Fechner

Heinrich Heine som en poet

(Frn bladen av litterra underhllning. 1835, sid 182-185)
P ett stt r det hgsta berm som man kan fsta dikter, om man sger att det inte
finns ngon mening i det. Poesi kan verkligen vxa, vilket skulle minska och skra
sinnet, lt oss se vad han skulle definiera, tro och lta dig knna vad det skulle visa
sig och predika, och allt detta ven skapa och anpassa vad sinnet ingenting saker
vit. S varfr fortfarande emot i en dikt?
Ngra av de nyare poeter har ocks anvnt dessa tidigare mindre tilltelse frn
samma poetiska skapelser utelmna utnyttjat med gldje och ltthet, om n inte alltid
p rtt stt; p grund av kursen, r inte tillrckligt att sinnet kommandon, men poesin
bara ha honom ut. Detta berm frtjnar nu ngra poeter i en hgre grad n Heine och
skulle vara nnu mer lysande fr honom, nr jtten skulle ha varit tvungen att skjuta
en jtte och inte snarare en dvrg. Mnga andra bttre poet, r poesi verkligen kanske
som livlig och kunnig n Heine, men eftersom de ocks fortfarande har en levande
och effektiv ihg att Heines g, s att de aldrig kommer till poesi interventioner frn
senare enbart fr att f tag p. drfr dina ltar samma vackra grna skogar dr du
ibland men alltid stter torr Holzklaftern dragit intellektuell dela upp poetiska
odlade stammar, eftersom den gamla sinne alltid moraliskt varm och kommer att
koka filosofiska soppa. Men det faller Heine en aldrig. Han stter aldrig yxan eller en
kniv till en poetisk vxthus fr att zuzustutzen det till ett annat ndaml n fr vilka
den har kat fr sig sjlva, och s grnt och blommande, sng och vser allt med
honom i ett befruktat med god lera vildmark helt tjurar och palmer och paradisfglar
och ormar och paddor. Ogrs och skadedjur Kursen tar i knen vanligare n de goda
rter och fromma varelser, men det r poetiska ogrs, poetiska skadedjur, och ven de
goda rter r aromatiska, palm fet och frodig, den vilda fet eller avsiktlig som om allt
detta skulle vrdas och odlas under saxen eller ladan att kommunicera principer.
Styrkan och livskraft Heines dikter har drfr medgett att de mest beslutsamma
motstndare, men hans skamlsa nakenhet och hnsynslshet anklagas med dem, nu
inte har ngot emot i vetskap om att de hade bara poesi, som hon fortfarande var
annars och poetiska licens eller snarare licensiera frn formen ausdehne till
innehllet. Du vill att poesin bara av poesi fortfarande vara ngot annat, tminstone
br ha en rationell hjrna och moralisk hjrta. Och de r inte fel. Egentligen ingenting
br vara s ren fr sig att det inte r fret eller reflex eller std eller barriren av
ngot hgre eller ngot lnat varav minst; Men Heine Lieder bryr sig om ngot annat
n sig sjlv; de lter i vrlden, obekymrad om vad resonans eller miklingen
det. Sknhet, br sanning och dygd alltid bo tillsammans och tjna msesidigt, men
Heines dikter har undgtt systrar och har bara bra saker, vad hon tycker om bara
behver stjla tagit dem, vad r nu sant och bra r att du mste Heine poesi
fynd; Men vacker hon r, s lngt det gr av sig sjlv. "Dr sitter hon med en gyllene
kam och sjunger sin sng som har en mirakuls, kraftfull melodi", och s hon flyttar

sinnet i sin magi virvlar runt i som du vill binda till masten fr att inte ryckas, men
kan ingenting att befsta och strka som en sned samma som i vilken den rr sig
sjlv. Heine poesi r s abstrakt n andra i sitt slag i tanke r det kvintessensen av
poesi, rent destillerat av fremlen; inget material frn tr, ingenting Klmperiges,
inte fet eller mjlig r mitbergegangen ven mnga fina, flyktiga, vlsmakande
gift. r det din enda dryck, s att du r vilse i kropp och sjl; det r inte den
gemensamma djvulen som sysslar med dessa dikter, det r farligare djvulen
gmmer bockfot i vackra stvlar goldverbrmtem Lder, vnliga nickar med kuk
fjder och en baby i armar rder, som knns enbart p ett kusligt gld, som hr inte
allt r rligt. Innan du vet sichs ser han p nytt genom buskarna efter och man har
bara sett honom en gng, du ser det verallt, ven om det inte r. Men det spelar
ocks nglar i trdgrenar, som det verkar som att hlla fglar fr sin gldje; det lysa
vackra slott i fina guld och silver vgor och oskyldiga fiskare och fisher leva det, som
inte vet ngonting om det onda, och han gr runt och sger att om jag vill ha dig, har
du nnu.
