You are on page 1of 97

Örebro Universitet 

Handelshögskolan  
Externredovisning i tid och rum 
Höstterminen 2010 
 

Decision‐Model Approach
‐redovisninginformationens betydelse vid 
förutsägelse av konkurs  
 
 
 
 

         2010‐09‐17 

    Maritha Brånn 
 
    Marika Karlsson 
    Sabina Karlsson 
 

Inledning
Företagskonkurser är ett växande problem av mycket stor betydelse, då fler företag än
någonsin har gått mot konkurs sedan 1930-talet1. I en undersökning som Tillväxtanalys
genomförde kan vi se att 695 stycken företag i Sverige försattes i konkurs under mars månad
år 2010. Detta är visserligen en minskning med 14 % från föregående år men fortfarande är
antalet företag som går i konkurs många och därför ett aktuellt problem även i dag.2
Eidleman anser att kombinationen av intensivt konkurrensutsatta marknader och en ökad
skuldsättning hos företag sannolikt kommer innebära att ännu fler företag riskerar att gå i
konkurs varje gång en nedgång i ekonomin inträffar3.

En central fråga som många ställer sig är om det i förväg går att förutse om ett företag är på
väg mot en konkurs, och i så fall hur4? För aktörer som agerar på marknaden kan detta vara av
stort intresse när de ska ta olika beslut. Långivare är till exempel intresserade av företagets
förmåga att uppfylla betalningarna under löptiden för lånet. Revisorer är intresserade av att
döma om företag med ekonomiska problem sannolikt kan fortsätta sin verksamhet. Ledningen
på ett företag är i sin tur intresserade av att veta vilka problem de är på väg att möta för att i så
fall kunna vidta förbättrande åtgärder.5

Forskning inom området


Decision-model approach frågar sig vilken information som behövs för att kunna ta beslut.
Den här ansatsen frågar sig inte vilken information användarna vill ha utan den koncentrerar
sig snarare på vilken information som är användbar för särskilda beslut.6 Inom
redovisningsforskningen har det diskuterats mycket om redovisningens syfte. Ett syfte är
bland annat att redovisningsinformationen ska utgöra ett underlag för framtida beslut, ett
såkallat prediktionssyfte. En del som behandlas inom prediktionsansatsen är nyckeltalens
förmåga att kunna förutse finansiella kriser7.

I en studie av William Beaver från 1966 presenteras en analys av finansiella nyckeltal som
förutspår konkurs. I studien jämfördes nyckeltalen individuellt mellan stabila företag och

                                                            
1
 Eidleman 1995 
2
 http://www.tillvaxtanalys.se/sv/statistik/konkurser/mars-2010/ 
3
 Eidleman 1995 
4
 Englund 2003 
5
 Eidleman 1995 
6
 Wolk, Dodd, Rozycki 2008 
7
 Englund 2003 

 
 

företag med ekonomiska problem. Redan fem år innan de ekonomiska problemen uppstod var
nyckeltal avgörande för att förutsäga konkurs. Beaver utsåg några potentiella nyckeltal som
han ansåg vara viktiga därför att de bäst kunde förutsäga en eventuell konkurs. Dessa
nyckeltal är de som mäter lönsamhet, likviditet och solvens.8

För att kunna förutspå hur ett företag kommer gå i framtiden finns det såkallade statistiska
nyckeltalsmodeller. Dessa är ofta utvecklade enligt vissa mönster och går ut på att identifiera
om ett företag har en profil som närmast motsvarar ett företag som är framgångsrikt eller ett
företag som går mot konkurs. Altmans Z-modell är en klassiker inom denna genre9.

År 1968 presenterade Edward Altman en modell som syftade till att förutsäga sannolikheten
för om ett företag kommer gå i konkurs eller inte. Den ursprungliga informationen samlade
han in från 66 tillverkningsföretag som hade tillgångar värda mellan en miljon dollar och 25
miljoner dollar. Altman delade upp företagen i två lika stora grupper, de företag som hade
ansökt om konkurs mellan 1946-1965, och de som fortfarande existerade 1966.10
Grundmodellen som Altman presenterade bestod av fem olika nyckeltal som var följande:

X1 Rörelsekapital / Totala vinster


X2 Bibehållna vinster / Totala tillgångar
X3 Vinst före räntor och skatt / Totala tillgångar
X4 Marknadsvärde på Eget Kapital / Bokfört värde av skulder
X5 Försäljningsintäkter / Totala tillgångar

Det bestämdes utifrån empiriska undersökningar att samtliga nyckeltal skulle multipliceras
med en koefficient på följande sätt:

Z = 1.2x1+1.4x2+3.3x3+0.6x4+1.0x5

Efter att ha satt in ett företags nyckeltal i modellen går det att se sannolikheten för hur
företagets framtid kan se ut. Altman menade att om företaget fick ett slutvärde (Z) på lägre än
1,8 fanns det en stor risk att det skulle hamna i en ekonomisk kris, blev värdet däremot högre
än 2.99 uppskattades företaget vara stabilt.11 Altman hävdade att Z-modellen är extremt
noggrann att korrekt kunna förutsäga konkurs, då 95 procent av alla företag som han
empiriskt undersökte hamnade i den rätta klassificeringen. Altmans undersökningar visade
även att det i 72 procent av fallen gick att förutse om ett företag skulle gå i konkurs redan två
år innan det faktiskt inträffade.12

                                                            
8
 Beaver 1966 
9
 Eidleman 1995 
10
 Altman 1968 
11
 Englund 2003 
12
 Altman 1968 

 
 

Altmans Z-modell har genom åren använts i många olika undersökningar och den används än
idag i olika affärs situationer som handlar om att förutsäga konkurs eller andra ekonomiska
problem. Banker kan bland annat ta hjälp av modellen när de ska besluta om de ska bevilja
lån medan investerare kan använda modellen för att göra säkrare portföljanalyser. Modellen
har använts av företag som ett beslutsverktyg och av revisorer som ett analysverktyg för att
kunna analysera sina kunders förmåga att stanna kvar på marknaden.13

Altmans Z-modell har visat sig vara ganska tillförlitlig i en mängd skiftande sammanhang
samt olika länder, men observera dock att den inte är framtagen för att passa i alla situationer.
Altman undersökte tillverkningsföretag vilket medför att koefficienterna kan behöva ändras
beroende på vilken bransch som ska undersökas14. I vissa fall kanske gränsvärdena för om ett
företag är stabilt eller går mot konkurs borde vara mindre medan de i andra fall borde vara
högre. Det har även visat sig att koefficienterna kan variera över tiden. Hanzaee undersökte
företag mellan 2001-2004 där Altmans ursprungliga koefficienter användes samt nya
koefficienter beräknade på ett urval företag från 1998-2000. Det visade sig att det blev en
betydligt bättre klassificering med de omräknade koefficienterna än när de ursprungliga
koefficienterna användes.15 Även Englund lyfter fram forskningens utveckling sedan Altmans
grundmodell och menar att koefficienterna kan variera över tid samt i olika sammanhang16.

Hu Gang och Zhang Xiaomao skriver att Altmans Z-modell har vissa begränsningar och att
många akademiker har testat och gjort förbättringar av den ursprungliga grundmodellen. I till
exempel Kina har forskning om att kunna förutsäga ekonomiska problem utgått från Altmans
grundmodell och sedan utvecklat nya modeller som ska vara ännu bättre på att förutse i vilken
riktning ett företag är på väg. Forskningen är baserad på kinesiska börsnoterade företag och
det man framförallt kommer fram till är att det är svårt att tillämpa Altmans Z-modell fullt ut
på de kinesiska företagen. Detta beror bland annat på att källan till de uppgifter Altman har
fått härrör från amerikanska företag och dessa förhållanden skiljer sig mycket åt från de
faktiska förhållanden som råder i Kina. Tre variabler har behållits i förbättrings –modellen
samtidigt som andra delar har lagts till. Detta gör att den nya modellen har en starkare
förmåga att spegla företagets finansiella ställning och lämpar sig därför som en bättre modell
att använda sig av för kinesiska företag.17

Eidleman menar att Z-modeller används i hög grad av många olika människor. De som
förespråkar användningen av dessa metoder menar att de är mer exakta och leder till tydligare
resultat än en massa motstridiga nyckeltal. De är enhetliga och lämnar mindre utrymme för de

                                                            
13
 Hanzaee2010 
14
 Eidleman 1995 
15
 Hanzaee 2010 
16
 Englund 2003 
17
 Gang & Xiaomao 2009 

 
 

felaktigheter som människor ibland själva kan göra. Förespråkarna menar också att
metodernas pålitlighet kan utvärderas statistiskt eftersom de är baserade på tidigare
erfarenheter och inte på några personliga åsikter. Eidleman varnar dock för att resultaten
ibland kan bli felaktiga och att det kan vara svårt för den oerfarne att upptäcka det. Han dock
anser att förutsatt att modellerna används som ett komplement till vår befintliga kunskap, och
att vi inte luras av deras skenbara exakthet, kan de endast förbättra kvaliteten på vårt arbete.18

Slutkommentarer
Med en ökad konkurrens på marknaden blir det allt svårare för företag att hålla sig kvar. Om
ett företag går i konkurs är det många som drabbas, därför skulle det vara av stor betydelse
om det gick att förutse ett företags finansiella problem i tid, för att kunna ta vid eventuella
åtgärder. Det har visat sig att redovisningsinformationen och dess nyckeltal har en avgörande
roll för att kunna förutse om ett företag går mot en konkurs. Utifrån
redovisningsinformationen kan alltså till exempel investerare besluta om de ska investera i
företaget, och kreditgivare besluta om företaget ska beviljas lån eller inte.

Många forskare, som till exempel Beaver, har visat på att nyckeltal kan vara till hjälp för att
förutse en konkurs. Skillnaden mellan Beavers och Altmans studie är att Beaver ser till
enskilda nyckeltal, medan Altman summerar ihop dem. Eidleman påstår att de som
förespråkar användningen av Z-modellen menar att modellen leder till tydligare resultat än en
”massa motstridiga nyckeltal”. Det här resonemanget håller vi med om då vi anser att
summeringen av olika nyckeltal borde ge en säkrare utvärdering än att bara se till enskilda
nyckeltal.

Ibland kan det vara svårt att avgöra om ett nyckeltal är bra eller dåligt. Vi har själva upplevt
under utbildningen att det kan vara svårt att bedöma om till exempel soliditeten är hög eller
låg. Det är många nyckeltal och siffror att hålla reda på, därför skulle det ibland vara skönt att
ha en mer exakt siffra att gå efter för att kunna avgöra hur ett företag ligger till. Med hjälp av
Altmans modell får vi faktiskt ett exakt värde när vi multiplicerar nyckeltal med en
koefficient, i form av ett slutgiltigt Z-värde. Detta gör att vi lättare får en bättre förståelse för
hur ett företag ligger till.

Altmas Z-modell har fått stor betydelse, då den har använts och testats på många olika företag
genom tiden. Den har med stor sannolikhet kunnat förutsäga i vilken riktning ett företag är på
väg i många olika situationer. Något som än en gång är viktigt att lyfta fram är att modellen
inte är framtagen för att passa i alla situationer och att den därför måste korrigeras ibland för
att passa in för det specifika tillfället. Olika länder har till exempel olika förutsättningar och
därför kan modellen behöva justeras för det land den tillämpas i, den kan även behöva justeras
beroende på vilken bransch företaget befinner sig i.

                                                            
18
 Eidleman 1995 

 
 

Något som vi har reflekterat över är att företag kan få felaktiga Z-värden om årsredovisningen
inte speglar den rätta bilden av företaget. När ett företag till exempel ska värdera sina
tillgångar finns det lagar och rekommendationer i ÅRL att följa för att alla företag ska värdera
sina tillgångar på ett liknande sätt. Dessa lagar och regler tror vi ibland kan kringgås av olika
anledningar, vilket kan påverka nyckeltalens värde. Om ett företag till exempel har skrivit ner
sina tillgångar mer än vad de borde skulle det resultera i ett felaktigt Z- värde och därmed ge
en missvisande bild av företagets faktiska ställning.

Vi ställer oss frågan om det verkligen går att förutspå konkurser enbart genom att titta på
nyckeltal och på bolagens redovisning? Vi anser att bolagen även måste ”hänga med” i vad
som händer i omvärlden, vilka konkurrenter som finns, vad som sker på marknaden, om en
stor finansiell kris är i antågande eller dylikt, som kompletterar kunskapen som fås av
Altmans modell. Dessa faktorer är därmed också viktiga att beakta vid förutsägelsen av en
konkurs.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Altmans modell även går att använda idag under
förutsättning att den justeras efter det enskilda företagets förutsättningar, med avseende på
bland annat bransch, tid och land. Tillsammans med övrig information i Årsredovisningen
samt faktorer i omvärlden kan Altmans Z-modell hjälpa till att förutse om ett företag är på väg
mot en konkurs.

 
 

Källförteckning
Litteratur
Wolk, H; Dodd, J; Rozycki, J (2008) Accounting Theory. USA Sage publications.

Artiklar
Altman, E. (1968) Financial ratios, discriminant analysis and the prediction of corporate
bankruptcy. The Journal of Finance, Sept. 1968, s.589-609

Beaver, W (1966) Financial ratios as predictors of failure. Journal of Accounting research,


1966, s. 71-111

Eidleman, G (1995) Z-score- A guide to failure prediction.The CPA Journal, Feb. 1995, s. 52-
53

Englund, H (2003) Debatt: Nyckeltal kan påvisa framtida betalningsoförmåga. Balans nr 2,


2003

Gang, H; Xiamao, Z (2009) Study on improving Z-score Model based on the Logistic model:
Evidence from listed companies in China.

Hanzaee, A (2010) Test of the generalizability of Altmans bankruptcy prediction model.

Elektroniska Källor
Http://www.tillvaxtanalys.se/sv/statistik/konkurser/mars-2010/

2010-09-11 kl. 13.00

 
Positive accounting theory 

Positive  accounting  theory  utvecklades  under  mitten  av  1970‐talet  och  har  sedan  dess 
ansetts  vara  en  av  de  mest  innovativa  teorier  inom  redovisning.  Syftet  med  positive 
accounting theory är att förklara varför redovisningen är vad det är, varför revisorer gör vad 
de gör och vilka effekter detta har på människor och resursutnyttjandet. Normativa teorier 
tenderar till att rekommendera vad som ska göras medan positiva teorier försöker förklara 
och  förutsäga,  positive  accounting  theory  gör  detta  genom  att  försöka  förutse  händelser  i 
verkligheten och tolka dem till redovisningstransaktioner.1   

Forskningen inom positive accounting är empirisk forskning som: placerar relationen mellan 
intäkter  och  aktiepriser,  försöker  besvara  frågan  om  varför  just  vissa  standards  väljs  ut  av 
beslutsfattarna,  eller  frågar  varför  företagsledningen  väljer  det  specifika 
redovisningsalternativ som de väljer.2  

De  flesta  redovisnings  studier  använder  en  kombination  av  tre  olika  variabler.  Dessa 
variabler  representerar  företagsledningen  incitament  att  välja  mellan  redovisningsmetoder 
som bonus planer, skuld kontrakt och den politiska processen. Variablerna skuldkontrakt och 
bonusplaner används på grund av att de är observerbara. Det är särskilt tre tester som testas 
ofta,  dessa  är  bonusprogram  hypotesen,  skuldsättningsgrad  hypotesen  och  politiska 
kostnader hypotesen.3  

Bonusprogram hypotesen  

Denna  hypotes  menar  att  företagsledningar  i  företag  som  har  bonusprogram  förmodligen 
kommer  att  välja  redovisnings  metoder  som  ökar  den  nuvarande  periodens  redovisade 
intäkter. Detta val kommer troligen att öka värdet av bonusar om inte ersättningskommittén 
i styrelsen justerar för den valda metoden.4 

                                                            
1
 Andrea Melis (2007), Financial statements and positive accounting theory: The early contribution of Aldo 
Amaduzzi, s. 53f 
2
 Wolk Harry, Dodd James, Rozycki John (2008), Accounting theory: Conceptual issues in a political and 
economic environment, s.30 
3
Watts, Ross L. and Zimmerman, Jerold L. Positive accounting theory: a ten year perspective. 1990, Vol 65, No 1. 
S.138 
4
 Ibid. S.138 
                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
Skuldsättningsgrad hypotesen. 

Skuld/eget  kapital  hypotesen  menar  att  om  ett  företag  har  en  hög  skuldsättningsgrad  så 
kommer  företagsledningen  att  välja  redovisnings  metoder  som  kommer  att  öka 
inkomsterna.  Alltså,  ju  högre  skuldsättningsgrad  företaget  har,  desto  troligare  är  det  att 
företagsledningen  väljer  en  redovisningsmetod  som  ökar  inkomsterna.  Ju  högre 
skuldsättningsgrad företaget har, desto närmare är dem de skuld begränsningar som de har. 
Ju stramare dessa skuld begränsningar är, desto större är sannolikheten att avtalet överträds 
och att detta medför kostnader för tekniska fel. Företagsledningen utövar diskretion genom 
att  välja  redovisningsmetoder  som  är  inkomst  ökande,  för  att  då  minska  skuld 
begränsningarna och reducera kostnaden för tekniska fel. 5 

Politiska kostnader hypotesen 

Denna  hypotes  menar  att  stora  företag  snarare  än  de  små  vanligtvis  väljer  redovisnings 
metoder  som  reducerar  redovisade  vinster.  Storlek  är  en  variabel  för  politisk 
uppmärksamhet t.ex. högre skatt. Grundläggande för denna hypotes är antaganden om att 
det  är  kostsamt  för  enskilda  personer  att  bli  informerade  om  huruvida  bokföringsmässiga 
vinster  verkligen  representerar  monopol  vinster  och  ”kontrakt”  med  andra  i  den  politiska 
processen  för  att  stifta  lagar  och  förordningar  som  främjar  deras  välbefinnande.  Detta 
medför att rationella individer inte är fullt informerade. Den politiska processen är inte olik 
marknadsprocessen i detta avseende.6 

Kritik mot positive accounting theory 

Mycket kritik har riktats mot Watts och Zimmermans två artiklar, ”Towards a positive theory 
of  the  determination  of  accounting  standards”  och  ”The  demand  for  and  supply  of 
accounting  theorys:  The  market  for  excuses”.  En  del  av  denna  kritik  har  sammanfattats  i 
arikeln  ”criticizing  positive  accounting  theory”  av  Boland  och  Gordon.  Kritiken  som  de  har 
fått  kommer  ifrån  tre  olika  perspektiv,  dessa  är  teknisk  kritik  om  forskningsmetoder,  kritik 

                                                            
5
 Watts, Ross L. and Zimmerman, Jerold L. Positive accounting theory: a ten year perspective. 1990, Vol 65, No 
1.  S.139 
6
Ibid. S.139 
                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
om  vetenskapsteoretiska  frågor  och  kritik  om  nationalekonomi  baserad  forskning  inom 
redovisning.7 

En del av den kritik som är riktad mot positive accounting theory och som ligger inom den 
tekniska kritiken handlar om bristen av spelteoretiska metoder som kan ge stöd i att utveckla 
en formell teori och saknaden av strategiska överväganden. Annan kritik som även den ligger 
inom  den  tekniska  kritiken  handlar  om  att  man  identifierade  statistiska  fel  i  Watts  och 
Zimmermans studie.8 Kritiken om vetenskapsteoretiska frågor uppkommer mest utifrån den 
tonvikt  som  Watts  och  Zimmerman  lägger  på  skillnaden  mellan  positiv  och  normativ  teori. 
Det  finns  viss  kritik  om  att  Watts  och  Zimmerman  påstår  att  om  man  jämför  positive 
accounting  theory  gentemot  normativ  redovisnings  teori  är  positive  accounting  theory 
objektiv,  opartisk  och  deskriptiv,  de  som  har  riktat  kritiken  menar  att  positive  accounting 
theory  är  lika  mycket  värdeladdat  som  normativ  redovisnings  teori. 9  Kritiken  om 
nationalekonomi  baserade  forskning  inom  redovisning  handlar  bland  annat  om  att  med 
tanke på att positive accounting theory förlitar sig på en jämnvikts baserad nationalekonomi 
så  finns  det  kritiker  som  menar  att  det  finns oklara  gränser  i  teorin. Detta  på  grund  av  att 
kritikerna ser en omfattande användning av beteendemässiga konstruktioner istället för en 
formell jämviktsanalys.10 

Zimmerman menar att positive accounting theory numer är kompetent att ge förklaringar till 
frågor  som ”varför”  medan  äldre  empirisk  forskning  var  begränsad  till  ”vad”  frågor.  Denna 
förklaring  visade  sig  dock  vara  ganska  begränsat,  detta  konstaterades  i  neoklassisk 
mikroekonomi. Den grundläggande begränsningen är val av statistiska situationer.  

Problemet  med  att  applicera  neoklassiska  ekonomiska  frågor  bortom  det  uppenbara 
området ekonomi är att frågan om tillämplighet uppstår. 

Zimmermans  och  watts  metodologi  är  investerat  i  att  begränsa  forskningen  till  frågor  som 
endast  neoklassisk  ekonomi  kan  besvara.  Men  är  det  tillräckligt  att  begränsa  bokförings 
forsknings frågor till statistiska val för att garantera tillämplighet? 

                                                            
7
 Boland Lawrence & Gordon Irene (1992), Criticizing positive accounting theory, s. 142, 149 
8
 Ibid s. 149 
9
 Ibid s. 149ff 
10
 Ibid s. 153f 
                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
En neoklassisk ekonom antar ofta att alla vill maximera sin nytta, och det är minst lika viktigt 
att erkänna invändningar mot detta påstående. T.ex. så har Herbert Simon länge noterat att i 
många  olika  förhållanden,  så  är  beslutsfattarna  intresserade  att  uppnå  den  inriktade 
tillfredsställande  nyttan.  Dock  så  kan  kostnaden  för  att  justera  om  processen  så  att  målet 
med nyttan kan uppnås vara för högt.11  

                                                            
11
 Boland, Lawrence A. Gordon, Irene M. (1992). Criticizing positive accounting theory” s.162. 
                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
Diskussion  

Gemensamt för dessa tre hypoteser är att företag alltid vill öka sina intäkter och vi anser att 
detta  antagande  borde  vara  underförstått  och  inte  ingå  i  hypoteserna.  Alla  företag  är 
intresserade att öka sina inkomster, stora företag som små. Dessa intäkter kan användas till 
att öka bonusar som i bonusprogram principen eller att investera dem och så vidare.  

Genom att använda bonus principen kan de företag som genererar en stor vinst lägga dessa 
pengar på bonusar för att visa de som är intresserade av att köpa aktier i företaget att de har 
en stark position på marknaden, och att de genererar så pass stor vinst att de väljer att lägga 
dessa pengar på bonusar istället för t.ex. på forskning av nya produkter.  

I  skuldsättningsgradshypotesen  antas  det  att  ledningen  i  företag  som  har  en  hög 
skuldsättningsgrad  väljer  redovisningsmetoder  som  ökar  inkomsterna.  Detta  har  vi  redan 
diskuterat ovan och kommer inte att diskutera det mera.  

Det finns flera anledningar till att företag väljer att ha en hög skuldsättningsgrad, man kan 
inte anta att ett företag som har stor skuldsättningsgrad går dåligt. En anledning till detta är 
företaget  kan  vara  i  utvecklingsstadiet,  t.ex.  ett  läkemedelsföretag  som  forskar  fram  nya 
läkemedel. Dessa har stora skulder och inga intäkter innan företaget kan lansera deras nya 
läkemedel. Självklart så har inte alla företag som har hög skuldsättningsgrad valt detta utan 
företaget  kan  ha  haft  ett  dåligt  kassaflöde  under  lång  tid  och  tvingats  låna  pengar  för  att 
företaget ska kunna undgå konkurs. 

I vissa situationer så kan företags intäkter öka genom att de ökar skuldsättningsgraden och 
investerar de lånade pengarna, detta förutser att räntan på det lånade kapitalet är lägre än 
inkomsterna av det investerade kapitalet.   

I den politiska kostnads principen säger man att det är stora företag snarare än små företag 
som väljer redovisningsmetoder som reducerar vinsten. Detta ställer vi oss kritiska till. Stora 
företag  har oftast större  vinster  än  små  och  de  kan  reducera  t.ex.  skattekostnaden  genom 
att  använda  vissa  redovisningsmetoder  men  också  små  företag  gynnas  av  dessa 
redovisningsmetoder.  Vi  anser  att  ett  litet  företag  också  gynnas  av  att  minska  den 
redovisade  vinsten.  Denna  vinst  kan  istället  användas  för  att  t.ex.  öka  det  egna  kapitalet. 
Detta  kan dock vara missgynnsamt för det mindre företaget gentemot det stora företaget. 
                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
Större  företag  har  ofta  funnits  längre  på  marknaden  och  har  de  ett  ofta  en  relativ  lång 
historia  med  positiva  kassaflöden  som  de  kan  visa  upp  för  sina  aktieägare  och  nya 
intressenter och är inte lika beroende av att de måste visa att de har ett positivt kassaflöde 
och gärna så högt som de kan.  

                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
Källförteckning 
Tryckta källor 

Wolk  Harry,  Dodd  James,  Rozycki  John  (2008),  Accounting  theory:  Conceptual  issues  in  a 
political and economic environment, Sjunde upplagan, Sage Publication 

Atiklar 

Andrea  Melis  (2007),  Financial  statements  and  positive  accounting  theory:  The  early 
contribution of Aldo Amaduzzi, Accounting Business & Financial History, Vol. 17, NO. 1 

Boland  Lawrence  &  Gordon  Irene  (1992),  Criticizing  positive  accounting  theory, 
Contemporary Accounting Research, Vol. 9, NO 1 

Watts,  Ross  L.  and  Zimmerman,  Jerold  L.  (1990),  Positive  accounting  theory:  a  ten  year 
perspective, The accounting review, Vol. 65, NO. 1. 

                                                                                                                                                     Karin Ingvarsson 
      
                                                                                                                                                     Kim Kareliussen 
Örebro Universitet
Företagsekonomi, avancerad nivå
Externredovisning – i tid och rum

Examinationsuppgift 1
- Capital market research

 
 
 
 
 

Camilla Waara
Catalina Castro
Capital market research
I dagens samhälle så reagerar priserna snabbt på affärsmarknadens information och genom
empirisk data har det uppvisats att en väsentlig mängd utav forskningen som gjorts ger stöd
för detta resonemang. Det som avgör prisernas upp- och nergångar är informationen som
lämnas offentlig för att läsas och studeras. Förändringarna på priserna sker oftast direkt efter
att informationen släppts, men hur omedelbar eller successiv marknadspriserna över tid
faktiskt förändras kan ses genom all offentlig informationen som givits ut. Avkastningen är
oftast det som styr investerare eftersom de vill ha så stor avkastning (vinst) som möjligt.
Vinsten som genereras på kapitalet är en funktion utav hur stor risken är. Desto större chans
till förändringar på kapitalet, desto större risker.1

Kapitalmarknadsundersökningar är oftast svåra att analysera eftersom parametrarna och


forskningens förslag måste konstateras. Eftersom att parametrarna (vad som styr
priserna/kurserna) och förslaget kan komma att påverka resultatet av en fördjupad utredning
utav marknaden.2

Redovisningens information påverkar upp- och nedgångar i kurser och priser men det finns
även alternativa redovisningsprinciper som inte påverkar kurserna/priserna. Alternativa
redovisningsprinciper med inga uppenbara direkta eller indirekta kassaflödespåverkningar på
företaget kommer inte påverka priserna. Till skillnad ifrån alternativa redovisningsprinciper
som direkt eller indirekt genererar kassaflödespåverkningar på företaget eller dennes ägare har
en effekt påverkan på priserna/kurserna.3

Redovisningsteorin ska vara användbar genom att intressenter ska kunna empiriskt utvärdera
ekonomiska konsekvenser av redovisningsprinciper och användbarheten utav
redovisningssiffrorna för risk- och avkastningsbedömningar. Capital market research ska vara
passande för när exempelvis intressenter ska fatta svåra beslut om de ska köpa, sälja, eller
behålla ett företags aktier. Att bedöma företags kreditvärdighet är också en annan viktig del
när intressenter behöver använda redovisningsinformation. Det handlar alltså om
framtidsinriktade ekonomiska beslut och för att kunna fatta sådana beslut behöver man på
något sätt använda redovisningsinformationen för att bedöma framtiden. Men det här synsättet
blir det naturligtvis viktig att studera användarnas behov av och information och
förutsättningar för att kunna använda den.4

Argumentet för att framför allt fokusera på kapitalmarknaden och investeraren är att
redovisning är ett hjälpmedel för effektiv fördelning av resurser i ekonomin. Den typ av
redovisningsinformation som krävs är då den som hjälper investeraren till ekonomiskt
beslutsfattande, dvs. att förutsäga, jämföra och bedöma olika investeringsalternativ med
avseende på den framtida avkastning de kan generera. Det kommer därmed att finnas ett

                                                            
1
 Accounting theory, s.37f 
2
Ibid
3
 Ibid, s.245 
4
Redovisningsteori – policy och praxis, s. 74f 
behov av enhetliga redovisningsregler och regler som underlättar just den här typen av
jämförelser.5

Det beskrivs hur redovisningsmaterialet har en stor effekt på priserna när informationen är
detaljerad och hur priserna anpassar sig till informationen. Detta betyder att priserna justeras
effektivt beroende på informationen som marknaden ger. Marknadspriserna ska
ögonblickligen anpassas till det pris som är rimligt efter att den senaste informationen är
offentlig. Detta för att investerare och intressenter inte ska kunna göra exempelvis ett
investeringsbeslut, en utdelning eller förändringar i kapitalstrukturen på ”gammal”
information. När det är föråldrad information så kan det bli missvisande och då kan
investerare ta felaktiga beslut eftersom priserna inte är utav ”fair value”. 6

”Fair Value” är ett begrepp som påverkar kapitalmarknaden och investerarna som är aktiva på
den. Financial Accounting Standards Board (FASB) är en utav alla redovisningsstandarder
som finns i välden. Dessa standarder sätter riktlinjer för hur redovisning ska gå till. Varför
sådana redovisningsstandarder finns är för att få marknaden att visa en så rättvisande bild som
möjligt. Nya riktlinjer utvecklas ständigt och det har skett förändringar. Såsom runt om i
världen, däribland USA, Australien, Storbritannien och Europeiska Unionen har normer som
kräver att balansräkningen uppgår till ett verkligt värde (fair value). Financial Accounting
Standards Board (FASB) kräver även att vissa investeringar och värdepapper redovisas till
verkligt värde. FASB och IASB arbetar gemensamt i ett projekt där de vill få igenom att alla
finansiella tillgångar och skulder ska värderas till ett verkligt värde i bokslutet (fair value).
Detta skulle minska komplexiteten i de finansiella rapporterna och även dess värdering skulle
bli lättare att analysera. Både FASB och IASB anser att kostnaderna och nyttan av
avvägningen mellan relevans och tillförlitlighet är viktigast när det gäller att mäta de typiska
redovisningsprincipernas belopp. Kostnaden blir större när det saknas finansiella instrument
för aktiva marknader. Det som kan komma att bli ett problem när en värdering ska ske till
verkligt värde och det inte finns mätinstrument, är att ledningen i företaget måste exempelvis
uppskatta dess verkliga värde och det kan ske utifrån deras egna tycken och manipulationer.
Vilket gör att ”fair value” tappar sin funktion. Vissa poster kanske inte kan värderas
tillräckligt noga på grund utav att egna värderingar kan spela en viktig roll. Det positiva är att
IASB och FASB arbetar för att utfärda normer för värdering till ”Fair Value”, eftersom det
kan vara svårt att värdera rätt i alla olika situationer. Landsmans artikel kommer fram till
slutsatsen att erkänna att de verkliga värdena är vägledande för investerare, men att nivån utav
informationen påverkas av både graden av mätfel och källan till beräkningarna.7

Något som betonas i de två föregående artiklarna är den viktiga rollen som informationen har
på kapitalmarknaden. Eftersom redovisningsinformationen som används är ett instrument som
kommunicerar både med den ekonomiska informationen inom och utanför företaget. Detta
instrument hjälper investerare att fatta svåra beslut både på kort eller lång sikt.8 9

                                                            
5
Redovisningsteori – policy och praxis, s. 74
6
Eugene F. Fama, Efficient Capital Markets The journal of finance
7
 Wayne R. Landsman,“Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital market research” 
8
Ibid
Det har skett studier utav företag på kapitalmarknaden i USA, Australien och Storbritannien,
där investerarna ges information som är tillförlitlig och relevant. Oavsett relevans och
tillförlitlighet av tillgångar, så förbättras ansvaret för ”fair value” genom nya mätningar och
informationsstandarderna. Med ”fair value” utökas uppsättningen utav företagens tillgångar
och skulder.10

Som svar på Landsmans artikel så har Sarah Dean några funderingar kring ”fair value”. Sara
håller med Landsman i och med att det finns faktorer som påverkar nyttan av ”fair value” men
hon har en del funderingar kring hans utlåtanden. Sara anser att investerare måste ha i åtanken
att information kan vara opålitliga och möjligtvis ensidig och osaklig. Funderingar som
kommer upp är också om verkligt värde är mer viktigt och lämpligt i vissa branscher och
andra inte. Sara tycker att en del utav studierna inom ämnet är sektorsspecifik och då har det
en betydelse för vad för sektor som är i fokus, när det gäller nyttan av ”fair value”. Sara hyser
en åsikt om att det är viktigt hur informationen används i praktiken utav användarna. Många
analytiker använder sig utav en diskonterad värderingsmetod av kassaflöden. I praktiken blir
det dock mer komplext när de verkliga värdena av speciella rörelsetillgångar och –skulder ska
kunna frambringa kommande kassaflöden. Sara tycker därför att det skulle vara bra att veta
mer om det verkliga värdet är användbart i praktiken, för det tycker inte hon att Landsmans
artikel tar upp.11

                                                                                                                                                                                          
9
 Eugene F. FamaSource:  “Efficient Capital Markets, The journal of finance” 
10
Wayne R. Landsman, “Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital market
research”
11
Sarah Dean, discussion of “Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital market
research”, 2007

 
Diskussion:

Redovisningen har en viktig roll när gäller priserna och kurserna på affärsmarknaden eftersom
priserna förändras beroende på informationen som ges ut offentligt. Detta är till för att
investerare ska kunna göra val utefter en verklig värdering utav information som ges ut
offentligt. Bara för att investerarna får information så kanske det inte alltid är lika lätt att tyda
vad som kommer att hända på kapitalmarknaden. Det är det som diskuteras i de artiklar som
vi valt ut. Författarna till artiklarna håller ibland med varandra men ändå har de invändningar
på vad den andre tycker. Så kommer det alltid att vara ute i samhället eftersom vi är så olika
som individer. Hur skulle samhället se ut om vi människor hade funderingar och inte vågade
utforska dem?

Vi tycker att det viktigaste är att nå en högre effektivitet inom kapitalmarknaden och förbättra
redovisningsinformationen och på så sätt få en mer rättvisande bild för alla parter.
Källförteckning:

Litteratur:

• Artsberg, K, Redovisningsteori – policy och praxis, 1:a upplagan, Liber Ekonomi,


2003 och 2005

• Wolk, H, Dodd, J.L, Rozycki, J.J, Accounting theory, 7:e upplagan, SAGE
Publications, 2008

Artiklar:

• Eugene F. Fama, Efficient Capital Markets. The journal of finance. Vol. 46, No.5
Dec.1991

• Wayne R. Landsman, “Is fair value accounting information relevant and reliable?
Evidence from capital market research”, 2007

• Sarah Dean, discussion of “Is fair value accounting information relevant and reliable?
Evidence from capital market research”, 2007
 
Externredovisning i tid och rum
HT 2010
Examinationsuppgift 1

Agency Theory

Författare: Christian Allansson


Claes Allansson
Inledning
Agency teorin uppkom som ett resultat av den intressekonflikt som kan förekomma i moderna
företag mellan förvaltaren och ägaren. Agency teorin kan både vara deduktive och induktive,
vid den induktiv ansats utgår forskning från empirin för att söka ny teori, i den deduktiva
ansatsen använder författarna sig av en redan befintlig teori för att söka empiri och bekräfta
eller förkasta den befintliga teorin. Agency teorin är en form av beteende forskning men som
har sitt ursprung i ekonomi snarare än sociologi och psykologi. Det underliggande antagandet
som Agency teorin villar på är att individer agerar för deras eget bästa, vilket kan skilja sig
ifrån ägarens intresse. Det kan leda till att förvaltaren väljer att redovisa på ett sätt som gynnar
sitt eget intresse, men som ger en felaktig bild av verkligheten till ägaren. Sättet som de sker
på varierar utifrån de olika krav och mål som ägaren sätter på förvaltaren.1

Ett annat viktigt antagande i agency teorin är det är företagsverksamheten som är i fokus i det
avtalsenliga förhållande som råder mellan ledning, ägare, långivare och myndigheter. Agency
teorin har alltså sitt fokus på just relationen eller förhållandet mellan ägaren och förvaltaren. 2

Frågor som har ställts mot agency teorin har tillexempel varit att det egenintresse som de som
sköter om verksamheten antas ha är en antagning. Det är ju mycket tänkbart att dessa
individer jobbar för företagets bästa. Det har även riktats kritik mot att teorin förenklar denna
relation och inte tar hänsyn till komplexiteten i dessa relationer.3

Vi har valt att studera tre artiklar som alla utgår ifrån agency teorin men använder den på
olika sätt. Den första artikeln tar upp ett förslag på en lösning till agency problematiken, den
andra artikeln förespråkar en utvidgning av agency teorin för att bli bättre lämpad för andra
kulturer och företags situationer den tredje artikeln utvärderar agency teorin genom att
jämföra med tidigare budget experiment.

Vi har valt dessa artiklar för att visa på olika angreppsätt som man kan använda agency teorin
på och för att på ett tydligt sätt redogöra för den samma.

1. Knowledge transfer in project reviews

Kapitalbudgetering är en av de viktigaste processerna som genomförs av organisationer för


planering av framtida resursförbrukning. Till sin karaktär så innebär den formen av
budgetering beslutstaggande på osäkra grunder. Det är svårt att göra säkra
framtidsbedömningar. Utmaningen för de organisatoriska kontrollsystemen är att hitta ett
system som ger både feedback och ansvarsskyldighet gentemot berörda chefer i
beslutsprocessen.4 Författarna till denna uppsats har undersökt ett sådant system som bygger
på organisatoriskt lärande, i form av project reviews. Ett organisatoriskt lärande som ska
ledda till att förbättra framtida beslut inom organisationen.

Ex. Project reviews tillåter förvaltaren att dela/överföra sina kunskaper från
det pågående projektet med/till andra chefer över tid och rum, och i samband med
det, förbättra effektiviteten för projektledningen i framtiden. Av det kan man rapportera

1
Acconting Theory conceptual issues in a political and economic enviroment (2008)
2
Ibid
3
Ibid
4
Knowledge transfer in project reviews: the effect of self-justification bias and moral hazard

2
"lärdomar" till ett projekts styrande funktion, som i sin tur kan använda denna information för
att tillhandahålla utbildning för andra projektledare inom eller utanför den organisatoriska
enheten, eller att konstruera nya processer för framtid användning.5

Författarna till denna uppsats ser ett problem i att även om project reviews tillåter förvaltaren
att överföra och dela sin information, garanteras inte överföring av relevant information,
särskilt när informationen är privat och avser negativa ekonomiska konsekvenser.
I det sammanhanget skulle det kunna få motsatt effekt. Därför är författarna särskilt
intresserade av att undersöka hur detta system fungerar i samband med negativa uppgifter,
eftersom dessa ger en värdefull möjlighet till organisationer att lära sig av tidigare misstag.
Författarna undersöker två faktorer som påverkar viljan hos chefer att förmedla information
till projektets styrande funktion för att organisationen på så sätt ska kunna fatta bättre beslut
inom sin kapitalbudgetering i framtiden.

Den första faktorn av intresse för deras studie är hur graden av engagemang som chefer har i
ett projekt som granskas, påverkar den information som chefen lämnar ut. Författarna föreslår
att det finns potentiella negativa konsekvenser som kan påverka project reviews systemet som
till exempel självrättfärdigande. Det skulle kunna få chefer att lägga mindre vikt vid, eller till
och med att ignorera negativa återkopplingar för att skydda sig själva.

För det andra är de intresserade av i vilken utsträckning som uttryckliga utvärderingar av


chefernas prestationer i samband med systemet påverkar den information som lämnas ut. För
det är något som skulle kunna missgynna systemets egentliga mening och då också påverka
ledningens vilja att överlåta kunskap. Författarna menar att när project reviews används för att
utvärdera ledningens prestationer, uppstår ett problem där det ges incitament till chefer att inte
avslöja ogynnsam information.

I den här artikeln har författarna använt sig av agency teorin för att studera en lösning som
bygger på lärande organisationer. Där man genom tidigare lärdomar ska kunna förbättra sina
redovisningsprocesser, inte bara inom den egna organisationen utan att man ska kunna ta
lärdomar av andra organisationers tidigare misstag. Så att företag inte behöver begå samma
misstag som andra. Författarna ser två problem med det här systemet det första är om en chef
är ansvarig för ett projekt, så kan det finnas motiv för den chefen att inte rapportera negativa
händelser. Det andra är om man använder systemet till att samtidigt utvärdera chefernas
prestationer vilket då leder till att det ges incitament till att inte rapportera.

Vi tror att det är viktigt att ta till vara på den kunskap som finns inom redovisningen och att
många företag kan lära sig av misstag som har begåtts tidigare. Men att det är viktigt att vissa
på en öppenhet och premiera chefer som vågar erkänna sina misstag. Det är även viktigt att
inte samtidigt inte använda systemet till en utvärdering av chefernas presstationer. Vi tror att
många skulle kunna ha nytta av ett fungerande system där tidigare kunskap tas till vara på och
görs tillgängligt.

5
Knowledge transfer in project reviews: the effect of self-justification bias and moral hazard

3
2. A comparative study of the USA, Japan, Thailand, France and Germany

Agency teori används ofta av forskare för att förklara redovisningspraxis och
bygger på idén om separation mellan ägande och förvaltning. Studier om amerikanska företag
brukar stödja agency teorin men i internationella sammanhang har liknande studier ofta fått
motsägelsefulla resultat. Författarna av den här uppsatsen lyfter fram ett exempel där en
studie av Gabrielsen, Gramlich, och Plenborg (2002) finner att ledningens ägande har olika
effekter på den information som innehållet löner och godtyckliga periodiseringar i Danmark
jämfört med den i USA.6

Agency teorin har sitt ursprung i de stora moderna företagen i de Anglo-amerikanska länderna.
Den fokuserar huvudsakligen på yttre faktorer som rör finansiering. Men det är sådant som
kan skilja sig åt mellan olika länder. Författarna försöker gå längre än agency teorin för att
förklara olika redovisningspraxis i internationella miljöer och föreslår användning av en
institutionell teori, som är tillämplig på alla internationella miljöer med eller utan stark agency
inverkan. De ser dock inte agency teorin och institutionell teorin som något som utesluter
varandra. Snarare ser det agency teorin som en teori som är tillämplig på en institutionell ram
men där agency förhållandet mellan ägande och förvaltning tydligt förklaras. Med andra ord,
agency teori är bättre på att förklara åtgärder från företagen i miljöer där det finns tydliga
förhållanden mellan ägande, långivare och förvaltare.7

Agency teorins centrala fråga är hur man löser intressekonflikter mellan ägare, chefer och
långivare. Ett problem med detta är att en entydig separering av ägande och kontroll av
företag inte är så vanligt i många länder. Agency teorin beaktar inte företagsmiljöer som inte
har någon märkbar uppdelning mellan ägande och förvaltning, och utgår ifrån att förvaltaren
har ett eget intresse.

Artikeln bygger på iakttagelser från USA, Japan, Thailand, Frankrike och Tyskland, eftersom
institutionella variabler såsom organisatoriska strukturer, ägarstrukturer, typ av skulder, och
regleringar varierar mellan länderna, något som också påverkar redovisning i varje land.
Tidigare studier har visat att olika former av organisatoriska och kapital strukturer existerar
utanför Anglo-amerikanska länder. Detta tyder på att det finns ett behov av en mer allmän
teoretisk modell för att förklara redovisning beteende mellan länderna.

Den här artikeln ger insikter i hur organisatoriska, finansiella och rättsliga faktorer som är
utmärkande för ett land samspelar och påverkar redovisningspraxis. Sådana insikter kan vara
till nytta för beslutsfattare och externa användare av finansiell information. Det kan också
vara bra att tänka på att det förekommer många företag i miljöer som inte liknar de som
beskrivs i litteraturen. I miljöer där det inte förekommer någon stark agency inverkan kan
teorin bli missvisande. Artikeln undersöker också problematiken med internationella
investerare som inte har samma möjlighet till den information som stora ägare har i vissa
länder där det har stor insikt i verksamheten, så kallade insiders. Dessa baserar sina beslut på
den information som de får genom sina kontakter inom företaget. Medan de internationella
investerarna baserar sina på bokslut som ofta är missvisande.

6
Financial reporting quality in international settings: A comparative study of the USA, Japan, Thailand, France
and Germany
7
Ibid

4
Den här artikeln tar upp en intressant aspekt med andra kulturer och företags miljöer som
leder till att agency teorin blir missvisande. Eftersom det förekommer så många olika ägande
förhållanden över hela världen, så uppstår det problem när det inte förhållandet ser ut som
teorin beskriver.

3. Agency Theory and Participative Budgeting Experiments

I artikeln skriver författarna om hur viktig agency teorin är för att förstå participative
budgeting och för att bedöma graden för hur experimentella studier kan bidra till att bygga en
förbättrad teori om participative budgeting. Målet med artikeln är att tillhandahålla en kritisk
analys dels ur ett historisktperspektiv men även framtidsutsikterna av participative budgeting
experiment, vilket är den mest undersökta delen av managerial accounting experiment.
Författarna analyserar 21 tidigare participative budgeting experiment. De använder sig av
agency teorin för att det är den mest omfattande och allmänt accepterade teorin i managerial
accounting. Detta är alltså den teori eller ansats som flest forskare tror på, och som har en
ledande roll inom managerial accountning.8

Med agency teori menar författarna teorier som analyserar den optimala utformningen av den
organisatoriska delen samt stimulansordningen mellan förvaltarens egenintresse och ägarens.
En annan anledning till att de använder Agency teorin är för att den har förmågan att
förutse riktmärken som kan användas vid en jämförelse med experimentella resultats. De kan
alltså förutspå resultat utifrån teorin för att sedan utifrån de 21 experimenten se om de
överstämmer.

När forskare använder sig av agency teori på managerial accounting, försöker de ofta förklara
varför managerial accounting tekniker och processer tar den formen de gör. De utgår alltså
ifrån att agency teorin stämmer väl överens med verkligheten. I och med det så är
pålitligheten därför av stor vikt. Om agency teorin inte är pålitlig, står mycket av forskning på
en tunn pelare. Syftet med den här artikeln är alltså att använda sig av agency teorin för att
dels förstå participative budgeting, men även kunna göra en bedömning av i vilken grad de
experimentella studierna kan bidra till för att förbättra agency teorin och då även bygga en
bättre teori om participative budgeting. Författarna till artikeln ska undersöka hur pålitlig
agency teorin är och om de kan förbättra den. Något förenklat kan man säga att de ska
jämföra de förutspådda resultaten med de faktiska experimenten, och se hur bra agency teorin
egentligen är.

Författarna noterar att en allmän slutsats från dessa försök är att många experimentella resultat
överensstämmer med agency teorin. Detta tyder på att den är pålitlig och trovärdig. Den är
dock inte fulländad. Författarna kunde efter deras analys av tidigare studier notera åtta fall där
de experimentella resultaten inte överensstämde med det agency teorin förutspådde. Dessa
avvikelser var så stora att de inte var försumbara. Därför anser författarna att dessa är viktiga i
processen av att utveckla agency teorin, eftersom dessa inte kan föras in i modellen.
Författarna ser alltså en utvecklingspotential för agency teorin.

Det intressanta med artikeln är att de testar hur bra agency teorin egentligen är inom detta
område. De inser betydelsen av agency teorin och provar hur väl den fungerar. Men resultat
tyder på att den inte är fulländad, och att agency teorin har potential att bli bättre. Artikeln gav

8
Agency Theory and Participative Budgeting Experiments

5
nyttiga insikter, man inser som läsare att även fast en teori är ledande och funnits i många år
behöver den inte vara huggen i sten. Det går att förändra och förbättra även dessa.

Det är intressant att den här artikeln men även att artikeln som handlar om Financial reporting
quality in international settings, kommer fram till att agency teorin inte alltid ger ett korrekt
resultat beroende på att det kan förekomma situationer då agency teorin blir missvisande.
Något som visar på vikten av att fastställa hur ägande och förvaltar situationen verkligen ser
ut, innan man börjar dra några slutsatser ifrån teorin. Det är även viktigt att tänka på att teorin
är utformade för Anglo-amerikanska förhållanden. Så att man är medveten om att andra
länder kan ha andra typer av ägande förhållande än de som beskrivs i teorin.

Som vi nämnt tidigare tror vi att det skulle vara bra med ett system som bygger på tidigare
kunskap inom området för att undvika att samma misstag begås igen. Men ett sådant system
bygger på en öppenhet och tillförlitlighet mellan de olika aktörerna något som från början kan
ses som en del av problemet. För det grundläggande agency problemet bottnar just i den
problematiken.

6
Litteraturförteckning
Harry i. Wolk, James l. Dodd, John j. Rozycki - Acconting Theory conceptual issues in a
political and economic enviroment (2008)

Jason L Brown, John H Evans III, Donald V Moser - Agency Theory and Participative
Budgeting Experiments Journal of Management Accounting Research. Sarasota: 2009. Vol.
21 pg. 317, 29 pgs

Asheq Rahman, Jira Yammeesri, Hector Perera - Financial reporting quality in


international settings: A comparative study of the USA, Japan, Thailand, France and
Germany The International Journal of Accounting Volume 45, Issue 1, March 2010, Pages 1-
34

Mandy M. Cheng, Axel K-D Schulz and Peter Booth - Knowledge transfer in project
reviews: the effect of self-justification bias and moral hazard
Accounting and Finance, 2009, vol. 49, issue 1, pages 75-93

7
Örebro Universitet
Handelshögskolan
Externredovisning i tid och rum
HT-10
Examinationsuppgift 1
2010-09-17

Agency theory

Marie Bergström
Christian Nyholm
Fredrik Törnström
Agentteori – En deskriptiv teori med ett deduktivt angreppssätt.
Agentteorin uppstod som ett resultat i det moderna företaget där intresset skilde sig åt mellan
ledningen och ägarna som inte var involverade i företagsledningen. Man kan säga att
agentteorin gjorde sin entré under 1970-talet. Studier inom agentteorin kan sägas vara både
deduktiva eller induktiva och är ett speciellt exempel på vad som kallas för ”Behavioral
research”. Rötterna till teorin ligger trots allt mer inom det finansiella och ekonomiska än det
psykologiska och sociologiska. Ett antagande som görs är att företaget ses som det
centrum/skärningspunkt för många olika kontraktsförhållanden som existerar mellan ledning,
ägare, kreditgivare och även det statliga. 1 Syftet med teorin är att:
”Man vill beskriva verkligheten inte påverka den.”2
Agentteorin handlar om relationen mellan en agent (den som jobbar för principalen) och en
principal (till exempel ledning eller ägare). Principalen hyr in agenten för att denne ska utföra
ett arbete. Inom detta område finns det tre problem som kan stötas på:
a) Viljorna/målen som agenten och principalen har kan hamna i konflikt, de har till
exempel kanske inte alltid samma preferenser.
b) Det är svårt för principalen att veta vad agenten egentligen utför. Problemet som då
uppstår är att principalen inte kan verifiera att agenten har bettet sig på rätt sätt.3
c) Det kan också vara så att det finns en olik uppfattning om synen på riskhantering
mellan principal och agent.4

                                                            
1
Wolk et. Al, (2008),“Accounting theory – conceptual issues in a political and economic environment”, Sage
Publications Inc., USA, seventh edition.
2
Artsberg Kristina, (2005), “Redovisningsteori – policy och praxis”, Liber ekonomi, Malmö, upplaga 2:1. S. 83
3
Eisenhardt Kathleen, (1989), ”Agency Theory: An assessment and Review”, The Academy of Management
Review No. 1, Volume 14 
4
 Richard A. Lambert,(2001), “Contracting theory and accounting”, Journal of Accounting and Economics,
Philadelphia, Volume 32 
Sammanfattning av Eisenhardt- artikeln

I artikeln, som är från 1989, framhävs att agentteorin är en väldigt viktig forskning och att
den fortfarande är kontroversiell. Vidare beskrivs agentteorin i sig, de bidrag som kommit
ur forskning och utveckling inom teorin. Något som lyfts fram mer specifikt är bidragen
som kommit att medverka till organisationsteorin. På det stora hela sägs att agentteorin
har bidragit med en unik inblick i informationssystem, osäkerheterna som finns i
resultaten som blir, incitament och risker. Kathleen Eisenhardt som skrivit denna artikel
väljer att påvisa att forskningen inom agentteorin ofta antar två olika ansatser den ena som
i artikeln kallas ”Positivist agency theory” och den andra som kallas för ”Principal-Agent
research”. Den förstnämna ansatsen innehåller betydligt mindre matematiska delar än den
sistnämnda. Genom ett teoretiskt perspektiv kan det antydas att det inom det positivistiska
synsättet har handlat mer om att beskriva ledningsmekanismer som löser agentproblem.
Positivistiska forskare har fokuserat på att identifiera situationer där principalen och
agenten troligtvis kommer att hamna i konflikt, till exempel när de har olika mål och
visioner med arbetet. När det kommer till principal – agent forskningen har de en sorts
generalteori av själva principal - agent förhållandet, en teori som enkelt kan appliceras på
arbetsgivare - anställd, advokat - klient, köpare - säljare och så vidare. Det största fokuset
som finns inom detta synsätt är att fastställa det optimala kontraktet, beteende kontra
resultatet mellan de två aktörerna (principalen och agenten). Eisenhardt väljer även att
lyfta fram de två mest vanliga agentproblemen som finns, nämligen:
- Principalen och agenten har olika mål och visioner med arbetet – konflikt uppstår.
- Principalen har problem med att fastställa om agenten agerat rätt eller ej.
Två begrepp som kommer ut ur dessa två problem är moral hazard och adverse selection.5

