You are on page 1of 2

Den

psykedeliska dikten
AV TORKEL RASMUSSON
"Jag har frskt hitta en adekvat beteckning fr de hr medlen (LSD, psilocybin, meskalin) : ett namn som skulle
ta fasta p deras frmga att samtidigt
berika sinnet och frstora seendet. Ngra mjligheter r: psykeforisk, sinnesrrande; psykehormisk, sinneskande;
psykeplastisk, sinnesformande. Psykezynisk, ngot som bringar sinnet i jsning,
r faktiskt adekvat. Psykerhexisk
sinnet, sjlen, trnger igenom r
vrt att komma ihg. Psykelytisk, sinnesbefriande, r tillfredsstllande. Mitt
val r psykedelisk, sinnesuppenbarande eller sinnesppnande, drfr att det
r klart, vlljudande och obeflckat av
andra associationer. En av dessa termer
skulle kunna duga."
Det var Henry Osmond, en av fregngsmnnen i forskningen kring LSD,
som hittade p ordet 1957. Men nu, 10
r senare, r det knappast troligt att
han skulle hvda att det r "obeflckat
av andra associationer". Psykedelisk r
en etikett som stts p nstan allting.
1967 rs motsvarighet till klorofyllen
som prglade vr tillvaro i mitten av
50-talet.
Att kalla konst och musik och film
och affischer och mode psykedeliska r
egentligen orimligt. Det r upplevelser
som uppstr under pverkan av LSD
och liknande preparat som r psykedeliska, upplevelser som radikalt skiljer
sig frn den vardagliga uppfattningen
av jaget och omvrlden. Frskjutningar
mer eller mindre vldsamma, mer
eller mindre positiva av den sinnliga
perceptionen, av den emotionella nivn,
av identitetsknslan, av tolkningen av
sinnesdata och av upplevelsen av tid
och rum upptrder alltid nr vi intar
droger som alkohol, tobak, narkotika
eller nr vr psykiska eller fysiska jmvikt stts ur balans. I den psykedeliska
mnsterupplevelsen frskjuts allt detta

mycket starkt i en positiv riktning; medvetandet utvidgas, identitetsknslan frstrks, upplevelsen av omgivningen och
de kroppsliga processerna blir oerhrt
mycket mera ptaglig.
Det r en ordls upplevelse dr allt
upplevs sida vid sida, p samma gng,
dr alla sinnen r lika mycket vrda,
lika viktiga fr den totala knslan. I
konsten (musiken, filmen etc) kan den
gestaltas bara i en dimension, genom
ett eller ett par sinnen. Beteckningen
psykedelisk r drfr aldrig riktig; frutsttningarna saknas helt enkelt.
I litteraturen r det nnu svrare.
Naturligtvis kan man bertta hur det
knns, vad som hnder, vad man ser;
besvrja, stilisera, gestikulera; forma
sprket s att det knns kongruent med
det fysiska och psykiska lge man vill
gestalta. Men det handlar hela tiden
om ngot som ligger mycket lngt
borta, p ett helt annat plan bortom
sprket.
Efter alla dessa reservationer kan
man nd konstatera att det finns konst
som p olika plan, med olika pretentioner och utgngspunkter frsker gestalta psykedeliska upplevelser. Man kan
dela upp materialet i fyra grupper:
Grupp A: Konst skapad under pverkan av psykedeliska droger.
Grupp B: Konst som frsker beskriva eller gestalta tillstnd och upplevelser som kan rubriceras som psykedeliska.
Grupp C: Konst som vill suggerera
publiken till psykedeliska upplevelser.
Grupp D: Konst som vill suggerera
dem som redan genom LSD och liknande preparat r initierade; en egenskap hos dessa droger r nmligen att
upplevelsemjligheterna stannar kvar
hos individen efter ruset. Konsten kan
i det lget bli den extra "kick" som

tnder den mnniska som kan fylla i


allt det som saknas i konstverket.
Givetvis r grnserna flytande, och i
mnga konstverk fungerar de bara delvis eller inte alls. Och givetvis behver
de inte alltid direkt frska terskapa
en psykedelisk upplevelse fr att man
skall kunna uppfatta dem som psykedeliska.
Ta Lewis Carroll till exempel. Hans
bcker om Alice, "Alice i underlandet"
och "Genom spegeln", handlar ju inte
alls om ngra drogupplevelser; Alice
drmmer, hon tar inte LSD. Men det
som hnder i hennes drm kan tolkas
psykedeliskt likavl som psykoanalytiskt.
Nr Alice faller genom kaninhlet kan
det uppfattas som en bild av fdelsen,
men samtidigt kan det vara inledningen
till den medvetandeutvidgande upplevelsen; att det fria fallet r en erfarenhet som starkt pminner om den psykedeliska har mnga fallskrmshoppare
vittnat om. Nr hon vl anlnt till underlandet ser hon p sig sjlv och p
omvrlden p ett alldeles nytt stt. Hon
vxer och krymper, upplever sin kropp
p ett stt hon aldrig gjort frr. En
nyckelpassage r den nr hon trffar
den buttra klmasken som bor p en
svamp och som rder Alice att ta av
svampen. Vad r det egentligen fr
svamp? r det den sibiriska flugsvampen som sibirierna brukade berusa sig
med? Eller den svamp som psilocybin r
gjort av?
Det r ingen tillfllighet att Lewis
Carroll finns med p omslaget till
Beatles "Sergeant Pepper's Lonley
Hearts Club Band", dr texterna i mer
eller mindre frtckta ordalag handlar
om drogade upplevelser. En av de vackraste och mest upphetsande psykedeliska snger som jag knner till r en
parafras p "Alice i underlandet": Jefferson Airplanes "White Rabbit". ver
VND

Forts

Illustration
ur Lewis
Carroll's
fortsttning p Alice i
Underlandet,
"Through
the
Looking-Glass".

huvud taget r poptexterna tacksamma


att lyssna p som psykedelisk poesi. Frsk hra vad Bob Dylan, Rolling
Stones och de amerikanska vstkustbanden sjunger.
Lewis Garroll tillhr grupp B och
det gr ocks en rad andra frfattare
som inte ndvndigtvis mste ha varit
bekanta med de medvetandeutvidgande
drogerna. I avdelningen fr fantastisk
litteratur, spkhistorier, SF, drmtexter
finns det mycket att hmta. Jag tnker
just nu p H P Lovecrafts horrorhistoria "The Call of Cthulhu", dr hndelserna starkt pminner om en negativ
LSD-upplevelse; Cthulhu r ett fruktansvrt monster, som bor p en dr
geometrin r satt ur spel. Det skrckslagna vittnet berttar om "klara synintryck av vida vinklar och stenytor
ytor alltfr stora fr att tillhra ngonting som kunde vara riktigt och rtt p
denna jord geometrin var abnorm,
icke-euklidisk och p ett vedervrdigt
stt doftande av sfrer och dimensioner
frmmande fr vra". Jmfr med
LSD-upplevelen dr vggarna bgnar,
dr alla dimensioner r frryckta. Ls
ocks Edgar Allan Poe och Jules Verne
som psykedeliska frfattare. Ibland kan
det fungera.
Frfattarna i grupp A tillhr i regel
ocks grupp B. De franska poeterna
Antonin Artaud och Henri Michaux
lar bgge experimenterat med meskalin och skrivit dikter i pverkat tillstnd. Artaud vistades en tid p trettitalet i Mexiko, dr han hos tarahumarafolket, en isolerad indianstam uppe
i bergen, fick kontakt med drogen,
Henri Michaux har i en rad bcker p
50- och 60-talen publicerat experiment

med meskalin och andra droger i en


egenartad blandform av klart redogrande prosa och hallucinatorisk dikt.
Michaux gjorde fr vrigt psykedelisk
konst lngt innan det blev ett mode;
egendomliga, maniskt spretiga tuschteckningar som frdelaktigt skiljer sig
frn de frgsprakande, jugendinspirerade mlningar och affischer som nu r
i ropet. Aldous Huxley var annars femtitalets ledande meskalinprofet, men
mig veterligt har han inte i sin sknlitterra prosa dragit konsekvenserna
av sin tro p drogens magiska egenskaper.
William Burroughs tillhr bde
grupp A och B. Burroughs har prvat
p de flesta droger, bde "tunga", vanebildande som opium och morfin, "ltta"
som hasch och hallucinogener som LSD
och meskalin. I romanerna "Naked
Lunch", "The Soft Machine", The
Ticket that Exploded", "Nova Express"
visar han upp en sllsam, lika skrmmande som groteskt komisk och absurt
skn hallucinatorisk vrld, dr onda
krafter konspirerar mot mnniskan som
biologisk organism. I "Naked Lunch"
r det mest erfarenheterna frn morfin
och opium som dokumenteras, men i de
senare romanerna har han ntt fram
till ett tonlge och en vision av vrlden
och mnniskan som p samma gng r
oerhrt upphetsad och fruktansvrt
kylig, samtidigt abstrakt och mycket
sensuell; den psykedeliska upplevelsens
kombination av en fantastisk fysisk ptaglighet och en ondlig distans eller
otkomlighet gestaltas hr mer verrumplande n ngon annanstans i den
samtida litteraturen.
I grupp G och D hittar man ingen

frfattare, vilket tyder p en rimlig


bedmning av litteraturens mjligheter. Ord tryckta p papper kan aldrig
suggerera till s genomgripande ickeintellektuella upplevelser som den psykedeliska. De enda konstnrer som kan
ha frhoppningar i den vgen r de
som arbetar med alla tillgngliga medel
p en gng, med "mixed media". De
nya popklubbarna, dr musiken ackompanjeras av ljusspel, projektioner och
filmer, r miljer dr den invanda perceptionen snabbt bryts ned av de frn
alla hll framvllande intrycken. De
inte litteraturen r mjliga miljer
fr nya, kanske positiva upplevelser som
kan pminna om den psykedeliska.
Frfattaren som tolkar fr en psykedelisk verklighetstolkning i de intressanta bckerna rr det sig alltid p
samma gng om ngonting annat. nd
r listan ver dem som fascinerats av
den ganska lng. Den kan kompletteras
med Rabelais och Allen Ginsberg, Baudelaire och Hermann Hesse, Rimbaud
och Lars Norn och mnga fler. Allt
beror p hur suddigt man definierar
ordet "psykedelisk".
"I'd love to turn you on", sjunger
Beatles i "Sergeant Pepper". Men hoppas inte fr mycket av bckerna; lika
lite som i Pepsicola "smaken som
tnder dig" frmr de formulera den
psykedeliska knslan. Gr i stllet som
Alice. Jefferson Airplane:
"You were just havin' some kind of
mushroom
and your mind is moving oh oh.
Go as Alice, I think she'll know
when the logic and the proportion
are fallen dead."