You are on page 1of 4

Saifaldin Al-Okidis anförande

Saifaldin al-Okidi var general i gamla Iraks armé och försvarade sitt land mot
ockupationsmakten tills han tillfångatogs och sattes i fångläger, från vilket han nyligen
släpptes.

Översättning: Iftikhar Hashem Alhussainy och Kerstin Sumelius.

På fredagen den tjugotredje maj 2003 undertecknade jag CPA-order nr. 2 ”Upplösning av
enheter”. Dessa inkluderade försvarsministeriet, alla till detta relaterade nationella
säkerhetsministerier inklusive Republikanska Gardet samt Särskilda Republikanska Gardet
och Baath Partiets milis, den så kallade "Fedayeen Saddam" eller Saddams Martyrer. Ordern
friställde alla anställda i den tidigare militären med noteringen att de skulle avlönas, och den
tillkännagav att koalitionen planerade att skapa en ny irakisk armé ”som ett första steg mot
skapande av ett nationellt självförsvar i ett fritt Irak”. Under en civil kontroll kommer den
nya armén att vara "professionell, opolitisk, militärt effektiv och representera alla irakier.
(Citat ur L. Paul Bremers bok "My year in Iraq", 2006)

Den amerikanska civila administratören Paul Bremer avfattade ovanstående förordning som
resulterade i att den irakiska armén och dess säkerhetsinstitutioner upplöstes.

Det var den tjugotredje maj 2003, nästan 45 dagar efter att Bagdad ockuperats och Irak hade
blivit en stat utan armé och utan säkerhetstjänst. Myndigheterna hade inga befogenheter att se
till att lagar efterföljdes.

Gatans lag och ockupationsstyrkornas lag gällde. Kriminella miliser, som tillhör de nya
partierna, och den nya regeringen kom med ockupationsmakten till Irak. Landet saknade
därmed gränskontroller och kontroll över vatten och luftrum, vilket gjorde det till ett offer för
plundring, rån, smuggling och inblandning från grannländerna.

Den legitima irakiska armén grundades den 6 januari 1921, före den irakiska statens
tillblivelse och den är en patriotisk armé - en armé för alla Iraks nationaliteter. Den var
delaktig i alla arabiska frihetskrig.

Den irakiska armén utvecklades till den kvantitativt och kvalitativt bäst utrustade armén i
arabvärlden. Den var inte baserad på religion eller etnicitet, utan den var en armé för alla
irakier.

Men denna fråga måste ställas: "Varför upplöstes de militära institutionerna och vem vinner
på den lösningen?

1) De amerikanska ockupationstrupperna arbetar hårt för att behålla Irak. De vill ha ett land
utan stark armé, som kan försvara landets existens.
Ockupationsmakten vill tvinga Irak att skriva under avtal som säkerställer en fortsatt
tillämpning av dess vilja.

1
Så länge landet kontrolleras av USA, som har väpnade styrkor i Irak samt styr över irakiska
myndigheter, kommer irakierna inte att ha kontroll över sitt territorialvatten, luftrum och sina
gränser.

2) Israel var bland de första förespråkarna för att Iraks militäranläggningar skulle upplösas
och kontrolleras. Israel kräver en nedmontering av alla arabiska arméer och vill omvandla
dem till polisstyrkor så att de inte kan utkämpa eventuella framtida krig - i synnerhet den
irakiska armén, som ses som ett hot mot staten Israel.
I tidskriften Kifonim nr 14, 1982 framkommer, att Israel inte gjort någon hemlighet av sin
önskan att upplösa den irakiska armén. Det samma gäller senare även den syriska armén.

3) Iran strävar efter att utvidga sitt inflytande och att utvidga sitt territorium mot Irak som
vedergällning för en period av 8 års krigföring och för att Irak tvingade landet att acceptera en
vapenvila.

4) Irans kollaboratörer (vilka inkluderar de partier som har tillämpar Irans ideologi såsom Al-
Dawa och SIIC och deras militära vinge Badr-milisen och andra sekteristiska rörelser) har
nyligen tillsammans med ockupationsmaktens styrkor lovat den iranske ledaren att de skall
hämnas på alla militärer som deltog i kriget mot Iran. Därefter utfördes antal mord på piloter
och officerare i den gamla irakiska armén. Bakom morden låg Badr-milisen och den iranska
underrättelsetjänsten. Sammanlagt har Iranlojala miliser dödat 182 piloter samt 416 högt
rankade tjänstemän. Uppgifterna kommer från det nuvarande irakiska försvarsministeriet och
grundar sig på folkräkning. Rapporten om detta har publicerats i Sunday Times 2006.

5) Ockupationsstyrkorna och olika partier och främst de kurdiska partierna genom Jalal
Talabani och Massoud Barzani applåderade Bremers beslut att upplösa armén. De berömde
beslutet genom att säga: "Det bevisar att det finns en seriös vilja att återbygga det nya Irak".
I och med upplösningen av den irakiska armén, kommer det att finnas ett större utrymme för
den kurdiska milisen "Peshmergha" att genomföra den planerade expansionen och att
inkludera irakiska städer till den kurdiska regionen som t.ex. Mosul, Kirkuk och Diyala.

Den nuvarande armén

Bristen på investeringar har öppnat ett stort vakuum, som fyllts genom Bremers lag nr. 91,
som gav upphov till integreringen av den iranlojala milisen. Den iranlojala milisen har betalt
pengar för att få arbete i Iraks nuvarande armé.

Den nya irakiska armén, baserad på sekteristisk milis, är ledd av de partier som är kopplade
till Iran. Den kontrolleras av den iranska underrättelsetjänsten för att stå redo för att utkämpa
ett inbördeskrig, som kan bryta ut när som helst.
Dessutom eftersträvar den kurdiska milisen ett inflytande över huvudstaden Bagdad. Kurdiska
Peshmergha gör anspråk på Bagdad och den ser helst att Bagdad förblir svagt, utan en stark
armé. De kurdiska ledarna har alltid motsatt sig en ordentlig upprustning av den irakiska
armén med vapen.

USA var snabb med att teckna ett långsiktigt avtal med den irakiska regeringen och har
därmed säkrat en absolut kontroll över regeringen. USA slipper med detta en äkta irakisk
nationell armé med kapacitet att föra krig mot de amerikanska trupper som blir kvar. "Armén"
har bara kapacitet att hålla det irakiska folket i schack.

2
Den nuvarande irakiska armén är en armé grundad på en religiös doktrin.
Den är bara lojal gentemot de partier den tillhör. Den kontrolleras av och utför enbart ett
polisiärt arbete för dessa, som också sponsrar armén.

Arméns hållning är att hela tiden ge sig ut för att svara för säkerheten. Därför attackeras städer
och byar under förevändning av terrorism. Man genomför en "utländsk agenda" genom att
bidra till dödandet och fördrivningen av dem som motsätter sig ockupationen och den
politiska processen.

Därför är all utbildning utformad för att agera mot obeväpnade civila i städer. De anställda har
ingen militärutbildning för gerilla krigföring. Med andra ord tränar de sin utbildning på civila.
Armén är utbildad till en tyrann-armé, som bekämpar dem som motsätter sig ockupationen
och dess medlöpare.

Mot bakgrund av ovanstående är vi medvetna om svårigheterna att uppnå stabilitet och


säkerhet i Irak. Ockupationsmakten kommer inte att kunna skapa en armé som kan ersätta den
gamla arméns uppgifter, vilket skulle ge en verklig säkerhet genom en nationell icke-
sekteristisk och etnisk armé, som är lojal och har den erfarenhet och professionalism som ger
möjlighet till att stabilisera landet.
Det irakiska folket sympatiserade tidigare med sin armé, och det hade stor respekt för den. Vi
hoppas att alla vänligt sinnade människor i den fria världen skall hjälpa Irak att återfå sin
status som oberoende och suverän stat med en egen armé till sitt skydd - en fundamental
rättighet för irakierna.