                                                            
5
Eisenhardt, (1989)
Sammanfattning av Lambert-artikeln
Under de senaste 20 åren har agentteorin varit en av de mest betydande teoretiska ansatserna
inom redovisning. Redovisningsforskare har funnit den här teorin intressant tack vare att det
går att sätta in intressekonflikter och incitament i modeller. Incitamentproblem är en av
grunderna till att redovisning och revision finns. På grund av att principalen (ägaren) inte
alltid kan lita på att agenten (till exempel chefen) utför riktiga rapporter på egen hand så
anlitas en oberoende revisor som ska granska arbetet. Inom redovisningen används
agentteorin för att besvara två centrala frågor:
1. På vilket sätt påverkar information, redovisning och kompensationssystem de problem
som har med incitament att göra?
2. I vilken grad påverkas utformningen och konstruktionen av information, redovisning
och ersättningssystem av incitamentproblemen?6
Agentteorin skiljer sig från den traditionella ekonomin genom att ha flera frågor att beakta så
som bland annat hantering med flera personer inblandade (multi-person), incitament och
asymmetrisk information för att förstå hur organisationer arbetar. Forskare är noggranna med
att bygga in intressekonflikter i de analyser som berör ”multi-person”. Agentteorin har ett
perspektiv som går ut på att om utförande ska mätas så kommer det att finnas både kostnader
och fördelar.
I och med att det finns ett moral hazard problem så observerar principalen information mot
slutet av en period och slår fast om det krävs mer information för att kontrollera att agenten
har utfört det arbetet han ska.
Att mäta prestation kan vara värdefullt då det kan öka nyttan för både principalen och
agenten, då det kan öka incitament eller förbättra riskhantering i deras kontrakt.7

                                                            
6
Richard A. Lambert,(2001), “Contracting theory and accounting”, Journal of Accounting and Economics,
Philadelphia, Volume 32
7
Ibid 
Diskussion
I den förstnämnda artikeln som är skriven av Eisenhardt (1989) diskuterar hon huruvida
begreppet agentteori är en revolution eller som dess motståndare anser det vara - en bluff eller
vara för enkel. Denna fundering är något som även är ett väldiskuterat ämne av hennes övriga
kollegor inom forskningsfronten under 1980-talet. Vi tycker att det är intressant att ta upp
denna fundering och jämföra den med senare forskning inom området. I vår andra artikel som
vi valt ut så konstaterar Lambert (2001) att agentteorin har varit en av de mest betydande
teorierna på redovisningsfronten under de senaste 20 åren. Tack vare bland annat Lambert kan
vi göra ett antagande om att ”revolutionen” är ett faktum. Detta styrks av Wolk et. al (2008),
som också anser att agentteorin har en väldigt stor betydelse inom redovisning. Att
agentteorin fått så pass stor uppmärksamhet tror vi beror på att genom åren har företag blivit
mer komplexa och ägarna har kommit längre ifrån styrningen av företaget. Detta gör att
behoven av kontroll ökar då det kan uppstå ett så kallat moral hazard problem där agenten har
mer information än vad principalen har. Det som gör att agentteorin har fått så stor
genomslagskraft beror till stor del av att den behandlar incitament och att det går att sätta in
variabler i modeller för att se att agenten utfört sina prestationer i enlighet med det kontrakt
som principalen och agenten har. Ett praktiskt sätt att se det här med incitamentproblem i
dagens samhälle är de omtalade bonusar som företagsledare erhåller. Det underliggande
problemet med bonusar är att det kan vara svårt för principalen att mäta exakt vad agenten
egentligen presterat.
I artikeln ”Contracting theory and accounting” diskuterar Lambert om hur viktigt det är att
finna det bästa sättet att mäta prestationer på. Detta på grund av att redovisning-, budget- och
internprissättningssystem påverkar hur människor och organisationer interagerar med
varandra. Lambert förklarar med hjälp av ”single-action agency” modeller hur principalen
maximerar sin förväntade nytta. Han har även förklarat med hjälp av modeller som behandlar
hur principaler och agenter ställer sig till risktagande. Det som gör att single-action agency
modeller inte räcker till är att de till viss mån är för simpla. Därför framhäver Lambert multi-
agent modeller eftersom i verkligheten så har agenten många fler möjligheter att handla i. Det
som är intressant när vi jämför denna artikel från Lambert med Eisenhardt är att hon inte
beskriver och reflekterar över dessa problem i samma utsträckning. Det tror vi kan ha att göra
med att en förändring har skett under denna period. Principalen måste kunna utvärdera
alternativ till hur incitament ska styra agentens arbete, detta skulle kunna vara en orsak att
Lambert lägger så stor vikt vid dessa modeller. Men det handlar inte enbart om principalens
nytta utan agenten har även en stor roll i detta sammanhang. Agenten fungerar som en
mellanhand och måste veta vad principalen vill få ut av deras kontrakt. Det som ger oss en
tankeställare är när Lambert skriver om frågan att hitta ett bästa sätt att försöka mäta
prestationer – finns det verkligen ett bästa sätt? Eller är det så att det här området är så
dynamiskt att det inte går att finna den ”rätta” lösningen i och med att det tillkommer nya
variabler att beakta hela tiden. Det finns ju modeller som fungerar bättre än vissa andra vid
olika situationer som till exempel att en single-agency modell är lättare att hantera än en mer
utvecklad modell som multi-agent. En tanke som vi då funderar på är – hur kommer
forskningen att se ut i framtiden, kommer multi-agent modellerna att bli mer avancerade eller
kommer man att försöka beakta andra värden inom principal – agentförhållandet för att mäta
prestationer?
Eisenhardt menar att moral hazard uppstår när en forskare utför ett personligt
forskningsprojekt som är så komplicerat att ledningen inte förstår vad forskaren egentligen
gör. För att förstå agentens beteende kan företaget investera i informationssystem som
exempelvis budgetering och rapporteringsförfarandet. Dessa investeringar gör att principalen
har möjlighet att avslöja agentens beteende och ge principalen information i fallet menar
Eisenhardt.8 Lambert beskriver att det kan uppstå moral hazard problem om agentens
rapporten trovärdighet. Han menar att en tredjepart, exempelvis en revisor som kan granska
agentens arbete. I dessa fall kan incitament problemen som revisorn oberoende, hur ärlig
rapporten är och hur intensivt revisorn utfört sitt arbete modelleras och analyseras.9
Eisenhardt menar att man kan investera i flera olika informationssystem för att få in så stor
informationsmaterial som går för att kunna ha koll på vad agenten gör. Lambert menar att
man främst skall använda en revisor som kontrollerar att agenten utför sitt arbete och
rapporterar detta till principalen. Därmed har författarna olika syn på hur man kan minimera
moral hazard problemet. Vilket system som är effektivast och som gör att principalen får den
mest riktiga informationen är svårt att säga. Det kan vara så att det skiljer sig från fall till fall.
Att det beror på hur förhållandet ser ut mellan agent och principalen.
Något som är intressant att titta vidare på inom ekonomiområdet och redovisningen är
forskningen. Inom denna front händer det väldigt mycket, ofta på väldigt kort tid. Ett
praktexempel på att exempelvis lagar och regler hela tiden ändrar sig och utvecklas när det
kommer till redovisningen är ”Samlingsvolymen” (utgiven av FAR SRS), alla ekonomers
egen bibel, som år efter år ökar i sidantal. Även när det kommer till alla olika teorier,
modeller och diverse formler som finns för att räkna ut all världens olika ekonomiska mått
förekommer -ständigt en förändring och utveckling.
Självklart diskuteras det och spekuleras det kring ämnet ”framtida” forskning även i våra
två utvalda artiklar. Det rör sig dock om lite olika områden inom ekonomi, Eisenhardts idéer
och funderingar kretsar huvudsakligen kring hur agentteorin ska kunna tillföra nytta och nya
tankar till forskning inom organisationsområdet, medan Lambert (som i sitt dagliga arbete
bedriver teoretisk och empirisk forskning inom bland annat prestationsmått, incitamentsystem
samt olika finansiella rapporteringar) har valt att bland annat fokusera på en utveckling inom
prestationsmått och dess uträkningar, samt att försöka sig på att förstå processen att omvandla
kassaflöden till den faktiskt förtjänsten. Multi-period modeller är ett fenomen som Lambert
sätter ganska stort fokus på och tycker är viktigt att titta närmare på och utveckla inför
framtiden. En modell av den typen är bra att ha när det är dags att analysera över tiden, vad
som har hänt under en viss period. Det finns vissa delar som bör vidareutvecklas i denna
modell, bland annat att budgeten skall justeras över tiden, få agenterna att samla in viktig
information som de behöver för att utföra viktiga uppdrag. Att agenten besitter bra och nyttig
information gör troligtvis även denne person mer motiverad och kan då troligtvis utföra ett
bättre arbete. Genom att analysera över tiden kan agenterna tillsammans med principalerna
utvärdera den gångna perioden och se vad som skett – kanske kan detta vara ett bra sätt för
principalen att få lite bättre kontroll över vad agenten egentligen utför i sitt arbete. Att
principalen har svårt att följa upp agenten är ett vanligt problem inom agentteorin och är något
som måste försöka lösas. Det kan bland annat vara en god idé, som Lambert påbörjat, att
använda och vidareutveckla olika prestationsmått för att ha lite kontroll. För att alla parter ska
bli nöjda kan det dock vara en god idé när kontraktet skrivs att göra detta så optimalt som
möjligt för båda parter samt att de diskuterar igenom sina olika preferenser och hur de ställer
                                                            
8
 Eisenhardt, (1989) 
9
 Lambert, (2001) 
sig till risktagande och så vidare. Med ett bra skrivet kontrakt kommer det att bli enklare att
följa upp arbetet som agenten gör och visst behövs prestationsmått, men tid bör även läggas
ned på kontraktskrivandet för att förenkla hela processen. Eisenhardt skriver att många
forskare inom området väljer att tudela kontrakten och se dem som separata gällande beteende
och resultat. Detta måste vi dock göra oss ”motståndare” till, vi tycker att det är helt givet att
dessa två begrepp (beteende och resultat) bör sitta ihop och följa varandra. När agenten och
principalen skriver kontrakten bör de, som vi nämnde ovan, diskutera igenom för att förstå
varandras preferenser, idéer och hur de bör bete sig i olika situationer, bland annat då när det
gäller att ta risker. Att beteendet på dels agenten men även principalen är en viktig del håller
vi med om, men den bör inte gå ensam utan resultatet. Resultatet tror vi även kan fungera som
en motivation för båda parter, att efter att ha haft ”rätt beteende” även uppfylla de resultat som
eftersträvats enligt det skrivna kontraktet. Därför väljer vi att i detta fall hålla med Eisenhardt
som tycker att det borde satsas mer på att bredda kontrakten och få med mer variabler i dem
så att det är möjligt att bredda dem, på detta sätt är chansen större att de kan komma att passa
till de flesta olika agent-principal förhållanden.
Källförteckning
Wolk et. Al, (2008), “Accounting theory – conceptual issues in a political and economic
environment”,Sage Publications Inc., USA, seventh edition.

Artsberg Kristina, (2005), “Redovisningsteori – policy och praxis”, Liber ekonomi, Malmö,
upplaga 2:1. S. 83

Eisenhardt Kathleen, (1989),”Agency Theory: An assessment and Review”, The Academy of


Management Review No. 1, Volume 14
Richard A. Lambert,(2001), “Contracting theory and accounting”, Journal of Accounting and
Economics, Philadelphia, Volume 32
Handelshögskolan
Örebro Universitet
Externredovisning i tid och rum
Hösttermin 2010

Redovisningsrapporters påverkan på
aktiepriser
- En studie inom Capital Market Research

Författare:
Nordback Fredrik
Waern Jonathan
Wahlström Jim
2010-09-15
Bakgrund
Capital Market Research är ett forskningsområde inom redovisningen, där forskare har
intresserat sig för redovisningsinformationens betydelse för prisbilden på den aggregerade
marknaden (Wolk m.fl. 2008). Flera teorier inom området är inlånade från finanssektorn, där
den mest omtalade är den effektiva marknadsteorin, efficient-markets hypotheses eller bara
EMH. Den handlar om informationstillgången i marknaden och i vilken utsträckning
informationen reflekteras i marknadspriser. Enligt teorin kan ingen aktör på marknaden
uthålligt och väsentligt överträffa index i sina placeringar då aktiepriser rör sig slumpmässigt
allteftersom ny information tillkommer och värderas. Därmed går det inte att förutspå
kursutvecklingen och det saknas samband mellan gårdagens och dagens priser. Teorin kan
uppträda i tre former: svag, mellanstark eller stark. Den svaga formen säger att all information
från historiska priser reflekteras i dagens pris. Det skulle innebära att mönster och trender
saknas och att teknisk analys därmed inte lönar sig. Råder mellanformen på marknaden
avspeglas (på aktiekursen) all tillgänglig offentlig information, såsom analyser samt del- och
helårsrapporter. Det skulle innebära att en fundamental analys är verkningslös. Stark form av
marknadseffektivitet innebär att all information, offentlig och privat, avspeglar priset på
aktien. Då formen inkluderar privat information innebär det att insiderhandel sker
systematiskt. (Elton, m.fl. 2003).

Vilken av dessa former som råder på marknaden är omdiskuterat och många undersökningar
har gjorts. För att testa om den svaga formen råder har undersökningar bland annat gjorts för
att finna om mönster i aktiekursen förekommer under intradag eller veckor. Den mellanstarka
formen har testats genom att se på vilken effekt en händelse får på priset, så kallade event-
studier. Resultaten visar att aktiepriser reagerar snabbt på olika tillkännagivanden från företag
och överrensstämmer därmed med den effektiva marknadsteorin. Stark form är svårare att
undersöka då insiderhandel är olagligt i alla länder. Men tester som gjorts har till exempel valt
att titta på köp- och säljordrar från insiderpersoner som endast kan handla med en månads
fördröjning runt rapporteringsdatum (Elton, m.fl. 2003).

Av dessa former från den effektiva marknadsteorin har vi valt att titta närmare på den mellan
starka, då det är den som anses råda enligt de undersökningar som gjorts. Vi har även vidgat
synen genom att titta mer på prisbildningen på marknaden för aktier och effekten av
företagens redovisningsfrekvens. Syftet är att beskriva forskningsfronten på området genom
att utgå från dessa frågor: Hur påverkas priset på aktien vid kvartals- och delårsredovisning?
Ökar aktiens volatilitet vid tätare redovisning?

Kvartals- eller halvårsredovisning? – Investerare i fokus


I USA har ett antal historiska redovisningsskandaler i högre omfattning givit upphov till
diskussioner om ett större utgivande av information. (Yee, 2004) Redovisningsinformation
påverkar parter som ledningen, aktieägare, kreditgivare, staten och andra externa intressenter.
Inom redovisningen existerar en reglering, vilken är en politisk process där normbildare måste
väga de bästa intressena för samhället som helhet, med de som respektive aktör har. (Wolk
m.fl. 2008) Därför kan ett företag ur ett konkurrensperspektiv inte publicera alltför
djupgående fakta om sin verksamhet, medan en aktieägare som inte har full insikt behöver ha
detta för att göra rätta bedömningar och beslut. Gränsdragningen är minst sagt problematisk.
Marknaden och investerare ökar ständigt kraven på att företag ska öppna sig mera och ge ut
mer information för att därmed lättare kunna sätta ett rättvist pris på aktien, (fair value). Utan
tilläggsinformation tvingas antaganden om framtiden göras, som ökar osäkerheten och risken.
En av frågorna om vad som är ett ökat informationsutgivande berör huruvida
redovisningsrapporter ska ges ut på årsbasis, halvårsvis eller kvartalsvis etc. I studier gjorda
av Peek och Cuijpers (2010) och Mensah och Werner (2007) jämförs konsekvenserna av
halvårs- respektive kvartalsrapportering och vad de två tillvägagångssätten får för betydelse
för aktiekursen. Det har visat sig att det sker en högre omsättning av aktier i samband med
rapportperioder. Peek och Cuijpers (2010) går djupare i sin forskning och menar att
kvartalsrapporter har en högre aktieomsättning och lägre spridning i volatiliteten än vad
halvårsrapporter har. De fortsätter med att det även finns skillnader mellan kvartalen, att
kursrörelserna är mindre kvartal 1 och 3 eftersom mindre information publiceras under dessa
kvartal. Istället är kursrörelserna större kvartal 2 och allra störst vid bokslutet kvartal 4 där
mest information utges.

Vi tänker oss att vid en ökning av tiden mellan redovisningstillfällena uppstår situationer där
investerare får ta del av andra informationskällor som är mer opålitliga. Det kan vara en
artikel eller analys istället för den ”riktiga” rapporten, vilket leder till att
informationsasymmetrin ökar. Verrecchia och Kim har beskrivit att precis före
tillkännagivandet är informationsasymmetrin som störst då investerare har olika uppfattningar
och information om värdet (Yee, 2004). Tiden direkt efter rapporteringen är
informationstillgången tämligen lika för alla parter. Den nyutkomna informationen
omvärderas och felaktiga antaganden om framtida intjäningsförmåga och pris rättas till av
investerare. Därför är omsättningen och volatiliteten oftast högst i samband med
tillkännagivanden.

Det här visar att redovisningen har en viktig funktion på marknadens prissättning och att
påverkan är olika beroende på hur ofta rapporterna publiceras. Det tordes därför bero på hur
företaget vill att aktiekursen ska utvecklas när valet av redovisningsfrekvens väljs. Vårat
antagande är att osäkerheter är någonting som finansmarknader fruktar. Det gör att risken för
tvära kast i avkastningen försöker undvikas. En ökad risk innebär i sin tur oftast en
omfördelning av kapitalet på marknaden, den mer riskfyllda aktiemarknaden tappar
investerares intresse och den mer förutsägbara räntemarknaden får ett inflöde. Om investerare
känner sig osäkra på värdet av företaget och det inte stämmer överrens med de egna
beräkningarna på företagets intjäningsförmåga i framtiden, säljs aktien. En längre tid mellan
redovisningstillfällena borde emellertid innebära mer spridda bedömningar och priser, vilket
ökar risken. Vi tror därmed att företagen vill sträva efter en så låg volatilitet som möjligt och
bör därför välja kvartalsvis redovisning, men samtidigt säger teorin då att det innebär lägre
avkastning. Högre avkastning hittar man istället i företag med större risk. Därför är kravet på
frekventare rapporter större i företag med finansiell oro (Peek & Cuijpers, 2010). Vi tänker att
det här även gäller riskfyllda marknader, såsom de med sällanköpsvaror. Frekventare
rapporter för med sig att användare tidigare kan uppdaga företagets ekonomiska ställning och
volatiliteten blir mer stabil än om rapporter sker halvårsvis. Vid halvårsvisa rapporter kan
siffrorna se värre ut och volatiliteten blir extra stor.

Redovisningsrapporter har störst betydelse för aktieägare. (Wolk m.fl. 2008) Innehavare av
aktier äger en del av ett företag och kan ha olika motiv för ägandet. Att vara aktieägare
innebär att man får ta del av företagets vinster som kan tillkomma som en ökning i
aktiekursen och genom en eventuell utdelning från företaget. Därmed avspeglas värdet på
företaget genom alla framtida kassaflöden som nuvärdesberäknas. Ändring eller variation i
företagens resultat ändrar därmed förutsättningarna för framtida införtjäning och därmed
värdet på företaget vilket ska innebära ett nytt pris på företaget. Yee (2004) påpekar i sin
forskning att fler utgivna rapporter förbättrar marknadsvärdet, att med mer utgiven
information blir marknadsvärdet mer likt det sanna värdet, vilket stämmer bra med EMH.

Risker för ökad prisvolatilitet


Peek och Cuijpers (2010) visar att en övergång från halvårs- till kvartalsrapportering innebär
att investerarnas incitament att göra en egen sökning av icke-offentlig prisrelaterad
information minskar och redovisningsrapporterna blir allt viktigare. Författarna menar att
redovisningsinformationen kommer substituera all annan typ av offentlig och egeninhämtad
information. Detta sker på grund av att större regleringar på den finansiella marknaden har
ökat förtroendet för offentliga rapporter. Revisorers granskning av rapporterna innebär även
att det är en högre säkerhet och en garanti för att rapporterna är ekonomist rättvisande (Gigler
& Hemmer, 1998). I Sverige har vi två färska fall inom finansbranschen där de båda bankerna
HQ och Carnegie varit nära en konkurs. Händelseförloppet var oväntat av marknaden trots att
genomlysningen varit omfattande, då båda var börsnoterade med ett stort antal spridda
aktieägare och själva granskade av ansedda revisionsbyråer. Man kan fråga sig om det är hos
framställaren av en rapport eller hos användarna som det blir fel vid sådana exempel. I det
senaste fallet med HQ Bank värderades positioner i derivatinstrument felaktigt i
redovisningen som gjorde att de i verkligheten visade betydligt större förluster än befarat.
Finansinspektionen beslutade därmed att dra in tillståndet att bedriva bank, (oktrojen) till stora
förluster för aktieägarna. (Finansinspektionen.se, 2010)

Bevisligen var det hos framställaren som felet låg i fallet HQ Bank. På grund av frekventare
redovisningsrapporter kan det uppkomma flera fel förutom det nyss beskrivna. Bland
investerare finns skillnader i inhämtning av information beroende på deras kunskap och
nedlagda ansträngningar på att försöka tolka rapporter och föra samman offentliga
informationssignaler (Peek & Cuijpers, 2010). En feluppfattning som kan påverka priset på
aktien och avser frekventare rapportering är om företag har säsongsmässiga
försäljningsvariationer. I det fallet kan en kvartalsrapport istället för en halvårsrapport
innebära att läsaren inte kan tolka en säsongsmässig variation och därmed missbedömer
företagets framtida kassaflöden. (Mensah & Werner, 2007) Kvartalsrapporten visar en glimt
av den årliga finansiella ställningen och förbättrar därmed investerarnas förmåga att göra egna
bedömningar om framtiden eftersom informationen når ut i uppdaterad form.
Kvartalsrapportering är därför mindre fördelaktigt för företag med säsongsbaserad försäljning.
(Peek & Cuijpers, 2010) I sammanhanget är det användaren av informationens ansvar att
bedöma hur tillförlitlig redovisningsinformationen är och hur pass den avspeglar resterande
delen av året. Tror investeraren att den tillfälliga uppgången (säsongsvariationen) är bestående
gör redovisningsinformation att aktien blir övervärderad och bidrar så småningom till
prisjusteringar och högre volatilitet.

Ytterligare en fara med frekventare rapportering på framställarens sida är att fler osäkra
antaganden gällande till exempel värdering av goodwill och fastigheter bakas in i
redovisningen. Resultatet kan snedvridas då ledningen tvingas estimera värderingar som
egentligen kräver mer tid för utvärdering, exempelvis varje helår. Slutsatsen är att en
kvartalsrapport skulle kunna innehålla fler fel. (Mensah & Werner, 2007) När fel ska
korrigeras vid nästa rapportering uppstår en omvärdering av aktien vilket innebär större
kursrörelser och ökad risk. Investerarna missbedömer därmed företagets ekonomiska
ställning.
Avslutningsvis säger teorin att en ökad rapportering leder till en proportionell omfördelning
av information mellan ett större antal tidpunkter, vilket leder till att det genomsnittliga
mängden av nyheter per tillkännagivande minskar (Peek & Cuijpers, 2010). Även Yee (2004)
ser det osäkert om företagen faktiskt ger ut mer information i en kvartalsrapport jämfört med
en årsrapport. Gigler och Hemmer (1998) visar i sin undersökning att en framtvingad, ökad
redovisningsfrekvens minskar de frivilliga tillkännagivanden från företagen och därmed
försämrar de generella tillkännagivanden. Det leder till ett annat möjligt problem med
redovisningen när framställaren av rapporten gör medvetna ”fel”. Gigler och Hemmer (1998)
säger att det finns modeller som tar för givet att ledningens mål är att maximera värdet på
företaget. Modellerna beskriver ett avtalsspektrum bland ledande befattningshavare med
innebörden att företag kan välja att senarelägga vissa kostnader till senare rapportering. Det
finns inga incitament att tillhandhålla möjlig trovärdig information eftersom drivkraften är att
uppnå bästa möjliga resultat som eventuellt kan belönas via ett bonussystem. Med fast lön
faller påståendet då drivkraften för vidare ansträngning inte alls blir lika hög. Det existerar
därmed ett moraliskt dilemma. Sammantaget kan dessa fel få stora konsekvenser för
volatiliteten, eller som i HQ Banks fall för dess överlevnad.

Lite om reglementet
Enligt Yee (2004) gynnas analytiker och andra som kan tolka rapporter mest av en
frekventare redovisning. Han har dessutom upptäckt att analytiker är extra verksamma genom
rapportperioden då de har en överlägsen förmåga att tolka resultatrapporter och denna fördel
ger dem ett starkt övertag när nyheter släpps. Att rapporter utges oftare medför att
analytikerna ändrar sitt beteende och lägger ner mer tid på att tolka rapporter och samla
egeninhämtad information, vilket ger dem en högre social kostnad än vid en årsrapport. Om
det är bra eller dåligt kan diskuteras men Yee (2004) har funnit att företag som ger ut mycket
information i sin tur vinner analytikernas stöd. Ett stöd som kan visa sig i positiva analyser
eller i andra nyheter om företaget som inte rör redovisningsinformationen i sig. Vem som
helst kan nämligen skriva nyheter och tankar om bolagen som kan påverka aktiekursen, så
länge det inte rör sig om osann ryktesspridning vilket är olagligt (Aktiespararen, 2010).

I Sverige är det lag för börsnoterade företag att utge kvartalsrapport. Börsnoterade företag har
även en skyldig att tillkännage information som kan vara kurspåverkande till allmänheten och
i Sverige till Finansinspektionen. Nyheten ska offentliggöras aktivt, snabbt och på ett sådant
sätt att god spridning uppnås i hela EES-området. (Finansinspektionen, 2007) Därför finns det
i större företag oftast en gräns på ordervärdet som ska rapporteras. Allt under gränsen anses
tillhöra det ordinära kassaflödet. Gällande information om rapporter räcker det med
hänvisning till plats där den fullständiga rapporten kan inhämtas. Det här är en viktig aspekt
då information som når vissa investerare före andra kan utnyttja den till att tolka och göra
övervinster innan prisjustering sker.

Avslutande diskussion
EMH handlar om att ny information på marknaden direkt speglar sig i marknadens
prissättning. Vi har visat vad forskningen säger om att en frekventare redovisning påverkar
marknadsomsättningen positivt och minskar prisvolatiliteten. Vi kan se att resultaten stämmer
bra in på EMH:s mellan starka form. Det beror på att en högre redovisningsfrekvens ger ägare
och investerare en bättre möjlighet att följa nyhetsflödet från det berörda företaget.
Framförallt underlättar tillkännagivandet för personer som inte har en aktiv analysförmåga.
Därför är en positiv aspekt med ökningen i rapporter att informationsasymmetrin minskar.
Inblandade parter får ta del av samma information och kan göra liknande bedömningar vilket
kan innebära mindre överraskningar och därmed stabilare kursutveckling. I Sverige är det
numera lag för noterade bolag att utge kvartalsrapport vilket av resultaten att döma är bra.
Frågan om att ge ut rapporter ännu oftare har att göra med den gränsproblematik som existerar
mellan företag och investerare. Det bästa för investerare och för kursutvecklingen vore att få
rapporter varje dag, men någonstans måste gränsen dras för hela samhällets bästa.

Källförteckning
Vetenskapliga artiklar

Gigler, Frank & Hemmer, Thomas, 1998: On the Frequency, Quality, and Informational Role
of Mandatory Financial Reports Journal of Accounting Research, Vol. 36, s. 117-147

Mensah, Yaw M. & Werner, Robert H., 2008; The capital market implications of the
frequency of interim financial reporting: an international analysis Rev Quant Finan Acc, Vol.
31, s. 71-104

Peek, Erik & Cuijpers, Rick, 2010; Reporting Frequency, Information Precision and Private
Information Acquisition Journal of Business Finance & Accounting, Vol 37, s. 27-59

Yee, K. Kenton, 2004; Interim Reporting Frequency and Financial Analysts’ Expenditures
Journal of Business Finance & Accounting, Vol. 31, s. 167-198

Litteratur

Elton Edwin, Martin Gruber, Stephen Brown & William Gotzmann, 2003; Modern Portfolio
Theory and Investment Analysis, John Wiley & Sons, 6:e Upplagan

Harry I. Wolk, James L. Dodd, John J. Rozycki, 2008; Accounting Theory, Sage Publications,
7:e Upplagan

Internet

Finansinspektionen, (2010) HQ banks tillstånd återkallas, Hämtad; 2010-09-15 kl 16:38


<http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/HQ-Banks-tillstand-aterkallas/ >

Finansinspektionen, (2007) Synpunkter till förslag på nya informationsregler, Hämtad; 2010-


09-15 kl 17:15
<http://www.fi.se/upload/20_Publicerat/30_Sagt_och_utrett/30_Skrivelser/2007/OMX_nya_i
nforegler.pdf>

Aktiespararen, (2010) Vem kan man lita på i alla börsforum? Nr 4. Hämtad; 2010-09-15 kl
23:05
<http://www.aktiespararen.se/artiklar/Reportage/Vem-kan-man-lita-pa-bland-alla-
borsforum/>
Örebro universitet
Handelhögskolan
Externredovisning i Tid och Rum, PM del 1
Datum: 2010-09-17

The Decision-model Approach

Gabriel Kartal 870416


Labinot Malaj 870227
The Decision-model approach
The Decision-model approach, är en forskningsinriktning inom redovisningen som syftar till
att klargöra vilken information som är nödvändig för ett beslutsfattande. Fokus inom denna
ansats ligger i vilken information från de finansiella rapporterna som beslutsfattaren behöver
för att fatta ett beslut, därmed riktar den inte in sig på vilken information en beslutsfattare vill
ha. En förutsättning för att en beslutsfattare skall kunna använda denna ansats är att de
innehar kunskaper om hur informationen bör användas. (Wolk, Harry I et al, 2004)
Det finns många anhängare till denna ansats där dessa har olika syn på hur de finansiella
rapporterna skall utformas. Vissa förespråkar att använda ”Exit-value” då försäljningspriset
för en tillgång är relevant vid ett beslut att behålla eller avyttra en tillgång, ”Exit-value” på
alla tillgångar ger även ett mått på den totala likviditeten av tillgångar som finns tillgängliga i
företaget. Andra anser att nuvärdet är ett bättre mått att värdera sina tillgångar efter. Solomons
är en av dessa som även tycker att det finns ett behov av ett ”Conceptual framework” som
grundar sig i redovisnings- och värderingsprinciper utifrån ett nuvärde, på grund utav dess
användbarhet vid beslutsfattande. Det finns även andra viktiga redovisningsteoretiker inom
The Decision-model approach som förespråkar andra värderingsprinciper. (Wolk, Harry I et
al, 2004)
Det finns två viktiga aspekter som The Decision-model approach omfattar när det gäller att
fatta beslut, den första är att ge användaren bättre förutsättningar att förutse framtida
kassaflöden, och den andra är att analysera ledningens prestation och effektivitet. (Wolk,
Harry I et al, 2004)
The Decision-model approach anser vi vara en användbar metod för exempelvis investerare
att utifrån redovisningsinformation skapa sig en uppfattning om ett företags framtida
ekonomiska händelser, och med hänsyn till dessa kan beslutsfattaren fatta bättre och mer
välinformerade beslut. Ett sätt att skapa sig en god uppfattning om ett företags ekonomiska
situation är att försöka särskilja de som är ekonomiskt ansträngda och de som inte är
ekonomiskt ansträngda, med andra ord vilka som riskerar att gå i konkurrs och inte gå i
konkurrs. För att kunna göra en sådan klassificering kan man använda sig utav Altmans Z-
modell, vilken vi har valt som en av våra beslutsmodeller.
En annan modell som vi anser vara bra för en beslutsfattare är Discounted Cash Flow (DCF),
som är en väldigt vanlig modell och syftar till att förutse framtida kassaflöden och på så vis
värdera ett företag. Dessa två modeller kommer att presenteras nedan, vi har även valt att ta
med en artikel om vilken information ur de finansiella rapporterna som användarna anser vara
viktiga.

Altmans Z- modell
Altmans Z- modell är en vidareutveckling av tidigare nyckeltalsanalyser som syftar till att
förutspå framtida konkurser. Tidigare undersökningar visade att företag som gått i konkurs
hade annorlunda nyckeltalskvoter i jämförelse med företag som fortfarande existera. De
nyckeltal som indikerade konkursrisk var de som mätte lönsamhet, likviditet samt
betalningsförmåga. Altman såg dock brister i dessa undersökningar, då de endast betraktade
nyckeltalens singaler om framtida problem var för sig, istället för tillsammans. Vilket kunde
leda till att vissa nyckeltal indikera att företaget var nära en eventuell konkurs medan andra
kunde visa att situationen inte alls var så allvarlig. Detta ville Altman motverka genom att

1
skapa en modell som tar hänsyn till de viktigaste nyckeltalen, där dessa har olika grader av
betydelse i modellen beroende på dess inbördes signifikans. (Altman, 1968)
Altmans Z- modell utgår ifrån Multiple Discriminant Analysis (MDA), som används för att
klassificera observationer i en av flera förutbestämda grupper, beroende på dess individuella
observations karaktär. Den slutliga funktionen för Altmans Z- modell ser ut enligt följande:
Z = 0,012(X1) + 0,014(X2) + 0,033(X3) + 0,006(X4) + 0,999(X5)
X-värdena i modellen är olika nyckeltalskvoter som även kan betraktas som grunden för Z-
modellen, dessa har genom MDA avgjort vilken vikt respektive nyckeltal ska ha i förhållande
till de övriga nyckeltalen. Z är det tal som uppskattar om ett visst företags konkursrisk.
(Altman, 1968)
De fem nyckeltal som ingår i Altmans Z- modell är:
X1= Rörelsekapital/Totala tillgångar. Rörelsekapitalet består av samtliga
omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder. Ett företag som visar upprepade förluster
kommer att ha minskande omsättningstillgångar i förhållande till dess totala tillgångar. Detta
likviditetsmått visade sig vara mest värdefullt av de tre som Altman testade.
X2= Balanserade vinster/Totala tillgångar. Detta nyckeltal mäter företagets ackumulerade
vinster över tid. Företag med kortare livslängd visar en lägre kvot än ett företag med en längre
livslängd, då den sistnämnda haft en längre tid på sig att bygga upp ackumulerade vinster.
Därför är risken för ett yngre företag att klassificeras som konkurs enligt detta nyckeltal högre
än ett äldre, vilket även sker i den verkliga världen. Då misslyckanden i högre grad sker i ett
företags tidigare år.
X3= Resultat före räntor och skatt/Totala tillgångar. Denna kvot visar hur väl företaget
lyckats utnyttja sina tillgångar. Ett företags fortlevnad på marknaden beror på förmågan att
generera vinster på dess tillgångar, därmed är detta nyckeltal lämpligt att bedöma
konkursrisken med.
X4= Marknadsvärde på Eget kapital/Bokfört värde av Skulder. Detta nyckeltal visar hur
mycket ett företags tillgångar kan sjunka i värde (mätt i marknadsvärde på eget kapital plus
skulder) innan skulderna överstiger tillgångarna och företaget blir insolvent. Detta mått tar
hänsyn till marknadsvärdet, vilket har saknats i tidigare undersökningar.
X5= Försäljning/Totala tillgångar. Detta mått visar i vilket utsträckning företagets tillgångar
genererar intäkter. Nyckeltalet visar även ledningens förmåga att hantera en konkurrensutsatt
marknad. (Altman, 1968)
Altmans undersökning med Z- modellen visade sig kunna förutspå konkurs inom ett år med
95 % säkerhet, och upp till två år med 72 % säkerhet. Företag som fick ett Z- värde högre än
2,99 klassades som ”icke konkurs företag” medan de företag med ett Z- värde under 1,81
klassades som ”konkurs företag”. Värden mellan 1,81 och 2,99 var en gråzon där det fanns
osäkerheter på att bestämma vilken grupp ett företag tillhör. Altman upprättade därför en
riktlinje som klassificera dessa företag inom gråzonen, de företag med ett Z- värde under
2,675 klassades som konkursmässiga, och de med ett värde över 2,675 som icke
konkursmässiga. (Altman, 1968)
Z- modellen som endast kan appliceras på börsnoterade tillverkande företag, har
kompletterats med två olika varianter. Z’, är den ena modellen och används på icke publika
tillverkande företag och Z’’ är den andra vilken används på icke tillverkande företag.
(Altman, 2000)
Altman gjorde sin första undersökning under 1960- talet, vilken visade att hans observation
med Z- modellen var ett väldigt bra verktyg att förutspå konkurs på ett års sikt, då med 95 %
2
säkerhet. Det senaste testet med Altmans Z- modell gjordes under 1990- talet, och visade en
träffsäkerhet på ett års sikt med 94 %, och kan anses vara fullt jämförbar med den första
undersökningen. Denna siffra är för oss väldigt fascinerande, då vi idag både i privat- och
företagslivet lever i en mycket mer komplex och dynamisk miljö. En miljö där ett lönsamt
företag plötsligt kan bli ett olönsamt företag under en väldigt kort tid på grund utav
exempelvis den snabbt växande tekniska utvecklingen. Situationen kan även vara tvärtom där
ett företag som inte går så bra, anammar nya effektivare sätt att arbeta på, och på så vis blir ett
lönsamt företag.
Z- modellen har dock ingen generaliserbarhet och gäller inte för en hel population, vilket även
Altman tar upp i sin artikel. Trots det ser vi denna modell som väldigt användbar för
intressenter att studera ett företags ekonomiska hälsa, för en ledning kan Z- modellen hjälpa
till att ge en uppfattning om vad som kan tänkas ske i framtiden och förbereda dem för
lämpliga framtida beslutsalternativ. För en långivare kan modellen hjälpa dem att se över
företagets möjlighet att betala tillbaka ett lån. Oavsett vem som är intresserad över att studera
ett företags framtida tillstånd så ser vi Z- modellen som ett väldigt bra verktyg, dock behöver
denna kompletteras med andra ekonomiska hjälpmedel för att ge en klarare uppfattning om
företaget.
Den första Z- modellen som Altman utformade användes för att se över börsnoterade
tillverkningsföretag framtida ekonomiska situation. Denna har på senare tid kompletterats
med två olika modeller, en för onoterade tillverkande företag och en för tjänsteföretag. Vilket
vi ser väldigt nödvändigt, då det idag finns betydligt fler tjänsteföretag än under mitten av
1900- talet. Det som dock kan ifrågasättas är hur redovisningsinformationen som nyckeltalen
beräknas på bör hanteras om en företagsform är både tillverkande och tjänsteproducerande.

Diskonterat Kassaflöde (DCF)


Discounted Cash Flow, DCF, är en av de mest använda metoderna vid värdering av företag.
DCF började användas av analytiker på USA börsen under 1980-talet, som en metod att
fastställa ett bolags värde. DCF är det kassaflöde som ett företag generar under exempelvis ett
räkneskapsår, värdet påverkas inte av intäkter och utgifter som inte leder till en inbetalning
eller utbetalning, som exempelvis avskrivningar och bokslutsdispositioner. Syftet med DCF är
inte att ett försök att prognostisera företagets balansräkning och resultaträkning, utan med
hjälp av dessa redovisningsrapporter beräkna företagets framtida kassaflöde. Det finns ingen
generell standard på hur denna modell skall tillämpas, var och en bygger sin egen modell och
arbetar efter denna. I en artikel som Business Week har publicerat, visar de att ungefär hälften
av alla förvärvare på den amerikanska marknaden använder sig utav DCF- modeller vid
analyser av olika uppköpskandidater. (Hult, 1998)

Dagens värde på ett företag bestäms av det kassaflöde som företaget kommer att generera i
framtiden, omräknat till dagsvärdet med hänsyn till de avkastningskrav som investeraren
ställer på företaget. Värdet på ett företag kan med andra ord endast förändras om
avkastningskraven eller de framtida kassaflödena förändras, värdet på företaget blir därmed
summan av de framtida kassaflödena, diskonterat till nuvärdet. (Hult, 1998)

En metod att utföra en DCF för aktieägare är enligt Shareholder Value Analysis (SVA)-
metoden, vilken kräver en detaljerad historisk analys av företaget. Fem till tio år tillbaka i
tiden av företagets finansiella rapporter ger en bra kunskapsbas och förståelse om dess
trender, även konkurrenters räkenskaper kan studeras för att ge en ökad kunskap om
branschen och hur den utvecklats. SVA- metoden kan beskrivas i fyra steg:

3
1. Det framtida rörelseresultatet och det operativa kapitalet prognostiseras. Sedan räknas
det framtida kassaflödet som aktieägarna och låntagarna har att disponera (det fria
kassaflödet), som i sin tur diskonteras till ett nuvärde.

2. Vid prognosperiodens slut har företaget ett restvärde, vilket vanligen kallas för
residualvärdet. Detta värde beräknas genom att företagets Resultat efter skatt,
divideras med en kalkylränta (WACC, genomsnittligt vägd kapitalkostnad).
Residualvärdet omräknas till ett nuvärde, till värderingstidpunkten.

3. Marknadsvärdet adderas med eventuella finansiella tillgångar som inte har med
rörelsen att göra.

4. Detta värde subtraheras slutligen med marknadsvärdet av företagets skulder.

Kvar blir då företags värde för aktieägarna. (Hult, 1998)

Det finns även andra DCF modeller men dessa modeller liknar varandra väldigt mycket och
slutvärdet blir i många fall liknande oavsett vilken modelltyp som används. Huvudtanken
bakom dessa modeller är att värdet på ett företag består av alla framtida kassaflöden,
diskonterade med en diskonteringsfaktor som reflekterar risknivån i kassaflödena. Det krävs
med andra ord bedömningar och beräkningar på alla framtida kassaflöden, år för år, och en
risknivå på dessa som slutligen diskonteras tillbaka till värderingsdagen. För att kunna utföra
en värdering utifrån DCF krävs goda kunskaper om branschen som företaget verkar inom,
detta bidrar till att den som värderar företaget förstår och upptäcker vilka faktorer som skapar
och driver värdet i företaget. Därför kan det i vissa situationer vara svårt att tillämpa DCF
modellen vid värdering av ett företag, exempel på dessa situationer är på privata företag,
företag som omstruktureras, företag i problem, företag involverade i uppköp, företag med
patent eller optioner och företag med outnyttjade tillgångar. (Tolleryd, Frykman, 2000)

Som nämnts tidigare är DCF en metod som använts väldigt frekvent av analytiker på USA
börsen i ett led att värdera företaget, förmodligen i syfte att fatta ett beslut om det ska satsas
pengar i ett företag eller inte. Denna metod att värdera ett företag används även idag,
användaren av DCF kan tänkas vara allt ifrån en enskild person som vill köpa aktier i ett visst
företag, förutsatt att denna har goda kunskaper om företaget och branschen, vilket är en viktig
aspekt inom DCF för att den ska bli så ”bra” som möjligt. Det kan även tänkas att stora
finansbolag använder DCF i fall där det finns ett intresse att köpa upp ett annat bolag. I det
sistnämnda fallet kan det troligen vara svårt att finna historisk information om företaget man
är intresserad av, är ett mindre onoterat bolag.

Likt Z- modellen ser vi DCF som ett bra verktyg för beslutsfattare att få sig en uppfattning om
ett företags ekonomiska situation, och utifrån den framtagna informationen fatta mer
genomtänkta och rationella beslut. Det som kan ifrågasättas gällande DCF är att det är
omöjligt att förutse de framtida marknadsförhållandena vid beräkningen av ett företags
framtida kassaflöden. Trots denna osäkerhet anser vi att DCF är användbar vid
beslutsfattande, men även DCF bör kompletteras med andra ekonomiska verktyg för att ge
beslutsfattaren mer information att grunda sina beslut på.

4
Det primära syftet med finansiell rapportering
I denna artikel har Streuly (1994), utfört en enkätundersökning där syftet är att se vilken
information ur de finansiella rapporterna som är användbar för investerare, kreditgivare och
andra intressenter för att fatta rationella beslut. Undersökningen besvarades utav 508 erfarna
finansanalytiker. Resultatet av undersökningen visade att 53 procent av respondenterna
svarade att de finansiella rapporterna innehåller tillräckligt med information för att fatta ett
beslut, 3 procent ansåg att informationen var för omfattande. Resterande (44 procent) menade
att mer information bör lämnas i de finansiella rapporterna, det dessa respondenter saknade
mest var, företagets konkurrenssituation (93 procent), branschtrender (91,6 procent),
företagets långsiktiga mål (78 procent) och produktionskapacitet (58,4 procent). Majoriteten
av respondenterna visade att de var nöjda med den information som återfinns i rapporterna,
men de som saknades var utav kvalitativ och icke-finansiell karaktär. (Streuly, 1994)
De tillfrågade fick även tilldela poäng på poster i de finansiella rapporterna, värderingsskalan
var 1-4, där 1 var ingen nytta och 4 mycket användbart, vid investeringsbeslut. Majoriteten av
posterna (85 procent) fick ett värde över 3, vilken tyder på att dessa är användbara vid
exempelvis ett investeringsbeslut. De fem posterna som fick högst snittvärde var, intäkter
(3,880), verksamhetens vinst (3,829), kostnad sålda varor (3,828), inkomst från löpande
verksamhet (3,811) och netto kassaflödet från verksamheten (3,811). (Streuly, 1994)
Det vi fann intressant i denna artikel var att många utav de tillfrågade finansanalytikerna
uppgav att de saknade tillräckligt med information i de finansiella rapporterna för att fatta
beslut. Undersökningen gjorde för cirka 20 år sen, och det kan tänkas att företag idag visar
mer kvalitativ och icke-finansiell information i sina finansiella rapporterna. Ur exempelvis
Axfoods årsredovisning från 2008 visar de hur stora marknadsandelar de har gentemot deras
största konkurrenter i Sverige, de visar även annan information av den karaktär som
respondenterna saknade. Den utförda undersökningen skulle troligen visa andra resultat om
den gjordes om idag, då dagens finansiella rapporter är mer än bara den ekonomiska
redovisningen, och blir därmed ett ännu bättre underlag för beslutsfattare vid besluts
situationer.
Artikeln visade även vilka poster som analytikerna ansåg vara användbara vid beslutsfattande,
att poster som intäkter och kostnader hamnade högst upp är nästan förutsägbart, dessa skulle
nog även hamna i topp idag. Det intressanta är att 85 procent av alla poster hade ett värde över
3 och det lägsta värdet var 2,831, vilket enligt oss tyder på att den information som framställs
i företagens finansiella rapporter är viktiga och användbara för beslutsfattare, och möjliggör
för dessa att fatta mer rationella beslut.

Slutsats
The Decison-model approach är en ansats som vi ser som väldigt användbar vid situationer
där viktiga beslut ska fattas. För att kunna utnyttja denna ansats räcker det inte med goda
kunskaper inom redovisning utav även inom matematik, då modeller likt Z- modellen och
DCF som många beslutsfattare använder består utav komplexa matematiska formler. Vet man
inte vad en komponent i en formel står för kan det bli svårt att använda modellen, oavsett
kunskapsnivån inom redovisning.
Redovisningsinformationen ser vi som en bas, där många intressenter hämtar informationen
och använder den på flera olika sätt. Inom vår valda inriktning är syftet att klargöra vilken
information som är nödvändig för ett beslutsfattande, vilket i en av våra valda artiklar visade
att mycket av det som framsälls i finansiella rapporter är användbart vid beslutsfattande. Det

5
som är intressant är att samma information troligen tolkas på olika sätt utav olika
beslutsfattare. Vilket innebär att beslutsmodellerna kan ge olika resultat beroende på vem som
är användaren.
Då ett beslutsfattande ska utgå från redovisningsinformationen inom The Decison-model
apporach, kan det ifrågasättas hur pass rättvisade bild den framställda informationen ger utav
företaget. Det kan tänkas att informationen kan se annorlunda ut beroende på vem som
framställer rapporterna, och att det finns en risk att informationen kan bli vinklad och på så
vis inte återspegla företagets verklighet. Vilket i sin tur bidrar till att beslut kan fattas utifrån
bristande information. Men i det stora hela så anser vi att de flesta finansiella rapporter ger en
tillräckligt bra bild av företaget, och är ett bra underlag för beslutsfattande.

6
Källförteckning
Altman, Edward I. 1968. ”Financial Ratios, Discriminant Analysis and the Prediction of
Corporate Bancrupsy”, The Journal of Finance.
Altman, Edward I. 2000 “Predicting Finanacial Distress of Companies: Revisiting the Z-Score
and Zeta Models”, Journal of Finance.
Hult, Magnus 1998 ”Värdering av företag” 3:e uppl. Malmö: Liber ekonomi.
Streuly, Carolyn A. 1994, ”The primary objective of financial reporting: How are we doing?”,
Ohio CPA Journal.
Tolleryd, J. & Frykman, D. 2000, ”Värdering av tillväxtföretag”, Stockholm: Kungliga
Ingenjörsvetenskapsakademien.
Wolk, Harry I., James L. Dodd & John J Rozycki (2008), ”Accounting Theory: Conceptual
Issues in a Political and Economic Environment”, Thousand Oaks: Sage Publications.

7
Örebro Universitet
Handelshögskolan
Företagsekonomi Avancerad nivå
Externredovisning i tid och rum
Hans Englund, Stig Andersson

Examinationsuppgift 1
Positive Accounting Theory

Malin Bemlin
Malin Johansson
Malin Karlsson
Inledning
Positiv redovisningsteori utgår från agentteorin och utvecklades av Watts och Zimmerman på
1970-talet. Vi använder oss av tre artiklar skrivna av Watts, Zimmerman och Christie för att
kritiskt granska teorin och analysera utvecklingen på området.

Ross L. Watts och Jerold L. Zimmerman publicerade 1978 en artikel i ”The Accounting Review”
där de presenterade faktorer med inverkan på företagsledares attityd till redovisningsstandarder1.
Artikeln har bidragit till fortsatt forskning inom positiv redovisningsteori2. Forskarna publicerade
även en uppföljning till artikeln 1990. Watts är professor inom redovisning och bolagsstyrning3
vid Sloan School of Management of the Massachusetts Institute of Technology4. Zimmerman är
professor inom området för finansiell redovisning vid University of Rochester5 och Andrew A.
Christie inom redovisning vid Louisiana State University6. Christie och Zimmerman publicerade
en artikel i ”The Accounting Review”1994.7

Agentteorin uppkom i samband med att företag moderniserades och ägandet och ledningen
separerades. Därmed uppkom en intressekonflikt mellan ägarna och ledningens intressen och mål
där båda parterna främst ser till sina egna intressen. Teorin är en form av beteendeforskning och
har sin grund inom områdena finansiering och ekonomi. Teorin utgår även från att företag är den
centrala anknytningspunkten mellan olika kontraktsrelationer för olika grupper av
kontraktsparter. Därmed omfattar agentteorin även de kostnader som uppkommer vid
kontraktsbildning.8
 
Positiv redovisningsteori försöker att förklara varför redovisningen ser ut som den gör, varför
redovisare gör på det sätt de gör och vilken effekt det har på individers nyttokurva. Målet med
redovisningsteori är att förklara och förutsäga redovisningen. I motsats till normativ teori som
försöker härleda och föreskriva en optimal redovisningsstandard är den positiva
redovisningsteorins mål att förklara varför finansiella rapporter och redovisningsrapporter har
dess nuvarande form, och även ta fram redovisningsstandarder men som grundas på empiriska
bevis.9

                                                            
1
R L Watts & J L Zimmerman, Towards a Positive Theory of the Determination of the Determination of
Accounting Standards
2
H.Wolk, J. Dodd, J. Rozycki. Accounting theory: conceptual issues in a political and economic environment
3
http://mitsloan.mit.edu/faculty/detail.php?in_spseqno=SP000280&co_list=F
4
http://wwwdocs.fce.unsw.edu.au/accounting/news/BallandBrownConf_08/RossWatts.pdf
5
http://www.simon.rochester.edu/faculty--research/faculty-directory/full-time-faculty-directory/jerold-l-
zimmerman/index.aspx
6
http://www.bus.lsu.edu/academics/accounting/facultywebpage.asp?autoid=40
7
A A Christie & J L Zimmerman, Efficient and opportunistic choices of accounting procedures: corpotate control
contests
8
H.Wolk, J. Dodd, J. Rozycki. Accounting theory: conceptual issues in a political and economic environment
9
Watts & Zimmerman, Towards a Positive Theory of the Determination of the Determination of Accounting
Standards


 
Positiv redovisningsteori fokuserar på förhållandet mellan olika individer i en organisation och
hur redovisning används för att påverka dessa relationer. Exempel på detta är förhållandet mellan
ett företags ägare och företagsledning eller mellan företagsledningen och företagets kreditgivare.
Dessa relationer innebär ofta delegering av beslutsfattning från en part till en annan vilket kallas
agentavtal/kontrakt.10

Positiv redovisningsteori bygger på det centrala ekonomibaserade antagandet att alla individer
drivs av egenintresse och att personer alltid agerar på ett opportunistiskt sätt dvs. de vidtar
åtgärder som kommer att öka deras egen nytta. Föreställningar om lojalitet, moral och liknande
finns inte med i teorin. Man antar att egenintresse driver alla enskilda åtgärder och därmed att
företagsledningen väljer redovisningsmetoder utefter deras egen nytta. Positiv redovisningsteori
menar att organisationer kommer att försöka införa mekanismer som anpassar ledningens
intressen i företaget med de intressen som ägare av företaget, principalerna har.11

Artikel 1: Towards a positive theory of the determination of accounting standards


Artikeln lägger grunden till positiv redovisningsteori och Watts och Zimmerman påstår att
företagsledningen genom val av redovisningsmetod påverka kan det egna välståndet.
Redovisningsstandarder kan påverka företags kassaflöden som i sin tur påverkar företagsledarens
välstånd. Ökade aktiepriser och bonussystem ger en ökad välfärd för företagsledarna. Faktorer
som påverkar detta direkt och indirekt är politiska åtgärder i form av taxeringsmöjligheter,
regleringar, bonussystem och informationskostnader. Utifrån dessa faktorer har författarna
utvecklat tre hypoteser.12

Gordon hävdar i en artikel som publicerades 1964 att företagsledningen använder


redovisningsmetoder som maximerar deras egen nytta. Gordons modell har vid ett flertal
tillfällen testats empiriskt men misslyckats. Watts och Zimmerman gör ett liknande antagande
om att individer agerar för att maximera den egna nyttan och får statistisk signifikans då de testar
sina hypoteser empiriskt.13

Watts och Zimmerman anser att val av redovisningsmetod kan analyseras utifrån tre hypoteser:
bonusplanshypotesen, skuldsättningshypotesen och den storleks- politiska hypotesen.
Bonushypotesen innebär att ledare i företag som har något bonussystem är mer benägna att välja
en redovisningsmetod som flyttar tillbaka rapporterade framtida inkomster till nuvarande
redovisningsperiod. Företagsledningen anpassar därmed redovisningen för att optimera sin
avkastning i form av aktieutdelning, som ofta baserar sig på företagets resultat.
Skuldsättningshypotesen innebär att ju större skuldandel i relation till tillgångsandel företaget
                                                            
10
A A Christie & J L Zimmerman, Efficient and opportunistic choices of accounting procedures: corporate control
contests
11
R L Watts & J L Zimmerman, Towards a Positive Theory of the Determination of the Determination of
Accounting Standards
12
ibid
13
ibid 


 
har, desto större är sannolikheten att företagsledningen väljer en redovisningsmetod som flyttar
tillbaka rapporterade framtida inkomster till nuvarande redovisningsperiod. Företagsledningen
försöker alltså förbättra resultatet för nuvarande period för att exempelvis inte hamna under de
soliditetskrav som finns ställda. Storleks- politikhypotesen innebär att i större företag är det mer
troligt att företagsledningen kommer att skjuta fram nutida intäkter till senare
redovisningsperioder för att minska resultatet, dvs. företagsledningen vill uppvisa ett lägre
resultat för att undvika politiska kostnader. 14

Artikel 2: Positive Accounting: A Ten Year Perspective


Artikeln publicerades 1990, ungefär tio år efter författarnas första artikel inom positiv
redovisningsteori. Den första artikeln bidrog till fler studier inom området, de studier som
genomfördes fram till 1990 visade på liknande forskningsresultat som författarna sammanställde
tio år tidigare. Resultaten visar att det finns ett samband mellan ett företags val av
redovisningsmetod och andra variabler som företagets storlek eller bonusplan. Vid den här
tidpunkten var det enbart positiv redovisningsteori som gav förklaringar till sambanden mellan
dessa variabler.15

Det skedde några förändringar på forskningsområdet mellan 1978 och 1990, dessa påverkade
dock inte resultaten betydligt, forskare ansåg t.ex. att kontraktskostnader var ett bättre uttryck för
de tidigare agentkostnaderna. I tidigare empiriska studier användes kostnadsvariablerna
bonusplan, soliditet och politiska kostnader som samband till val av redovisningsmetod.
Uttrycket ersattes för att man insåg att det kunde finnas ännu fler kontraktskostnader som
påverkade valet av redovisningsmetod samt att dessa kontrakt inte tillhörde de typiska
agentproblemen. Kontraktskostnader kom att spela en allt större roll inom forskningsområdet och
antagandet om dessa är avgörande för modellerna.

En utveckling på området var även kontraktets uppbyggnad och hur det kunde påverka val av
redovisningsmetod. Det finns många kontrakt som innefattar olika siffror från redovisningen,
dessa formuleras med tanke på att företagsledningen kan utnyttja redovisningsmetoder för att nå
egen vinning s.k. opportunism. Kontraktsparterna ger ofta företagsledningen en möjlighet att
använda sig av olika utvalda redovisningsmetoder s.k. ”accepted set” för att nå målet med
kontraktet. Genom dessa metoder kan kontraktsparten styra ledningen att handla i gemensamt
intresse och då öka nyttan/välståndet för alla kontraktsparter. Även om ledningen handlade i
egen nytta var detta förutsett av den andra parten och de kunde dra nytta av ledningens
handlande.16

                                                            
14
R L Watts & J L Zimmerman, Towards a Positive Theory of the Determination of the Determination of
Accounting Standards,
15
R L Watts J L Zimmerman, Positive accounting theory: A ten year perspective
16
ibid  


 
De empiriska tester som gjorts på området drar generellt liknande slutsatser men ett problem med
dem är att de i flesta fall har låg förklaringsgrad (R2). Graden förklarar hur många procent av
variationen i den beroende variabeln som kan förklaras av variationen i den oberoende
variabeln.17 Detta är en del av den kritik som positiv redovisningsteori fått, även
forskningsmetod och valet av uttrycket positiv har blivit kritiserat. Författarna försvarar sin
studie i artikeln och förklarar att testen saknar förklaringsgrad på grund av specificeringsproblem
av modellen och variablerna, höger- och vänstersida samt försummade variabler. Valet av
namnet positiv kommer till stor del från att de ville skilja sin studie från den då dominerande
normativa forskningsansatsen på området och för att studiens syfte är att förklara beteenden och
relationer.18
 
Artikel 3: Efficient and opportunistic choices of accounting procedures: corporate control
contests
Christie och Zimmerman undersöker i sin artikel faktorerna effektivitet och opportunisms
påverkan på företagsledningens val av redovisningsmetod. Opportunism uppkommer enligt
Christie och Zimmerman när företagsledningens nytta ökar medan företagets aggregerade nytta
inte ökar dvs. företagsledningens nytta ökar på bekostnad av aktieägarna. Effektivitet definieras i
artikeln som redovisningsmetoder som underlättar internt beslutsfattande och kontroll,
minimerande av skatter samt minimerande kostnader för förväntad opportunism.19

Författarna genomför ett icke-slumpmässigt urval och undersöker företag där de anser att
chansen att opportunism uppstår är störst i s.k. ”takeover targets”. Christies och Zimmerman
menar att andelen effektivitet och andelen opportunism i ett företag beror på
redovisningsmetoderna. Slutsatserna de drar är att effektivitetsmålet är betydligt tydligare än
opportunitetsmålet i företagsledningens val av redovisningsmetod. Studien visade dock att
företagsledare i ”takeover-targets” mer än övriga företagen till viss del styrdes av opportunism
men faktorn var inte i lika hög som effektivitetsfaktorn. 20

                                                            
17
R L Watts J L Zimmerman, Positive accounting theory: A ten year perspective
18
ibid
19
A.A.Christie, J.L.Zimmerman, “Efficient and Opportunistic Choices of Accounting Procedures: Corporate
Control Contest
20
ibid  


 
Analys och reflektioner
I detta avsnitt analyserar vi utvecklingen och kritiskt granskar positiv redovisningsteori. De tre
artiklarna valdes för att se en utveckling över tid och vi valde artiklar av författarna Watts och
Zimmerman då de är de mest framstående forskarna inom området eftersom de utvecklade teorin
i sin artikel från 1978.

Författarna förklarar i sin första artikel att de lagt grunden till en teori och att utveckling kan
väntas. Vid en jämförelse mellan artiklarna från 1978 och 1990 ser vi att modeller och teori har
förfinats, exempelvis kontraktskostnader och opportunism har utvecklats, det finns dock
fortfarande problem med de empiriska resultaten och forskningsmetoden. Forskarna Christie och
Zimmerman fortsätter att utveckla och förfina teorin i den tredje artikeln, där den mest tydliga
förändring är att valet av redovisningsmetod baseras mer på effektivitet än opportunism.
Innehållet i den första artikeln, som publicerades 1978 har förändrats och utvecklats något.

Eftersom Watts och Zimmermans första artikel var grundläggande för positiv redovisningsteori
och därmed något kontroversiell har den och även teorin fått utstå en hel del kritik. Kritiken har
främst varit riktad gentemot deras metod och forskningsansats. De medger att det finns problem
med forskningsmetoden som behöver ses över i framtiden. Någon betydande utveckling verkar
dock inte ha skett på området sedan 1990.

Ett antagande som positiv redovisningsteori bygger på är att företagsledare vinstmaximerar sin
egen nytta och därmed saknar moral och lojalitet till företaget. Antagandet är vanligt
förekommande inom ekonomisk teori så som ”Economic Man”. Vi anser dock att det kanske är
ett något orealistiskt antagande som författarna gör, eftersom teorin utgår ifrån verkligheten, för
att finna existerande samband och relationer mellan individer och val av redovisningsmetoder.
De bortser därmed från en betydande variabel som borde spegla hur företagsledare agerar och
hur de baserar sina val av redovisningsmetoder. Därmed kan det finnas en risk att det samband
som författarna ser inte finns. De nämner även själva i artikel två, att en persons incitament och
motivering inte kan ignoreras i skapandet av teorin då det är individer som utför redovisningen.
Det kan vara därför modellerna får en låg förklaringsgrad eftersom det genom det här antagandet
bortsetts från möjliga variabler. Det är svårt att förklara en persons individuella val på några få
variabler då människor är mer komplexa t.ex. en individ kanske handlar helt i företagets bästa
och får nytta och egen vinning av att föra företaget framåt medan en annan företagsledare
handlar helt i eget intresse för att uppnå vinstmaximering. Även författarna tror att den låga
förklaringsgraden kan bero på avsaknaden av variabler. Eftersom det möjligtvis saknas variabler
tycker vi att modellen inte är fullständig och vi ställer oss därför frågande till om forskarna tar
för strama antaganden.

Då de flesta av de empiriska testerna haft en låg förklaringsgrad, har forskare försökt ta fram
alternativa modeller för val av redovisningsmetod. En alternativ modell föreslår att företag,

 
framförallt större, tenderar att använda samma redovisningsmodell som liknade företag använder
sig av. Denna modell ger en något högre förklaringsgrad men Watts och Zimmerman anser dock
att även om modellen har en högre förklaringsgrad ska deras modell inte förkastas då den
försöker ge svar till varför metoderna valts från början. Vi anser att den alternativa modellen
beskriver ett flockbeteende men ger ingen förklaring till varför metoden i det första skedet
valdes. Däremot visar Watts och Zimmermans modell anledningen till varför företagsledarna
väljer metoder som de gör men inte hur standard och normer har satts.

I den första artikeln konstateras det att det framförallt är större företag som använder sig av olika
redovisningsmetoder för att påverka resultat gällande politiska kostnader. Det på grund av att de
påverkas i större utsträckning än vad mindre företag gör av politiska förändringar. Vi anser att
deras påstående är realistiskt då stora företag i större utsträckning än mindre företag drabbas av
specifika lagar och politiska bestämmelser. Ett exempel kan vara att om det finns en
bestämmelse som riktar sig till företag och organisationer med rörelseresultat över $ XX. Watts
och Zimmerman menar att företag som ligger i närheten av denna gräns med stor sannolikhet
kommer välja en redovisningsmetod som gör det möjligt att dra ner rörelseresultatet. Utifrån det
här exemplet ser vi att val av metod kan genomföras på ett sätt som gynnar hela företaget men
även företagsledningens egen nytta.

I artikel tre hade författarna en föreställning om att ”takeover-targets” väljer redovisningsmodell


mer strategiskt än övriga företag och de genomförde därför en studie med ett icke-slumpmässigt
urval. Studien visade att även om företagsledarna i ”takeover-targets” till viss del styrdes av
opportunism (mer än övriga) så var det inte till den grad som författarna förväntade sig.
Slutsatserna Christie och Zimmerman drar i artikeln är att effektivitetsmålet är betydligt tydligare
än opportunitetsmålet i företagsledningens val av redovisningsmetod vilket tyder på att
företagsledningens och ägarnas mål går samman. Ökad nytta för företagsledningen i form av
effektivitet ger även ökad nytta för aktieägarna vilket innebär att agentproblemet minskas i och
med att principalernas och agenternas intressen sammanfaller.

Ytterligare en reflektion är att det kan ifrågasättas hur tillförlitliga författarnas undersökningar är
då vi antar att ingen företagsledare vill medge att de använder sig av redovisning som maximerar
den egna nyttan istället för den mest effektiva. Christie och Zimmerman medger själva att det är
svårt att undersöka i vilken utsträckning de finansiella rapporterna och redovisningsmetoder väljs
utifrån egennytta. Trots svårigheten tror de att det är en större andel av företagsledarna som är
opportunistiska än vad testerna visar. Vi är dock något kritiska till detta antagande då vi tror att
det kan vara möjligt att antagandet om vinstmaximerande företagsledare kan vara något
missvisande. I den sista artikeln framgår det som vi tidigare nämnt att en stor andel av
företagsledarna styrs mer av effektivitet än opportunism vid val av redovisningsmetod. Även
detta tyder på att principaler och agenter strävar mot samma mål.


 
Referenslista

Litteratur
H.Wolk, J. Dodd, J. Rozycki. Accounting theory: conceptual issues in a political and economic
environment, 7th ed.

Artiklar
R.L.Watts, J.L.Zimmerman, “Towards a Positive Theory of the determination of Accounting
Standards” The Accounting Review (Januari 1978), s. 112-132

R.L.Watts, J.L.Zimmerman, “Positive accounting theory: A ten year perspective” The


Accounting Review (Januari 1990) s. 131-156

A.A.Christie, J.L.Zimmerman, “Efficient and Opportunistic Choices of Accounting Procedures:


Corporate Control Contest” The Accounting Review (Oktober, 1994) s. 539-566

Elektroniska källor
http://mitsloan.mit.edu/
http://www.docs.fce.unsw.edu.au/
http://www.simon.rochester.edu/faculty
http://www.bus.lsu.edu/academics


 
Fek D, Redovisning i tid och rum Martin Bengtsson 860902
Examinationsuppgift 1 Henrik Björklund 860422
Fredrik Larsson 860202
 
Capital Market Research

Vi har i detta arbete valt att läsa artiklar och böcker som berör relationen mellan redovisning
och aktieprisutveckling. Vi tar upp punkter som vi anser vara intressanta och diskuterar kring
olika forskningsresultat inom kapitalmarknader. En stor del av litteraturen behandlar den
effektiva marknadshypotesen som en central punkt inom CMR.
Marknadseffektivitet
En effektiv marknad definieras av en marknad där aktiepriser helt och hållet reflekterar all
tillgänglig information. I och med att alla investerare delar samma information är det därmed
inte möjligt att långsiktigt kunna slå aktiemarknaden.1
I artikeln ”Capital markets research in accounting” skriver Kothari om relationen mellan
kapitalmarknader och finansiella rapporter, och kommenterar på den forskning som gjorts
inom området. Denna forskning behandlar olika ämnen inom CMR såsom fundamentala
analyser, test av marknadseffektivitet och prognoser från analytiker. En stor del av forskning
inom CMR är fokuserat på den effektiva marknadshypotesen, och många har kommit fram till
att marknaden är ineffektiv. Detta anser Kothari till stor del bero på att bristfällig utformning
av datainsamling och bristfälliga teorier kring beteende. Han påpekar att bevis på att
marknaden är effektiv skulle kunna framgå om studierna tog hänsyn till detta. Efter allt fler
bevis på att marknaden är ineffektiv har forskningen påverkats genom att gå från att studera
kortsiktiga aktieprisutvecklingar på 70-och 80-talet till att studera långsiktiga
aktieprisutvecklingar.2
Kothari ser bevisen mot en effektiv marknad som störande, medan Lee i sin artikel tycker att
bevisen som Kothari funnit kan ses som uppmuntrande. Han anser att olösta frågor och
problem inom kapitalmarknadsforskningen är det som kan driva forskningen vidare. Lee ser
hellre att forskare fokusera mer på hur, när och varför priser på värdepapper justeras beroende
på information, än att anta att marknads effektivitet finns. En stor anledning till att många
människor tror på en effektiv marknad är enligt Lee att det handlar om en tro på arbitrage.
Han skriver att vi tror marknaden är effektiv, eftersom att vi tror att arbitrage krafter ständigt
är i arbete. Om det finns en viss del värde relevant information som inte ingår i värdepapprets
pris, så kommer det alltid att finnas starka ekonomiska incitament att avslöja dessa. Som ett
resultat av dessa arbitrage styrkor kommer priset justera tills det till fullo återspeglar
informationen, vilket innebär en effektiv marknad. Lee skriver vidare att enskilda aktörer i
ekonomin kan bete sig irrationellt, men att marknaden förväntar sig att arbitrage krafter
kommer hålla priserna i linje. Vidare anser Lee att tron på effekten av denna mekanism är en
hörnsten i modern finansiell ekonomi.3

Enligt Lee så är marknadspriser uppbyggda av ett kontinuerligt flöde av information eller


rykten och antydningar och falska signaler. Dessa signaler reagerar individer olika på och så
                                                            
1
 S.P. Kothari, Capital markets research in accounting, 2001 
2
 S.P. Kothari, Capital markets research in accounting, 2001 
3
Charles M.C. Lee, Market efficiency and accounting research: a discussion of ‘capital market research in
accounting’ by S.P. Kothari, 2001
 
Fek D, Redovisning i tid och rum Martin Bengtsson 860902
Examinationsuppgift 1 Henrik Björklund 860422
Fredrik Larsson 860202
 
småningom, genom trial and error, så slutförs prissättningen och visar hur marknaden
påverkades av en viss informationssignal. Men vid den tiden har många nya signaler kommit,
vilket orsakar ny turbulens. Marknaden är alltså i ett kontinuerligt tillstånd av anpassning.4

Samband mellan redovisning och aktieprisutveckling


Undersökningar har gjorts där man frågat investerare om de över huvud taget läser finansiella
rapporter och även undersökningar där man frågat om vikten av hur av olika typer av
investeringsinformation har gjorts. Enligt dessa undersökningar framgår det att endast hälften
av investerarna läser finansiella rapporter. Detta resultat kan dock vara missvisande med tanke
på att många investerare litar på att analytiker har bearbetat den finansiella informationen. I
studier som siktar på att mäta vikten av olika typer av investeringsinformation framgår det att
finansiella rapporter rankas som mycket viktigt, dock inte den viktigaste faktorn. Detta beror
till stor del av den tidsfördröjning som uppstår efter finansiella rapporter, alltså att finansiella
rapporter speglar gammal information. Istället rankas information som är mer aktuell som
viktigare faktorer, exempel på sådana är pressmeddelanden eller rapporter om produkter och
marknader.5
Att finansiella rapporter kan påverka aktieprisets utveckling framgår av exemplet som
Fröystein Gjesdal tar upp sin artikel ”The case of VIP Scandinavia”. I detta fall hade företaget
VIP Scandinavia gett en missvisande redovisning genom bland annat uppköp och dumpning
av dåliga resultat i koncernägda bolag. Aktiepriset blåstes upp och Gjesdal fann ett samband
mellan redovisningsrapporterna och förändringar i aktiekursen. Det går dock inte att utesluta
att andra faktorer också spelade in, men om inte annat så tyder det på att redovisningen kan
påverka aktiekursen.6
Vad gäller relationen mellan aktiepriser och finansiella rapporter menar Kothari att det finns
tydliga bevis på att marknaden under- eller överreagerar på informationen i finansiella
rapporter, och att aktiepriset långsamt anpassar sig till informationen efter en viss tid. Detta är
ett tecken på att marknaden är ineffektiv, eftersom aktiepriset inte reflekterar utgiven
information. Med hjälp av fundamental analys kan man därmed i en ineffektiv marknad uppnå
en hög avkastning på sina investeringar då man kan hitta under- eller övervärderade aktier.7
En aspekt som gör den fundamentala analysen problematisk är att företag kan på många sätt
påverka sina balans-och resultaträkningar till sin egen fördel genom exempelvis olika
värderingar av tillgångar, genom att skjuta upp kostnader för produktutveckling eller genom
bokslutsdispositioner. Detta gör det svårt att kunna sätta rätt värdering på ett företag och
samtidigt blir jämförelsen mellan företag genom fundamental analys svår eftersom man inte
kan se de bakomliggande värderingarna. Forskare inom detta ämne har flera synpunkter på
hur redovisningen bör utföras för att ge en mer rättvisande bild av företaget och för att
underlätta tolkningen av finansiella rapporter för investerare.

                                                            
4
Charles M.C. Lee, Market efficiency and accounting research: a discussion of ‘capital market research in
accounting’ by S.P. Kothari, 2001
5
Wolk, Dodd och Rozycki, Accounting Theory, 7:e upplagan, 2007, sid. 245-246
6
Frøystein Gjesdal, The case of VIP Scandinavia, 1999
7
  S.P. Kothari, Capital markets research in accounting, 2001 
Fek D, Redovisning i tid och rum Martin Bengtsson 860902
Examinationsuppgift 1 Henrik Björklund 860422
Fredrik Larsson 860202
 
Hur bör redovisningen anpassa sig till marknaden?
Lee menar i sin artikel att man borde tillämpa ett mer lättanvändligt upplägg inom
redovisningen, för att enklare förstå informationen. Genom forskning borde man fokusera på
att redovisa relevant information för användaren. Genom att tillämpa de här förbättringarna
tror Lee att man kan öka marknadseffektiviteten.8
Både Lee och Kothari förespråkar för att man skall göra utförliga värderingar av
redovisningen som förhoppningsvis skulle leda till större förståelse för prissättningar och öka
effektiviteten.
I artikeln "Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital
market research" beskriver Landsman hur "fair value" påverkar finansmarknaden och
investerarna. Meningen med artikeln är att se hur "fair value" kan användas eller vilket nytta
den ger för investerarna.9
Definitionen på "fair value" enligt FASB är: Priset man får för att sälja en tillgång eller som
betalas för att överföra en skuld i en ordnad transaktion mellan aktörer på mätningsdagen.
Denna metod syftar alltså till att ge tillgångar ett objektivt värde genom att ta med flera
relevanta faktorer i värderingen. Enligt Securities and Exchange skulle implementering av
”fair value” inom redovisningen innebära att komplexiteten i finansiella rapporer skulle
minska, och investerare skulle lättare kunna förstå värderingar av olika tillgångar hos företag
då dessa skulle använda sig av ett standardiserat sätt att värdera sina tillgångar. Detta skulle
dock vara problematiskt då det finns vissa tillgångar, exempelvis ostandardiserade derivat,
som är svåra att värdera och det finns ingen clearing-central som gör daglig avräkning av
sådana derivat, till skillnad från standardiserade derivat. Det gör det dessutom svårt för
investerare och förvaltningsmyndigheter. Alla tillgångar går alltså inte att redovisa till verkligt
värde, utan måste estimeras till ett potentiellt marknadspris, vilket alltså kan vara
problematiskt.10
Forskningsresultatet tyder på att avslöjad och igenkänd "fair value" är lärorik för investerare,
men att kvaliteten på informationen påverkas av mängden mätfel och information från
uppskattningar av ledning och externa värderingsmän.

                                                            
8
 Charles M.C. Lee, Market efficiency and accounting research: a discussion of ‘capital market research in
accounting’ by S.P. Kothari, 2001
 
9
 Wayne R. Landsman, Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital market
research, 2007
 
10
Wayne R. Landsman, Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital
market research, 2007
Fek D, Redovisning i tid och rum Martin Bengtsson 860902
Examinationsuppgift 1 Henrik Björklund 860422
Fredrik Larsson 860202
 
Egna diskussioner
Efter att ha läst flera artiklar och inom ämnet samt våra egna erfarenheter av aktiehandel tror
vi att redovisningsinformation i många fall påverkar aktiekurser. Hur mycket redovisningen
påverkar aktiekursens utveckling är väldigt svårt att veta, vilket framgår av flera av artiklarna.
Att redovisningen hos olika företag kan se olika ut och att de använder olika
värderingsmodeller gör det dock svårare för investerare att värdera ett företag. Företag kan via
sina finansiella rapporter skicka signaler till investerare som gör att företaget ser bättre ut än
vad det är genom olika redovisningstekniker. Exempelvis kan företag justera sitt resultat
genom att värdera tillgångar på olika sätt, skjuta upp kostnader för produktutveckling eller
genom bokslutsdispositioner.
Med denna problematik i åtanke kan man fundera på hur man skall gå tillväga för att få bättre
mätresultat och en mer rättvisande bild av det verkliga värdet. Implementering av en fair
value-princip skulle kunna vara en möjlighet, men enligt studier så kan redovisningen ändå bli
missvisande på grund av mätfel eller felaktig information. Det skulle kunna underlätta
läsandet av finansiella rapporter för investerare, men problemet att vissa tillgångar inte går att
värdera till verkligt värde kvarstår. Det är svårt att få en objektiv bild när det publiceras
finansiell information på så många olika sätt som det gör i dagsläget. Att olika företag
redovisar på olika sätt försvårar för investerare att få en rättvisande bild av företag. Vi delar
åsikterna hos författarna till de artiklarna vi läst att redovisningen bör utvecklas vad gäller
värderingar och ha ett mer lättanvändligt upplägg.
En aspekt som inte framgår av artiklarna är att vi tror att finansiella rapporters inflytande på
aktiepriset skiljer sig från olika typer av företag. Exempelvis tror vi att finansiella rapporter
har en mindre betydelse av värderingen av aktiekursen för t.ex. nystartade företag som riktar
in sig på forskning och utveckling. För ett sådant företag som exempelvis arbetar för att få
fram en medicin, så tror vi att aktiekursen till betydligt större del påverkas av
pressmeddelanden och rapporter berörande forskningens framgång än finansiella rapporter.
Att företaget redovisar ett sämre resultat i en finansiell rapport än vid ett tidigare tillfälle
behöver inte påverka aktiekursen negativt om investerarna har en stark tro på företagets
framtid.
ÖREBRO UNIVERSITET
Handelshögskolan
Externredovisning i tid och rum, 15 hp
Examinationsuppgift 1

Den effektiva marknadshypotesen


- en sanning med modifikation?

Lärare:
Stig Andersson
Hans Englund

Författare:
Lisa Fredriksson, 851104
Annelie Jansson, 690209
1.1 Syfte med examinationsuppgiften

Syftet med denna examinationsuppgift är att ge en kort introduktion till


kapitalmarknadsansatsen och den effektiva marknadshypotesen. Vi kommer att redogöra för
vad hypotesen innebär och ge en kort genomgång av forskningens utvecklingen inom
området. I nästa steg kommer vi att använda oss av en nyligen skriven artikel som berör den
effektiva marknadshypotesen och den globala finanskrisen, för att sedan använda detta som
diskussionsunderlag.

1.2 Kapitalmarknadsansatsen

Kapitalmarknadsansatsen behandlar förhållandet mellan kapitalmarknaden och finansiell


information (Kothari, 2001). Ansatsen har sitt ursprung från den induktiva forskningen, vilket
innebär att utgångspunkten är undersökningar. Genom att undersöka och analysera den data
som framkommer, kan slutsatser dras som kan antas gälla för hela populationen. (Wolk et al,
2008) En grundläggande utgångspunkt inom kapitalmarknadsansatsen är att priset på
börsnoterade aktier justeras i och med att ny information tillkommer. Detta kallas för den
effektiva marknadshypotesen och denna har sedan dess att den introducerades inom
forskningssfären varit ett omdiskuteras ämne. (Kothari, 2001)

1.3 Den effektiva marknadshypotesen

Den effektiva marknadshypotesen har sitt ursprung från början av 1900-talet då Bachlier
publicerade teoretiska artiklar inom området. År 1937 publicerade Cowles empirisk forskning
för hypotesen men det stora genombrottet för området dröjde tills efter 1965 då allt fler
forskare började intressera sig för området. (Yongxin, 2009) Den effektiva
marknadshypotesen innebär att priset på aktier reflekterar all tillgänglig information och
denna reflektion kan antingen ske omedelbar eller successivt. Detta sker genom att den
tillgängliga informationen påverkar de förväntade framtida kassaflödena, vilket i sin tur
påverkar det pris som rationella investerare är beredda att betala. (Wolk et al, 2008) 1967
publicerade Harry Roberts sin artikel om den effektiva marknadshypotesen och delade in den
effektiva marknadshypotesen i tre olika kategorier:
1. Svaga formen – aktiepriserna återspeglar fullt ut all historisk information.
2. Medelstarka formen – aktiepriserna återspeglar all offentlig tillgänglig information.
3. Starka formen - aktiepriserna återspeglar all information, både offentlig och intern.

1970 redovisade Eugene Fama sin forskning och pekade på att om priset fullt ut reflekterar
den tillgängliga informationen så är marknaden effektiv. Därefter har flera forskare inom
ekonomi bevisat den generella ansatsen för marknadseffektivitet; om investerare är rationella
så kommer de att utvärdera information på ett rationellt sätt och därmed fatta de beslut som är
optimala. Om det finns investerare på marknaden som agerar på ett icke rationellt sätt
kommer deras beslut att vara slumpmässiga och oförutsägbara. Dessa beteenden från de icke
rationella investerarna kommer till slut att ta ut varandra och påverkar därför inte priset. Även
om en icke rationell investerare kan visa på vissa beteendemönster så kommer marknadens
arbitrageaffärer att kompensera påverkan på priset. (Yongxin, 2009)

1
1.4 The global financial crisis and the efficient market hypothesis: what have we
learned?

År 2009 publicerade Ray Ball artikeln ”The global financial crisis and the efficient market
hypothesis: what have we learned?”. Artikeln berör den effektiva marknadshypotesen som
huvudområde och använder den globala finanskrisen som hjälpmedel i många lägen. Den
stora delen av artikeln är en argumentation för den effektiva marknadshypotesens praktiska
användbarhet och Ball visar på flera områden där hypotesen inte är anpassad efter de
situationer som gäller i empiriska förhållanden. (Ball, 2009)

Ett av de områden Ball tar upp är att en teori enbart är en teori. Från empiriska
undersökningar framkommer fakta eller undersökningsdata som teorin inte kan förklara. Ball
menar på att ingen teori kan eller borde helt och hållet styra våra tankar och handlingar. Detta
leder till att de som förlitar sig och tar teorierna för litterärt, troligtvis kommer att få andra
resultat än de förväntade. Ball menar vidare på att det inte finns någon teori som kan förklara
allt men att den effektiva marknadshypotesen ändå är en teori som många tillämpar.
Anledningen är att många är beredda att acceptera avvikelser som kan uppstå om teorin ändå
kan anses som det bästa och mest användbara alternativet för att förklara och förutspå hur
vissa situationer kommer att fortskrida. (Ball, 2009)

En annan begränsning med teorin är att den inte innehåller eller är beroende av utbudssidan av
informationsutbudet. Med detta menas att den inte gör någon skillnad mellan om
informationen kommer från redovisningsrapporter, uttalanden från företagsledningen, statlig
offentlig statistik, hur pålitlig informationen är, hur mycket information som finns tillgänglig,
hur kontinuerlig informationen är och så vidare. Teorin är med andra ord inte kapabel att
urskilja de skillnader som finns i utbudet av information. (Ball, 2009)

En annan skillnad i jämförelse mellan idag och för 40 år sedan då teorin hade sitt genombrott,
är den stabilitet som råder för aktiepriser. Förr i tiden låg aktiepriserna på en mer stabil nivå
till skillnad från idag. Ett bra exempel som bevisar detta är den globala finanskrisen som har
visat på snabba prisförändringar. Snabba fluktuationer i aktiepriser leder till att det inte går att
ta in och förlita sig på information som det gick att göra förr i tiden. Ball visar detta med
följande exempel (Ball, 2009):
”Då kunde investerare vakna upp på morgonen och läsa de senaste analyserna i
tidningen och agera utefter detta. Idag är det inte längre möjligt att förlita sig på
analyserna på detta sätt eftersom priserna har så pass snabb förändringstakt.”

Detta skulle kunna ses som en förklaring till varför den effektiva marknadshypotesen var mer
lämpad att tillämpa empirisk för 40 år sedan än vad den är idag.

Ball anser att den effektiva marknadshypotesen ger en simplifierad version av marknaden och
att den därför inte är tillämpningsbar i full utsträckning i empiriska undersökningar. Ett annat
problemområde som teorin besitter är att den tar för givet att information har samma
betydelse för alla investerare. I verkligenheten är situationen annorlunda och investerare har
både olika information och övertygelser som kan variera stort. (Ball, 2009)

I och med Eugene Famas forskning förändrades vårt sätt att se på den finansiella marknaden.
Precis som andra viktiga insikter är inte Famas forskning en komplett representation av hur
marknaden beter sig. Det har visat sig att den effektiva marknadenshypotesen ses som

2
varaktig och att det kommer att fortsätta så, trots de oundvikliga och uppenbara begränsningar
som teorin innebär. (Ball, 2009)

1.5 Den effektiva marknadshypotesen – en sanning med modifikation?

Den effektiva marknadshypotesen fick sitt genombrott på mitten av 1960-talet och har allt
sedan dess varit ett omdiskuterat ämne. Det finns många förespråkare för teorin men också
minst lika många som kritiserar och som anser att teorin saknar vissa aspekter, vilket gör att
teorin inte är användbar fullt ut i verkligheten. Med hjälp av artikeln skriven av Ball 2009
följer nedan våra egna tankar och ståndpunkter om den effektiva marknadshypotesen.

Den effektiva marknadshypotesens primära användningsgrupp är investerare och kreditgivare.


I verkligheten är en del av investerarna ”småsparare” som till stor del saknar den kunskap som
de professionella investerare som teorin avser besitter. Detta leder till att ”småspararna” inte
kan anses som rationella beslutsfattare eftersom de inte har kunskapen för att tillgodogöra sig
den tillgängliga informationen som en professionell investerare har. En annan skillnad mellan
”småsparare” och de professionella investerarna är att småspararna inte har samma möjlighet
till att hålla sig uppdaterade och bearbeta information, eftersom de oftast inte kan lägga ner
flera timmar varje dag på detta. Professionell investerare har detta som arbete och att
uppdatera och bearbeta information ingår därför i arbetsvardagen. Detta är en stor skillnad
som gör att de professionella investerarna kan agera snabbare och fatta rätt beslut i fler lägen.

”Småsparares” kunskapsbrist i jämförelse med de professionella kan även leda till att de inte
kan förstå och använda informationen på ett effektivt sätt. Det kan till exempel vara svårt för
dem att tolka en vanlig årsredovisning och att få fram de viktigaste aspekterna ur denna för att
bedöma hur de framtida kassaflödena kommer att bli. Vi tror även att ”småspararna” tar till
sig den information som är lättast att få tillgång till och att det leder till att de inte får en
fullständig bild av företag som de investerar i. Det är även lätt att misstolka information och
dra felaktiga slutsatser om det finns kunskapsbrist.

Det finns många argument för att den effektiva marknadshypotesen inte kan anses passa alla
typer av investerare. Däremot är det troligt att en stor del av investerarna är professionella och
att hypotesen därför kanske inte påverkas i så stor utsträckning av att det finns irrationella
”småspararna” i praktiken. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför teorin ändå
används i så stor utsträckning för att förklara empiriska undersökningar. Vi tror dock att
”småspararna” har betydelse både teoretiskt och empirisk och att modellen därför missar en
viktig faktor när den riktar sig till professionella investerare.

Den effektiva marknadshypotesen utgår ifrån rationella beslutsfattare, till skillnad från andra
typer av skolor som exempelvis behavioral finance. Behavioral finance anser att det är
psykologiska faktorer som styr aktörernas bedömningar och beslut på aktiemarknaden. (Bondt
el al, 2008) Detta innebär att prissättningen på marknaden inte kommer att utföras rationellt
eftersom en del investerare kommer att påverkas av dessa psykologiska faktorer, vilket leder
till irrationella beslut. Att teorin saknar dessa psykologiska effekter som kan förklara varför
vissa investerare agerar irrationellt i en del situationer, ser vi som en förklaring till varför
teorin inte kan tillämpas fullt ut i verkligheten. Vi tror att många av marknadsaktörernas
personliga åsikter reflekterar de val de gör på aktiemarknaden, vilket inte kan förklaras med
hjälp av den effektiva marknadshypotesen.

3
Flera forskare inom kapitalmarknadsansatsen medger att det är svårt att genomföra forskning.
Inom den effektiva marknadshypotesen är det många faktorer som påverkar utfallet och det
kan vara svårt att avgöra vilka faktorer som påverkar, hur mycket dessa påverkar och exakt
vid vilken tidpunkt. Trots detta har hypotesen fått stort genomslag och många forskare är
positiva till dess användbarhet i empiriska undersökningar. En intressant fråga är varför
hypotesen inte har ifrågasatts mer. Detta är ett område som ifrågasattes av Ball och han menar
att anledningen till varför den effektiva marknadshypotesen används så pass mycket är på
grund av brist på alternativa teorier som ger en bättre förklaringar.

Det finns forskare som har försökt att förklara hur marknaden fungerar med andra teorier men
inte heller de har lyckats förklara varför marknaden agerar på ett visst sätt fullt ut. I dagens
läge är ändå den effektiva marknadshypotesen som visar hur marknaden fungerar på ett
relativt korrekt sätt, i jämförelse med de andra teorierna som inte kan påvisa detta. Vi tror att
det finns många teorier som försöker finna och påvisa en rätt lösning men det finns ingen som
gör det fullt ut. Det finns med andra ord ingen teori som är överlägset bäst. Däremot kan vi
anse att den effektiva marknadshypotesen kan ge en hyfsad förklaring som kan tänkas gälla
för den empirirska forskningen. Så länge ingen annan forskning kan påvisa detta, kommer den
effektiva marknadshypotesen att finnas kvar. Vi ställer oss tveksamma till att det i framtiden
kommer att framkomma en teori som är överlägset bäst. Vi tror att det snarare gäller att utgå
från en teori som fungerar hyfsat, för att sedan ta hjälp av andra teorier för att förklara
avvikelser.

Ett annat intressant diskussionsområde som Ball tar upp är bristen på uppdelning av
information. En del av informationen som investerare får tillgång till är säkerligen mer
värdefull än annan och viss information kanske till exempel inte är pålitlig. I teorin görs ingen
uppdelning av olika former av information utan information behandlas på likartat sätt trots
detta. En redovisningsrapport kan till exempel vara otillförlitlig på grund av att ledningen har
valt vissa redovisningsstrategier som ger en bättre bild av företaget än vad som egentligen
gäller. Detta som kallas för positiv accounting theory kan försvåra bedömningen av företaget
och framförallt att göra jämförelser med andra företag. Även här tror vi att det framförallt är
gruppen ”småsparare” som drabbas av detta.

Ett annat exempel som visar att information kan ha olika betydelser är delårsrapporter. En
delårsrapport kan visa på resultat i en helt annan riktning än en slutfast årsredovisning.
Företags utdelning kan till exempel skifta mycket från vad som antyds i en delårsrapport från
det som slutligen fastställs. Det är svårt att avgöra om och hur starkt marknaden påverkas av
delårsrapporten jämfört med den påverkan som årsredovisningen har.

Ett annat möjligt sätt att ”manipulera” med redovisningsinformationen kan vara att företag
väljer att ge en hög utdelning ett år för att lura marknaden att tro att företaget är solid och
starkt, i syfte att höja aktiepriset. I själva verket kan det vara så att företaget inte alls är solid
och starkt och att företaget istället har valt att ta resurser från bolagets egna kapital. Detta kan
vara svårt för en ”småsparare” att förstå och utläsa av redovisningsrapporterna.

Vi tror att den effektiva marknadshypotesen kan ge en god approximation i goda ekonomiska
tider, då det är relativt lätt att förutspå trender och det inte förekommer stora fluktuationer i
aktiepriserna. När det väl är sämre ekonomiska tider blir det svårare att förutspå framtiden och
teorin får därför svårt att hänga med i svängningarna. Den globala finanskrisen är ett bra
exempel på att teorin inte är lämpad när det förekommer alltför stora fluktuationer. En viktig
lärdom från den globala finanskrisen är att världen är mer komplex än vad många tror och vad

4
många modeller och teorier visar på. En annan intressant fråga är hur teorin tar hänsyn till
konkurser. Egentligen borde inte konkurser förekomma enligt teorin, eftersom en konkurs i
teorin innebär att aktiepriset (nuvärdet av de förväntade framtida kassaflödena) är noll. Det
finns med andra ord mycket som inte kan förklaras med hjälp av den effektiva
marknadshypotesen.

Den effektiva marknadshypotesen saknar som framgår ovan många faktorer för att fullt ut
kunna tillämpas praktiskt. En faktor som teorin inte tar hänsyn till är olika former av
transaktionskostnader och att dessa kan variera stort från land till land och från investerare till
investerare. En annan viktig aspekt är de olikheter i skatt som varierar mycket från land till
land. I Sverige har vi exempelvis 30 procent i kapitalskatt och i jämförelse med Frankrike
som inte har någon kapitalvinstbeskattning, blir det en stor skillnad. Vid beräkningen av
nuvärdet av de förväntade framtida kassaflödena måste självfallet nuvärdet beräknas efter
skatt. Den effektiva marknadshypotesen tar inte hänsyn till skatt, vilket innebär att den inte
speglar en rättvis bild av verkligheten.

Trots att den effektiva marknadshypotesen inte tar hänsyn till fler faktorer som har inverkan i
förhållandet mellan aktiepriser och information, används teorin av många som anser att den
ger en god approximation. Frågan är om användningen var större förr i tiden och om vi kan
lita på att teorin fortfarande ger en god approximation. Det vi har sett i de forskningsrapporter
vi studerat är att allt fler har ställt sig kritiska till teorin de senaste åren. Detta skulle kunna ses
som ett tecken på att den förändring som skett i världen sedan teorins tillkomst, har fått
forskare att omvärdera teorin. Externa händelser som exempelvis den globala finanskrisen och
terrorattacken den 11 september är sådana händelser som teorin inte kan förklara. Det vi tror
är att världen påverkas oftare och i högre grad av sådana externa faktorer som de ovan
nämnda och att detta har lett att teorins begränsning fått större genomslag på senare tid.

En fråga är om vi någonsin kommer att hitta någon teori som kan appliceras fullt ut inom
detta område. Vi tror inte att det kommer att ske. Världen är hela tiden föränderlig och
kommer att utsättas för nya prövningar som troligtvis inte kommer att kunna förklaras av den
existerande teorin vid det tillfället. Vår slutsats om den effektiva marknadshypotesen är att
den kan ge en god approximation i många lägen då marknaden inte påvisar stora
fluktuationer. Men den effektiva marknadshypotesen är trots det en sanning med
modifikation.

5
2. Källförteckning

Ball, R. (2009). ”The global financial crisis and the efficient market hypothesis: what have we
learnd?”. Journal of applied corporate finance 21:4. 8-16.

Bondt, W., Muradoglu, G., Shefrin, H. and Staikouras, S. (2008). ”Behavioral finance: quo
vadis?”. Journal of applied finance 18:2. 7-21.

Kothari, S.P. (2001). “Capital markets research in accounting”. Journal of accounting and
economics 31. 105-231.

Roberts, H. (1967). ”Statistical versus clinical predictiomn of the stock market”. Journal of
finance 22. 182-201.

Wolk, H., Dodd, J. och Rozycki, J. (2008). Accounting theory – Conceptual issues in a
political and economic environment. Thousand Oaks: Sage Publications, Inc.

Yongxin, L. (2009). ”Discussion on trend to efficient market hypothesis of securities and


futures market”. 2009 International Conference on Information Management, Innovation
Management and Industrial Engineerin 3. 149-152.

6
Örebro Universitet
Handelshögskolan
Företagsekonomi avancerad nivå
Externredovisning i tid och rum, 15 hp

 
Hans Englund och Stig Andersson
HT-10, 100916

 
 
 
 
Critical Accounting 
 

Emelie Andersson Wissing 870916


Maximina Bonilla Hedlund 771127
Soma Mirza 840716
Innehållsförteckning

1. Inledning................................................................................................................................. 1

2. Kritisk redovisning ................................................................................................................. 1

2.1 “Critical accounting and the labour of accountants” ........................................................ 1

2.2 ”The contours of critical accounting” .............................................................................. 2

3. Diskussion/reflektion ............................................................................................................. 3

4. Slutsats ................................................................................................................................... 4

Källförteckning........................................................................................................................... 5
1. Inledning
I denna PM kommer forskningsinriktningen critical accounting att behandlas med hjälp av
vetenskapliga artiklar inom området som undersöks och analyseras. Det görs en jämförelse
och en fördjupad analys av två olika studier inom området critical accounting (kritisk
redovisning) utgivna olika år, för att se hur sättet att se på kritisk redovisning har utvecklats
genom åren. Databasen elin@örebro har använts, med sökordet ”critical accounting” för att få
fram de vetenskapliga artiklarna. Vilket gav oss två artiklar dels en från 1996 och en från
2010, det vill säga en tidsskillnad på 14 år. Vad kan ha hänt på forskningsfronten inom kritisk
redovisning på 14 år? Vi börjar med att beskriva lite kort vad kritisk redovisning är och hur
det har framkommit samt en redogörelse för vad de valda artiklarna handlar om, vilket senare
mynnar ut i en diskussion med reflektioner runt kritisk redovisning.

2. Kritisk redovisning
Enligt Wolk et. al. (2008) har den kritiska redovisningen en roll att döma konflikter mellan
företag och sociala kretsar, vilket exempelvis kan vara varumärke, konsumenter och
allmänheten i stort. Kritisk redovisning har utvecklats ur två andra områden public interest
accounting och social accounting vilka utvecklades på 1960-talet. Den kritiska redovisningen
är dock bredare än dessa två. Eftersom vi tolkar vår egen verklighet och att fullständig
objektivitet och neutralitet inte går att uppnå finns det kritiska redovisare som tror att det ska
gå att lösa stora sociala problem med hjälp av kritisk redovisning. Kritisk redovisning handlar
om en historisk förklaring och inte så mycket om matematiska och statistiska modeller. (Wolk
et. al. 2008).

2.1 “Critical accounting and the labour of accountants”

I denna artikel tar författarna upp att den kritiska redovisningen kompletterar de studier som
gjorts inom akademin/universitetsvärlden i studier om redovisning. Detta har ökat de aspekter
inom redovisning som är icke-tekniska såsom historia, politik, filosofi och sociologi. Här tror
författarna på att den kritiska redovisningen och dess litteratur kommer att växa genom både
teori och insikter från empiriska studier. (Roslender, 1996).

Författarna menar att den litteratur som finns inom kritisk redovisning inte lyfter fram
redovisaren som en stark spelare, det vill säga som en expert som finner utmaningar med
hjälp av sina färdigheter. När det gäller den kritiska redovisningen anser författarna att arbetet
inte har lyckats med att visa den relevans som finns för dem som arbetar med redovisning.
Självmedvetenheten ska ökas hos redovisarna med hjälp av den kritiska redovisningen. Fokus
inom den kritiska redovisningen är på tänkande istället för själva sättet att konstruera
redovisningen på. Kritisk redovisning är en reflekterande bild av teori och praktik inom olika
delar av redovisning, vilket ska ge en bättre praxis för redovisning. (Roslender, 1996).

Författarna kommer fram till att det är viktigt att arbeta fram förbättrade redovisningssystem
för att öka bidraget och den sociala ordningen. Redovisningen ska även bidra till förståelse av

1
begreppet strategisk ledning samt konkurrensfördelar. En annan punkt som framhävs är hur
politiken samt den sociala rättvisan avspeglas. Att politiken har sin egen påverkan men
samtidigt påverkar sociala aspekter. Artikeln framhäver vikten av kunskap samt kompetens
för att erhålla en professionell arbetskraft. Det kritiska i detta sammanhang är att nå ut utanför
akademin samt ge en övertygande forskningsanalys av samtida frågor som utgör grunden för
en bredare dialog med det civila samhället. (Roslender, 1996).

2.2 ”The contours of critical accounting”

I denna artikel ges exempel på hur kritisk redovisning utvecklats med utgångspunkt från
tidigare forskning inom området critical accounting. Författarna tar upp att det är viktigt att
förstå rollen som redovisare och den ”expertkunskap” som krävs. De metoder som främst
används inom kritisk redovisning är fallstudier, arkiveringsarbete, analyser och etnografiska
studier. Här används både teori och metod med en mångfald. Författarna lyfter fram en studie
av Haynes (2010) där denne kommit fram till att historisk forskning ökar kunskapen om dess
komplexitet, vilket i sin tur ökar det metodiska antalet i kritisk redovisning. Vad som
rekommenderas till dem som håller på med kritisk redovisning är att se det som en metod att
förbättra den sociala rättvisan. (Carter och Toms 2010).

Det finns ett avsnitt i artikeln som handlar om hur den kritiska redovisningen kan göras
betydelsefull. Då artikeln har som utgångspunkt att redogöra och granska tidigare studier
inom området har förståelsen för kunskap och politik använts, vilket även symboliserar den
kritiska redovisningen. Författarna tar upp att den roll som redovisningen har i samhället kan
undersökas och bli förstådd genom både kritiska och socialt framåtsträvande sätt. Det finns en
stark likhet mellan den kritiska redovisningen och sociologins utmaningar. Detta gör följande
frågor för vem finns sociologin? och för vad finns sociologin? även applicerbart på den
kritiska redovisningen. Det civila samhället ska kunna ha användning av den kritiska
redovisningen genom att analyser och undersökningar blir övertygande och beskriver samtida
problem, det vill säga att inte endast använda sig av kritisk redovisning inom akademin.
(Carter och Toms 2010).

Redovisningen ska inte endast ses som en mängd tekniker eller organisatoriska aspekter, utan
även ta hänsyn till den samhällsteori som finns och som i sin tur påverkar redovisningen.
Carter och Toms (2010) antyder att främjandet av positiva förändringar inom institutioner för
redovisning samt för samhället bör vara resultatet av kritisk redovisning. Redovisningen
kommer i detta fall att innebära en utveckling av strategier för att se till att främst använda
sina kunskaper, erfarenheter samt begåvningar. Målet bör i allmänhet vara att redovisare ska
utveckla ett ”bättre” redovisningssystem vilket ska syfta till att ge ett positivt bidrag till att
främja frigörelsen inom sociologin. (Carter och Toms, 2010).

2
3. Diskussion/reflektion
Wolk et. al. (2008) beskriver att människan tolkar sin egen verklighet och att fullständig
objektivitet och neutralitet inte går att uppnå, det finns kritiska redovisare som tror att det ska
gå att lösa stora samhälleliga problem. Redovisningsprojektet omfattar de sedan länge
etablerade mål som inte bara söker att förstå världen, utan även ändra den (Roslender, 1996).
Idag, liksom i andra tider, spelar redovisningen en stor roll i samhället detta på grund av
ständiga förändringar och globalisering. Redovisningen måste förnyas och strategier förändras
för att ange en ny värld och ett nytt koncept i enlighet med de krav som globalisering och den
ekonomiska utvecklingen innebär, vilket är nödvändigt för att följa med i utvecklingen. Att
använda sig av strategi som konkurrensmedel på marknaden är något som stöts på i många
sammanhang inom marknadsföringen. Detta samspelar med redovisningen i och med att detta
påverkar redovisningsfaktorer i sig. Med en bra strategi kan ett företag slå ut sina
konkurrenter vilket kan leda till att företaget överlever marknaden.

Carter och Toms (2010) menar att den kritiska redovisningen ska användas till att få den
sociala rättvisan förbättrad. Vilket även Roslender (1996) lyfter fram då denne menar att
redovisningssystem måste förbättras för att även den sociala delen ska förbättras. Det är alltså
viktigt att ha ett kritiskt tänkande när det gäller redovisning och där är den sociala delen i oss
människor som spelar en stor roll. Företag ska inte ses som en bubbla, där de endast arbetar i
sin egna lilla värld och inte bryr sig om omvärlden utan hänsyn ska tas till de intressenter som
finns kopplade till företaget. Detta för att på bästa sätt möjliggöra för företaget att utvecklas så
bra som möjligt. Hur allmänheten uppfattar företaget är viktigt för att dels kunna få framtida
kunder och även få nuvarande kunder att stanna kvar, vilket kräver en god kontakt mellan
företaget och kunden. Hur företaget eller dess varumärke marknadsförs på marknaden är en
del i den sociala biten för företaget. Den kritiska redovisningen ger företag en möjlighet att
förbättra sin ställning på marknaden då de med hjälp av sociologin kan visa sina starka sidor.

Den kritiska redovisningen handlar om förståelsen om kunskap och politik (Carter och Toms,
2010). Roslender (1996) beskriver att den kritiska redovisningen har ökat de icke-tekniska
avseendena inom redovisning såsom politik och sociologi. I båda artiklarna tas alltså samma
idéer upp om vad som återspeglar vad kritisk redovisning innebär. Det är inte den rent
matematiska förståelsen som är i fokus inom den kritiska redovisningen utan det som finns
runtomkring, såsom förståelse för hur människor fungerar och tänker i olika situationer.
Roslender (1996) beskriver exempelvis att den kritiska redovisningen innebär en förståelse för
redovisningen istället för en förklaring av hur den är uppbyggd.

Ett sätt att använda sig av den kritiska redovisningen är att öka självmedvetenheten hos dem
som arbetar med redovisning (Roslender, 1996). Även samhället i stort ska kunna ha
användning av den kritiska redovisningen där samtida problem behandlas (Carter och Toms,
2010). Om redovisarna är mer själmedvetna i sitt arbete med redovisning kan även samhället
ha användning av redovisningen. Det skulle kunna vara på det sättet att arbetet med
redovisningen skedde på ett automatiserat sätt utan några som helst värderingar, men vad
skulle då hända med förståelsen för varför saker görs som de gör. För att öka förståelsen är
det viktigt att beakta samtiden och dess problem samt att människans handlingar utgår från
tänkandet. Med andra ord är värderingar av olika slag mycket viktigt för ett företag, vilket ger
mer djup i förståelsen för redovisningen.

