You are on page 1of 1

12

15 JANUARI 2015 • SKÄRGÅRDEN NR 3

13

SKÄRGÅRDEN NR 3 • 15 JANUARI 2015

PRAKTISKA STU
UDIER
I FLYTANDE KLA
ASSRUM
Sjömansskolan är en minst sagt annorlunda
gymnasieskola med ett alldeles eget fartyg.
Lastrummet har byggts om till klassrum och
stora delar av undervisningen försiggår till
sjöss.

Vilma Westerholm och Elin Ötken kastar loss.

Andreas Söderdahl
fyller smörjolja under
överinseende av
Johan Lundberg.

Skolans rektor och ägare Johan
Östergren utanför byssan där det
lagas lunch.

– SÅ TAR VI FEM grader styrbord och riktar in oss på
Mälardrottningen. Stötta lite.
Håll henne där.
Sven Julius instruerar Adrian
Granquist som står till rors
på M/S Polfors. Adrian går
första året på den treåriga
sjöfartsutbildningen vid Sjömansskolan i Stockholm.
– Vi är den enda skolan
som har ett eget fartyg, säger
Johan Östergren, skolans rektor och ägare.
I Sverige finns totalt sju
sjöfartsgymnasier, och det är
dem han jämför med.
– Det praktiska arbetet är
jätteviktigt. Man lär sig på att
göra fel i stället för att någon
berättar hur det ska göras.
Man behöver göra fel. En bra
fartygslärare har händerna i
byxfickorna – men är hela tiden

beredd att rycka upp dem.
– Det är bra, här får man
lära sig från grunden, säger
Konrad Persson som går i tvåan.
Han har nyligen gjort praktik på Silja-färjan Galaxy och
ska snart upp till Luleå för
praktik på isbrytaren Frej.
Sen får han ut sin behörighet
som lättmatros.
– Det är skön stämning. Det
är en liten skola och en liten
båt, man kommer nära varandra.
I DAG HAR han tjänstgjort i

byssan och lagat chili con
carne till alla ombord.
– Diskmaskinen är trasig
så det var lite stressigt. Men
då får man lära sig det också.
Polfors är byggd 1967 och
Konrad tycker att det finns

en poäng med att det är ett
så pass gammalt fartyg.
– Det finns alltid något att
göra. Knacka rost, måla, svabba
däck.
NUMERA TAR skolan in 25

elever om året. Det är hälften
av vad man tog in förut.
– Det är branschen som
styr mängden elever. Jag tror
det är en bra nivå nu, även om
det inte är ekonomiskt bra
för skolan, säger Johan Östergren.
Framtidsutsikterna för
svenska sjömän är osäkra.
– Befäl kommer det nog
alltid att finna efterfrågan på
– frågan är hur det är med
manskap?
I princip alla svenska fartyg som går i internationell
trafik är bemannade med ut-

Polfors är byggd
1967 och det råder
ingen brist på arbetsuppgifter ombord.

ländska besättningar som kostar en bråkdel av de svenska.
Båtar i svensk fart är det svenska
besättningar på, men Johan
är inte säker på att det kommer att förbli så.
– Det kanske blir precis
som det blivit med snickare,
blåbärsplockare och städare.
ELEVERNA vid Sjömanssko-

lan kan välja däcks- eller maskininriktning. Under sitt
andra år blir de flesta behöriga lättmatroser eller vaktgående maskinpersonal. Den
som vill kan välja bort en del
praktiska kurser till förmån
för teoretiska ämnen som
ger högskolebehörighet. Det
möjliggör fortsatta studier
till sjöbefäl eller sjöingenjör.
Många väljer att jobba några
år efter skolan för att sen plugga

vidare. Vilket Johan Östergren tycker är en bra väg att
gå, då vet man vad man ger
sig in på.
– Våra elever slutför befälsutbildningen i högre grad än
andra.
Som befäl ser framtidsutsikterna riktigt bra ut. Både
löner och villkor är ofta förmånliga.
– Svenska befäl står högt i
kurs.
SJÖMANSSKOLAN startade som
en yrkesskola 1956. Polfors
köpte man 1978, samma år som
det blev en tvåårig gymnasieutbildning. 1994 flyttade man
till Åsö gymnasium och utbildningen blev treårig. Då
hade Johan Östergren jobbat
som lärare på skolan i fyra
år.

– Jag blev ditlurad, säger
han och ler.
Innan dess jobbade han
som sjöingenjör på Walleniusrederiets båtar som fraktar
bilar på de stora haven. Det
trivdes han bra med. Men familjesituationen gjorde att
ett jobb i Sverige ändå lockade.
– Det är bättre att vara
hemma och längta ut än ute
och längta hem.
Men flytten till Åsö gymnasium gillade han inte.
– Det fanns ingen förståelse för vad vi höll på med
där.
Efter sex år på Åsö sade
han och två kollegor upp sig
och startade friskolan Sjömansskolan. Efter många och långa
förhandlingar lyckades man
även köpa loss Polfors som

numera har kajplats vid Söder
Mälarstrand, ett stenkast från
skolans lokaler på Långholmen
i Stockholm.
Sedan några år tillbaka är
Johan Östergren Sjömansskolans enda ägare och av
hans beskrivning att döma
befinner sig hans verklighet
långt ifrån de riskkapitalägda skolkoncerner vars ägare
plockar ut stora vinster ur
bolagen.
– Det är ett trixande för
att få det att gå ihop.

skolans elever, 31 stycken,
ombord på Polfors. Andra
hälften är i lokalerna på Långholmen. Ombord delar de
tre lärarna in eleverna i
grupper som bemannar olika
stationer på däck, i maskin, i
verkstaden och byssan. I dag
blir det en kortare dagstur på
Mälaren, men ibland gör man
längre resor. Nyligen var man
i Oxelösund och tidigare har
man besökt både Visby och
Kalmar.

I POLFORS gamla lastutrymAV SKOLANS cirka 60 elever

MED SMÅ elevgrupper och ett

eget fartyg är det svårt att få
skolpengen att räcka; skolan
har dessutom många elever
som behöver extra stöd.
– Vi har många som inte
funkar i en vanlig skola.
I dag är ungefär hälften av

Polfors ska under några
dagar tjänstgöra som övningsfartyg för tullen och
uppdraget att köra dit henne
blir en del av skolundervisningen. Elin säger att hon
efterlyser lite bättre kontakt
med lärarna men är så här
långt ändå nöjd med skolan.
Hon ser fram emot att sova
ombord och att gå nattvakt
under resan till Berga.
– Det ska bli kul.

är 5 tjejer.
– Jag gillar sjön, har alltid
gjort det. Jag har alltid haft
som mål att bli befälhavare,
säger förstaårseleven Elin Ötken
som städar en hytt inför en
kommande resa till Berga i
södra skärgården.

me, som byggts om till klassrum, sitter Herman Landelius. Han började också i höstas
och berättar att han knappt
närvarade i skolan under sitt
sista grundskoleår. För att få
gymnasiebehörighet läser han
nu Sjömansskolans introduktionsprogram och ser betyd-

Alla får pröva på det mesta ombord, som att styra eller tvätta mattor.

ligt ljusare på framtiden.
– Det är skitkul, säger han.
Många uppskattar att undervisningen är praktiskt inriktad. Martin FredrikssonPehrson, som hjälper Tobias
Vall att svetsa ett dräneringsrör till en barlasttank, säger:
– En riktigt bra skola där
mycket är praktiskt. Alla dagar är olika, man får måla,
skrapa, svetsa, allt möjligt.
Tobias Vall håller med:
– Det är en bra utbildning,
jag trivs jättebra ombord. Det
här är inte som alla andra skolor, inte som att sitta i skolbänken precis.

JOHAN HELLSTRÖM TEXT OCH FOTO
johan@skargarden.se
Tel: 08-54 54 27 24

Ludvig Nohr tar emot en förtöjningstross.