You are on page 1of 27

NESTA BIBLr

inland ulegotan 4
600 GNESTA
58/11178

BJÖRNLUNDA SOCKEN
av Ivar Schnell

EJÖrnlunda församling ligger precis mitt i landskapet Söder-
manland. Fyra och en halv mil söder ut ligger Bråviken, lika
långt norr ut mot upplandslandet finns sörmlandsöarnas sista
uddar i Mälaren. Åtta mil väster ut ligger gränsskogen mot
Närke, och Dalarö-udden pekar ut i Östersjön 8 mil bort i öster.
Denna Södermanlands mittpunkt har säkerligen redan långt
borta i heden tid fått namnet Björnlunda. Första gången vi
möter namnet i skrift är i en förteckning över Strängnäs' stifts
församlingar år 1314, och då har namnet skrivits 'Biornlunda".
Olika skrivare har senare skrivit namnet på litet olika sätt, men
det förefaller, som om socknen, allt ifrån den äldsta tid vi kan
komma åt i gamla handlingar, hetat detsamma som i våra dagar,
vilket kan tolkas rätt och slätt som 'lunden där det finns björn'.
Socknen är i sin största längd 18 km och sin största bredd
11 km. Hela landarealen är 9.750 ha, vilket vill säga, att om man
kunde ordna socknen till en enda kvadratisk markruta, så skulle
vardera sidan bli i det närmaste l mil lång. Sedan år 1952 är
Björnlunda sammanslaget med socknarna Dillnäs, Gryt och
Gåsinge till en storkommun, Daga, som lånat sitt namn av Daga
härad. Till häradet hör också Gnesta köping, som består av de
gamla socknarna Frustuna och Kattnäs.
Diagrammet visar sjöarnas höjder Över Östersjön och deras avrinning samt plåt-
serna för vattenkvarnar och -sågar.

Berggrunden

Den slätt av urberg, som bildar grunden till södra Sverige,
brast en gång för mycket länge sedan sönder, och mellan mils-
långa sprickor sjönk eller steg partier av berggrunden. Även det
stycke slätt, som en gång skulle komma att kallas Björnlunda,
brast sönder, och som minnen av dessa säkerligen våldsamma
jordbävningar, vilka då skakade vårt land, står t. ex. sådana
präktiga branter som de vid Kleva, vilka reser sig nära 50 m
över sjön Båvens yta. Den berggrund, som nu bildar sjöns bot-
ten, har således vid den stora jordbävningskatastrofen sjunkit,
över allt i socknens bergiga del finns grunda sjöar och tjärnar, många halvt
medan Klevabergen pressats i höjden. igenvuxna och goda betesplatser för älgen. — Foto Georg Seton,
En annan mäktig jordbävningsspricka kan man följa från
sjön Gällringen i socknens nordvästligaste hörn genom skogarna
och söder om Norrby. Sedan fyller sjön Ålsken en lång sträcka
av sprickan, men även sydväst om sjön fortsätter sprickdalen där 73 och 74 m över havet blivit registrerade. Socknens lägsta
med upp till 40 m höga sidor och förlorar sig så småningom ned område är KyrksjÖns och Storsjöns ytor (9,7 m ö. h.).
mot sjön Likstammen. Förutom dessa stora sprickor finns Någon dominerande huvudlinje bland jordbävningssprickorna
många smärre bristningar, så att socknen ter sig ganska kupe- finns inte. De flesta sänkta områdena ligger emellertid i sock-
rad och har flera bergshöjder, som går mer än 60 m över havs- nens nordvästra del runt Viby, Tibble, Näs, Önnersta och Väla.
ytan. De högsta avvägda punkterna ligger på bergstoppar i « Där finns jordbruksbygden, och den står i tydlig motsats mot
socknens sydöstligaste spets mellan Likstammen och Dalsjön, den karga skogstrakten i väster och söder.
Branten invid Klcva, som bildar Båvens strand, är ett av de allra bästa exemplen
i landskapet hur mäktig en förkastningsbrant kan te sig. — Foto F 11.

Istiden
Det av jordbävningssprickor genomdragna landskapet fick
emellertid inte stå kvar så skarpkantigt och otillgängligt, som
det säkerligen var från början, utan naturens krafter, som stän-
digt vill riva ned, vad de själva byggt upp, började slita i bran-
På grusåsen på Klubbudden finns en praktfull natttrbildning. I åsens sluttning mot
terna för att jämna ut dem. Sitt bästa verktyg fick naturen, då söder ligger ett väldigt röse av huvudstora stenar, resultatet av ett ovanligt kraf-
kyla och väldiga snömängder uppe i mellersta Skandinavien tigt vattenflöde, som kunde föra dessa tunga stenar ut genom isälvsporten.
åstadkom, att hela Norden täcktes av en ismassa. Tidvis var den Foto Jan Lindberg.
minst ettjpar^ kilometer tjock och flöt långsamt, lik en jättedeg
från norr mot söder. Varje kvadratmeter av marken, som isen Istiderna (man brukar räkna med fyrajstycken) tog emellertid
gled fram över, utsattes för ett tryck på ett par tusen ton, och slut, och isen smälte undan söderifrån, och föFvid pass 9.600 år
när detta tryck varade i årtusenden, allt medan isen gled söderut, sedan stod isens sydkant över Björnlunda. Ingenting syntes
så kunde inte ens berget hålla stånd, och så knaprades branterna emellertid av ens dess högsta berg, ty landet hade av den
sönder. Värst slet isen på deras norra sida, ty det var därifrån oerhörda istyngden pressats ned under havets yta, så att det i
isen kom glidande. Det är därför alla hällar i socknen är slätast våra trakter låg ungefär 150 m högre än vad Östersjöns yta gör
sidan. nu. Sakta började emellertid havsbottnen höja sig, och den höjer
sig ännu i våra dagar med ungefär en kvarts meter per Stenåldern
århundrade.
Isen hade skrapat ren berggrunden och fraktat allt löst sten- Sedan vi skildrat den mångskiftande historien om hur Björn-
material söderut, så att sörmländska .bergarter finns i stenar lunda socken formats av naturen, får vi göra ett långt kliv
t, PV. i norra. Tyskland. När nu iskanten stod över det, som en framåt i tiden. Landet har höjt sig allt mer ur Östersjön, och
gång skulle bli BjÖrnlunda socken, började den lagra upp löst för minst 5.000 år sedan kom de första sörmlänningarna till
stenmaterial från norra Sverige i skrevor och håligheter. Ur bygden. Vad de då hade att ta till som boplatser var sandiga
isen smälte fram små och stora stenar, lösslitna på isens färd dalar, ty vattnet stod fortfarande vid pass 50 m högre än nu,
från norr. De var skarpkantiga och av alla storlekar, från jätte- vilket gjorde hela nordvästra delen av socknen till havsbotten
block, stora som hus, till den finaste sand och lera. Detta kantiga och de övriga delarna till en bergig skärgård.
material föll till havsbottnen, allt eftersom isen smälte. Ibland De första inbyggarna i vår socken hade verktyg av trä, horn,
kom så mycket material, att det blev till en ås, ibland blev det ben och sten, men endast stenverktygen har kunnat bevaras till
bara ett tunt täcke, över berggrunden. Vi kallar allt sådant våra dagar. Inte mindre än omkring 120 stenyxor har man kun-
material för morän eller pinnmo. nat anteckna från socknen, men märkvärdigt nog med så spridda
På andra ställen hände det, att smältvattnet banade sig ned fyndplatser, att det är svårt att med ledning av dem utpeka
genom sprickor i isen och brusade fram som stora floder under några boplatser från stenåldern. Vid Skeppet och Klubben har
den. De rev med sig grus och stenar, men det framrusande vatt- dock hittats så pass många fynd, att man nog en vacker dag
net lämnade inga skarpa hörn på stenarna. När tunnelfloden skulle kunna leta fram rester av en boplats i de sandiga mar-
sprutade ut sitt grusmaterial vid iskanten, där tunneln tog slut, kerna där. Det skulle innebära, att man ur sanden skulle kunna
var det därför endast rundslipat material, som lagrades där. Vi sålla fram lerkruksbitar och stenskärvor efter yxtillverkning.
brukar kalla det rullstensgrus, därför att isälvarna rullat det Några av yxorna, som hittats i Björnlunda, har genomgått
runt och sorterat det i finare och grövre grnslager. intressanta öden sedan de hittades. Två av dem har legat i mjöl-
Det allra finaste materialet, som isälvarna sprutade ut, var lårar för att hindra mjölet från att förstöras. Så här skriver
lera. Den gjorde havsvattnet grumligt långt utanför älvmyn- dåvarande pastorn i Björnlunda, Arit. Flenzberg, om en yxa
ningarna, och endast så småningom sjönk leran till bottnen. funnen vid Lilla Gästtorp före år 1862: "Överlämnades till mig
.Sommartid kom mycket ljus och sandig lera, ty då brusade av en gammal gumma, som omtalade, att hennes svärmor hade
isälvarna som värst. Vintertid kom svart och fin lera, och dessa haft denna 'åskvigg' liggande i mjöllåren, emedan det skulle
årstidernas växlingar kan man nu följa, när man gräver ned vara 'bra mot motten'." — En flintyxa, hittad 1882 vid Skeppet,
genom vissa av socknens leror. De är varviga som en tusenblads- hade, enligt samme meddelare, blivit delvis förstörd, emedan
tårta: ett blad för varje år. den använts till att "slå eld med över fisketrossen, vilket troddes
I Björnlunda finns det obetydligt med rullstensgrus. Längst medföra fiskelycka". — Dessa bägge exempel visar, hur folk i
väster ut i socknen finns emellertid några stycken av en ås på äldre tider icke förstått, att stenyxorna varit våra förfäders
Grisselön, Hånön och Klubbudden. Det är ett stycke av en ås, verktyg, utan trott, att de innehöll övernaturliga krafter, som
som börjar halvannan mil längre söder ut i Bogsta socken och kunde ge lycka eller hindra förstörelse. En gång har man trott,
slutar i Malmköping, där den förenar sig med den stora Malm- att verktygen var 'åskviggar', som kastats av guden Tor mot
köpingsåsen. trolltyg på jorden.
Bronsåldern
För ungefär 3.000 år sedan började sörmlänningarna få kon-
takt med folk, som kunde smälta malm och göra metaller. Det
var först och främst brons, som f ramställes av tenn och koppar,
och av bronsen gjordes smycken och vapen. Fortfarande gjorde
man naturligtvis de flesta verktygen av trä, ben eller sten, men
i läroböckerna brukar det talas om 'bronsålder'. I hela Söder-
manland har det bara hittats vid pass 200 föremål av dessa
gamla tiders bronstillverkningar. Därav bara två små yxor i
Björnlunda, nämligen vid Ekhov och Jakobsberg. Andra minnen
från denna tid kan vi emellertid möjligen se i några av de grav-
rösen, som finns i socknen, vanligen lagda på höga berg. Störst
av dem och störst av alla rosen i Södermanland är roset i skogen
500 m öster om Näs. Det är 35 meter i diameter och från några
håll ter det sig så högt som 7 m, från andra lägre, dock aldrig
mindre än 3 m. Någon gång för länge sedan har man gjort en
stor grop i mitten av roset, naturligtvis för att leta efter skatter,
som man trodde sig kunna finna där.
De som letade efter skatter har emellertid säkerligen inte fun-
nit något. Allt man kan vänta sig i ett sådant gravröse är rester
efter en,.eller möjligen flera, eldbegängelser, d. v. s. de brända
benen efter en bondehövding från Näs eller någon annan av de
närmaste byarna och i bästa fall något eller några ärggröna På bert/ct öster om Näs ligger Sörmlands största gravröse. Där har, vitt synligt
smycken av brons. Sådana smycken har klumpiga skattsökare for bygdens folk, en död bondehövding blivit bränd och sedan har över hans aska
det ståtliga roset blivit lagt som ett minnesmärke. — Foto F 11.
säkerligen ej ens observerat, och inga andra fynd från roset
berättas det om än sådana, som helt hör fantasien till. Då solda-
ten Lind grävde där, hittade han bara dödskallar, sägs det, och
bygdens folk har i äldre tider varit rädda för att ha något med
roset att göra. gård, dels för att likbålet skulle synas vida omkring, dels slut-
Liknande rosen, men betydligt mycket mindre, finns vid ligen för att den döde skulle få närmare väg upp till himlen, då
Vänga, Skenda, Ekhov, prästgården, hembygdsgården o. s. v. man ordnade hans eldbegängelse på ett högt berg och således
närmare gudarnas boning.
/ Järnåldersbyar Björnlundaborna fortsatte sedan fram genom hednatiden att
begrava sina döda anförvanter nära byarna, på vitt synliga,
Förfäderna valde platsen för gravröset på berget vid Näs, höga backar, där byborna generation efter generation, åtmin-
säkerligen dels för att den döde skulle eldbegås nära sin egen stone sedan 500-talet e. Kr. ligger under låga rosen eller runda

^
jordkullar. Det ståtligaste av de många gravfälten ligger vid
Norrby söder om järnvägen. Där finns 100 gravar, som man kan
se ovan jord, och den största av dem ar 30 m i diameter och 3 m
hög, en riktig hövdingegrav.
Andra större gravfält finns vid Skenda (103 gravar), Näs
(83), Viby, Vänga, Ekhov (två gravfält om 84 och 56 gravar),
prästgården, Åttersta, Väla, Elghammar, Smedsta (76), ikmfir-
sta. Tomta. Berga (2 gravfält_om__^6._Qjck^Lgravar), Stora
Mälby, Jakobsberg, ökna, Töle och Axala. Allt som alTtThar man
i socknen hittat minst 70-talet gravfält med drygt 1000-talet
synliga gravar som minnen av den tid, då björnlundaborna var
hedningar och begravde sina döda i backarna närmast byn.
Många undersökningar i BjÖrnlunda gamla gravfält har inte
gjorts, men enstaka gravar har undersökts, t. ex. vid Ekhov och
vid Näsberg. Då har man funnit, att under gravkullen ligger ett
röse, och under detta syns askan efter en eldbegången man eller
kvinna och en del av dessa ben har samlats i ett klumpigt lerkärl,
som kunnat tagas upp relativt helt ur de bägge ovan nämnda
gravarna.
Som en kuriositet kan nämnas, att konung Gustaf VI Adolf
år 1899 som arvprins undersökte en gravhög vid Elghammar.
Fynden var mycket torftiga. Vidare kan nämnas, att vid Väla
hittades på 1920-talet vid potatisplockning i en åker en finger- Fornborgen Smedsta skans ligger 600 m NNV om Smedsta, Muren på bergs-
ring av guld, tydligen från vikingatiden. platåns sydsida är utrasad och därför endast ca l m hög men in till 7 m bred.
Skala 1: 1.000. Författarens uppmätning.

i
Fornborgar framför allt den värnlösa delen av traktens befolkning tog sin
tillflykt när fienden kom till bygden. Nästan ingenting berättar
över hela Södermanland, framför allt i dess östra och norra sägnerna om dessa gamla borgar och man kan egentligen inte
delar, finns sådana anläggningar, som man brukar kalla forn- § säga något alls om hur gamla de är eller hur de begagnats. Man
borgar. De består av gråstensmurar utan kalkbruk eller annat kan bara komma med gissningar.
sammanbindande medel, som lagts upp runt eller åtminstone I Björnlunda känner vi två sådana borgar, den ena ligger
invid de minst branta sidorna på toppen av en bergshöjd. Mu- 600 m NNV om Smedsta gård, den andra 600 m SSO om ökna
rarna skulle göra bergsplatån svåråtkomlig för främlingar, som gård. Ingendera är särskilt märkvärdig, men om ökna-borgen
kom på plundringsstråt, och bakom murarna får vi väl tro, att kan man gott säga, att den är mycket obetydlig.

10 11
x

•:;

Sörmlands längsta runsten rest på
Ekhovs marker samt den enda beva-
rade runstenen vid Vänga. Por 25 år sedan, när detta foto togs, låg det nmristade blocket vid Axala väl
F o lo ATA. synligt från landsvägen. Nu har skogen helt och hållet kringgärdat runblocket.

efter S t . . . —. Vid Axala ligger i backen väster om landsvägen
och söder om byn ett stort flyttblock med inskriften: Slode,
Ragnfrid, de läto hugga stenen efter Igulbjörn, sin son. Hjälpe
Kristus hans ande! —• Vid Vänga har det troligen funnits fyra
stenar, men endast en är kvar, fastän toppen är bortslagen. Den
Runstenar står rest på en berghäll vid infarten till gården från landsvägen.
Inskriften: Gevlög och Gylla lät (o resa sten denna efter Sty)-
Vid mitten av 1000-talet började sörmlänningarna bli kristna. viald, sin son, broder till Illuge. (Det som stått på den bortslagna
Vi vet det bl. a. därför, att man då började vid färdvägarna resa toppen står inom parentes.) — De tre övriga stenarna, som fun-
minnesstenar, som genom sina inskrifter och bilder visar sig nits vid Vänga, har bestått av små stycken, vars inskrifter inte
vara ristade över kristna människor. Inskrifterna är skrivna ger några begripliga meningar utan allenast ett namn, Sven.
med runor, och av sådana runstenar synes det i socknen ha fun- Alldeles uteslutet är det väl inte, att dessa runstensstycken och
nits ej mindre än sju stycken, varav endast tre är i behåll. även andra bitar av samma stenar på nytt kan letas fram vid
I kyrkodörren, tydligen som tröskelsten, fanns under 1600- Vänga. De ligger väl i grunder eller dikesbroar.
talet en ristning, vars synliga inskrift löd: Sighvat och — denna Den sista av runstenarna låg kullstörtad och sönderslagen
12 13
redan på 1600-talet 1.500 m NNO om kyrkan vid norra kanten C:d 1100-1300 1300-145O
av ett skogsparti och invid en väg, som gått till öja nu för-
svunna by. Stenen lagades och restes 1932. Den är en av land-
skapets ståtligaste runstenar med en höjd av 3^ m, vilket inte
överträffas av någon annan sörmländsk runsten. Inskriften
lyder: Svenaide och Svenung och Äse och Gas, de läto resa stenen
efter Björn, sin idoge fader. Gud hjälpe hans ande och Guds,
moder!
De tre bevarade inskrifterna lär oss bl. a. att inskrifterna
gjorts åt kristna människor: Hjälpe Kristus . . . Gud och Guds
moder hjälpe . . . — De ger oss också några namn på björnlunda-
bor, som levat för 900 år sedan. Inskriften vid Axala bör man
också komma ihåg, därför att Slode och Ragnfrid lät göra ännu 1450-1660
ett minnesmärke över sonen IgulbjÖrn. Det står vid Aspa i
Ludgo socken ungefär en mil söder om Axala. Den stenen berät-
tar, att man där inte bara låtit resa stenen utan också bygga bro.
Kanske står de bägge inskrifterna i var sin ända på ett väg-
bygge, som föräldrarna gjorde som minne ef ter sonen IgulbjÖrn.

Kyrkan Bilden visar schematiskt hur Björnhmda kyrka kan tänkas ha förändrats under
äldre tider. J-örst i och med sista bilden är in inne på säker mark. Så ritades
Vid mitten av 1000-talet hade, som redan sagts, sörmlän- kyrkan av år 1682.
ningarna blivit kristnade, och i varje gammal socken byggdes
kyrkor. De första kyrkorna var nog träkapell, men redan
omkring år 1100 var stenkyrkobyggen i gång runt om i land- Det enda, som finns kvar av 1100-talskyrkans inredning, är
skapet. Vi vet ganska väl hur dessa första kyrkor såg ut, därför en liten, illa medfaren kristusbild av brons, som omkring år 1200
att så många av dem bevarats mer eller mindre fullständigt. De tillverkats i staden Limoges i södra Frankrike.
bestod av ett långhus för församlingen och i öster av ett lägre Det därnäst äldsta föremålet är ett stort krucifix av ek, som
och smalare kor, dit församlingen inte ägde tillträde. Där stod - är ungefär 100 år yngre. Även det är illa medfaret genom att
altaret, och där skulle prästen och hans medhjälpare utföra de alla de starka och lysande färger, som ursprungligen prydde
heliga handlingarna. I Björnlunda var långhuset 6i/2 m brett och bilden, blivit borttagna. Det stora krucifixet kanske kan vara
ungefär 91/2 m långt. Koret var 5 m brett och troligen lika långt. till hjälp då det gäller tydningen av kyrkans byggnadshistoria.
Längst väster ut i kyrkans södra vägg fanns en trång men Av flera skäl är det tydligt, att långhuset blivit utbyggt mot
hög port, och fönstren var små och satt högt upp under taket, väster och att koret förlängts mot öster. Vi vet ingenting om,
dock endast i sydväggen. Genom norra väggen tordes man inte när detta skedde, men kanske var det just till den ombyggnaden,
öppna några gluggar, för i norr bodde ondskans makter, och åt som det stora krucifixet anskaffades för att hänga i bågen mel-
dem ville man inte lämna någon ingångsöppning. lan långhus och kor.

14 15

Innan medeltiden var slut byggdes kyrkan ut på tre olika sätt,
nämligen med ett vapenhus i söder, vilket nu är bortrivet, med
en sakristia mot norr, som fortfarande finns i behåll, och med
ett mäktigt torn i väster, troligen uppfört före mitten av 1400-
talet. Vid den tiden stod nämligen det väldiga tornet i Strängnäs'
domkyrka färdigt, och menigheten i många sörmlandssocknar
sökte då efterbilda domkyrkan så gott deras fattiga förhållan-
den medgav.
Vi vet, att kyrkan, under .slutet av 1500-talet .var i svårt förfall
Kyrktaket var trasigt och klockan rämnad. En större restaure-
ring undergår troligen det inre, när lagmannen Måns Kruse på
Elghammar dött år 1621. Hans son Johan låter då, säkerligen
som en hedersbevisning åt sin fader, år 1625 måla kyrkan enligt
en inskrift, som man vet stått på kyrkans sydvägg. Vid kyrkans
senaste restaurering hittade man på väggen runt sakristiedörren
de sista resterna av denna Johan Kruses dekoration. En grav-
sten över herrarna Kruse, far och son samt en sonson, Sivert,
finns i gamla koret av kyrkan.
Även tornet fick sig en upputsning under 1600-talet. Det finns
en tradition, att tornet skulle ha brunnit på 1500-talet, och man
ser mycket riktigt avbrända bjälkar i tornrummen. Allt nog vet
man, att den nuvarande tornspiran byggdes år 1660. Egendom-
ligt nog hade man fyra år tidigare byggt en klockbock att hänga
klockorna i, och den bocken finns fortfarande kvar med två
klockor uti. Kyrkan ligger högt incn skymd av .v/<m/ träd. Del ger ett egendomligt intryck, dit
När de många herrgårdarna kom till i socknen, så togs också denna tomprydda kvrku också har en klockstapel. —- J'oto Tage.
många torp upp på skogarna för att herrgårdarna skulle få folk
nog till all den nya byggenskapen och till hovhållningen på går- m. m., greve Curt von Stedingk dött och hans son skulle ordna
darna. Redan på 1600-talet klagades det vid sockenstämmorna en värdig gravplats åt honom. Han ingick då en Överenskom-
över att kyrkan blivit för trång, men först på 1760-talet gjorde melse med sockenborna, att socknen skulle betala 1.000 riksdaler
man allvar av att bygga ut den. Norra muren av långhuset revs banko, att varje hemman skulle göra 14 dagsverken och torpare,
på mer än halva sin längd och så tillbyggdes en flygel mot norr, soldater och inhysehjon i proportion därtill, i allt minst ett
som blev i det närmaste lika stor som hela det gamla långhuset. tusental dagsverken. Resten av kostnaden skulle familjen
Då den dessutom gjordes i två våningar genom en stor läktare, Stedingk stå för. Därigenom skulle sockenkyrkan få ett nytt och
så blev utrymmesvinsten mycket stor. större kor och familjen på Elghammar en gravkrypta för sina
Kyrkans sista stora utbyggnad skedde, då fältmarskalken avlidna anförvanter.
16 17
- »

Bjursnäs blev säteri for en adelsman redan på 1500-talet. Något så gammalt hus
finns inte i behåll men den timrade fataburen torde dock vara
från 1600-talet, — Foto förf.

alla inventarierna i ordning. Den, som nu går in i Bjornlunda
kyrka med vaken blick, får känslan av att drygt 800 års mödor
Kyrkorummet har framför allt f å t t sin prägel genom att koret med altaret ligger från björnlundabornas sida resulterat i en intressant och mång-
så långt skilt från församlingens rum. — Foto förf.
skiftande sockenkyrka./
En av tidens främsta arkitekter, Fredrik Blom, vidtalades att * Herrgårdar
g-öra en ritning, och åren 1839—41 byggdes gravkoret färdigt.
Är 1912, vid en större restaurering av kyrkan, målades koret I gamla tider brukade statens tjänstemän inte få ut sin lön i
invändigt med för tiden typiska blomdekorationer. penningar utan i form av avkastning från Kronans gårdar. Myc-
Vid en större restaurering av kyrkan 1930 lades nytt golv, ket ofta blev det inte endast avkastningen eller arrendet, som
kyrkan målades om och fick elektrisk uppvärmning, delvis tjänstemannen fick, utan han kunde t. o. m. få hela gården.
el-ljus samt el-orgeltrampning. Naturligtvis kunde han också få sin gård genom arv eller köp.
År 1957 blev kyrkan grundligt restaurerad, varvid bl. a. de Var tjänstemannen ifråga adelsman, kunde han då bygga sig ett
förut nämnda väggmålningarna togs fram, och i övrigt gjordes säteri på gården, och för ett sådant säteri hade han då skatte-
. frihet.
18
19

U Moberg ligger högt och f r i t t med utsikt över en öv Båvens inånga Tikiir.
Den äldsta byggnaden vid Kleva är denna rappade träbyggnad, som med säkerhet
Foto förf.
liar uppförts under 1600-talet. — Foto förf.

Få socknar i Södermanland har icke haft några sådana säte-
rier, men få har haft så många som Björnlunda. Några av dem den till 1775. Den nuvarande manbyggnaden uppfördes år 1800
har betytt litet för sina ägare och for socknen, men andra desto av överstelöjtnant von Askling. Gården är sedan 1816 en del av
mer, och därför förtecknas de här med några ytterst korta Elghammargodset.
historiska data. Daysnäs-ön gällde för säteri från år 1662, men redan 18 år
Bjursnäs var den björnlundagård, som tidigast blev säteri. senare drogs gården in till Kronan, och fråga är, om man hann
Det skedde år 1586, då Jöran Sigfridsson Stengafvel byggde sin uppföra en verklig säteribyggnad på ön.
gård där. Han hade blivit adelsman på grund av att han troget Kleva blev säteri på 1610-talet åt Sven Månsson Somme, som
skött vakthållningen, då Erik XIV satt fången. Bjursnäs köptes kallade sig "till Kleva". Den gård han byggde brann genom
i början av 1800-talet till det stora Elghammargodset, men kvar vådeld på 1690-talet men återuppfördes med sju rum. Tradi-
står ännu några gamla byggnader från den tid gården var säteri, tionen vet berätta, att en liten, reveterad byggnad, som ligger
framför allt den stora fatburen av rött timmer. strax öster om manbyggnaden skulle vara 1600-talets huvud-
Böle, som sedan 1776 kallas Ullaberg, blev särskilt säteri 1664 byggnad. På 1860-talet fanns vid gården en annan mindre bygg-
åt familjen Fleetwood, som ägt många gårdar i Södermanland, nad, nu bortflyttad, som begagnats som skola. År 1916 byggdes
framför allt i grannsocknen Gryt. I samma familj stannade går- en ny huvudbyggnad, som emellertid brann 1922, och fyra år
20 21

_
x «

•••••

Jakobsberg är fideikommiss och har därför kunnat hållas kvar inom samma familj
i nära 300 år. — Teckning av björnlundabon arkitekt Wilh. Bryde. fikhovs äldsta kända manbyggnad skall ha flyttats på 1700-talet till Torp i Husby
Oppunda socken. Den nuvarande byggnaden skall vara från 1790-talet. — Foto förf.
senare byggdes en ny huvudbyggnad. — År 1915 kom gården till
den skotska familjen Seton, som fortfarande äger den.
Löta, nu för tiden alltid kallad Jakobsberg, ägdes vid mitten Videbynäs hette ursprungligen Videby. År 1649 blev den
av 1600-talet av en medlem av den berömda sörmlandssläkten gamla byn säteri åt Anders Palmkron, och under gården lydde
Skytte, landshövding m. m. Jakob Skytte (död 1654). Hans änka då avsevärda jordområden i Björnlunda och Frustuna. Där finns
lyckades göra gården jämte hemmanen ö. Videby, Svinnäs och en ståtlig manbyggnad av timmer från början av 1800-talet,
Vrettuna till säteri strax efter mannens död, och till hans minne men marken hör nu under Jakobsberg.
kallade hon gården Jakobsberg. År 1674 såldes gården till famil- Vänga blev på 1670-talet säteri för familjen Fleetwood, men
jen Wattrang, i vars ägo den fortfarande befinner sig. Det redan 1682 blev gården indragen till kronan för att tjäna som
utländskt klingande namnet på familjen har sitt ursprung ur kaptensboställe, så som nedan skall skildras.
gårdsnamnet Wattrång i Hälsingland. Är 1788 blev gården Ånhammar, numera kallad Ekhov, ägdes sedan länge av
fideikommiss inom släkten, vilket betyder att den alltid måste familjen Kruse, då generalen, guvernören m. m. Erik Kruse år
ärvas hel och odelad av äldste sonen eller annars av den släkting, 1653 fick skattefrihet för gården och byggde sig ett säteri. Den
som står närmast i tur att ta emot arvet. — Mangården byggdes nuvarande huvudbyggnaden skall vara uppförd av friherre Ture
säkerligen redan under 1600-talet och huvudbyggnaden var då Bielke omkring år 1790 men har ett par flyglar, som möjligen
ett envåningshus med stort tak, som sluttade åt alla fyra hållen. är äldre. Ture Bielke fick ett tragiskt slut. Han var engagerad
Framför huvudbyggnaden låg två par flyglar i rödmålat timmer. i mordet på Gustav III år 1792 och ansåg sig nödsakad att begå
De gamla byggnaderna blev år 1856 mycket starkt förändrade självmord genom att ta gift. — Gården äges sedan 1926 av
till sitt yttre men finns fortfarande i behåll. familjen Björling.
m.

fe
.,,.v5b^ ^HlC;
Illyhammars by hette ursprungligen E/hammar, d. v. s. höjden med älskogen.
Elghammar avbildades år 1797 av Joli. f\'. Ifiiiberg i Ivd akvareller. På ovanstående
Säkerligen låg byn på samma udde i Lockvattnet, som herrgården nu ligger, och
bild syns den vita huvudbyggnaden, som sedermera blev västra flygeln i den nutida udden kantades af älskog. — Foto FIL
anläggningen. — Originalet på Elghamiuar.

Elghammar var en ovanligt stor by med fyra bondehemman,
men under 1600-talets första år lyckades lagmannen Måns Kruse den nya anläggningen. Byggnaden är ett av de mest typiska
exemplen på den s. k. empirestilen i Sverige. Över fasaden står
(död 1621) samla dem och mycken annan jord till ett säteri,
på latin det valspråk, som byggherren valde, då han blev sera-
som han lät bebygga. Sedan den tiden kallas hans ätt Kruse av
Elghammar. I familjen Kruse bevarades gården till omkring fimerriddare: More parentum (På fädrens vis).
1740. Efter att ha passerat ett flertal ägare, kom den 1791 till Fältmarskalken efterträddes på Elghammar vid sin död 1837
kommerserådet Johan Adolf Welander, efter vars död den år av sin son generalen greve Ludvig von Stedingk, och efter honom
1807 såldes till fältmarskalken greve Curt von Stedingk. Vid ärvde hans dotter Therése gården. Hon var gift med hertig
denna tid fanns på gården endast en ganska liten tvåvånings- Gustaf Fouché d'0trante, en sonson till kejsar Napoleon Bouna-
länga, som icke tillfredsställde greve von Stedingks fordringar. partes berömda polisminister Joseph Fouché, hertig av Ötranto.
Han tillkallade en italienare, Giacomo Quarenghi, som han träf- Elghammar befinner sig fortfarande i familjen d'0trantes ägo.
fade under sin tid som ambassadör i Ryssland, där Quarenghi Tibble kom aldrig att bli säteri, men på 1730-talet fick gården
var kejserlig rysk arkitekt och uppfört många av det dåvarande karaktär av herrgård, vars huvudbyggnad är uppförd i flera
S:t Petersburgs magnifikare byggnader. Den gamla huvud- etapper men huvudsakligen präglad av förra hälften av 1800-
byggnaden vid Elghammar gjorde han om till högni flygeln i talet. Sedan 1906 äges gården av familjen Friedländer.
Prästgården

Redan i SÖdermannalagen från början av 1300-talet finns
uppgifter om hur församlingen skulle sörja för sin präst genom
att bygga honom prästgård. Den skulle bjuda honom ett hem
och .ge honom gröda, och kreatursbete. .Dessutom hade prästerna
också del i böndernas gröda och husdjur genom den tiondeskatt,
som skulle betalas till kyrkan. 1'
W^M| E •- .• SéÉ^a-i
Den första prästgården vi känner i Björnlunda låg vid Lådra '"i-V*
1 ! : iPL »*—*, : pprm
. s . ^:j.-nr
och Åttersta, men då kyrkoherdens kyrkväg blev bra lång • : i^. * f
därifrån, byttes genom kungligt brev år 1602 den gamla präst- ' '
gården ut mot en del av Björnlunda by, som sedan kallades
Björndal, och fortfarande är kyrkoherdeboställe. Vid gården
finns en vacker manbyggnad, troligen från 1700-talets mitt, men
den nu brukade manbyggnaden är från slutet av 1800-talet.
/ prästgården finns fortfarande kvar präktiga exempel på bostadshus av äldre ty P,
Från mitten av 1600-talet och ungefär 100 år framåt fanns i
1600- och 1700-talet, men huvudbyggnaden är en 1800-talsvilla.
socknen även en kapellan eller komminister, och till hans under- Teckning av W. Bryde.
håll skänkte drottning Kristina år 1647 ett hemman benämnt
"Kyrkiobolla" omedelbart väster om kyrkan, vilket skulle vara
fritt från gästning och skjutsning. Gården var tydligen ganska ning åt äldre tiders svårigheter. Jag väljer vad hustrun till
torftig, ty 1689 begärde kyrkovärdarna hos biskopen, att kapel- kyrkoherde Ericus Laurentii hade att berätta i en böneskrift om
lansboställets svaga villkor skulle förbättras med ett hemman sitt livs hemsökelser, sedan hennes man efter endast ett års
i Skenda uppgård. Sedan siste komministern dött år 1760, blev (1621) tjänstgöring dött. Hon och hennes man var, berättar hon,
bostället fattigstuga. Stugan låg tillsammans med sockenstugan 'nybolet' folk, då han hastigt avled. Medan han stod på bår, kom
omedelbart söder om kyrkan. slagregn och förstörde säden ute på markerna. Själv lades hon
Villkoret att kapellansbostället skulle vara fritt från gästning under 14 veckors tid 'som en Guds fånge7 till sängs i ett svårt
och skjutsning var särskilt i denna socken av stor ekonomisk 'barnafänge', och till råga på allt inställde sig fogden i präst-
betydelse. Kapellanens forman, kyrkoherden, begärde år 1645 gården och förde hennes broder till Gripsholm, där han i
vid Daga häradsting bevis om att han bodde i "3 allmänne fängelse skulle sona en tio år gammal synd. (Berättat efter
vägemot" men icke åtnjöt "mer än 8 tunnor i vederlag, där hans Magnus Collmar.)
häradsbröder, som ingen gästning hava, 12 tunnor". Beviset kom En vida känd historia om en sockenpräst berättas sålunda av
med ett särskilt tillägg, att kyrkoherden "tager ock emot många K. A. Hagström. Andreas Arman (kyrkoherde i Björnlunda
gästningar, därav socknen bliver märkeligen lisad". 1731—56) var en av sin tids bästa präster, utmärkt genom varm
Det kan här inte bli fråga om att förteckna och karakterisera nit och innerlig fromhet. Många underliga sägner äro ännu i dag
alla de små eller stora andar, som skött själavården i Björn- i svang om honom, vittnande om hans innerliga förtröstan, men
lunda, men några små episoder kan få rum för att ge blixtbelys- ock om den tidens vidskeplighet hos vår allmoge. Det säges bland

26 27

annat, att prosten Ä. pä ett gruvligt sätt varit utsatt för frestel-
ser av djävulen, att han icke ens i kyrkan under själva guds-
tjänsten fått vara i fred för den lede fienden. Så berättas, att
han en söndag mitt under predikan alldeles kommit av sig,
beroende på, att djävulen då åter trädde fram och visade sig för ^
honom i sin mest avskräckande gestalt. Han hade tillagt i sin
predikan, att "om det ej varit för barns och havande kvinnors
skull, skulle han för sina åhörare visa Satans avskyvärda utse-
ende, där han sutte under en eldröd mössa där nere i kyrkan."
Även i prästgården lärer den onde hava grasserat ganska ofta,
och drängar och pigor i prästgården hörde stundom från expedi-
tionsrummet, hur "prosten på ett skarpt och befallande sätt
hutade av honom." Orsaken lärer varit Å :s varma gudsfruktan
och nitiska herdevård, som Satan på inga villkor kunde tåla.

Länsmansboställe
Mälby länsmansbos tall e har kvar många gamla byggnader, de flesta säkerligen
Mälby hemman hörde under tidernas lopp till olika adels- från 1700-talet, De har emellertid vid 1800-talets slut ombyggts och försetts med
gårdar i trakten, men 1692 drogs gården in till Kronan, som "snickarglädje". — Poto förf.
anslog den till länsmansboställe. Där finns en samling intres-
santa byggnader från 1600- och 1700-talet, visserligen ombyggda
i senare tid men fortfarande med gamla drag. Bland annat finns
en drängstuga med ett rum för arrestanter. ningsmedel, och nu hyras de ut av Kronan mot arrenden i pen-
I detta sammanhang kan erinras om att på Axala skog ner ningar och har inget att göra med de militära avlöningarna.
emot sockengränsen mot Ludgo har Daga härads avrättnings- Vänga blev boställe åt kompanichefen, kaptenen, för Grips-
plats legat, där förbrytare skulle halshuggas eller hängas. holms kompani av Södermanlands regemente. Vid Vänga finns
en rad gamla och intressanta byggnader. Den, där arrendatorn
Militära bostälten nu bor, är säkerligen från 1700-talets början ehuru ombyggd
och moderniserad. Bodbyggnaden, som bildar vänstra flygeln,
Under Karl XI :s tid berövades många av adelssläkterna går- byggdes mellan åren 1730 och 1732, och den långa ryggåsstugan
dar, som de fått av Kronan, på grund av att den s. k. reduktions- mitt emot kan mycket väl vara från 1600-talet och således ett
kommissionen fann åtkomsthandlingarna vara behäftade med av socknens äldsta hus.
oriktigheter. Genom att Kronan på detta sätt återtog en mängd Smeds ta blev boställe för fänriken vid nyssnämnda kompani.
gärdar, kunde man ordna försörjning åt de svenska officerarna, Där finns fortfarande en del gamla byggnader, framför allt den
som fick gårdarna att bo på och gårdarnas avkastning som låga stuga med förstuga och två stora salar, som nu är arbetare-
avlöning. Två sådana gårdar, som återtagits, ar Vänga och bostad, men som på 1730-talet byggdes åt fänrikens familj.
Smeclsta. Så småningom blev boställena opraktiska som avlö- Torvsäter var boställe för fanjunkaren, Bresäter åt trum-

28
;.;V- |

Hetta foto togs 1935 i Önnersta by, då några nu försvunna bondgårdar ännu fanns
av socknens ålderdomligaste hus är den långa, låga längan vid Vänga forna kvar. De bägge manbyggnaderna på bilden är var för sig typiska sörmlandshus.
kaptensboställe. — Foto förf.

Byar och bondgårdar
slagaren och Kjesäter åt piparen (en musikant) vid Gripsholms Den som far genom Björnlunda har ännu möjligheter att se
kompani. litet av gammal sörmländsk timmerbyggnadskonst, t. ex. i
fanns det till ett antal av 21 stycken i socknen. t De önnersta, där gårdarna fortfarande ligger tätt och där gårdens
blev till genom ett riksdagsbeslut år 1682, då man bestämde, att hus trängs på tomten, SB, som Torr alltid var 1'aiJ.et i sörmlancte--
varje landskap skulle sätta upp ett regemente knektar om 1.200 byarna.-Där finns också en vacker loftbod i behåll.
man genom att dela upp socknarna i rotar, och varje rote måste Vad som kunde finnas i en björnlundaby för ungefär 100 år
upplåta mark till ett soldattorp, där rotens knekt skulle kunna sedan, kan vi få reda på genom det sörmländska brandstods-
få sin bärgning i fredstid. Varje rote skulle bestå av vid pass bolagets utbetalning av brandskadeersättning efter en storbrand
två hemman, och på de 50 hemmanen i Björnlunda kom således i Väla by. Den l november 1868 råkade det då ännu mycket
plikten att sätta upp 21 soldattorp och värva lika många knek- nymodiga tåget tända eld i byn, som ligger omedelbart intill
tar, 10 för Nyköpings och 11 för Gripsholms kompani. Svenska järnvägen, och där än i dag en kolnad vägg i en kvarstående
armén omorganiserades 1901, så att allt efter som de gamla stuga vittnar om branden. Trots att flera personer omedelbart
knektarna avgått, har soldattorpen upphört att fungera. Många ilade till, var "släckningen i anseende till den starka blåsten och
av soldaterna tog sig namn efter sina rotar. Så t. ex. hette siste husens sammanbyggda läge snart sagt otänkbar". Trettioen hus
soldaten i Skenda Skeen, i Norrby Norin och i Axala Ax. brann, varvid en enda bonde förlorade ej mindre än 13 byggna-

31

Bl' -fe-.--

Ännu finns kvar i socknen några av de ålderdomliga loftbodarna, vars typ hör
medeltiden till. Boden vid Spånga under Jakobsberg är visserligen kn&ppast äldre
än c;a 200dr, men byggnadstypen är mycket ålderdomlig.
Teckning av Wllh. Bryde.

der, nämligen boningshus, kammare, brygghus, bod, fähus, stall
och vagnshus, tvä logar, får-, svin- och vagnshus, bod, stall och
loge, svinhus samt hemlighus. — När en enda bonde behövde så
många hus i sin gård, kan man lätt räkna samman, hur många
hus, som behövdes i de stora bondbyarna. På 1760-talet fanns
Bilder av sörmländskt bondfolk är mycket sällsynta om 'inan undantar Vingåker-
följande antal bönder i dessa byar: Skenda 8, Norrby och Österåker, Jlcnmi bild pä en eldskärm i Hembygdsgården är därför en raritet. Den
önnersta 7, Viby och Harbro 6 samt Ekeby 5. visar en bonde, som hugger en primitiv trappa nr en stock. .Bilden af daterad 179-1.
Nu kunde det vara stora skillnader på bönderna. Några kunde
bruka ett helt hemman, d. v. s. en hel gård, andra fick söka sin
bärgning på % mantal. Några var skattebönder och ägde själva
sin gård. Andra var arrendebönder under herrgårdarna. pjäser. Fem skåp fanns och ett väggur, ett av de allra dyraste
Vad en förmögen skattebonde kunde lämna efter sig, kan vi föremålen i boet. Så fanns där kistor, tinor, fat och skrin i långa
t. ex. se i bouppteckningen år 1760 efter "dannemannen" Nils rader men inte en enda stol. Man satt på väggfasta bänkar eller
Andersson i Öja, d. v. s. den by, som förr låg mitt emellan Tibble flyttbara mindre säten, varav det fanns två stycken. Vidare
och Ekhov. Han hade 8 dryckesbägare av silver, 7 silverskedar, fanns tre enkla sängar, som säkerligen begagnades av minst
7 tennfat, 10 tenntallrikar och dessutom många smärre tenn- dubbelt så mänga sovande.

33
I bodar och lider fanns tre stycken årder och något som vid
denna tid var mycket ovanligt, nämligen en plog, vidare vält,
harvar och kärror, en ny kyrkslädc icke att förglömma.
Ladugård och stall hade 4 hästar, 4 kor, l oxe, 4 tjurar och
2 kalvar. Där fanns 13 får, 8 grisar och 2 gäss, men inga höns.
Det skulle ha varit intressant att ha någon avbildning av den
tidens människor i Björnlunda, men det enda som finns är man-
nen, som avbildats på sid. 33. Vi kan emellertid vara ganska
säkra på att sockenbornas dräkter i stort sett följde det allmänna
dräktmodet, så att ingen särskild 'björnlundadräkt' existerat.
Utöver bönderna fanns många kategorier av folk i en lång
rad 'socialgrupper' från torpare över soldater till backstusittare
och inhysingar, där torftigheten och armodet var en daglig gäst
på ett sätt, som vi svårligen kan göra oss en föreställning om.
Statare började man däremot inte anställa förrän ett stycke
in på 1800-talet. De kom därefter att in i vårt eget århundrade Konstnären M. R, Heland har år 1780 tecknat av Jakobsberg uicd skördefolk och
bli landsbygdens olycksbarn med mycket torftiga villkor för sädcsskylar i fÖrgunden, — Originalet på Jakobsberg,
uppehället.
Jorden skett. Tydligast är förändringen då det gäller oxarna. År 1879
fanns i socknen 468 oxar. 1891 fanns där 397, 1929 endast 30
Hur mycket jord, som odlades under äldre tider, är inte möj- och nu ingen alls. Oxen var det viktigaste dragdjuret, men också
ligt att säga, då uppgifter saknas, men det förefaller troligt, att viktig som köttleverantör. Hästar hade man visserligen också
ännu under 1600-talet ungefär 2 % av den sörmländska jorden i äldre tider, men då deras kött aldrig förtärdes, så var de
låg som åker, men eftersom halva åkern alltid var träda ända till mindre önskvärda i hushållningen. 1879 fanns 129 hästar, 1929
för ungefär 100 år sedan, så betydde det, att den sädesbärande 439 men 1951 allenast 226. Då hade de börjat ersättas av trak-
åkern endast var l %. I våra dagar är åkerarealen i Björnlunda torer.
28 %, vilken emellertid inte endast bär säd och annan människo- Kornas antal är ganska konstant, minst år 1879 med 824 styc-
föda utan även foderväxter, men förr i tiden tog man foder på ken, störst år 1929 med 1.380. Kunde vi däremot komma åt totala
de nu uppodlade naturliga ängarna. Dessutom betade kreaturen mjölkavkastningen skulle skillnaden bli avsevärd. De bästa
i skogarna. kreatursbesättningarna inom socknen mjölkar nu mellan 4^
och 5 m^ mjölk per år och ko, vilket ger ungefär 200 kg smör.
Kreatursskötseln
Skogen
Första gången man kan få en fullständig uppgift om antalet
kreatur i socknen är så sent som 1879, men på de nära 80 år, Produktiva skogsmarken i socknen är 5.210 ha. Eftersom den
som förflutit sedan dess, har många intressanta förändringar ligger splittrad över hela socknen, har nästan varje gård sitt

34 35
.

skogsskifte till stöd för gårdens ekonomi. Elghammar och
Jakobsberg har de största skogsmarkerna, vardera omkring
1.000 ha. En stor skogsägare är sockenallmänningen, som på
Axala hed längst söder ut i socknen har 351 ha skogsmark. Dess-
utom äger sockenallmänningen 515 ha mark på Grytsheden i
Gåsinge socken. Vinsten från allmänningeskogen delas ut till de
hemmansägande sockenborna, som alla har del i allmänningen.
I äldre tider aktades skogen inte mycket. Bland annat brukade
man svedja eller bränna skog för att få först någon rågskörd i
askan, sedan beten. Pä sörmländska kallades svedja 'göla', och
om gamla svedjebruk vittnar således ett sådant namn som
Degergölet.

Hantverk och industri
I gamla tider var det egentligen förbehållet städerna att hålla
hantverkare. På landet skulle det inte finnas några sådana, utan
sockenborna fick bekväma sig att resa till närmaste stad, vad
Björnlunda beträffar väl då vanligen Nyköping. Skräddare och Kleva kvarnhus står fortfarande kvar, men då driften där 1o<j slut 1957, är del
skomakare kunde man dock inte undvara, utan ett par sådana bara en tidsfråga, när denna karakteristiska byggnad är försvunnen. — Foto förf.
har det vanligen funnits även i landssocknarna. Det är först för
ungefär 100 år sedan, som hantverkarna fick frihet att slå sig
ned var dem bäst passade, och det kan antecknas, att år 1876 sjö längst söder ut i Björnlunda socken, "där en liten ström och
fanns i socknen 2 skomakare, 3 skräddare, 2 målare, 4 snickare lägenhet till masugnsställe vara skall". Några rester av en sådan
och l urmakare. masugn kan nu inte observeras vid Dalsjöfallet.
De flesta sörmlandssocknarna hade inte heller någonting, som Säkert är emellertid, att de många små vattenfallen i socknen
skulle kunna kallas för industri. Det är egentligen endast i sock- utnyttjats för att driva kvarnar och sågar. Den rikligaste vat-
nar med malmförekomst, där industrien började komma under tenkraften fanns vid.Mälby, och dess kvarn hade t. ex. 1876 fyra
1600-talet som små hyttor, alltid byggda invid något litet vatten- par stenar och ett grynverk. Dessutom fanns kvarnar vid Dal-
fall, som skulle dra blåsbälgarna vid hyttan. T grannsocknarna sjö, Kleva och Vibynäs samt sågar vid Tibble, Bjursnäs och
Gryt, Gåsinge och Frustuna har relativt stora bruk legat, men Kleva. Då .fanns också ett bryggeri i ö-rmnrsta., och tidigare hade
från Björnlunda finns bara att anteckna ett litet försök att ett tegelbruk funnits vid Elghammar och ett vid Kleva.
driva järnbruk, om vilket man ej ens vet, om det kom till utfö- Av de gamla kvarnarna revs Mälby 1940 och Kleva nedlades
rande. En handling i Bergskollegiets arkiv daterad den 30 okto- 1957. Socknens kvarnrörelse är nu förlagd till elektriska vals-
ber 1645 rekommenderar en Niclas Notman, som "opprättat ett kvarnen inne i Björnlunda samhälle, byggd år 1939. Även andra
masugnsbruk" vid Lövvik i Dillnäs, att även få tillgång till Dal- industrier har uppstått i stationssamhället. Där har t. ex. funnits

37
två mejerier, varav det sista nedlades år 1988. År 1901 började •
ortens nu största industri, nämligen snickerifabriken, som till-
verkar möbler, huvudsakligen stapelbara stolar.

Handelsbodar

Även handeln var i äldre tider förbehållen staden. Först år
1864 blev det möjligt att driva lanthandel var som helst på lands-
bygden, och man var då inte sen att öppna affärer litet var stans.
Bjornlunda första affär fanns i önnersta.J[)är fanns apotek, och
omkring 1850 öppnade apoteksprovisor Kindberg lanthandel
vid sidan om apoteksrörelsen. Är 1867 fanns dessutom en affär
i Bresäter,
Apoteket är också anledning att erinra sig*. Det var ett av de
tre första landsortsapoteken i länet. De Övriga två fanns vid
Vingåkers och Flöda kyrkor. År 1892 flyttades apoteket till
Gnesta.
I våra dagar finns handelsbodar dels i stationssamhället, dels
också vid Axala och Sion. År 1913 bildades Bjornlunda konsum- _/_ Önncrsid xiiir el l slallii/i itiagusin kvar pä tomten till (/ainla
tionsförening, som har affär i samhället. Foto förf.

Kommunikationer väckte den gode mannen ur hans sömn. Om man i dessa traktei
vill ligga i en säng, måste man föra den med sig och sätta fjäder-
Huvudvägen genom Bjornlunda gick i äldre tider från Sträng- dunet i hatten. — Tidigt på morgonen den 20 februari for vi
.näs till Nyköping. När konungarna skulle taga sitt rike i besitt- härifrån. Nästan halva dagen gick färden över frusna sjöar."
ning kallades det "att rida eriksgata". Eriksgatan gick just från En av fördelarna med att färdas om vintern var, att sjöarna
Strängnäs till Nyköping och förmodligen genom Bjornlunda. bjöd ypperliga vägbanor i ett landskap, som annars var mycket
Den äldsta mera påtagliga uppgiften om Bjornlunda som en svårframkomligt.
del av svenska kommunikationsleder kommer från en tysk rese- Sjöarna ville man för övrigt utnyttja även på annat sätt. År
närs dagbok år 1586. Hans namn var Samuel Kiechel, och han 1852 gjordes t. ex. en utredning som resulterade i ett förslag att
kom närmast från Nyköping. "Efter middagen for vi från Nykö- via Åker, Laxne och Klemmingen göra en kanal från Mälaren
ping. Då vi lämnat de första hästarna drog det så länge om, till en lastageplats vid Bjornlunda kyrka. År 1908 kom en annan
innan vi fick andra, att vi, då vi icke följde landsvägen, måste utredning, som rekommenderade att göra Båven segelbar genom
resa hela natten och kom vid tretiden till en bondgård 4 mil från en kanal från Nyköping. Bryggor skulle läggas vid Ullaberg
Nyköping. Den hette Önnersta, och dess ägare blev ej glad, ty vi och Kleva. Intet av projekten kom till utförande.

»
önnersta var redan på 1500-talet en viktig hållpunkt för tra-
fiken. Vi vet det bl. a. genom Karl IX :s dagbok, som rapporterar,
att kungen minst tre gånger övernattat i byn. När gästgivar-
gårdarna senare får en fastare organisation, så blir det just
Qjjjiersta^som blir gäaj;giyQfi och fortsätter att vara det till dess
att järnvägstrafiken begynner. Skenda, som kom att ligga bättre
till, blev gästgiveri och skjutsstation år 1864. Är 1912 hade
Skenda mist sin betydelse som gästgiveri, och 1926 nedlades
även skjutsstationen.
Trafiken gick emellertid inte bara i norr och söder genom
socknen utan i någon utsträckning även i öster—väster. Det
var ingen fördel att på detta sätt ligga vid två allfarvägar, och
från socknen klagar man på 1580-talet och ber om hjälp till kyr-
kans restaurering, ty "socknen ligger i stor gästväg och där är
fattig allmoge".
Även den Öst-västliga vägen hade sin gästgivaregård, näm- v > ' • •; , ••.': Ir •••
gen vid Norrby. Den nedlades när Skenda gästgiveri organise-
Gamla landsvägen frän Öimernlu mot Axala, e/l stycke av eriksgatan genom Sönn-
rades vid järnvägsstationen. ar_ ännu kvar mycket av den charm, som en gammal bygdeväg kunde ha.
Den stora förändringen i socknens trafikförhållanden skedde l'olo '<"»•.
när stambanan byggdes och togs i bruk år 1862. Landsvägen var
då inte längre den viktigaste färdvägen, och snabbt blev järn-
vägsstationen av sådan betydelse, att för socknen viktiga insti-
tutioner samlades där, såsom affärer, sparbankshus (1891, Timmer järn vägen måste läggas ned, när biltrafiken på vä-
Daga sparbank), Godtemplarordens samlingslokal, brandstation garna fick en sådan omfattning, att den kunde konkurrera ut
m. m. Redan 1842 hade en extra provinsialläkare förordnats för järnvägen, och även stambanan har under senare år fått känna
Daga härad. Han fick sin bostad nära kyrkan vid Alma, senare av konkurrensen. Vägtrafiken med bilar ökar ofantligt, vilket
vid stationen, där provinsialläkaren fortfarande bor. framgår av siffrorna för den trafik, som kunnat räknas in där
Som en kuriositet kan nämnas, att socknen hade en egen järn- på följande sätt: Eriksgatan, som fått namnet länsväg 223,
väg åren 1914—1934. Det var en smalspårig bana, vars enda släppte 1953 fram i medeltal per dag 210 fordon på vägen från
lokomotiv, kallat Putte, drog timmer från sjön Likstammen till eller till Nyköping och 140 från eller till Mariefred. 'Stambane-
Båven. Runt den förra sjön hade nämligen Holmens bruk inköpt landsvägen', nr 225, hade samma år 575 fordon till eller från
ett flertal skogsegendomar, vars virke flottades på sjön till järn- Gnestahållet och 400 till eller från Flen. Ärligen gick således ca
vägens lastageplats ej långt från Axala. Därifrån fraktades vir- 65.000 fordon på Eriksgatan och 180.000 på Stambanelandsvä-
ket på den 5 km långa järnvägen för att tippas i Båven vid Klip- gen. Uppgifter senare än 1953 är inte tillgängliga, men man kan
pan, varifrån timret sedan bogserades i form av flottar till Hol- räkna med ca % förhöjning, vilket för de bägge vägarna skulle
mens sågverk i Sparreholm. betyda ca 105.000 och 300.000 fordon per år.

41
Telefon och post
Den första telefonen i socknen uppsattes omkring år 1890.
Nu finns telefonstation i samhället (Öppnad 1902) och dessutom
vid Björkkleva (1936) och Axala (1900). Axala automatiserades
1946. De bägge övriga väntas bli det 1960. Hjälmsjö fungerade
1939—51. Sammanlagt finns 1958 ungefär 340 abonnenter för-
delade sålunda: Bjornlunda 259, Björkkleva 23, Axala 58.
I länskalendern för 1852 står som adress till Jakobsberg Sö-
dertälje, till Elghammar Mariefred och till Kleva Nyköping. Det
var de närmaste postkontoren för socknen, och från den ut- och
inkom postturer två dagar i veckan. Dessa besvärliga postför-
hållanden förändrades i och med att man började bygga järn-
vägen. År 1858 Öppnades vid kyrkan en poststation, vilken 1863 johan Adolf Wclanders porträtt finns bevarat i den skola, som bär hans namn,
Welandersborg. — Foto förf.
flyttades till den då färdiga järnvägsstationen. En del av sock-
nens post går över Gnesta eller över Stjärnhov.
slöjder, såsom snickra, smida, svarva^iimxa.samt deltaga i andra
Sko lan vanliga lantmannagöromål."
Welander dog 1804, men först år 1826 kom den skola till, som
För vår tid är det självklart, att barn skall gå i skola, men så skulle förverkliga de planer, som framlades i julbrevet 1799.
har det inte alltid varit. När skolundervisningen blev obliga- Församlingen köpte för de Welanderska pengarna tomt vid kyr-
torisk genom särskild stadga år 1842, var det många föräldrar, kan och uppförde det vackra lilla hus, Welandersborg, som
som med största motvilja lät barnen gå i skola, då de så väl under vårterminen 1958 blivit lokal för skolbespisningen men
behövdes hemma för att hjälpa till att tjäna levebröd åt famil- som fortfarande är lärosal för 5:e och 6:e klasserna. Undervis-
jen. Behovet av undervisning för alla barn har emellertid då och ningen skedde i det stora rummet på nedre botten. Läraren hade
då gjort sig gällande, och man har sökt få någon form därför. sin bostad i två rum och kok på nedre botten och två rum på
T Bjornlunda knyts det första lyckade försöket till namnet Johan vinden, en för tiden utomordentligt förnämlig skollärarelägen--
Adolf Äelander, en gång ägare till Elghammar och Bjursnäs. het. På detta sätt hade socknen ordnat sina skolförhållanden 16
Dåvarande assessorn, sedermera kommerserådet Welander åi- innan allmänna skolstadgan tvang alla socknar att skaffa sig
skriver julaftonen 1799 till sin vän kanslisten Nils Husberg: skolor. År 1862 stadgades det, att socknarna även skulle ha små-
"Vad som fallit mig in, vore en sockenskola endast för den fat- skolor, och då byggdes en tvättstuga vid Welandei^sborg om till
tiga allmogens barn samt sådana, som skola bliva bönder. Intet skola och bostad för lärarinnan. På 1880-talet byggdes dock en
främmande språk skulle de få begrepp om. Kristendom, moral, ny småskolebyggnad, som fick namnet Björneborg.
hjälpligt gkriva och läsa modersmålet samt Jitet räkna vore allt Skolan vid kyrkan kunde inte ensam fylla behovet av under-
av vanliga skolstudierna, som jag gillar. Utom detta skulle till- visning för alla socknens barn. Man ordnade därför även s. k.
fälle vara för dem att få lära allajfören__ bonde nödiga handa- ambulatoriska skolor, d. v. s. läraren skulle ordna undervisning

4;-;
i därför något så när lämpliga lokaler, belägna långt från den
fasta skolan. Ambulerande skolor fanns, som redan nämnts, i
flygeln vid Kleva men också vid Kalvsboda, Videbynäs och Sand-
brink. År 1890 byggdes en fast skola vid Skeppet (Katrineborg).
Sandbrinksskolan drogs in 1909, då Sofieborg byggdes vid Axala.
IQOOtnu

IS O O
\ \
Videbynäs användes senare under flera år som slöjdskola för
pojkar. Före 1916, då Tomteborg byggdes, hade barnen från 1000.inv
Harbro, Berga, Väla och Näs rotar undervisats i förhyrd lokal
vid Tomta. År 1948 brann 4 lärosalar och vaktmästarebostaden
vid Tomteborg. Skolan byggdes inte upp igen utan såldes till 500 inv

sågverksägare H. Eriksson. Som synes har skolväsendet under
li/2 århundrade genomgått många förändringar. Det, som nu
närmast väntar på sin lösning, är det stora skolbygget vid Björ- 1800 18£3 1850 1815 1900 1115 1150 1175 1000

neborg. Tomt och ritningar är färdiga. Om ett eller ett par år
kan detta bygge säkert taga sin början. Då får Björnlunda flertalet framme vid stationen. Samtidigt slogs jordbruksfastig-
endast en skola och en bespisningslokal. heter samman, så att antalet brukningsdelar, som år 1916 varit
238, år 1951 allenast var 123. Även på annat sätt har jordbruket
Befolkning s statistik rationaliserats. Så t. ex. infördes vid Ekhov för första gången i
l Björnlunda känner man det exakta antalet inbyggare allt Sverige den finska AlV-metoden att konservera grönfoder
sedan år 1805. Det var då 1.521 personer. Kurvan på sid. 45 visar (1933). På samma gård kom skördetröskan år 1941 o. s. v. Allt
hur befolkningstalet stigit och fallit. Uppsvinget för socknen mindre folk behövs i jordbruket, och befolkningskurvan sjunker,
började, då järnvägsbygget kom igång på 1850-talet, och når sin man kan gott säga katastrofalt. Fortsätter den att falla lika
höjdpunkt under 1880-talet med 2.014 personer. Då hade jord- raskt som den gjort de senaste 25 åren, skulle socknen vara öde
bruket i socknen nått en hög utveckling, som krävde mycket folk, strax efter år 2000. Naturligtvis är en sådan utveckling otänk-
men allt efter som så- och slåttermaskiner, tröskverk och andra bar, men landsbygdens avfolkning är ett skrämmande framtids-
mekaniska jordbruksmaskiner kommer till, klarar sig jordbru- perspektiv, icke endast för Björnlunda utan för all svensk lands-
ken med mindre folk, och björnlundaborna ger sig av till stä- ort. Kanske kan kurvan bringas att svänga uppåt på nytt, om
derna och blir fabriksarbetare. Däremot är det endast 18 styc- det blir möjligt förlägga småindustri till landsbygden och de
ken, som emigrerar till Amerika under denna tid, när andra mindre samhällena. Minskas befolkningstalet alltför mycket,
sörmländska socknar, t. ex. österåker, berövades en tredjedel av blir möjligheterna att rationellt ordna för sockenbornas trivsel
sina invånare genom 'amerikafebern'. allt mindre, därför att skatteunderlaget då inte tål utgifterna
Under första världskriget vänder kurvan på nytt och når för rationella skolor, åldringsvård, samlingslokaler, idrottsplat-
1928 värdet 2.098. Det är den gången inte jordbruket, som för- ser o. s. v. Ett försök att bota dessa olägenheter gjordes år 1952,
mår sysselsätta mer folk, utan det är samhället vid stationen, då Daga kommun, såsom redan nämnts, bildades genom sam-
som nu byggs ut i rask takt. År 1916 fanns det i socknen endast manslagning av fyra socknar, så att större ekonomiska resurser
16 lägenheter utan jordbruk. År 1929 fanns där 64 och 1951 76, skulle finnas för att lösa gemensamma uppgifter.

45
44
,

Lider från Onnrrsta
Kokstenshögar /'otografiet är taget från en höjd söder om hembygdsgården och visar i stort seli
Eklundsstugan 7. Sillbod frän Önnersta samma perspekiw som finns i kartan på- föregående sida.
M älby stugan 8. Ladugård från Lädra
Loftbod från Lådra 9. Stall från Önnersta
Loftbod från Önnersta W. Karlslunds sotdatJtuga
År 1938 inleddes samarbete med Svenska turistföreningen i
det att fyra loft inreddes till vandrarhem. Sedan dess har i me-
Hembygdsgården deltal 500 övernattningar skett varje år eller sammanlagt c :a
År 1931 bildades i Björnlunda en hembygdsförening, vars 10.000.
uppgift skulle vara att ge sockenborna kunskap om bygden och Låt oss besöka hembygdsgården : Den ligger vid pass 2% km
ge dess natur- och kulturvärden det skydd, som en vaken opinion söder om kyrkan och l km SV om stationen. Genom området går
kunde skapa. Initiativtagare till föreningen och under 26 år dess en backig väg. Det är den uråldriga landsvägen, som ledde från
ordförande var folkskollärare Philip Forsberg. Föreningen, som Strängnäs till Nyköping. Det var på den konungarna en gång-
varit en av de framgångsrikaste i landskapet, kunde mycket red sin eriksgata "medsols genom riket".
snart visa resultat. En av socknens vackraste ekbackar, pä Invid vägen ligge_r_ett lider med genomgång. Det kommer från
prästgårdens mark, upplåts till hembygdsgård och dit flyttades Önnersta byj. likhet med tre andra hus i gården. Ännu i början
ett flertal gamla byggnader. Midsommaraftonen 1933 kunde den av 1930-talet fanns i den gamla hus i behåll. Tra-
invigas och därefter har under de gångna åren talrika, stora ditionen berättar, att "drottning Kristina" skall ha ridit genom
folkfester hållits i den vackra parken. lidret, som således skulle vara minst 300 år gammalt. Säkerligen

47
46
Onnersta- (t. v.) och .Lädni-hodarna hur inretts till vandrarhem. ]}å nedre botten av Lådra-boden finns denna interiör. Observera särskilt den
intressanta eldskärmen med Björnlunda-bonden.
har både den äldre drottning Kristina och jiennes sondotter ridit
jgenom onnersta by, men om det kungliga huvudet böjts för att
komma genom just det lidret, som nu står i hembygdsgården, det med förspänningen, men ej giva anledning till någon träta, som
går inte att bestyrka. Det är svårt att tidsbestämma sörmländ- kunde bliva början till en allvarsammare lek. I detsamma gick
ska timmerbyggnader. Lidret och kanske även loftbodarna kan nära vagnen en karl, som hade en ofantligt stor och mörkröd
vara från 1600-talet, men fanns i varje fall under 1700-talet. brännvinsnäsa. Se, sade jag, Eders Majestät! en präktig näsa.
Är det således tvivelaktigt, om lidret från onnersta bildat rum Det är den, om vilken Hallman skrifvit:
kring någon av de bägge Kristinorna, så är emellertid en annan Posito hon börjar jäsa
historisk händelse belagd bland de byggnader från onnersta som blir det en odödlig näsa
nu flyttats till Hembygdsgården. Vi hämtar uppgifterna därom med små andra näsor krönt.
ur Greve A. Sköldebrands memoarer (del IV sid. 9, tryckta i Gustav Adolf började att skratta högljutt. Jag hade emeller-
Stockholm 1904). Han var med som fångvaktare och reseledare tid ögonen fästa på folkhopen. De sågo först undrande ut, men
den 6 december år 1809, när den avsatte kung Gustav IV Adolf alla ansiktena klarnade, och de tänkte förmodligen, att då han
fördes från Gripsholm för att sändas i landsflykt. I dagboken var så glad, måste resan vara honom behaglig. Snart var det för-
skrives om onnersta: "Då vi kommo till den andra gästgivare- spänt, och resan fortsattes."
gården från Gripsholm, hölls där en auktion, och mycket folk I bodarna bredvid lidret finns samlingar av jordbruksredskap
var församlat. Gustav Adolf blev snart igenkänd; Karlarna bör- och verktyg för snickeri och vävnad. I detta sammanhang kan
jade mumla och kvinnorna att gråta. Jag bad officerarna skynda det vara anledning erinra om att samlingarna en gång hyst ett

48 49
-,

mycket unikt föremål, ett primitivt åder, helt av trä, som kun-
nat dateras till 800-talet e. Kr., och därigenom är det äldsta
daterade åkerbruksredskap, som man känner från Sverige. Det
är nu donerat till Statens historiska museum i Stockholm. hem. Förstuga med kammare ligger i mitten. TiJJ vänster dag-
ligstugan med möjligheter för sömn, matlagning och arbete vid
Då vi står framför bodarna i lidret, kan vi se en jordkulle,
spinnrock och vävstol. I husets andra ände finns en Jika dan sal,
som rundar sig mjukt strax till höger om lidret. En liknande
ehuru ännu tydligare kulle ligger rätt fram (se kartan sid. 46). som dock endast begagnades vid festliga tillfällen. Intressan-
taste möbeln där är en brudkista, av vars vapenbilder det fram-
Den förstnämnda högen undersöktes år 1948 varvid man fann,
går, att grevinnan Eva Leijonhufvud däri samlade sin utstyrsel
att den var uppbyggd av stenar, som tydligen legat i eld och bli- inför sitt bröllop med friherre Alexander Palbitzki år 1697.
vit sönderbräiida. Några få skärvor av förhistoriska lerkärl, Makarna avled på As i Julita, men hur kistan hamnat i Björn-
några benbitar, ett stycke av en stenyxa samt glaserade lerkärls- lunda går inte att utreda.
skärvor från historisk tid var allt, vad man kunde hitta därut-
Mitt emot Mälbystugan .ligger två loftbodar hitflyttade från
över. Man har tolkat dessa högar av sönderbränd sten som min- Lådra (t. h.), och önnersta. De är i sina övre delar inredda och
nen av människoboningar. Stenarna har nämligen säkert begag- glatt bemålade för att tjäna som vandrarhem. I Lådrastugans
nats att bringa innehållit i ett kärl att koka genom att de lagts i nedervåning, som tjänar till dagrum åt "vandrarna", är intres-
elden och sedan glödheta direkt i den vätska, som skulle bringas santaste föremålet en eldskärm av trä, som en gång hittades som
att koka. Antikvarien K. A. Gustawsson, som undersökte högen, mellanvägg i en potatislår, men vars bild, en björnlundabonde
har förmodat, att det speciellt var för ölbrygden, som man be- från 1794 (se sid. 33), blivit välbevarad och nu är ganska ena-
gagnade detta kokningssätt. Här skulle man således ha haft ett stående i sitt slag i landskapet.
brygghus, som varit i funktion redan under slutet av hednatiden Närmast önnerstaboden ligger en sillbod från önnersta, vil-
och kanske ett gott stycke in i nyare tid. Stenyxan kan ha ham- ken tjänat som fatabur i någon av byns gårdar.
nat i detta kokstensröse på grund av att man länge trott, att en Bakom Mälbystugan ligger två sammanbyggda hus, bagge
sådan yxa kunde skydda mot vådeld, och därför varit bra att ha med lider där gamla vagnar och jordbruksredskap fått en fri-
tillgänglig vid härden i brygghuset. stad. Den högra byggnaden är en ladugård från Lådra, den
Vi fortsätter vår vandring: Till vänster om lidret ligger ett vänstra ett stall från Önnersta. Observera, att bägge husdjurs-
litet hus, det enda som ursprungligen fanns på området. Det är stallen är fönsterlösa och mycket låga.
Eklundsstugan, förr kyrkvaktarebostad och skomakeri, nu vakt- Sista huset på området är en soldatstuga från Karlslund un-
mästarebostad för hembygdsgården. Det är en typisk bostad för der Jakobsberg, en byggnad uppförd någon gång omkring år
en sörmländsk arbetare med ingen eller ringa jord till sitt för- 1800 enligt de för sådana soldatboställen fastställda normerna.
fogande. Björalunda hembygdsgård kunde byggas upp och ordnas un-
Ett helt annat intryck gör Mälbystugan där intill. Det är en der få år, men än viktigare att notera är, att den kunnat fort-
manbyggnad i ett förmöget bondehem, och det brutna taket sätta att hålla sockenbornas intresse vid makt. I en miljö av
säger oss, att gården i sitt nuvarande skick uppförts under se- gamla timmerhus fyllda av ting, som helt eller delvis kommit ur
nare fjärdedelen av 1700-talet även om flöjeln med årtalet 1707 praktiskt bruk kan besökarna i gården få kontakt med en forn-
försöker att få oss tro något annat. tid som ute i socknen med alltför stor hastighet mister sina kvar-
Stugan visar en typisk planlösning för en sörmlandsbondes varande monument.

50

5]
/
Litteratur
Denna sockenbeskrivning avser att fylla en mycket kännbar
lucka i den sörmländska litteraturen. Om Björnlunda intres-
santa socken är nästan ingenting av betydelse tryckt så när som
på två beskrivningar över kyrkan, bägge ingående i serien Sörm-
ländska kyrkor. Den första författades år 1942 av Aron Anders-
son, den andra år 1958 av Ivar Schnell. Prästerskapets historia
i socknen berättas, ehuru med stor ofullständighet, av K. A.
Hagström i Strängnäs stifts herdaminne, vol. 3, 1899, och någon
komplettering därav ger A. Flenzberg i tidskr. Till hembygden
1924, sid. 113—25.
Fornminnen och fornfynd har studerats av Ivar Schnell
genom en inventering 1935. (Resultatet föreligger i manuskript
bl. a. i Björnlunda hembygdsförenings arkiv.)
Herrgårdarnas historia under 1600-talet, speciellt ägoförhål-
landena, har utretts av Joh. Ax. Almquist: Frälsegodsen i Sve-
rige under storhetstiden, vol. II: l—2 1934—35. Elghammar har
därutöver skildrats i Ulrik Thersner: Fordna och närvarande
Sverige (1820-talet). Elghammar och Jakobsberg även i Sv. slott
och herresäten.
Hembygdsgården skildras av Ph. Forsberg i Sv. bygd och
folkkultur II, sid. 137—40, 1947, och områdets kokstenshögar
beskrivas av utgrävaren K. A. Gustawsson i Fornvannen 1949,
sid. 152—65.
Materialet till denna beskrivning har i övrigt tagits ur manu-
skript och uppgifter i Södermanlands hembygdsförbunds arkiv,
ur statistiska uppslagsböcker, länskalendrar m. m. Ett fortsatt
studium av socknens historia kan lämpligen börja med ett besök
i hembygdsförbundets arkiv i Nyköping, där riktlinjer för stu-
diet kan erhållas.

GNESTA BIBLIOTEK
52

2 019 410 0461 F6