You are on page 1of 2

VÄRLDEN

■ Journalisten bevakar journalister i vår omvärld. Tipsa oss om intressanta nyheter!
E-posta till: redaktionen@journalisten.se

Journalister tvingas
till avbön i kinesisk TV
För ett år sedan rövades den
svenska förläggaren Gui Minhai bort av kinesiska säkerhetsagenter under sin semester i
Thailand. Han har sedan dess
tvingats ”erkänna” sina brott
på statlig kinesisk TV två gånger, men sitter fortfarande inlåst.
Svenska medier fick först under
sommaren på allvar upp ögonen för Gui, vars fall bara är en
liten del av en omfattande attack
mot press- och yttrandefriheten
i Kina.
I april i fjol sågs även den 71 år

gamla journalisten Gao Yu ”erkänna” i statlig TV att hennes
arbete brutit mot lagen och hotat nationens intressen. Enligt
sin advokat förhördes Gao under två månaders tid, ofta i över
tio timmar om dagen, innan hon
dömdes till sju års fängelse för
att ha spridit statshemligheter.
Blåmärken vittnade om misshandel under förhören. Gao ”erkände” först efter att hennes son
arresterats och polisen hotat med
att fler personer i hennes närhet
kan komma att råka illa ut.
– Just rädslan
att anhållas eller bli fängslad
har blivit ett mer
påtagligt hot för
Kinas journalister sedan Xi Jinping blev president, säger Yaqiu Yaqiu Wang
Wang som forskar om Kina för Committee to
protect journalists (CPJ).
Enligt CPJ satt 27 kinesiska
journalister i fängelse för fem år
sedan. Vid årsskiftet 2015/2016
var antalet uppe i 49.
Gao anklagades för att ha förmedlat ”dokument nummer
9” till utländska medier. Dokumentet spreds bland Kinas tjäns-

FOTO JOJJE OLSSSON

Under president Xi Jinping
har kontrollen av kinesiska
medier ökat dramatiskt. Allt
fler journalister har fängslats, ofta efter att ha tvingats till falska erkännanden
på TV. Kina har även trappat
upp försöken att påverka utländska medier.

Jun Mai, politisk reporter på South China Morning Post, har vid flera tillfällen gripits då han
från Hongkong gjort reportrageresor till Kina. Hans dator och kamera har genomsökts.

temän i april 2013, en månad efter att Xi Jinping blivit president.
Där listas sju farliga västerländska värderingar som sades hota
Kina. Pressfrihet var en av dessa;
något som utomstående krafter
försöker påtvinga Kina i syfte att
”förorena samhället”.
– Dokument nummer 9 handlade om kritik mot västerländsk
konstitution och demokrati, men
var samtidigt en slags guide över
hur journalister och aktivister
förväntas bete sig. Den avskräckande effekten blev enorm, säger
Yaqiu Wang.
Dokumentet följdes våren 2013
upp med ett förbud för kinesiska
journalister att publicera information på internet som de ”införskaffat under arbetets gång”,
utan särskilt tillstånd från sin arbetsgivare. De förbjöds samtidigt
att skriva och få bylines i utländska medier, även om de är anställda där.
2014 kom ett förbud mot lan-

dets presskår att dela med sig av
dokument, intervjuer eller information från ”möten och liknande
yrkesaktiviteter” till såväl utländska reportrar som inhemska medier där journalisten i fråga själv

inte jobbar. Målet är total kontroll. Det blev nu helt enkelt olagligt för journalister att alls tala om
sitt arbete med någon annan än
den egna redaktören, som i regel
tillsätts av och är lojal mot kommunistpartiet.
Jun Mai, politisk reporter vid

South China Morning Post och
tidigare vid Ming Pao, har märkt
av följderna. Hans båda arbetsgivare är tidningar i Hongkong
med ett rykte om att skriva Kinakritiska artiklar. Så fort han ger
sig över gränsen till det kinesiska
fastlandet är det helt andra spelregler som gäller.
– Första gången polisen tog
mig var 2012. De förde mig till
en hotellobby där jag fick vänta
i en dryg timme medan de försvann med min kamera och dator. Jag vet inte vad de gjorde med
informationen som fanns där, säger Jun Mai då vi träffas under en
av Hongkongs regniga sommardagar.
Den gången hade han fotograferat en demonstration länkad till
en kemisk fabrik vid staden Maoming i södra Kina. Ännu värre
blev det 2014, när han rapporterade från protester rörande fast-

