F h t a upplagan i augusti 1981 10 000 ex Teckning'nr, omslag och inlaga: Yvonne Westerberg/Tecknad Bild Fotogrttficr: Ingmar HblmSsedN

bild 64 (taMrt), Bengt Lundberg/N bild 64 (ailesh&r†Lena Widell bild 34, 63,77, 78 och Kar1 F Berggrenfierigea Lantbruksuniversitet bild 1 0 0. I&ne Anderroon, Lena Widell och LTs fbrlag 1 8 91 Centraltryckeriet AB, Bofis 1981 ISEN 91-36-01 005-7

Innehål

VAXTERNAS BYGGNAD . . .. . . . . . . . .. . . ... . .. .. .. .... . ..
Vfixtemas yttare utseende 7, Vikternas inre byggnad 18

7

V&TERNASFYSIOL~I . .. . . .. . .... . ... .. . . .. . ... . 27 Vaxtemas kemiska best&ndsdeIar 27, Vaxtemas.vattenhushAllning 28, NaringBiipptagning genom roten 31, Fotosyntesen 32, Andningen 35, Jäsnin 37, Näringsupptag ning hos icke grfina vaxter 37, Vaxterna8 utvecklingsfaser
39

. ..

VAXTERNAS FO~~TPLANTNING . . .. . . .... .... . . 48 K 6 d b fodming 48, K&nligforökmn 49, Sr* pi av frukter och fron 50

. ... .. .

V~%XTRTKETS INDELNING

.. ... ......... .. . . . . ... . . ... .

51

Sporvftxter (kryptogamer) 53, FrWaxter (fanerogamer) 64

.--... ....+............ .............
Ekologi 72, Skogen 73, Myren 76, Heden 78, Äng 79, Insjö 80,Havsstranden 82

72

ARFTL~GHETSLA.RA . , .,. . .. . .. ... .. ... .. ... . . .... . . ...
Krorniosomerna och relldelning.en 83, Mutationer 85,Kromosomtalsöknin86, D mendelska arftlighetslagama 86, e
Vaxtfbrädlin88

R3

SAKREGISTER . .... .. ... . . . .. . .. . . . . . . .. .. . .... .. ..-. . 91

TUI läsare

Botanik f r k grunden à ¤ett likomedel som bestÃ¥av tvà delar, en faktabok och en arbetsbok. Det äi f h t a hand avsett att anviiiitias vid mkolor med grundlaggande utbildningar inom jordbnik, skogsh k och trad&& Var Erhoppning Z r att boken val anpassad till dessa utbildningar, väcke intresse och skapar motivation fö

*

fimnet.

Faktaboken à ¤rikt illuatrenid ftr a t underlfitta fStrBtSelsen och t anknyta till verkligheten. Arbetsbokens uppgifter att smla i och n atudera v&xtmaterial och att atudera naturen konkretiserar k m e t yttertigare. De enkla laborationauppg•ftersom firnis beaturivna i arbetsboken underltittarf?mt&elsenav växtema fysiologi. Uppgifterna ä av varierande omfattning och svSrighetagrad och ger möjlighete till sÃ¥va sjalvatandiga aktiviteter mm gemenaamt arbete i mindre grupper. En del uppeifter &rtänktsom Sterkoppling och repetition av genomgÃ¥ngn avsnitt. Botanik f r k gronden omfattar de viktigaste grenama h m botaniken, dvs morfologi, anatomi, fysiologi, systematik, ekologi och iirftlighetalara. P4 de grundläggand utbildningarna inom dett omr&deräckeoftaat inte tiden till att grundligt behandia alla a dessa grenar. Urare och elever bö darfor gemmaamt komma överen vilka delar man skal1 fordjupa om i och vilka som kan behandlas mera eversiktligt.
Vassbo och Bro, v h 1981 Idne Andersson och Lena Widell

Vaxtemas byggnad

ìelar,e itt använda
bruk, skoga'$1 anpassad ativation for

^^

wXkma~ fltre

utseende

Läraom vfixtemas yttre utseende kalias morfologi. Ordet morfofogi ägrekiska och betyder formläxa Näett frà gror utvecklas forst en rot och dfirefter hjdrtbladen,. Hjärtblade skiljer starkt fran de blad som utvecklas senare, De ar vanligen kortlivade bildningar och g&runder beteckningen
kotyledoner.

Â¥atiielse och samla in och
m a r fimnet beskrivna i logi. Ÿppgif rad och ger gemensomt m SterkoppI

narna inom itjk, ekologi I ,iom detehandla alla amt komma Ika R m kan o

D enhj&rtbladigu -ma, e monokotyledonerna, har ett bj¤rt blad och de t&hj6rtbiudiga, dikotyledonerna, har tv& hjartblad. Hoa barrväxternfhkommer vanligen flera hjartbhd, som pitter t krans. Efter groningen fortaatte plantan att f i x a och Mxtens vegetativa organ, dvs rot, stam och blad, utvecklas.

Kotenbfiruilekillnadfr&nfltaiDbiidnmgar aldrig blad eUer bladd a g . Vaxterna9 rotaystem bes* av huvudrot med SIdot~7tter eller av aduentiv&tfsr. Adventivtitter (birijtter) hallas de rotter som utrecklaa frfin nedre delen av stammen eller fråbladen.

. .

Huvudrot med aidodtter Brekommer hos tv&hjiWbladiga vfctter och barrta-ad- Huvudruten kan vara uppsv&lldoch nfiringsiagrmde och kalla0 d& lor pdrot, vilket firekotmner hos bl a morot och sockerbeta. Hm mfinga av vAra rotfrokter kghr aven delar av s t a m e t i idet B m vi i dagligt tal kallar lor rot. o

afriing av rot och slum k a nä#

Blld 5. Kr*

och trtfOtter hos gr&.

HOR enhjftrtbladiga växtern d% huvudroten p& ett tidigt de Btadium och ersatta av a d v e n t i m k . Gr&sen bildar vid groningen a k f r à ¶ d t t som b e d r av en huvudrot och *a e~ adventiwtftter. K* sedan stammen v a e r upp utvecklas nya adventivrikkm, s k krwm%tter,vilka svarar lur grasplantana fortsatta vatten- och dringsupptagning. Aven tvÃ¥hjärtbladi vgxter utvecklar ibland adventivrbtter. Vid vegetativ IWikning av m&ngatrfidg&nlavaxter utnyttjas bildning av adventivrfitter p&blad, skott och a h m a r . Vissa vaxter bildar sn~bbt advenŸwötte Una andra som ar mera

h g blad

eller blad-

med sidor4ffer eller tllaa de rötte som

"böga m h t e rotbildningen p&&yndas genom h r m o r Boten kan ocksh delta i växtea vegetativa forfikni en del växtehar fonniga att akjuta skott &&n knopp na. Flera beavbliga og-&, t ex Skertistel, fettistel, Ak.

hfiflthov, sprider aig och hervintrar pS detta &tt.

bjärtbladigväxk ch n&ringslagrande

b1 a morot och g&r Sven delar av t.
108

Bild 7. BeavBrllga rotogrh.

eten pà ett tidigt

ildar vid groningen p a adventivrötter adventivrötte8 k tta vatten- och n. 'utvecklar ibiand ga tradgSrdsv&rter kott och stammar. indra som ar mera

Beroende p&plantana livsläng à ¤ roteyBtemet oliki EttÃ¥rig vaxter har vanligen ett svagt utvecklat rotf smala och trfidlika rotter. TvSSriga och flerÃ¥rigv ~ s t ett kraftigt rotsyatern redan forsta Ã¥ret

STAMMEN

Stammen bar till skilhifld fr&nroten blad, eller AtnŸmt efter blad. De stallen dar blad utgåkallas d e r eller tiet melian tv& noder benfhm infemod eller ledstycke

Stammen kan vara ovanjordhk eller d a j o r d i s k . Den ovaqjordiska tamm men Sr antingen 6rtarhd eller vedartad. Om stammeil &rmjuk och saftig kallas den &j& En stjalk som saknar blad och endast bar blommor kallas st&ngel. Grasens stjiilk kallas str& och &rihåliutom vid de anaviillda och h8da lederna.

Blld 9. Olika typw av &made stammar.

Nedliggande, 6rtartade stanunar katlaa ut&pare eller stoloner.

PrSn dessa utvecklm Htter och nya skott. Detta Brekommer hos
t ex smultron och jmdgubbar,

Blld 10. U a
revof.

hos jordgubbar kalias ofla

Underjordiska atamdelar forvaxias ofta med rotter, men firekomsten av blad eller blad& klassar organet som stam. Horisonteila undeqjordiska stammar gfir under benhmingen rhizom och iimehaller ofta upplagsnäring Exempel p8 vaxter med rhizom ar kvickrot, liljekonvay och vitsippa. Hos potatis äyttersta ledstyc-

BM ii.olika typw W delar.

kena av den undedordieka stammen fdrtjockad till en s potatisen, vilken &r rik p&atfirkelue. En tredje typ av i stam fiirekommer hos l&kvaxtema. Deam har en kort, jordisk stam som kalla5 lekkaka. F r h denna utgAr ftir underjordiska stam- naringalagrande blad, vilka tillsammans med lakk löken

a
ten oyaqjorl s*en

ar blad och h sir& och

l6km-m nedre dal,

m

E n stamdel med blad bildar ett skott. Outueklade knappar, Dessa anlägg atampetaar och i bladveck CM i benämninge toppknoppar respektive sidoknoppar. l hternodernas Iangd kallas akotten hos vedartade vm ¥respektiv koriskott. Langskotten avarar for växten Ii Kortskotten ar ofta blombärand och kalim hos fiv

-@ ler stoloner.
tommer hos

Â

Skotten kan vara ombildade till klangen, tornar i Tornar &r Fdrsedda med käroch kan inte a v i a p &madema skadag. Taggar äd h m o t enkla utskotl ytan och lossnar lät fråstammen.

BW 13. Tornar, taggar och ktangen äombildade skott.

Â¥ rhizom ar rata ledstyclomar hos afin
taggar hos me

kISr

BLADET'

Bìadfoteävanligen svagt utvecklad och utgöendast en anavgllning vid lissen av bladakaftet, FOre bla~llningeti hosten p& utvecklas ett avgrFmsande cellskikt mellan bladfoten och stammm. N k bladet f d t framträdeett bladam p&& a m m a S p i e l Ia bladfotsbildningar Er slida och ~tipler. Slidan utg& vanligen en mer eller mindre rtinnformad utvidgning av bladfoten och &rvanligen atj&lkomfattande.Demm bildning tir speciellt ve1 utvecklad hos flockblommiga v h t e r som t ex hundkh och dill sarot hos @#en. Vid fiverg&ngen mellan slida och bladskiva firma hos viasa @ en hinnlik, tväetler ~ t s i gutdras t gen bildning, s k snarp.

m urskilja
atter p a blad som
2

Stipler äparvis mer dler ouaidre bladilta bildnings vid hiadfot..Rosor, arter och pelargon Sr exempel pà tydliga stipler.

r uppfattas

jki11. Dessa

m

viixteais

innehAller tdfot, blad-

Â
.hnoffllÃ

P
B I I ~ Bladsklvans former. 18.

Bladskivana utseende uppvisar en s a k variation tr form, nervatur och bladkantens utBeende. Bladskiva enkel eller sanunansatt. Enkla blad har endast en bla antingen ähel eller flikig. Sammansatta blad har fl vor. De iir parbladiga eller fingrade.

last en finp&hosten

och stam-

'.

ad utvidg-

v1~ i t d Bladfonner och bladkantens utsa19. ende.

mna bild¥ som t ex

Bladets form och bladkantena utseende anviindn oi akiljande karaktarer. Bladen kan t ex vara jhmnbreda, avlanga, syllika, äggrundahjartlika eller njurlika. Bli helbräddad sfigad, naggad eller tandad.

NftrtNhr tned d o a d kant

njurilkt med naggat) kant

lhmnbfett kant elbraddari
med

Boarunt med o j h n l tandad kant

bit hel

Bladskivan genomvfivs av nerver, som iimeh&Hert nor ftir vatten och niiringskimnen. De vanligaete typerm tur fir parallellnervig, fiadernervig och handnervig.

Parallellnerviga eller enkelnerviga blad har flera till ~yiica ogrenade nerver, aom loper j m i d e a med varandra genom bladskivan. Denna typ av nervatur finns bl a hoa enhjaribladiga vaxter, a%som gras och tulpan. Fjädernervig blad har endast en forgranad huvudnerv. Defcfca Rimkommer hoa bl a ek och m a s h . Handnerviga blad har flera furgrenade huvudnerver B m s r l r o taa ut frÃ¥ bladskivans bas, Handnerviga blad fmkmtuner hos bl a l6nn och vinbar. Med hansyn till bladens inbordm placering p& stammen talar man om olika bladat&Iltiiiigar.De olika stallningstypema ämotsatta, kransstallda, spiralställdoch rosettstallda. Med motsatta blad menas att tvA blad uigar &h samma nod. Om ett bladpar sitter forskjutet ca 90 i Rirh&illandetiiâ bladparet nedanfor och o v d b r , talar man om korsvis motsatta blad. Kransatalida blad innebar att tra eller flera blad sitter vid samm a nod. Om.det endast Bitter ett blad vid varje nod hbladen spiralst&llda. Detta kallas ock& for att bladen. sitter "&&Ida" utmed
Btjiilken.
BItd 21. Olika bladSalinhwaf.

Sitter bladen ~piralstaUda men @tt samlade vid etammenB bas talar man o m rouettataIlda blad.

kran-

biad

auira~sltI~~da blad

rosellsihllda blad

Hegbladen sitter upptill p& stammen under blommorna. OAast &rhbgbladen ~ m och oansenliga. En del vfixter med a d och &

Parallellnerviga eller enkelnerviga biad har flera till ps ogrenade nerver, som loper jämsidemed varandra genom bladskivan, Denna typ av nervatur finns bl a hos enhjartbladiga vftxter, ehaom gr5s och tujpan. Fj5demerviga blad har endast en forgrenad huvudnerv. Detta @rekommer hos bl a ek och maskros. Handnerviga blad har flera forgrenade huvudnewer som s t r h ut frå bladskivane bas. Handnerviga blad forekommer hos bl a lön och vinbar. Med hkinsyn till bladens inb-rdes placering p& stammen talar m om olika blad&illningar. D oiika stäiInh&ypm ilr mab e satta, kransstallda, apiralstSllda och rosettetallda. Med motsatta blad menas att tvà blad u% M n sannna nod. @ Om ett bladpar sitter fhkjutet ca W i forhMlande tul bladparet nedanfor och ovanfor, talar man o m korsyis motsatta blad. Kranastallda blad innebar att tre dier flera blad sitter vid samma nod. Om det endsst sitter ett blad vid v&e nod äbladen spiralstallda. Detta kai• ock& f5r att bladen sitter "strödda utmed skjälken Sitter bladen spiralst&Hdamen tätsamlade vid stammens bas talar man om rosettstallda blad,

FmierbIwien ävanligen @na eller obetydiigk fargde och tacker 6vriga blomdelar under knoppstadiet. Hos insektspolhemde blommor à ¤kronbladen oftast starkt fargade och ibland ddoftande. De vidpolherande blommomas kronbiad iir darernot sma och omenliga eller saknas helt. HyIIe ar en gemensam benamning $ i foderblad och kronblad. N& foder och krona ar av likartat utseende kallas hyllebladen kalkblad. Detta forekmrner hos bl a tulpan. V$k&ns hanorgan kallas standare och best& av knapp och ~trang. knappen bildas pollen, eller stSudmmj61, i ahra mgngder. I Varje blomma har vanligen flera standare. Vaxtens honorgan W a s pistill och bestÃ¥ av fruktamne, stift och mfirke. Fruktanmet &r den nedre, ofta uppsvkllda delen av pistillen, som efter befruktningen utvecklas till frukt. I fruktamnet, som &r en- eller fierrummigt, finns frdamnen. Fruktamnet 6eeh v r - up$t i stiftet, som avslutas med det skivformade eller flikade mftrket. Bhnman har en eller flera pistiller.

Bild 22, Schematisk blld av Iftngddli nom b h m a .

w

FRUKTER
nektar, en sockerrik substans,som lockar inflekter. Bina anviinde nektar &r att framataila honung, Om samma bIomma inneh&iler bhde s t à ¥ d a och p i s a äde

a)

v-

gamma planta saga vaxten vara sambyggare. Det-ta ar fallet hos I l -. ~ T" -s n m a , L T ~ m gran. r ti * m naremot I . oen "nonrmmnor -pa ta11 o nan- T l - - I T - a

a) ~ ~ a s s n en lang hwi~texel skathar mixt lade itiJekon@i( (@nsW kl* se)och vtnbar (dubbelsidig klase).

fikilda planter kallas vaxten bhbyggare. Detta ffirekommer boa t ex hjortron och en. Blommorna sitter antingen ensamma i skottspetsama eller Barnlade i blomstaìlningar Klase, ax, hiinge, kolv, flock, huvud, korg och knippe à ¤exempel p& n & p aolika blomsttillningar,

de b l o m . Den kanvara enkelt eller sammansatt. T ex vete.

d) Kolven hm odvstt
e m a byognad swn met mw med tBrtjmkad huvudaxel. T ex majs.

a) Rocken hor en hort h u v u d d och skaflade biormnor vers bhskaft *r Htn nSsian samma pwlk Rocken han vam enkel (t er pllvha t v) eller sairtmansatt (t ex morot lh).

f) Korgan har en platt, utbradd huvutfaxel nwl el1 stort antal blommor ofngha m 0 t ! afitanda hbgbtnd, s k MkflS!l.Tm( prfist-

krage.
g) Hos knippat Bvshitas (çuvucfwl mad en toppblot~tma. Tilvaxlm sher genom T euccsssi†anlMtfa sidoaalar. T ex tomot,

h) Huvuttot har en kort huvudaxel mwf

En sammansatt frukt best& i menaam blomaxel, t ex hallon. I i Sven andra delar i n sj&lvafrukt axeln. Man talar d&om fateka frukter eller skenfrukter, t ex jord. gubbe och nypon.

