Eddan

De nordiska guda- och hjältesångerna
Översättning från isländskan av Erik Brate (1857-1924)

Valans spådom
1. »Hören mig alla heliga släkten, större och smärre söner av Heimdall; du vill ju, Valfader, att väl jag täljer forntida sägner, de första, jag minnes. 2. Jättar, i urtid alstrade, minns jag, som mig fordom fostrat hava; nio världar jag minns, och vad som var i de nio, måttgivande trädet under mullen djupt. 3. I åldrarnas morgon, då Ymer levde, var ej sand, ej sjö, ej svala vågor; jorden fanns icke, ej upptill himlen; ett gapande svalg fanns men gräs fanns ingenstädes. 4. Innan Burs söner lyfte landen i höjden, de som mångberömd Midgård skapade. Solen strålade från söder på stenar,

och gröna örter grodde i marken. 5. Solen kom från söder i sällskap med månen på höger hand över himlaranden. Solen ej visste, var salar hon hade, månen ej visste, vad makt han hade, stjärnorna ej visste, var de skimra skulle. 6. Då drogo alla makter till sina domaresäten, högheliga gudar, och höllo rådslag; åt natt och nedan namn de gåvo, uppkallade morgon och middag också, eftermiddag och afton, för att med åratal räkna. 7. Asarne möttes på Idavallen, timrade höga tempel och altar, smedjor byggde, smycken gjorde, skaffade sig tänger och skapade verktyg. 8. På gården med brädspel de glada lekte, armod på guld fanns ingalunda, tills tursamöar trenne kommo, mycket mäktiga mör, från jättevärlden. 9. Då drogo alla makter till sina domaresäten, högheliga gudar, och höllo rådslag, vem dvärgars skara

skapa skulle av blodig bränning och Blains ben. 10. Där var Modsogner vorden den mest förnämlige av dvärgar alla och Durin den andre; de gjorde många människobilder, dessa dvärgar, av jord, som Durin sade. 11. Nye och Nide, Nordre och Sudre, Austre och Västre, Alltjov, Dvalin, Bivor, Bavor, Bombur, Nore, An och Anar, Ae, Mjodvitner. 12. Veig och Gandalv, Vindalv, Train, Täck och Torin, Tro, Vitr och Lit, Na och Nyrad. Nu har jag dvärgarna - Regin och Radsvid rätt omtalat. 13. File, Kile, Funden, Nale, Hepte, Vile, Hanar, Svior, Fra, Hornbore, Fräg och Lone, Aurvang, Jare, Eikinskjalde. 14. Tid är att dvärgar i Dvalins skara för människorna leda till Lovar i ättlängd; de som sandfältens säte sökte åt sig till grusslätterna från grundens sten.

15. Där var Draupner och Dolgtraser, Ha, Haugspore, Lävang, Gloe, Dore, Ore, Duv, Andvare, Skirver, Virver, Skavid, Ae. 16. Alf och Yngve, Eikinskjalde, Fjalar och Froste, Finn och Ginnar. Alltid skall minnas, så länge människor leva, denna långa räcka av Lovars förfäder. 17. Tills ur den skaran trenne asar, kraftiga och kärleksfulla, kommo till ett hus. De funno på land föga förmående Ask och Embla utan livsmål. 18. Ande de ej ägde, omdöme ej hade, ej livssaft, ej läte, ej livlig färg. Ande gav Oden, omdöme Höner, livssaft gav Lodur och livlig färg. 19. En ask vet jag stånda, den Yggdrasil heter, ett väldigt träd, överöst av vita sanden. Därifrån kommer daggen, som i dalarne faller, den står evigt grön över Urdarbrunnen. 20. Därifrån komma möar, som mycket veta, tre ur den sal,

som under trädet står. Urd hette en, den andra Verdandi, man skar på trä namnet Skuld på den tredje. Lagar de satte, liv de korade för människors barn, männens öden. 21. Det fältslag minns hon först i världen, när de med spjuten spetsade Gullveig och i den Höges sal henne brände. Tre gånger brände de den tre gånger borna, ofta, ej sällan, dock ännu hon lever. 22. Heid hon hette, var till husen hon kom, en väl siande vala. Hon signade stavar, hon trollade, var hon kunde, trollade förryckthet. Alltid var hon älskad av onda kvinnor. 23. Då drogo alla makter till sina domaresäten, högheliga gudar, och höllo rådslag, om asarne skulle skada lida eller alla gudar ersättning få. 24. Spjut slungade Oden och sände bland flocken, det fältslaget ock var först i världen. Brutet var bröstvärn på borgen hos asar, över vapentagna fält kunde vanerna tränga.

25. Då drogo alla makter till sina domaresäten, högheliga gudar, och höllo rådslag, vem all luften med lyte blandat eller åt jättens ätt Ods mö givit. 26. Blott Tor slog till i trotsigt mod, han sällan sitter, då slikt han hör, Eder brötos, ord och löften, alla viktiga avtal, som växlats dem emellan. 27. Hon vet Heimdalls hornlåt bero på det himmelshöga heliga trädet. På detta ser hon svämma en sandblandad fors från Valfaders pant. Veten I än mer och vad? 28. Ensam satt hon ute, när asarnes skräckgud, den åldrige, kom och i ögat henne såg. »Vad frågen I mig? Vi fresten I mig? Allt vet jag, Oden, var ditt öga du gömde i Mimers brunn, den mycket berömda. Mjöd var morgon Mimer dricker av Valfaders pant.» Veten I än mer och vad? 29. Gav Härfader henne halsguld och ringar, fick visdomsord och varsel av stavar; hon såg vida omkring i varje värld.

komna från fjärran. valkyrior. Högt över slätterna smal stod vuxen och mycket fager misteltenen. redo att rida på jorden. Odens barn. Odenssonen stred blott en natt gammal. och Skogul var den andra. Gondul och Geirskogul. ett sorgeskott blev skjutet. Balders broder blev boren inom kort. sitt huvud han ej kammade. Nu äro Härjans härjungfrur nämnda. ganska fasta voro fjättrarne snodda. Då kunde fängsel man vrida av Vales tarmar. Jag såg åt Balder. Från det trädet. som tycktes en telning vara. förrän på bålet han bar Balders fiende. I kedjor såg hon ligga . Hild. 35. ett öde gömmas. Hon såg valkyrior. 31. redo att göra ritten till Godtjod. blodige guden. Veten I än mer och vad? 34. och skytten vad Höder. Sina händer han ej tvådde. Skuld höll sköld. 32.30. Gunn. Men Frigg grät i Fensalarne över Valhalls ve. 33.

Där sög Nidhogg de dödas kroppar. 37. Etterdroppar föllo in genom rökhålet. Veten I än mer och vad? 40. Veten I än mer och vad? 36. med svärd och stridsknivar. En sal såg hon stånda från solen fjärran på Nastranden. Slidr den heter.under Kittellunden en led skepnad med Lokes drag. en annans hustru hemligt lockar. Där sitter Sigyn i sorg hos maken. en annan stod på Okolner. . föga väl till mods. 38. gästabudssal för jätten Brimer. En bliver mest av alla förnämlig. av ormars ryggar är rummet flätat. 39. Norrut stod på Nidaslätterna en sal av guld för Sindres ätt. Där såg hon i strida strömmar vada menediga män och för mord fredlösa och den. Österut i Järnskogen den åldriga satt och födde där Fenrers avkomlingar. vidundret slet männen. En å från öster genom etterdalar flyter. åt norr vetter dörren.

i trolls skepnad. han hos Härfader härmännen väcker. all väderlek vansklig. 43. som dött. 44. yxtid. en annan gal under jorden. systrars barn sin släktskap spilla. Svart blir solskenet om somrarne efter. 45. långt vidare ser jag över segergudars väldiga slutliga öden. hordom mycken. hårt är i världen. gudars boning med blod besudlar. Veten I än mer och vad? 42.tunglets rövare. Gram skäller gräsligt framför Gnipahålan. som Fjalar heter. Satt där på högen och slog harpan gygens värnare. en sotröd hane. klingtid. Visdom vet jag mycken. den glade Eggder. 41. Han mättar sig med lik av män. Över honom gol i granskog med pors en fagerröd hane. vindålder. . vargålder. i Hels salar. Bröder skola kämpa. varandras banemän bliva. Gol över asarne Gullinkambe. kluvna bliva sköldar. fri varder ulven. fjättern skall brista.

och örnen skriar. där den står. Dvärgarna stöna framför stendörrarna. Då skälver Yggdrasils ask. det genomträngande. med Mims huvud håller Oden råd. Rym far från öster. innan Surts släkting slukar honom. och fri blir ulven. 48. urträdet jämrar sig. Högt blåser Heimdall. ingen man skall den andre skona. blek om näbben. ormen piskar vågen. Veten I än mer och vad? 49. Garm nu skäller gräsligt framför Gnipahålan. över sjön skall Muspells ledung komma. Skeppet far från öster. Mims söner leka och slutödet tändes vid Gjallarhornets ljud. sliter lik. jätten blir lös.innan världen störtas. 46. med hornet i vädret. Vad är med asar? Vad är med alfer? Allt Jättehem gnyr. fjättern skall brista. på arm håller skölden. bergväggens vise. asar hava möte. På resan till Hel rädas alla. 51. 47. 50. och Naglfar lossnar. i jättevrede vrider världsormen sig. .

Nio fjät döende går Fjorgyns son . och himmelen rämnar. Hämnad är då fadern. och Beles bjärte bane mot Surt. Från sitt hem all draga döda hädan. det stupar jättekvinnor. 54. falla då skall Friggs älskade. 56. Ett andra lidande för Lin då kommer. Vidunders yngel med ulven kommer. fjättern skall brista. 53. Stenberg störta. På jättesonen till hjärtat svärdet med handen han stöter. Vidar. Då kommer Lodyns lysande ättling.och Loke styr. 55. Surt far från söder med svedjande låga. 52. trampa dödingar Hels väg. den väldige. att strida mot valplatsens odjur. Då kommer Segerfaderns son. och fri blir ulven. med dem är Byleipts broder i följe. Garm nu skäller gräsligt framför Gnipahålan. stridsgudars sol av svärdet skiner. Odens son går mot ormen att kämpa I vrede denne dräper värjaren av Midgård. när Oden går mot ulven att strida.

60. som i tidens morgon dem tillhört hade. hettan leker högt mot himlen själv. och fri blir ulven.fram från ormen. fjättern skall brista. Garm skäller gräsligt framför Gnipahålan. jätteormen. tala. och elden lågar. . Solen börjar svartna. 59. föra sig till minnes märkliga öden och Fimbultyrs forntida runor. 57. 58. forsar falla. Balder skall komma. Upp ser hon komma för andra gången jorden ur havet. allt ont sig bättra. igen grönskande. Osådda skola åkrar växa. jord sänkes i havet. Asarne mötas på Idavallen och om jordens gördel. den som på fjället fiskar griper. 61. som ofrejd ej fruktar. 62. örn flyger däröver. Där skola åter de underbara guldbrädspelsbrickorna i gräset hittas. från fästet falla flammande stjärnor. upp ångar imma.

hell er! . Veten I än mer och vad? 63. En sal ser fagrare än solen stånda. Nidhogg lik.I Ropts segersalar sitta Balder och Höder. 66. var ovänner sitta borta på salens bänkar. den starke. skarpt granskas skola. I givande. innan in man går. ty ovisst är att veta. 65. I fjädrarne bär. Då kan Höner lyckans lotter kasta och de båda brödernas barn bebo det vida Vindhem. Där skola hövdingtrogna härskararor bo och i allan tid äga hugnad. och flyger över slätten. på Gimle. 2. nedifrån. från Nidafjällen. han som styr över allt. Där kommer den mäktige till maktdomen. valplatsens gudar. skarpt skådas skola. Då kommer dunklets drake flygande. Veten I än mer och vad? 64. ovanifrån. täckt med guld. Nu skall hon sjunka.» Den höges sång 1. en blank orm. Alla dörrar.

som har över fjällen farit. med ögonen skådar. samspråk och bjudning tillbaka. Eld behöver. Vett behöver. . så spanar var klok och spejar. Sägen. med öronen hör efter. var sitta han skall! Brått har den. och kall har blivit om knäna. fasthellre i väsendet varsam! När en klok och sluten kommer till gården. 7. den som intet förstår och sitter med kloka tillsammans. sällan den försiktige sig skadar. handduk och vänlig välkomst. som på bränderna vid härden skall fresta. 8. som åt sig vinner. Mång ögonkast får. Mat och kläder den man tarvar. vad framgång han får. Den varsamme gästen. Vatten tarvar vandrarn. lovord och lisa i nöden. ty osvikligare vän man aldrig får än mycket mannavett. 4. Över sitt förstånd skall man stolt ej vara. lätt är hemma vadhelst. Säll är den. om han sådant kan vinna. den in har kommit. 6. som till gille kommer tiger under lyssnande tystnad. som kommer till måltid. Otryggt är allt. 5. den som vida färdas. välvilligt sinne. 3.Gäst är in kommen.

ty mindre en man. Bättre börda man bär ej på vägen än mycket mannavett. som gott man säger. buret i andras bröst. . när strid står. vet till sig. vad tankar han har.som man äga skall. öl för människors ätt. Med den fågelns fjädrar jag fjättrad blev i Gunnlods gård. 13. 12. ju mera han dricker. Säll är den. ty onda anslag man ofta rönt alstras ur andras bröst. Ej är så gott. 9. den över glatt lag svävar. och djärv. Drucken jag blev. Tyst och klok vare konungason. På främmande ort går det framför guld. 11. Gille är ypperst. Sämre vägkost man ej släpar över fältet än övermått utav öl. Bättre börda man bär ej på vägen än mycket mannavett. 15. Glömskans häger heter. då var gäst går hem med sinnen i full sans. 10. han snattar från män deras sans. 14. blev döddrucken hos den förfarne Fjalar. Slikt är den torftiges tillflykt. som för sig äger lovord och förstånd uti livet.

vad som höves. 19. att du tidigt sängen söker. som vida reser och fjärran farit har. 22. 20. vad vett är. äter sig ohälsa. men ovis man aldrig känner sin egen mages mått. vad lynnesart leder envar. Håll ej på hornet. Ovis man tror sig alltid skola leva. tills han av döden drabbas! 16.munter och glad bland män envar. som en sup han får. om för vapenskifte han sig aktar. En eländig man och illasinnad . Glupske slukaren. 21. tala. han talar om allt eller tiger. Löje skaffar ofta i lag med okloka åt enfaldig man hans mage. om besinning han ej vet. och gånga då från gräset. 18. drick dock hovsamt själv. 17. när han till gille kommer. på samma gång. Blott den vet. Han vet. En gäck stirrar. eller tig! För det okynnet ingen dig tadlar. då är det slut med hans slughet. fast honom spjuten spara. Hjordar veta när vända hem de skola. men ålderdomen giver honom ingen frid.

som den var. 28. som han veta behövde. att få hans talan föra. det vet han icke. som kunnig är att spörja och spörsmål besvara. 25. Klok den synes. att han intet kan. 27. 23.gör hån åt vad som helst. vad han svara skall. ingen vet. fast de stämpla mot honom. Ovis man tror alla vara vänner. grubblar och grämer sig för allt. han förstår icke. Ovis man alla nätter vakar. när män hans förmåga fresta. som ingenting vet. som bland andra kommer. Ovis man. matt är han. 26. Ingen känner den. om ej för ymnigt han ordar. Ovis man tror sig allt veta. att honom fel ej fattas. 24. vedermödan är. Hemligt aldrig kan hållas sådant. . Ovis man tror alla vara vänner. som vänligt le. om icke för ymnigt han ordar. när på tinget han kommer. som vänligt le. när morgonen kommer. om han bland sluga sitter. när i vrå i skygd han vistas. gör bäst i att tyst förbliva. det ter sig klart. men slätt han vet.

som ej hålles i styr. som svulten han vore. fast vid vägen hans stuga stode. och kan föga fråga. Föga den vet. den som aldrig tiger. 29. 34. att gäst tvistar med gäst. 31. en gäst. att gäst är ständigt på samma ställe. om han till bekanta ej kommer. ofta sig ofärd pratar. ej är gott. Gå skall man. Hastig tunga. På morgonen en man. sig måltid rikligt skaffe. Ljuv bliver led. men till god vän på gen vägar. Alltid det är ett upphov till strid.som går ifrån mun till mun. av ord med ingen mening. om han med gramsne ej glammar. Många män med mångprövad vänskap gyckla med varandra vid gillet. . vore han än fjärran faren. om han ej tilltalas. och helskinnad hållas han får. Till ögnagyckel skall man annan ej hava. Klok mången tyckes. som är hånfull mot gäst. om han gör som gäst besök. 30. 35. 33. 32. Klok förefaller. annars sitter han och snappar. som flinar vid måltid. den till flykten tager. Alltför mycket talar. Stor omväg till ovän är.

38. Genom gengåvor vänskapen vara längst. Ett bo är bäst. är det bättre än bedja om mat. att led vore lön. Till sin vän skall man vän vara och vedergälla gåva med gåva. att ej åt gåvor han gladdes. 36. 42. vad åt älskling var ämnat. när ute på vägen spjutets spets kan tarvas. om annars det vill sig väl. 40. 39. Fast man tågor har till tak och blott två getter äger. . Ett bo är bäst. 41. skall torftighet ej tåla. ty ovisst är att veta. Den som välstånd förvärvat har. Ej så givmild man eller gästfri jag fann. än man väntat. herre är hemma envar. 37. mycket går värre. Från sina vapen ej vike en man på fältet ett enda fjät.om länge kvar på en annans bänk han bliver. Med vapen och kläder glädje vänner varandra! Själv man skönjer det bäst. eller så litet snål på sitt gods. fast blott helt litet. om han finge. herre är hemma envar. som bedja skall sig mat till varje mål. ofta spars åt okär. fast blott helt litet. blödande är hjärtat på den.

som du väl tror och gott av honom vill hava. sörjer alltid snål vid gåvor. då råkade jag vilse om vägen. Om du har en annan. 46. Ytterligare gäller om den. Till sin vän skall man vän vara. jag tyckte mig rik.med löje skall man löje gälda och försök att lura med lögn. men fåvitsk man fruktar allt möjligt. och av honom dock gott vill hava. Modiga och givmilda män leva bäst. 45. Vet du. 43. till honom och hans vän. som du illa tror. då jag träffade en annan: man är mans gamman. träffa honom titt och ofta. förtrolig skall du vara och vängåvor skifta. 44. samma gåva åt givaren gälda. om vän du har. fagert skall du tala men falskt tänka och vedergälla list med lögn. 47. du illa tror och vars onda sinne du anar: mot honom skall du le och låtsa vänskap. Ung var jag fordom och for ensammen. 48. Med kläderna mina jag klädde på fältet . nära sällan sorg. men till oväns vän skall ingen man någonsin vän vara. 49.

nesligt är naken vara.tvänne gubbar av trä. Medelmåttigt klok var man skall vara. 53. Klok mans sinne är sällan glatt. 50. Tallen torkar. små sjöar. och ej skyddas av bark eller barr. Bland män är livet mest fagert för dem. 55. med hälften av en bulle och med bägare på lut vann jag mig en vän. Medelmåttigt klok . 56. Vi skall han länge leva? 51. när sex de bliva. aldrig vara alltför klok. Ej samtliga män fingo samma visdom. så är ock en. om allvis han är. 54. och vissnar all vänskap. ovis överallt är enhälft. när en klut de hade. så slocknar den dock. som väl veta mycket. ofta får han lovord för litet. som ingen älskar. som på tomten står. 52. små äro människors sinnen. Små sandstränder. Mycket skall ej mannen giva. hela karlar de tycktes. Om ock hetare än eld med osäkra vänner brinner fem dagars fred. aldrig vara alltför klok. som det äger. Medelmåttigt klok var man skall vara.

låga tändes av låga. 61. 59. och tage med sin syssla i tu! Mycket försinkas för den. aldrig vara alltför klok. 58. fast klent han är klädd! Över skor och knäbyxor ej skamsen någon vare. då är honom sorglösast sinnet. tills han brunnen är. . och den alltför slöe genom slapphet. fast han har en dålig! 62. Sitt öde vete ingen på förhand. om morgonen sover. som bland många kommer och har förespråkare få. Brand brinner av brand. 57. Den ene för den andre genom ord blir känd. ej heller över hästen. rask är till hälften rik. Arla stige upp. Han far och fikar med framåtböjt huvud örnen på urgammalt hav. den som äga vill en annan egendom eller liv! Sällan liggande ulv ett lårstycke får eller sovande man seger. Arla stige upp som har arbetsfolk få. så ock den man. Av torrt trä och taknäver en man måttet känner. Tvagen och mätt ride mannen till tinget. 60. och vad ved vara kan ett helt kvartal eller halvår.var man skall vara.

69. mången är av söner säll. obryggt ibland. som klok vill kallas! En må få veta. mången av fullt upp med gods. 64. när bland modiga han kommer. 68. eller två lår hängt hos den trofaste vännen. drucket var ölet. sin härsklystnad hålla i tygel. sedan ett jag ätit hade. mången av fränder. En man är ej olycklig. som till andra man har sagt. så vet världen. om ej mat till målen jag behövt. fast usel till hälsan. ofta man bitter får böta. Mycket för tidigt kom jag på många ställen men alltför sent på somliga. Frågor den göre och give svar. Då han märker. och om sin hälsa man hava får och leva utan last. 65. mången av välgjort verk.63. Här och var man mig hem hade bjudit. Bättre är leva än att liv sakna. att ingen är djärv framför alla. 66. . En klok man skall kuva sitt lynne. sällan kommer led till lags. veta det tre. För de ord. Elden är bäst för barn av människor och solens syn. en andre icke. 70. 67.

om ej frände över frände dem rest. fränder dö. får sig karl alltid ko. den döve duger i strid. blir herde. Den ene är rik. Blind är bättre än att bränd vara. höstnatt hastigt skiftar. under varje päls jag väntar en hand. 77. 71. En son är bättre. lägg ej den det till last! 76. 72. Eld såg jag brinna i bål åt den rike. och död låg han utanför dörren. som matsäck har att njuta. ej av någon nytta är liket. men eftermålet aldrig dör för envar. som ett gott har vunnit. Fä dör. fastän sent född. . sedan faderns levnad är liden. 75. Med fröjd den natten motser. den andre fattig. 74. Den icke något vet. Två äro stridsmän: tungan dödar huvudet. av rikedom mången röjes som narr. Fä dör. Kort räcka skepps rår.vid liv. den handen mist. På fem dagar växlar vädret mycket men mer på en månad. Den halte rider häst. 73. Sällan bautastenar man ser vid vägen. även själv skiljes du hädan. som ingenting vet.

då hon gift är. Fulla fårfållor såg jag hos Fitjungs söner. 78. att han tiger. 82. nu traska de med tiggarens stav. en kamp skall man mager köpa. i mörkret med mö språka. som aldrig dör. då det frestat är. flicka. då tyckes det bäst. vankelmodigast av vänner. Å skepp skall man fart göra och skölden till skydd hava. då man över kommer. I blåsväder skall skog man fälla. 79. hemma skall man höst göda .fränder dö. Överflöd är som en ögonblink. men förståndet icke. domen över död man. som från gudarne stamma. då hon bränd är. men ett vet jag. ty många är dagens ögon. Om kvällen skall dagen prisas. en klinga med rost uppå. när om runor du spörjer. som höga makter höggo. om de stavar. till fäktning svärdet och flickan att kyssa. i dårskap går han duktigt långt. öl. is. om han erhålla kan gods eller kvinnors gunst. även själv skiljes du hädan. och skaldefebern skar. svärdet. 81. gift kvinna. 83. En ovis man. Vid eld skall man öl dricka. 80. på isen skridsko åka. då det drucket är. Det rönes då. i bris ro ut på öppet hav. hans stolthet växer.

av vädret beror åkern. föränderlighet i bröstet inlagd. grymtande svin. 88. björnens lek.men hund i fäbod. ett barn av en konung. Din broders mördare. ett halvbrunnet hus. orm i ring. Tidigt sådd åker må ingen tro. än så snabb. av sitt vett sonen. En sjuk kalv. och ej för snart sin son. gran utan rot. växande våg. en foglig vala. de nyss fallne i striden. att han litar på allt detta! . ett brustet svärd. glupande ulv. ty på rullande hjul deras hjärta är skapat. Bristande båge. is. bruds ord i bädden. en självrådig träl. vällande gryta. gormande kråka. fallande bölja. eller tro på gift kvinnas tal. 85. om ett ben skadas ingen vare så lättrogen. om han mötes på vägen. Flygande spjut. 89. 87. 86. 84. båda tvivelaktiga ting.ty borta är gagnet. . blott nattgammal. brinnande låga. På ord av en mö må ingen man lita. en häst.

Då tala vi fagrast. som är fleras. ofta verkar på den vise men på vettlös man ej bedårande däjlighet. Ty ingalunda lasta en annan man skall för fel. Det varsnade jag. Fagert skall man tala. Blott själen gömmer. 96. ty båda jag känner: karlars tro mot kvinnor även vacklar. Ingen sjukdom är värre för en själfull man än att leva. 94. ensam sin känsla han känner. 91. För älskog lasta aldrig man skall sin nästa någonsin. då i vassen jag satt . vad i hjärtat bor. är som med häst utan broddar på hal is åka med en yster tvååring och illa tämd. då får.90. när vi falskast tänka. den som friar. Bar sanning jag talar. Kärlek av kvinnor. 95. som känna falskhet. till galna från kloka gör karlars söner älskogs mäktiga åtrå. den ljuslätta ungmöns älsklighet prisa. eller i stickande storm med ett styreslöst skepp eller som halt man på töfjäll skulle taga en ren. det snärjer ock kloka sinnen. 93. om en flickas kärlek man vill få. 92. friarskänk bjuda. med intet belåten.

Jag hoppades då. Det jag rönte. 97. min väg sig visade farlig. om man mönstrar noga. En hynda jag då fann på det hulda vivets bädd bunden ligga. fick jag där se hela vakten av kämpar vaken. »Nära afton du.» 99. skall komma. Mången mö god. . 102. när jag rådklok mö till lättsinne lockade.för att möta min älskade mö. med burna bloss och brinnande ljus. kött och blod mig min käresta var. Billings mö jag i bädden fann solvit sova. och dock jag ingenting av henne fick. lätt ändrar sitt lynne mot män. om mö di dig vinna vill. 101. Oden. Åter jag kom och älska mig tyckte. allt går illa. 100. När jag kom fram. En jarls härlighet höll jag för intet mot att med denna förlederska leva. när jag närmade mig åter. att jag hava skulle all hennes kärlek och tjusning. 98. allehanda smälek den sluga mig ådrog. vist var ej. Och nära morgonen. då sov salens vakt. vad jag ville. om ej ensamma vi slik sak veta.

dock förståndigt man sörje för sitt. Ovisst är. Åldrig jätte jag besökte. Borrens mun lät jag bana mig väg och gång i stenen gnaga. Ärkenöt den heter. 104. minnesgod och målför. det är de ovisas art. där människor bygga och bo. om än jag kommit igen från jättars gårdar. som har intet att säga. och glamma med gäster. 103. den goda flickan. jag över och under omgavs av jättars väg. . Ej få ord till min fromma jag talte i Suttungs salar.och intet jag fick av den flickan. ty Odrörer har nu upp kommit. om ej av Gunnlod jag hjälpts. för hennes lidelses längtan. omtala ofta det goda. Man skall glad i hemmet vara. nu är åter jag kommen. Gunnlod mig gav på guldstolen en dryck av det dyrbara mjödet. då gällde det hals och huvud. 108. 107. om man mångvis vill vara. dit. En lumpen lön lät jag henne få för hennes ärliga ömhet. den kunnige föga fattas. där föga jag fick med att tiga. 106. 105. Av skickligt vunnen skönhet har jag skickligt mig begagnat.

Loddfavner. så att hon i famnen dig fängslar! 114. i den Höges sal hörde jag sägas så. och i gråt han lämnade Gunnlod. vid den Höges sal. efter Bolverk de sporde. du får fördel. Följande dag rimtursarne att fråga gingo om den Höges gifte i den Höges sal. om råd de ej heller tego. Hon gör det så. Tid är att förtälja på talarens stol. 110. Ed på ring tror jag Oden avlagt hava. jag lyssnade till männens mål. 109. Jag råder dig. om du ej är ute och spanar eller måste ut på gården gå! 113. Jag råder dig. men råd må du taga. de bli goda att begagna. jag såg och tänkte. hur kan man på hans löften lita? Med svek han mjödet från Sutting tog. Stig ej upp om natten. om till ting eller konungen du kallas. . om du följer dem. du får fördel. att du ger varken akt. Jag såg och teg. Sov ej hos kvinna. som vid Urds brunn är. men råd må du taga.som jag fick i famnen sluta. 111. som är kunnig i trolldom. Om runor hörde jag dem tala. om tillbaka han kommit eller Suttung ihjäl honom slagit. Loddfavner. 112. om du följer dem. de bli goda att begagna.

118. Jag råder dig. men råd må du taga. om du följer dem.mat du vill ej hava eller människors umgänge. far träget att honom träffa. falsk tunga tog hans liv. men råd må du taga. Vet. om du följer dem. men råd må du taga. du får fördel. de bli goda att begagna. 119. du får fördel. men råd må du taga. Jag råder dig. om du följer dem. Loddfavner. En annans hustru du aldrig locke att förtroligt med dig tala! 116. Jag råder dig. de bli goda att begagna. Loddfavner. . du får fördel. om en vän du har. Svårt tilltygad såg jag en man genom ord av en ond kvinna. 115. som du väl tror. Loddfavner. och dock ej för sann sak. om du följer dem. de bli goda att begagna. du får fördel. Om på fjäll eller fjärd du fara lyster skaffa dig riklig reskost! 117. Jag råder dig. sorgsen går du att sova. ty av ris höljes och högt gräs den väg. Loddfavner. som ingen vandrar. ty av en elak man du aldrig får för lämnat förtroende lön. En elak man du aldrig låte höra vad otur dig hänt. de bli goda att begagna.

. de bli goda att begagna. men råd må du taga. då man säga får en annan hela sin hug. Jag råder dig. om du följer dem. men råd må du taga. den förste var aldrig att våldsamt vänskapen slita. om du följer dem. du får fördel. Jag råder dig. 124. de bli goda att begagna. Tre ord icke växla i träta med en usling. om du följer dem. 123. den är ej vän. 125. du får fördel. de bli goda att begagna. sorg fräter hjärtat. Ty av illasinnad man du aldrig skall få gott med gott lönat. 122. Men en god man dig gagnar med sitt lov och gör dig omtyckt av andra. Lik släktskap är vänskap. Loddfavner. den bättre är ofta böjlig. Allt är bättre än vara brått föränderlig. lär dig tjusa folk att hålla dig kär! 121. du får fördel. aldrig du skall med dåraktig dumbom. om du följer dem. Loddfavner. Jag råder dig. du får fördel.120. En god man du locke till gamman och förtrolighet. men råd må du taga. men råd må du taga. Loddfavner. som blott välkommet säger. Ord skifta. När du får en vän. de bli goda att begagna. Loddfavner. när man säga ej får för någon hela sin hug. Jag råder dig.

men råd må du taga. men råd må du taga. Om hos god kvinna du vill komma i ynnest och få fägnad av. . Jag råder dig. Loddfavner. du får fördel. du får fördel. Loddfavner. Skomakare var ej eller skaftmakare annat än åt dig själv. 126. Jag råder dig. Jag råder dig. du får fördel. men gläds åt det goda! 129. att ont det är. de bli goda att begagna. säg. 130. Loddfavner. 127. I träffningens tummel titta ej uppåt . men råd må du taga. de bli goda att begagna. om du följer dem. Om ont du märker. om du följer dem. men råd må du taga.dödlig fruktan drabbar männen att icke förtrollning dig träffar. Jag råder dig. om du följer dem. om du följer dem. om sokn är illa skapad eller skaftet snett. Åt ont glad aldrig var. de bli goda att begagna. och giv ej din fiende frid. om du följer dem. 128. fagert skall du lova och fast löftet hålla. de bli goda att begagna. du får fördel. då önskas över dig ont. men råd må du taga. de bli goda att begagna. Jag råder dig. Loddfavner. Loddfavner. du får fördel.när den sämre slår.

sådant som hänger bland hudar och slänger bland småskinn och lätt dinglar bland löpmagar. En gäst du skall ej skymfa eller jaga på porten. de bli goda att begagna. Jag råder dig. de bli goda att begagna. 135. Jag råder dig. du får fördel. men råd må du taga. Loddfavner. som får något gott. Till hån och löje hav aldrig gäst eller främling. om du följer dem. du får fördel.den blir glad. Loddfavner. ofta gott är. att ej dig toppride tjuvar. Ofta illa veta. om du följer dem. de bli goda att begagna. 132. Jag råder dig. Loddfavner. Varsam ber jag dig vara. de som inne sitta. men råd må du taga. de bli goda att begagna. 131. eller så dålig. men råd må du taga. du får fördel. 134. du får fördel. Ingen är så bra. som farande komma. Jag råder dig. som färdas! 133. Ofta ur skrumpet skinn skarptänkta ord komma. om du följer dem. Var med ölet varsammast och med annas hustru. Loddfavner. att till intet han duger. om du följer dem. men råd må du taga. vad de gamle säga. fägna den fattige väl! . vad slags folk. och med det tredje. dock ej alltför varsam. att ej brist han äger. Åt åldrig talare du aldrig må skratta.

ek ger avföring.136. bete mot bitsjuka. djupt stungen med spjut och given åt Oden. ax skyddar för trolldom. med rop jag tog dem. Då tog jag att förkovras . varom ingen vet. sök hjälp av jordens kraft. En ring du dock giv. men råd må du taga. Ej svag är den dörrtapp. skarpt jag nedåt skådade. som svänga skall och öppna för alla. av vad rot det runnit upp. som östes ur Odrörer. och en dryck jag fick. Man bröd mig ej bar eller bjöd mig horn. de bli goda att begagna. 141. 140. av det dyrbara mjödet. 139. eller på din rygg allt ont de dig önska. du får fördel. 138. 137. att jag hängde på det vindiga trädet nio hela nätter. mot fluss är fast mark. Bestlas fader. om du följer dem. Loddfavner. Jag råder dig. månen mot rasande. uppe i det träd. mjöldryga mot bråck. jag tog upp runor. ty jord mot ölrus hjälper och eld mot sjukdomar. Jag vet. jag själv åt mig själv. Nio kraftsånger lärde jag av namnkunnig son till Boltorn. så föll jag åter därifrån. bot mot ont äro runor. Då öl du dricker.

hur du reda skall? Vet du. Hjälp heter en. Runor skall du finna. hur du rista skall? Vet du. Allsvinn åt jättar gjorde runor. ord mig av ord ord skapade. hur du blota skall? Vet du. och hjälpa dig den skall . mycket stora stavar. 146. 144. Så ristade Tund före tidsåldrarna. Bättre är intet sända än alltför mycket slopa. rätt uttydda stavar. verk mig av verk verk alstrade. hur du sända skall? Vet du. hur du slopa skall? 145. när han återkom. gåva önskar. De kraftsånger kan jag. hur du färga skall? Vet du. som skaldefadern skar och gudamakter grovo och de rådandes herre ristade. 143. att växa och väl trivas. Bättre är intet bedja än att blota för mycket. hur du fresta skall? Vet du. som ej konungens maka och ingen mans ättling kan. Oden bland asarne men för alferna Dain och Dvalin för dvärgarna.och kunnig vara. hur du bedja skall? Vet du. när han reste sig upp. 142. några runor jag ristade själv. mycket starka stavar. Vet du. att gengåva gives.

151. som jag säga kan. Den femte jag kan. 153. så häftigt han ej flyger. 148. Den nästa. när hat uppstår bland hövdings söner. Den sjunde jag kan. 147. om mig sårar en man genom runor på rötter av träd. om det tarvas mig få fjättrar åt fiender mina. Den tredje jag kan. som för alla är lämplig att lära. om själva salen jag ser brinna kring bänkat lag. eggen jag dövar på mina ovänners svärd.mot processer och sorger och samtliga lidanden. 152. som vilja som läkare leva. Den sjätte jag säger. om fiendepil skjuten jag falla i flocken ser. att jag hejdar honom ej. Galder jag sjunger. slik galder. från foten fjättern springer och från handen handkloven. lågan slår ej så högt att jag släcker den ej. så att gå jag kan. det blir menligt mera än för mig. att deras klingor och knölpåkar ej bita. 150. om blott min syn honom sett. och för denne fyr. 149. är nödig för dem. som min fiendskap kräver. Den åttonde jag kan. jag kan. om fiender på mig med band ha lemmarne bundit. . Den fjärde jag kan.

vinden jag stillar på vågen ute och sjunger all sjö i sömn. Den tolfte jag kan. ej segnar denne krigare för svärd. Den fjortonde jag kan. Den nionde jag kan. som de själva ha. den ej kunnig är. asar och alfer jag alla vet besked om. 159. om själen.jag botar det brått. om ett barn jag skall genom vattenösning viga. 157. att de vilse fara om skepnaden. om uppi träd jag ser hängda döda dingla. Så ristar jag och runor färgar. om mig nöd hotar. och de skynda med kraft utan sår till slaget. Den elfte jag kan. Den trettonde jag brukar. att bärga min båt på hav. 158. 155. Jag vållar det så. att den kroppen kommer och talar mig till. fast i strid han kommer. det ej kan. Den tionde jag kan. om till örlog jag skall gå med gamla vänner. utan sår från slaget. 154. om trollkvinnor jag ser högt i luften leka. 156. Under sköldarna jag sjunger. om för folkets skara jag skall tälja gudars tal. Stupa han skall ej. de själva äga. komma helbrägda från vad som helst. .

Den adertonde jag kan. Men de äro goda som gåva. som Tjodreyrer sjöng. Den sextonde jag kan. kraft han sjöng åt asar och åt alfer framgång. som lyssnat! Sången om Vavtrudner . Hågen jag vänder hos vitarmad kvinna och förändrar all hennes själ. som kan! Njute gott. det är sångens slut utom åt henne som med armen mig famnar eller åt mig syster är. Loddfavner. som man ensam kan. 164. Hell den. 161. 162. Dessa sånger du sakna skall länge. om den sluga möns lidelse och lust jag vill hava. förstånd åt stridernas gud. gagnlös för jättars söner. Nu är den Höges sång framsagd i den Höges sal. jag älskar. behövliga att hava. nyttiga att nå.160. Den femtonde jag kan. gagnrik för människors söner. som framsade! Hell den. att sent skiljes från mig den ungmö. 163. den som begrep! Lycklige de. som jag aldrig lär åt mö eller mans hustru allt är bäst. Den sjuttonde jag kan. en dvärg framför Dellings dörr.

»Hell dig.» Oden sade: 3. då fara att gästa Vavtrudner jag vill! Högst ivrig är jag att allvise jättens forntidskunskap fresta. gick Ygg genast in. For så Oden att fresta jättens vida frejdade visdom. nu till hallen är jag kommen att se dig själv. där du sitter. om vis du är och gömmande all kunskap. mycket jag makterna prövat. Oden sade: 6. Frigg. »Råd du mig nu. »Mycket jag for. Anländ till salen. människors fader.» Frigg sade: 4. jätte. Först vill jag veta. det vill jag nu veta. hurudana Vavtrudners salar mig synas.» . då du samtal söker med jätten!» 5. Vavtrudner. »Hemma jag ville hålla Härjafader kvar i gudarnes gårdar. »Lycklig du fare! Lycklig du åter komme! Lycklig du på vägen vare! Må. ty ingen jätte jag jämnstark känner med Vavtrudner vara. som Ims fader ägde.Oden sade: 1. din förmåga stå bi. mycket jag frestade.» Frigg sade: 2.

Ordsvall tänker jag illa båtar den.Vavtrudner sade: 7. då på golvet du vill fresta din framgång.» . »Säg mig. Gagnråd. jätte. »Vem är den man. vad som hövs. är av oss du icke visast. För den bästa av hästar han hålles av reidgoter.» Oden sade: 10.» Vavtrudner sade: 9. »Gagnråd jag heter: nyss. »Ringa man. som kommer till kallsinning värd. om åldrige talarn vet mer eller mindre än gästen. »Vi står du då. på golvet och talar? Sätt dig på bänk i salen! Utröna skall vi. längtar att hälsas och att mig du mottager.» Oden sade: 8. hur den hästen heter. som den klara dagen var morgon över människor drar. tale. ljus sprider springarens man. eller tige. som i min sal slungar ut slika ord? Ut du ej kommer ur vår sal. av gången tröttad. som drager dagen över människor var morgon!» Oden sade: 12. »Skinfaxe han kallas. som till rik man kommer. Gagnråd.» Vavtrudner sade: 11. törstig jag trädde i din sal. Länge jag färdats.

åt alla håll är den hundra mil.» .» Vavtrudner sade: 17. Gagnråd.» Vavtrudner sade: 15. Gagnråd. som åtskiljer jättars och gudars jord. is bliver ej på den ån.Vavtrudner sade: 13. som åtskiljer jättars och gudars jord!» Oden sade: 16. »Rimfaxe heter den häst. »Iving heter ån. och så kommer dagg i dalar. då på golvet du vill fresta din framgång. då på golvet du vill fresta din framgång. där till slag mötas Surt och de milda makter. »Vigrid heter slätten. öppen skall hon rinna i alla tider. där till slag mötas Surt och de milda makter!» Oden sade: 18. denna valplats dem visats an. »Säg mig. »Säg mig. »Säg mig. Gagnråd. som drager var natt över nådige gudar. som från öster drager natten över nådiga gudar!» Oden sade: 14. vad den slätt heter. hur den å heter. ur munnen från betslet var morgon det droppar. då på golvet du vill fresta din framgång. hur den hästen heter.

På himlen vandra de varje dag skola för människorna tiden att tälja. då man talar om din kunskap och du. och du. vadan månen kom. av rimfrostjättens huvudskål himlen blev skapad. sammaledes ock solen!» Vavtrudner sade: 23. böljan av hans blod. som är månens fader.» Oden sade: 22. om du äger förstånd och du. vadan dagen kom som drager över människor. vet det. vet det. Vavtrudner. »Säg du det tredje. »Säg du det andra.» Oden sade: 24. Vavtrudner. vem som av oss är visast. som över människor far. vadan jorden först kom.Vavtrudner sade: 19.» Oden sade: 20. Till jättens bänk kom! Låt oss sitta tillsammans och tala! Om huvudet. du kunnige jätte. om insikt du äger. eller natten med nedan!» . »Säg du ett. sammaledes också solens. du kunnig är. Vavtrudner. »Av Ymers kött åstadkoms jorden och av benen berg. vet det. i hallen vi slå vad. eller den höga himlen!» Vavtrudner sade: 21. främling. »Gäst. »Mundelföre heter han.

du kunnige jätte!» Vavtrudner sade: 31. vem äldst av asar eller Ymers fränder i urtiden alstrades!» Vavtrudner sade: 29. »Säg du det sjätte.» Oden sade: 30. då du frejdad är för kunskap och du. och än äldre Aurgelmer. Vavtrudner. varifrån jätten Aurgelmer bland jättars söner först kom.» Oden sade: 26. han är dagens fader. vadan vintern först kom eller varma sommaren bland visa gudar att vara!» Vavtrudner sade: 27. »Säg du det fjärde. då man skicklig dig kallar och du. då du frejdad är för kunskap och du. Vavtrudner. vart Bergelmer boren. hans fader och farfader. äldre var Trudgelmer. Vavtrudner.Vavtrudner sade: 25. vet det. . »Delling han heter. vet det. men natten av Norve föddes. »Ur Elivågor etterdroppar stänkte. innan jorden var skapad. vet det. »Ett jätteantal vintrar. »Vindsval han heter. men Svasud är sommarens. som är vinterns fader. »Säg du det femte. ny och nedan skapade nådiga gudar att för människorna tiden tälja.» Oden sade: 28.

»Säg du det åttonde. tills det vart till en jätte. den vise. Vavtrudner. varifrån vinden kommer. »Säg du det nionde. . Vavtrudner. innan jorden var skapad. »Ett jätteantal vintrar. du vet. därav våra ätter allesammans kommit. när förfarne jätten på urholkad ökstock lades. då man skicklig dig kallar och du. det är det första jag minnes. »Räsvälg han heter. jätte!» Vavtrudner sade: 35.» Oden sade: 34.» Oden sade: 36. »Säg du det sjunde. huru barn han fick den bålde jätten. och det fjärmaste.det växte. som vid himlens ända sitter. som över vågen far! Aldrig man skönjer honom själv. du gömmer all kunskap. vart Bergelmer boren. då ej till gifte jättekvinna fanns!» Vavtrudner sade: 33. »Under armen växte på väldige rimtursen mö och man tillsammans. vet det. då du nämnes vis och du.» Vavtrudner sade: 37. vad det första är. fot med fot födde åt jätten. och du. då du anses kunnig. vet det.» Oden sade: 32. du minnes. Vavtrudner. äro därför alla elaka. vet det. en sexhövdad son.

»Säg du det tolfte. kora.» Oden sade: 40.över tallösa altare och tempel han råder fast åt fader bland asar han ej föddes!» Vavtrudner sade: 39. vet. Vavtrudner.» Vavtrudner sade: 41.en jätte med örns utseende. vem skall falla. vet. »I Vanahem han skaptes av visa makter och gavs som gisslan åt gudar. »Säg du det tionde. som gömmer all vishet!» . du jätte. och från kampen rida. hur förtälja om gudars alla öden du. av hans vingar säges vinden komma. var hemlighet om jättar och jämväl alla gudar på det sannaste du säger. »Alla einhärjar i Odens gårdar var dag skifta duktiga hugg. varifrån Njord kom in bland asars söner. sitta sedan försonta tillsammans.» Oden sade: 42. i åldrarnes ände skall han åter komma hem till de visa vaner. »Säg du det elfte var med svärd de i gården var dag skifta duktiga hugg. de kora. vem skall falla. . då förtälja om gudars alla öden du. Vavtrudner. som far över alla folk.» Oden sade: 38. sitta sedan försonta tillsammans. och från kampen rida.

»Liv och Leivtraser. innan henne ulven hunnit upp.» Oden sade: 48. och leva de skola. »Mycket for jag. som fara över havet. »Om jättars hemlighet och jämväl alla gudars jag sanning kan säga. mycket jag frestade.» Oden sade: 46. hit avlida döda från Hel. ända nedom Nivlhel. de bliva människornas moder och fader.» Oden sade: 44. mycket jag makterna prövat. mycket jag makterna prövat. . Vadan kommer sol på den släta himlen. till nio världar kom jag. Vilka äro de flickor. »Mycket for jag. Vad för människor leva. en mö på sin moders vägar. gömda i Hoddmimers hult. mycket jag frestade. mycket jag frestade. mycket jag makterna prövat. ty till varje värld jag vandrat har. morgondagg till mat de hava.Vavtrudner sade: 43. hon skall gå. »Alvrodul föder en fager dotter. när ulven denna sol hunnit upp?» Vavtrudner sade: 47. »Mycket for jag. medan den långa fimbulvintern varar i världen?» Vavtrudner sade: 45. när gudarne dö.

» Oden sade: 50. »Tre väldiga floder falla över bygden. . mycket jag frestade. ödets gudinnor de enda i världen. men honom skall Vidar hämna. »Mycket for jag.» Oden sade: 52. Vad sade Oden i sonens öra. kalla käftar han klyva skall på vargen i stridens stund. Vad blir Oden till undergång. dock bland jättar de fötts och fostrats. mycket jag makterna prövat. mycket jag makterna prövat. mycket jag frestade. då Surts låga slocknar?» Vavtrudner sade: 51. »Ulven skall sluka Aldafader.» Oden sade: 54. när Surts låga slocknar. som Mogtrasers möar behärska. »Mycket for jag.och med klokhet och kunskap färdas?» Vavtrudner sade: 49. Mode och Magne skola Mjollner hava. »Mycket for jag. mycket jag frestade. då Vingners strid har stannat. då alla gudar förgås?» Vavtrudner sade: 53. mycket jag makterna prövat. »Vidar bor och Vale i de vigda gudaboningar. Vilka asar råda för gudarnes ägor.

Oden sade: »Ser du Agnar. . de slå vad om denna sak. din fosterson. vad du i urtiden sade i örat på sonen. Han sade: 1. som kommit in i landet. Hon bad konungen taga sig i akt. som hundarna icke vilja angripa. att han skulle rusa på honom. skulle förhäxa honom. att han pinar sina gäster. De rodde båda i båt med sina drag till småfiske. Grimner drack därav. I nattens mörker slogs båten sönder mot land. Denne var klädd i blå kappa och kallade sig Grimner och sade icke mer om sig. Där voro de om vintern. Frigg sände sin kammartärna Fulla till Geirröd. att det är lögn. Men det var alldeles osant prat.» Frigg säger: »Han är så snål på mat. och sade det vara kännemärke på honom. att konung Geirröd icke var frikostig på mat. där blev han väl mottagen. att icke en trollkunnig man. Geirröd togs då till konung och blev en ansedd man. då var elden så vitt kommen. Men Geirröd gick upp till staden. Med åt fallet vigd mun min forntids kunskap och gudars öden jag omtalt. Om våren gav mannen dem en farkost. är konung och råder över ett land. Bondhustrun fostrade Agnar men mannen fostrade Geirröd och lärde honom att skicka sig. att det kommer för många. de gingo upp och träffade en fattig bonde. Oden och Frigg sutto i Lidskjalv och sågo kring alla världar. Geirröd var framtill i farkosten. men hans fader hade då avlidit. om han tycker. som hette Agnar efter hans broder. du av alla väsen är visast. han sprang upp på land men stötte ut farkosten och sade: »Far du nu de onda i våld!» Farkosten drev ut i havet. att ingen hund var så arg. min fosterson. då han pinade denne man utan sak. och dock låter han fasttaga den man. Konung Geirröd hade en tio år gammal son. fast han blev åtspord. Med Oden själv jag skiftat visdimsord. den ene hette Agnar. att hans fader gjorde honom illa. den andre Geirröd.» Oden säger. Vinden drev dem ut på havet. De fingo vind och kommo till sin faders landningsplats. Agnar gick till Grimner och gav honom ett horn fullt att dricka och sade. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan två eldar. där han avlar barn med en jättekvinna i hålan? Men Geirröd. Men när hustrun och han ledsagade dem till stranden.» Sången om Grimner Om konung Raudungs söner Konung Raudung hade två söner. eld. Agnar var tio år men Geirröd åtta år. »Het är du. »Ingen vet.innan denne å bålet bars?» Vavtrudner sade: 55. och satt han där i åtta dagar. att kappan brann på Grimner. talade mannen enskilt med Geirröd.

fast jag lyfter den upp. Ydalar det heter. som ensam skall råda. 3. Söckvabäck heter den fjärde. fällen för mig brinner. 4. Valaskjalv den heter.och nästan alltför stor. för en enda dryck dig aldrig skall bättre lön lämnas. 7. och i Trudheim skall Tor vara. 2. då lycklig dig beder Veratyr vara. Agnar. där Ull åt sig har sina salar byggt. Alvheim gåvo gudarne till tandskänk åt Frej i fjärran urtid. Åtta nätter satt jag mellan eldarne här. Det land är heligt. 6. Oden och Saga . som vist åt sig asagud i urtiden byggt. och ingen människa mat mig bjöd. men däröver svala böljor brusa fram. över goter. fyr! Ludna kappan svedes. En tredje är den gård. Lycklig blir du. som jag ligga ser asar och alfer nära. Geirröds son. Gå fjärran från mig. utom Agnar allena. där goda makter med silver salarna täckt. tills alla gudar förgås. 5.

Breidablick är den sjunde. och Heimdall där säges över helgedomarna härska. som till Oden komma. 12. och Balder har där åt sig byggt salar. 13. Folkvang är den nionde. där guldglänsande Valhall sig vidsträckt reser. och Freja där råder för hur sittplats i sal skall fördelas. 10. en varg hänger väster om dörren. Lätt de alla. Lätt de alla. där ligga jag vet minst av menlighet. där Tjatse bodde. spjutskaft äro sparrar. å det land. Himinbjorg är den åttonde. i sitt trevna hus tömmer gudaväktarn glad sitt goda mjöd. gudars brud den ljusa. känna kynnet av hans sal. Gladsheim heter den femte. som vapendöd ljutit. som till Oden komma. på faderns forna tomter. 9. den mycket mäktige jätten. och brynjor på bänkarna strödda. där bor nu Skade. känna kynnet av hans sal. 8. 14. en örn ovanför svävar. där väljer Ropt varje dag hjältar.i all tid där dricka glada ur kärl av guld. Trymheim heter den sjätte. . 11. spån på taket sköldar.

men av vin endast vapenfrejdade Oden alltid lever. men få veta.hälften av de fallna har hon att välja. dock bekymras jag mera för Munin. Gene och Freke fodrar stridsvane högtberömde Härfader. av fläsket det bästa. och Njord har där åt sig salar byggt. Forsete bor där. för högtimrad helgedom råder. på guldstolpar stödd och med silver takad är salen. 16. att ej åter han kommer. Höljt av ris och högt gräs är Vidars land Vide. 18. Glitner är den tionde. 15. 19. fredsdomaren. från hästens rygg. männens furste. Tund tjuter och Tjodvitners . Andrimner låter i Eldrimner Särimner suden varda. Hugin och Munin var morgon flyga ut över världen vida. som stillar varje strid. den andra Oden har. 21. lysten att hämna sin fader. som ej men har. jag ängslas för Hugin. Noatun är den elfte. där sonen sig vara säger. vad mat einhärjarne mättar. 17. 20.

Fem hundra dörrar och fyrtio därtill tänker jag på Valhall vara. mig tyckes av hus. det mjödet ej minskas kan. Fjorm och Fimbultul. 27. Sval och Gunntro. Säkin och Äkin. kring gudars helgedom de gå. hur hon i lås är lyckt. åns ström synes alltför stark att vadaöver Valglaumner. Valgrind den heter. Sid och Vid. Heidrun heter geten. som takade äro. en kanna skall hon fylla med det klara mjöd. 24. helig frmaför helig dörrgång. Hjorten Eiktyrner heter. Gipul och Gopul. Fem hundra rum inalles och fyrtio därtill i Bilskirner byggda jag tänker.fisk trives i floden. 25. när till dust emot ulven de draga. som på Härfaders sal står och gnager av Lärads grenar. som på Härfaders sal står och gnager av Lärads grenar. åttahundra einhärjar. därifrån alla vatten välla. 26. fornåldrig är grinden. 22. ett större än min sons ej stånda. . från hans horn drypa droppar i Vergelmer. 23. Gomul och Geirvimul. Rin och Rennande. som varsnas på slätten. och få veta. gå på en gång ur var dörr.

Hel bor under en. Vond och Strond. 30. Gjoll och Leipt. den tredje Tjodnuma. Vid och Van. Gulltopp och Lettfete. 32. när att döma de fara vid Yggdrasils ask. Tre rötter stå åt tre håll ut från Yggdrasils ask. örnens ord . under den andra rimtursar. Gler och Skeidbrimer. Grad och Gunntorin. Toll och Holl. då att döma han går vid Yggdrasils ask. Slid och Rid. Glad och Gyller. Vegsvinn en annan.Tyn och Vin. ty då brinner asarnes bro i låga och heta bli heliga vattnen. Gisl och Falhovner. varje dag. Kormt och Ormt och Kerlaugar två. de löpa människor nära och härifrån falla till Hel. Vidare heter en Vina. som ränna skall på Yggdrasils ask. 31. Sylg och Ylg. 29. dessa hästar asar hava var dag till att rida. Silvrintopp och Siner. över vilka Tor skall vada. Ratatosk heter ekorren. Nonn och Ronn. den tredje människor täcker. 28. Nyt och Not.

järnbläster gömde. Hild och Trud. än en okunnig dåre anar. Loch och Herfjotur. de bära åt einhärjarne öl. Ovner och Svavner alltid tror jag skola trädets kvistar tära. Rist och Mist skola räcka mig hornet. de äro Gravvitners söner. de skola upp på himlen. Hjortar finnas ock fyra med finböjda halsar. berg och bränning vet jag brinna skulle. Gion och Moin. solen draga och under deras bogar blida makter. än män veta. Skeggjold och Skogul. som å trädet på grenarna gnaga. 33. nedifrån Nidhogg skär.skall han uppifrån bära och säga dem för Nidhogg där nere. Flera ormar ligga under Yggdrasils ask. 34. Goll och Geironul. Grabak och Gravvollud. smärta. Yggdrasils ask utstår vedermöda mera. Randgrid och Radgrid och Reginleiv. 36. asarne. Svalin den heter. 37. Arvakr och Alsvinn. som framför solen står. . Duneyr och Duratro. 38. Dain och Dvalin. 35. en sköld framför skinande guden. hjorten uppifrån raspar men det ruttnar på sidan.

och av huvudskålen himlen. och av hans hjärna gjordes de tunga moln. snarrådige sonen till Njord. Ivaldes söner i urtiden gingo att skapa Skidbladners skepp. Jag segeregudars söner . han är ättling av Rodvitner.om han skulle falla ifrån. det bästa fartyg. när kittlar från lågan lyftas. Ulls huldhet har den och alla gudarnes. 44. Av Ymers kött åstadkoms jorden. av gångare Sleipner. ty öppna bliva världar över asars söner. 42. 40. som till skogens hägn den glänsande guden förföljer. skall stänga strålande himlabrud vägen. Av hans ögons bryn gjorde blida makter Midgård åt människors söner. böljan av hans blod. åt bländande Frej. 39. buskar av håret. berg skapades av benen. 43. Oden av gudar. Yggdrasils ask är ypperst av träd. 45. som först med flamman tar i tu. en annan är Hate. som på fästet flockas. Habrik av hökar och av hundar Garm. Bifrost av broar och Brage av skalder. men Skidbladner av skepp. 41. Skoll heter den ulv.

Sidhott. Herjan och Hjalmbere. Javnha och Bivlinde. vid ting Tro. Teck och Tride. Valfodr. sålänge jag bland folken farit. Glappsvinn och Fjolsvinn.syn av gudomen givit. Helblinde och Har. 49. därav välkommen hjälp skall väckas. 48. men Kjalar då. . Sann och Svipal och Sanngetal. Sidskägg Sigfodr. Tud och Ud. 47. Svidur och Svidrer jag hette hos Sockmimer. och då gäckade jag den gamla jätten. Gondler och Harbard bland gudar. Atrid och Farmatyr. jag heter Ganglere. vid Ägers dryckeslag. Nikud. Oske och Ome. Bolverk. Fjolner. då till Midvitner. Herteit och Nikar. Bileyg. 46. Grim och Grimner. Baleyg. Alfodr. Jag heter Grim. För alla asar skall det in komma på Ägers bänkar. Grimner de mig kallade hos Geirröd och Ialk hos Asmund. när jag kälke drog. med ett enda namn nämnde jag mig aldrig. 50. baneman jag blivit hade. Vidur på valplats. hans märklige son.

Gaut och Ialk bland gudar. Sången om Skirner Frej. men svärdet körde igenom honom. Rusig är du. Ovner och Svavner. 53. om du kan. då stod han upp och ville taga Oden från elden. Oden jag nu heter. konungen snavade och föll framlänges. varse är du Oden. Geirröd. till mig.51. vänner dig listigt lura. Till fullo jag sagt dig. har riktigt mycket druckit. tidigare Tund var mitt namn. och han fick sin bane. ditt liv vet jag lidet. men föga du minnes. Svärdet halkade ur handen på honom och fästet var nedåt. Vakr och Skilving. jag tror alla hava av mig allena uppstått. Oden försvann då. Vavud och Roptatyr. Min väns svärd ser jag ligga med bladet drypande av blod. hade en dag satt sig i Lidskjalv och såg ikring alla världar. Han såg in i Jotunheim och såg där en fager mö. när hon gick från sin faders storstuga till kvinnostugan. då min hjälp dig frångår. 54. Njords son. Men när han hörde.» Konung Geirröd satt och hade svärdet i knä och draget till hälften. Men Agnar var konung där länge efteråt. Skirner hette Frejs skosven. att Oden kommit dit. Den för eggen fallne skall Ygg nu hava. Ygg jag hette nyss. Njord bad honom uppmana Frej att tala ut. vreda äro diserna. . alla einhärjar och Odens huldhet. kom. 52. därav fick han stor hjärtesorg. mycket du mistat.

och återsken gåvo både himlen och havet. armarne lyste. som till kärlek mig tjusat. »Säg du mig. »I Gymers gårdar jag gånga såg en mö. på vem han kan vara så övermåttan ond. det som jag veta vill. väl vi två varann kunna tro.» Skirner sade: 5. ty unga vi fordom fostrades tillsamman.» Frej sade: 6. att förtro den åt mig du ej törs. »Vreda ord jag väntar av er son. gå raskt att bedja vår son om samtal. »Vi skulle jag yppa ungersven. om jag går att tala honom till och fråga den vise. Skirner. Frej. . för dig min svåra sorg. som jag åtrår. min drott!» Frej sade: 4. på vem han kan vara så övermåttan ond!» Skirner sade: 2. vi allena du sitter i den långa salen om dagarna. ty skimrande sol skiner alla dagar men lyser dock ej. »Res dig nu. och fråga den vise. »Så mycken din åtrå jag menar ej vara.» Skirner sade: 3. du furste bland gudar.Då sade Skade: 1.

om dristig den är. fladdrande flamma. Mer mön är mig kär än en mö någonsin för en ung man i all tid har varit. inne är tiden. över tursars tillhåll. Där voro arga hundar bundna framför ledet på den inhägnad. förgörande jättars ätt!» Frej sade: 9. herde. trolsk. »Mörkt är det ute. som svingar sig självt. som på högen sitter och vaktar åt varje håll. som var omkring Gärds sal. båda vi oss bärga eller oss båda tar den mycket mäktige jätten. som hastigt dig bär över mörk.» Skirner red in i Jotunheim till Gymers gårdar. trolsk. av asar och alfer ingen vill.» Skirner sade: 8. »Är åt döden du vigd eller död allaredan? . som hastigt mig bär över mörk.» Skirner talade till hästen: 10.7. Han red dit. och tilltalade honom: 11. hur med den unga mön till möte jag kommer för Gymers gläfsande hundar!» Herden sade: 12. fladdrande flamma. som svingar sig självt. »Säg du. och det svärd. »En häst jag dig då giver. att vi fara över våta fjäll. som det drager. där en fäherde satt på högen. och det svärd. »Häst mig då giv. att vi skola vara tillsammans.

» Skirner sade: 13. dock kom jag ensam över ursinning eld att se eder sal. då till färd man är färdig. »Vem är det av alfer eller asars söner eller visa vaner? Vi kom du ensam över ursinning eld att se vår sal?» Skirner sade: 18. intill en dag blev min ålder utmätt och livets längd bestämd.» 17. »Vad är det för buller och bråk jag hör inne här i vårt hus. . stigen från hästryggen. »Bed honom in i vår boning stiga och dricka det mustiga mjöd. dock med ängslan jag anar att härute är min broders baneman.Om möte du alltid skall miste gå med Gymers goda mö. »Bättre råd jag känner än kinka och klaga.» Gärd sade: 14. jorden darrar och därav alla Gymers gårdar skälva.» En tjänstekvinna sade: 15. »Det står en man härute. i gräset får gångaren beta. »Jag är ej av alfer eller asars söner eller visa vaner.» Gärd sade: 16.

huvudet hugga av halsen skall jag dig. Gärd.19. om ej mig ditt jaord du giver. jag och Frej. skall jag giva. att kärast dig Frej är av alla. fast bränd han är med Odens unga son. mö? smalt och sirat. åtta lika tunga av honom drypa varje nionde natt. Elva äpplen jag äger av guld. »Jag bjuder dig ringen. jag får av min faders gods.» Gärd sade: 20.» Gärd sade: 24. som bränd blev med Odens unge son. »Tvång jag aldrig tåla vill för att vara någon till viljes.» Gärd sade: 22. för sann di säger. skola båda tillsammans bo. medan vårt liv varar. att köpa din älskog och. att kämpar som du och Gymer till kamp skola komma.» Skirner sade: 23. Aldrig vi. »Ser du detta svärd. dock känner jag nog. »Elva äpplen jag aldrig tager för att vara någon till viljes. »Jag bryr mig ej om ringen. som jag här i handen har.» Skirner sade: 21.» Skirner sade: . dem som gåva dig. guld mig ej fattas i Gymers gårdar.

på dig vem helst må stirra. faller i döden din fader. våpighet. smärta och otålighet. för eggen däruppå skall åldrig jätte segna. smalt och sirat. där människors söner sedan dig aldrig se. Med tamtrollspö slår jag dig. På dig må Rimner bliga. Mat mer led dig vare än för människors barn glänsande ormen är. blänga hän mot Hel. blicka bort ur världen. Sinnessvaghet. då ut du kommer. som jag här i handen har. Gastar skola dig gruvligt plåga alltjämt i jättarnas gårdar. du vanke viljelös! Med gråt för gamman må till godo du hålla och ledsaga ditt betryck med tårar! . Var dag från ditt rum till rimtursars sal du vanke viljesvag. må tåren din växa med betrycket! Sätt dig ned. På örnens klippa du arla skall sitta. 30. »Ser du detta svärd. Till undran du blive. och tämja dig skall jag. 26. och säga dig skall jag en svår sorgens våg och tvefaldigt trångmål. gape du från grindarne ut! 29. mö. dit måste du gå. att vara mig till viljes. vittberyktad du varde mer än väktaren hos gudar. mö. 28. 27.25.

du mö. om sådant nödigt synes. emot din vilja. och samtliga asar. Suttungs söner. Frej skall din fiende vara. mot slutet av sädesskörden! 32. du ådragit dig gudarnes gränslösa vrede. 34. men med min vilja! 36.31. Vred är dig Oden. som man trycker ihop. 33. Höre det jättar. bekymmer dig bekymre! Var du som tisteln. som du tillhöra skall långt nedom likgrinden. Jag ristar det så bort. vred på dig asafursten. till de växande träd en trollstav att träffa. Turs jag ristar och trenne stavar: otukt. hur med bann jag belägger. Till skogen jag vandrade. för mön att med människor umgås! 35. Ditt sinne sorg gripe. lidelse och otålighet. getters spillning give! Ädlare dryck må du aldrig få. och trollstav jag träffade.» . som jag ristade det dit. höre det rimtursar. Med trehövdad turs skall du tillbringa livet eller ingen make möta. Rimgrimner heter tursen. för mön människors samkväm. Dig trashankar där på trädens rötter. hur jag förbjuder. Ondskefulla mö. du mö.

vad gjort du har i Jotunheim till bästa för bådas vår önskan!» Skirner sade: 41. »Säg mig. efter nio nätter åt Njords son skall Gärd där unna sin älskog. Skirner.» . som båda vi känna.» Frej sade: 42. innan hädan hem jag rider. hur kan jag under tre tråna? Ofta en månad mig mindre tycktes än halva denna natt av nöd. »Hellre. som vi båda känna. »Barre heter. lugn och stilla. då.» Då red Skirner hem. »Lång är en natt. och stiger ett steg framåt. att mitt tycke aldrig vanernas ättling skulle vinna. »Om ärendet mitt vill allt jag veta. lunden.» Gärd sade: 39. Frej stod ute och hälsade honom och sporde honom om nyheter: 40. att sonen av Njord dig nalkas. så lugn och stilla. lunden. hell dig! Här får du bägarn. »Barre heter.» Skirner sade: 38. när vid ett möte du medgiva vill.Gärd sade: 37. förrn du sadel av häst tar. sven. långa äro två. efter nio nätter åt Njords son skall Gärd där unna sin älskog. full med flerårigt mjöd! Tänkt dock jag hade.

» Tor sade: 5. sill och havregröt. att min moder är död.» Färjkarlen sade: 4. . på andra sidan om sundet var färjkarlen med farkosten. »Vem är den karlarnas karl. som kallar på mig över vägen?» Tor sade: 3. hungrig jag ej än är. matsäck har jag på ryggen. »Det säger du nu. »Såsom morgonbragder du måltiden prisar. som synes envar mest märkligt att veta. så att inte ens byxor du har. död tror jag din moder är.Sången om Harbard Tor for hem från österled och kom till ett sund. som tre gårdar du ägde.» Färjkarlen sade: 6. som en buse klädd. Jag åt i ro.» Tor sade: 7. »Ej tyckes du mig. »För mig över sundet och frukost jag dig giver. Tor ropade: 1. ställe att landa jag visar. förrn jag reste hemifrån. »Vem är den svennernas sven. men mycket du förutser ej. dystert är ditt hem. mat ej bättre finnes. barbent du står. »Styr du ekan hitåt. som på andra sidan sundet står?» Färjkarlen sade: 2.

» Färjkarlen sade: 10. Säg mig ditt namn. som jag riktigt kände. Jag är Odens son. ditt kräk. håller ej namnet hemligt. och nämna all min ätt. som du är. »Harbard jag heter. om över sundet du vill fara!» Tor sade: 9.» Tor sade: 11. Jag skulle ge dig. fast jag sakskyldig vore. jag mig reda skulle mot en sådan. du står med Tor och språkar. som hålla den mig bad. »Mitt namn skall jag säga. endast redligt folk. han bad mig landstrykare ej färja eller frakta hästtjuvar. »Om än hämnd jag räddes. den rådkloke kämpen. som i Rådsösund bor. . »Hildolv han heter. Meiles broder och Magnes fader. styrkans herre bland gudar.eller vem är herre till båten. »Varför hemlighålla namnet. vad du heter. som du håller vid land?» Färjkarlen sade: 8. om ej till döden jag bestämts.» Tor sade: 13. Det vill jag nu spörja. om ej hämnd för brott du rädes?» Harbard sade: 12. »Otäckt jag tycker att vada över vågen till dig och väta min börda.

Tor?» Tor sade: 19. den stormodige jätten. och härifrån dig bida. sov hos systrar sju. av sten var hans huvud. Vad tog du dig till medan dess. om de kloka mot oss varit. »Det vill du nu nämna. De av sand snodde rep och ur djupan dal däld grävde.» Tor sade: 17. mycket fresta och mö vinna. då jag nappades med Rungner. Vad tog du dig till. dock fick jag honom att falla och för mig segna. »Muntra kvinnor hade vi. »Hur artade sig kvinnorna edra?» Harbard sade: 18. dem alla jag ensam överlistade. om oss hulda de varit. efter Rugners död du ej dråpligare mött. hade all deras ynnest och älskog. »Här skall jag stå. Harbard?» Harbard sade: 16.för dina kränkande ord.» Tor sade: 15. . komme jag blott över sundet. »Med Fjolvar jag var hela fem vintrar på den ö som Allgrön heter. gott huvud de hade. Där fingo vi strida och stridsmän fälla.» Harbard sade: 14. »Jag dräpte Tjatse. medan dess.

som till berget gingo. vad av den andra den skaver. höll jag Lebard. jag hetsade furstar. Vad tog du dig till medan dess. men jag villade honom från vettet. som hjältemodigt falla. Dessa äro minnen av mina storverk.» Harbard sade: 22. han lät mig taga trollstav. om alla levde. »Jag var i öster och ihjälslog jättars ondskefulla brudar. »Jag var i Valland och i vapenskiften deltog. sig själv sköter envar om. Oden får jarlar. »Trolöst svek jag mot trollpackor övade och lockade dem med list från männen. »Med elakhet gav du då för goda gåvor lön. Vad tog du dig till medan dess. med Tor får trälars släkt. Tor?» Tor sade: 23. »Den ena eken får. som alla människor sedan se. Harbard?» Harbard sade: 24. men fred ej mäklade. Jättars ätt vore stor. inga människor skulle inom Midgård dväljas. För en hård jätte. Vad tog du dig till medan dess. Harbard?» Harbard sade: 20.» .dem kärve jätten.» Tor sade: 21. Allvaldes sons ögon jag kastade högt upp på klara himlen.

» Tor sade: 27. »Jag var österut. »Jag var österut och ån värjde. ty de måste först om fred mig bedja.Tor sade: 25. betagen av fruktan. »Varför nå mig över sundet. när Svarangs söner satte mig an.» . Vad tog du dig till medan dess. »Ojämnt du skulle skifta mellan asarne folket. då sak ej finnes. sten de på mig slungade. gladde den guldbjärta. lekte med den linvita och lönligt möte hade. »Bra kvinnfolk ni kom till där.» Harbard sade: 28. av rädsla och skrämsel du skvatt in i handsken.» Harbard sade: 26. Tor?» Tor sade: 29.» Tor sade: 31. »Tor har jättelik styrka men intet hjärta i bröstet. åt seger föga gladdes. och tycktes du då Tor ej vara. om jag nådde dig nu över sundet. din svinpäls! Jag sloge dig ihjäl. då. så att Fjalar hörde. om du mäktade så mycket. med älskarinna jag pratade. som gamman mig unnade. Du tordes varken. Harbard?» Harbard sade: 30. Vad tog du dig till. fnysa eller nysa. »Harbard.

att du kom att oss olust bereda. som hit lät sina fanor fladdra och färga spjut röda. det värsta de förskyllat. Vad tog du dig till medan dess. Tor. »Jag skulle dig den lämna. som jag stöttat hade.» Harbard sade: 34. »Jag var i hären. »Jag lita på dig skulle. Tor?» Tor sade: 37. de stötte kull min farkost. »Jag behövde din hjälp.» Harbard sade: 36. »Berserkars brudar jag bultade på Lässö. som brukad sko om våren.» Harbard sade: 38.Harbard sade: 32.» Tor sade: 35.» Tor sade: 39. Tor. om du ej lurade mig. Harbard?» Harbard sade: 40. »Ej biter jag dig bakifrån. att behålla den linvita mö.» Tor sade: 41. hotade mig med järnklubba och jagade Tjalve. villat hela folket. »Det vill du nämna. »Vad tog du dig till medan dess. om det lämpade sig.» Harbard sade: . »Vargkvinnor de voro men visst icke kvinnor. »Neslig sak det var. då du slogs med kvinnor.» Tor sade: 33.

» Harbard sade: 48.» Tor sade: 47. som bo i hemmets högar. Din fega fähund.» Tor sade: 45. »Vad i munnen dig kommer. du talar. större skäl har du därtill. långt du vore kommen. »Dem har jag av de gamla gubbar lärt. »Sant jag tror mig säga. värre än vargen du vråla skall. »Det skall jag dig böta med buktig armring.» Harbard sade: 44. för mig du ljuger. »Siv har en älskare hemma. för att mig det värsta må tyckas. »Ett gott namn dock gav du stendösar. »Din munvighet dig mindre väl bekommer. då du kallar dem hemmets högar.» Harbard sade: 50. om jag tar och vadar över vägen. om du får av hammaren hugg.42. Tor.» Tor sade: 43.» Tor sade: 49. som skötte vår förlikning. det storverket vill du öva. »Var hämtade du dessa så hånande ord. sen är du på din resa.» Harbard sade: 46. . som de skiljemän sagt. »Om slik sak så jag dömer. att jag aldrig hörde mera hånande. honom vill du nog träffa.

låt oss mer ej munhuggas. . Snön nog smälter. »Harbard. förrän jag dig nekar. håll så vägen till vänster. och skall lära vägen åt ättlingen till Odens länder. sin son.» Tor sade: 53. att aldrig skulle en fäherde färden hindra. då solen stiger.» Tor sade: 51. när över vågen du vill mig ej färja!» Harbard sade: 56. långt det är att fara: en stund det är till stocken.om i lånad hamn du farit. en annan till stenen. »Ett råd skall jag dig råda. »Visa mig då vägen. du hindrat mig mycket. tills till Verland du kommer. »Hinna med slit och möda.» Tor sade: 55. »Kort blir vårt samtal. »För litet är det att neka. där träffar Fjorgyn Tor.» Tor sade: 57.» Harbard sade: 52. kom till Magnes fader!» Harbard sade: 54. »För Asa-Tor tänkte jag.» Tor sade: 59. »Skall dit idag jag hinna?» Harbard sade: 58. »Far från sundet fjärran. ro du hit med båten. din hare.

skådade på offerblod och funno hos Äger överflöd på kittlar. Bergsbon satt barnaglad framför dem. på hämnd mot gudarne han härefter tänkte. Det var en gång. som stridgudar stek av villebråd och mjöd desamma njöto. skall du få för. Brydd blev jätten av den bistres ord.då med smädelse blott du svarar. att du med färjan mig vägrat. . 2. mycket lik sonen av Miskorblinde. de skakade spådomskvistar. han bad Sivs man sörja för en kittel. »Traska du i väg. Yggs som honom trotsigt i ögat såg: »Gör du rikligt gille åt asarne!» 3. innan de mätta blevo. tills i förtroende Tyr vänskapligt ensamt åt Lorride en utväg sade. »så att åt eder alla jag öl må brygga.» Harbard sade: 60. när vi träffas.» 4. dit där trollen dig tage!» Sången om Hymer 1. Det stod ej till för de store gudar och heliga makter att hitta den någonstädes.

De färdades duktigt den dagen fram från Asgård. Hos honom de insatte hornprydda bockaarne och begåvo sig till hallen. snar till ondska. tills till Egil de kommo. Maken min är mången gång snål mot gäster. hon nio hundra huvuden hade.» 10. »Jättars frände! Gömma jag ville er båda käcka under kittlarne. som guld glänsande. om listigt till väga vi gå.5.» 7. »Där bor i österr om Elivågorna den högvise Hymer vid himmelens ända. vände den vanskaplige. ett mycket stort kärl. hårdsinte Hymer hem från jakten. en annan ljuslätt. som Hymer ägde. »Vet du. min käcka fader en kittel äger. faslig att skåda. då går. vän. att bära en bägare åt sonen. Sent färdig. . Sonen fann där farmodern. om vi kunna den kokaren få?» Tyr sade: »Visst. 8.» Tor sade: 6. en mil djupt. 9.

men fornåldrig jätte följde med ögonen sin fiende. bakom en stolpe de stå till skydd. när han såg på sitt golv. tillsammans dem jätten sände att koka. Ej sade honom då hans sinne något gott. var de sitta under salens gavel. Fram de gingo. »Var hälsad. Den frejdade fienden.In gick han i salen. 14. Frillan sade: 11. som kom. vännen till människor. föll hel från stocken. den att gråta kom jättekvinnor. till dina salar nu sonen kommit han. var tjälad. Åtta föllo. en hårdhamrad kittel. innan bjälken brast i tu. som vi väntat från vägar långa. Ser du. och i hågen god. kindskogen på karlen. följer honom. 12.» För jättens syn sönder sprang stolpen. . Veor han heter. 15. istappar slamrade. Hymer. 13. De höggo dem alla ett huvud kortare och i kokgropen kastade dem sedan. Där togs nu trenne tjurar. men en av dem.

om du djärves det. För Rungners gråe. 16. Veor sade sig vilja på vågen ro ut. Hymer sade: »Vida värre dina verk tyckas du. »Nästa afton nödgas nog av villebråd vi tre leva. Hymer sade: »Gå till horden. om bålde jätten bete gåve. Det jag väntar. än då du stilla sitter.Sivs man åt ensam.» 20. att bete söka! 18. gode vän tycktes Lorrides måltid väl mycken vara. där ramsvart oxe råmande stod. Båten bad bockarnes herre den hisklige jätten . du bergfolkets krossare. 19.» 17. att dig sall ej lätt agn av oxen att erhålla bliva.» Svennen styrde strax till skogs. hela och hållna två Hymers oxar. Tursars baneman bröt från tjuren de båda hornens högborg upptill. styrare av kölar. innan sova han gick.

21. på en annan bog sen böjde han av. som människor skyddar och mäter sig med ormen. . sedan i sjön sjönk den fisken.ut till havs att föra. Oglad var jätten. 25. Ulvar tjöto. Dristigt drog dådkraftige Tor etterglänsande ormen upp på båtkanten. Mot betet gapade. det omåttligt fula på ulvens broder. Veor. så att Hymer att börja med bara teg. 24. Dristige Hymer drog två valar ensam på kroken upp tillsammans. 23. när de åter rodde. hårets högfjäll med hammaren han slog. men akterut Odens son. ödemarker ljödo. den som gudarne hata. sig redde en rev med list. hängde på kroken huvudet av oxen. Han. 22. som runt kring världen sig ringlar i djupet. urgamla jorden av ångest skalv. men apors släkting sade sig äga liten lust att längre ro.