Just rädslan att anhållas eller
bli fängslad
har blivit
ett mer påtagligt hot
för Kinas
journalister sedan
Xi Jinping
blev president.”
Yaqiu Wang

ighetspolitik i staden Chongqing.
– Mitt i natten knackade flera poliser på dörren till vårt hotellrum. Vi kände till risken och
hade lyckligtvis redan skickat allt
material till redaktionen i Hongkong, minns Jun Mai.
Efter att poliserna kollat kamera och dator tvingade de Jun Mai
och hans kollega att boka biljetter hem och körde dem till flygplatsen. Tack vare att de jobbade
i Hongkong slapp de undan arrestering.
Snarare än att skapa rubriker
använder Kinas myndigheter
pengar och tålamod för att påverka medier utanför fastlandet.
I rapporten ”The invisible hand
on Hong Kong’s media” (2016)
visar Reportrar utan gränser hur
en stor del av Hongkongs medier
nu ägs av affärsmän med intressen i Kina. Jun Mais arbetsgivare
köptes exempelvis vid årsskiftet
upp av näthandelsföretaget Alibaba, vars vice VD uppgav att det
främsta syftet med affären var att
”göra mediebilden av Kina mer
positiv”. Jun Mai intygar att ledarsidorna närmat sig Kinas regim
sedan dess.
Men även våld är ett vanligare
inslag också i Hongkong. Kevin
Lau – Jun Mais tidigare redaktör vid Ming Pao – undkom med
livet i behåll sedan han attackerats med köttyxa på öppen gata
2014. Året därpå fick Jimmy Lai,
ägare av frispråkiga koncernen
Next Media, brandbomber kastade på såväl bostad som kontor.
Ett av dåden var ett regelrätt beställningsjobb utfört av kinesiska maffian.
Någon som saknar Jun Mais

tur är journalisten Wang Xiaolu
vid det inhemska affärsmagasinet Caijing. Han var en av 197
individer som i augusti 2015 anhölls för ”ryktesspridning” angående Kinas börskrasch och en
dödlig industriolycka i staden
Tianjin. Precis som Gui Minhai
och Gao Yu tvingades Wang till
avbön i statlig TV på bästa sändningstid. Där fick han erkänna
hur han skaffat information från
”onormala källor” i sin rapportering om börsen. Dessutom hade

28 JOURNALISTEN 29 SEPTEMBER–19 OKTOBER 2016

11-28-29.indd 1

2016-09-23 14:08:11

TIPSA OSS! redaktionen@journalisten.se

FAKTA

FOTO JOJJE OLSSSON

Propaganda sprids
via statliga medier

Efter att Xi Jinping tagit över makten i Kina har kontrollen över medier och journalister ökat. Utländska journalister har tvingats
lämna landet eller inte fått förnyat visum som skribenten av denna artikel: Jojje Olsson.

han lagt till sina egna ”subjektiva
uppfattningar” vilket gjorde artikeln ”sensationell och oansvarig”.
Wang hade med andra ord ägnat sig åt helt vanlig rapportering. Han dömdes till ett halvårs
övervakning på särskild ort, ett
straff som i allt väsentligt liknar
fängelse förutom att ingen vet
var fången befinner sig, och tortyr hör till vanligheterna.
– Wangs rapportering hade
inget med politik att göra. Han
dömdes för finansiell rapportering då ekonomin plötsligt blivit
ett känsligt ämne. Kinas tillväxt
har saktat in, men ledarskapet
vill inte att problemen uppmärksammas. Wang släpptes i februari men vi har ännu inte lyckats
kontakta eller lokalisera honom,
förklarar Yaqiu Wang.
Bara en månad efter Wangs TV-

framträdande tvingades 50 kinesiska medieorganisationer skriva
under ”regler om självdisciplin”
som skulle säkerställa en journalistiskt etik ämnad att skydda kommunistpartiet, genom
att inte publicera något material
med potential att skada partiet eller nationen. Men den tydligaste
signalen ägde rum i februari i år
då Xi Jinping personligen besökte redaktionerna för Kinas tre viktigaste statliga medier: nyhetsbyrån Xinhua, TV-nätverket CCTV
och tidningen Folkets Dagblad.
Där underströk presidenten
vikten av ”positiv rapportering”
och framhöll att ”information av

centralkommitténs politiska tänkande till folket” är en av presskårens viktigaste uppgifter. Journalisterna beordrades även ”berätta
bra historier om Kina” för såväl
inhemsk som utländsk publik.
Folkets Dagblad förstod vinken
och skrev dagen efter på sin förstasida att alla statliga medier
måste ”älska och skydda kommunistpartiet”.
Utvecklingen fick Reportrar
utan gränser att placera Kina på
plats 176 av 180 i sin årliga rapport om global pressfrihet 2016.
Journalister i Iran, Somalia och
Sudan har nu bättre arbetsvillkor
än sina kinesiska kolleger.
Även västerländska medier blir
en allt vanligare måltavla. Sedan
Xi Jinping tog makten har bland
annat New York Times, Financial
Times, Wall Street Journal, Reuters, Bloomberg och The Economist blockerats helt eller delvis i
Kina.
Enligt Washington Post blir det
även allt vanligare att inte bara
enskilda reportrar utan även hela
redaktioner hotas med indraget
visum. På så vis får man även utländska journalister att utöva den
allra vanligaste och mest effektiva formen av censur, nämligen
självcensur:
– Under sommaren bevakade
jag en rad rättegångar mot aktivister och advokater i staden Tianjin. Men jag vågade inte skriva
om alla detaljer. Jag var tvungen
att tänka på min framtida ackreditering till Peking, säger Jun Mai
som senare i år blir South China

Men jag vågade inte
skriva om
alla detaljer. Jag var
tvungen att
tänka på
min framtida ackreditering till
Peking.”
Jun Mai

Morning Posts korrespondent i
den kinesiska huvudstaden.
De senaste åren har en dryg
handfull journalister också kastats ut från Kina efter att ha skrivit om känsliga ämnen som Tibet
eller olagliga fängelser. Och detta gäller inte endast engelskspråkiga medier. Vid årsskiftet utvisades Ursula Gauthier från Kina
för en artikel i franska L’Obs som
varnade för värre övergrepp i Kinas muslimska provins Xinjiang
efter terrordådet i Paris i fjol. Och
själv har jag efter åtta år i Kina under sommaren för första gången
nekats visum två gånger. Kvar i
Peking finns min partner och alla
mina ägodelar.
Liksom de flesta andra bedö-

mare ser Yaqiu Wang inget ljus
i tunneln. Hon påpekar att medierna bara är ett av många områden vars frihet kvävts under Xi
Jinping. Även rättsamhälle, civilsamhälle, utbildningsväsende
och kulturliv kontrolleras mycket hårdare än på länge.
– Det mesta [inom medierna]
har blivit värre sedan Xi Jinping
blev president och det finns inga
tecken på att trenden kommer att
vända. Tvärtom verkar det bli värre. Efter att traditionella medier
bringats under fullständig kontroll ger man sig nu på internetportalerna, säger Yaqiu Wang.
Då vi talas vid är det augusti
och myndigheterna har just utfärdat ett förbud mot landets stora nätportaler – som når hundratals miljoner läsare – att ägna

■ Kinas statliga medier är ett
av regimens viktigaste verktyg
för att sprida sin världsbild i utlandet.
■ Av drygt 3 000 anställda vid
statliga nyhetsbyrån Xinhua
finns 400 vid någon av de 170
utlandsbyråerna. Byrån blandar
nyhetsrapportering med positiva
rapporter om Kina. Över 100000
utländska medier eller organisationer prenumererar på byråns
material.
■ Statliga TV-nätverket CCTV
lanserade år 2000 sin första engelska nyhetskanal med
sändningar dygnet runt. 2012
etablerades redaktioner i Afrika
och i USA I dag sänder CCTV på
sex olika språk.
■ China Daily har i dag över 500
reportrar inklusive 70 utländska.
Tidningen ges ut i dussintals
länder på fem kontinenter. Sverige är ett av 23 länder i Europa
där tidningen finns.
■ Tidigare i vår presenterades
flera ”samarbetsavtal” mellan medier i Kina och Australien. Mot betalning publicerar
Fairfax Media varje månad den
åtta sidor långa bilagan ”China
Watch” med sina tidningar. Bilagan redigeras av China Daily,
har bland annat framfört Kinas
ståndpunkter i Sydkinesiska
havet. I somras köpte Kina en
helsida i Svenska Dagbladet för
att försvara territoriella krav i
samma hav.

sig åt ”originell nyhetsrapportering”. Portalerna tvingas sluta
skriva egna artiklar om politik eller samhälle och i stället endast
använda statliga nyhetsorganisationer som källor. Redaktörerna
för portalerna beordrades ha anställda som övervakar innehållet
dygnet runt, och kommer själva
att hållas ansvariga personligen
om reglerna inte följs. Nu i september blev Jun Mai anhållen en
tredje gång. Ett par dussin civilklädda poliser stormade in i ett
hus där han och två andra journalister från Hongkong intervjuade
bybor i samband med en protest i
samhället Wukan. Jun Mai knuffades till marken; hans kolleger
blev örfilade och slagna i huvudet. Myndigheterna utlyste även
en ”hittelön” på 25 000 kronor
för utländska journalister i Wukan, som sades vara agenter med
syfte att ställa till problem.
JOJJE OLSSON

29 SEPTEMBER–19 OKTOBER 2016 JOURNALISTEN 29

11-28-29.indd 2

2016-09-23 14:08:40