1

”Varulvens” blogg
Augusti 2006 – juli 2008
Autentiska blogginlägg från två års bloggande på ”Passagen” med kommentarer från läsarna.

2

Förord och förklaringar av Varulven I den här boken kan du läsa den autentiska texten i min blogg ”Varulven”. Det är den text som skrivits på bloggen dag för dag och med de kommentarer som har lämnats till texterna. Bloggen har funnits på portalen Passagen. Låt mig något förklara bakgrunden. Jag hade inte alls för avsikt att bli en bloggare. Tanken hade i och för sig funnits där tidigare, men då hade jag närmast i åtanke en ”professionell” blogg där jag skulle framträda med mitt rätta namn och med anknytning till min yrkesroll. En blogg för att kommentera dagshändelser i världen och dagshändelser i mitt liv samt göra privata inlägg i samhällsdebatten. Någon sådan blogg har jag dock hittills inte skapat. Under 2006 kom jag i kontakt med Åsa som hade och har en egen blogg på Passagen. Jag låter hänsynsfullt henne var anonym. Sommaren 2006 lärde jag känna henne och jag började kom-mentera inläggen på hennes blogg. Det blev ganska många inlägg, både korta och mindre korta. Efter ett tag förklarade hon vänligt att hon tyckte att jag skulle börja med en

3
egen blogg för att se hur det fungerade och dessutom visa vad jag kunde åstadkomma. Efter att jag funderat en del satte jag igång med en enkel blogg. Mest för att leka lite med ord och kanske också reta en och annan. Samt för att visa Å att jag kunde jag också. Någon annan och djupare avsikt hade jag inte. Men bloggen levde av någon egen kraft och tidvis skrev jag små inlägg nästan varje dag. En del av inläggen ledde till kommentarer som jag i vissa fall sedan själv bemötte. Flitiga med kommentarer var ”Jinxy”, ”Åsa”, ”Jänta” och ”Liberum”. Jag tackar dem särskilt för deras artilleriunderstöd. Så småningom fick jag anledning att närmare fundera över hur mycket text jag ändå producerade genom att bara skriva ”lite på skoj” allteftersom tankarna poppade upp i mitt inre. Texten fanns bara i Passagens dator, inte i mina datorer. Så var det och det kändes efter ett tag lite otryggt. Jag hade ju inte kontroll över min egen text. Om den ”bara försvann” skulle den vara borta för alltid, vilket jag säkert skulle beklaga. Texten är för mig personligen ”ett avtryck i tiden”. Jag är säker på att jag inte skulle ha skrivit på samma sätt och i samma ämnen om jag skrivit för tio år sedan. Detsamma om det som jag förhoppningsvis vill skriva om tio år. Det var därför ett värde för mig själv att bevara texten för framtiden och det är skälet till att jag sparade ned all text, även kommentarerna till inläggen. På så sätt säkrade jag texten för framtiden. Inte för att jag menar att texten har något egentligt värde för en bredare läsekrets, men den har ett värde för mig. Förhoppningsvis kommer den också att ha ett värde för mina två barn när de blir äldre. Mina små korta texter avslöjar nämligen en del av vad jag tänkte och även kände under den tiden då bloggtexterna kom till. Förmodligen ger det en viss bild av mig. Den bilden är inte helt sann, men inte heller helt falsk. Mina intressen och mina tankar avslöjas genom inläggen. Allt som jag säger om mig själv är inte i alla delar sant, men mycket är det. Den som känner mig kan förmodligen redan ut vad som är realism och vad som är fiktion i det hela. Jag har inte haft någon genomtäkt syn på hur bloggen kunnat användas under den tid jag skrev den. Men mitt tankeflöde och mitt skrivbehov har fått ett utlopp. Till en början var min tanke att endast ta med själva inläggen och lämna ute kommentarerna och mina kommentarer till kommentarerna. Men vid genomläsning av materialet uppmärksammade jag att även kommentarerna har ett värde samt att jag i vissa fall själv skrivit en hel del i anledning av dessa. Texten blir enligt min mening mera tidstypisk och autentisk om jag tar med kommentarerna och mina ”repliker”. Endast ett par kommentarer har tagits bort eftersom det rörde sig om rena tokinläggen. I övrigt finns allt med.

4
Den som läser texterna måste tänka på att de inte alls har skrivits för att publiceras. De ha endast skrivits som ett tidsfördriv och på skoj och lek. Inget annat. Texterna är alltså inte bearbetade språkligt för publicering och texterna har inbördes inte någon struktur. Se det i stället som ett sprakande bordssamtal när samtalspartner hoppar från ämne till ämne med en tendens att vilja återkomma till vissa favoritämnen. Det är datorerna och nätet som har gjort det möjligt att framställa sådana texter som denna. Det är säkert så att det finns en del stavfel och annat elände i texten. Jag har rättat en del med hjälp av rättstavningsprogram, men troligen inte funnit allt. Läsaren får helt enkelt leva med stavfelen. Ett skäl till att jag velat rädda texten från att försvinna i den svarta cyberrymnden är att min kära dotter, nu 12 år gammal, själv är intresserad av att skriva och läsa. Till mig har hon i förtroende sagt att hon i framtiden vill jobba med något som har med text att göra – kanske som journalist. Framtiden ligger en bit bort för henne ännu, men det skulle glädja mig mycket om det blir så att hon även som vuxen fascineras av ordens makt och möjligheter. Det finns 28 bokstäver i vårt alfabet. Lika många som antalet tänder hos en vuxen som inte har några visdomständer. Bokstäverna kan kombineras i en (nästan) oändlig kombination till de mest fantastiska berättelser och bekännelser. Det framgår klart att Åsa har stimulerat mig till en hel del inlägg. Jag har uppskattat hennes både välmenande och bitska kommentarer. Hon har även kommenterat en hel del inlägg direkt till mig – något som inte läsarna kan få del av. Hela tiden har jag läst hennes egen blogg, som är oerhört mycket mera personlig än min. Hon har delat med sig av sina tankar, sina motgångar och sina drömmar. Samt inblickar i hennes dagliga liv. Jag har lärt känna henne. Åsa har några djupa mörka dalar i sin personlighet, men samtidigt en stor nyfikenhet och sprudlande livsvilja. Åsa har frågat och ifrågasatt. Ett stort tack till Åsa för hennes nyfikenhet, skarpsinne samt vassa penna och tunga. ”Varulven” i augusti 2008

5

”Varulvens” bloggtexter 17 augusti 2006 – 27 juli 2008

NY BLOGG! Nu i dag har Å triggat mig och pushat mig till att lägga upp en egen blogg (hade aldrig tänkt tanken tidigare). Jag får inte vara på hennes och C:s blogg längre eftersom jag tar för stort utrymme. Så kan det vara. Kan ju inte hjälpa att jag skriver med över 600 tecken per treminutersperiod och att det snurrar lite däruppe ibland (dock ej skov för närvarande). Ska ladda här för att se vad det kan bli. Har ju svårt att hålla k---ten ibland. Har dessutom fått höra det den senaste veckan. Vilket något bidragit till denna blogg. Kul med en egen gård att leka på. Varulvar är ensamvargar och det medför att de gör vad de vill. Stryker omkring på natten och letar efter rödluvor (räcker med en åt gången om de ger tillräckligt tugg- och huggmotstånd). Syftet med den här bloggen är också att ge Jinxy ett tillräckligt utrymme för sin skrivförmåga (betydande) och möjlighet att jaga mig. Varg jagar varg... Det kan ju vara på sin plats att Varulven i sitt första inlägg något presenterar sig. Varulven jagar företrädesvis på Södermalm i Stockholm (finns en del rödluvor där). Intar dock ofta sin föda på Östermalm och är barnsligt road av att ta Djurgårdsfärjan till och från sina jaktmarker. Uppfattas i allmänhet som rätt seriös av omgivningen, men har en tendens att göra avkall på det seriösa efter kl. 17.00.00. Vilket Å. har fått erfara den senaste tiden. Får ibland skrattarna på sin sida och njuter då i fulla drag. Anser sig själv vara begåvad och en ordkonstnär. Kallar sig ibland för ordbrukare. Skriver artiklar i tidningar och tidskrifter. Tycker allt möjligt om allt möjligt. Har vissa kunskaper som han gärna

6
delar med sig. Det mesta är inhämtat från DN:s sida Namn och Nytt, som studerats sedan många år. Därjämte har Varulven lyckats avlägga fyra akademiska examina, vilket dock inte märks på honom. Å., som tvingat fram den här bloggen, finns på http://blogg.passagen.se/spejorskorna En trevlig blogg, där jag inte får gästspela mer. Den är lite tam och fadd, borde har mera krydda och studs. Men det kanske kommer. Å. är nog på väg ut till något mer spännande än vad hon upplevt tidigare. Allt registreras numera... Varulven Kommentarer: ...och han njuter i fulla drag...Själv är jag nästan helt övertygad om att Varulven redan från dag ett, dvs den dagen han skrev sin första "kommentar" på min bloggsida, kittlades av tanken på en egen lekplats. En plats där han själv härskar, där alla de andra barnen snällt får stå bredvid och titta på, samt finna sig i Varulvens översitteri. Nu är jag kanske lite hård...men sanningen är den att jag känner en viss lättnad över denna bloggfödelse. Nu får jag ha min egen i fred igen...för tro mig, Varulven har gästspelat långt över vad som egentligen är brukligt. Så, lyckönskningar från moi! Å den 17 augusti, 2006 kl. 21:38 Åhhh......sanningen, sanningen är en svårfångad fågel. När den väl sätter sig på en gren gäller det att fånga den. Gästspelat på Spejorskornas blogg? Bara stavningen på den sida gör ju att varje medborgaren frustande kastar sig över tangentbordet. Gästspelat? Så lät det minsann inte tidigare då Å. ringde mig sent på kvällarna och bad mig att skriva något så där underfundigt (Å. använde inte det ordet....tro mig) som bara duuuuu kan. Snälla, skriv något så det blir lite fart på vår bloggsida. Så lät det! Vilket härmed intygas på heder och lite samvete. Varulven den 17 augusti, 2006 kl. 21:58 Eller varför inte..." Bara stavningen på den sidaN..." Åsa den 18 augusti, 2006 kl. 08:13 Damer, herrar lugna sig nu ner lite grand. Ta ett djupt andetag. Inse faktum: Varulven har skaffat sig en egen blogg. På gott OCH ont skulle jag väl vilja säga. Nog för att han har parasiterat på Å:s blogg en hel del. Skaffat sig egna argumentationer i form utav ett antal långa inlägg som väcker uppseende så att Å:s vänner känner sig manade att kommentera

7
varulvens texter istället. Så jag förstår Å:s glädje över att varulven numer leker på egen gård. Hon har vunnit tillbaka sin självklara förstaplats på sin egen (och C:s) blogg, och kan härmed skriva om hur många guldskor, röda tånaglar, näringsindex per matsked sädesvätska och hur mycket annat som helst hon vill, som får en att fnissa mitt på blanka vardagen. På samma gång har man ibland smålett lite åt varulvens intrång på Å:s sida. Men som sagt, Å är min vän och ingen är gladare än jag om hon återigen kan skriva fritt (för det är sjukt kul när hon skriver så) på sin egna sida. Jag avslutar denna första kommentar med att önska varulven lycka till med detta nyskapade rum i cybervärlden. Må många kommentarer hagla över dig. Högaktningsfullt, Jinxy Jinxy den 18 augusti, 2006 kl. 08:21 Det är härligt att jag fått en egen gård att leka på. Fint dessutom att rödluvorna ännu inte förstått att syftet med gården är att locka in de små luvorna i fållan och sedan slå till vid någon tidpunkt då hungern är som starkast. Dessförinnan kommer jag naturligtvis nafsa luvorna lite i kjolkanten då och då...teasing. Är även så godsint (under pälsen) att jag är beredd att hjälpa till att fylla Jinxys minnesbok. Finns nog gott om plats i den. Känner mig just nu nöjd med att de små luvorna inte ens anar att de håller på att lockas in på vargens gård och utan att de känner någon fara alls. Deras mammor måste ha misslyckats med att varna för vargar. Först vänlighet och välvilja, sedan ett stort hugg. Men lova att inte varna luvorna. Varulven den 18 augusti, 2006 kl. 08:37 Känns lite ensamt här på den egna bloggen då inte en enda människa vill kommentera vad jag hade att säga om Thorbjörn Larsson. Och Jinxy och Å. och de andra tycks vara helt upptagna med förberedelserna inför helgen och vissa predikament. Hmmmm....jag ska nog bege mig till Fåfängen i kväll med två picnicfiltar...ha, ha. Brukar lyckas. Det vackra inloppet till Stockholm och vågor som slår av både det ena och det andra slaget. Varulven den 18 augusti, 2006 kl. 14:44 Känner han sig lite ensam, varulven tro? Det kanske inte var så smart att bränna sina broar inne hos Å, så hon blev tvungen att få dig till en egen blogg. Se så ensamt det blev. Fast jag är övertygad om att de flesta av oss målar tånaglarna och putsar fjäderdräkten inför helgen som sagt. Trevlig helg alla varulvar, ensamvargar och andra tyg. Jinxy den 18 augusti, 2006 kl. 15:10 Lite märkligt att det inte blir någon kommentar då jag tar upp allmängiltiga dagsaktuella frågor. Det är tydligen det närliggande, personliga och

8
särpräglade som är mest spännande att få inblick i. Det övergripande, allmängiltiga och principiella kräver ju mer av en örnblick. Jinxy är ju uppenbarligen en feminina som inte har huvudet under armen. Även om jag varit lite fusig där i början så kunde jag snabbt identifiera Jinxy som den som verkar ha högst poäng och som dessutom inte drar sig för att tycka till och ryta lite...grrr. Sånt gillar jag. Ska man existera i cyberrymden så får man nog ta till ganska så pregnanta (förlåt Å!) uttrycksformer. Varulven den 18 augusti, 2006 kl. 19:15 Se en hund i ögonen? 17 augusti kl. 21:37 Själv var jag sjuk den där veckan när jag skulle gå kurs i hundpsykologi. Har aldrig haft en hund, är kanske därför som jag fastnat för namnet Varulven. Min vän H. i Helsingborg ringde mig i dag och var lite orolig. Hon har en verkligt fin hund som hon måste göra sig av med av vissa skäl. En intresserad köpare besökte henne nyligen och hade med sig en egen hund av i stort sett samma ras. Men H. säger att när hon försökte fånga den hundens blick så vek den alltid undan med blicken. Jag har ju fått lära mig att man inte ska titta en hund i ögonen för då får den för sig att den tvingas vara underställd i flocken. Känner den inte för det kan den bli aggressiv. Så jag har levt efter regeln att aldrig titta en hund i ögonen. Men H. säger att det är precis det som man ska göra för att kunna bedöma om en hund är felaktigt kuvad. Alla hundar är som bekant kuvade eftersom husse och matte alltid ska vara flockledare. Men det är skillnad på hur en hund att kuvad, säger H. På hemvägen över Djurgården försökte jag fånga blicken på en bulldog, men han såg inte ens åt mig. Och den lilla taxen som barnfamiljen hade utanför Grönan rörde sig så snabbt att jag inte fick en chans att titta den i ögonen. Tittade mig lite själv i spegeln när jag kom hem. Såg inte ett dugg kuvad ut och det var jättelätt att se sig själv i ögonen. Alltså en första test...som jag klarade. I morgon tror jag att jag ska försöka stoppa någon matte och be att få titta hennes hund i ögonen. Den risk jag tar är väl att jag får en jätteblötstor slick eller, värre, ett bett över den egna nosen. Men mitt projekt är att utforska om hundarna verkligen viker undan med blicken när jag tittar dem rakt in i ögonen. Hör ni inte av mig i morgon ligger jag väl på Södersjukhuset med omplåstrad nos. Bert Karlsson - äcklad i kvadrat...eller kubik 18 augusti kl. 07:24 Det är inte ofta jag känner mig äcklad numera eller upplever vämjelse (kan föras in i lilla minnesboken). Men sent i natt när jag läste nätupplagan av AB fick jag en sån där äcklig känsla igen. Kom över mig precis när jag såg bilden av Bert Karlsson liggande i ett badkar fyllt med mjölk!

9
Kan inte någon förbjuda den där mannen att visa sig i media? Har inte AB tillräckligt omdöme att inte befatta sig med den där kroppen? Uppenbarligen inte. Bara det att jag skriver om hans uppenbarelse gör väl att redaktionsledningen funderar på hur man ska kunna använda sig av hans lekamen (ny anteckning) i något senare nummer för att öka lösnummerförsäljningen. Kan inte någon få stopp på den mannen? Jag vill bara försynt påpeka att det är förbjudet att släppa ut mjölk i avloppet, vilket även gäller om någon (läs Bert!) badat i mjölken. För det är väl inte så väl att han ligger kvar i badkaret? Kriminalpolisen bör inleda en förundersökning för att ta reda på om Bert drog ur proppen och släppte ut all mjölk! Tänk er, Bert häktad för olaga mjölkutsläpp! Vad hände med mjölken? Kan Bert göra troligt att den skopades upp och kördes till en destruktionsanläggning? Att den samlades upp och gavs till några hungriga kalvar (stackars kalvar!) eller vad? Mycket talar för att det skulle bli en intressant rättegång och säkert höja försäljningen en del för AB. Det riktigt otäcka och rent ut sagt äckliga är att vi inte vet när, var och hur Bert slår till nästa gång. Den gubben dyker upp, eller ned, på de mest oväntade ställen och sprider allmänt äckel omkring sig. Morgonen börjar dystert för mig. Dagens Nyheter - Thorbjörn Larsson? 18 augusti kl. 08:13 DN gick över till tabloidformat och tidningsledningen lovade att tidningens "själ" skulle får leva vidare och utvecklas. Pyttsan! Vi fick en kvällstidning till som kommer ut på morgonen. Enda skillnaden mot AB och Expressen är att tidningen inte lever på lösnummer. Jag har försökt att få fram uppgift om relationstalet mellan redaktionell text och annonser. Men tidningen vägrar att lämna ut uppgifter om det. Jag kan ju i och för sig ta fram linjalen och räkna själv...men ska man behöva det? För var det en hedersregel att relationen mellan redaktionellt material och annonsmaterial inte skulle var lägre än 60/40. Alltså 60 procent nyttig text och 40 procent annonser. Skulle det vara mindre andel text så förföll tidningen till "annonsorgan". Jag gissar att DN för länge sedan sjunkit ned under 60gränsen. Annonser säger inte någon tidning nej till. Men försök att få in freelancematerial i DN. Svaret är "Vi brukar inte köpa in material, vi har egna journalister". Detta oavsett hur bra materialet är. Thorbjörn Larsson har suttit i ledningen för AB i över 20 år och sitter nu i styrelsen för City. Vad kommer det att bli av DN nu? I dagens intervju säger han DN har för hög näsa! Klart den har det sett genom glasögonen hos en gammal kvällstidningsjournalist som aldrig hade tid att fullfölja ens den mest grundläggande egna utbildning. Bevare oss för kvällstidningarna...som man inte behöver läsa. Dagstidningarna är utsatta av konkurrensen från gratistidningar och från information från nätet. Ska Thorbjörn Larsson nu få fria händer att dra ned även DN i sörjan? Vi måste ha några högtstående

10
tidningar kvar i landet. Vill påminna om att man kan prenumerera på Svenska Dagbladet (dock i tabloid den också och lite på väg mot kvällstidningsnivån). Strindberg svarade inte i telefon.... 18 augusti kl. 19:17 Jag har nyligen skaffat mig flat-rate hos Comviq. Hur bra och hur billigt som helst. Smart-abonnemang. Det gör att jag är i telefonen när och hur mycket jag vill. Satt i bilen upp till Östersund för ett par veckor sedan och kom på mig själv att tomprata med folk som jag annars inte har tid att prata med. Men uppe i Svenstavikstrakten förlorade jag förbindelsen och fick gå över till Telia. Typiskt. Vet ni att Strindberg skaffade sig telefon under de sista åren av sitt liv. Han dog 1912. Men han ville inte svara i telefon utan han använde den bara för att ringa till andra. Hans förklaring är rätt bra: Om man svarar i telefon kan man få något oväntat och obehagligt besked! Härlig förklaring. Den tänker jag på när jag knappar bort någon som ringer. Och det är ju vissa som finns på svarta listan och som inte kommer fram. Hur hade det varit om August varit uppkopplad online med en laptop och så mobilen i en snäcka i örat? Herreg.... Har ni sett hur hans samlade verk och brevväxling ser ut? Den mannen hade förpestat hela klotet med sina utfall mot demoner och kvinnor. Men han hade kanske inte haft tid att skriva Hemsöborna och Röda rummet. Vem vet.... Nu går jag till Fåfängan med öronsnäckan i ...ja just det...höger öra. Verkar som om jag hör bättre på det örat. Tror att jag är högerörad. Jag är ju högerhänt, högerfotad och högerögd samt lite allmänt skruvad i övrigt. Bokbytarbåten Hammarby sjöstad 19 augusti kl. 07:53 Vad hände egentligen med bokbytarbåten i Hammarby sjöstad? Jag har frågat, men aldrig fått något svar. Det går en liten färja mellan Hammarby sjöstad och norra Hammarbyhamnen. Resan tar 4 minuter och man kan ha cykeln med sig. Och det är gratis. Den tycks gå nästan hela tiden (dagtid). Många använder färjan för att ta sig över till norra sidan och så vidare med buss. Länge leve den färjan! För några år sedan så hade färjan en ganska väl tilltagen bokhylla ombord. Där kunde man lämna ifrån sig lästa böcker i stället för att kasta dem i soporna eller lägga i banankartonger i källaren. Samtidig fick man ta de böcker som man ville ha. Fritt bokbyteri till sjöss med andra ord. Fribytare till sjöss. Det fungerade hur bra som helst. Jag lämnade en del böcker där och tog med mig några hem. En del riktigt, riktigt bra böcker som jag fortfarande har i bokhyllan. Hur trevligt och smart som helst. En riktig kulturgärning med andra ord! Idén

11
kommer visst från New York, där det lär finnas bokbytarhyllor på någon eller några av färjorna till Manhattan. Jag frågade tjejen som var initiativtagare och som arbetade ombord på färjan hur det fungerade. Hon sa att det hela tiden kom till en massa bra böcker att och att resenärerna var mycket nöjda. Flödet av böcker var stort och det var inte så mycket som blev stående någon längre tid. Hon hade märkt att det var vanligt att böckerna kom tillbaka efter ett par veckor eller så. Folk tycktes läsa böckerna och sedan ställa tillbaka dem! Jag blev så intresserad av företeelsen att jag kontaktade min vän på DN som såg till att tidningen gjorde ett reportage. Bokbytarbåten var en härlig kulturyttring. Spontant och från gräsrötterna (eller båtdäcket). Man hade fyra minuter på sig att bestämma sig för vilken eller vilka böcker man skulle ta med sig hem. Men så upphörde hela "verksamheten". Var det en ny entreprenör som kom på att det inte är "lönsamt" med bokbytarhylla ombord? Eller vad var det som fick det hela att upphöra. Jag har inte fått något svar. Själv skulle jag gärna se att något liknande inrättades på Djurgårdsfärjan, som jag reser med ganska så ofta. Där har man ju dessutom 10 - 12 minuter på sig att plocka med böckerna. Kan inte kulturnämnden göra en insats för att få igång verksamheten - både i Hammarby sjöstad och på Djurgårdsfärjan? I morgon är det bokbordsdagen på Drottninggatan. Klart jag ska dit och se vad som finns. Kommentarer: Tack för tipset! Ska kanske gå dit och göra bokfynd. Min kusin som har Centralantikvariatet högt upp på Drottninggatan brukade ha bord på Bokens Dag förr och jag har hjälpt till då, men på senare år har jag inte varit där. S@ra den 19 augusti, 2006 kl. 08:41 Vad mysigt, pittoreskt samt intelligent det verkar. Typisk att jag, (lite efter som jag är), inte hade en aaaning om detta, förrän nu... då det är försent. Men jag känner faktiskt till, samt "deltar/utövar" det lite modernare fenomenet bookcrossing. Fast visst, utveckling/nytänkande tar udden av kärnkänslan... oftast. Åsa den 19 augusti, 2006 kl. 16:36 Klart jag klantade till det som vanligt. Det är bokens dag med det långa bokbordet i morgon på Drottninggatan. Klart att jag var där kl. 11 i dag. Men det var en underbart fint dag och jag fick tillfälle att i stället lyssna till musikkåren "Tre kronor" som glatt och helt omilitäriskt paraderade Drottninggatan upp och ned. Men så de spelade "Svensk flygarmarsch" av

12
Damberg! Två gånger dessutom. Det var lite svårt att stå stilla och det var nästan så att flaggstången flög upp av sig själv. Ja, sånt kan man ju inte hjälpa. Lustiga musikanter. Skulle tro att deras ålder varierar mellan 17 och 89 eller något liknande. Men det låter i varje fall helt bra. Helt plötsligt vände jag mig bort och så var musikfanjunkaren borta och i stället stod det en annan likadan där i stället. Så svängde jag huvudet ca. 173 grader höger och upptäckte musikfanjunkaren. Han hade uppenbarligen delat sig i två individer. Likadana! Otroligt! Jag tog ett par steg i marschriktning för att känna att jag hade fotfäste ordentligt. Så gick jag fram till musikfanjunkaren och frågade om han hade delat på sig och varför? Han svarade: Det är brorsan. Varpå jag replikerade (nytt ord, Jinxy): Men han ser ju exakt likadan ut!! Ja, svarade han, det är min storebrorsa, han är född 20 minuter före mig. Då sa jag: Ni måste vara enäggstvillingar! Och då sa han det som ännu mer förvånade mig: Det vet jag inte, det är inte någon som vet det. Är det inte så att man vet att man enäggstvilling om man nu är det? Konstaterar man inte det på sjukhuset eller hur går det till? Jag har alltid frågat tvillingar om de är enäggingar och de har alltid svarat ja eller nej. Dessutom vet jag att de brukar vara innerligt trötta på just den frågan. Men att vara tvilling och inte veta om man en enägging, det var helt nytt för mig. Man lär sig alltid något varje dag (eller hur Jinxy?). Varulven den 19 augusti, 2006 kl. 19:31 Den store författaren och kärleken... 19 augusti kl. 19:33 Man ska ju inte skvallra. Och man ska inte lämna ut offentliga personer. De måste få ha sitt privatliv, självklart. Men jag vill ändå berätta att jag sakta vandrade uppför Drottninggatan då mötte jag den store författaren och Stockholmsskildraren. Han bor ju i området och han var på väg till antikvariatet (har han inte redan all böcker som finns?). Det har ju stått en hel del i kvällspressen och veckotidningar hur han fort och oväntat lämnade sin hustru efter ett långt och till synes lyckligt äktenskap. Bara bröt upp och gick sin väg. Och så fick vi raskt veta orsaken till hans uppbrott i mycket mogen ålder. Den unga kvinnan vid hans sida. De vek aldrig från varandra, sades det. Han berättade att han var kärare än han någonsin trott att man kunde vara och hon var så kär som en människa kan bli. Var som sagt på Drottninggatan i dag en stund. Lyssnade på musikkåren. Så fick jag se dem båda komma gående på Drottninggatan mot mig. Hand i hand. De såg bara varandra. Fattar inte att de in gick på de mötande, det var nog de mötande som vek undan. Han längre, hon kortare förstås, ljus och smal och, ja, det är bara att säga som det är: Hon är vacker och ljuv samtidigt. Smidig. En kropp som 99 av hundra kvinnor skulle avundas. De ler mot varandra, tittar varandra i ögonen. Äter varandra med blicken. Slukar varandra. Kl. är 11.30. Har dom inte redan ätit varandra klart på

13
morgonen? Det som får mig att studsa till, när de går förbi mig och in på antikvariatet. Deras händer! Det är de mest omslingrande och inslingrande händer jag någonsin sett! Händerna liksom rör sig in i och utefter varandra... En lång intensiv smekning som inte upphör. De böjer sig ned över en boklåda och tittar på boktitlarna. Ja, hon är en kulturpersonlighet hon också. Jag iakttar deras händer. De läser titlar och deras händer vandrar och rör sig in i varandra och utefter varandra...lekfullt och oerhört sensuellt. Kanske mer än sensuellt. När de går ut ur antikvariatet går de sida vid sida gatan fram...hand i hand förstås. Han kan inte låta bli att röra vid henne. Hans hand läggs om hennes midja och så ändrar han armen och lägger den över hennes axel. Hon skrattar och ler mot honom. Det var en uppvisning in händernas kärlek med och till varandra, det. Jag förstår att händernas innehavare har mycket kärlek för varandra. Ska bli intressant att läsa hans nästa bok förresten. Morgonpuls 56, bra? 20 augusti kl. 07:40 Vaknade 06.45 i högerläge. Sover oftast så. Kom på att jag inte har tagit min morgonpuls på flera dagar. Det är viktigt att ha coll på sin morgonpuls. Det är skillnad på vilopuls och den vilopuls man har på morgonen (morgonpulsen). Innan man gör något alls och innan man stiger upp ska man ta morgonpulsen (även innan man går på muggen och alltså när man ligger kvar i sängen). Det är den viktigaste pulsen att mäta - för att hålla coll på sin hälsa. Är man förkyld, uttröttad eller bakis (var länge sedan) har man högre puls. Ni vet väl att det finns en omfattande pulsforskning. Bara att läsa på (anteckna, Jinxy). Jag var tillsammans med en sjuksköterska för några år sedan. Hon lärde mig att man ska ta pulsen två gånger under 30 s., multiplicera med två, lägg ihop och sedan dividera talen med två (ganska lätt matematik). Då blir mätningen mer korrekt än att mäta under en minut. (jo, jag har läst statistik på universitetet). Hon lärde mig också att mäta med tre fingertoppar rätt djupt ovanför senorna på handleden. Vi mätte pulsen på varandra och kom fram till att jag nästan alltid hade 3 - 4 slag högre puls när hon mätte på mig än när jag mätte själv. Samma var det för henne, men oftast bara 2 steg högre. Vi roade oss med att mäta pulsen på varandra när vi hade tittat varandra djupt i ögonen en lång stund och när vi gosat länge med varandra. Klart högre puls, blev det. Tro mig. Nåväl, jag hade puls 56 i morse. Söndag morgon. Brukar ligga på 56 - 58. Vanligast är 56. Om pulsen är 60 när jag vaknar blir jag lite orolig. Min kompanichef, som lärde mig att hålla coll på pulsen, sa att han själv brukade sjukskriva sig när pulsen översteg det normala med fem steg (morgonpulsen). Han hade coll på sin vilopulsen, den mannen. Hade coll på

14
allt annat också. Tvingade oss att ta pulsen på varandra och på oss själva för att lära oss ta pulsen. Själv har jag aldrig tvingats sjukskriva mig för att pulsen stigit till 63. Men har det i beredskap om jag skulle vilja vara hemma någon dag. Nämnde bara för några veckor sedan till en medicinskt kunnig person (ok, hon är sjuksköterska hon också...) att min morgonpuls är 56 - 58. Ohhhh.... sa hon, rena idrottsmannen då. Så är det väl inte. Men stillsamma, men bestämda promenader till kylskåpet och Djurgården runt har väl gjort att jag är rätt vältränad. Tränar dessutom isometriskt (anteckna, Jinxy) framför datorn och på t-banan. Ger intressanta ansiktsuttryckt som omgivningen kan uppfatta som att jag har omfattande hemorrojder - vilket jag inte har. Om du mäter vilopulsen när du sitter i TV-soffan på kvällen ska den inte jämföras med morgonvilopulsen. Själv pratade jag i telefonmackapären i två timmar i går med Å. Mätte pulsen under samtalet några gånger. Men icke, den vanliga kvällspuls hela tiden. Hon lyckades inte ens höja den med två enheter. Funderar på att önska mig en sån där klocka i julklapp som hela tiden anger vilken puls man har. Skulle vilja veta hur mycket pulsen steg i går när jag lyssnade på musikkåren på Drottninggatan. Minst 10 steg var det nog...när svensk flygarmarsch spelades. Kommentarer: Riktigt intressant det där. Jag ska nog börja ta pulsen. Jag vet att den stiger och sjunker i varje fall. Tack för tipsen! B den 20 augusti, 2006 kl. 08:48 Grejen är denna. Är man riktigt morgonpigg (vilket Varulven verkar var) och skriver väldigt tidiga bloggar, då klickar andra morgonpigga bloggare in på din sida, det senaste inlägget. Passagen blogg funkar så, Varulven kanske inte har greppat det ännu. Det är därför jag får gliringar i mobilen innan lunchtid, om att min sida ligger under. Men nu (klockan två timmar efter lunch) leder jag. Och jag har inte ens skrivit ngt idag. Ännu. Det beror ju säkert på att jag har fler kompisar som ödmjukt klickar in hos mig, med jämna mellanrum... och inte så mkt på att ngn gives a fuck, om vad jag skriver. But still. Nu tänker jag ägna resten av dagen med att fundera över hur det kommer sig, att pulsar inte stiger av blotta lätet av mitt kvittrande. Det är nämligen inte första gången. Skandal! Åsa den 20 augusti, 2006 kl. 14:03

15
Världens längsta bokbord 20 augusti kl. 14:06 Jaha, så har jag varit på Drottninggatan och vandrat utefter världens längsta bokbord. Hela Drottninggatan (nästan). Fantastiska tilldragelser för alla som är intresserade av böcker. Och det är ju vi som gillar idéer, berättelser, kuriositeter och annat. Alltså vi som lever i idéernas värld och ibland tittar in den verkliga världen. Det fanns för många böcker och priserna är för låga. Jag hade ryggsäck med mig och den var full när jag gick hem. Hemskt helt enkelt. Jag mår inte bra av att se alla böcker som jag ändå inte hinner läsa. Jo, jag läser fort och jag har gått kurs i speed reading. Men ändå... Jag vill ju göra något annat ibland än att läsa. Utbudet på Drottninggatan är enormt. Bokknoddarna är många och bokälskarna några fler. Jag träffade en trevlig man från Finland (härlig finlandssvenska) som hade läst de flesta böckerna av Barbara Tuchman. Men jag tipsade honom om boken om kriget i Karibien, som han inta hade läst. Mycket tacksam vandrade han vidare. Själv fann jag nöje i att prata med de aktiva medlemmarna i Carl Jonas Love Almqvist-sällskapet. Jag har alltid undrat om han var med vid slaget vid Gettysburg. Författaren och idémänniskan Almqvist var jag gammal då och man kan verkligen undra om han var med därborta i inbördeskriget. De flesta tror att han helt enkelt ljög när han skrev hem till Sverige. Det var lättare då när det inte fanns telefon och nätet. Lättare att ljuga menar jag. Jag håller på att han ljög, den gamle rektorn. Jag fick medhåll av i varje fall två av medlemmarna i sällskapet. Nej, jag gick inte med i sällskapet. Vilket böcker jag köpte? Hemligt egentligen, men jag kan väl säga att jag hittade några intressanta böcker om arabisk idéhistoria och en om sokratismen. Och så köpte jag en bok till Brainet, förstås. Hon säger ju att hon vill börja utveckla sig. Det är en bra början och jag stöttar henne till hundra procent. Är inte någon risk att hon ställs ut på Nordiska (versaler!) de närmaste hundra åren. Inte en suck till chans. Hon är för levande för det, både IRL och annars. Kommentarer: Åh herregud vad du har skrivit redan! Några dagar bara och genast så mycket text att till och med jag, som i övrigt gillar att läsa, ger upp vid blotta anblicken. Jinxy den 20 augusti, 2006 kl. 17:02

16
Fantastiskt för övrigt, hur bra en kommentar kan passa ett inlägg (det senaste) utan att jag ens läst det. Detta om just läsning. Förvirrande det blev nu. Men nu har jag gjort det. Jinxy den 20 augusti, 2006 kl. 17:05 Till Jinxy: Jag är ju rätt förvånad att du inte har kastat dig över mina utläggningar och sablat ner dem helt och hållet. Eller att du alternativt bett mig ytterligare utveckla de olika ämnena. Skulle vara intressant att få veta vilket ämne jag ska utveckla i så fall. Har hittills hållit språket på enkel lättbegriplig tidningsprosa (kanske inte AB-nivå, men ändå...). Väntar på din teori om frågan om Carl Jonas Love var med och gick omkring på Gettysburgs slagfält. Du måste ju ha bildat dig en egen uppfattning om detta delikata problem för flera år sedan. Professor Stig Jägerskiöld har ju skrivit en hel del i ämnat. Varulven den 20 augusti, 2006 kl. 21:57 Till Varulven: Låt oss säga som så, jag tror jag är på väg att bli sjuk. Jag har inte orkat läsa. Blotta anblicken av mycket text har fått det att snurra i huvudet. Lovar att läsa ikapp och komma med den mest troliga teori ang Carl Jonas Love A. Jag suger på karamellen tills vidare, och studsar i (min distinkta) säng. Jinxy den 20 augusti, 2006 kl. 23:29 Till Jinxy: Det var tråkigt att höra att du håller på att gå i däcket. Hoppas att det inte är mina korta och intressanta inlägg som har åstadkommit någon skada. Saknar faktiskt dina bitska kommentarer och halvsöta antydningar. Men så snart du är på bättringsvägen hoppas jag att du kastar dig frustande över tangentbordet. Det finns fortfarande mycket att avhandla... Varulven den 21 augusti, 2006 kl. 15:50 Är jag höger-örad eller vad? 20 augusti kl. 20:20 Har levt med problemet flera år. Är väl egentligen inte något problem, men jag kan ju alltid göra det till ett om jag vill. Så här det. När jag pratar i telefon, vilket jag gör rätt ofta, så vill jag gärna hålla telefonen (eller öronsnäckan) i höger öra. Känns liksom bättre än att ta in jollret i vänster öra. Men jag vet att jag har lika bra hörsel på båda sidor. Frågan är då varför jag helst vill lyssna med höger öra? 93 procent av alla människor i västvärlden är naturligt högerhänta. Jag tillhör dem. Jag är dessutom utpräglad högerfotad. Har inte en aning om hur många procent som är högerfotade. Gissar att det ungefär lika många som högerhänta. Och så är jag högerögd. Brainet hade inte aning i går

17
kväll när vi jollrade lite att man är antingen höger eller vänsterögd. Ett öga är alltid dominant. Så här gör man för att konstatera hur det är: Man gör en rund ring (ringar brukar vara runda...jag vet) med pekfingret och tummen på en av händerna (välj själv). Sträck ut armen och sikta liksom med ringen mot något distinkt (anteckna J.) föremål. Kanske en lampa. Titta med båda ögonen. Du ser lampan (eller vad det är) tydligt genom hålet. Bra. Slut höger öga. Försvinner förmålet så är du högerögd. Ligger föremålet liksom kvar i cirkeln så är du vänsterögd. Enkelt som en plätt att konstatera. Brainet lyckades på första försöket och ropade glatt från Norrtälje: Jag är högerögd! Grattis, sa jag, du är normal. Men hur är det med örat? Är man höger- eller vänsterörad också? Finns det ett dominant öra som "dominerar" framför det andra? Jag har inte kunnat finna något stöd för det i litteraturen, men min hypotes är att det är så. Men jag ska forska vidare på området, jag lovar. Någon har kanske någon tanke som kan leda mig rätt. Kom förresten att tänka på killen jag känner som sa att han bara vill ha ett levande ljus tänt när han äter kärleksmåltid med en ny tjej. Han hade nämligen kommit på att hennes (och hans också ska man väl säga) pupiller är maximalt utvidgade om man bara har ett stearinljus tänt i rummet. Då öppnar sig ögat maximalt och han trodde då att han kunde se in i hennes själ. Intressant tanke. Själv har jag försökt att blicka in ögonen på några som haft maximalt öppna pupiller. Med det har bara varit mörker...och mörka själar gillar jag inte. Oscillerande ögonrörelser löser problemet 20 augusti kl. 23:52 Flera gåtor väntar på sin lösning. Tydligen var det inte någon annan som lever med problemet om vi människor är höger- och vänsterörade. Men problemet kvarstår tillsammans med alla andra olösta problem i min tillvaro. Jag har lärt mig, genom egen erfarenhet, att man i Sverige inte får fästa blicken för länge på en okänd person. Högst 2 - 3 sekunder skulle jag vilja säga. I tunnelbanan knappt ens så lång tid. I Paris kan man få titta mycket längre på en kvinna. Tro mig. Jag har experimenterat. När pariserskan ser att hon är iakttagen väntar hon en stund tills hon sänder en returblick. Är det rätt från hennes sida så kan den, i bästa fall, åtföljas av ett snabbt leende. Varför är tiden för stadiga blickar olika i Stockholm och Paris? Är flörttekniken så geografiskt anpassad? Om man tittar på en annan person blir man alltid avslöjad när den personens blick vänds mot en själv. Man har inte en chans att hinna vika undan blicken utan att bli avslöjad. På korta avstånd och om man inte riktigt är med kan det bli pinsamma situationer om ens blick inte är fäst i den andra personens ögonhöjd. Det förekommer förstås att blicken i stället råkar ha

18
ramlat ned sisådär 20 - 25 cm under hennes ögonhöjd. Det är bara att erkänna. Man nöjer sig inte med att granska med det indirekta seendet utan vill förvissa sig om topografin med det direkta seendet. Han man också en tämligen stor gul fläck kan man ju även tvingas röra blicken något. Pinsamt kan det bli. Sällan uppskattat av någon märklig anledning. Trots att de vet precis varför blicken halkat ned så där. Lösningen på problemet upptäckte redan de preussiska officerarna på 1800-talets slut. Den oscillerande ögonrörelsen! De tränade sig med att oscillera med ögongloben för att blicken skulle bli mer "blixtrande". De skulle då uppfattas som mer livliga och intelligentare. Så de lät blicken småhoppa liksom, utan att flacka. Gör man det så kan den andra personen inte riktigt hänga med och se var man fäster blicken. Försök så får ni se! Den oscillerande blicken löser i stort sett problemet. Det uppfattas som att man har "glimten i ögat", rörligt intellekt och vaket sinnelag (det du Jinxy). I själva verket tillämpar man bara en teknik för att se "allt" utan att egentligen avslöja vad man tittar på. Eftersom eftersläpningen i ögats synbild ligger kring en bild per 1/25 sekund så hinner man mycket genom att placera om blicken ett antal gånger på sekund. Träna upp det och du kommer aldrig att bli avslöjad på T-banan med att sitta och titta för länge eller för långt ned. Problemet har ju varit betydande den här varma sommaren. Kommentarer: Det är lite roande det där...när man upptäcker att en man spanar in ens dekolletage. Jag brukar nästan alltid kommentera det, inte för att jag tar illa upp, för det gör jag inte...män är ju män. En gång när jag satt på pendeln hade jag en snubbe mittemot mig som såg himla fascinerad ut, med blicken fäst ni vet var. När han efter en lång stund faktiskt mötte min blick frågade jag honom: "Har du tappat ngt där nere?" Ha,ha. Hans min var oslagbar. Man kunde riktigt se hur hans hjärnkontor kämpade med tanken på att få leta runt hos tvillingarna. Åsa den 21 augusti, 2006 kl. 08:27 Åsa, den killen borde har tränat sig till att oscillera med ögonen. Då hade du inte kommit på honom och hade inte behövt ställa den där frågan. Dessutom hade du uppfattat att han hade särskilt gnistrande ögon och något lekfullt i blicken. Oscillerande ögonrörelser var det. För man får väl titta, det är väl det som är meningen? Får man le lite också? Tveksamt kanske... Varulven den 21 augusti, 2006 kl. 12:41 Okej. Jag förstår precis hur du menar. Det är ju bara så pinsamt när man råkat titta på någon och så tittar den tillbaka och så gör man det man inte

19
får göra och slår undan blicken direkt, och det i sin tur signalerar ju "jag glodde som faaan på dig för du ser så intressant ut" utav bara den. Saken är nu att jag aldrig stöter på män som kikar 20-25 cm under mina ögon. Varulven, jag måste ju även kommentera här att det märks ju vilken ålder damerna du kikar nedåt på, har. Jag menar, inte sitter bysten 20 cm nedanför glosorna - på en 50-årig tanta! Nej, du lär av den lilla raden att döma, hålla dina blå (eller gröna eller bruna eller melerade) fästa på yngre kvinnor än så. Åter till mina egna erfarenheter i ämnet då. Jo, jag ser aldrig att någon vare sig man eller kvinna ser mig i urring-ningen. Och det beror inte på några oscillerande ögonrörelser, det är jag säker på. Utan snarare storlek på det de oscillerande ögonen skulle se på i såfall. Och det är jag glad för! Jag får ha dem ifred så att säga. Däremot är det många som ger mig komplimanger (och inte bara genom uppskattande blickar utan även med riktiga uttalade ord) för mina ögon. Mina icke oscillerande ögon. Det känns faktiskt riktigt smickrande. Jag blir glad. Så, det är väl inte alltid fel att titta på folk på tunnelbanan. Men visst kan pinsamma situationer uppstå. Det är jag fullt på det klara med. Over Jinxy den 21 augusti, 2006 kl. 19:58 Men Jinxy, det är ett problem. För det är klart att man som man vill titta på samma sätt som fransmännen gör...den där sugande och dröjande blicken som säkert du också fått erfara i Paris. Jag känner en kvinna som säger att hon aldrig blivit så avklädd av mäns blickar som i Paris (Har hon varit i Neapel?). Nu är det så att en man av god smak inte bara låter blicken svepa vid C och D och DD- varianterna utan även med ej obetydligt intresse kan uppehålla sig vid B-varianten och, hör och hämna, även vid det obefintliga. Finns män som i mycket hög grad uppskattar det obefintliga - om nu det var okänt. Men det är klart att du har rätt att ögonen är viktiga. Mina röda närsynta ögon har aldrig kommenterats på annat sätt än: "Har du inte sovit i natt heller?". Kan det inte vara så att dina vackra ögon skulle vara ännu mera gnistrande om du lärde dig tekniken med den oscillerande blicken? Försök och träna på det fram till fredag och kör med en riktigt oscillerande blick på fredag kväll. Du kan ju berätta för oss andra sedan om det blev någon uppskattning. Varulven den 21 augusti, 2006 kl. 23:05 Att fånga apor i Sudan - metodstudie 22 augusti kl. 07:49 Satt och låg i går kväll och läste den egyptiske författaren Raouf Masaads bok Strutsägget. Han är son till en kristen präst i Sudan och uppvuxen på 1950-talet. Rekommenderas till den som vill få en inblick i hur en egyptisk intellektuell tänker och har utvecklats.