3
Redovisningen kan enligt Carter och Toms (2010) bli förstådd med hjälp av sociala och
kritiska synsätt. Vilket även Roslender (1996) anser vara viktigt, där denne tar upp att teori
och praktik tillsammans kan ge en bättre praxis av redovisning. Även dessa argument styrker
människans inblandning i redovisningen. Sociologin och människans kritiska synsätt kan
bidra med mycket till redovisningen som gör att den utvecklas till en redovisning som blir
mer och mer användbar. I artikeln skriven av Carter och Toms (2010) kommer de fram till att
den kritiska redovisningen i mångt och mycket liknar sociologin, vilket framgår i båda
artiklarna, och att sociologin spelar en stor roll i den kritiska redovisningen. Det skulle annars
bli som att stå och stampa på samma ställe om hänsyn inte togs till sociologin. Med kritisk
redovisning utvecklas redovisningsområdet samt ger en ökad förståelse för vad den innebär.

4. Slutsats
Enligt artiklarna ska förståelsen för varför redovisningen ser ut som den gör även styra upp
samhället mer rättvist vilket i vissa avseenden kan vara lite svårt. Hur staten än tar ställning så
finns det alltid någon grupp individer i samhället som känner sig orättvist behandlade,
exempelvis hur beskattningssystemet är uppbyggt. Det kanske inte går att få ett samhälle och
dess ekonomi att vara helt rättvist i allas bemärkelse, men det går att förbättra redovisningen
så att den går mot ett mer rättvist sätt att fungera.

Att förstå redovisning i sig är mycket viktigt för att kunna förstå användningen av den i
samhället och även förstå samhällets tillvaro. Med detta menar vi att politiken styrs av
redovisningen i sig. Finns det ingen förståelse för redovisningen drabbas samhället samt dess
individer negativt i och med att staten har ett begränsat kapital att röra sig med. På så sätt
berörs den sociala aspekten, hur politiken påverkar individer i frågan om hur rättvist samhället
kan styras upp till att vara. Med andra ord är kunskap och politik viktiga aspekter i den
kritiska redovisningen.

De två artiklar som vi behandlat berör området kritisk redovisning på två olika sätt men båda
artiklarna lyfter fram vikten av strategi, kunskap samt kompetensens roll. Under en period på
14 år har forskningen inom kritisk redovisning utvecklats från kritik i själva redovisningen
samt förståelse kring redovisningen genom att beröra historien till att idag lyfta fram kritiken i
faktorer som påverkar redovisningen samt förståelse för påverkan från samhället. Gällande
sociologin har den haft stor betydelse för den kritiska redovisningens utveckling genom årens
lopp. Det ger ett mer djup i förståelsen av hur redovisningen fungerar och används.

4
Källförteckning
Carter, Chris och Toms, Steve (2010). The contours of critical accounting. Critical
Perspectives on Accounting, nr. 21 s. 171-182

Roslender, Robin (1996). Critical accounting and the labour of accountants. Critical
Perspectives on Accounting, nr. 7 s. 461-484.

Wolk, Harry I. och Dodd James L. och Rozycki Jon J. (2008). Accounting Theory – Conceptual
Issues in a Political and Economic Environment. Thousand Oaks: Sage Publications. Sjunde
upplagan.

5
Extern redovisning, I tid och rum 

Ann‐Catrin Edström & Irene Soron 

Examinationsuppgift 1 Agentteori 
1.1 InIedning 

I syfte att uppnå målet med denna första examinationsuppgift om att få fördjupad förståelse 
för olika forskningsinriktningar inom redovisningsteori, har vi valt att se närmare på Agency 
Theory . På svenska används benämningen agentteori.

Arbetet är upplagt med en inledande del som redogör för den aktuella kurslitteraturens 
(Wolk et al., 2008) syn på agentteori. Sedan följer en genomgång av två vetenskapliga 
artiklar samt våra reflektioner.

1.2 Agentteori enligt kurslitteraturen 

Om den klassiska redovisningsteorin kan sägas ha sin grund i att redovisningens 
huvudsakliga syfte är prediktion så kan man inom forskningen se andra inriktningar, såsom 
agentteorin, som i större grad lägger fokus på accountability och stewardship (Föreläsning, 
H. Englund, 2010‐09‐09). Ett första steg mot förståelse av teorin är att vara klar över vad 
syftet egentligen innebär, vad innebär accountability och stewardship? Generellt kan sägas 
att det som åsyftas är det ansvar som följer med en viss position att förvalta något som 
tillhör någon annan (stewardship) och att förvaltaren sedan kan hållas ansvarig för sitt sätt 
att utföra uppdraget (accountability) (Ibid.). Agentteorin behandlar förhållandet mellan 
agenten, exempelvis företagsledaren, och principalen, som i detta enkla exempel utgörs av 
ägaren till företaget. Ansvarsskyldigheten mellan parterna bygger på det ”kontrakt” som 
föreligger och som förbinder dem till varandra. Företaget är den givna knutpunkten för 
parternas relation. (Wolk et al., 2008)

Behovet av att betrakta detta förhållande mellan agent och principal föreligger därför att det 
inom agentteorin görs ett antagande om att det alltid finns en intressekonflikt mellan 
parterna. Alla antas handla utifrån egenintresse, varmed målen för parterna inte 
nödvändigtvis sammanfaller. Därmed finns behovet av kontrollsystem, varav redovisningen 
är en, som ska verka för att på ett objektivt sätt låta principalen följa agentens 
förehavanden. (Ibid.)

Kostnaden för olika styr‐ och kontrollsystem, så som upprättandet av redovisningsrapporter 
och revision av dessa, är en viktig del i agentteorin. Ofta är relationen mellan agenten och 
principalen knuten till redovisningen i form av att ersättningsanspråk grundas på exempelvis 
resultatet. Hur villkoren för dessa ersättningar utformas är ett viktigt kontroll‐ och 
styrmedel, då agenten kan tänkas påverka redovisningens utformning i syfte att kortsiktigt 
gynna sig själv på principalens bekostnad. Det kan även uppkomma situationer när agenten 
förändrar sitt beteende, så kallad moralisk risk, exempelvis påverkar aktiekursen efter att ha 
erhållit option på aktier. Företaget är den givna knutpunkten för parternas relation. (Ibid.)
Kritik som har riktats mot agentteori är att antagandet om att alla handlar utifrån 
egenintresse kan påverka agenten och bli en självuppfyllande profetia samt att teorin inte 
beaktar de sociala nätverkens komplexitet. (Ibid.) En viss anpassning av teorin till en allt mer 
komplex verklighet, både vad gäller den yttre omvärlden och den inre strukturen av 
företaget, anser andra författare har skett, se vidare under kapitel 1.4.

Den ovan beskrivna bilden av agentteori är tagen från aktuell kurslitteratur (Wolk et al., 
2008) och får anses vara väldigt översiktlig. Frågan man kan ställa sig är huruvida bilden 
framstår som likartad om man läser andra forskares framställning av vad agentteori är?

1.3 Artikeln ”Agency Theory: An Assessment and Review” 

Kathleen M. Eisenhardt har skrivit artikeln ” Agency Theory: An Assessment and Review”. 
Hon beskriver agentteorins område såsom varande det som behandlar relationen mellan en 
principal och en agent som är delaktiga i ett gemensamt projekt men som har olika mål och 
är i olika hög grad riskbenägna. Just detta är intressant att riskbenägenheten lyfts fram så 
mycket tydligare än i kurslitteraturen. Eisenhardt menar att agentteorin behandlar två 
problem inom agent‐principalförhållandet, dels det som benämns ”agentproblemet” som 
består av den ovan beskrivna intressekonflikten mellan parterna samt svårigheten att 
kontrollera hur agenten sköter sitt uppdrag, och dels ”riskproblemet”. 

Riskproblematiken grundas i att agenten och principalen har olika preferenser vid 
risktagande, att människor är olika riskbenägna till sin natur. Det agentteorin behandlar är 
på vilket sätt det går att påverka riskbenägenheten, hur kan principalen styra agenten i detta 
avseende? Eisenhardt menar att resultatrelaterade ersättningsanspråk och verifierbarhet 
gynnar principalens möjlighet att tygla agentens opportunism och riskbenägenhet. Detta 
sker genom att då ersättningsanspråket är knutet till resultatet gynnas båda parter, och 
därigenom uppkommer ökad kongruens mellan parternas mål. Likaså blir målbilden mer 
samstämd när principalen har information och agentens förehavanden kan verifieras. Även 
det faktum att agenten är medveten om principalens insyn dämpar agentens 
riskbenägenhet. (Eisenhardt, 1989) 

Vår reflektion: De grundläggande antaganden som agentteorin vilar på ter sig märkligt 
självklara för läsaren. Att människans natur är sådan att egenintresse är en drivkraft för de 
flesta och att benägenheten att bejaka detta intresse dämpas av vetskapen om att man 
granskas torde vara uppenbart för de flesta av oss. Kanske kan agentteorins grundbultar 
betraktas ur perspektivet att världen är uppdelad i olika ”sfärer”, och att vi alla lever i olika 
sådana sociala sfärer beroende på om vi befinner oss i rollen som exempelvis familjemedlem 
eller som vårt yrkesverksamma jag? I den privata sfären kan det tänkas att medvetenheten 
om hur människan fungerar är stor, medan det i den yrkesverksamma kanske finns en 
föreställning om att man handlar utifrån ett större sammanhang som grundas i lojalitet mot 
företaget där man arbetar? Detta leder till att det blir viktigt att tydliggöra det faktum att 
människan drivs av egenintresse så att principalen vid utformandet av kontrakt med agenten 
ska komma ihåg att vrida på perspektivet och se avtalsvillkoren med agentens ögon. Genom 
att byta perspektiv blir principalen medveten om på vilket sätt avtalet kan ge agenten 
möjlighet att gynna sig själv. Utgår principalen från att agenten, medvetet eller omedvetet, 
kommer att verka för en utveckling som gynnar denne, så blir det också lättare att förutse 
var målbilderna kan glida isär. Utifrån den kunskapen kan principalen verka för att styra 
agenten genom avtalets utformande, tydlighet kring förvaltningsuppdragets innebörd och 
möjlighet till uppföljning och kontroll. Den viktigaste styrfunktionen torde vara att göra 
parterna medvetna om problematiken. 

Eisenhardt beskriver att agentteorin har utvecklats i två grenar, dels den positivistiska 
agentteorin och dels den som benämns som principal‐agent forskning. De har en gemensam 
grund med de antaganden som har beskrivits ovan. Grenarna skiljer sig i huvudsak åt genom 
att den positivistiska delen inriktar sig på att identifiera de situationer där agenten kan 
tänkas vilja handla utifrån sitt egenintresse och vilka olika styrfunktioner, eller 
förvaltningsmekanismer, som står till buds för att förhindra att så sker. Principal‐agentteorin 
å sin sida är uppbyggd kring logisk härledning och matematiska bevis kring vilket av 
styrfunktionerna som är det mest effektiva. (Eisenhardt, 1989) Det kan tänkas att den förra 
är lättare att tillgodogöra sig och att den därmed har fått mest spridning. Eisenhardt själv är 
organisationsteoretiker men har användning av den positivistiska agentteorin inom sitt 
ämnesområde (Ibid.).

1.4 Artikeln Agency Theory and Uncertainty in Organizations: An Evaluation 

Den andra artikeln som vi har studerat heter ”Agency Theory and Uncertainty in 
Organizations: An Evaluation” skriven av V. Nilakant och Hayagreeva Rao. De beskriver 
agentteorin på så vis att problem i organisationer uppstår när principalen överlämnar 
uppgifter till agenten eftersom denne varken har tid eller förmåga att göra uppgiften själv. 
Som ett resultat av detta har agenten möjlighet att framställa information felaktigt och 
använda resurser för sin egen personliga vinning. Principalen har därför ett behov att 
kontrollera agenten alternativt förmå denne att samarbeta genom att utforma stimulerande 
resultatsystem. Agenten kan också vara motiverad att bygga en relation och binda sig till 
principalen för att förhindra kontroll. Uppgiften för organisationsuppföljning är att skapa en 
effektiv struktur i agentförhållandet så att kostnader för kontroll, bygga relationer etc. 
minimeras. (Nilakant & Rao, 1994) 

Vår reflektion: Detta är grunden i agentteorin och det diskuteras även i kurslitteraturen, där 
nämner man revisionen som ett sätt för principalen att ha kontroll på agenten. I artikeln 
skriver författarna att agenten kan vara motiverad att binda sig till principalen för att 
förhindra kontroll. Där kan diskuteras varför agenten gör så och hur det skulle gå till? Om vi 
återgår till revisionen som kurslitteraturen nämner så kan man tänka sig att agenten vill 
undvika att revisorerna hittar något felaktig i redovisningen. Detta skulle kunna innebära 
tätare kontroller upprättade av principalen och agenten utför därför sin uppgift så bra som 
möjligt och hoppas i förlängningen på att detta ska ge den största personliga vinningen.

I artikeln skriver författarna att det finns två grenar av agentteori. Den ena kallas positivistisk 
agentteori och fokuserar på problemet med separationen av ägandet från kontrollen och 
framhåller hur chefer disciplineras genom stimulerande resultatsystem, den externa 
arbetsmarknaden och kapitalmarknaden. Den andra grenen kallas principal‐agent teorin och 
denna forskning tar ägande och allokering av bolag för givet och koncentrerar sig på 
utformningen av redan upprättade anställningskontrakt och informationssystem. (ibid.)  

Vår reflektion: I kurslitteraturen delas inte agentteorin upp på detta sätt men det förklaras 
att teorin uppkom som ett resultat av separationen mellan chefer och ägarnas intresse och 
då syftar man alltså till den positivistiska agentteorin. I litteraturen nämns att chefer vill 
maximera sin egen vinning därför är det viktigt med stimulerande resultatsystem. Den 
externa arbetsmarknaden och kapitalmarknaden är också viktiga faktorer. En chef som inte 
är nöjd med sin nuvarande anställning (och resultatsystem) kan se sig om efter något annat 
om kapitalmarknaden är stark och det därför finns många arbeten att välja mellan.

Två typer av problem är speciellt relevanta. Det ena är ”agentproblemet” som uppkommer 
från motstridiga mål hos agenten och principalen och från svårigheter involverade i att 
verifiera agentens beteende. Det andra problemet är ”riskproblemet” vilket uppkommer vid 
olika attityder till risk hos agenten och principalen. Fokus i denna teori ligger hos kontraktet 
mellan principalen och agenten och på vilket sätt kontraktet kan göras så effektivt som 
möjligt ur principalens synsätt. (Nilakant & Rao, 1994) 

Vår reflektion: Kurslitteraturen lägger inte samma fokus på kontraktet även om 
undermeningen är densamma. De menar att chefer troligtvis kommer att använda sig av 
metoder som ökar inkomsterna och bonusen, man nämner även att agentteorin intresserar 
sig för kostnader för kontroll av agenten. Det som inte behandlas i kurslitteraturen är att 
agenten och principalen har olika attityder till risk. 

För att fastställa det mest effektiva kontraktet gör principal‐agentteorin vissa antaganden 
om människor, organisationer och information. Det antas att agenter och principaler 
kommer att agera i sitt eget intresse för att maximera sin egen välfärd. Man antar även att 
man kan köpa information om agenten genom kontrollsystem. I skenet av dessa antagen 
försöker agentteorin definiera hur kontraktet bör utformas för att minimera kostnaderna för 
kontroll, motivation samt kostnaderna för att säkerställa agentens engagemang. Principal‐
agentteoretiker preciserar kontrakt med utgångspunkt i en formell modell i vilken agenten 
väljer en nivå av engagemang som tillsammans med ett yttre slumpmässigt element 
bestämmer resultatet. Agenten får betalt och principalen kan glädja sig åt resultatet. 
Modellen som benämns ”formella agentmodellen” är uppbyggd på följande vis: (ibid.)

Utdelningen är betecknad X och nivån av engagemang hos agenten som a och det 
slumpmässiga elementet som t. Förhållandet av agentens engagemang, värdet på resultatet 
och realisationen av den slumpmässiga variabeln ges av en funktion X.

x=X(a, t)

Modellen visar att resultatet är en funktion av agentens engagemang och det slumpmässiga 
elementet, som antas vara både oförutsägbart och okontrollerbart. (ibid.)

I artikeln beskriver författarna att litteraturen inom området undersöker hur den 
grundläggande agentmodellen kan användas för att utforma optimala kompensationsavtal i 
organisationer. Det antas generellt att principalen är risk neutral och att agenten har en 
motvilja till risker. Två troliga scenarion diskuteras. Det optimala kontraktet mellan 
principalen och agenten vid förhållanden med ofullständig information har visat sig vara 
olika från det optimala kontraktet vid förhållanden då man har fullständig information. Detta 
har lett till ett bästa och ett näst‐bästa kontrakt. Det bästa kontraktet är likartat ett 
lönekontrakt och det näst‐bästa kontraktet baserar agentens kompensation på resultatet. 
Förlusten av effektivitet är sammankopplad med att agenten får bära en större risk. (ibid.)
Vår reflektion: Här har principalen ett svårt val att göra mellan att välja ett bästa eller nästa‐
bästa kontrakt. Det känns som artikelförfattarna här utgår ifrån agentens synpunkt. Det som 
kallas näst‐bästa kontraktet där agentens kompensations beror på resultatet borde vara det 
optimala för principalen eftersom detta borde ge agenten större anledning att prestera än i 
ett bästa kontrakt. Kontraktet bör dock vara tydligt utformat så att agenten vet exakt vad 
som förväntas av denne. Nackdelen med ett näst‐bästa kontrakt är troligtvis att det saknas 
fullständig information om agenten och dennes kommande uppdrag och att det därför är 
svårt att upprätta ett optimalt kontrakt för principalen.

Det finns få utvärderingar av principal‐agent teorins utformning av kontrakt som en teori av 
prestationsresultat för att minska osäkerheten i organisationer. Resultatosäkerhet i ett agent 
förhållande är förknippat med tre olika faktorer: 

1. Moralisk risk: agenten lägger ner mindre möda än optimalt.  
2. Ogynnsamt urval: agenten lägger ner möda på fel saker.
3. Sakers tillstånd: vilket är utom kontroll för både principalen och agenten. 

Detta skapar osäkerhet om resultatet. För att basera osäkerheten på agentens ansträngning, 
typ och sakers natur förbiser agentteorin två andra betydelsefulla källor till osäkerhet inför 
resultatet. För det första, förhållandet mellan agentens ansträngning och resultatet kan vara 
obetydligt utan att ta hänsyn till sakers natur. För det andra, agent förhållanden där det finns 
flera principaler och/eller agenter kan målsättningskonflikter bland principaler och/eller 
agenterna resultera i osäkerhet inför resultatet. (Nilakant & Rao, 1994)

Vår reflektion: Detta är en ny dimension av osäkerhet som inte behandlas i kurslitteraturen. 
De tre faktorerna förknippade med osäkerhet är dock egentligen bara en uppdelning av det 
som diskuterats tidigare, att det antas att agenten kan agera för att maximera sin egen nytta 
vilket inte alltid maximerar principalens nytta. Att det kan finnas en målsättningskonflikt 
mellan flera principaler är däremot något nytt som gör det ännu svårare att formulera ett 
optimalt kontrakt med agenten då det blir otydligt för agenten vad denne bör prestera. 
Tanken att fler parter är inblandade speglar troligen dagens verklighet bättre då 
kontaktytorna både inom företaget men även gentemot omvärlden blivit allt fler och mer 
komplexa till sin natur. Detta gäller såväl ägarstruktur, ledning som alla kontakter utåt. 

Artikeln diskuterar även kompensationens roll vilket även kurslitteraturen tar upp. Chefer 
beter sig inte som en principal i en hierarki och har därför få incitament för att strukturera 
ett effektivt belöningssystem. Ekonomiska modeller för kompensation antar att en större 
prestation kräver en större ansträngning. Observationer har däremot visat en svag länk 
mellan ersättning och prestation. Författarna frågar sig varför det är så? Företag har svårt att 
kontrollera och belöna prestationer och ett avancerat belöningssystem innebär också höga 
kostnader för företagen. Att basera kompensationen enbart på resultatet är inte heller helt 
tillfredsställande eftersom resultatet kan vara svårt att härleda till en eller några individer. 
Chefer ger därför ofta likartad prestationsutvärdering till alla sina underordnade. Detta 
minimerar behovet att lägga resurser på kontroller. (ibid.)

Vår reflektion: En intressant aspekt här är att cheferna inte är motiverade att strukturera ett 
effektivt belöningssystem, alltså måste riktlinjer till sådana system komma högre upp ifrån. 
Det gör det svårt att utforma ett belöningssystem för individen då ledningen (principalerna) 
oftast bara har en övergripande bild av företaget. Principalerna måste då utforma ett 
belöningssystem för cheferna där det ingår att de i sin tur ska utforma ett belöningssystem 
för de underordnade för att få hela företaget att prestera tillfredsställande. Det är inte heller 
bra om de anställda uppfattar det som att deras prestation inte spelar någon roll för deras 
belöning då det kan skapa omotiverade anställda. Prestationsutvärderingen bör vara så 
individuell som möjligt för att göra de anställda motiverade. Artikel nämner att forskning 
visat en svag länk mellan ersättning och prestation och detta beror troligtvis på just detta att 
prestationsutvärderingen oftast är likartad för ett antal anställda. Företagen har därför inte 
resurser för att ta fram eller kunskap om vilka anställda som presterar bäst och sedermera 
borde få en högre kompensation. 

Källförteckning:

Dodd, J, Rozycki, J & Wolk, H, (2008), ”Accounting Theory – Conceptual Issues in a


Political Enviroment”, Sage Publications, Thousand oaks.

Eisenhardt, K, (1989), “Agency Theory: An Assessment and Review”, The Academy of


Management Review, Vol. 14, No. 11. S 57-74.

Nilakant, V & Rao, H, (1994), “Agency Theory and Uncertainty in Organisations: An


Evaluation” , Organization Studies, Vol. 15, Is. 5. S 649-667.
Örebro universitet, Handelshögskolan

Företagsekonomi, Avancerad nivå

Externredovisning i tid och rum

Lärare: Hans Englund & Stig Andersson

Conceptual Framework

Joziane Chamy, 860128

Patricia Hanouch, 880723


Conceptual Framework

FASB, Financial Accounting Standards Board, är en amerikansk organisation som har


utvecklat Conceptual Framework i ett försök att utforma en standardinställning inom
redovisning.1 I artikeln ”Financial Accounting Series” definieras FASB som en organisation
vars primära syfte är att utveckla god redovisningssed genom att etablera
redovisningsstandarder för finansiell redovisning och rapportering.2

Conceptual Framework är tänkt att omfatta ett sammanhängande system av likartade mål och
grundprinciper för att skapa enhetliga redovisningsstandarder för finansiella
redovisningsrapporter. Målet med Conceptual Framework är att förena världens
redovisningsstandarder till en enda gemensam redovisningsstandard där man kan samarbeta
utan komplikationer. Att ha samma grund där man pratar samma språk, underlättar
problemlösningar bland samarbetspartners.3

Till skillnad från den klassiska redovisningsteorin så fokuserar Conceptual Framework på vad
och vem redovisningsrapporterna ska finnas till för och bildar därmed en vägledning i
redovisningsfrågor.4

Fördelar med Conceptual Framework

Idag arbetar FASB hårt för att få så många skolor som möjligt att föra in Conceptual
Framework i läroplanen för ekonomiutbildningarna, då de anser att Conceptual Framework är
ett nödvändigt villkor för fastställandet av redovisningsstandarder. Enligt FASB är
Conceptual Framework viktigt för att ge eleverna en grund att snabbt kunna anpassa sig till
förändringar inom finansiell redovisnings- och skatteregler.5

I artikeln diskuterade flera redovisningsprofessorer som är medlemmar i FASB fördelarna


med Conceptual Framework och hur det syftar till att ge en grund för kommunikation samt en
gemensam redovisningsstandard. En del av mötet handlade om att diskutera Conceptual
Frameworks roll att bidra till bättre kommunikation och effektivare beslutsfattande inom
finansiella rapporteringar. Under mötets gång diskuterades även förståelsen av befintliga och
framtida redovisningsstandarder samt dess betydelse för internationella standarder. I artikeln
nämns även att man till slut kom överens om att Conceptual Frameworks huvudsakliga syfte
är att skapa en gemensam grund som hjälper företagen att lösa olika redovisningsproblem på
ett effektivt sätt.6

                                                            
1
Wolk, Harry I. & James L. Dodd & John J. Rozycki 2008/ 7th ed.Accounting Theory: Conceptual Issues in a Political and
Economic Enviroment. Thousand Oaks : Sage Publications. S. 65-66
2
http://www.fasb.org/cs/ContentServer?c=Document_C&pagename=FASB%2FDocument_C%2FDocumentPage&cid=1218
220177542, 100909
3
Wolk, Harry I. & James L. Dodd & John J. Rozycki 2008/ 7th ed.Accounting Theory: Conceptual Issues in a Political and
Economic Enviroment. Thousand Oaks : Sage Publications. S. 185-186
4
Föreläsning 3 med Stig Andersson, 100903
5
http://www.fasb.org/cs/ContentServer?c=Document_C&pagename=FASB%2FDocument_C%2FDocumentPage&cid=1218
220177542, 100909
6
Ibid, 100909 
Noggrannheten och disciplinen som följer med Conceptual Framework resulterar i en mer
konsekvent och mer precis slutredovisning. Skulle det trots allt uppstå problem med
redovisningen, så kan man motivera resonemangen bakom det och lösa eventuella problem
genom att hänvisa till relevanta principer inom Conceptual Framework.7

Professorerna ansåg det även vara viktigt att förstå sig på Conceptual Framework när man vill
påverka samarbetspartnern i redovisningsfrågor eftersom man talar ett och samma
redovisningsspråk. Conceptual Framework är inte bara viktigt i det enskilda företaget, utan
det är även viktigt ur ett globalt perspektiv. Att ha gemensamma standarder och
överenskommelser internationellt sett är nödvändigt för att underlätta kommunikationen och
förståelsen mellan aktörer från olika länder, bakgrunder, kulturer och branscher. Att ha ett
gemensamt språk är nödvändigt för att kunna lösa problem som uppstår vid internationella
relationer. Professorerna diskuterar även vikten vid Conceptual Framework och menade att
utan den så skulle beslutsfattandet bli godtyckligt och det skulle med största sannolikhet
baseras på ens egna synpunkter på standarder och bli mer personlig8

Nackdelar med Conceptual Framework

I artikeln ” Resolving Accounting Issues Without a Conceptual Framework” tar man upp
nackdelar med att använda Conceptual Framework vid lösning av redovisningsproblem.