»fast ro man kan. 30. vid trots van. de buro den dock hel till Hymer sedan. lät han strax för kristallen stenstod brista. än varje kalk är. Men när den lades i Lorrides hand.» 29. som vill dig pröva. icke kraftig är.» 27. Till dess den fagra frillan lärde ett vänskapsråd. Gick Lorride och tog tag i stammen. åt jätten igenom djupa klyftor. han sade. »Halva mödan med mig du dele: hem till gården du går med valarne eller binder böljornas bock vid stranden. svängde sjöhäst med sump upp på axeln.Hymer sade: 26. den som bägare ej krossar.» 31. ty det hårdare på jätten. stolpen han sittande slog den igenom. Barsk reste sig på knä bockarnas herre. Ensam med åror och med öskar till gårds bar han båten. Men ännu om styrka strida ville med Tor jätten. . som bränningen klyver. 28. som hon visste: »Slå mot Hymers huvud. »Intet rår man».

att ni välddiga ölskeppet bort från vår gård bringa mäkta. då såg han en månghövdad mängd med Hymer strömma från öster ur stenrösena. Kitteln från axeln av sig han lyfte. men på hälarne handtagen skramlade. Modes fader fick fatt i kanten och från stället vid elden han steg ned i salen. är för hett.» Så karlen talade: »Jag kan ej taga åter mitt ord. Du. 34. 32. förrän litet Odens son såg sig om. och bergöknars bestar . helt var på jätten hjälmens underlag. mordlystne hammarn. Sivs man hävde på huvudet kitteln. »Mycket dyrbart mist jag vet mig hava. svängde Mjollner. 35. stilla ändock stod kittlen.iförde sig all sin asakraft. men i tu rämnade runda vinkärlet. Ej längre de färdades. öl. då kalken jag ser ur knäna på mig stött. 36.» Tyr försökte två gånger den röra.» 33. »Ett villkor är.

Tyr var där. Loke skyndade tillbaka och träffade Elder ute. Vidar. Loke tilltalade honom: . ty han var österut. Loketrätan Äger. Då skakade asarne sina sköldar och skreko åt Loke och jagade honom bort till skogen. och Frejs tjänare Böggver och Beyla. betseldjuret på benet var halt. Där var Njord och hans hustru Skade. huru goda Ägers tjänare voro. Odens son. som Hymer ägde. ölet bars fram av sig självt. 39. när han blev bunden. 38. 37. Där hade man lysande guld för eldsljus. han var enhänt: Fenrisulven slet handen av honom. Loke tålte icke höra detta utan slog ihjäl Fimafeng. hans hustru. som med ett annat namn hette Gymer. Loke var där.till bane han slog. när han hade fått den stora kitteln. såsom nu är sagt. Siv. och det hade lömske Loke vållat. Ej längre de färdades.ho kan väl det av i gudasägner kunniga klarare reda vilken bot honom bergöknens bonde lämnade. Tors hustru. Men varje vinter väldigt dricka gudarne hos Äger det öl. Brage och Idun. Frej och Freja. Kraftig han trädde på tinget till gudarne och hade kitteln. då båda sina barn han bötade därför. hans hustru. Men hört I haven . Äger hade två tjänare: Fimafeng och Elder. Många voro där av asar och alfer. han måst lova. och sedan gingo de åter att dricka. hade tillrett öl åt asarne. Man lovordade mycket. stället var lyst i helig frid. var där. förrän Lorrides bock halvdöd föll framför kärran. Till detta gästabud kommo Oden och Frigg. Tor kom icke.

från långan väg . »Säg du mig. Lopt. Elder. Men när de. vem som kommit in. svar jag skall i svar bliva. varom här inne vid ölet tala segergudarnes söner. »Törstig jag hit till hallen kom. om för mycket du säger emot.» Elder sade: 2. som här inne äro.» Sedan gick Loke in i salen. »In skall jag gå i Ägers sal att akt på gillet ge. som sutto där. utan att ett enda steg du framåt stiger.» Loke sade: 5. »Vet du. av asar och alfer. om skällsord på gudar och skymf du öser. tystnade de alla: Loke sade: 6. »Vet du. torka de nog det på dig. ingen i ord är din vän. om du in går i Ägers sal att akt på det gillet ge.» Elder sade: 4.» Loke sade: 3.1. ondska och ilska för jag åt asars söner och blandar dem så men i mjödet. om vi två skola strida med stickande ord. Elder. »Om vapen tala och sin visade mandom segergudarnes söner. sågo.

om det ej at oss båda bures. alla heliga gudar! Blott den asagud icke. Vidar. men innan han drack. Oden. asar! Hell. »Visa dig sittplats att vara på vid gillet asarne aldrig göra.» Då steg Vidar upp och hällde i åt Loke. »Hell eder. Vi tigen I så.» Oden sade: 10. att målet ni mistat ha? Visen mig sittplats att vara på vid gillet eller på dörren mig driven!» Brage sade: 8. 7. . »Minns du. asynjor! Hell. ty asarne veta åt vad folk de skola ypperligt gille giva.» Loke sade: 9. tilltalade han asarne: 11. öl smaka du sade dig ej skola. på det att ej Loke oss lasta må här i Ägers hall. och låt vargens fader sitta i vårt samkväm.att asarne bedja. nämligen Brage!» Brage sade: 12. när vi i urtiden blandade blod tillsamman. det en de mig giva dråplig dryck av mjöd. som inåt sitter på bänken. och så bötar dig ock Brage en ring. »Häst och svärd av mina håvor jag dig giver. »Res dig då. I trumpna gudar.

Gör gudarne ej dig gramse!» Loke sade: 13. »Dristig är du. vid barnen vara. Idun» Av alla kvinnor jag menar dig mangalnast vara. »Till Loke jag ej talar . är du i fejd fegast och för skott skrämdast. Brage. du alltid skall båda sakna. som på bänken prålar. »Häst och armringar. litet det vore för din lögn. egna och upptagna.på det du ej asarne elakhet visar. du dylikt ej skall göra. du Brage. »Tig du.» Loke sade: 17. sen du lade dina armar. Brage. Till vapen grip. där du sitter. lysande tvagna. som här inne äro. om vred du är! Den tappre sig icke betänker. av asar och alfer.» Idun sade: 18. kring din broders baneman. ditt huvud jag bure i handen på mig.» Brage sade: 14. att till Loke du ej talar lastande ord här i Ägers hall. »Vore jag utanför. »Jag beder dig. som nu inne jag är uti Ägers sal.» Loke sade: 15.» Idun sade: 16.

ofta skänkte du den. »Tig du. där barn du till världen bringat. det för skamlig omanlighet skattas. Oden! Aldrig du rätt kunde dela lyckan i drabbning. »Tig du.» Gevjon sade: 19.» Loke sade: 22.» Oden sade: 21. och har tappat förståndet då du Gevjon gramse dig gör. Loke sade: . som du skänka ej skulle. åtta vintrar var du under jorden kor mjölkande och kvinna. seger. huru ditt hjärta den ljuse svennen besvek. som jag skänka ej skulle. som dig smycke gav och som dig famna fick.» Loke sade: 20. den sämre nämligen.lastande ord här i Ägers hall. Gevjon! Nu talar jag om. Jag vill ej. att vreda ni kämpa. »Vet du. ty världens öden vet hon alla och skönjer så väl som jag själv. Brage jag lugnar.» Oden sade: 23. som är lustig av ölet. Loke. »Tokig är du. »Varför skolen I två asar inne här strida med stickande ord? Loke vet. seger. den sämre nämligen. skänkte jag den. att gyckel liknar Brage och allt levande vill honom väl.

då du förtäljer edra nedrigheter öppet. båda två dig taga i famn. Loke.» Freja sade: 29. Vee och Vile lät du. Vidrers hustru.» Loke sade: . i gestalt av trollkarl du strövade kring världen.» Frigg sade: 27. ut du ej komme från asarnes söner. att jag meddelar dig av obehagliga ämnen! Jag rår därför. det forna förblive folk fjärran!» Loke sade: 26. »Vet. »Tokig är du. änskönt hon dem själv ej säger. och mangalen mycket du varit. »Edra öden skolen I aldrig nämna om för någon. alla framtidens öden tror jag Frigg veta. Frigg! Du är Fjorgyns mö. om här inne i Ägers sal jag hade son av Balders sinne. »Också sejd man sade dig öva på Samsö. att du rida ej ser Balder sedan till salen. vad ni båda asar i urtiden gjorde. slag dig i vrede sloges.» Frigg sade: 25. »Tig du.24. du valors vidskepelse brukte. »Än mer vill du. Frigg. det för skamlig omanlighet skattas.» Loke sade: 28.

tror jag. du vanära visst icke saknar. som barn har burit. »Föga det gör. med sitt vatten vätte din mun. »Tig du. med bedrövelse hem du skall draga. »Falsk är din tunga. Freja.» Loke sade: 32. framdeles. »Den lisa jag fick. som fiende ej har. »Tig du. Hymers mör nyttjade till nattkärl dig. du dig ut. »Tig du. Freja sade: 31. en son mig föddes. att en omanlig as kommit hit in. om fruntimmer sig äkta män eller älskare skaffa. då jag långt härifrån som gisslan för gudarne gick. ha alla dina älskare varit. så ock asynjor. som här inne äro.» Loke sade: 34.» Njord sade: 33. skall den dig ådraga ofärd. men ett under det är. Freja! En trollpacka är du och mängd med mycket men. Njord! Till östlig trakt du gick som gisslan för gudar. Dig till fullo jag känner.» Loke sade: . Freja. vreda äro dig asar. sedan blida makter med din broder dig beträdde.30. och fult skämde. en ädling bland asar han synes. de asar och alfer.» Njord sade: 35.

som bunden skall i bojor ragnarök bida. din usling!» Frej sade: 41. henne vill jag nämna. Ej heller ulven har det bra. och hov visa! Ej längre det lönligt jag håller: med syster din fick du sådan son och är dock ej värre än van var.» Loke sade: 40. du torde bredvid fjättras.» Tyr sade: 37. oss båda vallar saknaden sorg. »Ulven ser jag ligga framför åns mynning. »Håll nu.» Tyr sade: 39. »Handen mig rövats men Rodvitner dig. du fiende lede! . Tiger du ej.» Loke sade: 38. »Tig du. tills makternas samband slites. »Frej är bäst bland bålda hjältar uti gudars gårdar. Tyr! Min tillfälligtvis var den son. Tyr! Två du kunde aldrig att ena sig bringa.36. som Fenrer ifrån dig slet. Njord. mö han ej grämer eller mans hustru och löser ur länkar envar. aldrig du fick en aln eller penning för oförrätten. Högra handen. »Tig du. som din hustru hade.

Loke.» Loke sade: 46. vad vapen värjer dig då.» Böggver sade: 45.Loke sade: 42. »Vad är det för en varelse. rent från vettet. men hetsig mig vara gudar och människor mena.» Loke sade: 44.» . vi låter du ej hejda dig.» Heimdall sade: 47. till mindre än märg jag malde dig. som vifta jag ser och sniket snappa? Vid Frejs öron du alltid torde vara och under kvarnarna kraxa . Byggver» Bra du ej kunde skifta bland männen mat. »Rusig är du. »Böggver jag heter. »Med guld du köpte dig Gymers dotter och sålde så ditt svärd. »Tig du. och i bänkplatsens halm man dig hitta ej kunde. men när Muspells söner över Mörkskog rida. och lamsloge alla dina lemmar. usling?» Byggver sade: 43. Här jag därav rosas. när män i vapenskifte möttes. Loke. »Om jag anor ägde som Ingunar-Frej och bebodde så ståtligt ställe. olycksfågel. att Ropts söner alla dricka öl tillsammans. ty dryckenskap driver envar att ej tänka på vad han talar.

Loke! Länge skall du ej så springa lös och ledig. »Hell dig.» Då gick Siv fram och hällde i en kristallbägare mjöd åt Loke och sade: 53. så vet.» Loke sade: 50. så vet. full med flerårigt mjöd. då du bjöd mig in till din bädd.» Skade sade: 49. om vi noga skola uppräkna alla våra fel. ty på kantig klippa med kalle sonens tarmar skola gramse gudar dig binda. »Lättare i målet mot Lauveys son du var. den förste och siste i fejden jag var. när Tjatse förlorade livet. nämnas får slikt.» Loke sade: 52. »Om den förste och siste i fejden du var. »Lätt till mods är du. »Tig du. från min helgedom och heliga fält för dig skola kalla råd komma. »Om på kantig klippa med kalle sonens tarmar gramse gudar mig binda.» Skade sade: 51. Heimdall! Tidigt blev dig ett ledsamt liv bestämt: rak skall du alltid i ryggen vara och som gudars väktare vaka.» . på det du ensamt mig bland asars söner låter fri fran fel vara.Loke sade: 48. när Tjatse förlorade livet. Loke! Här får du bägarn.

» Beyla sade: 55. och smetig. »Jordens son in i salen nu kommit. tror jag. »Tig. aktsam och ärbar mot maken.» Tor sade: 59. smörjig är du. när med vargen du skall kämpa och han slukar Segerfader hel. ditt kräk! Dig skall min krafthammar.Han tog emot hornet och drack därav: 54. »Tig du. om du så vore. som har Lorrides hustru förlett. Beyla! Du är Byggvers hustru och mängd med mycket men.» Loke sade: 58. en jag vet och med visshet känner. Upp jag dig slungar . Mjollner. Tor? Då vagar du icke. »Fjällen alla darra. »Tig. nu drager. ett värre utskum kom ej bland asars söner.» Loke sade: 56. och det var den lömske Loke. deja. »Ensam du vore. ditt kräk! Dig skall min krafthammar. ditt huvud slår jag av halsen på dig och så blir det slut med ditt liv. Mjollner. hemifran Lorride hit Han tysta skall den som här tillmälen ger och grovt människor och gudar beskyller. målet betaga. målet betaga.» Då kom Tor dit och sade: 57. vi väsnas du så väldigt.

så att i dig vart ben blir bräckt.» Loke sade: 64. och tycktes du då Tor ej vara. målet betaga. och inför asars söner det. Äger. Rungners dråpare skall dig till dödsriket skicka långt under likgrinden nedan. Skarpskrumpna remmar tycktes dig Skrymers vara. fastän sund. Ölgille gjorde du. du mäktade ej matsäcken öppna. som drap Rungner. kämpe. Mjollner. men ensamt för dig skall ut jag gå. »Om österfärderna dina aldrig du skall säga människor mycket. Min högra hand dig slår med hammarn. ditt kräk! Dig skall min krafthammar. målet betaga. sedan dig ingen ser. ty jag vet. 65. fast du mig med hammaren hotar. höll på att svälta ihjäl.» Tor sade: 63. ditt kräk! Dig skall min krafthammar. Tig. »Ett långt liv leva jag hoppas. »Tig. Mjollner.» Loke sade: 62. men aldrig du skall . att du slår till slut.» Loke sade: 60.och i österled.» Tor sade: 61. »Jag sade inför asar. sedan i handskens tumme ihop du kröp. vartill lusten mig lockat.

» . De gingo till Frejas fagra gårdar. där togo asarne honom. och det första ord. all din egendom. var detta: »Hör nu.» 3. och det kallas nu jordskalv. Loke. om jag min hammare hitta kunde?» Freja sade: 4. Freja. 2. han fällde. Jordens son satt och trevade. fast av guld den vore. och sin hammare han saknade. satt där och höll ett fat under ettret. vad här jag säger. när han vaknade. fast den vore av silver. att hela jorden skälvde därav. må lågan leka över och bränna dig bak på ryggen!» Men efter detta dolde sig Loke i Franangers fors i laxskepnad. som ingen vet vare sig på jorden eller i höga himlen: hammarn från asaguden stulits. bar hon ut ettret. Han blev bunden med sin son Nares tarmar. satte i din hand. Men när fatet var fullt. 1. skade tog en etterorm och fäste upp den över ansiktet på Loke. Då ryckte han till så hårt. men hans son Narve blev till en varg. som här inne är. Det första ord. han riste på sitt skägg.mera gästabud göra. var detta: »Vill du mig. han ruskade sitt hår. han fällde. »Jag gåve den dig ock. Vred var Ving-Tor. Sigyn. Lokes hustru. din fjäderhamn låna. och etter dröp ur den. Men under tiden dröp ettret på Loke.

5. Loke flög då, fjäderhamnen ven, tills han kom utanför asars gårdar och jagade in i jättars bygder. 6. Trym satt å högen, tursadrotten, snodde tränsar av guld åt tikarna sina och manen jämnade på manken av hästarna. Trym sade: 7. »Hur är det med asar? Hur är det med alfer? Vi har ensam du givit dig in i jättebygderna?» Loke sade: »Illa är med asar, illa är med alfer. Håller du Lorrides hammare gömd?» Trym sade: 8. »Jag håller Lorrides hammare gömd åtta mil under jorden. Ingen densamma återhämtar, om ej Freja till mig han för som hustru.» 9. Loke då flög, fjäderhamnen ven, tills han jagade ut ur jättarnes bygder och kom inom asars gårdar. Han mötte Tor mitt på gården, och det första ord, han fällde, var detta: 10. »Har målet du nått, såsom möda du haft?

Säg i luften långa tidenden! Ofta den sittande sviker minnet, och den liggande med lögn kommer.» Loke sade: 11. »Målet jag nått och möda jag haft. Trym har din hammare, tursarnes drott. Ingen densamma återhämtar om ej Freja till honom han för som hustru.» 12. De gå att den fagra Freja träffa, och det första ord, han fällde, var detta: »Bind dig, Freja, i brudelin; vi två skola åka till tursarnes värld.» 13. Vred vart då Freja och fnyste av harm; hela asasalen under henne skalv, och brisingasmycket brast ifrån halsen: »Den mangalnaste månde jag vara, om jag med dig åker till jättarnes bygder.» 14. Tillsammans voro alla asar på tinget och asynjorna alla att överlägga, och mycket rådslogo mäktiga gudar, huru Lorrides hammare de hämta skulle. 15. Då yttrade Heimdall, av asar den vitaste, -

han visste väl framtiden som vanerna annars -: »Bindom på Tor då brudelin; bäre han det stora brisingasmycket! 16. Ned från midjan låtom nycklar skramla och kvinnokläder kring hans knän falla, och på bröstet breda stenar, och händigt vi skola hans huvud pryda.» 17. Då yttrade Tor, asen den starke: »Mig skola asarne omanlig kalla, om mig binda jag lät i brudelin.» 18. Då sade Loke, Lauveys son: »Tig du, Tor, med detta tal! Snart skola jättar gästa i Asgård, om dig din hammare du hämtar ej åter.»

19. De bundo på Tor då brudelin och det bålstora brisingasmycket, läto ned från midjan nycklar skramla och kvinnokläder kring knäna falla, men på bröstet de satte breda stenar och händigt de hans huvud prydde. 20. Då sade Loke,

Lauveys son: »Jag skall som tärna träda i din tjänst; vi två skola åka till tursarnes värld.» 21. Hemåt blevo bockarne båda drivna, spända i skacklar, springa de skulle. Bergen brusto, brann jorden i lågor; till Jotunheim åkte Odens son. 22. Då sade Trym, tursarnes drott: »Stån jättar, upp, strön på bänkarne halm! Fören nu till mig Freja som hustru, Njords dotter från Noatun! 23. Här gå på gården guldhornade kor, helsvarta oxar till hugnad för jätten; smycken har jag många, smiden har jag många Freja ensam ägde jag icke.» 24. Snart till kvällen det kommet var, och öl blev buret på bordet åt jättarne. Tor ensam åt en oxe, åtta laxar, allt läcker, som kvinnorna bekomma skulle, Sivs man drack tre såar öl. 25. Då sade Trym, tursarnes drott: »Var såg du brudar bita vassare?

Jag såg ej brudar bita bredare eller mer mjöd en mö dricka.» 26. Men den sluga tärnan satt framför dem och genmäle hittade att jätten svara: »Freja åt intet på åtta dagar, så gärna hon ville till jättarnes bygder.» 27. Han lutade sig under linklädet, lysten att kyssa, men for tillbaka bort genom salen. »Vi äro Frejas ögon så fruktansvärda? Mig tycktes, att eld ur ögonen brinner.» 28. Men den sluga tärnan satt framför dem och genmäle hittade att jätten svara: »Freja sov intet på åtta nätter, så gärna hon ville till jättarnes bygder.» 29. In kom jättarnes arma syster och brudgåva bedja vågade: »Drag dina röda ringar av händerna, om vinna du vill vänskap av mig, vänskap av mig och välvilja all!» 30. Då sade Trym, tursarnes drott: »Bären hammaren in bruden att viga! Läggen Mjollner

i möns knä! Vigen oss tillsammans med Vars hand!» 31. På Lorride hjärtat log i bröstet, när, hård till sinnes, han hammarn varsnade. Trym först han dräpte, tursarnes drott, och all jättens ätt han lamslog. 32. Han ihjälslog den åldriga jättarnes syster, henne, som brudgåva bedit hade. Slag i stället för slantar hon fick och hugg av hammaren för hopen av ringar. Så fick Odens son åter sin hammare.

Sången om Allvis
Allvis sade: 1. »Att bänkarne breda skall bruden nu med mig i sällskap hemåt hasta. För att bli måg jag skyndat, det menar nog envar; man skall ej hänge sig åt vila hemma.» Tor sade: 2. »Vad är det för en bjässe? Vi är så blek du på näsan? Låg du i natt hos lik? Tycke av en turs tycks mig hos dig vara. Du är ej för bruden boren.» Allvis sade: 3. »Allvis jag heter, hålles under jorden,

vise gäst. »Samtycket ditt vill snart jag hava och gynnas med detta gifte. Jag var ej hemma. vida jag strövat. vad jag veta vill. som vitt färdas.» Allvis sade: 7. son jag till Sidgrane är. »Säg du mig. »Vad är det för en man. som myndighet påstår över fagerglänsande flicka? Av folk. ingen bindande löfte bryte!» Tor sade: 4. dig få torde känna. »Jag skall bryta. »Ving-Tor jag heter. äga vill jag hellre än utan vara denna mjällvita mö. Vilkens maka har din moder varit?» Tor sade: 6. Allvis alla varelsers öde väntar jag. enda giftoman bland gudar är jag. Betalning för vapen att taga jag kommit.» 9. att du vet - .under sten har jag varaktig stad. då hon dig lovades.» Tor sade: 8. Utan mitt samtycke ungmön du ej får och gynnas ej med detta gifte. ty brudens gifte jag främst bestämmer som fader. om du ur varje värld kan säga allt.» Allvis sade: 5. »Möns älskog skall icke förmenad varda dig. dvärg.

att du vet huru månen som människorna se.» Tor sade: 11. »Himmel den heter bland människor.vad månne väl den jord. Allvis alla varelsers öde väntar jag. Allvis alla varelsers öde väntar jag. »Säg du mig. om tideräknarn alferna tala. heter i varje värld!» Allvis sade: 12. svänghjul de säga hos Hel. men slätt hos asarne. vanerna kallar den vägar. skyndaren jättarne men skenet dvärgarne. »Måne den heter bland människor. som framför människorna ligger heter i varje värld?» Allvis sade: 10. »Säg du mig. högvalv bland gudar. att du vet vad himmelen. dvärgarne drypande sal. heter i varje värld!» Allvis sade: 14. dvärg. gudarne där uppe grus. dvärg.» Tor sade: 13. Allvis alla varelsers öde väntar jag. alltid grön jättarne. »Jord säges bland människor. att du vet - .» Tor sade: 15. men molntapp hos gudar. dvärg. uppvärlden jättar. vindvävare kalla den vaner. alferna fagertak. alferna den groende. »Säg du mig. som av havet föddes.

som vidast far. »Skyar de heta hos människor. att du vet huru de skyar. skyfallshopp hos gudar. viftaren hos gudar. vindflarn dem vanerna kalla. dvärg. snyftaren hos alfer.» Tor sade: 17. som människors söner skåda.» Tor sade: 19. Allvis alla varelsers öde väntar jag. »Säg du mig. evigglöd jättar. heta i varje värld!» Allvis sade: 18. Allvis alla varelsers öde väntar jag. alferna fagerhjul och allklar asars söner. ovädersväntan jättarne. dvärg. »sunna» hos gudar. hölje de kallas hos Hel. gnäggarn hos de väldiga väsen. att du vet huru vinden. heter i varje värld!» Allvis sade: 20. »Säg du mig. att du vet - . alferna väderkraft. den kalla dvärgar Dvalins leksak.hur den sol. som skicka oss skurar. heter i varje värld!» Allvis sade: 16. dvärg. »Sol den heter bland människor. gormaren hos jättar. »Säg du mig. »Vind den heter bland människor. vinaren han heter hos Hel.» Tor sade: 21. Allvis alla varelsers öde väntar jag.

huru lugnet, som ligga plär, heter i varje värld!» Allvis sade: 22. »Lugn det heter hos människor, lindring hos gudar, vindslut det vanerna kalla, övervärme jättarne, alferna dagsstillhet, dvärgarne dagens ro.» Tor sade: 23. »Säg mig du, Allvis alla varelsers öde väntar jag, dvärg, att du vet huru den sjön, som skepp ro på, heter i varje värld!» Allvis sade: 24. »Sjö den heter bland människor, vida skivan hos gudar, vanerna kalla den våg, jättarne ålhem alferna vätskeämne, namnet djupt hav giva den dvärgar.» Tor sade: 25. »Säg mig du, Allvis alla varelsers öde väntar jag, dvärg, att du vet huru elden, som för allt folk brinner, heter i varje värld!» Allvis sade: 26. »Eld den heter bland människor, men bland asarne flamma, vanerna kalla den våg, jättarne slukaren, den svedande dvärgar, den hastige han kallas hos Hel.» Tor sade: 27. »Säg mig du, Allvis alla varelsers öde väntar jag, dvärg, att du vet -

huru skogen, som skuggar människorna, heter i varje värld!» Allvis sade: 28. »Skog den heter hos människor, man på slätten hos gudar, hos Hels folk höjdsidans tång, eldaren hos jättar, hos alferna fagergrenig, hos vise vaner spö.» Tor sade: 29. »Säg mig du, Allvis alla varelsers öde väntar jag, dvärg, att du vet huru natten, Norves dotter, heter i varje värld!» Allvis sade: 30. »Natt hon heter bland människor, mörker bland gudar, mask kalla henne väldiga makter, oljus jättarne, alferna sömngumman, drömväverska kalla henne dvärgar.» Tor sade: 31. »Säg mig du, Allvis alla varelsers öde väntar jag, dvärg, att du vet huru säden, som sås av människorna, heter i varje värld!» Allvis sade: 32. »Bjugg den heter bland människor och 'barr' hos gudar, hos vanerna heter den växt, äta jättarne den kalla, alferna vätskeämne, hänghuvud heter den hos Hel.» Tor sade: 33. »Säg mig du, Allvis alla varelsers öde väntar jag, dvärg, att du vet -

huru ölet, som allt folk dricker, heter i varje värld!» Allvis sade: 34. »Öl det heter bland människor, bland asarne brygd, rusande vätska hos vaner, klar dryck det heter hos jättar och kallas mjöd hos Hel, supning hos Suttungs söner.» Tor sade: 35. »I ett bröst jag aldrig såg så många minne från fordom. Dock av mycket svek nu sviken du är: kvar uppe till dagsljus, dvärg! Nu skiner solen i salen.»

Balders drömmar
1. Tillhopa voro alla asar på ting, och asynjorna alla vid samtal, och mycket rådslogo mäktige gudar, vi åt Balder drömmar bådade ofärd. 2. Upp steg Oden, åldrige härskarn, och på Sleipner sadel lade. Han red ned därifrån åt Nivlhel till och mötte hunden, som från Hels rike kom. 3. Han var blodig framtill på bröstet och gläfste länge mot galdernas fader.

Fram red Oden, fasta marken dånade; och till Hels höga hus han kom. 4. Då red Oden öster om dörren, där vara han visste valans gravplats. För den döda trollkvinnan dödsgalder läste han, tills tvungen hon uppstod och talade, fast död. 5. »Vem är det bland män, för mig okända, som till tunga färden tvingat mig? Snöad över av snö och slagen av regn, dränkt var jag i dagg, död var jag länge.» Oden sade: 6. »Vägtam jag heter, och är son av Valtam. Ur underjorden tala! Jag från övervärlden minns det. Åt vem äro bredda på bänkarne ringar och fagra långpallar belagda med guld?» Valan sade: 7. »Här mjödet bryggt åt Balder står, den skira drycken ligger sköld över; asasönerna äro ivrigt väntade. Tvungen jag talade, nu skall jag tiga.» Oden sade: 8. »Tig icke, vala! Jag vill vidare fråga, tills allt jag känner; jag vill yttermera veta,

vem skall Balder till bane bliva och livet från Odens ättling röva.» Valan sade: 9. »Höder bär hit ned höge hjälten; han skall Balder till bane bliva och livet från Odens ättling röva. Tvungen jag talade, nu skall jag tiga.» Oden sade: 10. »Tig icke, vala! Jag vill vidare fråga, tills allt jag känner; jag vill yttermera veta, vem Höders hätskhet hämna skall eller Balders baneman på bålet lägga.» Valan sade: 11. »Rind föder Vale i vänstersalar, denne Odens son kämpar, en enda natt gammal; sin hand han ej tvättar eller huvudet kammar, förr'n på bålet han lägger Balders fiende. Tvungen jag talade, nu skall jag tiga.» Oden sade: 12. »Tig icke, vala! Jag vill vidare fråga, tills allt jag känner; jag vill yttermera veta, vad de möar heta, som häftigt gråta och slunga mot himlen hörnen av seglen.» Valan sade:

13. »Du är icke Vägtam, som dig vara jag trodde, snarare Oden, åldrige härskarn.» Oden sade: »Du är ingen vala eller vis kvinna, snarare trenne tursars moder.» Valan sade: 14. »Rid hem nu, Oden, över hedern din glad. Männen här du ej mera besöke, förrän Loke slipper lös ur bojorna och de, som röja allt undan, till ragnarök komma.»

Rigstula
Så säges det i fornsagor, att en av asarne, som hette Heimdall, färdades fram längs havets strand, kom till en gård och kallade sig Rig. Efter denna saga är detta kväde.

1. En gång gå man sade på gröna vägar en kraftfull, åldrig, kunnig asagud; den raske, starke Rig kom stigande. 2. Han vandrade vidare på vägens mitt, han kom till ett hus, mot sin karm var dörren. In han gick, eld var på golvet; hjon sutto vid härden, med håren grå: Ae och Edda med åldrigt huckle.

han reste sig upp och redde sig att sova. kallade honom Träl. Där han dröjde i dagar tre. och på vardera sidan salens hjon. och tät av sådor. mitt på en bricka bar hon den sedan. Rig kunde dem råd säga. Han tog att växa och väl trivas. Då tog Edda en degig bulle. en kalv var kokt av kräsligheter ypperst. knogarne knotiga -----fingrarne tjocka. 7. Rig kunde dem råd säga. på händerna var huden skrynklig. men på vardera sidan salens hjon. gick därpå vidare på vägens mitt. 4. Ett barn fick Edda. . lade sig sedan i sängens mitt. sedan på bänken han satte sig mittpå. spad var i bunken. som på bordet hon satte. 6.3. ledo medan månader nio. fult var ansiktet. 8. som östes med vatten -----i lin den svarte (klädde). tung och tjock. 5.

gödde svin. Han började sedan försöka sin kraft. Drumb. Digralde. gingo på torvtäkt. Ysja och Ambatt. Eikintjasna. under tunga dagar. bodde nöjda. 11. binda bast och bördor göra. Drott och Hosver. 9. Mitt på bänken sig mön satte. nedböjd är näsan. Klur och Klegge. hon nämndes Trälinna. Följande voro namnen: Reim och Fjosner. Där kom till gården krokbenta mön. Kefser. Ökkvenkalva och Arinnevja. hos henne satt sonen i huset. De språkade och viskade. gödslade åkrar. 13. vilade i säng.lutande ryggen och långa hälarne. Barn de födde. hade ärr under foten. Lut och Leggialde. Träl och Trälinna. de lade stengärdsgårdar. Döttrar funnos där: Drumba och Kumba. vallade getter. 10. armen solbränd. Totrughypja . Fulner. 12. och drog hem ris dagen i ända.

Då tog Amma etc. tung och tjock. som på bordet hon satte. duk var på halsen. på golvet var en kista. krås på bröstet. 18. Klädsel var på huvudet. upphov till trälars ätter de äro. 15. 17. 16. sysslorna skötte.och Tronubeina. och tät av sådor. spad var i bunken. eld var på golvet. en kalv var kokt av kräsligheter ypperst. 14. en degig bulle. Hustrun satt där. . glatt satt skjortan. sedan han på bänken satte sig mittpå och på vardera sidan salens hjon. Rig gick därpå raka vägen. Ave och Amma ägde huset. bredde famnen för sländan. skägget han hyfsat. In han gick. mot sin karm var dörren. mitt på en bricka bar hon den sedan. »dvärgar» på axlarna. Rig kunde dem råd säga. förberedde tyg. svängde spinnrocken. satt där ett äkta par. kom till en hall. håret låg i pannan. Mannen täljde trä till vävbom.

årder han gjorde. Ett barn fick Amma. Snör heter hon. lade sig sedan i sängens mitt. oxar han tämde. [gick därpå vidare på vägens mitt]. som östes med vatten.19. i kläde han lindades. gjorde kärror och körde plog. bodde nöjda. de kallade det Karl. Barn de födde. Bred. timrade hus. håvor utdelade. 24. ledo medan månader nio. hår och hy voro rödlätta. satte sig under kläde. Bonde. Tillhopa bodde makarna. Han tog till att växa och väl trivas. Hem förde de mön med hängande nycklar och getskinnskjortel och gifte med Karl. redde sig att sova. [Rig kunde dem råd säga]. Hold. 20. men på vardera sidan salens hjon. 21. Där han dröjde i dagar tre. och hopsatte lador. 23. bäddade säng och bo satte. Tägn och Smed. rappa hans ögon. 22. . De hette Hal och Dräng. reste sig från bordet.

Så in han steg. Dessa namn vidare döttrarna hade: Snot. han kom till en sal. Spracke. Fljod. hängsmycke på bröstet. makarne sutto där och sågo på varandra. Blått sirat var linnet med släpande ärmar. 26. Sprund. vid dörrkarmen ringen. brynen bjärtare. Svarre. 25. Bue och Bodde. dörren var öppen. Brud. Fader och Moder. pilbågen krökte och pilar skaftade. Början det var till böndernas ätter. stärkte ärmarna. 29. Men husmodern armarna ihågkom på sig. Rig kunde dem råd säga. Satte duk högt på huvudet. halsen vitare än vitaste snö. Ristil. Feima. Svanne. åt söder vette dörren. Rig gick därpå raka vägen. sedan han på bänken . 28. Viv. bröstet ljusare. Husfadern satt och snodde bågsträng. 27. strök linnet. och med fingrarne lekte. 30. strött var golvet.Bundinskegge. Brattskegg och Segg.

på duken. Blekt var håret. på honom vatten de göto. Rig kunde dem råd säga. Därpå tog hon tunna kakor och lade dem. Då tog Moder en märkt duk. 34. läto Jarl honom heta. de drucko och språkade. En son födde Moder och i siden lindade. 33. ledo medan månader nio. redd blev sängen.satte sig mittpå och på vardera sidan salens hjon. 31. Fulla fat fram hon satte. och lade på bordet. Där han dröjde i dagar tre. Upp där växte den unge Jarl. 35. . med sovel på bordet: fett fläsk och fåglar stekta. sköld han bar och bågsträngar fäste. kalkar beslagna. blomstrande kinderna. vit av lin. dagen gick till ända. ögonen skarpa som på ormyngel. vin var i kannan. gick därpå vidare på vägens mitt. 32. reste sig därpå. vita av vete. silverbeslagna.

svängde skölden till värn. som honom nämnde. högg sönder guldten. 36. hetsade hundar och på hästar red. Jarl red sedan över svartan skog. Han sköt med spjut. Han bad honom intaga odalmarkerna. Rig gående. över frostiga fjäll och kom fram till en hall. slösade ringar. kommo till den hall. 37.pilbågar krökte och pilar skaftade. . Kom då ur risbuskar Rig gående. gav åt alla smycken. där Herser bodde. gods han skiftade. Därpå ensam han rådde över aderton gårdar. runor honom lärde. 39. 38. klenoder och smärta hästar. väckte strid. Sitt namn gav han honom. Sändemän på våta vägar åkte. slungade spjut och svängde lansar. svängde svärd och simning övade. och valplats blotade. hästen sporrade och högg med svärd. de urgamla bygder. En mö han hade med mjuka fingrar. stridsmän han fällde och stred för landvinning. odalmarkerna.

sorger att söva. hon gick under brudlin. livsrunor och levnadsrunor. Till henne de friade och hem henne förde. döva eggar och dämpa hav. 44. fröjdades åt livet. mäktig han var ock att människor frälsa. hade åtta karlars kraft och styrka. 41. och Barn den andre. Han med Rig Jarl i runor tävlade. 45. redo in hästar. Mog. Fåglars låt han lärde. gifte henne med Jarl. skavde pilar och skakade spjut. sinnen att stilla. rundade sköldar. 42. Jod och Adal. lekar Nid och Nidjung lärde samt Son och Sven simning och brädspel. fostrade ättlingar. Bur var den äldste. 43. . 40. Kon var den yngste. Jarls arvingar upp där växte. Kund hette en. de levde tillsammans och lycka njöto. Men Kon den unge kunde runor.ljuslätt och klok. kallad Erna. lågor att släcka. Arve.

Kon unge. svärd att svinga och sår öppna. [hugga med svärd] och här fälla.konstgrepp brukade och bättre kunde.» Hyndlas sång Freja sade: 1. på kvisten satt ensam: »Vi sätter du. 2. Han giver guld . Kon den unge red käckt genom kärr och skogar. min syster. Dan och Damp äga dyrbara salar. fåglar lockade 47. »Vakna. 48. min väninna. Bedjom Härfader blid oss vara. 46. till vigda helgedomen. Då sade kråkan. försåt för fåglar? Hellre du kunde hästar rida. Hyndla. lät trubbig pil flyga. rida skola vi två till Valhall. som i hålan bor! Nu är ramsvart mörker. de skicklige äro att skepp rida. du möars mö! Vakna. då förvärvade han och vann åt sig att heta Rig och runor kunna. än I haven. yppare odal.

Sen är min galt att gudavägen trampa. då du frestar mig.» Freja sade: 7. Ottar den unge. lät med min galt den löpa tillsammans. Hyndla. jag vill ej min härliga häst betunga. Innsteins son. dock ej gärna han har att göra med jättars brudar. 4. »Falsk är du. 5. då du tror vännen min med på Valhallsfärden. vältalighet åt många. men din vän har du visst med på Valhallsfärden. 3.» Hyndla sade: 6. mannamod giver han åt mången kämpe. och åt somliga rikedom. »Dårad är du. där som galten glänser. den guldborstige. Till Tor skall jag blota och bedja därom. . och åt Sigmund svärd till skänks. Freja. och vett åt andra. Visserligen ser du på oss så med dina ögon. att han alltid mot dig vill uppriktig vara. verskonst åt skalder.till gåva åt följet. Tag nu en av dina ulvar ut ur stallet. drömma jag tror dig. Han giver seger åt somliga. han giver vind åt vikingar. Åt Hermod han givit hjälm och brynja.

bland män mest urval i Midgårds skygd?» Hyndla sade: 12. På samma gång i sadlarne sitta vi skola och om härskares härkomst tala. Ett altar han mig gjorde. vad av audlingar. som konstrikt mig gjorde dvärgar tvänne. Ottar. men Innstein var till Alf den gamle. Vad de slagit om välska guldet. vad av skilvingar. 11. 10. att fursten får fadersarv efter fränderna sina. han färgade den på nytt med nötblod röd. Nu låt mig om forna förfäder höra och uppräkna bland ätter människor! Vad finnes av skjoldungar. . Dain och Nabbe.krigsgalten. de gamla ätter. vad av ylvingar? Vad är friboret vad är fursteboret. 8. Ens skyldighet är det att sköta om. på asynjor alltid Ottar trodde. till Innstein son. uppfört av stenar. som från gudarne kommit. 9. Ottar den unge och Angantyr. nu har stenen av glöden till glas blivit. »Du är.

Därav äro skjoldungar. allt är det din ätt . därav fursteboret. bland män mest urval i Midgårds skygd. Till maka hade din fader. Ulv till Säfare. 15. hans verk blevo kända till världens ända. barn till Svava och Säkonung. Som måg åt Eymund mäktigare blev han. din moder. 17. prästinnan Ledis lär hon ha hetat. och Friund moder. därav friboret. 16. därav audlingar. hennes fader var Frode. 14. Halvdan före honom högst av skjoldungar. med sval svärdsegg han Sigtrygg dräpte. äktade Almveig. allt är det din ätt Ottar enfaldige. frejdade voro de fejder dessa furstar hållit. därav äro skilvingar. därav ynglingar. all denna ätt var yverborna man. 13.Alf var till Ulv. ypperst av kvinnor. den smyckade. Hildigunn var hennes moder. Ale var förut ansenligast av män. och Säfare till Svan den röde. de födde och ägde aderton söner.

och av Hild blev Haalv född. söner till Olmod. Klypps arvinge. Fram går jag längre. Torer järnsköld. Grim hårdskave. Det är av vikt. Allt är det din ätt. att du vet det. att du vet det. Ottar enfaldige. och till Skurhild. Vill du än längre? 19. Gunnar balk. 20. Deras vän var Ketil. Där var Frode förr än Kare. Allt är det din ätt. Ulv den gapande. hjältemodern. båda jag känner: Brodd och Hörver. han var morfader till din moder. i ätten där föddes de yppersta kämpar: Fradmar och Gyrd och Frekarne båda. Ottar enfaldige! 21. . det är fornåldrig frändskap . 22. Am och Josurmar.Ottar enfaldige! Det är av vikt. du skall yttermera medtaga många furstar. Skeckils dotter. Gift var Dag med Tora. Alf den gamle. Därnäst kom Nanna. Nockves dotter. Vill du än längre? 18. Isolv och Asolv. släkt med din fader hennes son blev genom gifte.

Guttorm var icke av Gjukes ätt. och sammaledes Gudrun deras syster. Gjukes söner. Alla stammade från Jormunrek. som om en låga fore. Ottar enfaldige! 24.hör sagan min den folkens furste. Österut i Bolm borna voro Arngrims söner och Eyfuras. Hjorvard. Ottar enfaldige! 25. Tind och Tyrving och två Haddingar. 26. som dräpte Favner. Jag känner båda: Brodd och Hörver. Angantyr] Bue och Brame. Gnyet från bärsärkar bröt med mångahanda ont över land och vatten. dock var han broder till bådadera. Rane. [Hervard. Allt är det din ätt. Barre och Reivner. Den väldige hjälten fran Volsung stammade och Hjordis räknade fran Raudung sin ätt. Allt är det din ätt. måg till Sigurd .23. men Eylime från audlingar. Gunnar och Hogne. i Rolf gamles kämpaskara tjänade båda. Allt är det din ätt. . Ottar enfaldige! 27.

Allt är det din ätt. när Balder sjönk på banetuvan. Heid och Rosstjov . vigda åt gudarne voro dessa. Ottar enfaldige! 29.Allt är det din ätt. och till Aurboda. hon till Gymer var dotter. Balders fader var Burs son. men Radbard var Randvers fader. jag väntar. därtill var Tjatse deras frände. Allt är det din ätt. Det villig att hämna sig Vale sade och slog sin broders baneman ihjäl. att han må veta det. Ottar enfaldige! 28. Frej ägde Gärd. Aud den stormrika Ivars dotter. Mycket vi säga dig och minnas mera. Harald hildetand hade till föräldrar: Rörek ringslungarn och rika Aud. Elva var asarnes antal. Ottar enfaldige! 30. Vill du än längre? 32. Hake var bäst bland barnen av Vedna. Skade var hans dotter. 31. skadelystne jätten. och Hjorvard var Vednas fader. av jättars ätt.

39. att han må veta det.Rimnes släkt. 38. av svalkall sjö och svinablod. Mycket vi säga dig men minnas mera. jag väntar. att han må veta det. Greip honom födde. alla värsta trollkarlar från Vilmeid komma. jag väntar. Vill du än längre? 35. de som sejd bruka från Svarthovde. Vill du än längre? 37. 36. jag väntar. honom födde Ulvrun och Angeyja. att han må veta det. Imd och Atla och Jarnsaxa. Mycket jag säger dig men minnes mera. frejdad av vapen. 34. alla jättar äro från Ymer komna. Gjalp honom födde. Eistla födde honom och Eyrgjava. Mycket vi säga dig och minnas mera. Alla valor från Vidolv äro. En blev född i urtiden. 33. en gudason med gudakraft. Vill du än längre? . Han starkare gjordes av jordens kraft. han föddes till världen av jättemör nio vid jordens rand.

än Oden skall ulven möta. på lindens bränder fann han halvsvedd hugsten av en kvinna.40. En blev född. 44. 43. hans namn jag dock icke nämna vågar.» Freja sade: 15. starkare gjord av jordens kraft. löper över land och luften ger vika. Havet går av stormbyar mot himmelen själv. »Bär minnesöl at min galt. ännu mäktigare. av alla den störste. I rikedom främst denne furste är. Loke åt ett hjärta. därav har vart vidunder i världen kommit. få kunna längre framåt se. förbunden genom släktskap med boplatser alla. Loke fodde ulven med Angrboda och Sleipner med Svadilfare. Därav komma snöfall och snabba vindar. Lopt blev havande av den leda kvinnan. Då kommer en annan. Bland alla en trollpacka tycktes värst. . hon var från Byleists broder kommen. Då är undergång åt gudar av ödet besluten. 42. 41.

» Freja sade: 48. att du bort hänfrån dig icke bärgar. brud åt jätten. ute på nätterna. som Heidrun brukar med bockarne ränna.» Hyndla sade: 49. »Eld ser jag brinna och jorden bolma.» Hyndla sade: 46. Den kostliga drycken .att han kan alla orden komma i håg och tälja detta tal på tredje morgonen. när Angantyr och han ättartal räkna. etterblandat. ute på nätterna. av mig får du föga. sitt liv de flesta lösa måste. Du löper. som Heidrun brukar med bockarne ränna. 47. ädla. men än flere fått i din famn komma. »Eld jag tänder kring trollkvinnan. du. Du sprang efter Od alltid trånande. Bär du då åt Ottar öl till handa. med onda förebud!» Freja sade: 50. Du löper. Ditt ords förebud skall intet göra fast du bådar oss ont. ädla. »Snabbt drag hädan! Att sova mig lyster. som främjar din önskan.

men det nionde de nödgades skiljas. den tredje systern slog sin arm omkring Volunds vita hals. . Möar flögo sunnan Mörkskogen igenom. men Volund stannade kvar i Ulvdalarne. som heter Ulvsjön. hela det åttonde hyste de trånad. 3. och Slagfinn sökte Svanvit. med svanfjädrar flög. där är ett vatten. som man känner i fornsagor. den andre Egil. kostbart lin spunno. Då skidade Egil att leta efter Olrun. Kjars dotter från Valland. Egil äktade Olrun. På sjöstrand sig satte de sköna att vila. Tidigt om morgonen funno de på sjöstranden tre kvinnor.han dricka skall. Det var två döttrar av konung Lodver: Ladgunn svanvit och Hervor allvitr. kvinnor från södern. 2. Han var den händigaste man. De kommo till Ulvdalarne och gjorde sig hus där. den andra var Svanvit. De bodde där sju år. söner av lappkonungen: [Isl. han hade två söner och en dotter. den tredje Volund. såsom här omtalas: 1. Finnar 'lappar'] den ene hette Slagfinn. De togo dem med sig hem till sin stuga. Slagfinn Svanvit men Volund Allvitr. men den tredje var Olrun. som spunno lin. Konung Nidud lät taga honom till fånga. därpå flögo kvinnorna att deltaga i drabbningar och kommo icke åter. i famnen den vita. det var valkyrior. Sju år sutto de sedan stilla. hon hette Bodvild. Det fanns tre bröder. de åkte skidor och jagade djur. en fager mö. bredvid dem lågo deras svanhamnar. Egil slöts av en av dem.» Kvädet om Volund Nidud hette en konung i Sverge. Allvitr den unga att örlog föra. jag beder alla gudar Ottar hjälpa.

4. 5. 7. Om natten kommo män med nitade brynjor. slog guldet röda kring glimmande sten. De stego ur sadlarne vid salens gavel gingo därifrån in. och de trädde dem på.Möarna längtade till mörkan skog . De togo dem av. förutom en. gingo ut och in och om sig sågo.Allvitr den unga att örlog föra. deras sköldar blänkte vid skenet av nedanet. Åt öster åkte Egil efter Olrun men åt söder Slagfinn efter Svanvit. Ensam satt Volund i Ulvdalarne. njarernas drott. 8. alla ringarna på lindebast lyckte han väl. Slagfinn och Egil funno salarne öde. att hon skulle till honom komma. att ensam Volund i Ulvdalarne satt. i hopp. Det spörjer Nidud. sitt väna viv väntade han så. som husbonden ägde. . de sågo på bast bundna ringar. Hem väderbitne skytten vände från jakten. sju hundra av alla. och upp längs salen. 6.

att hon återkommit. »Vilka krigare är det. i ve och vånda han vaknade åter. Volund sade: 12. Han satt så länge. vandrande en väg så lång. njarernas drott: »Var fick du. räknade ringarne. fjärran är vårt land från fjällen vid Ren. Han gick att av bruna björnhonan steka. Hem vände från jakten väderbitne skytten. 10. På huden av björnen satt härskaren över alfer. 11. den vindtorra veden. Allvitr den unga. rövad var en. Han tänkte. att han somnade. Volund. 9. för Volund brann. furste för alfer. vårt egna guld i Ulvdalarne? 14. som knöto på mig band av bast och bundo mig?» 13. snart den torra tallens ris. Guld fanns där icke på Granes väg. kände bojor tunga bundna på händerna och på fötterna en fjätter spänd. Nu ropade Nidud.» .som de av läto bliva. Volund. att den lånats av Lodvers dotter.

» Konung Nidud gav sin dotter Bodvild den guldring. bekant var Olrun som Kjars dotter. Volund sade: 18. som Volund ägde och. [Ute står Niduds illsluga drottning.» 16. av Lodver var hon barn. ögonen likna den lömske ormens. och vilket jag härdade. drottningen sade: 17. Hon stod på golvet och stämman sankte: »Fredlig är ej han. då vi bröder med hustrur ännu hemma voro.Volund sade: »Mera kostbarheter minns jag. men han själv bar svärdet. 15. då svärdet visas honom och den ring. så väl jag kunnat. han varsnar. som Bodvild bär. jag ser den ej buren . Borta från mig bäres denna blixtrande klinga. »Jag ser på Nidud ett svärd vid bältet. som han tog av bastet hos Volund. Skären sönder hans senors styrka och sätten honom sedan i Sävarstad!» Så gjordes. och] in hon gick och upp längs salen. "Hans tänder synas. som helst jag ville. att hans senor skuros av i knävecken och han sattes på en holme. som föres ur skogen. Ladgunn och Hervor. som var där utanför land och hette Sävarstad. Ingen människa tordes gå till honom utom konungen allena. att vi ägde. som jag vässat har. Där förfärdigade han allehanda dyrbarheter åt konungen.

uppenbar var ondskan. 19. uppenbar var ondskan när i den de sågo. Snart ropade småttingen den andre. som för sönerna vistes.till smedjan åt Volund.» 20. krävde nycklarne.rånet ej bötas. gjorde ganska snart ett svek mot Nidad. De kommo till kistan. att mig ni träffat!» 23. Gossarnas huvud högg han av och lade benen under blåsbälgens vattengrop. att rött guld det vore och rikedomar. Nu bär Bodvild min bruds röda ringar . . En mängd smycken där fanns. Han satt och sov ej och slog med hammaren. broder till broder: »Bort att se ringar!» De kommo till kistan. 24. Att kostbarheter se kommo de två unga sönerna av Nidad till Sävarstad. Säg det ej för flickorna och folket i salen. »Kom allena. krävde nycklarne. 21. när i den de sågo. Volund sade: 22. ni två! Kom en annan dag! Som gåva åt eder detta guldet jag lämnar. för ingen människa.

allt utom ett av det ondskefulla.» Volund sade: 27. så att hon somnade. men av tänderna på de två gossarne smidde han bröstsmycken och sände till Bodvild. Genom öl han henne överlistade. sade Volund. där hon satt på bänken: »Nu har jag hämnat. sände dem till Nidads sluga drottning. 26. svepte han i silver och sände till Nidad. vad mig harm har gjort. Ringen Bodvild att rosa begynte --[bar den till Volund].» Leende Volund i luften sig höjde. »Bra». Men av ögonen gjorde han ädelstenar. »Bräckan på guldet botar jag så. då hon brutit den sönder: »Annat än åt dig jag dristar ej säga det. »må på benen jag komma. som under håret voro. som Nidads kämpar mig nekade bruka. gråtande Bodvild .» 29.men huvudskalarna. att din fader det fagrare synes och din moder mycket bättre och dig själv lika skönt också.» 28. 25.

vid hästens bog och vid huggsvärdets egg. 34. njarernas drott?» Nidud sade: 31.fick gå från ön. Volund. vad blev av blomstrande barnen mina!» Volund sade: 33. »Först skall du alla eder svärja: vid skeppets bord och vid sköldens rand. Ute stod Niduds illsluga drottning. Nidud. . »Är du vaken. jag vill nu gärna med Volund tala.men på salens hägnad han satte sig att vila. jag sover föga. köld ge dina råd. . och in hon gick upp genom salen. 30. där finner du bälgarne med blod bestänkta. som I kännen. fast jag käresta har. Gå bort till den smedja. sedan sönerna dogo. sörjde älskarens färd och sin faders vrede.» 32. alfernas furste. du byggt åt mig. välbehag saknar. »Jag vakar alltid. att du Volunds viv ej vållar kval eller min brud till bane varder. i mitt huvud det kyler. eller i din boning barn jag äger. »Yppa mig.

som under håret voro.Dina gossars huvud högg jag av och lade benen under bälgens vattengrop. bed du Bodvild. min träl den bäste. satt Nidud. »Stig upp. och av ögonen gjorde jag ädelstenar. Nidud sade: 39. Men huvudskålarna.» 38. Nu Bodvild bär ett barn under hjärtat. Volund. må bekomma. Men av tänderna på de två gossarne smidde jag bröstsmycken och sände till Bodvild. Sa hög är ingen man. »Ej något du sagt mig. den bländvita mön. enda dottern till eder båda. svepte jag i silver och sände till Nidad. där du hänger svävande i högan sky. att det värre dig. att från hästen han dig tager. sände dem till Nidads sluga drottning.» Nidud sade: 37. Leende Volund i luften sig höjde och kvar. inga nävar nog starka att här nedifrån dig skjuta. i sorg sänkt. Tackrad. gå fagert smyckad med sin fader att tala. som jag sörjt över mera eller ville. 36.» . 35.

Sigrlinns fosterfader. Honom jag icke hindra kunde. »Är det sant. . Konung Hjorvard hade avlagt löfte om att äga den vackraste kvinna.» Atle sade: 2. »Sant är det. jarlens son. Franmar hette jarlen där. »Skall du med Atle. Svavners dotter. »Såg du Sigrlinn. Han hade fyra hustrur: en hette Alvhild. som for att bedja om Sigrlinn åt konungen. den andra hette Säreid. Jag var på holmen tillhopa med Volund. Idmunds son. som aldrig bort komma.40. deras son hette Hedin. Han dröjde en vinter hos konung Svavner. Hjorvard hette en konung.» Kvädet om Helge Hjorvardsson Om Hjorvard och Sigrlinn. dock även täcka tyckas för männen de hustrur. Nidad. deras son hette Humlung. och Atle for hem. att flickan nekades. som Hjorvard har i Glasislund. Han fick veta. att konung Svavner hade den allra fagraste dotter. honom jag icke hindra förmådde. han sade: 1. som han visste. den tredje hette Sinriod. en olycksstund. deras son hette Hymling. att hans män sade de kvinnor vara vackrast. som man sade dig. hon hette Sigrlinn. mångvise fågel. Jarlen rådde. som de sagt till mig? Var du på holmen till hopa med Volund?» Bodvild sade: 41. som konung Hjorvard hade till äkta. stod en dag vid en lund och en fågel satt uppe i grenarne över honom och hade hört. Fågeln kvittrade och Atle lyssnade på vad han talade. Atle. hans dotter hette Alov. Atle var deras son. Idmund hette hans jarl. Bodvild. den fagraste mö i Munarheim.

och han for själv med. »Möda jag haft men har målet ej nått. Atle sköt fågeln till döds med sitt spjut men i huset fann han Sigrlinn. jarlens dotter. han fann ett hus. vara hästar tröttnade på höga fjället. icke de kvinnor. »Tempel skall jag välja. konungens dotter. och jag får kora.mera tala?» Fågeln sade: »Jag skall. Atle höll vakt och for över ån. Franmar jarl hade skapat sig i örnhamn och . om blott ädlingen offra åt mig ville. som kungen äger! Blivom väl överens. sedan vi måste över Sämorn vada. och Alov. sågo de i Svavaland brinnande byar och dammoln av hästar.» Detta var. men när han kom hem och konungen sporde honom om nyheter. guldhornade kor från konungens gård. den med ringar utstyrda. innan Atle for. som vi erhålla ville. sade han: 5. ej heller furstens fagra brudar. talrika altaren.» Konungen bad. ur konungens gård. så svarades oss nekande om Svavners dotter. Konungen red ned av fjället och fram i landet och tog nattkvarter vid en å.» Atle sade: 3. vad jag vill. När de kommo upp på fjället. och tog dem båda med sig bort. som vänner pläga!» Fågeln sade: 4. »Kora ej Hjorvard och ej konungens söner. att de skulle fara en gång till. om Sigrlinn sover i hans famn och följer otvungen fursten hem. En stor fågel satt på huset och vaktade och hade somnat.

»Svärd vet jag ligga i Sigarsholm fyra färre än fem tiotal. han var tyst och intet namn fäste sig vid honom. Han satt på en hög. härskare. då du bjuder mig det. »Vad gåva följer att fästa namnet Helge. orm. Tänk väl efter. hon sade: 6. och på handtaget kastar huggormen stjärten. det tar jag ej emot. Rodmar hette en konung. du bländande brud. skräck för ägarn i udden är. som var stor och vacker. 9.» Helge sade: 7. målad med blod. Hjorvard och Sigrlinn hade en son. längs eggen ligger. du höge hjälte.en örn skriar tidigt om du alltid tiger. ett av dem av alla är bäst. han dödade svavernas konung och hade härjat och bränt landet. som friade till Sigrlinn. Ring är i fästet. hans dotter var Svava.värjt dem för hären med trolldom. vad du vill säga. fast ett hårt sinne du. Helge.» Eylime hette en konung. om ej dig jag får. Konung Hjorvard fick Sigrlinn till hustru och Atle Alov. friskt mod i mitten. råda över ringar och Rodulsslätterna . hon var valkyria och red genom luft och . skärande sköld och skimrande av guld. visar. han såg nio valkyrior rida och en av dem var ansenligast. »Sent skall du.» Valkyrian sade: 8.

Raska ni visa er. Helge sade: 10. fast frejdad du är. om han ville hämna sin morfader. tror jag. Då uppsökte Helge svärdet. är du ej. Han dräpte jätten Hate. 11.» Rimgärd sade: 14. Hates dotter. Hjorvard. »En insiktsfull konung. som mot dig intet ont gjorde. som Svava visade honom till. »Hur kallar du dig. Nämnen mig konungens namn!» Atle sade: 13. att han skulle giva Helge manskap. Rimgärd. du karl så stark. Men Rodmar råda skall för ringar. med sköldar är tältat på skeppen.» Hjorvard svarar. anser sig utdödas arv behärska. hon gav Helge detta namn och skyddade honom sedan ofta i strider. Helge och Atle lågo med sina skepp i Hatafjorden. rädas ej. därpå foro han och Atle och fällde Rodmar och utförde många bragder. hur nämna dig männen vid namn? Fursten på dig litar .över hav. som våra fränder förut ägde. du lät elden fräta furstars bygder. men härskarn du ej makt har att men vålla. där han satt på ett berg. sade: 12 »Vilka härmän äro i Hatafjorden. du fylkingars främste. oss tillfoga trollkvinnor intet. järnskydd äro kring hjältens flotta. den fursten föga fruktar för livet. Helge han heter. Atle höll vakt den förra delen av natten.

många brudar från bostaden tog han. Atle.» Rimgärd sade: 19. drömma jag tror dig. i fjordmynnet låg du på lur. ej i bröstet är ditt hjärta. Vad heter du. »Atle jag heter. Gnägga skulle du. om ej spjutet dig i valköttet sprungit. om din fader! Nio mil skulle längre ned du vara. den väldigaste jätte jag vetat. tills Helge ihjäl honom högg. den våta stäven jag värnat ofta och kvällens trollpackor kvalt. Baktill. »Dårad är du. troll. om ej utskuren du vore. jag sänkte Lodvards söner i sjön. 20. 16. du sänker dina ögonbryn i sömn. framför hövdingens skepp. .då han låter dig på skeppet i fagra stäven stå. Atle. hungrig efter lik? Tälj oss.» Atle sade: 18. häxa. »Rimgard jag heter och Hate min fader. min moder låg framför milde furstens skepp.» Atle sade: 15. »Du var. Du hövdingens hjältar ville giva åt Ran. ettrig skall jag dig vara. Atle. jättekvinnor göra mig gramse. häxa. Må barrskog växa på din barm!» Rimgärd sade: 17. Rimgärd sätter rumpan i vädret.

Helge sade: 25.fast en hingst du låter likt. . låt oss träffas i Varins vik! Revbenen.» Rimgärd sade: 26. karl. »Henne vill du hellre ha. om du litar på din styrka. att en trollkvinna kommer och skjuter upp under vårt skepp.» Rimgärd sade: 22. »Han heter Luden. den tursen i Tollö bor. en den visaste jätte. som får dig. som hamnarne granskade den förra natten bland folket. Troligt nog är. Atle. en mö. Rimgärd. är bot för oförrätt bragt. om försöka du kan och från sjön jag stiger å strand. starkare hon mig tycktes. strålande av guld. om sinnet rinner på mig. Får en enda natt hos ädlingen hon sova.» Atle sade: 21. Helge. »Vakna du. om du kommer i klorna på mig. att Hate ned du högg. åt dig lagom han sig lämpar till man. den värste av bergfolket.» Rimgärd sade: 24. Du slås sönder och samman. och vedergäll Rimgärd. led är du för mankön. skall du rätade få.» Atle sade: 23. och får sänka. förrän folket vaknar och håller om hövdingen vakt. »Härifrån jag ej går. din svans. »Gå i land då. »Som en hingst jag skall dig synas.

sig fålarne skakade. hagel i höga skogar. På hav och på land är härskarens flotta bärgad och furstens män ej mindre. att jag icke kan furstens män bliva till bane. om dig råkat har Helge med död och fördärv. säg till fullo för fursten! Var hon ensam.Här steg hon på strand från sjön och fäste så eder flotta. men dig har Atle till döds med samtal sinkat. sade han. konung Hjorvard i Norge. som frälste furstens skepp eller foro de flera till samman?» Rimgärd sade: 28. Helge och Svava gåvo varandra trohetslöfte och älskade varandra mycket högt. det giver åt jorden gott år. Rimgärd. Hon sade: »Det skall du umgälla vid bragebägaren. hans dotters. om jag håller dig skadeslös. hand. »Hör du. männen lade sina händer på honom och avlade sina löften vid bragebägaren. hon red på en varg och hade ormar till tömmar och erbjöd Hedin sitt sällskap. »Nej». Svava var fortfarande valkyria som förut. Hon ensam vållar. jag såg. där du star i stens skepnad. dock främst av dem red en mö under hjälmen mjällvit. Offergalten leddes fram. »Se nu österut. Hedin var hemma hos sin fader. led var mig den syn. da föll ifrån manarna dagg i djupa dalar.» Atle sade: 29. Som ett löjligt sjömärke lär du synas. Hedin vände ensam hem från skogen julafton och träffade en trollkvinna. 30. »Tre flockar av nio. Svava var hemma hos sin fader men Helge i härnad. Hedin . Rimgärd. han kom till konung Eylime och bad om Svavas.» Helge sade: 27.» Konung Helge var en väldig krigare. Dager är nu. Rimgärd.» Om kvällen avlades löften.

»Sade du. om jag återkommer. »Giv dig ej sak! Sant skall bliva bragelöftet. Hedin! Vad kan du säga för nyheter från Norge? Vi är du. Eylimes dotter. Hedin. sin broder Helges käresta. jag har korat den konungborna bruden din vid bragebägarn. att han gick bort på villande stigar söderut i landet och träffade sin broder Helge.» Hedin sade: 34.» Helge sade: 33. »Välkommen. Oviss jag är.» Då sade Helge: . driven ur landet och har ensam kommit oss att träffa?» Hedin sade: 32. »Mig mycket större missgärning råkat (än dig broder jag böta kan). drott. om det ske skall. om tre nätter vi träffas skola. att Hedin vore värd gott från dig och gåvor stora? Bättre dig höves att bloda ditt svärd än dina fiender frid att giva. som oss båda gäller. Helge.avlade löfte att vinna Svava. Helge sade: 31. och ångrade sig så mycket. då kan sådant i godo gå. Till holmgång på strandsanden hövdingen mig stämt.

om svärd honom bitit. son till Rodmar. . om hon vill finna. att falla skulle Sigrlinns son på Sigarsslätterna. som hade hasslat in en valplats åt Helge på Sigarsslätten med tre nätters frist. och Helge fick där banesår.35. fursten vid liv!» Sigar sade: 37. »Hur gick det med Helge Hjorvards son. när han såg kvinnan rida på vargen. Hon förutsag. Svava.» Sigar sade: 39. 36. åt gärningsmannen gengäld jag giva skall. Helge sände Sigar att rida efter Eylimes enda dotter.» Detta sade Helge. Alf hette den konung. som bad Hedin att bjuda henne sällskap.» Svava sade: 38. emedan han anade sin förestående död och att hans fylgjor hade uppsökt Hedin. Där var en stor strid. Hårt av sorg jag hemsökt är. »Mig haver Helge hit sänt att söka samtal. innan den ädelborne andan uppgav. »På varg en kvinna i kvällsskymning red. dig ville hjälten gärna träffa. med dig. om han slukats av havet. »Bed henne raskt redo bliva. »Här föll på morgonen vid Frekastenen den bäste furste.

den bäste furste. förrän Helge Hjorvardsson jag hämnat har.» Hedin sade: 43. avgjord seger Alf har vunnit.min brud. då fursten fallit.som föddes under solen. Blodet flyter ur furstens sår. Vi se varann i världen för sista gången. Svava! Sorg dig väntar. att du åt Hedin hängiver dig och unge fursten ömt älskar. att. som föddes under solen. då Helge mig röda ringar gav. jag ej frivilligt skulle en oberömd furste famna i kärlek. Helge och Svava sägas hava blivit återfödda. »Kyss mig. . Svava! Jag svär att ej komma till Rogheim åter eller Rodulsfjällen. svärdet trängde tätt intill hjärtat.» Helge sade: 40. Svava.» Svava sade: 42. 41. gråt icke om du vill min mening lyda. »Min menine jag sade i Munarheim. »Hell dig. . Jag beder dig. vad denna gång till gagn ej var.

medan borgar brötos. 2. däremellan landet lydde under fursten. 5.Första kvädet om Helge Hundingsbane Här börjar kvädet om Helge Hundingsbane och Hodbrodd samt deras folk. 1. 4. En gång i avlägsen forntid örnar skreko. De snodde med eftertryck ödets tradar. Natt blev i gården. Ett var ej till skada för ylvingaättlingen. heliga vatten runno från himlafjällen. det gyllene repet de redde ut och fäste det mitt under månens sal. som alltid hon bad skulle hålla. i Bralund. nornor kommo. Neres släkting norrut slängde ett band. Volsungakvida. som den unga kvinnan i älskog födde: korp till korp kraxade hungrig . då blev Helge den hugstore född av Borghild i Bralund. 3. som livets lott lade åt ädlingen. de bådo honom bliva den bästa hövding och av furstar mest frejdad tyckas. De öster och väster ändarne dolde.

. En hövding han tycktes hovfolket vara. jag vet något!» 6. ett dygn gammal. goda år. sin skatt ej ungdomsfriske fursten skonade. Namnet Helge han gav och gårdarne Ringstad. Ringstod. som länge rådde över länder och män. de menade. 10. Hatun och Himinvang. . Varom glade!» 7. Vassa äro ögonen som på väldiga krigare. Kort tid lät konungen på kamp vänta. för männen hade kommit. Snöfjäll och Sigarsslätterna. »I brynja Sigmunds son står pansrad. ett sirat svärd åt Sinfjotles broder 9. Själv gick konungen ur kampens larm att ädel lök giva åt den unge fursten. 8. Växa började vid vänners bröst ädelboren yngling i ynnestens strålglans. Solfjäll. han är vargarnes vän.i högt träd han satt »Hör. när fursten var femton vintrar och han den hårde Hunding dräpte. guld han gav som gåva åt följet. nu är dagen kommen.

Fursten sig satte. ty de ville fursten vedergälla för frånrövat gods och faderns död. Vidrers hundar löpa likhungriga kring ön. och alldeles förintat spjutjättens ätt. Hundings söner. Furstarne fara till fejden hän. 12. 14. Av Sigmunds son sedan fordrade Hundings söner håvor och ringar. deras brynjor voro med blod bestänkta och från spjuten spelade strålar. och fränderna ej heller fingo mansbot. som till Logafjällen förlagt de hade. . de gråa spjutens gräsliga storm och Odens vrede de vänta skulle. [Fursten då märkte möar rida] höga i hjälmar på himlafältet. Då lyste ett sken från Logafjällen och ur bländande skenet blixtar kommo. 15.11. 13. Men inga böter bjöd dem fursten. då fällt han hade Alf och Eyolf under örnklippan. Hjorvard och Havard. Frodes frid mellan fiender brast.

. om ej död jag blir. Dock fursten kommer inom få dagar. men jag har. 18. om ej till strid du stämmer honom eller flickan bort från fursten tager. om Hodbrodd sagt.» Helge sade: 20. då sköldlarmet tystnade. talte till fursten: »Jag tycker. dån var av bågar. vi äga andra sysslor än med frikostig drott att dricka öl. »Ängslas ej för Isungs baneman. Arla frågade ur ulvboet fursten därom diserna från södern. Men från hästen Hognes dotter. Min fader har sin flicka lovat åt Granmars grymme son. 17.16. Helge. 19. förr dåna skall striden.» 21. om med härmännen hem de ville denna natt fara. att som en kattunge blott den kungen är käck. Bud härskaren bort skickade över land och hav att ledungsfölje bedja och röda guldet rikligt bjuda åt kämparne och kämparnes söner.

Det blev rammel av åror. och härmännen hissade på masten väven vita på Varinsfjord. 23. konungens stridsfolk. skinande av guld. och dock är i Hatun hälften flera. .» 26. »Beden dem skyndsamt till skeppen gå och att från Brandö bort sig rusta!» Där väntade drotten. så att sina många män han väckte. Unge kungen till den andre sade: »Senräknat är talet från Tranoören på skepp med drakhuvud. 27. Helge gjorde Hjorleif den frågan: »Har du mönstrat männen käcka?» 24. 25. om kamp har jag hopp. Framstammens skeppstält fursten strök av. Tolv hundra trofasta män. Och där från stränderna på Stavnsnäs skepp ut skredo. det blev rassel av järn.22. som sjöfolk bära och segla in i Orvasund utifrån havet. sköld slog mot sköld. och drottens krigare se dagen gry. tills dit till mötes kommo hopar av kämpar från Hedinsö.

Om aftonen satt han i Unavåg. de fagra fartygen flöto på vattnet. från mötet med vågor ej manskapet ryggade. fast ångestväckande Ägirs dotter sjöhästarne stjälpa ville. 32. Så det lät. Men seglarne själva Sigrun från ovan skyddade stridsdjärv samt skeppet deras. när de långa kölarna och Kolgas syster sammanstötte. 29.sjömännen rodde. men de som sutto på Svarinshög med harmsen hug hans här skådade. Därom godättade Gudmund sporde: »Vem är den furste. 28. 31. raskt sig vred Ran ur händerna kungens gungande sjöhäst vid Gnipalunden. som folket styr och fiendens flock för till land?» . uti ilande fart med ädlingarna gick furstens flotta fjärran från land. Helge bjöd högre höga seglen draga. som om berg och bränning sig bröto mot varandra. 30.

randen var av guld. med sval mun sugit sår ofta. från Gnipalunden. furste. Där var satt som vakt i sundet den. forna sägner. en furste. Där skall Hodbrodd Helge finna. som ej flyr.» Sinfjotle sade: 37. i flottans mitt. medan kvinnor du kysste som vid kvarnarna trälade. »Säg du i afton. galna efter strid.33. Du har ätit ulvars föda och din broder till bane blivit. och slängde på rån upp den röda skölden.» Gudmund sade: 36. »Du var en vala på Varinsö. 35. du lögn bar ihop. Han har ofta örnar mättat. hatad överallt du hållit dig i rösen. 34. »Föga minns du. Sinfjotle talade. Ingen man du äga ville . som svara kunde och ord växla med ädlingar. då osant du lägger ädlingar till last. när åt svinen du giver och lockar edra hyndor att lapa mjölkmaten. att ylvingar kommit östanifrån. en listig kona.

i brynja klädd. jag dig tröttridit utför backe tämligen ofta. Du var styvson till Siggeir. så vitt jag erinrar mig. när din broders bröst du borrade genom. 38. All slags olycka över dig kom. elak. smal. i vilda skogen. blott Sinfjotle. »Fader var du ej till fenrisulvar. ditt nöt!» . länkad med guldbetsel. 41. äldre än alla. i stamhållet för ulvar du låg. vedervärdig hos Allfader. Du var. till lopp var du redo. van vid vargatjut. deras fader var jag. din durkdrivna kona! 39. som du var. Einhärjarne slogos sinsemellan alla för din skull. sedan vid Gnipalunden grymt din manbarhet tursamöar togo på Torsnäset. valkyria. under sadeln.» Gudmund sade: 40. förhatliga häxa. »Brud åt hästen Grane på Bråvalla du var. dig namnkunnig gjorde av nidingsverk » Sinfjotle sade: 42. På Sagunäs tillsammans nio ulvar vi födde.

.Gudmund sade: 43. Förgöre dig de onda!» Helge sade: 45. hövdes eder att gå till strids och glädja örnar än med onyttiga ord att kivas. där männen foro. till Solheimar genom daggiga dalar. över dunkla lider. om än hövdingarna hätskhet söndrar. skalv misthöljd mark. i trasor klädd. Vill du träta längre?» Sinfjotle sade: 44. 46. »Mycket hellre. men sanning dock höves en hövding att säga. »Sedeslös sven syntes du vara. Sinfjotle. att de saknade ej att svinga svärden mod.» 47. Svipud och Sveggjod. På Moinsheim märka de läto. »Förr jag ville vid Frekastenen med din kropp korpar mätta än locka edra hyndor att lapa mjölkmat eller giva åt galtarne. när du mjölkade Gullners många getter och en annan gång var Imds dotter. Ej goda tyckas mig Granmars söner. De läto hästarne hastigt löpa.

48. »Till sandstranden vända sig snabba kölar. sköldar många och skinande åror. harmfullt de sade för hövdingen deras ankomst. hurtiga ylvingar. Ute stod Hodbrodd pa huvudet satt hjälmen. Melner och Mylner till Myrkvid! Låten ingen sig hålla hemma kvar. där är allra mesta mängden av krigsfolk. Kungen i gårdsledet kom dem till möte. sirade med guld. rårepshjortar och rår långa. han såg sönernas snabba ritt: »Vi varsnas på nivlungar vredens färg?» Gudmund sade: 49. som sårande svärd svänga kan! 52. Nu gå femton flockar i land dock ute på viken vänta sjutusen. . 50. »Löpe betslade hästar bort till folktinget.» Hodbrodd sade: 51. hövdingens härmän. Nu tövar ej Helge att träffningen börja. inom grindar här ligga framför Gnipalunden svartblåa drakar. och Sporvitner till Sparinsheid. Samlen hit Hogne och sönerna av Ring.

förträffligast i slaktningen. ädling. Alf den gamle. med ditt öde nöjd. slutad är då striden. Från himlen ned hjälmklädda jungfrur kommo . då du fällt har fursten. svävande valkyrian. de röda ringar och den raska mö.» 53. då folket stred.Atle och Yngve. Ett brak det blev. hövding! Härska över män Yngves ättling. som härskarens död har vållat! 56. då bleka uddar flögo mot varandra vid Frekastenen. den hövdingen hade hårdhet i bröstet. drotten. Ringstad äga och få seger och land. anstår bådadera. god lust de äga att gå till strids.» . furste! Över Hognes dotter råda du skall. Alltid var Helge Hundingsbane främst i flocken. Och dig. som fly ej ville. Så sade Sigrun. Hell dig. med motstånd låtom oss möta volsungen.vapnens gny växte som värnade fursten. »Hell dig. högst trög till flykt. .av korpens föda frossade vargen -: 55. 54.

då korn från Valland kungen skall mala. då sade Blind den illistige: 2. Men när Helge begav sig bort. som kung Hunding höll för att Hamal vara. »Om lådan larmar . de kallade sin son Helge och efter Helge Hjorvardsson. Hård lott har nu hövdingen fått.Andra kvädet om Helge Hundingsbane Om volsungarna. för denna hand dugde bättre än kvarnens handtag att hålla svärdet.» Hamal hette Hagals son. men Helge kunde icke skydda sig på annat sätt än att han tog en tjänstekvinnas kläder och gick att mala. Konung Sigmund och hans ättmän hette volsungar och ylvingar. »Säg du åt Heming. Helge for hemligen till konung Hundings hov och spejade. Volsungs son. 3. »Hagals trälkvinnas ögon te sig vassa.» Hagal svarade och sade: 4. Ulven grå inne ni hade. stenarne rämna. i stycken springer lådan. De letade och funno icke Helge. Han var en stor krigare och hade många söner. träffade han en herdegosse och sade: 1. och efter honom är Hundland uppkallat. Hunding hette en mäktig konung. som bullrar vid kvarnen. bådadera dräpte den andres fränder. som voro i härnad. Konung Hunding sände män till Hagal för att leta efter Helge. ej bondens ätt är det. vem i brynja vikingarne dräpte. Konung Sigmund. att Helge minnes. konung Hundings son Häming var hemma. Ofrid och fiendskap var emellan konung Hunding och konung Sigmund. Hagal fostrade Helge. hade Borghild av Bralund till äkta.

En konung hette Hogne. och de åto där rått kött. han fällde konung Hunding och kallades sedan Helge Hundingsbane. Syster hon är till Sigar och Hogne. »Var har du. Han låg med sin här i Brunavag och gjorde där strandhugg. österut lyster oss att leden känna.» Helge kom undan och gick på härskepp. Sigrun red till Helges skepp och sade: 5. »Hamal låter fartyg flyta vid stranden. därför elaka ögon har ylvingatärnan. då konungadottern skall kvarnen draga. innan Helge till fånge henne gjorde. hon var valkyria och red i luft och över hav. bris vi bida i Brunavåg. »Vilka låta fartyg flyta vid stranden? Var hören I. hemma själva? Vem biden I på i Brunavåg? Vart lyster eder att leden känna?» Helge sade: 6. Högre än molnen mön svävade och som vikingar med vapen stred.» Sigrun sade: 7. hon var Svava pånyttfödd. vapen prövat eller valplatsens fåglar föda givit? Vi är din brynja med blod bestänkt? Vi äta hjälmklädda kämpar . furste. hans dotter var Sigrun. krigare.är litet under. i Lässö höra vi hemma själva.

som släkt hämnade? Många hjältesöner djärva äro och snarlika släktingar till oss. i går på morgonen vid den grymmes livsslut. är yppad därtill. att björnar jag tog i Bragalunden och örnens ätt med uddarne mättade.» Helge sade: 11. »Ej var jag fjärran. 9. stekt därför föga vi fingo på havet.köttet rått?» Helge sade: 8.» Sigrun sade: 12. »Det utförde ylvingars ättling nyss väster om havet. »Dråp ger du tillkänna. du folkets hövding. »Hur visste du. dock Sigmunds son slug jag anser. om veta dig lyster. Nu orsaken. då släkt I hämnaden.» Sigrun sade: 10. att vi voro de. 13. död måste på valplatsen konung Hunding för Helge falla. Det drabbades samman. då i dunkla ord du döljer din bragd. Förr en gång såg jag dig . mö. och blod sprutade på spetsen av svärdet. snabbtänkta mö.

den tredje Starkad. när du stod och stred i stammen den blodiga. red hon med valkyrior genom luft och över hav att söka efter Helge. som bodde vid Svarinshaug. innan hon sett honom. Helge var då vid Logafjällen och hade stridit med Hundings söner. Hodbrodd var på kungastämma. Helge sade: . en annan Gudmund.» Granmar hette en mäktig konung. Ej Hognes dotter dolde sina tankar.» 17. Hon sade sig älska av all sin håg Sigmunds son. men en annan ädling äga jag ville. Sigrun sökte segerglad furste. mot min faders egen önskan jag brutit. Hognes dotter. och svala vågor svallande lekte. 15. såsom det säges i den gamla Volsungakvida: 14. Där träffade honom Sigrun och kastade sig om halsen på honom och kysste honom och sade honom sitt ärende. furste. kärlek då fattade fursten till vivet. mina fränders vrede. Där fällde han då Alf och Eyjolv. kysste och hälsade härskaren i hjälm.fara på långskepp. Hjorvard och Hervard och var mycket trött av striden och satt vid foten av Arastein. sade Helges huldhet sig hava önska. fattade Helges hand i sin. »Med Hodbrodd blev jag i hären förlovad. han förlovade med sig Sigrun. men Hognes mö Helge känner. Nu vill sig drotten dölja för mig. 16. Men när hon får veta det. dock fruktar jag. han ägde många söner: en hette Hodbrodd.

då stillade sig stormen. hämnd att vinna. De sågo i luften. Din ätts odaljord han under sig tvungit. då bärgade volsungarne seglen. då ljungade blixtar över dem. som skeppen styr. den till flykt tröge. »Dess förr vi skola vid Frekastein sams till samman om vår sak tala. i flottans mitt. Gudmund. »Vem är den sköldung. Granmars son: 19.18. och de kände Sigrun. om den lägsta lotten vi länge fingo.» Sinfjotle sade: 20. kring vikingar blodsrodnad blänker i skyn. och strålarna gingo ned i skeppen. du goda. Hodbrodd. fösa getter . »Vårda dig icke om vreden hos Hogne eller oviljan hos ätten din! Unga mö. och gyllene stridsfana i stammen hissar? Ej frid tycks mig vara i främsta spetsen. fjorsungaarvet med fejd vunnit. fruktar jag icke.» Gudmund sade: 21. Då sade Gudmund. dina fränder. Gudmund hoppade upp på en häst och red för att speja upp på berget vid hamnen. Tid är. »Här må Hodbrodd Helge känna. Granmars söner sutto på ett berg. då skeppen seglade åt land. att nio valkyrior redo. och de kommo helbrägda till land.» Helge samlade då en stor flotta och for till Frekastein och de fingo på havet en livsfarlig storm.» Sinfjotle sade: 22. du skall hos mig leva. »Förr skall du.

ulvaflocken grå äter ymigt lik. »Ej allt. dig hålla i famn. konung Hodbrodd. På Moinsheim märka de läto. Sinfjotle. som fick fred och svor volsungarne eder. Gånget är livet för Granmars söner.» Då träffade hon Helge och blev mycket glad. Sigruns fader.och i branta bergsklyftor kliva.» Helge sade: 23. Med kommo många konungar. »Icke skall Sigrun från Sevafjällen. och alla Granmars söner föllo och alla deras hövdingar utom Dag Hognesson. då samlade Granmars söner en här. »Det synes dig bättre. Där var stor strid. blev idel lycka. 24. det ser du hellre än svärdets domar.» Gudmund red hem med krigsbud. hava i handen en hasselpåk. Ej goda tyckas mig Granmars söner men sanning dock höves en hövding att säga. passa att gå i strid och glädja ornar än med onyttiga ord att tvista. mycket käcka kämpar de äro. du kloka. att de saknade ej att svinga svärden mod. Sigrun gick ut bland de fallne och träffade Hodbrodd nära döden. Hon sade: 25. och hans söner Brage och Dag. där var Hogne. om än hätskhet härskarne skiljer. Han sade: 26. .

det kom på din lott. Dag Hognesson blotade till Oden om hämnd för sin fader. 27. men konung Starkad vid Styrkleiv föll.» Helge äktade Sigrun. men Dag red till Sevafjällen och sade Sigrun nyheten: 30. Rollaugs söner livet vid Lebjorg miste. . »Sen är jag. ty nödtvungen jag min närmaste bedrövat.» 29. han rände igenom Helge med spjutet. denna furste var det vildaste väsen jag sett. Där föll Helge. och de fingo söner. På morgonen föll vid Fjoturlunden. deras baneman var jag. din sorg att båda. att nornorna något vålla. På morgonen föllo vid Frekastein Brage och Hogne. Da grät Sigrun. och Oden lånade Dag sitt spjut. De allra flesta av fränderna dina ligga på jorden. 28. finge i din famn jag dock slutas. Dag träffade sin svåger Helge på det ställe. Hindra kampen du ej kunnat. ej sköldungar skickelsen motstå. till lik vordna. den bäste furste.dock säger jag. fast borta var huvudet. som heter Fjoturlund.» Sigrun sade: »Jag önskade. då bålen slogs. att för stormän till strid du blev. Sigrun! Ett tvistefrö du varit oss. de levde de som avlidna äro. som bodde i världen. Han sade: »Trösta dig. Helge var då ej gammal. syster.

hela Vandilsve . som seglar med dig.som alla hövdingar på halsen stod. som du hade åt Helge svurit vid floden Leiptrs lysande vatten och vid Vågens våta sten. Oden ensam allt ont vållar. 32. som löper med dig. Bite ej det svärd. om ej dig själv det sjunger om huvudet. Din broder röda ringar dig bjuder.» Dag sade: 34. På dig vore hämnad Helges död. om de fallne du ej åte. och från vettet du är. då du önskar ofärd åt egen broder. ty mellan släktingar söndring han stiftat. fast för fiender du flykta skall! 33.» Sigrun sade: 31 »Dig skola alla eder bita. syster. fast förlig vind efter fartyget blåser! Löpe ej den häst. Segle ej det skepp. om du vore en varg i villande skog utan egendom och all gamman och föda ej finge. »Vansinnig. som svänges av dig. 35.

du smyckade brud. . då bjöd honom Oden att råda över allt jämte sig. »Åt männen alla måste du. arla eUer särla. Så hade Helge hållit i rädsla sina fiender alla och fränderna deras. Tag halva boet till bot för din sorg.och Vigdalarne. jämte sönerna dina!» Sigrun sade: 36.» En hög gjordes efter Helge. som getter vilda för vargen springa. att jag älskar livet. om konungens krigare ej kasta glans och Vigblär ej hit med hövdingen löper. Helge så högt över hövdingar stod som ädelformad ask över törne. guldbetslade fålen. Helge sade: 39. från fjället ned. »Så säll jag ej sitter vid Sevafjällen. fotbad bära och brasa tända. 38. Hunding. och ej fursten jag hälsar. fuUa av fasa. 37. Men när han kom till Valhall. hästar vakta. hundar binda. och som daggstänkt hjort bland djuren går och huvudet bär högre än alla och hornen glänsa mot himmelen själv.

Helge är kommen. förrn till sängs du går. som se jag tycker mig. »Ej blott svek är den syn. och så bad dig fursten. »Är blott svek den syn. att sårets ström du stilla skulle. om dig lyster att folkets furste träffa.giva svinen mat. fast oss du ser. Rida väl de döde.» Hem gick tjänstekvinnan och sade till Sigrun: 42. eller har åt hövdingar hemlov givits?» Helge sade: 41. eller ragnarök. »Nu gläder mig så mycket. som Odens hungrande hökar glädjas.» Sigruns tjänstekvinna gick om aftonen vid Helges hög och såg. fast hellre har åt hövdingar hemlov givits. Tjänstekvinnan sade: 40. att Helge red till högen med många män. som se du tycker dig.» Sigrun gick in i högen till Helge och sade: 43. att vi mött varandra. ej åldrarnes ände. fast vi hugga med sporrar hästarne våra. »Gå ut. du Sigrun från Sevafjällen. Högen är öppen. då I huggen med sporrar hästarne edra. Såren blöda. när de veta om valplatsens varma stekar eller dagens gryning .

en furstedotter hos oss fallna är. av ångest fylld. Ingen skall kväda klagovisa. höljt med rimfrost. att Helge är våt av tårar. Dig vill jag kyssa. Ditt hår är. fast han ser svåra sår på mitt bröst. vållar. ty en brud nu höljes utav högen.daggstänkta se. 47. av grämelse tårar. 46. du ylvingaättling! . inbränd. Var tår faller blodig på bröstet av fursten. »Här har jag bäddat dig. iskall. Helge. döde konung. fast livslust och land förlorat vi hava.» Sigrun redde en säng i högen. Helge. Huru skall bättring din brud åt dig vinna? Helge sade: 45. en säng. förrn att sova du går. låt oss dricka kostliga drycken. fursten är fullstandigt färgad med blod. Dock kom. som från ängslan är fri. händerna kalla på Hognes måg. sydländska. du solbjärta. Sigrun. »Ensam du. du guldprydda. Du gråter. förr än du blodiga brynjan avtager. från Sevafjallen. 44.

Hoppet bleknar. Tid är mig att rida rodnande vägar. som hos levande hjälten jag göra skulle. Andra aftonen lät Sigrun tärnan hålla vakt på högen. Men i skymningen. du vita. låta bleka fålen flyga sin stig. du sköldungars dis. . till de dödas boning.I din famn jag vill. Sigmunds son från Odens salar. du furste. när på den avlidnes arm du sover i högen. somna. men Sigrun och tärnan gingo hem till gården. är dock kvar i livet. Hognes dotter. om komma han tänkte.» Helge och hans följe redo sin väg. »Nu säger jag intet oväntat vara sent eller tidigt vid Sevafjällen. »Kommen vore nu. 49. förrän Salgovner segerhjältar väcker. då Sigrun kom till högen. ty mäktigare bliva. Väster jag skall om vindhemmets bro. sade hon: 50.» Helge sade: 48. 51. du konungborna. att härskarn kommer när örnarna sitta på askens grenar och drottföljet drager till drömmarnes ting. Var ej avvita nog att ensam färdas.

son!» Sinfjotle drack och blev genast död. Sigurd red ensam och kom till Gripers sal. hennes styvson... den tredje Hamund. Sigmund och alla hans söner voro långt framom alla andra män i kraft och storlek och mod och all idrott. Sinfjotle var den äldste av hans söner. och honom säga alla i fornsagorna stå framför alla och vara den ansenligaste av härkonungar. som hette . Sigurd var dock främst av alla.. och .. Men när Sigmund bar liket ut på farkosten. såsom säges i Karoljod. Det säges. att Sigmund var så hård. Men Sinfjotle. Han sade: »Låt skägget sila det. son till konung Hjalprek. Sigurd växte upp där i barndomen.. Det var en tro i forntiden. han rådde över land och var klokast av alla människor och spåkunnig.» Sigrun blev kortlivad av sorg och bedrövelse. mannen sade. men alla hans söner uthärdade gift utanpå huden. friade båda till samma kvinna. Sigmunds hustru. Borghild. sedan han äktat henne... som han hade där. men Sigmund bjöd henne penningar i böter.. och dem måste hon mottaga. att gift var i det. han hette då Helge Haddingjaskate och hon Kara Halvdansdotter. om natten alla dödas vålnader än i dagens ljus. men när han såg i hornet. och hon var valkyria. Sigurd var lätt . urskilde han.. han erbjöd Sigmund att bli rodd över fjorden. Men vid arvölet bar Borghild fram öl. den andre var Helge. och sade till Sigmund: »Grumlig är drycken. Och den tredje gången bar hon hornet till honom och sade stickord.mö. var båten lastad.. Konung Sigmund stannade länge i Danmark i Borghilds rike. Men när han kom hem. att människor föddes på nytt. hade en broder. och allt gick som förut. Borghild bar ett annat horn åt Sinfjotle och bad honom dricka. Helge och Sigrun påstås hava blivit återfödda.. Då äktade han Hjordis. Konung Sigmund föll i strid mot Hundings söner. men Hjordis gifte sig då med Alf.. om han ej drucke därur. Sigmund bar honom långa vägar i famnen på sig och kom till en smal och lång fjord. men det kallas nu käringprat. hon tog gift. ett stort horn fullt. Om Sinfjotles död Sigmund Volsungsson var konung i Frankland. och för den skull dödade honom Sinfjotle. att Sigmund skulle färdas innanför fjordens ända. Sedan for Sigmund söder till Frankland till det rike. bad Borghild honom fara bort. att gift varken kunde skada honom utvärtes eller invärtes. och där var en liten farkost och en man på. broder till Hjordis. Gripers spådom Griper hette Eylimes son. Han sade åter som förut till Sigmund. och bar fram åt Sinfjotle. deras son var Sigurd. gamlefar!» Sigmund tog hornet och drack ur. dotter till konung Eylime. Mannen stötte ut farkosten och försvann genast.

av Sigmund boren. som kallade sig Geiter. inför dig. vem mannen är.» 4.» 5. Honom tilltalade Sigurd och frågar: 1.» Sigurd sade: »Sigurd jag heter. »Är vise härskaren hemma i landet? Skall kungen med mig komma till tals? Okänd man önskar hans samtal. »Vem bor väl här i denna borg? Vad kalla krigarne konungen över folket?» Geiter sade: »Griper heter hövdingen över män. som fasta jorden och folket styr. konung. »Den glade konungen skall Geiter spörja. han träffade en man utanför salen. men Hjordis är hjältens moder. fort jag vill finna Griper.igenkännlig.» Geiter sade: 3.» Sigurd sade: 2. Då träder krigarnes konung ur salen och hjärtligt hälsar . som möta vill Griper. han komma vill. Då gick Geiter åt Griper att säga: »Härute står kommen en okänd man. ädel han är till utseendet.

du skall Hundings hårda. Sigurd sade: »Säg mig. då ur din gård gått jag har. klarare än jag spörjer. som kommit: »Välkommen. De togo till att språka och tala om mycket. morbror. »Först skall du. om se du tycker dig.» Griper sade: 9. »Säg. »En man skall du bliva. hur livet för Sigurd löpa skall?» Griper sade: 7.» Sigurd sade: 8. din fader hämna och allt ont åt Eylime straffa.» Sigurd sade: .hjälten. ädel att åse och i ord vis. om du ser förut. kloke konung. om Grane tag hand!» 6. vad först skall ske till framgång för mig. när rådvisa männen råkade varandra. Geiter. furste. djärva söner fälla och seger vinna. mest ärad under sol. Sigurd! Vi såg jag dig ej förr? Men du. för Sigurd. slösande guld men snålande flykt. vis. och alla furstar överlägsen.

vad mera skall hända i mitt liv!» Griper sade: 13. som visst du spår mig. »Med kloka ord för konungen skall du. förtälj än längre. du rider till Gjuke. »Säg. »Favners bo du finna skall och föra bort den fagra skatten. Du skall båda till bane varda. än mera säga.10. Guld skall du lasta på Granes bogar. rätt säger Griper. Hos Gjuke är jag gäst och går därifrån. ryktbar av striden. »Ensam du skall dräpa ormen den glänsande. Tänk dig om.» Sigurd sade: 12. vad skall mera hända i mitt liv?» . modige furste. då förstånd vi tala. min släkting. om jag utföra kan i världen den strid. med stor klokhet. som högst stiga mot himlens valv?» Griper sade: 11. ädle konung. Regin och Favner.» Sigurd sade: 14. som glupsk ligger på Gnitaheden. ser du för Sigurd snara bragder. »Ymnig blir min rikedom. för mig.

då vivet vaknat ur sömnen.Griper sade: 15. Vassa svärdet svänga skall du. »Hon skall dig. Sigurd. Var lycklig. Vad säger sedan till Sigurd jungfrun.» Sigurd sade: 16. som människor ernå vilja. ryktbare. alla. och på varje mål av människor tala. »På fjället sover. »Lyktat är nu detta. vad mera skall hända i mitt liv!» Griper sade: 19. lärd är visdomen. med Favners bane brynjan rista. Slut är nu. »Bruten är brynjan. vad jag såg av framtiden. förtälj än längre. konung!» Sigurd sade: 18. furstens dotter. och redo jag är att rida därifrån. längre fram det Griper . som till fördel för fursten bliver?» Griper sade: 17. bruden begynner att tala. och helande läkedom. »Hinna skall du Heimers bygder och glad komma till kungen som gäst. runor lära. bjärt i brynja efter bane på Helge. Tänk dig om.

ty minnas skall ditt namn. »Illa sker mig. medan människor leva. lära dig det. fast dåligt det är och mig min ställning menlig bliver. Griper. den du ej säger. då så är. Du skall ej dölja. »Av livet ditt låg mig ungdomen ljusast före att genomskåda. »Ovan jord ingen jag vet som framtiden ser fjärmare än Griper. du sade.» Sigurd sade: 22. längre fram du ser. furste. ädle furste. därför. låt. Visa mig vägen. ty. . du vållare av vapnens vinande storm!» Sigurd sade: 24.» Griper sade: 23. »Ängslan mig vållar det ord. är borta.» Griper sade: 21. vad jag förutsåg. »Med laster är icke ditt liv dig bestämt. Med rätta jag icke räknas för vis. För mycken sorg för Sigurd vet du. Skiljas måste Sigurd från fursten.ej lönt är att spörja Sigurd sade: 20. ej heller för framsynt.

» Griper sade: 27. dotter till Budle. »Vrede jag vill ej från väldige konungen men goda råd av Griper få. »En flicka är hos Heimer. »Vad gör det mig. och Brynhild henne borgmännen nämna. . Heimers fosterdotter. att en mö finnes. att glädjen går ifrån dig. vad som dig synes Sigurd vänta. fager att åse. att jag visst icke ljuger: en dag åt dig.» Sigurd sade: 26.» Griper sade: 25. döden är ämnad. morbroder! I livet på förhand allt ligger bestämt.» Griper sade: 29.» Sigurd sade: 28. Veta du skall. Griper. fostrar hårdsinta mön. »Nu skall för Sigurd Jag säga noga. fager att åse. Heimer. fast ej väl behagligt. fostrad hos Heimer? Det skall du. »Hon gör. grant mig säga. då drotten mig därtill nödgar.om du vill. ty ödet mitt allt du förutser. men bålde konungen. Nu vill visst jag veta.

på man du ej aktar. Hon vill giva dig ljushårig mö. »I skolen alla eder svära fullt och fast.» Sigurd sade: 32.fager att åse. Sömn du ej sover. Griper! Ser du flyktighet i furstens lynne. ej om sak dömer. »Vad för nagot? Nämn mig det. få I skolen hålla. denna furstens fagra dotter?» Griper sade: 31. »Blir jag med Gunnar . om ej mön du ser. »Du snärjes. för Grimhilds list du lida skall.» Sigurd sade: 34. Griper. sin egen dotter. »Vad skall till lisa lända Sigurd? Säg du det. som jag trodde mig älska av all min själ?» Griper sade: 33. om se du tycker dig! Kan jag mön till maka vinna.» Sigurd sade: 30. då bryta löftet mot bruden jag skall. Gästat en natt du gjort hos Gjuke. anslag hon spinner. av annans svek. så minns du ej mera mön hos Heimer. ädling.

Gunnar och du. »Svika dig Grimhild söka skall. om ånger icke ängslade mig. egga dig att bedja om Brynhilds hand för Gunnars räkning. mycket elak. som själv jag älskar. Griper ej ljuger. »Vad är skälet till det? Vi skola vi skifta sätt och utseende samman på vägen? Annan falskhet följa det torde. svårligen vacklar Sigurds ställning. hövding. »I skolen alla eder svära.» Sigurd sade: 38. »Något menligt mig möter. växlen I skepnad. om bedja jag skall till brud åt en annan den sköna mö. Säg mera. Då på vägen I ären.och hans bröder svåger och går att taga Gudrun till äkta? Fullgott gifte fursten då hade. Gunnar och Hogne och du. goterfurstens.» Griper sade: 35.» Sigurd sade: 36.» Griper sade: 37. den tredje. Griper!» . det märker jag grant. raskt furstens moder färden du lovar.

till själen var . som din moder hon vore. »Du. den främsta. medan människor leva. Griper! fast trenne nätter hans trotsiga brud har sovit hos mig? Sådant har ej timat. Usel bland män skall Sigurd sägas. »Mycket illa det mig tyckes. jag vet. då sådant sker. men henne till hustru ej får. i Gjukes salar. ditt frejdade namn.Griper sade: 39. »Gunnars skepnad och skick du har.» Griper sade: 41.» Sigurd sade: 42. List jag icke lägga vill mot furstedottern. »Skall Gunnar äga den goda till hustru. Hamn I växlen. du folkens furste. då hem I kommit. ryktbar bland män . »Samman skola bådas bröllop drickas. Därför skall minnas.» Griper sade: 43. härens hövding. Du fäster den käcka fosterdottern till Heimer. Sigurds och Gunnars. härlig du skall vila hos mön.berätta mig.» Sigurd sade: 40. ditt eget tal och tankekraft.

och föga kärlek.sig själv förbliver. »Hur skall sedan svågerskapet till gamman oss bliva. inga fyllda. »Du minns ederna åter.» Sigurd sade: 44. men Brynhild som bortslumpad brud sig tycker. säg det! Skall det Gunnar till glädje lända eller mig själv skänka hugnad?» Griper sade: 45. »Vad skall bruden som böter taga. kan ingenting säga. »Hon skall gå att Gunnar säga.» Griper sade: 47. eller ljuger på mig . Griper! Skall sant det vara. Griper.» Sigurd sade: 48. »Vad för något! Nämn mig det. då Gjukes arving. den ädle konungen. att icke du aktade ederna väl. för att vi smidde svek mot vivet? Hon äger av mig eder svurna.» Sigurd sade: 46. som säges om mig. du unnar Gudrun äktenskapets lycka. den sluga söker med svek att hämnas. all sin lit på ditt löfte satte.

»Skall Gunnar. vad jag ville. den kloke. sin svåger? Säg du det. Och Guttorm och Hogne av hennes eggelse sig hetsa låta? Skola Gjukes söner svärden bloda på mig. Griper. »Gruvligt det Gudrun går till hjärtat. Sigurd. Griper?» Griper sade: 49. Den goda kvinnan du kränkte icke. gjort. 52. dig mäktiga bruden bemöta skall. av vrede och värkande sorg. »Skiljoms i vänskap! Man skickelsen ej motstår. du anses. »Ej väl. Griper!» Griper sade: 51. att den lyckan för furstens liv är bestämd: ej märkligare man ovan mullen skall födas under solens säte än. . Till intet bliver all glädje sedan för visa vivet.» Sigurd sade: 50. det vållar Grimhild. dig hennes bröder din bane vålla.» Sigurd sade: 53. Det hugna dig skall. dock drottningen I bedrogen med list. du härens ledare.hjältekvinnan och på sig själv? Skönjer du det. Väl har du.

» Loke sade: 3.Visst du skulle vackrare spå livet åt mig. Då sände de Loke att skaffa guldet. Då togo vi dem till fånga och ålade dem för att lösa sitt liv att fylla utterskinnet med guld och hölja det utanpå också med rött guld. men hon lopp i nätet. skaffa mig guldets glans!» Gäddan sade: 2. som i floden ränner. asarne tyckte sig hava haft mycken lycka och flådde skinnet av uttern. han var händigare än varje annan och dvärg till växten. sade Regin.» Sången om Regin Sigurd gick till Hjalpreks hästhjord och valde sig därav en häst. Han sade Sigurd om sina föräldrar och hur det hänt sig. han var länge i forsen i en gäddas skepnad och skaffade sig mat. grym och trollkunnig. Reidmars son. en olycklig norna i urtid bestämde. Oin hette min fader. han var klok. »Vad är det för fisk. han gick till Ran och fick hennes nät och begav sig därpa till Andvarafors och kastade nätet för gäddan. att jag skulle i vattnet vada. Loke kastade en sten på honom. Då sade Loke: 1. Då hade Regin. Lös du ditt huvud ur Hels våld. i mången fors jag farit. i den forsen var en stor hop fiskar. och han gick ofta i forsen i en utters skepnad. kan sig ej för fara frälsa. »Säg du. Otr (utter) hette vår broder. »Andvare heter jag. Samma kväll sökte de att få gästa hos Reidmar och visade sitt jaktbyte. han hade tagit en lax och satt på åstranden och åt den blundande. En dvärg hette Andvare. att Oden och Höner och Loke hade kommit till Andvarafors. Regin gav Sigurd uppfostran och undervisning och tyckte mycket om honom. som sedan kallades Grane. Andvare. om du mäktade det. så att han dog. kommit till Hjalprek. om du äga vill ditt liv i de levandes salar! Vad straff möter människors söner om med ord de ömsesidigt såra?» .

Dvärgen gick in i stenen och sade: 5. så hade han kvar en ring. skall tvänne bröder till bane varda och åtta furstar egga till strid. som i Vadgelmer vada. som till oenighet det är ämnat. men då han hade lämnat fram guldet. gå grenarna ganska långt. »Än värre är . »Mycken vedergällning få människors söner. Åt din son blir ej sällhet bestämd.» Asarne betalade Reidmar pengarne och stoppade upp utterskinnet och reste det på fötter.» .» Reidmar sade: 7. gick Reidmar fram och såg ett morrhår och bad dem hölja.Andvare sade: 4. ingen människa skall av mitt gods njuta. Da drog Oden fram ringen Andvaranaut och höljde håret. De furstar tror jag ej födda ännu. och gäldat är dig mycket för mitt huvud. om jag anat er olycksspådom. och den tog Loke av honom. »Detta guld som Gust hade. därpå skulle asarne stapla upp guldet och hölja. Då sade Loke: 6. Ert liv I skullen förlora fått. Från de osanna ord. »Guld är dig nu givet. det varder bådas eder bane. Men när det var gjort. du gav ej vängåvor. som på en annan man ljuger. »Gåvor du gav.» Loke såg allt det guld! som Andvare ägde.» Loke sade: 8. som hotar. du gav ej av gott hjärta.det veta jag tror mig den fränders fejd.

» Favner tog allt guldet.» Reidmar sade: 11. »En dotter dock föd. hämnas på broder sin harm. Giv mön en man. Då sökte Regin råd av Lyngheid. Hon sade: 12. så länge som jag lever. om ej du får med fursten en son.» Lyngheid sade: »Få systrar torde. att med svärdet du skall fordra av Favner gods. Då bad Regin att få sitt fadersarv. Ej synes det rätt. . då skall hennes son hämnas din sorg. blev han väl emottagen. veten. Regin sade: 13. Hallen nu hem härifrån!» Favner och Regin krävde Reidmar på frändeböter efter sin broder Otr. »Hit är Sigmunds son kommen. livet mitt är ute! Mycket är. fast fadern mistats. då så mycken är nöden.Reidmar sade: 9. »Med blidhet din broder du bedja skall om arv och huldare håg. du dis med ulvahåg. hur han skulle få ut sitt fadersarv. snabbtänkt sven. En dag då han kom till Regins hus. För ditt hot ej ett dugg jag rädes. Reidmar ropade då på sina döttrar: 10. »Över röda guldet tror jag mig råda skola. men Favner sade nej därtill. och Favner stack igenom sin fader Reidmar med svärdet. sin syster. medan han sov.» Dessa ting sade Regin för Sigurd. »Lyngheid och Lovnheid. Han sade nej därtill. vartill tvång tvingar.

»Vilka rida där med Rävils hästar på höga böljor.» Regin sade: 17. Han hade en skräckhjälm. att han stack ned det i Ren och lät en ulltapp driva för strömmen. men han sade: 15.» Sigurd var sedan ständigt hos Regin. . och han sade Sigurd. nu är Yngves ättling till oss kommen. att Favner låg på Gnitaheden och var i en orms skepnad.till salarne våra.» Konung Hjalprek gav Sigurd skepp och folk för att hämna sin fader. som är gammal. 14. Med detta svärd klöv Sigurd sönder Regins städ. de som ändade Eylimes liv. hans ödestråd ligger kring alla land. En man stod på berget och sade: 16. som allt levande räddes för. Därefter eggade Regin Sigurd att döda Favner. Regin gjorde åt Sigurd ett svärd. by är oss given var bane nära. mot vinden skola ej vågfålar stå sig. om fursten mera manas att söka fagra ringar än fadershämnd. och det skar igenom ulltappen liksom vattnet. Mod har han mera än man. »Hundings söner högt skola skratta. på brusande hav? Över segelspringarne svallet sprutar. »Här är Sigurd och jag på simmande plankor. det var så vasst. De fingo en stor storm och kryssade framför en bergsudde. Han bliver den främste furste under solen. som hette Gram. Stridsdjärve fursten fostra jag skall. av vilde vargen väntar jag rov.

Ingen skall kämpa . om det träffar in. du ser tvänne tappra män stå tätt utanför stugan. karlen gick ombord. »Jag kallades Nikar. Ett tredje det är. att ulv under askgrenar tjuter. och på valplatsen stred. 21. Sigurd sade: 19. och då lade sig stormen. varsel vid svärdens svingning. om människor dem visste. om först du ser deras färd. då jag korpen gladde.över stävens plankor störtsjön bryter. då således gudars och människors varsel du vet! Vilka varsel vittna. eder följa vill jag få. fartygen sjunka. Nikar. över hjälmklädda män ges dig varsel om seger. »Många äro goda. Nu kan du kalla karlen på berget Feng eller Fjolner. 22. »Säg mig. Ett annat är. volsung unge. Pålitligt sällskap tror jag svarte korpen vara för väpnad man.» De lade då i land. Vem frågar oss därom?» Mannen sade: 18. 23. om ut du kommit och färdig är att fara. då man väntar strid. bäst vid svärdens svingning?» Nikar sade: 20.

Kammad och tvagen var klok skall vara och på morgonen mätt. illa är av järtecken gäckas. ty ovisst är. Det är mycket farligt. blåste han ut etter. de käcka kämpar. och de sågo varandra. Men när Favner skred över gropen. Favner skakade på sig och slog med huvud och stjärt. då sent hon skiner. var till afton han kommer. och det föll ned ovanför huvudet på Sigurd. Efter striden sade Regin: 26. Där gjorde Sigurd en stor grop på vägen. Hundings son. da eggade Regin Sigurd till att döda Favner. Om Favners död . eller kilformigt fylka. Sången om Favner Sigurd och Regin begåvo sig upp på Gnitaheden och funno där spåret efter Favner. 25. och Sigurd gick ned däri. som se kunna. och hans bröder. då stå på båda sidor svekfulla diser och vilja dig sårad se. när du till valplats vandrar. ingen fursteson främre varit. stack Sigurd med svärdet till hjärtat på honom.med ansiktet vänt mot månens syster.» Hem for Sigurd till Hjalprek. som blodade jorden och gödde korpen.» Sigurd hade en stor strid med Lyngve. Seger de hava. 24. när han skred till vatten. Men när Favner skred från guldet. där föll Lyngve och hans två bröder. »Nu är blodig örn med bitande svärd på ryggen av Sigmunds baneman ristad. Sigurd sprang upp ur gropen. om med foten du snavar.

vi har du hetsa dig låtit att fara efter mitt fall? Bjärtögde sven. händerna hjälpte och mitt vassa vapen.» Sigurd sade: 6. som folk brukar. »Min ätt jag säger dig okänd vara och likaledes mig själv. jag vandrar i världen ensam. att döende mans ord förmådde mycket. »Härligt djur jag heter och har hankat mig fram som en man utan moder. Han sade: 2. då på Favner du blodade det blixtrande svärdet. Sigmund hette min fader. som son åt vem är. som blödig i barndomen varit. du född. fader jag har ej. som folk brukar. sven.» Favner sade: 5. du sven. av vad under blev du avlad?» Sigurd sade: 4. »Du sven. i mitt hjärta jagad är klingan» Sigurd dolde sitt namn. »Vet du. med svärd jag dig slagit har. bister fader hade du.Favner sade: 1. Sigurd jag heter. om han förbannade sin ovän med nämnande av namn. ty det var folks tro i forntiden. fram att rusa hans barn icke rädas. »Hågen mig hetsade. som vilka människors barn är du boren.» . Ej mången är modig vid mogen ålder. om fader du ej har. »Vem hetsade dig.» Favner sade: 3.

att jag lös var och ledig.» Sigurd sade: 12. ty varje människa måste en gång fara hädan till Hel. »Nornors dom vid näsen du får och ovis dåres öde. bliva din bane. en bunden man alltid bävar. Favner. om i vind du ror. I vattnet du drunknar.» Favner sade: 11. man såge dig käckt kämpa. »Sin rikedom envar råda vill ända till sin yttersta dag. om ock fången i krig. Icke är jag fjättrad. Nu är du fjättrad och fången i krig.» Sigurd sade: 10. som i nöd hjälpa och förlossa från livsfrukt mödrar?» . och glänsande skatten. om växa vid vänners bröst du fått. Favner.» Favner sade: 9 »Hatets ord du hör i allt. ringarne.» Sigurd sade: 8. som klingar. då du frejdad är för kunskap och att veta mycket väl! Vilka äro de nornor.Favner sade: 7. »Du förebrår mig. »Säg mig. du fann. att för fjärran jag är ifrån faders arvedel faren. »Vet du. men ett jag säger dig sant: guldet. för dödsdömd är allt fördärv.

så länge jag på smyckena låg. somliga av alfer. gräsligt du fräste och hug du visade hård. vad den holme heter. och alla gudar där med spjut och stång skola stinga. då på bron de komma. de äro ej av samma släkt: somliga äro av asar. Skräckhjälm jag bar att skrämma människor. »Glänsande orm. »Säg du mig. där vreda vapen skifta. att ingen är djärv framför alla. Då han märker. Allra starkast vara av alla jag trodde mig. »Av skilda ätter vara skönjer jag nornor. 16. hur många män jag än fann.» Sigurd sade: 17. Favner. som den hjälmen på huvudet hava.Favner sade: 13.» Favner sade: .» Sigurd sade: 14. Hetare varder hatet hos folk. somliga Dvalins döttrar. Sigurd sade: 19. och i floden fålarne simma. när bland modiga han kommer. Bifrost brister.» Favner sade: 15. där huggsaft asarne och Surt samman blanda. »Oskopner han heter. »Skräckhjälm skänker ej skydd åt någon. då du frejdad är för kunskap och att veta mycket väl.

» Regin hade gått bort. då alla komma samman. vem den käckaste kämpen är. Sigurd. han skall bliva oss båda till bane. ej käckare kämpe är född. din styrka nu större blev. Bland alla de män. »Regin mig förrådde. men rida jag skall till det guld. och kom tillbaka. Favner. men råd må du taga och rid hädan hem! Det glödröda gods och guldet det klingande. Sitt liv tror jag Favner låta skall. »Hell dig. »Glad är du. medan Sigurd dödade Favner. av segern du fröjdas. som i ljungen är gömt. när Sigurd strök blodet av svärdet. Sigurd. Favner fällt du har. seger du vunnit. »Jag råder dig nu. Regin sade: 23.20.» Sigurd sade: 24. men ligg du. Sigurd. segergudars söner. som mullen trampa. »Ovisst är att veta. mången är rask. och lid din död. där du Gram på gräset torkar. dig ringarna bliva till bane. Min broder har du . som ej rödfärgar svärdet med blod ur annans bröst. till dess att Hel dig har!» Favner sade: 22. »Ditt råd har du rådit.» Sigurd sade: 21. förråda dig han skall.» Regin sade: 25.

Regin sade: 27. »Sitt du nu. medan på Favner jag blodade mitt bitande svärd. »Du rådde därtill. men att sova jag skall gå. något själv jag ock skyldig är. som jag smidde själv. och håll Favners hjärta vid flamman. där i vrede vapen skiftas. ditt vassa. Sigurd sade: 30. som heter Ridil. Jag eggade min kraft mot ormens styrka.banesår givit. medan du låg i ljungen gömd.» Regin sade: 29. ty en duktig karl såg jag dristigt vinna segern med slött svärd. Sigurd. om mig feghet du ej förevitat. som jag drack. Gods och liv ägde än glänsande ormen.» Då gick Regin till Favner och skar hjärtat ur honom med det svärd. 31.» Sigurd sade: 28. att jag rida skulle hit över frostiga fjäll. »Länge i ljungen jätten du låtit. bitande vapen. ligga gammal och grå. om ej svärdet du nyttjat. Bättre för den raske . »Fjärran du flydde. »Mod är bättre än makten i svärdet. och därefter drack han blod ur såret. det alltid slående jag äta vill efter drycken av blod.» Sigurd sade: 26.

om själv han åte skimrande hjärtat.» Den fjärde mesen sade: 35. »Ett huvud kortare gråhårig gubbe han låte fara hädan till Hel! Allt guld han kan då ensam råda. och ränker smider. samkar i vrede vrånga ord. den som litar på honom. rådig syntes mig ringklyvaren. den mängd.» Den tredje mesen sade: 34. Men när Favners hjärtblod kom på tungan på honom. Mesen sade: 32. att det var färdigstekt och blodet fradgade ur hjärtat. som under Favner fanns. den brottstämplarn sin broder vill hämna. »Där sitter Sigurd.» Den andra mesen sade: 33. tog han på det med sitt finger och provade. och tänkte på sin fördel och fägnade korpen. När han tänkte. då förstod han fåglalåt.» Sigurd tog Favners hjärta och stekte det på en trädgren. med list vill svika. ni gåvo. ulven är att vänta. kunde han följa det råd. Han brände sig och stack fingret i munnen på sig. om det var fullstekt. systrar. som goda vänner.än den rädde det är att stå i stridens lek. sölad med blod. bättre vara glad än gapa av häpnad för vad helst som för handen är. »Där ligger Regin. . och Favners hjärta vid flamman steker. att mesar kvittrade i buskarne. »Klok han mig tycktes. han hörde.

då man öronen ser. om det ginge henne vinna! . som honom ränker smidit. Då hörde han. »Ej råde så hårt öde. »Bind ihop röda ringarne.» Sigurd högg huvudet av Regin. som härens främste jag finna tänkte. då den andre han har avdagatagit. med gyllene smycken. Sigurd.» Den sjätte mesen sade: 37. att Regin skall namn av min bane bära.» Den femte mesen sade: 36.» Sigurd sade: 39. En flicka jag vet fagrast av alla. »Ett huvud kortare låte han kalle jätten bli och fran guldringar gå! Då ensam skall han härska över allt det gods. Där Regin ligger. om han yttermera farlig fiende spår. »Så klok är icke krigshjälten. han kan sig ej mot falskhet fria. konungsligt är ej att kvida mycket. som Favner en gång ägde. »Mycket ovis han är.» Den sjunde mesen sade: 38. ty båda bröderna i brådkastet skola fara hädan till Hel. hur mesarne sade: 40. om han brodern låter bort komma. och sedan åt han Favners hjärta och drack blodet av både Regin och Favner.