20
Han berättar hur männen i den lilla staden Wad Madani i Sudan fångade apor under hans barndom. Männen skaffade sig några tiotal liter öl och tillsatte socker. Det hela fick jäsa ett par dagar i solvärmen (Sudan, ni vet...). Sedan gick de ut en morgon till det skogsområde där de visste att aporna höll till. De tog med sig den jästa ölen och samlades i en glänta i skogen. De satte sig i ring kring dunken med öl och så drack de själva av den tills de blev sömniga. Aporna hade redan då iakttagit dem. Männen drog sig in i skogen några hundra meter för att sova i skuggan. Kvar på platsen lämnade de dunken med öl och ett tiotal muggar. Efter bara en kort stund kom ledarhannen (alfa-hannen, Jinxy!) fram och började nyfiket undersöka platsen och peta på dunken och muggarna. Han tjattrade och levde rövare. En stund senare fyllde hannen öl från bunken i en av muggarna och smakade på ölet. Och tjattrade ännu mera. Så fortsatte han. En kvart senare kom resten av flocken fram och började dricka som bara den. En timme senare var de så berusade att de inte kunde gå. Några låg bara ned och några vacklade omkring. Då kom männen fram med sina rep och tog några av de apor som var lättast att fånga. De togs för att säljas på stadens marknad, när de nyktrat till. Så gjorde männen någon gång varannan månad och de fick alltid tag i 3 - 4 berusade apor. Som läsare undrar man om inte metoden skulle kunna användas för att fånga in några homo sapiens på Stureplan vid 3-tiden natten mot lördagen. Men man får ju inte så mycket för dem när de nyktrat till förstås. Jag avstår nog från det experimentet. Kommentarer: Om Alfahannen raggade på Betahannen i sitt druckna tillstånd, så hade vi vips ett par Homos Apiens där i djungeln! Jinxy den 22 augusti, 2006 kl. 08:19 Nu var det ju frågan om en teknik att med minsta möjliga möda få repen kring aporna och få dem till marknadsplatsen. Om Alfa och Beta hittade varandra i skogen (finns inte någon djungel i Sudan, Jinxy) så hade de nog aldrig tagit sig till marknadsplatsen. De hade nog aldrig kommit ut. När jag läste inlägget kom jag på att det är märkligt att det alltid talas om alfahannar (alfa males) och aldrig om alfahonor (alfa females). Rent biologiskt alltså. Måste finnas någon förklaring till det helt enkelt. Men för en gångs skull har jag inte någon förklaring. Märkligt. Ska kanske ringa till Gudrun och höra om hon har någon förklaring... Varulven den 22 augusti, 2006 kl. 13:03

21
Gud och Gudrun är ju ett trevligt par. I och med att Gud har svar på många frågor, så har du säkert rätt i att Gudrun sitter på några riktigt bra förklaringar hon också. Jinxy den 22 augusti, 2006 kl. 13:30 Alfahonor finns visst. Bla hos vargar. Ernst den 22 augusti, 2006 kl. 17:08 Patent på bananlådor? 22 augusti kl. 22:42 Under dagen var jag och köpte en del böcker. Det är bara att erkänna. Jag har redan en massa böcker som ligger på vinden och i källaren. Nedlagda i bananlåder. Ni vet väl att bananlådor är standardmåttet vid handel med antikvariska böcker? På en del auktioner säljer man böcker i måttet "bananlåda", som nog med böcker väger 15 - 20 kg. Med bananer väger en låda 14 kg. Så hemkommen på kvällen var jag tvungen att stuva undan några böcker för att få plats med de nya. Vad uppmärksammar jag då? Jo, att det på varenda bananlåda (de där blå och bruna ni vet) står det att de skyddas av sex amerikanska patent! Va? Kan man få patent på bananlådor? Är de möjligt? Ja, mycket kan man få patent på, men jag undrar om det är vettiga patentregler som gör det möjligt att få patentskydd på bananlådor. Kände mig dock lite trygg att mina söta små böcker ligger i patenterade lådor. Frågan är dock vad som är patenterat och varför? Vilka böcker jag köpte? En hemlighet förstås. Kan man få patent på bananlådor? 22 augusti kl. 23:53 Under söndagen var jag och köpte en del böcker på bokens dag på Drottninggatan. Det är bara att erkänna. Jag har redan en massa böcker som ligger på vinden och i källaren. Nedlagda i bananlådor. Ni vet väl att bananlådor är standardmåttet vid handel med antikvariska böcker? På en del auktioner säljer man böcker i måttet "bananlåda", som nog med böcker väger 15 - 20 kg. Med bananer väger en låda 14 kg. Så hemkommen på kvällen var jag tvungen att stuva undan några böcker för att få plats med de nya. Vad uppmärksammar jag då? Jo, att det på varenda bananlåda (de där blå och bruna ni vet) står det att de skyddas av sex amerikanska patent! Va? Kan man få patent på bananlådor? Är de möjligt? Ja, mycket kan man få patent på, men jag undrar om det är vettiga patentregler som gör det möjligt att få patentskydd på bananlådor. Kände mig dock lite trygg att mina söta små böcker ligger i patenterade lådor. Frågan är dock vad som är patenterat och varför?

22
Hitler gjorde tokiga saker! 22 augusti kl. 23:59 Min kväll är förstörd. Jag har lyssnat på Maud Olofsson på radio. Värre bluddertant får man leta efter. Är det inte någon som kan sända henne på sådan där "eftertänksamhetskurs" som jag tror de har startat för bludderpolitiker. De får sitta på en stol och fästa blicken i horisonten (ca. 9 km bort om ögonen är på höjden 100 cm, Jinxy) och öva sig i att hålla tyst och tänka. Hela kursen går ut på att få ett nytt tidssamband mellan tal och tanke. Förr kallades det: Tänka först och tala sedan. Numera brukar man tala om: tvåstegsmodellen. Första lyssnar man och sedan tänker man. Först därefter är det tillåtet att prata. Kursen brukar ge en del resultat. Tyvärr har det hänt att en och annan kursdeltagare överdrivit det där med tiden och hemfallit i "långbänkssyndromet". En sådan elev heter visst Thorbjörn i förnamn. Hennes uttalande om herr Adolf Hitler slår allt i modern svensk historia. Men samtidigt är det härligt med en politiker som talar dagisspråk både till sig själv och omgivningen. Man känner sig om ett litet barn med allt det behov av stimulans och trygghet som ett barn känner. Men blir den där Olofsson utbildningsminister kommer jag att emigrera till... Ja, till Åland i varje fall. Fast där finns det ju risk att jag får se henne på TV...helt obra helt enkelt. Over and out. Jesus andades molekylerna i min luft 24 augusti kl. 07:40 Ibland, bland annat i går då jag satt på bussen, kom jag att tänka på vad några av mina gymnasielärare sa under någon lektion. Vad de lärde ut kommer jag inte så noga ihåg. Men deras sidokommentarer, lustigfikationer, kuriositeter och annat kommer jag ihåg. Matematikläraren som några gånger sa att den som inte snabbt kan estimera har inte begripit att man kan ta genvägar här i livet ("cut the corners" hade nog läraren i engelska sagt). Eller filosofiläraren, senare professor i filosofi, som sa att man aldrig med formallogiska argument kunnat bevisa att solen går upp i morgon (vilket de flesta av oss utgår från som något självklart). Något jag tänkt på när jag vaknat någon mörk vintermorgon. Eller läraren som sa "man kan ju lära sig ett och annat även efter skolan, även om det är svårt". Eller den trevliga läraren i biologi som mycket pedagogiskt förklarade att molekylerna i luften blandas (jo, jag vet att det är en blandgas) så effektivt genom de meteorologiska förhållandena, att man med säkerhet kan säga att i varje fall några syremolekyler i den luft som vi tar in i våra lungor även andats av Jesus (eller Hitler om man vill få en annan sorts rysning). Ett mycket pedagogiskt sätt att lära ut att luftens molekyler är enormt många och (nästan) beständiga. Jag har dock inte kontrollerat hennes uppgifter, men litar på dem tills vidare. I går tog jag några extra andetag

23
vid Stureplan och tänkte att i varje fall några av molekylerna måste ha varit i min vän Platons lungor. Även om det var några år sedan. Kommentarer: Du hamnar ofta kring Stureplan, både i det skrivna ordet liksom av bloggen att döma - i verkligheten. Boende i krokarna? Jinxy den 24 augusti, 2006 kl. 15:29 Korvettchefens glada tillrop 25 augusti kl. 07:24 Han är glad han att ska få åka med sin fina båt till Libanon och bevaka kusten. Hörde honom i morse på ekot. Han och 40 man (varav några män är kvinnor) har chansen att få kommentering till kusten utanför Libanon på en av flottans kustkorvetter. Hans beskrivning av kapaciteten: Vi har två kanoner att försvara oss med och så har vi sjömålsrobotar och sjunkbomber att försvara oss med. Är det meningen att de ska till Libanon för att försvara sig? Då är det väl bättre att ligga kvar på Berga där "hotet" inte består av annat än rost och trisstess? Dessutom lät han som ledaren för ett pojklag i fotboll som fått sin första chans att åka till ett grannland och spela lite boll. Är det sånt vi ska använda skattepengarna till? Kommentarer: Det låter ju inte särskilt kanon.. Jinxy den 25 augusti, 2006 kl. 08:27 Jag håller helt med Dig om att korvetten borde ligga kvar ute vid Berga. Om den inte behövs här i Sverige f.n. kunde den läggas i malpåse och besättningen hemförlovas. Alltid sparade försvaret några miljoner. Vi har ingen skyldighet att slösa pengar på bevakning av den libanesiska kusten. USA borde ge Israel order om att dra tillbaka sina fartyg till de egna vattnen. Anna Björkman den 25 augusti, 2006 kl. 09:20 Det är märkligt att media i Sverige inte rapporterat något om USA:s dispositioner under Israels anfall mot södra Libanon. Den amerikanska sjätte flottan i Medelhavet har betydande luftförsvars- och luftanfallsresurser samt spaningskapacitet. Dessutom har USA luftburen stridsledningskapacitet i Medelhavet. Media rapporterade inte något alls om USA förflyttade sin "task force" till östra Medelhavet och om att de avbröt den vanliga övningsverksamheten. Klarar svenska journalister sitt uppdrag att rapportera om utvecklingen i världen?

24
Varulven den 25 augusti, 2006 kl. 10:02 Måste man gå en kurs innan man förstår allt på den här bloggen? Mina komplex förökar sig varje gång jag läser en rad här inne. *Snyft* Det enda min pappa lärde mig om det amerikanska flygvapnet var namnet Billy Mitchell. Men föga hjälper det, när man inte förstår helheten. Åsa den 25 augusti, 2006 kl. 10:18 Bomber och granater! Jinxy den 25 augusti, 2006 kl. 10:34 Lugn Åsa, kunskapen och insikten kommer så småningom. Det gäller att läsa på. Jag kan ju inte förvänta mig att alla är intresserade av var Task Force 60 och Task Force 61 befann sig under förra veckan. Men med hjälp av nätet kan man hålla rätt bra kontroll på enheterna. Det är många som skriver. Dessutom har jag ett behov av att få veta om Israel alls har använt sig av F-16I (under leverans) under anfallen mot Libanon. Frågan är dessutom om de har ryggtankarna monterade på alla planen i serien F-16I. En intressant fråga är hur lång tid det tar för dem att montera av ryggtankarna för fighter-missions. En fråga jag är nyfiken på. Eller snarare svaret. Jag läser alltid vad den israeliska flygvapenchefen skriver på deras hemsida. Varvulven den 25 augusti, 2006 kl. 10:41 Det klarnar verkligen... *ljuger som fan* Åsa den 25 augusti, 2006 kl. 11:00 Undrar ibland vad jag sysslar med. Andra undrar också. Fick mig en riktigt tankeställare för några veckor sedan. Satt och såg Rapportsändningen (som jag bandar...!). Riktigt skitprogram och lååångsamt som tusan. Gjort för mindre begåvade 12-åringar. Men, OK, bilder är alltid bilder. Kommentarerna kan man ju vara utan. Men jag satt där och tittat på skräpet, lyssnade lite vid sidan om på nyhetssändningen från NPR (radio) över nätet och bläddrade samtidigt i SvD. Kom på mig att...vad tusan gör jag? Jag behöver väl inte veta hur det går i valet i Mexiko eller hur den kanadensiska börsen har gått. Funderade ett par sekunder på att köpa mig 2 - 3 chipspåsar och hyra mig någon film med riktigt häftiga biljakter och lite fritt skytte i gränderna. Varför har dom inte alltid tvåhandsfattning (det är alltid tvåhandsfattning som gäller, Jinxy)? Klarar dom att hålla kornet? - vilket jag gör. Efter tre sekunder kom jag på att de är amatörer som skriver storyn i de där filmerna. Tacka vet jag verkligheten. Övergav alltså projektet innan det ens inletts. Varuvlven den 25 augusti, 2006 kl. 11:37

25
Jo tack jag vet vad tvåhandsfattning är. Somliga har stora ting hemma att hålla igång. Men varför överge filmkväll och chips så enkelt? Man kan väl ha lite överseende med att filmskaparna är amatörer (jag har nu svårt att tro att alla är det) och njuta av lite ledig tid framför en film ändå? Det är farligt med för mycket intryck, för mycket stressfaktorer och allt detta utan vila, under en längre tid. Och eftersom du är så rysligt gammal (väl?) och har varit nyhetskåt hela livet (som jag har förstått det?) så kanske det vore hälsosamt för dig att vila litegrann. Don´t you think? Jinxy den 25 augusti, 2006 kl. 12:59 Nu handlade det om tvåhandsfattning om pistolkolven och inte något annat. Positiv stress är bra och den mår jag bra av. Negativ stress gillar jag inte. Erkänner att jag tagit in mer än jag fått ur mig, men det kan ju bli ändring på det. Just nu är jag mest sysselsatt med att leta uppgifter om var sjätte flottans enheter varit den senaste månaden (märk att jag inte skrev den "sista", så illa är det inte än). Varulven den 25 augusti, 2006 kl. 14:07 Änkestöten, vad är det? 26 augusti kl. 07:59 Den där hårda nervstöten som utgår från armbågen då man kommer åt nerven (sulcus nervus ulnaris) som finns precis mellan benen i den yttre delen av armbågen. Den kallas ju för änkestötet. Men varför och har alla människor den? Själv brukade jag i skolan medvetet låta armbågen hårt glida över kanten på bänken för att få uppleva änkestöten. Alltid något när lektionernar var oändligt långa och tråkiga. Men sedan har jag alltid funderat på om alla kan locka fram den där obehagliga, men snabbt övergående stötet. Och varför heter det änkestöten? Den beskrivs i nationalencyklopedin som "en sekundkort ilande känsla i underarm och hand (lilloch ringfinger) vid slag eller plötsligt tryck mot armbågsnerven där denna passerar i en fåra utmed armbågsledens bakre, inre omfång". Vem är änkan? Det är svårat att veta för egentligen är det nog så att det skulle hetat "änkemansstöt". Ordböckerna ger en möjlig förklaring till uttrycket genom att citera det cyniska gamla talesättet "änkemanssorg och armbågestöt går strax över". Och så har jag bedrivit omfattande forskning under åren över vad fenomenet heter på andra språk. På norska heter fenomenet "enkemannsstöyten", så de verkar hålla fast vid det gamla begreppet. Vi ska nog döpa om det hela här i landet till "änkemansstöten". Den är kortvarig nämligen. Pröva själv.

26
Saturday night palsy? 26 augusti kl. 09:02 Så heter änkestöten på engelska. Men varför? Varför blir man förlamad momentant just i armbågen just på lördagsnatten? Underligt. Forskningen måste gå vidare på detta viktiga område. Bokbytarbåten seglar med böcker! 26 augusti kl. 21:18 Bokbytarbåten Lotten i Hammarbyhamnen (Stockholm) är åter laddad med böcker! Jag tog en tur i dag på eftermiddagen i det fina vädret och gick igenom bokhyllan. Fanns en del smått och gott, samt en del skräp. Bland annat fanns Linklater och Steinbeck. En liten intervju med däcksmatrosen resulterade i att jag fick veta att "bokhyllan" fungerar bra som bytesplats för bokläsare. Det fylls på och plockas hem. Ett givande och tagande till allas belåtenhet. Hyllan sköter sig i stort sett själv sa hon, däcksmatrosen. En del trasiga och fula böcker kastas, men det mesta omsätts, berättade hon. Dags alltså för alla bokälskare att skynda dit med en kasse med böcker och passa på att ta med några böcker hem! Ett fint intitativ som bör uppmuntras. Sprid budskapet och ta en liten tur (gratis förstås) med Lotten. Hon har förstås fått sitt namn efter Lotten i Fogelströms Stockholmsserie. Kanske något för stadsbiblioteket att engagera sig i. Sista båten går kl. 24.00. Bra öppettider med andra ord. Lugnet har åter inställt sig sedan jag kunnat konstatera att det jag tidigare skrev om bokbytarbåten är fel. Men det var rätt långt tidigare. Jag får säga som Richard Nixon sa: Jag har inte ljugit, det vara bara det att det senare visade sig att det jag sa var fel. Tricky Dick han kunde han. Lite kan jag också. Jag är wikipedist, erkänner det 27 augusti kl. 22:32 Uppslagsverket på nätet som man själv skapar och redigerar. Wikipedia. Du har säkert använt den en massa gånger. Det är bra, även om det är rätt ojämnt. Inom vissa områden är det hur djupt och bra som helst. Inom andra är det tunt. Men wikipedia är ju en encyklopedi som hela tiden växer så det knagar och och "läker sig själv". Artiklarna blir bättre och bättre. Det engelskspråkiga är naturligtvis störst och bäst. Det tyska är riktigt stort och har kvaliteter som det amerikanska nog inte har. Men titta på det polska! Inte är det mycket jag begriper. Mina kunskaper i polska är lite rostiga måste jag erkänna. Men se hur stort det är! Där har polackerna kört om oss rejält Ja, jag erkänner utan omsvep. Jag är obotlig wikipedist. Kan inte låta bli att skriva där. Egna artiklar och så, skönast av alla konster, att få rätta och ändra i andas alster (en ren njutning alltså, Jinxy). Tänk att få blomma ut

27
som den sanna besserwisser som jag egentligen alltid har varit. Under de senaste två åren har jag skrivit ett hundratal artiklar och ändrat i ännu fler. Och så, roligast av nästan allt, jag bevakar mina artiklar som en hök (eller en bandhund). Är någon där och ändrar så går jag dig och kontrollerar om ändringen är motiverad. Mitt öga missar inte så mycket. Jag vet inte hur jag ska komma bort från suget efter wikipedia. Var på landet en knapp vecka i somras utan dator... utan uppkoppling. Jag mådde helt enkelt inte bra. Gick där och sparkade på stenarna och la mig i gräset och tänkte: Hur kan man egentligen leva utan wikipedia. När bidrog du själv senast med någon kunskap till mänskligheten? Modellen över Stockholm i Kulturhuset 28 augusti kl. 08:04 Modellen i Kulturhuset över hela Stockholm (innerstan). Har du sett den? Jag såg den för första gången i går. Riktigt häftig. Det kostade närmare 3 milj. kr. att bygga modellen som är ca. 6 x 8 meter. Riktigt bra med alla (alla?) hus som finns och så (i vitt) en del byggnader som man kanske planerar att bygga. Man kan med blicken liksom helikopterflyga över modellen och känna sig som Karlsson på taket. Förresten har visst ett filmteam varit där för att ta en del flygsekvenser. De liksom "flög" med kameran över modellen. Det enda jag har att invända mot modellen är att det är svårt att titta in i Gamla stan (om man inte är 4 meter lång och kan vika sig i midjan som ett gångjärn). I receptionen kan man låna en laserpekare om man vill docera lite för medföljande (det vill man ju). Peka och säga: Här bodde jag då och då och den här gatan brukade jag gå....och det var där som Markus bodde innan han flyttade ihop med Mia och....och... Och så kan man peka ut det vackra vattentornet på norra Djurgården som alla undrar över som ser modellen. Det dyker helt plötsligt upp i tallskogen när man vandrar där, som en riktig överraskning helt enkelt (eller hur, Jinxy?). Stockholmsflanörer sparar många timmar genom att ställa sig vid modellen och visualisera raska promenader. Energieffektivt måste jag säga. Man kan till och med memorera delar av modellen så slipper man ha karta med sig i fickan. Är ju lite pinsamt att fråga efter vägen när man har bott länge i Stockholm. Gå och titta på modellen i Kulturhuset! Den finns på nedre planet i nivå med plattan. Passa samtidigt på att se fotoutställningen som visar Sune Jonssons foton och världens främste dokumentärfotograf (Walker Evans). Utställningens sista dag är den 3 september. Återkommer ej. Det är kultur det också. Kulturhuset.

28
Jag är wikipedist, erkänner det! 28 augusti kl. 13:26 Wikipedia är stort. Om varje vuxen svensk skrev en artikel i Wikipedia om året skulle vi helt plötsligt få 5 miljoner artiklar. Tänk den tanken. Läs vad jag skrivit tidigare om wikipedia! Kommentarer: Vad syftar namnet på egentligen? Wikipedia. Jag surfar ofta in där, eftersom det finns så många ord som lilla jag inte förstår. Kan det vara "Viktig pedant"??? Å den 28 augusti, 2006 kl. 19:17 Det är bra att du frågar, Å. Det är genom frågor och svar man kommer vidare här i livet. Den metod som Sokrates (du minns väl honom?) lade grunden till och som nu används bland annat vid Harvard University. Det sägs att Sokrates aldrig svarade på några frågor i sitt liv, men han ställde hela tiden nya frågor. Han var grundaren av det kritiska förhållningssättet till omvärlden. Nåväl, nu till din fråga: Ordet är lite underfundigt och man kan få svaret genom att läsa på Wikipedias hemsida (förstås). Wiki är hawaiianska (det som talas av urinvånarna på Hawaii). Heter egentligen "Olelo Hawai`i" och tillhör en språkfamilj som består av språken i Polynesien, som även omfattar Tahitiska, Tumotuanska, Rarotonganska och Maori. Det var lite överkurs, förstås. Wiki betyder helt enkelt "fort" eller "snabbt" på hawiianska. Pedia är slutledet på encyklopedia som ju betyder "omfattande uppslagsverk". Orden "cyklo" och "peida" är förstås latin och betyder cirkel (eller ring) och kunskap. Alltså en samling av kunskap. Såldes betyder Wikipedia ungerfär: "Snabb kunskap". Och det är det ju förstås. Men det roliga med Wikipedia är förstås att man själv kan tillföra kunskap och skryta lite med sin kunskap, något som jag aldrig skulle komma på att göra. Varulven den 28 augusti, 2006 kl. 20:30 Testa dina kunskaper om rovdjur 28 augusti kl. 23:24 Vad vet du om rovdjur? Här kan du testa dina kunskaper. Vad är rätt svar? 1. Hur många personer har dödats av vargar i Sverige under de senaste 150 åren? a. 100 b. 10 c. Ingen 2. Vad ska man göra om man träffar på en ensam björnunge i skogen?

29
a. Ta den med till polisen b. Backa lugnt och sakta därifrån c. Stanna kvar och ringa markägaren 3. Hur många personer i Sverige skadas varje år så illa av sina egna husdjur (mest hundar) att de måste söka läkarvård? a. 200 b. 20.000 c. 2.000 Första rätta svaret ger en stor glass med tre kulor i Nytorgsparken (Södermalm) på lördag eftermiddag. Ni andra får läsa svaret här om ett tag. Om ni svarar, se till att svara rätt! Kommentarer: På 1 svarar jag a 2 a 3 a Svarar totalfel för jag gillar inte glass och dessutom måste jag ju skriva fort :-) griniga tanten den 28 augusti, 2006 kl. 23:46 Tja...mera fel kunde det ju inte bli. Glömde att säga att glassen kan vid behov bytas mot två bättre begagnade pocketböcker från Myrornas bokhylla i närheten. Har ungefär samma värde. Men lägger sig inte runt midjan. Varulven den 28 augusti, 2006 kl. 23:53 :-) böcker, det var en annan sak det! då gissar jag: C B C gt den 29 augusti, 2006 kl. 00:26 På vilken breddgrad ligger Stockholm? 29 augusti kl. 17:59 Jag kan väl leva med att kallas för kunskapsnisse.... Men jag blir förvånad över att folk kan gå omkring i livet utan att fundera på något alls. Träffade en tjej för några år sedan som bodde på Pontonjärsgatan. Trevlig tjej dessutom. Frågade henne någon gång om hon tagit reda på vad namnet på gatan betyder. Nähä.....måste man det? var hennes motfråga. Måste och måste. Men det kan ju vara lite kul att veta vad ordet betyder om man nu skriver det ett par gånger om dagen. Men det är klart man kan ju avstå från att veta. Råkade i min framfart en gång också fråga någon om på vilken breddgrad Stockholm ligger eller i varje fall på vilken breddgrad han själv bor. "Breddgrad? Ingen aaaaning....var svaret. Det är väl rätt nära nordpolen, eller är det inte det?" Man kan ju gå genom livet med fiskfjäll för ögonen och bomullstussar i öronen. Många vet att Rom och New York ligger på ungefär 40:e breddgraden (dock en bit från varandra),

30
men de har inte en aaaaning om att Stockholm ligger på 59:e. Nu vet ni. Hälsningar från Nisse Bisserwesser (Varulven) Kommentarer: Jamen det visste iaf jag! Det har jag vetat enda sedan Varulvens blogg hade premiär. Har t o m antecknat det (någonstans...) eftersom minnet mitt är bra men kort. Åsa den 29 augusti, 2006 kl. 18:30 Det där skrev jag inte för dig, Åsa. Du är ju brainet som vet mer än vad du vill berätta om. Det är liksom bara det att du inte får fram det på tungan. Jag skrev det för alla andra som ibland går fram på Pontonjärsgatan och som inte funderar på vilken breddgrad som de lever på. I går hörde jag på radion att man gjort en undersökning på Grönland och frågat en massa eskimåer och eskimöer om de någonsin sett en igloo. Ca. 2 procent hade någon gång sett en igloo. Sådan kunskap gillar jag. Helt värdelös att ha, men ändå underbar att bära med sig i livet. Om du bara visste hur mycket onyttig kunskap jag har. Som jag dessutom generöst delar med mig. Varulven den 29 augusti, 2006 kl. 18:39 Självklart håller jag inne med det jag vet. På min "kunskap". Egenupplevda kunskaper. Det är det som räknas. Allt annat finns på nätet, nästan. Intressen... smaken är som baken. Mikael den 29 augusti, 2006 kl. 20:35 Marianne Ahrnes kameler – efterlängtade 29 augusti kl. 23:15 Författaren och filmregissören Marianne Ahrnes film om kameler måste komma på TV snart. I repris. I filmen berättar hon om hur hon med stor omsorg väljer ut och köper en kamel för att som första kvinna deltaga i en kapplöpning med kameler. En helt underbar film som gick på TV för en del år sedan. Jag har försökt få TV att reprissända filmen - dock utan att få dem till det. I filmen skildras hur Marianne Ahrne tvättar sin inköpta kamel och hur han ligger där och riktigt gottar sig åt att för första gången i sitt liv få bada. Tänk dig själv! Att aldrig tidigare ha fått bada utan bara plågats fram där i öknen. Och så kommer det en kvinna från höga Norden och köper dig och tvålar in dig! Med massor av lödder dessutom och kärleksfulla knådningar. Jag tror aldrig någon kamel i hela världen blivit så ompysslad och gosad som Mariannes kamel. Filmen bara måste sändas i repris. Snart. Jag träffade på Marianne Ahrne på stan för ett halvår sedan och frågade henne om hon inte kunde få TV att sända den i repris. Hon sa: Om det är tillräckligt många som önskar den i repris så kanske den kommer i repris.

31
419 miljoner foton att hämta 30 augusti kl. 08:03 Det finns miljarder foton att titta på och hämta hem på nätet. Bara siten webshots (http://www.webshots.com) har just nu 419 miljoner foton tillgängliga över nätet. Där kan du dessutom själv lägga ut foton gratis. Själv har jag bara lagt ut omkring 1.200 foton. Inte mycket alltså. Men det är fascinerande att se vad folk lägger ut. En hel del flabbiga ölberusade ame-rikanska ungdomar på beach parties (har dom alltid beach party?) förstås och ibland oändliga serier av bröllopsfoton. Kul för dom som var med eller känner brudparet. Ointressant för oss andra. Men jag har hittat helt underbara foton från Havanna, från Venedig och härlig spännande foton från Manhattan. Allt finns. En fotograf har systematiskt fotograferat gamla lador i Kentucky. Även det har sitt värde. En kväll kom jag på att jag ville titta lita på hur det ser ut i New Delhi. Hittade hur många foton som helst. Dessutom finns det en "random"-funktion som gör att det poppar upp ca. 15 foton helt slumpmässigt gång på gång. Kul att använda när med sitter i telefon eller lyssnar på musik. Man vet ju aldrig vad som poppar upp på skärmen. Det tar dessutom aldrig slut. Söker man högkvalitativa foton kan man gå till Pbase. Där betalar fotografer ett belopp för att få lägga ut sina foton. Mycket bra foton genomgående. Mycket konstnärligt och så finns alltid möjligheten att själv spara de foton som man gillar. Gissa om jag har sparat många! Evans - Jonsson fotoutställningen 31 augusti kl. 22:10 Missa nu inte att se fotoutställningen på Kulturhuset. Det är dokumentär fotografi av absolut högsta klass av svensken Sune Jonsson och av Evans. De ställs liksom lite mot varandra. Utställningen har pågått i fyra månader och söndag (3 september) är sista dagen. Det blir regn och rusk på söndag och då kan det ju passa att se fotoutställningen. Gratis inträde förstås. Och missa inte att se modellen över Stockholm på gatuplanet. Modellen kostade ca. 2,5 miljoner att bygga. Den är väl värt ett besök. Själv ska jag nog linka dit om min högra fot är återställd. Just nu fungerar den inte alls. Kommentarer: Har sett den..twice. Riktigt bra! Nu vill jag se "Rötter" också.. av Sanna Sjöswärd. Start imorgon, tror jag. JS den 01 september, 2006 kl. 11:50

32
Får man visa snoppen i soffan? 1 september kl. 17:37 Egentligen inte...inte ens en fredagskväll. Men hur är det egentligen? Frågan är föranledd av att det i senaste utgåvan av IKEA:s katalog (mer spridd än Bibeln?) finns ett foto av några personer som sitter (och står på huvudet) i en soffa tillsammans med en hund. Den enda som tar det lugnt är hunden. Den ligger där lugnt i soffan (han är ju en del av flocken) med något som, vid en liten närmare titt, framstår som ett osedvanligt stort organ (enormt) för att vara på en hanhund. Nåväl, eftersom det är ovanligt att hundar har byxor på sig så är det väl inte så mycket att orda om, kan man tycka. Men det hela har blivit en storm (enligt Aftonbladet) från katalogläsare i Kanada som menar att bilden är utmanande och.....ja, äcklig. Min fråga är: Varför reagerar läsarna i Kanada och inte i Tyskland, Italien, Frankrike eller något annat IKEA-land (ja, länderna ägs ju inte av IKEA, än)? Varför är det bara kanadensera som reagerar? Är de överkänsliga eller vad? Dessutom tycker jag att förklaringen från IKEAS:s presschef är fyndig och avväpnande: "Det är inte det som läsarna tror de ser utan det är hundens bakben som ligger lite olyckligt på bilden...och rasen är sådan." Det måste vara en mardröm att vara ansvarig för katalogen eftersom det alltid kan finnas någon grupp som reagerar på något. Upplagan kan knappast tryckas om... Nu undrar ni förstås var fotot finns i katalogen, nyfikna som ni är. Den finns under fliken på insidan av omslaget. Kommentarer: Hm... 16 besökare! as we speak. Fattade ledtråden och behövde därför inte leta så länge i IKEA-katalogen. Fick min för någon vecka sedan, och IKEA-freak som jag är, hade jag redan lusläst (lusttittat?) i den. Men nu. Där hade jag den... hundens manlighet. Wow? Nä, knappast. Den svarta dalahästen i bakgrunden däremot. Me want. Åsa den 01 september, 2006 kl. 20:23 Men frågan var liksom: Varför blir en massa kanadensare upprörda och inte folk i USA och Europa? På IKEA säger de att de bara fått klagomål från Kanada. Kan det vara så lömskt att någon sysslolös journalist skapat en nyhet genom att gå runt och visa upp bilden och sedan skriva att folk blir upprörda? Det är ju så att finns det inte några nyheter så skapar man en. Det sägs ju att det inte är någon nyhet om en hund biter en präst, men om en präst biter en hund så är det en sensation! Hur får man en präst att bita en hund? Frågan är vilka nyheter som ännu inte är skapade. Finns det

33
någon nyhet som jag skulle vilja fixa till sisådär på direkten? För att få ett riktigt scoop....funderar. Varulven den 02 september, 2006 kl. 09:35 Fan... *kalla kårar* Jag blir alltid orolig när han funderar... Man vet liksom aldrig vad det kan resultera i. Åsa den 02 september, 2006 kl. 11:15 Godis i en bok - får man göra så? 2 september kl. 21:38 Jag skar sönder en bok och stoppade godis i den. Får man göra så? Ja, det var ett tag sedan nu. Jag tog en tråkig, tjock, tysk bok. Fram med morakniven och så skar jag och skar och skar så jag fick till ett "hemligt rum" inne i boken. Ni vet sånt där hemligt fack man gjorde i en bok när man var barn (i varje fall jag gjorde det). Och så fyllde jag hela facket (det var rätt stort) med godis för 4:95 per hekto. Och så skrev jag en lapp: "Tänker du läsa den här tråkiga boken så är du värd lite gods först!" Sen tog jag med mig boken till min gode vän, hans som läst all litteratur som finns och som ser ner på oss som bara har läst hälften. Nåväl, när han var på muggen och hans sambo var i köket för att fixa desserten så stoppade jag in tråkboken i deras bokhylla. Bland alla den fina litteraturen. Inte några blankböcker eller Jan Guillou i den hyllan inte. Mest nobelpristagare och Ekelöf och en massa Strindberg. Frågan var hur lång tid det skulle ta innan de hittade boken med godis. Hur ofta botaniserar de i sin hylla? Skulle det ta fyra veckor eller fyr månader? Skulle godiset torka och klibba ihop sig till en äcklig klump där mitt i boken? Vad hände? Jag var hemma hos dem fredag kväll. Lyckades ta mig hem vid ett-tiden. Litteratur-vetareknuttensomvetallt ringde mig vid 10-tiden och hojtade: Kul Du, kul att du stoppar in böcker i min bokhylla och godisen var riktigt god! Vi knaprade på den en god stund på morgonen efter det där som vi brukar göra varje lördagsmorgon du vet....Kul som fan helt enkelt. Jag behåller den väl? Ska bli kul att ladda den med nytt godis och gömma den hos någon kompis. Kul idé, du. Kom du på det själv, va? Kan man tänka sig, kom på det själv. Denver radio - ett måste 3 september kl. 09:22 Erkänner också att jag är radiot....en sån där som lyssar på radio titt som tätt. Mest tätt. Lyssnar på P1 förstås och är tacksam om jag slipper musik (onani för öronen utan informationsinnehåll). Nä, det ska vara en liten radio eller mp3-spelare med radio. Det är klart att jag helst lyssnar på amerikanska NPR eller BBC på nätet. Men jag har inte lyckats att installera någon högtalare från datorn till köket, sovrummet eller muggen. Det

34
blir alltså att lyssa på P1 där. Och då kommer jag till dagens tips: Gå till Clas Ohlsson och köp den lilla reseradion DENVER TWR-802 för 79:-. Jag har köpt många små radiomottagare under åren lopp. Både billiga och och dyra. Det mesta har varit skräp och haft ett eländigt ljud. Jag har slängt dem efter några månader. Men inte DENVER-radion. Den är förstås tillverkad i Kina och hur bra som helst. Bästa tänkbara ljud och den verkar ha kvalitet. Jag äger just nu fem st. och funderar på att köpa ett par till! Jag har fått mina arbetskompisar att köpa och till och med min syster har köpt två stycken. Gå i väg och köp medan de finns kvar. Clas Ohlsson är billigast på den här radion (jag lovar, jag har inte provision från företaget). När den står där i mörkret sovrummet lyser den så fint med två röda dioder och en grön. Hur kan man tillverka en kvalitetsradio, paketera och betala frakten till Sverige och så sälja den med moms och med vinst för 79 kr? För kineserna 20 kr för den? Kan inte någon som jobbar på Clas Ohlsson avslöja inköpspriset? Jag vill så gärna veta... I veckan fick jag veta av en förlagsredaktör att en pocketbok på ca. 250 sidor med en upplaga på 5.000 ex kostar ca. 3 kr per exemplar att trycka. Boken som du och jag köper för 59 kr kostar alltså 3 kr att trycka! Något att tänka på. Men glöm inte att köpa din DENVER-radio. Batterierna lever i en evighet. Jag har en på muggen också kan jag väl avslöja. Muggradio. Har du? Utstående öron? 4 september kl. 16:59 Varför är det bara äldre män som har utstående öron och vad kan de göra åt det? Hädiskt, men så här tänker jag. Såg i går lite på TV från biskopsinstallationen i Uppsala. Såg naturligtvis vår nye ärkebiskop, Anders Wejryd. Och, hädiskt, måste konstatera att han utstående öron. Han hör säkert bra och det och så. Men ändå, kan han inte fälla in om dom också? Vet ni att det vanligaste plastikkirurgiska ingreppet är just att man syr några stygn för att "dra in" utstående öron på små pojkar. Ja, just det, pojkar. Det är sällan som flickor har utstående öron. Vi är nu i en brytningstid, är mest äldre män som har utstående öron. Bland dessa återfinns ärkebiskopen. Om några decennier kommer det inte att finnas några män alls med utstående öron - alla kommer att vara opererade helt enkelt. Har föräldrar rätt att få sina små gossar opererade eller vad säger landstinget? Måste de stå ut mer än 40 grader eller till och med 50 grader? Vem avgör vad som räknas som utstående öron? Och vad göra man om det blir fel vid operationen så att öronen fälls in för mycket (med hörselnedsättning som följd)? Visste ni att det i polisens lärobok från 1930-talet anges hur man kan beskriva en efterspanad person. Där står det att ett utmärkande drag kan vara: Utstående öron (som Toker eller vad?). En annan är "flyende haka". Ser framför mig polismannen (var bara män då) som rapporterar till polis-

35
chefen: "Vi har just gripit en ung man med utstående öron och en annan med flyende haka". Brukar idrottsmän operera sig så att öronen fälls in? För simmaren måste det väl vara en nackdel att ha utstående öron. Och för cyklister, särskilt i nedförsbackarna. Undrar hur det är med det. Själv skulle jag vilja ha öron med lock som gick att stänga, så att jag slapp höra alla tokigheter folk klämmer ur sig. Eller öron med filter som bara släpper igenom det jag vill höra. Taktil stimulering - beröringsmetod 4 september kl. 17:29 I morgon är det en föreläsning om taktil stimulering. En metod för mjuk och strukturerad beröringsmetod för alla som söker hälsa och avkoppling. Det sägs att metoden förbättrar kroppsuppfattningen och skapar lugn och ro. Funderar på att gå dit och lyssna. Men någon förbättrad kroppsuppfattning vill jag nog inte ha. Men eftersom huden är kroppens största och känsligaste (!) organ så är det kanske värt att sätta av en och en halv timme för att få inblick i den taktila stimuleringen. Den används numera även på en del akutmottagningar. Så det är bra att känna till metoden när jag ligger där på båren och sköterskan smeker mig över armen och pannan. Förr kallades det ömhetsbetygelser, numera klinisk taktil stimulering. Rolf Lassgård får dansa 6 september kl. 09:26 Rolf Lassgård får leva ut i Susanne Biers senaste film "Efter bröllopet". Han är riktigt bra. Får leva ut som döende alkholiserad miljardär. Det går inte att ta misste på att Rolf Lassgård gillar rollen och framför allt att få dansa på bröllopet och andra fester. Han får breda ut sig och det är frustigt och mustigt. Rätt psykologiserande det hela med kontraster mellan Indien och Danmark. Mellan fattigdomen och det glänsande rika livet. Gå och se filmen! Tack och lov en film ut knytnävsslag, knivar, blod och biljakter. Susanne Bier är bra helt enkelt. Själv såg jag den i går kväll och salongen var inte helt tom. Kommentarer: Jag gillar också filmen, men det är synd att den där bullrande Lassgård ges så mkt utrymme. Mads Mikkelsen (talangfull o totalläcker) hamnar lite onödigt utanför... Åsa den 06 september, 2006 kl. 12:20

36
Ät korv och våfflor, bli urgammal 7 september kl. 09:07 Läste ni om mannen som nästan bara åt korv och våfflor? Han som blev 112 år! När jag läste det tänkte jag på alla artiklar i kvällstidningarna på temat "du blir vad du äter" och så den rysning och obehag jag alltid känner när jag klämmer i mig cheeseburgarna på McDonald´s. Ser framför mig hur jag alltmer tar formen av en pösig svettig burgare som släpar sig fram på stans gator. Men blir man 112 år efter att ha ätit korv och våfflor i alla år måste teorin om kostens betydelse vara fel. Hade han blivit 140 år om han ätit grönsaker? För länge sedan, förmodligen på 1920-talet, fanns det en galning i Danmark. En medelålders man som bara åt potatis och drack mjölk. År ut och år in. Läkarna sa att han kommer att förstöra sin hälsa och avlida rätt snart. Mannen gick med på att regelbundet genomgå läkarundersökningar. Det visade sig att han hade bra blodvärden och mådde riktigt bra. Dessutom levde han länge. Hur länge vet jag inte. Det fanns också en frisör på Kungsholmen som mest levde på potatisavkok under långa tider. Cyklade ett par mil till jobbet varje dag och samma sträcka hem. Enligt Dagens Nyheter var han frisk som en nötkärna och aldrig sjuk. Kan vara skönt att tänka på nästan gång jag klämmer i mig 6 7 cheeseburgare på raden (det var länge sedan....). Kommentarer: Jag funderar på hur gammal jag egentligen vill bli...Hur länge orkar man leva liksom? Helt seriöst. 90 tycker jag verkar lagom. Å andra sidan har jag haft en känsla, sedan 10-års åldern, att jag lever på lånad tid. Fast det gör vi ju alla. Egentligen. Detta med dieter, hälsosam mat, snabba och långsamma kolhydrater... vilken jävla djungel! Vem orkar?! 62.181.218.2 den 07 september, 2006 kl. 10:55 Kan man inte leva snabbare än andra? Så när man slocknar vid 95 så har man i själva verket levt i 190 år. Ungefär som man räknar levnadsår på en hund. När en hund lever ett år så motsvarar det ju sju människoår. Varför inte leva hårdare och intensivare, Brainet? Sova mindre, bränna mera och uppleva livet inifrån och inte bara som spejare? Jag har träffat människor som varit 30 år och sett ut som 60. Men vilket liv de levt. Varför inte koncentrera det hela så att man verkligen drar ut det mesta av varje månad och varje dag? Gasen i botten med andra ord... Varulven den 07 september, 2006 kl. 11:50

37
Dubai ringde i fickan... 7 september kl. 13:16 Var på lunch för att kasta i mig lite (ej cheesburgare den här gången). Då ringde mackapären i fickan när jag står där med lunchbrickan i händerna. Det är inte hon som ringer utan det är i stället hon. Hon som är i Dubai på en liten minisemester ett par veckor. Hon bara bubblar på och berättar att det är 38 grader varmt och att man inte kan vara ute. Endast sättet att existera är att åka runt med bilen som har AC eller vara inomhus. Alla byggnader har AC. Och i går var det fest och i kväll ska jag på fest igen berättar hon. Vadå fest? Gardenparty eller vad? Nä, stor fest i en restaurang. Fest med 1.200 kvinnor kring en massa runda bord. Va? Inte en man i sikte? Nä, servitörerna är män. Du vet väl att män och kvinnor inte går på fest tillsammans i Dubai? Har du inte fattat det? Men kan det vara kul at gå på fest med 1.200 kvinns? Jodå....och måndag kväll var jag på fest med 700 män. Du? Med 700 män. Tja....vi var väl 30 - 40 västerländska kvinnor så att säga. Så då får ju männen i Dubai ändå gå på fest med kvinnor. Där ser du. Hur är det annars? Jo, bra, jag fick en halskedja på festen i måndags. Är nog värd sisådär 5.000 - 10.000 kr. Alla kvinnor som var där fick det, så det var inte bara jag för att jag är så tjusig. Hade den där aftonklänningen med djup rygg du vet. Den som du säger att bara jag kan bära därför att....du vet. Den hade framgång, jag lovar. Bye and love. Då hade maten kallnat lite, men den slank ned ändå. Jag pratade med månen... 7 september kl. 23:02 Tidigare har jag avslöjat att jag har skickat mitt namn och kungens namn till planeten Mars. Sant. Jag är den ende som placerat Carl Gustaf Bernadottes namn på planeten mars. Vilket skedde utan hans medgivande. Nu ska jag avslöja en annan hemlighet. Jag tror att jag är den enda människan på jorden som har pratat med mig själv via månen. Sant igen, troligen. Så här var det. Inom försvaret har man s.k. troposfär-scattrar för att säkerställa förbindelserna mellen övre Norrland och Mellansverige. Det är en teknik som används för radiokommunikation på frekven-serna omkring 400 - 900 MHz (UHF), 2 GHz och 4 GHz. Man använder stora parabolantenner med diameter 5 till 20 m. Troposfären är det lägsta bältet i atmosfären med reflekterende egenskaper, ca. 15 km över jorden. Det finns olika teorier om vad som orsakar reflektionen, men det reflekterande lagret är forhållandevis konstant. Med denna teknik kan signaler överföras genom "hopp" på ca 640 km. Sändaren måste ha en uteffekt på mellan 1 och 10 kW. Troposfär-scattrar er effektkrävande, men är ett bra alternativ til HF kommunikation med dess fadingproblem. Fadingproblemen som finns

38
med troposfärscattrar kan delas in två typer, snabba variationer (Rayleigh fading) och långsamma variationer. Under utbildningen i försvaret fick jag vara med om att sända radiomeddelanden med troposfär- och jonosfär-scattrar. De var då i praktiken riktade mot horisonten. Men det gick att rikta dem över horisonten och vi exprimenterade med att rikta dem mot månen och fick då ett bra eko tillbaka. Det är en välkänd teknik. Men jag kom på att fördröjningen till månen är så lång som ca. 5 sekunder och vi kunde sända på flera frekvenser (förstås). Så en månklar natt kopplade jag upp två talförbindelser mot månen (studs så att säga) och så kopplade jag dessa två mot varandra. Då kunde jag prata i en telefonlur i en del av rummet och sedan springa över till en annan telefonlur i den andra delen av rummet och svara. Jag hade ca. 5 sekunder på mig. Så jag sa i den ena luren: "Hej, här är jag jordvarelsen som pratar" och så sprang jag över till den andra luren och fick höra min egen röst, som då hade studsat på månen yta, och så kunde jag svara. Så höll jag på en bra stund med ett mycket intressant samtal. Ett av de intressantare jag haft. Det märkliga var ju dels att jag pratade med mig själv (alltid givande) och dels att samtalet i båda riktningarna gick via månen. Tur att gubben i månen inte svarade. Kul var det....Någon annan som gjort det? Kommentarer: Men det var ju inte HÄR du avslöjade namnen på månen! Det var ju inne på min blogg. Alla som slaviskt följer din knasighet här har ju inte läst om det. En påminnelse från mig till dig. Åsa den 08 september, 2006 kl. 09:40 Öhhhh.......var det? Det snurrar, du gör mig förvirrad. Jag vet inte ens vad eller var jag har avslöjat mina inre hemligheter. Du har kanske fått veta mer än vad som är nyttigt. Då får jag väl skriva lite här också om mitt namns färd till månen. Varulven den 08 september, 2006 kl. 09:57 Paternosterhissar - var finns dom? 8 september kl. 08:14 En av mina laster är att jag älskar att åka paternosterhissar. Särskilt att vara kvar i hisskorgen när den vänder där upp. En paternosterhiss är ju en sån där som går hela tiden och som man hoppar in i medan den går. Och hoppar av i farten. Tidigare fanns en i Postgirots hus på Drottninggatan. (För alla lantisar: Det är Stockholm det handlar om). Ibland smög jag in där och tog mig en tur. Men den är borta sedan länge. Ryktet säger att EUbestämmelser förbjuder nya paternosterhissar, men att de gamla får vara

39
kvar. Tidigare fanns det tre paternosterhissar i Stockholm. Är det någon som vet var man kan åka paternosterhiss? Skulle så gärna vilja ta en tur och särskilt med en person som jag lärt känna nyligen. Vet att hon skulle fnittra sig halvt till döds om hon fick åka runt i hisskorgen några varv (nej, den välter inte). Om man varit halvdöd två gånger - är man redan död då? Kommentarer: Jag jobbade sju år på varuhuset PUB i Stockholm. Det var ganska många år sedan, alltså innan varuhuset byggdes om. På den tiden fanns det paternosterhissar i båda husen. Bohagshuset hade 8 våningar under jord och 67 våningar ovan jord. Jag vet inte om hissarna finns kvar. Du får väl gå dit och kolla. Även NK hade paternosterhissar. Hissarna var till för personalen. Bosse den 10 september, 2006 kl. 10:46 Tack Bosse! Ett tips bättre än något. Jag ska försöka ta reda på om de finns kvar. Skulle gärna vilja fixa en åktur till mig och Å. Jag ska rapportera hur det blir. Varulven den 10 september, 2006 kl. 12:21 Jag vill åxå åka paternosterhiss! Har du kommit fram till var det kan finnas en i stohlm? Snart finns välä inte en enda kvar.... Verkar så häftigt spännande! Hör gärna av dig till min mail om du vet var man kan åka en tur... Lotta den 16 december, 2006 kl. 16:11 Överrektor Göran Persson 8 september kl. 10:01 Al Gore var i Stockholm och puffade för filmen "En obehaglig sanning". Fint möte med Göran Persson som GP säkert gillade så här dagarna före valet. Får han själv välja så är han gärna statsman med stort S. Men va? Överchefrektorn Göran P. bestämde på stående fot eller sittande bak att alla gymnasieklasser i hela kungariket ska få filmen tillsammans med en lärarhandledning. Oj! Ministerstyre? Jag trodde varje skola och varje lärare (tillsammans med elever och föräldrar) bestämmer innehållet i undervisningen inom ramen för läroplanen. Är det inte så? Kan en minister, även om han heter Göran P., bestämma vilken film alla svenska gymnasister ska se? Nu har väl rektorn gått för långt eller säger jag en obehaglig sanning nu? En statsminister ska inte ha någon som helst synpunkt på vilka böcker eller filmer som används i undervisningen. Vi minns väl den lilla bok som Göran P. beslutade om och som berättade om Förintelsen (ja, den har ägt rum....). Förlorar Göran P. tronen nästa söndag så är

