You are on page 1of 3

Processrätt S8

Fastställelsetalan 13:2 RB
 13 kap. 2   §
Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke består, må upptagas till prövning, om 
ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång.  
Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke
består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.
Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.

Rättsförhållande (består eller inte dvs positiv eller negativ talan)
Talan får inte avse enbart innebörd av gällande rätt eller enbart rena
sakförhållanden (NJA 2007 s 718, Unibet).
Begreppet rättsförhållande i den föreliggande bestämmelsen förstås som
ett yrkande om att domstolen ska fastställa att en viss rättsföljd ska
gälla (mellan parterna) på den grund som käranden åberopar.
Uttrycket rättsförhållande innebär i paragrafens sammanhang att man i
käromålet måste kunna iaktta civilrättens grundläggande struktur, dvs ett
yrkande om en konkret rättsföljd måste ha en tillräckligt tydlig anknytning
till konkreta omständigheter som åberopas till grund.
En förutsättning för att en talan ska anses avse ett rättsförhållande i
bestämmelsens mening och inte ett sakförhållande, är att kärandens talan
uttryckligen anknyter till minst en rättsföljd
Kravet på rättsförhållande innebär inte att talan ska framstå som korrekt
kvalificerad i rättsfrågehänseende. Kravet på att talan ska avse
fastställelse av rättsförhållande innebär i regel endast att ett
faktapåstående (grunden) ska förenas med ett yrkande om fastställande
om en konkret rättsföljd.
Ovisshetsrekvisitet vållar kanske mindre ofta några problem i
rättstillämpningen. Har svaranden före processen bestritt käromålet måste
enligt Ekelöf ovisshet alltid anses föreligga.
Att det föreligger en ovisshet om det omtvistade rättsförhållandet är inte
tillräckligt. Utöver förfångsrekvisitet måste sålunda beaktas att en
fastställelsetalan, för att tillåtas, måste vara ägnad att kunna undanröja
denna ovisshet.
Förfång

skadeståndsskyldigheten i sig.. s. 108). Det ska finnas ett orsakssamband mellan ovissheten och förfånget. 113). . Kärandens intresse av att föra talan ska vägas mot de olägenheter som en fastställelsetalan kan medföra för svaranden. att valet vanligtvist står mellan att jämkningsfrågorna prövas antingen i en inledande fastställelseprocess eller i en fullgörelseprocess som avslutar tvisten. NJA 2005 s. s. 209). 116).Ekelöf uttrycker det så att ovissheten måste försvåra kärandens planering av sin ekonomiska verksamhet eller på annat sätt skapa en besvärande otrygghet (Rättegång II. Prövningen kan däremot behöva ske utifrån olika kriterier och med olika hänsynstaganden beroende på vilken slags talan det är fråga om (se NJA 2013 s. 8 uppl. fastställd innan ännu alla anspråk kan preciseras. Rättegång II. Rätten måste därför vid sin prövning av tillåtligheten av ett fastställelseyrkande ställa särskilt svarandens genom fastställelseprocessen kanske förhöjda rättegångskostnader mot de fördelar som en fastställelsetalan kan ge (jfr NJA 2005 s. En sådan lämplighetsprövning ska göras oavsett om det är fråga om en positiv eller negativ fastställelsetalan. 517 och NJA 2007 s. Det är fråga om en intresseavvägning som ska ske inom ramen för den fakultativa prövningen (Ekelöf. Fakultativ I det ligger enligt vad HD uttalat ett krav på att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna ska framstå som lämplig för att den ska tas upp till prövning (se NJA 2005 s. 517). dels på grund av att ett högt skadestånd skulle vara oskäligt med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden. Han hade inte heller kunnat lämna någon tillfredsställande förklaring till att han inte hade utrett skadorna. 517 avsåg en situation där svaranden gjort invändning om att en skadeståndsskyldighet borde jämkas dels på grund av medvållande från kärandens sida. Särskilt i skadeståndsmål kan det också vara så att det finns ett behov av att få rättsförhållandet. I NJA 2007 s. 108 förde käranden en fastställelsetalan angående ett ersättningsanspråk trots att det inte skulle ha varit särskilt komplicerat att bestämma anspråkets storlek. eftersom svaranden gjort tre invändningar mot anspråket som sådant och det först om ingen av dessa invändningar godtogs eller om jämkning skedde endast i begränsad omfattning kunde bli aktuellt att pröva ersättningens storlek. Hans fastställelsestalan tilläts dock. HD:s majoritet (3 mot 2) förklarade med anledning av den sistnämnda invändningen och för det fall att fastställelseyrkandet inte avvisas.

Med hänsyn till de uppgifter som käranden i målet uppgett om skadeståndsbeloppens ungefärliga storlek fann HD:s majoritet att det inte mötte något hinder mot att pröva ”jämkningsyrkandet” i en fastställelseprocess. kraven på utredning beträffande framför allt sådana ekonomiska förhållanden som ska påverka skälighetsbedömningen inte ställas för höga. . enligt vad HD:s majoritet angav.För att ”jämkningsyrkandet” ska kunna prövas i fastställelseprocessen får.