You are on page 1of 4

Att ge eller inte ge?

Om att ge och vilken skillnad det kan göra för


människorna bakom koppen

En skrift om utsatthet från


Vilka är det vi ser idag utanför våra butiker och på våra gator? Varför har de kom-
mit hit?
Vi ser idag utanför butiker och på gatorna människor som tigger, många gånger är det
människor från länder såsom Rumänien och Bulgarien. Många, men inte alla av dessa är
romer, Europas i särklass mest diskriminerade och utsatta folkgrupp. Europa har idag över
120 miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen. De flesta av dessa människor
lever i länder såsom Italien, Spanien, men framförallt Grekland, Rumänien och Bulgarien.
Rumänien och Bulgarien kom med i EU 2007, och 2008 kom den så kallade Eurokrisen att
drabba Europa hårt. Hårdast slog den mot Europas fattigaste länder. Innan krisen fanns det
möjigheter till säsongsarbete framförallt i Spanien och Italien. Nu har den möjligheten för-
svunnit. Så då har fler färdats norrut för att försöka söka sitt uppehälle här. Det händer att
de får erbjudande om arbete, men oftast är det mycket tillfälliga dagsverken som då er-
bjuds.

Varför arbetar de inte utan bara sitter där och tigger? Finns det inget bättre som
de skulle kunna göra istället?
De människor som tagit sig hit är i sina hemländer många gånger så hårt diskriminerade att
det är nästintill omöjligt för dem att få ett arbete. Det blir för dem omöjligt att finna försörj-
ning för sig själva och sin familj i hemlandet, och de tvingas att söka uppehälle utomlands. De
som kommer till Sverige önskar sig många gånger inget högre än att få ett arbete och däri-
genom en dräglig lön, men i de allra flesta fall så finns det inga arbeten som de kan söka, och
kan de söka så är chansen att de ska få arbetet ytterst minimal. Då blir alternativet att sätta
sig och tigga. Även om de inte får in mycket, i genomsnitt kanske 100-200 kronor per dag,
så är det 100-200 kronor mer än vad de skulle ha fått om de stannade kvar i hemlandet.
Det är för sina barn och sin familjs skull som de är här. De gör vad de kan för att investera i
framtiden i en värld som har gett dem ytterst begränsade möjligheter. Det finns olika initiativ
runt omkring i Sverige för att skapa sysselsättningar för utsatta EU-medborgare, flera av
dessa har lyckats mycket bra att skapa alternativ till att tigga.

Är tiggeriet organiserat? Är det kriminella ligor som ligger bakom? Är det några som
utnyttjar deras utsatthet?
Onekligen är oftast tiggeriet organiserat, dock är det inte kriminella ligor. Lönsamheten är
alldeles för låg för det. Däremot så är det organiserat genom att det är familjer som håller
ihop och hjälps åt för att på bästa sätt lösa vardagen. Många gånger åker de hit tillsammans
i bilar, och sover även i bilarna när inget bättre alternativ står till buds.
Detta skapar en mycket otrygg situation för dem och den händer det att människor utnytt-
jar, att de pressas på de få slantar de har fått ihop under dagen. Polisen i Sverige har uppma-
nat att till mycket högre grad anmäla de brott som de utsatta EU-medborgarna blir utsatta
för. 2014 anmäldes 290 hatbrott mot romer, vilket var en nästan 25-procentig ökning på
bara ett år. Det finns dessvärre inga indikationer på att antalet hatbrott mot romer var sjönk
under 2015, snarare tvärtom. Mörkertalet är dessutom mycket stort eftersom de personer
som blir utsatta mycket sällan själva anmäler, bland annat för att de har dåliga erfarenheter
av polisväsendet i sitt hemland.

Vad kan man göra som medmänniska? Ska man ge till organisationer som hjälper till
i hemländerna, eller ska man ge i koppen? Vilket gör mest nytta?
Det görs många bra insatser i länder såsom Rumänien och Bulgarien för att hjälpa de mest
utsatta, och för att hjälpa romerna i deras situation. Svenska kyrkan stödjer bland annat ett
projekt i Roman i Rumänien där ett antal fransciskanermunkar erbjuder förskola och skola,
men även en andra chansen skola för de som inte gått i skola tidigare. Eleverna som går i
skolan får också ett mål mat något som de kanske inte hade haft möjlighet till annars. Detta
är bara ett exempel på verksamhet som görs och som är bra. Men att ge i koppen gör också
stor skillnad. I byar där familjer beger sig till länder såsom Sverige för att exempelvis tigga är
levnadsstandarden högre än i andra byar där ingen åker iväg för att söka försörjning utom-
lands. Spädbarnsdödligheten är lägre och fler barn går i skola.

– Jag har varit ute i de samhällen där folk åker ut i Europa och tigger och med egna ögon
erfarit att pengarna används för att bygga riktiga hus, folk har bra kläder och barnen kan gå
till skolan även på vintern för de har råd med ordentliga stövlar som behövs i lervällingen,
säger Aaron Israelson som tidigare var chefredaktör för gatutidningen Faktum. Han arbetar
nu i Bucarest för att skapa möjligheter för de fattigaste i Rumänien att sälja tidningar där som
sin inkomst.
Remittering, det vill säga att exempelvis skicka pengar till sin familj/släktingar genom att
tjäna in pengar utomlands, har ”bidragit kraftfullt till fattigdomsminskning i många delar av
världen” (källa: Migrationsinfo.se). Det gör otroligt stor skillnad i områden där arbetslösheten
är skyhög, och där man inte har ett socialt skydssnät. Dessutom har det visat sig att de rika
länderna i västeuropa har rena nettovinster på östeuropéernas rörlighet. Kostnaderna har
uteblivit för den ”sociala turism” som man oroade sig för när Bulgarien och Rumänien gick
med i unionen. Det blev en bättre ”affär” för alla parter (Källa: Joakim Ruist, forskare vid Gö-
teborgs universitet).

Hur kan jag hjälpa till? Finns det något man kan göra om man inte vill lägga pengar i
koppen men ändå vill hjälpa till?
Det finns många olika organisationer och initiativ som arbetar med utsatta EU-medborgare, i
Sverige och utomlands. EU har skapat en fond som finns till för de fattigaste inom EU - FEAD
kallas den. I Sverige bedrivs fem stycken FEAD-projekt, varav ett av dem drivs av Svenska
kyrkan. I det projektet ”Digniti Omnia - Ett värdigare liv för alla” är fokuset på att skapa bättre
förutsättningar för de utsatta EU-medborgarna. Bland annat kommer projektet arbeta med
hälsa och språk, förhoppningen är att projektet kommer innebära ökade möjligheter för de
utsatta EU-medborgarna att bli inkluderade i samhället och få en ökad grad av egenmakt.

På flera orter i landet finns det härbärgen som erbjuder tak över huvudet för dem som an-
nars skulle sovit ute i bilar på vintern, Stadsmissionerna bedriver Crossroads som är råd- och
stödverksamhet i flera städer. Andra initiativ drivs ekumeniskt av kyrkor runtom i landet eller
genom informella nätverk. Det finns också möjligheten att bidra till Svenska kyrkans interna-
tionella arbete, såsom det i Roman (Projekt P220).

Vid frågor om utsatta EU-medborgare eller olika initativ, kontakta gärna Fredrik Schirén (pro-
jektledare för Digniti Omnia): fredrik.schiren@svenskakyrkan.se alternativt 072-5743606