Det kommer att bli ett banbrytande steg att främja säkerheten i Irak och att inleda en ny fas av
stabilitet och rättssäkerhet, som börjar med byggnadsverksamhet, investeringar och hjälp av
alla utländska företag med stor erfarenhet att bidra till återuppbyggandet av Irak.

Tack så mycket för er uppmärksamhet

Saifaldin Al-Okidi

Tillägg:

Flagranta kränkningar av mänskliga rättigheter som görs av ockupationsmaktens soldater.

Jag drabbades personligen av de amerikanska ockupationstrupperna, som tillfångatog mig.


Det var ”The 4:th Armed Division” som grep mig i södra Irak Jag noterade att de inte kände
till alla artiklarna i Genève-konventionen och i synnerhet inte den fjärde artikeln i
konventionen om krigsfångar.

I det följande omnämns några av de brott mot konventionen som begicks:

1) Krigsfångar hölls fängslade på öppet slagfält och utsattes för risk att dödas. Detta skedde
under mer än 30 dagar och på platser för bombningar i närheten av slagfält.
2) Efter att hållits kvar i två månader på ovanstående sätt transporterades fångarna till ett tält
och inte till en byggnad.
3) Man fick inte dagliga måltider, utan dessa serverades varannan dag, i färdigförpackat
tillstånd, som behandlats av de amerikanska styrkorna. För det mesta var maten inte lagad
enligt islamisk tro, utan innehöll oljor och fläskkött.

3
4) Sårade lämnades utan behandling åt sitt öde vilket ledde till döden - speciellt för fångar
som led av hjärtinfarkt eller högt blodtryck.
5) Fångarna utsattes för daglig fysisk och psykisk tortyr av förhörsledarna.
6) Fångarna berövades sömn genom avsiktliga störningar under natten.
7) Efter det första tältlägret enligt ovan transporterades fångarna till lägren i BUCA-fängelset
beläget i Umm Qasr. Där placerades fångarna i tält och på bar mark, vilket ledde till att de
flesta utsattes för orm- och skorpionbett under sömn - särskilt nattetid.
8) Behovet av vatten var mycket stort med tanke på den höga värmen - över 55 grader
Celsius. Detta ledde till uttorkning. Det rådde stor brist på dricksvatten.
9) Man sköt och dödade fler än 4 fångar och begravde dem i lägret utan att informera
fångens anhöriga om orsaken till dödandet. Det framkom, att de kommit för nära stängslet
- mindre än 3 meter utan att bli varnade.
10)Man genomförde kontinuerliga kontroller i tälten med utsvultna
hundar som bet fångarna, vilket ledde till många bettskador.
11) Det var inte tillåtet att skicka meddelanden till eller ta emot sådana av
någon eller träffa andra fångar. Man tillät inte Röda Korset att besöka
krigsfångarna och man berövade fångarna möjligheterna till att praktisera sina religiösa
förpliktelser vid tidpunkten för de fem dagliga
bönerna. Man höll fångarna stående i solen vid böneupprop.
12) Hygienen var undermålig och fångarna led av dålig hälsa.
13) Det förekom avsiktliga förolämpningar som t.ex. mot tillfångatagna befälhavare och man
tvingade fångarna att utföra städning och samla sopor, vilket strider mot den fjärde
artikeln i Genève-konventionen. Ockupationsmaktens soldater tilläts slå fångarna och
spotta på dem. Dessutom lät man de amerikanska soldaterna förstöra fångarnas mat
genom att t.ex. slänga sand i maten.
14) Krigsfångarna drogades med piller och de tvingades till drogmissbruk. Det förekom
många självdestruktiva skador i form av skärningar och injicering av narkotika.

Uppgifter om dessa överträdelser av den fjärde artikeln i Genève-konventionen lämnade vi


över till Röda Korset i smyg. Detta resulterade i att de amerikanska soldaterna tillfångatog
Röda Korsets representant och hotade honom och förbjöd honom att sprida informationen
eller agera utifrån dessa anklagelser eller vidta åtgärder.

Tack.