Författarna anser att FASB inte kan utveckla en Conceptual Framework för redovisning som
kan hantera antalet växande finansiella rapporter då de kräver stor uppmärksamhet. De anser
istället att problemen bör hanteras på ett mer resultatinriktat sätt, genom detaljerade regler och
nya metoder. Detta synsätt saknades när FASB utarbetade Conceptual Framework. De
menade att organisationen ägnade en större del av sina resurser åt att utveckla ett Conceptual
Framework för redovisning och mindre ansträngning för att försöka lösa enskilda detaljerade
problem.9

I artikeln nämns vidare att innan alla är överens om ett fundamentalt ramverk som fungerar
för alla, så bör FASB undvika att ge ut sådana redovisningsstandarder vars begrepp skiljer sig
avsevärt från våra befintliga och allmänt accepterade grundläggande begrepp. Författarna
anser även att en redovisningsstandard inte skulle lösa våra nuvarande problem med tanke på
att de ständigt ändrade yttre faktorerna, som bland annat ändrade lagar, påverkar våra krav på
redovisningen. En annan faktor till varför Conceptual Framework inte skulle kunna användas
globalt är att dem yttre faktorerna har olika inverkan i olika länder.10

                                                            
7
Ibid, 100910
8
Ibid, 100910
9
http://proquest.umi.com/pqdlink?Ver=1&Exp=09-14-2015&FMT=7&DID=88586991&RQT=309, 100913 
10
Ibid, 100913
Reflektioner

Efter att fördjupat oss i Conceptual Framework och sett det ur två olika parters synvinklar så
anser vi att det finns både för- och nackdelar med projektet. Eftersom det ännu inte är
färdigställt så kunde vi inte bilda oss en riktig enhetlig uppfattning av Conceptual
Frameworks eventuella framgångar, med tanke på att flera viktiga beståndsdelar saknas.11

Som tidigare nämnts så är FASB: s syfte att utveckla en gemensam god redovisningssed i
utformandet av internationella redovisningsstandarder. Vi anser dock att definitionen av god
redovisningssed kan variera mellan olika länder, branscher och företagsstorlek. Varje land har
redovisningsprinciper som är anpassade efter landets behov och regelverk, därför anses
exempelvis USA: s redovisningssed inte vara lämplig för ett legalt årsbokslut i Sverige.12

Med Conceptual Framework vill man förena världens redovisningsstandarder till en


gemensam standard, men vi anser att det förmodligen inte går att upprätta en enda standard
som tillfredställer de olika användarnas behov och krav. Skälen är att varje land har olika
bakgrunder och kulturer, samt att externa faktorer påverkar länder på olika sätt.

Efter djupa diskussioner inom ämnet utformade vi ett förslag för att underlätta
implementeringen av Conceptual Framework genom att dela in de berörda länderna i tre
kategorier: Länder med likartade förutsättningar, bransch och företagsstorlek. Man bör
anpassa redovisningsstandarderna med lämpade redovisningsseder för varje kategori. Skulle
idén så småningom lyckas så kan FASB sedan gradvis engagera fler länder i de aktuella
kategorierna så att kommunikationen expanderar geografiskt.

FASB:s försök med att införa Conceptual Framework i läroplanen är en bra satsning då
studenterna kan hjälpa FASB att färdigställa ramverket genom nya tankar och synsätt.
Undervisningen om Conceptual Framework kan väcka intresse hos studenterna för vidare
forskning inom ämnet samtidigt som de utvidgar sina kunskaper om förändringar i
redovisningsvärlden.

Efter att ha jämfört och begrundat båda artiklarna så är vi eniga om att nackdelarna överväger
fördelarna vid ett införande av Conceptual Framework. Detta yttrande grundar vi på att man
skulle förstöra årtals arbete och uppdateringar av principer och regelverk som gradvis har
skräddarsytts efter våra krav och behov. Det skulle således leda till att vi förlorar styrkan i
landets bokföringspraxis. Konstaterandet ovan grundas även på att det alltid kommer att
finnas skillnader på vilka redovisningsstandarder som olika länder och förespråkare kommer
att acceptera. Vissa kommer vilja ha det ur ett deskriptivt sätt där man ser det ur hur
någonting ”borde” vara och andra ur ett normativt sätt där man visar hur någonting ”är”.

                                                            
11
 Wolk, Harry I. & James L. Dodd & John J. Rozycki 2008/ 7th ed.Accounting Theory: Conceptual Issues in a Political and
Economic Enviroment. Thousand Oaks : Sage Publications. S. 208 
12
http://www.fi.se/upload/20_Publicerat/30_Sagt_och_utrett/30_Skrivelser/2002/analys_enron_020423.pdf, 100915
Vi anser även att det skulle bli problematiskt att specificera en komplett lista över allas krav
på redovisningen eftersom kraven alltid har en tendens att förändras. En förändring av våra
krav behöver inte nödvändigtvis betyda en förändring av ett annat företags eller lands krav.
Förändringarna kan exempelvis grunda sig i användarnas arbetsmiljö eller utveckling av
kunskapsnivån, vilket kan komma att påverka deras behov.

Avslutningsvis anser vi att införandet av Conceptual Framework inte är lämplig i nutid, då det
krävs mer tid och resurser för att färdigställa metoden, så att den passar alla användare.
Examinationsuppgift 1    Julia Cebe 
    Ena Hadzismajlovic 
    Lena Josefson 

CMR – Capital Market Research

Forskare har försökt förklara och förstå den redovisningshistoriska utvecklingen på olika sätt.
De finns allt ifrån de som intresserat sig för redovisningens ursprung till mer samtida
forskningsansatser, som kapitalmarknadsansatsen och den kritiska redovisningsteorin.
Med denna uppgift vill vi uppnå en fördjupad förståelse av olika sätt att betrakta och studera
externredovisning i syfte att själva kunna följa kunskapsutvecklingen på området. Detta har vi
gjort genom att beröra de olika forskningsinriktningarna som präglar forskningen om den
externa redovisningen. Vi har valt att redogöra för den forskningsinriktning som behandlar
Capital Market Research och gjort en fördjupad analys av några vetenskapliga artiklar skrivna
inom detta område. Dessa har vi hittat i databasen elin@orebro. Arbetet har därefter utmynnat
i våra reflektioner och diskussioner inom området.

Vi har, utifrån föreläsningarna och Accounting Theory av H. Wolk, J. Dodd, J. Rozycki


(2008), uppfattat Capital Market Research som något som ger företagen möjlighet att erbjuda
produkter och tjänster som är användbara för konsumenterna. Riskerna kan minimeras med
hjälp av forskningen vilket i sin tur kan öka vinstmöjligheterna för företagen. Capital Market
Research hjälper bland annat företagen med att mäta vad kunderna tycker om deras tjänster.
På så sätt kan företagen försöka utvecklas och arbeta på ett sätt för att tillfredsställa kunderna.

Perspectives on Recent Capital Market Research

Artikeln ”Perspectives on Recent Capital Market Research” av William H Beaver tar upp fem
olika områden inom Capital Market Research som författaren tycker bidragit mest till vår
kunskap på området. Dessa fem består av market efficiency, research on discretionary
accruals, Feltham-Ohlson modeling, value-relevance research och research on analysts
behavior. Nedan redogör vi för hur författaren till den vetenskapliga artikeln sammanfattat
dessa fem områden.1

Market efficiency
När företag utför redovisningsuppgifter som är tillgängliga för allmänheten kommer följderna
att bli mycket uppskattade och återspeglas i säkerhetspriser. En stor del av styrningen av
finansiella rapporteringar bygger på denna uppfattning. Då investerarna handlar inom en
effektiv marknad kan de förlita sig på priserna, som återspeglar den totala informationen, och
de behöver inte bearbeta all denna information direkt. Investerarna blir förmånstagarna av
denna information även om de inte själva behandlar den. Marknadens effektivitet påverkar
tolkningarna av sambanden mellan säkerhetspriserna och redovisningssiffrorna.2

                                                            
1
W Beaver (2002).
2
W Beaver (2002). 
Examinationsuppgift 1    Julia Cebe 
    Ena Hadzismajlovic 
    Lena Josefson 

Research on discretionary accruals


I godtyckligt beteende ingår frivilliga prognoser, frivillig utlämning av uppgifter, val av
redovisningsmetoder och periodisering. Här fokuseras främst sättet att använda sig av
diskretionära periodiseringar, även om det finns vissa andra sorters diskretionära beteenden.
Det finns två olika motiv till att använda sig av periodiserings-management, nämligen
opportunistiska och signalering. Oftast brukar den förstnämnda ses som något positivt, men
inte den andra. Ibland kan det vara svårt för en forskare att ta reda på den underliggande
orsaken till ett visst motiv i den finansiella informationen och detta kan leda till att denne letar
andra orsaker till varför det ser ut som det gör.3

Feltham-Ohlson modeling
Denna strategi är varken en informationsteori eller en teori om mätning, utan den visar många
viktiga funktioner inom redovisningssystemet. Några av dessa funktioner är bokfört värde,
löner, överskott och fördröjt erkännande. Feltham-Ohlson utformade en teori om
avskrivningar som skiljer mellan överavskrivningar och positivt nettovärde. Ohlson menar att
varje begrepp är relevant i värderingen och påverkar vinsten. Författaren av artikeln påstår att
modellen inte har några krav på redovisningen.4

Value-relevance research
Forskningen har två viktiga egenskaper där den första är att value relevance research kräver
en fördjupad kunskap om redovisningsstandarder och särdragen i de rapporterade siffrorna.
Denna kunskap omfattar de angivna målen för finansiell rapportering, kriterier för
användning, underlag för specifika normer och detaljer om hur man konstruerar
redovisningssiffrorna under en viss standard. Den andra egenskapen är inte en övergripande
fråga. Även om forskningen omfattar händelsestudier så innefattar den även studier som
undersöker sambandet mellan nivåerna av aktiekurser och redovisningsuppgifter.5

Research on analysts behavior


Analytikernas beteende är viktigt för redovisningens forskning eftersom analytikerna är bland
de som mest använder och tolkar redovisningsuppgifter. Deras resultat avspeglas på deras
analys.6

                                                            
3
W Beaver (2002).
4
W Beaver (2002).
5
W Beaver (2002).
6
W Beaver (2002). 
Examinationsuppgift 1    Julia Cebe 
    Ena Hadzismajlovic 
    Lena Josefson 

Market efficiency and accounting research: a discussion of capital market


research in accounting
En annan artikel som behandlar Capital Market Research är “Market efficiency and
accounting research: a discussion of capital market research in accounting’.
I denna beskrivs Capital Market Research inom redovisningen. Författaren nämner att en stor
del av den teori inom Capital Market Research som beskrivs har antagit att processen vid
prisanpassning till den information som finns är omedelbar. Detta antagande har haft ett
enormt inflytande i bland annat hur forskningsresultat tolkas. Denna artikel hävdar även att
prisbildningen är en komplicerad process och förtjänar mer uppmärksamhet. Det som kan
vara ett problem är en naiv syn på marknadens effektivitet. Marknaden ska enligt författaren
ses som en resa som hela tiden förändras och inte som en destination. Marknadspriset är
därför alltid dynamiskt och istället för att se det hela som marknadseffektivitet så föredras,
enligt författaren, frågor som hur, när och varför priset blir effektivt.7

Diskussion/Analys
Om vi jämför den första artikeln med den andra så finns det ganska många likheter i
beskrivningen av vad Capital Market Research är, men även vissa skillnader i främst kritiken
och ämnesfokuseringen inom själva forskningsansatsen. W. Beaver har enligt vår uppfattning
fokuserat mer på bredd än djup när det gäller redogörelsen av Capital Market Research. C.
Lee har i större utsträckning försökt fokusera mer på djupet i denna forskningsansats, i detta
fall fokuseras market efficiency. Beaver förklarar att när företag utför redovisningsuppgifter
som är allmänt tillgängliga kommer de att återspeglas i säkerhetspriser.

Vi har via dessa vetenskapliga artiklar lärt att det finns en koppling mellan
redovisningsrapporterna och den aggregerade marknaden och att dessa påverkar varandra. En
stor del av styrningen av finansiella rapporteringar bygger på denna uppfattning. Då
investerarna handlar inom en effektiv marknad kan de förlita sig på priserna, som återspeglar
den totala informationen, och de behöver inte bearbeta all denna information direkt. Både
Beaver och Lee har förklarat att kopplingen mellan priserna och redovisningsrapporterna inte
alltid återspeglat varandra direkt, utan det kan dröja lite. De skriver dock inte hur
svårbegriplig information kan användas för att återspeglas i priserna. Beaver verkar däremot
inte ha fokuserat lika mycket på själva dynamiken med denna marknadseffektivitet utan
verkar ha en lite mer ”naiv” syn på detta än vad Lee har. Marknaden ska enligt Lee ses som
något föränderligt och inte som en destination. Marknadspriset är därför i pågående rörelse
och istället för att se det hela som marknadseffektivitet så bör man, enligt författaren, fokusera

                                                            
7
C Lee (2001).
Examinationsuppgift 1    Julia Cebe 
    Ena Hadzismajlovic 
    Lena Josefson 

på frågor som hur, när och varför priset blir effektivt.

Vi har även kommit fram till att det svåra med Capital Market Research är att forskare måste
specificera parametrarna och undersökningsdesignen väldigt noggrant. Det finns även en risk
för att andra forskare kan tolka resultaten från tidigare forskning alldeles för brett, vilket i
vissa fall är forskning som inte är applicerbar på hela området.

Beaver påstår att redovisningen inte har några krav i Feltham-Ohlson modellen, vilket vi inte
håller med om eftersom redovisningen regleras av rekommendationer och lagar.
Sammanfattningsvis kan man, utfrån de artiklar vi analyserat, komma fram till att dessa har
likheter i redogörelsen för vad Capital Market Research är. Detta kan kortfattat beskriva som
relationen mellan redovisningrapporterna och den aggregerade marknaden. Den behandlar
bland annat redovisningens betydelse för prissättningen på marknaden. Capital Market
research går främst ut på att marknadspriserna reflekterar all tillgänglig publik information.
Examinationsuppgift 1    Julia Cebe 
    Ena Hadzismajlovic 
    Lena Josefson 

Källförteckning

William H. Beaver, Perspectives on recent capital market research, The Accounting Review;
Apr 2002; 77, 2; ABI/INFORM Global, s. 453-474.

Charles M.C. Lee, Market efficiency and accounting research: a discussion of ‘capital market
research in accounting’ by S.P. Kothari, Journal of Accounting and Economics, 2001; 31, 3-1,
233–253.

Harry I. Wolk, James L. Dodd, John J. Rozycki, Accounting Theory – Conceptual Issues in a
Political and Economic Environment, 2008, uppl. 7, Sage Publications Inc.
Örebro Universitet
Handelshögskolan
Företagsekonomi, Avancerad nivå
Externredovisning i tid och rum
Ht 2010

”Earnings management”
Resultat förvaltning eller resultat manipulering
En studie av forskningen inom området

Sara Fogelberg 801028


Mona Otterborn 720926
1. Vad är earnings management?

Någon vedertagen definition av earnings management kan inte identifieras i tidigare


forskning. Här följer två olika definitioner:

”Earnings management is the active manipulation of accounting results for the


purpose of creating an altered impression of business performance.”
(Mulford & Comiskey, 2002, s. 59)

”Earnings management occurs when managers use judgment in financial


reporting and in structuring transaction to alter financial reports to either
mislead some stakeholders about the underlying economic performance
of the company, or to influence contractual outcomes that depend on
reported accounting numbers.”
(Healy & Wahlen, 1999, s. 368)

Mulford & Comiskey (2002) väljer att inte lägga någon värdering i sin definition av earnings
management. De konstaterar att förfarandet kan vara lagligt så väl som olagligt beroende på
om företaget avviker från redovisningsnormen eller ej. Healy & Wahlen (1999) å andra sidan
tycks anse att earnings management per automatik är negativt i och med att de anser att det är
något företag gör för att förleda intressenter. De skriver vidare att redovisningsreglerna måste
tillåta viss valfrihet för företagen men att denna flexibilitet även öppnar för möjligheten att
använda earnings management. De anser att earnings management är ett verktyg för företagen
att välja redovisningsmetoder som inte ger en rättvisande bild av företaget.

2. Forskning kring earnings management

Enligt Mulford & Comiskey (2002) har tidigare forskning främst behandlat vad earnings
management är och varför det existerar. För att få kunskap om hur forskningen kring earnings
management ser ut i dag har vi studerat tre amerikanska artiklar samt en svensk D-uppsats.
Värt att notera är att samtliga studier är kvantitativa.

2.1 Amerikanska studier

Jiang, Petroni & Wang (2010) har genomfört en studie där de undersöker vem av VD och
ekonomichef (CFO) som har störst inverkan på earnings management. Då det numera är
obligatoriskt i USA att både VD och ekonomichef, genom sitt undertecknande av de
finansiella rapporterna, bekräftar informationen och siffrornas riktighet finner författarna det
motiverat att undersöka vem som har störst inverkan på de rapporterade siffrorna. Studien är
begränsad till stora börsnoterade företag. Författarna konstaterar att om både VD och
ekonomichefen har lön baserad på företagets aktievärde kommer incitamentet vara större för
ekonomichefen att utöva earnings management. Detta beroende på att det är ekonomichefen
som styr upprättandet av de finansiella rapporterna och därmed är den som har störst
möjlighet att påverka resultatet.

I sin undersökning av stora utomstående aktieägare och den eventuella påverkan denna grupp
har på företagsledningens utövande av earnings management konstaterar Guthrie &
Sokolowsky (2010) följande:
• Earnings management är inte nödvändigtvis ett resultat av principal-agent problem.
• Earnings management behöver inte tyda på en svag ledning.
• Resultatet ökas mer vid emissioner där stora utomstående aktieägare är närvarande än
då de inte är det.

I Superstar CEOs konstaterar Malmendier & Tate (2005) att en VD som uppnår ”superstar”
status (genom nationella utmärkelser) kommer att markant ändra sitt beteende och sin
prestation. Efter utmärkelsen tenderar VD:n att minska sin prestation inom företaget vilket
återspeglas av aktieutvecklingen samt företagets räntabilitet på totalt kapital under en
tidsperiod av tre år efter utmärkelsen, dessutom avtar förmågan att möta marknadens
vinstförväntningar. Samtidigt som VD:n i flera fall mottar en högre ersättning från företaget
efter utmärkelsen har de en benägenhet att föredra uppgifter som ger ökade privata fördelar
men i väldigt låg utsträckning bidrar till att företagets samlade värde ökar. En VD som
mottagit en utmärkelse tycks minska sin arbetade tid på företaget till förmån för aktiviteter så
som författande, golfspel och styrelseuppdrag i andra företag. För att behålla sin position och
för att frånvaron inte ska märkas i siffrorna tenderar VD:n att använda earnings management i
större utsträckning än tidigare.

2.2 Svenska studier

Backlund & Dahlöf (2005) undersökte svenska börsbolag för att studera förekomsten av
earnings management. Undersökningen genomfördes med följande hypoteser:

”Hypotes 1: Earnings management förekommer för att undvika förlust.


Hypotes 2: Earnings management förekommer för att undvika resultatminskning.
Hypotes 3: Earnings management förekommer för att överträffa analytikers
förväntningar.”
Backlund & Dahlöf (2005) s. 9f

Genom hypotesprövning kommer författarna fram till att endast hypotes 1 kan styrkas.
Företag använder således earnings management för att undvika förlust. En anledning till detta
resultat tror författarna kan vara att det är mycket viktigare för företag att visa ett positivt
resultat än att överträffa analytikers förväntningar eller att undvika resultatminskningar.

3. Diskussion

Som Mulford & Comiskey (2002) konstaterar har tidigare forskning främst inriktat sig på
frågor rörande earnings managements existens. Dessa studier har främst använt sig av
statistisk analys med stora urval av tillgänglig finansiell information. Författarna konstaterar
att forskningen på området vid denna tidpunkt (början av 2000-talet) är på frammarsch.

Vi kan konstatera att uppsatsen från 2005 (Backlund & Dahlöf) behandlar originalfrågan
gällande earnings managements förekomst och visar således inte på några revolutionerande
nyheter. Detta misstänker vi kan bero på att det är just en uppsats, författad av studenter som
är i början av sin forskningskarriär och som därmed inte har den erfarenhet av forskning som
krävs för att hitta rätt frågeställningar och sökvägar.
De två artiklarna från 2010 fokuserar på frågor kring vem som påverkar earnings management
(VD eller Ekonomichef respektive om ledningen påverkas av stora aktieägare). Här kan vi
således konstatera att forskarna inte längre bekymrar sig om frågan ifall earnings management
förekommer, det är redan ett givet faktum. Vem som påverkar earnings management och
varför de i sin tur eventuellt påverkas av andra faktorer är frågor som nu behandlas i
forskningen.

Den amerikanska studien, som även den är från 2005 (Malmendier & Tate), studerade
beteende hos VD:ar. Trots att författarnas primära intentioner inte var att studera earnings
management var de sedan tidigare medvetna om företeelsen. I och med att de kunde
konstatera att benägenheten att jämna till siffrorna ökade med berömmelsen bekräftar de
förekomsten av earnings management samtidigt som de identifierar ett visst beteende hos de
berömda VD:arna. I studien har författarna jämfört de berömda VD:arna med likvärdiga
VD:ar som inte fått någon utmärkelse och därigenom dragit slutsatser om de berömda
VD:arnas beteenden. Vår fundering är vad som händer om denna forskning skulle kombineras
med de olika aspekterna i artiklarna från 2010. Är de berömda VD:arna i större utsträckning
utsatta för påtryckningar från stora aktieägare? Hur påverkas ekonomichefernas beteende av
att deras chefer får utmärkelser? Blir påtryckningen på ekonomicheferna större för att VD:n
ska behålla sin position? Hur påverkas ekonomichefernas egna incitament för att använda
earnings management? Ökar de när VD:n utnämns?

I strävan att upprätthålla bra siffror kan de ansvariga lockas eller tvingas att överträda gränsen
för vad som är lagligt inom redovisning. Det går att utläsa av litteraturen att definitionen av
vad som är laglig och vad som är olaglig earnings management utgörs av en gråzon och denna
zon efterföljs av en svart zon där allt är olagligt. Det finns en inbyggd flexibilitet i
redovisningsregleringen och det är inte alltid helt enkelt att avgöra om ett företag håller sig
inom gränserna eller ej. I början av denna promemoria visade vi två olika definitioner av
begreppet earnings management. Vi föredrar den definition som Mulford & Comiskey angett.
Anledningen är att den inte innehåller någon värdering, vare sig negativ eller positiv, av
begreppet earnings management (detta förutsatt att man inte lägger en negativ betoning i
”manipulate”). Våra tankar går till en föreläsning på C-kursen där Caisa behandlade ämnet
om redovisningens gråzon och sa att även inom lagliga aspekter kommer redovisning se olika
ut beroende på vem som utför den och de val denne gör. Vi undrar om det finns ett sätt för
lagstiftarna att kringgå detta problem eller måste vi helt enkelt acceptera att det finns en
gråzon. Som exempel kan ges valet mellan FIFO och LIFO; hur skulle det se ut om företagen
enbart fick använda LIFO? Vissa företag t.ex. i länder med hög inflation skulle missgynnas av
en sådan lagreglering då deras kostnader skulle öka markant. Healy & Wahlen (1999)
konstaterar att forskningen dittills inte ställt de frågor som behövs för att kunna ge
lagstiftarna/normsättarna den information de skulle behöva för att minska gråzonen inom
redovisningen. Vad vi har sett i de forskningsresultat vi tagit del av har dessa frågor
fortfarande inte behandlats i någon större utsträckning.

Mulford & Comiskey (2002) tar även upp att earnings management kan fungera som ”inside
information” för intressenter. Vi tror att om intressenterna är medvetna om detta och använder
informationen korrekt kan earnings management kanske vara något bra, men för de som inte
har kunskap att tyda informationen torde det leda till att de hamnar i sämre sits än dem som
tolkar rätt. Då earnings management används på så sätt att det även gynnar intressenterna har
dessa troligen inget att invända, men då de förlorar på agerandet accepteras nog inte
förfarandet. Vidare undrar vi om olika intressentgrupper idag är medvetna om hur företag går
tillväga för att ”justera” siffrorna? Om inte, är då intressenterna en grupp som kommer pusha
för att reglerna skärps? Inom dessa grupper återfinns sannolikt representanter för både de som
vill hålla sig inom gränserna för vad som är lagligt, såväl som de som gärna töjer på reglerna
maximalt i syfte att öka den egna vinningen.

Våra funderingar går även till vad som gör att företagsledare går över hela gråzonen och
hamnar i den svarta? Är det personlig vinning som motiverar eller är det påtryckningar från
någon annan? Kan förväntningar från aktieägarna på att t.ex. VD:n år efter år ska uppvisa
goda resultat bli så stora att de riskerar allt för att uppfylla förväntningarna? Eller är det så att
de som en gång överskridit reglerna och lyckats är de som också fortsätter? Är det samhället
som har drivit fram detta beteende? Är pressen på att lyckas så stor att företagsledningar
tappat känslan för vad som verkligen är rätt och numera gör vad som krävs för att visa
strålande resultat? Eftersom gränsen mellan den odefinierbara gråzonen och det svarta
respektive ”vita” är så svår att känna av vore en fortsatt forskning med utgångspunkt i
beslutsmodellen intressant. En möjlig inriktning på forskningen vore att undersöka vilka som
har benägenhet att gå över gränsen och vilka som töjer gränsen. Hur tänker ledning då
gränsen medvetet passeras? Hur ser beslutsprocessen ut om det finns en sådan?

Sett historiskt på hur redovisningen började med räknesticka för att utvecklas till redovisning i
böcker och fortskrida till där vi är idag kan man undra om det alltid funnits sätt att förbättra
siffrorna på, men att vi idag blivit mer medvetna om vad som sker runt oss. Precis som inom
redovisningsteorin i övrigt har studiet av earnings management ändrats genom åren. De
tidigare studierna tog ingen hänsyn till användarna av redovisningsinformationen utan
studerade så gott som enbart huruvida earnings management existerade och i vilken
utsträckning. När förekomsten konstaterats kunde man gå vidare till att studera beteenden
något Malmendier & Tate (2005) gör i sin studie av berömda VD:ar. Även Jiang, Petroni &
Wang (2010) studerar beteenden hos skapare av redovisning. Guthrie & Sokolowsky (2010)
hade en ansats baserad i agentteorin då de ville studera hur en parts beteende (VD:ns)
påverkas av en annan (stora aktieägare). Det verkar som att forskningen på området överlag
fortfarande är mest intresserad av skaparna av redovisningen och hur de påverkas till att
utnyttja earnings management samt hur de påverkar densamme. Hur användarna påverkas av
de justerade siffrorna tycks vara ett outforskat område. Vi ser en avsaknad av kvalitativa
studier inom området. Visst kan mycket utläsas om företagares och användares beteenden
genom att studera årsredovisningar och aktievärden och relationen dem emellan, men för att
verkligen förstå beteendena och vad som orsakar dem kan det behövas en kvalitativ inriktning
på forskningen.
Källförteckning
 
 
Backlund, S. & Dahlöf, D. (2005) Earnings Management i svenska börsföretag
Företagsekonomiska institutionen: Uppsala universitet

Guthrie, K. & Sokolowsky, J. (2010) Large shareholders and the pressure to manage earnings.
Journal of Corporate Finance. vol. 16, Issue 3, p 302-319

Healy, P.M. & Wahlen, J.M. (1999) A review of the earnings management literature and its
implications for standard setting, Accounting Horizons, vol. 13, Issue 4, p 365-383

Jiang, J., Petroni, K. & Wang, I. (2010) CFOs and CEOs: Who have the most influence on
earnings management?. Journal of Financial Economics. vol. 96, Issue 3, p 513-526.

Malmendier, U. & Tate, G. (2005) Superstar CEOs. Citeseer.

Mulford, C. W. & Comiskey, E. E. (2002) The financial numbers game: detecting creative
accounting practices John Wiley & Sons, Inc : New York