På fjället såg . att Sigrdriv ej ur sömnen kan väckas. sköldungaättling. lindens härjare leker däröver. Det är ödets skickelse. 42. och det var nedgrävt i jorden. som glänser och skimrar. där tog han skräckhjälmen och guldbrynjan och svärdet Rotte och många dyrbarheter och klövjade dem på Grane. Ygg med törne ungmön stuckit. den dråplige drotten en dotter fostrat. hava till äkta. att på fjället en fejdjungfru sover. men hästen ville icke gå från stället. Sången om Sigrdriva Sigurd red upp på Hindarfjället och styrde sin kosa söderut till Frankland. 43. den hava vise väsen uppbyggt av lysande guld. 44. Där fann Sigurd övermåttan mycket guld och fyllde där tvänne kistor. hjälte. av eld omsvept allt utomkring. av järn voro ock alla timmerstockar i huset. Jag vet. Se kan du. henne skall du.41.» Sigurd red efter Favners spår till hans bo och fann det öppet och dörrar och dörrposter av järn. än han erhålla ville. som från valplats på Vingskorner red. Sigurd. hjälmklädda mön. förrän Sigurd steg på ryggen på honom. Till Gjuke gå gröna vägar. En sal är på höga Hindarfjället. då andra hon fällde. framåt visar ödet för frejdade krigaren.

Då ristade han med Gram från halsöppningen hela brynjan ned igenom och så ut genom båda ärmarna. »Hell dag! Hell dagens söner! Hell natt och närmaste fränka! Blicken på oss med blida ögon.» Han svarar och ber henne lära honom vishet. som om eld brunne. som kunde rädas. han var då gammal och en den störste krigare.» Sigurd satte sig ned och frågade henne om hennes namn. att jag gav ett löfte däremot att icke gifta mig med någon man. »Länge jag sov. Sigurds svärd åt korpen riste lik för kort tid sedan. . »Men jag sade honom.» Hon svarade: 2. och hon vaknade och satte sig upp. men: den andre hette Agnar.han ett stort ljus. Sigurd gick in i sköldborgen och såg. länge få människor lida. Audas broder. om hon visste tidender ur alla världar. att två konungar hade stridit: den ene hette Hjalmgunnar. att fjättrarna föllo. fick se Sigurd och sade: 1. att det var en kvinna. och det sken därav upp till himlen. Men när han kom dit. och då såg han. de blekgrå?» Han svarade: »Sigmunds son. stod där en sköldborg och upp ur den en fana. som ingen varelse ville hjälpa. men Oden stack henne med sömntörne till hämnd därför och sade att hon aldrig mera skulle kämpa och giva seger i strid. Sigrdriva fällde Hjalmgunnar i striden. »Vad bet på brynjan? Vi bröts min sömn? Vem fogade. att hon skulle gifta sig. Därpå tog han brynjan av henne. att icke jag mäktade slita min djupa sömn. Hon sade. och Oden hade lovat honom seger. länge var jag somnad. som om hon vore fastväxt. Han tog först hjälmen av huvudet på honom. Oden vållar. utan sade. Hon kallade sig Sigrdriva och var valkyria. Brynjan satt hårt. att en man låg där och sov i full rustning. Sigrdriva sade: 3.

I handen skall du dem rista och om handlederna spänna och bedja diserna giva dig hjälp. »Jag bjuder dig öl. att det varder dig aldrig något menligt i mjödet blandat. somliga pa svärdkavlen och nämna två gånger Tyr.gen seger åt oss. 7. och sätta dem på svärdets fäste. du givmilda jord! Ord och visdom oss två given och läkande händer i livet!» Hon tog då ett horn fullt av mjöd. du skall lägga i vätskan lök. du brynjetings apel. om seger du vill hava. Hjälprunor skall du kunna. och gav honom en minnesdryck: 5. Ölrunor skall du kunna om du vill. . Hell eder. 9. 8. Segerrunor skall du kunna. 10. goda galdrar och gammanrunor. då vet jag. och lösa livsfrukt från kvinnor. 6. Bränningsrunor skall du rista. som här sitta! 4. Det är fullt av sånger och hugsvalande stavar. asar! Hell er. Fyllda bägarn signa och för fara dig akta. asynjor! Hell dig. somliga på slagstången. att annans hustru ej sviker dig. då säker du tror dig. På hornet skall du rista dem och på handens bak och märka på nageln Naud. om du hjälpa vill. blandat med styrka och starkhets ära.

Kvistrunor skall du kunna. 14. och Alsvinns hov . Målrunor skall du kunna att icke någon människa med hat skall harm dig löna. vars lövkvistar luta åt öster. Dessa tydde. Så brådstört är ej brottsjö. av den saft. på Arvakrs öra. där talrik menighet råkas till fullsutten rätt. 12. På stammen skall man dem rista och på styrårans blad och bränna dem i äran med eld. 11. dem sveper man om. 15. Då höjde Mims huvud först sin rådande röst och sade sanna ord. dem sätter man alla tillsamman. Dem snor man om. Sade dem på skölden ristade. dessa runor betänkte Ropt. på det ting. så blå ej vågor. Tankerunor skall du kunna. som för skinande guden står.om bärga du vill på havet seglets hästar. om kunnig du vill vara att som läkare se på sår. Skriv dem på barken och det skogens träd. som sipprat hade ur Heiddraupners huvudskål och ur Hoddrovners horn. På berget han stod med Brimers eggar och hade på huvudet hjälm. dessa tecknade. att ej från havet du helbrägda kommer. om du tankekraft vill äga mer än varje man. 13.

som in voro ristade och mängda med det heliga mjöd och sända vida vägar. och alla ölrunor. på nornans nagel och på näbben av ugglan. De äro hos asar. Lev väl. På glas och på guld och på godlyckesmycken. Alla avskavna blevo. det är bärgerunor. Nu skall du välja. om du lärt dem. 19. På björnens ramar och på Brages tunga.» . och kostliga kraftrunor för den som utan villa och utan att dem spilla kan dem sig till båtnad bruka. de äro hos alfer. tills gudamakterna förgås! 20. somliga hos människors menighet. på ulvens klor och på örnens näbb. Det är bokrunor. på blodiga vingar och på brons landfäste. på Gungners udd och på Granes bröst. somliga hos visa vaner. då val dig bjudes. 17.på det hjul. 16. som går runt under Rungners banes vagn. i vin och i vört och på välbehaglig sittplats. du vassa vapnens stam! Skall jag tala eller tiga? Tänk därpå själv! Allt ont är av ödet tillmätt. på förlossande love och i lisans spår. 18. på Sleipners tänder och på slädens fjättrar.

att du på tinget ej strider med stolliga sällar. 23. lyder det ej till ditt lov. 24. 26. fast harm de dig göra. om det bor en fläckfull trollpacka tätt invid vägen. än han vet. säger du intet. så länge som jag lever. ty ovis man ofta säger värre ord. Dina vänskapsråd alla vinna jag vill. utan vank du må vara. om ej därmed sanning du säger. Svåra följder har sviken förlikning. För det andra jag dig råder. så tyckes du blödig boren eller med sanning sakförd. blödig är jag ej boren. även om natten är nära! 27. För det tredje jag dig råder. att du ed icke svär. Hämnas må du ej.» Sigrdriva sade: 22. Ögon som spana. Låt andra dagen honom uppgiva andan och löna så folk för lögn. att mot dina fränder. Hellre giv dig i väg än gästa där. För det fjärde jag dig råder. 25. »Fly jag ej skall. usel är menedig man. . Farligt är hembygdens folkprat. det båtar dig bäst efter döden. »Det råder jag dig för det första. fast förfallen åt död.Sigurd sade: 21. Allt är svart.

giv dig ej i delo med druckna slagskämpar. som döva svärd och sinne. 30. ofta vrångvisa kvinnor vid vägen sitta. locka ej i kärlek dem till kyssar! 29. För det nionde jag dig råder att ge nödig vård åt lik. evar dem i världen du varsnar. mycket vållar människor ve. . fast du ser fagra brudar på bänkarne sitta. om du själv i delo råkar med modiga män. bättre är slåss än brännas inne själv med gård och grund. om på sjön de dött. 28. 31. somliga till undergång. om av sjukdom de dött. 32. För det sjunde jag råder dig. vin stjäl mångens vett. somliga till ofärd. om dem vapen på valplatsen dödat. För det sjätte jag dig råder. om det sker bland män. låt ej de silversmyckade för din sömn råda.önskvärda äro. 33. Ej mö må du locka eller mans hustru och till brottslig älskog ej egga. För det åttonde jag dig råder att akta dig för ont och all slags falskhet fly. att vid öl fällas avoga ord. För det femte jag dig råder. Öl och trätor ha ofta varit mången man till sorg. då i vrede vapen skiftas.

Aldrig hinna harm och hätskhet att somna och sorgen lika litet. 2a. som främst i folket skall gå. 37. tro du aldrig ord av en fredlös fiendes son! Är du broderns baneman eller har fadern du fällt. och jorden att skälva och höga lågan mot himlen skjuta. fast glad han göres med guld. Få tordes där av furstens kämpar genom elden rida eller över stiga. stora strider begynna. Att få vett och vapen är vanskligt för fursten. Elden tog att ljunga. och bedja dem saligen sova. som bortgångna äro. 36. att för ont du dig aktar i varje fall från en vän. 35. För det elfte jag dig råder. elden slocknade . förrn de komma i kista. Brottstycke av det större kvädet om Sigurd 1a. För det tionde jag dig råder. Sigurd Grane med svärdet sporrade. Bad skall man göra åt dem. Jag tror furstens liv ej långt skola bliva. två deras händer och huvud. dem kamma och torka.34. är en ulv i unge sonen.

-----1. Ut gick Sigurd från samtalet.» Hogne svarade: 3. eder svurit. men din broder brast det mod genom elden att rida eller över stiga.för ädle hjälten. männens vän. hon unnar ej Gudrun det goda giftet . de redskap glänste. »Mig har Sigurd svurit eder. att på stridsdjärv hjälte järnvirkad brynja började i sidorna sönder brista.» Gunnar sade: 2. och ingen det skall ur minnet förlora. »Av hätskhet Brynhild dig hetsat har ont att göra och orsaka sorg. 4a. så länge människor leva. när han svurit hålla alla eder allra trognast. alla brutit. som Regin ägde. Sigurd drap ormen. Han svek mig då. »[I vad sak har Sigurd] brutit. då du vill. all lågan sig lade för den lovord önskande. 3a. och så modfälld var. att den modige mista skall livet.

Några ulv stekte.» 8. 9.och sedan ej dig sig att äga.» 4. brutna eder eder bane vålla. väpnades drott. om han litet längre sitt liv behållit. korpen på trädet kraxade högt: »På eder två skall Atle eggarna bloda. mordlystna. bära händer på härlige hjälten.» 6. Ensam Hogne henne svarade: »Sigurd med svärd vi sönderhuggit. 5. hon fällde. några orm skuro. att han härskade så . Gjukes dotter. och det första ord. några åt Guttorm gåvo av vargen. Ej hövdes det. söder om Ren. Ute stod Gudrun. grå hästen hänger huvudet över den döde. Då sade Brynhild. var detta: »Var är nu Sigurd. då mina fränder jag främst ser rida?» 7. Budles dotter: »Väl skolen I njuta av vapen och land! Ensam skulle Sigurd för allt hava rådit. förrn de förmådde. Slagen blev Sigurd.

över Gjukes arv och goters mängd, då att styra folket och i strid djärva fem söner Gjuke framfött hade.» 10. Då skrattade Brynhild, att det skallade i gården, en gång av all sin själ: »Länge skolen I njuta land och folk, när frejdade fursten I falla låtit.» 11. Då sade Gudrun, Gjukes dotter: »Oerhörda ord yttrar du nu. Må de svåra taga Gunnar, Sigurds mördare! Hans hätska sinne hämnd skall röna.» 12. Det led fram på kvällen, ej litet var drucket, om mycket muntert männen talade. Alla somnade, då i säng de kommo, Gunnar ensam längre än alla låg vaken. 13. Fot han ej rörde, fjättrad var tungan; därpå härens härjare tänkte, vad de två på trädet talat hade, korpen och örnen, då de kommo hemridande. 14. Brynhild vaknade, Budles dotter, skjoldungars dis, innan dagen grydde: »Eggen mig eller avråden,

- nu har ogärning skett, att säga min sorg eller sådant ej göra!» 15. Vid dessa ord alla tego, få blevo kloka på de kvinnolater, då hon gråtande gav sig att omtala det, som hon leende lockat männen till. Brynhild sade: 16. »I sömnen, Gunnar, svårt det mig tycktes: svalt var i salen, min säng var kall, men du, drott, rider bedrövad, glädjelös, med fjättrar fängslad i fienders hop; så skall all eder ätt, nivlungar, sin makt förlora, menedare ären I. 17. Nu minns du ej, Gunnar, granneligen, da I båda i spåret ert blod läten rinna. Allt det har du nu illa honom lönat, att främst i mod han sig finna lät. 18. Det röntes då, när ridit han hade modig till oss om mig att bedja, hur härens härjare hade tillförene ederna hållit mot unge fursten. 19. Sårande svärd, snott om fästet med guld, lät mäktig konung

mellan oss ligga. Med eld voro eggarna utanpå strukna, och med etterdroppar innantill dragna.»

Om Sigurds död
I detta kväde talas om Sigurds död, och här pekar det åt, som om de dödade honom ute, men somliga säga så, att de dödade honom inne, sovande i sin säng. Men tyskarne säga så, att de dödade honom ute i skogen, och så säges i den gamla Gudrunarkvida, att Sigurd och Gjukes söner hade ridit till tings, när han dödades, men det säga alla på enahanda sätt, att de sveko honom mot tro och loven och angrepo honom liggande och oförberedd.

Första kvädet om Gudrun
Gudrun satt hos den döde Sigurd; hon grät icke som andra kvinnor, men hon var färdig att spricka av sorg. Både kvinnor och karlar kommo dit för att trösta henne, men det var icke lätt gjort. Det är en sägen bland folk, att Gudrun hade ätit av Favners hjärta, och att hon därför förstod fåglalåt. Följande är ocksa diktat om Gudrun: 1. Det var en gång, som Gudrun ville gå att dö, då hon sorgfull satt vid Sigurds lik. Hon snyftade icke eller slog med händerna, ej heller klagade som andra kvinnor. 2. Visa jarlar gingo fram, som henne manade så hårdsint ej vara; dock icke Gudrun gråta kunde, var så djupt bedrövad, att hjärtat ville brista. 3. Där sutto högborna hustrur till jarlar, guldsmyckade,

framför Gudrun. Sin egen sorg sade envar av dem, den bittraste, hon burit hade. 4. Då sade Gjavlaug, Gjukes syster: »Mig vet jag mest vanlottad i världen på glädje: fem mäns förlust jag lida fick, tvänne döttrars, trenne systrars, åtta bröders, jag ensam dock lever.» 5. Dock icke Gudrun gråta kunde; så bedrövad hon var för sin döde make och stel av kval vid konungens lik. 6. Då sade Herborg, Hunalands drottning: »Svårare sorg att säga jag har: mina söner sju i södern föllo och min man, den åttonde med dem stupade. 7. Fader och moder, fyra bröder, dem blåste på vågen vinden i kvav, böljan bröt mot bordplankorna. 8. Själv skulle jag sköta, själv skulle jag kläda, själv skulle jag låta deras lik få vård. Det allt jag utstod på ett enda halvår, utan att hugnad jag hade av någon.

9. Så fick jag fången av fiendehär samma halvår sedan bliva. Skruda jag skulle och skorna binda varje morgon på makan till hersen. 10. Hon sökte mig skrämma av svartsjuka, och drev till mig med hårda hugg och slag. Ej har i något hus jag herre sett bättre, men fru i huset fann jag ej värre.» 11. Dock icke Gudrun gråta kunde, så bedrövad hon var för sin döde make och stel av kval vid konungens lik. 12. Då sade Gullrond, Gjukes dotter: »Få trösteord, fast vis, o fostermoder, vet du det unga vivet att säga.» Hon ville ej längre liket hölja. 13. Snabbt hon lakanet av Sigurd ryckte och kastade en kudde för knäna åt makan. »Se på din käre! Kyss hans läppar, som om du famnade fursten i livet!» 14. En enda gång såg Gudrun på honom, såg furstens hår, fläckat av blod, den blixtrande blicken

brusten i döden, hjärtats borg av svärdet genomskuren. 15. Då böjde Gudrun mot bolstret knä, lockarne lossnade, i låga brann kinden, och regnet av tårar rann i hennes knä. 16. Då grät Gudrun, Gjukes dotter, så att tårarne forsade trädörr igenom och gässen på gården gällt kacklade, de härliga fåglar, som husfrun ägde. 17. Då sade Gullrond, Gjukes dotter: »Eder kärlek vet jag har varit den största av alla människors ovan mullen. Ingenstädes trivdes du, ute eller inne, syster min, om hos Sigurd du ej var.» 18. Då sade Gudrun, Gjukes dotter: »Så var min Sigurd mot sönerna av Gjuke, som en vitlök vore, vuxen ur gräset, eller som bjärt juvel, på band dragen, en ädel opal, över ädlingar han var. 19. Jag föreföll också furstens kämpar högre än alla Herjans diser. Nu är jag så liten, som lövet är

21. och i morse gav dig makt att tala!» 24.» 23. 20. min vän att språka med. I gården det ofta gladare var. Gudrun. så visst som I svikit svurna eder. Budles dotter: »Utan man och barnlös blive den varelsen. sedan du svor Sigurd eder. Mitt värsta ve vålla Gjukes söner och sin systers svåra gråt. Guldet skall du ej. I läggen öde landet på folk. att gråta du skulle.ofta på jolster. du leda. med att tala slikt! Städs ädlingars onda öde du varit. Då sade Gullrond. så. din död de ringar bereda skola. var människa skyr dig. Gunnar. Gjukes dotter: »Tig. när min Sigurd sadlade Grane och de foro att bedja om Brynhilds hand. då jag sitter. det vålla Gjukes söner. Jag saknar. 22. efter avliden drott. som bad dig. njuta. i olycklig stund. då i sängen jag vilar. en eländig varelse. . Då sade Brynhild.

från denna syn ser jag alltid bort.skändliga stycke. såsom det säges i den korta Sigurdarkvida. det brann på Brynhild. broder till mig. de växlade eder . sju konungars förkrossande sorg och det värsta fördärv av vänskap för kvinnor. son till Budle. För detta besök jag svårt har umgällt. Brynhild ville icke leva efter Sigurd. etter fnyste hon. som ormen dödat. 26.» 25. fick tvänne bröders tro och loven. Det korta kvädet om Sigurd 1. Budles dotter.» 27. En gång var det. Då sade Brynhild. Sigurd till Gjuke kom. då hon såg såren på Sigurds lik. I hallen vi två då hos hunska folket sågo guldet smycka fursten. sin styrka hon samlade. hon lät döda sina åtta trälar och fem trälinnor. Hakons dotter. Budles dotter: »Atle allena all olycka vållar. den unge volsungen. eld ur ögonen. Hon stod vid stolpen. därpa stack hon sig till döds med svärd. Gudrun gick därifrån bort till skogs ut i ödemarken och begav sig ända till Danmark och var där sju halvår med Tora.

grymma skickelser skilde dem åt. ej hunske konungen tog henne i famn. vapenövad. hon tog att tänka och tala om mycket: »Hava skall jag Sigurd eller se honom död. jag ynglingen skall i mina armar sluta. . Han kysste icke tjusande mö. åt Gjukes arvinge ungmön bevarade. Ensam satt hon ute på aftonen av dagen. Mö de honom bjödo och en mängd av skatter. 3. 4. Tills de foro att bedja om Brynhilds hand och Sigurd i deras sällskap red. om ödet så velat. den sirade klingan kom dem emellan. Hjälten från södern lade svärdet draget. 5.de väldiga kämpar. Sigurd den unge och sönerna av Gjuke. 2. han hade henne ägt. den unge volsungen. 6. Gjukes dotter Mången dag tillsammans de drucko och språkade. unga Gudrun. som vore en fläck eller föreföll vara. Vid sitt liv ej last hon låda visste och vid sin bana ingen brist.

Vilken av hjältar . närmaste fränder. mitt land helt förlora du skall. hos mina närskylde. Ofta går hon ut av ondska fylld. Låtom sonen fara i sällskap med fadern. Av denna hätskhet hon hetsade sig till dråp: »Gunnar. lycklig jag aldrig lever med dig. Dit fara vill jag åter. den hunske konungen sin hustru att smeka. om aftonstund. av isar och ispiggar. oss längtan lång gåvo leda nornor. Hans hustru är Gudrun. 12. om icke du Sigurd omkomma låter och en härskare bliver högre än andra. där jag förut var. 11. »Brudgum och lycka bägge jag mister. Där vill jag sitta och sova mitt liv. ej länge skall man ulvens unge föda.» 10. men Gunnars jag. Ett ord jag nu talte och ångrar det sedan.7.» 8. när Gudrun med maken går till sängs och Sigurd i lakanet sveper henne. och mig själv därhos. 9. som jag skänkte dig. mig glädja jag skall åt grymma tankar. furste.

14. att vi döda drotten för hans gods? Gott är att råda för Renflodens malm och i ro rikedom äga. sitta i fred och sällhet njuta. Han kallade Hogne till hemligt samtal. vad honom värdigast vore att göra eller honom bleve bäst att göra. Vill du.hjälper det väl hämnden sedan att sona. hon den bästa av kvinnor. satt dagen i ända dystert grubblande.» . Förr mitt liv jag låta skall än mista denna mös skatter. Ledsen blev Gunnar. Nu han icke noga visste. 15. »Mig Brynhild ensam är bättre än alla. Budles dotter. Han lika länge var lott betänkte: förr det icke förekommit. 16. han fann i honom en fulltrogen vän. det att sonen lever?» 13. då han visste sig i ed av volsungen tagen och efter Sigurd saknad stor. att en konungs drottning från kronan ginge. förlorade modet.

sagda löften. Ej funnes i världen mer frejdat svågerlag.» Gunnar sade: 20. Lätt var att egga den ej länge ville töva. till hjärtat på Sigurd svärdet stod. . som svurits. Brynhilds lidelse brinner för häftigt. Visst leva ej på jorden lyckligare män. svurna eder. med svärd att bryta svurna eder.17. den oerfarne! Han var utanför de eder. 18. sagda löften. vilken väg dit leder. Väl jag vet. så länge vi fyra för folket råda och den hunske hövdingen lever.» 21. 19. 22. »Låtom oss Guttorm locka till dråpet. Härförarn redde sig till hämnd i salen och slungade svärdet efter snarrådig yngling. Hogne på detta honom blott svarade: »Oss höves icke handskas med slikt. svurna eder. om länge vi fem föda söner och ätten den goda öka kunde. vår yngre broder. Grams glänsande järn till Guttorm flög.

hälften med händer och huvud för sig. min unga brud. fly han kan ej ur fiendegården. då hon flöt i Frejs väns blod. till ve och vånda vaknade hon. . men fotdelen föll på stället 24. från sorger fri. Gudrun. fast söner sju du föder. 28. Alltför ung arvinge har jag. i två delar skuren. Med sitt nya tilltag för nära de sig tagit. ett ödesdigert och olyckligt steg. att raske hjälten reste sig vid sängen: »Gråt icke. och gräm dig ej. Så hårt hon slog med händerna sina.med kraft kastat ur konungens hand. på vad vis det är. 27. Mig älskade mön mera än någon. Väl jag vet. 26. Somnad var i sängen Gudrun vid Sigurds sida. till tinget en sådan systerson rider. Brynhild ensam allt ont vållar. 25. 23. Ej med dem sedan. dina bröder leva. Hans fiende tumlade.

godättades hövding: »Ej skrattar du därför. att genljud bägarna giva i vrån och gässen på gården gällt kacklade. Då sade Gunnar. Du vore av kvinnor mest värd den lotten.dock grep jag ej in i Gunnars rätt. att gott dig anar. Gudrun suckade. skadeglada kvinna. fullt upp har du dräpit. Då skrattade Brynhild. Så hårt hon slog med händerna sina. 30. ej svågerskap jag svek eller svurna eder. en enda gång av all sin själ. »För feghet du ej förebrås. men Sigurd gav upp andan.» Brynhild sade: 33. Budles dotter. att blodigt sår på din broder du såge och blödande hugg förbinda du finge. 32. illdåds alstrare? Ofärd dig väntar. på det icke jag hette hans hustrus käresta.» 29. 31. när hon till sängen höra kunde högljudd gråt från Gjukes dotter. att för dina ögon Atle vi dräpte. Vi förvandlas i vrede din vita hy. nu glad på golvet. .

att av egendomen intet han gåve mig. 35. 37. Vida bekant vara det skulle för mången man till mycket bekymmer. om väl jag skulle vapen på valplats bära. när åt mig som liten han lämnade det att äga och åt mig som liten mynt betalade. och eder färd onödig varit. Ej heller maka åt man jag ville bli. för min broders skull. varken guld eller jordagods. 34. Jag säger dig. båld i brynja. som jag erhöll en gång. om mig gifta jag ej ville. I tvekan då var min tanke därom. Gunnar. hurusom sakskyldige snart I blivit. Jag var ej förtryckt och tvång jag ej led eller brist på gods i min broders hus. på hästarne trenne härskare över folken. innan ni gjukungar till gården reden. Till mig i enrum Atle sade. . vad du granneligen själv vet. och intet av det gods.föga Atle fruktar din fiendskap. Han skall leva längst av er båda och alltid hava övermakten. 36.

när min hädanfärd han höra får. 43.38. Hon kastade från sig. En jag älskade. ej ömsom flera. som sonen till Sigmund hade. Åt den folkens furste jag fäste mig då. Hämnd jag skall då ha för den harm.» 42. Vi läto det så till förlikning komma. jag lidit. de röda ringar. Allt det skall Atle efteråt finna. 40. lät sig ej lockas . 41. ej önskade jag äga annan mans skatter. som med guldet satt på Granes bogar. Han var ej i ögonen eder alls lik och för ingen del till utseende sådan. Dock livet leva som lättsinnig kvinna med en annans man man aldrig skall. ej visste valkyrian om vacklan i håg. vem som kom henne när. Alla gingo efter varandra och avrådde henne av all sin själ. 39. Upp steg följets furste Gunnar och om hustruns hals händerna lade. och dock kommen I mig som konungar före. det lekte mig i hågen att håvor få.

Hogne på detta honom blott svarade: »Locke henne ingen från långa färden. innan hon sig sårade med svärdets eggar. »Nu gånge de i döden. om vi hindra min hustrus dödsfärd. mina och dina i salen gå. på tärnorna. 49.» 46. ty svar är nu nöden! Må de se. 44. sårad av svärdet. Bort åt sidan mot bolstret hon sjönk och. var ej glad i håg. sade sin tanke. 48. och trälkvinnorna. som dödats.från långa färden. Sorgsen Gunnar från samtalet gick. till elände född för all sin tid och mången man till mycken sorg. drog guldbrynjan på. varifrån återfödd hon aldrig blive! Ett missfoster kom hon framför moderns knän. tills med tiden den timar sedan. då drottningen delade dyrbarheterna. . Hon såg sig om på allt sitt gods. Han kallade Hogne till hemligt samtal: »Må männen alla. 47.» 45. då låtom ödet över den råda.

52.som guld vilja mottaga av mig och mindre gåvor. ung till åren. Länge tänkte linklädd kvinna. lakan och sticktäcke. att någon nödbjuden och trögt livet för var skull förlora skall. leva vi skola. och orden talte: »Jag vill ej. Dock brinna på bålet över benen av eder färre skatter. De tego alla och tänkte sig för och på samma gång svar de gåvo: »Nog liv ha förlorats. då fram I kommen att mig besöka och mindre guld. Ej skall edert skepp på sjön förgås. lysande kläder. Gunnar! Säga dig skall jag. Sätt dig. den kloka kvinnan mot konungen har dock . 54. Du och Gudrun försonas snarare än du tror. att ljuslockig brud bortgår ur livet. 53. Jag giver envar ett gyllene halssmycke.» 51.» 50. tärnorna få göra dig tillräcklig heder. fastän mitt liv jag låtit har.

bedrövat minne av döda maken. i trånga ormgården inlagd du bliver. 55. I skolen eder luta i löndom tillsamman. vacker som dagen och vitare i hyn skall Svanhild vara än solens stråle. som jag skolat. hur mot mig de förforo. förrn Atle skall sin anda uppgiva. Du skall Oddrun äga vilja. då I mig svårligen svikit haden. Dig skall Atle illa göra. som skall vålla ve åt kämpar. . Budles son. min levnads lycka förlustig jag gick. henne skall Atle äga till hustru. men Atle skall det icke tillåta. 57. Mot sin vilja åt man hon gives. Gudrun skall du giva åt en god man. om blid oss skickelsen blivit hade. 59. modern henne fostrar. hon skall dig älska så ömt. hon är det vapen. Mycket jag har att minnas. 58. Det lider ej heller lång tid därefter. broder till mig. En mö blir född. 60. 56.

dess mer att begråta för Gudrun finns. 63. [Ättlingar hon föder och arvtagare]. sin dotter och Sigurds barn. ty i sängen honom Gudrun med svärdets eggar ur vägen röjer vred till sinnes. 61.sin sällhet mista och sönernas liv. söner som arvingar efter Jonakr. 62. 65. Värdigare vore. höga böljor bära henne skola till de jordagods. Tungt är det mig att tala nu. som Jonakr ärvt. All Sigurds ätt då omkommen är. Ej livet för vår skull förlora hon skall. Svanhild skall hon sända ur landet. 64. om henne gåves gode mäns råd eller hon lynne likt oss hade. ty Jormunrek gör henne ont. att vår syster Gudrun följde i döden sin förste make. En enda bön jag dig bedja vill. i världen den sista den vara skall Låt bygga så brett . Bickes råd henne bita skola.

Må på andra sidan om Sigurd brännas mina svenner. åtta tjänare av aktad släkt. Ty honom följa fem tärnor. sökte döden! 66. 70. Ej hittas han på hälen då av porten till salen. med smycken prydda. Gör tjäll över bålet med bonad och sköldar. om honom mitt folk följer hädan. min fostersyster.bål på slätten. . sirat välskt tyg och slavars mängd! Må vid min sida Sigurd brännas! 67. att rum åt oss alla rikligt bliver åt oss. som Budle gav åt barnet sitt. åter så lagt. ej skall vår färd vanheder giva. man och hustru! 69. som med Sigurd. 68. Vile ock mellan oss vapnet med ringfästet. då är allt skiftat i skäligt mått. eggvassa järnet. som när vi båda bädden delade och makar hette. två vid huvudet och hökar två. det fädernearv. som prydd är med ring.

som var tältad med kostbart tyg. svag blir rösten. Jättinnan sade: 1.» Brynhilds färd till Hel Efter Brynhilds död gjordes två bål. så får jag sluta. Såren svälla. mera jag skulle säga.71. stå här fasta.» . och hon var i en vagn. men Brynhild brändes på det andra. om tala jag tilläts av döden. där man vår härstamning i håg kommer. det ena åt Sigurd. du förlänerska av guld. Att bonad breda bättre dig hövdes än att uppsöka en annans man. Varför från Valland vandrar väl du. där en jättekvinna bodde. »Gå du ej skall genom gårdarna mina. stödda av sten. att Brynhild åkte med vagnen på vägen till dödsriket och for om en gård. i blod av människor du badat dina händer. som.» Brynhild sade: 3. 2. hit till min gård? Om det lyster dig veta. »Förebra mig icke. ditt oroliga huvud. du fru från stenen. Det säges. Mycket jag sade. fastän jag varit i vikingafärd! Av oss båda jag ypperst må synas. blott sant jag sade. och detta brann först.

Då lät jag i Godtjod gamle Hjalmgunnar. hur Gjukes arvingar orsak voro. och hemmet det goda du härjat har. Budles dotter. 9. mycket vettlösa. Han bjöd. att blott den skulle bryta min sömn. från vagnen skall säga dig. att jag älskog miste och menedig blev. gå till Hel. gav seger åt Audas unge broder. Den modige konungen lät kläderna för oss. mig berörde skyddsvapnen. röda och vita. under eken bära.Jättinnan svarade: 4. med värsta varsel i världen född.» Brynhild sade: 5. . »Du blev. åtta systrar. 10. Han slöt kring mig i Skatalund samman sköldar. »Jag. Jag var vintrar tolv. grånade kungen. ursinnig därför blev Oden på mig. som ingenstädes ångest kände. Du bragt om livet barnen till Gjuke. om dig veta lyster. Brynhild. 6. 8. om dig veta lyster. då unge fursten eder jag gav. som vett har. Han lät kring min sal.

Gudrun mig förebrådde. Allt för länge i livet tära män och kvinnor mycken sorg. I samma säng vi sovo i ro. skogens härjare högt brinna. som förde mig det guld. Sigurd och jag tillsammans skola skiljas från livet. 12. Bättre än alla han ensam där tycktes. Blott en kämpe han bjöd skulle över rida. 14. jag veta då fick. den. att jag sovit på Sigurds arm. danavikingen. Ingendera av oss på åtta nätter lade armen över den andra. 11. På Grane red gode guldgivaren dit. Sjunk. som under Favner låg. då man jag tog. att mig de svikit.som mot söder vetter. Vad jag ej velat. som om han min borne broder varit. Gjukes dotter. 13. där min fosterfader förestod gården. du jätteyngel!» Nivlungarnes dråp . i drottens följe.

att de icke skulle komma. förmer än alla. 2. Konung Atle bjöd hem Gunnar och Hogne och sände Vinge eller Knefröd. Ofrid var då mellan gjukungarne och Atle. Gunnar hade friat till Oddrun. Tjodrek och Gudrun klagade för varandra sina sorger. som högbent hjort över hårgråa rådjur. Gudrun kände sveket och skickade hälsning med runor. Atles syster. Men när gjukungarne kommo till Atle. han tillskrev gjukungarne skulden till Brynhilds död. Till förlikning bestämdes. deras söner voro Solar och Snävar och Gjuke. Så var Sigurd över sönerna till Gjuke. hon talade till honom och sade: 1. 3. fostrad av min moder. . Tills mina bröder mig ej unnade. förrn Sigurd de låtit slå ihjäl. Han slog harpan och sövde ormarne. men Gunnar sattes i ormgård. och de gåvo henne glömskedryck att dricka. Favners arv. men de ville icke. med hjärtat för bröderna. ljuslätt i jungfrubur. att de skulle gifta Gudrun med honom. men Hogne var gift med Kostbera. innan hon jakade till att gifta sig med Atle. Hjärtat skars ur Hogne. men en huggorm stack honom i levern. eller glödrött guld över grått silver. Sova de ej kunde eller saker döma. Andra kvädet om Gudrun Konung Tjodrek var hos Atle och hade där mist nästan alla sina män.Gunnar och Hogne togo då allt guldet. så bad Gudrun sina söner. att de skulle bedja för gjukungarnes liv. som grön vitlök ur gräset vuxen. och till kännemärke sände hon Hogne ringen Andvaranaut och knöt i varghår. därpå gifte han sig med Glaumvor. att en man jag hade. guld mig skänkte och gav mig åt Sigurd. Atles söner voro Erp och Eitil. »Jag var flicka bland flickor. till dess att Gjuke guld mig skänkte. men Svanhild var Sigurds och Gudruns dotter. och fick henne icke.

men Sigurd själv sågs ej komma. »Huggen ligger på hinsidan vattnet Guttorms baneman ett byte för ulvar. vargar tjuta vid kärestan din. örnar skria.» 9. att hans herre ej levde. Se där Sigurd i söderled! Då kommer du att höra korpar kraxa. vill du mig säga sådan sorg. 7. hästen visste. Alla sadeldjuren voro av svett skummande. Gråtande gick jag att med Grane tala. Gunnar hängde huvudet. 8. Grane sprang till tinget. gny var att höra. men Hogne mig sade om Sigurds svåra död.4. sänkte huvudet i gräset. åt åteln glada. 5. länge var jag tvehågse. »Varför. Länge jag tvekade. Hogne. Sorgsen blev då Grane. förrn om fursten jag frågade folkets styresman. hade dryg möda med dråparne på ryggen. Ma korpar ditt hjärta ur kroppen slita över vida land! . med fuktiga kinder jag frågade hästen. som min sällhet rövar. 6.

som kvinnor göra.Du värst är av män!» 10.» 11. om de läte mig livet mista och man mig brände som björkens ved. om korpar mitt hjärta ur kroppen slita. då i sorg jag satt vid Sigurds lik. 14. Jag snyftade icke eller slog med händerna eller kved och klagade. att på skogen samla upp vad ulven lämnat. trög till godsinthet. i Danmarks land. 15. av tärande sorg: »För det har du. Ensam gick jag bort från ordskiftet. Mig till glädje i guld hon sydde sydländska salar och svanor danska. dotter till Hakon. ulvarna syntes mig allra bäst vara. tills Halvs höga hall jag varsnade. Gudrun att gråta mera. då jag satt i sorg vid Sigurds lik. Natten så mörk som i nedan mig tycktes. Sju halva år jag höll mig hos Tora. Från fjället jag färdades fem hela dagar. Då svarade Hogne så en gång. 12. Vi virkade på väven . 13.

Då frågade Grimhild. Sigar och Siggeir söderut på Five. med gyllene stävbild och stammen sirad. vem ville åt systern för sonen bota eller vedergälla makan för mannens dråp. att avsända pil från idegransbåge. 19. Hon frågade också. 16. In gingo då . det bjöd ock Hogne. röda sköldar rustade kämpar. gotiska kvinnan. att spänna för vagn. vem färdig vore att springare sadla. svärdsflock. Valdar for till danskarna jämte Jaritsleiv Eymod den tredje med Jaritsskar. hurudan Tora tyckte.vapenlekar. Vi stickade på stycket de strider de hade. att häst rida och hök låta flyga. 17. Gunnar var villig att guld bjuda för att böta för brottet. på konstrikt arbete konungens män. hjälmflock hjältens följe. Sigmunds fartyg foro från land. 18. Hon slutade väva och sönerna hämtade för att enträget åtspörja dem. att jag vore.

Långskäggs kämpar. Grimhild bjöd mig bägare att dricka. 20. vid bältet svärd och brunt var håret. led inom dörr.hjältars likar. 22. . Kraften däri var kommen av jord. juveler skänka. blad från all skogen och brända ollon. Där voro i hornet varjehanda stavar. offrade inälvor. kokt svinlever. 23. av sval. sval och bitter. som klagomål dövar. Att förgäta jag gick. om de måtte för mina många sorger tillgift vinna. kort brynjor. reda jag ej kunde dem: ormen den långe. och vänligt tala. 21. 24. Envar mig ville juveler skänka. av ölet i salen all orätt mot fursten. oskuret ax från sjökonungs land. ärilens sot. att brottet jag ej mindes. kall sjö och svinets blod. som de gissat hade. hade ludna röda kappor. kupiga hjälmar. jag trodde dem icke. ristade och rödfärgade. I ölet var mycket ont tillsamman.

att gamman du får. att med Budles son ätten foröka och åtnjuta lycka. Ej bra mig passar. Lodvers salar. glädje känna eller giva om mig åt hjälten förhoppning. guld till skänks och en dryg del gods efter din döde fader. »Ej kan jag. lödiga ringar.» 29.Tre konungar föllo på knä framför mig. i gyllene prydnad och given åt Atle. »Jag giver dig. Så skall bliva. »Bry dig ej. Grimhild.» Grimhild sade: 28. som handhava vävstol och göra guldväv så fager. Gudrun. Ensam skall du bjuda över Budles skatter. som om båda levde. Grimhild sade: 25. allt sängomhänget efter slagne fursten. sedan Sigurds hjärtblod . därför att vi de vållande voro. Sigurd och Sigmund. innan hon sökte samtal med mig själv.» 27. »Jag önskar icke äkta en man och vill ej Brynhilds broder äga. att hämnd på hövdingar söka. Hunska möar. om söner du föder. 26.

dotter!» 34. Innan livet jag tagit från levnadslustige stridens eggare ej stanna jag skall.» 32. tills dig ålderdom besegrar. om du vill dem taga. min man mig ej bliver till mycken hugnad. som spådde. Äg dem i ditt liv och var lycklig. försmår du honom. och ej barnen fördärv. Honom skall du äga. Gråtande grep Grimhild det ord. .» 31.» Grimhild sade: 30. »Till ätt av alla den yppersta är han. »Den skall jag kora av konungar och dock nödtvungen få av närskylda fränder. som voro vid liket. Grimhild sade: 33. den furste. Valbjorg. jag funnit. eller sakna man. »Mer land jag dig giver och lydande följe: Vinbjorg. att ont ej sparas skulle hennes båda söner.till min smärta drucko vargen och korpen. »Bry dig ej du att bjuda ut denna ondskefulla ätt så ivrigt åt mig! Han skall Gunnar grymt behandla och bortslita hjärtat ur bröstet på Hogne. och främst för visso.

. förrn i gården vi redo. »Det järtecknar eld. Gjukes dotter. »Jag tyckte mig på gården se telningar fallna. Den väldiga borgens väktare vid porten grinden öppnade. som bot mot ont jag dig bränna skall. nar om järn man drömmer. jag tydde »jag tyckte dig. påföljande sju vi piskade böljorna.olycksspådom han önskade.» Atle sade: 40.» 35. Snart sågs till häst var hurtig sven. 37. Sju dagar vi redo och drogo över land. fast led du mig är. Gudrun. och välska damer i vagnar lyftes. Atle sade: 38. men vara jag kände mig full av hätskhet över frändernas död.ej brödernas bane till barnens skydd. trampade torrt land de tredje sju. 36. hjärtlöst med svärd mig genomstinga. något inbilskt och vänligt. Atle mig väckte. när om vrede av kvinna.» 39. läka och lindra. sådana som jag ville växa skulle. »Nyss mig sålunda nornorna väckte» .

och glädjelöst gnällde båda. att hon hade sett Tjodrek och Gudrun tillsammans. »Jag tyckte sedan jag låg och ej sova ville. Atle. bjudna mig att tugga. Jag tyckte från min hand hundvalpar lösa. Då sade Gudrun: 1. det stannat i minnet. att män tala om fiskfångst och vrida huvudet av vitlingar. ej många nätter de mera skola leva. 41. deras hjärtan jag mig tyckte tugga till honung med sorgmodigt sinne. alltid. »Varför är du. du Budles son. rödfärgade i blod. . utan rov.» Atle sade: 44. »Det betyder. Atle var då mycket ledsen.» Tredje kvädet om Gudrun Herkja hette Atles trälkvinna. Hon sade för Atle. de smaka. till olycksboning.rivna upp med rötter.» 43. innan dagen gryr. svullna av blod. 42. Jag tyckte av min hand hökar flyga. hon hade varit hans frilla. sen kropparna döda mig kommo före. styvsint i sängen. burna fram på bänkarne. och jag tyckte mig tvungen att tära liken. vad de dragit upp.

de närmaste.» 3. som kvinna eller man ej kunde få företa. »Dig om allt det eder jag svärja vill vid den heliga vita stenen. 5. att jag med Tjodrek gjorde ej sådant. då vi två sorgsna tillsamman språkade. Blott en enda gång den orädde fursten. att vid män du talte och mig såge. att hon såg dig och Tjodrek sova under täcket och lägga kärligt linnet om er. »Mig grämer. härarnes hövding om halsen jag föll. södermännens furste. han kan viga vattnet i vällande kittel. Sänd efter Saxe. Du avhänt mig broder och brynjeklädda kämpar. du avhänt mig samtliga släktingar. Till oss kom Tjodrek med trettio man. ingen enda lever av alla de trettio.ledsen till sinnes? Vi ler du aldrig? Mer gärna ville jarlarne väl. Andra voro våra samtal. Gudrun. vad Herkja mig i hallen sade.» Atle svarade: 2. Gjukes dotter.» . 6. 4.

då Gudruns händer han hela såg: »Nu skall Herkja hit till kitteln. Till bottnen hon sträckte bländvit handlove. »Nu kommer ej Gunnar. och upp hon tog ädelstenar. genom heligt prov. Något ömkligt den ej såg. innan konungens hustru stack handen i kitteln.7. som var hennes .» 9. aldrig mer jag ser mina älskade bröder. hur på Herkja händerna skållades. hon. hur än kitteln sjuder. Så blev oförrätten Gudrun återgäldad.» 11. Ned i ruttnande kärr de körde den mön. som ej åsåg det. som skyllde Gudrun för skändlighet. Oddruns gråt Heidrek hette en konung. hans dotter hette Borgny. nu kallar jag ej Hogne. Gudrun sade: 8. män. Sju hundraden män in i hallen gingo.» 10. Vilmund hette den. Då jublade Atles hjärta i bröstet. skuldlös är jag vorden. Med svärd skulle Hogne slik orätt hämna. nu har jag själv att visa beskyllningens falskhet. »Skåden nu.

2. Hon slängde sadeln av smäcker häst. Gjukes son. styrd av betsel. tills hon kom till hallen. som hög där stod. Hon kunde icke föda barn. och det första ord hon fällde. I gamla sagor jag sägas hörde. Om denna saga är här ett kväde: 1. innan Oddrun. Atles syster. Överlägg. och in hon gick upp längs salen. om du kan hjälpa!» Oddrun sade: 5. Det sporde Oddrun. att mön hon hade mycken barnsnöd. Atles syster. 3. och på svarten sadel lade. Ingen kunde ovan jorden Heidreks dotter giva hjälp till förlossning. »Vad talas om mest i trakten här? Vad höres mest i Hunaland?» Tärnan sade: »Här ligger Borgny bruten av värkar. Från stallet tog hon häst. Hästen lät hon löpa över slätten. hur en mö kom till Mornaland. kom tillstädes. var detta: 4. din väninna. »Vilken furste har fläckat hennes rykte? Vi är Borgny i barnsnöd kommen?» . och hon hade varit käresta åt Gunnar. Oddrun.älskare.

vad om det jag sade. därför att värd det du varit någonsin. hennes harmlösa barn med Hognes baneman. då. mild hon gick att sitta framför möns knän.» 7. »Virrig är du. och intet ord förr hon yttrade än detta: 9. och vanvettig. mäktigt kvad Oddrun bitande trollsång Borgny att hjälpa. Mycket kvad Oddrun. . i varma lakanet lindade han mön hela fem vintrar. 8. »Dig hulda väsen så visst må hjälpa. när ädlingarne arvet skiftade.Tärnan sade: 6. och för fadern hon det dolde.» Borgny sade: 11. Oddrun. Jag lovade och uppfyllde. Då löstes tungan på den livsfarligt sjuka. Frigg och Freja och flera gudar. »Till jord jag ej föll för att hjälpa dig. »Vilmund heter vännen till kämpar. Jag tror ej att mera de talade än detta. Då kunde flicka och gosse födas till världen. att nämligen giva hjälp åt alla. som från mig faran du fjärmat har!» Oddrun sade: 10.

att ej märkligare mö skulle födas uti all världen. Jag fröjdades åt min ungdom och min faders egendom blott fem vintrar. vad om aftonen du sade.» Oddrun sade: 12.då mig i fiendskap de flesta ord du sade. men jag gick på jorden med dig. Men Brynhild bjöd han bära hjälmen. om ödet henne sparde. Så sade han sina sista ord. Han sade. innan han dog. som min fader levde.mest till glädje efter männens råd. 16. bjöd han. »Än jag minnes.» 13. valkyria. den dödssjuke konungen: Jag. skulle rustas med röda guldet och söderut givas åt sonen till Grimhild. Något sådant du sade sedermera skulle ej hända en mö mer än mig ensam. 14. »Jag fostrades upp i furstars sal . bjöd han. Så satte hon sig den sorgsna kvinnan att tälja sina olyckor i tröstlös sorg. . 15. som av två bröder vi borna varit. när jag åt Gunnar gav att dricka. hon bliva skulle.

som Brynhild skolat. 18. när Favners baneman borgen varsnade. Till var bygd.17. hade land och folk. Vår kärlek vi dock icke bekämpa kunde. så att riktigt vi alla det rönt hava. ringars brytare. att vid Sigurds sida hon sökte döden. utan huvudet jag gömde . Men jag åt Gunnar gav min kärlek. Därtill femton gårdar bjöd Gunnar för mig. Då slogs ett slag med svärd från Valland. Åt Atle de röda ringar bjödo och åt min broder ej böter små. Jorden och höga himlen dånade. Långt var ej därefter utan mycket litet. som Brynhild hade. under sin lydnad. 21. och borgen bröts. förrn dessa svek hon samtliga kände. 22. skall det spridas. om han guld krävde. 20. vad på Grane klövjats. 19. Hård lät hon därföre hämnden bliva. Brynhild i jungfruburen bonad vävde. som av bönder bebos. Men Atle sade sig aldrig vilja få gåva för brud av Gjukes son.

fast dubbelt hellre hon det höra bort. Men dylikt ej någonsin neka borde en för en annan. 24. 26. där ej komma de skulle. Dån var att höra av hovar med guldskor. där vi båda tillsammans bredde lakan. 27. . påstodo sig oss ertappat hava. att icke jag komme att låta mig något till last bliva. Vi bjödo röda ringar åt männen. men Atle sade. där älskog råder. och de kommo dit. när Gjukes söner in i gården redo. För Gudrun dolde de detta noga. att de intet skulle till Atle säga. Det sade många mina släktingar. 25. men hasteligen de hem skyndade och ivrigt det för Atle sade. 23. 28. Bort skuro de hjärtat ur bröstet på Hogne. men i ormgård den andre lade.vid hjältens bröst. Sina svenner sände Atle över mörka skogen på mig att speja.

33. då komma skulle. tills Atles gårdar jag alla såg.29. 30. Efter sin lidelse . En annan gång jag till Geirmund for att också göra och giva läkedryck. den ättstore konungen. På harpan tog kloke konungen att spela. hur efteråt jag kan. medan jag sade dig många olycksöden för mig och dem. svärdens skiftare. Vi läto fartyget flyta över havet. Från Lässö då jag lyssnade till. att jag den frejdade ej frälsa kunde. 32. furstens liv jag frälsa ville. livet behålla. hur av stor sorg strängarne talte. Då kom Atles usla moder krälande ut må hon krympa ihop! och på Gunnar hon grov till hjärtat. 31. Ofta jag undrar. du lindormsguldets dis. att jag till hjälp åt honom. ty han gissade. Du satt och lyssnade. Mina tärnor jag bjöd att tänka på bortfärd. 34. då jag tyckte mig älska orädde stridshjälten. som mig själv jag gör.

»Atle hit mig sände att hans ärende rida på häst. över Mörkskogen djupa. 4. att rida. hämnade sina bröder. Han kom till Gjukes gårdar och till Gunnars sal. till bänkar omkring elden och till ölet ljuva. medan dolske gäster tego. Gunnar. Atle sänder en sven till Gunnar. 2. Då ropade Knefröd med kallsinnig röst. Sköldar I där fån välja. silversytt sadeltyg. Gjukes dotter. men därefter dödade hon Atle och brände hallen och hela hovet. Drottens män de drucko. .lever en var. kastspjut och fålar med fradga om betslen. Knefröd han hette. förgylda hjälmar er givas och hunniska trälar. de sydländske sändemannen. Nu Oddruns gråt gången är. en klok karl. så som frejdat har blivit. Hon dödade först Atles söner. sydländska brynjor.» Kvädet om Atle Gudrun. som satt i högbänk: 3. att på bänken I kommen i hjälmar med ringband att gästa Atle. som tuggar munbett. och skönglättade askspjut. vreden från hunnerna räddes. att bedja eder. Om detta är följande kväde diktat: 1. vin i vapensalen.

Ej eggade fränder eller andra närskylda. med svärd fulla. Den vidsträckta Gnitaheden vill han eder giva. vartill vi ej också ägde maken. 7. ungersven. hjälm och sköld vitast. »Vad råd tror du Gudrun mente. .5. ett mitt är bättre än alla hunnernas. stolt i mjödsal. vargar oss vänta på den väg vi rida. stora dyrbarheter och Danparstaden. Ett hår jag fann av vargen vridet i röda ringen. bänksmyckande bågar och brynjor av guld.» 9. ej vise. fäste av guld finnes på varje.» Hogne sade: 8.» 6. vandrad ur Kjars hall. som man Mörkskogen kallar. Sju salar vi äga. den märkliga skog. ej väldiga herrar. Dem hälsade Gunnar som hövdes en konung. när nng till oss hon sände. Bäst vet jag min häst och bäst bita mitt svärd. då sådant vi höra. På huvudet vände Gunnar och till Hogne sade: »Vad säger du. virad med vargens hår. förutom ljungande kastspjut och förgyllda stammar. ej vänner. Jag visste ej guld på Gnitaheden. varning tror jag hon gav.

ovan djupen vallar. Atles jord de sågo.vin drack Atle i väldiga salen att på Gunnars folk akta. gåvo gångarne fart över grönskande slätter. Över fjället läto krigarne i fullt språng löpa hästarne med munbett genom Mörkskog den okända. om Gunnar ej kommer. 14. dit hugen er lockar!» 13.Bickes män stå på borgen den höga sal över söderfolk med sittplatser utstyrd med bundna bröstskydd och bleka sköldar. Sin stridsdjärve härskare stridbara kämpar gråtande följde ur hunners gård. 10 »Stig upp nu. om Gunnar förloras. Allt Hunnerlandet darrade. de gamla gråben. om de gåve sig hit . 11. faren hurtiga. där dristige de redo. Fjorner! Låt ut på bänkarna guldskålar i modiga mäns händer vandra.mycket upprörd. Då sade den unge sonen till Hogne: »Hell. Med spjut och spetsar spridda voro vakter . För nivlungars arv skall ulven råda. . Brunpälsade björnar skola bita med huggtand göra gamman åt hundflock.» 12.

De fångade Gunnar och i fjättrar satte burgundernas hövding och hår honom bundo. Snart varsnade deras syster. »För sent är nu. båda hennes bröder. syster. . ej brydde henne ölet: »Förrådd är du.med vinande kastspjut att kriga mot fursten. 19-20. läte kvinnor kvida över kallnade lik och hunnernas sköldmör härverk känna. broder. att samla nivlungar. . Bättre vore.» 18. långt är att leta till ledung följe. att du sutte i sadel på solheta dagar. 15. från Rens Rosmofjäll raska kämpar. att i brynja du komme och i hjälmar med ringband att gästa Atles hem. att i salen de kommo. Gunnar Vad rår du väl att göra mot hunners onda anslag? Gå ut ur salen genast! 16. Sju dödade Hogne med sitt drabbande svärd. men Atle själv läte du i ormgård komma.så sig mot fienden värja skall frejdad hjälte men i hunnernas händer Hogne föll. i heta elden den åttonde han stötte. nu är den ormgården eder beredd.» Gunnar sade: 7.

då det mycket bävar. 23. Då sade Gunnar. han klagan lät ej höra. goternas furste.De frågade Gunnar. så fjärran . när de skuro till hjärtat på levande krigshjälten. olikt hjärtat av den djärve Hogne. där på brickan det ligger. Hjärtat de skuro ur Hjalles bröst. på konungasonen. med skarpslipat kortsvärd. där på brickan det ligger. skuret ur bröstet på hjälten. blodigt. bävade ej ens så. Då sade Gunnar. det föga bävar. 26. när i bröstet det låg. 25. Gunnar sade: 21. »Hognes hjärta i min hand skall ligga.» 22. Då skrattade Hogne. blodigt. De på brickan blodigt lade det och buro det till Gunnar.» 24. glänsande spjut-nivlung: »Här har jag hjärtat av Hogne den djärve. gode kämpars drott: »Här har jag hjärtat av Hjalle den fege. det bävade dubbelt när i bröstet det låg. om den djärve sitt liv ville lösa med guldet. Atle. olikt hjärtat på Hjalle den fege. och på bricka det buro till Gunnar.

då jag ensam lever.från intet du blir. som från asarne kommit. »Faren med vagnarna! Fången är i band nu. Gudrun. Alltid tvivel jag hyste. I virvlande vatten skola välska ringar lysa. som med Gunnar du haver eder ofta svurit och uttalat fordom vid sol i söder och vid Sigtyrs berg. Då red Atle den mäktige manyvige Glaum. gråten sväljde. ledsagad av krigare. nu har jag intet.» Och bort dädan betselskakaren till döden drog dådrike kungen. Atle. fors för nivlungars arv. deras svåger han var [Gunnars och Hognes]. Jag är den ende. i krigarnes glamsal gången. som retar till strid. hellre än guld på händerna av hunners barn må skina. 27. nu lever ej Hogne. 29. vid vilobäddens rum . Gudrun Hon sade: 30. »Så gånge dig. som bliva du skall från skatterna våra. som gömstället vet för all nivlungaskatten. medan två vi levde.» Atle sade: 28. Ren för guldet skall råda.

Larm på gården hördes. Vinfyllda skålar skramlade hos Atle. när hunnerna sutto i hallen och språkade. i festsalen din glad hos Gudrun grisar hädanfarna!» 34. strängarne klingade. 35. som i gruset travade. i den gård. varest runt ringlade sig ormar inne. ett hiskligt vapenslammer. Atle lät löpa till sitt lantgods från mordet sin gode gångare. den bistra kvinnan.och vid Ulls ring!» 31. och mat till ölet valde av tvång. 33. En konung med mod skall så i säkerhet sätta sitt guld. hästarne trängdes. Men ensam Gunnar harmsen harpan med handen slog. furste. »Dina söners hjärtan. Då skred den ljushylta att skålar åt dem bära. Raska karlar kommo med knävelborrar långa. åt männen. 32. Krigarhopen lade levande fursten. från heden de kommo. men till bleke Atle hon talade hånfullt: 36. . Ut gick då Gudrun Atle till mötes med gyllene bägarn att hans gengäld kungöra: »Få kan du.

40. ansa manar och egga hästar. då båda kärligt för ädlingarnes ögon omfamnade varandra. sitt öde lät hon fyllas. . var på vakt ej mot Gudrun. kvinnan alls intet aktade deras liv. Bättre var det ofta. har du blodiga med honung tuggat. röda ringar räckte hon huskarlarne. 37. som med Atle hon hade. sittande mitt på bänken. Du kallar ej att sitta i knä hos dig sedan Erp eller Eitil att två åt ölet glädjas.bistra läto männen gny under guldväv. 39. unga. du ser ej sedan. de unga skattskänkarne skafta spjut. gråt från hunners barn. äta dem till ölet. På bänkarne blev larm. undfägna gäster i högbänk. yr han sig druckit. oskuldsfulla. Intet anade Atle.du svärdsutdelare. utom Gudrun ensam.» 38. ädelmetallen vandra. som aldrig begrät sina björndjärva bröder och båda kära söner. Du. vapen han ej bar. nu kan smälta människostekar. Guld sådde den svanvita. . modige.

. vad ej gott var för många. Medelst svärdsudd hon bädden gav blod att dricka. han ägde dock förstånd. som inne voro. och hundarne löste. som skäligen ej falla borde. 2. Ett starkt stöd han fällde. Där brunno ock sköldmör. framför hallens dörr dem hävde. Den grönländska sången om Atle 1. 43. livet förlustiga i lågan de föllo.41. Med het brand väckte husfrun sina huskarlar. Då ramlade timret och rykte kropparne samt budlungarnes gård. Tre konungars bane hon blivit har. De skyndade på sköldungars öde. när fordom männen sig gaddade samman. 42. ödesdigert blev det dem sedan. det var hämnden för bröderna. som i sanning förrådde voro. förrn hon skildes hädan den sköna kvinnan. illa åt Atle råddes. De ivrigt i enrum talte. Nog härom är talat. ej någon gör så mer brud i brynja sina bröder att hämna. All världen sport den fiendskapen. som från mordet på Gunnar ur Mörkhem kommit. så ock för Gjukes söner. med mordgirig hand. Åt elden gav hon alla.

lyssnade till lydelsen av vad i löndom de talte. där levde de djärva. och hälsade dem båda. 3. hängde dem på stolpen. fint sätt hon svek ej. 6. som Gunnar hade till maka. om aktat sig de hade. innan fram han dem lämnade falskhet han övade. på intet argt de tänkte. Runor hon tog att rista. 4. som hade de ej att betyda. uppenbar var illslugheten. Gunnar lovade. som Gudrun dem sände.svårt stred mot eget bästa. Sedan foro då sändemän från Atle över Limafjord. Glad var ock Glaumvor. vettig. en kvinna. De ölglada blevo och eldar tände. . hustru hon var till Hogne. som iakttog mycket. dem rådbråkade Vinge. Hogne var emot. Då var vanskligt för den visa. över sjön det skulle seglas. om gå ville Hogne. De togo de gåvor. då in dessa kommit. De bjödo hem Hogne. själv kunde hon ej komma. 7. hon ville dem hjälpa. 5. Då kom Kostbera. sysslade med gästers förplägning. om han då hellre fore. klyftigt hon tänkte. Klok var husfrun. i brådkastet bud han sände och bjöd sina svågrar snart komma.

Hon läste ljudtecknen vid ljuset av elden. 12.vad den andre bestämde. vad som vållade. mycket blev där bjudet. Mjöd buro de väna. drottningen drömde. Hogne. vis. Över ett mest jag undrar och än det ej förstår. . ej denna gång har dig drottningen bjudit. förrn det tycktes nog drucket. kunnig var Kostbera. som bäst dem tycktes vara. om I brått skullen komma. Valt har hon vilse runa eller vålla det andra. 9. far en annan gång! De runor jag dig tydde. att den visa villsamt skulle rista. som ristats av din syster. när hon vaknade. hon fick sin tunga taga i akt. och dolde det icke. hon kunde förstå runor. jag anlag ej har för sådant. att vanskligt var att tyda. tänk dig för! Få kunna fullt runor. åt fursten: 11. 8. 10. de voro så villade. ty antytt var så.» Hogne sade: 13 »Ont I alla vänten. som om under det låge bådas eder bane. hon det sade. »Hemifrån du dig reder. Makar bäddade sängen. Med sin hustru gick sedan Hogne till sängs. tallösa horn där gingo.

vill ej leta därefter, om ej att löna det vi hava. Med glödröda guldet oss glädja vill fursten. Ängslig är jag aldrig, fast ofärdsrykte spörjes.» Kostbera sade: 14. »I störten i fördärvet, om I sträven ditåt, ej vänlig välkomst väntar er denna gång. Jag drömde, Hogne, jag döljer det icke, det skall gå eder galet, eller grundlöst jag rädes. 15. Ditt lakan jag tyckte låga och brinna, igenom mina hus hög eldkvast for upp.» Hogne sade: 16. »Här linnekläder ligga, som litet I akten; bäsl det är, de skola brinna, då i brand du lakanet såg.» Kostbera sade: 17. »Björn tyckte jag här in kommen, och att han bröte upp stockar och ruskade på ramarne, så att rädda vi blevo, hade många av oss i munnen, så att vi mäktade intet; långt ifrån litet larm det var där.» Hogne sade: 18. »Vinden skall växa och våldsam snart bliva; då en isbjörn du tyckte ingå, kommer österifrån storm.» Kostbera sade: 19. »Jag tyckte örn flyga in här ändefter salen, oss stor fara stundar,

han stänkte på oss blod; av hans hot jag höll honom för en ham av Atle.» Hogne svarade: 20. Med slakt vi ivrigt syssla, och se därvid blod, ofta det gäller oxar, då om örnar man drömmer. Ärligt är Atles sinne, vad ont du än må drömma.» Så slutade de sitt samtal och sade intet mera. 21. De välborna vaknade, samma vändning tog samtalet, Glaumvor sig gruvade för gräsliga drömmar, då frestade Gunnar att få dem på två sätt. Glaumvor sade: 22. »Gjord tyckte jag dig en galge och att du ginge att hänga, att ormar dig åte, komme över dig levande, att ragnarök blev. Räkna ut, vad det är!» Gunnar sade: 23. - - - Glaumvor sade: 24. »Blodigt svärd jag tyckte ur din brynja draget, - svårt är att slik dröm säga för sin make spjut såg jag stunget stå mitt igenom dig, ulvar vid ömse ändar tjöto.» Gunnar sade: 25. »Hundar här ränna, högt de bruka skälla; ofta förebadar hundskall flygandet av spjut.»

Glaumvor sade: 26. »In en å jag tyckte rinna har ändefter huset, den forsade och fräste, flödade över bänkar, den bröt av benen på er bröder två, vattnet ej väjde; det varslar nog för något.» Gunnar sade (enl. Volsungasagas prosa): 27. Åkrar torde löpa, där som du tyckte en å rinna, och när vi gå på åkern, fastna ofta stora agnar ifötterna på oss. Strofen är utlämnad i R. Glaumvor sade: 28. »Kvinnor jag tyckte döda komma hit i natt, kostbart de voro klädda, kora dig de ville. Brått de dig bjödo till bänkarna sina, dina diser jag menar ej duga mer att hjälpa dig.» Gunnar sade: 29. »För sent är sådant säga, beslutat det nu blivit, förebudet jag ej fly kan, då att fara nu är ämnat; mena tyckes mycket, att vi månde få kort liv.» 30. De sågo dager lysa, och lust de visade alla upp att stiga; de andra avrådde. De foro fem tillsammans och följdes av huskarlar dubbelt så många, - dåligt var det uttänkt. Snavar och Solar, de voro söner till Hogne, Orkning han hette, som dem ytterligare följde,

sköldens blide bärare var broder till hans hustru. 31. De fagert klädda följde dem, tills fjorden dem skilde, avrådde alltjämt men utan någon verkan. 32. Glaumvor tog till orda, som Gunnar ägde, hon talade till Vinge, såsom värt det henne tycktes: »Månne vår gästfrihet I gälden, så att gilla det vi kunna; gästs besök är en skändlighet, om däri sker något ont.» 33. Så svor då Vinge och väjde ej för eder: »Måtte jättarne honom taga, om han ljöge för eder, må i galgen han hänga, förgrepe han sig på lejden!» 34. Bera tog till orda, blid i sitt sinne: »Seglen sälle och seger vinnen! Må det hända, som jag önskat, och må hinder icke komma!» 35. Hogne svarade, och hugnade de sina: »Vad, hustrur, oss händer, hållen modet uppe! Många så säga, det slår dock illa in; föga det mången båtar, vad vid färd från hemmet önskas.» 36. De sågo på varandra sedan, innan i sär det skulle bära. Då beskärdes dem deras skickelse och skildes deras vägar. 37. Med riktig fart de rodde, då rämnade halva kölen, de böjde sig tillbaks, då de rodde,

och böljorna piskade i vrede; band på åror sletos, sönder brusto årtullar, de fäste ej farkosterna, innan från dem de gingo. 38. Och litet längre fram - nu lyktas om färden sågo de de boningshus, som Budle ägde, för sig; högt grindarne skrällde då Hogne klappade på. 39. Ord yttrade då Vinge, som osagda bättre varit: »Flyn fjärran från huset, det är farligt att besöka, snart får jag eder brända, bums skolen I nedhuggas. Fagert bjöd jag eder komma, falskhet låg dock under, eller vänten här, tills jag huggit eder galge.» 40. Ord yttrade Hogne, aktade ej att väja, rädd för intet, som att röna blev: »Bry dig ej oss skrämma och skryt däröver sällan! Om du yttrar ett ord till, ditt onda du förlänger.» 41. De gingo löst på Vinge och ihjäl honom slogo, med yxor honom höggo, så länge andan i honom rosslar. 42. Atles folk fylkades och foro i brynjor och härklädda gingo, men en hägnad var emellan. Ord de alla vreda öste på varandra: »Vi länge fast beslutat, att frånta eder livet.» 43. »Det ser man illa på er,

om I beslutat det förut men ären än ej rustade, och en fällt vi hava, hackat honom ihjäl, och han var av edert folk.» 44. Ursinniga de blevo, då det ordet de hörde; de flyttade fingrarne och fattade i spjutsnöret, sköto i skarp strid, och skyddade sig med skölden. 45. In kom underrättelse, vad de ute gjorde, högt en träl framför hallen de hörde det säga. 46. Förgrymmad blev Gudrun, när det gräsliga hon hörde, med halskedjor smyckad, hon slängde bort alla, hon slungade så silvret, att sönder brusto ringarne. 47. Ut gick då Gudrun, på gavel slog upp dörren, trädde fram utan fruktan och färdmännen hälsade. Hon slöt sig till nivlungarna, det var sista hälsningen; sanning var i sådant, och hon sade något mera: 48. »Räddning jag sökte i att råda er från färden; sitt öde ingen undgår; I ären dock hit komna.» Med vishet hon vädjade, att de vänner skulle bliva, de aktade det alls icke, alla nej sade. 49. Den högborna såg då, att de häftigt stridde, på stordåd hon tänkte och strök av sig kappan; ett blottat svärd tog hon

Atle tog till orda. En annan högg hon till. . som dem hjältemodet kraft gav. den glänste mer än annat. Aderton. förde så sin fäktning. På morgonen mest de stridde.brödernas liv värjde. högg till Atles broder. de höggo så mot hjälmar. tills åt middagen det led. blott elva av oss återstå. 54. stort var dess rykte. att hon foten slog undan. 51. att han bortbäras måste. och brynjor av dem sletos. huld var hon ej i Hilds lek. 50. fast ond han och vred var: »Illa är kring sig skåda. I minne är om nivlungar att. 53. medan än de levde. dock händerna ej skälvde. hela ottan. trettio vi voro tappra kämpar. ihjäl hon honom hade. som Gjukes söner utfört. innan de föllo. skuld I därtill ären. var än händerna drabbade. 52. med svärden fram de bröto. flöt slätten i blod. Gjukes dotter dräpte två kämpar. att upp han sig ej reste. Innan slut var på slaget. och halva dagen. övervunno Beras två söner och brodern till henne. En strid de där stredo.

då du nämner dina sorger.» Atle sade: 58. i hans hull kören kniven. bjuden dit ormar!» .» Gudrun sade: 57. 55. att djupt hon sig grämde. neka jag ej kan. till döden sänt min syster. och huggna till döds ligga tvänne. bringen det å bane. »Jag eggar eder. gudarne jag tackar. att öka stora sorgen för välbeprytt viv. sedan samman med mig du kom. hälften av bröderna Hel har. du svälte uti hålan. 56. när vi Budle miste. att det går dig illa. svikit mig på gods. skären ur hjärtat. jarlar. Hennes systers raska dotter. detta mest jag känner. Atle! Du sådant började göra. 59. jag ville det skada. Nöjsamt det mig tyckes. Tagen Hogne. »Att så du säger. I slagit mina fränder. Att förnämligt jag fick gifte. gärna jag såge. Fem bröder vi voro. att Gudrun må klaga. du ondskefulla kvinna. men jag kan ej därav njuta.åtskilligt är då bortbränt. Sällan lugnt vi hade. Moder min du tagit och mördat för att få skatter. göra det I skolen! Den grymsinte Gunnar på galge fästen. Gån att så sträva.

»Jag mindre har emot att denna medfart röna. hovmästarn hos Atle: »Låt oss fånga Hjalle och i fred lämna Hogne! Vi hålla det till hälften för nyttigt. 64.Hogne sade: 60. rusade från stället. beklämd blott vara kunde. om han sluppe blott att dö. nu äro vi sårade och övermakten din. Rädd blev grytvakten. ty han är lagom att dö. Då bemödade sig Hogne . »Gör som eder lyster! Med jämnmod jag det bidar. glad Hjalle ändå vore. medan friska vi voro. Varför skulle vi här vilja . innan udden han kände. klev i varje vrå. De togo Budles brassare och brukade kniven. göra smutsigaste syssla. om de gåve honom livet. Mig rask I skolen röna. att ej latmask han får heta.ej många så göra att utverka åt trälen.» 62. Han sig olycklig sade att få lida ont för deras strider och att denna dag var bedrövlig att dö bort från svinen och all arbetsförtjänst. den usla trälen gallskrek. 61. Tid han sade sig hava att tegen väl gödsla. ej lever han så länge. rönt har förr jag värre. att han undan sluppe. Då hördes Beite säga. Ingen framgång ni hade.» 61. som annars han hade.

» Atle sade: 70. gå det mer ej ville att dröja med dådet för dristiga kämpar. anger skall dig träffa. läto sina hjältedygder leva till det sista. Då grepo de den gode. grep dess strängar med tårna.» Gudrun sade: 69. 66. till somt är själv du skuld. där gräsligt dråp du vidgar. »Glad är du. han kunde så spela. Stor sig tyckte Atle. om ej också jag dör. långt lämpligare är det . Så dogo de dråplige på dagen rätt tidigt. mist har du dina kära. husets sparrar brusto. dock ser jag annan råd. Atle. 67. kval han väl tålde. Då skrattade Hogne. då han stäckt dem båda. det hörde männen. att så det har gått. att aldrig ont du slipper. 68. när allt du får pröva. sin hustru hennes sorg han sade och snarast med han förebrådde: »Morgon är nu Gudrun. Harpan tog Gunnar.detta skrän åhöra?» 65. kraft han visa kunde. han den höga sin nöd sade. Det arv kan jag säga dig skall efter komma. att kvinnorna gräto och de karlar klagade. »Jag kan till sådant ej neka. som klangen bäst hörde.

som dct trodde. lättlynt hon sig låtsade. med snövitt silver. Grimhild gav oss guld och halskedjor. Ej något hopp finns därom.. Stort gravöl Gudrun gav efter sina bröder. krånglig var Gudrun. kunde sig förställa.» Gudrun sade: 71. om man tågorna undan hugger. uppenbar illslugheten. så ock Atle sådant . och i lunden växte. ensam för allt här råda. Nu kan du. Mig brödernas bane böta kan du aldrig. som var mindre. neka därtill vill jag. mången lek vi lekte. jag vill dig trösta och med tindrande smycken. lekte med tvänne sköldar. värre jag nu skall bliva. eller göra något sådant. Sämjan jag slitit för sak. Vrångsint jag förut tycktes.» 74. när kvistarne minskas. ett träd att luta tager. som själv du vill. i knä går nävan. så.ofta lämna vi det goda -. Fasligt lättrogen var fursten. som synes mig gott. Atle. 73. Jag höll med vad helst till godo. om aktat sig han hade. Karlars våld krossar kvinnornas lycka. 75. Vi uppfödda voro i ett och samma hus. medan Hogne ännu levde. Med träl. 72.

Lyktat läto de det vara. jag. lagat var gravölet. Minst skall jag dig glädja. då häpnade de hårda men höllo dock gråten. Sträng var den stolta. för dig döljer jag det icke. 79. 76. om du vill det pröva. hans söner att leka. stred mot Budles ätt. frågade. Hon lockade de små och lade dem mot stocken. vad ske skulle. då du ombragt mina bröder. . om du märker noga. vart sprungit hade. mycket ont du anstiftat. flögo modern i famn. ville taga på sin make en mordisk hämnd. Gudrun sade: 78. dottern av Grimhild. då han ej såg dem någonstädes. handlade med hov ej. halshögg dem båda. »Fråga icke därom! Jag vill döda eder båda. det förbjuder dig ingen. Men Atle sporde. Gudrun sade: 80. Gossarne sade: »Offra dina barn då. 77. Kort skall vreden vila. Lust hade jag därtill länge att läka er för ålderdom. det samkvämet pågick med svirande väldigt. »Över vill jag gå att för Atle det säga. Barsk hon då brödernas barnaår stäckte.efter sina lät göra.

» Atle sade: 85.» Gudrun sade: 86. att ur deras skallar som skålar öl du druckit! Din dryck jag drygare gjorde genom att deras blod i den blanda. är högfärdig dock ej däröver. »Grym var du. 83. Min hand jag har i saken. Förr mycket du utfört. tuggade träget. den minnes jag än noga. som sist du skolat. intet kvar du lämnat. 82. vars motstycke ej känt av vanvettig vildhet .81. Mycket sällan jag sov alltsedan de föllo. Mig en morgon du något sade. Gudrun. du det hört har och minns nu. ej förbannar sig mången till värre. Vet. Orsak är du ensam. att kalv det vore. Hård hämnd jag dig lovat. som så gräsligt kunde göra. Du slagit ihjäl släktingar. långt andrum mig själv ej heller du lämnar mellan olyckor. som minst förlora du ville. man förfar knappt nog illa med en furste. att blod av dina barn du blandade mig i drycken. då äger du slikt höra. satte för dig sedan och sade. på tänderna litade. Jag tog deras hjärtan och på tenen stekte. som du är. nu vet du. 84. »Lust har jag ock att taga livet från dig själv. Mist har du dina söner. Nu åter är det afton. Vad av barnen blivit.

det dröjde ej länge. som alltid du bett om. spratt ur sömnen upp. Hognes son dräpte och hon själv. om liv jag intet hopp har. Ihåg hon då kom. Nu du ytterligare ökat. ej litet är jag lemlästad. »För dig jag döljer det icke. om hämnd han toge. 89. ett gruvligt dåd begått. Stort hat hos Nivlung stärktes. »Du skulle brännas på bål och bliva först stenad. hur förgrymmad han var på Atle. vem som sonen till Budle dräpte. Med en fagrare död vill jag fara till annat ljus. han gav för Gudrun till känna. sura mot varandra. vad vi allaredan hört.i världen har. då har du det uppnått. jag. Gudrun. vreda ord växlade. på stora dåd han tänkte.» Gudrun sade: 91.» Gudrun sade: »Säg dig slika sorger på morgonen. vad Hogne fått lida. 90. dottern av Grimhild.» Atle sade: 87. Dräpt blev då Atle. sade honom hända lycka. såren snart kände. I samma gård de sutto. sade ej värt förbinda: »Sägen mig sanningen. Den tappre tog att spörja. . vantrivdes båda.» 88. ditt gravöl du gjort.

sju trälkvinnor goda . 96. många dem lämnade. trettio trälar. då de lantgods du ej hade som lämnats mig av Budle. Bedd. det lärde vi nog att känna. så att del jag ej fick. nötboskap riklig. som väl på dig litar.» Gudrun sade: . fast du skulle så ej göra. som om intet det vore. att din levnad nu lider till ända. Ofta lät du din svärmor sitta i tårar. Gudrun. oss följde en här av kämpar. vållar. vi njöto storligen. Till maka jag dig köpte med en myckenhet smycken. 93. där var myckenhet av håvor. 94. samt ock sonen till Hogne något. illa är vän svika.» Atle sade: 32. lögn ej ryktet sade. 95. I det fördolda du verkade. Allt detta du sade dig akta. Allt var härligt. jag for hemifrån att bedja om din hand. att såren dig matta.jag vållar. Stort var ditt lov som änka. då hit vi foro. »Du har skridit till dråpslag. Mycken var äran från män av rang. ej i sinnesfrid sedan såg jag oss makar. Du färdades hit till vårt hem.i sådant var heder av silver var dock mera. en storråda sades du vara.

»Nu ljuger du. Frankerhjälten död blev.97. som ödet ville. Ur skogen vi togo var fredlös. Tre syskon vi voro och syntes stridbara. Först konungen vi dödade. läto framåt skeppet fara. det mig kval var. Från intet ting du kommit. vi foro ur landet och följde Sigurd. som vi skuldlös ville göra. osämja var mellan eder. Som unga ni bröder slogos. Alltid gav du efter. ville ingenting hålla och därom tiga stilla . Av ditt hus gick hälften till Hels boning. som väl skulle vara. Med en hjälte var jag gift förr.. kuvade så landet. Då vacklade allting.-. Kvar i livet. 100.. att komma till Atles boning. så vitt vi erfarit hava. ävlades. Oss harsar gingo till handa. som litet blott ägde. men det gör mig ej mycket. det häntydde på rädsla. Rätt sällan var jag foglig. jämmerlig var förlusten. förlänade den lycka. 101. ändras mot dig hindrad. 99. 98. men sämre du var dock. och fort min ställning skifte. Atle. Mig unga var det ömkligt att änkenamn bära. med egen sak vunnen. sitt fartyg var styrde.» Atle sade: . tills vi österut kommo.

Gudrun. som skall vecklas om ditt lik. godhetsfullast allt oss till ära. konungens son. han tog henne till äkta. Gudruns eggelse Om Gudrun Gudrun gick därpå ned till havet.» Gudrun sade: 103. Det sade Bicke för konungen. tänka på allt. Till ledsnad stor för fränderna ett lik blev då Atle. den ädelborna uppfyllde allt. ville gå att livet spilla. Sigurds dotter. »Ett fartyg skall jag köpa. som de voro. Gudrun.» 104. som sådant barn får föda lika framstående.. deras söner voro Sorle och Erp och Hamder. I varje land skall leva efter dem. hennes dagars ände dröjde. som föddes av Gjuke. som tarvas. vaxa väl det lakan. han rådde till att Randver. som tyckte vi om varandra. Säll är var och en sedan. 105. hon dog ej den gången. men hon kunde icke sjunka. hon förmäldes med Jormunrek den mäktige. när hon hade dödat Atle. Konungen lät hänga Randver och lät Svanhild trampas under hästars .. Hon drev över fjorden till konung Jonakrs land. hon gick ut i sjön och ville taga livet av sig. vad hon lovat. begåvad med vishet. Det gör föga bättre lotten för någondera. Gudrun. »Nu ljuger du. och en kista. när ut de mig bära. Där uppfostrades Svanhild. deras trotsiga tal. var än det förtäljes för folket. som är målad. lidit ha vi båda. Laga nu. skulle taga henne.102. Hos honom var Bicke.

2. I bleven ej lika den bragdrike Gunnar. då talade hon till sina söner. Henne skullen I hämna söka. gotiska hästar? 3. att på allmän väg söndertrampas av svarta och vita. Då sade Hamder. ung till åren. talade av tyngsta sorg. då Jormunrek givit eder syster. »Vi sitten I stilla och soven bort livet? Vi ledsnen I ej vid lättsinnigt tal. gråa. om mod I haden som mina bröder eller hunkonungarnes hårda sinne. när Sigurd de väckte ur sömnen upp.fötter. Dina blåvita täcken i blod av din man färgades röda. då Gudrun hårdsint hetsade till strid med bistra ord sina båda söner. gångvana. Men när Gudrun fick veta detta. . flöto i mordvätska. ej heller modiga. 1. i hågen djärv: »Högt du ej lovade Hognes gärning. som Hogne var. Den ordväxling sporde jag mest olycksbringande.» 4. tunga ord.

över Svanhild men ock över sönerna dina. Hämten oss hit hunkonungarnas praktvapen! Sporrat oss har du till spjutens ting. 6. de satte sig hurtiga på hästarnes rygg.» 9. att över oss alla du arvöl dricker. gick att sig sätta i sorg vid husväggen och att tälja med tårade kinder sagan om sina sorger många. Då sade Hamder i hågen djärv: »Så kommer jag sedermera att besöka min moder. Av dem alla var Sigurd .5. och till sönerna förde. Jämte dem vi på Jormunrek samstämmiga vår syster kunnat hämna. 10. Gjukes dotter. sida brynjor. till tre mäns hem som hustru jag fördes.» 7. sen i gräset jag bitit i goternas land. Gråtande Gudrun. »Tre eldar jag kände. konungarnas hjälmar ur gömmorna upptog. 8. tre ärilar kände jag. då du sönerna mördat. Leende begav sig Gudrun till fatburn. Dig blev för dina båda bröder hämnden svår och smärtsam.

så att svårare] ej jag såg eller de kunde. gramse på nornorna. Mot mig än mer de menade illa. Mina hurtiga småttingar jag hemligen kallade. Sådan var Svanhild i salen hos mig. Jag gav henne guld . 14. Men kring Svanhild sutto tärnor. Höga böljor buro mig. som solens stråle med sitt starka ljus.bättre jag förr tyckte det gav för tredje gången min tro åt en folkkonung. I brudsäng jag gick . 12. jag ej kunde för mitt onda upprättelse få. 13. 16. förr än jag huvudet högg av nivlungarne. stacka jag ville deras starka anlopp. födde arvingar. som mina bröder till bane blevo. söner som arvingar efter Jonakr. och jag tyckte av barnen bäst om henne. 15. Svårt och smärtsamt [sin syster de bedrogo. Jag begav mig till stranden. att leva jag skulle. barn jag födde. 11.den allra bästa. och på land jag steg. ej dränkte mig. när ädlingarne mig åt Atle gåvo.

låt raska springaren spränga hitåt. Sigurd. i sängen de dödade. modige. när på Svanhilds linvita lockar jag tänker. då mot Gunnars liv glittrande ormar gaddarne stucko. Minns nu. 18. och kvalfullast den. 19. Sigurd. Betsla. förrn jag gav henne bort till goternas land. Byggen nu. och den grymmaste. Den smärtsammaste då min Sigurd. vad vi sade varandra. gästa som vålnad från Hel och ur världen jag dig! 20. Här sitter icke sonhustru eller dotter. seger berövad. som de i gruset under hästars hovar läto trampas. bålet av ekved. Bland mina sorger den svåraste är. till högsta höjd det höjen under fursten! Må eld bränna bröstet. då med kortsvärd de skuro till hjärtat på levande hjältemodig konung. 17.och glänsande siden. då vi på bädden båda sutto. din becksvarta häst. att mig du skulle. Av ont minns jag mycket [och många sorger]. karlar. . som at Gudrun gåve klenoder.

då denna lidandens lista läses för dem!» Sången om Hamder 1. 4. få ting äro så forna. må för alla kvinnor klagan bli mindre. gråa. För alla karlar ont må bättras. Tillbaka I ären trängda fast båda konungar. Gjukes dotter. gångvana gotiska hästar. 3. Sorgliga sysslor sattes i gång en glädjelös morgon på gården framför dörren. ej heller i går. 2. av alla ättens grenar . »Eder syster Svanhild hette. som Jormunrek givit att trampas på stora vägen av vita och svarta. lång tid har lidit sedan dess.bräddfullt av olycka! Må sorgerna tina kring tryckta hjärtat! 21. sina unga söner att Svanhild hämna. Tidigt på morgonen många bekymmer över världens ve väcka sorgen. då Gudrun manade. Ej har det skett nu. att det ej framom är i ålder.

Då dog Sigurd. flöto i mordvätska. Så mot annan var och en till dess ofärd sig må värja med sårbitande svärd. så Gunnar dig velat. förlamad är livsfröjd som lövet på trädet. Ett ord tyckes än osagt av eder båda vara. 5. Varom beder du nu. men banemännen skrattade. glömsk av all glädje. Då sade Hamder i hågen djärv: »Högt du ej lovade Hognes gärning. 7. när Sigurd de väckte ur sömnen upp. då kvistsvedande sol kommer en het dag. hos den döde du satt. det ännu värre dig själv var. Det sade då Sorle.» 6. som från furan kvistar. Begråt dina bröder . att han sig därvid ej skadar. Du satt på bädden. Ensam jag blivit som asp i skogsbacken. 8.I ensamma leven. som till din gråt du ej får? 10.» 9. Gudrun. snabbtänkt han var: »Mot vår moder jag vill ej motstridig vara. Mot Atle du ämnade strida genom att Erp mörda och Eitils liv taga. Dina blåvita täcken i blod av din man färgades röda. fränder från mig fallit.

----------------------ty fara då finnes att i fred icke mäkta två män ensamma tio hundra goter.och barnen kära.» 11. som hänga vid hullet. Det talade den stolta. som här dödsvigda rida. »Vad kan ena foten den andre hjälp giva eller handen. De drogo ur skidan skidejärnet. Halvbrodern svarade och sade sig skola hjälpa sina fränder som en fot den andre. I rasande vrede de redo ut från gården och sågo på gatan sin sluge halvbror: »Vad bistånd vill oss brunhåringen giva?» 13.» Oförskräckt man säger en oäkting vara. Gudrun. stod ovan dem hon skyddat. 15. dö vi skola fjärran. härlig han lekte på hästens rygg: »Vanskligt är att visa vägen åt en feg. Ännu en gång Erp då talade. dina nära fränder förda i striden! Oss båda ock. begråta skall du.» 12. åt den andra? 14. smalfingrad hon sade till sonen detta. binda och besegra i borgen den höga. .

17. för mäktiga män ni mön låtit trampa. de ädelborna satte silkeskläder på.» 20. Sin makt med en tredjedel minskade de. Storskrattade då Jormunrek. 19. De skakade sina kappor. tranans kost där krälade. på blanka skölden såg. sina klingor omgjordade. Sitt bruna hår han skakade. läto unge mannen till marken segna. och systerns son hängd sårad på trädstammen. »Styren om råd. ty stormän hava kommit. lät guldbägaren . uppeggade sig vid vinet. 16. att varsnade voro väpnade med hjälmar.svärdets eggar. Framåt förde vägen. För Jormunrek de gingo att säga. och hörde icke hästarne komma. Glam var i hallen de voro glada av ölet. de funno olycksstigar. kusligt var att bida. mustaschen drog med handen. Över fuktiga fjäll färdades de unge på hunniska hästar att hämna mordet. förrän modige kämpen tjöt uti hornet. vindkalla vargträdet väster om byn. till sötma för Hel. 18. önskade till sin ofärd.

fördärvliga råd rikligt ur den komma. bröder med samma moder. att oss få se komma. Gjukes goda barn på galgen fästa. om se jag kunde Hamder och Sorle här i salen. med bågsträngar båda jag binda skulle. då de stå emot spjuten. du ser dina händer slungade. 21. Då röt den gamle från gudarne stammande fursten i brynja.gunga i handen. blott hovsamhet du hade.» Sorle sade: 26.» . Du ser dina fötter. då manvett fattas. ned störtade bägare i blodet. att den bälgen du löste. i hågen djärv: »Du önskade. »Säll jag mig syntes. då järn icke biter på Jonakrs söner!» 25. 23. Då sade Hamder. Hamder.» 24. i svedande eld. i borgen din. Strid blev i huset. på en människa felas mycket. »Mod hade du. där männen lågo. Jormunrek. Jormunrek. ur bröstet på goter kommet.» 22. Det sade då Hamder i hågen djärv: »Ej bra var det broder. som björnen ryter: »Kasten sten på männen.

på den tid. som på vägen vi dräpte. han tog konungadömet efter sin fader. Men därför att Frode var mäktigast av alla konungar i nordanlanden. likt nornors gråa. Väl hava vi stridit vi stå över goter. »Ej oss anstår ulvars vana att sak med varandra söka. vi skickade oss då till kamp. glupska hundar. vår vapendjärve broder. Ingen man skadade den andre.» 30. Grottesången Skjold hette Odens son. som hette Fridleiv och som rådde över landet efter honom. då kejsar Augustus lyste frid över all världen. som av eggarne ödda blivit. liksom örnar på kvist. Skjold hade en son. som det nu kallas Danmark men då kallades Gotland. Gott namn ha vi vunnit. och nordmännen kalla den Frodefriden. Fridleivs son hette Frode.» Sorle sade: 28. då blev Kristus född. han hade sitt säte och härskade över landet där. den modige mannen . så tillskrevs honom friden över hela danska språkområdet. om Erp levde. 29. dö vi nu eller i morgon. Där foll Sorle vid salens gavel. fast han träffade sin . Av vore nu ock huvudet. och Hamder stupade vid husets bakvägg. som i ödemarken avlas.därtill manade diser han som skyddade sig i striden. Detta kallas gamla Hamdismal. som skjoldungarne äro komna ifrån. till kvällen ej lever den som kallats av nornor.Hamder sade: 27.

förrän till honom trängde tärnornas ljudande. så att en guldring länge låg på Jalangrs hed. då var icke heller någon tjuv eller rånare. 4. att han kunde draga dem. och därefter var en strömvirvel i havet. dit och dödade Frode och tog där stort byte. att de mala skulle. På den tiden funnos i Danmark två kvarnstenar. malde de en här åt Frode. Fridleivs son. och innan de slutade kvädet. Konung Frode lät leda trälkvinnorna till kvarnen och bad dem mala guld och frid och lycka åt Frode. De mumlade bullret av kvarnen. lyftom stenarne!» Än mer bad han möarne. och vid midnatt frågade de. de mäktiga möarna. De sjöngo och svängde de snurrande stenarne. men han bad dem mala längre. De malde blott en liten stund. 2. bådo gråa stenen i gång sig sätta. som gav kvarnen åt konung Frode.faders eller broders baneman lös eller bunden. Mysing tog med sig Grotte och likaledes Fenja och Menja och bad dem mala salt. . som brutit sin tystnad: »Läggom dem i lådan. De äro hos Frode. så stora. som den uttalade önskan om. Denna kvarn hette Grotte. 1. om icke Mysing vore mätt på salt. manade i träldom. Då slutade Frodefriden. som malde. som kallas Grottesången. innan skeppen sjönko ned. Där blevo de ledda till lådan för kvarnstenen. då köpte han två trälkvinnor. de voro stora och starka. 3. att ingen var så stark. att det maldes på kvarnen. så att under den natten kom den sjökonung. att de framsade den sång. Åt ingendera vila han unnade och glädje. och den egenskapen var hos kvarnstenarne. Fenja och Menja. då sjön faller in i kvarnögat. Nu äro komna till konungens hus tvänne framsynta. som hette Fenja och Menja. som hette Mysing. Konung Frode gästade i Sverge hos den konung. än göken teg eller en visa kunde sjungas. då blev havet salt. Då gav han dem icke längre vila eller sömn. Då säges. Hengikjopt kallas den. som kallas Fjolner.

I två. ättemän våra. förtrolig att tala med. att jag säger en strof!» 8. sove han å dun! Må han vakna med välbehag! Väl är då malet. ej var. barn av dem vi äro. Hård var Rungner och hans fader. fullt upp av gods på fröjdekvarnen. 5. »Till fullo förståndig du. du.så att de flesta somnade av Frodes trälar. eller hugga ändå med sitt drabbande svärd. Ide och Orner.» 7. Må han sitta i överflöd. Här skall ingen den andre skada. som till mäld hade kommit. bergresars bröder. . 9. han yttrade. men härkomsten hörde du ej efter. mäktig var Tjatse dock mer än dessa. Efter vacker växt du valde och styrka. då träl du köpte. Det första ord. »Må vi mala åt Frode mycken rikedom. Frode. fast sin broders baneman bunden han finner. 6. Då sade Menja. ont anstifta eller ofärd bereda. var: »Soven. ej i taget ens som göken eller längre än så.

framsynta flickor. att vi som kämpar kända blevo.10. 13. i fejd oss gåvo. Vi vältade sten över stängslet för jättehem. Där skuro vi . 15. flyttade ensamma fjäll ur stället. Dessa halvår vi höllo så på. Vi slungade så de snurrande stenar. Sedan vi två i Svitjods land. 12. stödde en annan. ej bergresars mö malde så. 14. Ej Grotte kommit ur gråa fjället eller den hårda hällen ur jorden. brynjor skuro och bröto sköldar. att de togos av människor. de tunga hällar. Om väldiga verk sig vinnlade möarna. banade oss väg genom brynjade grå. det kom ej lugn. förrän Knue föll. så att jorden sköts skälvande undan. hade ej hon förhäxad blivit. Nio vintrar voro vi leksystrar djupt under jorden i jättestyrka fostrade. den gode Guttorm vi gåvo hjälp. 11. Störtade en furste.

Ej länge skall du inneha Lejres kungatron. Någon vila nu väntar ej händerna. Frode! Vakna nu. 7. Händerna skola vila. Tagom i handtaget. dystert är hos Frode. tärna. En här skall hit i hast komma och bränna upp boningen för fursten.med skarpa spjut blod ur dödliga sår och svärden färgade. 18. malit har jag nu mitt varv till ända. Händer skola hålla hårda yxor. stridsbud vaka. vårdkas skall det kallas. förrän för Frode fullmalet tyckes. 16 Nu äro vi komna till konungens hus. hantera blodiga vapen. hällen skall stanna. vill du lyssna till våra sånger och sagor från forntid. Frode. Vakna nu. Eld ser jag brinna österut från borgen. stadigare! Ej varma vi äro i valplatsens blod. Grus fotsulan fräter och frost från ovan. i tröstlöst tillstånd och som trälar hållna. 19. 20. röda ringar eller runda kvarnstenar. . Vi draga fredskvarnen.

för Halvdans dråp skall hämnas på Frode. slitna från järnet. Slutom ej att mala! 22. »Vakna nu. 23. Möarne malde.» Groas trollsång Sonen sade: 1. att du manade din son att komma till kumlet vid din grav. Han till henne heta skall både barn och broder. om du minnes det. Frode och må vi nu sluta. möarne tillräckligt vid mälden ha stått. Från lådan de stora stolparne sprungo. ty hon förutsåg åt många män deras död. Kvarnbjälkar skälvde. vi båda det veta. goda kvinna! Dig jag väcker vid de dödas dörrar. Malom än mera! Han vars moder är Yrsa. förmågan brukade . Groa! Vakna.21. 24. kvarnen sköts ned. Min faders mö malde kraftigt. den tunga hallen i tu stycken brast.» Modern sade: . Men bergresarnes brud då sade: »Malit ha vi.unga de voro i ursinnig harm.

fast du dig smädad ser! 8. Om det varder så.» Modern sade: 4. att på vägen jag råkar i olycka. till möte med Menglod. hon som famnade min fader. som i mullen är kommen och ur människors värld har vandrat?» Sonen sade: 3. som man fördelaktig säger . att din vilja du får. då hon bjöd mig vandra. lång är människors längtan. Den andra jag dig sjunger. om ute på vägar du skall utan glädje gå. Jag sjunger dig den tredje. efter nornors skön det då sker.den sjöng Rane för Rind att från axeln du skjuter. om sjudande älvar . »Vad angeläget har min enda son? Vad ont har överfallit dig. »Lång är färden. Led du själv dig själv! 7. farvägar långa.» Sonen sade: »Sjung för mig galdrar. »Ett styggt spelbord ställde åt mig onda kvinnan. ditt barn! Jag är rädd. Nornans huldhet dig hägne överallt. dit man vet är omöjligt. som goda äro! Bärga. En yngling för ung jag är. då din moder du kallar. vad dig elakt tyckes. moder.2.» Modern sade: »Jag sjunger dig den första.

dig forsa till livets förlust. om i sjögång du kommer varre. Lösetrollsång låter jag framför läggen sjungas. Må mål och mannavett i minne och hjärta dig givas nog att dig hjälpa! . om fjättrar bliva dig bundna om armar och ben. Deras håg må sig ändra till hugnad för dig. deras sinne till vänskap sig vända! 10. 11. Jag sjunger dig den nionde. Horn och Rud hädan till Hel strömma. Den femte jag dig sjunger. Den sjätte jag dig sjunger. om du skiftar ord med resen. och ifrån fötterna fjättern. men städs minskas de må för dig! 9. låset då av lemmarna springer. Den fjärde jag dig sjunger. om på skymningens väg du nås av natten ute. Jag sjunger dig den åttonde. om med skärpa dig kniper frosten på höga fjället. Må likens kyla ditt kött ej fördärva! Må hullet vid lemmarne hållas! 13. Lugn på sjö i ditt skepp må komma och förläne dig fridsäll färd! 12. än någon vet. att dess mindre måtte dig men göra en kristen död kvinna. som rosar sig av vapen. Den sjunde jag dig sjunger. om fiender stå färdiga att föra dig till galgen. 14.

ty lycka till fullo skall i livet du ha. där fara är uppenbar. som står utanför gården och vandraren ej välkommen bjuder? Utan lott i lovord du levat har. 16. »Vad söker du väl och vad snokar du efter eller vad vill du. veta? De våta vägar vandra du åter hädan! Här. »Vad är det för ett troll. och låt dem bo i ditt bröst. »Fjolsvinn jag heter och har fullt upp förstånd. Inom stängslet du aldrig kommer och driv nu som fredlös på farled!» . och må ogagn din älskog ej hindra! På jordfast sten jag stod inom dörrgången. värnlöse. vara du ej får. karl! Laga dig hädan hem!» 4. medan dig trollsång jag täljde. Utanför stängslet såg upp han komma tursafolkets tillhåll.15. vänlöse. som står utanför gården och far omkring farliga lågan?» 2.» Den ankomne svarade: 3. son. »Vad är det för ett troll. Bär med dig härifrån din moders ord. så länge du mina ord minnes. fast ej gärna jag ger av min mat. Far du nu aldrig.» Sången om Fjolsvinn 1.

7. vem här härskar och haver makten. »Säg du mig. egendom och yppiga salar. då hos gudarne ej ens förfärligare fara man såg?» Fjolsvinn sade: 10. sven. då dig fråga jag skall och det veta vill. Fjolkald var fader till honom. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. En fjätter sig fäster på den. »Ögonens fägnad åtrår ånyo den.» Fjolsvinn sade: 6. som vilka människors barn du är boren!» Den ankomne sade: »Vindkald jag heter. »Säg mig. Varkald hette min fader. som får det fagraste se. »Trymgoll hon heter. »Menglod hon heter. men trenne henne gjorde. som färdas fram.» Vindkald sade: 9. Säg du mig. Mig synas gärdsgårdar glittra kring gyllene salar. Fjolsvinn. Fjolsvinn. egendom och yppiga salar!» Fjolsvinn sade: 8.Den ankomne sade: 5. vad heter denna grind. då han lyfter henne från ledet. Hon härskar här och haver makten. men modern henne fick med Svavrtorins son. Här skulle jag ha lust att leva.» . som söner till Solblinde voro. åt vem som son du är född.

till alla gudar förgås. Fjolsvinn. »Gastropner heter gärdesgården och gjort den jag har av Leirbrimers lemmar. någonsin. så länge människor leva. vad heter detta gårdstängsel. »Säg du mig. då hos gudarne ej ens förfärligare fara man såg?» Fjolsvinn sade: 12. som må komma in.elva äro de jungfrur som de gärda skola. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. »Helt ojämn sömn dem ålagd blev. om han kommit.» Vindkald sade: 13. vad heta dessa hundar. »Givr heter den ena och Gere den andra. Fjolsvinn.» . den andra om dagarne. »Säg di mig. Fjolsvinn. då kommer ingen fram.» Vindkald sade: 15. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. om du vill det veta . en sover om nätterna. då de snabbt anfallande sova!» Fjolsvinn sade: 16. att stå den skall. sedan de sattes att vakta. de hungrigaste. så stöttat den upptill. »Säg du mig.Vindkald sade: 11. om någon människa finnes. jag sett har i landen leva?» Fjolsvinn sade: 14.

det fälles ej av flamma eller järn. Fjolsvinn. som människor ha. mot det bland människor ett medel detta är. »Av dess ollon skall man ut på elden bära för kvinnor. Fjolsvinn.» . vad av frukten blir på det frejdade trädet. om någon mat det finnes. som lida i löndom. »Två vingstekar ligga i Vidovners leder. Det är den enda mat. om du det veta vill. som få blott ana. som breder sina grenar långt över alla land!» Fjolsvinn sade: 20. vad de inåt skulle. »Säg du mig. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. men mången ej vet. »Säg du mig. Fjolsvinn. »Mimameid det heter. av vad rötter det rinner upp. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. då av flammor eller järn det ej fälles. »Säg du mig. Vindkald sade: 21. då de äta. då de äta!» Fjolsvinn sade: 18.Vindkald sade: 17. utåt de sända. och man löper in. vad det barrträd heter.» Vindkald sade: 19. Det faller av något.» Fjolsvinn sade: 22. som människor må giva och löpa in. då dig fråga jag skall och jag det veta vill.

som i höga trädet sitter. av guld han glöder all!» Fjolsvinn sade: 24.Vindkald sade: 23. och i vinden glänsande står han på Mimameids kvistar kvar. som bort sig beger och vill den tenen taga!» Fjolsvinn sade: 28. Fjolsvinn.» . »Tillbaka skall den komma. Fjolsvinn. åt glänsande guldets gudinna. Med en och samma ångest han omåttligt trycker Surts Sinmara. »Lävatein det heter. då dig fråga jag skall och jag det veta vill.» Vindkald sade: 25. då dig fråga jag skall och jag det veta vill.» Vindkald sade: 27. »Vidovner han heter. »Säg du mig. om tillbaka den kommer. Fjolsvinn. »Säg du mig. vad den hane heter. »Säg du mig. I Lägjarns skrin ligger det hos Sinmara. som få äga. nio starka lås det stängda. om han för med sig det. och Lopt det gjorde med runor långt nedom likgrind. genom vilket Vidovner kan segna ned till salen hos Hel!» Fjolsvinn sade: 26. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. om något vapen finnes. som bort sig beger och vill den tenen taga.

som jag har sett inom asasöners gård?» Fjolsvinn sade: 34. att giva Sinmara. Bare och Ore. vad den salen heter. »Säg du mig. Var och Vegdrasil. som människor äga och som gör bleka jättekvinnan blid!» Fjolsvinn sade: 30. om den ymnighetssalen i alla tider ha folk blott föga sport. innan hjälpsam hon blir och låter dig stridsvapnet låna. Fjolsvinn.» Vindkald sade: 31. Fjolsvinn. »Une och Ire. Fjolsvinn. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. när borgvallen bragtes till ända. »Lyr han heter men länge han skall dallra på draget svärds udd. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. om märklighet finnes.Vindkald sade: 29.» .» Vindkald sade: 33. »Säg du mig. den som vilar i Vidovners språngben. Dore och Ure.» Fjolsvinn sade: 32. »Säg du mig. vem gjorde det. »Skinande lie skall i skidan du bära. Delling var med. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. som slutes om av visa fladdrande flamman.

varpå bruden jag ser högt i härlighet sitta!» Fjolsvinn sade: 36. »Lyvjaberg det heter och länge det varit till välsignelse för sårade och sjuka. som framför Menglods knän sitta i fred tillsamman!» Fjolsvinn sade: 38. Så hisklig fara hotar ej människosöner. Fjolsvinn. den andra Livtrasa. »Säg du mig. som kliver därpå. om ock i åratal sjuk.» . »Säg du mig. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. om det gives dem offer på stället. »Liv heter en. om det göres av hjälp behov!» Fjolsvinn sade: 40. vad berget heter. som giva dem offer. Blid och Frid. Eir och Aurboda. »Hjälp de kloka giva. att envar de ur trångmål ej taga. den tredje som Tjodvarta kännes.» Vindkald sade: 37. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. vad de möar heta.» Vindkald sade: 39. där altaren stå. »Säg du mig. Fjolsvinn. Bjort och Blid.Vindkald sade: 35. återställd hon bliver. den kvinna. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. Fjolsvinn. om de hjälpa dem.

om jag dig till hustru är given. som på Menglods arm i sällhet sova får!» Fjolsvinn sade: 42. den solbjärta bruden åt honom som hustru var lovad.» 46.» Svipdag sade: . »Upp med dörrarna! Öppna grinden! Här kan du Svipdag se. en man har hit kommit. då dig fråga jag skall och jag det veta vill. som han Svipdag vore. om en man det finnes. »Ingen man det finnes. där på höga galgen du hänger. om du säger ej sant. »Hör du.Vindkald sade: 41. om fröjd njuta Menglod vill med mig!» Fjolsvinn sade: 44. Menglod. utom Svipdag ensam. giv på den gästen nu akt! Hundarne honom hälsa. »Kloka korpar skola klösa dina ögon. det synes. att svennen har kommit från fjärran faren till min sal. »Varifrån har du farit? Varifrån har du färdats? Vad kallade dig husfolket hemma? Av ätt och namn skall jag upplysning få.» Vindkald sade: 43. som på Menglods arm i sällhet sova får. huset har sig öppnat. »Säg du mig. Fjolsvinn. Men gå dock att fråga.» Menglod sade: 45.

Den trånad är över. då en i en annan är kär. Nu blev det av.» Solsången 1. Länge jag satt på Lyvjaberget och väntade dig dagar och dygn. att tillsammans vi skola leva till livets slut. 2. som vaktades av honom.» Menglod sade: 48. Solbjart hette min fader. 50. varmed jag tänkte på dig och du önskade äga min kärlek. Allra oftast ensam åt han. 49. bort drevo mig på kalla vägar vindar. ty nu är det sant. att jag ser dig kommen till min sal. om ock lycka ej blir vår lott. min längtan jag bidat. Ödets utslag står ingen emot. över den väg. vad jag bidat hade. Rikedom och liv rånade från människor den bistre busen.47. . på hälsning följe kärlig kyss! I allmänhet åsyn övermåttan gläder. kunde ingen levande lända. »Svipdag jag heter. »Lyckligt du nu kommit.

och att mindre mätt han vore. Att han tarvade dryck. 3. ty eländig ansågs han vara. ej tog han emot med tack. men på sig den andre fick synden taga. av vägen trött. . förrän det kom en kraftlös gäst vandrande. allt med uppriktigt sinne. som dödstrött var. med gott honom fägnade. 5. som förr varit full av ont. som förr kunnat sig akta. Den andre stod upp och ont han tänkte. 6. Då han huggen vaknade. Med bävande hjärta till den boning han litade. bad han himlarnas Gud. På Guds bud han aktade. Mat gav han och dryck åt den. Synden svällde.aldrig bjöd han man till mat. den trötte sade. att hjälp han måtte honom giva. I sömnen han mördade den kloke. 4.

skrämdes som vargar till skogs. för sin frid råder ingen ensam. 8. Lustans makt varit mången till sorg. att lyckan dem lämna skulle.då en saklös han svikit hade. Icke tänkte Unnar och Sävalde. Till men de bli. ofta kommer kval från kvinnor. Nakna de blevo och nödställda. Mången angripes av vad minst han anar. fast mäktige Gud dem skapade till köttets kyskhet. . 10. Heliga änglar ur himlen kommo ned och förenade hans ande med sig. om det än går honom gott. 7. För rikedom och hälsa råder ingen man. i ett rent liv han leva skall evigt med allsäktig Gud. 9.

ej om gyckel. I holmgång de stredo om det hulda viv och fingo båda sin bane. ingen ljuvlig sömn de sovo. . 15. till last hon levde för dem. ej ljusa dagar. 12. intet annat önska de kunde än den strålande sköna gestalt. Svavad och Skarthedin i sämja levde. 13. ej den ene kunde vara utan den andre. Om intet de sig brydde för den bländvita mön. förrn besinning de miste för samma kvinna. Övermod hysa skall ingen människa.11. och av denna harm hätskhet föddes mellan de verkliga vänner. 14. Oerhörda dåd oftast bliva i vrede vedergällda. Dystra blevo dem de dunkla nätterna.

17. Gott må du lova dem. Nu de sitta och såren vända ömsom eldarna till. De rådde över mycket Radny och Vebode och visste sig gott blott verka. ty de flesta av dem. då vandra de skola emellan eld och is. Nu vedergälls dem. fast vackra ord de välja.det har jag sannerligen sett. 16. De mättade sin lusta på många sätt och hade sin glädje i guld. 18. 19. ty gott är att varning . På dina ovänner må aldrig du lita. men allsmäktig Gud annorlunda lämpade livet för dem. På sig de trodde och tyckte sig vara ensamma över allt folk. som förfalla till högfärd bort ifrån Gud gå.

20. Sorle den godsinte. med svärd de stympade den. då i Vigulvs våld han sig gav. och läto hans liv fara. Han gav dem lejd av ett gott hjärta och de lovade att lämna honom guld. men falskhet kom dock fram. 22. Hans lik de drogo till lönlig plats och bragte det ned i en brunn. Hans ande bjöd allsmäktig Gud . när tillsammans de drucko. men Herren Gud helig i himlen det såg. Så det gick honom. försonade de sade sig. förhemliga det ville de. som saklös var. 24. Säkert han honom trodde men för svek blev ett offer av sin broders baneman. 21. 23. Men efteråt på andra dagen.av annans olycka taga. då de hade in i Rygjardal ridit.

som ingenting beder. 26. De vredens verk. men sent skola de sakskyldige från kvalen kallade bli. Gud skall man åkalla om goda ting. ty allting blir den utan. som är sen att söka sin fader.gå i sin glädje in. du gråta låtit. . I veckan efter enligt din viljas önskan skall allting gå. Bed Herrans ords hägnande diser dig bevågna vara. 25. 27. som du vrångt förövat. som tyckes dig tarvas. som människorna skapat. Mycket för den man menligt bliver. den mäktige. 28. Dig bedja höves med brinnande iver om det. försona ej åter med ont! Med godhet skall du trösta den. det skänker själen heder.

ty det lovades mig. att de vandra skola till straff på glödande gator. Minns dem noga. nyttiga äro alla att njuta. Dit jag mig tänker. 32. 31. som ombytlig hug hava. att med sorg vi fara ur denna våndans värld. Därom är att säga. . 29. Ingen ängslas. och missakta dem aldrig. Synderna vålla. 30. som ej ont gör. Sent jag kom. med vett förbundna. 33. Ulvar lika tyckas alla de. det är gott utan vank att vara. till domhavandens dörrar. Vänliga råd.få tänka på den tigandes behov. som den fordrar. Så vedergälles dem. sju tillhopa jag låter dig lära. välfägnad den får. fast kallad tidigt.

Lutande jag satt och länge var jag nedböjd. mycket lysten jag var då att leva. som dö skall. och å andra sidan hur ytterst motvilligt de dödlige gå emot döden. 34. Dödsgudinnan Hels rep hårt drogos åt och snärjde mina sidor. som mäktig var. Världen. ty få saker visste jag på förhand. är vägen visad. De blanka slantar till sorg bliva lång.hur säll jag var i välbehagliga världen. 37. förmögenhet gjort mången till dåre. 36. som fika efter gods och guld. för den. danade Herren full av fröjd och lust. . Lystnad och dårskap förleder människor. Glad åt mycket jag människor syntes. Slita dem jag ville. där vi dväljas. 35. Men han mätte min tid.

39. 40.men sega de voro. och det syntes mig som om Herrens härlighet jag såge och för henne sista gången mitt huvud jag böjde. Mäktig hon mig syntes på många sätt. 41. som av blod. Solen jag såg. Solen jag såg sjunka med sken. Solen jag såg . 42. den samma dagstjärnan. Solen jag såg. luta till nedgång i larmvärlden. Ensam jag kände. hur på alla håll smärtor i mig svällde. ur världen då stupade min väg. i det jag huttrade och hackade tänder. emot vad jag förr henne funnit. som jag gjorde det här uppå jorden. 38. men på annat håll hörde jag Hels grind tungt på sina gångjärn gnissla. Hels möar bjödo mig hem varje afton. lättsamt är att lös få gå.

sällan mer bedrövad. ur världen då stupade min väg. 45. högt hon flög. ty fjällvattnen slöto sig samma för mig och jag gick bort. kallad från kvalen. 43. Solen jag såg. . av farhåga full och bedrövad. blandade mycket med blod. och vid synen jag skälvde. 44. Hoppets stjärna flög . sedan ej mera efter denna dystra dag.och så hon strålade. Solen jag såg. 46. men Gylvs strömmar stormade på annat håll.och då född jag blev bort ifrån mitt bröst. Min tunga var som trä räknade och utanpå kroppen allt kallnat. att min sans jag tyckte försvinna. ty mitt hjärta var allt igenom söndergånget i slamsor. Solen jag såg.

fäste saknade. 50. mången för mycken den har. vad som sagts av Gud. då av mitt överflöd mig ämnad var en säng i sanden bäddad. att människan är mullens son. 51. att till vila hon komma kunde. säll den. då stel jag låg på strå. 48. fast till släktingar sig sälla de skulle. ty varmbadens vatten var mig ledast framför alla övriga ting. som himmel och jord haver gjort. som glad gör gott. hur mol allena många vandra. 47. Köttets lusta lockar ofta människor. Sina gärningars frukt får envar njuta. Det höre och akte barmhärtig Gud. På nornors stol . 49. Längre än alla var den enda natt. Då i sanning man ser.

Svedda fåglar. I höjden och djupet jag hitta sökte. när i kvalens värld jag var kommen. Att säga nu är. därifrån lyftes jag högt på häst. Solens hjort från söder såg jag fara. Utanför och innanför alla sju segervärldar förföll det mig. vad jag såg allra först. Från väster jag såg Vans drakar flyga och en eldvåg efter sig lämna. 54. 53. så att vida mig tycktes himmel och hälleberg rämna. flögo så många som mygg. 55. Vingarna de skakade. framlidna själar. 52. att jag for. då Hels sol hiskligt sken ur mulna himmelens moln. var leden var lättast framkomlig. . honom tyglade tvenne tillsamman.jag nio dagar satt.

tröttade av tunga kval. då hörde jag ett gräsligt gny. 58. till mat ämnad. Från norr såg jag rida Nides söner. som jag mötte där. gick stympad på glödande gata.Hans fötter stodo på flata marken. Deras anleten alla mig tycktes sudlade av brudars blod. Ur fulla horn härligt mjöd de drucko från Baugregins brunn. jag såg dem sju tillsamman. Deras blodiga hjärtan utanför bröstet hängde. Åt sina män malde trolösa kvinnor mull. Blodiga kvarnstenar dess kvinnor mörka med bedrövat sinne drogo. Vinden tystnade. . Mången man. men hornen snuddade vid himlen. 56. 59. vattnen stannade. 57.

60. 62. ristade med fördärvets runor. Män jag såg. Män jag såg där många oglada. som med många svek efter andras egendom traktat. Det får den till lön. Män jag såg som mycken avund över nästans förhållanden nära. Män jag såg. Blodiga runor på bröstet på dem voro märkta för dem till men. av denna världs olyckor drabbad. 63. som nattvard ej njuta fingo. Hedna stjärnor stodo över huvudet på dem. som många hade på liv och rikedom rånat. 64. Många män jag såg ned i mullen gångna. 61. som förföra sig låter. . vilse de voro om vägen. I flockar de foro till Fregjarns borg och hade bördor av bly.

Söta synder till svår bot varda. som de till dödsriket gångna drabbar. Hels korpar ur huvudet på dem hårdligen ögonen höggo. Deras händer voro på heta stenar naglade fast med nödtvång. Eldslågor på ett underligt sätt kring deras kläder slogo. 65. 67. Män jag såg. ve kommer alltid efter vällust. som svällde av etter. 68. som av mycken stolthet förhävde sig högre än vån var. Män jag såg. som mycket ogärna helgdagar hålla ville. Män jag såg. som mången gång hade ord på andra ljugit. All den skräck får du icke veta. 66. .Bröstet på dessa bets igenom av ormar.

som mycket illa farit hade genom fasta. ställda på himmelens strålar. det är den högsta hugnad. Guds änglar sig bugade för alla dessa. De heliga möar hade rentvagit . Män jag såg. 70. 70. 72. Män jag såg. som sörjt för sin moder och givit henne mat i mun. Män jag såg. som gåva efter Guds lag givit. Heliga böcker och himlaskrift läste änglar över deras huvud.69. Män jag såg. som med mycken iver främjat fattigas väl. som mycket gods. 73. Deras vilorum voro vackert pyntade. Härliga ljus över huvudet på dem bjärt lysande brunno.

vällustlysten. gång de äga till Gud.själen från syndens smitta. Hennes segel . på jordens fartyg färdas. Dem styra de män. du som själv oss skapat. 77. Järnens blod göts ur deras näsa och fiendskap väcker bland folk. från allt. 74. Allsmäktig fader. av sådana män. som mången dag sig själva plågat och pinat. Bjugvor och Listvor sitta i Herders dörrar uppå orgelstolen. 76. 75. som ont är. Odens viv. lika mäktige son. Höga vagnar såg jag längs himlarne fara. och du himmelens helige ande! Dig beder jag oss skilja. som mördade äro för alls ingen orsak.

Må vi här skiljas . Här äro runor som ristat hava Njords nio döttrar. som ur högen bar den vise Vigdvalin. 79. 82.sent bärgas. tillsammans med systrar sju. 81. som på trängtans tackling sitta. Allt slags ont de övat hava Svavr och Svavrlogi. De blodvite gjorde och banesår sögo av evig ondskefull vana. som dig kungjort jag har skall du för levande läsa. 78. O son. 80. den yngsta Kreppvor. Radveig är den äldsta. Solens sång som synas skall långtifrån lögnaktig vara. av det horn av hjort. Detta kväde. din fader har framställt tydningen jämte Solkatlas söner.

giv de hädangångne ro och dem hjälp. att förr hon hört Solsångens saga. Dyrbar visdom i drömmen dig sades och sanning då du såg. som på jorden leva! 83. . Herre. Ingen människa så mångkunnig skaptes.och mötas åter på folkens fröjdedag! Du.

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful