You are on page 1of 73

©Lena Petersson, 2010

ISBN: 978-91-86647-25-4
Framställd på www.vulkan.se
Ansvarig utgivare: Lena Petersson
Inbjudan till
älvornas rike

Lena Petersson
©Lena Petersson, 2008.

Titel: Inbjudan till älvornas rike

Författare: Lena Petersson.

Upplaga: Första upplagan, 2008.

Andra upplagan, 2010.

Foton: Lena Petersson.

Omslagsbild: Lena Petersson.

Omslagsdesign: Lena Petersson och Tero

Kolehmainen.

Författarporträtt: Janne Petersson.

Framställd på: Vulkan.se

<http://www.vulkan.se>.

Ansvarig utgivare: Lena Petersson.

ISBN 978-91-86647-25-4 (pocket)

ISBN 978-91-86647-26-1 (hårdpärm)

ISBN 978-91-86647-27-8 (PDF)


Tidigare publiceringar:

På Vulkan.se:

Diktsamlingar

Petersson, Lena, Varför bläckar alla mina

pennor?[debutdiktsamling].

Petersson, Lena, Orden varken gulnar eller

grånar[andra diktsamlingen].

Bilderböcker

Petersson, Lena, Med inspiration från

Omberg[debutbilderbok].

I antologier:

Kopilovic, Stipan & M´Rad, Sonya, Brand

New Life, ”Vad har du för jeans?”,

[krönika](Malmö, 2005), s. 51-52.

Sockerdricka.nu, Precis som det aldrig var,

”Tio år senare”, [dikt](Borås, 2006), s. 213.


Denna bok tillägnas:

Dimman, som kan förvandla hela

omgivningen genom att bara finnas till.


Förord

Det är någonting magiskt med dimman. Den

förändrar alla intryck och konturer och väcker

tankar. Ger dig en vandring på gränsen

mellan älvornas rike och verkligheten. Där

älvorna och dimman snart förvandlas till

metaforer och bilder för livet.

Ett stort tack till Kerstin Åkerström som har

hjälpt mig att se på boken med nya ögon och

lyckats att beskriva den på ett bättre sätt än

vad jag hade tänkt göra.

Lena Petersson, Linköping, september 2008.


Inbjudan till älvornas rike

Det knackade på ytterdörren en kväll.

Fnittrade utanför.

Öppnade, men det stod ingen där.

Det rasslade på grusgången

där ingen syntes gå

prasslade i buskarna

fast vinden inte talade utan bara hörde på

2
Tog på ytterkläderna

och hämtade kameran

förstod att det var någon som ville stämma

möte under natthimlen en stund

Såg dem komma över gärdena

bortifrån ängarna och hagarna

från skogen hade de brutit upp

för att ta en promenad

Det är tråkigt att vandra ensam

så de räckte vita händerna ifrån sig

och vinkade åt mig

3
En inbjudan till älvornas rike

Vågade inte tacka nej

om nästa morgon skulle gry

ville stiga upp ur sängen frisk och kry

4
Älvornas vandringssång

Så gångar vi oss från den djupa skog

medan de flesta byborna de sova

men sitter du där och ännu vaken är

så kom och slå följe med oss

vi traskar tills skymning förbyts i gryning

Vi behöver ej jacka eller skor

kylan oss aldrig retar

men klä dig varmt innan du med oss går

för den som i ett människohus bor

den vill kylan gärna leka med

och smeka över ansiktet tills käkarna

spänner och huvudet värker förfärligt

6
Måla allting abstrakt

Känns det jobbigt

ibland ta penseln i hand

gå ut och måla hela världen

Varenda sten och stubbe

sticka och kubbe

smetas ut och stöps om

tills de flyttas med ett penseldrag

och inte kan ställa till med mer obehag

Glöm bara inte att bära stövlar

när du längs den nymålade vägen går

annars får du svarta och gröna tår

när asfalten och gräset på dikesrenen

vill höra hur du mår

8
Tre streck på den blåa kinden

Sluta grubbla och släta ut var

bekymmersrynka ur pannan

Låt ögonlocken vila

kroka arm med oss

Vi leder dig bort från problemen

åtminstone för en stund

Lova att inte tjuvkika

vi ska inte hitta på någonting dumt

Vi ska bara skänka dig nattens svala panna

och dra tre streck på den blåa kinden

10
Räds inte vattenpussarna

Räds inte vattenpussarna

även om skorna inte är vattentäta

vi värmer dig när fötterna fryser

och driver kylan ut ur kroppen

innan själen stänger dörren

Räds inte vattenpussarna

även om de kan verka många

och enkelspåriga ibland

Det kan inte vara roligt

att behöva bli trampad på

och få tankarna splittrade

tills krusningarna har lagt sig igen

Ligga och vänta på att torkas upp

12
Vem bär du omkring på?

Vem bär du omkring på

vem tynger ditt sinne

vem är det som förmörkar månget minne

Säg mig det namnet

och skriv det i leran

trampa det långt ner i dagglittrande gräs

Dela bördan så bär vi den till ån

skakar lasten av oss

hör hur det plaskar

när eländet sjunker till botten ner

14
Porten är öppen

Kom skynda för nu är porten öppen

Du ville ju se var vi älvor bor

Strunta i att håret hänger för ansiktet

för snart flyttar testarna på sig igen

De studsar ikapp med varje andetag

medan du småspringer för att hinna ikapp

Vi väntar en stund och skrattar åt dig

följ rösterna så vet du var vi finns

för tillsammans med oss

blir du inte lurad av dimmornas ljudspegel

den kan bara visa dig till sanningens stig

även om det kan tyckas långt att gå

16
När du kommer skrattar vi med dig

lägg armarna om axlarna på oss

inse att vårt rike är gränslöst

Precis som världen inom dig

du måste bara hitta nyckeln och vrida om

öppna dörren till kammaren

där glädje och sorg delar rum

Orkar du inte fortsätta längre

tycker du att vi har varit elaka mot dig

då håller vi om dig och torkar tårarna

men snart måste vi återvända hem igen

Du vill ha sällskap men vi är inga bra vänner

sluta aldrig leta så ska du hitta rätt

17
Slutar aldrig leta

Tycker att jag har vandrat så många vägar

öppnat alla grindarna som inte varit för tunga

men någonstans finns fortfarande

vandringsleder som väntar på mig

Det är lätt att vika av från färdplanen

improvisera lite grann

svårare att hitta tillbaka

när man vet vad man fann

Någonstans väntar du på mig

jag vet bara inte var

Om det är bakom nästa krök

eller bortom berget där

Slutar aldrig leta efter dig, vänskap

19
Stå i skuggan

Inte ska du stå i skuggan

när skymningen faller på

det är alltför lätt att sörja då

när tankarna sicksackar

hinner hjärtat inte med

utan gnolar på en egen sång

Inte ska du stanna kvar här

medan vi andra fortsätter

det skulle få oss att fundera över hur du mår

Vi måste ha dig vid vår sida

kunna röra vid dig

höra att du andas

21
Gå inte bakom oss

du kan försvinna någonstans

vi är rädda om dig hörru du

Även om vi kanske inte har tid

och kan umgås med dig

så vill vi visa att vi vet

att du existerar här och nu

Stå inte i skuggan

du har varit där länge nog

träd igenom dimmorna nu

ut i skymningen

och möt gryningen

Du måste våga leva här och nu

22
Träden vet

Ni kan viska hemligheter

tro att ingen annan hör

men det finns någon som lyssnar

fast den inte röjer det med en rot

Ni rådslår vid foten av eken

när daggen glänser på dess blad

era skratt tonar bort

när ni dansar hem över ängarna

men hemligheterna finns kvar

i trädens kronor

Det finns ingenting som ni vet

som träden inte känner till

24
Det finns alltid någon bakom

dig

Du står där i vägkorsningen

undrar vilken väg som leder dit du vill

ska du strunta i att välja någon av dem

gena över gärdet och krypa under taggtråden

låta skogen hjälpa dig att välja

Tycker det är så ensamt att stå där

utan någon att fråga

men du är inte ensam

det finns alltid någon bakom dig

någon som stöttar ifall du vacklar

visar tillrätta om du går vilse

26
Du säger att jag är envis

Du säger att jag är envis

och det stämmer att mig flyttar ingen på

om jag inte själv vill

men det är inte alltid så

att bara min åsikt är rätt

jag vill bara försäkra mig om

ifall problemet inte går att lösa

på något annat sätt

Det är inte roligt att förflyttas hit och dit

med jämna mellanrum utan att ha något val

att bara acceptera och flyta med

fast man längtar någon helt annanstans

28
Jag har ordnat mitt liv nu

vet vilka rutiner som passar bäst

låt mig få stanna kvar här

vill inte tillbaka till karusellen

och tvingas åka runt

tills kroppen ständigt spänner sig

det är inte särskilt sunt

Flyr över gärdet

och gömmer mig i någon bergsskreva

tills de har slutat att leta

och gett upp alla tankar

på att tvångsförflytta mig

29
När skogen ter sig blå och

molnen bildar en ö

När skogen ter sig blå och molnen bildar en ö

behåll då stadig kurs med oss

annars kanske du hamnar i dåligt sällskap

skriker och slåss

det är så lätt att i dimma gå fel

Vi älvor klarar oss utan kompass

men vi gör heller aldrig illa någon annan

de bara råkar ut för andra saker

sedan vi har skilts åt

och det är ju inte detsamma

31
Nog kan vi visa dem hur de hittar hem

om de bara väljer att lyssna på oss

men de pratar och provar egna vägar

vem kan då klandra oss

Vi vill visst ha sällskap men bara en stund

sedan får gästerna gärna återvända hem

för vi måste sova om dagen

ifall vi ska orka att dansa hela natten sen

och går de inte självmant

så får vi ge dem ett tecken

men om de inte förstår vad det betyder

måste vi höja våra röster

om de då springer och snubblar

och skadar sig och skyller allt på oss

hur ska vi då kunna bevisa motsatsen


32
Visst händer det att vi träffar någon

som vi vill dela livet med

men den personen vill aldrig detsamma

det är ingen som ser hur våra tårar rinner

de bara klagar över att personen försvinner

Hur har de tänkt att vi ska hantera sorgen

om vi inte får tala om vad vi känner?

Förlåt om orden personens hjärta

sönderbränner men nyss var den människan

tillräckligt känslokall

för att kunna släcka vårt hopp

33
Inte så bräckliga som vi ser ut

Fienderna hånskrattar och kallar oss svaga

de kan knäcka oss mellan fingrarna minsann

för vi ser så smala ut om midjan

små och bräckliga är vi i deras ögonspringor

Det är först när de vågar sig nära

som de inser hur många vi är

det är ingen idé att försöka klämma sig

emellan men de måste prova

och fastnar och svär

35
Tiga kan vi, men inte nu längre

vi har tröttnat på deras flin

tillsammans häver vi upp våra härskrin

och njuter när det slår lock för deras öron

de ryggar tillbaka och flyr igenom dimman

deras hår står på ända på skallarna än

36
Var rädd om dig

Var tog du vägen så sent om natten?

Var rädd om dig

Följ inte med någon som du inte känner väl

Jag läser lappen som du har skrivit

borde inte ängslas så

men fötterna vill springa i dina spår

armarna omfamna dig och leda dig tillbaka

Varför gick du

var det bara ett spontant infall

eller var det någonting som jag sa

vet att du snart kommer hem igen

men önskar att du aldrig hade gått

38
Om det vore gryning

skulle jag frukta lika mycket då

eller är det bara skymningen

som får tankarna att torna upp sig

Föreställer mig hur du närmar dig ån

ramlar i och inte tar dig upp därifrån

Var det inte någonting som lät utanför

ett högt skrik långt bortifrån

Nej, det var bara hjärtat som ropade på dig

att du ska skynda hem till mig

Det går på grusgången nu

låt det vara du och inte någon katt

39
Om jag inte snart får sitta här bredvid dig

se att du mår fint och inte är arg på mig

då börjar tårarna att rinna

de bränner redan bakom ögonlocken

gråten trängs i halsen

kan inte ropa på dig längre

bara att tänka ditt namn

får sorgen att häva sig fram

Vem vet vad som kan ha hänt dig

du borde vara hemma nu

40
Du kommer nu

känner igen stegen

som kommer uppför trappan

var har du varit

och har det hänt dig någonting

krama mig för annars sprängs jag

Klart jag såg lappen

men den garanterar ingenting

utom att du levde när du skrev den

41
Tycker mig höra deras ord eka

i dimman

Tycker mig höra deras ord eka i dimman

fast jag vet att de inte är här

hoppas att du inte också hör dem

vi har stått ut med dem länge nog

Vi låser dörren och drar ner persiennerna

kryper upp i soffan

låter pläden skapa vår egen värld

där var och en är lika mycket värd

43
Hälsa på näcken

Nu går vi till ån och hälsar på näcken

se inte så rädd ut han är en trevlig prick

fast man kan inte tycka om alla

och börjar han att flirta med dig så stick

Det är inte säkert

att han är hemma just ikväll

det finns många vänner att besöka

och lyssna inte bara efter fiolen

den kan vara på lagning just idag

45
Kanske borde vända om nu

Även om man går i en klunga

kan det kännas ensamt ibland

när mörka platser nalkas

och man inte vågar fatta någons hand

Kanske borde vända om nu

komma tillbaka någon annan dag

det börjar bli sent

och jag mår nog inte riktigt bra

Imorgon går jag hit ensam med ficklampan

och närmar mig skuggorna en och en

de är säkert inte lika djupa var och en för sig

47
Beslöjade

Beslöjade är ni och tiger när jag närmar mig

Hur ska jag kunna veta

vad ni tycker

vad ni tänker och säger om mig

Kroppsspråket ger mycket information

om man bara vet hur det ska tydas

är det någon som har

ett kroppsspråkslexikon till övers

jag ska lämna tillbaka det så snart jag kan

49
Vet att ni lovar varandra tysthet

men om någon skulle råka tala

svär jag att behålla hemligheten för mig själv

ifall jag snappar upp något endaste ord

när jag sitter i närheten av erat bord

Är det ingen som märker och förstår

hur gärna jag vill vara tillsammans med er

ni kanske uppfattar det tydligare än jag tror

men låter inte något tecken avslöja det

Om det kom en dag då vi kunde talas vid

skulle jag kunna öppna munnen alls

eller låste sig käkarna helt

av rädsla för att häva ur mig någonting fel

50
Ni tror att ni känner mig

men hur är det möjligt

när vi knappt träffas någonting

lyssnar ni bara till andras information

så lär ni inte få veta mycket sanning om mig

Ni tar bara över deras bild

och speglar mig i den

för att se om bilden skiftar dag från dag

En enda positiv replik från er

kan få mig att flyga

men när era omdömen om mig

grundas på andras rykten

då blir jag bara ledsen och svag

51
Jag försöker att acceptera

bara vara den jag är

men ibland känns det väldigt hårt

att alltid vara utesluten ur eran krets

utan att veta varför och om det någonsin kan

förändras

Det finns stunder då jag inte förstår

vad det är för mening med att finnas till

inte kan det vara för att

ständigt stå på avstånd och betrakta er

utan för att få vara tillsammans och kunna

göra någonting, utan att behöva oroa sig

för varje ord och handling

utan att behöva frukta ogillande

52
Hur ser det ut på andra sidan

Det finns en värld på andra sidan bron

älvorna kan hoppa över ån och komma dit

men jag skulle landa mitt i vattnet

det måste bli till fots

men vad väntar mig där borta

Är det solsken och vindstilla

eller regnigt och blåsigt ibland precis som här

känner alla varandra och hjälps åt

eller finns det krig och intriger

Alla frågor utan svar

det är nog bäst att stanna kvar

54
Går du över bron inatt

Går du över bron inatt

för att aldrig återvända

tro inte att du glöms bort

bron registrerar varje steg

tyngden av kroppen

sinnesstämningen du har

Vågar du passera utan månens sällskap?

Tänk om du trampar fel

faller under räcket

omsluts av vågornas famn

Orkar du simma motströms

Minns du var du kom ifrån

56
Hur länge orkar du hålla ut

mot kylans kramar

Hade du inte ändå tänkt att ge upp?

Hoppet är det sista som sviker dig min vän

Det försöker alltid att dra upp dig

Så länge du har några krafter kvar

och känner till den rätta riktningen

finns det alltid någonting att kämpa för

Fundera ett tag till

vet du verkligen vad du vill

är det dags att ge sig av

hemma vet du i alla fall vad du har

Minnet av dig finns alltid kvar där

var än du går

57
Nattöga

Nattöga blickar upp mot himmelen

himmelen speglar sig i Nattöga

försöker att söka svar

får ett leende som säger jag ser dig

men som inte avslöjar någonting

Nattöga sover men hör alltför väl

kan inte göra någonting för att förhindra

bara bevittna och bevara det som sjunker

vad som sker

Den som snuddar vid Nattögas botten

fångas av sanningen och når aldrig ytan mer

59
Nu kittlar dimman näsan

Nu kittlar dimman näsan

kroppen skakar

älvornas närvarofilt värmer inte längre

snart stängs porten till deras rike

motvilligt kommer insikten

jag måste gå hem

Än kan älvorna leka kurragömma

mellan tall och gran

för älvorna kan sova hela dagen

men jag måste hålla sömnskulden i schack

för att inte förlora alltför många partier

61
Hemvändarvisa

Vänd nu hemåt trötta människa

för vi älvor dansar lätt

men orkar inte bära dig

Du säger att du är pigg

men sväljer nästan orden

ögonlocken vill inte stanna uppe längre

Vi föser dig försiktigt längs vägen

kanske vi ses igen

men om du vakar för att få träffa oss igen

då kommer vi så fort du somnat över bordet

63