derunder egt rum. �r denna uppfattning riktig, och vissa fakta inom obstetriken och gynekologien s�gas tala h�rf�r, skulle f�ljaktligen tiden omedelbart efter menstruationen f�retr�desvis vara den, under hvilken �ktenskapligt umg�nge kunde ega rum, utan att makarna beh�fde frukta en ov�lkommen till�kning af sin familj. Tyv�rr herskar p� hela detta omr�de �nnu mycket dunkel, hvilket m�h�nda ej skall kunna skingras, f�rr �n qvinnorna mera allm�nt �n nu sjelfva egna sig �t medicinska studier, en sak som bland �tskilliga gynekologer �r ett ifrigt efterstr�fvadt �nskningsm�l. [44] Man skulle kunna inv�nda, att l�kare, hrilka i sin praktik s� ofta hafva att syssels�tta sig med _f�ljderna_ af en alltf�r oinskr�nkt fruktsamhet, mera s�llan r�dfr�gas om s�ttet att f�rekomma en s�dan, �tminstone af personer tillh�rande de fattigare klasserna. I detta senare fall torde dock ett motsatt f�rh�llande ega rum med ut�fvarne af ett med l�karens besl�gtadt yrke, hvilket ocks� f�ruts�tter en viss grad af medicinsk utbildning. Jag menar den vigtiga, �fver hela landet spridda klass af qvinnor, som bitr�da vid f�rlossningar. Dessa komma under ut�fningen af sitt kall i ber�ring med snart sagdt alla barnaf�derskor i landet. Det vore d� f�r dem en l�tt sak, derest icke s�dant af den allm�nna meningen eller dem, som gifvit sig ut f�r att f�ra dess talan, st�mplades s�som misst�nkt eller f�rkastligt, att �t dessa sina patienter, hvilka b�de �ro i st�rsta behof af och antagligen �fven mest mottagliga f�r detta slags l�rdomar, meddela s�dana upplysningar, som kunna s�tta dem i st�nd att undvika ett allt f�r ofta f�rnyadt hafvandeskap. Iakttoges detta, skulle man m�h�nda mindre ofta f� h�ra omtalas den sorgliga handtering, hvilken nu af �tminstone n�gra medlemmar (antagligen de s�msta) af detta st�nd i smyg bedrifves, men uppenbarligen endast i s�llsynta undantagsfall kommer under allm�nhetens �gon och lagens dom. [45] Ett dylikt, mycket omtaladt rudiment �r t. ex. blindtarmens masklika bihang, som hos menniskan och flera andra vertebrater �r till alls ingen nytta men stundom till skada f�r organismen (inflammationer deri f�rorsaka ej s�llan d�den), hvaremot det hos andra djur uppn�r samma storlek och eger lika stor betydelse som sjelfva mags�cken. [46] Man skall m�h�nda vilja fr�nk�nna mig r�ttigheten att tala i religionens namn, sedan jag nyligen i tidningarna varit upptagen p� listan �fver de personer, hvilka p� ett m�te i Stockholm l�ra hafva varit med om att, s�som det heter, s�ka "afskaffa gudsbegreppet". Mina yttranden vid detta tillf�lle gingo emellertid endast ut p�, att f�rorda f�rdragsamhet mot och s� vidt m�jligt samarbete med olika t�nkande. I hvarje fall har jag aldrig uttalat n�got tvifvel om den kristna

_moralens_ principiela sanning, hvilken jag tror mig skatta lika h�gt som n�gon. Men visserligen hyser jag den �sigten, att denna moral b�de kan och b�r grundas p� ett allm�ngiltigare och derigenom fastare underlag �n de trosf�rest�llningar, som hos v�r religions stiftare �tf�ljde och till en del �fven uppbar densamma. Det �r sant, att n�gra bland dessa trosf�rest�llningar (l�ngt ifr�n alla) �n i dag omfattas af flertalet menniskor, �tminstone i v�rt land. Men endast undantagsvis eger denna tro den v�rma och uppriktighet, hvarigenom den skulle kunna bli en p�litlig ledstjerna f�r deras sedliga lif. Detta �r derf�r merendels lika obest�mdt i sina principer som vacklande i sina yttringar, emedan dess verkliga grund helt enkelt �r vanan att handla p� samma s�tt som alla andra, men vanan p�tagligen endast i vanliga fall kan leda oss till det r�tta. Jag fruktar ocks� ej att g�ra mig skyldig till en oh�llbar paradox, d� jag p�st�r, att �tskilliga frit�nkare, t. ex. v�ra dagars positivister (huru mycket �n m� vara att inv�nda mot Comte's system) �ro l�ngt uppriktigare och derf�r ocks� mera verksamma _kristna_, �n m�ngden af dem, som pryda sig med det kristna namnet.-En utf�rligare framst�llning af hvad h�r endast kunnat antydas finner man i J. S. Mill's religi�sa och moraliska skrifter t. ex. afhandlingen Om Friheten samt de �nnu ej p� svenska utgifna Utility of Religion och Utilitarianism. [47] �r 1867 utgjorde antalet 0-10-�riga omkring 1,036,000, det dittills h�gsta antalet, hvilket sedan under ett helt �rtionde icke p� nytt uppn�ddes. [48] I en uppsats i Nordisk Tidskrift (1881 h�ft. 7 och 8) r�rande d�dlighetsstatistiken, f�rfattad af hr H. Westergaard, en dansk statistiker, p�pekas n�dv�ndigheten af, att de nordiska l�ndernas befolkning tid efter annan "uttunnas" genom emigration, derest ej d�dligheten p� nytt skall stiga. P� detta s�tt s�ges man tills vidare kunna "undvika pinsamma diskussioner, f�r hvilka tidsmedvetandet �nnu ej �r moget". Sv�rligen kunna v�l dock dylika diskussioner vara mera pinsamma �n det, som man med dem �syftar att afhjelpa, och d� emigrationen om�jligen kan betraktas som ett obetingadt godt medel mot �verbefolkning, synes allt sk�l vara f�r handen, att vi redan nu gripa oss an med att diskutera andra. Att dr�ja dermed till dess tidsmedvetandet blifvit moget, �r att uppskjuta saken till en obest�md framtid. �nnu aldrig har v�l "tidsmedvetandet" f�rklarats moget f�r diskussionen af n�gon viss fr�ga, innan denna diskussion i verkligheten redan p�g�tt n�gra �rtionden--eller n�gra �rhundraden. [49] I ett enskildt, s�rdeles v�lvilligt bref till mig, genom hvars omn�mnande jag ej anser mig beg� n�gon ogrannlagenhet, betonar f�rfattaren ytterligare denna sista omst�ndighet och till�gger, att enligt hans �sigt diskussionen �fver denna fr�ga r�tteligen tillh�r ett annat omr�de �n statistiken. Detta m� till en del medgifvas; och att f�rfattaren haft aktningsv�rda och f�r honom sjelf tillfyllesg�rande motiv f�r sina uttalanden, har jag aldrig till�tit mig betvifla. F�r den stora allm�nheten skall dock ett yttrande, som f�rekommer i en af Statistiska Centralbyr�ns publikationer, gerna te sig som vetenskapens sista ord i fr�gan, och f�ljaktligen l�tt kunna komma att p� dess omd�me ut�fva ett �desdigert inflytande. Denna farh�ga utgjorde anledningen till det f�rs�k till motkritik, som jag vid f�redraget framst�lde och h�r i hufvudsak upprepar. [50] Jemf�r framst�llningen h�raf i de p� svenska utgifna kapitlen ur

Mill's Political Economy: "Om orsakerna till arbetsl�nernas f�r�ndringar etc". [51] Kursiveradt af mig. [52] De yttranden af Bertillon, som h�r �syftas, �terfinnas i de af honom f�r Littr�s och Robin's Dictionnaire de M�decin f�rfattade artiklar i medicinsk statistik. Enligt en annan uppgift, hvars riktighet jag ej kan betvifla, ehuru jag icke varit i tillf�lle att kontrollera den, skall Bertillon i sina �friga skrifter icke upptr�da som en lika afgjord v�n af den l�ngsamma folk�kningen i Frankrike, utan snarare beklaga denna. Om och i hvad m�n denna mots�gelse l�ter f�rklara sig, �r mig obekant. [53] Den bekante, f�r ej l�nge sedan aflidne utgifvaren af Journal des �conomistes (hvilken tidskrift nu redigeras af den ej mindre Malthus-v�nliga de Molinari). I f�rbig�ende sagdt synes tillvaron af denna, Frankrikes �ldsta och mest ansedda nationalekonomiska tidskrift, n�stan utg�ra en hemlighet f�r den svenska pressen. �tminstone skall man f�f�ngt spana efter n�got citat derur, under det deremot den af sanguinikern Leroy Beaulieu redigerade �conomiste Fran�ais flitigt anv�ndes s�som k�lla. [54] _Zur Ueberv�lkerungsfrage_ (Reden und Aufs�tze. Neue Folge. 1881). Af denna uppsats (hvilken, s�som jag hoppas, snart i sin helhet skall bli tillg�nglig i svensk �fvers�ttning) har ett kortare utdrag f�r n�gon tid sedan st�tt att l�sa i en af huvudstadens dagliga tidningar. Detta utdrag lemnade dock en ganska oriktig f�rest�llning om skriftens inneh�ll och syfte. F�rfattaren g�res till en f�rtviflad pessimist, som ej ser n�gon annan bot f�r den hotande �fverbefolkningen �n det sig sjelft f�rt�rande el�ndet. I sjelfva verket anges emellertid i skriften helt andra och mera hoppgifvande botemedel, hvilka den ifr�gavarande tidningen dock, antagligen af undseende f�r sina l�sares blygsamhet, f�rtiger. Att afhandlingen icke dess mindre �r h�llen i en ganska missmodig ton h�rr�r fr�n f�rfattarens p� erfarenhet och k�nnedom om menniskonaturen grundade farh�ga, att hans och andras liknande varningar �nnu l�nge skola f�rblifva en ropandes r�st i �knen. [55] En af R�melins hith�rande uppsatser b�r i sjelfva verket titeln: "Unbehagliche Zeitbetrachtungen". [56] I artikeln st�r 1879, hvilket af sammanhanget att d�ma antagligen �r skriffel. 1879 �rs utvandring var f�r �frigt jemf�relsevis mindre betydlig. _K. W._ [57] Exempelvis f�rekommer detta p�st�ende i den i f�rordet omn�mda Grundlinier till Nationalekonomiken af d:r J. A. Leffler, sid. 112. [58] Se Kristofer Janssons m�lande skildringar h�raf i det f�rut anf�rda arbetet, fjerde f�redraget. [59] Se t. ex. den f�rut citerade Grundlinier till Nationalekonomiken, sid. 111. [60] En granskare af mitt f�redrag i en numera upph�rd tidning kallar detta att "�fverg� till mera civiliserade f�do�mnen". [61] "�r �verbefolkning i Sverige orsak till fattigdom?" af L. A.

Hamilton. [62] Vill man se denna beklagliga brist p� verklig sympati och gemensamhetsk�nsla i dess kanh�nda mest st�tande form (en�r afsigten just skulle vara att betyga motsatsen), d� m� man exempelvis betrakta den s�rdeles i v�ra stadssamh�llen tid efter annan utbrytande agitationen f�r nykterhetens befr�mjande bland arbetarebefolkningen. (Icke att f�rblanda med den gl�djande sjelfverksamhet i samma riktning fr�n arbetarnes egen sida, som p� de senare �ren har egt rum!) Man upps�tter petitioner till stadsmyndigheterna, samlar underskrifter, utlyser m�ten till de f�rras diskuterande (egendomliga diskussioner, der n�gonting annat �n ett lofprisande af de f�reslagna �tg�rderna hvarken �r afsedt eller skulle anses passande), lysande debatt�rer �fverbjuda hvarandra i v�ltalighet f�r att bevisa det gagneliga--f�r den allm�nna ordningen och dess �fvervakande, f�r fattigv�rden, f�r arbetarne sjelfva och deras familjer--i ett f�rminskande af antalet krogar. Och medan man s� �flas--naturligtvis i en god om �n l�ngt ifr�n oegennyttig afsigt--att i m�jligaste m�n utest�nga arbetaren fr�n hvad han betraktar s�som njutning och f�rstr�else, _yttras icke ett ord_ om de lokaler af alldeles samma syfte, endast af ett vanligen m�ngdubbelt st�rre utrymme, hvarmed de f�rm�gnare samh�llsmedlemmarne sjelfva �ro f�rsedda, och hvilkas antastande troligen skulle betraktas s�som ett helger�n. Ingen synes t�nka p�, att det goda, som reformen m�jligen kan medf�ra, till�fventyrs flerfaldigt uppv�ges af den ovilja och bitterhet, som ett dylikt sjelftaget f�rmyndarskap, en s� skrymtaktig omt�nksamhet n�dv�ndigtvis m�ste framkalla hos dem, som derf�r g�ras till f�rem�l.

End of the Project Gutenberg EBook of Om utvandringen, dess betydelse och orsaker, by Knut Wicksell *** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM UTVANDRINGEN, DESS *** ***** This file should be named 15761-8.txt or 15761-8.zip ***** This and all associated files of various formats will be found in: http://www.gutenberg.net/1/5/7/6/15761/ Produced by Martin �gren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders Updated editions will replace the previous one--the old editions will be renamed. Creating the works from public domain print editions means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the

rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. They may be modified and printed and given away--you may do practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution.

*** START: FULL LICENSE *** THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase "Project Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg-tm License (available with this file or online at http://gutenberg.net/license). Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm electronic works 1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. 1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic works. See paragraph 1.E below. 1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is in the public domain in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with

the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. 1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country outside the United States. 1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed: This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net 1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived from the public domain (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work. 1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. 1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg-tm License. 1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any

word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. 1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided that - You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm works. - You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work. - You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg-tm works. 1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. 1.F. 1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

public domain works in creating the Project Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. 1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE. 1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem. 1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. 1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions. 1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any

Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life. Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. Section 3. Foundation Information about the Project Gutenberg Literary Archive

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state's laws. The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered throughout numerous locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation's web site and official page at http://pglaf.org For additional contact information: Dr. Gregory B. Newby Chief Executive and Director gbnewby@pglaf.org Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide spread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit http://pglaf.org While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate. International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: http://pglaf.org/donate Section 5. works. General Information About Project Gutenberg-tm electronic

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition. Most people start at our Web site which has the main PG search facility: http://www.gutenberg.net This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.