Ekosystem: Havsstrandängar.

AV: Nemo Karlsson Asp, MU1.

Havsstrandängar finns i flertal på Gotland, men kan också förekomma på Ölands kuster, på Sveriges västkust samt ända upp på de norrländska kusterna. Jag kommer att fokusera på de gotländska havsstrandängarna i synnerhet och de i Östersjön i allmänhet. 1. 2. 3. 4. 5. a) Bildandet av en havsstrandäng b) Hur kan en havsstrandäng se ut? Zonering Livet på en havsstrandäng Hotet mot öppna strandängars invånare Källförteckning

1. a) Om jag säger strand så tänker nog många på sandstränder. Sandstränder har i Norden ofta uppkommit genom att inlandsisen har smält; längs isen byggdes formationer upp av sten och grus samt lerpartiklar. De har sedan bearbetats av vind och vågor och blivit till små sandkorn. Även idag så fortsätter bearbetningen av dessa sandstränder. Men havsstrandängar har inte samma historia. De är helt enkelt gamla havsbottnar som genom landhöjningen har hamnat över ytan. De har övergått till fastare mark och innehåller mycket lera och döda, organiska material. Eftersom att det är landhöjningen som påverkar havsstrandängens utbredning mot havet så är det osäkert om havsstrandängarna kommer att växa utåt så mycket under de kommande åren; vattennivåns globala höjning kan säkert jämna ut landhöjningen. b) Det finns två typer av havsstrandängar: betad och obetad. På Gotland finns det ibland kor som betar på havsstrandängar. Det är viktigt för många djurs överlevnad; genom att havsstrandängen i princip blir helt öppen så kan en massa fågelarter häcka under stenarna som finns där. På den havsstrandängen jag brukar vara vid på somrarna, i Mjauviken på Gotland, så är detta påtagligt; fågellivet är väldigt utbrett på den betade och på den obetade är det mindre. På öppna havsstrandängar så brukar man kunna se skonor väldigt tydligt. Det är små sänkor i havsstrandängen, ungefär som små, ofta uttorkade, minisjöar. Eftersom att havsstrandängens mark håller vatten så pass bra kommer vattnet i dessa endast försvinna genom avdunstning och saltet kommer finnas kvar. Kornas bajs bidrar ju självklart till näring, men en sak som verkligen korna påverkar är markskiktet. När korna klampar igenom det övre skiktet i havsstrandängarna så blottas ett undre skikt rikt på salt. Det skapar förutsättningar för att vissa växter ska kunna gro. Den enda växten som korna inte äter upp är strandmalörten. Den skyddar sig genom att smaka illa. Obetade havsstrandängar kännetecknas av högt gräs och att skonorna har växt igen. I Mjauviken så blir gräset lägre ju närmare inåt land man kommer. Men det finns mycket liv här också. Grodor och andra mindre djur som spindlar och ödlor lever väl skyddat nere på marken på grund av det höga gräset. Och varje sommar brukar det alltid vara en och annan fågel som klagar på en när man går ner till vattnet vid den obetade, så det finns fåglar som bygger bon i det höga gräset också. På obetade havsstrandängar har man störst chans att

stöta på sällsynta blommor. Det finns också andra typer av ängar nära havet på Gotland. Strandängarna brukar vara plana med enstaka träd här och var och skiljer sig ifrån havsstrandängarna. Dessa bildades dessutom till mycket stor del av att de var slåttermarker, alltså av direkt mänsklig påverkan. Det som gör Mjauviken till en extra intressant havsstrandäng är att på vintern så står, både på den betade och den obetade, havsvattnet cirka fem decimeter högre än på sommaren. Detta leder till att näringsämnen såsom döda växter och djur flyter långt in i havsstrandängarna. Men skräp har också en tendens att flyta in och det återkommer jag till senare. Även på sommaren så kan vattnets höjd variera mycket; på slutet av sommaren brukar det vara så lågt vatten så att det som brukar vara under vatten (släke, havsväxter, lera) plötsligt är land. 2. Släke är ett gotländskt ord som innebär att blåstång ifrån havet helt enkelt har dött, flutit in mot land och slutligen ligger och ruttnar på strandkanten, ofta halvt under vattnet. Det är släken som ofta ger de gotländska havsstrandängarna sin säregna doft. Men varför förklarar jag släke i en paragraf som ska handla om zonering? Och vad innebär zonering? Om man skulle titta på Mjauviken på ett detaljerat flygfoto så skulle man se ett landskap med tydliga zoner innehållande en dominerande växtart eller jordtyp. Såsom bilden beskriver ser ungefär den nedersta delen av en obetad strandäng ut i Östersjön. Längst ned, markerat av ett streck, är vattennivån. Lite utanför ängen, under vattnet, ser den betade ängen likadan ut men växter som står i decimeterhögt vatten har ofta blivit uppätna av kor. Detta ger inget vindskydd utan vinden blåser bara rakt på land, vilket betyder att näringsrikt material kan spolas långa vägar på de betade ängarna. Släken spelar hursomhelst en stor roll i Mjauviken. Vid strandkanten (på bilden ungefär vid hårnatingarna till blåsäven) så brukar det vara geggigt av all släke, och det ger skydd åt små havsdjur. När det blir lågvatten så lägger sig släken över ett stort område och blir till en fast, frasig form. Detta hjälper till att täcka över skräp och annat som flutit in. Skräp ifrån båtar som flyter in påverkar alla zoner eftersom att speciellt plastpåsar kan flyga in över havsstrandängen och fastna i en buske. Eftersom att vissa fåglar bygger bon ända ute vid blåsäven, så kan de lätt fastna i plastpåsarna och i värsta fall svälta ihjäl. Men i Mjauviken och på Gotlands övriga kuster får man nuförtiden lita på turen om man ska hitta skräp i större mängder. Bilden visar dock inte vad som brukar finnas ovanför dessa zoner. Här spelar det roll om det är en betad eller obetad strandäng. På Gotland ser jag att skogen går närmare havet på en obetad än en betad. Det kan ju vara så att det vindskydd som den obetade ger gör så att träden får lättare att växa. Men när jag ser bilder på andra strandängar (tillexempel på Ölands) så tyder det inte på att detta skulle vara generellt för alla strandängar i Östersjön. På en betad strandäng så begränsas växternas framfart av korna, vilket betyder att innanför deras inhägnad så finns det ingen vass eller andra stora växter, mest avbetat gräs och flera

blommor. Enstaka träd kan förekomma. Men på en obetad så kan växterna växa mer fritt så det inte blir en zon som är så öppen. Alltså skulle jag vilja säga att efter tuvtåteln på en obetad strandäng så kommer ofta högt gräs och tillslut skog eller äng. På en betad så kan det finnas växter under vattnet, men korna betar av de större växterna vid strandkanten. Detta följs av skonor lite här och var och avbetat gräs och andra små växter och sedan kommer nedtrampad jord och tillslut skog eller äng. För att vara lite mer precis brukar skonor på både obetad och betad finnas ungefär vid krypvenerna till tuvtåteln.

3. Vi kan börja vid strandkanten: I Mjauviken är det vanligt att se döda fiskar inne vid kanten. Det är för att det på betade havsstrandängar brukar finnas Skärfläckor, en fågel med lång näbb. De dyker ner i vattnet och med sin långa näbb så fångar de fisken, men ibland så misslyckas försöket och de tappar fisken. Sedan kommer land. Flera fågelarter häckar gärna på både obetade och betade havsstrandängar. Men det kan vara svårt, speciellt på obetade havsstrandängar, att föda upp sina ungar. Eftersom att bona byggs under stenar så ligger de i princip helt oskyddade för ormar och andra rovdjur. En dag när jag och min pappa gick på en sådan havsstrandäng så fick vi syn på en fågel som såg ut att ha skadad vinge. Fågeln sprang vilt runt, och vi förstod varför; fågeln försökte locka bort oss ifrån hennes bo. Att spela skadad och därmed locka rovdjuren till en själv är ett ofta beprövat sätt att skydda sina ungar. Marken är rik på näring vilket ger bra växtlighet som korna kan leva på. Vid de gotländska havsstrandängarna kan dessutom korna gå ända ned till vattnet vilket innebär ännu mer rörlighet på ängen. Detta är unikt för ängarna vid norra Östersjön eftersom det mer söderut blir för många promille salt i vattnet för att det ska vara drickbart. 4. Om korna försvinner ifrån en havsstrandäng så tar det inte lång tid innan den börjar växa igen. Max en och en halv sommar kanske. Då hotas många växter som insekter trivs i, tillexempel havsältingen. Och insekter är ju förda får fåglarna. Zonerna förändras dessutom och mindre fågelarter söker sig dit. Små växter och blommor brukar försvinna eftersom att det höga gräset konkurrerar ut dem. 5. Boken ”Ekologi-för miljöns skull” av Ingemar Hjorth Boken ”Det gotländska änget” av Erik W. Ohlsson Mina egna erfarenheter av havsstrandängar Fotnot: Mjauviken ligger i Hablingbo, södra Gotland.

//Nemo! MU1.