filmskolan - säg det med en action(cykel)film!

#6:2006

Mamma mia! 24-timmars i Italien

Heta nyheter!

2007

Test: Lyxiga ljus i mörkret

Höstlycka i Kinnekulle Mountainbikeparadiset
mediapartner

L’Etape du TourProffs för en dag

6-2006 Pris: 55 SEK, 65 NOK

Prolog

”Killers” nya vapen
pro tour-vinnaren 2005 Danilo Di Luca har på sedvanligt italienskt manér ett smeknamn: ”Killer”. Under Vueltan kunde skarpsynta tittare se hans nya vapen, en nyutvecklad Bianchi 928 SL i kolfiber. Den senaste skapelsen från Bianchis legendariska racingavdelning, Reparto Corse, släpps under 2007. Ram och gaffel är utvecklad med nano-teknologi vilket har möjliggjort en 30 procent lättare ram och gaffel än tidigare versioner av 928 Carbon enligt Bianchi. Betyder det att Di Luca – en av proffsklungans starkaste förespråkare för aluminiumramar – slutligen också gått över till ”andra sidan”? Nja, kanske inte. Under VM i Salzburg valde Di Luca att köra med en läckert ”Squadra azzurra”-färgad FG Lite helt i aluminium.

Gerillakampanj för cyklar i Göteborg Performaniac vintertajts
i talienska briko lanserar en ny vinterbyxa med hängslen. Performaniacs vintertajts har svetsade sömmar vilket enligt Briko ger en 20 procent lättare byxa. Med det vindtäta Dynamo 2-materialet framtill och en Performaniac-sittkudde kostar de cirka 1 500 kronor.

R

e k l a m by r å n Goss låg bakom en omdiskuterad gerilla-

kampanj för cykelaffären Cykelspec i Göteborg. Cykelbanesymboler på väggar och i rulltrappor målades för att stärka affärens varumärke. Kampanjen var en vidareutveckling av de annonser Cykelspec har haft med cykelbanor på ställen där det är omöjligt att cykla. Därför satte man nu cykelbanesymboler i rulltrappor, på husväggar och på motorvägar. Det sistnämnda valet av placering ledde till ett visst rabalder och togs därför bort, rapporterar Dagens media.

Bäckstedt satsar på derny-timmen igen?
efter en skadedrabbad säsong har Magnus Bäckstedt äntligen kommit igång igen. Genomköraren som Vueltan innebar var ett viktigt steg i förberedelserna för vårklassikerna 2007. – Tre veckors tävlande i benen inför vintern är viktigt för mina förberedelser inför klassikerna. Paris-Roubaix är som alltid min första prioritet. Jag kommer också att tillbringa vintern på velodromen och köra världscuper och några sexdagars. Blir det ännu ett försök att ta timrekordet med derny-pacing? – Ja, jag vill verkligen ha det rekordet. Just nu arbetar vi med att ta in sponsorer för ytterligare ett försök, troligen i november, berättar Magnus Bäckstedt.

Korrekt cross-pris
m e r i da s Cyclocross 4, CC4 som vi skrev om i förra numret kostar 12 995 kronor och inget annat, meddelar leverantören Grahns.

10 | kadens nr 6:2006

Saltlösning håller snoret borta
Ulrich Ghisler, landslagsläkare för de svenska längdskidåkarna, förklarar. – Vid all typ av idrott utsätts näsans slemhinnor för stora påfrestningar. Under ett träningspass andas man in smuts, bakterier och viruspartiklar. Dessa fastnar i det trögflytande slemlager som finns i vår nässlemhinna. På vintern är luften kall vilket minskar blodflödet i nässlemhinnan och gör den torr. Då är det extra lätt att bli förkyld, säger han. Han rekommenderar åkarna i längdskidlandslaget att använda saltlösning hela året. – Åkarna kommer att trappa upp användandet i övergången mellan sommar och höst. Sedan blir det som mest intensivt under vinterhalvåret. Annars tilltalades vi av f.d. cyklisten och skidlandslagsåkaren Emelie Öhrstigs metod – att gurgla sig med whisky.

Inge Bråten.

s v e n s k a längdskidlandslaget gör det. Fler cyklister kanske borde göra det. Spraya näsan med saltlösning för att förebygga förkylningar. Studier bekräftar att metoden funkar. – Genom att spraya näsan regelbundet med saltlösning kan man förebygga förkylningar, säger Inge Bråten, förbundskapten för svenska längdskidlandslaget.

Vinn Lance-hjälm!
den här läckra Giro Atmoshjälmen är inte vilken hjälm som helst. Designen är framtagen av Giro i samarbete med Lance för att fira hans sju raka Tour de France-segrar. Lone Star 7 heter hjälmen och den finns bara i en begränsad upplaga. Och du kan vinna den! Vi har en Atmos Lone Star 7 i storlek medium att lotta ut. För att vara med i dragningen måste du svara rätt på följande fråga: Vad hette det lag Lance Armstrong vann sitt sista Tour de France med? Skriv ner ditt svar på ett vykort som du skickar till Cykeltidningen Kadens, Springtime Publishing AB, Box 22559, 104 22 Stockholm. Eller maila oss på redaktion@kadens.se och skriv ditt namn samt ”Hjälmtävling” som ämne. Senast den 10 november måste vi ha ditt svar. Glöm inte att skriva namn och adress samt telefonnummer så att vi kan nå dig.

Prolog
Ekerö Bike Park + Nyköping R-park

stockholms eget Whistler, Mälarens egna Vancouver Island? Bikeparken på Ekerö utanför Stockholm har efter en storslagen invigning officiellt öppnat. Den stora dagen gick liften och solen sken men det var i parkens hoppdel som de flesta hängde. Ekerö Bike Park bjuder på flera slingor av olika svårighetsgrad med drops och lite north shore-inspirerade hoppsektioner som extra krydda. Än så länge saknas de riktigt stora hoppen. Men den uttalade ambitionen är att bygga en Hell Track-inspirerad hoppslinga, så det lär inte dröja länge innan riktigt stora hopp börjar dyka upp. En riktigt glad överraskning var att två hopp berikats med barklandningar, som gör det lite mindre smärtsamt att träna in nya trick. Två veckor efter Ekerös premiär slog Nyköping upp portarna för Rpark, en liftassisterad park med tre utförsspår av olika karaktär. Bra hoppslingor och ett fortsatt utbyggande låter finfint. Info: www.ekerobikepark.com

Friåkare är vi allihopa!
maloja är ett tyskt klädmärke som tillverkar skid- och cykelkläder för friåkning. Att det finns baggyshorts på programmet känns självklart, men landsvägsfreeride - vad är det? Maloja gör alltså även landsvägskläder för alla som vill vara snygga utan att se ut som ett proffs med massor av dyr gratisreklam. Från och med nästa säsong kommer hela Maloja-sortimentet finnas i Sverige. Men redan nu går det att skaffa vissa av de fräna tröjorna och braxorna till rullen eller spinningpasset. Leverantören är Swip AB, www.univega.nu.

Läsartips

pär persson har ett tips till alla läsare som någon gång har landat på sin mobil. Eller är rädda att göra det. ”När jag är ute och cyklar ensam så har jag alltid mobilen med mig. Men då jag kraschat en telefon när jag vurpat i skogen så har jag börjat lägga mobilen i ett hårt glasögonfodral. Sedan dess har jag sluppit att byta mobil.” Smart tycker vi!

Raceputtar är vi allihopa!
royal racing är inte friåkningskläder. Det är typiska tvångsåkningskläder. Alltså riktiga racingkläder för utförscykling, gjorda för snabbcykling utför branta backar. Bakom Royal Racing ligger Steve Peat och den tidigare Troy Lee-designern Nick Bayliss. Ingen kör motocross i tights så man borde inte heller köra downhill i tights, är Steves viktiga budskap. Royal gör sina kläder endast för cykling, istället för att klippa av ett par crossbrallor och marknadsföra dem som downhillshorts. Kläderna är luftiga men rejäla och har trampvänligt placerade sömmar. Leverantör: Dream Imports, tel: 0647-321 13, andy@dreamimports.se

Prolog

M
Inbyggd medvind?
det österrikiska företaget Gruber Assist har utvecklat en cykelmotor som integreras i sadelröret och som levererar 200 extra watt med en enkel knapptryckning. Batteriet, som räcker i 1,5 timme, och motorn väger tillsammans knappt 2,5 kilo och passar i de flesta cykelramar med ett innermått på 31,6 millimeter, menar tillverkaren. Den inbyggda cykelmotorn vann det prestigefyllda ISPO Brand NewAwards, som är ett designpris för nya produkter inom sportindustrin, i somras. Info: www.gruberassist.com

Skolor mot cykling

Nytt mountainbikefanzine
n o l lt i d . s e är en ny svensk nättidning med ambitioner. Man lanserar sig som ett ”webzine om clean cykling utan floskler” och presenterar fyra bildbaserade reportage i #1-06 om allt från downhillcykling i Les Gets till sommarens skönaste chill. Läs själv på: www.nolltid.se

ånga skolor motarbetar den mest naturliga vägen till god hälsa för barn: att cykla till skolan. – De skapar feta bilister av våra friska barn. Välfärdssjukdomar som fetma och diabetes drabbar nu grundskolelever. Något måste göras, säger Klas Elm, VD för branschorganisationen Svensk Cykling. Många skolor har cykelförbud eller avråder elever från att cykla upp till årskurs tre, fyra eller ibland ännu högre. Skälet som anges är främst trafiksäkerhet. Barn upp till tolv års ålder anses inte kunna bemästra trafiken på egen hand. – Skolor som motarbetar vardagsmotion slår in på en farlig väg. Med inaktiviteten kommer följdproblem som fetma, diabetes, benskörhet samt hjärt- och kärlsjukdomar. Åldersdiabetes har till och med fått byta namn till diabetes typ 2 på grund av att sjukdomen nu drabbar barn, säger Elm. – För barnens egen säkerhet måste de få erfarenhet av att röra sig i trafiken. Det är många gånger bättre att de tillsammans med föräldrar och skola får öva sig i att cykla och gå i trafiken, än att bli skjutsade fram till tio eller tolv års ålder. Svensk Cykling lanserar begreppet ”Cyklande skolbussar”. Det innebär att en mindre grupp barn cyklar till skolan i sällskap med en vuxen.

Nytt rekord genom Sverige
gunnar ohlanders från Järvsö och Ljusdals CK har slagit solorekordet för att cykla Smygehuk-Treriksröset utan följebil. Den nya rekordtiden, som även är bättre än rekordet med följebil, lyder sex dygn, sex timmar och 29 minuter. Distansen blev 2119 kilometer. – Jag skulle vilja uppmana alla som gillar långdistanscykling att göra ett rekordförsök. Det är hur kul som helst, säger Gunnar om sin bedrift som också hade till syfte att samla in pengar till Cancerfonden. En noggrann planering, mycket träning och hyfsat väder bidrog till det lyckade rekordförsöket. Första etappen från Smygehuk till Örebro blev 54 mil, därefter körde Gunnar 30–35 mil per dygn innan han efter sex dygn nådde Treriksröset. – Det var ett stort äventyr för mig som gammal randonnécyklist att göra rekordförsöket genom Sverige. Allt fungerade enligt planerna. Kroppen höll. Inga problem med cykeln och min insamling gick över förväntan, berättar han. Läs mer: www.cancerfonden.se under ”Insamlingar”

– Kolla igenom klasslistan och ta kontakt med föräldrar till skolbarn i samma område och turas om att cykla tillsammans med barnen. Förutom motion på väg till skolan får de unga cyklisterna samtidigt en ypperlig träning i tra fik vett, säger Klas Elm.

Cykelcross-cup i Sverige!
nu har svensk cykelcross främsta förkämpe, Henrik Öijer i Falun, dragit igång en riktig cykelcross-cup med sju deltävlingar i Sverige! Flera av landets bästa mountainbike- och landsvägscyklister har tänt på idéen och meddelat att de ska köra. Historiska städer i Sveriges första cykelcross-cup är Norberg, Falun, Stockholm, Åstorp, Lund och Jönköping. Och om cykelcrossen fortsätter att booma så lär det följa fler nästa år. Vill du se cykelaktion på hög nivå? Ta med dig termosen och tutan och ta dig till en av dessa platser i höst!

Tävlingsfart
racing speed är namnet på Campagnolo-ägda hjultillverkaren Fulcrums värstinghjul. Och med en 50 millimeter djup aerofälg i kolfiber, reducerade aeroekrar och en hjulvikt på 1 300 gram för ett par så borde tävlingsfart vara fullt uppnåeligt. Finns för både Campagnolo och Shimano-kassetter. Leverantör i Sverige är Quality Bike.

Kalas CX-cup 2006
14/10 Norberg 15/10 Falun 21/10 Stockholm 4/11 Åstorp 5/11 Lund 11/11 Jönköping 25/11 Falun Mer info: www.cyclocross.se

14 | kadens nr 6:2006

Susannes bästa VM-tempo
susanne ljungskog gjorde sitt bästa resultat hittills i ett tempo-VM då hon blev 15e i Salzburg. Snabbast på de 26 kilometerna var Kristin Armstrong USA.

före sina klubbkamrater Lucas Persson och Michael Stevenson. Herrcupen avgjordes även den på den sista deltävlingen. Det var norsk seger med Folkessons lagkamrat Lucas Persson på tredje plats. Hade Persson vunnit loppet hade han även tagit totalsegern i cupen.

Westergren och Erlandsson maratonmästare
jens westergren och Åsa Erlandsson är nykorade svenska m1aratonmästare. De vann sina respektive klasser på långloppet Bockstensturen i Varberg som tillika var långlopps-SM.

VM-medaljer till Sverige

N

Svenska landsvägscupen avgjord
monica holler segrade i Svenska landsvägscupen 2006. Hon vann den sista deltävlingen Union Race Open och tog därmed hem totalsegern i landsvägscupen. På herrsidan vann Viktor Folkesson, Team Mälarenergi, cupen totalt. Det blev en trippelseger för Västeråsklubben, Team Mälarenergi CK i årets upplaga. Folkesson vann cupen sammanlagt

Slutställning Svenska landsvägscupen damer 2006:
1. Monica Holler, CK Hymer 2. Caroline Eriksson, CK ECI Champion 3. Emilia Fahlin, Alriksson Cycle Team

Resultat SM Maraton herrar 2006:
1. Jens Westergren, Falu CK 2. Joakim Ålheim, MA Speedwear Borås 3. Philip Tavell, Kvänums IF

är ipc vm (International Paralympic Committe) avgjordes i Aigle, Schweiz, tog Michael Lindgren ett VM-silver. Michael, som tävlar i klassen för armamputerade (LC1) har ett antal medaljer från EM. Nu lyckades han spurta in som tvåa

Slutställning Svenska landsvägscupen herrar 2006:
1. Viktor Folkesson, Team Mälarenergi 2. Lucas Persson, Team Mälarenergi 3. Michael Stevenson, Team Mälarenergi

Resultat SM Maraton damer 2006:
1. Åsa Erlandsson, Varbergs Mtb 2. Kicki Skog, Tullinge SK 3. Therese Lindqvist, Mjölby CK

på VM. – Jag var nog två meter från segraren, tysken Wolfgang Sacher, men är mycket, mycket nöjd med min silvermedalj, säger en sprudlande glad Lindgren. Jessica Hedlund gjorde ett starkt lopp i damernas handbike-klass och körde in på bronsplats, slagen med endast 5 sekunder.

24h finale

Mamma mia!
text: kalle bern foto: marco toniolo

Ett dygn mountainbikegalenskap
16 | kadens nr 6:2006

kadens nr 6:2006

| 17

I italienska Finale Ligure har dygnsrejsandet hållit på i åtta år. Mountainbiketävlingen drar varje år fler deltagare än de flesta svenska långlopp. Kalle Bern frångick alla sina principer och bröt ett heligt löfte för att uppleva ett magiskt cykel- och matdygn på den italienska Rivieran.

24

timmar, eller om man före drar att kalla det ett dygn, känns som väldigt kort tid när det gäller en deadline. Men att cykla ett helt dygn känns däremot som ganska långt. Trots att cykling är jättekul och att skriva om det bara är kul. Tiden går fort när man har roligt men långsammare om det samtidigt är jobbigt.

Att tävla på mountainbike i ett dygn har blivit poppis. Sedan ett par år så har vi en egen svensk dygnstävling i Rudan söder om Stockholm varje år. Innan dess handlade 24h-lopp mest om sporadiska energidrycksrelaterade arrangemang i till exempel Hemavan. För två år sedan tillbringade jag ett ensamt, regnigt och förvirrat dygn på banan i Rudan. Tyst lovade jag mig själv att aldrig mer cykla så länge på samma ställe, att aldrig mer göra något som ens påminde om tjugofyratimmarscykling. Någonsin. Ett löfte lika heligt som Fantomens löfte om att bekämpa ondskan. Så det fanns bara ett ärligt svar när jag blev tillfrågad om jag ville åka ner och cykla en tjugofyratimmarstävling på den italienska Rivieran. Jag frångick alla mina principer. Samtidigt som jag tänkte ”men du lovade ju att aldrig göra det där igen” säger jag till min chefredaktör: – Det låter som en jätterolig tävling”. Det vore förfärligt om min avkomma inte skulle våga tävla i ett dygn bara för att jag var principfast en gång våren 2006. I Finale Ligure har dygnsrejsandet hållit på i åtta år och loppet drar varje år fler deltagare än de flesta svenska långlopp. Ett gigantiskt varvningsområde med ett

Chips från Singletrack Magazine bjuder på en whiskey mot mörkret.

stort tält och en jättescen samt flertalet barer och superbra restauranger gör det till en gastronomisk upplevelse lika mycket som en trevlig tävling. På Finales

hemsida låter det faktiskt inte så illa. Käka gott och hoja rått är två av hörnstenarna i mitt liv. Att dessutom få göra det på den italienska Rivieran känns riktigt lyxigt. Att det tog tre månader innan känseln kom tillbaka i fingrarna sist jag cyklade i ett dygn, glöms lätt bort när massor av liguriska delikatesser väntar. För att inte nämna de delikata italienska stigar som väntar. Banprofiler säger en del om hur jobbig en bana är. Banprofiler kan också få tunga nordeuropeiska cyklister att fun-

Samtidigt som jag tänkte ”men du lovade ju att aldrig göra det där igen” säger jag till min chefredaktör: – Det låter som en jätterolig tävling.”

18 | kadens nr 6:2006

Ett 24-timmars innehåller ofrånkomligen en del mörker.

kör taxin tycker att alla i trafiken är idioter som borde stanna hemma. Det är 23 grader varmt. Perfekt cykelväder för en sann solskenscyklist. Kaffe. Jag börjar direkt njuta av det lokala rosteriets underbara blandning. Beställer en till enkel espresso direkt efter den första. Italien är underbart. Lika bra att vänja kroppen vid de stora mängder kaffe som förhoppningsvis kommer att hjälpa min stackars kropp runt en bana som mäter knappa sex kilometer, men har en höjdskillnad på 250 meter. Per varv. Jag ska glädjande nog köra i ett lag. Vi är fyra och det ger oss sex timmar var att cykla och 18 timmar till mat och nöjen. Sömn? Sova kan man göra hemma. Laget består av en belgare, en fransos, en engelsman plus en svensk. Precis som i en Bellmanhistoria, fast roligare. Alla uppförsbackar går utmärkt att cykla utan andra växlar än den jag tog med mig och utför så skrattar jag hela vägen genom doseringarna. I Finale finns vackra, underbara stigar och tävlingen går på fin, smal stig uppe på en platå, högt över Rivierans glittrande, glamorösa kustlinje.

Många skulle tycka att en lugn start på ett tjugofyratimmarslopp är att föredra. Men italienare, som är lite tokiga, tycker att man ska starta springandes som vid Le Mans klassiska dygnstävling för bilar. Cyklister är ofta dåliga löpare och i grupp, med cykelskor, kombinerat med italiensk tävlingshets blir cyklister livsfarliga löpare. Under Le Mans-starten ramlar ett antal cyklister i täten av startfållan och slår sig rejält. Vissa kommer inte längre under sitt dygn i Finale. Festen har börjat.

Ett dygn. Igen.
De första två varven går fint med bara en punka och massor av glatt italienskt hojtande om singlospijdo. Sen är det dags för byte och jag blir direkt tilldelad matbiljetter som ger mig obegränsad tillgång till den närproducerade och ekologiskt odlade buffén. Jag hittar gudomlig ost med nytillverkad pasta och dricker en iskall öl. Det är viktigt att belöna sig själv efter varje cykelomgång. Överallt finns det mat och dryck. Det stora tältkomplexet som står för den officiella tävlingsmaten bjuder på kadens nr 6:2006

dera en extra gång över brutna löften, som svors likt en ed en mörk och regnig natt för länge sedan. Så jag struntar fullständigt i banprofilen och packar ner en enväxlad cykel med helstel framgaffel.

Italien är underbart
Italien är underbart. I Italien hämtar man gärna tvåmeterscyklister med massa packning och en cykellåda i en Fiat Uno. Över tio mil motorväg på 40 minuter är helt okej med tutan i botten och en cykel hängandes ut där bak. Damen som

| 19

lokalt producerade ostar, pizza, panine och självklart massor av variationer av pasta. Den hetsiga racingpersonligheten har alla lämnat på banan och dammiga cyklister skålar glatt i det lokala vinet. Ut på banan igen. En öl är inget problem men gigantiska portioner med fantastisk mat är jobbigare. Med tung mage och tunga ben trampar jag sakta den första kvarten på min andra runda innan kroppen vaknar och fattar att ätandet bytts ut mot cyklande ännu en gång. Men något har hänt. När totalt nästan 350 tävlande kör på banan samtidigt så slits den snabbt. Alla underbara utförscyklingar som var släta och snabba för bara ett skrovmål sedan har blivit tvättbrädor. Och så fort stigen närmar sig ett träd eller en sväng har det byggts upp bromsstalp. Skakad, men knappast rörd, avverkar jag mina två nya varv snabbare än de två första trots ännu en punktering orsakad av exakt samma sten. Tillbaka i vårt tält, som vi delar med ett lag som bildats på Italiens största cykelforum. Forumkillarna har alla byggt egna lampor och håller på att montera sina mekanobyggen när jag kommer tillbaka. Dags att käka, men ätandet börjar bli jobbigare än cyklandet. Men maten lockar och drar i mig, jag måste bara ha lite av den goda osten och en liten tallrik pasta och kanske en salt foccacia. I närheten av oss har festen börjat och ett coverband blandar dansnummer från Grease med Roxettelåtar. Jag pratar med en massa glada italienare som inte kan särskilt mycket engelska men gärna pratar med tecken och vissa nyckelord. Min enväxlade cykel är ett allmänt glädjeämne och tack vare språkproblemen behöver jag inte få reda på om alla skrattar åt mig, eller med mig.

– Var ställde jag cykeln nu? Ett dygns cyklande kan få en att glömma.

och andra lampor utan ansikten. Det är torrt och det dammar så pass mycket att det är svårt att köra med pannlampa. Senare på natten rullar det in hel del dimma från havet som lite bonus. Morgonen närmar sig med lite kallare luft. När Prince-kopian i coverbandet somnat för länge sedan och restaurangen stängt för natten är endast baristan vaken. Kopp efter kopp med allt från enkla espressos till latte macchiatos serveras av en barista som kör sitt eget tjugofyratimmarslopp. Kvarnen går oavbrutet och mjölk skummas av en särskild skummarbarista. Den hets som jag i början av tävlingen tyckte var jobbig och väldigt italiensk fanns egentligen aldrig. Det var snarare en av mig misstolkad iver att komma igång med något så otroligt roligt som att cykla. En iver som delades av alla oavsett om det cyklades solo eller i fyra-, åtta- eller tolvmannalag. Totalt var strax under tvåtusen anmälda. Värkande handleder efter en ganska skakig natt gör att mitt sista varv går lika långsamt utför som uppför. Jag stannar till på banans högsta punkt och spanar in

i Frankrike. Någonstans därborta ligger Nice. Ner, ner, ner, nerför backen ner och jag kan byta om till civilkläder - slaget är över för min del. Jag vet inte om det är kaffet eller om det beror på att alla är så glada som tiden går så snabbt, men helt plötsligt cyklar min lagkamrat ut på det sista varvet. Vi hämtar snabbt varsin kyld öl som legat och väntat på att dygnet ska ta slut och av någon anledning känns det tråkigt att det är över. Självklart är vi trötta och jävligt smutsiga men det har varit otroligt roligt och trevligt. Jag lovar mig själv (Svor du på det Kalle? Red.) att köra nästa år igen. Men då blir det med en framdämpad cykel som inte får mig att skaka sönder helt och hållet. Växlar behövs nog också, men jag kanske struntar i det ändå. Saluta mi azzorate!

En magisk natt
Natten flyter på bra och tiden ute på banan har något magiskt över sig. Långt där nere vid strandpromenaden finns nattlivet med Rivierans diamantsmyckade damer. Här på stigen finns bara jag

24h
i Finale Ligure

Kopp efter kopp med allt från enkla espressos till latte macchiatos serveras av en barista som kör sitt eget tjugofyratimmarslopp.”

Flyg: till Genova Bo: Varigotti eller Finale Ligure Köp: Blubike, den lokala guideboken med både väg- och stigtips. Guider i området: www.finalefreeride.com är en guidefirma som mest cyklar utför på snabba fina stigar och kör cyklarna med bil uppför. www.finalesports.com är britter som ordnar cykling i området men också erbjuder ett tjugofyratimmarspaket för loppet. Mer info: www.24hfinale.com är tävlingens officiella sida.

20 | kadens nr 6:2006

l’ e tape du tour – proffs för en da g

36

Varje år körs en av etapperna på Tour de France som ett motionslopp. Deltagarna får full service, avstängda vägar och möjligheten att lida som ett proffs. Vi har gjort det i jakten på den totala Tourkänslan.

mamma mia!

16

24h mountainbikegalenskap i italienska Finale Ligure. Vi cyklar och äter gott i ett helt dygn med glada italie-

h e ta nyheter! mäss-special 2 0 0 7

22

nare. Och lovar oss själva att återvända.

Vi har gjort de stora mässorna i Europa och Sverige och kikat på vad som händer 2007. Det är en hel del – mer färg, mer design, mer tjejanpassat. Och mycket mer!

världens bä s ta cykling: kinnekulle

42

Vi stack iväg på ett par dagars mountainbikecykling på Kinnekulle och upplevde ren och skär höstlycka.

Innehåll
svenskt pro tour-lag 2 0 0 7?

nr

6: 2006

48

Svensk-ägda spelsiten Unibet.coms proffslag kan bli registrerat i Sverige nästa år. Dessutom ser en ProTour-licens ut att vara inom räckhåll. Och som grädde på moset får laget en svensk sportdirektör – Michel Lafis.

f o t o täv l i n g fredrik fa n n ( o ) f ly t e t

46

Trots en dubbelpunka på VM tog Fredrik Kessiakoff en bronsmedalj. Det är det bästa svenska cross countryresultatet hittills. Och det känns som att steget upp är mycket litet för Fredrik.

50

Kadens och Åre Mayhem Festival arrangerar fototävling igen. Vår jury har valt ut de åtta bästa läsarbidragen. Och nu är det din tur att rösta – då kan du vinna en mountainbikehelg i Åre för två, inklusive liftkort!

s s w c0 6 – livet är en (oväxlad) fest

56

Singlespeed VM i Stockholm blev mest en fest. Möt deltagarna i världsmästerskapen där ”ingen” tävlar. Men många har kul.

hundra år av tävlingscyklar monark

62

Möt en klassiskt blå Monark-racer från tidigt 60-tal och läs historien om en av

Sveriges största cykelindustrier.

2 | kadens nr 6:2006

Kadens är en oberoende tidskrift med syfte
att informera och stimulera svenska folket till cykelsportrelaterade levnadsvanor och ett ännu roligare liv.
P R E N U M E R AT I O N E R

christofer stevenson sikta r högst

försäkra dig! h i t ta rätt i försäkringsdjungeln

64

Silvermedaljören på SM, efter Thomas ”Gotland” Lövkvist har bara sitt första år som proffs bakom sig. Men redan nu siktar han på den högsta nivån.

68

Vi har gjort en grundläggande undersökning av försäkringsbolagens snåriga villkor för dig som är cyklist. Ta reda på vad som gäller vid cykelstöld och skador med vår försäkringsguide.

Kundtjänst Titeldata Kontakta Titeldata för alla ärenden som rör prenumerationer: beställningar, reklamationer av utebliven tidning eller premie, adressändring samt övriga prenumerationsfrågor. Onlineservice: www.prenservice.se Kundtjänst öppettider 8.30–16.00 Tel: 08-617 23 80 Fax: 08-652 03 00 Adress: Titeldata AB, Kundtjänst 112 86 Stockholm Ett års prenumeration, sju nummer, kostar 349 kronor inom Sverige. Du kan beställa prenumeration, adressändra med mera på www.prenservice.se.

CYKELTIDNINGEN KADENS GES UT AV SPRINGTIME PUBLISHING AB Ansvarig utgivare Hans Lodin hasse@springtime.se Projektledare Andreas Danielsson andreas.danielsson@kadens.se Chefredaktör Stefan Larsén stefan.larsen@kadens.se Bild- och webbredaktör David Elmfeldt david.elmfeldt@kadens.se Redaktion/ Landsvägscykel Roberto Vacchi roberto.vacchi@kadens.se Redaktion/ Mountainbike XC Andreas Danielsson andreas.danielsson@kadens.se Redaktion/ Freeride Kalle Bern kalle.bern@kadens.se Formgivning Paolo Sangregorio paolo.sangregorio@kadens.se Medverkande i detta nummer: Kalle Bern (KB), Philippe Crochet/ Photonews.be, David Elmfeldt (DE), Faninigroup.it, Johan Henriksson, Lennart Hyse, Stefan Larsén (SL), Maindru Photo, Peter Magnusson, Luca Mara (LM), Tom Moran, Carlos Saldes, Anna Sjögren, Marco Toniolo, Roberto Vacchi, Erik Westberg. Tack! Nautilus Sjöstadshallen för lån av träningslokal för fotografering av MAQ-styrketräning. Tack även till våra fototävlingspartners Mayhem Festival och Åre Bike Park. Samt sist men inte minst – ett stort tack till Jimmy Nyman som gör grymma treor, Martina Palm som gör grymma sit-ups och Stefan Johansson som hittar grymt bra. På Kinnekulle. Omslag:Trond G Hansen, som du kunde läsa en intervju med i förra numret, bombar utför i Pila Bike Park, Italien. Foto: Tarek Rasouli Obs! Har du idéer om artiklar eller annat är du välkommen att höra av dig till oss. Vi tar inget ansvar för material vi inte beställt. Eventuell vinstskatt i tävlingar anordnade av Kadens betalas av vinnaren. Post- och besöksadress Cykeltidningen Kadens Springtime Publishing AB Kungsholmstorg 4 Box 22559 104 22 Stockholm Kontakt Tel: 08-545 535 38 Fax: 08-545 535 49 redaktion@kadens.se www.kadens.se Tryck Alprint, Borgå, Finland

din cykling
träna allmänstyrka med maq-metoden

72 76 81 84 87 90

MAQ-metoden är utvecklad för att ge elitidrottare bättre och mer funktionell allmänstyrka. Vi ger dig fyra övningar som gör dig till en bättre cyklist. Kniiip!

filmskola: säg det med en film!
Actionsport och film hänger ihop. Vill du bli bättre på att filma i parken och på berget? Vi vet hur.

lamptest: lyxiga ljus i mörkret
Vi har testat två värstinglampor för seriös mörkercykling eller 24h-tävlande.

r a c e rtest: merida scultura
Meridas kolfiberracer har en skön men lite schizofren mix av styrstabilitet och komfort. Vi har kört den.

m o u n tainbiketest: nishiki sri carbon
I fjol lanserade Nishiki sin landsvägsvärsting Team Carbon. Inför 2007 släpper man xc-hojen SRI Carbon byggd enligt samma koncept.

ANNONSFÖRSÄLJNING Marknadsansvarig annonser Lasse Strand Tel: 023-79 43 13 Mob: 070-545 25 07 lasse.strand@kadens.se Butiks- och webbmoduler samt tidningsåterförsäljare Björn Stenberg Tel: 070-255 84 45 bjorn.stenberg@kadens.se Copyright Springtime Publishing AB ISSN 1651-9744 Stockholm 2006

minitester
En budryggsäck från Timbuk 2, ett par lyxkomfortracerskor från Shimano (formgjutna!), Fiziks friåkningssadel Freek och ett par street-däck från Schwalbe i test!

fa s ta av d e l n i n g a r
t r i c k : Jimmy Nyman visar oss hur man gör en 360. Sidan 4. l e da r e : Cykling är inte farligt. Sidan 6. b r e v : Era synpunkter, våra svar. Sidan 8. p r o l o g : Nytt, nyare, nyttigast. Sidan 10. k u lt u r : Träningsboken Fitness Cycling. Sidan 92. e p i l o g : Reclaim the cykling. Sidan 94.

kadens nr 6:2006

|3

2007

Höstmässorna är startskottet för tillverkarnas nästa modellår. Nyheter lanseras, trender formuleras och innovationer diskuteras. Kadens ger dig det mesta av det bästa inför 2007.
text: S t e fan larsén foto: luca mara

Lyxretro Designstänka
Hotta upp vinterskorven eller citybiken med ett par designade stänkskärmar från italienska Orion. Kronan – släng er i väggen. Sköna detaljer på en riktig retrostandardcykel. Umberto Deis mästerverk vågar man däremot kanske inte ställa ifrån sig. Någonsin.

Luftstänka
Stänkskärmar vill man aldrig ha förrän man behöver dem. Med Topeaks Airfender kan du ha den med dig hela tiden utan att skämmas. Blås upp vid regn!

Fett med ljus
Cateyes nya hjälmlampa EL820 RC är supersmutt. Den väger bara 332 gram med ett Lithium Ion-batteri och har två ”Hyper Power Opticube”-diodlampor.

Feting
Specializeds Fat Boy har lånat formspråk och namn från en annan amerikansk tillverkare av tvåhjulingar. Men den här är garanterat tystare.

Värmekuddar
För dig som fryser om fötter och händer kanske Elites nya värmekuddar är en het nyhet. De räcker sex respektive åtta timmar.

Hängmatta
Topeaks nya sadel Allay tar termen ”hängmatta” (om en sliten och saggig sadel) till en helt ny nivå.

Under blir ytter
Allt fler klädestillverkare flyttar ut den senaste underställsteknologin till ytterkläderna. Här i form av Gores Tricot Race-byxor. Briko imponerar med nyskapande design i nya Performaniactröjan, även den med högteknologiskt tyg i ryggen lånat från underställsvärlden.

Solid metall
Fet plattformspedal från Brave – Killah.

Stor eller liten?
Russ på Kona är en stor kille. Och han håller i en riktig 24”-cykelcross för barn. Hur coolt är inte det? Tag din cykel och spring, mitt barn.

22 | kadens nr 6:2006

Tredje hand
En variant av ”Tredje handen” kanske Bike Hand kan kallas. Med två krokar blir kedjespänningen i mitten låg, så att man enkelt och rent kan både kapa kedjan och sätta i en ny nit.

Träig design
Waldmeisters böjträsinglespeed är faktiskt både elegant och lite konstig på ett naturtillvänt futuristiskt sätt.

Pimpish och retro. Tid för Sigma
Sigma lanserar flera nya pulsklockor och cykeldatorer. Onyx är en av tre pulsklockor som alla är digitalt kodade. Guld-googles och ylletröja från Adidas.

Drag i brallan
Kanadensiska Louis Garneaus kläder och skor har en sak gemensamt – bra ventilation. Här i form av luftig sittdyna i cykelbyxa.

Fotokromatiskt på g
Fotokromatiska linser, som anpassar sig efter solljuset, kommer stort. Shimanos Galaxy finns även i mindre format för små ansikten. BBBs dito blir mörka på under 12 sekunder och kostar cirka 1000 kronor.

Bulls Eye
Bulls Eye är en ny tillbehörsserie med smarta små prylar och skydd. Som Bulls Eyes singlespeedkit eller den här jackan med ryggplatta.

Lysande styre
Vi pratar inte Fredrik Reinfeldt nu utan en smart diodbelysning från Cannondale som integreras i styrstamsklamman. Cannondale själva menar att integration är ett ledord i designen.

Lampände
Smart belysning för racerminimalisten.

kadens nr 6:2006

| 23

2007

Mässnytt
Utrymme på top(p)
Trek Top Fuel 9.9 har fått en ny, 200 gram lättare baksving med mer utrymme. För såväl feta däck som ett 2x9-vevparti. Kostar cirka sextio papp.

Flexgrej
Meridas topp xc-cykel har kedjestag som ska flexa i höjdled och ett väldigt fett wishbone-sadelstag.

Integration!
Några som har lyckats med den heta integrationsfrågan är Paduano Racing. De bygger ramar i titan, ibland med inslag av kolfiber. XC-ramen Coligolo fick sadelrör hela vägen in i kaklet.

Eastonhjul
Nya marathon-hjul från Easton för sexbultsskiva och Mavic-liknande nav. Ett par XC-One väger 1895 gram.

Helstel
Om Merida-stallets åkare önskar kan de få en helstel xc-hoj i ett rask. Av med dämparen, på med den egentillverkade stela framgaffeln i kolfiber så sparar man typ ett halvt kilo.

Skogs-Isaac
Isaac Impact är en kolfiber-monocoqueram. Vikt för en 19”-ram är cirka 1250 gram och priset cirka 12 900 kronor. Här i prototyputförande.

Vattentätt
S k o ttarna på Endura vet vad det innebär att cykla i regn. Deras nya vatt e n t ä t a serie Stealth bjuder på många finesser, som ultraljudsvetsade- och tejpade sömmar. Utöver ett par flossade, vatt e n t ä t a tights lanserar man också en jacka.

Färgglädje
Färgglädje bjuder tyska Cube på. Här i form av Limited Pro, en hardtail för under 10 000 kronor.

Shimanonytt
Förutom nya XTR hade Shimano lite andra nya grejer att visa upp. XT har fått en ny bakväxel med drag av nya XTR. XT och LX får också de nya Rapidfire Plus-reglagen.

24 | kadens nr 6:2006

Lättdämp
Ny dämpare från DT med luftkammaren helt i kolfiber. SSD Carbon är en lättare version av gamla SSD 190L och väger blott 146 gram.

Kolfiberbrygga
Specializeds Epic Marathon har en fin kolfiberbrygga i sitt FSR-länkage. Hela fronttriangeln är förövrigt också i kolfiber.

Tätare puppor Kolfiberrusning
Nu har Cannondale släppt på kolfiberfördämningarna. Flera helkolfibercyklar släpps 2007, bland annat en ny tjejspecifik Synapse och endurohojen Rush med integrerad styrstam och inbyggt fack för miniverktyg i styrröret. Även hardtailen i kolfiber, Taurine, som Fredrik Kessiakoff tog VM-brons på lanseras. Ramen väger 1250 gram. Shimanos M181N är en ny version av tävlingsskon M181. Skillnaden är att man har tagit bort nätet i ovandelen och gjort skon tätare för cyklister i kallare och blötare klimat.

HM i skogen
Nishikis nya xc-racer i HM-kolfiber (high modulus) heter SRI Carbon. Ramvikt e n ligger på 1200 gram och hel cykel kos t a r 32 000 med XTR, Rock Shox Reba-gaffe l och Hayes El Camino-bromsar. Läs vårt test av den på sidan 87.

Avidnytt
Avid släpper nya skivbromsar. Code är en fyrkolvsbroms för friåkning, Juicy Ultimate är en nyutvecklad version av gamla xc-bromsen Juicy. Mer kolfiber och lite titan och magnesium ger en vikt på 345 gram med 160 mm-skiva.

Spark
XC-fulldämpade Scott Spark är framtagen med samma teknologi som racerramen Addict. Ram med dämpare väger 1790 gram. Integrerat styre och styrstam á la Klein –94 ingår.

Motsatser
Vilken stil föredrar du? Den nedtonade, camo-orienterade som till exempel den här Fox-hjälmen representerar eller den italienglassiga vitt-och-guld-stekiga som Mets nya Veleno-hjälm representerar. Stekare eller neogrunge?

kadens nr 6:2006

| 25

2007

Mässnytt

Kavra?
Länkaget på Bianchis endurohoj Kavra ser mer än lovligt tillkrånglat ut men är framtaget i samarbete med Renault. Och är det något fransmän kan så är det att bygga bekväma bilar.

Jamare
Grönt är skönt. Jamis Diablo 2.0 däremot är mest fet med sitt 1,5”-styrhuvud och 180 millimeter slag.

Friåkigt från Rock Shox
Rock Shox satsar hårt på trail- och friåkning. Totem och Lyrik är två av deras långslagiga nyheter. Båda har ställbar fjädringsväg, genomgående axel, 40 respektive 35 millimeters innerben och slag upp till 180 respektive 160 millimeter.

Brunstig
En brun stig-cykel som fått mycket lovord är Specializeds SX-trail. Den levererar nästan 170 mm slag fram och bak. Och finns i andra färger.

Smutskrigare
Cube Dirt Warrior är en snygg, svart, stålsinglespeed med Marzocchis Dirt Jam Pro och Hayes HFX9-skivbromsar.

Giant Glory
Ny freeriderigg från Giant är Glory Zero som bygger på det i fjol lanserade Maestro-dämpsystemet. Här med 170 millimeter slaglängd.

Långslagigt från Magura Freddy
Meridas friåkningsmärke UMF lanserar en ny freeriderigg. Freddy har en Manitou Travis-gaffel och bellar cirka 22 000 spänn. Ny framdämp från Magura är Wotan. Feta 36-millimeters innerben och ställbart slag mellan 120 och 160 millimeter.

26 | kadens nr 6:2006

Vitt är fritt
Vitt är hett inom friåkningsvärlden. Kanadensiska Syncros sätter ribban med en hel serie komponenter i färgen som är alla färger. Plattformspedaler, kort dhstyrstam samt två par nya hjul är bara toppen på det (vita) isberget.

Stig-Gary
Gary Fishers nya trailbike heter HiFiPlus. Geometrin bygger på en utveckling av Genesis-konceptet (G2) och cykeln har bland annat en Manitou Relic-gaffel med custom-försprång.

Moto! Moto!
Hope Moto är en av de senaste skapelserna från de brittiska CNC-storfräsarna. Nytt är bland annat en ställbar ”bite point control” – du väljer när du vill att bromsen ska nypa i förhållande till bromshandtagsrörelsen.

Marinmania
Tre sköna riggar från Marin är Woolfridge med 140/150 mm slag och en Fox Float-dämp, Rift Zone med 120 mm slag och Quad XClänkaget, samt hardtailen i snyggbrunt: Palisades Trail. En klassiker.

Mer färg!
Det blir ett färggrant 2007. Magura lanserar sin custom-lackade serie av dämpargaffeln Laurin. Eller custom förresten – nio färger räcker kanske för att matcha resten på din skogsjonne? Och köper du down hill-specialisten Nicolais racer så får du världens färggladaste citycamolack på köpet. Fast Troy Lee har ju aldrig varit rädd för färger. Six Six One däremot har ett riktigt klatschigt hjälmprogram nästa år, Hurrican Flight är en av nyheterna.

kadens nr 6:2006

| 27

Mässnytt

Fritt mode
Six Six Ones smuttigt vita handske Airflow är inte den mest praktiska för dirten. Men praktiskt är tråkigt. Nya skon Descend Taki finns för både plattformsoch SPD-pedaler. Royals nya klädlinje ser också riktigt bra ut, alltifrån tishor till jackor och rejäla väskor finns på programmet för 2007.

Sexiga Mavericks
Mavericks ramar och gafflar kännetecknas ofta av ren design och spännande innovationer. Den nya, vita ML7/5 är ett par hekto lättare än den tidigare ML7-ramen. Det är en all mountain med Mavericks egna monolink som ger 125 millimeter slag. Dubbelkronade DUC32 är en luftfjädrad gaffel med 32 millimeter bendiameter och 150 millimeter slag.

Hård Hardy
Hardy Singlespeed från UMF är en smart stålhoj. Förberedd för gyro och med tre bromsfästen på sadelstaget om man vill köra med fälgbroms och 24 eller 26”-hjul. Bara att välja.

SX för FR
Crossmax SX är Mavics nya mountainbikehjul för trail- och friåkning. Fälgarna har 26 milimeters bredd och klarar alltså bra feta däck. Kommer endast för sexbults skiva och väger cirka 1 900 gram för ett par.

Dope?
Kona Dope är det skojsiga namnet på något helt annat än vad vi först trodde. Dope är en utveckling av bromsupphängningen och består av en länkarm som sitter mellan skivbromsfästet, som i sig är ledat, och ramen. Eliminerar enligt Kona bromshugg som kan uppstå när bakdämp och länkage aktiveras. Sitter på Stinky Primo och Deluxe samt på DH-jonnen här, Stab Supreme.

Mekanissimo
Komplicerad mekanik bjuder Nicolais DH-rigg på. Remdrift, växellåda…snart kommer den väl med en motor också.

Skate-Trek
Ny skate/BMX-hjälm från Trek med väldigt nedtonad design. Dirt Jumper har MIL, ett stötabsorberande material som ska klara flera krascher, så att man inte behöver kassera hjälmen så fort man är i backen.

28 | kadens nr 6:2006

Bling igen
Blinget hänger kvar. Friåkarna plockar upp alltmer av vitt och starka färger, medan landsvägs-stekarlooken går mer åt det svulstiga. Här i form av guldskor från Vittoria och en guldvit Guerciotti (som faktiskt är ganska snygg).

Skomode
Två linjer kan vi se i skodesignen också. Dels den fotbollsskoliknande looken som till exempel Lake och Scotts nya landsvägsskor har, dels den färg- och formglada som till exempel Northwaves Kameleon.

Full metal (sula)
DMT kliver av kolfibertåget (kanske på grund av den eventuella kolfiberbristen?) och lanserar en ny racersko med magnesiumsula – Mag Force. Deras bansko Kyoma är ju så läcker att vi gärna skulle ha ett par till dansbanan också.

2007

Mässnytt
Snyggare tjejsko
Shimanos nya damsko för landsväg är ett lyft design- och prestandamässigt. Vit kolfiber i sulan och en genomarbetad, svagt turkos färgsättning.

Ur-aero
Aerodynamik är inget nytt inom cykelsporten, de senaste hundra åren har man experimenterat med att sänka luftmotståndet. Assos gjorde tydligen annat än kläder då man drog igång verksamheten – bland annat en ur-aerohoj från 1970-talet med låg styrinfästning direkt på gaffelkronan. Crazy.

Tjejdesign
Även Specialized satsar hårt på damsegmentet till vår glädje. FSR Stumpjumpern i kolfiber med Fox-gaffel är dessutom riktigt snygg.

Ultegrahjul
Nu kommer gruppspecifika hjul i Shimanos program. Ultegrahjulen bygger på samma konstruktion som tidigare hjul, men har fått ny design och nya klibbor. Finns i svart också.

Campanytt
Skeleton heter Campagnolos nya bromsar. De introduceras i alla komponentgrupper och i Record-utförandet (bilden) blir de 35 gram lättare än föregångarna. Nya Shamalhjulen är en uppdaterad version med ett gammalt namn och en flört med 70-talet. Guldfärg och navkropp i kolfiber. Nytt är också vevpartiet Ultra Torque med utanpåliggande vevlagerskålar, en integrerad, delad axel och en vikt under 700 gram. Äntligen!

Inget Monster
Italienska motorcykeltillverkaren Ducati har gjort sig kända för sina eleganta racingmaskiner, som ”Monster”. Tillsammans med Bianchi gör man numera också cyklar, både landsväg och mountainbike, i sin klassiskt röda färg.

30 | kadens nr 6:2006

Aerotisk
Med sina sköna svängar och sexiga former känns nya Isaac Joule Aerotic nästan erotisk. Aerotisk.

Hela vägen
Integrerade sadelstolpar är väldigt mycket 2007. Här på Storcks elaka tempojonne Aero.

Ohh…
…vad gärna man vill ha en tempocykel. Så man kan sätta på Ovals supersnygga tempostyre A911 Jetstream som utvecklats i samarbete med F1-stallet Jordan/Midland.

Mer aero
Aerostyre med integrerat och smart (aero)placerat bromshandtag från Use.

Si!
Rosametallic verkar funka även –07. Kona King Zing är deras topp of the linje-cykel i helkolfiberutförande från Dedacciai.

Extremt hala
Australiensiska komponent- och hjulspecialisten X-treme lanserar sina modeller på allvar på den europeiska marknaden. Fokus ligger på låg vikt och hal aerodynamik. Blade Elite har en 80 millimeter djup fälg och ett hjulpar väger 1390 gram. Nano Elite har en tubdäcksfälg helt i kolfiber. För cirka 12 000 kronor (1300 euro) får du 950 gram fram- och bakhjul.

Ska det gå snabbt…
…så vill man ju inte kompromissa. Aerominimalism på tempostyret Vuka Aero från Zipp.

Finarello
Rött och vitt igen, här i Pinarellos fina tappning på F3:13-ramen.

kadens nr 6:2006

| 31

Mässnytt

Fjong Detaljerna gör det
Snygg detalj på Orbeas nya ögonfuktare Orca är den omvända och skulpturalt formade sadelklämman.

Heldraget
Helrätt med heldragen sadelrörstolpe i rött, vitt och svart. Från Giant.

Vi har skrivit det förr och skriver det igen. Wiliers nya Cento har en särskild fjong i sin form. Här i bling-utförande. Ciao, bella… liksom.

Mer integration!
På Robbie McEwens Ridley möter nytt (integrerad sadelstolpe) gammalt (sunkig sadel) på ett typiskt proffsigt vis.

Tidsmaskinen
Floyd Landis tidsmaskin från BMC verkar inte ha hjälpt honom att ställa saker och ting till rätta. Kanske går den bara åt ett håll – framåt? Kolla in vevpartiet.

Färgglädje
Mer färgglädje från Cube på racern Agree Race, aluminiumram med Ultegra och Mavic Aksium-hjul.

Ny idol
De Rosa gör det igen. Efter ett designmässigt mellanår är eleganten från Milano tillbaka. Vackrast är nya Idol, en läckert vitlackad monocoque-kolfiberram med integrerad sadelstolpe och en harmonisk design. Den leksaksblå Avant med regnbågsränderna på är inte tokig den heller. Såå 2007.

32 | kadens nr 6:2006

Mässnytt
Fixie Inc.
Fixie Inc. gör görsnygga Fixies med en särskild känsla för detaljer. Och en läcker cykelcross. Pure Blood är förstås byggd i rent, blankt, stål.

Smala och feta stag
Feta kedjestag kompenserar de supertunna sadelstagen på Cervelos R3 SL-ram, som CSC-stallet tävlat på under 2006. Tempojonnen P2C är inte ful.

Aeroinnovation
Efter att Cinellis Spinaci-bågar blev förbjudna tog Tange fram ett helt nytt aerodynamiskt styrkoncept med en oändlig tillgång på alternativa handpositioner.

Hoppas…
…att det blir en velodrom eller två i Sverige. För då kan man rättfärdiga ännu en cykel i garderoben. Som den här undersköna bancykeln i Bianchis celestefärg. Eller en sån här, Faema-look-alike, lackad bancykel från Eddy.

Samba-Greg?
Det finns säkert någon smart koppling till namnet Buenos Aires, men vi är helt enkelt för trötta på att skriva mässtexter för att ta reda på det. Vi vet att den är i kolfiber och att ramen väger 950 gram däremot. Och vi orkar påstå att rött och vitt är rätt. Och snyggt.

Otillåtet
Scott Addict är ett medvetet brott mot UCIs viktgräns 6,8 kilo. Fyra modeller lanseras med vikter mellan 5,9 och 6,4 kilo. Ramen väger 790 gram. Och nej, det är inget som saknas. Man har helt enkelt integrerat de nya, utanpåliggande skålarna i vevhuset igen. Smart.

Time för färg
Times ”budget”-ramkit (eller modul som det heter på Timesiska) Edge har fått mer färg. Det gäller överhuvudtaget stora delar av Times ramprogram. Mindre kolfiber, mer lack.

Look!
Vita, nya 595 med integrerad sadelstolpe med vibrationsdämpande elastomer är het. Och kommer i ett damutförande (då med lite ljusblått på…).

34 | kadens nr 6:2006

L’Etape du Tour

Är du en av dem som någon gång har drömt om att få uppleva proffslivet? L’Etape du Tour är motionsloppet som varje år körs på av Tourens etapper. På helt avstängda vägar och med full service. Och alla deltagare får

Proffs för en dag

pröva på att lida som proffsen. I jakten på den totala Tour-upplevelsen.

På väg uppför Izoard orkar fransmännen fortfarande le.

36 | kadens nr 6:2006

text: s t e fan larsén foto: maindru photo

idig alpmorg o n. På vägen in till Gap kör vi om mängder med cyklister på väg till starten. Morgonljuset är svagt, luften ljummen. Vid halv sju är staden en enda trafikstockning. Men en förväntansfull sådan. Framför oss väntar en lång, het julidag med tre saftiga berg innan målgången på klassiska Rif Neil Avenue i l’Alpe du Huez, efter de 21 avslutande serpentinerna. Det kommer att bli en fantastisk dag. För fjortonde gången ska l’Etape du Tour köras, motionsloppet, en dryg vecka innan samma etapp avverkas på Tour de France. Och det är ingen snäll etapp arrangörerna har valt ut. Vi ska få pröva på den 15e etappen, mellan Gap och l’Alpe du Huez. De 191 kilometerna ska ta oss

över tre toppar, varav två ”Hors Categorie”. De båda är några av de mest mytomspunna klättringarna i Tourens historia: l’Izoard på 2 360 möh samt l’Alpe d’Huez på 1 860 möh. Till starten klockan sju på morgonen kom bara 7 548 cyklister, mest fransmän (och framför allt män.) Vi fyller snabbt upp startfållorna på Embrun Avenue i Gap, sörplandes kaffe och mumsandes choklad. När nedräkningen börjar är nervositeten påtaglig. Jublet vet inga gränser när det förlösande ”Allez!” ljuder över Gap. Sen händer – ingenting. Ingen kommer någonstans och effekten är komisk. Efter en kvart har vi börjat rulla och passerar tidtagningsportalen som registrerar tusentals chips som håller koll på

I väntan på starten.

Mavic ställer upp med full service.

Inge Henningsson och Jonas Kulneff på väg uppför dagens sista stigning – l’Alpe d’Huez.

kadens nr 6:2006

| 37

våra tider och individuella placeringar. Först efter 25 minuter har alla cyklister lämnat startområdet. Långt framför oss i den gigantiska, tusenhövdade, klungan har redan en tätgrupp bildats med bland annat fjolårets vinnare Laurent Marcon. Även om vi är långt efter redan från början känns det ändå som att vi har kontakt med täten. Klungan sträcker sig så långt framåt, och bakåt, vi kan se. Ingen är avhängd liksom. Trots det blåser tåg efter tåg med krumma franska pensionärer om på utsidan av jätteklungan i desperat jakt efter den snabbt försvinnande tätgruppen. Det går fort. För motionslopp i Frankrike är seriösa grejer.

inget problem att åka fort, eller långsamt, om man vill göra det. Från Gap gör den stora klungan livet lätt. Vi är tre stycken som samåker. Inge och Jonas från Quality Bike är rutinerade l’Etape-cyklister och de har koll på allt från utgångsfart till matintag och depåstrategier. Vår fart är moderat till en början, vi hakar inte på några tidiga tåg och försöker hela tiden ha koll på varandra. I den första depån blir det snabbt trångt, sen totalt stopp. Några försöker ändå cykla igenom men klungan står stilla och folk blir för första gången irriterade. Det är liksom ingen idé att försöka, det är bara att kliva av och långsamt försöka hasa i riktning mot vattenutdelarna. Jag har, under vad som känns som en obekväm evighet, ett bromshandtag mellan skinkorna och det tar ett tag innan jag kan frigöra mig från det. Så packat är det. Jag tar rygg på Inge som fokuserat banar väg genom kaoset, utan tanke på vare sig sitt eget liv eller sina Corima-hjul. Till slut når han fram till borden med vattnet. Han langar sexpack efter sexpack med halvlitersflaskor till oss och vi börjar kämpa emot strömmen för att ta oss vidare, ut ur depån. Ljudet när 10 000-tals petflaskor krossas under 1000-tals cykelskor är svårbeskrivbart. Snart rullar vi igen. Vi närmar oss långsamt den första stigningen upp till Izoard, en riktig alpjätte på 2 400 meters höjd. I floddalen lutar det

lätt emot och klungan, den stora, spricker långsamt upp i större grupper. Jag tappar kontakten med Inge och Jonas och tänker att vi ändå måste hålla vårt eget tempo uppför och att jag kan vänta in dem på toppen i depån. Ett misstag. Men det vet jag inte ännu. Hela tiden i den långa och branta stigningen använder jag 34-25 och 34-27, de två lättaste växlar jag har. Det är en ganska bred, men slingrande väg och nedanför oss i dalen ser vi cyklister så långt ögat når. På den här höjden är det fortfarande lite svalare än den 35-gradiga värme som råder nere i dalarna. Men det skulle bli ännu varmare. Riktigt, riktigt hett. Izoard tar slut tidigare än jag förväntat mig. Det känns som att vi lämnar trädgränsen och sen bara behöver ta oss över några serpentiner till för att komma upp. Så är det inte. Kanske är det sällskapet och mina än så länge fräscha ben som får mig att tänka på annat än hur jobbigt det är. Väl uppe inser jag att jag inte vet något om var Inge och Jonas befinner sig, eller om de ens är på väg. Vad som helst kan ha hänt. Det var en dum idé att inte hålla ihop. Så efter en kort konferens med mig själv störtar jag utför Izoard.

Cyclos
Den här typen av motionslopp, eller ”cyclosportifs”, med gemensam start och tidtagning är ofta prestigefyllda arrangemang med mycket mediabevakning och stora prissummor. Cyklister har fått proffskontrakt genom att vinna sådana här lopp. Det finns till och med specialiserade amatörer som bara kör dessa ”cyclos” eftersom prispengarna är så bra. Det är det perfekta formatet mellan tävling och motion och dess popularitet växer, både i Europa och i Sverige. Vi förstår varför. För där vi susar fram i den gigantiska klungan, genom vidunderliga dalar och längs vidsträckta alpsjöar är disciplinen fantastisk, vägarna helt avstängda och glädjen påtaglig. Det är

Den riktiga Tour-känslan?
Vägen är bred och öppen och det är lätt att åka väldigt fort. Det är däremot svårare att köra om utför. Skillnaderna i hastighet är inte så stora här heller, men marginalerna blir förstås mindre ju fortare det går. Det går utför i en evighet och det är nästan mer ansträngande än att köra uppför. Händerna i bocken och ständiga inbromsningar och accelerationer sliter mer än vad man tror. Nacke och axlar tar stryk och när jag väl rullar in i Briancon så välkomnar jag nästan uppförsbacken, även om den är brutalt brant och rak, ut ur staden. ”Tour de France-känsla #1: Det är verkligen enormt mycket folk ute och hejar i den lilla alpstaden, man har målat på asfalten och sprutar vatten på oss. Är det så här det känns att delta i världens tuffaste etapplopp? Jag tror det. NärmareTour-upplevelsen än så här kan man nog inte komma.” Vi är nu grupperade i mindre klungor, man är inte längre gömd i en anonym

Jonas fyller fickorna inför de sista 14 kilometerna upp till l’Alpe d’Huez.

massa av färgglada män (och några få kvinnor). Ut ur Briancon transporterar vi

38 | kadens nr 6:2006

oss i klungor om tiotalet cyklister, upp mot Col de Lautaret. Det går svagt, svagt uppför i några mil. Vi åker igenom små byar, många passar på att fylla vatten från fontänerna. Efter ett tag blir det brantare, så brant att det är läge att gå ner på lilla klingan. Dagens andra klättring är härmed inledd, men snittlutningen på fyra procent är inte särskilt besvärande. De tolv kilometrarna går det att hålla en hyfsad fart. Det besvärligaste är motvinden, men vi är många som hjälps åt och det öppna berget, mer som en långsträckt dal, är snart avklarat. Hela tiden susar gendarmer och funktionärsmotorcyklar, med eller utan fotografer, om oss på utsidan. Det känns proffsigt. Efter krönet är det ganska tomt på cyklister och man kan välja sitt eget spår och sin egen hastighet. Jag hittar en cyklist som åker i samma fart och vi slår följe nerför, växlar position mellan kurvorna och håller god fart. ”Tour de France-känsla #2: Utför Col de Lautaret lägger sig en av följemotorcyklisterna bredvid mig och den snabba fransmannen. Vi vill förstås kunna utnyttja vägens fulla bredd (det är först nu jag fattar att vägen verkligen är helt avstängd) och jag störs av motorcykeln som aldrig kör om. Då ser jag att fotografen bakpå mc:n är i full färd med att plåta oss. Eller snarare min franska medcyklist. De följer oss hela vägen ner och jag tänker att det här måste vara den mest väldokumenterade utförsåkningen genom tiderna. Vem han är? Ingen aning. Namnet sa mig ingenting, men det betyder å andra sidan heller ingenting. Mina kunskaper om franska elitmotionärer är mycket begränsade. Men det känns som jag inbillar mig att det gör på Tour de France. ”

rar Pantanis rekordtid på 36 minuter kommer jag i mål under sju timmar, gränsen för att få en åtråvärd guldmedalj. Det gäller att hålla modet uppe. Tänka positivt. Jag kommer in i den första rampen av klättringen. Det lutar tvärt emot. Framför mig går sadelstolpen av för en cyklist som sätter sig lite för tungt, kanske av chocken över lutningen. Bittert slut, tänker jag, om han inte biter ihop och står upp hela vägen i mål. Jag hade blivit varnad av Inge och Jonas, men det är sjukt brant, mycket värre än vad jag kunde föreställa mig. Jag går

från stora klingan fram och upp till lättaste växeln bak på 50 meter. Farten sjunker till åtta-nio kilometer i timmen. Benen stramar, farten är konstant låg och temperaturmätaren på cykeldatorn visar +40 grader. Det är väldigt jobbigt. I den här farten kommer de 14 kilometerna inte att vara över på ett kick. Längs vägen står det havererade cyklister som bara flämtar i de få skuggpartier som finns. ”Tour de France-känsla #3: Uppför l’Alpe d’Huez. Det är hett, folk sjunger, hejar och häller vatten på oss. Vägen är fullklottrad. Var det så här det kändes för Gert-Jan Theunise när han vann den 17e etap-

En sista gång
Utförsåkningen är lång, ännu längre än efter Izoard känns det som, och benen börjar stelna till. Många börjar bli slitna och jag blir vittne till några incidenter, utan att någon går omkull. När vi kommer ner till floden som vi bitvis ska följa till Bourg d’Oisans, där stigningen upp mot l’Alpe d’Huez börjar, planar vägen ut. Det känns som en evighetslång raksträcka in mot den sista klättringen för dagen. Vi samlar ihop oss och går runt i ett långsamt lagtempo. När vägen svänger höger stannar alla i depån i roten av backen. Jag tittar på klockan och tänker att jag fortfarande har guldmedaljchans. För om jag tangeVinnaren Blaise Sonnery har attackerat på l’Alpe d’Huez och kör solo mot målet.

kadens nr 6:2006

| 39

pen på Tour de France 1989, mellan Briancon och l’Alpe d’Huez? Till det ”oranga berget”, berget som holländarna har gjort till sitt eget sedan Joop Zoetemelk segrade här 1976, vallfärdar tusentals orangeklädda holländare. Serpentin nummer sju är deras. För två år sedan var det en miljon människor här för att se tempoetappen upp till l’Alpe d’Huez. Det är det inte idag. Men tillräckligt många för att framkalla den där känslan av att vara en liten, liten del av något mycket, mycket större.”

För över en timme sedan gick vinnaren i mål. Redan i den första serpentinen attackerade den 21 år gamla fransmannen Blaise Sonnery ifrån tätgruppen om 13 cyklister. Men det vet jag ingenting om just nu. Jag kan bara mala på, trampa mig uppför, pedalvarv för pedalvarv. Det går inte att säga att folk kör fort eller långsamt. Alla håller samma mer eller mindre långsamma tempo, samma låga kadens. Allt går liksom i slow motion. Till slut, efter en evighet, ser jag byn l’Alpe d’Huez, som ett gigantiskt miljonprojektkomplex uppe på bergssidan. Men hoppet dämpas snart då det också blir brantare igen. De sista kilometrarna är tuffa och dessutom saknar de nästan helt serpentiner som man kan vila i. Byn är mycket större än vad man tror och det tar ett tag innan det planar ut, som jag hört att det ska göra någon kilometer inför målspurten. Så kommer den, den klassiska vänsterkurvan innan målrakan. Den är mycket mindre än på tv. För nästan två timmar sedan, efter sex timmar och 33 sekunder skar Blaise Sonnery mållinjen efter att ha kört solo uppför hela berget. Bästa kvinna var Karine

Saysett, på 72a plats, med tiden sex timmar och 36 minuter. Och F1-legenden Alain Prost, som kört nästan alla upplagor av l’Etape du Tour kom in en timme efter segraren Sonnery. Men inget av det spelar någon roll längre. Nu är det bara jag och berget. Jag drar på en fåfäng spurt. Bakdäcket slirar i den smälta asfalten. Tour de France-känsla # 4: Läktarna är fulla och jublet bedövande. Det här är förmodligen så nära man kan komma Tour de France-upplevelsen. Bäst hittills. Jag känner inget och ser inget annat än målportalen. Jag är mycket lycklig och väldigt trött.” Jonas och Inge tar sig också i mål, en bedrift bara det en dag som denna. Den sista cyklisten i mål använde elva timmar. Nästan 2000 cyklister bröt loppet. En vecka senare. På tv ser jag Tour de France-cyklisterna köra samma etapp. Vinnare, med nästan 39 km/h i snitt, blev Frank Schleck i danska CSC-stallet. Han såg inte alls ut att lida.

En avverkad
Då tittar jag ner och ser siffran 20 målad i asfalten. Det tar ett tag innan jag förstår att jag bara har kommit till den andra av de 21 serpentinerna uppför berget. Insikten knäcker mig nästan. Ska det vara så här jobbigt i en och en halv timme till? Jag bestämmer mig för att fokusera på något annat, vad som helst som inte har med avstånd eller tid att göra. Efter tio serpentiner tillåter jag mig att börja räkna ner, då känns det hanterbart. Tankar kring proffsens arbetsvillkor i relation till dopingproblematiken och den svindlande insikten att de gör detta dubbelt så fort som jag, i tre veckor i sträck, snurrar runt i mitt varma huvud.

L’Etape du

tour

L’Etape du Tour körs sedan 1993 på en av Tour de France-etapperna. Ofta väljer arrangörerna en av de tuffaste bergsetapperna. Årets etapp var den 15e på Tour de France mellan Gap och l’Alpe d’Huez, 191 kilometer. L’Etape du Tours tre klättringar 2006: 86 km: Col d’Izoard - Hors Categorie – 2 360 möh, 14,5 km, snittlutning 7,0 % 134 km: Col du Lautaret - kategori två – 2 058 möh, 12,1 km, snittlutning 4,4 % 191 km: L’Alpe d’Huez - Hors Categorie – 1 850 möh, 13,8 km, snittlutning 7,9 % Nästa års l’Etape du Tour avslöjas i samband med presentationen av 2007 års Tour de France i oktober. Deltagande måste köpas genom en officiell distributör och antalet platser är mycket begränsat. För Skandinavien är det norska Sport & Helseferie AS som sköter anmälningar, via deras hemsida kan du förhandsanmäla dig till l’Etape du Tour 2007: www.sportoghelse.no Mer info: www.letapedutour.com

Ljudet av krossade pet-flaskor under tusentals par cykelskor är svårbeskrivbart.

40 | kadens nr 6:2006

Trea, tresextio eller three-O

Kärt barn har många namn. Att snurra är supercoolt och en snygg trea tystar de flesta. Jimmy Nyman från Värmdö kan snurrandets konst. Här en perfekt trea utförd mellan två hemliga jordhögar någonstans i en murrig skog. Vill du snurra lika snyggt som Jimmy? Börja träna genom att köra upp på en plattform eller ett brant step-uphopp så att farten framåt försvinner. Titta över axeln åt det håll som känns skönast att snurra åt och fortsätt titta över axeln tills du ser landningen. Titta framåt igen mot nästa hopp eller mellan två träd. Om du märker att du bara snurrar ett kvarts varv - ta inte i mer, titta bara ännu mer över axeln och fortsätt träna. Stannar rotationen av efter ett halvt varv så är det för att du vridit tillbaka huvudet för tidigt – fortsätt titta över axeln, gärna ner mot baknavet. Titta över axeln. text: kalle bern foto: luca mara

Höstlycka i Kinnekulle
VÄRLDENS BÄSTA CYKLING: K I N N E K U L L E | Kinnekulle vid södra Vänerns strand är en imponerande syn. Den dominerar det annars platta landskapet mellan Mariestad och Lidköping. Och kullen dominerar som cykelparadis också. Vi tillbringade några lyckliga höstdagar där.

text: s t e fan larsén foto: david elmfeldt

D

en är märklig, k i n n e k u l l e. Nästan var man än är så ser man en ensam, högrest solitär. Vid vattnet, ovanför slätterna. Men ju närmare man kommer desto mindre ser man av kullen. Och när det är dags att cykla upp till toppen så ser man inte mer än stigen som går över nästa krön, uppåt genom skog och kalhyg-

stilla oktoberdag. Utsiktstornet högst upp ska ge en fantastisk vy över Kinnekullebygden med siluetterna av Billingen, Ålleberg och Mösseberg. Men det får vänta. Vi har viktigare saker att göra. Vi är här mitt i en arbetsvecka i slutet på oktober. Framför oss väntar ett par dagars kulcykling på mountainbike. Till guide har vi en av traktens söner, Stefan Johansson från Tidan. En duktig mountainbikecyklist och lillebror till en annan duktig cyklist – OS-guldmedaljören Bernt Johansson. Vi möter Stefan på toppen av Kinnekulle, på restaurang Vin & Pimpinellas parkeringsplats nära liftarna uppe på Högkullen. Nere på slätten var det skönt men här uppe ligger det frost i skuggpartierna. Vi klär oss lite för varmt och snart åker vind-

jackorna av. Men inte förrän vi följt efter Stefan längs en adrenalinhöjande utförslöpa som går växelvis på skogsstigar och traktorvägar nerför Kinnekulles sydvästra sida. Det är ett underbart sätt att börja en arbetsdag. Eftersom Stefan kan området innan och utan litar vi på honom när han dagen före föreslår att vi ska köra Kinnekulleleden, en vandringsled på 45 kilometer. Den utgår från toppen och går runt Kinnekulle, upp och ner längs dess sidor och utmed Vänerns strand tillbaka upp till toppen. Och eftersom den börjar med utförsåkning så anar vi snart att det blir uppför på slutet (vi är ett gäng listiga killar). Stefan ler lite hemlighetsfullt när vi frågar och börjar istället berätta om de landsvägslopp han

gen. Det går omväxlande men stadigt uppför på grusvägar och smala, slingrande stigar. Rätt vad det är så ser man Vänerns lugna yta långt under sig åt ena hållet och de vidsträckta västgötska slätterna åt andra hållet. Det är makalöst vackert denna klara och

42 | kadens nr 6:2006

Efter det gamla dagbrottet väntar dagens roligaste bit stig.

har kört på vägarna runt och över Kinnekulle som ungdomscyklist. Det låter som rena bergsetapperna för oss sörmländska plattlänningar.

rådjur på håll över fälten. De undrar nog vad som står på. De rödgula löv som redan fallit bildar en jämn matta under oss. Löven som sitter kvar i trädkronorna silar det skarpa höstljuset till ett färggrant dis, ett speciellt höstskimmer ligger över stigen framför oss. Stigen är snabb och vi kör på led. I en blixt av klarsyn, kanske framkallad av den friska luften och den höga syrehalten, gissar vi att den etymologiska förklaringen till det engelska uttrycket för stig, single track, har sitt ursprung i just detta – en och en, på led. Single track. Listiga killar som sagt. Vi utmanar varandra, lite på lek, lite på allvar (för det är ju alltid lite på allvar). Alla blir snabbt varma och vi stannar för att lätta på kläderna. Vi passerar flera hagar och grindar och färister, de stör rytmen lite men erbjuder samtidigt naturliga pauser för drickande, mekande och snackande. – Det var mycket färre grindar förr, då kunde man köra hela rundan under två timmar, berättar Stefan. Vi har inga sådana ambitioner utan tar

oss tid att njuta av cyklingen. Svettas kan man göra när som helst, upplevelser kräver en viss närvaro och uppmärksamhet. Vi satsar på att uppleva. Och så vill vi ju inte bli ifråncyklade av vår guide. Leden är mycket varierad men inte så tekniskt svår. Det som är tekniskt är det mer i form av slingrande stig och uppförs- och utförslutningar, inte sten och rötter. Det är rolig cykling helt enkelt. Svårigheterna ökar med farten. När det blir lite för kul och farten går upp så kommer en del tvära svängar lite väl snabbt. Men det beror helt och hållet på vår egen okunskap. Vi känner inte stigen.

Djur och natur
De första kilometrarna efter utförskörningen åker vi lite asfalt och grusväg innan vi kommer till den första grinden. Av många, visar det sig. Vi trasslar oss över en färist och in i en hage och grusvägen övergår i en traktorstig som övergår i en mindre stig men med ganska generös bredd. Vi har kommit en dryg halvmil till Österplana vall, som ligger på Kullens kalkstenslager. Naturen här har verkligen en säregen prägel, det känns nästan exotiskt med dessa hedlandskap som påminner om Öland och Gotland. Omgivningarna växlar mycket under rundan – vi får uppleva allt från ädellövskogar till Vänerns kustlika strand. Det finns både hjort och vildsvin i området och när vi tar oss igenom en av beteshagarna möter vi också en ganska stor grupp hjortar. De får spel och drar iväg innan vi kommer för nära. Vi ser några

Stigen uppför kullen
Efter ett tag kommer vi till något som ser ut som en naturlig trappa som går ner mot en öppen äng. De mer tekniska av oss kastar sig genast utför, några fegar och leder cyklarna. Trappan slutar vid vad som visar sig vara ett övergivet och ganska litet hus, nästan insprängt i berget. En skylt informerar om att det är ”Lasse i bergets”-grotta. Lasse bodde här fram till början av 1900-talet med sin fru Inga och kadens nr 6:2006

| 43

Vänern är vår fond.

försörjde sig som bland annat jägare av det naturen hade att erbjuda. Efter ytterligare en bit på leden ser vi Vänern snett framför oss på vår vänstra sida. Nu har vi alltså vänt norrut längs Kinnekulles västra sida. Leden är fortfarande varierad. Avsnitt med skön stig och lättåkt traktorled byts ut mot lövskogspartier med en öppen och gles vegetation. Det är som att cykla i stora skogssalar på en rödbrun matta. Vi är nu på väg upp mot Hällekis där vi bor, men först måste vi ta oss uppåt igen mot Kinnekulles topp och vår startpunkt. Ett par rejäla stigningar bryts av med lättåkt stig på skrå innan vi kommer upp till en stor, öppen yta som visar sig utgöra resterna av ett gammalt dagbrott. Längs stenbrottet går leden i en böljande vandringsstig med få svårigheter men den bjuder på otroligt mycket nöjescykling. Det lutar lätt utför emellanåt så farten blir hög även över motluten, som är korta. Det är rena berg- och dalbanecyklingen och bromsarna får jobba för att hänga med smilbanden. När vi kommer ner så kör vi direkt upp igen, vilket är mycket jobbigare, och kastar oss utför en gång till. Det är bara sockervadden som saknas. Den del av leden som går ner till Hällekis hamn och längs Vänerns strand söder om Hällekis är den kanske svåraste biten hittills. Mängder med tallrötter och steniga partier gör cyklingen besvärlig och tröttheten ger oss inga marginaler. Sti-

Stigen slingrar sig upp mot toppen. Men är roligare åt andra hållet – utför.

gen är visserligen fin där den ringlar tätt, tätt intill Vänerns vatten men den sträckan hade vi kunnat hoppa över, vilket Stefan också rekommenderade oss att göra. Istället skulle vi ha koncentrerat oss på att ta oss uppför Kinnekulle direkt.

bitvis på skrå, ofta på slingrande och emellanåt mycket smal stig uppåt kullen. Eftersom vi redan åkt här en gång vet vi vad som väntar. Och det är förstås ännu jobbigare den här gången. De fem timmar vi varit ute sitter i benen och vi har inte ätit lunch ännu. De som fortfarande är pigga står på. Vi andra genar ut på asfaltsvägen och kommer upp till parkeringen först. Solen värmer ordentligt nu trots att det är i slutet av oktober. Men det är en liten tröst, för till vår stora besvikelse har inte restaurangen öppet.

En gång till
Det känns som att det går uppför direkt, så fort man lämnar vattenlinjen bakom sig. Den första delen, ett par hundra meter, går på asfalt. När leden svänger av in på en grusväg brantar det på direkt. Sen växlar det mellan stig och grus i etapper,

44 | kadens nr 6:2006

Stig på ett led. Singletrack.

Stefan Johansson, bror till OS-guldmedaljören Bernt Johansson, kan området utan och innan.

Så istället för mat – utförsåkning. Vi väljer, trots hungern, bort alternativet att bomba nerför bilvägen till Hällekis och invadera närmaste pizzeria. Istället cyklar vi tillbaka, eller snarare leder cyklarna uppför trappan bredvid skidbacken, och tar oss in på leden igen, upp mot toppen. Vi cyklar förbi det imponerande utsiktstornet och in på samma stig som vi nu har tagit oss uppför två gånger. Efter ett par hundra meter stannar vi. Direkt förstår vi att ren och skär lycka ligger framför oss. Några av oss som kör stelt sänker sadlarna och blir nostalgiska över 1980-talets Hite-Rite-fjäder. Sen tar ursprunglig glädje över. Lutningen är lagom brant och stigen lagom svår för att farten ska bli så där lyckligt berusande hög. Vi hoppar, studsar och trycker till i doseringarna med samma glädje man kände när man var fem och cyklade med kompisarna i parken. Väl nere, vilket faktiskt tog sin lilla tid, inser vi att mat ändå måste prioriteras före ännu en åktur. Vi klampar in på Hällekis pizzeria och köper med oss allt de hinner laga till och kastar oss över maten. När vi sitter där, hungriga och lyckliga, i våra svettiga och leriga kläder förstår vi att vi inte kommer hinna cykla upp och ner igen innan solen försvinner. Men om vi tar bilen upp och hämtar den imorgon... Vi hinner med en utförsåkning till, ännu roligare denna gång, men förban-

nar vår kreativa lösning dagen efter när bilen faktiskt också måste hämtas. Lotten får avgöra. Vinnaren peppas hårt innan vi andra återvänder till frukosten. Framför oss ligger ännu en dags cykling i detta paradis. Ännu en dag på kontoret. Solen skiner, det är vindstilla och

vi försöker lista ut hur många gånger man kan åka utför utan att behöva cykla uppför, med en bil och fem cyklister. Men hur vi än vänder och vrider på det lyckas vi inte undgå uppförscyklingen. Så listiga var vi tydligen inte.

fakta

kinnekulleleden
med stambaneförbindelse från både Stockholm och Göteborg. Eller åk bil via E20 från Göteborg (16 mil) eller Stockholm (35 mil). Karta: Karta med ledbeskrivning i skala 1:40 000 finns bland annat på turistbyrån i Lidköping och Husaby. Kombinera med Lantmäteriets gröna karta: 9D SV Mariestad och 8D NV Skara. Kinnekulle/Lidköping turistbyrå Sommarfilial Kinnekulle Pilgrimsgården, Husaby Tel/fax: 0511-34 32 60 Lidköping turistbyrå Stationshuset, Bangatan 3, 531 32 Lidköping Tel: 0510-200 20, Fax: 0510-271 91 turist@lackokinnekulle.se www.lackokinnekulle.se Mer info: www.kinnekulle.se www.hallekis.com

Det är en väl utmärkt led utan särskilt mycket tekniskt svår cykling. Dess 45 kilometer tog oss ungefär fem timmar inklusive pauser. Stigningen från Vänern upp till toppen är 260 höjdmeter och känns förstås i benen efter fem timmar. Men samtidigt är det synd att missa utförsåkningen tillbaka till Hällekis om man tar bilen upp till starten på toppen. Å andra sidan måste man cykla upp två gånger då... Man kan fylla på med vatten längs leden och tar man med sig lite mat så är det inga problem att avverka leden under en dag. Boende: Boende hittar du bland annat på Kinnekulle camping i Hällekis eller på Medelplanagården, Råbäck. STFs vandrarhem i Falkängens hantverksby i Hällekis kan vi rekommendera. Olika stora lägenheter, vissa med fullt utrustade kök, finns. Telefon 0510-54 06 53. Det finns en mataffär bara några minuters promenad bort. Transport: Det går att ta tåg hit, Kinnekullebanans station i Hällekis ligger 300 meter från vandrarhemmet,

kadens nr 6:2006

| 45

Mountainbike-VM

Fredrik fann (o)flytet
Fredrik Kessiakoffs bronsmedalj är visserligen inte Sveriges bästa VMresultat i mountainbike. Men det är det kanske mest prestigefyllda eftersom det gjordes i herrelitens cross country-lopp. Och stegen uppåt på pallen känns mycket, mycket korta för Kessiakoff.
text: s t e fan larsén foto: tom moran

I

herrseniorsammanhang är det bara Tommy Johanson som tagit medalj på mountainbike-VM. ”Cross-Tompa” slutade tvåa i downhill VM -94 i Vail. Och nu, äntligen, var det dags för den första cross countrymedaljen. I Rotorua, Nya Zeeland, slutade Fredrik Kessiakoff på en mycket meriterande tredjeplats. En placering som har gett ett helt annat eko i cykelvärlden än Fredriks fjärdeplats i fjol. Pallen och

medaljen gör förstås hela skillnaden. Redan på första varvet, av sju, fick Kessiakoff en lucka tillsammans med Ralph Naef, Julien Absalon och Christoph Sauser. Men Naef tvingades släppa redan på andra varvet. Farten i den första gruppen var konstant mycket hög och efter halva loppet var avståndet mellan täten och övriga jagande cyklister över tre minuter. Fredrik hade aldrig några problem att hänga med uppför. Tvärtom såg han mycket fräsch ut i klättringarna, enligt många var han kanske den starkaste just denna dag. Dessvärre hade han lite svårare att hänga med utför. Det var något som de tekniskt skickliga cyklisterna Absalon och Sauser också utnyttjade genom att sätta press på Fredrik nerför berget. Ute på näst sista varvet ökades farten ytterligare, både utför och uppför. Vid ett dropp flög Fredrik lite för långt och landade så hårt att mycket luft försvann ur både fram- och bakdäcket. Panikslagen tvingades han släppa iväg Absalon och Sauser och sakta ta sig ner till ”techzone” för att pumpa. Fredrik tappade över två minuter till ledarna och avståndet till jagande cyklister krympte snabbt. Men han hann iväg utan att bli ikappkörd och han tog sedan återigen in tid på både Sauser och Absalon, hela vägen till mål. Hade guldet varit ditt om du inte tvingats stanna? – Jag kände mig mycket stark och hade åtminstone kunnat utmana båda ordent-

46 | kadens nr 6:2006

Fr. v: Sauser (Schweiz), Absalon, (Frankrike) och Kessiakoff.

ligt på slutet om jag inte tvingats in i ”tech-zone”. Men jag tror att det hade blivit svårt att kontra på de monsterattacker som Absalon satte in det sista varvet. Eftersom han dessutom är så snabb utför hade jag behövt nästan 20–30 sekunder på toppen för att kunna hålla undan till mål. Det hade nog blivit svettigt … Du har tidigare tävlat på fulldämpad cykel. Men nu körde du hard-tail? Allting tydde på att vädret skulle bli mycket dåligt vilket hade förvandlat stora delar av banan till lera och då hade det blivit mycket löpning, särskilt utför. I det läget ger inte en fulldämpad cykel så stora fördelar, istället är det viktigare med en lätt cykel. Min nya cykel väger drygt 8,5 kilo. Hur länge får vi vänta tills regnbågströjan är din? – Jag har enormt stor respekt för de bästa cyklisterna, framför allt Absalon och Sauser. Samtidigt kan jag köra ifrån båda två vid rätt tillfällen, det har jag visat flera gånger. Jag har tillräcklig fysik men saknar fortfarande några viktiga bitar för att vara helt komplett och redo för guldet. Man kan tycka att jag hade otur som punkterade bort mig på VM, men att köra fort och säkert utför är en del av sporten. Till skillnad från Absalon och Sauser som båda är bättre än mig utför så klantade jag mig på VM. Då får man stå sitt kast. Är du nöjd med året annars? Om man lyfter ut säsongens viktigaste resultat ser det bra ut. Totalt sju internationella segrar i högsta konkurrens, fyra på EM, trea på VM och just nu rankad trea i världen. Däremot är jag missnöjd med vad jag presterat i världscupen. Jag skyller ogärna dåliga resultat på andra än mig själv men i år har det strulat ordentligt på många världscuptävlingar med sådant jag inte kunnat påverka – som mekaniska fel, punkor och annat.

Fredrik debuterar i proffsklungan
Fredrik Kessiakoff har genom åren samlat på sig många fina resultat även på landsvägen och framförallt gjort sig känd som en mycket stark klättrare. Nu ska han för första gången göra premiär i proffsklungan, tävlandes för det engelskregistrerade laget Barloworld.
Varför just Barloworld?
– Det har mest att göra med Cannondale som är deras cykelsponsor och som har hjälpt mig till laget.

För två år sedan ryktades det om att du var på väg till Saeco, var det av samma anledning?
– Ja, då var det Saeco som var Cannondales landsvägslag. Men vi lyckades aldrig komma till skott och få till något då.

Finns det planer på att byta disciplin?
– Nej, absolut inte. Under min tid i Crescent tävlade jag mycket på landsvägen. För mig har det varit ett optimalt komplement och ett bra sätt att förlänga tävlingssäsongen. Sedan jag flyttade till Italien har det varit ganska svårt att hitta ett landsvägslag där jag kan komma och gå som jag vill. Särskilt ett proffslag. Men nu har det äntligen löst sig. Huruvida jag kommer att köra för Barloworld nästa år är oklart. UCI har ganska krångliga regler som gör det svårt för lagen att ha cyklister som inte tävlar kontinuerligt.

tränar och tävlar nästan aldrig i landsvägscykel. Efter att man kört ett antal fyra- till sextimmars endagstävlingar eller längre etapplopp, känns det inte så märkvärdigt att tävla i två timmar. Faran är att man kan bli lite seg. Mountainbike på världsnivå handlar om att kunna köra otäckt fort i två timmar, inte halvfort i fyra timmar med en avslutande spurt. Kermessetävlingar i Belgien är ett perfekt landsvägsformat för oss mountainbikecyklister. Fullt ställ, utan lagkörning, i drygt tre timmar. Det är ett enkelt och billigt sätt för oss att verkligen testa landsvägscykel när den är som bäst. kadens nr 6:2006

Vilka tävlingar kommer du att köra?
– I första hand rör det sig om ett antal endagstävlingar i Italien.

Borde fler mountainbikecyklister träna och tävla mer på vägen?
– Att tävla i landsvägscykel ger en fysisk hårdhet som är svår att få i skogen. Det behöver inte gälla för alla men det har funkat för mig. Flera i den absoluta xc-världseliten

| 47

Unibet.com kan bli

Sveriges första Pro Tour-lag
Svenskäga Unibet.com blir eventuellt registrerat i Sverige 2007. Dessutom har man stora chanser att få en Pro Tour-licens nästa år. Det skulle innebära ett svenskt proffslag i Tour de France. Med en svensk sportdirektör vid ratten: Michel Lafis.
text: r o b e rto va c c h i foto: philippe crochet, paolo sangregorio

S

v e n s k äg da och b ö r s n o t e r a d e spelsiten Unibet.com sponsrar ett proffsteam som idag är registrerat i Belgien. Anledningen är att man 2005 köpte belgiska MrBookmaker.com, efterföljare till det mångåriga Collstrop-laget där tre svenska cyklister kört tidigare. Magnus Bäckstedt är den mest kända men också Martin Johansson och Daniel Sjöberg har åkt för

största sannolikhet att få en av de 20 licenserna i Pro Tour 2007, något man strävat efter i ett par år. Lagets team-manager Jacques Hanegraaf funderar också på om man ska registrera laget i Sverige. Mycket på grund av Unibet.coms ägarförhållanden, men också för att man tror sig ha en större chans att få en Pro Tour-licens om laget inte är registrerat i Belgien. Där finns det nämligen idag redan två lag i den högsta serien. Om Hanegraaf anser att det är ett bra alternativ kan Sverige hastigt och lustigt ha ett proffslag i till exempel Tour de France 2007. Ytterligare en svensk nyhet är att Ha-

detta lag. Idag finns två registrerade svenskar i Unibet.com-laget, de två tidigare svenska mästarna Jonas Ljungblad och Petter Renäng. Men det kommer att bli mer svenskt i framtiden. Laget kommer med

Jonas Ljungblad, svensk mästare 2005, kanske kör i Sveriges första Pro Tour-lag nästa år.

48 | kadens nr 6:2006

negraaf gjort klart med ännu en viking. Det handlar om Michel Lafis, som var proffs i åtta säsonger och som under några av de åren just hade Hanegraaf som sportdirektör. Lafis går in i Unibet.com som en av fyra sportdirektörer. – Jag har haft en del kontakter med Hanegraaf och han bad mig komma till Danmark runt i augusti för att diskutera en del saker med mig, säger Lafis. Hanegraaf berättade för Lafis om sina planer och kunde till slut övertyga honom om att han kunde göra ett bra jobb i ett spännande lag. – Dels det men också det faktum att jag i Danmark träffade en massa andra nyblivna sportdirektörer. Då insåg jag att en hel del hade varit mina stallkamrater i olika lag och det gjorde att jag fick suget till den världen tillbaka, säger han vidare. Jobbet kommer att innebära en hel del resande men inte mer än att Michel tycker det är hanterbart. – Givetvis har jag haft diskussioner med min familj och vi är överens om att jag ska ge detta en chans, säger han.
Michel Lafis jobbade som cykelproffs i åtta år. Nu blir han sportdirektör för Unibet.com.

fa k ta unibet.com
Cyklister 2006 Boucher, David, Fra Bouquet, Camille, Fra Castresana, Angel, Spa Coenen, Johan, Bel Cooke, Baden, Aus Dominguez, Juan Carlos, Spa Gabriel, Frédéric, Fra Gardeyn, Gorik, Bel Hunt, Jeremy, Eng Ljungblad, Jonas, Sve Omloop, Geert, Bel Pasamontes, Luis, Spa Pronk, Matthé, Hol Quesada, Carlos Garcia, Spa Renäng, Petter, Sve Serpellini, Marco, Ita Ten Dam, Laurens, Hol Thijs, Erwin, Bel Traksel, Bobbie, Hol Van de Wouwer, Kurt, Bel Wilson, Matthew, Aus Zanotti, Marco, Ita Bak, Glenn, Dan Jacobs, Pieter, Bel Vandenbergh, Stijn, Bel Några segrar 2006 GP d’Ouverture La Marseillaise, Fra – Baden Cooke. Sammanlagt Ruta del Sol, Spa – Carlos Garcia Quesada. Colliers Classic, Dan – Erwin Thijs. Etapp Tour of Luxembourg, Lux – Jonas Ljungblad.

korta tid i Phonak Hearing Systems men värvades från organisationen bakom Tour de France just för att laget haft problem. De upphörde tyvärr inte i och med Lelangues intåg, trots att han inte accepterade ens de minsta misstankar om doping. Han sparkade bland andra Santos Gonzales, Botero samt José Enrique Gutierrez trots att det ”bara” fanns misstankar mot dem. Dödsdomen för laget blev årets Tour då Floyd Landis avslöjades med att ha tagit testosteron. Det är för övrigt just Phonaks Pro Tour-plats som Unibet.com är ute efter. Van Impe har i sin tur en imponerande cykelkarriär bakom sig. Totalseger i Tour de France 1976 och segrar i bergspristävlingen i samma tävling sex gånger är hans främsta meriter. Sverige kan alltså få ett Pro Tour-lag 2007. Det är i sig spännande men det kan ju också föra med sig ännu fler positiva effekter. Kanske behövs det ett farmarlag med unga talanger där det också kan finnas plats för svenska cyklister. Kanske kan det medföra att Sverige återigen berikas med ett stort etapplopp. Det finns många kanske men desto fler förhoppningar om detta går i hamn. – Visst kan det medföra en hel del positiva reaktioner. Men låt oss vänta med de tankarna tills registreringen är klar. Och visst ser det positivt ut med en Pro Tourlicens men än så länge har vi varken den eller ett svenskt lag, säger den försiktige sportdirektören Michel Lafis.

Fler svenskar?
Med en eventuell svensk registrering och med en busfärsk svensk sportdirektör svävar ju tankarna lätt iväg. Kan det bli fler svenska cyklister i laget? Utan att avslöja för mycket berättar Lafis att man förstås varit i kontakt med några. – Först måste den nya organisationen sätta sig ordentligt. Men så snart vi är redo kommer vi att presentera nya cyklister och det kan finnas svenskar bland dessa, säger Michel. Ledarstaben är i alla fall klar. Den tidigare styrande i laget, Hilaire Van Der Schueren, tar ett par steg tillbaka och blir en av sportdirektörerna. Han kommer förmodligen ta hand om lite mindre tävlingar. Lafis övriga kollegor heter John Lelangue, som kommer från Phonak Hearing Systems, samt Lucien Van Impe. Lelangue har haft det kärvt under sin

kadens nr 6:2006

| 49

Kadens och Åre Mayhem Festival i samarbete med Åre Bike Park presenterar:

Fototävling – rösta och vinn cykelhelg i Åre!
Tillsammans med arrangörerna av Åre Mayhem Festival utlyste vi återigen en fototävling inför årets Mayhem. Av alla fina bidrag har vår jury valt ut åtta bilder som därmed kvalificerat sig till årets final. Nu är det din tur att välja. Rösta på din favoritbild så deltar du i utlottningen av en mountainbikehelg i Åre för två personer, inklusive liftkort! Den bild som får flest röster vinner fototävlingen. Se Mayhem Festivals sida när det gäller priser i fototävlingen: www.mayhemfestival.com Vinnaren publiceras i nummer 7-2006, ute 12 december!
Vinn långhelg i Åre! Du som röstar i vår fototävling är
automatiskt med i utlottningen av en cykelhelg i Åre Bike Park. Tre dagar boende med liftkort för två personer i Åre står på spel! Presentkortet gäller under sommarsäsongen 2007 – från fjärde maj till september ut.

Så här röstar du
Allt du behöver göra är att skriva ner bokstaven på din favoritbild. Du får bara rösta på en bild. Skicka ditt svar på ett vykort till Cykeltidningen Kadens, Springtime Publishing AB, Box 22559, 104 22 Stockholm. Eller maila oss på redaktion@kadens.se och skriv ditt namn samt ”Fotoröst” som ämne. Senast den 10 november måste vi ha ditt svar. Obs! Glöm inte att skriva namn och adress samt telefonnummer så att vi kan nå dig.

A
50 | kadens nr 6:2006

A B

Hans Petter Hval

Johan Ståhlberg

B
kadens nr 6:2006

| 51

C

D

52 | kadens nr 6:2006

C

Maciej Krüger

D E

Anders Engberg

Carl-Martin Glos

E

kadens nr 6:2006

| 53

Jesper Molin

F

Henrik Kjellman

G

Krister Göransson

H

F

54 | kadens nr 6:2006

G

H
kadens nr 6:2006

| 55

SSWC06

Livet är en fest (utan växlar)
text: kalle bern foto: kalle bern och luca mara

Singlespeed-VM i Stockholm blev mest en fest. Sköna människor med en passion för öl, ull och stål trivdes en underbar helg i augusti. Och även om intrycken är lika många som deltagarna så verkade alla verkligen trivas. Som kanadensiskan Jessica Stein. Vi kollade vad hon tyckte.

S

i n g l e s p e e d - v m handlar kanske inte om själva tävlandet utan mer om umgänget och ett par dagars fin cykling. Vilka är människor-

na som åker runt jorden för att utan växlar cykla lite fin stig, dricka ett par kalla och sedan åka hem igen? Överallt dyker de upp, cyklister som ser ut att gilla livet och fina stålhojar. De bär ylle på överkroppen och har gärna en öl i handen. Folk från hela världen har tagit sig till restaurang Streets bar vid Hornstull i Stockholm för att ta en kall öl och stå i kö för att få en VM-legitimation. Eller kö och kö, alla står och pratar cykel och dricker öl. Det är som på vilken bar som helst, men ändå inte. En vegan berättar att han inte ens äter honung, men öl är gott och någon världsmästartatuering funderar han inte ens på. En annan deltagare berättar om sin cykel som är jätteovanlig och bara finns i England. Hon berättar också att det är första gången som hon kör med däck för torrt underlag. I England är lerdäck norm. En jänkare som för första gången lämnat USA är galet glad och har många frågor om Vasaskeppet. Vad som saknas i Vasaskeppskunskaper efter en heldag på Vasamuseet har jag lite svårt att förstå, men jag berättar ändå något om att Österjön är jättebra för vrak. En stor kille på en otroligt läcker Sverigelackad Retrotec står och berömmer de underbara svenska stigarna, sådant finns tyvärr inte i Kalifornien där han bor. Ett par öl senare börjar han berätta
– Ja, we are from Germany.

56 | kadens nr 6:2006

Philip Tavell tog en tidig ledning, men drabbades av haveri. Eller tatueringsångest?

om cyklarna som han gör. Killen heter Curtis Inglis och svetsar ihop stålrör till ramar för att försörja sig. Ramen som fick följa med till SSWC i Sverige är lackad i blågult endast för världsmästerskapets skull. Coolt. En bra representant för singlespeedkulturen är kanadensiska tjejen Jessica

Stein, som var med och bildade cykelföretaget Spot för nio år sedan. Hon har jobbat med enväxlade produkter på heltid sedan dess. Vi tog reda på vad hon tycker om singlespeed och vad hennes intryck av SSWC06 och Stockholm är. ”Just nu bor och arbetar jag i Vancouver i Kanada. Det är en fantastiskt vacker

plats att cykla på men tyvärr är den inte berikad med en lika cyklistvänlig politik som i Sverige. Jag jobbar, cyklar, läser, lyssnar på musik och tittar på naturen. Jag älskar singlespeed för att allt blir så enkelt. Man bara cyklar, inget mer än terrängen och dina ben bestämmer farten. Ibland så kliver man av och går, kadens nr 6:2006

| 57

SSWC06

ibland så stannar man till och slöar lite. Jag har aldrig tävlat på cykel, alltid bara cyklat. Att komma ut i naturen och bara rulla runt är för mig den absoluta kicken, inget tvång – bara jag och ursprunget. Singlespeeders gillar att ha kul, dricka bärs och inte ta sig själva på så stort allvar. Jag gillar att umgås med andra likasinnade men hatar att prata cykel. Stockholm? Vad ska man säga? Stan är fantastisk, full av liv och snygga människor. Vatten, både strömmande och öppet, verkar ge staden ett lugn man sällan upplever i miljonstäder. Mest tid spenderade jag i skogarna kring stan eller på Streets uteservering med en öl. Där satt jag och spanade på människor som åt delikat svensk mat på ena sidan och en andfamilj som cruisade förbi i vattenbrynet på andra sidan. Världsmästerskapet var den perfekta mixen av väldigt olika människor med väldigt lika intressen. Massa trevliga samtal, blankt stål och kall öl. Helgen var en hedonistisk upplevelse. Massor av gamla vänner, nya vänner och försöken att cykla hem efter att ha njutit lite för mycket av svensk öl. Tävlingsbanan var sagolikt vacker, en stig som slingrade sig genom gammal, fin kuperad skog med lite sol som lös igenom grenverket och lös upp stigen precis lagom mycket. Allt dessutom nästan mitt i stan, man kan inte begära så mycket mer av en stad. Själva tävlingen var allt som är singlespeed. En lugn gruppcykling till starten, som var i en brant igenvuxen skidbacke. Le Mans-start uppför backen och sedan utför en brant grusbacke, en briljant start på en bana som bjöd på allt. Öldepån var mitt mål med tävlingen, efter den så blev cyklingen lite väl spännande. Inte så att jag ramlade jättemycket, nej, inte alls. Nej, ingen såg mig. Vi fick ett underbart stöd längs banan och både publik och medtävlare var underbara. SSWC06 var en underbar helg som jag vill tacka svenskarna och framförallt arrangörerna Tobias, Phil och Dane för.”

Kändisstart. Jacquie Phelan, i svart-vitt, grundade det kvinnliga mountainbikenätverket wombats redan 1984.

Kadens reporter Luca Mara skrällde.

Jessica Stein åkte hit från Kanada.

58 | kadens nr 6:2006

SSWC06

Tävlingen där ”ingen” tävlar
Världsmästerskap i singlespeed är för de flesta bara en rolig cykeltur med massor av likasinnade, en tävling där ”ingen” tävlar. Kadens utsända reporter wallraffar bland tyska nätstrumpor och skottska kiltar, lyckas precis undvika att vakna upp med en tatuering men blir av med enpetaroskulden.
text: luca mara foto: anna holmström, luca mara
Starten bjöd på cykelledning i högt gräs.

I

nför sswc06, singlespeed-VM i augusti i Stockholm, hölls banan hemlig. Men det gick förstås många rykten om var den låg och

hur den gick. Hellasområdet utanför Stockholm var ett hett tips men det finns många olika alternativ där ute. Teknisk cykling skulle det i alla fall bli så jag valde 32x16 som utväxling inför mitt första singlespeedlopp någonsin. Ett världsmästerskap i sin hemstad kan man ju inte missa. På tävlingsdagens morgon cyklade jag tillsammans med 200 cyklister av varierande slag från restaurang Street vid Hornstull till foten av Hammarbybacken. Där skulle starten ske. Cyklarna placerades en bit upp i skidbacken sen ställde vi oss längst ner i väntan på Le Mans-starten. Vi skulle springa upp, hämta cykeln och fortsätta uppåt, runt en lyktstolpe för att sedan dundra ner på en brant grusväg och in i skogen. Starten går och jag märker snart att det är tungt att springa uppför en brant backe i högt gräs med en cykel. Men den här typen av start är onekligen ett effek-

tivt sätt att sprida ut fältet på. Jag hoppar på cykeln och åker utför som femte man. I nästa uppförsbacke tar Philip ”Tuffe” Tavell ledningen direkt och försvinner in på den första stigen. I det här läget borde jag köra om de som är framför mig och åka ikapp ”Tuffe” men det tycker inte mina ben. Det tycker ingen annans ben heller, så vi kör vidare på de smala stigarna. Banan är 12 kilometer lång och ska köras två varv. Det är varmt, stigarna är torra och roliga att köra på med en hel del tekniska partier. Inte många meter är släta och efter ett tag känns det stökiga underlaget i händerna. Arrangörerna har verkligen utnyttjat området maximalt och banan slingrar sig så man knappt vet åt vilket håll man kör. Vissa stigar har jag kört på förut. Det är ju alltid en fördel, så här och där kan jag välja lite kreativa spår och kör om en cyklist eller två. Efter Tavell ligger norrmannen Sveinung, sen jag tillsammans med Brian från USA, den regerande världsmästaren. Jag och Brian turas om att köra först, men Sveinung seglar iväg från oss. Plötsligt

passerar vi Tavell som står vid sidan av stigen. ”Antagligen punka”, tänker jag, ”så han kommer väl ikapp på sista varvet.” Efter ett varv är mitt vatten nästan slut och tyvärr har jag för bråttom för att stanna vid ölkontrollerna längs med banan. För jag ligger tvåa nu, efter att ha kört om Brian vid varvningen i backen. Och när jag börjar tänka på prispallen så kör jag förstås in i varenda rot och sten på stigen. När jag missar en sväng och ska ta mig in på stigen igen förvandlar en grop cykeln blixtsnabbt till en Kadensreporterkatapult. Fast jag landar bra. Jag ligger fortfarande tvåa men kör nu ännu sämre. När jag missar en sväng till kör Brian om och lyckas på något mystiskt sätt lägga i en högre växel. Till slut hittar jag ett rimligt flyt resten av varvet och kör in på tredje plats efter Brian. Vann gjorde Norges Sveinung. Vad hände med Tavell då? Det var ingen punka. Kedjespännaren gick sönder så att kedjan hoppade av hela tiden. Det blev ingen tatuering för honom heller i år.

