You are on page 1of 6

Frelsning 5:

Frra gngen:
Elektromagnetisk strlning (ljus) och materia har bde vg- och partikelegenskaper

h E
f
p h

Fotoelektrisk effekt Ekin,max = hf

Comptonspridning '
h
1 cos
me c
Parbildning + Z e+ + e- + Z
dr Z r en atomkrna som tar upp rekylen

Bde fr EM-strlning (rntgen) och materiepartiklar kan man ha diffraktion och reflektion.
Bragg-villkor fr konstruktiv inteferens: n 2d sin

Heisenbergs obestmbarhetsprincip Viktigt fr svag vxelverkan,


mjliggr att vi lnar energi
E under kort tid t s att
p x x p y y p z z E t
2 2 2 2 E t fr lnet inte
verstiger h/2
Det r teoretiskt omjligt att precist bestmma position
och rrelsemngd lngs en och samma axel.
SH1009, modern fysik, VT2013, KTH

Frelsning 5:

Kvantmekanik
Schrdingerekvationen
Innan vi brjar:
Postulat = grundlggande antagande som
Inte kan hrledas
Mjliggr lsning av ett problem och kan frutsga utgngen av experiment
r konsisten med hittills utfrda experiment

I klassisk mekanik har vi att


F = ma (kraft = massa acceleration)

Fr konservativa krafter (dvs nr arbetet bara beror av start- och slutpunkter och inte av vg)
dU
F
dx
dr totala energin E = Ekin + U = mv 2 + U bevaras.

Hrledes ur:

dE d 1 dv dU dx
mv U x t mv
2
v ma F 0 E bevaras
dt dt 2 dt dx dt
a F v

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH


Klassisk mekanik fungerar bra fr makroskopiska system, men inte fr mikroskopiska (jmfr t.ex. Heisenberg).

Fr att motivera lsning fr mikroskopiska system utgr vi frn partikel-vg dualiteten (experimentell bakgrund)

1) Alla mikroskopiska partiklar har vgegenskaper

Visas av dubbelspaltexperiment.

Interferensmnster uppstr ven om bara en partikel


t gngen passerar genom spalten.

Postulat:
Partiklar beskrivs av en vgfunktion (x,t)
som kan frklara interferensen.

2) Fotoelektrisk effekt. Ljus bestr av fotoner med energi enl. Einstein E hf

Sambandet antas inom kvantmekaniken att glla alla partiklar. Plancks konstant h 2 6,63 10 34 Js

= 2f Einstein: Nobelpris 1921


for his services to Theoretical Physics, and especially for
his discovery of the law of the photoelectric effect"
vinkelfrekvens
frekvens

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH

3) De Broglie-vglngden
Davisson - Germer
Comptoneffekten pvisar att fotonen rrelsemngd uppfyller

h dr vglngd, k
2
vgtal
p k

De Broglies hypotes var att denna relation gller alla partiklar.


Pvisas experimentellt: Davisson Germer och Bragg.

h liten liten.

Vgegenskaer kan endast observeras fr mikroskopiska partiklar t.ex. elektroner och neutroner,
men ej fr makroskopiska objekt.

Bragg: n 2d sin

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH


Klassiska vgekvationen: (t.ex. vg lngs strng)

2f x ,t 2f x ,t
v2
x 2 t 2

Lsningar:

f x ,t A coskx t
f x ,t A sinkx t
f x ,t Ae i kx t

under frutsttning att v k k
2 2 2
v

k vg i +x riktning
v

k vg i -x riktning
v


=vk kallas dispersionsrelation vfas r fashastigheten
k
ofta mer komplicerat med dispersiva vgor med ickelinjr relation = (k )
d
v grupp grupphastighet
dk

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH

Schrdinger antog att vgfunktionen fr en fri partikel hade formen av en plan vg

x ,t Ae i kx t

Fr denna form blir:



E i
t


p k i
x

2
p 2 2k 2 2
x 2

p2
Om vi nu stter in detta i E U fr vi att
2m

2 2x ,t x ,t
U x ,t i
2m x 2
t

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH


Schrdingerekvationen
2 2x ,t x ,t
U x ,t i
2m x 2 t

Schrdinger motiverade ekvationen (som r ett postulat pss som Newtons F =ma) som den
enklastevgekvationen som gav de Broglies vgor som lsningar.

Lsningen (x,t) kallas vgfunktioner och beskriver systemets tillstnd.

Genom att visa att ekvationen ger lsning ar till vteatomen lyckades
han vertyga vetenskapssamhllet att ekvationen fungerar.

Schrdinger fick Nobelpriset 1933 fr sitt arbete inom


kvantmekaniken med motiveringen
for the discovery of new productive forms of atomic theory

(Nobelpriset delades med Paul Dirac)

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH

Sannolikhetstolkning. Ldpotential.

Sannolikheter, diskret fall

T.ex. vid kast med trning uppkommer siffrorna 1-6 i genomsnitt var 6:e gng.
Man sger att sannolikheten att sl en sexa r 1/6.

Allmnt: Om en diskret slumpprocess kan ge vrden x = x1, x2, x3, ... xN och om ett stort antal
mtningar av processen ger
x1 n1 gnger
x2 n2 gnger
.
.
.
xN nN gnger

S r sannolikheten att vid observation f vrdet xi


ni N
Pi dr n ni r totala antalet mtningar .
n i 1

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH


Tv grundlggande egenskaper:

1) Positivt definit dvs Pi 0

2) Normering
N n1 n2 n
Pi N 1
i 1 n n n

Medelvrdet av alla mtresultat berknas som vntevrdet


N
x xi Pi
i 1

Spridningen kring vntevrdet hos de individuella mtningarna kallas oskerheten,


t.ex. x i x och definieras som standardavvikelsen, vars kvadrat kallas variansen (jmfr frelsn 5)

N 2
x 2 xi x x2 x
2

i 1

N
xi 2Pi
i 1

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH

Sannolikheter, kontinuerliga fallet


Betrakta en slumpprocess som kan ge vilket som helst reellt vrde x som resultat vid mtning.
Dela in intervallet av mjliga delintervall med lngd dx .

Om vi nu lter P (x) dx vara relativa frekvensen av att f ett mtresultat inom (x, x + dx) kommer
dx 0 att definiera

P (x ) = sannolikhetsttheten

och

P (x )dx = sannolikheten att f mtvrdet x , dr x r inom (x, x + dx)

Sannolikhetsttheten uppfyller de tv tidigare villkoren

1) Positivt definit P (x ) 0

2) Normering P (x )dx 1


Vntevrdet av x ges av x xP (x )dx


Oskerheten x r pss som tidigare roten ur (x)2 x 2 x x 2 P (x )dx x2 x
2

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH


Sannolikhetstolkning
Hur skall vgfunktionen (x,t) tolkas? (x,t) r komplex saknar direkt tolkning.
Om r en lsning till Schrdingerekvationen (SE) s r
ven Z en lsning dr Z r komplex konstant. Kan inte heller tolka Re , Im .

Borns sannolikhetstolkning (1926)


2
(x ,t ) dx = sannolikheten att hitta partikeln inom (x, x + dx) vid tiden t .

||2 kallas sannolikhetsttheten och vgfunktionen kallas ven sannolikhetsamplituden.

Jmfr klassiska vgor dr f (x,t )=A sin (kx-t ) : A = amplituden, |A|2 = intensiteten

Den klassiska mekanikens exakt bestmda partikelbanor x = x (t ) erstta allts i kvantmekaniken av en


sannolikhet att hitta partikeln i x vid tiden t. Denna sannolikhet kan studeras experimentellt genom att
som i dubbelspaltexperimentet mta frdelningen av positioner som r | (x,t)|2 .
Det r inte mjligt att bestmma var enskilda partiklar skall trffa detektorskrmen.

Normering

Eftersom partikeln mste finnas ngonstans s mste vgfunktionen uppfylla normeringskravet:


2
(x ,t ) dx 1

SH1009, modern fysik, VT2013, KTH