Hos &pp!e finna ett pergarnentarhk, inre akikt som skiljer frtina frfin fruktk&ttet.Froktkfitht besthr av den uppaviillda blomaxeln.

k a n om viixternaa inre byggnad kallas VŸxtanatumi Termen kommer f s n det grekiska ordet anatemnin, gom betyder skara aiinder.

VAXTCELLENS

BYGGNAD

Alla v&xter och djur ar uppbyggda av am& enheter, s k celler. De flesta WxtceUer Sr mellan 0,01och 0,l m m stora. Till skillnad frå djurcellen har viktcellen en tydligt markerad celMgg, som huvudsakligen beståav celldosa. Cellvaggem uppgift ar att hglla s a m man innehfillet och att ge v-ten stbd. Hos vedartade vaxter innehaller cellvaggen dessutom veclikmne, lignin. KorkSmne, kiselsyra och pektin kr andra 5mnen som kan inga i cellvaggen. Det som i fodermedel kallas tor vaxthhd bestik huvudsakligen av ceIlvSggar. Cellens levande bestindsdelar kallasptuplasma. Den beståav cellkŸm och cytoplasm. Nar cellen blir äldr utvecklas MIigheter, som fylla iued cellsaft. Dessa hAIigheter kallas vakuoler. l cellsaften kan det finnas Ergiimnen, t ex det r6da fhgarnnet hos r6dbetan. Cytoplasman avgriingas utå mot cellvaggen och h mot vakuo& len av vattengenomsl&ppligap&ismaniemfcmner.

I cytoplasman firma ett antal mindre kroppar som ä av stor betydelse f5r de kemiska reaktioner som aker i cellen. Bland desea kroppar ä &lomplasternaoch mitokondkrna mycket viktiga. Kloroplasterria hehåIle det grön fargämnekIordy11, som & av grundläggandbetydelse vid bildandet av organisk substana i väx ten (se Fotosyntesen, s 3 ) Kloroplasterna innehsller ocksh andra 2. farganmen, t ex de gulrödkamtenoidema. Tomatfrukten och moroten ä exempel p&vikter som inneh3Uer mycket karohnoider. Höstfargehos Mvfallande trad och buskar beror hl a p& att klorofyllet i cellerna bryts ner och karoknoidernas fars framtriider. 1 mitokondriema sker vSxtena cellandning (se Andningen, s 35).

Â

TO skiljer frön Iida bloniaxelii,
fullvuxen cell med çenda vakuol

ad 28. CBIIdar kromosoniama imiiitamart i ffìw•ir lydiigt.

>

piasmasta'Brnmen. Den randade cellkfeman innehiiller ett antal fina, slingrande trSdar, som kallaa kro mo so^^^^^. Langs kromosomerna sitter amsanlagen eller genema, dvs de &&liga anlagen till v&xtensolika egenskaper (se ~rftlighetsläm81). s Cellen kan ocksh innehalla sterk inkom. Deam deltar inte direkt i i ten@ reservnSring.

Cytoplasman befmner sig i sandig rörelse vilket kan studeras i blad av t ex vattenpest. Man ser d& att kloropIa~temaMjer d

atorni. Termen betyder skhra

CELLDELNING

Nya celler bildas genom dehing. Denna inleda med att kromosoi framtrader tydligt som ISngatrfickta kroppar och att den hinna som omger cellksrnan uppifmesVid d i g ceìldelni'n klyvs kromosomerna p& lhgden, vilket medfor att de tv& delarna blir exakt lika den ursprungliga cellen, Krom~isr~nvSelama d h f t e r i f r h varandra och en ny hinna dras bildas runt varje krornoaomgrupp. Samtidigt utvecklas en ny cellväggVid denna ceildeining for3ndras inte kromosomtalet i k&nan. De tv&nya dofcterce11erna har sacoma antal hmosomer och exakt s nm anlag som den ursprngliga cellen. AIIa celler i en a i växhar identieka kromosonmppsEittningar.

fl1

r, s k celler. D e il1 akillnad frfin @g, aom huvudr att h&lla samide vaxter iime-

öil 29. Vanllg celldelnln~.

ämne kiaelem

; biid av

v&ctons m a

Vid bildandet av ktinaceller sker en reduk sig kromosomerna inte, vilket muiterar i at hfiiften sa mslnga krornoaomer aom en vanlig:cell (seÄrftlighets ra, s 8 ) 1. Efter deiningen Brfindras cellerna sfi m mingom och anpassas 4 till olika uppinfler. Celler med likartad hlygenad och funktion sammanRrs till celluhnad, t ex deIningsvSvnad, hudvhvnad, stöd veckling till speciella jevävna och lagriogsvSvnad. Cellernas ut' uopgifler i vftxten kallas differentiering. i . ---- växtern n Vavnaderna samordnas i ein tur till or@.-. HOB --- kan man skilja mejIan tre grundorgan - stammen, roten och bladet. Des- skiljer sig inte bara genom yttre karakti5rer utan ock& i fr8ga om inre byggnad.
Stammena huvuduppgift &ratt bär upp blad och blommor samt att transportera vatten och d&ri lödh n e n mellan växter olika delar. Fö dessa uppgifter inneldller stammen studjaode och ledande vävnader Det yttersta cellskiktet, hududunaden, hos Grtartade och u g n vedartade v a t e r bestar av platta, klorolyllfna celler som ligger Ett intill varandra. Detta cellskikt kallas epidermis.

LedningsVavnoden hos örtartad vaxter &r uppdelad i ledningsstrangar.Runt 1edniqptraJigama ligger en grundVavnad av tunnvaggiga cefler, Mellan epidemis och lehingm&vnaden kallas grundviimaden kortex. Mitt i stammen kallas den mŸrgoch d e fr¤utgå m&rgstralor. Hos de tv&hj%rtbladiga växtem Sr Iedningssträngarn ordnade i en ring. De enhjiirtbladiga växtemhar ledningsstriingarna oregelbundet utströdd i gmndviivnaden.

BW 32. LednlwstrAngarnas ptawrtng l elamman hos t v tv&hj&rtbis&goch t h anhjArlMadlg VM

n och. anpassas l och fimktion

1

v&xtema kan

ten och bladet.

b l o m samt
ivsxtens olika

ande och ledan-

Â¥fcadoch unga lier som ligger
s.

run udav +imaden kallas marg, och dän axteraa er ledp vaxtema har
Ivävnaden

delvis loste upp. Vftefgama

tens 6vriga delar. Silr6wn b d r av ISngsta-äckta levande cell

hn-ktion. Fibrer ar I :
Fibrerna i stammen hos lin, hampa och jute &rmycket l h g a och har fatt teknisk anvandning. Bast kommer dels Idin barken av lind och dels !'rh bladen av en tropisk p a h Hos de flesta.Grtartade stammar sker ingen ytterligare tjocklekstitTv5vl' *-*E r w .tmn m m n n u n l h n u --. --*" .

-. --..

riftlrar Gr .-.-.h fanlirnvHrft^!xIn/lm ---*

-

-.,.-......--*.

Biid 34. Korkporer, fldder.

sk

ieniics!ier, hos

Vedartade stammar har en sekwiŸa tjockZekstiLl~t, Kambiecellerna bildar har en eluten ring med ny veddel iniit och ny sildel utat. Nästammen vaxer till i tjocklek spricker epidemis, I kortex bildas ett korkkamhitlm varifrådet utvecklas celler med korMmne i väggarnaDeasa korkceHer ersatter epidennia och klyvtippningarna d t t s sv korkporer, lenticeller. Hoa m h g a vaxter bildas nya korkkambier i d 0 r det gamla. Den yttre korken spricker upp och det bildas skrovelbark, t ex hos ta!], gran och e k Om samma korkkambium hr verkaamt en h g r e tid blir barken däremoslät ex hos bjcrk, aap och bok. t

Vfixternas byggnad.

23

laden till vaxlevande celler "adda med en
Bild 36.Okulering. "dgat" aSiÈ last Innanf6r barken.

Med bark menas hela partiet utanfw det kambium som skiljer veddel och sildel. Vid ringbarkning skalar man av barken anda i n till veden. Sildelen blir dS avskuren och traneporten av naring fran bladen ner till r6ttema upphör Rotterna d6r och nya rotskott kan inte bildas- Vid okulering av t ex m o r m&ste barken lossas vid kambiet.

igare tjocklekste.

Veddelen, som bilda8 under v h n , har stora fcunnvfiggiga celler.

Den under somniaren bildade veden har däremomindre och mer
tjockvaggiga celler, Denna v&ling mellan ljus v h v d och vaiirk sommarved Byns med blotta 6gat som s k &ringar. Overgånge frSn d r - till aommawed sker successivt, medan h d n g e n frå sommarveden till den utmrhr liggande yngre v ~ e ämycket n skarp, eftersom tjockleli-atillvhten kommer igån mycket snabbt, p5 v3ren i samband med knoppsprickningen. Den inre delen av veden, kamveden, h s t h endast av dödceller med inlagrade hartsämnen Dema ved blir ibland brun till fargen och har en stfidjande funktion. I de yttre delarna, splinten, from levande celler. Splinten &rockdi aMjande, men deasutom ledande och näringsuppiagrande Karnveden kr mer motst&ndskraftig mot rota 5n splinten. Stammens längdtillvax sker frAn delningmfivnaden i stamspetsen. Denna vävna be& likeom kambiet av sma, tunnvaggiga celler utan vakuoler. Delningsvävnade kallaa hämeristern Hoa flsen sker lSngdtillvaxten ock& f h feillvtixtiioner i nedre delen r av varje intemod. Strax ovanfor noderna tir s t d e t dSrfiir mjukt och far M d av bladslidorna. Dessa tiIlv~xtzoner att t ex kom kan g6r resa sig igen efter att ha slagits ned av regn.

l&#. Kambieå ny sildel och Lernia. I kortex r med korkarna och klyvöpp

&r det gamla. elbark, t ex hos ;samt en.h g r e l bok.

8ild 37.TlllvMmner, merlaiem, hos gr&

ROTEN

Rotens uppgift ä att t a upp vatten och naringsftmnen aamh att fasta plantan vid underlaget. Den vatten- och niinngupptagan ytan firntoras genom att rotitdr bidas. Dessa ä kortlivade nybildas oupphbriigen i en smal zon d r a rotspetsen, Hos vi vaxter fungerar roten ock& som lagringsorgan. t e x hos man kSirot och dahlia,

bark
Bid 3 Rot med rolhAr. .

rnas byggnad

Roten b ~ & , l b m etaxnmen, av hudvavnad, lednings-vnad och grundvfivnad, Hudvi%voaden liksom stammen, uppbyggd av är ett enkelt cellager och kallas epidemis. Ledningsemaden bes% av en sildel och en veddel. PIaceringen av sildelen och veddelen skiljer sig emellertid frAn den i stammen. P& ett tvärsnit ä veddelen stjkirnfmnad med ett fdr vane art bestamt antal strålar Utanf&r veddelen mellan stjthmuddarna ligger siidelama. Hos vedartade v&xter f&ekommer iiven hos roten en sekundSr tjocldek~tillväxtTillvihten sker fr6n ett nybildat kambium, som ligger mellan veddelen och sildelen.

@ tjW~kSllldxt

BM 3 . Tv&•nl 9 genom rot med mn d f imS

I rothalaen, dvs avergåagemeUan rot och stam, sker omplaceringen av de olika delama i ledningsvävnaden P&. l&ngdaiuttgenom en rot kan man se de o h delama B m ett o &r ratmOssa, delningszon, strackningsam,rothhwn och korkzon. Eotroös& skyddar delningsvävnade W roten tranger fram genom jorden. Nya celler i rotm6ssan bildas etandig-t i n i f d a I delningmonen bildas nya celler gom svarar Rir rotens ISngdtillv&t. I strackninmzonen sker strackirinsstillvEixt av cellerna, och i dessa

W

40,

Lanodsnitt genom rot.

;ena8 byggnad

Blld 42, Ollka typer av bladhar.

Iiiderartat utseende. Ibland kan det dessutom finnaa ett vaxskikt utta+ kutikulan, t ex hos arter och nejlikor, I epidermis finns klyuöppningur vilka avarar for gasutbytet med omgivnbgen. De flesta klyvfippningarna finns pà bladets undersida och antalet varierar mellan 40 och 300 stycken per mm2. E klyvöppninbes* av tvà p i a l i s e r a d e epidermisceller, s k n siutcelier. Dessa imehGl1er klorofyll till skillnad jfrhn 6vri'ga epidemisceller. Slutcellernas hervaggar &rfortjockade. Detta inedfhr att slutcellma andrar form beroende p& vatteninnehSllet.Nar slutcellerna ä saftupänd&rklyv6ppningarna 6ppna. Om d5remot vatteninneMl1et i slutceileroa minskar stangs klyvbppningama. Hos en del vaxter ar vissa eptdcmi~ccller omvandlade till hAr med olika utseende och funktion.

har p& gurkblad

kOriaihAr hos tomat

l

Inna&r epidermis, m a s t bladets fiversida,finns palISsadvdvnad som bestar av a v l h g a celler. Deasa fu rika p&IdmfyWrn, vilka absorberar ljus. (Se Fotosyntesen, s 3 ) I starht solbelysta 2. blad utvecklas mycket palissadvavnad, solblad, medan blad som a r lite ljus inte utvecklar någo tydlig palissadviivnad,skuggblad.

Bild 43.~olbiad't och skuggblad lh, v

I den. undre delen av bladet firma swmpu&vruzd med mera oregelbundet formade cel Ier. Mellan cellerna och i n d r varje klyvtippning films s h , lufŸylld hgligheter, intercellulamr, vilka fornedlar gasutbytet mellan $ter- och innerluften i biadet. Stammens ledningsstrangar fortsättegenom bladshaftet och ut i bladot d& de kallas m. Bl~dnewerna fdrg-renarsig rikligt och kommer pà sà satt i kontakt med bladets dia delar. Ledningastrangama Sr byggda p&samma &tt som i stammen.Veddelen ar vän mot bladens ¥oversid sildden mot undersidas. Hos och de gr6vsta ledningsstengama, s6mm i mittnerven, kan en sekundätjockiekstillvhxt aga rum med hjflip av ett hanibium. I anslutm ~ till ledningssträngamligger stuaevavnfld i f m av fiberg buntar.

fflsanhk*
/Ÿrsnhrga

astt*

l

sfttining.

ORGANISK FORENING.

VAXTERTM

l

'lade till h k

e

waai

Vid dema temperatur av& allt vatten i form av vattednga. Torrsubstansen bestar till störst delen av organiska foreningar.
Aven M v e t bortgå till &örst delen, lijksom ofta ochii klor och svavel. Den &terstade askan uter endast Ÿfigr fà proce! ' den urspnuigliga växte och innehaller foreningar av en m h g d olika grundanmen, t ex fosfor, kalium, magnesium, svavel, kaici-

akaftetoch ut gig rikligt och . delar. Ledomen. Veddedersidan. Hos ran en sekunim.I anslut'orm av fiber-

Bild 45. PofaŸsltnfllen kemiska samman-

vA~TERNAs
FORENINGAR
ORGANISKA

Vaxtemas organiska i h n h g a r fir ScSxast kolhydrater, ftstt och proteiner (äggviteamnenl Viktiga kolhydrater i växte iir socker, starkelse och celluloaa, Vikternas cellvgggar &r framforailt upp byggda av cellulosa och ibland o h av peldan. Iigoin och k i k c & Cellernas levande bestsndsdelar, protoplasman, utgora .av p t e i -

ner och nukleinsyror. Reserviiftrmg i form av stärkelse fetter m m, kan i viaaa växtdela utgören betydande del av tomubstaiisen. Bnqrner och hornner h a i m à dngder men Sr myckek viktiga föväxten Bmmesoi~tsätt.iuiig Enzymer k proteiiier, som r finns i de levande cellernas nmtoŸlaama De t-tter i &e och

m fl.

Om ett losligt ämnet ex socker, hgga i vatten l w r sig &m&efter
en tid trots att man inte r8r om i vattnet. Molekylerna i det lasta

fettermm, ubstsuiseiL
à ¤ mycket ifeiaer, som i gÃ¥n och iförLiikas

Â¥ vid

celleroftast

joner,

flnpb-6r

men behöv som

30

Vaxtea-aas fysiologi

..

m
BOTTRYCK

nad, s 18). NÃ¥vatten avgÃ¥f r h i de ytliga bladcellerna öka koacentratio. oen i cellsaften vatten euga genom osmos frÃ¥ceUerna runt omkring, som i sin tur tar vatten fdn Iraristrangarna. Denna s k transpirationesugning drar vatten genom de kanaler som ger milist motstÃ¥nd dvs trakeider och kar! i led-irangama~ veddel. Trakeidernas och fcarlens vägga blir vid derma transpiratiorngning utsatta fir ett hi'@ undertryck, och da ä de tidigare beskrivna vaggfdrijockmngamanädvandigf5r att kanalema inte skall byckas ihop. TranspiTatit.Â¥TinBiignin.ge marar for huvaddelen av vatten- och naringsfraiMporteQ i vaxten. ~emperatur, ~uftfuktighet och vindstyrka &rfaktorer som har &r inverkan p&vaxternaa transpiration. Eflemom huvuddelen av hmpiraticinen sker genom klyroppmiigarna pAverkas den ocksa av vaxtemas vattentillg&ngoch av ljumt. Vid tilltagande Ijusmangd vidgar mg klyi v à ¶ p p m n m mörkeäde stängda i

och

I

v lid 57. Gutetion h

genom re

~~~

Om man faller ett trad kan man efter en stuud se att &t sipprar Mtska &An stubben. Denna vattentraDBport fr&n rotcellerna och uppat i växte oraakas av det a k mftrycket, viket uppstar Ÿa vatten genom o ~ m m sugs in i roteellema. Pà v * nä16vtraden saknar blad, dvs transpirerande yta, transporteras vattraet enbart med bgäl av rottarycket. Deima vattenferansport; g&r vanligen under beteckningen savstigning.

l

Vaxteraas fysiologi

31

transportera vatten f d n rotan och uppSf l växten

AM! . .

l

TIC
GN

l

vatten

Blkl 51. Gutfaiton hos kom.

Hos unga gräsplantokan man efter Ijmnma, fuktiga natter se vatteadroppar hiingande i bladspehama. Detta fenomen kallas guttation och orsakas av rottrycket. DaggkApans vattendroppe i bladet äett annat, exempel pS guttation.
ValKnuppla6nineen m roten iker med hjilp BV osmoa och b m p att mltkoncenbtionen och M h n av oqpnkh &man y r G flr högrinne i cellerna b ute i xnarkyatskan. Denna upptagning sSgs vara pasaiv, eftersom den i t direkt ar h n d e av cellernas ne finmesom~attning.Upptagningen av nSringaainnen ä emellertid en. roer komplicerad process som krsver energi, viken frigörvid cellernas andning. Denna aktiva naringsupptagning &r darfor beroende av faktorersom pAverkar andingen, dvs temperatur, vatten och ayretillg5ng. N&ring&mena i marken tas upp i form avjoner. De olika jonerna tas inte upp i proportion till deras koncentration i

N w ~ p p genom roten

w..

.
viss måvalja ut lämpligjoner. Aven jontransporten fr& rothbn i till de ledande vävnad n kräve energi D& fortsatta transporten uppå i stammen sker med hjäi av vattendr6nmingen i stammens veddel. Harifran tar sedan de levande cellerna i stam och blad uppjoner, Denna upptagning & ocbA aktiv och mergikravaade, Hur denna aktiva jontransport & till vet man airnu inte helt i detalj, men nian antar att den &er med hjSIp av speriella b ~ o l e k y l e r som binder , joner vid cellmembranens utsida och fri@r dem vid cellmenibranem insida. Bararmolekylerna binder joner vid &g geaom jonbyte. Fik att byta positi-va joner (t ex K+ och Ca2"^) lämnabarama vatejoner (IT)i utbyte, och lm att binda negativa joner (t ex.NO,- oA H e d - ) l m b ~ o ~ e h y T viitekarbonatjoner (HCOg"")i utbyte, V&en tejoner W') och vätekarbomtjone (HCOg) frigkq vid vaxtern andiung.
niarhatgkan, utan växtekan i

BW 52. Jonbyte vld ett nflt-r.

MOE4ynk~en

Alla vaster som inneh4ller klorofyl! har'firmSga att ta upp ijw. Med hjdp av ijusenergin omvandI•vfixtenia koldioxid och vatten till socker och andra orgmiaka foreninear. Denna orocess kallas f o t q n f m ellex h~chssimiiationmh kan sammadatha med fibande formel:

Fotoaynteaen äemellertid inte sà enkel som ovansfc&endeformel anger, utan reaktionen sker i flera steg och vane delreaktion kfiver sitt @ella enzym, som finna någondan i cellen. Fotosyntesprocessen grundlaggande for allt liv p A jorden. Vid fotosyntesen omvandlar vatema Ijiisenergi till hmisk energi. Denna kemiskt bundna energi utnyttjas sedan av maimiskor och d&.

FAKTOItER

PAVERKAE

l?OTOSTNT]

BLADET - platsen Grfotosyntesen

Ljuset absorberas av klorofyl& som sitter bundet i cellernas klo" roplaster (se s 1 ) Klorofyll Sr en organisk forening av ganska 8. kompliceradbyggnad och bildas endast i belysta växtdelar kloroI fyllmolekylen ingåbl a magnesium. Det Sr huvudsakligen bladcellerna som inneh&ller mycket kloroplaster, och dar sker ocksà huvuddelen av fotosyntesen. Bladen kan. ocksa genom rörelse i bladskaftet oriefftera sig efter ijuset och &iiila in bladskivan s& att sà mycket ljus som mtijligb absorberas. Ledninp~trängmbildar ett tatt nätveri bhdet och kan transportera vatten, vaxt•iaring amflen och assinuIatioiisprodTiktertill och fråbladet. Koldioxiden k o m m in i blndet genom kIyv6ppningarmsom mi d ~ r antal, t fraaist pà bladets imdersida.. Via bladets intercellularer transporteras koldioxiden upp till palissadvivnaden. I d e m klorofyllrika v'.¥vna sker koìdioxidassmŸlatione

.

hos m - och skuggb~ r

Harifrsntar
eima upptaga aktiva jon-

.

celliembrabyte. Fö att ma /epner
-

Bfld 53. Fotosyntesen.
'<

i utbyte. V&vid växten

4,po.r)

;ta

upp ljus.

id och vatten.

l a o m e l b delreaktion cellen. 5 jorden. Vid
xrerggi

FAKTORER SOM
P~TERKAR FOTOSYNTESEN
Det äpraktiskt taget end& det synliga &et som S r verkaamt vid vastemas fotonyntea. Undantag Sr visaa rWger, som kan utnytija det ultravioletta ljuset. Av det Ijw som f a l k p&ett blad parnerar ca 10 % genom bladet och ungefar lika mycket reflekteras fråbladytan. Det; groas,fiuaat reflekteras emellertid betvdiiet mer ä de bvriea diglangdema, . . --o- - * vilket g6r att bladen ser @na ut. Vid belysning av en vaxt kommer fotosyntesen att ök nä buastyrkan iikar (se bild 54). N& ytterligare öfcnin av ljusatyrh inte medfönågo filmmg av fotosyntesen s vaxten vara Ijus@ miiUad. Det äd& nagon av de andra tiilviktfaktorerna som beg r h a r fotosyntesea. Om man 6kar ljuaetyrkan avaevart öveI j w m&ttoadsvardet hfmmas fotosyntesen p&g d av att ljuset d& bryter ner klorofyllet. Vaxtema ä anpassade till olika IjusBtyrkor. D skuggt&liga e vaxtema blir busmattade vid forhiillandevia l&gljusstyrka, t; ex Ortartade vaxter i skogarnas undervegetation. De Ijuskr&vi vaxtema blir mi4ttade forst vid h o w $usatyrkai Samma skillnad forekommer mellan sol- och skuggbhd p&en och samma v&, (se
. d

;ellemas klog av ganfika kelar. I kloroWgen bladr sker ocksa )m rhrelser i skivan sà att igarna bildar

w 54. ~otosyntesefisbaroerute av ljuset,
A btosyrtea

skumfid

vaxtaarmgs*

Koldioxiden i stort antal, rer traiisporklorofyllrika

nos sm- oen swggwtaa.

.

B I I ~ ~otosyntesens 55, bemande av ljuset

.

.

h

L

.

.

bad 56).

0 + 2 x ~ dioxid

/-vaxthus.

-

Under n d a Iju.&&åUande ä det oftast * e gn p&kolsom begrtosar fotosynteam. Luften innehålle normalt koldwxid-Detta f&d av koldioxid i luften haller sig n&gortunda ktunstant. Ny koldioxid produceras standi@ geilom ned* brytning av orgaoiak substansGenom att höjkoldioxidhalten.i luften kan man &a fotosyntesen och h e d tillvaxten. Dette utnyttjas ibiand vid -odling i

ln
FOTOSYNTESENS
SLUTPRODUKTER

Vid god belygniog och god ko•dioxidfillg& tikar fotosyntesen med temperaturen.Fotosyntegen Mrjar vanligen vid en temperatur av någrplusgrader och &r sitt maximum vid 20-30 T. Den mangd vestten som.forbrukas vid fotosynteen . obetydUg & och kan i och for sig aldrig bli den begrämandfaktorn, Vaxternas vattenbalans påverkaänd fotosyntesen, eftersom klyvöppning

De Bockerarier mm bildafl vid fotosyntesen anv-da vid uppbyggncid av nya celler. Samtidigt omvandlas de till olika finmen, bero-

ende p& vilken funktion de skaŠha i cellen. F5r uppbyggnad av cellväggabildas cellulosa, som b& av l&nga kedjor av sockennolekyier. Cellens protoplasma b& av proteiner, vilka byass upp av socker och kvävoch ibland iiven av

Blld SS. Fotosynteaena slutprotiuktef.

KOMPENS,

PUNKT

mimh f o b , Detta t o d e
hg.

>m k t h av na be&ir av 11mdäveav

l
Bik! 59. Ljusetyrkansb-waritanpA VWMrmS upptagning och w holcfloxid.
a!(iGt. Andt*MçÃ

o

!J*ng=l.

l

FAKTORER S<

PAVERKAR
ANDNINGEN

SOT att slutligen upphöra vSxten dar, Vid lagring av t ex s p d l och tradg&rdspmdukterhor man d e d e s balla relativt, 1 tempe%
ratur Gr att undvika orfdig tomubatanaforlust genom andiiingen.

DM 80. Andning6na beroanda av tempera(uren.

o

w

w -

En annau oraktisk Â¥konsekven av vad vi vek om temDemturens inverkan p&fotosyntes och andning, Sr att man bar f ? k a halla relativt lKg temperatur i växthu om betingelsema fotosyntes äd&liga p; grund av dahg belysning. Det Sr airnars risk föatt andningen fiirbrukar mer kolhydrater b fotosyntesen firm&rproducera. Det n o d a i I h (ca 21 %l à ¤ i a h i i d e t optimalt fir adniiigen, Sanka syreinnemet i l u h a avtar and-

~~~~

I
I

~mhingorn rökbern kväva^Om &deskom den vatbenhdt kan over 18 % forvaras lufttät forbrukas efterhand det inst&ngda syret och eädeskme grobmheh k m dA s j d a till noll Vid låuattenhlt i cellerna minskar aiidningaemymemaav& d e t och andaingen avtar. Förs en vattenhalt under 15 5% %r vid

v B^

fysiologi

37

m& y&

att iid des ko ro en d&. SM som hriimer ihop p4 detta sfitt

M 61. Andt•ngsfberoanrie avvmientlllCAngen.

J e g

~ndningen sker vid ni~mm syre och &rsalades en aerob proav cess. Om aoeker bryts ner utan.narvaro av ayre talar man o m jäsningDet äen anaerob process och leder till en ofullstandig nedbrytning. En del liigre organimer bryter ner swker genom jasrdng, t ex aij6lhayrabakterier och jastsYampar.

MJ~LKSOCKER-

MJ&AEYRA

+ ENERGI

Det finns m b g a o h slag av nijilltaeyrahafeterier. M&gra har f5tt praktisk anendning, t ex vid syrning av mjtilk, ostframtallning, insyrning av grönsakeoch enailering. Jddsvarnpar bryter ner aocker till alkohol och koldioxid eniigt denna fonnek

ROCKER-ALKOHOL+KOrnIOXTO+ENERGI

~aStaVampr anvands vid framsti~lmng alkoholhattiga *eav ker och vid bakning.
bn.
^a h&lla Sr iris-förat L fonn&rpro-

J^y¡t

i allmänhe anderna Sa- nodp& grund av igen och se. n vattenhalt tangda syret
i avtar

N ' r i n g S ~ p m g r d m variama, mm imieWer kloro@& ŸUverka självorgaDe hos icke g r à ¶ malta fimnen genom fotoaynteaen. ~e kallas (uetatrofa v ~ x t e r och utgijr ca 90 % av alla varter. vaxter 13estmde 10 % saknar Idorofyll och miste &t& skafiEa sig
organisk nSrmg &&n de gdna vaxterna. De kalla keterotrofa vaxter och indelas i saprofyter och parasiter beroende p& varifrÃ¥ de tar s h nering, Saprofyterna lever p&d-d, organisk snbsfcana. Hit hor mbga "bakterier och svampar som bryter ner d d a vaster och djux. Parasiterna hmtar s n naring fxÃ¥levande organismer. i M h g a bakterier och svampar parasiterar pÃv h kuIfcurvéutter Det finna ocksÃhSgre vaster s m lever som parmiter eller saprofyo ter, t ex vBtterosen (parasit)och kdörte(saprofyt). Misteln &ren annan typ av parasit- Den har blad och stam med Morofyll och.k m à bilda kolhydrater. Den v a e r pà grenar av t ex lind, !finn, apel, poppel och asp, och skder in sogorgaa i vardvaxtens v e 4 a s Blid 6 .TaltOrten Br sn saprriyt som v a e r l varifran den t r upp vatten och mineralämnenMisteln W 2

nemas verkader 15 % E r 1 9 % vid lagstiga

A

barrskogar.

darf-6~ halvparasit f5r

L

38 - Vaxtemas fysiologi

Blid 63. MIstalka&nd i trädkrona p i en
lind.

Â

Det Brekommer &s& att tv& v k i e r lever tiiisanmians i ett ftn-hÃ¥lland Mda parter gynnas av saqdevnaden. Detta kallas der tor sytlLhwS, och lavarna äett valkant exempel p& denna levnadsform- F5 artväxterna rtitter h i n e r man ofta &tigder av knölar Dessa knölai•mieh&ll bakterier som lever i symbios med ärtvä terna. Bakterierna binder luftens kvtive och bygger in det i organiska kviivefireningar som viixten k a n tiUgodogörsig. Bakterierna i sin tur & kolhydrater frhi värdvfutenKvavebindande bakterier ock& p6 rfitter av k ex d mh pom. En del av vara skogsträlever i symbios med svampar. Tradens rötte omspinns d& av svamphyfer, s k mykorrizabtldning. Svampen tar d upp kolhydrater rrhi trhdel-, som i sin tur tar upp kvave A och foèforforeninga frAn svampen. MAnga av &ra vanliga hattsvampar à ¤ mykorrimbildare och knutna till bestamda tradslag. Srntirsopp vaxer o h s t i tallskog, blodriska i granskog, larksopp i ansiutning till lär och aspsopp i anslukning till asp.

~~

a
l d 64. T v slleshdr och t b talon.

v xe a fysiologi a tm a

39

NÃ¥grvaster har speciella k6rtlar som av&ndrar dem, i vilket

insekter sedan fastnar. I slemmet finns speciella enzymer som
bryter ner insekten. P^ s& $&ttSr vasten ett extra narrngstillakott. Exempel p6 sadana insektsatande vaster äs i l e och tatiirt,

vaxtemas
utvecklingsfaser

' ' ' eras av en vegetativ fiss och en V $ x h m a utveckling 7 generdu fas. Den vegetativa fasen omfattar Weta groning och plantana tillvaxt. Den generativa fasen inleds med blomning och darefter filjer frukt- o+ WbildniDg. Hos viasa vaxter förekomme desautom tydligt markerade viloperioder.

GRONING - meta byggnad,groningsbetingelser och frorila

Ett fr6 beståav embryo, Wa (endospenn) och %skal. Embryot t
äKrjan till en ny planta. Det har uppstatt u en befruktad äggcel r genom upprepad deining, och b& av a d a g till rot, stam och lyartblad Gömfröi vaxfcer har ett eller t v A hjärtbla och nakenfrdiga vaxter har mellan fem och tolv hjartbtad. Vid groningen börjaf & rotanlaget att väx och nggot aenare atamanlaget. FriivitaTt innehålle~ p p ~ n a r i n form av t ex etarkelse, f t i g et

muans i ett

Detfca k d a a una ievnadsi av knalar. r med artvaxn det i argag. Bakterierndande bakpa

Blid 65. Langdsnttt g m kà mad valutVBChlad fravtel (vstekom).

och protein Hos vissa vaster, t ex arter och bönor upplagmä tir ringen samlad i. hjartbhden, Fr6skaief Sr vanligen torrt och hert. Det tjikar som mekaniskt skydd for embryot vid transport och lagring. De fleda fin har en viloperiod och n& den i r shit kan fröe gro, om tillgÃ¥ngep& &n, syre och värmà ¤gynnsam for WsIaget i
Vid groningen tas vatten upp genom i%skalet. Frht svaller och sà småningo sprangs skalet. Hos t ex- gurka och tomat tränge hjartbladen ut ur fMskalet. Niir de kommer upp i ljuset blir de grönoch assimilerande. Hos t ex arter och bonor staimar emellertid hj&tbIaden kvar i froskalet och tjihar som naruigareservoar. Groningstemperaturen iir olika fir olika vaxter. Sadesalagen gror redan vid 5-10 "C,lä gror bra vid 10-15 ' , medan gurka, C begonia och.&ga andra trädgårdsvaxt kräve25-30¡ for att
gro normalt.

-w.

'räden

:E S:
g,

ranliga hatt-

ida trddslag.
J=owi

Bild 67. Broning hos gurka (tv)
(t M.

NäWt tagit upp vatten ökaempaktiviteten, och upplagseaklare formkgar som transporteras tiU tillväxtpunirterni embryot. F6r uppbyggnaden av nya celler vid groluagen krSvs energi, som frigörvid andningen. F& andning krEva syre, som sÃ¥lede à ¤en viktig groningsfaktor. à „ r som f% ligga i vatten flera dagar gror inte utan fdrjäs och forstörs
näringe bryts ner till

Täxtemaiysiokgi

Ljuset inverkar ocksli pà grouhgen. Vissa %n gror bast i ljus, t ex sallat, balderabd och m h g a bmftrter, andra i rnfirker, t ex l&koch Skersenap, medan en del gror bra hade i ljus och mörker

Bad88.
(ron.

idh

.dkeraenop

eallat

baldaratir4

En del fr6n gror direkt medan andra nieste genom& en viloper i d ike groningen. Groningsviian kan bero pil att embryot ä outvecklat i f h k a %n. Embryote utueckŸn pågkynda i dhnanhet om de lägg fuktigtoch vid lag temperatur, ca 5 "C, k atratifiea ring. Exempel p& vaxter som kniver en köldperiof-r att gro iir äpple hassel, ask, tok och lönnFrihilan kan. o c h &bero p& tillvaxthamrnands substanser, s k inhibitorer, som kan Brekomma i fr-et eller i den omgivande fruktvävnaden Inhibitorer i frukfcviivnaden hindrar f i n a att gro medm de befinner sig inuti applen, tomatesr och andra Triittiga inikter. Inhibitorer som finns i sjalva fr6et forsvinner genom stratifiering eller Tirlakning med vatten. En tredje omab till i?&h Er fröskaletogeiwrntransltghet f i x vatten och syre. Detta firekomnier t ex hos rödkl6ver Denna frövil kan upphavaa exempelvis genom att man r s a &der frfiskalet eller ipr behandlar &et med t ex svavelsyra.

Bfld 70. Temparat vaxt~i.

l

ay 71.*potafe

wu. Bs

T~~~LvÄX ~

~ moner, praktisk använd ning av tillväxthormone och v&börelse

-

'ntlvfixtotlistamochrotepetsarwarniedatbengruppd r vakuolfria celler delar sig livligt. Darefter sker gtrackning av cellerna varvid stora vakuoler bildas. Cellernas foriaatta utveckling kallas differentiering och innebar a t cellerna far olika uppgifter. t Tillvkten pherkas av m e , Ijdorhållaude och tillgånge p& koldioxid, vatten och jaaringsämmen Tillviixten aker bara k o m ett visst temperaturomrade och for alla vaster finns en minimum-, optimum- och maxinwmte~nperatur. Temperaturvfirdena varierar for o& vaster, for olika organ, med v-tene åIde och med Ovriga tillvaxtfaktorer. Optiniumtemperaturen &r den temperatur gom ger den biata tillvaxten. F6r flertdet växte ligger d m vid m 25 'C. Mzn5mwnkmpemttmn f& flertalet m e r Sr 43-45 "C. Vid hiSgre temperaturer forsErs väx ternas enzymer, Friin och andra t o m växtdelar b e h e r sig i som

Vaxternas fysiologi

41

vila, kan tala högrtemperaturer. Minhumtemperaturenf5r tiUv&xh ligger for de flesta vaster vid ca O "C. Ljuset piiverkar h t o m fotosyntesen vaxtemas 1aUgdtillvaxt Plantor som f & i m6rker blir bleka, langa och gangliga och f¤ d, outvecklade blad Detta kan iakttas pÃpotatis som fatt gro i m~rker. Gror den i lins blir skotten dikemot korta och &m

i vatten. En 9 for vatten frövilkan iskalet eller

grupp

ling av celutveckling uppgifter. tillgangen

handlats under avsnittet om firtasyntea pà s 32. Tillväxte phvexkaa av apeeiella b e n , s k t•lIvfixtregieraJi temen eller tilluQxthornwner. De *verkar hels tiden vtetena utveckling och styr processer som IhgdtiUvSxt, blombildning, bladfall osv. Växkhomonernkmi delas i i aminer, gibbereUiaer och n cytokininer. Man har forsök finna specifika veriniingssatt hos de olika hormongrupperna, men oftast 5r plantans utveckling beroende av ett a m s p e l mellan de olika homongruppema. AwŸnem äde •wisolerade och mest studerade tillvaxthormonena. Det viktigaste naturliga a d e t Sr indolättŸcsy 0 som forekomer i alla h8gre växter bilda i tillvaxtpuiiirtema Det och transporteras sedan, till växten olika delar. Transporten av auxin fribi celi till cell ar polar, dvs den sker uppifrä och ner. Detta äen energikrävand process och vid syrebrist upphödeima Immp~rt. h e r kan dessutom @flyttas l s q e dxackor inom A vaxten via ledirnigsbanorna. Amin p i k r h r w ~ ~ r %h c hmportena frÃ¥ stam t ~ n d rotspehr till &ächimgmcme Auxh äverksamt i mycket i l&ga koncentrationer. hrskrider num en viss koncentration, olika fir olika organ, Mnimaa tillvEŸrteii Rottema à ¤liansligare iö auxin &n vsxtens Overiordiska delar.

l

a

-

G i b b e d i n upptacktes p& 1920-talet av japaoska forskare som Nijade intressera sig f&rverkan av angrepp av en sn6gelsva.mpp A ris, Risplantor som angripits av denna svmp blev mycket lbga och gängliga e gick D r kik akt gkilja frin fridm plantor. h e t , som avs6ndraa frå m6gelsvaaipeq påverka v&rtemas str5clmingstillv&rt och kallas gibbemllin. Det Esaa ocksS i m ter och man har genom åre hmit minat 19 olika gibberelliner. Föruto a t t gibberelliserna phverkar st.ra.ckitingstillvaxt.en kan de hämmrotbildningen, bryta knop* och fravila samt stundera hlombildningen och frukt.utvecklingen. GibbereIliner transporteras i alla riktningar i vaxten. Pà längravsthd transporieras de i VaXtensledumg~baBtor. CytoUnifier ar en treetje grupp av tillvtŸrthormone som Btimderar celldelning och ceIWclomig. P&rotbildning och rotutveckling ban de verka bgde stimulerande och h&mmande beroende p&kon-

sticklingar. Dessa rotbildningspreparat, gom man doppar stickling-

Med apikal inte vber s bort kom-

)etta pAverL

stammen,

/

r.

en4 ~ v ~ a v b he n kn a v d g r a olikasy d g auxiner som äkemiskt n&kliiktade med IAA.SM- 1 Mr endad anmdas till stam*' och toppsticklingar, eftersom skottbrytningen hos bladstickhgar hammas av auxin. En del ograamedel, t ex 2,4D, MCPA och andra f e e t t i k s y ror, bestsr av syntetiska ämne av aminkaraktar. H6ga auxinkoncentrationer leder till abnonn tillvaxt och plantomas dödEnhjartbladiga växteämindre kansliga ìo m i n 5 n a . tvahjartbladiga,vilket g6r desaa Samen anvandbara som (^riknedel i grämmt tor och sfxåsä Vid kartgaUring av frukt, @&t apPIen, anvfiiida homopreparat som imeh&llera h e r . Gibliereìlinerna filrmilga att bryta frhiia och si d t m m groning kom frökontrol och v&rtBr&ti•in Gwksorter med enbart honblommor kan f5s att bilda hanblommor med hjftip av gibberelliner. Inom tradgSrdanaringen anviinda en del synteŸsk ka.mmande substa~tserfor a t t ia- plantor med koria stja•icat ex CCC, phosphm mh dar. Dessa ämneanses håm bildandet av de nattdiga gibberellinema i vaxten Inom lantbruket används CCC föatt rainaka risken fhr liggsad, t ex hoa rigsorter med lånhaim. Ethrel ar e t t tillvaxtreglerande Smne som anvands for att häm a langdtilivaxten hos en del •mifevaxteatt stimulera blombildning hos ananasvaxter och phkynda fruhagnad hos t ex tomat, Nar ethrel kommer i kontakt med cellsaften utvecklas det itaturliga mopadshnet etylen. Qtokini~er kan a n v i b h &r atk stimdem ~ o p ~ h a bladstacklingar (t ex begoniasticidingar). Bebartdiing av begoniagtickiingar med en blandning av cybkmm och IAA ger positiv eEekt pA bådrot- och hopputveckling. VaXtrOrelser indelas i t r o p h e r och nasfcier. Tropism en r6relm som utfoira &tett bestamt hall i forhåilandtill den riktniog i kommer. Nastier utfors oberoende av retningiettionaterochbarafSrVUBfr&n&heilvander sig snart mot ljuset. Itetta valhSnda BrMlande ar ett exe-I p&
fo(0tropism. Ordet fototropim kommer av de grekiska orden fos, mm betyder ljus, och tropism, som betyder Mndning. Fototropismen forklaras av att ljuset pilverkar aimnfordelningen i vikten. Auxinkoncentrationen blir h 6 m i skottets skuggsida, vilket stimulerar till en 6kad celIstrUckmng dar, vamid skottet bfijer sig mot lpiset. Genom fototropism E vSxteniaa assimilerande delar besta r mhjliga belyaning. Jordena dragningskraft inverkar ock& pil viktemas w. Detta kallas for geotropism. Ordet ge0 betyder j o d GeotaMpismeo kan vara positiv, som hos rotter, eller negativ, som hos skott. Om man placerar en vaxt horisontellt bojer sig roten ned& och skottet uppat redan efter n&gon timme. Aven i detta fall Sr det fordehingen av amin som BrSndras. Koncentrationen fikar i rotens och skottets undersida, vilket reaolterar i att skottet b&jer sig uppå och roten nedåt Vad som orsakar dernia auxinf6rakjutning i v a ten vet man h t e ds5kerhet, m m man antar &tsm& partiklar i

e

n

B I I ~75. ~otoitropism,~mdnhftttanW I

shoft~t~ skuggas.

.noner. Au&t•Tota

r stickling-

Bild Auanhalten tena och iikottels undersida.

44

Vflxternas fysiologi

rot och skottspetsar ut&varen tryckretning som signalerar vad som
&r upp& och nedÃ¥t Klangetddar hos kl&ttervaxter&rkanaliga lur ensidig b e r à ¶ ~ och hjer sig mot den sida som bertirs. Denna typ av rörelsger under beteckÂ¥aliiii.zehaphtropisrn. Termen kommer av det grekiska ordet hapteh, som betyder taga i. Det välkänforhÃ¥ilandeatt en del blommor uppnar'sig p& dagen och sluter sig p&natten resultatet av förändri tempei

e

Bild 77 Hanloimism hos gurkkl5nge

ratur, temnosti, eller en FcWIndriag i Ijusfirhallanden,fot-nosti, Vårblommo visar en &iie kanslighet for teniperatarforSndringar. Om man siitter en tulpan i ett varmt rum vaxer kronbladen p& insidan och bioroman fippnar sig. Sätteman den sedan i ett svdt rum sinter blomman sig iter. Mång biommur •u-endaöppn pà dagen och reagerar &ledes lor ljuset, t ex näckrooch Ixmym Hos sensitiva, Mimosa pudica, viks amfibladen saroman och bladakaften ned& vid en latt s& Detta kallas flir seismonastl"frå t. det grekiska ordet seismos, som betyder jordskalv, Denna nasti beror inte pil någoshäckningst.iilvWutan pS att Lurgortrycket i vissa celler ajuder vid berkiring.

BLOMNING - kortdagsvuter, IA~lgdagsvaxter och
km~eratwhroende b k r v

q'\ 0 ^
e
\
'X.

H'

-

Bild 79. Murgrina. T v blad hos pianta j,lveniii stadium t h blad hos p,ano

1

i

atdre istcxlfum.

sitt liv olika utvecklingsfaser, i grova drag en vegetetiv och en generaliv r s Under a. den vegetativa fasen tillviher plantorna wh bildar standigt nya blad. N à ¤vaxten fivergÃ¥till den geuerafciva fasen bildas blomanlag, vilket sker I b g t iman knopparna ä synliga. Hos en del växte forekommer ett tyd!i@ ungdomsstadium (juvenilt stadium). D v h e r piantorna endast vegetativt ocli har ett amiat utseende A ä n k de blir äldreExempel pi3 vAxter med tydtig juvenil fas murgrönaäppl och citrus. Hos murgr6nan ar plantan krypande och har Ihkade blad under den juvenila fasen. Senare ufcvecklaa upprattväxandskott med hela blad, och under denna fas bildas ocksÃblommor, FMplantor av äpploch utrus har under si tt juvenila stadium tydliga tornar, En bhnuna Sr etit ombildat skott och blojnbildning irmeb&r där fir att skottspetsama sfcaller om sig uch borjar utvecklas till blommor. Man skiljer pà un@ygf~tng au blwnknoppar (induktion.)och

D blommande växtemgenomgfir uiider e

v x e n s fysiologi a tr a

45

rar vad som

harsyra. immm wit

wnasttfran
lema

d

prfcrycket i

O

12

24

sa. utveckfaa. Under Indigt nya is blomanlos en del
; stadium). t utseende enil fas à ¤

e

Daganeutrala vfixter blommar oberoende av de mörkoch ljusa periodernas varaktighet d e r dygnet Till de dagmeutda väx tema hor t ex saintpaulia och tomat. Det ficker att bladen, eller t o m ett enda blad, utafttts fin? den ratta fotoperioden for att blommor skaŠbildas. Detta tyder pà a t t det i r rikt hormon som bildas i bladen och sedan transporteras h till skottspetemm Man har emellertid Simu inte kunnat isolera.
&got s&dant

anme.

En del vihter ar beroemde av temperaturen f5r a t blomma. N& t
blombildningen fir beroende av att vaxten utsätti låtempera& tar Mar man om vemalI$ttttOn. M h g a tv&ariga vfcrter beroende av kyIa %r att blomma. Hos t ex morot och beta bildas forsta h t en låbladrosett och andra Aret sker en kraftig &ackning av stjaken samtidigt som blommorna bildas. Höst-formerttav t ex råg vete och raps behfiver ocksh en k6ldperiud for att blomma. Hos de fleste. v3xter som äberoende av kyla fdr att blomma &r det toppmeristemet som roAate utsättafor låtemperatur. Hoa en del växteräckedet emellertid med atfc det fuktade frnek utsEitta

krypde

*

utvecklas fas bildas r s i t t juveneb*
I

dsr-

ffll blom-

ktion) och

i

BiU 83, Vamallsallon hos morot. T v Brala

Amoch thafldra

aret.

46

Viktemas fysiologi

a r kyla. Man k an t ex fS hhtvete att blomn ~ samma å som det A, om man later kamon iWtter d e m fQren temperatu vatten, och. sedan i
Fniktaattningen Bnarkeraa av att frukthmet i blomman böna 3 väx och itt-vecl•l till frukt ~arntidigtaom de tivriga blomdelama vissnar och faller av. Hoe B k skenfrukter tillIvSxer iiven andra delar fruktäret och ingå sedan i den &di i- frukten. Fmkfcssttningen inieds i bildas i pollensacki na utvecklas till e n vegetativ och generativ k h a . N5r polhkor. nen hamnar p&pi; killens märkgror de och en pollenslang växe nar aartnm =+ift-n+ till fruktämnetSamtidigt som polienstangen tillv6xer delar sig den generativa kaman sà att tvb epermakiimor bildas i pollemlangen. Fruktamnet innehaller ett eller flera fr-amnen. I varje f r t & h n e finns en embryosŸck som äomgiven av tvA F '"' hinnor. Vid fi-oiimnets Gvre del har dessa hinnor en Gppning, den s k fdSmnesmumen. Embryosacken inneh5ller sanmidagt 8 k h o r . 3 ligger i den ft-h~re delen, 3 i den bakre delen och 2 i mitten av embryo~iicken. Av de tre kirnoma i den ffimre delen utgör den ena av aggcellen. De tv& i mitten sarnrnansmältetill den. s k centralkarnan, som aåledeinneh&llerdubbelt SS mång kromosomer som

Bild 84, Frhas in

r
fr6s6tining i ena h;

..

BŸLav..

atilt

troamm

EFTER BEFRUKTNING

1

Mfir pollenslangen trängein i embiyodcken firenar sig den ena spemiakArnan med figgceU& och den andra med mntralktirnan, Detta brukar kallas dubbel befruktfung. Äggcefle bildar e h r befmktningen och upprepad deining ett em6ryo. Centralkflman ger upphov till fMWta (endosperm) och frtihtieshinnorna bildar friiskdet, Nar f 1 - 6 utvecklas bildas tillvBxŸiorrnoner som auxiner och ~ gibberelliner, vilka psverkar fruktutvecklingen. Fmktbildning utan fron kaUas oartenocami och forekommer nonnalt hos t ex . .- . . . . . - . . a -. . . .. slanggurka. Frukten innehSller da inga utvecklingsdugliga M . n Man kan ocksi f fruhtbiidning utan &n genom att behandla 3 blommor med auxin el l er gibberellin.

even andra
EcteAmktr pollenkorn dottercder-

i @enkorr

Bpple som blivil assymatriakt p g a ding frössittnin l ana hahtan av fmktsn

Hos en delvaxter, texmaskros, kan aggcelleautvecŸasti grodd utan befmktmng, B k partenogena Mutvacklingen utövaen tnycket jrrafŸg stimulerande verkan p& fruktens tiltvaxt, Fr6nos betydelse for fruktutvecklingen kan studeras p&ett apple dar frtibildningen slagit fel i ena halvan av ,f * ~ ~ ~ l d&asymmetriskt till formen, Hos jordgubbar, blir e t som ju bildar sainmansatta fruirter med talrifea s m à notter pà den uppaflllda blombotten, ar det fr*t i varje soni stminlerar tillv-n av blombotten. Om msn tar hort n6ttema p& ett tidigt stadium utvecklas inte jordgubben. Tar man bort n6tterna p5 tvii motsatta sidor blir jordgubben platt. Under frukternas forata ufcyecklingsfas dominerar dehiingBtillvfisten, dhrefter tillvSxer cellerna i volym och sedan inträdemognadsfasen. Under mognwien sker en genomgripande f 6 W n g av frukten. Hos k6ttiga frukter blir finiktkwt Ifist i konsishsen beroends p& att pektinämnenbryts ner. F ¤ à for&ndms let bryfca ner och de Mda, gula och bl&farganmena utvecklas

uje f r à ¶ b

ihinnor. Vid k fr6Smnesnor. 3 ligger
T

;CentralMr-

lommer som

vAXTERNAS

VILOPERIODER

Vaxtemas tfflvaxtperioder a v i m ofta av viloperioder. Tidigare har fr&vila beskrivita (se s 40). Hm vår 1Bvfallande bmakar och trad intrgder t aamband med 16vtXliiingan en knoppvila, Denna vila induceras av dageltingden, dvs under kortdag&rhMlanden Svergar knoppama i vila. En jiysiologiak foråndrh i toppmeristemen g6r deasa mera motatandakrafliga mot kyla och torka, Vilotillatandet kan i t brytas forne knopparna under någrveckor utsatts lag temperatur omkring fryspunkten). Man- mtar at det bildas tillvaxth$imande ämnei knoppama t och att dessa ämnebryts ner vid låtemperatur. Efter hylperioden kan 1 dag och v h n e vscka knopparna ti11 arnyad & i vitet. Hos l6kvaxter intrader vilotiLUstandet under lSngdagsfirh&llanden.. MkvEixtemaB tillvaxt och blomnhgatid intraffarunder våren da dagama ar relativt korta. N& dagarna blir lgngre bildas nya lökaoch tillvaxten upphör Lakarna vilar under sommaren, h6sten och vintern. Kylan under vintern bryter vilan, sà att tillvaxt och blonming kan sätt ighg nävårv&rme kommer.

r6f

einbry~~kden ena av

jordgubbe dar en dei kin tagtts bŸr

vecklas och att starkeise och fett omvandlas till socker. Hos torra fmkter bildas sterniler i fruktvaggen, klorofylle bryts ner, vSggama torkar och blir ofta Brvedade. Under mognaden avger dinga. k6ttiga frukter kj&m som ett fllagsmognatisframkallande hormon och man kan pA konstgjord * g piskynda fruktmognaden genom att tillför eiylengas-

m

att en a t &alt kunna leva vidare mÃ¥st den f à ¶ d t sig. r F&fikningen kan vara konlöeller k6nlig. Vid den kflol6m 'R&ningen. bildas vegetativa fortplantningsorgan mm utvecklas till nya plantor. Adagen till den nya plantan kommer vid den koniös firilkningen alltid frSn en &räldraplanta Vid den könligfir6kningen bildas köncelleav tv&slag. Dessa Breiaas till en cell, eom

Fö

BII~I87. ~ v p o l t l n a l

sedan ger upphov till den nya plantan.

Hos dmga v&xter firekoinmer k6nliia foröknings k vegetativ fb16kning,jamaides med den. k-nliga firökiiingeii Inom fcradg-lin gen utnyttjas ofta de kfinlm fdrfikningsetten vid foröknin av pIa~otmateria1.Som exempel kan ngmnas
stickliJigf•jr6kniav ett stort antal h k v w e r , ympning av frukb träd okulering av rosor aamt m&ternfonYkning. Potatiseua forök ning via stamkndar och foröknin jordgubbar via ovanjordiska av utlöpar äytterligare exempel p&könI6sfrjrihingmatt. Mhga av vÃ¥r perenner (flerariga vaxter) bildar ett forgrenat rotsy6tem och fortikas genom deining. M h g a besvibliga fikerogras sprida p& k6dövag, t ex Ã¥kerias tel, som bildar djupt gSende rotskott, och kvickrot, Bom skickar ut underjordiska utlöpare Andra exempel p&k6&a firfikning Sr bildandek av groddknoppar. Hoa t ex backlöbildas groddknopparna i blomstallningenoch hoa t ex sval6rt bildas de i bladvecken, Vid vegetativ föröknif&rde nya plantama samma arvsdag gom moderplantan. Alla plantor som h•irstammf A en och samkn ma moderplanta kallan klon och Sr egentligen en och eainma individ. Äpptesortern Cox orange, AkerÃoch IngridMarie, &r exempel p&.olika kloner,

Blld 38. KwspoHinall

BItd 88. Afla vegetaht föröka plantor [a och b) m h&rstammarfffln samma nwdefptania W s klon. a

VAxkrnas fortplantning

49

Den könligforökningeomfattar pollinering och befruktning och Ieder till fnikfc- och fabilning. Vid pollinering &verf&a pollen till pistillens märke Pollenkorn som fastnat pA market mhte d&efter gro och vaxa ner till ernbryogiicken fir a t t en befruktning skall kunna aga rum (se vidare s 46). Man skiljer mellan sjEilvpoIlination och korspollination.
Sjalvpollination innebä att pollineringen sker horn m blomma. Blonunoma hos de sjfilvpoltinerande vfixtema &r vanligen am&, diskret fargade, saknar doft och producerar ingen nektar. Ofta öppnasig inte blommorna vid tiden for pollineringen. Hos vikter med självpollinatio har variationen individema emellan minskat starkt, eller i extrema fall upphhrt, eftemm onAombinationen av arvsanlag snabbt avtar. Ur odting~~ynpinkt &rdetta en fordel eftersom sorterna l&tfcarekan h5ilas rena. Sjiilvpollinerande vaxter har p&bekostnad av variationen fltt en fiakrare 'fröaattning Exempel p&sjSlvpollinerande vibrter ar kom, vete och havre. Hos visaa vaxter finna mekanismer som firhindrar @Sypoi•in t i a Det kan medfora att pollenkornen inte gror p& piatillena märki blommor pa samma individ. Man talar d5 om ajalvsterila vfixter. Detta forekoromer t ex hos en del fruktsorter och Sr en faktor som rnitste beaktas näman anlagger en fruktodling. Andra orsaker till att sjalvpollination forhindras Sr a t sthndare och pist tiller inognar vid olika tidpunkter eller att blommorna ar enk&nade och sitter pà skilda individer.

f i Eig. a %nl6sa for&1

atrccklas till i den kedha amliga forök l en cell, som

kan nfimnas •i fruktav atisena förok ovanjordiska

lat r
t ex Akertiann skickar ut

&D

tillningen och
na arvsanlag a en och narosamma indi,e,Sr exempel

Korspollination innebily att pollen bvefl~ra fr&n blomma till en en annan. Individema hos de korabefruktande vaxterna blir mer Biter mindre olika. Ntir pollenet 6veriors frSn en individ till en annan omkombineraa arraanlagen, och en genetisk variation uppkommer hos avkomman. Pollenet overföri regel av insekter eller med hjdp av vinden. Iwektspollination &rvanligare an vindpollination och forekommer hos flertalet &&r och hoa vissa trad, t ex äpple lind och Mgg. Vår vanligaste pollinerande insekter äbin, humlor och ijarilar. Deasa besfiker blommoroa for att hiimta nfinng i f o r n av nektar (honung) eller st&ndannjfil. Lysande farg och sterk doft lock insekterna till blomrnoma. Poltenkomen k klibbiga p&ytan o fiirsedda med taggar. De fastnar darffir l3tt p& insektas feropp oc fivediors latt frfin blomma ti31 blomma. Vindpollination f?rekommer hos alla n a k e a i g a vaster hos hängevartergras, halvgras m fl. Pollenkomen hos dessa vaxter Sr oftast mycket Ifitta och Rrsedda med m& h.fts5cl•at ex som hos gran och tall. Mengden pollenkom som produceras kr vanligen mycket Btw, vi1ket ar nt3dvandig-teftersom en stor del av pollenet gAr ftrlorat under spridningen med vinden. Blommorna ar V E I ~ I ~ ~ ~ Q oansenliga, saknar farg och nektarier. Vikter med vindpollination hkmrnar ofta p& bar kvist, vilket underlattar pollineringen. Detta forekoinmer hos b Ia sgig och hassel.

C h A och latta frukter och M n @ds med speciella flyguu'attningar i form av hfirpen penslar feins t ex hos de korgblommiga v&xf De bildas av fodret och aitter samlade i frt säliir hela fr6et tackt av h&r.Hos alm, bj6rh WI JUUH ar ~ U L L Utia I forsedda med vingar som bildats av fmktamneavtiggen, Hos lind bildas vingen daemot av ett hfigblad.
q

maskros

VAD MENAS
Vattenspridningav f i n och frukter &r mindre vaalig Sa vindspridHing. Myr-, strand- och vattenvaxter sprids emellertid ofta med vattendrag och havsstMmmar.

a

SPRIDNING MED VATTEN

spridningen av m h g a växterEkollon och hasselnotter sprids offca p& detta satt.
hater. T V

En tredje spridningshjatp ger djur som iiter frukter. %dana frukter Sr oftaat saftiga, v&lsmakande och har en iögonfdand sterk &g. Den k6ttiga delen av fnikten htyts ner medan fröet som
tir skyddat genom ett ffiskal eller en kraftig fruktvägglamar

djurkroppen med exkrementerna.
Mång av v h kulturvider och ogrä har genom maimiakan spritts fråett land till e t t amat. O m s kan l&tt Blja med fr&n ett odlingsomr&de ett annat genom jord, redskap och uteade. till

SJhVSPRTDNING

a
Rh) 91. Sjaivspridnlng hos M v a .

Hos en del v&xter kan fi--n och frukter genom &-skilda mekanismer almgas ut f r h växten mogna frokapslama hos t ex en del De &va-arter spricker s& v8ldsamt att delfrukterna slungas u l&& t

fran modemlantan.

firniiska och

ta har de dS
vingar. H&; ? *

a tex äfruktema
en. Hos lind

in vindsprid-

Lid ofta med

ningBorgan i alsen eller i kan nämna
ir sprids ofta

mhniakan med &&n ett utsade.
ida mekaniaostexendel gas ut langt

Den svenska botanikern systemet vid namngivning tvà naron, ett slokt- och ett artna 'latinska" eller vetenskapliga n Slgktnanmet ar siledes gemens likheter medan artnamnet syftar p&nfi skap hos arten i frÃ¥ga Som exempel han lium pratense, och vitkliber, Trifolium repena. trebladig och à ¤ gemensamt fbr bd v-nde p&ängamar och repens be Vaxtens slaktnamn skrivs alltid m medan artnamnet skrivs med liten.

BBd 93. Kels hm

~AXTREKETS

IRJVIJDGRUPPER

Alla vfixter som har blommor och bildar fron kallas fivcteter eUer blomvSxter. Den vetenskapliga termen &r dessa vaxter iir fanerogamer. Vftxter som saknar blommor och som. mrtikar sig med sporer kaiias sporvaxter eller kryptogamer. RWfixterna Sr antingen görnfroig eller nakeq%Iga. Hos de @mfMiga v-terna sitter f ~ n a inneslutna i ett fruktSnuie. De nakenfrbi- v&terna saknar fruktämne fHna sitter nakna,Till denna grupp höbarrtaden. De gömfrdigväxtem indelas i tvahjdrtbladtga och enhjŸrtbla &a. Exempel pà familjer bland de tvahjftrtbladiga vftxtema Sr fiockblonimiga, korsblommiga, Iiippblomtmga och Ttorffblommiga, Gras, Iiljevaxter och orkidber ä familjer bland de enhjkrtbiadiga vaxtema. Sporvaxtema bildar inte någo såda enhetlig grupp som fr&vaXterna utan omfattar istallet flera sinsemellan skilda grupper. TilI spow&teroa. höbakterier, alger, svampar, lavarf mossor och ormbunksuaxter.

SPOWAXTER

- KRYPTOGAMER

Bild 93. Fröväxt och sporvdxiw Sr v m kets huvudgrupper.

Sporvaxter (kryptogamer)
BYGGNAD
Bakteriema ar mycket eskla organismer. De flesta &rencelliga, dvs de besfcSr endast av en cell med en tunn, fast cellvk~g omkring cellinnehAllet. Denna celtvilgg bestSr doek inte av celltiloaa, soni hos de hhgre växtema Cellernas storlek varierar fr&n0,001 till 0,OI m De h vara kulforrrzude, .~tavfarmucie eller spiralv~dnu. MSnga bakterier har rörlig utskott, s k cilier (gissel), med vara hjälde kan firflytta sig ivatten, Bakterieceller har en cellk#irna, men denna &rinte klart avgransad frå cellens övrig innehS11, eftersom den saknar karnrnernbran,

,er

Sr fanero-

kar sig med
6i&a.

Hos de ikt-e. De r nakna. Till

taitformede bakterier

stavtormade bakterier

~RQKNING

upp

ilda grupper , mossor oc1

Bakterierna arökaaig genom deining, vilken ur betingelser kan g& mycket snabbt, ca 20 minuter. rier gynnaa av en fuktig, mhrk, svagt alkalisk och relativt va rnilj5. Den optimala temperaturen for bakterierni mellan 25 och 35 "C. Vid foramring av livsbe d n g a bakterier Överg i ett s k vilstadium. Vakbanhalten i cellerna minskar, och omkring kärna och en del av de" övrigcellinnet h&llet bildas en tjock yttermembran. Denna vi motet&ndkraftigmot viime och kyla. Under gyi insamnia forhå tanden spricker vangen och bakterien Iran &terfortsiitta att leva e

normalt liv. Genetiaka under&kningar har visat att aven konhg fortplanhing firnkommer ho^ b a ~ ~ r i ~
Ngstan alla bakterier saknar klorofyll och kan W r inte ajalva blda organisk substans. En del Sr saprofifer, dvs lever pà dihi, organiak aubstana, och andra pamsiter, dvs lever pà levande varelser och bildar @Riga ämne som akndar eller d * vSrdorganismens celler. MAnga sjukdomar hos människor djur och vfixter fraiakaŸa av parsusiterande bakterier. P v&ter yttrar aig symtomen oftast som à svulster eller blCLa, ofta illaluktande riitor p de angripna delama. & Som exempel kan namnas r i n g d a p& potatis och rotkrafta p& rosor. De sapmfytiaka bakteriema spelar tiŸsamman med Bvamparna en viktig roll vid nedbrytningen i marken av organiek eubstana. Vid denna nedbrytning, m m kallas firmdtning, frigiira m h g a grundtlrnnen som vB~tema sedan p&nytt, kan tillgodogfira sig. En annan viktig p p p av bakterier som lever i marken ä nitrifikotionsbukteriema,som oxiderar ammonimkvave till nitrit och sedan vidare till nitrat. De flesta vaxter tar upp bGve ifonn av nitratjoner. Kuavefirande ba{jvaXtbukterier har fdrmiiga att ta upp fritt kvave ur Iuflen och bygga in detta i kv&vefireningar som de högr vetema kan utnyttja. En del bakterier à ¤ aeroba, dvs fordrar tillgAng pà syre. De bryter ner kolhydrater till koldioxid och vatten.. Andra bakterier lever utan syre och kallas anaeroba. Kolhydraterna bryts d& inte ner till koldioxid och vatten utan till n&gonenklare organisk Erening. En sÃ¥daprocess kalias jasning. Vid smärsyraj$imin och mjtilhsyrajiianing ädet bakterier Bom ar verksamma. Den bekanta alkoholjasningenfrmkallaa emellertid av jLttsvampar.

BYGGNAD

Algerna Sr betydligt enklare byggda h de h@re växterna &r De

en- eller flercelliga organismer, En de! Sr mikroskopiskt smA medan andra ar mycket atorvuxna. De st6m arterna best& vanligen av en s k bSt, en enkel, flikig eller grenig del som gitter fast vid klippor och stenar under vattnet med hjalp av en skivliknande hPlIanordning. Under stadium, av ain utveckling har de flesta alger gisse!, med vars hjiilp de kan simma omkring i v a k

BAde könli och köiil fBr6kning forekommer hoa algerna. Den hdnlha sker genom delning eller genom eporbildning. Vid den k6nliga fortptantomgen bildm k&meIler, sk gameter. N& tvà gameter srniilter sanunan bildas en zygot, som utvecklas till en ny individ.

LIVSBETINGELSER OCH FOREKOMST

Alger à ¤autotrofa vaxter, dvs de innehSller klorofyll och utnyttiar ljusenergin for att bygga upp organiek aubatans av koldioxid och vatten. Aven andra firgämne medverkar vid fotosyntesen, t ex karohner, xantofyller, fymeyaniner och fycoerytriner. Varje alggrupp har vanligen en bestsnid kombination av dessa pigment.

Vihtriketa indelning

55

A äve könli
Gr inte sisiva i lever p d 3 , A er p&levande

w OS. BligFOna alger.

De flesta alger lever i vatten. De alger mm forekonuner p8 land lever t jord eller p&fuktiga tradstamrnar och atenar. Algema har stor betydelse som näringska1E for fisk och andra djur som lever i vå vatten. Alger användocksh a m manniskofida. Flera arter odlas och i Japan in& alger i namn form i den dagliga kosten. Exempel pi3 alggrupper ar blAgr6na alger, grfinalger, brunalger och rodalger.
vatianblomning l

Anabaenn blldar oila e k

aen oftast som ripna delarna.

förorenad vatten

nisk substans.

kgtirs mSnga logör sig. i marken ä vävtill nitrit vSve i form av
t t upp fritt a

BlAgr6na alger har viaaa egenskapar gemenaamt med bakterierna. De saknar avgränsa cellkam och Brökaaig genom delning. Ffirutom klorofyll inneh3ller de blfigr&na algema det blil fiirgamnek fycocyanin och det röd f'rgamnet fymerykin. Dessa fargamnen ger algema dess blAgröna ihland nSgnt d a , &g. och Bl&@na alger firnkomer i b&des8tt och salt vatten. En del fir viktiga planklonorganismer och litgö den huvudsakliga f-dan fdr fiskar och andra djur i vÃ¥rvatten. P& biomkrukor, fuktig jord och fukfciga stenar ser man. ibland en @nbelSgeing, som oftast ar ett lager b l à ¥ e n alger. Exempel pk blA@na alger &rAnabaena och i
~~yngbya.

som de h6gre

GNnalger ar vanligen helt Wna till fargen, beroende p& att klorofyilema dominerar over de andra fargämnena Cellkaman hos dessa alger Er avgrhsad frsai cellens 6vriga innehAlI. De flesta grhalger &rekommer i sötvatten, endast ca 10 % finna i saltvatten. Man finner Sven dessa alger p&och i fuktig jord, pS triidatammar osv. En del slakten iimehilller mycket äggviteämnoch har pA aenare tid börjad a s for proteinframstallning. Exempel p&@ n ia l m Sr triidgrfina, t a m t h g och "rullklotet".

sitter fast vid
S kivli knande kling har de

ring i vatten.

algerna. Den
ing. Vid den

iter. Nar trtlaa till en ny

och utnyttijar koldioxid och
iyntesen, t ex x. Var'e alga pigment,

+

Brunalger innehaler k t o m l tal xantofyller. De senare ger f . Bsien Sr alltid flercellig oe * blad- elim bandliknande. Niistan alla bninaiger ar marim, forekommer niest i hav dvs dar de u w r en vgsentlig del ai? tsngvegetationen vid havsstrh dema. I kusttrakterna anvSnd~ I&ngen ibland eom @sel och j o fOrbättringsmedel Exempel p&ein brunalg ar blfisthngen.

56

Vaxtriiets indelning

la aiger gemensamma färg
"rtafet rBdalpx en riSd
e mängd

m.

na iir 6vervagande marha och fdrekommer frdorallt up, ner till 200 ra. Ter erhalls pektinartade amen, t ex agar aom anvinds edelsindustrin och till fasta substrat vid odling av bak-

svampar. En del r6dalger innehålle mycket kalk och arior som jordfirbattringsmedel. Exempel p i en rödal
som växeA)havssti-andef pi0,s-15.0 m djup.

Alla avampar fir uppbyggda av rner euer niindre ffirgrenade avamptrAdar, 5 k hyfer. En tnassa hyilrhdar tillsammans utgö svampens mycel. Detta kr oftast luckert och liknar spindelväv Hyferna ä hoa de flesta avampar flercelliga. Cellvägge best& inte av cellulosa, som hoa 6vriga vaxter, utan av ett kitinartat

Â

hne.

HOB de vanliga skqgwmpama befinner eig mycelet nere i t ex marken. Hos paramterande svampar befinner det ~ i vanligen inne g i den angripna vaxten. Äve svampens synliga delar, fruktkroppar, bestar av hyfer.

FOROKNING

Svampama f i i r f t h genom olika typer av sporer. De sporer mm bildas p& kfinlh v& genom a v m frå hyfandarna kalim ~ konidier. D p&ktiniig vgg bildade sporerna utvecklas oftast i eller e pà olika typer av fmktkmppr.

LIVSBETINGELSER OCH

Gemenaamt &x alla avampar &ratt de saknar klorofyll. D ä e heterotrofa och lever m m parasiter eller saprofyter.De parmiterande svampama äoflast svara. skadegiirare.Vissa av dem ästrfingt specialiserade till n&goneller nAgra niirbeaItiktade v&rdvaxter,t ex rost- och mjöldaggevampar De saprofytiska svampama, som lever p& d6tt substrat, bryter ner organiskt material till enkla Breningar. Deasa svampar kan

~ w ~ ~ i lb~i(j k i s av

-

fiirg-

en. r5d farg.

ibland bvergA till ett paraaitäxlevnadssätoch upptrada aom skadegdrare p4 odlade vaster, frkimt da &dana vikter som p&ett
eller a m a t a i i t t ar forsvagade. Svampar har ung& samma krav p&vattentillghng och temperatur som bakterier. Svamparna trivs emellertid vid ett lagre pHvarde. Svampar och bakterier konhurrerar ofta med varandra och vissa svampar bildar substanser som dödabakterier, t ex penicillin. Viktiga svampgrupper Sr slemvampar, algsvampar, sporsacksvampar och basidiesvampar.
Slemsvampar b d av en flerkenÈi protoplasmamassa. Trollsmöäen slemsvamp som ofta firnkommer pil multnande ved i fonn av en gul slemmig massa. En annan slemsvamp wsakar khmprotsjuka p&kåoch andra korsblomstriga vaxter,
Bfld I00 Klumprottluka hm kil.

bakeet kalk och

p& en rtidalg

fårgrenad mans ut@r apindehav. geen best& ;t kitinartat

ycelet nere l inligen inne , fruktkmp-

Algsvampar ar encelliga bl&- eller slangformade bildningar. Namnet kommer av att den kfinliga farfcpiantmngen liknar algernas. Bland algsvampama finns m h g a sv&m~Sxtparasiter,L ex potatisbladmögeoch saliatebladmögel Potafisbladdgel bildar e t t vitt ludd pà bladens undersida. Det à ¤svampene hyfer som vher ut genom hlyvfippningarna och avsnö vegetativa sporer som IStL sprids med vinden. Desaa sporer kan gro direkt, men vid mycket fuktig vaderlek ger de upphov till gisael~orseddasvfirmsporer.Denna svamp orsakar mbs&brumiita i knftlama hoa potatis.

Sporsficksvampar utvecklar ett flercelligt, rikt Brgrenat mycel. Kfinliga sporer bildas inuti sporsQckar i fruktkroppen. I varje sporsäc IiiMas vanligen 8 Bporer. F6rutom dessa htinliga sporsiicksporer fsrekotnmer ockd konidier, villca av~tifirs fran speciella hyftradar. Inom denna grupp firma bhde parasitiska och saprofytiska svampar. Exempel p& parasitieka svampar Sr fruktmhgel och nyöldagg Frttktdgel à ¤ en spmefickavamp som angriper tipple, päro m fl frukter. P& frukten biidas ringar av gulvita konidiesamtingar.

sporer som ama kallaa oftast i eller

schematisk blld av fruktkroppens byggnad hos en sporshcksvamp

Mjfil(fewgswmparnabildar ett mycel pà vardvaxtens y a och at der in sugorgan i det yttersta cellskiktet. PS mycelet bildas koni-

tnikikropp som innehiiler sporaSckar och
Ifcwdsnltl @enomen fruklkropp wrn -1 Mlier en sporshck mad 8 sporsr

'O4

Saprofytiska sporsäcksvampa&rde m&elsvampar som ofta ut- + svamparnas mycel utvecfctas inuti. . aubetrabet och pA ytan bildas en massa grågr6u.konidier frfin speciella hyfaiidar. D vanligaste m6gelsvampama &r borstm6gel e och penselmigel. Penselmfigel använd vid tillverkimag av vissa ostsorter, t ex Eoquefortost. ur ett par a t r av penselmogel framre stalls penicillin. Till de eapdytiska sporsacksvampama hor ocksh murklor, vilka e h r forviilining eller torkning af utttiarkta matavampar,
vecfciaa pa b r w ost och sylt,

..

-. .

-.

stenmurkla

Basidiesvampar har ett vfilutvecklat mycel. De p& kfinlig vä bildade sporerna kallas baaidiesporer. De utvecklas f i h sporbildande hyftråam k basidier. Basidiesporema sitter samlade i s speciella fruktkroppar, eller ocksi sitter de etrfidda p&myrniet. TiH de växtparasitar basidiesvarnparm hö roatsvampar, gotsvampar och tickor. En aI1varlig parasit p& vara &dessiag ar svartrast, som vardv&lar mellan gras och berberis. Under sommaren utvecklas rostbruna strimmor pà sädesslagenblad och strh. Deaga strimmor ar samlingar av encelliga sommaraporer. Pà eftersommaren bildas tjockvaggiga, tvScelliga vinteraporer mm p r filjande v. FrGn varje cell utvecklas e t t ba~idium & med basidiesporer. Desaa kan endast gro p& blad av berberis, der svampen utvecklar skAlrostaporer. Skålrostsporerninfehterar i sin h r sadesslagen. Sotsvampar &ren annan grupp av parasitara basidiesvampar. Deasa bi!dar svarta till bruna, sotliknande sponnassor i olika delar av v¤rdv&ten som oftast infekteras i samband med blomningen eller groningen. Svampens mycel utvecklas i vardv&xten anda frå groningen, men angreppet blir eynligt förei samband med aporbildningen. Tickor ä&a skadegiirare p&skogatrad. De växe ofta flera Sr irme i triidstammen innan fruktferoppama bryter fram.

Bild 105. BmiMteavarnPar.

kofktlchan vftxer p i stubbar och siammar

'gning, Sportna i nmda ttskott,

som ofta utrecklas inuti

.n o*

frh r borstmöge h g av vissa högeframna htjr ocksi3 närkt mat-

M n sporbilr samlade i

.mycelet.

rampar, sot-

•iidessl ä ider sommaid och str5n. er

ned basidie[Sr Bvampen i sin tur sa-

imband med

Blkl log. hngm som Mrekmrner

1

och har stor betydelse m vlnterioder A t

BYGGNAD
d e r ä mycket ohilständiga Mosqlantan kan vara skivlikt utbredd eller mer eller mindre differentierad i dam och blad. Med h h ~ till nmsmrnas utseende n och byggnad indela^ d w ~ a l~ermossor, i vikmamor w 1 egent1iga 1

bladmossor,
Bild 110. V l ~ o s s

Karakhri~ti&t mossoma a atk de har en @&g vMing mellm f6r r i en kfintig och en könl genexah. h k6nIiga generationen, gamofyten, prodummr k6nsceller i -kilda organ, ar @n och utgtJr den egentliga mossplanhn. Dm iir vadigen flerArig. Den kfidfisa generationen, spmfyk% Mdag vid hfruktning av en tiggcell, Sporofflen &ren kortlivad biIdning mh tar in närin w dr no fy ten p5 vilken den ufxmkla~. DEIIbestgr av ett skaft och en kapsel som inneh3Her sporer. Vid bildandet av sporer sker den s k reduktiondehingen, vawid antalet kromomrner halveras. Nar gporerna gror bildas nya grönmossplantor, Mångm o w r firdkar sig o c h &6 vegetakiv vgg. Sr&, avbrutna delar av en mwplanta
kan utveckha till ny8 individer,

Viktriketa indelning

61

ur av laven

UVSBETINGELSER

lppar, som

1. 7)

Mossorna ar liksom lavarna mycket ansprSkalösoch kan vaxa i extrema miljöer anrikar tungmetaller o h kan d&rf?or De c använda fdr att spår kemiska fhrorenhgar i naturen.

en ny lav .mans med

Levermossor firekommer fra& p& fuktig jord, klippor, träd stammar och i myrar. Moasplantan bestå hos vissa grupper av en bålmedan den hos andra ar uppdelad i stam och blad.

längr ut i

ch långva ket luftfcirBiid 109. Lungmossan Ar en levermossa som ftmkommer p i fuktiga stSllen.

Brekommer ofta

Vitmossor fSrekomnier huvudsakligen i vara myrar, Torvlagren i mossama Sr ngstan helt uppbyggda av vitmossa av alaktet Sphagnum. Torven användIramst som jori&rbättringsmedemen aven som brade. Vitmossan bestÃ¥av stam och blad. Bladen har dela smala klorofyllceller, dels stora, tuunvilggiga celler som hÃ¥llutspänd av lister runt vaggama. De tunnvgggiga cellerna kan genom porer fyIìa med vatten. FörmAgaatt suga upp stora niangder vatten kvarsthr dÃmossplanten ar d6d.

a organiak otliknande

b a s helt

s utseende
1

egentliga
w med (iloiofyll-

Bild 110. Vftmossa. T h detalj av blad.

ing mellan lerationen, grfin och rårigDen h g av en närin ur taft och en ser den s k
mas.

N&
Egentliga bladmossor forekommer pà marken, p k H trädstammar bildar ofta sammanhangande mattor i De gam bottenflora. FIera arter Bredrar fuktiga vaxtpl

aor fwkar nossplanta

ia har -da moasor. Exempel p&bladmossor Sr och kanamossa.

MS;

Vihtrikets indelning
ndet variera admossor ä

63

p& speciella blad. Exempel p ormbunkar ästemiita, 6rnbraken A och träjon

blad red sporgOmme

Ilurnossa
Blld 112.Olika orrnbunkwaXter.

Btensdtans utvacfcllngscykel

Â
os mossorna iksväxtem som kallas
blad

SPORBARANDE

kr n e la aporgöm ¥e Nar spel

egentliga

A, barrlika,
bildningar.
a utvecklas allika blad. kilda skott.

n. De unga, a sitter ofta len samlade

64

Vfixtrikets indelning

Mvaxter (fanerogamer)
D nakenfr6iga vaxterna Sr trad eller busi e
lekstillv5xt. Bladen, aom g& under betec nhllika och rika p& hartsartade a m e n . under hosten utan trtiden Sr ständiggr8n Vhra vanligaste hrrtr&d,tall och man, l har skilda han- och honblommor saklade samma individ, Hankottarna Ar uppbyggda av tatt stall.

1

l ‘ ‘ ÃÃÃ

Till gruppen gomiköigvaxter htjr &val trad och buskar som ris och örter Ss- den växtgrupsom omfattar flest vaxter. Känne Det

kundar tjockw,&roflast

vanligen inte

hyllebladen bildar en blomma. De g6mffiiga vfixterna indelas i tvflhjartbladigaoch enhjartbladiga vaxter.

laiJku.& som ..Ser pS
L-

TVAH~~ÄRTBLADIG VÄXTE

:blad, pà vara s producerar a
ilomningen Sr vanligen tvà i n5got f r u h frön som l&tt medas Qiillen

Korgblommiga vaxtesr (Asteraceae). Till denna familj hor mfinga rrydnad&%xter, t ex krysa~iteitmm, aater, dahlia och ringblomma. Exempel pà korgblommiga nyttovftxter 8-r sallat, solros, jordartskocka, kronartekocka och svartrot. Till familjen hor ock&
mfinga besvgrliga o g r a , t ex hasthov, maskros, tistlar, gatkamomill, baldersbrÃoch korstirt.

-

n firekomer .ten utvecklm lan 2-5 ban". 3. ,

tt. Barren ä ljande vår

Ij
Karakteristiskt f8r vaxter som tillhödenna familj Ar att blommorna ailtid Sr samlade i en korg. Korgen har p& uderaidan holkf]<• (högbladav varierande utseende. Blommorna kan vara
mor. BaldersbrA ar kanthlornmor. En blommor, t ex gatkamomi Imor, t ex maskros. Frukten ar en Mt och ofta @ d d med hSrpeosei.

BHd 115. Fndctar av bakierabrh och TTtErtkfO'St.

Flockblommiga v tv&- eller flerariga. Hit h b ex morot, palstemacka och rotselleri. M h g a av vå kryddväxte hor ocksh till den EankAl. En del flockbl kåoch hund&. Flera arter inom denna familj Sr starkt gifti

66

Växtriketi d

t ex spränglirte Bom v k i

har intraffat att betande dji
Blommorna fir oftast am: peblad (hfigblad). Hela blot flock,
l l

ingen ar oftast en samm

Biid 116. Rock rn6d a!lm&ntm p ~t ex hos , kumniln.

IliMlig.Bladen k vanligen parbladiga r och upprepat flikiga. Bladfoten a mindre stjaIkomfattde d ida. tv& . Frukten äen klyvfrukt st†vid mognaden delar ~ i ig n8tlika ." . .

&axter (Fabaceae).Till familjen hor mång viktiga nyttovaxter med mycket proteinrika frönt ex arter och Mnor. Sqjab6nan kan innehalla upp till 50 % protein. Bland fodervaxhma r i i h kiftver och luzem tu1 denna familj. Typiska prydnadsvhter blarad SrtvSxtema iir luktSrt, lupin, guiiregn och sibirisk artbuske. Blomman &rfiärilsli och bestik av 5 kronblad, Det mellersb, swn Sr brett och skyddar de evriga, kallas s&. De tvà sidostallda kronbladen i Lika stora och kallas vingar* De bAda nedre ar & sammanvuxna i spetsen och bildar kolen, som innesluter ståndar och pistill. Blomman har l pistill och 10 st&ndare varav 9 ar sammanvuxna med varandra. Fmkten E antingen en halja, t ex hos arter eller en nött ex hoa r klöver Artväxtem lever ofta i symbios med kvhbindande bakterier, mm films i jorden. Bladen &roftast parbladigt sammansatta eller fmgrade och har vanligen stipler. De yttre smfibladen Sr hos viasa artvaxter mvandlade till kldngen.

strhder. Det ia v&&. k a r med sue-

sammansatt n parbladiga

*lfei i tvi%n6tlika

Blid 118. Art. Pleum çativum

*
Korablonuniga vaxter (Brassicaceae). Till den korsblommiga familjen hor mariga av vÃ¥rkulturvaxter. Raps och ryps &r viktiga oljevaxter, Kblrot, rhdisa, vitkal och blomkal iir välkiindköksvax ter. Pepparrot, vitsenap och svartsenap äexempel pÃkorsblonimiga kryddvhxler och bland prydnadsväxternkan namnas lövkoja M h g a Itorsblommiga vaxter ar besvkrliga ogras, t ex lomme, penningfirt och Ã¥kersenap Den korablommiga familjen har fatt a l t t namn genom sina karakteristiska blommor med 4 kronblad, som &ter i ett kors mellan de 4 foderbladen. Blomman har demtomo 6 standare (4 lÃ¥ngoch 2 korta) och l pistill. Blomställninge utgöen klase som vaxer allteftersom blomningen fortskrider. Frukten Ser en skida, vara fonn ämycket viktig vid bestamning av de olika artema inom familjen.

BIM ii^. Fruhter b n ~ g r a kofablomm4a
viider,

e
lomme
penning~n
rap^

* n '. &ji ..jijnan
:rna rÄkna rfixter bland

;buske. !t mellersta, i mdoatiillda la nedre Sr ter atbndare varav 9 Sr
nött ex hos

Ie bakterier,

-&deoch har tväxte om-

R o s v m (Rosaceae). Rosväxtem omfattar trädbi hrter. Flera vanliga trad hor till familjen, t ex äpple @r mon, r6rm och oxel. Hallon, bj6mhar, slånm och

BW 121. Nypon, Rosa canina, BW 123. HassaI

Potatisvaxter (Solanaceae). Denna ekonomiskt viktiga vaxtfamilj har stat^^^ fran Sydamerika. Potatis, tomat och paprika &r viktiga kuIturvWer. Bland prydnadsvhtema räknat ex blomstertobak, petunia och spansk peppar till potatisväxterna Blomman har 5 kronblad*som &r &enade vid basen, Standama, mm ocksà 5 tili antalet, har ofta haptoende stfindarknappur. Prakten &rantingen ett bär som hos tomat och potatis, eller en mhgirijig kapsel, som hos tobak, Mång a t r inom familjen imiehSUer rikligt med giftiga &• re nen, t ex solanin i potatisens gr&mdelar och nikotin i tobak.

Blld 124. Frukter

Blid 122, PotaUa, Solarium luberosum.

de rosvfixter-

nga sfandare
nligen välut Aven fruh+

Hiingevaxter ä en gemensam beteckning fö flera familjer. MAnga av v h vanligaste lövtriioch buskar hor till denna grupp, t ex ek,bjork, al, hasael, asp och Glg. Gemensamt ìQ dessa vaxter äatt de har sm& oansenliga, enk6nade blommor. Hanblommorna sitter oftaat samlade i långslaka as.,a k hangen och honblommorna sitter antingen ensamma eller samlade i ax.

e

3

t ex blomSkŸd frukislag forekommer, t ex nöoch kapsel.

na.

atis, eller en

giftiga äm
bl
i&ff

Bild 124. Frukter hos hangevaxter.

>

E~STHJÄRTBLAPIG

VAXTER

Liljeviixter. Till p p p e n ]iljevaxter hor flera n&besl jer. Bland nyttovaxterna rsknafi matbk, graslek o :h sparris till c denna grupp. Mhga prydnadsvaxter hor till lilje~ ^term, t tulpan, hyacint, narciss, krokua, liljekonvalj, iris, ; amaryllis o liljor.

Flertalet lilj och b l a r . Bl,
man Sr uppbi pistill. B&de f Frukten iir en

e

Bild 125. T u m . Tu@n sfivostris.

Gräsfamilje(Poaceael. G r k b d till delen av örtar tade vaxter. Manga arter hr ekonomiskt viktiga. Hit raknas & i desslag s h m vete, kom, råg havre, mqja och ris. Viktiga foderväxteätimotej, Sngssvingel och rajgräs del flras ämycket En besvkrliga ogras, t ex kvickrot och flyghavre. Gräsehar en ihglig stam, ett st&, med tydligt markerade leder. Bladen Sr parallellnerviga, har en 13% slida som omaluter stammen vid v m &re kant det vanligen sitter ett sMrp och ibland iiven s k blad6ron. Blommorna äd och oansenliga och nitter samlade i s r n k SmAaxen tir i sia tur samlade till en axlik blomstŸlinmg Om sm&axeni blomtallningen Sr skaftade kallas den lor vippa. Vmje blomma beet&rav l pistill med 2 h k e n och 3 standare med lhga, slaka strangar. Varje blomma omsluts av 2 blomfjall, ytter- och innerblomfjail. YtterblomfjiiIlen &r ofta boratbärandeInnanfor

d s k a &kar rviga. BlomMare och l ka11as kalk.

vanligen 2 am& B k kalkfjfill. Kring varje maaX sitter 2 skibmfjall. Samtliga fiftll gAr under benamningen "agnar". Frukten ä en typ av &t och iimehaller vanligen mycket stardessa blomfj&ll aitter

kelae.

Bild 126. Vele, TriUcum aesllvum.

ilen av &tart rikknfis &iktiga foderis fir mycket
k e d e leder.

k#luter stamp och ibland
ade i sm&ax, 'silning. Om vippa. Varje
-e med Unga,

1 , ytter- och 1 de. Innanfbr

Ekologi

Solljuset, som m a s upp av de m a v&tterna, &rgrmuiea tilt allt n liv p&jorden. Gnom fotoatynteaen tillverkar vteterna organisk substans som. andra levande organismer utnyttjar f5r sin uppbyggnad, De e n a vikttema & naturena prodwenter. De producerar närin som ät av viidiitande djur, vika i sin tur Sta av olika rovdjur. Djuren och mSnniakan ä$&ledes naturens kmsumenter. Nar levande organismer dur tas de om hand och bryts ned av bl a bakterier och svampar, dvs vaxter som aaknar Idorafyll. Dessa nedbrytaode organismer kallas destmenter. Lflran om samspelet mellan organismer och d e m milj6 kallas ekologi, Vilka växter hur mängvaxter, som finns pà en plats beror och p&faktorer som ljus, teroperatur,vattentillgång jordart, pH-värd och näringstillgån Människaningrepp genom ekogeawerknhg
mal-

Skogen

Blld 127. NSgra akotoofflkn -band lm mdfinlska, djur och vWw.

BUS 128. VegeÃ

och uppodling, djurbetning och insektsangrepp &rockah faktorer
tighet, jordm An m m, BIShSrsris och skogsmossor trivs i akuggan under skogatraden, maskroacn fir anpassad till ngringsrik och odlad mark, orkidkr trim oftast baat pil kalkrika jordar osv. Om miljöändras firSndras ock$$ vtixtiigheten. Om trad hugga bort blir det ljusare och torrare p& marken. Blfibärari och mmsor

Â
-len t allt a organisk n uppbyg'sproducerar ts av olika wumenter. ned av bl a fyll. Dessa samspelet
plata beror pH-vferde rwerkning

växtsamhalle Exempel D& olika viixtsamMIlen äskoffar. hedar.

t

Skogen

Sverige tacka tu1 ca 55 % av skog. ~ t & t delen av denna er barr~e ekog d* gran och tall dominerar. Vegetationen i skogen kan delas in i trädskiktbuskskikt, faltskikt och bottenskikt. Faltskiktet be&r av ris och &&r. I bottenskiktet f i n e r man mossor, lavar och

 Â

L

*

TRADSKIKT

Varje skogstyp har sina sp skikten. Det finns mång01 Markens fuktighet och jordens näringsinnehal avgövilken typ av skog som växe p8 en plats. Om marken ar fuktig och riaringsrik trivs granen bra, medan tallen dominerar p% t~rrare h r . = Exempel p&nsgra olika baiTakogstyper iir haIlmarkstallskogen,bl&barsgranskogen och den fuktiga barrskogen.

l3ÄLLMARKS TALLSKOGEN

P&torr mark darjorden beståav sand och- grua dominerar tallskogen. eflersom tellens rötte har formha att träne diuot ned i ..marken f5r att n& grundvattnet. Tallama stå i regel glest, och mycket ljus nAr ner till marken. Tallskogen ä därio betydligt Ijusare an den tata granskogen. I den nSringafattigajorden. växe bara någrf5 arter. I faltskiktet finner man t ex lingon, ljung, kr&kbä 6rnbraoch ken. Bottenskiktet beståhuvudsakligen av renlavar.

Bik) 129. Hfflimarhsiallskog. Exempel p& karaItiarsviŸtter

Eftersom granen har ett relativt grunt rotsystem M v e r den fuktigare och mer näringsrijord for att trivas. Granen b e b e r dessutom en mer hkornig jord, t ex lera eller mjäla Den iir inte si3 Ijuakravande som tallen, och granskogen äd M r betydligt tatare och skuggigare. Bl5bärsgranskoge à ¤den vanligaste naturtypen i Sverige. Exempel p& växte f•iltsìdk bl$b&, ekorrbär i h harsyra, skogs-

HAGEN

regetationair i Sverige. ilken typ av

naringgrik narker. Exakogeri, bl&L

:rar tailskodjupt ned i !l glest, och

Â

;;g$
och Brnbrii-

Bild 130. Blibirsgranskog.Exampel p& ka+

raktnmvlbrter.

atjAma, limda, knuet&tel,vitsippa och midsommarblomster. I bottenskiktet finns en tSt matta av mossor, t ex huamossa, kammoma och kvastmossor. PS träden grenar viker bl&slav och ibland skagglav. BISslaven ar en av de vanlimste vaxterna i Sverige.
1 fuktiga och vAta skogsmarker omviixlar gran och tal

FUKTIGA BARRSKOGAR

ikun

nfiringsrikare markerna viixer gran och pS de nSringafatti deasa skogar &r det speciellt fuktalskande arter som breder ut si faltekiktet, t ex odon, skvattram, majbraken, hjortron och sko fraken, I bottenskiktet finner man t ex vitmossor och vanlig bj6 mossa. Se bild 131.

aflver den.

behtiver n äinta a& iligt tstare
30

Lovskogen var fire och under b d l d e r n m i Sverige ä vad den ar i dag. Beroende p& a Brsfimradeagynnades granen och lövskogetriingdes ut och bes av granskogar. Lovtraden tacker i dag inte speciellt stora Ier, och dar de finns bildar de o h s t blandskogar. I Sydave forekomrner doek bokskogar. Dessutom finner man i sedra mellersta Sverige ek-, asp-, ask-, alm- och alskogar. BjGrksko
Brekommer rikligast i fjäl trakterna.

verige.

Ex-

m, skogs-

HAGEN

MÃ¥ng av dagena liivskogar miinniskan. De har ingStt i jor

Bik! 131. FukIig barrshog. Exempel p& karakt&svfcder.

l

Haga. Exempel pa karaktars-

Nitra 14 5% av Sverige8 yta ttick~av myrar. Myren à ¤ ett fuktigt omrÃ¥dem till MrsU delen tAckn av tom och däf l o m M r sv fuk&I&ande v h t m . Myrarna indelas i mosmr c c kärr ah

växter

ALVARET
sitt vatten fr&nde omkringlig{erar mycket mer frSn plats till ch nhingsinnehAl1.

A parti som kallas laggen. Den t
h äsv& att t sig over. I laggen a !r, krSkkl6ver, vattenidtiwr och
ekanten. Den hajer sig s&ta mot Itaa mosseplanet. I mossekanten , kråkh och don. Bottenskiktet -.---- --- husmosea och vSgig kammossa) och vitmosaor, Karakteristiskt; fir mosseplanet ar omviklingen m d a n torra tuvor och v&tahöljor tuvorna vaxer t ex vitmossor, I Ijung, tranbSr, sileehhr, hjortron, MkbSr, 'rosling och tuvdun. I de v&ta htiljorna finner man vitmossor, tuvdun, tranbar och rosling. Vitmossor (Sphagnum) Ftr mossena viktigaste vihier. NSr de undre mogaorna tior, vaxer myren i höjdeoch bildar ett lager av torv, Torvlagret kan bli mer an 10 m djupt.

Beroende pà v&ttoaringst•llg&ng indelas k h n i fattigkäroch rikkm. Fattighäne&r vanligast och forekommer i omraden dä halten av l8ttvittrade minerater ar l&g.Dessa kär dominerar vaxtligheten av olika starrarter,t ex flaekstarr, tradstarr och mår starr. Dessutom finns det ri kli& med gr$&, t ex blfitatel, tuvull, mgsull och vattenkifiver. Rikkarr forekommer f r d r a l l t i omiiden med kalkberggrimd. De har en mer omv&xlandeflora &n fattlgkämen F6rutom de arter som f i r n i fattigkarren haffar man pfi tattirt och sl2tterblomma- 1 de mycket ngringsrika karren, t ex p& 61and och Gotland, Fmus ockS mångolika orkid4Eirter.

Heden

*

Heden &rett viLxtBamhalle som bildats pà mager, och oftast kalkfattig, mark. Den ar vanligen tradlö och bevuxen med olika ris, grä och örter som har olika E d g a att uthiida torka.

l
l

i

LJUNGHEDEN

Den vanligaste hedtypen ar ijungheden mm forekommer p& torr, niiringsfattig mark i sydviistra Swrige. Qunghedar har en &ng varit t5ckta av skog,men blivi t uthuggna och svedjade och anviints som betesmark åkreaturen. I dag tacks dessa marker av en ljungrik vegetation med inslag av gr&, halvgräsorter, l4ga ria, mossor och lavar.

I norra Sverige &rekonimer @ahedensom ett naturligt växtsam hiille, vilket hakteriaeras nv olika ris, tex dviirgbjGrk, ljung, kr-kris, krypijung, lappljung, ripbar, lingon och blåbä bergDiir grunden &rkalkhaltig vaer ofta rikliga mangder fjallaippor, Pà fj&llhedenforekommer dessutom ett ~ t o r antal lavar, mossor, grä t och halvgr&.

FVKTÄNGE

Fukthgama kan vara näringsrik eller naingdattiga. De n&ringsrika fuktängamämycket örtrikmed bl a huml~blomder, filgör midsomrhlom&r och sm6rblomma. P kalkrika fuktA

iingar Brekommer orkidbr och. p&k

ka, algort, vid&& och fackelbicmistel

, TmSM. Exempel

karmkm

Torrbgama filmer man i so11 Id iga ningar m m.Man hittar ocksa fi-agm dikeakanter och banvallar. Floi"an p! artrik med iniInga grtiaarter, t¥e v. krust&teloch 6ngskavle. I 6rMc fl sippa, emultron, kattfot, blfik10c h , l blomma, brudbr6d, gulmilra oel1 t j h r L J " , a , m . G L .

I Sverige finns mer ä 100 000 sj0ar. Deras storlek, sup, &ng+ forhallanden och klimat varierar starkt och man kan indela ~jiSarna i iifiringsrika, a k eutrofa sjtiar, och naringwfattiga, s k oligotrofa
@ar.

Till de

sjtiama fiknas Jersliittesjha. Dessa ligger dta pÃkalkrika lemr eller mor&dem mh iir vanliga i ~ à ¶ d och mellersta Sverige. De tillfors a m narinerilca substanser frÃ¥ omgivande Skermarker och fÃ¥ d&rigenom ett rikt växtoch djurliv. Lerslättssjtiam ar i regel grunda och har en. gragul eller g&@a färg Markeras runt strändern à ¤ofta sumpiga och bevuxna ined al och videsnib. I faltaluktet finner man t ex kabbleka, fackelblomster och.topplwsa. N&rmast stranden växe tflta b&lée av t ex bladvass, blomvass, sav, fraken och kaveldun, I vatfmet utanfor vassbaltet filmer man flytbladsvikter som t ex gtiddnate,

'

"

andmat, vattenpihrt och gul nikltros,

De naringafattiga ~ j à ¶ a m indelas i klarvattensjtiar och brunvattemjOar. Klarvattensjtiamahar ett kiart och genomskinligtvatten, och man kan fö mesta se botten p&flora meters djup. I brundet

, bergsalu&
p&vagrenar, regel mycket

krage, smGr-

Blld 136. N S d W 46. Exempel pi kanfttaravfettar.

Deaaa ligger ii B&dra och stanaer frSn xt- och djurgrågue l r le piga och beex kabbleka, tät halten i . I vattnet n sx gaddnate,

ich brunvatinligt vatten, djup. I brun-

och djurliv mroer i dema sjhr Sr stan-art :kroçooch gäddnate
Iv, erkas i mycket hfig grad av nftrhehand haveta salthalt som siitter sin #+."..*... lavsstranuen. '~ypislttior arter som atammen och bladen oflast har en
L

• av ett fattigt

.

uppsvaifa oen ~ o ~ tkomistens fvr att klara den saltinattade milig jön Exempel pà saltälakandväxte k marviol, glasfirt, alt arv, sodaöroch strandaster. P& m&ngastallen bestar atrhndema av mad, dar de viktiga~te gräse &rstrandrag och sandr&. Grfiaen har lÃ¥ngjordetammar med ett vitt forgrenat näav rotter, som dker sig Ifin@ ner och binder sanden. PÃlaga strändekastas tangen vanligen upp av viigoma. I dessa fettistel och n&ringsrika tAngbankar finner man t ex m&ìlor

et brunt och

infargad dy. och djurliv. r starrarter,

m sbtter ain r firter s m o

tast har en
LIVSMIU~

e viktigaste ordstammar q. $ ner och

INDIVIDEMS EGENSKAPER

En levande orgmiam bftqiar sitt liv med en uppsättninarvsanlag, som den fSr fr&n ftir&ldrarnfl.Desaa anlag varierar f a individ rn

)ma. I deaaa
'ettistel och

w

139. MIIJ~ och antag pivarkar indivi-

dms egemkapec.

till individ. Det äemellertid inte bara arvsantagen som best&mer en individn egenskaper, utan varwtwnera i miljen $verkar ock& vissa egenskaper. En tomatplanta med d a g for h6g skör mbte v&xa under gynnsamma yttre fdrhSIlanden, t ex god hosoch r&iringst.illgång att denna egenskap skall framträda f & Kombinationen anlag @r hag ekord och gynnsamma vgxtbetingelser ger givetvia den h6gsta avkastningen. Varje individs egenskaper k allts& r resultatet av ett samapel mellan arvsanlag och livamiljfi.

~ I X I O S O I Å ¸ ~ h TCeUkaman inneMller en mangd tunna trAdar, a k kromosomer. 0t ~ ~

celldelningen

Ordet kromosom betyder ordagrant fargkropp, och kommer av att kromosomerna tar upp fargamnen lgttare à ¤ de bwiga cellbe-

st5ndsdelama. Varje art har i sina celler ett bestamt antal krornoaomer med fearakteristiakt utmeende. Kromosomerna i varje cell Sr alltid parvis lika och kromosomtalet betecknas darfdr 2n, Hoa t ex maja
sig till korta, tydligt Anlagen till indivi kromosomerna. Varje

celldelning och reduJitionsdetning,

VANUG CELLDELNING

Vid vanlig celldehung detar sig vatje kromosomer. Dessa har identisk gen av exakt samma dSrefler dras de bada kromosomhalvorna A t var sitt hall med hjal

ardag. Alla celter i en v&xt d e r ett djur har allts5 iiio~omappBfittning.

!

^J<->^

* -y.;-. ,--. L ;

,- .

".k- --.- - .-, * - ............ .,: ................. . ..z-;:.-.7-t:-. -., . . . . .:: : :* ;. $?
-,L.:..:

l. , .

:f; ,c;

n
'

.,

*,,,,,!Z.,

.t'l.l.l.'Â¥..,.

.

,

-

,-,

.-':,>h ,* <./. ,:',:i
; ,

. :

.:..
, .', ,

-

-.;,^^-. ,., :,;r-,;::.( : , ,

Vid krinlig fortikning aker befruktningen genom att en honlig och
en hanlig k6nscell eammansmSlter med varandra. Om konacellerna hade samma antal biornoaomer wm kriga e l ler skulle den nya individen fa dubbelt s& mångkrommrner som fdriildrarna. Fö att detta skall undvikas aker en reduktionsdelning näk6mceUenifl bildas. Detta innebar att kromosomerna inte delar sig, utan lika kromosomer parar sig tv& och tvk Vid celldeiningen kommer de tvà krorr~osomerna varje par att dras &tvar i sitt hell. De bhda dottercellerna har allt.& moderoellem halva kromosomtal och as vara haploida till skillnad fr& de vanliga g cellerna aom ftr diploida.

KROMOSOMERNAS KEMISKA SAMMANSATTNING

Numera kmner man ganska v&l till kromosomemaa kemiska samroan&ttning, Sjalva anlagen bestar av demxyribonukleinsyra, DNA. En DNA-moIekyI ar uppbyggd ungefar som en spiralvriden stege. Stegpimama s it ter alltid i en viss ordning och bestSr av en

m

har allts8

kort och en 1Sng del. N&r en DNA-molekyl delar sig, delar sig dubbelspiralen i tvii halvor. Halvorna använd sedan som mall vid uppbyggnaden av den nya DNA-molekylen, som aI1tsh koininer att fa, amma ordaing mellan stegpinnarna som den ursprungliga DNA-molekylen.

honlig och
h i g a celwmer som uktionsdelwnema inte Vid celldeldras M var lens halva
1

de

Mutationer

Ibland misslyckas DNA-molekylen med att bygga upp en exakt kopia av sig ÇSalvEn liten f i r f i m av en DNA-molekyl kallas for mutation. Näen mutation en g& i n m a t kommer den att finnas kvar, dm det nya förändra adaget Srvs p&sanuna Satt som övriganlag. De fleata mutationer äofordelaktiga och minskar individens livaduglighet. I undantagsfall ä forändringe
gynnsam.

SPONTANA MUTATIONER

Mutationer som intraffar utan m&nakligt ingripande bailaa spontana mutationer. Man har påtraffa talrika shdana bådhos vaxter och djur, I vara tradgardar odlas flera varieteter, som avviker frAn den nomala typen hos respektive art genom t ex fin hängand vaxtsatt och vita b l o m o r i stallet fir blA Deesa fonner ämutanter som tagits om hand av tradg re, t ex Ornäsbjbrkesom &ren flikbladig typ av vårtbj6r

niaka samAleinsyra, airalvriden :&&r av en

Bild 143. Orn6sbj6rken hr en naturlig mutaBon.

-

ftl
ht
!g1
tit

i k
n&

,l
18.

hm~s~mtals6kning

Hos de h@ vaxtema,aom ju nonoalt à ¤diploida (Zn),kan ibland kromoaomuppseltt-gen hos en individ tika med en eller flera kromosomsatser Pà sh satt kan det uppkomma trIpimcSer O, tetraploider ( 4 4 , pentaploider O nav. Ett gemenaamt namn for deasa individer med mer ä diploid ttromosomuppsiittning &r polyploider. Desss polyploida vikter k a n n e k h a s ofta av en firstoring av organen, t ex Btora blad, stora blommor och stora fmkter, och ibland forstoring av hela vaxtenInom vfixtforädlingeframstai!er man polyploider pÃkonatgjord vag genom alt behandla v h t e r med t ex colchicin, ett sterkt gift som utvinna ur liljeväxtetidlösa Colchicum auhmnde. Som exempel p&polyploidi kan n'~imas triploida jStteaspen, den som forekommer apontant i naturen, Flera vardefulla Spplesorter tir triploida, t ex Gravensteineroch Belle de Boskoop. Dessa triploida sorter kan inte användasom polIenl5mnare, eftersom de producerar sterilt pollen. Tetraploida sorter kan daremot lämnfertilt (befruktningsdugligt) pollen. Hos tetraploida sorter blir dock ffisattningen sarnre hhos de diploida aortema, Detta gälle Br t ex tetraploid fidki6wr och Ag.

BIId 144. IntefTTKX

aT'ft'~ghe&l•Igat'

Vid slutet av 1800-talet &tade den bterrikiske mmken Greger Mendel med koraningar av olika växterI sina korsninssefors6k med arter lyckades han *visa lagbundenheten f5r nedärvninav
egenskaper. Hans viktiga uppt&ckt blev emellertid inte beaktad. F8mt Ar 1900 Aterupptacktes dessa lagar, som etter honom brukar kallas de mendelska ärftlighetslagarna Detta kr brukar dasor attas gom fodelse&rn den moderna Srftlighefslaran,genetiken. r

INTERMEDM
NEDÄRVNTN

Underblomman, Mirabilis jalapa, har rädavita eller &&ra blommor. Om man pollinerar en rtidblommig planta med en vitblommig
eller vice versa, i¥ man fr6n som ger upphov till plantor med & r à &a blomor, Dessa plantor, som uppkommit genom korsning mellan arftligt skilda fiir8ldratyper, kallas hybrider. Om dessa hybridplantor korsas med varandra blir avkonunana blommor röda vita eller skara. B l o d i g e n &ri detta fall beroende av ett enda anlasspar. De bÃ¥d anlagen finns i var sin krornoaom i

e

rof fyll uppom saknar 'sftsddet i ~ing.

i motsvarande anlagspar. Plantoma med skfira blommor har ett anlag f6r x6d firg och ett anlag for vit farg (Ad. ~ n s ~ e l l m a plantor med skgra blommor inneh&ilerantingf&n en ett anlag for d faig eUer ett anhg for vit Brg. Det bildas ungefålika m h g a kfinsceller av vardera slaget. Vid korsningen mellan tvsl plantor med sktira blommor tinne olika befrukt-mingBalternativ.Avkommans blommor fSr i detta fall rikla, vita eller a k h blommor. Det blir ungefar 1/4vita, 114 rtida och W sktira. Nar anlagsparen ar lika saga individen vara fwmwsygot i det anlagsparet. Nar anlagen äolika sfiger man att individen
äheterozygot.

!Oder

o,

t namn for
~ i n g poSr v en f o r d e

De olika generationerna betecknas vanligen med P,Fl, Fa Fa, osv. Föriildrageneratiotiebetecknas med P,som äen Brkortning av det latinska ordet parental. Fl, Fa betecknar firnta, andra Po, och treetje generationerna, dar P Sr en forkortning av det iatinaka ordet filial som betyder avkomma,

)ra frukter,

. konetgjord
starkt gift Je.
8

jatteagpen,

Spplesorter
essa ériploi

som de proImna fertilt ir dock fr& ller ex
Blld 144. Intarrn~diirnedilrvning. BlonrfAr%ens nedaming hoa undartilomma, Mrabills jalapa.

ken Greger ln ] i *;

(D

S m m g av

S. Forst &r ir kallas de d t t a s som

kärblomvitblommig med s k ring mellan.
m

WkOrIBmaM

DOMINANT NEDARVNING

Trad blom

il1 beroende kromosom i dag for r6d vit [arg h a l

W]
rodb

der. Farg

i enkel dos

URVAL

arntrfida. ga s vitblomn fdr vit farg h ett anlag

:g: :n

Urvalsmetoden innebar att man vatjer ut plantor med ¥v•bestämdegenahper. Frå dessa plantor tas ffi och sedan fortsfttter urvalet pi samma s&tt åefter &r. Sockerbetan ar resultatet av ett ihibdigt, mer fin hmdra&rigt, urval. Genom att viilja ut de mest soekerrika foderbetorna har man lyckata hfija sockerhalten fihn ca 6 70till 20 % och dgrrned fåt fram en helt ny kulturvaxt.
Kombhtionaf~rädlin en av de viktigaste forhdlingsmetoderkr na. Vid denna metod kombinerar man en eller flera v&rdefulla egenskaper hos den ena firadrasorten med andra v&rdefilila egenskaper hos den andra foräldrasorten Det fmns d n g a exempel $ I viidefalla sorter som erh&llitsgenom kombinationsfirAdling. Den svenske v-radlaren Herman Nilseon-EhIe korsade vete med 1 g avkastning och god vinterhardighet med vete med hö avkastS ning men dHig vinterhardighet. Han fick harigenom fram en sort med firiildrasorternas alla goda egenskaper, dvs h6g avkastning och god vinterhardighet. Ett annat exempel p&en lyckad kombinationsforadling ar mailök man korsat en liihsort med hö avdar kastning, god resistens mot lfikbladrn6gel men dSIig hAi•barhe med en löksor med l&g avkastning, dilig resistens mot lökbladmti gel men med god hAllbarhet, Denna korsning resulterade i en löksormed for fil drama^ alla goda egenskaper, dvs hfig avkastning, god reaistena mot Iftkbladm6gel och god h5Ilharhet.

t blomfarg.

alternativ. tblommipa

FORADLING

KOMBINATIONS-

e
a
-2

He'terosi&rfidlingen bygger p%att hybrider i firsta generationen (Fi-generationen) har en sterre vitalitet (livskraft) ä firiildrarna. Vid inavet. dw narbeslaktade vaxter som befruktats med varandra eller kmbefruktam B m tvingats till självbeii-uktningsker en o inavelsdegeneraiionsom ftr en Ersamring av plantmaterialet. Defr. ta beror p&att de vitalitetssankandereccessiva aningen d&upptrtider i homozygot form. Om tv& inavelslinjer korsas med varandra sker en hraftig vitaliteteokning i Fl-generationen p&grund av den
8 1c heterosiseflekten. Denna h r pà att. kromosomparen innehSlIer flera olika vitalitetaanlag som forstarker varandra. Ofta dominerar de vitalitetsfr&njande anlagen over de vitalitetMnkaade. Om t ex sorten A i ett kromosompar har tv& dominanta tinväxfc friimjande anlag C och D, samt de reccesaiva anlagen. e och f, och sorten B i sanirna krornoaompar har anlagen E P och c d, hybriden dagsuppsiittningen CcDdEeFf, dvs lyra dominante tillvfixtfräqjand anlag. Var och en av firtildrarna har endast dominanta tillväxtframjandanlag. Genom kopplingen av de vaxtframjanda och tillväxthkimmandanlagen till en bestamd mosom, kan en homozygot is anla~ inte framstiillas i detta Det vaxtelag dar F,-sorter 6 man beriihar att majsskörd sedan "hybridmajuen" li'rjad anvada i dag ofia Fi+o

trial fdrsft&t Mttre

der. Forst !ride urra1 Orfindrats. rval, komoch mu-

pelargon, Fl-sorternae fr6 användaldrig som utsade eftersom bionen klyver ut i bra och d ¤ligphtor.

¥Ãf

•ut pà att fraunst.hlla sorter med ett forhqjà b6rjan stfilldes nog alltf6r stora fdrvfintimigar netod och man trodde att det skulle g&mycket itevhter, som den i naturen uppkonma triplokan nu,genom alt behandla v e t e r med colchi*ighetfà fram krornoaomfordubblademrter av som helst. Det har emellertid viaat-~ig att kromosorntaIa6kningama lång ifrh alltid me#& n&gon fordel och såledesaknar de oflast prakŸs betydelse. Polyploida vflxter som emellertid f5tt praktisk anviinduing ä tetraploida r6dklfiver~orter, triploida sockerbetor och flera triploida gppelsorter (Grawenateiner, Belle de Boskoop och Ribston).

MUTATION~EÄDLIN

e

Vid mutationaf6rfidting fdm6ke.r man åstadkomm firhdringar av generna, och i den d n de gAr i gynnsam riktning utnyttja dem viid fortsatt firfidling. Direkt anvandbara mutationer skall man doek inte r&na dItf6r mycket med, ef•era antalet mutaitter Bom äbgttre an utghngstypen i regel &r mycket Ihgt, i genomsnitt en pà tumen, Man kan inte p&beatallning f&fram en visa bestamd, positiv mutation, Sthrsta vardet av nya mutanter ligger i att de representerar ett nytt material som kombinationsforädlinge kan fortsatta att arbeta med.

buskskikt 73 bar 68,70 cellbyggnad 18 celldelning 19,83
celler 18 cellkarna 18 celluppbyggnad 34 cellvilgg 18 cellvävna20 cytokliner 42 cytoplasma 18

bakterier 53 balja 66 bark 23 barr 64 basidieavampar 58 befruktning 46,49

bladfot 12 bladlavar 60 b l a d s k i v a l3,14 blomaxel 15 b~omkn~ppsanliiggming 44 blomknoppsutveckling45 blomma 15.65 blomning 44 blomskaft 15 blomst5llningar 65 -70 bI&bärsgraneko 73 blhgrönalger 55 bor 28 borskmtigel 58 . bottenskikt 73 brunalger 55 busklavar 60

DNA-molekyler 85 dagsneutrala vaxter 45 delning 48 delningsvävna 21 differentiering40 diffusion 28 diploida växte86 diskblommor 65 dominaat d a g 87 dominant nedarvning 87 dubbel befruktning 46 dubbelorganismer59
egentliga bladmossor 62 ekologi 72 embryo 39,46 embryots utveckling 40 enhjärtbladigblommor 52 enhjärtbladigvikter 7,69 enk6nade blommor 69
enzymer 28 epidermis 20,26

fibrer 22 frallhed 76 flockblommiga vihter 65 foderblad 15 fortplantning 48 fosfor 28 fotonasti 44 fotoperiod 45 fotosyntes 32 fototropism 43 fniktbildning 46 frukter 17 fruktmognad 46 fruktm5gel57 fruktutveckling 46 fröbildnin 46 fr6ets byggnad 39 fr6n 47 frfiskal 39,46 fdskalets ogenomtränglighe
40

frtispridning 50 frövil40 frövit39,46
fdväxte62,64

hktig barrskog 75 fuktiing 79
faltskikt 73
gamofyt 60,62 gener 83 generationsvftxling 62 generativ fas 39 genetik 86 geotropism 43 gibberellin 42 groddknoppar 48 groning 39 groningsbe

familj 51
fanerogamer 64 fett 27

grönalge 55

örnfröi växte52, 65
hage 75 haptotropism 44 hattsvamtmr 59 havsstrand 82 hed 78 heterosis förädli 89 heterotrofa vhxter 37 @ hetero^ygot 87 hjärtbla7 holkfjäl 65 homozygot 87 hormoner 28 huvudrot 8 hudvavnad 20 hybrider 86 hyfer 56 hylle 15 hällmar74 hangvikter 69 högbla14
--

@

inducerade mutationer 86 insektspollination 49 insjöa 80 intercellularer 26 intermediä nedänmin86 internod 9
jonbyte 32 jam 28

klyvöppninga25 klumprotsjuka 57 Idiingen 11,66 knoppar 11 knoppfia11 12 knö 70 kol 28 kodioxid 34 kold?oxidassimilation 32 kolhydrater 27 kombineradforadiing 89 kompensationspunkt 35 konidier 56 koppar 28 korkkambium 22 korkporer 22 korkzon 24 korgblommiga växte67 korspollination 49 kortdagsväxte 45 kortex 20 kortskott 11 kromosomer 19,83 kromosomtal~öknin 86 kronblad 15 kryptogamer 63 kutikula 25 kvftve 28 kvavekerade baijvaxtbakterier 54 karl 21 karlkryptogamer 62 kär76 kö 66 könliforöknin49 könlà förökni 48

maximumtemperatur4 mangan 28 mellanblad 12 meristern 23 meristefl~rokning48 mikronaringsämne28 minimumtemperatur40 mitokondrier 19 mjöldaggsvampa57 mjölksyrabakterie37 mognad 47 molybdem 28 morfologi 7 mosse 78 mossor 52 mutationer 85 mutationsforädlin90 murklor 58 mycel 56 mykorrkabildning38
myr 77 marg 20

nakenfröigvaxter 52,64 nektarium 16 nerver 26 nitrifikationsbakterier54 nod 9 näringsfattigsjöa 81 näringsriksjOar 80 näringsupptagnin3 1 nö 67,69,71

e

jästsvampa 7 jäsnin 3

kalcium 28 kalium 28 kalk 70 kambium 21 kantblommor 65 kapsel 68,69,70 kemiska bestiindsdelar 27
klase 67

klon 48 klorofyll 32 Idoroplaster 19 klyvfrukt 66

lavar 52.59 ledningsviimad 20 levermossor 61 lsjeväxte 69 ljus 33,40,41 ljunghed 78 lågbla 12 långdagsväxt 45 långskot11 lö 70 lfikkaka 11
l6vskog 76

okulering 22 optimumtemperatur 40 organiska foreningar 27 ormbunsväxte 52,62 osmos 28 palissadvävna26 parallellnerviga blad 14,70 parasiter 37,54,56 penselmöge 58

1

l

magnesium 28

r68

18
ag 87 :Ining 20,84

4
.

; :m & :y

rottrycket 30

strackning~zon 24 stAndare 15 stänge 10 svampar 52,56 svampvävna26 svavel 28 svartrost 58 svepeblad 66 symbios 38 syntetiskt hämmandsubstanser 43 syre 28,36,39 systematisk botanik 51 taggar 11

växterna byggnad 7
växtfysiolog 27 v&xtforiidling88 växtriket huvudgrupper 52 växtr~relse 35

v~xtsamhallen 72
ympning 48

zink 28
Arsringar 22

ärftlighetslaga än 79 86 ärftlighetslä 83 5rtvAxter 66

a

saproiyter 37,54,56 segel 66 ^fcseismonasti 44 sekund& tjocklekstillvaxt 22 sidorötte8 sildel 21 silplattor 22 silrö22 självpollinatio49 självspridnin50 skida 67 skogen 73 skorplavar 60 skott 11 skrovelbark 22 skuggblad 33 slemsvampar 57 slida 12,66 slutceller 25

temperatur 33,36,45 tickor 58 tillvSxt 35,40 tillväxthormone40 tillvaxthamroande substanser 40 tjocidekstillväx 22 tornar 11 torrsubstans 27 tomän80 krakeider 21 transpiration 30 transport av näringsämn
35

tradskikt 71 tvhhjärtbladigvsxter 7,52,
65

slakte 51 s l à ¤ k t n a m51 snarp 12,70 solblad 33 sotsvampar 58 spontana mutationer 83 sporofyt 60,62

uppbyggnad 35 upptagning 35 urval 89 utlöpar10,48 utvecklingafaser39

vakuoler 18 vatten 27,33,39
rnalisation 45