Allt som allt, att ingen peruk p huvudet r hela funktionen av dessa dikt en
libertinism av frnimmelser, men s lskvrda och oserist pjser sker frn
den. Andra poeter, nr de har ddat en knsla av att det betar ut, dissekera den, stoppa
lsaren full av det; Men Heine leker med knslor som en katt med en mus, hon
springer, hon rycker tillbaka och mrdade dem sist, efter att han bara har smekte den
mest anvndarvnliga, bara fr skojs skull och upptg att springa efter den andra, och
det r lika Lust smeka och frstra. Ngra av hans ltar tycks mig som dessa demoner
i Callot bild av helvetet som du plgas av tortyr och skriker fruktansvrt ser och som
man fortfarande ser de faktiskt inte knner smrta och grta bara fr skojs skull och
fr att visa att de bttre n de fattiga, som verkligen bortskmda trnger ut
ljuden. Hur lysande poesi r som visas i Heines dikter, mste man ingriper inte vill
bakom. Hon har frn blomman mest utskta frger och erquickendsten doft frn
himlen strlande solsken och renaste starlight, men det finns ingen blomma, ingen
sol, ingen stjrna bakom det, men en fantastisk varelse, vad r allt detta fr ett
gonblick och i nsta gng r det motsatta, faktiskt motsatsen r redan bakom.
S nu kan skada Heine ltar av, frfra sinnet, som hittills en veritabel Ganges och
en fast diet av frnimmelser gller sig sjlv och har drmed antagligen till en
utsvvningar och sjukdom som kommer att bra dlig frukt senare, utan nnu s
vackra frukter n ngra av Heine ltar sjlva ha lekt. Hans brand kan smitta andra,
men det bara brinner till aska, eftersom de gillar hans ond ande r inte i hennes
element dri och endast bra de dda brnsle, men inte levande detonator i sig. En
ung person kan inte visste att livet fungerar annorlunda n en bit brd som du skr av
en bit efter den andra, har en mttlig smr och nr den sista tnjuts, liggande,
vertygad om att det frmodligen smakade, och lita p att Gud skulle man bli
vlsignad efter smn. Men Heine brd kastas med en liten Kullar under bordet och
majs, frn vilken det r som ska krossas, trampas med vrdsls foten. Jo honom nr
han Ambrosia, poesi har han frt upp och bortskmda, aldrig saknas; men dligt att
andra som ska himlen fr sin hemvvda brd och kraftfulla vapen som de henne kan
tjna Eftersom det i svett, tacka, nu imitera Heine och tror att det rika att moderns oro

fr hennes prosa hna och vnda sin ppna mun mot himlen, att matas med poetiska
gudar brd.
Nr jag ringde Heine poesi en abstrakt gift, r det men bara om det r ocks haft
abstrakt; annars kan de vara krydda, lkemedel eller motgift, och i denna mening, br
man vervga hans ltar, om du vill visa dem p billiga sida. Inte som en bankett
mste ta dessa ltar som du kan sitta ner och kan strka med hlsosam mat hans
kropp, men som en flaska sprit, som, med de dliga tidigare brd och hrda
Rindfleische, det vanliga priset p tysk litteratur, orsaker att magen tminstone
behller vissa nervimpulser. Heine r som en grnskande gnglig krydda trd dr,
som br sinne och fantasi fr att deras vlstnd i vrigt saknas i oss solen i stor
utstrckning, genom en inre, Mark och rot gradvis sluka, uppvrmd eld. Naturligtvis,
om Heine ocks frsiktig filosofi intelligent, skulle moraliskt vara bra, eller snarare
tnka och fantasi genom att trycka honom vl med dessa egenskaper, eftersom de r
genomsyrad av regeln med passande delarna, och drmed skulle Heine fortfarande
fr lite ver en skall betraktas enbart Baal poesi; s lngt, men det r inte fallet, kan
du frmodligen lmna till eignem fromma polisen eller till Gud att straffa honom fr
hans eventuella dliga skmt hr och dr, och att bli egen nytta av vad han kan gott
och vackert att erbjuda , Mnga kritiker utan acceptera ven kontor konstapel, som
det r att inte gra det, fr att upptcka ngot gott i en man som en gng har frlorat
sin uppmrksamhet, men att f honom p ngot stt skamplen. Det finns dikter i
Heines samling som fr sig, s ngla enbart fr att gra ngon annan kostnad n att
de just kommit frn Heine, och att verkligen deras samhlle r inte alltid den mest
fromma. De vxer som vita liljor i piercing pplen och Toll rt, och samma varma
marken, auskochte den berusande giftet i detta, har detta lilja handflatorna uppt
driven lika och frbereder den mest underbara doft i dem.
Men vilken hjlp Heine dessa dikter utan flck eller fel? Kritikerna, de r en viktig
drivkraft nr hans fattiga som de redan vet vad de ska gra, sg, fngas med som
hngde; vad som vxer bland ogrs och ogrs vxer inte sjlv r ogrs och faller med
samma mening fladdermss. En mnniska r en helhet; r orsaken dligt, s det hela
r dlig, och det kan bara ser ut som en liten bra p det, men inte vara bra.Naturligtvis
r en person en helhet, men i likhet med samtliga av ett pple som har ett ruttet och
en ny sida som du kasta bort en och njuta av andra. Och som lser oss att ta hela
pplet p en gng i munnen?Naturligtvis, de vackra dikter inte frn Heine hjrta, men
frn hans fantasi; de visar inget mer fr honom n att han i grund och botten dygd r
lika vrdefull som dess motsats nr man gr samma poetiska tjna honom; men alla
kan men egentligen bara har den effekt som vi vill tala om Heine vet sjlv utan drfr
vill veta ngot om hans dikter. Nvl, det finns dikter som vi lskar inte bara fr sin
egen skull, utan ven deras ursprung skull, eller dr vi lr oss att lska sin klla. Visst
behver Heines dikter inte tillhr dem; men deras eget vrde minskas av det faktum
att de inte frkar sig Heines? Men jag erknner, ganska bde kan inte separeras utan.
Om vi gra jmfrelser, kan vi sga att Schiller r p nstan alla stt aktnings, dr
det inte r Heine, och finns mnga saker; men det r skert att Schiller gjorde ngra
lyriska dikter, och lagt till den andra, som han tillbringade p det r inte ett bra
mnster medan Heine hela frtjnst i hans lyriska makt och den ltthet med vilken

han behver och naturligtvis ocks missbrukas ligger; att ha och vid frsta relation
Schillers mnster verbjuden, skyldig honom den tyska poesi. Andra kommer nu
sjunga utan att se ut som han kan knna Gud, den lskade och att hda sig, men de r
av Heine, som prosa en jacka, och det vill vackraste, inte kasta runt fremlen och
knslor, men kasta dem s att de visas i sin egen vitalitet. Hon kunde inte lra av
Schiller.
Naturligtvis kommer du att sga detta, vi behvde inte Heine, eftersom Goethe har
arbetat lnge i s mycket hgre och dlare knsla av honom. Men detta kan vara
endast delvis tillsatt. Jag tror eller erfarenhet lr det snarare att Goethe r inte
tillrckligt fr att frskjuta Schiller poesi; detta r alltfr tyst, fr patienten, fr
mycket riktad mot fremlet; Men Heines dikter r genom att inte visa den kraft pilen
jgaren som tar honom i framtiden p Wilde, men p sitt eget hjrta. Endast lngsamt
omvandlas ungdomar Schiller och Goethe. Efter att ha uttmt sin passion p Laura,
som lnar berget vener pulser slutligen knner han den levande varma andedrkt
Mignon och Ottilie och Gretchen och sjlv Philine att de Laura ven har ristat endast
frn bergkrnor som hennes leende r frstenad , Goethe vxer runt med sin lugna
pulsen, wraps, umkriecht honom s smningom, och han har honom bara p ett hr,
han har dock det d helt, och slutligen han r i besittning av hans med en sdan en
demonisk kraft som Goethe hade ocks svettprlor visas som prlor och vars
snarkning som ett ljud frn harmoni sfrerna.
Detta r det slutliga resultatet av mnga; men det finns ocks mnga som kommer
fr snabbt in i kontor, som poesin skulle behlla tid att arbeta igenom Schiller
Goethe; de stelnar ven med hela Schiller i hans kropp, och hans dyrkan r du nu en
trosartikel, men de anser Goethe som en haunting hedniska idoler till tjnsten endast
kan orsaka blindhet. Men Heine poesi tnkt rtt frn brjan och omedelbart vcker
upp hjrtan ungdomar och och irriterar och stter den p varje enskild fiber, och i den
sta krampaktig sammandragning som skapas, alla falla ut snidade och ristade
skulpturer och tnkande styrelser Schiller.
Schiller kallade poesi verkar som en konstfullt byggda Pantheon helt statyer av
gudar som man sker bara full av varm dyrkan, men kallt gr, eftersom de vet att tala
inget mnskligt; i Goethes diktning, eftersom det frekommer som under en klarbl
himmel, enligt vilken mnskliga originalen av dessa statyer av gudar konvertera
levande, men ocks obetydlig bland dem; sky vlvda lugn och bra och patienten
Schiller Pantheon, och lmnar den dyrkande bevilja det tyst tills de dyker upp av sig
sjlv; Men Heines dikter r som en storm moln, halv magnifikt frgyllda av solen,
halv blinkande och svart, jagade av ylande stormar, spken och nglar som bestr
som hittades frn ett skeppsbrott p samma gng stdja och mte med sina blinkar
Pantheon och statyer av gudar och krossa de troende ocks impulsiv, som tror att de
ser i levande men mtliga naturliga underverk nu tminstone fr en stund, en
manifestation av det gudomliga. Det kommer att passera, och sedan den klarbl
himlen kan vara s lugn och tlamod som tidigare stende och se kn och
Sangesweisen bort dra till sig.
Nr det gller det specifika innehllet i Heine ltar, s dess omfattning r inte

stor. En sjlv och andra maltraitierendes hjrta, en misslyckad krlek, en stor ilska
mot klkborgerlighet att de alla bita benet, dr det vxer henne p vgen, spken, som
nstan mer n ktt och ben, och han sjlv alltid mitt ibland dem , det r allt; ven
hans tillagda foton romanser r bara en srskild blankett fr detta
innehll.Naturligtvis, som Goethe r rikare; i hans dikter vi kr runt i vrlden, genom
den vackraste och ngra trkiga spel; Heine tar oss bara till kratern av en halv-brnt,
halv brinnande vulkan full av aska, smlt lava och stenar, och denna vulkan r hans
hjrta. kan lsa man tittar p detta spektakel inte; men man mste erknna att om inte
tilltalande, men en beroendeframkallande, r i en stil som aldrig hnder i
Goethe.Intrycket gra bde poeter som gillar att jmfra hur mnga hdelse visas
drfr att ven en mycket irrationell frhllande.
Goethes diktning r kraftfull i att skapa, Heine, det r bara att frstra; de svvar
som en rn i den ljusa dagen och utsikt rensa hela, detta ger med sina eldiga gon
uggla bara i kuslig neger nattens mrker och tar med skerhet deras individuella byte,
men vacklar matt, nr det kommer genom dagsljus att flyga. Hur illa lyckas Heine,
rycka jakande sidan av livet ngot att visa bland annat ganska bra hans senaste
"krlekssnger", som han hade den olyckliga idn att vara lycklig i krlek. Heine r
hur Orange, bara skrapat och skadade kryddig olja och st saft. Nr han frstr drfr
hans frdel, kan han till och med falla tillbaka i sin gamla otur, eller snarare i en ny,
som den gamla vara sker, pressas tillrckligt.
Ordet r subjektivt i betraktandet av poesi nu blivit nstan ett fult ord, eftersom
Goethe har frt objektivitet p modet. P ett stt, naturligtvis, frtjnar Heine epitetet
mer n ngon annan, eftersom i stort sett s ingenting som han sjlv r freml fr
hans snger; eftersom mrkligt nog, ven i hans krlekssnger han sjunger inte
lskarinna, men endast till och frn hela hans ltar kan montera en bild av henne.Alla,
ven de diametralt motsatta dikter Heine're precis som s mnga ppningar genom
vilka en av motsatta sidor i honom, ser aldrig ut av det. Men just dri ligger
skillnaden Heines andra subjektiva poeter att den har en camera obscura, kan vrlden
och livet visas i tillsammans kortfattad klarhet och rikedomen i frg i den mrka
kammaren i hans sinne som, medan andra runt om i vrlden bara en uttrkad
spegelbild av deras samma gamla "jag gr. Om detta i hennes dikter som utropare
sprk- fre henne och be livls bild och grta hr r att se den enorma krlek, djup
smrta av dd, resignation och Dichterglut! ser ut och fr alla ut av sig sjlv frn de
bilder som visas i Heine. Precis den typ av subjektivitet som kan hittas i Heine, det r,
som alltid r lyrik sin makt. Objektet br inte vara frsiktig med att blanda med
mnet; eftersom det r bara kalla prosa som bara tittar p objektet som i sig inte som
det r i dess mottagande och lyfta i levande individualiteter. Mlet r att lna mnet
form och sensuell kraft och ta emot sjl, knsla, knsla av honom; s r poetens sjl
till sjl dikten, och detta till en livlig utseende med levande effekt. Oavsett om det r
bra eller ond kraft som hrskar i poeten, kommer det att fortplanta sig genom dikten
och att vittna andra sjlar sina kamrater. Ngra dikter har detta inflytande i samma
grad som Heine; Det r en smittsam kraft i dem, innan retrtt en fortfarande en
frorening, medan andra r freml fr hopplst. Heine dikter kan uppvcka
samtidigt endast avsky eller gldje eller bda; de kan inte vara som andra anser

objektivt och sakligt berm eller skylla; man mste hetsa mot den fr eller; Du kan
avvisa dem, frakta, men bara grla, inte ver.
nd Heine poetiska medel som helhet r s enkelt. Nr en poet med en struts, den
andra kommer med ett ymnighetshorn, den tredje med en godsvagn, att hylla sin
drottning av poesi, fr med Heine ingenting men hans utmrglade figur och hans
gckande tg runt munnen, och han kastar deras bsta utseende. Det konstgjorda
vvnader av tankar, knslor, bilder, vad mnga ensam r poesi, som inte finns i
Heine. Han ger sina bilder av sak, detta surrogat av poesi, det ger orsak som en bild,
inte musiken, men ljudet av knslor. Han kan ibland leta efter sin dikt, men han
studerade aldrig ihop. Hans sng innehller oftast bara en id, bara en subjektiv id,
bara en enda vg effekterna av denna id, men det innehller denna helt,
berschwellend andra hjrta hon uppfyller med verbelggning och fortflutend.
Naturligtvis r djupt Heine inte eftersom vi lskar djupt att ringa poeten, dr tanken
gmd i dikten, mste lsaren ska honom med svrighet och i mrkret kan inte
bertta om en han fngar, som r rtt, - Goethe, men ibland bara fr djupt. Men jag
menar, tanken som grydde mrk botten i sjlen och hans var nnu bara hlften
medvetet, till anspelning av poeten vaken och ljus fram och trnga in i huvudet p
den andra och vervinna den, och detta utseende och sjlvrrelse tros vara dikten. S
r det med Heine, och det r en underbar ltthet och grace som idn tar denna rrelse
med honom. Ljus omgjordade, inte deprimerad eller hmmas av utlndska smycken
och bihang, bara sin egen demonisk kraft lita gr han hand i hand. Det r ofta en
vrdels id; men den fria och djrva gest som han utmanar och zoom intrffar eller
zoom hoppa, lmnar han grindarna och drrarna i medvetandet hitta ppna, nr tjock
insvept, besvrliga eller fidgeting frekommer i andra dikter, plats ordentligt stngd
mest utmrkt id.
Jag har fortfarande inte Heine knnetecknas av ord, som man brjar annars att
beskriva honom. Man kallar Heine Torn, om hur Karl eller Goethe kallade stora; ja,
om jag inte misstar mig, sger Heine ens en gng var som helst p egen hand, hade
sprickan i vrlden gtt igenom hans hjrta. Lngt, dock att denna turbulens skada
honom i gonen p publiken, har det snarare i sprickor och sprickor s vackra guld
vener sett att mnga nu ocks rivas frivilligt faktiskt mnga har brs av arbete deras
grberg med stora svrigheter att f det Heine att gra detsamma, fr att f, men utan
ngra av dess innehll till ljus. Heine verkar nu som armaturen av ett helt band av
trasiga hjrta som en, men inte det oanvnda poetiska, men skulle knna en prosaisk
synd om vi inte kunde leva vertygelsen att de sjlvfrvllade skador, men bara i
samma konsistens n den konstgjorda Selbstentstellungen tiggarna att locka syftet
med sinnet av publiken, och att nr mnniskor kommer i r eller i prosaisk brd,
kommer att lka av sig sjlv, s att inte ens en poetisk rr resterna , Detta fungerar
kurs p Heine sjlv, Urzerrissenen, annorlunda. Det r i samma mn som han blir
ldre, falla snder mer och mer. Hans hjrta var en rot som tvingade en magnifik rt i
brjan, men i brjan ruttna ruttna flckar hade int; det gjorde honom gldje och, som
det verkar, en lmplig kittlande spnnings rota i det och att grva grottor och
fistlar, sdana organ slukar mer och mer allmnt; och du ser honom obevekligt
nrmar sig upplsningen, den sista frstr ocks sin blanka sidan. ven hans sista

dikter visar framsteg p denna endpoint. Han har sjunkit i sina egna imitatrer och
inte skiljer sig frn resten av bagaget. Tidigare har han varit en kryddig vin, kan han
nu reservera fr jst. Vi har ven tillrckligt vad vi smakade frn det och inte vill ha
en ny trumma mer, ven om han hade att erbjuda en. Hans poesi r en individ som
hade endast en gng fr att leva godknnandet, varje genre som alltid kommer att
avla nya individer. Hon har uppfyllt sitt avsedda ndaml, en verlevnad som r
verlevnad och eventuella imitatrer var rtt i brjan fr mycket.