60 | kadens nr 6:2006

Segraren Sveinung från Norge flankerad av Brian från Amerika och Kadens egen reporter Luca.

Rätt dryck i rätt flaska på rätt ställe.

Kadens reporter på pallen
kadens report e r Luca Mara dras ibland med epitetet ”Stockholms första friåkare”. Han blev trea på SSWC06 i sin singlespeeddebut och därmed bäste svensk. Men var å andra sidan förmodligen sämst på att dricka stora mängder öl. ”XC-svetton hittar man alltid när det drar ihop sig till tävling och jag hamnar helt klart i den kategorin numera. Och tredjeplatsen på SSWC var inte så tokigt för en singlespeed-nybörjare om jag får säga det själv. Det var helt klart en rolig och krävande bana i samma terräng där jag en gång började som mountainbikefantast. Då var det camelbak och helstel stålcykel som gällde innan jag gick över till heldämpade skogsmonster. När jag började cykla i skogen var tävlande helt ointressant. Jag och mina kompisar försökte mest klara svåra partier så smidigt som möjligt. Ju mer ocyklingsbart något såg ut desto bättre och mer tillfredsställande var det att ta sig igenom. Växlar har jag inte varit utan förut så det var en ny erfarenhet. Första turen bekräftade mina misstankar. Uppförsbackar måste attackeras med fart och besegras med råstyrka – annars får man gå. Grusvägar blir transportsträckor där man laddar upp för en intensiv dos stigcykling. Att hålla farten uppe är nyckeln till framgång i de flesta situationer på en singlespeed. Det gäller ju även när man har tillgång till växlar men blir mer uppenbart med en enda. Singlespeed är mountainbike i koncentrerad form och det är lätt att bli beroende. För lyckokänslan blir ännu starkare när man klarar någonting svårt på en singlespeed.
Det blev ingen tatuering för Tavell i år. Sveinung valde bicepsplacering.

Ska vi leka ”Hitta cykeln”?

Och den känslan var ju det som fick mig att fastna för cykling en gång i tiden.” kadens nr 6:2006

| 61

Idrott är aldrig rättvist

Kadens ledare

D

oping är en dålig sak. Inte bara för att det är fusk, utan för att det leder till ohälsa och brottslighet. Senaste nytt är under-

Eller på att dopa sig. För det andra är vi födda i olika kulturer och samhällen där vårt kön har olika betydelse i frågan om möjligheterna att ägna sig åt idrott. Förutsättningarna att lyckas i cykelsporten är större om man är vit, europeisk man. Mindre om man är muslimsk kvinna i Mellanöstern. Det är inget absolut krav att vara vit europeisk man för att bli cyklist, men det underlättar. Enormt mycket. Dessa ojämlika förutsättningar går inte att dopa bort. Och vi erkänner ju faktiskt i detta avseende att idrotten är orättvis – för annars skulle kvinnor och män tävla mot varandra. För det tredje krävs ett visst mått av infrastruktur och samhällsekonomi för att en liten del ska kunna ägna sig åt elitidrottande. Majoriteten av världens befolkning bor i områden där idrottande på den högsta nivån kommer väldigt långt ner på prioritetslistan. En lista som toppas av vatten, mat och tak över huvudet. Rättvist? Är ekonomi en form av doping? Västvärldens förutsättningar för elitidrott är onekligen större. Det kommer alltid att finnas de som har bättre förutsättningar, bättre gener, bättre ekonomi och som har fötts med rätt kön, rätt religion, i rätt samhälle och i rätt tid. De är ganska få. Alla andra är hänvisade till att kämpa på i det dolda, långt från rampljus och ära. Och sätter man in dopingfrågan i detta resonemang kan man hävda att doping i vissa fall skulle kunna innebära tävlande på lika villkor. Kvinnor skulle kunna få

dopa sig upp till männens fysiska försprång. Vi som har fel föräldrar kan dopa oss till samma genetiskt bestämda kapacitet som våra motståndare. Men detta är förstås bara ett resonemang som fungerar i västvärlden. Där vi har råd att låta läkare ägna sig åt elitidrott. Där vi har forskare som kanske skulle kunna tänka sig att låta genforskningen komma idrottare som inte når ända fram till godo. Men det är också ett resonemang som direkt dödar idrotten. För så fort idrott blir rättvis försvinner också tjusningen, spänningen och de nationella föreställningarna om fysisk överlägsenhet. Jo, det är en läskig aspekt av idrott, men detta är i allra högsta grad en än idag bärande del av nationalstatsbyggandet. För om alla är lika – då kommer ju ingen att kunna vinna. Och då blir idrott varken lockande att utöva eller spännande att följa. Meningslös. Så säg nej till doping – för en ren och orättvis idrott.

sökningen som visade att ett stort antal av svenska friidrottare som brukat anabola steroider under 60- och 70-talet, innan det blev förbjudet, har dött i förtid. Segerns sötma är kort. Men kostnaden för doping är ibland livslång. Och ibland till och med livet. Jag har sagt det förut. Elitidrott är väldigt sällan en sund företeelse. Och när prestationshetsen går så långt att utövarna medvetet riskerar sina liv genom doping – då är det dags att stanna upp och fundera. Ska samhälle och näringsliv stötta en sån verksamhet? Men om vi sätter in idrott i ett större

sammanhang och ser på idrott och doping utifrån för en gångs skull - då kan vi konstatera att odopad, ren, idrott inte är och aldrig kommer vara en rättvis företeelse. För idrott är aldrig rättvist. Synen på doping bygger på föreställningen om att idrott ska bedrivas med lika förutsättningar. Det är en utopi. För det första är vi födda med olika fysiska förutsättningar, med nedärvda genetiska möjligheter och begränsningar. Man kan inte välja sina föräldrar. Men man kan kringgå detta till viss del genom att välja rätt idrott och genom att träna upp sin förmåga. Och när man inte kommer längre – då funderar man kanske på att lägga av.

s t e fan larsén, chefredaktör

PS. Läs vår stora dopingspecial, börjar på sidan 16.

6 | kadens nr 6:2006

text: carlos saldes/cykelhistoriska föreningen

foto: david elmfeldt

monark är ett klassiskt svenskt märke med ett långt förflutet inom svensk cykelsport. Cyklarnas typiska ljusblå färg gav Monarks tävlingsstall tillnamnet ”de blå”. Men den ljusblåa Monark Gösta ”Fåglum” Pettersson vann Giro d’Italia på 1971 var egentligen en omlackerad masi.

D

en här ty p i s k t ljusblåa Monarken är från början av 1960-talet. Men märket lanserades mycket tidigare än så, redan 1917. Fröet till Sveriges största cykelindustri såddes 1907 när lantbrukare Birger Svensson i Hunnestad, efter att ha sålt 300 cyklar, bestämde sig för att börja bygga cyklar under eget namn. Affärerna gick bra, företaget växte snabbt och flyttade snart till Varberg. Tio år senare lanse-

rades modellerna Monark och Neo. Monark-cyklarna var alltid lackerade i olika nyanser av blått. Av den anledningen kallades också Monarks tävlingsstall ”de blå” under 1940- och 50-talet. Säsongen 1947 kulminerade det klassiska ”firmakriget” mellan Nymans Crescentåkare ”de gula” och Monarks cykelstall ”de blå” cykelstall. Det var förstås inte bara på tävlingsbanan Nymanbolagen och Monark var konkurrenter. Men Sveriges största cykelindustrier ingick 1960 i en företagsfusion. Skälet till sammanslagningen var de stordriftsfördelar man kunde uppnå. Det nya bolagsnamnet blev Monark-Crescent AB med 5000 anställda. Crescent var ett cykelmärke från Stockholm som Nymans hade förvärvat genom uppköpet av tillverkaren Lindblads 1931. En effekt av rationaliseringarna blev att tillverkningen av Nyman-cyklar i Uppsala upphörde 1963.

Mafac-bromsar var marknadsledande.

Campagnolo Gran Sport-växel.

Tävlar man på grusväg kan det vara bra att skrapa däcken ibland.

nark. Men då satt de bara på toppmodellen ”Blåa Blixten”. Campagnolo testade redan under 1951 sin nya växel på Tour de France och tog hem segern genom den schweiziske cyklisten Hugo Koblet. Växeln såg nästan precis ut som på denna Monark och förändrades inte förrän 1963 när Campagnolo introducerade Record-gruppen. Ramen är tillverkad med engelska Reynolds-rör sammanfogade med hjälp av franska Nervex-muffar och Campagnolos ”Professional”-bakgaffeländar. Sadeln är en fransk Ideale i läder. Lädersadlar som denna krävde sin rumpa och sin vård. Det sades att det värsta som kunde hända en professionell cyklist var att glömma sina (läder) skor och sin insuttna lädersadel. Belgiska Titans styrstammar och styren var det vanligaste fabrikatet på svenska cyklar under denna period. Undantaget var Crescent som hade en del Cinellidelar på sina cyklar i slutet av 50-talet. Styrena kom i olika modeller och deras form har varierat mycket under cykelsportens långa historia. Formen ändrades enligt tycke och smak och fick modellnamn efter dåtidens belgiska superstjärnor. Under 1940-talet kom Maes-modellerna efter Belgiens dubbla Tour de France-vinnare Sylvère Maes och på 50-

talet var Rik van Steenbergens styrböj populär. Van Steenbergen var en av Belgiens mest framstående endagsspecialister och trefaldig världsmästare under perioden 1942 till 1966. På 1960-talet lanserades Patrick Sercu-modeller, uppkallade efter den belgiska supersprintern och sexdagars-specialisten vars karriär sträckte sig ända in i 1980-talet. Men dessa styren från Titan var ovanliga här hemma.

Konservatism
Franska Mafacs bromsar var däremot mycket vanliga innan Campagnolo kom med egna bromsar på 70-talet. Innan dess var det Universal, Weinmann eller Mafac som gällde. Naven på cykeln liknar fortfarande de första modellerna från 1940-talet som tillverkades med patent av Fratelli Brivio (F.B). Vevpartiet från franska Stronglight var den här perioden fortfarande mycket vanligare än de första Gran Sport-vevarna från Campagnolo. Man körde med stålvevar fast Stronglight redan hade introducerat aluminiumvevar i mitten av 50-talet. Redan på den här tiden var man konservativ inom cykelsporten… Klingorna däremot är tillverkade i aluminium och kommer från Simplex.

Göstas Masi
De kända bröderna Fåglum tävlade på sådana här cyklar under sin karriär, fast två av dem körde även på Crescent. Och just Gösta ”Fåglum” Pettersson vann Giro d´Italia 1971 på en Masi som lackerats som en Monark. Det var inte ett unikt förfarande för Monark, många tävlingar har vunnits av stora stjärnor på cyklar byggda av någon annan än vad dekalen angivit. Den här modellen är utrustad med Campagnolo Gran Sport-växlar som introducerades i Sverige 1952 av just Mo-

kadens nr 6:2006

| 63

Kadensintervjun

text: l e n n a rt hyse foto: l e n n a rt hyse och fa n i n i g r o u p. i t

Christofer Stevenson har avverkat sitt första år som proffs i Italien för ”svensk-stallet” Amore & Vita-McDonalds. Och redan nu har han siktet inställt på att bli proffs på den högsta nivån. – Förhoppningsvis kör jag i ett Pro Tour-lag om något år.

Stevenson siktar högst

S

iktet är instä l lt på att bli proffs på högsta nivå. Christofer Stevenson har avverkat sitt första år som proffs i Italien. I år har han

kört för Amore & Vita-McDonalds med bas i Lucca, tre mil nordost om Pisa. Där bor han i en herrgård och delar lägenhet med finländaren Kimmo Kananen. Christofer började med mountainbike, gick på cykelgymnasium i Vansbro och växlade över till landsvägscykel för sex år sedan. – Landsvägscykel passade mig bättre eftersom jag är relativt storväxt. När jag upptäckte charmen med sporten och började lära mig taktiken och rävspelet inom landsvägscykling kände jag att jag ville satsa på en proffskarriär, berättar Chris-

nalds. Allt är inte alltid lika välorganiserat som vi är vana vid i Sverige. Det kan vara lite si och så med planeringen. Bussen går inte alltid i utsatt tid när man ska ut och tävla och språket gör att det kan uppstå missförstånd. Men det är ju tävlingarna och träningsmöjligheterna som är den största fördelen, säger han. – Kommer man från ett så litet cykelland som Sverige och har tänkt sig att bli en bra cyklist måste man ut i Europa så tidigt som möjligt, helst redan som U23-cyklist. Det är inte kört efter det, men man har en mycket längre väg att gå för att nå toppen, menar han.

klister, bland annat trefaldige Giroetappvinnaren Glenn Magnusson. Att Christofer fick ett tvåårskontrakt med laget berodde till stor del på hans seger i Scandinavian Open förra året. – De såg att jag kunde cykla fort och hörde av sig direkt efter loppet. Nu har han ett år kvar på kontraktet och hoppas kunna träna ordentligt i vinter och slippa sjukdomar. – Det har varit tungt i år. I slutet av mars började jag känna ett tryck under bröstkorgen. Vi gjorde tester och tog hjälp av svenska läkare som konstaterade att jag drabbats av körtelfeber och ett virus som gör att körtlarna sväller. Mjälten och levern svällde upp och jag fick svårt att återhämta mig efter träning och tävling.

Bortskämda svenskar
I Amore & Vita-McDonalds lag finns cyklister från åtta nationer, totalt 17 cyklister från Italien, Polen, Litauen, Finland, Sverige och Zimbabwe. – Som svensk cyklist tror jag att man blir lite bortskämd när man åker med de bästa svenska lagen. Om man sen inte kommer till de allra bästa lagen utomlands är det lätt att tycka att man får det riktigt dåligt och får kämpa med många praktiska detaljer. Stallet har fostrat många svenska cy-

tofer om sitt vägval. Innan Christofer kom till Italien i vintras cyklade han i Team Mälarenergi och året dessförinnan i ett franskt amatörlag. Året i Frankrike var lärorikt men tufft eftersom han råkade ut för en del sjukdomar och skador. – Jag har haft stor nytta av året jag körde i Frankrike, konstaterar Christofer. Jag visste ungefär vad jag kunde förvänta mig när jag kom till Amore & Vita-McDo-

Visa var skåpet ska stå
Christofer kom ner till Italien i mitten av januari och fick vara med på det årliga träningslägret där det mest handlade om att samla träningstimmar, det vill säga distansträning. Men det blev även en del berg där alla ville visa upp sig och spänna musklerna. – De flesta var nya och många ville visa

64 | kadens nr 6:2006

Med påven och McDonalds som sponsorer har man både kapitalet och kyrkan bakom sig.

kadens nr 6:2006

| 65

Kadensintervjun

var skåpet ska stå. Även om man vill hålla igen blir det hårt emellanåt, säger Christofer. – För mig gick det bra i början eftersom jag hade börjat med uppbyggnadsträningen redan i november. Här nere är det många som kommer igång på allvar först efter nyår. En skillnad mot det vi är vana vid i Sverige är att alla lagets pass blir naturliga intervallpass, beroende på vilka backar eller berg man ska över. – I grunden har vi individuella träningsprogram eftersom många bor på olika ställen, men alla som bor nära varann fö rsöker träna ihop någon gång under veckan. Ibland har vi någon ledare med som säger till oss att gasa på vid olika tillfällen, till exempel i backar och berg för att få möjlighet att se hur starka och uthålliga vi är för tillfället. Annars är ledarna rätt lugna. De är inte på oss varje dag och säger hur vi ska träna, äta och vila.

Koll på maten
Vad är skillnaderna jämfört med cykelsporten i Sverige? – Några större skillnader är det inte förutom när det gäller maten, där ligger de ett par år efter oss. Jag tror att vi har bättre koll på vad som är lämpligt att äta under uppbyggnadsperioden och vad man ska äta före och efter träning och tävling. Vi har nog lärt oss mer om näringslära. Det blir en matrutin som rullar på. Här blir det nästan bara pasta i alla former om man inte tänker sig för. Tävlingsdagar äter man frukost som består av gröt, müsli, yoghurt och bröd med lättare pålägg, två till tre timmar före start. Mjölk och ost håller vi oss ifrån, säger han. Under tävling gäller det förstås också
Christofers seger på Scandinavian Open ledde till kontraktet.

att hålla koll på energinivåerna. – Jag börjar äta en halvtimme efter

66 | kadens nr 6:2006

ningen så är det ett perfekt hjälpmedel. Pulsen är egentligen inte så tillförlitlig att träna efter om man inte kan ställa pulsen i relation till belastningen, berättar han. Christofer har ett maxtest där han kör en sträcka på fem kilometer fram och tillbaka. Genomsnittseffekten på testet ger ett tröskelvärde som ligger till grund för uppbyggnaden av intensiteten på olika träningspass. Snittbelastningen ligger normalt mellan 440 och 480 watt. Styrkeoch intervallträning är också till viss del baserad på kadens. Under tävling ligger kadensen mellan 85 och 90 pedalvarv per minut. Tävlingssäsongen i Italien slutar i mitten av oktober. Sedan väntar en månads aktiv vila för Christofer innan uppbyggnadsträningen drar igång i mitten av november. – Jag kommer att börja med ren styrketräning på gym hemma i Karlstad och sedan successivt försöka flytta över styrketräningen på cykeln. Sedan blir det konditionspass och långa distanspass kombinerat med styrkeintervaller på testcykel. Och en hel del pass ute på vintercykeln fram till årsskiftet, berättar han. I år har Christofer hunnit med ett fyrtiotal internationella tävlingar. Innan säsongen är slut är siffran kanske 50-60. I fjol blev det 75-80 tävlingar, inklusive alla GP-lopp i Sverige som det inte riktigt finns någon motsvarighet till på kontinenten. Och efter sitt första år som proffs har han redan siktet inställt på den högsta nivån. – Förhoppningsvis kör jag i ett Pro Tourlag om något år. Mitt lags närmaste delmål är att få köra större tävlingar i Italien, som Milano-San Remo eller Girot. Där hoppas jag få vara med!

Solen skiner inte alltid i Italien.

start och försöker hålla ett så konstant intag som möjligt under tävlingen. Dricker mer om det är varmare och äter mer om det är kyligt. Efter racet kör jag återhämtningsdryck med rätt mängd kolhydrater och protein. Tävlingsintensiteten är lite speciell i Italien. Banorna är ofta backiga. Tidiga utbrytningar med orutinerade cyklister är vanliga. Ofta går det iväg åtta till tio man medan de starkaste rävarna sitter kvar, har koll på varandra och väntar in backar eller berg innan de ger full gas. Just topografin och det faktum att Christofer väger 78 kilo och är 190 centimeter lång begränsar honom lite. – Bergen passar inte mig så bra. Jag har inte så mycket att sätta emot när de där 59-kilosgrabbarna piper iväg uppför backarna. I Frankrike är det bättre, där är det inte så höga berg som man ska ta sig över. Där är det ofta kantvind, lagom kuperad terräng och högre fart. Det passar mig mycket bättre.

Christofer

stevenson

Träningsmetodik
De flesta proffslag kör med wattmätare i kombination med puls och kadens, en utveckling av träningsmetodiken som verkligen fått ett enormt genomslag i världseliten. – På träningarna kör jag med wattmätare. Vill man få bättre kontroll på trä-

Född: 1982-04-25 i Karlstad Bor: Lucca, Italien Vikt: 78 kilo Längd: 190 centimeter Yrke: Cyklist Familj: Föräldrar och bror Favoritartist: Robbie Williams Favoritkrubb: Kyckling och pastapesto Klubb 2006: Team Mälarenergi Proffslag 2006: Amore & Vita-McDonalds Tidigare klubbar: Säffle Mountainbikeklubb, CSK Ludvika, Velodrom Falkenberg, Cyclecomponents Sollerön IF, Amical Velo Club Aixios, Team Cyclecomponents, Team Mälarenergi. Debutår: landsväg 2000 Segrar totalt: cirka 30 stycken webb: www.stevenson.se, www.amoreevita-mcdonalds.it Bästa resultaten 2006 2:a Svenska mästerskapen i linjelopp 14:e Châteauroux Classic de l’Indre Trophée Fenioux

kadens nr 6:2006

| 67

Försäkra dig rätt
text och bild: peter magnusson

Det är svårt att välja rätt försäkring. För att hitta den bästa måste du tränga djupt in bland snåriga regler. Villkoren är en djungel av paragrafer och undantagen är många – särskilt för dig som cyklist. Kadens hjälper dig i försäkringsdjungeln.

F

ör en cyklist krävs två försäkringar för att vara skyddad för alla sorters olyckor: en hemförsäkring och en olycksfallsförsäkring. Hem-

försäkringen ersätter dig om din dyrgrip till cykel hamnar i tjuvens händer. Den kan också ersätta skador på cykeln när olyckan är framme. Skadorna på dig själv ger en olycksfallsförsäkring ersättning för. Ett bra försäkringsskydd är alltså viktigt för den seriöse cyklisten med dyr cykel. Vilken eller vilka försäkringar skall man då välja? För de flesta är kanske försäkringspremien mest avgörande för valet av försäkring. Men för att kunna välja en försäkring som ger valuta för pengarna måste du titta på villkoren. Dessa varierar mycket mellan bolagen. Därför har vi gått igenom några generella regler

nästan obefintlig. Men med rätt hemförsäkring ökar i alla fall dina chanser att få ersättning för din förlust. Hur mycket hemförsäkringen ersätter vid en stöld varierar mellan försäkringsbolagen. Det finns en högsta ersättningsnivå, som bestäms av värdet på lösöret som man angivit i försäkringsbrevet. Men när det gäller cyklar gör många bolag ett undantag. En särskild maximal ersättning för cyklar kan finnas. Från ersättningen dras naturligtvis också självrisken. Den varierar mellan bolagen och ibland kan man även själv välja beloppet. Ersättningen du kan få beror också på var och hur cykeln blev stulen. Försäkringsbolagen skiljer på platser som bostad, biutrymme till bostad eller annan plats. Ett biutrymme kan vara källarfö rråd, garage eller ibland cykelförråd. Definitionerna skiljer sig åt mellan olika bolag och det är viktigt att veta vad som gäller om man vill ha någon möjlighet att få ersättning vid stöld. Oftast finns det begränsningar i ersättningsbeloppen vid stöld på annan plats än i bostaden. Dessutom finns oftast krav på att cykeln skall vara låst med ett, av försäkringsbolaget, godkänt lås på platser utanför bostaden. Ett tips är att låsa cykeln även om du har den stående på balkongen, för det räknas ofta som ”annan plats”. Är cykeln låst med ett icke godkänt lås brukar ersättningen reduceras med 50 procent. För att få reda på vilka lås som är godkända är det bäst att kontakta försäkringsbolaget. Men oftast utgår de från

Stöldskyddsföreningens tester (www. stoldskydd.se).

Materiella skador
När du krockar med cykeln eller vurpar så illa att den går sönder, är det bra med en försäkring som ersätter de materiella skadorna. Det är hemförsäkringen som gör det, men som vanligt finns det undantag. Vid en trafikolycka som du själv inte är vållande till, ska motpartens försäkringsbolag ge dig ersättning. Om inte motparten betalar skadorna, kan din försäkring täcka skadorna. Men det är vanligt att undanta just cykeln från ersättning, vissa bolag ersätter bara övriga materiella skador. Olyckor sker ju också utan andra inblandade än dig själv. På väg ner från Åreskutan kan det förstås hända att du åker omkull med en kvaddad hoj som resultat. En sådan olycka kanske inte ersätts. Villkoren skiljer sig åt och är öppna för tolkningar. Det sägs ofta att ”händelsen skall vara plötslig och oförutsedd” för att ersättning skall utgå. Cyklar man downhill kanske det inte är helt orimligt att hävda att en vurpa inte är oförutsedd. Undantag för skador vid tävlingar och träning inför tävling är också vanliga. Så om du tävlar mycket, kan detta villkor vara något att jämföra mellan olika bolag.

och jämför vad de vanligaste försäkringsbolagen i Sverige har att erbjuda. Tänk på att värdet på cykeln vanligen beräknas utifrån inköpsvärdet eller nypriset på en motsvarande cykel i handeln. Från detta värde görs sedan ett åldersavdrag. Om du har byggt din egen cykel eller bytt ut komponenter på den, kan det göra värderingen ganska komplicerad. Se till att spara alla kvitton och ta bilder på cykeln!

Stöld
Årligen anmäls runt 70-80 000 cykelstölder i Sverige. Av dessa klaras ungefär två procent upp. Om din cykel blir stulen, är alltså chansen att du får tillbaka den

Olycksfall
Skador på dig själv kan ingen försäkring hindra, men en olycksfallsförsäkring kan täcka kostnader som uppstår. En hal

68 | kadens nr 6:2006

rot i skogen kanske innebär utslagna framtänder. Då kan du få ersättning från en olycksfallsförsäkring för tandläkarkostnader. Men här finns också undantag. Om du halkade på roten under en tävling är det inte säkert du får något, eller om försäkringsbolaget tycker att du har ägnat dig åt extremsport. Ofta används den finurliga formuleringen att olyckan skall vara ”plötslig och oförutsedd” för att full ersättning skall utgå. Detta öppnar ju för tolkningar. Så skall du göra något riktigt dumt, är det kanske bäst att höra efter med ditt försäkringsbolag innan. Utöver hem- och olycksfallsförsäkringar finns det specialförsäkringar som kan vara relevanta för dig som cyklist. På marknaden finns bland annat två olycksfallsförsäkringar som är speciellt framtagna för cyklister. Den ena ingår i den tävlings- eller motionslicens som du tecknar hos Svenska Cykelförbundet (SCF). Denna försäkring gäller för olycksfall under tävling, träning och vid transport till och från träning eller tävling. Ytterligare en speciell olycksfallsförsäkring för cyklister har tagits fram i samarbete mellan Smart Safety (s-reg) och SCF. Denna försäkring gäller även när du cyklar utan att träna eller tävla. Vid vissa motionslopp kan också en olycksfallsförsäkring ingå i startavgiften. Arrangörer som ordnar motionslopp, som är sanktionerade av Svenska Cykelförbundet, förbinder sig att hålla cyklisterna med försäkring.
Försäkra dig om att du är rätt försäkrad …

En översiktlig jämförelse av försäkringsvillkoren hittar du på nästa sida.

kadens nr 6:2006

| 69

Din cykling
MAQ-metoden

Träning

text: anna sjögren/O2 foto: luca mara

Träna styrka med kvalitet

Konceptet MAQ – Muscle Action Quality har arbetats fram med tanke på elitidrottens stora krav på komplex fysisk kapacitet. MAQ styrketräning gör att idrottaren orkar med de belastningar som kroppen utsätts för och förbättrar prestationsförmågan.

I

t r ä n i n g s h a l l e n på Bosöns idrottscentrum på Lidingö utanför Stockholm blandas ljudet av smattrande

Konceptet MAQ – Muscle Action Quality har arbetats fram med tanke på elitidrottens stora krav på komplex fysisk kapacitet. I många idrotter krävs det att man är stark, explosiv, rörlig och snabb. Dels för att vara framgångsrik och dels för att undvika skador. Pierre och Leif har testat över 1 000 elitidrottare och fått bekräftelse på att det finns stora brister hos många atleter när det gäller funktionell styrka och aktiv rörlighet. Funktionell styrka innebär styrka som man verkligen kan använda i den rörelse man vill utföra. Med aktiv rörlighet me-

nas rörlighet under aktivitet till skillnad från passiv rörlighet som när man stretchar. Med utgångspunkt från dessa observationer och erfarenhet från många års arbete med elitidrottare på Bosön, har de arbetat fram ett koncept för styrketräning. Målet är att göra idrottaren tillräckligt stark för att orka med de belastningar som kroppen utsätts för, samt att förbättra prestationen i sin idrott. MAQ-metoden användes till en början för att rehabilitera elitidrottare som kom till Bosön för att träna upp sig efter sina skador. Genom att jobba med de speciella

hopprep med flåsande andhämtning och ibland någon sammanbiten svordom. ”Atletisk hållning! Glöm inte atletisk hållning. Två minuter till. Kom igen!” gastar kursledarna Leif Larsson och Pierre Johansson. Det är kurs på Bosön och ett antal sjukgymnaster och fystränare har samlats för att lära sig MAQ-metoden. Det är en an-

norlunda och genomtänkt form av styrketräning för idrottare i olika sporter.

72 | kadens nr 6:2006

styrke- och rörlighetsövningarna blev atleterna inte bara funktionellt starka med ökad rörlighet. De skaffade sig också ett bättre skydd mot att skada sig på nytt. Och resultatet talar för sig självt. De flesta idrottarna kom tillbaka fullt återställda men var starkare och kunde prestera bättre än innan de skadade sig.

tive idrott ställer. Det smarta med övningarna i programmet är att de också avslöjar brister och obalanser i rörlighet och styrka. Det vanliga är att kroppen kompenserar för bristande rörlighet eller obalans i styrka. Det gör den genom att använda andra muskelgrupper eller använda ena sidan av kroppen mer än den andra. Kroppen gör ofta detta så bra att man inte ens märker att det finns en obalans. Förrän man drabbas av skador eller förslitningar. Tävlar och tränar man på hög nivå är belastningen på kroppen så stor att man förr eller senare blir skadad om man tränar obalanserat. Tanken med MAQ-programmet är att man noterar eventuella brister och obalanser och jobbar med dem innan man går vidare till mer komplexa eller tyngre övningar. Man får på så sätt en stabil grund att stå på och bygger upp kroppen på rätt sätt från början. Därför är det oerhört viktigt att göra varje rörelse med perfekt teknik - varje repetition är en inprogrammering.

balansmoment för att förbereda kroppen för verkligheten. I cyklisters fall kan det vara att till exempel balansera på ett ojämnt underlag på cykeln. Pierre och Leif har inspirerats av de olympiska lyftarna när de satt ihop sina övningar. Tyngdlyftning är en gren som kräver perfekt teknik, stor rörlighet och tonvis med funktionell styrka. De menar att idrottare i andra grenar har mycket att vinna på att tänka i samma banor.

Obalans boven
Det gäller att vara riktigt grundlig när man bygger upp sig efter en skada. Minsta obalans i styrka och rörlighet ökar risken för nya skador. Ökar man successivt på sin träningsbelastning utan att uppmärksamma brister eller obalanser i grundstyrka och rörlighet så kommer man att skada sig igen, förr eller senare. Skador tar tid att läka och de flesta skador innebär en större risk att skadas på nytt. Därför är det bästa naturligtvis att till varje pris försöka förhindra att skadan uppkommer. Pierre och Leif lär nu ut sin metod till sjukgymnaster och fystränare över hela Sverige för att få ut metoden bland idrottare. På så sätt jobbar man förebyggande med att minska skadefrekvensen. Men det är inte bara för att förhindra skador som man styrketränar, man vill ju bli starkare också. Och det är lätt att tro att man blir en starkare cyklist ju tyngre vikt man kan lägga på i benpressen. Men det viktiga är hur stark man är i precis de förhållanden som råder när man ska prestera. Det spelar ingen roll om du har ökat din benpressbelastning med tio kilo den senaste säsongen om du inte får ut den styrkan på cykeln. MAQ-metodens filosofi är att träna med målet i sikte och noggrannt välja styrkeövningar efter de krav som respek-

Tips för ett bra styrkeupplägg
Aktivera kroppen – välj övningar som kräver koncentration och uppmärksamhet och tränar kroppens förmåga att styra och kontrollera muskelaktiveringen. Aktiv rörlighet – välj övningar som ställer krav på rörligheten i kroppen och fuska inte för att komma snabbare framåt. Aktiv rörlighet är mer funktionell än traditionell stretchning eftersom muskelns rörlighet tränas under aktivitet istället för i viloläge. Till exempel djup knäböjning med rak rygg. Komplexa övningar – fokusera på övningar som aktiverar stora muskelgrupper och efterliknar naturliga rörelser i din sport. Core-övningar – en stark bål är en förutsättning för att få ut maximal kraft i rörelser och även för att undvika skador. Utmana med kontroll. Gå inte vidare till svårare och tyngre övningar förrän du behärskar övningen till fullo. Du tjänar ingenting på att hasta igenom övningarna, då förlorar de sitt syfte.

Bålstyrka grunden
Bålstyrkan är central i tankarna bakom MAQ. En stark bål är en förutsättning för att kunna utföra i princip alla rörelser. Det är från bålen som kraften har sitt ursprung. Har du en svag bål som cyklist så får du inte ut maximal kraft i benen. Det blir också svårt att hålla en bra ställning på cykeln utan att få problem med rygg och nacke. Det är därför viktigt att köra mycket specifik bålstyrka som cyklist. Men det innebär också att alltid utföra alla styrkeövningar med perfekt teknik eftersom de flesta styrkeövningar tränar bålen om de utförs på rätt sätt. Försök också att få med övningar som innehåller

kadens nr 6:2006

| 73

Din cykling

Träning

Utfallsgång med belastning
Stå med benen parallellt, håll en viktskiva i händerna. Höj armarna över huvudet och håll skivan över huvudet med raka armar, sträck upp kroppen och stå rakt. Ta ett kliv fram med ena benet, som om du klev över en liten häck. Bromsa på vägen ner och sjunk ner i en djup knäböjning med hela främre foten i golvet. Ryggen skall vara rak och skivan uppe i luften. Gå inte djupare än att du kan behålla stabiliteten och balansen. Håll blicken rakt fram genom hela övningen. Övningen tränar ben och säte, samtidigt som stabilitet och styrka i hela bålen tränas.

Fyra MAQ-övningar för cyklister
Core-övning
Utgångsläget är framstupa på golvet stödd på underarmar och tår. Händerna hålls ihop eller nära varandra, kroppen rak. Armbågen skall hållas rakt under axeln så du har en rät vinkel mellan övre delen av ryggen och överarmen samt en rät vinkel mellan överarm och underarm. Spänn hela kroppen så att du har en rak linje från nacken genom hela ryggen och ut i benen. Svanka inte utan håll dig rak med hjälp av buk- och ryggmuskler. Stå kvar så länge du kan hålla en rak position, det är viktigt att inte sjunka ihop eller börja svanka. Den här övningen tränar i princip hela kroppen men fokus ligger på de viktiga bålmusklerna i rygg och mage.

74 | kadens nr 6:2006

Liggande rotationer
Ligg på mage med armarna utsträckta rakt framåt. Håll fötterna ihop eller lätt isär, armarna raka och utsträckta rakt framåt. Håll en liten viktskiva i händerna. Benen ska vara lätt höjda från marken, spänn rumpan. Håll skivan med ena handen och för den runt, bakåt samtidigt som andra armen följer med bakåt, armarna är hela tiden raka. Bakom ryggen byter du hand och för fram skivan framför huvudet igen. Det skall alltså bli en cirkelrörelse med båda händerna, med raka armar. Byt håll efter några repetitioner så att du gör lika många åt båda hållen. Tränar rörlighet och styrka i hela ryggen.

Sit-up med käpp
Ligg på rygg med en träkäpp, stav eller liknande i händerna med raka armar. Gör en vanlig sit-up samtidigt som du drar in benen mot magen och för käppen över fötterna (om det går) och sedan tillbaka över huvudet och ner på golvet bakom huvudet samtidigt som du sänker fötterna ner till golvet. Rörelsen sker synkroniserat med ben och överkropp samt armar. Håll ihop knäna. Det är inte säkert att du når att ”trä” käppen över fötterna på en gång, men efter lite övning brukar det gå. Bra rörelseövning för ryggen samtidigt som du får effektiv träning av bålen. kadens nr 6:2006

Tack till Nautilus Gym för lån av lokalen!

| 75

Din cykling

Filmskolan

Säg det med film

Actionsport har länge levt i stark symbios med både foto, film och musik. Nu kryllar det av DV-kameror i varje vrå av actionsportvärlden. Och det bästa sättet att förmedla det där du och ditt crew upplevde kommer förmodligen alltid att vara via film. Kadens tipsar dig på vägen mot Hollywood.
text: erik westberg foto: luca mara

O

rdet film missbrukas friskt av många. Och det med all rätt, för vem orkar förklara att det man egentligen håller på med är en ”audiovisuell produktion”? I ordets rätta bemärkelse är film ett plastband täckt med ljuskänsliga kemikalier som måste framkallas. Nackdelen med film är att du i inspelningsögonblicket inte kan se exakt hur bilden blir. Om du har ställt in kameran fel, råkar ha ett hårstrå i mekaniken eller något annat galet så kommer detta inte att synas förrän efter framkallningen. Noggrannhet är alltså filmentusiastens bästa vän. Efter framkallningen digitaliseras filmen. Förr klippte man rent mekaniskt med sax och tejp. Men som du säkert förstår är detta fruktansvärt ineffektivt i jämförelse med moderna redigeringsprogram på supersnabba datorer, med tusentals effekter och snabbkom-

nollor, som sedan lagras på olika sätt. Det vanligaste lagringsformatet är på magnetkänsliga band som skyddas i små plasthöljen, videokassetter. Det som skiljer dyra DV-kameror från billiga är antalet bildsensorer (bildsensor förkortas CCD som står för Charge-Coupled Device). På en enkel kamera tar en bildsensor upp all information. Men på en avancerad kamera delas färgerna upp i röd, grön och blå och varje färg tas upp av en egen bildsensor. Detta ger en bättre färgåtergivning men kostar också lite mer. En videokamera har betydligt lägre kontrastomfång än våra ögon. Som jämförelse kan man säga att ögat har ett kontrastomfång på 1 000, vilket betyder att ögat kan urskilja tusen olika nyanser mellan svart och vitt. Film klarar av ett förhållande på 600 olika nyanser. En videokamera har ett kontrastomfång på 150, videokameran kan bara ”se” 150 olika nyanser mellan svart och vitt. Därför är det extra viktigt att ha bra ljus när man jobbar med video. Hårt, starkt solljus kan däremot vara riktigt besvärligt eftersom ljusskillnaden mellan skuggade och solbelysta områden kan vara för stor. Då får man välja att överexponera de ljusa partierna eller underexponera de mörka. Den stora fördelen med film är just det stora kontrastomfånget, film är mindre känslig för överexponeringar. Du kan lätt gå över ett antal exponeringssteg och ändå få tillbaka bildinformationen. Med video är felexponeringar nästan alltid lika med borttappad information, bilden blir helt vit eller helt svart.

sett märke på kameran. Ett annat sätt att lagra informationen är direkt till hårddisk. Detta blir mer och mer vanligt i nyhetssammanhang eftersom man då slipper tanka in material i realtid. Nackdelen är när man filmar mycket under en lång period och inte har möjlighet att tömma sin disk regelbundet. I actionsportsammanhang kan det ännu så länge vara mer ekonomiskt och praktiskt att hålla sig till band. Det finns kameror med inbyggda hårddiskar eller snarlika lösningar men det finns även adaptrar till vanliga DVkameror. På en DVD-skiva lagras rörliga bilder och ljud i ett MPEG-format. Detta är en komprimeringsstandard fastställd av Motion Pictures Experts Group. I grunden behåller denna komprimering var fjärde bildruta och tar bort resten. Programvaran i din DVD-spelare räknar sedan ut på ett ungefär hur de bildrutor som saknas borde sett ut med hjälp av de bildrutor som finns kvar. DVD är alltså ett utmärkt format för att distribuera dina mästerverk, men inget att rekommendera för säkerhetskopiering. Exportera istället din färdiga film tillbaks till band som du sparar, då har ingen information förlorats och du kan glädjas åt din film i full kvalitet även i framtiden. Ljud är nästan en lika stor vetenskap som rörlig bild, därför gör vi en lång historia kort: En filmkamera tar inte upp ljud. En videokamera gör det och lagrar ljudet digitalt, parallellt med bilden.

mandon. De flesta actionsportfotografer som idag använder film digitaliserar filmen direkt efter framkallningen. De tittar alltså aldrig på själva filmen, utan får den på digitala band direkt. Film finns i många olika format. Generellt kan man säga att ju smalare film, desto billigare. Men ju bredare film du använder, desto mer information finns i varje bild. 8 mm är billigast, 70 millimeter är bredast och dyrast, 16 mm är populärt i actionsportfilmvärlden.

Eller video?
En videokamera fungerar nästan som en filmkamera. Optiken fungerar på samma sätt och man jobbar även här med bländare och slutare för att reglera exponeringen. Men istället för att ljuset träffar en ljuskänslig film finns här en elektronisk bildsensor som omvandlar ljuset till elektriska impulser, alltså ettor och

Lagra ditt mästerverk
Grunderna hur informationen kommer till bandet har vi redan gått igenom. Oavsett format är grunden att allt du spelar in sparas på bandet på samma sätt, oavkadens nr 6:2006

| 77

Din cykling

Filmskolan
Slutartider
Med slutaren bestämmer man hur snabbt en bild ska registreras av kameran. Även om du fortfarande bara tar 24 bilder per sekund blir varje bild skarpare vid en slutartid på 1/1000 sekund. Ju högre slutartid man använder desto mer ljus kräver kameran. Man kan även ändra slutartiden för att påverka skärpedjupet. Filmar man i starkt solsken blir bländaröppningen liten, alltså ett stort bländartal, vilket ger ett stort skärpedjup. Vill man istället ha ett kort skärpedjup kan man använda en snabbare slutartid som 1/250, 1/500 eller 1/1000 sekund. Om du använder slutartider under 1/60 får du rörelseoskärpa på föremål som rör sig snabbt. Med skärpedjup menas den del av bilden som ligger i skärpa. Det är hela tiden relativt: litet bländartal - högt slutartal och tvärt om.

D
Kamerateknik
Bandvett
Band går sönder och fastnar i bandare och kameror. Kort sagt händer de mest oförklarliga saker med band när man minst behöver det. Ta för vana att lämna linsskyddet på och spela in första minuten svart. Om det börjar trassla vid uppspelning i en bandare som är trasig så kommer den således inte tugga i sig viktig information. Ta också för vana att alltid trycka in skrivskyddsknappen så fort du tar ett band ur kameran, allt för att inte spela över något viktigt material.

Filter
Filter är transparenta plastfilmer eller glasskivor som man sätter framför linsen för att uppnå olika effekter - till exempel ändra eller korrigera ljusets färg. Det vanligaste filtret som används, och som också finns inbyggt i de flesta kameror, är ND-filtret som funkar som kamerans solglasögon. Det är

Exponering
Bländaren reglerar mängden ljus som når kamerans bildsensor eller film. Om mängden ljus är för liten kommer bilden att bli underexponerad. Alltså mörk. Om ljusmängden är för stor blir bilden för ljus, överexponerad. Bländarens öppning mäts i bländartal och det minsta värdet på skalan ger den största bländaröppningen, och släpper alltså in mest ljus. Ett litet bländartal ger också ett kort skärpedjup. Ett enkelt sätt att komma ihåg detta är till exempel f0,7 = 0, 7 cm skärpedjup... En grov generalisering, men ett bra sätt att minnas. När man mäter ett objektivs ljuskänslighet anger man det lägsta bländartal som just detta objektiv klarar.

78 | kadens nr 6:2006

därför mycket användbart i starkt ljus. Därför kallas ND-filter också för gråfilter. Objektiv har mycket känslig optik, pilla inte med fingrarna direkt på linsen. Kroppsfett kan etsa sig in i glaset och bli mycket svårt att få bort. Använd ett UV-filter som man skruvar på längst fram på objektivet. UV-filtret tar bort de ultravioletta strålarna, som inte ögat kan se och kan därför alltid användas. Och om olyckan skulle vara framme är det betydligt lättare att byta ut ett repigt UV-filter för 150 kronor än ett helt objektiv.

vattenpass i stativhuvudet. Jorden är rund och horisonten är alltid vågrät. Använd vattenpasset.

Klippning
Grundfrågan man alltid bör ställa sig är: vad vill jag att tittaren ska se? Det man aldrig får glömma när man trycker på rec-knappen är hur det man spelar in kommer att se ut i redigeringen. Men det finns några saker att tänka på i redigeringen också. Raka klipp är det vanligaste sättet att växla bild. Undvik att klippa mellan allt för snarlika bilder så att det ser ut som om motivet hoppar till, så kallad jump-cut. Övertoning heter det när bilderna flyter samman och mixas, det illustrerar ofta ett hopp i tiden. Långsamma övertoningar ger en lugnande känsla, men en övertoning i ett actionfyllt sammanhang kan lätt se konstigt ut. En kort och snabb övertoning (på cirka 2–3 bildrutor) uppfattas oftast som ett mjukt klipp.

Vitbalans
Vitbalansen är mycket viktig att tänka på vid all filmning. Ljus har olika temperaturer, ett stearinljus mäter cirka 1850 kelvingrader, glödlampor cirka 3400 och en klarblå himmel mellan 12 och 20 000 kelvingrader. Olika typer av ljus ger olika färger. Därför måste man tala om för kameran hur något vitt ser ut i denna typ av ljus. Läs manualen till din kamera så lär du dig snabbt vilka knappar du trycker på. Sedan ställer du in kameran efter ett vitt papper, snö, en vit bil eller liknande. När kameran vet hur vitt ser ut i det ljus du jobbar i för tillfället ställer den in resterande färger själv.

Stativ
Självklart går det att göra bra grejer på frihand, men i dagsläget finns inga bildstabilisatorer som kan ersätta ett bra stativ. Ett stativ är ofta tungt och besvärligt att släpa på men fördelarna uppväger faktiskt nackdelarna. Om du tänker zooma, filma i teleläge, panorera eller ta en helt statisk bild bör du verkligen använda stativ. Om du tänker använda filmen på Internet kommer en skakfri film komprimeras bättre. Stativet måste vara stadigt och stabilt och kunna hålla upp tyngden av din kamera. En klassisk tumregel för att inte förvirra tittaren är att alltid hålla horisonten helt vågrät i bild. De flesta stativ har ett inbyggt kadens nr 6:2006

| 79

Din cykling

Filmskolan
Zoomen
Med zoomen kan man komma närmare motivet på mekanisk väg, vilket är bra ibland, dåligt ibland. Zoomen är kanske också den mest utnyttjade funktionen på videokameran, samtidigt som det är den mest missbrukade. Så glöm allt vad zoomningar heter om du inte kan motivera dem. Inzoomning av ett motiv kan användas för att till exempel understryka en viktig detalj. En väldigt snabb inzoomning kan användas som en överraskningseffekt, medan en utzoomning ger precis den motsatta effekten. Då tittar publiken i bildens ytterkanter och förväntar sig att snart få se något viktigt dyka upp. Samtidigt som du zoomar ut måste du tilta kameran nedåt, så att det inte uppstår en massa luft i bildens överkant.

E
Filmteknik
Kamerarörelser
Det finns två olika kamerarörelser förutom zoomning - panorering och tiltning. Att panorera innebär att man med kameran följer en rörelse vågrätt från vänster till höger eller tvärtom, till exempel när man filmar en bil som åker förbi. En tiltning är en vertikal panorering, uppifrån och ner eller tvärtom. När man panorerar och tiltar måste man först och främst bestämma i förväg var kamerarörelsen ska börja och sluta. Alla rörelser med kameran bör inledas och avslutas med en cirka tre sekunders fast bild. Detta för att man vid redigeringen inte ska behöva göra abrupta klipp mitt i en rörelse. Normalt bör man inte göra kamerarörelser som är större än en båge på 90°, men de gånger man behöver göra det får man öva tills rörelsen sitter perfekt.

Kameravinkel och bildutsnitt
För att förstärka intrycket eller viktiga känslor för tittaren använder man hela tiden olika kameravinklar och bildutsnitt. Kameravinkeln, det vill säga från vilken höjd man filmar, har stor betydelse för hur tittarna upplever situationen. Variera ofta mellan olika vinklar och höjder för att hålla tempot uppe och inte trötta ut tittaren. Redan de gamla grekerna började fundera över hur ögat uppfattar bilder, många bra exempel finns hos barockens målare och även vi actionsportfilm-fuskare bör ta åt oss av bildkompositionens ädla konst. Allt handlar om hur du ramar in motivet för att skapa balans. Finns det en stor klump på ena sidan måste det finnas någonting som väger upp på andra sidan. Om en person tittar åt vänster i bild bör denne placeras åt höger bildkant så att denne får extra mycket luft framför ansiktet. Samma sak gäller för ett motiv som rör sig i bild, det måste finnas luft framför föremålet, annars kommer man tro att föremålet är på väg ur bild. Det gyllene snittet är ett klassiskt begrepp inom bildkomposition. Man har då delat upp bilden med fiktiva linjer i tre gånger tre rutor. Därefter balanserar man bilden efter dessa linjer och deras skärningspunkter. Man får då automatiskt en väl avvägd bild.

c h e c k l i s ta för ac t i o n s p o r t f i l m a r e :
Mat och vatten Extra batterier Tillräckligt med film/videoband Kommunikationsradio Bra kläder

vad kostar det?
Ungefärliga priser video/film-kameror Videokamera: (bandkostnad 1 kr/min) DV 1: 2 500 kronor DV 3: 10 000 kronor HDV 1: 17 500 kronor HDV 3: 58 500 kronor Filmkamera: (filmkostnad, framkallad och digitaliserad 700 kr/minut) Begagnad 16 mm filmkamera: 25 000 kronor Redigeringsprogram PC: Adobe Premiere Pro: 6 645 kronor Adobe Vide Collection STD 2,5: 11 395 kronor MAC: Final Cut Express: 2 795 kronor Final Cut Pro: 8 995 kronor Final Cut Studio: 12 495 kronor

Fokus
Automatisk fokusering, så kallad autofokus (AF), bygger normalt på avståndsbedömning med hjälp av infrarött ljus. Manuell fokusering är oftast att föredra eftersom du då har mer kontroll över skärpan och har möjlighet att använda den som ett kreativt verktyg. En bra tumregel är att så fort det man filmar rör sig mycket - blända upp och använd ett större skärpedjup för att inte tappa skärpan på motivet. För motiv som står stilla kan man gå ner i bländartal och få ett kortare skärpedjup. Innan man gör en zoomning bör man alltid ställa skärpan i teleläget, så att skärpan sedan bibehålls genom hela inzoomningen. Ett tips är att sätta tejpbitar i början och i slutet på fokusringen, så att man vet hur långt man ska vrida skärpeinställningen.

80 | kadens nr 6:2006

Din cykling

Lamptest
Det är mörkt nu. Men med en stark lyxlampa känns livet som cyklist ljusare. Vi har testat två som lämpar sig för höstcykling eller 24h-tävlande.

text: kalle bern foto: luca mara , david elmfeldt

Mot ljusare tider!

Din cykling

Film
Test: Lupine Edison 10

S

ka man ha en lampa för att kunna cykla i svår terräng under mycket lång tid ska man ha lite mer ljus än vad

Lupine är tyska lyxlampor för massor av olika användningsområden. Edison 10 är Lupines dyraste lampa för cykel, med en lampa som kallas metal halide som drivs med ett Lithium-Ion, ett batteri som sällan är billigt. Direkt när man öppnar lådan förstår man vad det är för prisklass på lampan. Det följer med biladapter, snabbladdare och ett 110 gram lätt minibatteri, med en timmes brinntid, som kompletterar det stora. Dessutom följer det med smörjmedel för att smörja upp kontakterna. Allt detta lyxigt förpackat i en fint vadderad kartong. Lupines lamphus fingrar man gärna på. Det är ett fantastiskt vackert aluminiumhus med kylflänsar i bakkant och med ett funktionellt fäste som lätt går att anpassa för Lupines medföljande hjälmfäste. Edison har en metal halide-lampa på 16 watt som enligt tillverkaren motsvarar 65 watt halogenljus. Så om bilarna blinkar vid möte är det inte för att säga hej. Med laddat batteri och pigga ben körs en första provtur i ett mörkt, regnigt höst-Sverige. Hemma i köket ger Edison en bred ljusbild med massor av ljus i mitten. Men ute i skogen ser man bara massor av ljus plus samma stig som är där dagtid. Lupines kontrollpanel är lättanvänd även med vinterhandskar på. Ett kort tryck för halvljus och samma tryck tillbaka till maxljus. För av- och påslagning är det bara att hålla inne knappen längre.

Dioderna på kontrollen varnar tydligt när batteriet börjar ta slut, då är det bara att börja använda minibatteriet och cykla hem. Batteripaketet är inbäddat i en flaskformad plastbehållare som inte ger användaren andra möjligheter än att fästa batteriet i flaskhållaren eller att bära det i ryggsäcken. Vid ett par tillfällen hoppade det ganska tunga batteriet ut ur flaskhållaren innan silvertejpen fick rycka in och agera batterifäste. På sex timmar laddas det stora batteripacket och räcker då till nio timmars halvljus eller sex timmars helljus. Med lite ekonomiskt användande räcker de båda batterierna till de flesta helnattscyklingar under sommarhalvåret. Använd till exempel halvljuset när det går, det motsvarar 20 watt halogen - samma ljusstyrka som de flesta vanliga skogscyklingslampor ger på full effekt. Helljuset

terrängen egentligen kräver. För efter ett par timmars nattcykling, i en natt svart som katten, börjar tröttheten förändra

terrängbilden. Man börjar se saker som inte finns, samtidigt som man slutar se saker som finns. Och under tjugofyratimmarstävlingar är det extra viktigt att ha lyktor utöver det vanliga när man är som tröttast mitt i natten. Under tuffa, jobbiga, mörka men väldigt roliga förhållanden testade vi Lupine Edison 10 och Niterider Moab. Det är två svindyra lampor som visade sig bjuda på både mycket ljus per krona och inte minst generösa batteritider. I Niteriders fall räckte de hela natten och med Lupine nästan hela natten. Men smakar det så kostar det.

Lupine Edison 10 Lampa: Metal Halide Batteri: Lithium-Ion Vikt med batteri: 720 gram Batteritid: 6 resp 9 timmar och 1 timme extra med minibatteri Laddtid: 6 timmar (stora batteriet) Fästanordning: Styre och hjälm Cirkapris: 8 300 kronor Leverantör: Cykelnetto AB, tel: 018-38 13 40, www.cykelnetto.com, www.lupine.de

82 | kadens nr 6:2006

Din cykling
används med fördel när man är som tröttast och på riktigt tekniska partier. Under testperioden så var batteripackets ovilja att stanna i flaskhållaren det enda problemet, som löstes på ett enkelt och snyggt sätt (silvertejp är alltid trendigt). Lupine Edison 10 ger otroligt mycket ljus som räcker till allt och funkar bäst som styrmonterad lampa. Vid hjälmmontage ser man inte skuggkonturerna lika bra på stigen med det starka ljuset, vilket gör det svårt att avgöra storleken på stenar och andra hinder. Med så här pass mycket ljus blir höjdskillnaderna tydligare om ljuset är lägre monterat, man får mer skuggor helt enkelt. Vid dimma är det dessutom nästan omöjligt att cykla med så mycket ljus monterat på hjälmen.

Lamptest

Test: Niterider Moab
Knight Rider var tv-serien som gjorde David ”Baywatch” Hasselhoff till stjärna på 1980-talet. Han körde runt i en jätteelektronisk high tech-kittad Trans Am. Niterider är en av de största tillverkarna av cykelbelysning i USA. Deras värsta lampa heter Moab och är så avancerad att K.I.T.T (bilen i Knight Rider) skulle rosta av avund. Nog om åttiotalet, det här är en lampa som är väldigt mycket tvåtusental. Moab är en HID-lampa med tre ljusstyrke-lägen med 10, 12 och 13,5 watts uteffekt. Det kan tyckas vara små skillnader, men de märks trots allt en hel del när det gäller ljusbilden. Under lampan sitter dessutom tre lysdioder som räcker för att man ska synas på väg hem från skogen. Smart om man inte behöver ljus för att se. Och Lithium-Ion-batteriet ger bisarra 720 timmars lystid i diodläget. Batteriet laddas på 4,5 timme med en snabbladdare och räcker faktiskt långt även med HID-lampan på, hela tolv (!) timmar i 10 watts-läget. Niterider erbjuder ingen möjlighet att ladda batteriet i bilen, men den långa batteritiden gör kanske billaddning överflödig för de flesta. Kontaktytorna är guldplätterade och kontakterna, som är lite svåra att få på plats, sitter som berget när dom väl är ditsatta. Batteripaketet fästs på ramen med ett rejält kardborreband. Det ska i kombination med batteriets gummerade insida få paketet att sitta, men tyvärr behöver kardborren hjälp av silvertejp. Mountainbike är skakigt och det är jättesvårt att hitta ett borttappat batteri utan en fungerande lampa. När ljuset väl är påslaget och batteriet säkert monterat så går det att köra sina stigar nästan som i dagsljus. Med åtta timmars brinntid i maxeffekt-läget används inte halvljuset särskilt mycket, i varje fall inte av batteriekonomiska skäl. Möjligen av hänsyn till andra cyklister och mötande trafik. Man får också tänka på att om man har en kompis framför sig på stigen med mindre kraftig belysning så störs han eller hon lätt av sin egen skugga. Deras egna lampa upplevs också ofta som svagare. Styrfästet till Moab är lätt att vinkla och ställa in så att ljusbildens centrum hamnar rätt. Det går även att montera lampan på hjälmen och då förvara batteriet i ryggfickan eller ryggsäck. Kontrollpanelen sitter på lampan och fungerar bra med de flesta sorters handskar. Med korta knapptryckningar växlar man mellan de olika effektlägena. Till en början var det lite svårt att få koll på av- och påslagning, men med lite tålamod och testande så blev vi god vän med kontrollpanelen. Niterider Moab är en lättanvänd lampa som räcker till all sorts mörkercykling. Den är helt perfekt för cyklister som inte kan få nog av ljus och dyra prylar. Ljusbilden är bra, den både gör smådetaljer tydligare och tillåter hög fart i riktigt mörker trots teknisk terräng.

Niterider Moab Lampa: HID + Led-dioder Batteri: Lithium-Ion Vikt med batteri: 720 gram Batteritid: 8, 9:45 resp. 12 timmar med HID (720 timmar med diod) Laddtid: 4,5 timme Fästanordning: Styre och hjälm Cirkapris: 8 500 kronor Leverantör: Active Sports, tel: 08-21 46 60, www.active-sports.net, www.niterider.com

Tipset!
När du packar ihop alla dina prylar efter en lång natt: kom ihåg att ta bort batteriet från lampan innan du lägger den i väskan. Värmen från en lampa som råkar tändas bland din smutstvätt blir lätt en mindre eldsvåda…

kadens nr 6:2006

| 83

Din cykling

Test Merida Scultura 907

En skön kompanjon
Meridas flaggskeppsracer Scultura är förstås byggd i kolfiber. Modellen finns i flera utföranden, men samtliga har samma åkegenskaper – en skön mix av styrstabilitet med extra mycket komfort. Vi har testat den.
text: s t e fan larsén foto: david elmfeldt

M

e r i da scultu r a är till utseendet en ganska ordinär kolfiberram, lätt slopad och sammanfogad med monocoqueteknologi. Det ger en helt sömlös huvudtriangel enligt Merida. Men så ser det inte ut. Istället har man valt att formge ramen med fejkade ”muffar” för att uppnå det klassiska racerutseende gamla stålramar har. Argumentet är svårbegripligt. Det är ganska uppenbart att det inte är något annat än en fet, modern kolfiberram och muffarna tillför inte direkt någon retrokänsla. Dessutom har man valt att dra in såväl bromsvajerhöljet i överröret liksom växelvajrarna i diagonalröret. Det är snyggt och elegant gjort, men vi är tyvärr inte övertygade när det gäller den här lösningen. Vi har sett indraget komma och gå de senaste 20 åren och tyvärr brukar funktionen till slut segra över formen. Inte

sällan leder det till problem med hög friktion i vajersystemet och trasslande växlar. Dessutom ställer lösningen höga krav på välgjorda och hållbara genomförningar som inte skakar loss och gör vajerbyten till ett pilligt helvete. Därmed inte sagt att Merida inte lyckats. Vi säger bara att det är många som försökt före Merida och inte gjort det. Vi hade dessutom en del problem med att få framväxeln att funka och först efter en ordentlig genomsmörjning av vajern orkade växelfjädern dra ner kedjan på lilla klingan. När det gäller ramen är styrhuvudet och det triangulärt formade diagonalröret rejält överdimensionerade. Det är även vevhuset och kedjestagens monoanslutning mot det samma. Över- och sadelrör är förhållandevis traditionellt utformade och ganska tunna jämfört med
Överdimensionerat styrhuvud och platta kedjestag ger en styrstabil cykel.

84 | kadens nr 6:2006

resten av ramen. Men mest intressanta är nog bakstagen. Merida kallar dem ”Flex-Stays” och använder sig av samma konstruktion på såväl landsvägs- som mountainbikeramarna i kolfiber. Designen kan liknas vid den man ser på så kallade soft tail-mountainbikes, alltså kedjestag som tillåts flexa genom platta, tunna rör och en enkel dämpare som fö r b i nder sadelstag med sadelrör. I det här fallet hittar vi ingen dämpare och flexet är fö ljaktligen mindre än de cirka två centimeter som soft tails ofta erbjuder. Faktum är att Meridas Flex-Stays inte ska ge mer än några millimeter dämpning. Det, menar Merida, sker genom att kedje- och sadelstagens delvis platta form, i kombination med särskilda fibermaterial i stagen, tillåter extra mycket rörelse i höjdled. Ramarna ska således absorbera en del stötar och vissa vibrationer. Merida hävdar också att man inte har behövt kompromissa med vridstyvheten i förhållande till ramvikten för att uppnå detta.

Scultura Carbon 907 är en skön hoj. Notera de platta, tunna kedjestagen.

tionellt vibrationsdämpad, men bakstagens förmåga att absorbera små stötar gör Scultura till en oerhört stadig och styrstabil kompanjon. Särskilt när det går fort utför på dålig asfalt och genom många kurvor. Skillnaden mellan en stötig och en följsam cykel är mycket större när det gäller mountainbikes, förstås, då underlaget ställer så mycket högre krav. Men en racer som hjälper dig att hålla linjen, där inte bakdäcket tenderar att släppa greppet i kurvor på grund av stötar och småslag – det är minst lika viktigt om man vill åka fort och säkert på asfalt. Enda skillnaden är att skillnaden inte är uppenbar, kanske inte ens märkbar, förrän man verkligen sätter cykeln, och sig själv, på prov. Med detta sagt om Meridas flex-stays så upplevde vi initialt en schizofren känsla av obalans mellan front och bak i just avseendet att ta upp stötar. Om bakstagen gungar till vid lite större stötar så vore det generöst att kalla fronten flexig. Framtill är Scultura ganska hård om än inte direkt stötig. Till en början får vi inte ihop delarna, det känns som att man har en cykel i händerna och rumpan på en annan. Ibland upplevs det nästan som att bakdelen niger när fronten skakar hårt. Men efter en tids invänjning (eller kanske avvänjning) kopplar synapserna. Framgaffeln och det styva, feta äggformade styrhuvudet ger en grymt stadig styrning, Scultura håller linjen stenhårt utan flex eller svaj ens vid hårda inbromsningar. Och bakstagen klistrar

Men behövs det?
På sätt och vis är lösningen mer motiverad på en mountainbike med de ständiga stötar och slag som terrängcykling innebär. Men kan en högre grad av komfort uppnås även på landsväg utan att man behöver kompromissa med andra, viktigare, egenskaper så är det ingen dum idé. Fast i Merida Sculturas fall är det inte en uppenbar, direkt känsla av vibrationsfrihet som kommer över oss när vi börjar testa cykeln. Snarare känns den ganska ordinär i det avseendet, varken mer eller mindre komfortabel än många andra motsvarande cyklar, även jämfört med intelligent byggda aluminiumramar. Det är först efter några dagars testande, i en lång utförslöpa med dålig, gropig asfalt, som Scultura förklarar sig. Ett blixtsnabbt beslut att hoppa över en grop resulterar i en aha-upplevelse. I samma ögonblick som bakhjulet tar mark gungar cykeln till märkbart. Något måste ha gått åt pipan. Men hjulet sitter kvar, däcket är stenhårt och ramen har inte spruckit. Det tar ett tag innan man har vant sig vid känslan i flex-stagen och en initial skepsis byts långsamt ut mot uppskattning. Fortfarande är inte cykeln excep-

bakdäcket mot asfalten. Kombinationen blir en superstadig, styrstabil höghastighetscykel. Inte ens i farter upp mot 90 kilometer i timmen känns det obekvämt (förrän man börjar tänka på vad som skulle hända om…). Att köra fort på platten är förstås inte heller något problem, även om vi inte kommer upp i riktigt samma hissnande hastigheter. Som landsvägslok är den idealisk. Pass på uppåt åtta timmars cykling känns inte så slitsamma som de borde. Men om det är cykelns förtjänst får vara osagt, vi kan bara spekulera i orsakerna. Om det är något område där Scultura inte direkt briljerar är det i snabba accelerationer. I igångdragen efter kurvor, korta backsprinter eller spurter på stadsskyltar så känns Scultura inte så snärtig som vissa rent racinginriktade cyklar kan göra. Men i det här fallet är det ett tillkortakommande vi kan leva med, de positiva egenskaperna överväger ändå. Särskilt om man inte ska tävla på cykeln utan mest vill ha en skön kompanjon att köra långa, snabba motionslopp eller träningsrundor på. Skulle vi välja en cykel att köra Vättern runt på så ligger Scultura mycket bra till.

Paketet
Scultura finns i tre utföranden med denna ram, varav två med en lättare framgaffel som kallas för Ultralite. Den dyra versionen går loss på 60 000 med Dura Ace och diverse lyxutrustning. Denna hoj har kadens nr 6:2006

| 85

Din cykling

Test Merida Scultura 907

m e r i da scultura carbon 907-20
Ram och framgaffel: Storlek: 55/L Ram: kolfiber RCF-R6, monocoque Framgaffel: kolfiber, Carbon Ultralite Växel- och drivsystem: Bakväxel: Shimano Ultegra Framväxel: Shimano Ultegra Växelreglage: Shimano Ultegra Kassett: Shimano Ultegra, tiodelad 12–25 Kedja: Shimano Ultegra Vevparti: FSA SL-K kompakt, 50/34, 172,5 mm Vevlager: FSA Platinum Isis Hjul och däck: Hjul: Mavic Ksyrium Elite Däck: Maxxis Xenith 700 x 23 mm Övrigt: Bromsar: Shimano Ultegra Pedaler: Styre: FSA RD250, 31,8 mm Styrstam: FSA OS 150 Styrlager: FSA integrerat Sadel: Mission XM Carbon Sadelstolpe: Mission XM Carbon

Styrhuvudet ger styv front.

Bakstagen håller kontakten med underlaget.

samma ram och gaffel men tiodelad Shimano Ultegra-grupp och Ksyrium Elite-hjul och är väldigt mycket mer prisvärd. Och dessutom har den ett synnerligen vettigt kompaktvevparti i kolfiber från FSA och en vettig utrustning i övrigt. Vi gillade både FSA-styret och styrstammen och den överdimensionerade sadelstolpen i kolfiber från Meridas egna in house-märke Mission. Rejäl längd, smarta höjdmarkeringar och en fiffig och lättjusterad sadelinfästning ger pluspoäng. Sadeln var vi till en början mycket skeptiska mot. Men trots onödiga ”kolfiber”-förstärkningar på sadelspetsen och knöliga sömmar på helt fel ställen fick vi våra fördomar på skam. Den visade sig vara helt okej och ganska bekväm. Mavichjulen är utmärkta för motion och

träning. De är ganska styva i sidled och rullar fint. Men som alltid med mellanklasshjul med få ekrar får man vara observant. Går en eker av är man med största sannolikhet strandad om man inte råkar ha en i reserv med sig. Det gäller förvisso även dyrare hjul och andra fabrikat också. Å andra sidan är det vad som sitter på cyklarna idag i allmänhet och lyckligtvis är sådana problem sällsynta. En glad överraskning är Maxxis Xenith-däcken som vi inte hade så höga förväntningar på. Grymt grepp och känsla i paritet med högklassiga tävlingsdäck. Enda abret var att de slets fort, vilket inte är ovanligt med finare däck med mjuka gummiblandningar. Man får välja mellan supergrepp eller superhållbarhet. Få däck lyckas kombinera båda.

geometri
57,5 cm 73° 73°

Trimma Kadens tycker
Scultura har en svårdefinierad själ. Den styva fronten och de flexande bakstagen är en lyckad kombination av två egenskaper som vanligtvis inte ryms i ett och samma paket. En kombination som gör Scultura till en av de bättre motionsracerhojar vi har kört. Men priset är ganska högt jämfört med många konkurrerande cyklar med samma utrustning och liknande egenskaper. Sexa till det med en läcker styrstam eller sadel efter tycke och smak. Det här är en cykel man vill köra långt på, så varför inte se till att man sitter så bra man kan.

101,2 cm

Lyxa
Ett par finhjul skulle lyfta en mycket bra cykel till en drömhoj. Kan man få bort ett halvt kilo på hjulvikten så kommer fartkänslan och totalvikten att blir fantastisk. Ett par Zipp 404 skulle sitta som en smäck.

Vikt utan pedaler: 7,7 kilo Leverantör: Grahns AB, 0141-209 200, www.merida-bikes.com Cirkapris: 38 200 kronor

86 | kadens nr 6:2006

Din cykling

Test Nishiki SRI Carbon

Fördomar på skam
I fjol lanserade Nishiki sin landsvägsvärsting Team Carbon. Nu släpper man cross countryraketen SRI Carbon byggd enligt samma koncept. Resultatet är lysande.
text: s t e fan larsén foto: luca mara

N

ya metoder för att bearbeta och sammanfoga kolfiberramar utvecklas i rask takt. Nu pratar alla tillverkare om tube-

to-tube-tekniken. Det är en process där rören fogas ihop med en form av limsvetsning så att man slipper en stor mängd överflödigt material i skarvarna. Just det har varit en av monocoque-teknikens stora nackdelar. Möjligheten att kontrollera fogarna och skarvarnas hållbarhet har varit begränsad och därför har man nödgats använda extra mycket material på utsatta ställen. Enligt Nishiki har man genom en lik-

nande teknik byggt en vridstyv ram som i storlek 19” väger 1 230 gram. Om det stämmer är det en ganska låg ramvikt för en mountainbike. Är det cross country - t r äning och tävling man är sugen på så är det förstås mumma för öronen. Låg vikt i kombination med hög vridstyvhet är högintressant för alla effektorienterade cyklister. Nishiki själva menar att just cross country-cykling har varit det uttalade syftet när man utvecklat den här ramen. Den ambitionen återspeglas i såväl valet av komponenter som i geometri. En ganska kort hjulbas och korta kedjestag ger en accelerationsvillig cykel. I kombination med en relativt brant gaffelvinkel och ett långt överrör samt en ganska kort styrstam så erbjuder SRI en racig åkställning och en snabbstyrd cykel. På papperet.
Jaså, det är inte en downhillcykel.

Nackdelen med en sådan här geometri är att den ofta kan ge en nervös och instabil cykel, något som blir särskilt tydligt i teknisk terräng och hög fart. Alltför kompakta cyklar kan också ge en stötig cykel som inte alls är förlåtande när terrängen

sätter prov på cyklistens följsamhet. När vi hade skärskådat cykeln och specifikationen hade vi förstås vissa förväntningar (andra kanske skulle kalla det fördomar) på hur SRI Carbon skulle bete sig. Direkt när vi klättrade upp i sadeln och kadens nr 6:2006

| 87

Din cykling
rullade iväg tycktes de först infrias. Geometrin placerar cykeln väldigt mycket under cyklisten, vilket när man måste manövrera ger känslan av att sitta mer ovanpå och utanpå än i cykelns geometri. Men som så ofta när det gäller cykeltestande så handlar det om en omställning, en justering av sina invanda rörelsemönster, innan man börjar samspela med cykeln. Efter bara ett kort tag och faktiskt så fort vi kommer in på riktigt knölig skogstig så överraskar SRI Carbon med ett väldigt sympatiskt temperament. Vilket förvånar oss och sätter våra fördomar (förväntningar) på skam. Så här ska ju inte den här cykeln bete sig! Men det gör den och vi åker glatt med. I takt med att självförtroendet stiger, ökar också farten. Trots det så gör SRI allt vi ber den om utan mankemang. Den styr runt stenar och lerhål med blixtens hastighet och är lätt att tvinga över rötter och stök. Faktum är att ju högre farten blir desto lättare går det att köra fort och det trots att terrängen är bitvis svår. Det känns som att attack är SRI Carbons bästa moment och något som den behöver för att komma till sin rätt.

Test Nishiki SRI Carbon

på handtagen för att ändra avståndet mellan bromshandtag och styre samt för att anpassa modulationen. Båda justeringarna kan göras när som helst, utan verktyg, och ger cyklisten stora möjligheter att finjustera bromsegenskaperna efter terräng och önskemål. Även däcken överraskade oss positivt. Maxxis Cross Mark-däcken med sina låga, täta dubbar och runda profil andas torrt och snabbt underlag. Där är de också utmärkta. Men då den branta, rejsiga geometrin gör att vi belastar framhjulet lite för mycket får vi släpp fram genom några tajta kurvor. Även på stig med rötter funkar de hyfsat bra. Inte minst tack vare den stora luftkammaren, den tillåter ett ganska lågt tryck och mönstret ger då ett rimligt grepp. Blir det för lerigt sätter däcken snabbt igen och ger inte mer grepp än vad man kan förvänta sig av en blöt tvål i duschen. Och det är inte mycket.

till, stående eller sittande, så accelererar SRI snabbt och övertygande. Med den styrmonterade pop-lock-låsningen till framdämparen blir klättring ännu mer effektivt när man vill lägga in den där sista spurten över krönet. Att dämplåsningen sitter lätt åtkomlig på styret är en lyxig funktion som man inte vill byta tillbaka ifrån när man vant sig. Vi hävdar ju ofta att en välbyggd kolfiberram ska kunna kombinera låg vikt med vridstyvhet och komfort. Så är fallet med SRI Carbon, även om den i frågan om komfort är mer vibrationsdämpande än förlåtande. Det betyder att man inte kan sitta för tungt på den om det är stökigt för rätt vad det är så sparkar den tillbaka. Det är ju ändå en racing-inriktad hardtail. Men så länge det handlar om att eliminera småslagigheter och vibrationer gör den ett bra jobb.

Styv front
Efter kul stigcykling så är det lätt att konstatera att styregenskaperna är mycket lyckade. Det handlar förstås om geometrin, men den utmärkta och styva Rock Shox Reba World Cup-gaffeln gör mycket för att stabilisera fronten. Både i stök, i hög fart och så fort man vill göra kursförändringar. Men även det äggformade, överdimensionerade styrhuvudet bidrar till den styva fronten och den korta styrstammen ger oss kvicka reaktioner i låg fart. En annan fördom vi har när det gäller cyklar med den här geometrin är att de ofta kan bete sig nervöst och oförutsägbart i höga farter på stökigt underlag. Till viss del stämmer det påståendet även på SRI Carbon, men inte till närmelsevis i en omfattning som gör det till ett problem. Tvärtom är det snarare vår egen förmåga som sätter gränserna. Bara man slappnar av och vågar släppa på och lita på att cykeln gör det man vill så funkar SRI utmärkt i höga farter utför. Hayes El Camino-bromsarna gör förstås sitt till för att ge oss mer självförtroende. De har två enkla justeringsrattar

Utrustningen
Vi har ju redan antytt att SRI Carbon är vettigt specifierad för långlopp eller cross country. Utöver den utmärkta Reba-gaffeln med sin fjärrkontrollstyrda låsning så är det nya XTR-växelsystemet från Shimano något att glädjas över. Inte bara slås man av hur direkta och distinkta växlingarna är med de nya Rapidfire Plus-reglagen och den styvare XTR-bakväxeln. Reglagens mångsidighet är också något vi uppskattar. Dels att den främre spaken kan manövreras med tummen eller pekfingret och att oavsett åt vilket håll man rör den växlar man till en tyngre växel. Välj själv - tryck med tummen eller dra med pekfingret. Dels att man nume-

Om vi får välja
När vi testar SRI Carbon på snabbt, hårt underlag lever den däremot upp till våra förväntningar. Det vill säga – om vi skulle specificera en långloppsracer så skulle vi hamna rätt nära SRI Carbon. Så det var förstås med spänning vi ställde ut cykeln i närmsta grusbacke och spände våra klena ben mot varandra. Och vi blev inte besvikna (på cykeln alltså). Sittandes klättrar man utmärkt med SRI Carbon, även om det är brant och underlaget är löst. Det är inga stora problem att behålla greppet och få framhjulet i rätt riktning. Och när man trycker

88 | kadens nr 6:2006

nishiki sri carbon
Ram och dämpare: Storlek: 19” (17 – 19 - 21) Ram: kolfiber, monocoque Framgaffel: Rock Shox Reba WC, 85 mm slag, pop-lock-låsning Växel- och drivsystem: Bakväxel: Shimano XTR Framväxel: Shimano XTR Växelreglage: Shimano XTR, Rapidfire Plus Kassett: Shimano XT, 11-32, niodelad Kedja: Shimano CN-HG 73 Vevparti: Truvativ Carbon Noir, 175 mm, 44/32/22 Vevlager: Truvativ Hjul och däck: Hjul: Linus Team Issue MD Däck: Maxxis Cross Mark 26 x 2,10” Övrigt: Bromsar: Hayes El Camino, hydraulisk skivbroms, 160 mm skivor Pedaler: Shimano SPD PDM 520 Styre: FSA K-Force, kolfiber Styrstam: FSA OS 150 Styrlager: Ritchey, integrerat Sadel: Nishiki

Styrhuvudets form bidrar till styvheten.

Rejält vevhus och stadiga kedjeslag.

ra kan växla två steg nedåt, till en tyngre växel, med en längre spakrörelse. Dessa funktioner är riktigt bra och när man vant sig vid dem så blir växlandet oerhört snabbt och intuitivt. Resten av utrustningen är av förvånansvärt hög kvalitet, trots prislappen. Sadelstolpen och styret från FSA och vevpartiet i kolfiber från Truvativ ger SRI Carbon en lyxig, racig finish. De enda detaljer som känns lite nedspecade är sadeln, som är en enkel men absolut funktionell egenproducerad variant, samt de enkla SPD-pedalerna som inte riktigt matchar cykelns övriga prestanda. Å andra sidan kan det vara värt att notera att de flesta cyklar i den här prisklassen faktiskt inte kommer med pedaler idag. Hjulen är ett kapitel för sig. Nishiki är ett globalt varumärke där varje marknad speci-

ficerar sina egna modeller. Killarna på Unicykel i Göteborg styr alltså mer eller mindre helt hur Nishiki i Sverige ser ut och handbygger enligt egen uppgift både cyklarna och hjulen själva. Linus är Nishikis egna hjulset. Team Issue är ett par vettigt byggda, men ganska oansenliga, trekorsekrade skivbromshjul. De höll sig raka och kändes styva hela testet igenom. Slutversionen av den här cykeln kommer att ha ett något lättare hjulset med aluminiumnipplar bland annat. En smart grej är att man specificerat ekerlängden på en dekal på den skivbromsspecifika fälgen. Den typen av konsumentomtanke gillar vi.

Trimma
Ett par lättare, sjysstare pedaler skadar inte även om de som sitter på gör sitt jobb. Times Atac XS Carbon är inte bara lätta och stabila, de passar perfekt på SRI med sin färgmatchade grafik.

geometri
59 cm 71° 73°

Kadens tycker
SRI Carbon är en ambitiös satsning av Nishiki på en ren och skär prestandacykel för cross country. Det är en ambition som man dessutom ror i hamn, med den äran. Geometrin är väl avvägd och kommer till sin rätt både i stök och på lättåkt underlag, bara det går undan. Specifikationen är mycket vettig och helt i nivå med många andra tillverkares cyklar för mycket mer pengar. Är fart och mjölksyra din melodi så är Nishiki SRI Carbon en partner väldigt få skulle bli besvikna på.

Lyxa!
Ett riktigt fint hjulset skulle komplettera SRI Carbon perfekt. Använd de vettiga men lite ospännande Linushjulen till träning och slask och investera i ett par finhjul för dagar då du vill flyga fram. Bontragers Race X Lite väger under 1 500 gram för ett par och matchar SRI Carbon fint med sin svarta look.

108 cm

Vikt utan pedaler: 10,1 kilo Leverantör: Unicykel AB, tel: 031-50 01 10, www.nishiki.se Cirkapris: 32 000 kronor

kadens nr 6:2006

| 89

Din cykling
Budrygga: Timbuk 2 Pro

Minitester
Dirtdäck: Schwalbe Table Top
schwalbe har tillsammans med Timo Pritzl designat ett lätt, snabbt och greppande däck för parkcykling. I teorin ska Schwalbe Table Top fungera för dirttrails, street och tillrättalagd bergscykling med doserade kurvor. I verkligheten är det här ett fantastiskt bra däck till dirt, något sämre men fortfarande bra till street men snudd på odugligt till bergscykling. På berget räcker greppet helt enkelt inte till. Köp istället ett däck med grövre mönster och mjukare gummi om du ska köra berg. När vi körde street fungerade det bra tills vi utsatte det för hårda sidobelastningar och lyck-

ades kränga av det från fälgen. Visst – med en vikt på 582 gram så förstår vi varför cykeln blev så rolig att cykla på helt plötsligt. Men det innebär också en vekhet som gör att däcket viker

c y k e l b u d vä s k a n, där Timbuk 2 var en av de tidiga pionjärerna, har för länge sedan nästlat sig in i svenneland. Visst är den snygg och praktisk. Men ärligt talat – cyklar man inte med den så är den inget vidare att bära tunga grejer med då den bara belastar ena axeln. Mer och mer populära bland budcyklister har budryggan blivit. Den är bättre att bära tunga saker med, särskilt för ryggen, men har inte ur-väskans lättrörlighet. Kan man leva med att ta av och på sig budryggsäcken så kanske en Timbuk 2 Pro är en vettig investering i insparade kiropraktorräkningar även för oss ”fakengers”. Dessutom är den snygg som attan för att vara en rygga. Den känns säker. Dels ur trafiksäkerhetssynpunkt, det sitter en bronto-reflex på locket, dels för att locket hindrar ficktjuvar. Men är det svårt för tjuven att komma in i väskan är det svårt för ägaren också. Lite mekigt är det att hela stora locket måste fällas bakåt för att man ska komma åt sina prylar. Vi saknar ett

litet, väl dolt, externt fack för mobil och nycklar till exempel. Facken inuti är bra och smarta, vi saknar inget där. Ett annat problem är att budryggsäcken blir just lite mycket säck. Man staplar alla grejer på varandra och får gräva djupt om man ska komma åt det som ligger i botten. En öppning med dragkedja längs ena långsidan skulle underlätta. På så vis är den traditionella cykelbudväskan bättre, den är ju bred och inte djup. En smart detalj är att banden som man kortar och länger axelremmarna med är fastsatta med en ögla runt sin egen bas. Man slipper fladdrande remmar och de kan heller inte halka ur av misstag. Budryggsäcken finns i tre färger och i tre storlekar. SL

Friåkningssadel: Fizik Freek
Fizik Freek är en sadel som är tänkt att tilltala friåkande mountainbikecyklister som gillar lufttid. Det är en plastig sadel med gummidetaljer, skarpa kanter och en helt platt sittyta. Sadelspetsen är nerböjd för att inte kroka i fricyklistens pösiga kläder. Under spetsen finns ett handgrepp för att underlätta vid tobogans och andra trick då man greppar tag i sadeln mitt under en luftfärd. Men på Freek sitter man inte och hänger. Man sitter inte särskilt gärna alls på den då den hårda plasten gör den extremt på en cykel som man främst använder till att hoppa med har sadeln två uppgifter. Dels att vara skön när man sitter och hänger och dels att vara bra på att bli fastklämd mellan benen när styret släpps under en luftfärd. De flesta hoppcyklar har korta, välvadderade och billiga sadlar som designats för bmx. oskön. Samma hårda plast och skarpa kanter gör det också smärtsamt att klämma åt runt sadeln med benen. Det hade varit underbart om ett företag som Fizik kunde utveckla något som konservativa bmx-sadelmakare missat i tio år. Men tyvärr så har Fizik mest velat göra en unik sadel utan tanke på funktion.

Timbuk 2 Pro Series budryggsäck Cirkapris: 1 600 kronor Leverantör: Vertical Experiences, tel: 073-581 65 62, www.timbuk2.com

90 | kadens nr 6:2006

Lyxracersko: Shimano SH-R300
sig när det pressas. Å andra sidan – med dryga tre kilo i slangen så rullar man ifrån det mesta. Table Top är däcksnobbens favoritdäck på den råa men lätta hardtailen. Accepterar du inte vekheten så köp ett par Nokian XXX – styvare och tyngre men tryggare. KB

Schwalbe Table Top dirtdäck Cirkapris: 410 kronor Leverantör: Velo Sport, tel: 08-715 51 44, www.schwalbe.com

inom skid- och skridskovärlden är formgjutna skor ingen nyhet, men hittills är det bara Lake som har tagit fram formgjutna cykelskor. Och nu lanserar Shimano två stycken helt nya, formgjutna skor i toppen på sina skolinjer för landsväg och mountainbike. Vi har testat Shimanos SHR300 för landsväg och testet började förstås med själva formgjutningsprocessen. Det formbara materialet, Thermoform, sitter dels i hälgreppet och dels i skornas yttersida. Även innersulan formas efter fötterna. Själva formgjutningen måste göras hos en återförsäljare med rätt utrustning – vilket omfattar en ugn och en vakuumpump kopplad till en plastpåse. Skorna värms upp och formas sedan på fötterna med hjälp av vakuum. Det går relativt fort, kanske 20 minuter. Sen är det bara att köra. Skon kan dessutom omformas på samma sätt ett par gånger om man skulle önska. De nya skorna har inte bara begåvats med formgjutningsfinessen, de är dessutom verkligen helt omgjorda jämfört med tidigare topp-modeller. Yttersulan är en helt ny, ihålig, kolfibersula som har dragits upp en del runt hälkappan för att ge extra mycket stöd. Den har också begåvats med ytterligare en ventilationskanal mitt

under foten, utöver det främre lufthålet. Lästen har också blivit rymligare, särskilt över tåboxen. Nu är det inte längre svårt att utnyttja hela kardborrebandets längd. Kanske beror det på att Thermo-form-materialet är så följsamt. Det påminner om syntetlädret Lorica och sluter sig tätt kring foten, som en stadig men mjuk strumpa. Och när allt är format och klart så är det just den känslan som kvarstår. Skon sitter som de gamla klassiska lädercykelskorna gjorde efter att man hade ”formgjutit” dem. Man köpte dem en storlek för små, tog ett bad och lät dem torka på fötterna. Många unga cyklistfötter deformerades för livet på det sättet. Det är däremot ingen risk med SH-R300, de rättar sig efter fötterna utan några krav på motprestationer och har en oerhört följsam passform. Det i kombination med den styva sulan ger verkligen en positiv trampkänsla. Men det är lätt att tro att formgjutning är svaret på alla fotproblem. Så är det inte. Fortfarande måste skon passa bra på foten, formgjutningen innebär bara att skon på vissa ställen anpassar sig mer efter foten istället för tvärtom. Fast då gäller fortfarande att till exempel spännena sitter rätt för just dina fötter. Likaså elimineras inte vanliga problem

som domningar i fötterna bara för att skon är formgjuten. Är sulan för hård så kan den typen av problem förstås ändå uppstå. Jag kände tendenser till domningar med SH-R300 i början, vilket jag inte upplevde med föregångaren SH-R215. De obehagen försvann däremot efter en kort tids inkörning. Även om Shimano förstås hävdar att skon har blivit både lättare och styvare än just SHR215 så kontrollerade vi förstås det förstnämnda påståendet. Faktum är att SH-R300 väger mer i samma storlek, fast det handlar bara om 30 gram per sko. Redan med storlekar från 36 till 48 och halvstorlekar där emellan samt en bred version att tillgå så borde de flesta kunna hitta rätt med SH-R300. Med formgjutningen därtill borde det vara närapå omöjligt att inte få den att sitta bra. Det är som sagt ingen garanti för bekymmerslösa fötter, men det är nog så nära man kan komma idag. SL

Men om du fortfarande är lite intresserad av en Fizik Freek och till exempel prioriterar hållbarhet så är Freek inte helt fel. Trots flera dåliga landningar och stora krascher håller sig sadeln rak och hel. En behandling som skulle ha skickat en Flite-sadel till de sälla jaktmarkerna berör inte Freek överhuvudtaget. Tjocka starka sadelrälsar och den läskiga plastigheten gör det här till en sadel som håller och håller. Men frågan är – håller du? KB

Fizik Freek friåkningssadel Cirkapris: 749 kronor Leverantör: Shimano Nordic Cycle AB, tel: 018-56 16 00, www.shimano-nordic.se

Shimano SH-R300 cykelsko Cirkapris: 2 800 kronor Leverantör: Shimano Nordic Cycle AB, tel: 018-56 16 00, www.shimano-nordic.se

kadens nr 6:2006

| 91

Kadens insändare
Skriv ett brev – vinn ett miniverktyg från Park Tools! Skriv kort och koncist, max 800 tecken, om vad du vill som har med cykel att göra. Skicka din insändare till redaktion@kadens.se eller till Cykeltidningen Kadens, Box 22559, 104 22 Stockholm. Skriv ”Insändare” som ämnesrubrik. Vi förbehåller oss rätten att redigera brev. Den bästa insändaren, enligt Kadens redaktion, vinner ett miniverktyg från Park Tools. IB1 har fem insexnycklar och en skruvmejsel och är värd cirka 150 kronor.

Lösen? Flaska! Finns det en situation då man skall ge lösen inom landsvägscyklingen? Jag tänker på situationen då sportdirektören sitter som chaufför i bilen och skall ge en drickaflaska åt en av sina cyklister. Nästan undantagslöst har sportdirektören handen bakom flaskan så att cyklisten tar den framifrån räknat i färdriktningen. Och nästan lika undantagslöst tar det någon tiondels sekund extra innan direktören släpper flaskan. Det är här som jag tror att lösen kommer in i bilden. Då båda håller i flaskan skall cyklisten ge lösen och då får han den – därav fördröjningen! Eller vad tror ni? Jag har förresten Roberto Vacchi och Anders Adamsson att tacka för att jag börjat med att cykla på lite mer än motionsnivå. Tack för alla härliga stunder framför tv:n och för det intresse ni fött. Och tack för att ni håller reda på våra finska (och finlandssvenska) cyklister också. mikki, va s a, finland Tack själv Mikki, det är alltid roligt att höra av våra finlandssvenska vänner! Jag tror att din förklaring är mycket rimlig. De gånger det dröjer lite extra innan sportdirektören släpper flaskan beror det nog på att den stackars cyklisten har glömt vad lösen är. Men som tur är har de tre chanser att säga rätt innan flaskan tas tillbaka … Roberto Vacchi Knarkare! Man tackar för en välgjord och intressant tidning. Jag har prenumererat ett år och fick häromdagen det nya numret samt en förfrågan om jag vill förnya.Tja, tänkte jag, det har varit si och så med att läsa om cykelsport med tanke på vad som sker. Ska känna efter några dagar till, de har ju sjyssta tester Kadens-

”Som en konstant påminnelse om att jag fortfarande är i livet beroende på en hjälm av god kvalitet och passform har jag låtit göra en liten tatuering.”

Hjälm – skillnaden mellan liv och död
Med jämna mellanrum kommer debatten upp huruvida man skall ha en hjälmlag som skall gälla för alla cyklister, oavsett ålder eller inte. Man kan tycka vad man vill om det, men utan min hjälm hade jag inte varit vid liv idag efter en våldsam cykelkrasch i maj. Vi hade ett partempopass vid olyckstillfället, när mitt framhjul åkte in i min kompis bakhjul. Farten vid tillbudet låg på cirka 40 km/h. Min cykel åkte upp i luften och jag rakt ner i asfalten. Konsekvensen blev fyra brutna revben, ett brutet skulderblad, punkterad lunga, hjärnskakning samt diverse söndertrasade muskelfästen i höger axel. Både min och läkarnas (av vilken en också är cyklist förresten) slutsats var att jag inte hade överlevt kraschen utan hjälmen. Utan mina kompisars exemplariska insatser på vägen hade jag troligtvis inte heller överlevt. Kort sagt, köp en bra hjälm i rätt storlek. Se till att den sitter korrekt på huvudet. Samt till sist – cykla helst inte ensam. Det är både roligare och säkrare att vara fler på vägen. georg gyllenfjell, visby Tack för din viktiga insändare Georg. Debatten om en hjälmlag lär väl fortsätta men vi känner tack och lov inga vettiga cyklister som tränar eller tävlar utan hjälm. Det är påtagligt vilken attitydförändring som har skett i hjälmfrågan bland utövare av cykelsport de senaste åren. Även bland vanliga ”transport”-cyklister så ökar hjälmanvändandet. En bra grej. Och nödvändig, det visar ju inte minst ditt exempel som kanske kan få eventuella tvivlare att tänka om. Medan de fortfarande kan det. (Säkerhetsred.)

gänget. Sen vill man ju läsa om stjärnorna på cykelhimlen. Men idag kom nästa spik i form av erkännandet av två US-Postal-fuskare..ehh.. knarkare…ehh, cyklister var de ju. Ni gör en bra tidning men nu ger jag fan i cykelsporten. Får hoja mer själv i stället. Häng fuskarna högt och häng stallcheferna lite högre. Gör motionslopp av hela skiten med dolda resultatlistor. Tack för ordet. jonas, karlskrona

Vi förstår dig Jonas och är förstås själva lika förtvivlade, förbannade och förvirrade. Drog- och dopingbruket inom cykelsporten drabbar kanske mest andra än syndarna själva. De verkar kunna fortsätta som förr, ingenting har förändrats de senaste tio åren. Och det är förjävligt. Men att cykla mer själv är inte fy skam, tvärtom. Det är vägen till inre frid. Vi ses på en cykel nära dig. Karmared.

8 | kadens nr 5:2006

www.vartex.se

kultur
Träningsbok: Fitness Cycling
s p o rt f ö r l a g e t Human Kinetics är flitiga när det gäller att ge ut träningslitteratur för idrottsutövare och inte minst för cyklister. Fitness Cycling av makarna Dede Demet Barry och Michael Barry, båda cyklister i världselitskiktet, är det senaste alstret. De har slagit sina påsar ihop med läkaren Shannon Sovndal och producerat en mycket praktiskt inriktad och grundlig instruktionsbok. Målgruppen är människor som vill träna och tävla i landsvägscykel. Men målsättningen är att såväl nybörjaren som den erfarna cyklisten ska kunna förstå och dra nytta av den kunskap som förmedlas. Nackdelen med en sådan bred syftning blir förstås att den som redan har ett hum om grundläggande träningslära och principerna bakom periodiserade träningsupplägg får bläddra sig igenom rätt många kapitel. Den som nyss har börjat har däremot mycket nyttigt att se fram emot, förklarat på ett föredömligt pedagogiskt sätt även om vissa resonemang gärna hade fått utvecklas lite. Istället förmedlar författarna ganska ofta ett dogmatiskt förhållningssätt till hur saker och ting ska vara, en problematisering och förklaring har man ofta lämnat därhän. Kanske fanns det inte utrymme. Kan man leva med det så representerar Barry/Barry/ Sovndal en ganska klassisk syn på träningsmetodik och periodisering. Med ett undantag. Många tränare och förespråkare för periodisk träning väljer ofta att blanda träningsformerna under de olika träningscyklerna för att cyklisten långsamt ska utveckla alla nödvändiga egenskaper utifrån sportens kravbild. Det innebär i princip att man alltid inleder med en längre basträningsperiod utifrån vilken man sedan för in moment som tränar muskeluthållighet, styrka, explosivitet och fart. Då blandar man distanspass med tempopass, styrketräning och även spurtoch fartträning. Ju närmare säsongen man kommer ju högre blir intensiteten och fokus flyttas från mängd till kvalitet. Samma sak gäller upplägget Fitness Cycling följer, men med en viktig skillnad. Efter basträningen använder man varje träningscykel, tre-fyra veckor, till att träna en specifik egenskap. Efter mängdträningen för man in en period med tempoträning, följd av en period med fartträning och så vidare. Slutresultatet blir snarlikt det klassiska då fokus flyttas från mängd till intensitet, men de olika träningsformerna blandas i mycket mindre utsträckning. Utöver detta upplägg är det ganska lite som skiljer Fitness Cycling från andra cykelträningsböcker. Här får man veta allt från hur man väljer cykelutrustning, om än på en väldigt grundläggande nivå, till vilka typer av muskler man som cyklist bör stretcha. Men fokus ligger på träningsteori och träningsprogram för cyklister. Utöver grunderna i träningslära och periodisering får man med den här boken 60 cykelövningar och 13 träningsprogram för såväl nybörjare och motionärer som tävlingscyklister. Med Fitness Cyclings träningsupplägg och de många olika programmen är det inte alls svårt att utvärdera sin egen status och att med ledning av

boken lägga upp ett lämpligt träningsprogram. Det går utmärkt att anpassa upplägget utifrån sina egna ambitioner. Man får en väldigt konkret handledning i allt från hur man tränar spurten till hur man underhåller kondition och styrka under vinterhalvåret. Oavsett om du precis har börjat cykla eller har hållit på länge men känner att du vill ha lite inspiration, tips och råd för att utvecklas så är Fitness Cycling en bra handbok och en vettig introduktion i grundläggande cykelträningsmetodik och träningslära.

Bok: Fitness Cycling av Dede Demet Barry, Michael Barry och Shannon Sovndal. Cirkapris: 160 kronor på www.bokus.com Förlag: Human Kinetics

92 | kadens nr 6:2006

epilog

johan henrikssons sjukdomsinsikt ledde honom till nya former av cykling och nya former av njutning. Reclaim the cykling, helt enkelt.
” – jag skall kom m a ikapp honom, jag skall komma ikapp och jag skall slakta honom.” Väl framme på jobbet droppade det ur min kostym, och det var då jag förstod att jag inte var frisk. Kanske hade samtalsterapi varit ett bättre alternativ. Men jag valde att bortse från roten till det onda, att bortse från de verkliga skälen till att jag spurtar mot farbröder på cykelbanan och gick istället rakt på verkan. På lösningen. Så jag köpte en gammal herrcykel från tiden då tempot i samhället var riktigt, riktigt långsamt. Och jag har blivit rikligt belönad. Jag har återerövrat ett rum av cyklingen som jag hade förlorat. Men det har inte varit lätt. Att bli omkörd är inte roligt. Hur många gånger har du inte kommit till din slutdestination dyblöt av svett efter att ha satt ett antal 40-talister på plats längs stadens cykelvägar? För mig har det snarast varit regel. För oss som känner att cyklingen någon gång för ganska länge sedan blev mer än en transportform är det nu dags att sätta gränser. Reclaim the cykling. Det måste gå att cykla igen på det där viset man gjorde innan man började tävla. Bara lugnt susa fram och sniffa i sig den skiftande doftetikett som varje restaurang eller tvättstugeventil ger sina kvarter. Cykeln som ett känselspröt för årstidsstämningar och ett sätt att skapa förutsättningar för funderingar. Även vi mer inbitna motionscyklister måste lära oss att tempoväxla. För dig som vågar pröva njutcykling finns nya dimensioner att upptäcka. Vid varje perspektivbyte blir cyklingen rikare. Jag har till exempel denna sommar kunnat åka på cykelsemester tillsammans med min flickvän. Något som tidigare varit otänkbart. Åtminstone om tillsammans är ett nyckelord. Man förändrar förstås inte inbitna beteenden på en dag. Sätt upp regler för hur du vill göra och markera tydliga rågångar mellan motionscykling och njutningscykling. Det är svårt att cykla avslappnat på en racer där kroppsställningen är framåtlutad och cykeln formligen ber om att bli plågad. På en äldre cykel går det däremot att kontemplera med värdighet och man frestas inte att dra på lika lätt. Själv har jag satt upp ett förbud: Aldrig stå och cykla på njutningshojen. Kanske kan du utveckla konsten, kanske öva genom att böja in kedjeskyddet för att få till det klassiska skrapljud som de flesta transportcyklister verkar älska? Jag är inte där ännu men jag rör mig fortfarande. Närmar mig mål. En dag skall jag komma alldeles fräsch till jobbet, utan att ha skaffat mig en enda fiende på vägen.

”Jag har återerövrat ett rum av cyklingen som jag hade förlorat. Men det har inte varit lätt.”

94 | kadens nr 6:2006

Webb/Butik

www.cykelcentrum.se

Carlshamns Cykelaffär 0454-15550 www.jibo.nu

96 | kadens nr 6:2006

Webb/Butik

0 38 3 - 9 10 10 W W W .HAGGS.NU P R I SVÄR DA P R ODU KTER + M YCK ET M ER

Här hittar du Kadens!
Adels Cykel & Sport Väpnaregatan 4 393 50 Kalmar Tel: 0480-167 25 www.adelgatans-cykel.se Cykel City Stockholm Där cyklister handlar. Södermannagatan 12 116 23 Stockholm Tel: 08-643 73 55 www.cykelcity.se Cykelhuset Axel Dahlströms torg 1 414 80 Göteborg Tel: 031-410700 www.cykelhuset.se Cykelmagneten Butiken för cyklister. Nygatan 54 311 31 Falkenberg Tel: 0346-816 10 www.cykelmagneten.se Cykel o Fjäll Stora torget 791 71 Falun Tel: 023-63862 www.cykelfjall.se Cykelstället Övre Husargatan 18-24 413 14 Göteborg Tel: 031-12 61 30 www.bikeplanet.se Cykloteket Norra stationsgatan 75-77 113 64 Stockholm Tel: 08-545 493 90 www.cykloteket.se Eriksbergs Cykel Karlsrogatan 82 752 39 Uppsala Tel: 018-53 87 70 www.eriksbergscykel.se JIBO – Carlshamns Cykelcenter Centrum för cykel i sydöstra Sverige. Horsarydsvägen 1 374 93 Karlshamn Tel: 0454-155 50 www.jibo.nu Norra Cykel & Motor Engelbrektsgatan 16-18 702 12 Örebro Tel: 019-611 86 60 www.norracykel.se Racerdepån Odengatan 38 521 41 Falköping Tel: 0515-71 14 30 www.racerdepan.se Sportson i Kalmar Smålands största cykelbutik. Verkstadsgatan 15 392 39 Kalmar Tel: 0480-274 00 www.sportson.se/stores/kalmar TM Cykel Service Öppet vardagar 08–10.00, 12–18.00 Lexbyvägen 17 433 31 Partille Tel: 031-760 06 40 Öster-Cykel Källgatan 7 554 52 Jönköping Tel: 036-713800

Sök fler återförsäljare nära dig på www.interpress.se

kadens nr 6:2006

| 97

kadens 7 : 0 6, ute 1 2 d e c e m b e r !
Världens bästa cykling Inspirerande mountainbikecykling i spanska Alpajurras. Ner, ner, ner – nerför backen ner. Och upp igen. Smygtest 2007 Vi har kört några heta 2007-cyklar redan nu! Europeisk park-o-rama Häng med på en bike park-turné i Europa. Fyra cyklister körde sex bike parks i fem länder på tio dagar. Gareth Dyer, Trond Hansen, Niels Windfeldt och Brandon Semenuk är dina guider. ”Big-Mig” – tio år efter karriären Exklusiv intervju för Kadens med Spaniens största idrottsstjärna. Tio år efter att han hängt in cykeln för gott, berättar den femfaldige Tour de Francevinnaren Miguel Indurain om sin karriär och livet efter cyklingen. Vinterträning Smarta tips om alternativ vinterträning. Håll formen med oss.

Posttidning B
Cykeltidningen Kadens c/o Titeldata 112 86 Stockholm

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful