You are on page 1of 2

Fre farmakologikursen fr Ernst Brny lste jag en nyutkommen bok av Aldous Huxley,

The Doors of Perception, som handlar om hans experiment med meskalin. Redan i Brave
New World hade Huxley talat om somat, en drog med underbara egenskaper som gr
mnniskan kontemplativ och god - utan ngra tillvnj ande effekter. Hans senaste id var att
inkafolkets anvndning av peyotl, en kaktusfrukt som innehller meskalin och som de
tuggade fr att hja den religisa ritens extas, var ett soma fr mnskligheten. Huxleys bok
var ett lngt lovprisande av hans upplevelser av frdjupat skdande d han prvade meskalin.
Jag hade ocks lst en monografi om meskalinruset frn 1929 av en schweizisk psykiater
som hette Auguste Forel.
Efter min tentamen frgade jag Brny om han ville hjlpa mig att prva meskalin. Han
gick genast in p det och lovade att skaffa hem en dos. En sndag ngra veckor senare mttes
vi p hans laboratorium. Med mig hade jag min kurskamrat Jan Kugelberg, som jag bett vara
med som skydd om jag skulle bli alltfr pverkad. Jag hade ju tenterat nyligen och ville inte
gra bort mig infr min beundrade professor. Brny hade ftt ett rosa
meskalinpulver frn Mercks lkemedelsindustrier i Tyskland -frhoppningsvis skulle 400
milligram vara lagom. Jag drack upp det i ett glas vatten.
Ernst mtte blodtryck och pupillvidd, men ingenting hnde p ver en timme. Eftersom
pulvret frefll verkningslst beslt vi att ta en tur med Jans bil till Brnys sommarstuga
som var ganska nrbelgen. Men d vi kom fram och Ernst hllde upp kaffe knde jag att
ngot var p gng. Tack vare de anteckningar jag gjorde dagen efter har jag fortfarande ett
klart minne av det som sedan hnde.
I kafferesten p den vita koppens botten uppstod pltsligt sm rda och grna bollar som
utvidgades och sprack. Det var vackert och fascinerande. Vid ngot pltsligt ljud rann sm
grllt frgade ormar frn kanten nerfr koppens insida; man kunde locka fram dem genom att
sl ihop hnderna. S knde jag behov av lugn och ro och tnde en cigarett. D jag satt med
cigaretten i handen och stirrade p rken, som steg rakt upp, knde jag pltsligt att tiden stod
stilla. Det var en mycket tydlig knsla - den brts av att ngon av de tv andra rrde sig i
rummet eller av att rken virvlade till. Varje rrelse drog kortvarigt i gng tidsupplevelsen.
P s stt kunde den sls av och p vid varje frndring i omgivningen. Om allt var stilla
frsvann tiden och ett slags evighetsupplevelse intrdde. Var det den stillheten som
inkaindianerna efterstrvade?
Jag knner nu hur en oro som vergr till ngest smyger sig p. r Ernst och Jan i maskopi
mot mig och tnker utnyttja situationen p ett oklart stt? Jag ber dem g ut ur rummet och,
fr att skra bevis om ngot skulle hnde, brjar jag tala i den bandspelare som vi har med
oss. D de terkommer knner jag hur en vxande vrede mot Ernst oemotstndligt vller upp
inom mig. I vndan ver att behva sga ngot som jag kommer att ngra stller jag mig upp.
Vreden kar och blir omjlig att hlla tillbaka. S sger jag med ngorlunda behrskad rst
att jag sett hur nyfiket han tittat p flickorna p kursen; var han intresserad av att f ihop det
med ngon? Alltmera fylld av raseri pressar jag fram ett prostatagubbe och fyller sedan i
med den vrsta grovhet jag kan tnka mig: Judejvel. Samtidigt r jag nrmast grtfrdig
ver att sra honom med mina tarvligheter. Efter utbrottet minskar ngesten och jag kan
slappna av. Ernst sger nu: Johan, du kommer skert att m illa av att du sagt det hr, men
du ska veta att jag klarar det fr att jag har gtt i psykoanalys. Det kommer nnu ngra
vgor av vrede och behov av att gra illa, men nu kan jag behrska mig. S smningom
klingar all upprrdhet av men jag r mycket trtt.
Eftert mindes jag upplevelsen som plgsam och jag knde att jag aldrig skulle vilja gra
om den. Huxley fick sjlv prva p de negativa aspekterna av meskalinruset, ngot som han

redovisade i en senare bok Heaven and Hell Dr var det inte lngre tal om det goda somat.
Men trots det ngestskapande inslaget blev erfarenheten ngot jag inte ngrade. Jag
grubblade ver varfr jag upptrtt s rtt och krnkande mot min lrare, som jag ju tyckte om
och respekterade. Att jag bar p konkurrerande behov p liv och dd gentemot dem som
symboliserade auktoriteten insg jag inte vid denna tid. Jag var ju en hygglig tjugoring som
i princip inte ville gra en fluga frnr. Att meskalinmolekylen, ganska lik adrenalinet, verkat
som en nyckel till mitt omedvetna insg jag lngt senare. Det var ungefr som att vrida lite p
en stngd persienn och pltsligt bli varse ngot dr bakom, som tidigare varit osynligt.
Upplevelsen banade vg hos mig fr en insikt om vikten av att samtidigt arbeta med
biologiska och psykologiska modeller om man vill frst mera om psykiska strningar. Den
har sedan inte lmnat mig. Men utan Ernst Brnys i djupaste mening empatiska trst, hade
jag haft svrare att eftert ta till mig erfarenhetens goda innehll. Jag visste d inte att Ernsts
far, som var nobelpristagare i medicin, upprepade gnger utan framgng hade freslagit
Vetenskapsakademien att ge Sigmund Freud nobelpriset. Ngra r senare kpte jag en liten
skrift av Igor Stra-vinskij p bokrean, Musikalisk poetik, dr han bland annat talar om den
ontologiska respektive psykologiska tiden. I musiken lper den grundlggande, ontologiska,
upplevelsen av tidens flde, men den kontrasteras av rrelse, rytmik och synkopering som
ger variation och drmed liv. Jag frstod pltsligt att det var min ontologiska tidsupplevelse
som slckts ut under meskalin-ruset. Kvar blev den tid som drivs igng och registreras genom
yttre frndring. Det hr frklarade fr mig varfr meskalin var s anvndbart vid meditation.
Om dess biologiska effekt bland annat var att eliminera en ontologisk tidsupplevelse fick
verkligheten mindre betydelse. Man brydde sig helt enkelt inte.