40
mitt förslag att han startar ett bok- och filmförlag och inte längre använder sig av statens kassa för sina egna satsningar. Slut. Cirkushästar i högervarv? 8 september kl. 12:44 Min vän har åter ställt en sån där fråga som inte enkelt kan besvaras. Det behövs en liten utläggning. Jag gillar att lägga ut mig. Hon frågar: Varför springer alltid cirkushästar i vänstervarv? Jag hade nämligen påstått att om man släpper ut gamla cirkushästar på grönbete så kan de inte springa i högervarv. Det är sant. Tror att någon cirkusdirektör har sagt det i någon intervju. Hur som helst, så här är det. Hästar, hundar, åsnor eller vad det är springer alltid runt i vänstervarv i manegen. Alltid. På idrottsarenor springer alltid löpare i vänstervarv. Alltid. Alla sporter som jag har sett skymta fram i TV-rutan går i vänstervarv. Trav, galopp, speedway, häcklöpning, gång, allt...... Finns inte några sporter som går i högervarv? OK, det finns en del som går rakt fram. Curling, bowling, längdhopp och en massa andra. Jag vet att slalomåkare svänger både till höger och till vänster. Men rundlopp så att säga. Förklaringen är väl att den mänskliga hjärnan är programmerad för att vi ska svänga till vänster när vi möter någon/något. Det är min hypotes och teori. (Men i morgonströmmen mellan centralstationen och T-centralen går strömmen så att folk går till höger om de mötande....märkligt....). Men nu är det empiriskt bevisat att alla alltid springer i vänstervarv. Det gjorde man även i Athen under den klassiska tiden Tjejer med dammsugare? 9 september kl. 17:37 Varför går det omkring unga tjejer på lördagsmornarna i Gamla stan med dammsugare? Jag bara frågar för jag har inte något svar. Det är så här. Jag bor på Södermalm och är ganska morgonpigg. Det händer att jag tar mig en långpromenad runt i Gamla stan (ligger nära) på en lördagsmorgon eller söndagmorgon. Känns fint och avslappnat att gå runt där lite. Och då har jag uppmärksammat att det just på lördagsmornarna ibland går omkring tjejer, ofta i par, och bär eller släpar på dammsugare. Det bär inte på något annat. Det inträffar aldrig på söndagsmornarna. Men jag har sett det ett antal gånger på lördagarna. Jag har aldrig sett det på Södermalm eller på Östermalm. Varför gör dom det? Det är alltså inte några nya dammsugare utan vanliga dammsugare som används. Vanliga sådana där som man har hemma och inte sådana där stora industridammsugare. Någon som har en förklaring? Är det så att trångbodda pensionärer i Gamla stan inte har råd/eller utrymme för dammsugare? Är det hemtjänsten som anställer unga tjejer under förutsättning att de håller sig med egna dammsugare? Eller är det unga polska tjejer som städar hemma hos folk och håller sig

41
med egna specialare till dammsugare? Eller är det småkrogarna i Gamla stan som städas på morgonkvisten av freelancare? Eller är det någon förening av dammsugarsamlare som samlas på lördagförmiddagarna? Någon pervers klubb med unga tjejer och dammsugare? Vad är det och varför? Det är ett mysterium som måste lösas. Jag klarar det inte. Kommentarer: Jag tror de tillhör den s k dammsugareklubben. Behöver nödvändigtvis inte ha någon pervers anknytning. Däremot är alla medlemmar säkert jävligt pedanta. Så träffas de väl varje lördag-morgon hemma hos varandra (man går troligen laget runt) och demonstrerar sin älsklingar för varandra. Påminner lite om Tupperware partyn. Det konstigaste är ju varför denna sektliknande grupp inte lyckats sprida ut sig över hela staden, för att inte tala om ut i förorterna... där finns ju de riktigt galna tjejerna! Åsa den 09 september, 2006 kl. 19:16 Hmmmm... kanske en plausibel förklaring. Men menar du att du är med i en sån klubb och varför är det bara tjejer och varför går dom i par? Och varför lördagsmornar? Är det inte så att det är någon lite ekivok känsla som kryper fram när alla dammsugarklubbister samlas? Kör man dammsugarna tillsammans för att få fram orkanljud eller vad går det ut på? Gåtan blir bara större och större. Varulven den 09 september, 2006 kl. 20:30 Idiot - får man säga det? 9 september kl. 18:38 Det är klart att man inte ska kalla någon för idiot. Självklart. Om han eller hon är det så förstår personen ändå inte vad man menar. Och är han eller hon inte det så ska man naturligtvis inte skymfa personen. Men man kan ju få tänka. Ännu klarar inte datachipsen av att läsa våra tankar (jag lovar, det kommer!). Den gamla vetenskapliga definitionen av en idiot är en helt outvecklad person som har en mental ålder som inte överstiger en treårings (treåring kan vara rätt fiffiga tycker jag?) och inte klarar av prata på ett begripligt sätt eller undvika faror i det dagliga livet (vem kan det i Stockholms innerstad?). Termen idiot användes i ett äldre klassifikationssystem inom psykiatrin, men är numera utgallrat. Ordet fanns i fornfranskan (idiote), i latinet (idiota) och grekiska (idiotes). I grekiskan betydde ordet närmast en mycket enkel person, en "simpel person" och också i betydelsen "lekman". Alltså inte någon som nödvändigtvis var mentalt retarderad. Termen används även i begreppet "nyttig idiot" som ganska frekvent användes i Lenins skrifter. Det har sin förklaring i att ordet har en delvis annan betydelse i ryskan eftersom där det där används mer i bety-

42
delsen "lättledd och naiv person" och även i betydelsen "en person som vill göra gott, men inte klarar av det" (jämför engelskans "do-gooder"). Tänk på hur Dostojevski beskrev sin idiot (furst Mysjkin). I engelskan används ordet exempelvis i sammansättningen "the idiot box", varmed avses TV. Varför all denna utläggning om idioter? Jo, jag träffade en i dag, men ville inte säga till honom att han är en idiot. Så jag tänkte det i stället och sög lite på ordet. Det här blev resultatet. Jag känner mig lite lugnare nu. Märklig journalistik i DN 10 september kl. 08:34 Det kom tre gigantiska containerkranar förra veckan till Skandiahamnen i Göteborg. I hamnen görs nu investeringar på 1,7 miljarder för att förbättra möjligheterna att ta emot den nya generationen containerfartyg med 22 contianrar i bredd i stället för nuvarande maximala 18. Fartygen kommer förstås från syostasien (läs: Kina). Skandiahamnen vill bli den naturliga hamnen för den tunga godstrafiken till norra Europa. De tre kranarna är 118 m höga och har under 64 dygn fraktats ovanpå ett kinesiskt lastfartyg. 118 m är lika högt som domkyrkotornen i Uppsala. På fotot ser man de enorma kranarna ovanpå fartyget. Helt fantastiskt! Hur gör man för att få på dem och få av dem från fartyget? Hur klara man stormar och sjöhävning? DN skriver inte ett ord om denna ingenjörsbragd. För det är väl ändå märkligt att man kan frakta monterade kranar från Kina runt halva jordklotet på ett säkert sätt. Jag skulle vilja ha en beskrivning av hur man kan klara av frakten. Gick man genom Suez eller runt Goda Hopp? DN:s text förklarar bara att fraktkostnaden för ett par sportskor från Kina är ca. 30 öre. Något att i och för sig tänka på när vi köper sportskort för 700 kr eller något sådant. Men, hur fraktar man 118 m höga kranar på ett fartyg? Inte vet jag. Den egna kraftens män 10 september kl. 17:48 Den finns en enkel tumregel inom religionspsykologin som säger följande. I de flesta kulturer och religioner är omkring 25 procent av befolkningen djupt religiös och tycks ha ett stort behov av att tro på något. 50 procent utövar en religion bara vid svårigheter i livet och vid ceremoniella tillfällen (tradition etc.) medan omkring 25 procent egentligen inte utövar någon religion alls. Det var väl känt under vikingatiden att en viss andel av befolkningen (läs: av de fria männen) inte brydde sig så mycket om asagudarna. De var alltså ateister eller agnostiker enligt vår tids språkbruk. Vad som är mycket intressant är att det redan då fanns en språklig beskrivning av denna del av befolkningen (hur stor?). De kallades helt enkelt för "den egna kraftens män", med vilket man menade att de ansåg sig ha

43
sådan (inre) kraft för egen del att de inte ansåg sig ha något behov av en religion. "Den egna kraftens män", smaka på den formuleringen. I modernt språk skulle vi nog vilja säga "Den egna kraftens män och kvinnor". Problem med schimpanserna 11 september kl. 08:41 Många säger att schimpaserna liknar oss människor mer än gorillorna. Frågan är om jag inte ger dem rätt, trots att jag aldrig levt med schimpanser eller närmare studerat dem. Men en och annan apa har jag ju sett på närmare håll förstås.... Nåväl, de har problem med alfahannen bland schimpanserna på Furuviksparken utanför Gävle. De har inte några besökare under vinterhalvåret utan först på vårkanten visas schimpanserna upp för homo sapierna. Först bara några timmar om dagen och sedan fler timmar. För att de ska få vänja sig förstås. Alfahannen, en barsk herre, blir sur över besökarna som dyker upp på vårkanten och glor på honom och flocken. Kan förstå honom på sätt och vis. Där sitter han naken tillsammans med 4 -5 nakna fruar. Lite frukost har han fått utan Dagens Nyheter och inte heller några nyheter på radio. Klart han är sur. Men i våras när de nyfikna började dyka upp så kastade han sten på besökarna. Och så kom skötarna på honom att han systematiskt sökte igenom hägnet (buren) efter småstenar som han la upp i små högar inför morgondagen. Och när de nya besökarna kom dagen efter så rusade han fram till sina små stenhögar och kastade allt vad han kunde. Ett arbetsskyddsproblem och ett besökareskyddsproblem alltså. Och besökarna får inte kasta tillbaka. Så småningom tog stenarna slut eller också lugnade han ned sig. Men, kära Furuvik, kan ni inte ge hans fruar såna där mysiga gula eller rosa morgonrockar och fixa en prenumeration åt alfahannen? Det är nog bara det som saknas.... Jan Guillou kan vara klok ibland 11 september kl. 10:32 Jan Guillou kanv vara rätt klever ibland till min förvåning. Han finns ju alltid i rampljuset på ett eller annat sätt. Verkar närmast som om han har någon makt över de som svänger runt strålkastarna i mediavärlden. Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou är knappast en herre som jag skulle vilja gå ut på jakt med. Jo, kanske om det var till operakällaren och målet var att fånga några pigor. De dras ju till maktens och penningens män (jodå, Jan O.S.L.H. Guillou har tjänat 57 milj. kr. på sina böcker och har nog kvar en del av det). Men ofta har jag suckat ganska djupt när jag hört hans manschauvinistiska uttalanden. Övermaga är ett ord som jag gärna stämplar i pannan på herr Guillou. Men ibland säger han något riktigt klokt och eftertänksamt. I går gav han sig i en intervju på morgontidning-

44
arna och TV. Riktiga råsopar. Så här sa han: Först läser jag kvällstidningarna för att få del av allt skvaller. Sedan, alltså efter kvällstidningarna, läser jag de så kallade morgon-tidningarna för att se om de har något mer i skvallerväg eller i nyhetsväg, vilket de inte har så mycket av. Sedan kastar jag mig över debattartiklarna och kultursidorna. Jag läser tidningar två timmar om dagen. Det är mer än den genomsnittliga läsaren som sätter av 23 minuter (är det så mycket?). TV ser jag inte mycket på. Knappast på nyhetssändningar som görs för illiterarta tonåringen. Hade jag levt ensam så hade jag inte sett några såpor alls, men nu gör jag det av sociala skäl (där fick hon en spark!). Och nätet använder jag knappast alls, kan inte surfa och bloggar är helt ointressanta (Har herr G. läst min blogg?). En gång bloggade jag mig själv, sa Jan Guillou, och fick över 1 miljoner träffar. Då blev jag bara trött. Men, kära herr Guillou, varför inte beställa en privatkurs hos mig hur man gör avancerade sökningar i Google för att hitta precis det där som man söker? Jag skulle nog vinna de flesta tävlingar i vem som snabbast hittar något på Google, men någon sådan tävling känner jag inte till. Fotografering med gammalt ljus 11 september kl. 21:13 Det är så att jag fotograferar med gammalt ljus. Gör inte alla det? Jo, men frågan är om alla tänker på det. Så här det eller har i varje fall jag räknat ut. Jorden har existerat i omkring 6,5 miljarder år. Det tror man i varje fall. Under hela den tiden har solen brunnit eller snarare exploderat kontinuerligt. Med en sprängkraft som motsvarar många tusen vätebomber per sekund. Genom explosionerna kastas enorma mängder energi ut i rymden. En ytterst liten bråkdel når efter ca. 8 minuter jordens yta (tiden variera något med årstiden). En stor del av energin reflekteras bort av den skyddande atmosfär som fortfarande omger jorden. Den lilla andel som når jorden räcker för att värma upp hela jorden. Det som far genom rymden med ljusets hastighet (förstås) brukar beskrivas som energiknippen (fotoner). Man kan höra fotoner. Visst. Ta en väldigt tunn plåt och låt den hänga vertikalt i några trådar. Skjut av en kraftig elektronisk fotoblixt på nära håll mot plåten. Då hörs en dov lätt "duns" när energin slår in mot plåten. Pröva får ni se. Ljus går att höra. Men hur var det med det gamla ljuset då? Jo, när jag fotograferar så använder jag mig nästan alltid av solljuset (ordet "fotografi" betyder ju på grekiska "rita med ljus"). Det tar åtta minunter för ljuset att komma till jorden och belysa det hus som jag vill avbilda. När jag öppnar bländaren i kameran åker ljuset via objektivet in mot CCD-plattan i kameran. Där fångas en ytterst liten del av ljuset upp av en kiselcell som känner av ljusets intensitet, men inte vilken färg det är på ljuset. Genom filter i någon av färgerna rött, grönt och blått ("additativ ljussyntes") känner

45
plattan av vilken färg ljuset har som når någon av de tre slagen av filter. Knepigt det där. Dessutom är det så att de gröna cellerna är dubbelt så många som de övriga för att människans ögon är extra känsliga för grönt (levde vi i regnskogen för 100.000 år sedan?). Nåväl, ljusintensiteten avgör vilka siffervärden som ska sändas till minneskretsen. En bild kan generera upp till 8 miljoner siffervärden eller mer. Siffervärdena lagas i flashminnet. När jag kommer till datorn för jag från flashminnet över alla siffervärden till datorns hårddisk. Sedan gallrar jag bland fotona (ja, jag lovar att jag gör det). Sedan bränner jag ned de som ska vara kvar på DVD-skivor. Då blir varje siffra (ej tal) åtta små hål eller "icke-hål" på skivan. Allt sker med laser och alltså med ljusets hastighet. Så lägger jag skivan i kassaskåpet. De bästa bilderna sparar jag i ett särskilt bibliotek på hårddisken. Resten raderar jag (tror jag i varje fall, men jag vet att de ligger kvar på hårddisken till dess jag lagrar något annat på just den platsen). De bästa fotona gör jag om till mindre jpg-filer. Tar upp dem i en särskild programvara och sänder dem till en server som ligger i Virginia, USA (6500 km bort eller något sådant). Där ligger nu mina fina foton på ett magnetiskt lagringsmedium (i form av ytterst små magnetiserade punkter) klara att plockas upp av vem som helst som har tillgång till nätet. Om Andrew på New Zeeland (20 000 km bort?) vill se mina foton kan han hämta hem dem på ett par sekunder genom att trycka på en tangent. Vill han lagra ned dem på sin egen hårddisk behöver han bara högerklicka och välja "save" (så snäll är jag). Det hela har gått på 30 minuter. Fotonernas resa genom rymden tog åtta minuter. För mig tog det ytterligare 30 minuter att fixa till att kiselplattans siffervärden hamnade både på DVD-skivan, min hårddisk, servern i Virginia och på Andrews hårddisk. På fyra ställen alltså. Resultatet är att jag har säkrat fotona på skivan i kassaskåpet samtidigt som jag gjort det möjligt för de 1.500.000.000 människor som har tillgång till nätet att titta på mina fina bilder. Fantastiskt helt enkelt. Vad är mest typiskt svenskt? 11 september kl. 21:58 Är valstugor det mest typiska som finns? De där söta och samtidigt larviga små stugorna på alla torg just nu. Som ett par veckor att köpta av villaägare eller de som har fritidshus. Ommålade Friggebodar där stackars sommarbesökare kan få bo eller barnen dricka starköl i och sonen få en lugn stund att pilla med flickvännen (ni minns väl?) eller också bara en plats för trädgårdsredskap. Förr var alla valstugor lika. Man kunde inte veta om grannen köpt en S-stuga eller en moderatstuga. Men i år har Junirörelsen runda kantiga små hus (sexigoner eller vad heter det). Vem vill köpa ett sånt? Grannarna kommer att fråga om tio år: Var inte det ett sånt hus som Juni-rörelsen hade 2006, då dom inte ens kom in med en kandidat

46
i riksdagen? Har ni verkligen köpt huset av Juni-rörelsen, var ni med i det tokpartiet? OK, det spelar väl inte någon roll, det är sommar och vi ska bara bo över en natt. Men jag vete tusan om jag vill bo fler nätter i Junihuset nu när det snart är augusti. OK, ni har målat om det. Ja, ett orange hus vill man ju inte ha och då tjatar dom om det där huset i minst en timme innan de kliver in för att sova lite. Alltså: Varning för valstugor. Vet ni att landshövding Birgit Friggebo själv inte har någon friggebod? Kanske dags att lägga ett bud på en av folkpartiets valstugor. Kommentarer: Det är ont om kommentarer härinne minsann? Jag gick under jorden en stund. Jag var bland annat i Lloret de Mar på la costa brava (den vilda kusten) och så har jag legat sjuk. Jag har naturligtvis både suttit, stått och gått sjuk också. Men det hör nu inte till det viktiga. Angående valstugor så kan jag inte annat än att hålla med dig. Det är både fult, onödigt dyrt och fånigt. Som plastik-operationer ungefär. Jag blir rädd när jag går förbi dem, för har man inte benen beredda att lägga på ryggen, så är man fast och jag avskyr verkligen att behöva stanna till och ta emot broschyrer osv. Men jag fick en penna häromdagen. Och då rann ju snålvattnet till förstås. Det kan alltid vara bra att ha en extra i väskan. Jinxy den 12 september, 2006 kl. 14:48 Det är fint att du är tillbaka in a fighting spirit så att säga. Har varit tunt med kommentarerna här under den tid du varit borta. Inte någon höjd på inläggen heller. Det behövs någon som du som behärskar språket och når mina höjder. Varvulven den 12 september, 2006 kl. 14:55 Vart tar SMS:n väg? 13 september kl. 09:02 Det är ett mysterium. Det försvinner SMS rakt ut i rymden. Är det SÄPO eller FRA som norpar dom mitt framför näsan på mottagaren. Ja, jag sänder en del SMS till X, Y och Z. Även till Å, Ä och Ö. Har dom allihop fint inprogrammerade i min mobil. Men det har börjat hända underliga saker. Senaste månaden bara. Jag sände ett meddelande till en gammal kontakt: "Skulle vara kul att träffas snart". Hon svarade "Javisst, gärna" och så stod det "Vill du går vidare?" Oj, tänkte jag, "gå vidare", var innebär det? Menar hon det som det kanske innebär? Sen kom jag på att det står så efter alla motagna SMS i mina mobil. Även efter SMS från syrran. Så då föll förhoppningarna. En annan gång sände jag ett SMS. "Jag är vid Stureplan 19.30". Var där men inte dök den personen upp inte. Frågade

47
19.44: "Jag väntar på dig!". Fick svaret: "Va? Skulle vi träffas?". Förbaskade SÄPO. Sno meddelanden så där utan vidare. En annan gång sände jag sent på kvällen: "Jag älskar dig". Inte ett ord tillbaka. Två dagar senare skrev hon: "Du hör ju aldrig av dig". Jag frågade: "Du fick ett sms från mig i förrgår, har du gömt det?" Svaret: "Jag har inte fått något SMS från dig, din strul. Du har sänt det till någon annan". Vem fick meddelandet? Min arbetskamrat eller min gamla mamma? Undrar om SÄPO plockar bort alla SMS som innehåller ord som "bomb, gisslan, terrorist, kärlek och mötas". Jag kommer att börja att ringa i stället. Kommentarer: Det värsta är ändå inte SÄPO, utan ens egen fumlighet. Som jag, som skickar ett hett kärleksmeddelande till en arbetskamrat (på mitt förra jobb där jag hade tjänstemobil och alla anställde inprogrammerade). Inte nog med det. Jag skickade samma förbaskade sms - SOM VAR ÄMNAT FÖR MIN POJKVÄN - 21 gånger!!! Eh knapplås vad är det?! Det var om man uttrycker det milt, lite jobbigt att komma till jobbet morgonen efter. Sen den dagen är jag supernoga med knapplåset. Har satt det på automatik att låsas efter typ 5 sekunder. Jinxy den 13 september, 2006 kl. 10:05 SÄPO spionerar på polisen 13 september kl. 09:45 Nyheten att SÄPO har haft en agent (rapportör) på polisförbundets kansli är häpnadsväckande och dessutom rolig. Om polisen sysselsätter sig med att spana på sina egna så kan ju det motivera hur stora anslag som helst. Ju mer organisationen växer, ju större spaningsinsatser behövs. Arbetslösheten kanske hinner försvinna till och med före valet. I och för sig känner jag till sedan tidigare att det inom SÄPO finns de som har till uppgift att spana på sina egna. Men att de dessutom spanar på den öppna" polisen är en intressant nyhet. I och för sig hade det varit bra om SÄPO spanat lite extra på Bergling som ju var anställd på SÄPO. Han stod på dåvarande försvarsstaben och kopierade den hemliga B-listan (alla viktiga fortifikatoriska anläggning) på en vanlig kopiator mitt framför näsan på sina kollegor. Sedan var det den "rödhåriga kvinnan" som kontaktade en pensionerad finländsk underrättelseman därför att hon tyckte att Bergling betedde sig märkligt. Men SÄPO hade inte märkt något alls att deras egen anställde betedde sig märkligt. Någon slutsats kan man dra av det.

48

Norsk älg som hukar 14 september kl. 09:51 Det heter ju alltid att Sverige och Norge är så lika. Pyttsan, säger jag. Skillnaden är ofantliga. Norge är ett land som inte liknar något annat. Varje gång jag kör in i Norge (gör det ganska ofta) så frapperas (kul ord det!) jag av de norska vägskyltarna. De liknar ju de svenska en del, men ändå inte. Ta varningsskylten för älg. Den svenska älgen är ståtlig och stolt. Ser ut att må bra och ha stort självförtroende. En sån älg som klarat sig genom många älgjakter med livet i behåll. Skogens konung. En stolthet för vårt land. Sveriges största djur (Storsjöodjuret är inte något djur utan ett odjur). Jag blir glad när jag ser den svenska älgen på varningsskylten. Förstår också varför tyska turister stjäl med sig skyltarna hem (var sätter de upp dem?). Den norska älgen är helt annorlunda. Den är mindre och magrare. Och vad som är värst av allt: Den liksom hukar sig. Kan det bero på att det är sämre med föda i Norge eller att de norska älgarna har sett skymten av sin svenska kusiner? De kan ha drabbats av svår form av mindervärdighetskomplex. Det är synd om de norska älgarna att behöva uppträda i sådan ynklig form. Ta den norska varningsskylten för övergångsställe. På den svenska är det en storasyster som kärlekfullt håller sin lillebror i handen och leder honom över gatan. I Norge är det en storebror som nästan sliter sin motsträviga lillasyster i över gatan. Patriarkaliskt. Får barn göra så i Norge? Märkligt nog har de inte några ryggsäcker. De måste har opererats bort eftersom norska barn födds med ryggsäcker monterade. Varför går storebröder över gatan i Norge och storasystrar i Sverige med sina mindre syskon? Att fotografera färgade.... 14 september kl. 22:38 Helt plötsligt hittade jag en site på nätet som erbjuder fotointresserade att gå en kurs i porträttfotgrafering av färgade människor! En hel kurs alltså om hur man ställer in vitbalansen och bländare när man fotograferar andra än vita män och kvinnor. Vad lär man sig på en sån kurs? Hur man mäter ljusreflektion från svart hud? Om man behöver ha gulfilter när man fotograferar kineser? Eller om rödskinnen från Arizona tar sig bäst ut i det röda ljuset under solnedgången? Inte vet jag. Men kursen går av stapeln i USA, förstås. Allt galet och allt bra finns i USA.

49
Se risker före olyckan... 15 september kl. 08:36 Man kan se risker före olyckan. Det går faktiskt om man tänkter ett par steg framåt. Konsten att se en olycka innan den har inträffat. Säkerhetsförebyggande arbete. Sånt har jag några gånger tvingats att ägna mig åt och med hemska följder. För en del år sedan var jag på en guidad tur i Stadshuset i Stockholm. Fick se stora hallen förstås där Nobelmiddagen äger rum. Och så upp med andra planet i samma sal. Guiden pratade på. Det var några barnfamiljer (säkert turister) med små barn. Då upptäckte jag att utrymmet mellan de korta pelarna i balustraden (räcket) var så stort att ett litet barn mycket väl kunde ta sig emellan och falla de 6 - 8 meter som det är ned till stengolvet. Såg riktigt farligt ut. Och de såg också föräldrarna (mammorna mest förstås). Jag sa till guiden att det där utrymmet ser riktigt farligt ut: Ni måste sätta upp något emellan som hindrar barn att ta sig emellan. Jo, sa guiden, det borde vi kanske. Och så gick tiden förstås. Omkring två år senare läste jag i tidningen (Dagens Nyheter förstås) att en liten italiensk flicka gått emellan pelarna i räcket och fallit ned på stengolvet. Dog direkt förstås. Hon var kanske 3 eller 4 år. Minns inte exakt. Jag har inte varit där senare och vet inte om de har satt upp något nät eller liknande. Men de lyssnade inte på mig och jag stod inte på mig heller. Får en dålig känsla i maggropen varje gång jag ser bilder från stora hallen i Stadshuset. Tänker på den lilla italienska flickan. Jag har flera exempel jag kan berätta om senare. Kommentarer: Varför läste jag det här nu?! Fy fan så hemskt. Barn SKA INTE dö. Fuck reality! Åsa den 15 september, 2006 kl. 18:37 Flatans ratan, bättre än bra 16 september kl. 13:43 Flate rate heter det ju egentligen på nusvenska. Har sådan sedan sedan midsommartiden. Hur bra som helst. In med pluggen i örat och så kan jag ringa upp vem som helst och bubbla hur länge som helst. Inom landet, annars får sig min ekonomi en svår knäck. Men ändå. Nu pratar jag med gamla och nya vänner när jag åker buss, när jag åker tunnelbana, när jag väntar på bussen, när jag promenerar runt i Nackaresevatet. Har aldrig varit så nära och så stödjande. Massor av gamla vänner som jag pratar med och som annars aldrig skulle hinna ringa till. Enda ställena där jag undvikar pratandet är i duschen, på muggen och då jag kör bil. Men annars är det i full gång. Kom på mig själv för en månad sedan att jag satt på ett café på Djurgården (mitt favoställe) och läste SvD och pratade med Y.

50
Kom på att det går ju hur bra som helst. Simultankapacitet kallas det. Kommer ihåg vad som stod i artiklarna och klarade av att hålla i gång telefonsamtalet. Y. fick bubbla på och jag sa då och då "jaaa...:", "va intressant", "det har jag inte hört tidigare" och så vidare. Blev det lite underligt så la jag till: "har det hänt något annat spännande som du kan berätta något om?" Och då drog hon igång igen i minst 20 minuter. Hon tycker att jag är en sån bra lyssnare. Tacka för det. Understreckaren måste ju läsas varje dag och den som inte vet vad understreckaren är kan sluta läsa här. Och ni andra också. Wikipedia är större än du tror 18 september kl. 07:53 Jag har erkänt det tidigare. Jag är wikipedist. Vilket betyder att jag inte kan låta bli att tillföra mänskligheten lite god kunskap då och då. Det sker genom att jag skriver en del i Wikipedia. Uppslagsverket som ligger på nätet och som alla kan bygga ut, redigera och förbättra. Wikipedia är stort och innehåller mycket, men går inte alltid att lita på. Men eftersom det kontrolleras av tusentals ivriga wikipedister (en av de ivrigaste är en svensk ingenjör bosatt i Storbritannien) är ändå kontrollen god. Titta på vad som har skrivits i natt och i dag på morgonen om Fredrik Reinfeldt! 18 nya inlägg, ändringar och tillägg med några minuters mellanrum. Det som förvånar mig är att personerna själva, de som är omskrivna, inte ser till att uppgifter fylls på och rättas. Varför skriver inte Ingmar Bergman lite om sig själv i Wikipedia? När jag skriver så smattrar tangenterna på en liten stund. Jag lutar mig bakåt och kontroller texten. Bestämmer mig och trycker på knappen. Efter omkring 2 sekunder kan alla 1.500.000 människor i världen som har tillgång till nätet läsa vad jag har skrivit. Om de är lite bra på svenska förstås. Kommentarer: De hinner väl inte? Herreminskapare, Reinfeldt kom hem vid 4-snåret inatt lät Aftonbladet meddelan, och idag skulle han upp och maka sig väg genom pressuppbådet. Tror du han tänker då när han slår sig ner vid sitt välpolerade skrivbord på arbetsplatsen; "Sådärja, nu ska jag bara knappa in mig wikipedia och rätta det som skrivits om mig där under natten"...?! Näe du Ulven, han har (förhoppningsvis) viktigare saker att tänka på, som det nu faller sig. Jinxy den 18 september, 2006 kl. 13:08 Det kan man tycka. Jag tror att Fredrik funderar på om han kan ha de där minimalistiska badbyxorna och den ljusblå badrocken som han tidigare uppträtt i. Nu när han ska flytta in i badpalatset Rosenbad. De bygger om

51
översta våningen ovanför statsministerns rum just nu. Plats för solbadande statsråd? Så tror jag att Fredrik måste ha överläggning med lilla frun om de ska flytta in på Schagerska palatset eller inte. Det kan ju inte stå tomt bara. Själv äger jag en Melitta-hållare av porslin som jag fått från fru Schagers dödsbo (sant). Kanske något som jag nu kan ge till Fredrik om han flyttar in där. För att brygga morgonkaffet så att han blir pigg och hinner rätta uppgifterna i Wikipedia. När skrev du själv senast i Wikipedia? Varulven den 18 september, 2006 kl. 13:17 Pompes grav 18 september kl. 12:52 Jag har lite kärlek till Pompes grav. Känns så fint att en hund som levde på 1700-talet har en egen grav (egen? Är inte alla gravar egna? Massgravar? Familjegravar för hundar?) i en av statens slottsparker. Där är frågan om Karl XII:s hund Pompe och hans grav i slottsparken vid Karlsbergs slott. Den ligger så fint där. Dags att gå dit och titta på graven om du inte varit där. Kungen hade enligt källorna tre hundar och alla tre hettte Pompe (lite fantasilöst?). En av hundarna hittades död en morgon i fotändan i kungens säng i Stralsund. Troligen är det den hunden som är begravd i Karlsbergs slottspark. Det är landets mest berömda hundgrav i varje fall. På alla kadettbaler på Karlberg går kadetterna med damer ut till Pompes grav vid midnatt och hyllar honom och hans husse. Det är en gammal tradition helt enkelt. Jag har inte kunnat få fram uppgift om hur gammal gravstenen är. Men kungen lekte ju i parken som liten prins och det sägs att en del av ekarna finns kvar sedan hans tid. Troligen har han klättrat i träden där. Skulle jag skaffa en hund så skulle han/hon hetta Pompe. Det enda namn en hund kan ha. Kommentarer: Tänk att man får då svar på allt (nästan) Jag och min vän Å var en kväll för många år sedan ute och gjorde stan strax efter att jag brutit med min dåvarande. Kvällen slutade med att vi, dvs: jag, en stilig ung "soldat" boendes på Karlbergs slott och Å gingo en rask promenad ner till slottet vid sådär 3-snåret. Å tillbringade natten tämligen ensam (hon ratade högen av efterhängsna beundrare!!) i den unga soldatens soldatkollegas rum. Medan jag tillbringade den i den unga soldatens eget rum. Jag hade hela tiden på känn att det var en dum grej. Han var mysko och fortsatte så vara i ett par månader efter detta möte. Men tänka sig, först nu får jag reda på att mina farhågor ändå stämde och att det FAKTISKT låg en hund begraven!

52
Jinxy den 18 september, 2006 kl. 13:38 Intressant och kul att få veta var du har tillbringat nätterna och med vem. Snart får vi väl del av en massa militärtekniska beskrivningar av skytteställningar och sådant... Men visst är det lite spännande att få lämna ut sig? Eller? Varulven den 18 september, 2006 kl. 14:55 Sålänge ingen vet man är så tycker åtminstone inte jag att man lämnar ut sig. Och vem ska komma och säga det, som beskriver - om än på ett kryptiskt vis - sina bortamatcher. Jinxy den 18 september, 2006 kl. 15:09 Det var ju endast en teoretisk modell för olika handlingsalternativ under vissa yttre givna förutsättning. Parametrar som inte togs in i modellen var sådant om känslor och hormoniska rubbningar. Det finns ju många handlingsmodeller förstås. Alla mer eller mindre intressanta. Fredagsmöte kl. 23.00 - 23.10 hemmahemmahos är ju en sedvanlig modell som få uppskattar. Frågan kan utvecklas i det oändliga om man klarar att hålla tillräcklig abstraktionshöjd. Varulven den 18 september, 2006 kl. 15:29 Reinfeldts polisonger???? 18 september kl. 22:01 Det är ju den reella politiken som ska räknas. Budet och inte budbäraren. Men man kan ju ändå får reflektera lite efter natten. Själv kom jag i säng tio över två. Men då visste jag ganska mycket om utgången i de flesta valdistrikten. Jag är nog övertygad om att det borgerliga blocket hade knipsat ytterligare 3 - 4 procent om följande åtgärder vidtagits i god tid för valdagen: 1. Lars hade fått sina ögonbryn plockade och fått 50 timmar hos talpedagogen. Kan inte karln sänka rösten ett par oktav och prata lite fortare? Håll Stockholmstakt i varje fall! Det låter som om han talar till bönder på Småländska höglandet. 2. Göran hade blivit ålagd att skaffa en effektivare rakhyvel och några alternativa glasögonbågar. Eller varför inte några klarblå linser? 3. Maudan hade tvingats bära munkorg så att hon inte kunde komma upp i över 300 ord i minuten. Så borde hon i present få en liten låda med genetiv-s och andra godsaker som det är brist på i Norrland. 4. Fredrik skulle ha ålagts att byta frisör. Vad är det för frisör som klipper med rakmaskinen precis i höjd med örats övre kant och rakt fram? Det är ju en frisyr som grabbarna i tyska armén hade. Kanten är viktig för varje gentleman och den skall hållas skarp vid varje rakning. Men, Fredrik, så där högt upp får den inte ligga även om man sedan bara har navy-cut på resten av kalotten.

53
Kommentarer: Och varför så utseendefixerad? De blir väl inte bättre politiker bara för att de har ögonbrynen noppade?! Men ska du envisas med att vara på det humöret så är jag inte sämre: Jag tycker Freddan har fina ögon, att Lars är lite gullig med sitt tal, Göran ser ut som en go krambjörn och att Maudan har piffiga örhängen. Jinxy den 19 september, 2006 kl. 09:21 Det var ju mera valstrategiskt jag tänkte. Hur man hade kunnat fixa ännu fler procent. Annars är ju utseendet helt ovidkommande. Det är bara de inre kvaliteterna som räknas, eller hur? Men Maudan skulle ändå ha haft munkorg de senaste tre veckorna av valrörelsen. Blir hon utbildningsminister kommer jag att söka asyl i Norge. Trondheim är en trevlig stad och jag kan tänka mig en framtid där. Enda nackdelen är att man kan se svensk TV där och det finns ju en påtaglig risk att Maudan dyker upp i rutan. Varulven den 19 september, 2006 kl. 11:04 Jag tror iaf inte man får fler procent genom att noppa ögonbrynen. Jinxy den 19 september, 2006 kl. 11:34 Google registrerar sökningar 19 september kl. 13:12 Googlar du någon? Kan tänka mig det. Men då kan man även tänka på att Google och andra stora sökmotorer loggar de sökningar man gör. Det tycks inte finnas någon utanför Google som vet hur länge som loggarna bevaras och vilka som har tillgång till dem. Nättjänsten America Online bekräfta nyligen att man lämnat ut "sökloggarna" för tusentals användare. Uppgifterna skulle användas för forskningsändamål. Tekniskt ska det vara fullt möjligt att se varje enskild sökning, när den gjordes och vad frågaren skrev in. Det ameriskanska Electronic Privacy Information Center har uppmanat Microsoft och Google att sluta att bevara sökloggarna. Med det gör de ändå i dessa företag och inte någon vet hur länge loggarna bevaras. Inte heller talar företagen om ifall sökningarna lämnas ut till de federala myndigheterna. En god vän till mig säger att det troligen är möjligt att få acess i realtid till en viss persons dator och sekund för sekund se vad han/hon söker på Google. Hhuuanemej...! Sedan är ju frågan om de anonymiseringsmasker som finns är tillförlitliga och trygga. Till en början kan man ju tvivla på det. En presumtion att de inte är säkra till dess motsatsen är visad. Storebrors-samhället väntar bakom nästa vägkrök även om Thomas Bodström inte sitter vid ratten.

54
Massmediapsykos? 19 september kl. 22:56 Kan man drabbas av det? Morgonekot och två morgontidningar hemma vid frukostbordet. Samtidigt som radion mal på med intervjuer av de borgerliga partiledarna. Och så snabbt över till datorn hemma för att colla CBS, NYT, WP BBC. Har jag lite tid lyssnar jag några minuter på NPR (bra nyhetsförmedlare). Så till tunnelbanan med gårdagens kulturbilaga från DN i väskan. På tunnelbanan bläddrar jag snabbt i blaskorna Metro och City. På jobbet några minuter till Dagens Industri. Och så colla nattens och morgonens mail. Sedan en stund för arbete innan pipnyheterna kommer. Och så lunch 12.00 med chans att höra lunchekot 12.30 om det vill sig...och så rullar dagen på. 17.45-nyheterna ska man ju inte missa och inte heller Rapport. Efter maten så är det dags att uppdatera sig med nyheter från den stora världen. Ett tiotal webtidningar och siter att skumma. Och så kommer 22-nyheterna på P1. Sedan är det lugnt ett par timmar då jag hinner skriva allt det som jag inte hann med tidigare på dagen. Kan man dö av för mycket nyheter? Kommentarer: Nej, man kan inte dö av för mycket nyheter. Fast att intellektualisera (svårt ord, fick slå upp det) FÖR MYCKET är som en sjukdom. Å den 20 september, 2006 kl. 08:25 Härligt Å! Ett nytt ord om dagen blir 365 nya ord om året. 10 nya ord om dagen blir 3650 nya ord om året och 36.500 nya ord på tio år. Välkommen till det nya ordriket! Intelligensian är avskaffad och dörren är öppen för alla! Varulven den 20 september, 2006 kl. 09:16 Man kan onekligen bli beroende av att ständigt vara uppdaterad. HMK den 20 september, 2006 kl. 15:34 Kolumbariet i S:t Görans kyrka 19 september kl. 23:10 Har du varit i kolumbariet i S:t Görans kyrka i Stockholm? Inte? Ett kolumbarium är en rum (eller flera) i en kyrka eller i anslutning till en kyrka med små fack för urnor med kremerat stoft. Alltså en gravplats på höjden och bredden, vilket kanske passar i en storstad. Kolumbarium betyder "duvslag" och det är det som det handlar om. Pyttesmå fack för det sista som finns kvar av en människa. Hundratals eller tusentals av fack. Har alltid tyck att det är makabert att använda fack som liknar de på Centralstationen. Något mer opersonligt och avindividualiserande kan jag

55
inte tänka mig. Det finns en ring på varje lucka där man kan fästa blommor. Gör ett besök och bilda dig en egen uppfattning. Vackert, gripande och samtidigt märkligt. Enligt min uppfattning. Kommentarer: Påminner lite om de små lådor som en hel bergssida är täckta av i Barcelona. Kommer för mitt liv (passande) inte ihåg vad det hette men ändå. Såg ut som ENORMA byrålådor i rader, byrå efter byrå, som tydligen var gravar. Dessvärre fick de anhöriga inte ha sina döda där så länge, faktiskt inte mer än 10 år, för sen skulle nya döda in där. (Det bor många i Barcelona..) Så, det var väl gravar för "hela" människor (men uh) och inte för aska. Såg makabert ut på något vis. Jag blev illa till mods. Jinxy den 20 september, 2006 kl. 11:35 Soldatnamn nu igen... 20 september kl. 16:53 Jag är road av soldatnamn. Har dock inte något själv. Men har träffat många som heter Modig, Tapper, Vresig och så vidare. Sedan finns det ju alla som heter Spjut, Sköld och annat sådant. Lite road blev jag när jag talade med fru Villig på skattemyndigheten. Lite jobbigt att heta för en ung tjej kanske. Men man vet ju aldrig. Eller fröken Stålbröst som jag mötte för ett tag sedan. Känner en liten kille som heter Stark. Tyvärr är han liten och svag. Kände syskonen Glad (stavade nog Gladh) som inte alltid var på sitt bästa humör. Det finns 32 personer i landet som heter Elefant. Kan väl vara jobbigt att heta om man lagt på sig några kilo för mycket. Eller om man river ned något i en glasbutik. Det kuligaste namnet jag träffat på var nog Kanon. Han hette så och var löjtnant i luftvärnet. Hade kanonkul sa ha. Trevlig kille dessutom, hade säkert aldrig varit kanonfull eller sjungit kanon i någon kör. Men gissar att han fotograferade med en Canon. Svårt det där med namn. Finns inte någon som heter Hitler här i landet vad jag vet. Men det finns 62 som heter Stalin i efternamn. Stålmannen på ryska alltså. Kommentarer: Kände en gammal fiskare på 60talet som hette Patron, hade en kamrat i skolan Karbin, på Rönnskärsverken i Skelleftehamn hette hon på löneavdelningen, Krona. Det lär ska ha funnits en kronofogde Gam, i Kiruna. Anders Andersmolle den 21 september, 2006 kl. 00:21

56
Härligt! Finns det fler som kan bidra med lustigheter och sådant som är intressant kring soldatnamn. Soldaten som supit för mycket på höstövningen på heden tvingades antaga namnet "Fyllehund". Varje år ansökte han hos krigskollegium om att få byta namn. Det fjärde året beviljades han rätten att byta namn, dock med föreskrift att kompanichefen skulle bestämma det nya namnet. Det blev "Förbättrad". Släkten levde med det namnet under en stor del av 1800-talet. Jag är påläst för jag har läst Ericssons bok om soldatnamn. Svenska soldatnamnstraditionen är unik i världen och borde kartläggas bättre. Får man le om herrarna Sköld, Svärd och Kanon träffas på en militärövning? Själv har jag varit med på ett seminarium där några av deltagarna presenterade sig som Duva, Hök och Vogel. Tur att inte Peter Örn var med där. Men det är ju inte soldatnamn förstås. Varulven den 21 september, 2006 kl. 08:53 Hylla clownen Max! 20 september kl. 21:49 Har ni sett clownen Max stå där mitt i vintern i Kungsträdgården och spexa och dela ut godis till ungarna? Jag såg honom en gång när han uppträdde barfota i mitten av december. Full fart genom hela showen. Jag trodde karln skulle få hjärtattack! En annan gång fotograferade jag honom och han skrämde bort mig så att ungarna tjöt av skratt. Så fort jag höjde kameran så var han på mig med ett iltjut. Och jag spelade förstås med och sprang undan varje gång! Härlig stämning. Det behövs fler clowner i vårt land! Dagens Nyheter (tidningen ni vet) har i dag en hyllningsartikel om Max, som även privat heter Max. Närmare bestämt Max Claesson. Han firar 30 år som clown. I artikeln får vi veta att han är gift med en clown, nämligen Monick, som privat heter Monica. Clownäktenskap. De uppträder tillsammans, bl.a. på Kiviks marknad. Han har åkt 37 Vasalopp, sprungit Lidingöloppet 36 gånger och Stockholms maraton 25 gånger. Vilken man! Varför ger man inte honom konstnärstipendium och livsvarig clownpension? Skulle vara mycket bättre det än att ge sådana clowner som Bosse Ringholm pension resten av livet. Nej, satsa på fler clowner och upplåt södra slottsflygeln till gratis bostäder för att clowner! Gör Sverige till det clowntätaste landet i världen! Börja nu! Ätit lunch i 71 år vid samma bord! 20 september kl. 22:04 Georg har ätit lunch vid samma bord på järnvägsrestaurangen på Östra station. Regelbundet. Det vill säga han har gjort det ALLA dagar i 71 år. Över 20.000 gånger. Han kommer liksom regel-bundet. Nu är han 95 år. Han sätter sig på samma sätt. Vid sitt bord. Är det upptaget så väntar han tills det blir ledigt. Han drar undan stolen mitt emot med fötterna för han äter alltid ensam vid bordet. Han började gå där 1935 och har tydligen

57
funnit ställets mat bra. Restaurangen gick skraltigt i början av 1990-talet. Så dåligt att den var nedläggningshotad. Vad gjorde Georg då? Jo, han lånade helt enkelt ut 300.000 kr till innehavaren för att hon skulle klara likviditeten. Lånet betalades tillbaka och Georg kunde fortsätta lunchandet vid sitt stambord. Har man ätit lunch vid samma bord i 71 år kan man väl få kallas stamgäst, eller? Men hur har karln lyckats äta varje dag utan att missa någon dag? Min källa säger att det är så. Men har karln aldrig varit förkyld eller haft semester eller varit bortrest? Nu har jag fått en gåta till att brottas med resten av livet.... Såg ni TV-programmet om Georg i söndags? Vill du få nya ord? 20 september kl. 22:17 Vill du få ord skickade till dig varje dag? Nya ord med förklaringar. Möjligheten finns. 300 nya ord varje år. En rik kunskapskälla för alla som har lite utrymme kvar på hårddisken där uppe. Lär dig varför vi säger som vi gör. Och varför det heter som det heter. Varje vardag berättar nätet historien om ett ord i det svenska språket. Om dess bakgrund och betydelse. Skicka ett mejl till hej@omettord.se. Läs om tjänsten och erbjudandet på http://mailer.omettord.se/ Miss Body? Byta namn? 21 september kl. 10:04 Det här med namn är riktigt intressant. Jag har redan varit inne på soldatnamn och återkommer nog i det ämnet om jag känner mig själv rätt (gör jag det?). Men det finns ju många andra roande och intressanta namn. Jag har frågat flera som heter Gun (förnamn alltså) hur det är att vistas i engelskspråkiga länder. Inga problem säger de: De frågar ibland: "Gun, as a weapon?" eller något sådant. Amerikaner och andra engelskspråkiga är så vana vid underliga och tokiga namn. Min gamla kompis Hellman har rest runt i USA och inte någon höjer på ögonbrynen (gör amerikaner det? kan dom det?). Själv drog jag på smilbanden när jag fick ett fax från London som var undertecknat av en Miss Body. Jag tänkte, sänd inte några handlingar med budfirman utan kom hit själv. Ja, vi är så en del av oss. Träffade också på Napoleon Ek. Inte så kort namn som Bo Ek, vilket väl är det kortaste namn man kan ha. Eller? Finns det något kortare namn? Ia Lo finns det visst någon som heter....kanske. Kommentarer: Jag tycker att du har en intressant blogg, kul att läsa. Hur har du fått in klockan till höger, har laddat ned en men kan inte komma på hur jag kan länka den. Jag bor i USA så det skulle va kul att visa tiden här.

58
Andersmolle den 21 september, 2006 kl. 15:06 Tack för de orden. Jag ska försöka vara lite intressant även framöver. Om du lägger peksymbolen på klockan så kan du klicka på adressen till den sida där man hämtar klockan. Så är det lite pyssel att få den på plats på sidan, men det går. Jag gjorde det själv, men minns inte så noga hur jag gjorde. Varulven den 21 september, 2006 kl. 15:14 Konflikt läggs ned!? 21 september kl. 11:06 Radioprogrammet Konflikt kommer senare att läggas ned! Etablerade utrikespolitiska observatörer rasar mot beslutet. Såg ni debattartikeln i dag i Dagens Nyheter (den där tidningen som ligger på golvet innanför dörren på morgonen...)? Ambassadörer, utrikeskorrespondenter och massor av högdjur och intellektuella (finns några förutom Jan Myrdal) skriver att det är en katastrof om programmet läggs ned. Jag håller med. Programmet är mycket bättre än "God morgon världen", som har flummat till sig. Journalister som intervjuar andra journalister... bläää. Det är klart att Konflikt ska vara kvar. Räcker det inte om 100.000 personer lyssnar på ett program för att det ska få vara kvar? Om programmet har bra musik? Nej, absolut inte. Inte någon musik. De som känner behov av öronorgasmer kan knäppa över till andra kanaler. Vi som håller oss uppdaterade och informerade lyssnar på Konflik och även på NPR. Vad NPR är ska jag berätta om en annan gång. Kommentarer: Jag har inte sett artikeln men skall läsa den. Jag har hört om nerläggningen. Det ar for jävligt. Konflikt är nog det bästa programmet på P1 och de står for en journalistik som ar viktigt och som jag högaktar. adam weiss den 21 september, 2006 kl. 11:32 Det är klart att det är ett bra program. Ett av de bästa. Maila till radiochefen försök påverka. Det är ett fattigdomsbevis att man lägger ned ett bra program. Är ett program bra för att många lyssnar på det? Varulven den 21 september, 2006 kl. 13:35 Jag chattade med Jan Guillou.... 21 september kl. 16:55 Jag trodde att jag chattade med Jan Guillou, men det gjorde jag ju inte. Nä, Aftonbladet hade en öppen chatt nu i dag mellan 16.30 och 17.00. Man skulle få ställa frågor till Jan. Men moderatorn för chatten sållade

59
hårt. Kom fram en massa halvt ointressanta frågor. Själv skrev jag en massa frågor under olika nicknames. Lisa, Thomas, Petra och en del andra. Trots att det var väldens bästa frågor kom inte en enda fram till Jan. Dessutom skrev Jan långsamt som en blind 80-årig skogsarbetare eller en vanlig svensk polisman. Här är några av de frågor som jag ställde men inte fick något svar på. Om Jan läser det här så kan du väl svara här i stället. Lisa 23: Händer det på föreläsningar att du ser en kvinna i publiken som du känner dig attraherad av? Och vad gör du då om kvinnan ifråga ger dig talande blickar tillbaka? Petra 34: Varför har du så muskelösa och korta underarmar? Är det något släktdrag? Thomas 42: Hur klara minnen har du från den tid du satt i fängelse? Lisa 23: Vem gör researchen för dina böcker? Behöver du någon assistent som hjälper dig? Tycker du att en assistent som är 23 år är för ung? Petra 34: Varför skriver du alla dina böcker på en gammal Halda skrivmaskin. Det finns ju datorer. Jag misstänker att du ligger på en divan, äter praliner och dikterar böckerna för någon tant med hårknut i nacken som tar diktamen. Och så misstänker jag att du jobbar bara två timmar om dagen. Lisa 23: Tror du att doften från en kvinnas hud kan väcka åtrå hos en man? Om du gör det så undrar jag varför du inte har utvecklat det i någon av dina romaner? Thomas, 42: Är det sant att du för några år sedan skänkte ett tiotal Palestinasjalar till Myrorna? Inte en enda av dessa frågor ville han svara på, den god Jan. Ärvde ett gevär... 21 september kl. 21:41 Jo, jag ärvde ett gevär nyligen. Ett fint mausergevär som gått i släkten. Typ m/96 och välvårdat som något gevär kan vara. Urvalt från flygflottiljens förråd en gång i tiden. Infettat och välsmort. Själv har jag bara skjutit med det några gånger. 6,5 mm kula som lätt träffar svarta pricken på 300 m. Utan diopter, men med stöd. Nåväl, jag fick geväret med alla silverplattor på. Sökte och fick vapenlicens, men ville bara ha samlarlicens. Vapnet skulle alltså "pluggas" eller som det egentligen heter: "göras varaktigt obrukbart". Alltså skulle gamla bössan i väg till vapenaffären för att slutligen få patronläget uppborrat och en järnplugg infäst. Allt för 600 kr, bästa vapensmedsarbete man kan tänka sig. Visst. En lördag skulle jag i väg till vapenaffären på Skånegatan (vid pratar Stockholm här alla lantisar!). Man kan väl inte ta geväret under armen och gå genom halva Södermalm? Jag kan väl inte åka buss heller med en bössa? Ska jag åka taxi tänkte jag (ibland blixtrar det till). Vad skulle taxikillen säga? Ringa

60
polisen och säga att det är en galning som vill åka taxi med ett armégevär? Klurigt, klurigt. Inte hade jag något gevärsfodral heller. Sådana där som jägarna har. Då kom jag på det. Jag rullar ihop lilla mattan i vardagsrummet runt geväret och så stoppar jag in var sin plastpåse i båda ändarna på mattrullen så ingen kan se pipan eller kolven. Då kan inte någon se att jag är ute och går med ett gevär. Gjort och iväg. Mattan på axeln och så travade jag iväg bland alla lördagsflanerande småbarnsfamiljer. Inte visste de att de hade en galning bland sig med ett gevär inrullad i en matta. När jag kom in i vapenaffären så sa killen där: "Du, det här är inte någon mattaffär" och så log han stort. Klart han hade haft besök av andra vapenägare som bar sitt vapen i en matta. Det var inte första gången han hade besök av en mattkund. Ut med bössan och så kvittens på den. Efter två veckor var det dags att gå iväg med mattan igen för att hämta bössan. Jag tittade mig lite extra omkring ifall någon iakttog mig när jag gick in i vapenaffären med mattan. Tänkte att om gangstrarna är lite brighta så förstår de att jag ska hämta en bössa. Och så väntar de och så slår de ned mig och så tar de den fina bössan - utan att kunna skjuta ett skott. Men allt gick väl. Mattan kom hem och även den fina bössan. Berättade det mest för att ni ska tänka på att om ni ser någon som vandrar omkring på stan med en mattrulle över axeln så kan det vara en vapenägare på väg att lämna bort sitt kära vapen till kastrering. Världsreportern 88 år! 21 september kl. 22:05 Mike Wallace har jobbat som reporter i TV-programmet 60 Minutes sedan programmet drog igång i CBS i september 1968. Han är alltså inne på sitt 38:e år som reporter i det programmet med en ofantlig räcka av interjuer av politiska ledare och andra personligheter. Senast intervjuade han Iraks president under tre timmar. Den har sänts i TV4 här hemma. Under intervjuen lutade sig presidenten fram och frågade: Har inte du gått i pension? Frågan kunde framstå som märklig om man inte visste att Mike Wallace är 88 år! Han reser runt i världen och gör superba intervjuer. Det kallar jag för uthållighet! Han har gjort uppmärksammade intervjuer med George Bush, Ronald ochNancy Reagan, Jimmy och Rosalynn Carter, Gerald Ford, Richard Nixon, Lyndon B. Johnson, John F. Kennedy, Deng Xiaoping, Manuel Noriega, the Ayatollah Khomeini, Menachem Begin, Anwar el-Sadat, Yasir Arafat, Shah av Iran, King Hussein, Hafez Assad, Muammar Qaddafi, Kurt Waldheim, H. R. Haldeman, Vladimir Horowitz, Itzhak Perlman, Johnny Carson, Mikhail Baryshnikov och Leonard Bernstein. Han började arbeta som journalist på 1940-talet som på Chicago Sun efter att ha tagit en B.A.1939 vid University of Michigan. Under världskriget jobbade han som sambandsofficer i flottan och efter krigsslutet var han

61
radioreporter på radiostationen WMAQ i Chicago. He började CBS 1951 och slutande redan 1955, men återvände sedan 1963. Sedan har han varit CBS trogen. Mike Wallace har verkligen perspektiv på nyhetsrapporteringen under lång tid. En gigant och en gentleman i nyhetsbranschen. Väl värd att uppmärksamma. Kommentarer: Mm...fast jag undrar hur många plastikoperationer den mannen betalat för. Faktiskt, sånt funderar jag över. Å den 22 september, 2006 kl. 08:20 Avslöjar det inlägget att Å brukar inmundiga 60 minutes? Förbluffad och paff är vad Varulven blir. Sådant djup och sådant intresse trodde jag inte förekom. Varulven den 22 september, 2006 kl. 09:07 Styr makten rikskrim? 22 september kl. 09:38 Stefan Wahlberg skriver en intressant krönika i dag i Metro. Hans tema: Hur kommer det sig att Marita Ulvskog (Varulvens skog!) fick rikskrim att omedelbart dra igång en förundersökning mot "folkpartispionen" (ni vet...). Den genomsnittliga utredningstiden för misstänkta dataintrång är 175 dagar. Här drog man i gång förundersökningen direkt. Marita skickade in en anmälan som registrerades hos polisen kl. 00.21 den 4 september. Marita hade då fullt klart för sig att det var val den 17 september. Möjligen kände polisen även till det. Förra året anmäldes 627 fall av dataintrång i vårt avlånga land. Förra året utreddes endast 3 fall av rikskriminalen. Nu hävdar rikskrim att det är hos dem som kompetensen finns att utreda detta slag av brott. Pyttsan sa lillbrorsan... Varför användes då den kompetesen bara tre gånger förra året? För det kan väl inte vara så att rikskrim prioriterar anmälningar från kanslihuset? Dessutom undrar Varulven försynt (ett nytt drag hos mig!) om det inte kan vara så att någon på rikskrim ändå kände att det skulle bli riksdagsval den 17 september.

Norge märkligast av länder! 22 september kl. 10:25 Ibland får jag en lätt släng av depression. Finns då inte Å. på plats så är det lite kärvt måste jag erkänna....Gillar inte antidepressiva medel. I stället brukar jag logga in på några norska tidningars webbsidor. Då blir jag

62
snabbt glad och upprymd. Något roligare land än Norge finns inte. Där händer det saker som inte kan hända i något annat land i världen. Tro mig, jag har följt det norska nyhetsflödet några år nu. I går rapporterade norska media att tullen i nordnorge gripit två spritsmugglare. Vad är det med det då? Även norrmän känner väl behov av att höja promillehalten på fredagskvällar? Jo, de två smugglarna var två tulltjänstemän som var i tjänst och som använde tjänstebilen för att åka över till Sverige och köpa sprit (ganska mycket dessutom). Och så tänkte de väl så här: Det är ju inte någon som misstänker oss eftersom vi är tullare och är i tjänst och så står det "Toll" målat på bilen....Smarta norrmän. Med de åkte fast (ännu smartare norrmän!). Men egentligen är det ju tragiskt det hela. Det är klart att de behövde lite promille nu när senhösten närmar sig i Nordnorge och norrskenet ännu inte har kommit igång ordentligt. Och att påta i trädgården kan man ju inte göra hur länge som helst i Nordnorge när hösten kommer. Kommentarer: Själv tycker jag det är bra att det finns antidepressiva medel. För oss lite felskapta med alltför låg serotonin-halt i hjärnan. Å den 22 september, 2006 kl. 13:21 De skulle nog hem och supa sig fulla. Jinxy den 22 september, 2006 kl. 13:43 Du är ju riktigt bra. Snart i klass med mig! Ring mig någon gång då du har tråkigt. Varulven den 22 september, 2006 kl. 14:40 Huddinge sjukhus har lagts ned! 22 september kl. 14:16 Ringde till Huddinge sjukhus. En verserad och tämligen feminin manlig (?) röst svarar: "Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Alla linjer är för närvarande upptagna, men vi gör vårt bästa för att besvara ert telefonsamtal så snart som möjligt." Märk hur han uttalar "universitetssjukhuset", som om det var en nyligen placerad citronskiva på tungan som han försöker hålla kvar utan att den ska ramla ned i gommen. Det är fint att vara universitetssjukhus må jag säga. Finare än att vara vid regionsjukhus i Örebro kan jag tänka. Men vi har ju levt med mastodontsjukhuset Huddinge sjukhus i massor av år. Varför lägga ned sjukhuset och låta det uppstå som "Karolinska universitetssjukhuset"? Dumheter helt enkelt. Jag vet varför man har gjort det. För att forskarna vid Huddinge har svårt att förklara var de jobbar när de har kontakt med läkare runt om i världen.

63
Många eller alla känner till Karolinska (som är fint värre...), men inga känner till Huddinge sjukhus. Så då byter man helt enkelt namn på sjukhuset. Det tar väl 10 år eller så innan det nya namnet är inarbetat. Varför inte byta namn på andra institutioner? Dramatiska teatern kan väl får heta Stadsteatern några år. Strandvägen kan väl kallas för Blekingegatan några år. Carl-Gustaf Bernadotte kan väl få heta Karl-Gustaf Larsson några år och så vidare....Varför inte? Kommentarer: Om något ska ramla NER i gommen vill det till att det är på huvudet man står. Jinxy den 22 september, 2006 kl. 14:47 All världens sprängkraft... 22 september kl. 21:42 Läste något riktigt ruggigt för en del år sedan. Helan min kropp rös. Har aldrig känt sådant obehag av något jag läst tidigare eller senare. Det var ett reportage i en amerikansk tidning om besättningen på ett amerikanskt bomflygplan av typ B 52 H. Ni vet det där gamla planet med 8 motorer. En ung kapten ombord berättade om de kärnvapen som de kan ha ombord. Han berättade: Det känns ödesmättat det här. När jag sitter vid spakarna så vet jag att vätebomben under vänster vinge har en sprängkraft som överstiger den sammanlagda sprängkraften av alla granater, bomber, minor, ammunition och annat sprängmedel som detonerade under andra världskriget. Lägg därtill alla sprängkraft i alla sprängmedel som användes under alla krig före och efter andra världskriget och man kommer inte i närheten av sprängkraften i kärnvapnet under vänster vinge. Sprängkraften hos det vapnet överstiger den sammanlagda sprängkraften hos alla vapen som mänskligheten i hela sin historia avfyrat. Lägg därtill att det hänger ytterligare ett sådant vapen under höger vinge. Lägg därtill att vi har ytterligare två vapen i bombschaktet inne i flygkroppen. Sammanlagt bär vi i det här planet med oss en sprängkraft som mer än fyra gånger överstiger sprängkraften i allt som hittills i historien detonerat på jordens yta. Lägg därtill att vi vid anfall nästan alltid uppträder i tre-grupper och att USA har många tre-grupper av B 52 H. Något att tänka på en allvarsam fredagkväll. Vässar vargens tänder? 23 september kl. 09:29 Med morgonnyheterna får jag veta att deckarförfattaren Carina Rydberg ställer in sitt deltagande i bokmässan i Göteborg. Hon skulle visst ha varit

64
ett av de stora dragplåstren på årets bokmässa. Kan man tänka sig. Men nu ställer hon in allt och dyker inte upp. Hon har ställt till med stort bråk med sitt förlag. Det ska man nog inte göra som författare utan hellre skriv en ny och bättre bok på något annat förlag. Carina tycker att Bonniers inte har marknadsfört hennes senaste bok "Den som vässar vargens tänder" tillräckligt mycket och tillräckligt bra. Carina klämmer åt förlaget och säger: Bokförlagen bara tror att det går att sälja dåliga deckare. Hmmmm.....vad säger recensenterna då? De är väl de och läsarna som ska avgöra om en bok är bra. En och annan författare i branschen kan väl bedöma sina kollegors skrivförmåga, men kan en författare bedöma sin egen bok? Tveksamt tycker jag. Så här skrev tre tidningar: "Man skulle kunna invända att inget av det här är originellt, varken teman eller slutsatser. Ändå blir resultatet något alldeles enastående, som saknar motstycke i svensk samtidslitteratur." Dagens Nyheter "Berättelsen har en obönhörlig, isande kall men samtidigt malande energisk konsekvens, som driver såväl romangestalterna som läsaren mot det fasanväckande slutet. Det är grymt skickligt. Göteborgs-Posten "hennes klart bästa roman hittills" Arbetarbladet Årtal på hus i Stockholm? 23 september kl. 10:24 Är det bara i Stockholm som man sätter årtal på husen? Inte vet jag, men gissa kan jag. Som bekant är jag flanör och observatör. Ser en hel del när jag vill. Kan blunda också om det behövs. Men jag brukar titta på husen här i Stockholm och gissa när de är byggda. Blivit rätt bra på att gissa rätt. Hamnar sällan fel mer än 5 eller 10 år. Ett 30-talshus känner jag lätt igen i jämförelse med ett 50-talshus. Lättats tycks det vara att träffa rätt på husen som är byggda kring 1905. Många gånger har jag gissat på kanske 1908 och så visar det sig att det är byggt 1906. Då känns det gott. Hur vet jag när de är byggda? På Norrmalm och Östermalm har väldigt många hus årtalet utsatta på fasaden. Jag har spanat efter årtal på husen i London, Paris, New York (var länge sedan jag var där...) och i andra världsstäder. Men inte hittar jag några årtal. Ett och annat kan väl förekomma, men inte alls i samma utsträckning som här i Stockholm. Varför sätter man ut årtal på husen i Stockholm och inte i andra städer? Uppsala känner jag rätt väl till. Där är det betydligt färre hus som har sitt byggnadsår på fasaden. Jag tycker det är trevligt med årtal. Då vet man och behöver inte fråga. Och frågan man någon som bor i huset så vet dom oftast inte när det är byggt. Ännu mer sällan vet dom vem som är arkitekt. Bor man i ett hus (de flesta gör väl det...) så är det tjänsteplikt på att veta när det byggdes och helst också vem som ritat det. Jag är inte så mycket för lagar och regler, men det är kanske ändå skäl att införa en lag som tvingar alla som

65
bygger nya hus i stan (varmed menas Stockholm, Sweden) att sätta ut årtalet. Jo, så får det bli. Avskaffa tvångskramarna! 23 september kl. 12:22 Förr tog folk varandra i hand och log vänligt mot varandra. Nu ska det kramas titt och inte tätt. Tvångskramandet har brett ut sig för mycket. Det är dags att göra två åtgärder: Införa korta kramkurser och avskaffa tvångskramen! Ni vet den där kramen som måste utdelas när man träffar släktingar, men inte arbetskamratet. Möjligen gamla arbetskamrater. Och så alla de där som man är lite kompis med, men ändå inte träffar så ofta. Dom som man inte får krama när man vill utan just bara när man möts och när man skiljs. Däremellan råder absolut kramförbud. Ni vet den där urlarviga kramen kind mot kind och bara 3 - 4 sekunder, gärna med en symbolisk hand på ryggen på den andre i midjehöjd. Har ni sett hur folk ser ut när de tvångskramas? Underkroppen skjuter ut bakåt så att det inte ska föreligga någon risk att någon känslig del av kroppen kommer i beröring med den andres motsvande del. Och så ansiktsuttrycket under själv kramakten! En del blundar, men de flesta låter ögonens focusering försvinna i horisonten. Gud, vad pinsamt tycks de flesta tycka. Och om tjejen är någorlunda utrustad med krockkuddar framtill ska man absolut inte komma för nära. För då kan man få rykte om sig i släkten eller kompisgänget att man "passar på". Vad är det för larvig kram när man inte ens får känna lite på objektet? Tacka vet jag de kramar som Sovjetledarna utdelade mot varandra. Där var det björnkramar och björnkyssar. Skulle de införas i Sverige föreligger nog risk att en och annan moster eller faster skulle kvävas till döds. Kramkurser? Jo, alla skulle skickas på kortkurs i att kramas. Så att man utvecklar en standardiserad svensk kram så att alla gör lika. Gärna med olika variantern. "Intima kramen" som är förbelhållen egna barn, egna föräldrar (har man andras?) och f.d. älskarinnnor och tidigare sambosar (som ett lite minne av hur det var en gång i tiden). Sedan en mer "formell kram" som man kan utdela till arbetskamrater, kusiner, fastrar och andra underliga individer. En sån där det gäller att hålla ut rumpan och inte se så njutningsfull ut under själva "akten". Frågan är dock var blicken skall fästas? Något förslag? Undrar vad min moster skulle säga om jag höll fast henne lite längre, tryckte min bringa mot hennes betydande behag och med en dov morrning gav en het och utdragen kyss på hennes hals under kramandet....Vi vargar kan göra så.

66
Mitt kinesiska mynt... 23 september kl. 19:16 Mitt kinesiska mynt är gjort mycket och en del sånt som jag skulle vilja göra. Jag fick ett litet kinesiskt (modernt) mynt av en god vän för en del år sedan. Ett sånt som ser lite mässingslikt ut och med ett fyrkantigt hål i mitten och med tecken som jag inte begriper. Kanske är det en halv yuan eller något sådant. Kanske värt 50 öre. Men jag är rädd om myntet. Det har varit med om mycket. För tre år sände jag med myntet med en kompis som skulle hoppa fallskärm (tandem) från 3000 m höjd. Sånt som jag inte vågar för jag är en fegis. Han hade myntet i fickan som en lyckopeng. Hoppet gick bra. Sedan hade jag det ett antal månader i min väska som en lyckopeng. Jag skickade sedan med det till en kompis som skulle till New York två veckor. Jodå, jag fick tillbaka myntet direkt när hon kom hem. I somras åkte lyckomyntet bil tur och retur till Lycksele med en annan kompis. Nu kom jag på....myntet var i Turkiet också en vecka i augusti. På semester. Frågan är om mitt mynt snart är det mest beresta myntet? Jag tror nog inte det. Förr brukade man lägga ett lyckomynt rakt under masten när ett fartyg byggdes och så fick det på det sättet resa med runt på alla sju världshaven så länge fartyget användes. Men jag är ändå glad över mitt lilla mynt. Det är synd om finnarna... 23 september kl. 22:33 Jag tänker på de finnar som kommer med Finlandsbåten på morgonen hit till Stockholm (det är det som vi menar med stan, lantisar). Den kommer väl in vid 7-tiden tror jag. Under ganska många år har jag sett hur detta vårt grannfolk, familjer eller ungdomsgäng, drar fram efter stadsgårdskajen och till Gamla stan. Sedan vidare upp mot Drottninggatan och Sergels torg. En del ser bra rödögda ut och vingliga på benen, men många är bara nyfikna och förväntansfulla. Vårt grannfolk från skogarnas pörten har kommit till stan. Det kan nog vara 1.000 eller 1.500 i varje invasionsvåg. Och de har Euro i fickorna, jag är helt säker. Varför är det synd om dem? Jo, allt är stängt. Det finns några fik i Gamla stan som är öppna och så Seven-Eleven på Västerlånggatan. MEN ALLT ANNAT ÄR STÄNGT! Är det inte synd om vårt broderfolk som tvingas vandra omkring i en folktom och stängd stad till affärerna börjar öppna vid 10-tiden? Det är verkligen synd om dem. Kanske inte nu i september, men i januari? Är det inte hög tid att Stockholms stad öppnar något ställe och välkomnar dom till vår vackra stad. Exempelvis Kulturhuset. Visa film om Sverige och bjud på bullar vet jag! Något måste göras för att hjälpa alla invaderande finnar som drar fram i flockar i morgondimman. Kulturhusets chef får mitt förslag helt gratis! Att sprida kultur och kunskap är alltid bra.

67
Kommentarer: "Finlandsbåten" är ju genomtänkt företagside…de pengarna ska användas på båten inte här i Sverige. Genom åren har resor till Ryskland o även till Tallinn ökat otrolig mycket. Finländare åker dit hellre än till Sverige. Jag tycker mera synd om svenskor för att de inte har kunnat utnyttja de "pengarna för där finns ju flera arbetsplatser. Cigily den 24 september, 2006 kl. 12:25 Kan så vara. Men nu är det ändå så att det kommer över 1.000 finnar (förlåt alla finländare!) varje lördag och söndag morgon till Stadsgårdskajen. Det är rimligt att Stockholm stad ordnar någon form av välkomnande för dem. Tänk vilken chans att få informera (propagera!) för Sverige, svensk kultur och kanske svenska varor. Vad gör Finlands ambassad förresten åt frågan? Frysande finnar i vinter är inte något som vi ska behöva acceptera! Varulven den 24 september, 2006 kl. 23:43 Det är sant? Jag var några år sedan med kryssning Göteborg från Fredrikshamn (Norge) båten var framme så tidigt att bara 3-4 ( av 40) mina kompisar kom upp och ville gå ut och se hamnen. Affärer var stängt o vi fick vänta länge i kylig vintervädret. Vi hann inte ens handla någonting för vi var tvingat gå tillbaka att inte missa båten. Jag tänkte åka till Kiel och jag ringde till min vän som arbetar på båten. Han rekommenderade inte. Tiden är alldeles för kort, man måste stanna om man vill se mera från Tyskland och han sa att där var bara tråkigt. Mina väninnor planerade en resa till England och resan är riktig dyrt. Göteborg ? Newcastle, där man hinner inte ens gå till stad så länge stannar båten vid hamnen och Newcastle är mera än tråkig, tråkig. Vi reser istället till Danmark och där folk lever med svenska kronor även Köpenhamn är bra (Holland är riktig bra). Jag har vandrat också en gång i Stockholm, men båten var en riktig kryssning båt och går inte länge mellan Helsinki och Stockholm så jag hann njuta tiden och ska ta en riktig promenad. ..men gamla stan är så vacker att man tycker synd att man hinner inte se den om man väljer resa med finska båtar.. vet inte hur tråkig det är i Helsingfors, har aldrig hört svenskor eller någon klaga på resor.. tvärtom. Cigily den 25 september, 2006 kl. 09:08

Sköt Anna Lindh pistol? 24 september kl. 10:43

68
o, det gjorde hon. I varje fall en gång. Eller i varje fall riktade ett vapen. Jag minns helt klart att jag har sett ett foto av Anna Lindh med höjd och riktad pistol i handen. Minns att hon såg rätt road ut på bilden. Hon var ju idrottsminister under en tid och jag tror mig minnas att det var en sån där dag då skytterörelsen hade "öppet hus" och visade upp sin verksamhet, särskilt ungdomsskyttet. Det var nog även ute på skjutbanan på Stora skuggan på norra Djurgården. Det fotot har tydligen sedan aldrig mer publicerats. Man undrar varför? Är det olämpligt att ett foto av en utrikesminister med höjd pistol publiceras i pressen eller valsar runt på nätet? Kanske, kanske inte. Vad som intresserar mig är hur det kommer sig ett att ett foto bara kan "försvinna". Jag har frågat Dagens Nyheters bildarkiv och flera av de stora bildbyråerna. De säger sig inte ha bilden. Socialdemokraternas partikansli säger sig aldrig har sett eller hört talas om fotot. Men jag är säker på att jag har sett det. Min misstanke är att någon köpt rätten till fotot och sedan begravt det i arkivet. Eller att någon "lojal" person blivit tillsagd att gömma undan bilden. Är det ett orimligt antagande? Sanningen sprattlar alltid för att komma ut ur sin lilla ask där den kan ligga gömd. Eva i fotoaffären....pang! 24 september kl. 23:45 I september 1929 började Eva att arbeta som fotobiträde i Heinrich Hoffmans konstfotoaffär i Munchen. Hon var blond och söt. Heinrich trodde att hon skulle dra till sig nya kunder. Hennes uppgift var till en början att ta emot filmer för framkallning och kopiering samt att sälja film. En dag i oktober samma år stod han plötsligt framför henne i butiken, herr Varg själv (Herr Wolf). Egentligen hette han förstås Adolf och det visste hon redan. Han hade nog gjort sig ärende till fotoaffären för att få sig en titt på Eva - andra brunskjortor hade varit där tidigare. Adolf hette ju Adolf Hitler, men kallade sig i sådana här sammanhang för herr Wolf. Han var 23 år äldre än Eva och hade redan en älskarinna, Geli Raubal. Förbindelsen var komplicerad eftersom Geli var Adolfs systerdotter. Geli hittade den 17 september 1931 ett brev från Eva Braun i sin Adolfs rockficka, vilket hon rev sönder i fyra bitar och la det på en koffert så att Hitler skulle se det när han kom hem. Hon låste in sig på sitt rum och tog Hitlers laddade pistol, som hon förde mot hjärtat och avlossade ett skott. En städare bröt upp dörren då han hörde skottet och fann Geli Raubal död på sin säng. Hon dog 21 år gammal. Eva var stormförtjust i Adolf, som förstrött uppvaktade henne under lång tid. Detta utan att Evas föräldrar visste något. Förbindelsen måste ha varit mycket olycklig för Eva eftersom hon den 1 november 1932 försökte ta sitt liv genom att skjuta sig med Hitlers pistol (kunde han inte ha låst in sin puffra?), men misslyckades. Hon skadade sig dock i halsen. Den 28

69
maj 1935 vräkte hon i sig ett 20-tal sömntabletter, men räddades och överlevde. Det anses att först efter det andra självmordsförsöket började Hitler att ägna sig mer och mer åt henne. Sedan vet vi alla att hon var hans älskarinna under hela kriget och att de två vigdes den 29 april 1945 och att de gemensamt begick självmord dagen efter. Hitler sköt sig själv (samma pistol nu igen??) och Eva tog sig liv med en giftampull. Eva Braun blev 33 år gammal. Han var nog inte så lätt att leva med den där Adolf. Allt detta i anledning av att det nyligen kommit ut en bok om Eva Braun på svenska. Läste en del i den i går. Kommentarer: När jag läste inledningen på inlägget, så tänkte jag genast: det skulle kunna handla om Eva Braun och Hitler. Och visst gjorde det det. lilleman99 den 25 september, 2006 kl. 01:03 Det var mig en sjudundrans till pickadoll att ställa till med elände. Jinxy den 25 september, 2006 kl. 14:25 Ja, inte vet jag om det var samma pistol vid varje tillfälle. Han borde dock ha använt den långt tidigare mot sig själv. Men då hade väl boken blivit kortare och kanske inte sålt då bra. Varulvens den 25 september, 2006 kl. 14:55 Kungaparets namn till Mars 25 september kl. 09:39 Jag har erkänt det tidigare. Jag har utan lov sänt kungaparets namn med två DVD-skivor till planeten Mars. De vet nog inte om det själva och jag vet inte hur det kommer att reagera. Men jag säger som min mamma sa: Det är lika bra att erkänna och stå för vad man gjort. Det känns bätter efteråt. Så här var det: Nasa sände för några år sedan två rymdsonder (Marsfarkoster) till planenten Mars. De landande fint och ut från farkosterna rullade var sin liten bil på hjul. De åkte iväg några tiotal meter och tog prover på planetens yta. Och så la de ut var sin DVD-skiva i ett fodral av titan på "marken" (heter det så?). På NASA:s hemsida hade man kunnat skriva in sitt namn och så skrevs det in på skivan före avfärd. Vi var nog 2 - 3 miljoner personer som gjorde så. Även mitt namn for iväg i två exemplar till planeten Mars och ligger där på ytan (det gäller nog att Marsinvånarna snabbt konstruerar sina egna DVD-läsare för att kunna läsa budskapet på skivan). Det stod nog även något om att människorna på Tellus önskar fredliga kontakter med alla andra planeters varelser. Bra det, så kanske vi slutar slåss med varandra som hittills.

70
Men jag tänkte att knugen har nog inte kommit på att skriva in sitt och frugans namn. Han är väl inte känd för sin initiativkraft. Så då gjorde jag det. Carl-Gustaf Bernadotte och Silvia Bernadotte. Förlåt mig edra majestäter! Det var bara på skoj. Men om ni någon novembernatt tittar på stjärnhimmelen så kan ni ju veta att era namn far runt därute i rymden. Tillsammans med mitt. Förlåt igen. Folk ska veta var det bor! 25 september kl. 23:46 Det är min bestämda uppfattning. Man är skyldig att vara nyfiken här i livet och så ska man veta var man bor. Det senare är ju bra att veta om man ska gå eller åka hem någon gång. Vad jag menar är att det underligt att folk inte vet var de bor! Det vet inte vad gatans namn betyder. Jag brukar plåga omgivningen med att fråga vad deras gatas namn kommer av. Kände en tjej som bodde på Pontonjärsgatan och hon hade inte en aning om vad en pontonjär är (brobyggande ingenjörssoldat är rätt svar). Om man inte vet slår man upp. Särskilt nu när webben finns under våra fingrar. Jag kräver ju inte att alla ska veta att Cardellgatan på Östermalm (Stockholm var det här igen) är uppkallad efter generaltygmästaren friherre Karl von Cardell, född 1764 och död 1821. Grundaren av det svenska moderna rörliga (hästanspända) artilleriet. Men lite roligt är det ju att veta vem han var när man en regnig dag svänger om hörnet ut mot Humlegården. Själv roar jag med att försöka sätta taxiförare på pottan så ofta jag kan. Det är ganska lätt om man beställer en körning till Rimbogatan. Det brukar de inte klara av. Men det finns svårare adresser än så. Rimbogatan ligger också vid Humlegården, helt nära Engelbrektsgatan 5. För några år sedan hoppade jag in i en taxi vid hotellet där i Arlandastad (märkligt namn!) och ville åka till pendelstationen i Märsta. Föraren satte full fart mot Arlanda. Hej där! ropade jag, det här är inte vägen till Märsta. Va, vill du till Märsta? Alla vill åka till Arlanda, varför du inte åka till Arlanda? Jo, men, jag vill till Märsta. Du konstig, vill åka till Märsta när alla andra åka till Arlanda. Jag frågade hur länge han kört taxi. Jag började i morse sa han.

Det finns hur mycket pengar som helst! 26 september kl. 09:13 Visst! Det är bara att hämta ut från kontona och spendera. I varje fall om du är riksdagsledamot (höll på att skriva riksdagsman, men bet mig i tungan då jag såg Gudrun framför mig). Ombyggnaden och de nya stolar-

71
na i plenisalen i riksdagshuset har kostat ca. 60 miljoner kr. Det blir 349.000 kr per stol och ledamot. De gamla stolarna var minsann inte utnötta, det var inte så många som satt i dem. Tomt var det för det mesta. Så tomt att talmannen vädjade till ledamöterna att i varje fall vissa timmar varje dag sitta i plenisalen. De nya stolarna är finländska, höj- och sänkbara. Dessutom är de återfjädrande så att när ledamoten rusar upp i riktning mot talarstolen så vrider sig stolen automatisk tillbaka till "riktning rakt framåt", neutralläge eller habitualtillstånd som min vän psykiatrikern skulle ha sagt. De behöver inte ens tänka på att ställa stolarna i ordning efter sig. De nya stolarna har inte något högt nackstöd - nu kommer vi att få ännu roligare bilder av ledamöter som sover med hängande huvuden. Kommer någon att ta med sig såna där söta nackstödskuddar som många har på långdistansflygningarna? Skulle vara lite sött om m-ledamöterna hade mörkblå, fp-ledamöterna ljusblå och kohorten av s-ledamöter röda nackstödskuddar. Riktigt intressant är att alla platser har fått en krok för hänga handväskan på. Lika för alla? Ska bli lite kul att se hur Lars Leijonborgs handväska ser ut. Kommentarer: Ja det är konstigt att det finns pengar ibland, fast det är nästan värt pengarna för att få se Lasses handväska. Kanske en chic liten sak från chanel, eller en i naturfärgat läder som tillverkats på en kvällskurs av nåt syskonbarn han har svårt att neka... tanken svindlar Barbro den 27 september, 2006 kl. 01:37 Mitt mynt ska ut och resa igen! 26 september kl. 09:43 Läste ni om mitt lilla kinesiska mynt som själv har rest till New York och till Turkiet? Nu är det dags igen. På torsdag reser mitt kinesiska mynt med SAS till Peking. Ska vara borta i tio dagar och även besöka kinesiska muren. Skulle vara lite intressant att höra vad myntet har att berätta om sin resa den här gången. Men myntet är tyst som.... ja, just det ... muren. Myntet låg i fickan en gång när min kompis hoppade fallskärm från 3.000 m. Undrar om det drog då i maggropen på myntet? Ingen aning, men ska inte tillskriva döda föremål mänskliga egenskaper. Det är ett lyckomynt som bär lycka och välgång till den som bär myntet med sig. Tappas det bort kan det gå illa. Kommentarer: Det är intressant det där med att sända runt grejor i världen. Minns någon killen som släpade runt på två pingviner i form av dockor? Han fotografe-

72
rade dom överallt i världen och gjorde en bok av alla fotona. Verkligt beresta pingviner. Men de blev ju lite slitna förstås. Niclas den 26 september, 2006 kl. 11:06 Låna inte ut din pinne! 26 september kl. 22:35 Nej, gör inte det. Och tappa inte bort pinnen heller. Jag menar de populära USB-minnena som nu snart inte kostar något alls. Själv har jag flera stycken och är livrädd för att tappa någon på T-banan eller så. Där ligger ju alla mina fina texter fullt läsliga för alla. Jo, jag vet att man kan kryptera med hjälp av PGP-programmet och annat. Men jag orkar inte.... Vid en statlig myndig har nyligen en tjänsteman (som var kvinna) tilldelats disciplinär påföljd i form av löneavdrag för att hon lånade ut sin USB-pinne till en annan tjänsteman vid samma myndighet. Enligt de interna reglerna är det inte tillåtet at låna ut sin pinne till andra och inte heller tillåtet att låta andra sätta in sin pinne i den egna datorn (jo, jag avstår från fula syftningar där...medvetet). Så håll i din pinne och tappa inte bort den. Stockholms vackraste hus? 27 september kl. 13:47 Vilken byggnad är vackrast i Stockholm? Lite svårt att svara på eftersom smaken varierar. Men man kan ju få ha en egen uppfattning. Vackrast är nog Stadshuset med magnifikt läge och imponerande yttre och inre utformning.... ända ned till dörrvreden och möblerna. Stockholmarna ska vara stolta över sitt stadshus. Besök det så ofta du kan och har du inte ätit medhavd frukost på trappan ned mot vattnet en sensommarmorgon har du missat något. Själv var jag där för två veckor sedan. Men stadshuset är ju en speciell byggnad som tävlar i en klass för sig. Men hur det med mer normala byggnader? Vilken är vackrast? Det finns många att välja på. För stunden anser jag att Fredrikshovsgatan 5 på Östermalm (nära Oscars kyrka) är vackrast i stan. Fina proportioner, härlig yttre dekor och utmärkt balans i byggnaden. Lyckliga ni som bor i det huset! Jag utnämner den byggnaden till den vackraste i stan. Vilken byggnad är fulast? Tveklöst är det Arkitekturhögskolans (KTH) byggnad på Östermalm. Fulare hus finns inte i stan och knappast i landet. Det märkliga är att i det fula huset bedrivs utbildning av blivande arkitekter. Hela byggnaden är ett bevis för den förflackade och dekandenta yrkeskår som arkiteketerna utgör. En liten reservation är dock på sin plats. Det finns en och annan arkitekt som även i dag ritar vackra hus. Men de är få. Böcker för 400 milj.kr.?? 27 september kl. 22:03

73
Är det klokt att staten ska satsa 400 milj. kr. för att ge ut över 100 volymer med teckningar av fjärilar, nyckelpigor, mångfotingar och mossor? Vi lever i en tid när allt kan publiceras på nätet. Är det då rimligt att staten satsar 400.000.000 kr på den största bokprojektet (Nationalnyckeln) i svensk historia. I över 20 kommer man att ta fram över 100 stora volymer med populära framställningar över den svenska floran och faunan. Ett stort antal tecknare kommer att engageras. De tre första volymerna har redan utkommit. Tjusiga och fina. Kostar just nu 280 kr st. Ska man köpa alla drygt 100 volymer så blir det att plocka fram ca. 30.000 kr. Och har man börjat köpa volymerna så vill man ju inte avbryta mitt i utgivningen. Men är det vettigt och rimligt att man ska lägga ut den summan och sedan lasta ned sina bokhylllor med över 100 stora volymer? Hur många kommer att köpa verket? Inte vet jag. Men rimligare tycker jag det skulle vara att riksdagen satsade pengarna för att dokumentera och presentera motsvarande information på nätet, gärna även på engelska. Och gratis förstås, för vi skattebetalare har i så fall redan satsat 400 milj.kr på projektet. Rädda pratradion! 27 september kl. 22:30 Just nu cirkulerar det ett papper inom radiohuset som kritiserar bland annat programmet Studio Ett. Det sägs där att "abstraktionsnivån får inte vara så hög att lyssnare stöts bort". Hög abst-raktionsnivå = få lyssnare. Prata dagisspråk så är det flera som förstår vad vi säger! Fortsätter utvecklingen så kommer vi snart alla att prata som Mona Sahlin och Maud Olofsson (mer känd som Maudan). Abstraktoner och snabba förflyttningar mellan olika abstraktionsplan är lite ansträngande för den otränade hjärnan. Men det känns bra när det sitter. Någon folkbild-ningsambition kommer vi i framtiden inte att behöva drabbas av. Nej, rakt och lätt språk och inte några svåra ord. TV har gått under i snuttifieringen, radion kommer att gå under av infantilise-ringen. Men räddningen är NPR, den över nätet tillgängliga public service-kanalen i USA. Och så finns det ju alltid gamla trevliga och pålitliga BBC. Kommentarer: Håller helt med. Har själv skrivit om samma sak på min blogg. Uppmanar alla att skriva till radioledningen och protestera. Ja, vi måste nog yla ordentligt både varulvar och andra monster. Bo Bo den 27 september, 2006 kl. 22:56 Länspolismästaren Carin Götblad 28 september kl. 11:49

74
Carin Götblad har som länspolismästare anlitat Stockholms dyraste PRkonsult för att få råd hur hon ska förhålla sig till media. I uppdraget till konsulten ingick även att besvara frågan hur polisen ska kunna förbättra sin profil i media. Kostnad: 166.000 kr. Rådet från konsulten har uppenbarligen varit att ligga lågt och inte kommentera kritik och "affärer". Inriktningen har säkert även varit att bara satsa framträdandena på sådant som är positivt. Besök i förorterna, ommålning av gamla polisbilar, deltagande i Pridefestivalen och sådant. Jag hade kunnat ge henne samma råd om jag som ersättning fått åka med i en polisbil några nätter och uppleva den rätta stämningen. Är det någon annan än jag som tror att alla polisfilmer ger en korrekt bild av svenska poliser? Generalen Tony Stigson....hmmm.... 28 september kl. 23:52 Såg du programmet i TV4 torsdag kväll om generalen Tony Stigson? Han är ju dömd till ett kortare fängelsestraff för våld mot sin tidigare hustru. Nu hängs han ut i stort format i programmet för at han har haft en massa porrfilmer och annat (rätt perversa former enligt vad som antyddes i programmet). Kritiken inriktas på att han utsatt sig för risk för utpressning samt att han helt felaktigt förvarat kopior av kvalificerat hemliga handlingar i bostäderna. Det är så att man ryser när man läser om det. Hur hann karln med? Bodde i Uppsala, familjen i Mariestad och dessutom var han ordförande i brottarförbundet. Men är det inte trots allt förtal att hänga ut honom i TV på det här sättet? Det kanske skulle avslöjas ännu mer om någon undersökande journalist skulle göra ett dolt besök på den där swingersklubben ute i Solna. Finns kanske fler generaler som är aktiva på kvällarna och nätterna? Storkapet skulle naturligtvis vara att hitta några framstående direktörer och generaler som swingade sig där någon natt. Säkert intressant och givande för någon av journalisttjejerna på Aftonbladet. Vem uppfinner vad och varför? 29 september kl. 09:58 Genom frågor kan man komma långt. I varje fall om svaren är intressanta och för tankarna vidare. Läste nyligen en artikel där man presenterade en genomgång av patentansökningar i Sverige, USA och en del andra västerländska länder. Genomgående är att nästan alla (över 97 procent över lag) patentansökningar avser uppfinningar som gjorts av män. En nästan försumbar andel av alla patentansökningar görs alltså av kvinnor. En förklaring är nog att de flesta ansökningar görs av personer som är verksamma i högteknologiska företaga och där finns ju det mest män som bekant. Men sedan finns det ju en hel del "garageuppfinnare" och även dessa är män. Faktiskt i ännu högre grad. Varför? Bara frågan kan upp-

75
fattas som en provokation. Det var en man som uppfann diskstället (torkning), trots att andelen män som diskade då säkert var försumbar. Det var en norrman som uppfann säkerhetsnålen. Hur många kvinnor har inte räddat kvällen med en eller flera säkerhetsnålar? Det var en svenskättlad amerikan som uppfann blixtlåset. Jag vågar inte dra några som helst slutsatser av detta. Gudrun kan ju läsa vad jag skriver. Men jag tillåter var och en att själv bilda sig en uppfattning. Den behöver inte nödvändigtvis delges omgivningen. Sokrates sista ord 29 september kl. 13:19 Senaten ansåg med några få rösters övervikt att Sokrates hade förlett ungdomen och ifrågasatt gudarna (pluralis). Han dömdes till döden och skulle själv tvingas dricka ur giftbägaren. I berättelsen kring hur det gick till finns det olika uppgifter. Det sägs att han hade en del av sina lärjungar omkring sig när han drack ur bägaren. Han gick sedan runt i rummet för att giftet så fort som möjligt skulle fördela sig ut i kroppen och för att så emot de svåra magsmärtorna. När han sedan var utmattad lade han sig ned på en säng och drog ett täcke över sig. Han lärjungar trodde då att det hela snart skulle vara över. Men efter en stund drog han ned täcket från ansiktet och sa till de som satt vid hans sida: "Jag är skyldig A pengar, som ni vet. Jag vill att ni betalar honom." Sedan drog han upp täcket över ansiktet och avled några minuter senare. Om berättelsen är sann? Kanske, kanske inte. Men den är talande ändå för den beskriver något hos den store Sokrates. Sinnesnärvaro. Dessutom en läggning som skulle glädja vilken handläggare som helst hos de stora inkassoföretagen. Varför rymde inte Sokrates? 30 september kl. 09:06 Den frågan har sysselsatt historien i över två tusen år. Varför rymde han inte då dörren till hans rum lämnades olåst natten innan han skulle tvingas dricka ur giftbägaren? Rummet vaktades av soldater, men just den natten togs vakterna bort. Sokrates egen förklaring var att staten hade visserligen felaktigt, men ändå enligt Atens lagar, dömt honom till döden. Uppenbarligen ville de makthavande ge honom en chans att rymma och lämna Aten för gott. Han var ju dömd för kätteri och uppvigling av ungdomen. Men var det moraliskt rätt av Sokrates att inte vandra ut i nattmörkret och bara lämna Aten och den bigotta världen? Frågan sysselsätter mig ständigt. Bland annat i morse när jag vaknade. Kommentarer:

76
Vissa saker kan man inte fly i från när man ändå kommer att bli jagad hela livet, då är det bättre att stanna kvar å möta döden på hemma plan. Han är den han var. Lennart Lennart den 30 september, 2006 kl. 10:56 Tja.....visst hade han väl haft möjlighet att få hjälp med att avsegla till Sicilien eller någon annan plats. Han var ju högt uppskattad av många och hade ett stort antal vänner som vill hjälpa honom. Det moraliska problemet är att han inte ansåg sig kunna bryta mot ett beslut som senaten fattat med majoritet. Helt enkelt inte bryta mot lagen i Aten. Varulven den 30 september, 2006 kl. 11:39 Sokrates hade alltid en fast ståndpunkt när det gällde sina principer, vilket visades då han fick lida på grund av orättvisan som rådde. Han visade till sina lärjungar, även om han var tvingad att välja mellan livet och döden, stod han fast trogen sina principer. Han var inte rädd för döden och han visste att hans lära inte skulle dö. En hans princip var ju att han hellre led i orättvisan än att gjorde fel...därför rymde han inte...men det finns ju massor av berättelser om Sokrates..det här är min uppfattning.. 83.233.129.200 den 01 oktober, 2006 kl. 01:19 Stoppa polisens ANPR-kameror! 30 september kl. 22:29 ANPR-kameror är vägkameror som automatiskt läser av registreringsskyltarna på fordonen och i realtid för in bilnumren i stora databaser. Rikspolisstyrelsen utreder nu möjlighet att inom en snar framtid införa systemet i Sverige. Polisen kommer då att få möjlighet att registrera ett stort antal fordon och på så sätt söka stulna bilar och naturligtvis även kriminella som använder vissa fordon. ANPR-kameror används redan i dag i stor utsträckning av polismyndigheterna i Storbritannien, Italien, Nederländerna och Tjeckien. De används redan i dag av gatu- och fastighetskontoret i Stockholm som registrerar enskilda fordons hastighet mellan olika rödljus på huvudlederna i innerstaden. Systemet i Stockholm läser dock endast av de fem första tecknen av den sex tecknen i ett bilnummer. Redan nu är ANPR-systemen relativt billiga och även effektiga. Det kommer att gå att programmera systemet så att det larmar om ett visst fordon passerar en kamera. Det kommer även att vara möjligt att gå tillbaka i loggen och se när ett visst fordon tidigare passerade kameran. Således ett utmärkt tekniskt system för att övervaka ett stort antal fordons rörelser och därmed i praktiken fordonsägarnas rörelse. Vill vi ha ett övervakningssamhälle eller inte?

77
Finns bara blindfönster i Sverige? 1 oktober kl. 16:32 Blindfönster ni vet .....de där svartmålade ytorna på hus som på avstånd ska ge illusionen av ett mörkt fönster. Ibland bara målat, men ofta med fönsterkarm och foderbräder. Jag har spanat efter sådana i Frankrike, Italien, England och andra länder. Jag hittar inte några. Då uppkommer frågan: Finns de bara i Sverige eller vad då? De finns på hus från 1700talet och de finns på hus från början av 1900-talet, men knappast på ny hus. Är det en företeelse bara från Sverige och från 1700- och 1800-talet? En av de många frågor som jag lever med. Vart tog de intellektuella vägen? 1 oktober kl. 16:37 För några veckor sedan var jag och lyssnade på Sveriges radios utrikeskorrespondent i Warszawa, Kjell Albin Abrahamson. Eftertänksam och kunnig som alltid. Han har ju till och från bott i Polen sedan i slutet av 1960-talet och är numera fast bosatt där. Dessemellan ett antal år i Wien och i Moskva. Jag frågade vad som hänt med intelligentian i Polen efter 1989. Kjell Albin svarade till min förvåning: Det begreppet används inte längre i Ryssland och inte heller i Polen. Det enda land som tycks använda det begreppet numera är Frankrike. Jovisst, sa jag. Men vad hände med dem. Enligt Kjell Albins uppfattning är Polen en kulturell stormakt inom musik, teater, litteratur och filosofi. Men i och med att den kommunistiska regimen föll hade inte intelligensian något gemensam motståndare att förenas mot. Så de splittrades och hella begreppet förföll. Märkligt nog, har begreppet aldrig haft någon förankring i Skandinavien. Här i vårt land är det väl bara 5 - 10 personer som skulle våga kalla sig utpräglat intellektuella. Jag tror jag kan namnge alla tio. Storebror ser när du åker T-bana 1 oktober kl. 16:48 Stockholms Fria Tidning är ett utmärkt organ för den som vill få del av sådant som inte skrivs eller som inte få plats i de vanliga blaskorna (läs DN och SvD här....det är få Stockholmare som läser GP och Sydsvenska eller UNT). Tack och lov inte några annonser i den tidningen och en massa svassande för trender och makthavare. Rakt på är redaktionens och skribenternas linje. I dagens nummer skriver Ivar Andersson om SL:s övergång vid årsskiftet till ett nytt betalsystem med smarta kort med RFID-sändare i varje kort. En teknik som liknar den som användes under trängselskatteförsöket. Alla in- och utpasseringar registreras så att varje kort kan följas i dataloggarna. Tala om övervakningssamhälle! SL kommer att veta när kortet åkte iväg på morgonen och om det kom hem på kvällen. Men man vet ju inte vem som har kortet, vad spelar det för roll

78
det hela då? Jo, SL kan komma att göra som kollektivtrafiken i Västra Götalandsregionen. De resenärer som registrerar sig får olika förmåner. I dag är 54.000 av totalt 160.000 kort registrerade i Västsverige. Är man registrerad hos trafikbolaget kommer polisen och kanske även skatteverket att kunna se de enskilda medborgarnas rörelser över tiden och i geografin. Är det inte någon som reagerar? Sändarnas räckvidd (från RFIDkorten) är ca. 10 m. Det innebär att det går att sätta upp diskreta avkännare som registrerar förbipasserande utan att de själva vet om att de blir registrerade. Jag behöver inte tipsa polisen om den möjligheten, de kommer säkert på det själva. Kommentarer: Fördel med att registrera är att kan behålla värdet om förlorar kortet. Man kan få en personlig sida även aktuellt information på Internet vasttrafiks sidor..ps. gäller bara reklamer.. Personuppgiftslagen informerar att jag har rätt kostnadsfritt en gång per år få ta en del av mina registrerade personuppgifter som finns i Västtrafiks kundregister. Jag reser med västtrafikkortet och det är riktig bra (använt nu några dagar). Enkelt, bara hålla kortet på kortläsaren tills jag får en signal för att veta om kortet gäller fortfarande. Att registrera .. det har jag inte ens tänkt för mig det är bara dumheter,...jag har aldrig lyckats tappa bort mitt busskort.. men att någon trevlig poliskonstapel kan spåra mig, riktig intressant tanke? Cigily den 01 oktober, 2006 kl. 19:26 Jo, men tänk tanken att du helt plötsligt inte vill att någon myndighet ska kunna få reda på med vilka bussar och vilka tåg du rest med. Slås du inte av likheten med Orwells samhälle? Men det är klart har man rent mjöl i påsen så... Jag menar att rent mjöl-argumentet är svårt att bemöta. Men det går. Varulven den 01 oktober, 2006 kl. 22:00 Du menar George Orwells ?Big Brother? jag har sett filmen men?.jag vet att Sverige tillhör ju till ett av de hårdaste kontrollsamhällena i hela världen idag. Men vi lever inte än som i Singapore som är riktig hårt styrt kontrollsamhälle, men där finns ordning och frånvaron av brottslighet och nedskräpning. Kriminalitet finns inte och en cykelstöld kan leda till stor polisjakt och även straffet för ficktjuveri kan ge dig 3 års fängelse. Men det är inte så många medborgare som klagar på heller. De har många lagar och en och annan överdrift men Singaporianerna är nöjda med sin lycka som får leva i ett samhälle i stort sett fritt från droger, våld, brottslighet och vandalism. Så det finns ju nackdelar och fördelar?.nu hörde jag att Singapore har lagstiftat om datorövervakning?.mm.

79
Cigily den 01 oktober, 2006 kl. 23:28 Är bara svenskar barfota hemma? 1 oktober kl. 17:13 En fråga som jag aldrig vågat ställa: Är det bara vi svenskar som sparkar av oss skorna när vi kommer till vår egen bostad eller kommer hem till en vän? Hur gör man i Grekland och Italien? Hur gör man i England? Jag vet inte. Vet bara att man absolut inte ska ta av sig skorna om man kommer hem till någon amerikan. Då tror de att man är helt apart eller till och med galen. Är det någon som kan upplysa mig om hur man gör? Om jag nu skulle bli hembjuden till någon grek när jag är i Grekland nästa gång. Kommentarer: Jagt har också undrat om det där =/ Tycker att det är knäppt att amerikanerna inte tar av sig skorna...dom ligger till och med i soffan med dom :S lisa den 01 oktober, 2006 kl. 17:28 Jag tycker det r tråkigt att vara på fest och vara tvungen att ta av sig skorna. Kläderna får en helt annan dimension om man behåller skorna på. Men till daglidags skall skorna vara av. Brownies den 01 oktober, 2006 kl. 17:36 Det första jag tänker på när jag ser folk som går in utifrån utan att ta av sig skorna eller byta till inneskor är alla skitglada hundar som bor i vår stad (Stockholm är det som gäller...). De har en tendens att även misslyckas mitt på trottoaren där jag ska gå. Och så alla som spottar och spottar snus och alla som...ja, ni vet. Torkar amerikaner av sina skosular när de kommer hem? Är det ett kulturfolk som klampar omkring med ytterskor? Cowboys? Eller också har de inte så fina orientaliska mattor som jag har. Varulven den 01 oktober, 2006 kl. 19:26 Hur kom irländarna till Island? 1 oktober kl. 23:06 I alla historiska framställningar berättas det om att norska vikingar kom till Island på 820-talet och då så att säga upptäckte ön. Men samtidigt står det att dessförinnan hade det under ganska lång tid varit så att irländska eremiter bosatt sig på Island. Den fråga som jag aldrig fått något svar på är hur eremiterna kom dit och hur de lyckades överleva. Det senare kanske har sin förklaring i att de var fiskare eller i varje fall fiskade för att överleva. Men vilka båtar hade de och hur kunde de navigera till Island? Jag har sökt svaret i flera år utan att komma närmare. Men det är fullt klart att eremiterna var där före de norska vikingarna. Förresten var de nog inga

80
vikingar för de kände inte till det ordet.Det är ett ord som har kommit långt senare. Bilen inte säker vid åska 2 oktober kl. 08:04 En kvinna klarade sig med knapp marginal när blixten slog ned i hennes bil. Ändå har vi alla lärt oss att det säkraste stället att vara på vid åskväder är en stillastående bil. Det är en myt säger nu en expert på blixt och dunder vid Uppsala universitet. Ändå har tidningar och alla andra under många år lärt ut var den säkraste platsen är vid åska. En stilla undran: Hur många andra myter lever vi med som inte är vetenskapligt styrkta? Vad är gammal erfarenhet och vad är folktro i modern tappning? Jag bara undrar i min stilla sinne. Jag hade en bra liten pratstund i går kväll med min vän som var undrande över hur Aristoteles kunde minnas sina första levnadsår. De undrar jag över också. Hagel skadar bilar i Tyskland 2 oktober kl. 08:10 Varje år får försäkringsbolagen i Tyskland betala ut stora belopp för skador på bilar som utsatts för kraftiga hagelskurar. Det blir plåtskador och gropar i lacken. Bilarna måste slipas och lackas om för åtskilliga tusenlappar. Det är ett stort problem i Tyskland. Men det är inte något problem alls i Danmark och i södra Sverige (inte i mellersta eller norra heller vad jag vet). Hur kommer det sig att bilar skadas i Tyskland, men inte i Danmark eller Tyskland? Våra bilar är väl inte annorlunda än de i Tyskland? Dessutom har vi ju massor av bilar tillverkade i Tyskland. Eller exporterar de bara hagelsäkra bilar till de nordiska länderna och behåller de mer ömtåliga själva? Kan någon ge mig en förklaring till detta fenomen? Vi kanske kan bidra till att minska kostnaderna för hagelskador i Tyskland. Eller är hagelskurarna kraftigare och haglen större i Tyskland? 400 milj. kr till antikvariaten! 2 oktober kl. 08:34 Är det inte någon som reagerar? Jag har tidigare här skrivit om att staten (riksdagen) har anslagit 400 milj. kr. till det stora bokprojektet Nationalnyckeln. Det ska bli över 100 band med bekrivningar och teckningar av alla (alla?) svenska växter och djur. Projektet tar över 20 år och det är redaktionen för Nationalencyklopedien som sköter det hela. Min mening är att motsvarande information ska läggas ut på nätet så att alla får del av den och dessutom kan vi avstå från teckningarna. Det blir mycket billigare så. Men varför inte satsa 400 mil. kr på stöd till antikvariaten? De är ju kulturinstitutioner om några i vårt land. När man inte får tag i en bok på biblioteket så kan man nästan alltid hitta den på antikvariaten. Alltså, ni

81
alla riksdagsmän som samlas denna vecka: Anslå några rejäla belopp till alla Sveriges antikvariat. Prova SvD PDF-tidning gratis i dag! 2 oktober kl. 11:06 Tips: I dag har alla möjlighet att gratis ladda ned Svenska Dagbladet som PDF-fil. Gå till www.svd.se och sedan till vänstermariginalen. Där hittar du PDF. Klicka där och gå till PDF-sidan. Högerklicka på bilden och lagra hem till den egna hårddisken. Tidningen är uppdelad i tre delar och det går hur smidigt som helst att ladda hem tidningen. I vanliga fall får man bara göra det när man är helårsprenumerant (vilket jag är), men i dag kan alla läsare av Metro, City och Aftonbludret.se och annat skräp läsa SvD, som i varje fall försöker efterlikna en riktig tidning. Gör ett försök. Kan någon gissa vad som ligger på mina DVD-skivor i kassaskåpet? Rätt gissat....både DN och SvD. Aftonbladet.se som gratistidning....blääh 2 oktober kl. 15:29 Detta gäller Stockholm: Har ni sett Aftonbladets nya gratistidning? De började i dag med en ny liten tidning som mest består att korta dåliga artiklar från nätversionen och en massa annonser. Sämre gratistidning har jag inte sett och kan knappast heller föreställa mig. Metro och City kan man i varje fall bläddra i under 10 minuter. Men den här åker rakt i papperskorgen. Bara slöseri med pappersmassa. Beklämmande att Aftonbladet börjar utgivningen med en så dålig produkt. Annars är ju Aftonbladets kultursidor rätt bra, trots allt. Sitter du fram i en taxi? 2 oktober kl. 22:07 Med mitt skarpa och observanta öga brukar jag se var folk sätter sig i en taxi. Om det är två personer så sätter de sig alltid i baksätet. Förefaller naturligt och rätt trevligt, i varje fall om de två är sams och gillar varandra. Man vet ju aldrig förstås. Det som är intressant är dock att se var den som är ensam sätter sig. Oftast fram, mindre ofta i baksätet. I Stockholm sätter sig nog ensamma resenärer oftare i baksätet än ute på landsbygden, ni vet de där gröna områdena norr om Norrtull och söder om Gullmarsplan (det är Stockholm vi pratar om här...). Vill man prata jox med föraren kan det vara läge att sätta sig där framme. Vill man visa lite avstånd (det är jag som sitter här bak som betalar för att du där framme ska köra mig dit jag vill....!) så sätter man sig där bak. Vill man prata i telefonmobilmojängen så sätter man sig där bak. Blir man hämtad på centralen (Resecentrum!) i Katrineholm så blir föraren (det finns omkring sju taxibilar i Katrineholm) mäkta förvånad när man vill åka där bak. Han tvingas att

82
skjuta fram stolen eftersom alla pensionärer med stela ben har åkt där framme under alla turer tidigare under dagen. Han kanske suckar lite och tänker: Här kommer en sån där Stockholmare som vill åka bak för att visa lite direktörsfasoner. Själv åker jag alltid bak. Mest för att jag bubblar i mobilen hela tiden. Men det skulle vara intressant att veta hur många procent av taxiresenärerna (ensamma) som åker bak och hur många som åker fram i Stockholm jämfört med landsorten. Är det inte någon som kan börja räkna? Avskaffa damernas idrott? 3 oktober kl. 09:09 Behöver man ha herr och damklass i idrotten? Kanske, kanske inte. Män har i median (genomsnitt) 30 procent större muskelmassa än kvinnor. Bara det motiverar skilda herr- och dam-klasser. Men ändå, hur är det. Det finns ju sporter där muskelmassan inte betyder så mycket eller inte något alls. Herr och damklass förekommer i alla sporter utom hästsporterna. Där blandas det jämlikt mellan ryttare och kuskar. Till och med hästarna uppträder i en blandning av ston och hingstar. Jag har för mig att stona ofta är bättre än hingstarna. Men hur är det i curling, pistolskytte, lerduveskytte och schack? Det behövs väl inte så mycket muskler för att flytta en eller två schackpjäser. Jag har länge trott att hjärnan är det viktigaste organet hos en schackspelare. Borde det inte vara möjligt att tillåta damer och herrar att spela mot varandra? Hjärnornas kamp helt enkelt. Och hur är det med bridge? Där spelar man kanske mix och utan att ta hänsyn till dam eller herre. Men man kan ju lite fråga sig om bridge är en sport eller något annat. Kommentarer: Jag håller helt med Dig. Avskaffa damklasserna i idrotter som inte kräver fysisk styrka. Sedan borde man fortsätta med föreningar, loger och andra sammanslutningar. Anna Björkman den 03 oktober, 2006 kl. 10:33 Javisst....och med lottakårerna. Funderar på att bli landets första manliga lotta. Men då får jag väl leva med det resten av livet. Varulven den 03 oktober, 2006 kl. 12:45

Boken Walden störst av alla i USA.... 3 oktober kl. 09:54

83
Henry Thoreaus bok "Walden" publicerades 1854 har sedan dess alltid funnits tillgänglig i nya upplagor. Boken har aldrig tagit slut på förlaget/förlagen. Den har givits ut i hundratals olika utgåvor och finns översatt till praktiskt taget alla språk. Den har lästs av generationer av amerikaner och är kanske den mest lästa amerikanska boken någonsin (vi bortser från Bibeln). Vad den handlar om? Livet, filosofin och ensamheten hos en man som själv väljer att bosätta sig i skogen (Walden) för att läsa och skriva. Vardagsfilsofi och självinsikt tillsammans med djupare tankar om samhällsskick och moral. Boken har varit och är kanske fortfarande obligatorisk läsning för alla amerikanska high school-elever. Alla bildade amerikaner har läst den och den har påverkat det amerkanska samhället mer än någon annan skrift (konstitutionen undantagen). Men är den känd i Sverige och läser vi den? Märkligt att en bok som är hur stor som helst och varit det i över 150 år i USA inte läses alls i Sverige. För att förstå den amerikanska mentaliteten måste man helt enkelt ha läst Henry Thoreau. Kommentarer: Intressant! Jag har aldrig hört talats om boken tidigare, men blir självklart nyfiken. Molly den 03 oktober, 2006 kl. 14:34 Ja, läst den. Du kommer inte att bli besviken. Den är klassikernas klassiker i USA. Det finns ju en bildad klass även i det amerikanska samhället. Vill du känna av den nationella stämning som rådde i USA vid tiden för den amerikanska revolutionen ska du resa Benjamin Franklins dagbok. Den är intressant och har också lästs av många amerikaner. I varje fall förr. Varulven den 03 oktober, 2006 kl. 16:56 Pusselläggaren i New York 3 oktober kl. 23:02 Vad är världens mest särpräglade yrke? Finns säkert en massa. Det mest speciella jag träffat på att mannen som har en liten butik i New York. Han åtar sig att mot arvode lägga pussel åt folk som är så frustrerade av att inte få ihop sitt pussel att de är beredda att betala för att få det lagt. Det är klart har man fått ett pussel med 5.000 bitar i julklapp och sedan ägnat ett par dagar åt att lägga det så kan man ju bli konstig om det inte går att plocka ihop. Och så kanske man tänker: Det är något fel på det, det är inte fel på mig. Lösningen: Kasta alla bitarna i ett stort vadderat kuvert och sänd det till mannen i N.Y. Efter några veckor kommer det tillbaka fint uppsatt på sitt underlag. Då kan man konstatera att det var jag som inte klarade av det och att det inte var något fel på pusslet. För det är det sällan. Själv lägger

84
jag inte pussel. Men lite avundsjuk är jag på mannen som kan kalla sig för pusselläggare. Till yrke alltså. Alligatorn i koppel 3 oktober kl. 23:11 Polisen på Long Island, N.Y., har tagit hand om en halvstor alligator med halsband. Det visade sig att den var tam och gärna gick fot bredvid polismannen. De behövde bara koppla honom/henne och gå iväg. Men för säkerhets skull tejpade de munnen med silvertejp. Hussen eller matten är okänd och ingen tycks vilja hämta alligatorn. Möjligen beror det på att det är olagligt att ha alligatorer som husdjur. Ser framför mig hur vännen Alligator går i väg med förtejpad mun. Kom av någon anleding att tänka på Maud Olofsson när jag ser den förtejpade munnen. Men man kan väl inte tejpa ett blivande statsråd och hur många dagsböter får man om man ändå skulle göra det? Det sägs att silvertejp är väldigt bra och offret får inte ur sig ett enda litet ljud. Men om man betraktar det som en stödåtgärd och hjälp till självhjälp kan det kanske anses lite förmildrande. Ungefär om som man hjälper någon med tandställning. Själv skulle jag vara beredd att lägga 60 kr på en rulle silvertejp bara den kom till användning för att få stopp på Maudans ordflöde. Blir hon utbildningsminister i morgon kommer jag att söka asyl i Norge. I Trondheim. Bara så att ni vet. Kanelbullens dag? 4 oktober kl. 09:23 Varför behöver man marknadsföra kanelbullen? Den säljer väl sig själv. Pösig, mjuk, smörig och lite knastrig på ytan. Bara 650 kalorier. 10 sekunder i munnen och resten av livet kring midjan. Den förtjänar att höjas upp till svensk nationalbulle, men knappast en egen dag. För kanelbullens dag ger intryck av att man bör ägna en dag om året till att äta kanelbulle. Knappast riktigt, minst en rejäl kanelbulle i veckan skulle vara lämpligt för svenska folket. Den fyller bra upp mellan alla salladsblad, rädisor och morötter folk sätter i sig. Lite pös behöver vi i vår vardag - även tjänstemännen på socialstyrelsens enhet för kost och hälsa. Socialtjänsten? 4 oktober kl. 12:50 Hade ett telefonsamtal från socialtjänsten i X-köping. Va, har du begärt ut handlingar? För en vecka sedan? Har du skrivit om det? Har vi fått det? Ja, jag hinner ju inte läsa allt jag får, men jag ska leta här om vi har fått något. Men har du inte ringt och sagt att du vill läsa handlingarna? Bara skrivit ett fax? Och du tror att vi har fått det? Ja, vi ska väl se om vi har fått det och så får vi väl läsa det då. Du vet väl att vi måste göra en sekretessprövning också innan vi lämnar ut några handlingar. Det kan ju vara

85
svårt och ta en del tid. Men du har alltså faxat säger du, jaha, då har vi väl fått det då. Och du har sänt det till vårt faxnummer? Har du sagt till någon här att du har faxat till oss? Och du har inte sänt e-mail? Egen tanke: Har man inte anledning att utgå från att socialsekreteraren är läskunnig och vet hur man tar ut ett fax ur en faxapparat? Kommentarer: Jo, jag är socialsekreterare och kan både läsa fax och mail. TantBruun den 04 oktober, 2006 kl. 13:16 Jag medger med viss tveksamhet att det kan finnas en och annan socialsekreterare som både kan läsa fax och har ordning på sitt skrivbord. Men många kan det inte vara. Grattis till att tillhöra den lilla skaran. Varulvens den 04 oktober, 2006 kl. 15:27 Jag har väldigt mycket med soc att göra... tyvärr... Det finns både bra och dåliga personer där, precis som överallt annars... Några handlingar bad jag att få ut såväl via direkta kontakter, mail, skrivelser till chefer, samt senare överklagande hos länsstyrelsen... Varje gång möttes jag av helt oförstående "Men ojdå, har du inte fått det???... Suck... Efter ett halvår blev det liksom inaktuellt, och jag brydde mig inte längre, men handlingen jag begärde fick jag aldrig. Och somliga socialsekreterare är inte speciellt datakunniga... Efter en hel del bråkande har jag nu en riktigt bra person på soc, men för mycket mailande klarar han inte... En gång hade jag bifogat en fil i mailet... Han hade inte ens fattat det, och visste inte hur man öppnade sånt. Så först när vi nästa gång talades vid per telefon så fick jag berätta för honom exakt hur han skulle göra för att öppna filen och läsa den... donna Quijote den 06 oktober, 2006 kl. 13:49 World Trade Center 5 oktober kl. 08:19 I går kväll såg jag förhandsvisningen av filmen World Trade Center. Vad jag tyckte? Bra scenografi, utmärkta skådisar och mycket, mycket realism. Bra på bioduken så att säga. Men storyn var ju hur tunn som helst. Tre firefighters som blev instängda i rasmassorna och en parallellskildring av deras familjer i förorterna. Hur det gick för dem? Inte svårt att gissa. Att man kan koka en sån tunn soppa på så bra bildmaterial och så bra skådisar är märkligt. Min reflektion i biosalongen: Det är det här som den amerikanska biopubliken vill ha, bredden av populationen i en nation som saknar verklig kultur. En icke mogen kulturnation. Fast det förekom bara

86
7 pistolskott, vilket väl är ett tecken på att den är lite seriös. Har ni pengar över kan ni gå och se en annan film helt enkelt. Kommentarer: Hehe.. intressant tanke. Men.. det där är ju inte den enda filmen som kommer från USA. SÅ du kan väl knappast säga "Det är det här som den amerikanska biopubliken vill ha"? Eller? Inget man behöver bå på bio för att se kanske? Eller är det just på bio som filmen i alla fall får något värde jämfört med hemma i tv-soffan på 28tumaren? :-) Ditt Samvete den 05 oktober, 2006 kl. 08:54 Tänk på att all amerikansk film bygger på ingående kalkyler över hur stor publik som kan fångas. I varje fall all amerikansk film som visas här i landet är så renodlad kommersiell som den kan vara. USA en kulturnation? Knappast. Dock en nation med öar och institutioner av kultur. Som dessutom har förmågan att få fram nobelpristagare. Mer och mer förstår jag fransmännen som vill vända den amerikanska våldskulturen ryggen även om de har svårt att värja sig. Varulven den 05 oktober, 2006 kl. 10:05 Jag har också sett filmen på förhandsvisningen. Håller med om att det var en mager story. Långt och utdraget. Inte något att se. Marcus den 05 oktober, 2006 kl. 10:28 Fight Club vid Söder Mälarstrand? 5 oktober kl. 10:14 Läste ni om fight-festen på båten vid Söder Mälarstrand? Män i åldern 25 - 35 år träffas för att bulta på varandra och samtidigt filma slagsmålen. Är det ett tecken på samhällets tillstånd? Får man inte bulta på flickvännen och inte hittar någon annan att ge sig på så bjuder man in kompisar till fight. För mycket gymträning och usla våldsfilmer? Ett stationsbefäl på Södermalmspolisen säger att det är brottsligt även om samtycke föreligger. Det är väl både rätt och fel. Rätt om det gäller grovt och besinningslöst våld. Då spelar samtycke inte någon roll. Men blodig läpp och ett par tänder borta? Då är det knappast straffbart att bulta på den som har lämnat sitt samtycke. I "vanliga" slagsmål döms ju båda för våldet, men då utgår man från att inte någon av de två lämnat sitt samtycke till den andre. Enkelt, men svårt för tidningen att förklara. Nästa steg i "utvecklingen"? Kollektiva självmord under ordnade och trivsamma former? Två flygplan för 4 miljarder!?!

87
5 oktober kl. 15:36 Ett av den nya regeringens första beslut kan bli att köpa in två Boeing C17 transportflygplan för leverans till svenska försvaret under nästa år. Planen behövs för att föra EU:s snabbinsatsstyrka till konfliktområden runt om i världen. Rena vansinnet att lägga ned 4 miljarder på två flygplan!Alltså 10 procent av årsbudgeten för försvaret. Bara för att kunna skicka ut våra små kolonialtrupper till Afrika och andra områden. Vi får hoppas att Reinfeldts gäng kommer på att man kan använda 4 miljarder på ett bättre sätt. Tror någon att den svenska säkerheten ökar det minsta av att vi har 200 soldater i Nigeria? Den som tror det kan ju åka ned själv med ett hagelgevär och hålla ordning. Vem klipper Fredrik Reinfeldt? 5 oktober kl. 23:29 I morgon får vi veta hur regeringen ska se ut. Det enda vi vet nu är vem som är den nye statsministern. Tycket han såg lite trött ut under ögonen i kväll i TV. Såg ut som början till små påsar. De hade han inte på försommaren. Men det som intresserar mig är hans frisyr eller brist på frisyr. Han har tydligen bestämt sig för att köra "crew cut". Går han ned ytterligare 5 kg. så kan han platsa om major i marinkåren i någon halvbra film. Men vem klipper honom? Måste gå på fem minuter och inte kosta med är 80 kr med flintisrabatten. Eller också är det fru Reinfeldt som klipper honom hemma i köket med en sån där cutter som man kan köpa på Clas Ohlson för 249 kr. Vet inte. Han kan klippa sig själv också. Minns att jag mötte honom i Gamla stan för något år sedan. Såg på hans ögon att han iakttog mig. Han har nog förmågan att snabbt identifiera folk som verkar vara vakna. Tyvärr har han inte ringt mig och jag kommer inte att ingå i regeringen. Bara så att ni vet. Kommentarer: Läste nånsatans, för ett tag sen, att han klipper sig själv, med nån trimmer. Ja, jag såg SVARTA RINGAR under ögonen idag. Har inte sett dom tidigare. Kommer han att orka i fyra år till, tror du? Kanske inte så lätt att va statsminister iaf! Eller blir det för många FINA och SENA middagar, med en och annan stark dryck till, kanske?! MVH Ninacian N FD BLOGGARE den 05 oktober, 2006 kl. 23:57 Intressant att du såg ringarna under ögonen. Såg du början till påsar också? Han har nog inte sovit så mycket de senaste 14 dagarna. Stackarn. Och så säger ju ryktet att hans fru är rätt krävade också....och då menar jag inte med hushållsarbetet. Ska bli intressant att se hur han ser ut om fyra år. Jag skulle inte ha sökt jobbet om det varit ledigt.

88
Varulven den 06 oktober, 2006 kl. 00:00 Aha...tror du hans fru kräver för mycket sex?? Dom har väl hembiträde? En polsk barnflicka lär dom ha iaf. Näe, fy tusan, jag skulle heller inte sökt det...smile...från Ninacian. Ha det bra! N FD BLOGGARE den 06 oktober, 2006 kl. 00:37 Filmen World Trade Center 6 oktober kl. 09:23 Den är väldigt amerikansk, filmen World Trade Center. Fantastiska bilder, dynamik, ljud och bra skådespelare. Men inte något innehåll. Helt apart är den marinkårssoldat, reservist, som själv åker till nedre Manhattan för att leta efter instängda firefighters. Man ska lägga märke till hur producenten skildrar den religiöst ansatte och pliktdrivne marinkårssoldaten. Jag har ännu inte kommit fram till om det än en parodi eller en amerikansk skildring av en hjälte. Är man inte hjälte i USA så vill man i varje fall bli det. Marinkåren är ju det amerikanska försvarets spjutpspetsförband. Marinkåren är den minsta försvarsgrenen i USA, men personalstyrka är ändå större än den israeliska armén. Enligt legenden ger en marinkårssoldat aldrig upp. Myten är att marinkåren aldrig förlorat en strid, vilket även gäller de strider som förbanden deltog i under Vietnamkriget. Motsättningarna mellan armén och marinkåren är gamla och djupa. Gång på gång har det framställts önskemål att slå samman armén och marinkåren, vilket dock aldrig fått stöd i kongressen. När man ser den i filmen gestaltade marinkårssoldaten förstår man att bilden av marinkåren är stark och knappast ifrågasatt i USA. Men är det en parodi som ges i filmen? Det var den enda frågan jag hade med mig ut från biosalongen. Klistra igen USB-porten? 6 oktober kl. 11:24 Några storföretaga har vidtagit drastiska åtgärder för att förhindra att medarbetare (det vill säga anställda slavar) ska sno företagshemligheter. Nisse på vaktmästeriet får order att köpa världens bästa superlim och klämma in en rejäl klick i usb-porten på alla bärbara och stationära datorer. Allt för att förhindra någon eller några att tanka ned intressant information till USB-minne eller till sin MP3-spelare. En radikal och kanske fungerande lösning. Men ökar det arbetsviljan och kreativiteten? Redan nu är ju många slavar hindrade i sin verksamhet genom att de (vi) inte får köra några av de fiffiga program som finns att hämta på nätet. Borde inte den nya regeringen införa någon bestämmelse som säger att det är en mänsklig rättighet att ha USB-porten öpppen och en rätt att sova sked (det sista är en fringe benefit som inte beskattas och som arbetsgivaren inte kan påverka)?

89
Nya ord.... Emma Hamberg 6 oktober kl. 12:45 Krönikören Emma Hamberg i City är en av de bättre. Jag läser alltid vad hon skriver. Läs dagens krönika: "Dårpåse är helt rätt för mig". Underbar ordobservans, Emma! Läs vad hon skriver och menar med "nötknäpparsviten". Klockrent tycker jag också.....Fredagskväll och fredagsnatt? Dags för nötknäpparsviten helt enkelt. Kommentarer: Vad menas med nötknäpparsviten? Jag fattar inte... Ninnie den 07 oktober, 2006 kl. 17:16 En timme för polisen att öppna en dörr? 6 oktober kl. 12:51 Dödsskjutningen och självmordet i en lägenhet på Folkungagatan (Stockholm) är en djup tragedi. Märkligt är att det tog 65 minuter efter larm innan polisen gör en inbrytning i lägenheten - och just då smäller det antal skott. Två döda. Polisen har sagt att de först inte visste i viken lägenhet som personerna fanns och att de väntade på förstärkning. Underligt att polisen inte kan ta reda på i vilken lägenhet som pistolhot förekommer. Huset har fem våningar och det kan inte ta många minuter att ringa på alla dörrar. Man kanske till och med kan lyssna utanför dörrarna. Men det är förstås farligt. Bästa att vänta på grabbarna med skyddsvästar och förstärkningsvapen. Undrar hur lång tid hade tagit om de varit ett gisslandrama på en avlägsen gård utanför Lycksele. Hade det tagit 7 timmar? Kommentarer: Gissningsvis skulle skotten smällt av när polisen öppnade även om de tagit sig in en timme tidigare... mymlan den 06 oktober, 2006 kl. 13:46 Vem är Jesper Svenbro? 6 oktober kl. 13:00 Jag hade inte en aning om vem han är. Men i dag utsågs han till ny ledamot i Svenska Akademien tillsammans med Kristina Lugn. Går man till Wikipedia på nätet så får man en fin liten briefing över vem han är och vad han har skrivit. Jag antar att det är rätt det hela, men helt säker kan man inte vara när det gäller Wikipedia. Men visst är det fantastiskt. Uppgiften om inträdet i Svenska Akademin finns redan som en uppgift i artikeln i Wikipedia. Något snabbare uppslagsverk finns inte. Den på

90
engelska är hur stor som helst (och växer varje minut). En uppriktig och allvarlig fråga: När bidrog du själv med en artikel eller i varje fall en detaljuppgift i Wikipedia? Finansminister med hästsvans? 7 oktober kl. 08:36 Fredrik Reinfeldt är rätt kortklippt, eller hur? Crew cut helt enkelt. Men Anders Borg då? Hästsvans (hårt uppbunden i går...) och med stor guldring i örat. Undrar hur länge den utstyrseln får vara kvar. På den första frågan om han kommer att ha kvar hästsvansen svarade han: Jag klipper mig en gång om året oavsett om jag behöver eller ej. Ska bli intressant att följa inte bara svensk finanspolitik utan även hästsvansens längd och existens. Ring i örat? Jo, det hade sjörövare på 1600-talet och även sjöofficerare på 1800-talet. Undrar hur andra finansministrar reagerar när de träffar på en modern sjörövare. Maria Borelius - mediamagneten! 7 oktober kl. 16:48 Maria Borelius är en politisk oskuld och har "bara" vetenskaplig och massmedial erfarenhet. Men hon har fört fram sig bra på många sätt. En ny typ av politiker som bygger upp ett varumärke själv. På nätet och i TV. Läs hennes hemsida och upptäck att hon marknadsfört sig själv länge och konsekvent. Hon har naturligtvis insett att det är en stor fördel att vara känd från TV (vilket man blir om man producerar program där) samt är kvinna. Att hon som företagare har misslyckats kapitalt med projeket Kkanalen (som skulle drivas från London) är det inte någon om riktigt vill minnas i dag. Men hon ska nog ha ett par stjärnor i kanten att hon skött sin egen markandsföring så bra. Hon är publik och transparant redan innan hon blev offentlig som minister. Vi är nog på väg mot en ny tid i svensk politik. Bodström blev kände som försvarsadvokat i rutan och Jens Orback producerade själv TV-program. Syns man inte i media finns man inte till. Men hur många av frontfigurerna vill, kan och hinner hålla igång en egen hemsida? Carl Bildt kanske, men han har kvaliteter som inte någon annan i regeringen. Se Maria Borelius hemsida på adressen: http://www.mariaborelius.se och skaffa dig en egen uppfattning. Lite intressant att hon väljer att läsa en bok om den brittiske försvarsministern John Profumo. Han som pippade med samma kvinna som GRU-chefen i Storbritannien. Obra som någon i Sollefeå skulle ha sagt. Men i dag är det historia. På hennes persentationssida skriver hon att det bästa hon gjort var att bli landets första Jane Fonda-instruktör och att hon var först med att skaffa sig rosa benvärmare. Utmärkt idé nu i regeringsställning! Varför inte ordna två Jane Fonda-pass i veckan i Rosenbad? Jag skulle så gärna vilja

91
se Fredrik och Carl i rosa benvärmare! Dock avstår jag gärna från att se Anders i sådan utstyrsel. Min fantasi är tillräcklig ändå. Satsa på antikvariaten! 7 oktober kl. 17:09 Ska den nya regeringen göra en kulturininsats som ger långsiktigt verkan så gör så här: Satsa på antikvariaten. Ge bidrag och stöd till alla landets antikvariat! De är kulturinstituioner om något i vårt land. Några tiotal miljoner till antikvariaten ger oändligt mer ifråga om kulturspridning än de mängder av miljoner som satsas på exempelvis fjoll-operan i Stockholm. Låt Sverige blir det första land i världen som aktivt stöder bokhandlare som inte bara säljer blanklitteratur och massupplagor. Sådana som håller böcker i lager i årtionden i väntan på den rätte läsaren. Antikvariat som för kvalitetslitteratur och antikvariat som kan tillhandahålla sånt som inte en de stora biblioteken kan få fram ur sina magasin. Anna Politkovskaja 7 oktober kl. 17:47 Anna Politkovskaja, världskänd rysk regimkritsk journalist mördades i dag i en hiss i Moskva. Fyra pistolskott. Hon har tidigare blivit förgiftat, men överlevde då. Avrättningen har knappast gjorts av några yrkeskriminella. Avrättningen är typisk för NKVD och KGB. Förmodligen också för nuvarande FSB. Samma folk och samma traditioner. Inom KGB ansågs det inte vara professionellt att använda kniv eller snara. Pistol skulle det vara. Skulle inte förvåna mig om den pistol som användes var en 9 mm Stechkin. Skytten har säkert använt sig av mörka skinnhandskar, tjänstehandskarna. Hoppas nu att hela världen vänder sig mot Putin-regim och kräver fullständig klarhet i mordet. Den som för pennan lever farligt i Ryssland. En regim som avrättar kritiska journalister ska föraktas och kritiseras av alla som värnar om det fria ordet och fria tankeutbytet. Glöm inte att Putin började sin bana som KGB-officer med uppgift att övervaka studenterna vid Leningrads universitet. Senare blev han placerad i DDR. Spåren finns kvar. Jag tror ju inte att det var han som höll i pistolen, men han har säkert haft en Stechkin också. Förresten är jag säker på att han har en fortfarande. Om det piper börjar jag äta.... 7 oktober kl. 23:47 Ramadan har inträtt och det är fasta för många muslimer i vårt land. De får inte äta och inte ha sex från det solen går upp tills dess den går ned. Kanske inte så stort problem här på nordliga breddgrader eftersom dagen bara blir kortare och kortare. Nu har en teleoperatör lanserat en tjänst för tio svenska städer (Eskilstuna, Göteborg, Jönköping, Luleå, Malmö,

92
Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala och Västerås). För två kronor om dagen kan man få ett pip i sin mobiltelefon när solen går upp och när den går ned. Praktiskt så att man vet när man kan börja äta och göra annat..... Praktiskt för man behöver inte titta ut heller. Piper det i fickan är det bara som en pavlonsk hund att ta sikte på kylskåpet. Kom att tänka på att jag i mina filosofiska studier fick lära mig att det inte med formallogiska argument går att visa att solen kommer att gå upp i morgon, trots att den nog gjort det i minst 5,5 miljarder år. Jag minns dock inte vad formallogiska argument är för något. Men bara tanken (skräcken) gör att man kanske ska lägga in lite extra i natt för den händelse att solen inte går upp i morgon. Hur dags går man upp? 8 oktober kl. 07:44 Jag menar, när vaknar man och när kommer man i gång på morgonen? Lite olika verkar det som. Det är klart om bussen går 06.30 till jobbet så har man ju en press på sig att gå upp en stund dessförinnan. Men hur är det med söndagar? Sover du till kl. 11 och i så fall varför? Kommer man hem från fest kl. 03 kan man förstås behöva sova ut. Men annars? Tänk på några saker: Hjärnan är som mest utvilad under den tidiga förmiddagen och internet är som mest tomt på morgonen. Den som vill skaffa sig information och dessutom memorera det som man plockar upp bör göra det på morgonen. Min uppfattning i varje fall. Strindberg steg upp tidigt på morgonen, åt frukost och tog sin morgonpromenad. Den tog omkring en halvtimme - det var nog då som han laddade sin arsenal. Och prick kl. 8 satte han sig vid skrivbordet, den gode skriftställaren. En man vid namn Adolf Hitler sov länge på morgonen, ofta fram till 11-tiden. Men så var han uppe hela halva nätterna. Det var då han yrade om sina storslagna strategier i Östeuropa så att hans generaler blev vita i ansiktet. Jag har nog den tanken att hade Adolf lagt sig ordentligt på kvällen så hade han inte utvecklat så paranoida och vansinniga tankar som han nu gjorde. Därmed inte sagt att alla riskerar att utvecklas till en liten Adolf om man inte går och lägger sig ordentligt. Men var lite uppmärksam i varje fall. Själv var jag uppe 06.13 i morse, en söndag. Kommentarer: Sömnbehövet är ju så olika. Jag kommer upp tidigt och jag vet att jag är morgon pigg människa. Jag känner mig utvilad och glad när jag stiger upp efter 7-8 timmars sömn. Många undrar om vad gör man om man vaknar pigg och klockan är 7 och man behöver inte gå arbete? Min mamma simmar med älgar, jag sitter vid köksbordet med min morgontidning och jag njuter av att inte behöver stressa, gå ute med hunden och så. Men det

93
finns många som vaknar upp med ångest och oro som är ofta värst på efternatten och under de tidiga morgontimmarna. De vaknar alltför tidigt och kan inte somna igen oftast med depression. Men de som behöver sova bara 4 timmar..t.e.x Thomas Edison, Margaret Thatcher, Napoleon Bonabarte, Michelangelo..Martha Stewart.. jag undrar inte om vad de har gjort när de har klivit upp tidigt på morgonen… eller varit uppe hela natten.. Cigily den 08 oktober, 2006 kl. 10:04 Kan du vända ett kex i munnen? 8 oktober kl. 16:25 Det var någon som skrev på en blogg att hon kunde vända ett kex i munen (med hjälp av tungan antar jag och så antar jag att det rör sig om ett mariekex). Nu har vi suttit några personer här hemma hos mig och försökt att snurra runt mariekex i munnen och det går liksom bara inte. Inte någon i gänget är storkäftad nog för det! Vem klara det egentligen? Kanske Lindex-Emma, men knappast någon annan. Även om jag försöker peta lite med lillfingret så går det inte att får runt kexet. Det ligger åt det hållet som jag la in det. Punkt slut. Under eftermiddagens övningar kom vi också fram till att nästan alla är av uppfattningen att ett mariekex har precis en bredd som fyller upp munnens bredd. Det finns helt enkelt inte någon marginal. Kexet passar perfekt i mundimensionen. Undrar hur de gjorde på Göteborgs kexfabrik en gång i tiden. Mätte de munbredden på 100 göteborgare, lade samma måtten och dividerade med 100? Kanske, jag vet inte. Men de passar helt perfekt. Besatt av en kronograf.... 8 oktober kl. 20:10 Länge var jag besatt av en kronograf. Ett sånt där ur som ytterst exakt mäter tiden och dessutom kan ange ett antal mellantider. Det finns båda digitala och analoga. Men min var och är en Herwins Super Hattrick av högsta kvalitet. Kostade mycket, men är hur exakt som helst. Inte någon risk att man kom åt någon knapp och ofrivilligt stoppade den. Den gick att ha i fickan och både starta och stoppa utan att ta upp den. Sedan kunde man i lugn och ro läsa av stopptiden när det passade. Jag mätte tiden på skoj. Skoj trodde jag tills jag blev besatt av den. Mätte tiden från ytterdörren till t-banans spärr. 2:45 var normaltid. Alltså två minuter och 45 sekunder. Vissa morgnar låg jag på 2:56 eller liknande. Undrade om jag började bli trött eller sjuk. 24 muffins bakade jag på 7:34 (utan tiden för gräddning förstås). Ett enkelt besök på muggen kunde ta 2:15 med rejäl handtvätt (tro inte annat....). Tidsdjävulen drev mig framför mig. En dusch på morgonen kunde ta så mycket som 6:15 eller till och med 6:30. Lite kul var det att försöka bedöma hur långt ett arbetsmoment (eller livsföreteelse) tog. Först gissa och sedan registrera. Det tog ofta längre tid än jag

94
trodde. Så en dag bestämde jag mig för att lämna kronografen hemma och inte ha något armbandsur på mig heller. Bara mobiltelefonen med tidsangivelse. Sagt och gjord. Livet blev lugnare....tempot sjönk och min sinnesfrid blev mer permanent. Kanske inte så underligt. I dag såg jag och tog fram min Herwins igen. Hoppas jag drabbas av sådan där mani igen. Vet ni vilket som är det kortaste telefonsamtal jag haft? Tre sekunder. Det längsta? Drygt fem timmar var det, men hon var så go och intressant så det gick bara inte att sluta. Anna Politkovskaja - tystnad? 8 oktober kl. 20:23 Anna Politkovskaja, världskänd rysk regimkritsk journalist mördades i lördags i en hiss i sitt eget hus i Moskva. Världen är uppbragd. Statschefer har meddelat att de är skakade av händelsen och förutsätter att en grundlig utredning görs. Carl Bildt har uttalat sig och beklagat det grymma attentatet. Men det finns en gammal KBG-officer som ännu inte har uttalat sig: Putin. Är det inte märkligt? Regeringschefen i det land där en känd, framstående och kritisk journalist avrättas säger inte något beklagande om händelsen. Synnerligen märkligt. Mest märkligt eftersom många misstänker att mördaren finns inne i regimens egen säkerhetsorganisation FSB eller i varje fall har agerat på uppdrag av regimen. Putin har väl anledning att beklaga det inträffade för att ge sken av att hans regim inte står bakom attentatet. Men han väljer att tiga vilket inte kan uppfattas annat än som ett i varje fall tyst stöd till de mörka krafter som mördade Anna Politkovskaja. Maria Borelius - varför? 9 oktober kl. 08:31 Maria Borelius blev handelsminister. Varför? Känt ansikte från TV, räcker det? Räcker det med att hon sprätte iväg 700 milj. kr. på den s.k. Kkanalen. Ett totalt misslyckat projekt.Jag skrev om henne tidigare här på bloggen. Hon framstod som en ny kvinnlig Jens Orback (jämförelsen går att göra). Är man TV-face så är man röstvärvare. En politikers främsta plikt är att vinna nästa val. Plikten inställer sig direkt efter föregående val. Egentligen redan på valnatten. Nu gäller det att vinna valet 2010. Vad som sker däremellan är inte så viktigt. Men nu är jag ännu med undrande över valet av Maria Borelius till statsråd och handelsminister. Hon är enligt ihärdiga rykten kompis med Carl Bildt och den senare satte upp som villkor att hon skulle med i regeringen om han nu skulle inträda som utrikesminister. Kompisskap ska belönas. Det tycker jag med. Men man behöver väl inte gå till överdrift och dela ut statsrådsposter! Kan väl räcka med någon flott bostadsrätt på Östermalm eller att bli adlad. Jag tycker

95
den nya regeringen ska införa möjligheten att adla framstående kompisar. Billigare för staten än att dela ut statsrådsposter. Ny chef för G4S ? 9 oktober kl. 08:38 Monica Lignegård är ny chef för G4S. Intressant? Kanske inte om det inte är så att man uppmärksammar det företaget omnämns i media så lägger journlisterna till "tidigare Falck Security". Får att företag heta vad som helst? Fack Security har bytt namn till G4S. Ingen vet vad G4S står för eller vad det betyder. Hur länge ska företaget behöva förklarar att det är det gamla Fack Security? Ett år eller tio år? Hur är man fundat i knoppamentet när man namnger att företag till G4S. Garantee for security? Vad betyder det? Rätt svar är Group 4 Securicor. Fyran ska väl läsas ut som "for". Kul. Eller kul tur som kulturministern sa när hon satte sig i taxin hem från första arbetsdagen i departementet. BP betydde i varje fall British Petroleum och SAS betydde Scandinavian Airlines System. SJ betydde Statens Jänrnvägar, men betyder inte det längre. Företaget heter inte Statens Järnvägar AB utan endast SJ AB. Vad står SJ för då? Struliga Jävliga tågföretaget? Företag med förkortningar lever farligt om någon fyndig person hitter på nya betydelser för förkortningar som ändå inte betyder något. Försök hitta på något om G4S. Första pris är en egen nattvakt tre nätter i rad och han är garanterat ej fyllda 24 år och välparfymerad. Journalisterna missade allt! 9 oktober kl. 18:20 Journalisterna missade det mesta! Kan man förstå hur det kommer sig att inga uppgifter om regeringsbildningen läckte ut till pressen? Det var bara Jyllandsposten som hade nosat upp att Carl Bildt skulle bli utrikesminister. Men i övrigt var det inte några läckor alls. Märkligt med tanke på att ganska många måste ha varit tillfrågade och det ändå måste ha skett en viss diskussion inom partiledningarna. En möjlig och till och med rimlig förklaring är att journalisterna inte har så broderliga och systerliga förbindelser med de borgerliga partiledarna och deras medarbetare. Under årtionden har de i stället odlat sina förbindelser med s-politikerna. Och så går de och förlorar makten helt plötsligt. Då ställs hela journalistkåren utan information. Kan man tänka. Slutsatsen kan kanske bli den inte helt djärva slutsatsen att journalisterna levt i ett symbiotiskt förhållande med socialdemokratin så länge att de inte får läckande information från de borgerliga partierna. Finanssjörövare....?

96
10 oktober kl. 17:15 Nu börjar man ge sig på Anders Borg. Finansministern med hästsvans och örhänge. Han som inte har fallit in i dresskoden som gäller bland topppolitiker, direktörer och bankfolk. En udda akademiker och siffernisse. En klar fördel är att han har läst filosofi, vilket alla borde göra. Men är han inte anpasslig eller ska han inte vara det? Hur länge ska hästsvansen hänga med? Min gissning är att den är borta om några månader. Han vill säkert inte klippa av den nu, bara för att visa att han minsann kan ha den kvar som finansminister. Men sedan kommer han att säga att han inte trivdes med den längre. Nej, klipp av den på en gång. Kör samma frisyr som Fredrik, lättskött och inga höga kostnader för shampoo. Är det någon i regeringen som ska ha hästsvans så tycker jag att det ska vara jordbruksministern. Tuppkam har ju redan Carl och han är nog tupp nummer ett om allt kommer omkring. Kommentarer: Hästsvansen kan väl få vara kvar! Jag hoppas på att han behåller den. Som kontrast till det seriösa och viiiktiiiga han pysslar med, och för att inte tala om dem han jobbar tillsammans med, en massa tråkhår samt icke existerande hår. Kontraster är bra. Å den 10 oktober, 2006 kl. 20:16 Det går ju inte att sjörövarnationen Sverige representeras av en sjörövare. Tänk dig när han dyker upp på de fina galamiddagarna i New York. De kommer att uppfatta Sverige som en bananrepublik med en sjörövare som finansminister. In med karln till närmaste frisör och tvångsklipp honom. Ordning och reda. Varulven den 11 oktober, 2006 kl. 10:06 Kuturministern betalade inte.....ha,ha.... 11 oktober kl. 10:07 Kulturministern betalade inte TV-licensavgiften i närmare 15 år. Det är spelar väl inte så stor roll för intäkterna för verksamheten - det är så många andra som inte betalar. Närmare 10 procent hörde jag en uppgift om. Men vad utvisar det för attityd hos en nybliven kulturminister? Att hon bott i Tyskland några år spelar inte någon roll. Hon har ju bott i Sverige och sett tusentals timmar på TV under alla de andra åren. Ledarskribent på Svenska Dagbladet som inte betalar sin licens? Det visar vilken personlighetstyp det rör sig om. Sådana vill vi inte ha i regeringen. Ut med henne! Mitt kinamynt är tillbaka....

97
11 oktober kl. 10:33 Min goda vän har återvänt efter 10 dagar i Peking. Mitt lyckomynt har hon haft med sig. Myntet har varit på Himmelska fridens torg, på muren och i sommarpalatset och runt om i stora delar av Peking. Och förde lycka med sig förstås. Nu ska myntet få vila sig ett tag innan det ska ut och resa igen. Senast före resan till Peking var myntet i New York. Får se vad det blir nästa gång. Bloggarna tar strupgrepp! 11 oktober kl. 10:55 Uppgifterna om att kulturministern inte betalat TV-licenserna under närmare 15 år har avslöjats av en bloggare med god insikter. Länge leve det avslöjande bloggeriet! Se och läs Magnus Ljungkvists blogg på adressen: http://magnus.ljungkvist.nu/blogg/ Den är läsvärd. Det gäller att framöver ha koll på hans blogg. Han har kanske mer i sitt bagage att leverera till den bloggläsande publiken. Kommentarer: Jag tackar förstås för berömmet men vill påpeka att jag alls inte var först med nyheten om Stegö Chilòs obetalda TV-licenser. Däremot var jag först med nyheterna om Borelius stora inkomster och hennes villa i Falsterbo som ägdes av ett utländskt bolag. Rätt ska vara rätt. Mvh Magnus Magnus Ljungkvist den 14 oktober, 2006 kl. 08:51 Ja, det är riktigt. Jag insåg det sedan jag skrev det, men hann inte rätta det hela. Men som fenomen är det intressant att en alert bloggare kommer först med nyheter som sedan de stora "etablerade" medierna tar upp och för vidare. Tack för ett bra jobb! Hur kommer det sig att media får fram uppgifter om vilka som betalat licenserna? Bolaget är ju ett bolag och någon offentlighetsprincip som tillämpas finns det väl inte (?). Om jag skulle fråga bolaget om min granne har betalat licens under de senaste 15 åren antar jag att jag inte får reda på något. Hur har det gått till när journalisterna fått fram uppgifterna? Har politikerna lämnat medgivande eller har bolaget "läckt" information? Hur är det? Varulven den 14 oktober, 2006 kl. 09:31 Publicerad: 2006-10-14 SCOOP Magnus Ljungkvist var först med att avslöja Maria Borelius inkomstuppgifter.. Vänliga hälsningar... Cigily den 14 oktober, 2006 kl. 22:11 Betalar du TV-licens?

98
12 oktober kl. 12:15 Jo, ja, jag har gjort det ett antal år. Men funderar på att sluta med det nu. Man kan ju spara nästan 2.000 kr per år och så är ju programmen rätt dåliga. Utom Sixty Minutes och Sex and the City. Kan man inte få rabatt om man bara tittar med ett öga? Eller om man bara har en liten TV? Själv betalar jag avgiften som avser TV-innehavet hemma. Men jag fuskar som bara den på jobbet. Jag har en TV där också, en liten en. Den använder jag 2 - 3 gånger per år. Senast när Fredrik Reinfeldt läste upp den oändligt långa regeringsförklaringen. Licensavgiften för TV på jobbet är flera gånger högre än den hemma. Så jag fuskar vidare. Finns inte någon risk att någon kontrollant kommer till mig. Men jag ligger illa till den dag som jag ska bli utnämnd till statsråd. Men det dröjer nog några år till. Kommentarer: Jag betalar då inte TV-licensen. Och jag har inga statsrådsambitioner. Känns lite busigt. Å den 12 oktober, 2006 kl. 13:38 Jag tycker att du gör rätt. Eftersom du brukar somna efter halva filmen på TV så är det rätt av dig att inte betala licensavgiften. Dessutom är programmen dåliga och det är helt riskfritt för dig eftersom du inte kommer att bli statsråd förrän tidigast om åtta år. Och då är dina gamla synder redan glömda. Några andra lik i garderoben? Varulven den 12 oktober, 2006 kl. 19:06 Meh! Jag somnar INTE efter halva filmen! *förnärmad* Håller med om att programmen är dåliga, förutom House på fyran som är grymt bra. Jag har en hel del lik i garderoben ja. Men det är mina lik. Så det så. Å den 13 oktober, 2006 kl. 08:17 Jan hade 22 ballonger.....?? 13 oktober kl. 10:02 Klass 3 A: Jan hade 22 gasballonger och gick på stan. Efter en kort stund tappade han 4 ballonger som steg mot himlen. Då gick han hem och hämtade 7 nya ballonger och så gick han ut på stan igen. Då hände det märkliga att åter igen tappade 2 ballonger. Sedan mötte han tre pojkar som gärna ville ha var sin ballong och det fick de också. Sedan stötte Jan mot en gren som stack ut och då small två ballonger av. Hur många ballonger var kvar? Du har 30 sekunder på dig.... Kommentarer:

99
Det är ju säkert en jävla kuggfråga detta, typiskt dig liksom... Hatar luriga saker. Jag tänker 18, men om Jan, när han gick hem å hämtade 7 nya ballonger, tossade de han hade från början, ja då blir ju svaret 0. Inte fan vet jag. Å den 13 oktober, 2006 kl. 11:13 Jätteduktig! 18 är rätt svar. Du är fantastisk. Men varför tog du 37 minuter på dig? Använde du papper och penna också? Eller ringde någon livlina? Och varför frågade du dig inte vem den där Jan är för någon typ som går och delar ut ballonger på stan till barn? Pedofili ballongis? Och hur kommer det sig att han kan blåsa upp gasballonger hemma i sin bostad? Det är förbjudet att förvara vätgastuber i en bostad! En fråga föder nämligen minst tio nya frågor enligt min vän P. Laton. Han är världsberömd för att han bara ställde frågor i hela sitt liv och aldrig gav några svar. Varuvlen den 13 oktober, 2006 kl. 11:25 Borelius Exit? 13 oktober kl. 19:58 Nu är det minsann dags att Maria Borelius ringer till Fredrik Reinfeldt och talar om hon kastar in handduken. Det går inte ha sådana som hon i regeringen. Det borde statsministern ha insett från början. Ryktet säger att Carl Bildt är kompis med Maria Borelius och att det är han som hjälpt in henne i regeringen. Låter nästan som om det skulle kunna vara så. Men kan hon sitta kvar efter skandalen med Kunskaps-TV. Under fyra år använde bolaget upp 700 milj. kr. Under andra halv-året 1999 gick företaget med 55 milj. kr. i förlust och hade en försäljning på 6,2 milj. kr. Tillskjutet riskkapital var 187 milj. kr. Ytterligare 473 milj. kr kastades in av tokiga investerare under år 2000 och det följde av ännu större förluster. Är det något som har diskvalificerat henne för en ministerpost är det den urusla bedömningen av marknaden och förutsättningarna för bolaget. Tankar hos en norsk bloggare? 13 oktober kl. 20:27 At bloggere er personer med sterke meninger kan det vel ikke herske noe som helst tvil om. Vi kan raskt skrive og publisere innlegg om noe som opptar eller irriterer oss kraftig, for så å gå inn i kraftige diskusjoner med leserne som kommentarer. Noen ganger bærer diskusjonene litt galt av sted når to parter står på hver sin side med sin sannhet. Forståelse for at motparten kan ha et poeng kan være totalt fraværende, eller i det minste godt skjult. Det gjelder jo å ikke gi motparten noen gratispoeng. Pent! Du får inte ha bilnyckeln i ! 13 oktober kl. 20:32

100
Visste du att det är straffbart att lämna bilen utan uppsikt med startnyckeln i låset? Jo, det är det. Varje år döms 10 - 20 personer för att de lämnat bilen på det sättet. Ibland sker det efter det att deras bil stulits. Kul va? Först bli av med bilen och sedan åka på böter för att man glömde ta ur startnyckeln. Straffbart för att man inte skyddar sin egen egendom. Märklig regel helt enkelt och dessutom är den intressant på ett annat sätt. Hur många känner till att man inte får lämna sin bil olåst (eller snarare körbar)? Väldigt få vågar jag påstå. Det finns säkert en del personer som döms för "brottet" utan att ha en aning om att det var brottsligt. Underligt.......vi får väl hoppas på den nya regeringen. Om det nu finns kvar några ministrar nästa vecka. Kommentarer: Svenskt rättsväsende är bara så underligt... odyne den 13 oktober, 2006 kl. 21:02 Men du...har inte det mer att göra lämnar ett fordon utan uppsikt… minns inte riktigt hur det stod i teoriboken men det var något om att fordon med nyckel i var det samma som att frambringa fara eftersom någon som inte har körkort och/eller är lämpad att köra därmed får tillgång till fordonet.. I övrigt begriper jag inte hur folk tänker som lämnar nyckeln i bilen...ni får ursäkta men det känns lite idiotiskt. En bil är ju trots allt en ganska dyr investering och inte fan vill man bjuda in tjuven vilket man ju gör genom att lämna nyckeln i. 83.248.235.69 den 14 oktober, 2006 kl. 09:50 Gratis fotohandbok (PDF)! 13 oktober kl. 21:29 På adressen http://www.shortcourses.com/ har du möjlighet att hämta hem en hel bok (!) i PDf-format som lär ut mycket (allt?) om digital fotografering. Den är riktigt bra och det gäller att ladda hem den innan utgivaren kommer på att han ska betalt för boken. Bra illustrationer och mycket om teknik. Något för oss alla som vill fördjupa oss i tekniken och bli bättre på att fotografera. Kommentarer: Den är bra. Jag har just laddat hem den. Tack för tipset! Sofie den 13 oktober, 2006 kl. 21:50 Ingen TV-bild, licensavgift? 14 oktober kl. 08:52

101
Min vän i Norrland ringde mig. Han bor med familjen drygt en mil utanför Lycksele, på en liten gård. Nu har han problem med att de får inte in någon av TV-kanalerna. De markbundna alltså. Jag har inte förstått om det beror på att man nu har digitaliserat alla sändningar och lämnat de analoga sändningarna. Lite för tekniskt för mig helt enkelt. Men någon bild får de inte. Så nu har de investerat i en rätt kraftfull parabolanläggning för att ta in satellitsändningar. Men licensavgift måste de betala, trots att de inte har någon bild. Han har ansökt om befrielse från licensavgift eftersom han tycker att det är någon form av logik att man inte ska behöva betala om man inte får se någon bild. Jag håller med honom. Beskedet var: Du är skyldig att betala oavsett om du har bild eller inte. Lite intressant är det ju att en del som har jättebra bild i Stockholm betalar avgift medan de som inte har någon bild alls måste betala. Sens moral? Kommentarer: Usch vad sur jag blir på sådant. Betala fast man inte ser något. Ärliga människor borde de uppskatta, de ringde ju och frågade. Snorkfröken den 14 oktober, 2006 kl. 09:08 Att riva sönder böcker??? 14 oktober kl. 09:03 Jag river sönder böcker ibland. Det är bara att erkänna. Jo, ibland köper jag någon billig (billig var boken sa Bill, billig sa Bull) på antikvariatet. En bok för alla har riktigt bra böcker. Man kan köpa dem för 5 kr st. i antikvariatet. Jag har dom i fickan och läser när jag sitter på T-banan (alltså bor jag i Stockholm, sorry alla Göteborgare eller Alebor). Men så kom jag på för ett antal år att boken blir mindre om jag river sönder de kapitel om jag läst. Ratch.......... och så är ett kapitel borta och kastad i närmaste papperskorg. Boken blir mindre och jag vet att inte någon annan någonsin kommer att läsa den bok som jag massakrerar. Dessutom känner jag hur jag med mina ögon "äter" boken. Den blir ju tunnare och tunnare ju mer jag läser. Är jag den enda i stan som läser sönder böcker och kastar dom i papperskorgarna? Jag skäms inte ett dugg över vad jag gör. Det viktiga är att jag läser. Mycket. En undersökning visar att ca. 40 procent av manliga LO-anslutna medlemmar i åldrarna 30 55 år inte läser en enda bok under ett år. Skrämmande? Kommentarer: Som bokslukare tycker jag att det är riktigt skrämmande att en del människor går igenom hela livet utan att läsa något annat än de böcker de blir tvingade till att läsa i skolan (och ibland inte alls det)...men jag tror faktiskt att skolan har skuld till mycket av det. Jag har själv vänner som blev

102
"avskräckta" från att läsa pga nitiska svensklärare som tryckte på dem den ena klassikern efter den andra. Själv när jag har jobbat som svensklärare har jag uppmuntrat LÄSANDET, sen har jag rent ut sagt skitit i vad mina elever har läst (har jobbat med år 8-9 främst) jag har bara velat få in referat eller recensioner. Mina kollegor har fasats över att jag inte tvingat dem att läsa Shakespear eller Strindberg mer än korta passager då vi avhandlat dessa på litteraturhistorien men jag tycker att det viktiga är ATT man läser inte VAD. Ingen ska få agera kulturpolis....sen måste jag väl säga att jag gråter nästan lite när jag läser om hur du behandlar dina böcker, jag skulle aldrig kunna riva sönder en bok *ryser* men jag förstår tankesättet att "äta upp" en bok 83.248.235.69 den 14 oktober, 2006 kl. 09:47 Svenska NATO-soldater i Afghanistan? 14 oktober kl. 09:14 Vad är det egentligen för något? Sverige har sedan flera år ca. 80 soldater (som alla är officerare) i Afghanistan. De fungerar som livvaktsstyrka år presidenten och utför underrättelseinhämtning. Allt är mycket hemligt. Det skevs en hel del om styrkan då två man dödades av en fordonsmina. Men annars är det ganska tyst om den militära insatsen. Soldaterna arbetar i nära samarbete med den brittiska styrkan. Nu har NATO tagit över hela ansvaret för säkerheten i Afghanistan samtidigt som stridsaktiviteterna ökar. Sverige är inte med i NATO som bekant. Sverige är inte i krig som bekant. Men vad är vi? Deltagare i världspolisen? Något FN-mandat har vi inte. Vad händer om några soldater skjuter ihjäl några upprorsmän? Vilket straffrättsligt ansvar har de? Ska svensk polis och åklagare utreda en sådan dödsskjutning eller ska man förlita sig på NATO:s egen utredning? Frågorna är många och frågan är varför inte någon frågar. Har vi inte media för att de ska granska vad som sker i vår värld? Kommentarer: De soldater du talar om ingår i den sk hemliga styrkan och jag ber till gud att ingen journalist lyckas få till stånd att undersöka dem. Det räcker att vara ytligt bekant med någon som ingår där för att förstå vad de faktiskt sysslar med och går igenom. Vi har t.ex. haft besök här hemma av folk som vill ha ut personuppgifter om killar som ingår i styrkan, och det är inte svenska personer som kommer hit och beter sig hotfullt och underligt för att försöka få reda på saker. Vi är inte i krig i Sverige, men hotbilden mot oss är betydligt större än den som målas upp av medier, vi ingår inte i NATO men FN har ett nära samarbete med NATO och därmed kan man sända soldater ner dit. De soldater som arbetar i Afghanistan är INTE NATO-anställda (de svenska iaf) utan är på FN-uppdrag. Jag vet en hel

103
del mer som jag inte kan berätta tyvärr, men en del av den hemliga information som faktiskt finns borde kunna komma fram till allmänheten för att förståelsen ska öka. Och jag anser väl iofs att vi mycket väl kan och bör tillhöra NATO som det ser ut i världen i dag...hellre NATO än EU, men eftersom vi är medlemmar i EU borde ett NATO-medlemsskap inte vara någon som helst diskussion...Min personliga åsikt bara 83.248.235.69 den 14 oktober, 2006 kl. 09:44 Lagra radioprogam på DVD 14 oktober kl. 09:33 Det är bättre program på radio än på TV. Så är det. Bilden är ju lite sämre på radio. Men gör som jag. Titta på något som är vackert när du lyssnar på radio. Du slipper du se K G Bergström och Fredrik Reinfeldt och de andra. Titta ut på tallarna och fåglarna vid fågelbordet. Eller titta på härliga foton på din monitor. Det vinns många hundra miljoner foton på nätet som bara bloppar fram när jag trycker på knapparna. Pröva får du se! Jag till och med lagrar ned radioprogram. Tänker att jag någon gång får tillfälle att lyssna på dem. Kan ju bli förkyld en vecka eller så eller hamna på en öde ö i fjorton år (hur länge bodde Robinson på ön och varför hade han inte med sig någon MP3-spelare?). Det ryms ca. 95 timmar ljudupptagning (det är pratradio jag pratar om...) på en CD-skiva. På en DVD-skiva ryms det nästan 450 timmar. Jag drar en kopia av en sådan skiva på ca. 4 minuter. Som säkerhetskopia alltså. För man få ju inte ge bort en sån skiva eftersom det är olagligt. Men min första livsregel är: Tuta och kör! Gissa själv vad det innebär. Du kan inte ärva videoband! 14 oktober kl. 09:42 En äldre män avled för några år sedan. Äldre män gör det så småningom även om det kan ta tid för en del. Hur som helst hade han kvar nyfikenheten på livet långt upp i åren. Han läste och han tittade på TV. Hans stora intresse var djurliv eller biologiskt liv överhuvud taget. Han spelade in massor av bra naturprogram från TV. Ni vet: Alla de där BBCprogrammen och alla svenska med krokodiler, lejon, isbjörnar, havsörnar och allt annat i vår rika välden. Minns ni programmen om björnarna i Alaska som fångade laxar med tassarna? Han hade säkert spelat in det programmet också. När han dog tog hans tre barn hand om hans stora samling av naturfilmer på VHS (det var före DVD-skivorna förstås). Det rörde sig om många hundra VHS-band. En hel vägg var klädd med videoband. Jag har sett dem. Barnen sa: Det är ju en fin samling, men vi är inte så intresserade. De tar stor plats. Alltså säljer vi alla banden till någon som är intresserad av naturfilmer. De kontaktade försiktigtvis SVT och frågade om man får sälja banden. Det var över 600 band och kanske 1.800 timmar

104
naturfilm. Helt olagligt sa SVT. De får inte säljas. Och så la SVT till: Ni får inte heller ärva banden utan det är endast den som har spelat in programmen som själv och i en snävare bekantskapskrets får titta på programmen. Det enda ni kan göra är att kasta alla banden i en sopcontainer. Så sa SVT. Jag vet vad som hände med banden, men det tänker jag inte tala om här. Underliga regler det där. Kommentarer: Visserligen så är det sant... man får heller inte spela in musik från radion. Något vi nog alla gjorde under 70- och 80-talet (Tracks-listan och lördagsbiten, vem minns inte hur man satt med fingrarna redo på recknappen?) Men lite får man väl tåla. Som lärare vet jag också att jag inte får spela in program från tex BBC och ta med och visa för mina elever (slutet sällskap kan man ju tycka) utan jag ska köpa /låna/hyra från tvbolagen eller AV-centralen så att det registreras att programmet används i undervisningssyfte....jaaa just det...Jag är iofs för att lagar ska följas, men en del lagar är väl lite föööööör inträngande på privatlivet. Jag vet fler, men tänker inte ta upp plats i din blogg att debattera, du kanske tar upp dem själv längre fram så jag kan kommentera. Förresten..gillar din blogg..hittade den idag (har säkert varit här tidigare men du är så på hugget idag).Även om jag inte alltid håller med dig så gillar jag dina val av ämnen 83.248.235.69 den 14 oktober, 2006 kl. 10:06 Tack för omdömet. Mina ämnen är lite varierande, det medges. Sitter just nu och lyssnar på programmet Konflikt i P1 (de är radio det) och då skriver jag lite samtidigt i den takt som tankarna rinner till. Ibland snurrar det lite fortare än annars. Varuvlen den 14 oktober, 2006 kl. 10:14 Japaner är underliga! 14 oktober kl. 09:54 Jag har en halvgammal digital kamera som är riktigt bra. En Canon G3. Inte så många megapixlar, men vridbra LCD-skärm. Canon har i den s.k. G-serien lanserat en semiprofessionell kamera för seriösa amatörer eller som backupkamera för proffsen. Den är bra. Men jag är lite sugen på att uppgradera till en G5. Det har också kommit en G6, som inte är så mycket bätter. Och så för två veckor sedan lanserade Canon en ny kamera i serien. G7 den här gången. En riktigt bra kamera, men tyvärr är den strypt (kan berätta mer om det om någon skulle vilja veta). Men man kan ta bra foton även med en kamera som inte är den senaste. Fotografen är viktigast. Den är japanerna som gör Canon-kamerorna. De har alltså tillverkat G-serien i

105
versionerna G1 - G7. Men modellen G4 saknas! Jag har undrat vad som hände med den modellen? En misslyckad modell som återkallades så snart den lanserades? Jag har undrat lite.....(jag undrar över mycket). Nu har jag fått svaret. Canon har hoppat över modellen G4 därför att man inte vill använda sig av siffran 4. Den uttalas nämligen på japanska som ett ord som också betyder "död" och den associationen ville man inte ha. Det är dessutom tydligen så att många japanska fabrikanter inte vill använda sig av modellbeteckningar med siffran 4. Det finns även uppgifer om att biostolar, flygplansfåtöljer o.s.v. inte har siffran 4. Underligt tycker jag. I en modern teknologisk väldfärdsstat. Missa inte Reinfeldt i dag! 14 oktober kl. 10:22 Lördagsintervjuen i dag i P1 (radio) kl. 13.00 är en intervjuv med Fredrik Reinfeldt (Freddan kallad av de som inte känner honom). I förannonseringen har redaktionen sagt att man ska grilla Freddan om kulturministerns och handelsministern små privata omständigheter. Förr var unga flickor i "omständigheter". Numera är det ministrar som är i "omständigheter". Märkligt hur det kan bli. Är det inte bäst för några i den nya regeringen att bara gå ut på balkongen och skrika rakt ut med 110 decibel: Jag vill inte vara minister längre!!!!!!!!! Så är det sagt eller snarare skrikit. Så behöver de inte sitta på någon presskonferens och säga att de ångrar sig och att de avgår för att inte (ännu mer) skada den sittande regeringen. Var det någon annan som såg hur nöjd Göran Persson såg ut i Rapport i går. Gissar att han vet att han om de kollar hans licensbetalningar så får de inte något napp. Men missa inte Fredrik Reinfeldt i dag i radio. En vecka som statsminister. Ur askan i elden. Slutförvaring av DVD-skivor? 14 oktober kl. 10:32 Varför finns det inte något företag eller statlig institution som åtar sig att förvara DVD-skivor? Varför har inte någon fångat upp den affärsidén? På DVD-skivor kan man lagra nästan allt: Musik, foton, teckningar, tal, romaner, kärleksnoveller, e-mails och mycket, mycket annat. Mend det gäller att få till det så det blir arkivbeständigt. Så att man inte om fem eller tio år har förlorat allt. Du blir man ju inte bara snopen utan även häpen och förbannad. De som kan det tekniska säger så här ungefär: Ingen vet i dag hur länge som skivorna bevara informationen. Hembrända skivor har sämre hållbarhet än fabriksbrända. Dyrare kvalitetsskivor håller längre än billliga. De ska förvaras i jämn temperatur, stående lodrätt och mörkt. Det som händer med skivorna är att "hålen" (som är bucklor på RW-skivor) oxiderar och att processen påskyndas av ljus. Det är ett stort problem. Ett sätt är kanske att bränna om information vart femte år eller så. Eller lägga

106
kopior av informationen på stora hårddiskar. En rekommendation är att spara viktig information på två DVD-skivor av två olika kvalitetsmärken och att förvara skivorna på olika platser (olika lokaler) samt dessutom ha information på en separat hårddisk (kostar ca. 1.200 kr) som inte används till annat än att lagra viktig information. Och så bränna om skivorna vart femte år. Informationen på tre ställen alltså. Men varför kan jag inte sända in mina DVD-skivor till något företag som åtar sig att mot ersättning garantera att informationen bevaras säkert? Svaret är väl att inte något företag kan lämna sådana garantier.... Skrämmande. Kommentarer: Ett alternativ är ju annars att göra snygga dekorationer av uttjänta DVDoch CD-skivor.... :-) Fast då får man ganska gott om plats och myyyyyycket fantasi, men hinner ju använda ett antal skivor i sina dagar... Pussel den 14 oktober, 2006 kl. 10:56 Ingen bra idé. En DVD-skiva väger 17 gram och kostar ca. 4 kr. Det ryms minst 10.000 DVD-skivor i mitt kassaskåp (som inte är något kassaskåp). Varulven den 14 oktober, 2006 kl. 11:11 Tur att Strindberg inte lever! 14 oktober kl. 10:54 Tänk så här: Ågust Strindberg är född 1980. Han är nu 26 år. Han har just vaknat och tagit sin promenad över Djurgårsbron (vi pratar Stockholm här, inte Göteborg). Klockan är 8 och han sätte sig framför sitt tangentbord. Det är en stilla söndag i oktober. Han har lärt sig skriva med alla 10 fingrarna och skriver närmare 700 nedslag per tre minuter. Ågust är medveten om att han bor 340 meter från Jan Guillou som skriver på en gammal Halda. Ågust har övertaget. Han kollar sin inkommande e-mail. Aha......bara 630 mail så här på söndagsförmiddagen! Han kastar lite med sitt tjocka hår och funderar på om han ska rasa mot kvinnorna som grupp eller svartrockarna eller Skandiadirektören (740 meter från Karlaplan). Så sätter han ned fingrarna och det börjar smattra. Två timmar senare lutar han sig bakåt. Trycker på en knapp och hans söndagsförmiddagsepos sänds ut till de 2.200 mottagarna på hans sändlista. Liksom Ingmar Bergman dricker han inte kaffe. Han har avverkat närrmare 300 av morgonens och nattens mail. Har någon sett ryggarna på Strindsbergs samlade verk? Hade han levt i vår tid hade han vräkt ur sig sina känslor, sitt patos och sitt hat (kallas Strindbergshat eftersom det är klätt i litterär form). Hur många hårddiskar hade han fyllt och, viktigast av allt, hur många timmar hade han inte tvingat oss som läser hans skrifter att sitta lutade fram över monitorn.

107
Optikerna hade fått köer av folk som vill ha monitorglasögon (avdragsgilla för egenföretagaren!! Tips!). Tur att Ågust inte lever i vår tid. Eller gör han det? Åker Maria Borelius ut i dag? 14 oktober kl. 11:14 Fredrik Reinfeldt förbereder sig för att kasta ut Maria Borelius ur regeringen. Det är helt klart. Annars hade han inte uppdragit till moderaterna "egen" advokat att utreda ett statsråds privata affärer. En helt unik åtgärd. Det är ger honom lite andrum för att sedan förklara att det är den egna utredningen och inte mediauppgifterna som fällt ministern. Frågan är om det blir på måndag eller tisdag. Jag tror inte att han kommer att fälla henne i dag under lördagsintervjuen i P1 (radio). Lite märkligt är det att han kommer att fälla två ministrar bara en vecka efter regeringsbildningen. Rena höstjakten på älg. Två älgkor med samma skottsalva. Frågan är naturligtvis varför inte Alliansen hade förberett ministerposterna bättre. De har ju haft ett halvår på sig att fundera ut vilka som skulle bli mininstrar i de fall som de vann regeringsmakten. Syfter med Alliansen var ju att försöka erövrar just den makten och peta Göran P. från tronen. Just nu är det lite extra kul att följa media. Petar han Maria Borelius i dag så blir jag tvungen att bjuda X på lunch nästa vecka. Gillar inte vadslagning där jag förlorar. Vi får se. Dags för Maria Borelius att landa! 14 oktober kl. 11:33 Som flygare vet jag en del. Har man startat och därmed lyft från rullbanan måste man landa. Man måste fullfölja. Ned måste man på något sätt. Det finns det trevliga sättet och de mindra trevliga sätten. Men det går inte ta en paus vid vägkanten. Det går inte att stanna för att kolla trycket i däcken eller byta fläktrem. Fungerar det så fungerar det. Det är viktigt för flygare att lära sig lita på instrumenten....även konsthorisonten. Du vet väl att mycket av flygning sker med hjälp av konsthorisonten medan jordens varelser inte ens alltid har kontakt med den egna horisonten. Har du kontakt med horisonten, Maria Borelius? Det är en hel del klokhet det här med att man måste fullfölja den flygning man påbörjat. Det går inte att stanna, kasta nycklarna i närmaste dike och skrika: Jag vill inte längre! Dags för Maria Borelius att fundera på om hon flyger eller om hon bara är ute på en picknic-tur med maken i familjens sommar-Jaguar eller vandrar barfota i sanden i Skanör. Mitt råd är: Landa i dag och kupera motorerna så slipper Fredrik Reinfeldt dra i raketstolshandtaget på måndag. Mer tid än så finns det inte. Bränslet är slut nu, Maria. Landet behöver en vandelsminister, mer än en handelsminister.

108
Drevet går efter Maria Borelius 14 oktober kl. 12:07 Det känns lite kul att som bloggare få vara med och hetsa på och gläfsa lite grann i kanten av drevet. Det är bara en tidsfråga innan Maria Borelius ligger i diket - omkullkörd och påkörd eler överkörd. Hur man nu ser det. Frågan är om man överhuvud taget ska rekrytera människor av den sorten till regeringen. Bosatt i London. Lett ett företag som tappade 700 milj. kr på några år. Djursholmsvilla. Lyxigt fritidshus i Skanör-Falsterbo. Lyxig lägenhet Cannes (100 kvm) som paret besöker 3 - 4 gånger per år och resten av året lånas ut till släktingar och vänner. När vad det någon vän som erbjöd mig att få låna hans/hennes lägenhet på i Cannes? Inredningen på balkongen är i provensalsk stil och på husets baksida finns en lummig liten terass med mimosaträd och palmer. Jag är själv inte övertygad om att svensk handelspolitik leds bäst från en solstol under ett mimosträd i Cannes. Är jag ensam om den reflektionen. Dessutom tillhör jag de som har läst handelsfrökens krönikor i Dagens Industri under de senaste åren. Inte mycket substans där inte. Undrar om Freddan hade tid att läsa hennes krönikor. Hade han det och sedan ändå rekryterade henne till regeringen så har han dåligt omdöme. Det får man inte ha som statsminister. Borelius avgår! 14 oktober kl. 13:06 Jag hade rätt! Borelius av går meddelar Fredrik Reinfeldt just nu i radio! Det var väntat och min gissning var att det skulle ske nu i helgen. Kom lite tidigare än vad jag trodde. Fredrik Reinfeldt är självrannsakande och tycker att han själv varit försumlig i granskningen av personer om rekryterades till regeringen. Maria Borelius avgår på egen begäran. Undrar det jag. Hon avgår även som riksdagsledamot och lämnar helt det politiska livet. Freddan säger att man ska inte gå så långt att man börjar kritisera ägande som sådant. Jojo, hur många av Freddans väljare har lyxlägenhet i Cannes? Har du? Jag måste rannsaka mig själv, säger Mr. F. Tror jag det. En minister som avgår efter 8 dagar. Får hon statsrådspension nu under ett år? Bytte till vinterjackan... 15 oktober kl. 08:46 Det är lite kyligt och jag bytte därför till vinterjackan. Eller en av dem, jag har flera. Jag är en slarvar för jag hade som vanligt inte tömt fickorna på vinterjackan när jag hängde undan den i våras (helt nyligen alltså). Och vad hittar jag i fickorna? Två biobiljetter, några halvkletiga syrliga tabletter i plast, den där lilla fina nageltången som jag saknat i flera månader och två hopvikta kulturartiklar från Svenska Dagbladet. Gamla. Kan man

109
dra någon slutsats om vem man är genom att söka igenom fickorna på en person? Kanske, kanske inte. Minns en gång när jag skulle gå och hämtar nycklarna i ytterjackan åt en kille som jag jobbade med. Han satt i telefon och kunde inte själv gå just då och vi behövde hans nycklar. Han beskrev jackan och jag gick dit. Självklart måste nycklarna ligga i en av fickorna, men frågan var vilken. Jag prövade både förstås, smart som jag är. I den första låg en snusdosa och ett paket kondomer. I den andra låg nyckelknippan och en tandborste. Jag hittade nycklarna förstås, men drog vissa slutsatser om den mannens liv och leverna. Men det kan ju ha varit helt fel, men kanske ändå inte. Han hade i vare fall inte några understreckare från SvD i sina fickor. En riktig bokhandel.... 15 oktober kl. 11:13 Jag gick en promenad på Söder (det är Stockholm vi pratar om....) och droppade in i Söderbokhandeln i Götgatsbacken. Som även har öppet på söndagar. Pratade med innehavarens far och tog en del foton förstås. Köpte inte någon bok den här gången. Har redan för många böcker hemma som ligger olästa. Men jag vill rekommendera Söderbokhandeln. Den enda riktiga bokhandeln i stan eller i varje fall en av de enda riktiga. De som håller stånd mot Akademibokhandelns varuhus. I Söderbokhandeln finns innehavare som kan böcker och som tar hem böcker på beställning. Men framför allt: En riktig bokhandel där man gå runt och verkligen "känna" atmosfären och titta lite i böckerna. Själv får jag svår ångest efter bara tio minuter. Det finns så många böcker som jag skulle vilja läsa, men som jag inte hinner med. Dags att vända näsan mot dörren och gå ut i solen på Götgatsbacken. Fint det också. Skobandens mystik.... 15 oktober kl. 11:22 Jag har inte några skosnören, jag har skoband. Det heter så. Och skobanden har hela mitt liv ställt till med tre problem. Minst. För det första: Ska man knyta dubbelknut eller inte? Heter egentligen "slå en knop", men strunt detsamma. Ska jag vara ute hela dagen och gå runt så gör jag gärna en dubbelknut (knop), men annars inte. Jag är nämligen skobytare. Byter alltid om på jobbet. Går aldrig inomhus med de skor som jag går utomhus med. Alltså är dubbelknut lite jobbig. Men den är effektiv eftersom den inte går upp. Nästa problem: Ska jag stoppa in öglorna eller inte? Det är klart att det fjollerifjantigt att gå med hänga öglor. En man ska stoppa in öglorna innanför skokanten. Men det kan göra ont efter ett tag. Då är frågan: Ska man ta det onda för att visa att man inte är en fjollerifjanttok eller inte. Jag har vacklat och varit inne i olika perioder. Just nu kör jag med hängande öglor. Men jag kommer nog att ändra mig. Har gjort det

110
förr. Det tredje problemet är frågan om jag ska byta skobanden innan de går sönder och i så fall om jag ska byta båda samtidigt. Byter man då och då så minimerar man risken att bandet (ett av dem) brister just då man ska i väg på ett viktigt möte eller taxin står på gatan med någon mindre glad person i baksätet. Men är det inte lite dumt att byta innan de gått sönder? Avskrivningstiden är ju lika med livslängden på många tekniska prylar. Jag vacklar. Oftast hinner jag inte byta innan jag drar sönder dem. Men å andra sidan kan man ju tycka att det finns större problem i världen än skobanden. Nu gäller det att fälla Stegö! 15 oktober kl. 11:34 Bloggarna bidrog till att fälla Maria Borelius. Vilket var bra eftersom hon var ett synnerligen dåligt val av Fredrik Reinfeldt. Men nu gäller det att vi bloggare även hjälper till att få bort både Stegö och Billström. Ge projektet en vecka så ska det nog gå. Räcker det inte med att Stegö av ideologiska och idiotiska skäl inte betalat licensavgiften finns det mer att hämta. Hon har skrivit ledare på SvD under några år och det är dags att gräva fram vad hon egentligen sagt och tyckt om public service. Det finns en del där att hämta. Kan Sverige ha en kulturminister som inte värnar om och vill förstärka public service? Knappast. Nu jagar drevet vidare och målet är att fälla två ministrar till inom två veckor. Det bör gå. Googlar man henne får man det här svaret just nu: "Resultat 1 - 10 av ungefär 842 000 vid sökning efter "Stegö Chilò". (0,25 sekunder)". Det måste finnas mycket att plocka fram. Jan Scherman ny VD för SVT? 15 oktober kl. 12:03 Det blev ju Eva Hamilton i stället. Men odementerade och ihärdiga uppgifter säger att styrelsens första önskan var att rekrytera Jan Scherman. Man håller sig för pannan och blundar. Vill man medvetet ta död på public service-tanken? Under Jan Schermans tid på TV 4 har han lyckats göra kanalen till en riktig skräpkanal. Men det i ryggsäcken så borde han vara portförbjuden hos SVT. Men i stället ville man rekrytera honom till public service! Vart är vi på väg? En resan med nedsmutsad vindruta och utan kompass med madamde Stegö vid ratten? Hoppas att dikena är inte är så djupa. Det är dags att kämpa för kvalitetsradio och kvalitetsteve. Strunta i tittarsiffrorna och låt kvaliteten vara avgörande. Ett program som ses av 100.000 tittare (vilket ord!) kan var 10 gånger bätter än ett program som ses av 1.000.000. Det är logiskt om man han någon kontakt med folk i allmänhet. Kultur och kunskap ska tillhandahållas även om allmänheten inte frågar efter den. Fördumningen måste stoppas.

111
Stockholms fria tidning 15 oktober kl. 12:11 Varje lördag kommer Stockholms fria tidning. Det är bra och läser du inte den ska du börja göra det. Visserligen rödfärgad, men ändå rak. Och en tidning som satsar på det fira ordet och det skrivna ordet. Lite foton och så, men framförallt bra artiklar. Och inga annonser. Jag har inte försökt mäta, men frågan är om inte textmassan i tidningen är i närheten av den verkliga texten i Dagens Nyheter. För ansågs "skammens gräns" gå vid 60/40. 60 procent av tidningens yta skulle vara redaktionell text och högst 40 procent reklam. Kom det in mer annonser skulle man öka den reaktionella textmassan. För några år sedan frågade jag DN hur relationstalet var och då sa de att de inte hade mätt det. Undrar det jag. Man kan ju mäta själv förstås. Undrar om jag ska göra det snart. Hursomhelst är det skönt att läsa en bra tidning utan reklam. Läs Stockholms fria tidning! Vem får dina extranycklar? 15 oktober kl. 17:42 Läste ett rätt sött inlägg på en annan blogg om extranycklar. Den handlar om när, hur och varför man lämnar ut sina extranycklar. Läs den gärna: http://blogg.passagen.se/nikve Det är ju så det många gånger börjar. Man har en uppsättning extranycklar liggande hos kompisen eller hos syrran - om man nu skulle tappa bort nycklarna. Och så träffar man honom eller henne. Och så går det några veckor och man håller på där med all sin trevande aktivitet. Massor av telefonsamtal och SMS och man äter frukost tillsammans hela tiden. Så kommer man till en punkt då man tycker att den andra ska ha extranycklarna för att kunna komma hem före eller lämna efteråt.....blir liksom mera praktiskt så. Vem tar initiativet till det då? Ska han ge henne extranycklar till sin lägenhet eller ska hon ge sina till honom. Lite funderar man ju. Lämnar man nycklarna så vet man också att man kan tvingas be att få tillbaka nycklarna en dag om det inte fungerar längre eller glöden liksom dör bort. Alltså gäller det att vänta och fundera, men inte vänta för länge heller. Ska nycklarna lämnas över innan han/hon har fått träffa mamsen och pappsen.....? ...eller det är väl mamsen och pappsen som vill träffa honom/henne förstås. Läs hennes blogg och känn lite av pirret och glädjen. Det är varmt och fint att vara kär.

Modellen över Stockholm 15 oktober kl. 18:18

112
Den som ännu inte har tittat på modellen över Stockholm i Kulturhuset bör gå dit. Den är bra och kostade närmare 3 milj. kr. att tillverka. Den finns i ett rum nere på samma plan som "plattan". Gå dit och titta på Stockholm i helikopterperspektiv. Själv är jag barnsligt förtjust i att se ned på husen och spana in hur innegårdarna ser ut och allt annat. Det känns nästan (om man har lite fantasi som jag...) att åka med ballong över stan en stilla sommarkväll. Det är inte bestämt hur länge modellen ska stå där, men den kommer att flyttas. Kanske till sommaren. Hela Stockholm finns med på modellen, inte bara Gamla stan som på det här fotot. Kommentarer: Mm, jag ser huset jag kommer att bo i. Om sisådär 3 år... Spännande. Å den 16 oktober, 2006 kl. 18:34 Jag hade inte en aning om att du tänker bosätta dig i Gamla stan. Det är väl inte slottet som du siktar in dig? Varulven den 16 oktober, 2006 kl. 23:07 Nej, det var inte slottet jag tänkte på...fast du, det vore inte dumt. Ska överväga det. Å den 17 oktober, 2006 kl. 08:21 Borttappat USB-minne? 16 oktober kl. 09:44 Han greps med en zip-diskett i fickan. En annan kastade ut en hårddisk ut genom fönstret när polisen började husrannsakan. Förmodligen hoppas han på att den skulle gå sönder när den slog i marken. Det gjorde den inte. Flashminnen och hårddiskar är hårdvaluta när det gäller at dokumentera ekonomisk brottslighet. Både i USA och i Sverige är det numera mycket vanligat att man tar datorerna med hårddiskarna när det gäller att utreda alla möjliga slag av brott. Har du tänkt på vad som händer med ditt USBminne om du tappar det på bussen eller i tunnelbanan? Har du krypterat din text eller vad har du gjort? Ligger allt där och kan läsas av alla? Det ryms mycket information på 1 eller 2 GB. Är det komprimerat kan det vara väldigt mycket information. Kanske inte så hemlig eller känslig, men ändå. Vem vill att någon annan läser dina e-mail och dina dikter? Kunde tro det. Nu är USB-minnen så små och så billiga att många har flera och det är hur enkelt som helst att tappa bort dem. De får inte bli mindre nu. Kul stöt, hon kulturministern! 16 oktober kl. 10:10

113
Kulturministern satte sig i departementets tjänstebil och beordrade föraren att köra hem henne. Kul tur det här, sa hon när hon hemma klev ur bilen. Hon har nog haft mycket kul den där damen under årens lopp. 14 år gammal slog hon 1973 svenskt rekord i kulstötning för flickor under 16 år med 10,48 meter. Året därpå kastade hon en diskus (ett kg) 29,66 meter också det svenskt rekord. Samma år lyckades hon slå ett tredje svenskt rekord i sin ålderskategori när hon stötte kula (fyra kg) 9,62 meter. Kulorna går igen i hennes liv. Sedan har hon hållit på sina egna kulor och inte betalat licensavgiften i 16 år. Är det svenskt rekord också? Ja, troligen är det så om man bland de tävlande tar med alla statsråden. De som ställde upp i licensskolkargrenen i år var dock bara tre statsråd. Där vann Cecilia stort. Billström kom på andra plats med tio år. Och så har vi ministern som inte ser på TV. Så dåliga är programmen att inte ens en minister vill se på eländet. Bravo, Åsa! Du läser väl inte DN heller antar jag. Undervattenskablar? 16 oktober kl. 21:58 Många tror att datapaketen i Internetkommunikationen går över sateliter. Men så är det inte utan det är undervattenskablarna som bär upp hela komminikationen. Det ligger tjogvis med fiberoptiska kabler på Atlantens botten. För några år sedan la man en enorm kabel runt hela Afrika. Men det skrivs väldigt lite om dessa gigantiska projekt som kostar miljarder. I England finns det visserligen ett museum för havskablar och det finns en del böcker rörande sådana kablar. Men det är ändå väldigt tyst det hela och okänt för oss som inte jobbar i branschen. Är det så att det som inte syns det finns inte? Mitt nästa projekt är att lyfta fram havskablarna och berätta om de fantastiska satsningar som har gjorts sedan mitten av 1800talet. Visste ni att tyskarna under kriget hade särskilda ubåtsförband med uppgift att spränga eller klippa av de allierades kommunika-tionskablar. Just nu är jag inne i en period där jag studerar havskablar. Kul va? Jag är liksom periodare. Spoon with you partner? 16 oktober kl. 22:44 Är det en mänsklig rättighet att sova sked? Hmmm.....beror nog på vem den andra skeden är. Börjar man som man (Varulv) djupintervjuva en kvinna så slutar det nästan alltid med att hon säger att hon har ett oändligt och otillfredsställt behov av att sova sked. Är det så intimt och gosigt att ha en man som andas i ens nacken en hel natt? Det verkar så. Skulle till och med kunna var en affärsidé att tillhandahålla män som mot en mindre dusör åtar sig att vara yttersked eller innersked. Men det är kanske kriminaliserat, vem vet. Ska kanske ringa och fråga Thomas om det. Han är ju lite ledig nu när han lämnat justitiedepartementet. Söker man på begreppet

114
"sova sked" på Google får man 5.460 träffar. Söker man på "spoon with your partner" får man 18 träffar. Varför är just svenskor så längtande och trängtande efter att få sova sked medan amerikaner och engelmän inte är det? Beror det på vår historia med dåligt uppvärmda bostäder? Det måste finnas en antropologisk förklaring till detta fenomen. Och så har vi socialstyrelsen som inte ingriper mot sovandet trots att det ofta får som följd en avdomnad arm. Bristande blodcirkulation. Avdomnade skedarmar är ett mycket större bekymmer än andra armskador som drabbar samhället och produktiviteten i landet. Men ingen tycks vilja ta tag i problemet. Kommentarer: Mycket intressant det där med svenska företeelser. Läste en intervju med en utländsk läkare som var i Sverige och forskade, han hade varit här i 5 år och fascinerades av vissa svenska begrepp som enligt honom bara fanns här. Apatiska flyktingbarn? finns visst inte att uppbringa någon annanstans än i Sverige, fibromyalgi var en annan. Visst är det väldigt diffust med symptomen på fibromyalgi och visst ser man samband mellan sjukdomen och vissa arv/miljö aspekter men man kan väl tycka att det borde finnas någonstans mer i Europa. Någon som vet fler svenska fenomen? Hur är det med utbrändhet? Ät det också något svenskt? Jag menar förstås inte att man bara blir utbränd i Sverige men kan man kan få den diagnosen någon annanstans i världen? Maja den 17 oktober, 2006 kl. 00:14 jag vill bara ligga sked en stund...sen eget täcke och egen plats...iiiinget flåsande i min nacke...joo..men då vill jag inte sova*S* AWW den 17 oktober, 2006 kl. 04:09 Håller med A, det är bara jobbigt att sova sked, utrymmet blir alldeles för begränsat. I need my space! Å den 17 oktober, 2006 kl. 08:27 Ämnet engagerar en del, förstår jag. Man behöver väl både space och pace för att det ska fungera det hela. Jag är mest intresserad av själva uttrycket eftersom det ger bilden av ett läge som man placerar sig i och sedan blir det att ligga där hela natten. Vare sig man sover eller inte. Kan man inte bli lite osams om vem som ska vara yttersked och vem som ska vara innersked. Själv gissar jag att nästan alla kvinnor vill vara innersked. Finns kanske en viss förklaring till det också! Tänk om någon får för sig att var kniv eller gaffel? Går det för sig eller blir man förvisad till bestickslådan då? Det finns en psykologigren som försöker analysera relationerna i ett parförhållande genom att iaktaga hur de sover tillsammans

115
(eller isär). Paren får ligga där och sova under en kamera som tar någon bild i minuter. Och så anlyseras det sedan av psykolog. Är det hennes armar som famlar efter hans kropp så ges detta viss innebörd. Vänder han sig bort från henne i sömnen så har det en viss innebörd. Undrar hur länge det tar innan vi har kameror i alla sovrum bara för att analysera våra relationer. Varulven den 17 oktober, 2006 kl. 13:10 New York? 0,4 sekunder? 17 oktober kl. 17:38 Jag har lite problem med engelskan. Har lite halvdassig förmåga att få till det helt enkelt. Lärde mig in någon bra engelska av den där tjejen från Cork, Irland. Hon hade en massa underliga läten för sig. Ibland riktigt intressanta läten också. Men när jag nu skriver något riktigt lärt och djupt på engelska så ber jag en översättare i Göteborg granska det och fixa till texten. Då blir det riktigt bra. Hon kan det där eftersom hon är engelska och kom till Sverige i vuxen ålder. Men i dag fick hon problem. Vi pratade om några meningar fram och tillbaka. Då sa hon: "Häng kvar i telefon så ska jag kolla med en kille." Jag fick vänta i tre - fyra minuter. Använde tiden till att munhuggas så där nojsigt med Å på msn, så det var helt OK. Sen kom hon tillbaka. "Det heter faktiskt så och så och så. Jag har kollat med en kille i New York. Han bor i Albany". Va, hur fick du tar i honom? "Well, vi samarbetar och jag var uppkopplad mot honom. Och när du började gaffla om dina märkliga översättningar så sände jag texten till honom och innan vi var klara så hade han läst den. Så ringde jag honom och stämde av det hela och så sände han den korrigerade texten" (en text rättas aldrig, den korrigeras). Men det tog ju inte mer är 7 - 8 minuter, sa jag. Fick till svar "Lilla gubben, om du inte hade pratat så mycket så hade vi fixat det på tre minuter. Är det något mer jag kan hjälpa dig med?" Hon är rar hon, men ligger inte New York en bit från Göteborg? Vilken värld vi lever i! Drömtydaren 18 oktober kl. 08:01 Nu har hon kommit igång igen, min vän E. Hon har kommit i kontakt med en drömtydare och får betala en ganska rejäl penninglapp för varje drömtydning han gör. Så här går det till. E. ställer väckarklockan på 02 eller 03. Hon lägger sig vid 23-tiden och somnar. När den fruktansvärda väckarklockan ringer är hennes första uppgift: Tänk efter vilken dröm du hade just när du vaknade! Och om du minns det så skriv ned allt du minns om drömmen på blocket vid sängkanten. Så gör hon. Och minns hon inte någon dröm så flyttar hon fram väckarklockan en timme och somnar om. Åter samma procedur. Och när hon har fångat en eller flera drömmar så

116
skriver hon ut sina anteckningar och sänder sin berättelse i ett kuvert (inte några e-mail här inte) till drömtydaren. En vecka senare får hon tillbaka drömtydarens svar i ett vackert litet kuvert. Fakturan kommer några dagar senare. Han kan läsa ut de mest intressanta förhållanden om mig genom mina drömmar säger hon. Han liksom ser in i min själ, trots att vi aldrig träffats och inte ens pratat med varandra på telefon. Drömmar kommer då de kommer. Det gäller att fånga de där elektriska impulserna i hjärnan när de just har uppstått. Idén med väckarklocka är inte så dum. Man tränar sig dessutom i att gå upp i tid och otid (finns otid bara i Västerbotten?). Själv dagdrömmer jag numera bara. Var länge sedan jag hade en ritktig härlig dröm eller mardröm eller våt dröm. Men jag minns en dröm som jag hade för många år sedan. Jag var på besök som turist i London (ja, jag har bott där). Det är morgon och jag går in i trädgården i Buckingham Palace. Där sitter Bettan och Philip i trädgården och äter frukost. Bakom dem står ett 20-tal uppassare (ett p bort!) i röda uniformer. De har ett dignande frukostbord framför sig. Druvor och många ostar. Fåglarna kvittrar och man hör bruset av Londontrafiken i bakgrunden. På queens English frågan Bettan mig om jag vill intaga frukost tillsammans med dem eftersom hon gärna vill höra mina åsikter om orsakerna till den ekonomiska tillväxten i sydostasien. Jag svarar henne att jag gärna intar min frukost tillsammans med hennes majestät, men att jag tyvärr inte kan stanna så länge så att jag hinner förklara de ekonomiska orsakerna till tillväxten i regionen. Anledningen är att jag om en timme ska intervjuas i BBC om det franska motståndert mot den angloamerikansk kulturspridningen. Vad säger detta om min personlighet? Egocentrism i långt framskridet stadium? Jag som inte gillar att äta långa utdragna frukostar och är republikan samt inte har en aning om orsakerna till ekonomisk tillväxt. Men Bettan var trevlig. Minns att hon hade en ljusgul morgonrock och åt franskbröd. Jag tror jag avstår från väckarklocka mitt i natten och jag kommer definitivt inte att sända några brev till Drömtydaren. Kommentarer: Man kan ju bara hoppas att människan sover ensam. Själv hade jag blivit tokig av att väckas flera gånger per natt av en drömmare. Å den 18 oktober, 2006 kl. 08:57 UHA, vilken jävla drömbrud! I want you, I don't care what you think about ...HE, He..snacka om så jävla bra fantasi. Samuel den 19 oktober, 2006 kl. 10:26

117
Hahah..tycker jag också, ah fantasy.. Jag har en drömfångare en Dreamcatcher som har hängs ovanför min sovplats. Alla drömmar går igenom den, de onda drömmarna fastnar i nätet, medan de goda går igenom och droppar från fjädrarna på Dreamcatchern ned till mig under. Så enkelt. Då och då måste jag ta den ut i solljuset, så att alla onda drömmar som fastnat bränns bort..men nu vill jag spara de och skicka till en drömtygare? Cigily den 20 oktober, 2006 kl. 10:32 Det är obra att det är ointressant.... 18 oktober kl. 08:22 Jag gillar de där o-orden. De som negerar sig genom bokstaven o i början. Inte un- som i engelskan eller tyskan. O är kort och runt. Något är ogjort, något är otäckt eller det är oväder. I Norrland (där uppe bland lapparna) säger man ju att något är obra (det som kommmer från kungliga huvudkommunen) och att en nyckel är oi när den inte är i nyckelhålet. Det säger man mer i otid än i tid. Har faktiskt en tanke på att skriva en liten eller stor ordbok på alla negerade o-ord. Kuligare med oreda än reda, kuligare med oväsen än med väsen. Ordet krig kan med fördel bytas ut mot ofred och fred kan bytas ut mot okrig. Om jag är på det humöret skulle jag nog kunna dra igång en kampanj för att göra Sverige oroligare och osäkrare. Min kompis Göran i Södertälje beklagade sig förra veckan för mig och sa att det var för mycket oi numera. Men jag gissade att det inte var nyckeln han syftade på. Min kommentar var bara: Det är obra att vara oi för länge. Gör något åt eller med saken. Soldatnamn 18 oktober kl. 21:49 Soldatnamn har alltid fascinerat mig. De är ju ofta bara enstaviga ock kärva eller kraftfulla. Soldatnamn finns bara i Sverige och Finland (vår östra del, eftersom Finland var en del av det svenska riker i över 800 år). Soldatnamnen tilldelades ofta någon soldat som hade lika namn som någon annan i samma kompani. Kompanichefen beordade helt sonika Karlsson att forsättningsvis heta Rask eller vad det nu kunde bli. Exempel på soldatnamn är: Ask, Bjugg, Bjur, Blank, Dolk, Dunder, Duva, Fast, Ferm, Fast, Ferm, Flink, Fors, Frimodig, From, Fyr, Färdigh, Glad, Gädda, Hammar, Hjälm, Hjärt, Hormfält, Hurtig, Häll, Kil, Knall, Kraft, Kron, Kämpe, Lantz, Lilja, Modig, Modin, Munter, Nöjd, Rask, Rehn, Ryss, Räv, Sand, Skantz, Sköld, Snygg, Stadig, Stolt, Sträng, Tapper, Trofast , Vaksam, Villig. - Lite kul om herr Räv träffar fru Gädda....! Det fanns en soldat i början av 1800-talet som söp för mycket på höstövningen på heden. Han tilldelades då det nya namnet Försupen av kompanichefen. Fyra år i rad sökte han sedan tillstånd hos Krigskollegium för att få byta det påtvingade namnet. Det fjärde året beviljades han att få byta

118
namn på det villkoret att kompanichefen skulle få bestämma det nya namnet. Vilket denne även gjorde. Det blev namnet "Förbättrad". Livet var hårt för en soldat på den tiden. Kommentarer: Vilken tur för Förbättrad :) Kul att höra om. Multimamman den 18 oktober, 2006 kl. 22:24 Han kysste sin "syster" 19 oktober kl. 07:08 En ung egyptisk man har dömts till 100 kr i böter för att kysste henne offentligt under ramadan. Domstolen i Kasr al-Nil utdömde straffet i veckan. De unga två kysstes vid Nilens strand under ramadan. Domskälet var att han hade "förolämpat den allmänna moralen". Till sitt försvar uppgav han att den unga kvinnan var hans arbetskollega och att han betraktade henne som sin "syster". Därför kysste han henne varje gång de träffades. Till saken hör möjligen även att muslimer ska avhålla sig från allt sådan under de ljusa timmarna i ramadan. Om du skulle komma på att offentlig kyssa din arbetskamrat i dag så kan jag garantera att det inte blir några böter. I varje fall om det sker här i Sverige. Prova hur reaktionen blir kring fikabordet! Känna igen en stockholmare? 19 oktober kl. 07:19 Hur känner man igen en äkta stockholmare? Kanske på orden och diftongerna...kanske. Det finns ett par andra sätt. Se på hur de (vi) gör i tunnelbanan. Alla vet att man ska stå till höger i rulltrappan om man inte hurtigt småspringer. De som står till vänster är oftast norrlänningar. Min erfarenhet i varje fall. Vet du om att det finns flera kommuner i landet som inte har en enda rulltrappa inom sina gränser! Det måste vara en topptoppenupplevelse att få åka rulltrappor här i stan (det är Stockholm det gäller). Men de som står till höger i rulltrapporna kan vara människor från Södertälje eller Uppsala. De kan också ha lärt sig. Så metoden har sina brister. Det finns en helt säker metod. Titta på hur de gör när färden på rulltrappan tar slut! En riktig stockholmare lyfter bara på främre delen av skon, några millimeter. Så att den elegant glider upp på den där plattan som möter en när man kommer åkande med 2,7 m/s. Alla andra än stockholmare tar liksom en "kliv" upp på plattan. Vi stockholmare lyfter bara på tån lite fint. Jag har studerat det i flera år nu och är helt säker på att det stämmer. Står han/hon till höger, har en lagom frånvarande blick som inte collar andra i rulltrappan samt lyfter finfint på tårna när rulltrappan planar ut - då är det en äkta stockholmare!

119
Kommentarer: He he den va kul hälsar en inflyttad sen 20 år ha en bra dag lektris den 19 oktober, 2006 kl. 08:05 Kul? Den var inte alls kul. Den var korrekt och sanningsenligt. En gång försökte jag springa till vänster i rulltrappan en fredagskväll. Bråttom hem och hade jobbat över länge (för länge). Och så stod det ett helt tjog med teaterbesökistockholmmänniskor och bara glodde till vänster. Jag kom inte fram! Och då väste jag: Är ni allihopa från Arboga! Och så svarade några: Nä, vi är från Falun. Ska man behöva uppleva sådant? Varulven den 19 oktober, 2006 kl. 08:35 Jag tror att det där stämmer. Brukar själv lyfta lite på tån för att komma upp på plattan. Men gör inte alla det? Anne den 19 oktober, 2006 kl. 08:39 Klart det inte är kul, det är sällan kul. Men ganska så intressant. Å den 19 oktober, 2006 kl. 10:35 Klart man måste garva åt eländet......... :-D Lektris 81.232.162.188 den 20 oktober, 2006 kl. 09:04 Filmen "Glappet" på TV? 19 oktober kl. 07:28 Minns ni TV-serien Glappet för en del år sedan (1997). Den var bätter än bra. Men hur kan en sådan bara försvinna. Den visades aldrig på biograferna och den har aldrig gått i repris. Till och med Ingmar Bergman har berömt serien. Den gavs ut på VHS av Sveriges Television, men finns sedan flera år inte att köpa. Man kan inte få tag i den på DVD. Märkligt det hela. En av de bästa filmer (TV-serier) som gjorts har bara försvunnit. Den går inte att få tag i och den sänds inte repris. Är det tillåtet att låta en film bara försvinna i ett stort svart hål? I filmen slog Julia Dufvenius igenom som skådespelerska. Hon spelade sedan även "Karin" i Ingmar Bergmans film Saraband (2003). Motspelare var Börje Ahlstedet. Ett helt landskap utan rulltrappor? 19 oktober kl. 08:43 Det finns inte en enda rulltrappa i hela Dalsland. Det finns inte helle någon McDonalds och det var inte så många år sedan de första rödljusen sattes upp. Inte en enda rulltrappa! Tänk att tvingas växa upp där och aldrig få åka på "ledbandet" (eller vad det heter), att aldrig få snubbla när

120
rulltrappan slutar och aldrig, aldrig få försöka springa uppför en rulltrappa som rullar. Stackars kids De önskar sig säkert att få åka på skolresa till någon riktig stad där det finns rulltrappor. Det är mycket som inte finns i det där landskapet. Bortglömt mellan Vänern och norska gränsen. Sommartid invaderat av norskar... Svanberg: Bättre Q4 ! 19 oktober kl. 09:01 Ericssons VD Henric Svanberg intervjuades i morse i radion. Han sa: Vi har haft en bra tillväxt och ökar våra marknadsandelar. Q4 kommer att bli bättre! Oj, så uttrycker sig en svensk modern företagsledare. Alla förstår vi förstås vad Q4 betyder. Året är indelat i Q1 - Q4 och det är kring detta som livet kretsar. Har han bara Excelark i huvudet? Men i somras när jag såg honom i bilkön på Strandvägen i den ljusa öppna BMW:n verkade han dock inte helt upptagen med Q4. Solen sken och blondinen vid hans sida såg riktigt glad och go ut. Så det så. Kommentarer: Q4 betyder egentligen Quake IV som är ett actionspel. Det är en vidareutveckling från (Q3) Quake III som är en vidareutveckling från (Q2) Quake II och så vidare :) Slowhand den 21 oktober, 2006 kl. 13:38 BOKSTAVERA! 19 oktober kl. 20:45 Jag blir galen på folk som inte kan bokstavera. Lär man sig inte de i första klass? A heter Adam, B heter Bertil, C heter Caesar, D heter David. Och så ringer jag till Eniro och då sitter det någon blondin där och säger: Anders, Bengt, Charlie, Doris och något annat dumt. Ringer man till USA så ska man veta att det heter Alfa, Bravo, Charlie, Delta, Echo och så vidare. Company Bravo betyder helt enkelt att det är kompani B, inte att det är ett bra kompani. Själv lever jag i svår ångest av att jag har glömt bort en stor del av det gamla fina kvinnliga bokstaveringen: Anita, Barbro, Cecilia, Davida, Erika, Filippa, Gustava, Helga, Iris och så vidare. Är det någon som kan hela alfabetet? Jag har glömt den del.... Har jag järnfilspån i hjärnan? 19 oktober kl. 23:51 Märkligt. Var jag än befinner mig kan jag ange var norr är. Kan vara lite svårt på natten. På dagen har jag alltid en känsla av var norr är. Kan slå fel på 10 - 20 grader. Men jag har testat mig själv många gånger. Haft en kompass i fickan. Spelar inte någon roll om är i skogen eller i stan. Jag klarar det. Även om det är dis och solen inte syns. Kan snurra runt tio varv

121
med slutna ögon och sedan ändå ange norr ganska rätt. Rena kompassen. Är det ljusets infallsvinkel som gör att min hjärna själv kan räkna ut var norr ligger? Det är knappt jag vågar säga det, men jag har lagt märke till att killar har lättare att hitta norrstrecket än tjejer. Kan det vara så att vi har mer järnfilspån där uppe? Eller någon inbyggd kompass. RFID i landstingets klädesplagg! 20 oktober kl. 00:09 Har ni sett uppgiftern att landstinget ska märka alla rockar, handdukar, kalsingar och annat med datachips (RFID)? Så kan datorerna följa "flödet" i logistikkedjan från avdelning till tvätten och sedan tillbaka till någon avdelning. Så fort en kalsing försvinner så går det ett larm i datorprogrammet som talar om "Kalsing 45823 saknas". Men vad händer med de anställda och med patienterna? Kommer de att kunna eftersökas? Inte längre några senila gubbar och gummor som förvirrar sig i Södersjukhusets kulvertar? (Minns ni farbrodern som bodde i kulverten i en vecka?). Nu kan man ju spåra alla plagg och förhoppningsvis även kropparna som kan finnas i plaggen. Yasmin Levy sjunger 20 oktober kl. 07:02 Den israeliska sångerskan Yasmin Levy kommer till Ladinofestivalen i Stockholm 16 - 18 november (Kulturhuset). Hon har en ljuvlig, klar röst när hon sjunger på språket Ladino. Ett språk och kultur med ursrpung och rötter i det medeltida Spanien. Yasmin Levy är världsstjärnan. Ladino är den spanska som judarna tog med sig när de brutalt kastades ut från Spanien år 1492. De spreds över stora delar av länderna kring östra Medelhavet, bland annat i dagens Israel och Turkiet. Språket har en ålderdomlig prägel av medeltida spanska, men har också påverkats och utvecklats av omgivningarnas språk och naturligtvis av hebreiskan. Hon uppträder den 18 november i Kulturhuset på festivalen La rosa enflorece (den alltid blommande rosen). En vacker häst? 20 oktober kl. 08:09 Som kännare vet man när man ser en vacker häst, ett vackert hus eller en vacker kvinna. Man bara känner det. Det är bara rätt. Det går liksom inte att i ord beskriva vad som är rätt och vad som inte är fel. Det kan ta år att få den där rätta känslan. Men så småningom sitter den där. Jag har en kompis som knappt kan äta mat på en vanlig restaurang. Förklaringen: Han har lärt sig smaken på riktigt utsökt mat. Han vet hur den smakar när den är hur god som helst. Allt annat vill han avstå från, men han tvingas förstås att äta då och då. En överlevnadsmänniska med andra ord. Själv

122
försöker jag smaka på texter. Tror att jag känner om det är rätt eller fel. Som en kock som smakar av maten. Ett litet, litet smakprov och så vet man om det är rätt. Eller i varje fall kan bli rätt om man går vidare. Den stora journalisten och författaren Ivar Lo Johansson (läs hans böcker om du inte har gjort det) berättade att han kunde gå till ett bibliotek, ta en bok, vilken som helst, och läsa första sidan. Då kände han om författaren fick grepp om honom eller om bara blev så där ljumt nyfiken. Jag har själv gjort det. Ställt mig på biblioteket på Medborgarplatsen. Strövat runt bland skönlitteraturen och tagit en bok på måfå. Läst första sidan och ställt tillbaka den. Tagit en till och känt på texten. Smakprov. Det fungerar. De flesta böckerna fångar inte mitt intresse. Men så är det en som bara griper tag i mig. Den måste jag läsa. Och det känns helt rätt. Pröva själv. Man kan smaka på böcker. Det som gratis är bra ibland 20 oktober kl. 08:26 Mycket som är gratis är skräp. Punkt slut. Men det finns något här och något där som är värt att fånga även om det är gratis. En tur till Kulturhuset och fotoutställningarna där är gratis och fint. Och framförallt: Gå in i Kuturhuset och ta ett nummer av tidskriften Kulturtidningen. Den ligger där i stora travar och den är hur bra som helst. Gratis. Välskrivna artiklar, helhärliga foton och illustrationer. Den är bättre än många som du måste prenumerera på. Läs om konstnären Peter Johansson och en intervju med biskopen Caroline Krook. 64 bra sidor. Jag plockar alltid ett nummer av Kulturtidningen. Har dessutom svårt att kasta den, vill helst ha kvar dom allihop. Ta hand om den. Du har redan betalat den över skatten, så den är din under alla omständigheter. Det är förstås Stockholm vi pratar om. Jag har inte en aning om hur Kulturtidningen ser ut i Göteborg eller i Östersund. Men det finns väl lite kultur där också kan jag gissa. Isometrisk träning på tunnelbanan? 20 oktober kl. 08:33 Förr fick astronauterna lära sig isometrisk träning inför vistelsen i rymnden. Det kanske de lär sig forfarande, vem vet. Men det var populärt för en del år sedan. Man tränade isometerisk. Spände musklerna utan att röra sig. Hårt tryck en kort stund och sedan vila. Något man kunde göra i soffan framför teven. Ger bevisat resultat. Det går utmärkt att träna bukmuskulaturen eller sätesmusklerna (de är flera) genom isometrisk anspänning. Men är det tillåtet på T-banan? Det är lite svårt att behålla ett neutralt ansiktsuttryck nämligen. Kan se ut som om man (jag) sitter där och spänner något som absolut inte får spännas på allmän plats. Eller också ser det ut som jag är hård i magen. Alltså gäller det att sätta sig längst bak i bussen så att inte någon kan se mig. Ibland får jag för mig att vi är flera

123
där bak i bussen som bedriver lite smygisometrisk träning. Särskilt sätesmusklerna behöver lite motion efter en hel dag på kontorsstolen. Min vän X tränar också isometriskt och har gjort det i många år. Men hon tränar bara de där tre små musklerna (inte alltid så små) som ger den verkliga glädjen här i livet. Och hon gör det både när hon sitter bakom ratten eller sitter på T-banan. Det är Stockholm vi pratar om. Ifall någon göteborgare skulle läsa det här. Busvissla? Varför inte? 21 oktober kl. 07:11 Jag har komplex på grund av att jag inte kan busvissla. Det går bara inte. Hur jag än tränar och övar och försöker så går det inte. Jag har gått i skogen på promenader och försökt få till det, men det blir bara väsande ljud. Om ni bara visste hur avundssjuk jag är på alla som kan busvissla. Det är väl inte så ofta man hör någon riktigt bra busvissling, men det tar i min själ när jag hör den. Tjejer verkar vara minst lika bra på att busvissla som killar. När övar de? Eller kommer det bara av sig själv så där på ett par minuter? Och inte finns det kurser i busvissling heller. Egentligen känner jag mig inte utvecklad som människa när jag inte kan busvissla. Tänk att ha en inbyggd visselpipa som bara finns där...beredd att vissla av glädje eller ilska. Varför är vi så olika? Hur stor andel av populationen kan busvissla och är utbredningen lika över landet? Är norrlänningar bättre på busvissling än skåningar? Vikingar kunde inte simma... 21 oktober kl. 07:17 Jag är fascinerad av vikingar. Skulle vilja träffa några och prata lite om deras liv och leverna. Nog har jag läst böcker om vikingarna, men inte blivit klokare för det. Vikingarna visste inte att de var vikingarna därför att den benämningen inte fanns på den tid. De kallade sig nordmän om det behövdes. Vikingar är ett senare ord som närmast betyder "handelsmän från viken". Är det inte märkligt att de som seglade i öppna små fartyg till Island, Grönland, Spanien (!), Irland och många andra avlägsna länder, inte kunde simma? Det finns inte några källor som klargör att de simmade. Badade gjorde de kanske, men i så fall stod de nog på botten och skvätte lite med armarna. Varför lärde de sig inte att simma? För visst hade de kunnat lära sig om de velat. Jag tror att det beror på människans allmänna tröghet (egen erfarenhet). Om inte några andra kan simma, varför skulle jag simma? Och vem kommer på att man kan lära sig simma om inte någon lär honom/henne att simma? Och ramlar man i havet ute på Atlanten (eller Östersjön) så spelar det väl inte någon roll om man kan simma 1000 eller 3000 m. Man drunknar ju ändå. Toligen kunde vikingarna inte vända sina fartyg för att försöka rädda någon som fallit över bord. En

124
annan förklaring var nog inställningen till livet och tron på gudarna. Ville livsödet och någon av gudarna att man skulle drukna så var det inte så mycket att streta emot. Gudarna var mäktigare då än nu. I varje fall i norra Europa. Sortera insekter på tre sekunder! 21 oktober kl. 07:25 Kajsa Glemhorn jobbar med ett projekt under minst tre år som går ut på att sortera insikter från "insektsfällor". Hon sorterar insekter för att finna frekvenser av förekomsten och olika arter. Hon ska sortera miljontals insekter i olika rör. Hon ska under lupp bestämma olika arter av flugor och myggor och annat. För att projektet ska hinna utföras inom den angivan tiden måste hon klara av att sortera en ny insekt på i sntt 3 sekunder. Hittills har hon jobbat i projektet i över ett år. Tala om att ha ett stressande jobb. En ny insekt ska artbestämmas på tre sekunder. Jag tänker inte söka hennes jobb om det blir ledigt. Vikingar åt inte fisk 21 oktober kl. 07:33 Vikingarna var speciella. Jag har skrivit om det tidigare. De var skickliga seglare och de var starka roddare. Navigera kunde de på något märkligt sätt. Men trots deras långa resor på haven kunde de inte simma. Märkligt. Men de gillade inte heller att äta fisk. Jag vågade inte påstå att de inte fiskade, men det var inte någon större omfattning. Men de gillade inte fisk och om de alls åt fisk så gjorde de det i brist på annat. Nej, de åt gröt och fläskött. Gris skulle det vara. Ingen potatis, inga grönsaker och inte något ris. Välling och gröt och griskött. De var mer eller mindre galna i griskött. Det sprang omkring massor av griskultingar på vikingarnas gårdar. Vilka matvanor! Svensk upptäckte Island 21 oktober kl. 07:43 Jo, det var en svensk som upptäckte Island åt norrmännen. Vikingarna använde inte drakskepp på sina upptäckts- och handelsresor. Drakskeppen var krigsskepp. De använde i stället en bredare och långsammar båttyp, knarren. Men en knarr drev svensken Gardar Svarvarsson i storm mot Island år 860. Så säger i varje fall de isländska sagorna. Och de ska man tro på i brist på annat. Varför skulle de ljuga? Lite överdrifter finns det säkert. Men lögn? Gardar Svarvsson seglade runt hela ön och fick en uppfattning om ön storlek. Han hade egentligen varit på väg mot Hebriderna, men missade ögruppen på grund av stormen. Sedan berättade han för norrmännen om Island. Så snart Harald Hårfager (860 - 933, jo, han blev 83 år och hade inte någon tandläkare...) hade vunnit över alla småk-

125
ungarna i Norge så började den norska utvandringen till Island. De packade in sina fruar, barn, grisar, kor, yxor, elddon och annat för resan till Island. Undrar hur många som kom fram? Snöskoter på vatten 21 oktober kl. 08:14 Det finns några killar (tjejer också?) som åker omkring med snöskotrar (du läste rätt!) på sjöar och älvar upp i Norrland. Kör de fort så hållar sig skotern "flytande", men drar de av på gasen så sjunker den ned i vattnet som en sten. Varför gör de det? Snöskotrar är dyra och de är svåra att bärga från sjöns botten. Och så måste de renoveras för dyra slantar. Jag har en teori: De gör det för att det går att göra. Man måste testa det som kan testas.....känna på gränserna och man lockas av det okända (det du, Jänta!). Går det så går det. Dessutom känslan av att berätta för sin kompisar över några öl (stora starka alltså) att man har kört en sväng på sjön med sin snöskoter som kostar minst 60.000 kr. Grabbarna norr om Dalälven de kan de. Dogtags på alla? 21 oktober kl. 08:21 Man kan bara beställa statliga ID-brickor från länsstyrelsen i Skåne län (Malmö). Kostar visst 30 kr eller något liknande. Varför har inte fler militära ID-brickor? Jättebra att ha på långa utlandsresor. Det framgår ganska lätt att man är svensk och så finns ju det älskade personnumret. Allt som svenska ambassaden behöver för att meddela anhöriga där hemma att man ligger på sjukhuset eller bårhuset i Tailand eller Alaska eller var man dimper ned. Knappast några hade dogtags på sig av de som dog i tsunamin. Själv hade jag alltid dogtag på mig när jag själv reste i norra Ryssland och i västra Sibirien. Hade dessutom satt på en liten lapp på ryska att jag var "svensk medborgare". Tack och lov behövde den aldrig användas. Tips: Ingen vodka och inga tjurrusningar framför ryska bilar. Då kan man klara sig. Och så ska man ha två plånböcker. En i innerfickan med lite pengar och en stor gömd i botten på ryggsäcken som innehåller de stora pengarna. Jo, jag har blivit rånad. I Rumänien. Men han fick bara 22 dollar om jag minns rätt. Och den lilla plånboken. Men jag minns fortfarande hur knivbladet glimmande i gatlampans sken. Och kom ihåg att inte bära dogtaggen i en kraftig kedja runt halsen. Kedjan ska vara tunn och lätt gå av. Annars bär man med sig en perfekt strypsnara. En billig och ganska tunna silverkedja är bra. Eller en sån där kedja som man har till proppen i vasken. Då har man en chans att överleva. De vet väl att polisen har särskilda slipsar för att slippa bli strypta i sin egen slips? Carl Bildt är otrolig 21 oktober kl. 11:54

126
Hörde ni diskussionen med Carl Bildt i morse på radio? Han utvecklade sina tankar om Turkiets eventuella medlemsskap i EU. Och då kom han in på förklaringar till Ataturks (ja, jag vet, prickarna är inte på plats) starka ställning i det sekulariserade Turkiet. Europas flört med muslimska Turkiet har sin grund i rädslan av ett fundamentalistiskt Turkiet. Carl Bildt avslöjade sina beläsenhet och kunskaper i turkisk historia. Den mannen är fantastisk! Ingen gång tidigare har vi nu en utrikesminister som kan omvärlden och som kan säkerhetspolitik. Jag har haft tillfälle att för en del år sedan höra honom lägga ut texten om svenskt luftförsvar. Han är hur kunnig som helst. Lite undervisande i tonen, men vem är inte det. Kan man så kan man och det är lite unket att hålla inne med sin kunskap. Sådan ska spridas. Vi kan nog sträcka på oss för att vi har en utrikesminister som läser böcker och tidningar. Sedan behöver man ju inte dela hans och alliansens utrikespolitiska syn. Men på UD är de riktigt glada och nöjda. De var de i och för sig med Jan Eliasson också (en man från deras eget led). De rapporter jag har är att de jublar på UD. Får skåningar låta hur som helst? 22 oktober kl. 07:49 Jag retar mig på röster. Har alltid haft svårt för skåningar. Det skorrar i öronen på mig och jag mår inte bra. Egentligen skulle jag inte hänga upp mig på det. De är ju svenskar och är säkert inte inställda på att bilda en fristat. Att deras förfäder var danskar har jag ju lite svårt att acceptera. Men det är klart att jag är medveten om att de är svenska medborgare och inte borde diskrimineras. Men varenda gång jag hör en skåning bräka på bussen eller, viket är värre, på tåget så mår jag inte bra. Man ska ju tänka på sitt eget välbefinnande och då gäller det för mig att undvika skåningar. Det har flera gånger hänt att jag flyttat mig på tåg eller i väntrummet på Arlanda därför att det har kommit någon skåning som inte har vett att hålla tyst. Ja, jag vet att jag är fördomsfull. Men sanningen ska ju fram om inte annat så här på bloggen. Jag var igår en tur till Uppsala. Åkte tåg från Stockholm. Det tar 45 minuter. Hamnade i samma vagn som två skånska killar som högljutt diskuterade hur man vinner (eller förlorar) på nätpoker. Högt och ljudligt (är de svårt för unga killar att visa att de behöver hörapparat?) och i 45 minuter. Hade de haft något intelligent att säga så hade jag kanske stått ut. Men dummare dummerjönsar har knappt bott norr om Hässleholm. Försökte stålsätta mig att sitta kvar. Läste en bra bok. Men jag hörde deras bräkande hela tiden och mådde riktigt dåligt i höjd med Märsta. Får man låta hur som helst? Har vi ett språk så får man väl inte förstöra det....eller? Kommentarer:

127
Nu får du ge dig. Jag är skåning och kan hålla med dig om att viss dialekt är otroligt ful. Men vad fan gör det när halva Sverige bryter på något annat språk. Inte fan klagar du på norrlänningarna, de har också udda dialekt. Göteborgare, Stockholmare smålänningar, jag kan fortsätta och gå igenom sverige, vi har alla olika dialekter och alla har en viss charm. Vi här nere i skåne brukar säga om er stockholmare. Att ni är som fiskmåsar ni bara skriker och skiter överallt. Har du sådana besvär så du mår illa, så tycker jag du ska söka hjälp. Kanske kommit ner och bott här nere en tid, så kanske ser du på oss med andra ögon. Vi skåningar ser inte ner på andra svenskar bara för att de inte pratar som en själva. Sen vill jag påpeka att de flesta svenskar härstammar från Valonerna och de var inte danskar. Du kanske ska läsa på lite om den svenska historian innan du uttalar dig. Var människa är som den är oavsett om du pratar skånska, gotländska eller någon annan dialekt. Fastän jag är en skåning så önskar jag dig en fortsatt trevlig helg. Kram Chris chris den 22 oktober, 2006 kl. 08:42 Det fina med bloggen är ju att sanningen kan komma fram. Jag har inte något emot skåningar. Det är själva bräkandet som jag inte står ut med. Det är liksom något i mina öron som gör att det gör ont. Jag har inte ett dugg emot olika norrländska dialekter, gotländska, dalmål eller andra. Det är just skånskan som gör att jag rent fysiskt mår dåligt. Ungefär som om man äter något dåligt till lunch och sedan inte mår bra under eftermiddagen. Kan jag gå i någon träning tror du? Kanske lyssna på skånska röster fem minuter om dagen och sedan successivt öka belastningen till 10 och sedan 15 minuter om dagen. Kan det vara en användbar metod? Skräcken för mig är att bli påkörd i trafiken när jag är på besök i Ystad och hamna på sjukhus där. Tänk att ligga gipsad i fyra veckor och ha nästan bara skånska sköterskor och biträden omkring sig. Då är risken stor att jag utvecklar en befintlig latent psykisk störning. Varulven den 22 oktober, 2006 kl. 09:19 Jag tror jag vet botmedlet. Bosätt dig i Danmark en tid. Inte förlänge för då får du kraftiga hörselskador. Jag är ju skåning men jag förstår inte vad en dansk säger när han öppnar munnen. Alla tror vi skåningar förstår danska, men icke som icke, inte jag iallafall. Har blivt utkastad från en ostaffär idanmark för jag inte fattade vad dom säger. Jag tycker inte om danska och känner mig obekväm när jag hör danska. Men visst finns det skånska som låter bräkigt som du säger, men det finns så mycket annat skit att reta sig på. Kram Chris chris den 22 oktober, 2006 kl. 09:52 Hjälp SMHI med väderprognoserna! 22 oktober kl. 08:08

128
Jag gillar väderprognoser. Njuter lite av dem. Vill veta vilket väder det blir och så vill jag kontrollera om prognorserna stämmer. Jag tänker alltså så här: De har sagt att det ska regna på eftermiddagen och nu har det börjat regna vid 14-tiden. Helt OK alltså. Mitt intresse har kanske sin förklaring i att jag har läst massor av meteorologi. Minst 200 timmar tror jag det var och det var mycket praktisk kunskap. Flygvapnets krigsskola alltså. Men kan inte någon se till att SMHI:s sändningar i radio läses upp av några andra än de som håller på nu. Så här skrev krönikören Lars Ryding i Svenska Dagbladet för något år sedan om de underliga rösterna från SMHI: "Tydligast är det med väderrapporterna i radio. En del röster där är så speciella att det är svårt att ta till sig vad människan säger. Inte så att det rent tekniskt är komplicerat att urskilja orden. Problemet är att de märkliga akustiska manéren, de slappa slemhinnorna och de speciella dialekterna gör att rösterna ställer sig framför sig själva och skymmer sitt eget budskap. Rösterna ropar på för mycket uppmärksamhet. Radion får samma problem som tv där bilder och utseenden kan stjäla så mycket ljus att det som sägs kommer i skuggan. Så är till exempel en fullt utblommad norrköpingska egentligen inte svår att begripa för folk utanför Östergötland, men nog är den distraherande i sin förföriska fånighet." "Sin förföriska fånighet"? Så bra, så bra. De låter hur larviga som helst. Norrköpingar kan ju låta så där hjälplösa. Som barn som kommit bort på stormarnanden. Man vill liksom stampa med foten och väsa till dem: "För fan, skärp er, ni är ju vuxna". Men det går ju inte att gör när man hör de fåniga radioväderrapporterna. Men är det inte märkligt att SMHI har samlat alla sina meteorologer med talfel för att läsa rapporterna i radio. Samtidigt har jag inte uppmärksammat att någon av meteorologerna i TV har talfel. De är ju rätt normala. Till och med hon i TV4 som absolut inte behövde avsätta några större belopp i sin priva budget för inköp av behåar. Norska är alltid lite pent. Tips om något som är bra! 22 oktober kl. 08:26 Tidskriften Kulturvärden från Statens fastighetsverk är riktigt bra. Det låter ju inte så kul med en tidskrift från ett statligt verk som fastighetsverket. Men är man intresserad av arkitektur och kulturhistoria så ska man absolut fördjupa sig i tidskriften. Den finns till och med tillgänglig på nätet på adresen: http://www.sfv.se/cms/galleriet/Tidskriften_Kulturvarden.html Där ligger de flesta artiklarna i form av PDF-filer. Varje nummer av tidskriften finns inte som egna PDF-filer (varför inte?) utan det är varje artikel som man kan plocka hem till den egna lilla stora hårddisk. Ett bra

129
tips som ni får så här från mig på söndagsmorgonen. Det senaste numret har några riktigt riktigt bra artiklar om den nya svenska ambassadbyggnaden (Sweden House) i Washington D.C. Den är byggd med furupanel under glas och bara vräker sig i nordiskt ljus och nordiskt trä. En annan artikel handlar om svenskheten i New York. Läs och se att artiklarna är bra. Och kunnigare blir du också. Skåningar och lätena... 22 oktober kl. 09:22 Äntligen har jag fått ur mig det som jag burit med mig sedan 10-årsåldern. Det fysiska obehag som jag känner när jag hör skånska. Inte ädelskånska från Helsingborg och Klippan utan de där andra lätena i södra och sydöstra Skåne. Nu har jag nog brutit vallen genom att här på min blogg avslöja att jag får lättare magproblem och direkta fysiska obehag när jag hör skånska. Ha länge funderat på om det är de rullande ärren...eller vad det är. Men rullande ärr finns ju ända upp till trakten av Jönköping (Varning! Gränsen för rullande ärr rör sig sakta norröver). Småländska känns bara rart i mina öron. Men det är nog inte bara ärrern, det är något annat också. Det är liksom inte riktig svenska utan en förvrängd och skadad variant av en folkgrupp som aldrig riktigt velat lära sig riktig svenska. Jag känner flera skåningar (en från Lund) som jobbar här i Stockholm och som medvetet och genom långvarig träning lyckats bli av med sin skånska. Jag har jobbat tillsammans med en av dem och han lovade på ett tidigt stadium att inte tala skånska. Ett löfte som han nästan har hållit. Men en gång kom jag på honom när här pratade i telefon med någon där nere i sydstaterna. Då hade han helt plötsligt gått över till skånska, trots löftet han lämnat. Jag stängde dörren för att slippa höra mer. Kommentarer: Du aer den dummaste jävla stockhuolmare jaog vet. Om du hade läst historia i grundskolan så vet du att skåne tillhört danmark, tack o lov, synd att vi inte gör det för då hade vi sluppit 08:or och fjollträsk som dig. stockholmare är ett ytligt jävla pack som tror att det endast är östergötland som är sverige, skåne danmark, norrland finland RM den 22 oktober, 2006 kl. 09:56 Oj, där hade vi en skåning som blev arg och inte kan läsa mellan raderna och förstå vad du skrivit. Men den mentaliteten finns överallt i världen, den bara byter språk och dialekter. Jag vill absolut inte tillhöra danmark, men jag skulle inte haft något emot ett fritt Skåneland. Kram Chris chris den 22 oktober, 2006 kl. 10:23

130
Med ilska kommer man inte någonstans. Nu var det ju så att Skåne inte bara tillhörde Danmark utan till och med var en del av Danmark. Dessutom den viktigaste delen ekonomiskt sätt. Sverige gjorde ett kap då vi tog över Skåne. Det enda jag har emot skåningarna är bräkandet. Själv ljudet. Annars gillar jag skåningar. Varulven den 22 oktober, 2006 kl. 15:42 HeheheHöHö.... Vilken tur för mig att jag bor i Småland! Har bott i olika delar av Småland faktiskt. Men inte pratar jag särskilt mycket Småländska för det. Har inte ens några skorrande rrrr. Vad nu det skulle va så förskräckligt för? Jag vet inte ens riktigt vad jag har för en dialekt. Det är en salig blandning av allt. Men grejen är att jag bott både I Östergötland och Västergötland men även Skåne. Har vänner och släkt i detta SvenskDanska landskap. När jag flyttade hit, senaste ggn. pratade min son skånska för han lärde sig prata i Skåne. Nu är han vuxen och snackar Småländska och skorrar på ärrrren. Vi ska absolut behålla dialekterna. Det är skitmysigt!! Jag kan t.o.m. förlika mig med Stockholmskan eftersom jag har släkt där uppe oxo....hehehe... Ha det bra och bräk på i vilken dialekt du behagar, om du kan. SMILAR Ninacian N FD BLOGGARE den 22 oktober, 2006 kl. 21:16 Rullande ärr? Jag har några ärr på kroppen och de sitter fast, rullar alltså inte ett dugg. Däremot rullande R och de rullande R:en, de har man ju hört tals om. Jänta den 24 oktober, 2006 kl. 09:55 Skojiga du....Fint att du fångade upp vad det handlar om. R uttalas R i rikets centralare delar och som ärr i sydliga provinserna (de erövrade landskapen) Varulven den 24 oktober, 2006 kl. 13:21 Se henne djupt i ögonen.... 22 oktober kl. 20:24 Läste en handledning i förförelsens konst. En lite äldre upplaga som kom ut före raggningsböckerna kom. Tänkte att det kan vara dags att bättra på kunskaperna och färdigheterna en del. Och så kan man effektivesera det hela. Första rådet är att se henne djupt och länge i ögonen. När ni två har fått kontakt med varandras ögonbrunnar och själsliv så händer något magnetiskt. Omvärlden liksom försvinnner och man ser bara in i de där ögonen. Om det känns varmt så är det bra, om det är kallt så är det nog bara att betala notan och gå hem. Men har man liksom djupdykt där i hennes ögonen och det känns rätt och varm....då återstår steg två. Kasta sig på telefon i morgon bitti och beställa en stor bukett röda rosor. Ja, jag

131
vet att det kan kosta en mindre förmögenhet och verka ålderdomligt. Men den reaktion du får efter att hon fått blommorna är avgörande. Då måste hon nämligen avslöja sig. Hon kan inte bara låta det passera utan reaktion. Du ställer henne liksom mot väggen. Pröva nästa gång det är dags med en erövring. Du kommer att få ett kvitto på något. Positivt eller negativt. Kommentarer: Jag fick röda rosor av en kille förra året (tick, tack...lång tid mellan leverenserna!) De var 6 st. Innan jag kopplade antalet rosor till killens intensions... well, slow? moi? Å den 23 oktober, 2006 kl. 11:26 Jag arbetar som en florist och jag fick lämna ett blomsterbud ca. 8 år sedan, röda rosor till en stilig manlig lärare, skolan hade då en föreläsning i stora salen. Tjejen var såå kär i honom att skickade rosor utan kort, anonymt, och publiken klappade sina händer. Han bara tittade mig i ögonen och sa att han förstod ingenting. Jag svarare att inte jag heller och jag gick. Fortfarande han är sååå intresserad av mig, pinsamt med tystnadsplikten. Cigily den 23 oktober, 2006 kl. 12:47 Jag har aldrig förstått att antalet rosor kan innehålla ett dolt/öppet meddelande. Tack för tipset. Kan komma till användning någon gång. Annars brukar vi vargar nöja oss med att vifta lite på svansen och yla så där dovt som vi vet att honorna gillar. Brukar ge fritt tillträde på höstkanten. Varulven den 23 oktober, 2006 kl. 13:28 Men, har du helt missat att antalet rosor ÄR hela grejen? Kombinerat med färgen då. På rosorna alltså. Det är en hel vetenskap det där och jag skola icke ödsla tid på undervisning i det ämnet nu. Jänta den 23 oktober, 2006 kl. 13:45 Antal blommors betydelse. En blomma?.: Du är mitt allt. 2...: Vill bli ett med dig. 3...: Vill möta dig igen. 4...: Du har mitt hjärta. 5...: Jag är din. 6...: Vad betyder jag för dig? 7...: Älskar dig. 8...: Du har min trohet. 9...: Bara du och jag? 10...: Vill du gifta dig med mig? 11?: Vi har något starkt tillsammans. 12: Var är du? 13: Vi måste gå vidare? 14?: Var mig nära? 15: Låt oss gå vidare 25: Stanna hos mig 50: Du har tagit mig med storm. Betydelse av blommans färg. Vinröd: Passion, längtan Röd: Saknar dig, vill träffa dig. Orange: Du är min bästa vän Gul: Du ger mig trygghet Rosa: Förälskelse, villkorslös, evig trohet. Blå: Din för alltid. Lilla: Jag önskar dig framgång och lycka. Vit: Du har min tillit.

