Ulrika Jakobsson – K09S27

Experimentet som gick i graven
Den 11 september 1973 mördades Chiles socialistiske president Salvador Allende genom en blodig stadskupp iscensatt av överbefälhavaren Augusto Pinochet. Pinochet har sedan den dagen hävdat att Allende tog livet av sig. Efter 17 år, fler än 3000 döda och hundratusentals utsatta för tortyr, politiska fängslanden och landsflykt var diktaturen över . Pinochet bildade en junta som avskaffade konstitutionen, tog över den verkställande och lagstiftande makten samt införde censur och utegångsförbud. Några dagar innan statskuppen checkar några studenter från Handelshögskolan i Stockholm ut ifrån sitt hotell med utsikt över presidentpalatset La Moneda i Santiago. Dagar senare när de lämnat landet nås de av beskedet att Salvador Allende störtats och blir inte förvånade.

Hotellet på La Monedatorget där pappa bodde.

Drygt 33 år senare för slumpen mig till Santiago och La Moneda. Vissa av fasaderna på byggnaderna runt presidentpalatset var ommålade men på ett utav husen syntes fortfarande skotthål genom spacklet. Jag visste att min far varit där dagarna innan militärkuppen och att det har påverkat honom men jag hade aldrig hört hela berättelsen. Jag beslöt mig för att ta reda på hans känslor kring tiden i Santiago.

Skotthålen syns fortfarande genom spacklet.

Som nyexaminerad student från Handelshögskolan påbörjade Stig en doktorandutbildning som blev första kapitlet i Chilehistorien. Det var näringslivet som tog initiativet och sponsrade resan, själva betalade de bara några hundralappar. 20 doktorander hade förberett sig för den två månader långa resan under ett helt år. Tillsammans hade de läst spanska, haft seminarier och skrivit uppsatser – Jag skulle inte förstå hälften av den där tråkiga, akademiska uppsatsen idag, säger pappa. Han berättar glatt om hur resan gick via USA, Mexico, Colombia, Peru, Bolivia, Chile, Argentina, Brasilien, USA och hem igen. De hade lämnat Chile för Brasilien när statskuppen skedde var i Ipanema när de nåddes av beskedet genom tidningarna. – Ingen av oss blev förvånade över vad som skett. Läget var hotfullt när vi var i Santiago. Det var demonstrationer varje kväll och oftast var det ensamma damer som demonstrerade över sina försvunna söner eller män. Att personer som hade en annan åsikt än Pinochet-regeringen jagades ifrån Chile, kastades i fängelse och ibland mördades visste jag om men att det skedde innan Salvador Allende störtades hade jag ingen aning om. Jag frågar pappa om de sköt folk redan innan kuppen och får svaret att det hände att de sköt bland annat kvinnor som letade efter sina söner eller män. Inte öppet på dagen men nattetid kunde han se vad som skedde från sitt hotellfönster.

– Jag bara stod och häpnade och förstod inte vad som hände, hur det kunde gå till på det här sättet, fortsätter pappa. Jag tycker att pappa pratar om en sådan sak väldigt lugnt och undrar såklart om de någonsin kände sig otrygga. – Det var obehagligt stundtals men det kändes aldrig som att de var ute efter turister. Mycket hände på och kring La Moneda torget men höll man sig bara därifrån behövde man inte känna sig otrygg. Han nämner att det fanns två i gruppen som var så rädda att de inte lämnade hotellrummet på en vecka. En utav dem blev kommunalpolitiker i Stockholm så småningom, det är visst inget krav på mod hos politiker. Under ett års planering hade de två gång på gång ifrågasatt varför de skulle de besöka en kommunistisk diktatur på resan. – Vi försökte tala om för dem att det inte är någon kommunistiskt diktatur, det är världens första genomförda experiment av en kommunistisk demokrati. Fattar ni inte skillnaden, puckon, tänkte jag. Det gjorde de tydligen inte utan var skräckslagna och satt kvar på hotellrummet. De beställde upp mat och satt kvar på rummet under hela vistelsen. Jag har under min uppväxt märkt av min fars fascinering av Marx och prat om att de såg sig själva som lite av kommunister på den tiden. Jag undrar såklart om det verkligen var så. Han skrattar till och förklarar att filosofiskt var de nog det men några riktiga kommunister var de nog aldrig. Partipolitiskt kunde de aldrig kalla sig det och det var aldrig tal om att delta i några demonstrationer. Den demokratiska nykommunismen var pappa alltid nyfiken på, men Kina och Sovjet stödde han aldrig. Det stannade för honom vid att vara en teoretisk kommunist som läste alla böcker som Lenin och Marx skrev. – Det var därför det var så tragiskt när detta experiment efter bara tre år föll i graven. Allende var ju hela idén och med honom gick experimentet i graven.

En del utav Allendes sista brev till nationen. ”Jag har tro på Chile och dess öde”

Resan till Sydamerika finansierades av stora Svenska industrier som hade verksamhet i Sydamerika såsom Volvo och Saab. Det gjorde att det ställdes en del krav på gruppen. Flera uppdrag på varje stopp var inplanerade och bortsett från enstöringarna som satt kvar på rummet så var alla delaktiga. Industrierna hade betalat dyra pengar för resan och förväntade sig såklart någonting i retur. – Vart vi än kom så var det cocktailmottagningar som efter ett tag blev ganska tröttsamma men i Santiago var det annorlunda. Staden var nästan lamslagen. Ingenting fungerade, inga bussar eller taxibilar gick och det fanns knappt något bränsle. Det fanns heller ingen mat i affärerna men på restaurangerna och på hotellen fanns det mat så det var inga problem på det sättet att vara turist. De bjöds en dag hem till den Svenske ambassadören Harald Edelstam och det tog ett bra tag att ta sig dit har jag förstått. Där bjöds det återigen på cocktails men den här gången i sällskap av några av Chiles toppolitiker. Landets informationsminister Zimmerman var med, som även han mördades bara två dagar efter Salvador Allende. Väl hemma hos ambassadören blev pappa förvånad över hur Edelstam var som person. – Kan man vara så här när man är ambassadör, tänkte jag för mig själv. För mig var en ambassadör en otroligt auktoritär person. Han var så trevlig och social. Vi pratade om den politiska situationen i Chile och han stöttade Allende med hull och hår och det var det inte många i hans position som vågade.

Jag känner igen Harald Edelstams namn och tror mig ha hört det i samband med militärkuppen tidigare. Pappa fortsätter att prata om ambassadören på ett beundransvärt sätt och förklarar att han gjorde en heroisk insats. Han välkomnade chilenare efter chilenare in på ambassaden för det var ju en fristad. – Jag vet inte hur många tusen som han räddade. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det för det var så fint gjort. Jag känner att detta är ett känsloladdat ämne för pappa och blir trots att jag inte var där berörd. Några andra som förstod sig på Allende och slogs för sina åsikter var musikerna. Victor Jara var den mest kände, gitarristen som fick sin högra hand avhuggen och mördades. Nu i efterhand tror de sig ha bevisat att hans högra hand aldrig höggs av när han tillfångatogs dagen efter kuppen. Varje kväll lämnade de enstöringarna på hotellrummet och gick ut och letade upp en musikklubb. De besökte olika klubbar varje kväll och en kväll förde slumpen dem till en särskild. – Där sitter det ett par hundra personer och dricker öl. På scenen spelade Victor Jara, Violeta Para och flera andra. Det var helt otroligt för vi hörde knappt musikerna för publiken kunde texterna så väl och överröstade. Det minnet är helt oförglömligt för mig. Musiken betydde mycket, det var traditionsenlig chilensk musik med nya texter. Texter som uppmanade till kamp mot diktaturen så man förstår ju att de sög in Victor Jara bland det första de gjorde. Det är 37 år sedan det här hände men det känns som förra året när jag pratar om det. Jag vet att den här resan och händelserna kring den påverkat pappa mycket som person. Den har gett honom värderingar som kanske hade sett annorlunda ut om händelserna skett på ett annat sätt. I förväg vet man aldrig vad som kommer att påverka sitt liv. Jag tar till mig pappas visdomsord och fortsätter att bilda min egen bild av världen. – Tro inte på allt som är sant och bilda din egen uppfattning om det mesta. Ta risken att uppfattas som en särling och våga vara annorlunda för något du tror på.

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful