Fackföreningarnas omoraliska blockader

We had to fi ght the enemy without in the Falklands. We
always have to be aware of the enemy within, which is much more
diffi cult to fi ght and more dangerous to liberty
- Margret
Thatcher
Ingen kan ha undgått den blockad som genomförts mot Paus bagarstuga i början
av året. Ingen kan heller ha undgått den kampanj MUF och moderaterna kämpat
för under samma tid. I ljuset av det som skett och sker på bageriet och i den
kampanj fackföreningen bedriver för att tvinga fram ett avtal måste en förändring
av den ”svenska modellen” ske. Vi gillade att under blockaden kalla
fackföreningens agerande för ”maffialiknande metoder” och
”beskyddarverksamhetsliknande”. Fackföreningen i fråga tog det till sig och blev
mäkta upprörda och försökte få det till förtal. Likheterna mellan blockader och
kriminella gärningar är dock slående. Svensk lagstiftning anger utpressning som
”Den som genom olaga tvång förmår någon till handling
eller underlåtenhet som innebär vinning för
gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i
vars ställe denne är, döms, om inte brottet är att anse som
rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två
år eller, om brottet är ringa, till böter.”

Likheterna mellan fackföreningarnas blockader och utpressning är slående. Än märkligare är att denna
rättighet till stridsåtgärd är skyddat i Regeringsformen. Vi kan alltså tala om att fackföreningarna har
lagstadgad rätt att nyttja utpressning och beskyddarverksamhet mot de som facken godtyckligen
pekar ut.
I grund och botten anser vi att kollektivavtal är bra. Tanken med kollektivavtal är att minska statens
inflytande över arbetsmarknaden. Det är också den argumentation som ofta högljutt framförs i debatter
från fackföreningar. Problemet i deras argumentation uppstår när argumenten hamnar kring
personalens nöjdhet och kollektivavtal; så som i fallet med Paus bagarstuga. Slutsatserna vi har dragit
är att fackföreningarna drivs av en misstro mot en arbetsgivares incitament att ha en nöjd personal
med bra villkor samt personalens egna möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden. Som MUFare
och Moderater står vi upp för självbestämmande och frihet. Frihet att sjäv bestämma vilka avtal du vill
ingå. Frihet att själv avgöra vilket vilka arbetsvillkor som passar just dig som arbetstagare bäst. Vi kan
aldrig acceptera en kollektivistik tanke där människor tvingas in i avtal man inte vill ha.

En brittisk modell
Storbritanien drogs under hela sjuttiotalet med stora strejker och handlingsförlamade regeringar. Det
påverkade den brittiska ekonomin kraftigt negativt och lade grunden till Conservatives stora
framgångar under Margret Thatcher. Hela hennes politiska gärning kom i mångt och mycket att handla
om de strider hon och fackföreningarna utkämpade mot varandra. Vinnande ur striden gick Thatcher
och resultatet blev färre stridigheter på arbetsmarknaden. Detta var en av förutsättningarna för att den

brittiska ekonomin skulle komma att blomstra igen. En viktig reform Thatcher kämpade fram var en
förändring av strejkrätten.
Någon egentlig inskräkning av strejkrättigheterna var det inte. Istället tog man makten att uttropa strejk
från fackpamparna ut till medlemmarna. I Storbritanien måste arbetarna själva i särskilda omröstningar
avgöra huruvida de anser en strejk nödvändig. I Sverige beslutas allt sådant av organ inom den
fackliga organisationen utan förankring ute hos arbetarna. En sådant frihetligt hinder måste
ofrånkomligen rivas för att sann demokrati och invidualism ska råda. Det är vår skyldighet att rätta till
det som under det senare århundradet gått fel. Vi ska alltid stå upp för avtals- och föreningsfrihet. Till
det hör också arbetarnas möjlighet att organisera sig. Samtidigt måste den enskilda företagaren vara
skyddad mot fackföreningarnas omoraliska interventioner. Vi föreslår att utreda ett system likt det
brittiska. Makten måste flyttas från LO-borgen och ner till människorna. Samtidigt förelsår vi en
utredning kring vad vi kommit att kalla ”Lex Paus”.

Lex Paus
Under fackets högst ifrågasatta blockad av ett av Haninges mest älskade företag började vi fundera
kring vad ett litet familjeföretag faktiskt kan sätta emot ett jättelikt fack med en omsättning och kassa
som vida överstiger det lilla företaget. Svaret vi kom fram till var att svensk lagstiftning har kantrat över
helt och hållet till att erbjuda ett fantastiskt skydd och handlingsutrymme för fackföreningar men
ingenting alls för företagare. Framför allt små företagare med små marginaler har ingenting att sätta
emot. Vi antog att det var därför stora fack går på småföretagarna. Likt en mobbare på skolgården.
Lika lite som vi kan acceptera mobbing kan vi inte heller förbli passiva och stå bredvid när Sveriges
framtid behandlas på samma sätt. Vi diskuterade fram och tillbaka hur en lösning på problemet skulle
kunna se ut. Samtidigt som en företagares intresse måste tillvaratas måste även arbetstagarens dito
tillgodoses. Vi landade i en liknande lösning som kring strejkrätten. Att låta arbetarna själva avgöra om
de vill ha kollektivavtal och försättas i blockad eller ej. I ett initalt skede bör man rikta fokus mot
småföretagarna som är de mest utsatta. Vi anser att det är på tiden att instifta ett Lex Paus. Inget
småföretag där arbetstagarna efter en omröstning(likt den brittiska modellen) där utfallet blir en
majoritet i nej får sättas i blockad. Detta för att bryta den epidemi av fackpampsvälde som brutit ut i
Sverige.

Vi yrkar därmed att:
Att.1 Skyndsamt utreda möjligheten att flytta ner beslutsfattandet i strejkfrågan från fackförbunden till
arbetarna och inrätta ett system likt det som nyttjas i Storbritanien.

Att. 2 Skyndsamt utreda möjligheten att flytta ner beslutsfattandet i blockadrätten från fackförbunden
till arbetarna på det utpekade företaget och inrätta ett system för omröstning.

Att. 3 Årsmötet tar motionen som sin egen.

Att. 4 Årsmötet skickar vidare motionen till Stockholms läns förbundsstämma.