You are on page 1of 33

Hon verkar vara mycket ensam

Hon verkar vara


mycket ensam
En sjlvbiografi om hur det kan vara

att leva med Aspergers syndrom

(Del 1)

Lena Petersson
Alla namn i boken som avser klasskamrater under skol- och
studietid r fiktiva och har ingen som helst koppling till
verkliga personer, s om ngon person knner sig trffad s
r det inte frfattarens avsikt. Fr berttelsens skull anvnds
fiktiva namn fr att gra texten mer lsvnlig.

Lumenos Frlag
Lisasandsgatan 3
667 30 Forshaga
www.lumenos.se

Lena Petersson och Lumenos Frlag


Titel: Hon verkar vara mycket ensam
Frfattare: Lena Petersson
Omslagfoto: Lena Petersson
Demoversion av boken
ISBN: 978-91-87855-26-9
Denna bok tillgnar jag:

Alla som har en funktionsnedsttning inom Autismspektrumtill-


stndet. De som knner till funktionsnedsttningen och de som
inte knner till den. Kom ihg att du duger precis som du r! Du r
vrdefull och viktig! ven om livet r tufft s ge inte upp! Det finns
en mening med att just du finns till s fortstt att gra det s lnge
som du kan.

Mamma och pappa och alla andra anhriga till ngon som har en
funktionsnedsttning inom Autismspektrumtillstndet. Det r okej
att grta nr man r ledsen. Det r bra att be om hjlp. Nej, ensam r
inte stark. Tillsammans blir vi starka och kanske slipper att krocka
med den bermda vggen och bli utbrnda och ihjlstressade.

Den lilla flickan Lena. Var inte rdd. Allting kommer att ordna sig.
Du har en framtid.

Den vuxna Lena. Grattis! Ditt frsta delml r ntt nu. Hon verkar
vara mycket ensam r klar. Bra jobbat!
Innehllsfrteckning

Inledning 13
Prematurbarn 15
Uppvxtmiljn 16
Eldfobin 16
Kommunikation 17
Skoltiden 19
Frskoletiden 1986 19
Jag vill leka och f kamrater 19
En ovntad hndelse p skolbussresan hem 21
Lgstadietiden 23
Social interaktion 23
Extragymnastiken 25
Frberedelser fr vergngen till mellanstadiet 26
Kyrkans barnverksamhet 27
Lgret med kyrkans barnverksamhet 28
Mellanstadietiden 30
Mitt extrema smnbehov 30
Engelska 31
Enty! 34
Stelkrampssprutan 35
Konfrontationen i kllaren 37
Kung, knekt, dam 39
Gipsmasken 41
Arbeta p beting 42
Mina strsta intressen har inget
vrde i skolans vrld 44
vning infr minimusikalen
Den frlorade sonen 45
En kvll med scoutkren 46
Jag fr inte vila mig ifred 47
Jag r den strsta idioten som finns
och jag duger inte som jag r 50
Flourtanten och tandlkaren r i maskopi
med varandra och tandlkarens strategi
fungerar inte 51
P danskurs med ABF 52
Jag brjar att skriva p fritiden 55
Lraren frsker att hjlpa mig att f en kompis 56
Jag fr en falsk profetia av lraren 58
Nykterhetslftesavlggningen 60
Folkdansen 69
Ledsagare 74
Trna 80
Jag har en bstis 85
Konfirmationen 87
Jag vill kunna kra bil, men inte s fort 99
Hgstadietiden 100
Jag frsker att motivera mig
till att g i skolan 100
Morgonrutin 101
Eftermiddagsrutin 102
Kvllsrutin 103
Psykosocialt 104
Hygien 106
Jag kan skolbussvgen utantill 107
I huvudkorridoren 108
I de mindre korridorerna 109
Lektionerna 111
Jag skriver och frsker att visa empati 114
P spaning efter brevkompisens lya 115
I matsalen 116
Jag visar att jag inte r ngon levande dd 117
Vardagsekonomi 122
Hemkunskap 123
Matematik 125
Klasskamraternas syn p mobbningen 129
Vr nya klasskamrats syn p mobbningen 130
Jag frsker att tillmpa strategin:
Strunta i dem s slutar de 130
Ngon tycker att jag r en papperskorg 132
Det hjlper inte ens att svra p Bibeln 133
Jag vill inte flja med till Gotland lngre 136
Sista veckan 138
De som jag skulle vilja umgs med 139
Jag str inte lngst ner p rangskalan lngre 141
Konfrontationen p skolbussen 142
Frberedelser infr vergngen till gymnasiet 144
Gymnasietiden 147
Strategi fr att frska hitta p den nya skolan 147
Matsalen 150
Filosofi 152
Barn- och ungdomspsykologi 155
Psykosocialt 159
Tandregleringen 161
Skolhlsovrden 166
Det sociala samspelet 169
Fritiden 173
Den frsta skrivarkursen 178
Skrivarkurstertrffar 183
Mitt engagemang inom nykterhetsrrelsen 185
Fester och nykter berusning 190
Frdomar 192
Mobbning 194
Hygien 198
Abiturientbalen 200
De sista tv veckorna 209
Studentexamensdagen 211
Vad ska jag gra efter gymnasiet? 218
Psykologkontakt 220
Folkhgskoletiden 224
Krkortet 224
Folkhgskolan 231
Det sociala samspelet 233
Skrivandet som fritidsintresse
och strategi vid frdjupningsarbeten 234
Infr kkbenstransplantationen 237
Jag engagerar mig nnu mer i freningslivet 238
Vad ska jag gra efter folkhgskolan? 239
Sommarskrivarkurs p Braheskolan 239
Sommarskrivarkurs p Lunnevad 241
Universitetstiden 243
Det sociala samspelet 246
Jag fr ntligen nytta av mina
Ombergskunskaper 247
Kkbenstransplantationen 254
Salstentan 260
Jag inser att det finns mobbning
p universitetet ocks 265
Psykosocialt 265
Jag vljer huvudmne och
slipper tandstllningen 272
Skrivandet 276
Tillbaka p Braheskolan 278
Sommarskrivarkurs p
Sdra Vtterbygdens folkhgskola 285
Jag testar p estradpoesi 290
Det sista juniorlgret p Sverkersholm 293
Gudinnekurs 300
Jag fr stipendium 321
Litteraturvetenskap D 323
Medeltidsveckan p Gotland 325
Muntan 342
Mina studieplaner spricker 344
Jag praktiserar p Linkpings freningsarkiv 356
Psykosocialt 358
Skrivarkurser p hgskoleniv 361
Tjugofemrskalaset som blev ett trettiottarskalas 363
Magisterexamensfesten 366
Hsten 2005 368
Hgskoletiden 371
Ett grupparbete 371
Klasstertrffen 373
Psykosocialt 375
Skrivandet 377
Ekonomi 380
Danstrningen 381
Roadtrip 393
Unga berttare 396
Streetdancejam 398
Jag fr revansch p running man-steget 400
Jag prvar p sjlvpublicering 400
Jag frsker att skriva en magisteruppsats 401
Magisteruppsatsen blir en kandidatuppsats 419
Psykosocialt 422
Mina drmmar om framtiden 1 425
Danstrningen 428
Arbetsfrmedlingen 431
Jag lyckas med att gra ett bra solo 435
Anstllningsintervjun p Skolinspektionen 439
Anstllningsintervjun p
Lnsbibliotek stergtland 443
Arbetslivet 1 445
Psykosocialt 451
Misstanken om Aspergers syndrom 455
Screeningtest fr autism 462
Vrdcentralen och NPU 464
Arbetslivet 2 466
Skrivandet 472
Jag fr min debutdiktsamling utgiven 473
Mina drmmar om framtiden 2 476
Tack till 485
Frfattarportrtt 487
Inledning

Det fanns inte mycket forskning och kunskap om autism nr jag


vxte upp och gick i grundskolan. Det ledde till att varken jag, mina
nrstende, vrdpersonalen eller skolpersonalen hade en aning om
att jag uppfattade vrlden annorlunda och att jag hade vissa svrig-
heter och ett stdbehov som mina klasskamrater inte hade. Det
resulterade i att jag inte fick den hjlp som jag skulle ha behvt i
skolan och att det blev missfrstnd. Detta gjorde att jag inte fick
det bemtande som jag hade behvt fr att kunna knna mig trygg
och m bra och bli bttre frberedd infr framtiden. Trots mina
svrigheter s lyckades jag att f bde gymnasiekompetens och hg-
skolekompetens, samt en uppdragsanstllning och en praktikplats.
Detta berttar jag om i den hr boken som r den frsta delen i
sjlvbiografin.
Tack vare mitt stora skrivarintresse och att jag deltog i skrivar-
kurser lrde jag knna min kompis Kerstin kerstrm. Det var hon
som frgade mig om jag hade genomgtt ngon neuropsykiatrisk
utredning. Det var 2010. Jag var frdigutbildad kulturvetare, litte-
raturvetare och biblioteks- och informationsvetare. Jag provade p
att arbeta. Det var lika anstrngande att jobba som det hade varit

13
att studera och det sg inte ut som om jag skulle f ngon fast an-
stllning. Jag var 30 r och hade ingen egen ekonomi och jag bodde
fortfarande hemma hos mina frldrar.
Jag deltog i en studie om problem med mentalisering (frm-
gan att kunna frestlla sig vad andra personer tnker och knner)
hos personer med Aspergers syndrom. Under studien blev jag upp-
manad att skriva en bok om mina personliga erfarenheter av att
leva med funktionsnedsttningen. Resultatet blev Hon verkar vara
mycket ensam och Detta resulterade ofta i oro och grt. En tvdelad
sjlvbiografi som handlar om hur livet kan vara fr en person med
Aspergers syndrom. Jag skriver hur livet kan vara eftersom alla med
Aspergers syndrom har olika styrkor och svrigheter och drfr kan
det som jag upplever som svrigheter inte upplevas som svrt av alla
som har samma diagnos. Boken Detta resulterade ofta i oro och grt
r den andra delen i sjlvbiografin och den handlar om hur jag gick
igenom den neuropsykiatriska utredningen och hur livet blev efter
det.
Under mellanstadiet sade jag till de som mobbade mig i skolan:
Om ni inte slutar att mobba mig s ska jag skriva om er i mina
memoarer.
Om de lser den hr boken kanske de ngrar att de mobbade
mig. Ingen ska behva vara rdd fr vad jag skriver. Jag kommer
inte att namnge ngon och ven om minnena av mobbningen fort-
farande gr ont s frlter jag mobbarna. De visste inte att jag hade
en funktionsnedsttning. De kan med frdel lsa bckerna och f
mer kunskap och bli mer accepterande mot mnniskor som har en
annorlunda vrldsuppfattning.

Lena Petersson, Linkping 2017

14
Prematurbarn

Jag skulle ha ftts den 6 maj 1980, men mamma fick havandeskaps-
frgiftning. Det blev frlossning med kejsarsnitt. Jag fddes den
tolfte mars, nstan tv mnader fr tidigt. I journalen beskrevs jag
som ett mycket vitalt barn som skrek efter tjugo sekunder. Jag vgde
1 420 gram och var 40 centimeter lng med ett huvudomfng p 29
centimeter. Det betydde att jag var kort i frhllande till fdelsetiden
och fdelsevikten. I vrigt mdde jag utmrkt och lades i kuvs fr
att vxa till mig. Trots att jag lades i kuvs redan efter sex minuter s
hade min kroppstemperatur hunnit att sjunka till knappt 34 grader.
Det drjde sex timmar innan jag fick en normal kroppstemperatur.
Min fr tidigt fdda kropp klarade inte av att hlla vrmen sjlv
eftersom vikten var lg, kroppsytan var stor och det saknades isole-
rande underhudsfett och hull. Frmgan att suga och svlja kunde
jag inte heller kontrollera s mamma kunde inte amma mig. Hon
fick pumpa ut brstmjlken och komma in till sjukhuset varje kvll
och mata mig med nappflaskan och byta blja p mig. Hon tog kort
p mig dr jag lg i kuvsen s att jag kunde f se det nr jag blev
ldre. Nr jag vgde tv kilo, eller 2 180 gram fr att vara exakt, s
hissade personalen en flagga p kuvsen och mamma fick ta med mig
hem. D hade jag legat i kuvs i lite mer n en mnad. P terkon-
trollerna p sjukhuset bedmdes jag vara sannolikt normalutvecklad
fr min lder.

15
Uppvxtmiljn

Eldfobin
Jag var fyra r. Jag lekte ensam p vardagsrumsgolvet. Teven var
pslagen eftersom mina frldrar skulle titta p ngot teveprogram
som nnu inte hade brjat. Bakgrundsmusiken p teven fick mig att
avbryta leken. Musiken gick frmodligen i moll. Kanske innehll
den en slinga som pminde om en vissling. Jag tittade p teven. Jag
sg lgor. Kanske hrde jag hur det sprakade ocks. Jag grt och
gmde mig bakom ftljerna. Mina frldrar hastade in i vardags-
rummet.
Vad r det, Lena? Varfr r du ledsen? frgade de.
Jag pekade mot teverutan, men lgorna och den otcka musiken
var borta. Nsta gng som jag hrde musiken och jag sg lgorna s
grt jag och gmde mig bakom ftljerna igen. Mina frldrar satt
i soffan. De vnde sig mot mig.
Du behver inte vara rdd, Lena. Den dr branden p Stock-
holms slott hnde fr vldigt lnge sedan. Det var ingen som kom
till skada och det kommer inte att brja brinna i vrt hus. Det dr
var bara en bild p teven, sade de.
Jag slutade att grta. Deras teveprogram brjade. Jag gick fram
till teven och tittade.
St inte s nra teven. Det r inte bra fr dina gon. Kom och
stt dig hos oss istllet, sade mamma.

16
Jag satte mig bredvid henne i soffan. Hon tog p sig sina hr-
lurar. Sedan tryckte hon p fjrrkontrollen s att undertexterna till
programmet visades. Jag hrde vad mnniskorna i teveprogram-
met sade bde genom hennes hrlurar och genom tevehgtalarna,
men jag frstod nd inte vad personerna talade om fr ngonting.
Drfr tittade jag p undertexterna trots att jag inte kunde lsa.
Bokstverna frndrades allteftersom personerna pratade med var-
andra. Otligt petade jag p mammas arm och jag drog i hennes
trjrm medan jag skte hennes blick. Hon vnde sig mot mig och
lyfte p den ena hrluren.
Va? frgade hon.
Vad sger de fr ngonting? Vad str det fr ngonting?
frgade jag.
Hon tog p sig hrluren igen. Sedan riktade hon uppmrksam-
heten mot teven och frskte att hinna lsa upp textremsan fr mig
innan den ndrades.

Kommunikation
Jag hade inga lekkamrater eller jmnriga kamrater att prata med
s nr det kom ngon p besk till oss s pratade jag hela tiden
med dem. Om de hade barn med sig s blev jag jtteglad och ville
prata med barnen och leka med dem. Jag var bra p att lyssna och
att komma ihg vad de vuxna sade. Speciellt sdant som de uppre-
pade ofta. Det ledde till att jag visste precis vad mamma och pappa
brukade sga till hundspekulanterna nr det kom ngon och skulle
titta p valpar.
De r veterinrbesiktigade och registrerade i SKK, sade jag
bland annat.
Mamma och pappa brukade visserligen anvnda samma uttryck
och fraser i dialogen med kparna, men de kunde ven anpassa sam-
talet efter situationen. Det frstod inte jag. Jag trodde nog snarare
att varje samtal var som ett slags frdigt manuskript dr kparna
stllde vissa frgor och s svarade mamma och pappa med sina be-
stmda svar och faktauppgifter. Dessutom tyckte jag att det egentli-

17
gen var ondigt att vnta in kparnas frgor nr mamma och pappa
nd visste vad kparna skulle frga om.
Det r vl lika bra att mamma och pappa berttar allting p en
gng istllet, tnkte jag.
Det gjorde de inte. S d frskte jag att gra det t dem efter-
som jag visste vad de skulle sga. Mamma och pappa ville grna
skta samtalet med kunderna sjlva s min storasyster fick ta hand
om mig medan valpfrsljningen pgick. Vi satt p hennes sng och
hon lste ur boken Min morbror Trollkarlen fr mig tills kunderna
hade kt hem.
Nr mamma skulle g p buggkurs s tyckte jag att det var
trkigt och orttvist fr jag visste inte att det var kul att dansa och
jag ville att hon skulle vara hemma hos mig. D fick mina syskon
vara barnvakter t mig. Vi hyrde filmer och kpte hem godis och
lsk. Den lsningen tyckte jag om. Ibland hade mina syskon med
sig sina kompisar under barnvaktstiden. Det hade jag ingenting
emot. D fick jag nnu fler personer att tala med. Mina syskon var
inte lika roade av att jag pratade hela tiden. En gng plockade en av
mina storebrder fram klockan vid ett sdant tillflle.
Nu ska vi se, sade han.
Han tryckte p klockan och den pep till.
Vad tar du tid p fr ngonting?, frgade jag.
Jag skulle se hur lnge som du kunde vara tyst, svarade han
och talade om hur lng tid det hade gtt.
Sedan stngde han av klockan igen. Jag blev arg och ledsen.
Det var orttvist av honom att inte tala om vad tidtagningen gick
ut p fr d kunde jag inte vara tyst, tnkte jag.
Jag kan visst vara tyst, sade jag.
Sedan frskte jag att vara tyst fr att bevisa att det var sant, men
jag visste inte hur lnge som jag lyckades att vara det.

18
Skoltiden
Frskoletiden 1986

Jag vill leka och f kamrater


Frskolan var p den tiden inhyst i en falurdmlad prstgrdsfly-
gel. Vi tog av oss ytterklderna och steg in i det stora rummet. En
klasskompis hade fyllt r och kom fram med ett paket till mig.
Hr fr du, Lena, sade han.
Tack, svarade jag frvnat.
Ska du inte ppna det? frgade han.
Jag ppnade paketet.
Pip!
Ngonting studsade upp mot mig. Jag slppte paketet. Alla
kamraterna skrattade. Jag visste inte om han hade gett skmtpre-
senten till ngon mer innan mig eller om jag var den enda som fick
ta emot den. Det verkade s sjlvklart fr kompisarna att han skulle
ge den till mig, eftersom de kunde rkna ut att jag skulle vara naiv
nog att tro att ngon verkligen skulle vilja ge mig en present utan
orsak och att jag drfr skulle ppna den utan att misstnka ngon-
ting. Jag hade visserligen frmgan att fantisera, men min bristande
frmga att tnka mig in i de andras situation och frestlla mig
vad de tyckte och tnkte gjorde att jag inte kunde frestlla mig
att han skulle vilja lura mig och ha roligt t mig, eftersom jag inte
hade frskt att lura ngon p det sttet sjlv. Fljden blev att nr

19
jag fyllde r s nskade jag mig en skmtpresent av samma sort. Jag
tog med mig den till frskolan precis som han hade gjort, men det
var ingen som ville ppna min skmtpresent. D kndes det vldigt
meningslst att jag hade nskat mig den.
Efter morgonsamlingen stllde vi undan stolarna. Jag tittade ut
genom fnstret och sg lekplatsen som lg p baksidan av skolan.
Det fanns gungor och en rutschkana. Jag lskade rutschkanor.
Frken fattade tag om min hand.
Nu ska vi stlla oss i en ring. Ta tag i Selmas hand nu, Lena,
uppmanade hon.
Klasskamraten strckte ut sin hand mot mig. Jag pekade mot
fnstret.
Jag vill g ut och ka rutschkana, sade jag.
Vi ska g ut sen. Nu ska vi leka Bjrnen sover, svarade frken.
Efter snglekarna skulle vi leka p egen hand.
Ska vi bygga ett torn? frgade jag ivrigt.
Nej. Vi hller p att bygga en vg, svarade de.
Jaha, mumlade jag besviket.
Ni kan bygga er dumma vg. Jag ska bygga ett torn, tnkte jag.
Jag staplade klossarna ovanp varandra. De vinglade till och
tornet rasade ver killarnas vg som gick snder.
Lena frstrde vgen! Hon borde ha stryk! utbrast en av dem.
Jag blev rdd fr jag frstod att han trodde att jag hade frstrt
vgen med flit och det hade inte alls varit min avsikt.
Vi ska leka tillsammans och inte brka, sade en av tjejerna.
Hon drog med mig till dockvrn istllet.
Jag valde ut ett av mina finaste bokmrken och gav det till en tjej
som jag ville bli kompis med.
Om hon fr det hr fina bokmrket. D blir hon glad och vill bli
vn med mig, tnkte jag.
Varsgod, sade jag.
Jag vill inte ha ditt fula bokmrke, svarade hon.
Den reaktionen hade jag inte frvntat mig. Jag blev ledsen, be-
sviken och arg p henne.
Hon vill inte bli vn med mig. Det var elakt av henne att sga s

20
dr fr mitt bokmrke r fint och inte fult, tnkte jag.
Sedan rimmade jag p hennes namn av rent raseri. D tryckte
hon upp mig mot vggen.
Retas du med mig, va?! rt hon.
Hjlp! Nu r hon arg p mig och hon r mycket starkare n vad jag
r. Jag ska inte retas fr det fr man inte gra och jag tycker inte om nr
ngon retas med mig, tnkte jag.
Nej. Frlt! vdjade jag.
Hon slppte taget om mig.
Bra, men gr inte om det igen, sade hon.

En ovntad hndelse p skolbussresan hem


Nr skoldagen var slut gick vi ut och stllde upp oss p tv led och
s kom det tv skolbussar. D gllde det att knna igen busschauf-
fren och kliva p rtt skolbuss, eftersom de kte t tv olika hll.
Bussarna sg likadana ut och jag hade svrt att knna igen buss-
chauffrerna s det var ett vldigt stressande moment fr mig att
hitta rtt buss.
En av bussarna hade ngra frmre sten dr man kunde sitta
med ryggen mot busschauffren. Jag ville inte sitta p ngot av de
stena, eftersom jag ltt blev ksjuk av att ka baklnges. Ibland nr
vi kte med samma buss som de ldre eleverna s var de sten dr
jag brukade sitta upptagna och d fick jag ka baklnges i alla fall.
Under en av dessa hemfrder s krde bussen frbi mitt hus. Jag
blev lite nervs.
Bussen kommer att vnda p vra grannars uppfart och nr vi ker
frbi mitt hus igen s kommer bussen skert att stanna. Trots att jag fr
kliva av p fel sida fr en gngs skull, tnkte jag.
Bussen vnde mycket riktigt p grannarnas uppfart och kte till-
baka samma vg, men utan att stanna vid mitt hus. Jag sg huset
frsvinna utanfr fnstret och jag tittade frtvivlat p de ldre elev-
erna och jag utbrast:
Men jag skulle ju g av dr!
Ngon av dem reagerade snabbt och svarade:

21
Skulle du g av dr?
Jag svarade eller nickade och knde hur trarna var p vg. Under
tiden s sade personen till busschauffren:
Du. Det var en liten tjej som skulle g av dr borta.
Busschauffren vnde p huvudet och fick syn p mig. Han
utbrast:
Oj frlt. Jag sg inte att du var med idag nr du satt bakom
mig.
Han backade tillbaka bussen och slppte av mig.

22
Lgstadietiden

Social interaktion
Jag lste igenom matematikuppgiften. Det gick ltt fr mig att kon-
centrera mig p uppgiften. Glasgonen gjorde att jag inte lngre
blev trtt och fick ont i huvudet. Jag tittade upp p klockan. Det var
snart rast. Jag reste mig upp och traskade bort till klasskamraternas
bnkar.
Kan du vara min livvakt och skydda mig mot Kennet p
rasten? frgade jag klasskamraterna i tur och ordning.
Ja, svarade en av tjejerna till sist.
Jag tervnde till min bnk och fortsatte med matematikupp-
giften. Frken vandrade runt i klassrummet och hjlpte dem som
rckte upp handen. Nu kom hon till min bnk, fast jag inte hade
rckt upp handen.
Vad var det som du frgade Ylva och de andra om? frgade
hon.
Jag frgade om de kunde vara mina livvakter p rasten, men nu
ska jag gra klart uppgiften, svarade jag.
Jag trodde att frken skulle bli arg fr att jag hade lmnat min
plats. Vi skulle sitta p vra platser och arbeta med uppgifterna tills
vi var frdiga med dem. Jag fick umgs med kamraterna p rasten
istllet fr p lektionen.

23
Vem r det som du behver skyddas mot p rasten, Lena?
frgade frken.
Jag berttade vem det var. Hon visste vem jag menade.
Vad r det han gr som fr dig att bli rdd fr honom, Lena?
frgade hon.
Jag funderade.
Ibland jagar han mig och str oss nr vi leker och nu tar
han min mssa ocks. Jag mste ha ngon som skyddar mig mot
honom, svarade jag.
Hon skakade p huvudet.
Du ska inte behva vara rdd fr honom, Lena. Jag ska sga till
dina kamrater att de inte behver vara dina livvakter fr du och jag
ska tala med honom och frklara hur du knner dig. Jag tror inte
att han frstr det och det r drfr som han gr s dr. Han menar
skert ingenting illa, frklarade hon.
Jag vgar inte prata med honom. Jag r rdd fr honom, pro-
testerade jag.
Hon nickade.
Det frstr jag att du r eftersom du vill ha ngon som skyddar
dig mot honom och det betyder att du tycker att han verkar vara
farlig. Det r drfr som jag tycker att vi ska tala med honom till-
sammans du och jag s att du kan knna dig trygg och veta att han
inte kommer att gra dig ngonting illa. Jag vet att han inte r farlig
utan att han r snll, fast han kanske vill ltsas att han r lite tuff
ibland och jag tror att det r det som skrmmer dig. Nu gr vi och
pratar med honom, sade hon.
Jag tyckte att det var nervst att tala med honom. Trots att
frken var med och jag visste att jag inte behvde vara rdd fr att
han skulle gra mig ngonting.
r hon rdd fr mig? Hon verkar inte vara srskilt rdd fr mig
nu, sade han.
Det beror p att hon r tillsammans med mig och att jag har
lovat att du inte ska gra henne ngonting. Hon knner inte dig
och vet inte om du bara skojar med henne p rasten eller om du vill
gra henne ngonting illa. Hon tycker inte om nr du jagar henne

24
och tar hennes mssa. Kan du sluta att gra det? frklarade frken.
Det lovade han att gra. D knde jag mig trygg under rasten
igen. Jag upplevde det som att han frskte att hlla sitt lfte. Om
han ngon gng glmde bort sig och tog min mssa eller om han
jagade mig s pminde mina klasskamrater honom om att han
skulle lta mig f vara ifred. D respekterade han det och jag kunde
slappna av igen.

Extragymnastiken
Efter rasten fortsatte jag med matematikuppgifterna.
Jag har satt ggklockan nu s att du kommer ihg att g ivg till
extragymnastiken, Lena, sade frken.
Tack. h nej! Jag hade en lxa som jag skulle skriva ner tills
extragymnastiken idag! utbrast jag.
Du kan stta dig i grupprummet och skriva ner lxan s kan du
fortstta med matematiken sen, sade hon.
Tack, sade jag.
Jag tog med pennan och suddgummit och pappret till
grupprummet. Drren till grupprummet lg till hger om den
svarta tavlan. Jag stngde drren om mig och satte mig ner vid
bordet. Jag stirrade ner p pappret.
Kan du frska att skriva ner hur det knns nr du blir rdd fr
att gra ngonting p gymnastiklektionerna? hade gymnastiklraren
sagt i frra veckan.
Jag fattade tag med fingrarna om det triangelformade
penngreppet. Jag vet att det inte kan vara farligt att gra som du
sger att vi ska gra, eftersom du inte skulle be oss att gra saker
om det var farligt och vi kan skada oss, men det finns en rst i
mitt huvud som varnar mig fr att gra saker eftersom det kan
vara farligt och jag kan skada mig och d gr jag som den rsten
sger t mig fr att vara sker p att inte gra mig illa, skrev jag.
Jag tervnde till min bnk och arbetade med matematikuppgiften
tills ggklockan ringde. D lade jag undan matematikboken och
rknehftet och pennskrinet i bnken.

25
Gymnastik var det enda mnet som jag fick extra std i. I
tredje klass var vi tre stycken p skolan som fick extragymnastik. P
extragymnastiken skulle jag va p sdant som jag tyckte var svrt
och obehagligt p de vanliga gymnastiklektionerna. Det kunde vara
att vga klttra allra hgst upp i ribbstolen. Hoppa frn plinten ner i
tjockmattan. Gra kullerbyttor. Hnga i knvecken. St p huvudet.
Hoppa hjdhopp. G balansgng. Kasta och ta emot en boll.
Vi kunde gna en hel timme t att va p att vga hoppa ner
i tjockmattan frn plinten eller vga hoppa ver ribban och landa
i tjockmattan. Min ojmna dagsform gjorde att jag kunde klara av
vissa vningar under en lektion, men inte under nsta lektion och det
kunde jag inte frklara, eftersom jag inte visste vad det berodde p.
Extragymnastiklektionerna gick ut p att f mig att vga prva
att gra vningarna och upptcka att det inte var s farligt som den
inre rsten pstod att det kunde vara. Lraren tvingade mig aldrig
att gra ngonting mot min vilja.
Kan du bertta fr mig vad det r som du tnker p nr du str
dr p plinten? frgade hon.
Jag r rdd fr att hoppa fr lngt och fastna i basketkorgen,
svarade jag.
Jag lovar att du inte kommer att hoppa fr lngt och fastna i
basketkorgen, Lena.
Tnk om jag hoppar lngre n tjockmattan och landar utanfr
den och slr mig d?, frgade jag.
Det kommer du inte att gra, Lena, men jag stller mig hr
utanfr tjockmattan s att jag kan fnga dig om du nd skulle
hoppa s lngt.
Lovar du att ta emot mig d? frgade jag.
Ja, det lovar jag, svarade hon.
Jag hoppade och landade lngt ifrn slutet av tjockmattan.

Frberedelser fr vergngen till mellanstadiet


Nr jag kom tillbaka till klassrummet efter extragymnastiken s lade
klasskamraterna undan sina matematikbcker och rknehften.

26
Frken reste sig upp och stllde sig framfr svarta tavlan.
I hst ska ni brja p mellanstadiet. Dr finns det bara tv
klasser. En klass som heter Blixten och en klass som heter Pilen.
I bda klasserna gr det elever frn rskurs fyra, fem och sex. Det
betyder att hlften av er kommer att g i Blixten och hlften av
er kommer att g i Pilen. Jag gr ut i korridoren nu och s fr ni
komma ut till mig en och en och tala om vilken klass som ni helst
vill g i och om det r ngon eller ngra klasskamrater som ni vldigt
grna vill g tillsammans med, sade hon.
Vilken klass vill du g i? frgade jag en klasskamrat.
Blixten. De stkiga eleverna hamnar oftast i Pilen. Sg att du
vill g i Blixten fr att det r bst arbetsro dr, sade hon.
Jag litade p henne och framfrde mitt nskeml om att f g
i Blixten och f en bra arbetsro. nskemlet beviljades och jag
hamnade p Blixtens klasslista. Jag tyckte att hon hade haft rtt i sin
beskrivning av arbetsron i klassrummet ven om jag hade behvt ha
nnu mer arbetsro p grund av mina svrigheter.

Kyrkans barnverksamhet
Det var mndag s efter mellanmlet skjutsade pappa mig till fr-
samlingshemmet och trffen med Kyrkans juniorer. Jag hngde av
mig ytterklderna i tamburen och gick uppfr trappan till verv-
ningen. Ledaren hade stllt fram stolarna i en halvcirkel framfr
altaret. Mina kompisar satt redan p varsin stol s jag satte mig p
min plats bredvid ledaren.
Vad bra. Nu tror jag att alla har kommit. D ska vi ha upprop.
Idag ska vi sga vad vi har fr modell p bilen och om vi inte vet
vad det r fr modell s kan vi sga vilken frg det r. Vad r det fr
modell p bilen hemma hos dig Lena? frgade hon.
Det vet jag inte, svarade jag.
Vet du vilken frg det r p bilen d? frgade hon.
Vilken av dem? frgade jag.
Kommer du ihg vad det var fr frg p bilen som du kte i
idag nr du skulle ka hit? svarade hon.

27
Gr, svarade jag.
Jag visste inte var jag skulle gra av blicken, s ibland kunde den
flja foten som lekte med mattfransarna p golvet och ibland kunde
den titta p ljusen eller p mattans mnster.
Idag ska vi gra frdigt vra adventskransar, men frst ska vi
sjunga Jag lskar dig Jesus. Jag hmtar rockringarna medan ni
stller er upp, sade hon.
Vi stllde oss i en ring p golvet p avstnd frn pianot och frn
borden. Hon lade rockringarna i mitten av ringen.
Vilka vill g in i mitten nr det r dags? frgade hon.
Jag! svarade jag och en till kamrat.
Kamraten snurrade med rockringen runt midjan under re-
frngen. Jag lt rockringen ligga kvar p golvet och s hoppade jag
jmfota in och ut ur rockringen enligt ett visst bestmt mnster.
Eftert gick vi in i frrdet och hmtade adventskransarna. Jag satte
mig med min krans vid kksbordet tillsammans med de andra.
Vem ska flja med p lgret i vr? frgade en kompis.
Jag, svarade de andra.
Ska inte du ka med Lena? frgade en av dem.
Jag vet inte. Jag har aldrig varit p lger frut, svarade jag.
Din syster kte p vra lger och hon tyckte att det var jttekul
och det tror jag att du ocks skulle tycka. Jag kan prata med dina
frldrar om lgret om du vill, sade ledaren.
Ja, svarade jag.
Vi samlades i ringen framfr altaret. Tv kamrater tnde ljusen.
Vi sjng Vara riktigt stilla och bad aftonbn. Eftert satt vi tysta
en stund. Det kndes lugnt och tryggt inombords. Oavsett hur
jobbigt det hade varit i skolan under dagen. Tv kamrater slckte
ljusen. Motvilligt reste jag mig upp och gick nerfr trappan. Jag
lngtade redan till nsta mndag nr jag tog p mig ytterklderna.

Lgret med kyrkans barnverksamhet


Grnsveden hette lgerplatsen. Det var en rd stuga med vita
knutar, kk och tv mindre rum p nedervningen och ett loft p

28
vervningen. Dasset och vedboden lg ute p grden. Det rann
en bck i nrheten och i skogen lg det minst ett hgt berg. Vi fick
inte g ut ensamma i skogen, eftersom det var ltt att g vilse. En
av ledarna sprang vilse under sin joggingrunda. Han var borta s
lnge att de andra ledarna nstan hann starta en skallgngskedja
efter honom innan han var tillbaka.
Temat fr lgret var fina fisken. Vi gick upp p ett berg. Dr
fick vi varsin fisk av tr som vi kunde hnga i en rem runt halsen.
Tillbaka p grden s tog vi pinnar och ritade varsin halva av fisken
p marken fr att visa att vi var vnner. P kvllen hade vi en melo-
difestival dr ledarna mimade till ltar och vi dansade eftert. Det
var fr att ett lger hade sammanfallit med melodifestivalen ett r
och d hade ledarna gjort en egen melodifestival istllet.
Deltagarna jagade ngra av de manliga ledarna tills ledarna lste
in sig p dass. Jag begrep inte varfr de andra deltagarna mobbade
ledarna? Det enda argumentet som jag lyckades att urskilja var att
ngon av ledarna rkte och drfr jagade de just honom fr att
kunna beslagta cigaretterna och gmma dem. Det verkade ganska
logiskt, eftersom det var dumt och farligt att rka, men att jaga folk
var nd elakt. Jag frskte drfr att hjlpa ledarna tills jag inte
orkade lngre och jag blev ledsen och gick till min vanliga ledare fr
att f en frklaring till deltagarnas mrkliga beteende.
De jagar bara ledarna p skoj. Ledarna tycker att det r roligt.
ven om de blir vldigt andfdda, frklarade hon.
De andra deltagarna var lika frbryllade fr att jag inte hjlpte
dem med att frska fnga ledarna istllet.
Vi spelade brnnboll mot ledarna. Sedan lekte vi affr medan
vi vntade p att f ka hem. Vi valde ut ngra stora stenblock och
ppnade en butik ovanp dem. Dr sldes pinnar och blommor och
annat fr ett visst antal smstenar och gruskorn. Jag klarade av att
handla i de andras affrer, men om jag frskte att ppna en egen
butik s valde de andra barnen att handla i de andra affrerna och
jag frstod aldrig varfr. Kanske var det fr att de andra bedrev sin
handel tillsammans och jag frskte att skta min affr ensam?

29
Mellanstadietiden

Mitt extrema smnbehov


Energin som jag fick genom att frska sova p bussen till skolan
rckte inte. Jag var trtt redan nr jag kom till skolan, eftersom det
alltid smpratades p bussen. Det fanns ett element i korridoren
utanfr klassrummet. Elementet var ganska hgt och utformat som
tv lodrta runda spiraler med vgrta hyllplan mellan sig och
inuti elementet rann det varmt vatten. Ljudet av vattnet i elemen-
tet gjorde mig lugn och det var varmt och sknt att luta sig mot
elementet. Dessutom var det versta hyllplanet lagom hgt att
vila huvudet emot. Jag lade armarna ovanp elementet och lutade
huvudet mot armarna och passade p att sova ett tag till. Klasskam-
raterna upptckte vad jag hll p med. De frskte att dra bort mig
s att jag nstan slog i huvudet i elementet. Lrarna uppfattade att
det var en konflikt mellan mig och kamraterna och snart stod det
klart fr lrarna att jag stod och sov mot elementet.
Sover du dligt om ntterna, Lena? Lgger du dig fr sent om
ntterna, Lena? frgade de.
Jag skakade p huvudet.
Nej. Det gr jag inte, svarade jag.
Jag blev rdd fr att de skulle ringa hem till mamma och pappa
och klaga p att jag sov fr lite om ntterna. Lrarna visste inte att
jag lade mig mellan 20 och 21, vilket inte var srskilt sent utan

30
snarare kndes som tidigt fr mig som hade ett extremt smnbehov
och hade svrt att varva ned och somna om kvllarna.
Jag gick in i klassrummet och satte mig vid bnken. Det var fler
elever i klassrummet samtidigt n vad jag var van vid frn lgstadiet.
Kan ni vara tysta s att vi kan brja lektionen ngon gng?
Att det ska vara s svrt fr er att bara g in och stta er och vara
tysta. Alla r hr. Bra. D kan ni ta upp planeringsbckerna s ska
vi g igenom veckans beting med er i rskurs fyra och fem. Sexorna
brjar att arbeta med sitt beting, sade lrarna.
Jag tog upp min planeringsbok.
Vad r det hr fr kacklande? Ni skulle ta upp era bcker sa vi.
Ta upp dem och var tysta. Ni mste lra er att ta upp era bcker
utan att brja att prata med bnkgrannen, sade lrarna.
De talade om fr oss hur mnga sidor och vilka uppgifter som
skulle hinnas med i matematik, svenska, bild och O under veckan.
Jag skrev upp det i planeringsboken.
Bra. D kan ni i rskurs fyra ta med er era engelskabcker och
g ivg, sade lrarna.

Engelska
Engelska var krvande fr mig. Jag frstod inte hur orden skulle
uttalas. Mina tnder i verkken satt inte mitt emot tnderna i un-
derkken och jag hade verbett. Det var frmodligen drfr som
det var omjligt fr mig att uttala det dr lspljudet som frekom
i mnga ord, till exempel the. Jag hade tillrckligt svrt med den
svenska grammatiken s den engelska grammatiken gick nnu
smre. Komma ihg glosorna gick bra, men att bja dem rtt och
att stta in dem i en korrekt meningsbyggnad gick smre.
Jag fick anvnda all min koncentration fr att frska frst
kunskaperna som lraren frmedlade framme vid tavlan. Jag lyssna-
de och antecknade. Det var trkigt och svrt att frst. Jag kmpade
och nrmade mig grnsen fr min kapacitet att ta in ny information
och frska att frst den. Vid sdana tillfllen var det ltt att brja
att gra diverse konstiga saker som en reaktion mot att det blev fr

31
mycket information eller fr mnga intryck utifrn. Jag hll rader-
gummit i vnsterhanden och vickade fram och tillbaka med det mot
bnken medan jag skrev och lyssnade. Det var en lugnande rrelse
som gjorde att jag orkade att upprtthlla koncentrationen fast det
var superjobbigt.
Det fungerade tills suddgummit ramlade ur handen och landade
p golvet bredvid bnken. Jag strckte vnsterhanden s lngt ner
mot golvet som mjligt och trevade efter gummibiten utan att
slppa lraren med blicken och jag lyssnade p genomgngen. Det
gick inte att n det. Jag slppte lraren med blicken och tittade efter
var suddgummit lg och plockade upp det och brjade att vicka
med det medan jag terupptog skrivandet och lyssnade fr att lista
ut vad jag hade missat. Frken tystnade.
Lena, sade hon.
Jag avbrt skrivandet.
Ja? svarade jag.
Vad sa jag precis nyss? frgade hon.
Jag vet inte. Jag hrde inte vad du sa, svarade jag.
Nej. Just det. Fr du lekte med ditt sudd istllet fr att lyssna
p genomgngen, sade hon.
Jag skakade p huvudet.
Jag lekte inte! Jag lyssnade, men s tappade jag suddgummit
och var tvungen att plocka upp det fr att kunna fortstta att lyssna
p vad du sa! svarade jag argt.
Fr mig var att leka med suddgummit istllet fr att lyssna p
genomgngen detsamma som om jag hade suttit och kastat med
det eller rullat runt det ver bnklocket och inte hade lyssnat eller
antecknat ngonting alls. Det visste jag att jag inte hade gjort. Jag
hade anstrngt mig till det yttersta fr att lyssna p genomgngen
och fr att frst vad frken sade och jag knde mig oskyldigt an-
klagad av henne.
Vi ska inte slsa mera tid p att diskutera det hr nu, men jag
vill att ni alla ska veta att vi lrare ser allt som ni gr och ser vi att
ni inte lyssnar utan hller p med ngonting annat s fr ni frgan
direkt. Nu vet ni det till nsta gng, sade hon.

32
Hon fortsatte lektionen och var inte medveten om att hon hade
skapat en regel i mitt medvetande. En regel som ld: Slpp aldrig
lraren med blicken under genomgngen om du inte behver titta
ner i anteckningsblocket, fr d kommer lraren att tro att du inte
lyssnar och d kommer du att f frgor som du inte kan besvara och
lraren tycker smre om dig, eftersom han eller hon tror att du inte
lyssnar och bryr dig om vad han eller hon frsker att lra ut fr
ngonting.
Fokus lg lika mycket p att skriva som att tala och lsa hgt.
Klasskamraterna uttalade orden och meningarna rtt. Jag kunde
inte uttala ngonting rtt. Det lt hemskt. Jag blev s nervs infr
hglsningen att jag brjade att stamma och det gjorde mig nnu
mer nervs. Det slutade med att jag vgrade att lsa hgt. Jag satt
bara tyst nr frken sade mitt namn. Hon vntade och prvade att
lsa de frsta orden i meningen fr att jag skulle komma p var i
texten vi var ngonstans och f en chans att haka p, men jag sade
ingenting. Det kndes som om det gick minst tio minuter.
Vill du inte lsa? frgade hon.
Jag skakade p huvudet. Hon suckade.
D kunde du vl ha sagt det istllet s kunde jag ha ltit ngon
annan fortstta att lsa! utbrast hon.
Jag tyckte att hon borde ha frsttt att jag inte ville lsa nr jag
inte lste. Vid lektionens slut fick vi med oss kassettband med dia-
logerna p.
Nu tar ni hem kassetterna och lyssnar p dialogerna och var
p dem. Nsta lektion ska ni lsa dialogerna tillsammans med en
kompis ute i korridoren och spela in det s att jag kan lyssna p er,
sade hon.
Jag vntade tills de andra hade gtt ut ur klassrummet. Frken
samlade ihop sina saker.
Om man inte har ngon kompis att lsa tillsammans med d?
frgade jag.
D fr du vlja ut ngon som du litar p och frga om den vill
lsa tillsammans med dig, svarade hon.

33