132
Blomsterspråk den 23 oktober, 2006 kl. 14:00 Det är en helt ny värld som öppnar sig för mig. Jag visste inte att man kunde lämna meddelanden genom antalet blommmor. Oj, vilka meddelanden har jag sänt de få gånger det har burit till med blommor. Inte en aning. Men är det inte bättre att sända en röd ros fem dagar i rad i stället för att fem på en gång? Ger kanske avsedd effekt. Jag ser att antalet blommor inte står i överensstämmelse med betydelsen av budskapet. 14 blommor: Var mig nära! Och 4 för: Du har mitt hjärta! Undrar om någon blomsterhandlare fått spatt. Varulven den 23 oktober, 2006 kl. 16:52 Bilprovningen kan man lita på.... 23 oktober kl. 13:30 Körde bilen i morse till bilprovningen. Var lite orolig förstås. Inte kul att behöva komma tillbaka och inte kul att behöva åka till verkstaden. Den hostade lite underligt i morse och lät rätt hemsk i uppfarten från garaget. Höger skivbroms hade hängt sig och skrapade i. Ut till Sollentnua. Det brummade om eländet och lät hemskt. Tänkte: Nu kommer polisen att stoppa den här skördetröskan och jag kommer inte ens framt till besiktningen. Men det gjorde jag. In med eländet i porten och så steg pulsen till 110. Efter 12 minuter var det över. Godkänd. Inte en anmärkning. Möjligen ska ansättningen på lagren höger bak åtgärdas. Ansättningen? Lycklig över att fytterligare ett år få färdas med Vita Blixten (eget smeknamn, ej något bilmärke) kör jag ut från kontrollbesiktningen. Pulsen sjunker. Och så kör jag ut mot E4 söder ut. Helt plötsligt märker jag att bilen liksom spinner. Den går tystare och lugnare än den någonsin har gjort. Växlarna bara glider i rätt läge. Bromsen höger bak har släppt. Vid första rödljuset hör jag knappt motorn längre. Den spinner som en lågmäld katt. Bilen är helt förändrad. Den är nästan som ny. Har bilar en själ? Kände han på sig att han/hon blivit godkänt för ytterligare ett års liv? Kommentarer: Mycket möjligt! Våran Wilson (smeknamn där också, inget bilmärke alltså) brukar hålla sig i skinnet när matte kör (jag alltså) men jäklars vad han bråkar med sin husse ibland. Jag vet inte om det är för att jag pratar snällt med honom under färd (Wilson alltså, inte husse) samt att jag för ett mjukare handlag med honom. Så att bilen har en själ, absolut. Jänta den 23 oktober, 2006 kl. 14:20 Kan det verkligen var så? Det skulle vara lite bra att få kontakt med bilens själ innan man köper in honom/henne. Så att man kan fråga så där lite

133
allmänt: Hur mår du? Känns det bra när du ligger på motorvägen i 120? Du dricker väl inte mer än absolut nödvändigt? Och avgaserna ser bra ut? Varulven den 23 oktober, 2006 kl. 16:44 Oomkullrunkeligen 24 oktober kl. 13:23 Språket ska utvecklas, fördjupas och dramatiseras. Jag samlar på ord och tillverkar ett och annat själv. En ordvårdare är utan tvekan Carina Burman i Svenska Dagbladet (en tidning i Stockholm). I söndags skrev hon om två böcker om Shakespeare. Det spekulerades i om författaren verkligen var författaren. Eftersom han var skådespelare och endast gått i skolan till 12 års ålder. Hur har han kunnat skriva de klassiska verken? Var det inte någon annan som skrev dem? Spekulationernas vågor har gått höga under århundraden. Carina Burman sablar ner de två böckerna och höjer i stället en av folkbildaren Kent Hägglund till skyarna. Även Hägglund har skrivit om Shakespeare. Carina Burman skriver i sin recension om en av spekulationsböckerna: "för dem är han Shakespeare ovedersägeligen och oomkullrunkeligen." Härligt, Carina! Så ska språket användas. Inte något mjäkigt och fatt utan kraftfullt och genuint. Oomkullrunkeligen, känn på det språket och förknippade det inte med något som det inte ska förknippas med. Skriv upp det i lilla anteckningsboken förresten. Hon läste mina SMS! 24 oktober kl. 20:54 Jag satt på 56:an på vägen hem (det är Stockholm vi pratar om). Hon hade mörkt bronsrött hår och boots. Satt till vänster om mig. Mer la jag inte märkte till. Så började jag beta av mina SMS som jag hade i mobilen. Ni vet de där små rara meddelanden som man kan få ibland och som man hoppas på och kanske inte får (inte från henne i varje fall). Så märker jag i ögonvrån att hon lutar sig lite framåt och mot mig. Hon läser mina SMS! Helt okänt person sitter och läser mina SMS lite från sida! Jag låter henne göra det. Vänder inte bort mobilen. Medvetet dröjer jag vid ett par SMS som är lite smått avancerade. Går tillbaka till ett liknande i listan. Jo, hon hänger med och läser med intresse. Hon måste av ha en böjelse åt det hållet. Att titta i andras nyckelhål. Hon klev av vid Hötorget och så log hon lite mot mig när han passerade mig. Tur att hon inte fick läsa det där SMS:et som X sände mig förra veckan. Då hade hon nog varit så där leendet. Kommentarer: Avancerade sms? vad i all världen är det, och vad står det i dem? Såna får inte jag.

134
Å den 25 oktober, 2006 kl. 08:34 Public service bort??? 24 oktober kl. 21:10 Var det någon annan än jag som missade att alliansen tänkte strypa åt villkoren för public service (radio och TV)? Jag missade det i varje fall helt och hållet. Förstår inte hur jag kunde det. Eller var det så att de inte berättade för väljarna vad de vill med radio och TV i vårt land. Det är de viktigaste informationskanalerna ut till de breda lagren (märk att jag inte skrev plebejerna eller något annat nedsättande). Det första krav man måste ha på ett politiskt parti är att det öppet redovisar sina politiska ställningstaganden. Förresten, när jag ändå har din uppmärksamhet: Var det inte så att Fp och C och Kd ingår i regeringen? Jag har inte hört av dem på ett par veckor nu. Har de hoppat av regeringen? Kommentarer: Det kan väl inte va så att ministrarna i Fp,C och Kd glömt att betala Tvlicensen och blivit tvungna att hopp av, dom oxo??? Man undrar!!! Smilar Ninacian N FD BLOGGARE den 24 oktober, 2006 kl. 21:31 Jag tror snarare att det är så att de ännu inte har förstått att de ingår i regeringen och att Fredrik inte är den ende som ska bestämma här i landet. Varulven den 24 oktober, 2006 kl. 23:06 Betalar varulven tv-licensen? Jänta den 25 oktober, 2006 kl. 09:36 Inga ormar på Irland? 24 oktober kl. 21:15 Jag bär på en massa obesvarade frågor. Har haft sådana många år nu och de är få av frågorna som besvarats. Har letat i uppslagsvärk (medveten felskrivning, J.!) och inte fått svar. Just nu är frågan som bara gnager och gnager: Varför finns det inte och aldrig funnits några ormar på Irland? Det finns ju ormar överallt i Europa. Varför har inte en enda liten orm simmat över från England eller Skottland och överlev? Fast vid närmare efertanke hade nog ormen behövt ta med sig en kompis av motsatt kön för att det skulle bli några småormar. Om det är någon som har ett svar, som är rätt, kan den personen lämpligen kontakta Naturhistoriska museet här i Stockholm. Det finns två vedertagna förklaringar till att det inte finns ormar på Irland: Att S:t Patrick fördrev alla ormar i havet. Att ormarna aldrig kunnat återvända efter den senaste istiden och att klimatet är för kallt och

135
terrängen för öppen. Flera upprepade försök att plantera in ormar på ön har misslyckats. Varför? Ön är ju grön och skön. Jag har varit där och cyklat runt. Kommentarer: Låt gå för felstavningen. En orm. Enorm. Varför inte bara acceptera de två förklaringar som redan finns? Jag har inte 3 ben, varför? Jag har försökt få ett till att växa ut men det händer inte??!! VARFÖR??!! Hallå, det fanns inga rådjur på Gotland förut heller. Det finns det visserligen nu. Inplanterade då, och stannade gjorde de för de trivdes väl där! Ormen trivdes tydligen inte på Irland och dog således. So? Jänta den 25 oktober, 2006 kl. 14:54 Jovisst, och det finns inte några älgar heller på Gotland. Men du förstår inte den där malande känslan jag har att inte få svar på de frågorna som jag bär med mig inombords månad efter månad. Jag behöver helt enkelt får ett klart besked av någon som kan tala om för mig varför det inte finns några ormar på Irland. Jag kräver ett svar. Varulven den 25 oktober, 2006 kl. 22:52 Men varför kan du inte bara godta "ormen trivs inte i kargt och öppet landskap" (som Lundell verkar göra) och se det som den förklaring det nog antagligen är?! Jänta den 26 oktober, 2006 kl. 08:18 Har du varit på Irland? Det är grönt och öppet. Men inte alls kargt överallt. Det är inte någon bra förklaring. Jag vill veta klara besked. Inte antaganden eller hypoteser eller gissningar. Det är klart att det måste finnas en förklaring. Frågan är bara vilken och vem som kan ge den. Jag ger mig inte. Varulven den 26 oktober, 2006 kl. 09:31 Nej jag har inte varit på Irland men i Skottland, och jag antar att dessa påminner om varandra men rätta mig om jag har fel. Jag menar egentligen inte kargt, men liksom öppet och låga växter (du fattar nog). Sen vissa delar av Skottland, till exempel ön Jura, den var karg den. Men det var ju nu inte Skottland vi talade om utan Irland. Jag bara menar att ormen helt enkelt inte trivs i den sortens natur (alt. blir uppäten ständigt och jämt av några elaka mördarfår) så den gör lidandet kort och tar livet av sig. Så tror jag. Jänta den 26 oktober, 2006 kl. 10:54

136
Vikingarnas sagoberättare 25 oktober kl. 22:58 Vikingarna hade sagoberättare som reste runt mellan stormansgårdarna. De fick bestalt för att stanna en vecka eller så och dra sina historier. När de hade tömt sig på sina berättelser så gick eller red de vidare. Härligt yrke kan man tycka. Och tänker man efter hur de hade det så är det klart att det var en viktigt yrkesgrupp. Förmodligen väldigt lite, men uppskattad. Vikingen stack i väg på vårvintern och kom hem på hösten. Då skulle skeppen underhållas och göras klara till våren. Sedan skulle gården skötas och ungarna uppfostras. Men sedan kom vintern i december och höll i sig till mars. Inget gatljus, inga ficklampor, ingen TV, inga böcker, inga videofilmer, inga mobiler, inga kvällstidningar och inga dataspel. Vad var livet värt då? Jo, de kunde spela lite brädspel i mörkret och lägra sin kvinna. Det var väl de enda nöjen som fanns. Och så var det sagoberättarna som kom och gick. Klart det var spännande och gott att ligga där i fårskinnsfällen i mörkret och kylan och höra sagoberättaren dra sin berättelse. Ju bättra berättelser han (det var alltid en han) hade, ju längre fick han stanna och ju mer fick han betalt. Går det att hyra en filosof? 25 oktober kl. 23:10 Det värsta jag vet är att hamna på en formell middag och få någon till bords. En dam alltså. I nio fall av tio är hon hur tråkig som helst och har inte ens läst morgontidningarna. I det tionde fallet kan det vara lite givande det hela. Men varför börjar inte någon att hyra ut filosofer till middagarna? Så att värdparet kunde hyra en Platon, en Aristoteles eller någon annan till middagskonversationen? Så att man slapp gnällltjejerna och tråkmåsarna och surkarten och alla de andra stereotyperna. En vaken, beläst och vidsynt filosof, det skulle vara någon att ha vid sin sida under både huvudrätten och desserten. En affärsidé är förstås att utveckla sortimentet också så att middagsarrangörer kunde erbjuda både "ung manlig filosof", "äldra manlig filosof", "ung kvinnlig filosof" och "äldre kvinnlig filosof". Affärsidén går att utvecka ytterligare. Det är fullt klart. Tänk att få en filosof vid sin sida i stället för hon den där.....ni vet. Pyskotisk man i rullstol 26 oktober kl. 10:30 Medborgarplatsen (Stockholm) i morse kl. 08.45. Starkt psykotisk man i rullstol rullar omkring och tjuter. Han biter sig själv och vädjar om hjälp. 300 personer tittar på honom och vänder sig bort. Ingen gör något. Det är bara en tidsfråga innan han rullar ut över perongkanten. Ingen gör något. Så småningom är det någon som ringer 112 efter ambulans. Själv går jag till vakterna med gula västar som står vid södra uppgången (vid spärrar-

137
na). Va, psykotisk? Va, stör han några? Va, äre om.....Vi ska väl titta då... är det nu? Öh....... Inte något engagemang där inte . En medmänniska i nöd och Connex personal tuggar tugggummi och tar det lugnt. Jag tror nog att mannan blev hjälpt av någon. Men knappast av Connex. Rädda Stockholms fria tidning 27 oktober kl. 08:00 Stockholms fria tidning kommer ut varje lördag. En bra tidning med intressant samhällsdebatt. Inte en annons i hela tidningen. Den står emot det kommersiella. En tidning för alla oss som tänker fritt (och lite stort). En tidning för alla som inte är moderater och en tidning som bör läsas av alla moderater. Fri och partipolitisk obunden. Den uppmärksammar en hel del om miljö, djurrätt, demokrati, fred, genus, hbt, samt rättvise- och mångkulturella frågor. (Lite vänster alltså). Upplagan är dock bara ca. 3.000 ex. Tidningen driver nu en desperat kampanj för att få in nya prenumeranter. Tidningen betalar 750 kr till de värvare som får in fem nya prenumeranter på en vecka. Avgiften är då bara 99 kr för tre månader. Nya prenumeranter behövs för att klara tröskeln till presstöd. Tidningen riskerar att förlora 700.000 kr i pressstöd om inte nya prenumeranter kommer till. Avgiften 99 kr. är väl värda pengar för den som vill följa med i samhällsdebatten. Ännu bättre för den som själv vill skriva något. Alla har vi både rätt och kanske också skyldighet att medverka i samhällsdebatten. Demokratin mår bra av det. Du kan läsa en hel del om tidningen på hemsidan: http://www.stockholmsfria.nu/ Ett brev kommer fram om 20 år 27 oktober kl. 08:10 Postmuseum firade för några år sedan något jubileum. Kanske var det frimärket 150 års-dag. Jag minns inte. Men jag minns att museet då hade ett jippo som var så här. Du kunde skriva ett brev till någon (eller till dig själv), betala vanligt porto och lägga det på (i) en särkild postlåda (ej brevlåda). Museet skulle sedan se till att brevet inte sändas till mottagaren förrän efter 20 år. Det måste vara lite kul att få ett brev som har legat lagrat i 20 år och sedan poppar upp av sig själv. Förmodligen har man glömt då att man skrev brevet och blir (positivt?) överraskad av att få ett brev från någon (eller från sig själv?). Kul idé. Jag nappade inte på det då och har förmodligen inte någon chans att få ett brev om 20 år av någon vän eller ovän. Och hur klarar man av att hitta mottagaren som väl förhoppningsvis har flyttat några gånger, skiljt sig några gånger och kanske bytt namn någon gång? Inte vet jag, för jag var inte med. Men man kanske skulle uppge personnummer och så skulle posten åtaga sig att leta rätt på mottagaren. Kanske. Att skriva ett brev till sin kärasta, men ska man det? Hon eller han kanske inte har den positionen i ens känsloliv om 20 år. Kan

138
ju bli rätt jobbigt eller till och med pinsamt om det kommer ett brev om 20 år med en massa känslor. Känslor som man hade då, men inte har i dag. Vad skulle du själv skriva? Något som består som 20 år Kommentarer: jag skrev ett brev minns jag..man skulle skriva sitt personnummer som avsändare. Detta var ungefär 10 år sedan så det närmar sig...nää det var mer än tio år sedan (tänker efter var jag bodde och vad jag sysslade med)...hmmm 1993 el 94 var det. Jag minns att jag satt på torget och skrev, det var i mitten av oktober och strålande solsken, minns att jag la med ett par fotografier också och minns lite vagt vad jag skrev. Kan ju bli riktigt spännande när det kommer åter 83.252.14.122 den 27 oktober, 2006 kl. 09:00 Känslor som håller 20 år? I don´t think so! Skulle vara han då....hehe. Å den 27 oktober, 2006 kl. 09:39 Kunde man inte skriva ett anonymt brev? Och var ligger breven idag? Tyvärr missade jag det där. Men det borde finnas en e-mail-variant. Man skriver ett mail till X, Y och/eller Z och så snurrar meddelandet omkring i cyberspace i 20 år (höll på att skriva tjugu, men då vaknar Jäntan till liv...)och så, när 20 år har gått, kommer det fram. Kanske en affärsidé förresten. Jag bjuder på den för jag är på fredagshumör. Jag vet vad som väntar i kväll. Varulven den 27 oktober, 2006 kl. 10:18 Väldigt ofta önskar jag att jag hade dig framför mig, på en darttavla, och jag skulle kasta pil like hell. Å den 27 oktober, 2006 kl. 10:46 Och så finge jag vara med, Åsa. Jag klår både svärfar och svärmor i dart. Jänta den 27 oktober, 2006 kl. 11:16 Heter det the Bull´s eye? Varför inte the cow´s ass? Lättare att träffa om ni nu ska vara två som kastar mot mig. Själv har jag en sån där boll med sugproppar som gör att den fastnar på tv-skärmen. Brukar kasta på bildrutan när det dyker upp någon som jag känner viss motvilja mot. Varulven den 27 oktober, 2006 kl. 13:33 Världens äldste man död 28 oktober kl. 08:42 Benito Martines Abrogán har avlidit på Kuba. Han var världens äldsta man så risken för honom att avlida var betydande. Själv uppgav han att

139
var 126 år, men det tror man inte. Däremot anses det klarlagt att han var 119 år. En avsevärd ålder det också kan man tycka. I juni förra året kom han till ett äldreboede i Ciego de Avila iförd en yllejacka, filthatt och nystruken skjorta. Han ville blli lite ompysslad på gamla dar. Det sista levnadsåret ägnade han sig åt att föda upp stridstuppar (ja, sådana är tillåtna på Kuba), odla bananer och uppvakta unga sköterskor (ja, gubben var frisk). Han hade varit kroppsarbetare och hela sitt liv arbetat på sockerrörsodlingar och med vägbyggen. Han gick och cyklade, åkte nästan aldrig bil. Han år inte så mycket på grund av matransoneringarna. Mest åt han potatis kokt på svinflott och så åt han stärkelserik kassava. Han rökte tills han var 108 år. Gifte sig gjorde han aldrig, men hade stort intresse för kvinnor. När man frågade hur det kom síg att han blev så gammal så svarade han: Jag har aldrig ljugit, jag har aldrig lurat någon och jag har aldrig talat illa om någon. Det är alltså bara att luta sig tillbaka, sluta ögonen och tänka efter om man själv har förutsättningarna att uppnå 119 års ålder. Knappast troligt vid närmare eftert-anke. Pistolen var borta! 28 oktober kl. 08:55 Jag känner en man som drabbades av något märkligt. Han är reservofficer i armén. I hans skyldighet ingick att inneha och förvara pistol och ammunition. Vapnet skulle han ha med sig på resan till mobiliseringsplatsen i händelse av krig. För att skydda sig själv. Hemma hade han inte något vapenskåp (det behövdes inte). Han bodde i en villa och han hade några söner som, med tiden, blev tonåringar. Alltså kände han visst obehag i möjligheten att sönerna och deras kompisar skulle ta fram vapnet, ladda och skjuta lite på skoj. Grannarna skulle kanske inte gilla det och så kunde det ju bli märken i parketten i finrummet. Alltså gömde han pistolen och ammunitionen i trossbotten på vinden. Alltså i sågspånet som utgjorde isolering på vinden. Han vet precis var han la pistolen och ett ammunitionspaket med 36 patroner. Så gick åren och en dag skulle ha ta fram pistolen till en övning. Han hittade inte pistolen! Åtskilliga timmar ägnade han sedan åt att leta i sågspånet på vinden! Han till och med flyttade på nästan allt sågspån och han hyrde en metalldetektor för att leta. Det fanns inte någon pistol. Alltså allvarliga och långvariga samtal med hustru och de två tonårssönerna. De bedyrade att de inte rört pistolen och att de inte ens visste att den låg på vinden. Mystiskt! Alltså polisanmälan och samtal med försvarsmakten. Ytterligare utredning. Ingen pistol. Efter några år skulle de sälja villan. Frågan var då om de skulle informera den nya ägaren om den förkomna pistolen. Var det lämpligt? Efter en del funderande så beslöt han att informera de nya ägarna om den bortkomna pistolen. Alltså finns det i dag en familj i västra Sverige som bor i ett hus där det KAN finnas en pistol på vinden, men ingen vet. Ska nästa ägare få veta

140
något om den bortkomna pistolen? Modellen var Huskvarna m/40 i bra skick. Guantanamo base? 28 oktober kl. 09:19 Det är märkligt att USA har en stor militärbas på Cuba. En militärbas med 9.500 soldater på den södra kusten av den stora kommunistiska ön? Jag tycker det är märkligt att detta fenomen inte har uppmärksammats mer. Hur kan det komma sig att USA kan ha en bas, 116 km2 stor, i en kommunistisk stat? Castroregimen godkänner inte "arrendet" av basen. USA har haft en bas där sedan 1898 och hade ett arrendeavtal sedan 1903. Efter den kubanska revolutionen 1959 har Castroregimen vägrat att ta emot arrendeavgiften från USA. Men den första betalningen tog man emot och den betalningen bekräftar arrendeavtalet, anser USA. Vattenförsörjningen sker genom rening av havsvatten. Marinkåren byggde förra året två vindkraftverk på området. Det finns en flygplats på området och det är den som används för att flyg in fångar till fånglägret på området. Det finns även en bra hamn. Kuba anser att den amerikanska närvaron (på den egna ön!) är ett folkrättsbrott. Visst är det märkligt att USA håller fångar på en kommunistisk ön i karibiska sjön? Kommentarer: Märkligt men ändå inte, tänker man efter så är det helt logiskt. Världens största terroristfängelse i ett land som styrs av en terrorist och mördare! Skiten till skiten liksom. dlp den 28 oktober, 2006 kl. 10:25 Det var ju en djupgående analys av ett utrikespolitiskt fenomen. Varulven den 28 oktober, 2006 kl. 11:04 Modellen över Stockholm 28 oktober kl. 10:29 Här ligger foton som jag tagit av modellen över Stockholm. Det är modellen som finns på nedre planet i Kulturhuset i Stockholm. Modellen är stor och den kostade nästan 3 milj. kr. att tillverka. Den har med hela innerstaden samt även aktuella utbyggnadsprojekt (vita huskroppar). Modellen är svår att fotografera eftersom belysningen är svag. Jag har använt stativ och fotograferat med en Canon G3. Fotona på webben är neddragna till formatet 800 x 600 pix. Adresen är http://community.webshots.com/user/modellen

141
Mitt förslag är att du går dit och själv tittar på modellen (är kanske inte aktuellt för göteborgare). Kan du ta bättre foton än vad jag lyckats med vill jag gärna ha bilderna. Tiden tillbaka en timme? 29 oktober kl. 05:52 Så var det dags igen. Klockan skulle vridas tillbaka en timme i natt kl. 03.00. Jaha, men då sov jag och nu har jag gjort det. På vissa klockor i varje fall. Men inte på mina två radiostyrda ur (heter så) och inte på den lilla klockan här på min bloggsida. Men vad är det egentligen vi gör. Kan man bra flytta tiden? Kan en timme liksom fördubblas och förekomma två gånger? Knappast. Tänk om det föddes två tvillingarn (de brukar vara två) i natt. Först kom en ut kl. 02.30. Och sedan dröjde det 40 mintuter till för att lillbrorsan skulle komma ut. Men då hade man flyttat tillbakan timvisaren på BB en timme så då var klockan helt plötsligt 02.10 igen. Alltså noterades det att lillbrorsan var född för storebror trots att både mamman och pappan (den senare lätt medtagen) både såg och minns vem som kom först. Kan det var acceptabelt att en lillbrorsa är född före storebror? Ska det inte vara någon ordning på ett tidssystem? Eva Hamilton, PB-bruden? 29 oktober kl. 06:06 Läs intervjuven i dag i DN med SVT-chefen Eva Hamilton. Public service-chefen och och public service-väktaren. Läs hur hon har sett upp till och beundrat alla sina chefer och hur alla hennes medarbetare (läs: underställda slavar) beundrar henne och hur braaaaa hon är. Men tänk på en sak. Styrelsen för SVT har sagt att man i första hand ville rekrytera Jan Scherman till chef för SVT. Va? Kan man rekrytera chefen för en skitkanal för att göra om SVT till en ny skitkanal? Undrar vad SVT står för i framtiden? (Sveriges värsta TV?) Jan Scherman har visserligen ett förflutet som ledare för programmet Kalla fakta och han har gjort bra ifrån sig i mediadebatten. Men han har inte bjudit det minsta motstånd med ägarna i Stenbeckgruppen. De vill nämligen tjäna pengar och bara det. Han serverar servilt vad populasen vill ha. Eller som Eva Hamilton säger i intervjuven: Vi skulle kunna göra hur bra program som helst, men då skulle vi inte ha några tittare. Klart som lingonsylt alltså: Vi gör dåliga program som tillfredsställer samma kategori som kastar ölburkar på fotbollsmatcherna. Skitprogram med många tittare är bättre än kvalitetsprogram med få tittare. Jaha. En orm i sovrummet? 29 oktober kl. 06:18

142
Det krävs tillstånd för att ha en giftorm hemma i bostaden. Stockholms stad avser att skärpa till reglerna och föreskriva att man inte får ha en giftorm i sovrummet. Eller som det står i förslaget till bestämmelse: "I det rum som är avsett att sova i". Det som vi normala brukar kalla sovrum och där egentligen bara tre aktiviteter kan och bör bedrivas. Men varför inte någon orm i sovrummet? Man vill ju liksom veta lite om ratio (objektiva och verkliga skäl bakom något). Varför vill de förbjuda orm i sovrummet? För att husse och matte (om det finns en matte vilket betvivlas) inte ska bli huggna under sömnen? Eller för att en orm lätt försvinner mellan lakanen och aldrig hittas? Eller för ovana och tillfälliga nattgäster blir rädda om de vaknar med en slingrande giftorm? Eller för att man befarar att ormen ska få se något av homo sapiens vakna nattaktiviteter? Eller att det är omoraliskt med en orm i sovrummet? Eller att ormar inte mår bra av att sova i samma rum som människa/människor? Eller vad? Jag bara måste få veta. Varför får man ha orm i köket, men inte i sovrummet? För övrigt vill jag inte ha någon orm, varken ogiftig eller giftig. Hade en en gång, men hon flyttade hem till sig efter några månader. Men jag fick några hugg först. Kommentarer: Du verkar ha ett vansinnigt intresse just för ormar. Vidare vill jag bara säga att min teori lyder som följer: Det är Ormoraliskt att ha den i sovrummet... Jänta den 30 oktober, 2006 kl. 13:51 Kanske är det rätt. Men din teori väcker den gamla frågan: Finns det en allmän moral eller bara ett stort antal individuella moraler? Kan det allmänna uppställa moralnormer och förutsätta att de leder till acceptans? Eller ska det allmänna bara tillåta individuella moraler utan strävan att skapa moralnormer? Min uppfattning är att allt skall tillåtas som inte är farligt eller annars olämpligt för omgivningen eller utövaren. Om någon vill bo med 14 boaormar i sängkammaren så låt honom (är förmodligen en hanne) göra det så länge inte ormarna slingrar sig in till grannen. Eller som min kusin från landet säger: Lev lycklig och skit i andra! Varulven den 30 oktober, 2006 kl. 23:35 Präst mot spöken? 29 oktober kl. 06:33 I Porsgrunn i norra Norge finns det ett sjukhus och där finns det en psykiatrisk klinik. På kliniken finns det anställda läkare, sköterskor och vårdare. Problemet är att personalen har sett spöken gång på gång. De har sett en liten pojke sitta i korridoren på avdelningen och när de har närmat sig honom har han försvunnit. De (personalen) har också sett en tidigare chef

143
för avdelningen som spöke på avdelningen (vem har inte haft mardrömmar om sin chef?). Nu har nuvarande chef (en kvinna förstås) tillkallat en präst som talat med personalen och välsignat både personalen och avdelningen. Efter det har det blivit mycket bättre stämning på avdelningen och lugnare, säger personalen till tidningen Verdens Gang (VG) och spökena har inte synts till något mera. Hmmmm....vad säger det om psykiatrins ställning i Norge? Och om vetenskapligheten inom vården? De som brukar se spöken alltför ofta brukar ju hamna där de ska. Men personalen? Någon liten fördom som besannats lite grann så där nu på morgonen? Kommentarer: Ja eller så kan man se det såhär: varför skulle spöken bara vara en inbillning och något som inte finns? Vad är det som säger att saker finns och inte finns? HUR kan vi veta det? Vidga vyerna lite vetja. Jänta den 30 oktober, 2006 kl. 08:50 Vi har en liten flicka i 5-6 års åldern som syns lite då och då i källarvåningen i närheten av omklädningsrummen. Vi tänker dock inte ringa efter en präst utan hon får vara där så länge hon vill. Kan tillägga att jag jobbar inte inom psykiatrin. Ssk den 30 oktober, 2006 kl. 19:08 SSK wow nu blev jag nyfiken? Är det på något sjukhus eller vart? Jag älskar spöken. Jänta den 30 oktober, 2006 kl. 22:03 Vem vet. De kanske finns. För några år sedan dömdes två killar för att de hade sprungit omkring nattetid insvepta i vita lakan på en kyrkogård. Dömdes för ofredande. Så de finns nog. En kille som för några år sedan jobbade som spöke på spökhuset på Grönan lyckades få in titeln "spöke" i telefonkatalogen. Bra gjort. Så de finns nog bara man leder. Är hjärnspöken också spöken eller vad är de? Varulven den 30 oktober, 2006 kl. 23:01 Varulvar är hjärnspöken, så är det. Jänta den 31 oktober, 2006 kl. 10:51 Det var ju ett stort framsteg för prästen att hon/han kunde bota personalen utan Hermolepsin. Om hon var så duktig vad händer då med patienterna?? Blev de också friska och botade eller handlade detta bara personalen?? Hallucinationer är ju en typ upplevelser av någonting som egentligen inte finns i sinnevärlden?och intressant att flera har upplevt detta, grupphallu-

144
cination, såna förekommer dock då när två personer, som båda har tagit LSD, varseblir/upplever samma saker av delade hallucinationer, men? Jag tror att det är bättre att skicka några präster än läkare till psykavdelning om det här stämmer, då får vi friskare personal även patienterna komma att må bättre. De behöver inte så mycket onödiga mediciner och psykiatrin behöver inte så mycket pengar i framtiden. Det är ju oftast själen som inte mår bra. Cigily den 31 oktober, 2006 kl. 14:59 Det stämmer, det är på ett sjukhus. Flickan har setts där i åtminstonde minst 15 år nu. Tror för övrigt att Varulven behöver vidga sina vyer en smula. Inte ens du kan förklara allt. ssk den 01 november, 2006 kl. 23:33 Han tänkte släppa ut en tiger... 29 oktober kl. 11:42 Jo, det var en kille (eller flera?) som tog sig in nattetid på ett zoo i Schweiz. Nyligen. De var eller är djurrättsaktivister. Avsikten var att de skulle släppa ut en vit sibirisk tiger som fanns och finns där (denne förbannade precision i språket...). Men av någon anledning tänkte han om eller kom på bättre tankar eller på andra tankar (denna förbannade precisionssträvan...). Han valde att inte släppa ut någon tiger utan släppte i stället ut några kaniner. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, även som djurrättsaktivist kan man ändra sig under operationens utförande. Själv händer det att jag ska köpa några nya skjortor och så kommer jag i stället ut ur butiken med nya byxor. Parallelläsning? Varför inte? 30 oktober kl. 23:18 Provat på parallelläsning någon gång? Gissar att du inte har gjort det. Och då menar jag inte att att läsa två kurser på högskolan parallelt. Här handlar det om att läsa en bok på originalspråket och samtidigt ha den svenska översättningen bredvid och följa med rad för rad. Hur nyttigt som helst och kanske den bästa metoden för språkinlärning. Man får ju översättningen och kontexten serverad direkt. Bort med alla tråkiga lexikon! Läs på och njut av böckerna. Efter ett tag kan du läsa lika fort på originalspråket som svenska (om det nu är ditt modersmål). Vad jag inte förstår är att man inte lär ut tekniken i skolorna. Den är omvittnat effektiv därför att eleven kommer att ta sig igenom ofantligt mycket större textmassa än annars. Själv har jag läst om den i Isaac Deutchers biografi över Trotsky. Leon Trotsky var ju som bekant känd för att lästa engelska, franska, tyska och italienska. Men hans uttal var uruselt. Han hade helt enkelt läst böcker paraellelt då han satt i tsarens fängelse. Smart kille. Men jag undrar varför

145
inte den svenska lärarkåren kan fatta att metoden är den bästa och mest användbara metoden för effektiv språkinlärning. Själv började jag läsa Kalle Blomkvist-böcker på tyska för att komma in i språket. Pröva själv förresten. Varulven jagar på annan plats... 1 november kl. 00:04 Varulven tar lite ledigt den här veckan för att springa över till Dalsland och jaga några små rödluvor där. Det innebär att du kan koppla av och inte behöver bevaka den här bloggen under den närmaste veckan. Sedan är Varulven tillbaka och förmodligen laddad med nya galna och intressanta inlägg. Stå ut! Kärleken hittar alltid hem... 6 november kl. 08:39 Varulven har varit på landet en vecka och träffat grabbarna med mycket lera på stövlarna och stora traktorer. Grabbarna som inte läser SvD och DN och New York Times. Men grabbarna som ser till att vi får havregrynsgröt på bordet. Grabbarna som inte har internet. Frågade grannbonden (A) i somras om han var uppkopplad mot nätet. Svar: "Nä, jag har har inte nån dator. Jag har TV och det räcker." Då slutade jag fråga. Men nu i höst var det något annat. Grannbonden nr. 2 (B) har massamassor av kossor och stor gård. Men bor ensam och gör inte annat än att mjölka och flytta runt höbalar (jag ser hur han kör traktorn från mitt sovrumsfönster). Inte någon kvinna och inte någon hjärtevän så långt ögat kunnat se. Men i år, efter många år, dök hon upp. E. ljus, blond, långbent och rätt målmedveten. Den nya kvinnan. Och han har inte synts i TV 4:s program. Hur har han lyckats och hur han han gjort och hur gick det till? Sånt vill man ju inte fråga om. Men frågan finns där. Han som inte ens tidigare har lagt ut några krokar (vad jag vet....) och så dyker hon upp. Han var gladare och mer solbränd än någonsin tidigare. Tänk vad kärleken kan göra..... Har han skaffat dator? Frågan finns där. Kommentarer: Det finns väl kontaktannonser för guds skull isåfall. Herregud livet och värden kretsar inte enbart kring internet. Eller så har han stött på henne någonstans bara, som man träffades förr. Jänta den 06 november, 2006 kl. 09:25 Du känner ju inte B. Han har aldrig tidigare stött på någon, varken i den ena eller den andra betydelsen. Men hon kanske jobbar som traktorförsäljare, vad vet jag. Vet bara att de var och förmodligen också i dag är hur

146
kära som helst. Det är bara en teori att internet har nått landsbygden. Hur träffades man förr? På bussen? Varulven den 06 november, 2006 kl. 10:30 Ja varför inte? På bussen, på bion, på puben, på restaurangen, på affären, hos frisören, i snabbköpet, i tvättstugan, på grannens födelsedagskalas, i skogen, hos skomakaren tamejfan vartsomhelst?!!!! Krångla inte till allt så fasligt. Jänta den 06 november, 2006 kl. 13:19 Visst...jag är bara nyfiken. A går inte på krogen. Han köper traktorer. Enkelt. Men frågan är hur vanligt det är med tjejer i passande ålder som säljer traktorer. Det är det som håller min fantasi i rörelse. Varulven den 06 november, 2006 kl. 16:28 En annan har fobi för traktorer, men det är en annan historia. Jänta den 07 november, 2006 kl. 09:41 Kungen död för 374 år sedan... 6 november kl. 10:31 Det var liksom i dag han föll av hästen där nere i Tyskland. Och fick byxorna avdragna. Nesligt för en svensk kung. Frågan var och är om han stupande på grund av dimman som gjorde att han kom bort från sin livvakt eller om han hade fått en för vild och svårriden stridshäst. Eller om han helt enkelt hade blivit för tung i gumpen och därför ramlade av när hästen kastade. Död blev han i varje fall. Det tog drygt tre veckor innan man fick veta dödsfallet på Stockholms slott. Då hade flera kungliga kurirer ridit dygnet runt för att nå Stockholm med det tragiska budet. Skulle vår kung i dag snubbla på trappan på Drottningholm och få näsblod så skulle Aftonbladet säkert veta det inom 10 minuter. Läsa uppochned? 7 november kl. 08:19 Jo, jag är bra på att läsa uppochned. Vad det nu är för vits med det kan man fråga sig. Men det går att lära sig att läsa upp och ned lika fort som man läser vanligt. Efter några timmars träning (gärna uppdelat i etapper) så "svänger hjärnan om". Helt plötsligt blir det fullt möjligt att läsa riktigt snabbt åt det andra hållet. Och vad är det som säger att man alltid ska läsa åt det vanliga hållet? Jag har haft lite skoj med min förmåga. En gång satt jag på tåget mellan Uppsala och Stockholm och läste kvällstidningen (troligen Expressen, men jag minns inte...). En kille mitt emot mig passade på att läsa tidningen som jag hade framför mig. Gissa om jag blir irriterad om någon läser den tidning jag håller på med. Ännu mer irriterad

147
blir jag om någon försöker läsa min bok. Känns som om de nyfiket vill veta om jag läser något intressant eller seriöst. Nåväl, vad gjorde jag. Jag vände helt enkelt på kvällstidningen och fortsatte att läsa. Jag läste alltså upp och ned. Gissa om den killen så förvånad ut. Han slutade inte att titta på mig förrän vi kom till till slutstationen. Han sa inte något. Fuglesang i rymden? 7 november kl. 08:25 Fuglesang betyder tydligen fågelsång på norska. Ett inte helt ovanligt familjenamn i Norge. Nu ska en Fuglesang ut i rymden efter många års väntan. Svensken Christer Fuglesang, som inte har bytt namn till Christer Fågelsång. Men han har kvittrat bra mycket under årens lopp. Givit massor av intervjuer och ställt upp för media hur mycket som helst. Frågan är om han är så mycket vetenskapsman eller bara ett medialt fenomen. Eller rättare sagt: vetenskapsman med näsa och näbb för mediala kontakter. Jag ger mig tusan på att han efter en eventuell rymdpromenad kommer att åka runt i Sverige i flera år och berätta om sina timmar i rymden. Sveriges första astronaut! Och så kommer han att värvas av Fredrik Seinfeldt till statsråd. Men det finns nog en risk att även den här rymdresan blir inställd. Då får Fuglesang åter en chans att kvittra i media om varför han inte kom med den här gången heller. Kvittrikvitt.... Kommentarer: En månad kvar! Han är inte längre bara svensk här i norden. Du kan även skicka ett brev till rymdstyrelsen om du vill få hans autograf, sidan har också en klocka som visar hur lång tid finns kvar- idag och nu- 30 dagar 17:51:44- Rolig, man glömmer inte bort tiden. Han har en riktig bra hemsida.. finns i flera olika länder, alla väntar inte bara Sverige. http://www.fuglesang.se/ Cigily den 07 november, 2006 kl. 09:56 Han borde beläggas med kvitterförbud tills han har återvänt från rymden, sen kan han väl kvittra vidare. Stofil-Janne den 07 november, 2006 kl. 23:40 USA en demokrati? 8 november kl. 09:22 Röstdeltagande på 43 procent? Mer än hälften av amerikanerna orkar inte ta sig till vallokalen. Är det en levande demokrati? Det kan väl inte anmärkas något på de formella reglerna i det amerikanska samhällsskicket. Men hur är det med amerikanens demokratiska sinnelag? Hur kan en nation ge ut över 800 miljarder kronor (per år) krigföring i Irak för att

148
rädda och upprätthålla demokratin där samtidigt som de egna medborgarna inte ens orkar sätta sig i bilen och åka någon mil till närmaste vallokal. Märkligt och till och med illavarslande. Stockholms Fria Tidning 8 november kl. 09:32 Glöm inte att colla texterna i Stockholms Fria Tidning. Det är tidningen som är kemiskt fri från annonser och som ofta skildrar verkligheten i underdog-perspektivet. Läs den och dra igång hjärncellerna som lätt faller ihop när man bara läser SvD och DN. Just nu är det provprenumeration för 99 kr under tre månader. Tidningen kommer varje lördag hem till din dörrmatta (om du bor i Stockholm, vilket jag för din skull hoppas att du gör...). mhtml? Bästa lagringsformen? 8 november kl. 10:00 Hur lagrar man ned hela sidor från nätet i komprimerad form? Problemet är akut för oss som samlar på oss information. Själv använder jag mhtmlformatet som, tror jag, komprimerar filerna maximalt. Men finns det andra lösningar? Jag laddar ned massor med webbsidor som jag lägger på DVDskivor. Det gäller ju att spara ned materialet medan det finns kvar på nätet och då man vet var man ska leta. Helt plötsligt så hittar man inte tillbaka till den sida som man vill ha. Om man ska informera sig inom ett område så ska man nog börja med att lagra ned så mycket som möjligt från nätet. Det finns ju mycket på svenska och engelska. Men glöm inte bort tyskan och franskan. Min erfarenhet är att man kan hitta mycket där också. Klarar man dessutom av spanska så finns det ännu mer. Börja med Wikipedia förresten. Men de artiklarna behöver man inte spara ned för de är nog rätt säkra där de ligger. Men man vet aldrig. Vart tar strumporna vägen? 8 november kl. 13:08 Har du också problem med strumpor som försvinner i tvätten? Jomenvisst.....de bara försvinner och aldrig hand i hand med sin make/maka. Det är bara en som sticker i väg och inte lämnar något spår efter sig. Hur kommer man fram till en lösning? En variant, som jag inte har prövat, är att häfta ihop paret med häftklammer innan man kastar in dom i tvättmaskinen. En mer långsiktig lösning är att förmå någon tvättmaskinsfabrikant att tillverka en pytteliten tvättmaskin som bara rymmer två strumpor och som man kan köra på köksbordet eller när man sitter framför datorn eller TV:n. Då är ju problemet löst. Man stoppar in två strumpor, kör maskinen i 40 minuter och plockar ut två strumpor. Enkelt.

149
Kommentarer: ha ha ha, ja jag har nog ett strumpätande monster i min tvättstuga =) Marie den 08 november, 2006 kl. 14:17 ..att man köper bara två strumpor, när de blir smutsiga tvättar man dem...väntar när de har torkat upp och använder de igen, ok..när de blir sönder köper bara ett par igen eller? Cigily den 08 november, 2006 kl. 16:31 Jag har då aldrig haft några problem med borttvättade strumpor. Däremot har jag många gånger tappat tvätt på vägen upp från tvättstugan (tiden innan egen tvättmaskin) Jag minns när jag en morgon på väg ut,upptäckte ett par av mina trosor, uppnålade på anslagstavlan i trapphuset! Jag tappade helt fattningen och det var inte förrän senare den kvällen som jag vågade tassa dit o hämta hem dem. Jag är oerhört pryyyyyd. Å den 08 november, 2006 kl. 21:04 Så kan det vara. Men lite spännande är det ju att någon sprider strumpor, trosor och andra attribut i trappan eller var det nu är. En snabb blick säger ju alltid något om bärerskan och vet man inte vem det är så kan man ju gissa. I mitt hus är det någon (vem?) som då och då lämnar miniminiminimini svarta trosor efter sig i maskinen. En gång hade en sån fastnat inne (!) i en av mina skjortor då de (varför pluralis?) låg kvar i maskinen. Men jag vet inte vem hon är. Och så hämmtar hon dom inte heller på bänken i tvättstugan utan de åker i soptunnan. Men det är väl snabbförbrukningsvara antar jag. Spelar väl inte någon roll om hon har eller inte har. Varulven den 09 november, 2006 kl. 06:57 Har aldrig tappat bort en strumpa i tvättmaskinen... Dom försvinner innan själva det som för dig är "brottsplatsen". Har tvättmaskin i lägenheten men trots det så har jag massor av strumpor utan make (tar för givet att det är maken som dragit). Maken är oftast borta redan då jag stoppar in kläderna i maskinen men jag vet inte om han försvunnit på väg till skrubben (där tvättkorgen står), eller om skrubben är en eventuell "brottsplats"... Frågan är vad det är i skrubben som sköter "kidnappningen"... Hmmm... Ibland dyker det upp någon strumpa bakom tvättkorgen, men en del är försvunna för alltid. Jag brukar strunta i att det bara är makan kvar & tvätta "henne" iaf... Sedan hamnar hon i "skiljsmässostrumphörnet" i strumplådan i väntan på att maken behagar dyka upp igen. Cinna den 09 november, 2006 kl. 08:10

150
Men kan det vara så att det är något i tvättmedlet som gör att vissa strumpor liksom bara upplöses av sig själv liksom? Men det är ju alltid bra att ha lite reservstrumpor att ta till om det kniper. Är de ungefär i samma färg kan man ju köra med dom. Det mest spännande sätt jag förlorat en strumpa var hemma hos den där tjejen som hade en iller. Medan vi ägnande oss åt varandra så åt den lilla rackaren upp den ena av mina strumpor. Det var bara trådar kvar. Han/hon hade väl behov av att visa vem som härskade i sovrummet. Kändes lite speciellt att gå hem med bara en strumpa. Varulven den 09 november, 2006 kl. 08:22 Hahahaha jag kan inte sluta skratta! Har det där verkligen hänt dig Å???!!! SÅÅÅ typiskt dig! Gud så kul :D Jänta den 10 november, 2006 kl. 11:22 Jag vill påpeka för känsliga tittare att min kommentar syftar på Åsas historia ang trosor hängandes på anslagstavlan i trapphuset. Och inte på något annat. Å gillar f.ö inte djur. Så att hon skulle äga en iller som inte jag vetat om ter sig fantastiskt osannolikt. Jänta den 10 november, 2006 kl. 14:25 Jag är lättad. Jag vill gärna veta var jag har varit och var jag inte har varit. Vargens spår är ju lätta att tyda... Varulven den 10 november, 2006 kl. 16:10 Wikipedia är hur stort som helst.. 9 november kl. 06:57 Jag har erkänt det tidigare. Jag är wikipedist sedan snart två år. Skriver lite då och då och bara i ämnen som jag kan och känner för. Tillför mänskligheten en del kunskap som ligger där och väntar på att spridas ut över städer, byar och bonnagårdar. Informationen kan byggas ut, förbättras, rättas, ändras och knådas i olika former. Egentligen borde alla känna ett ansvar för at sprida information. Varför gå och bära på din expertkunskap och behålla det för sig själv? Alla är experter på något....det bara är så. Säg så här: Jag lovar mig själv att inom de närmaste tio dagarna skriva min första lilla/stora artikel i Wikipedia! Det kommer att kännas mycket lättare efter det, jag lovar. När hjärnan tänker, talar den med sig själv 9 november kl. 08:59 När hjärnan tänker, talar den med sig själv. Visst så är det. Citatet är från min vän Platon, han som varit död några år nu. Men frågan är hur hjärnan pratar med sig själv? Sakta, sakligt eller bara ett tjatter? På klingande svenska med lite anstrykning av Söderhamsnmål eller på grötig skånska?

151
En vän till mig från Finland säger att hon tänker bättre på finska än på svenska. Kanske det. Fort går det i varje fall när hon tänker till på finska. Själv har jag försökt att tänka på engelska, men det går inte alls. En del tänker i bilder, symboler och "känslor". Andra bara måste formulera sig invärtes i fullständiga meningar, till och med så gör de inskjutna bisatser. Den stora skräcken är förstås om någon naturvetenskapare i framtiden konstruerar en apparat som man kan koppla in hjärnan så att Storebror (läs: Justitiedepartementet) kan läsa allt man tänker. Då finns det bara en överlevnadsstrategi. Man går över till att tänka på något udda nästan utdött språk som grabbarna och tjejerna på SÄPO inte förstår. Det kommer att bli en skräckupplevelse att läsa en utskrift av vad jag har tänkt under det senaste dygnet.....Usch.... Sensualisterna tar över.....!? 10 november kl. 07:45 Läs vad Fredrik Strage skriver i dag i DN (kulturen s. 9) om uppdelningen av mänskligheten i sensualister och sexualister (vem gjorde uppdelningen förresten?). Den här gången började det tydligen med en artikel av Kerstin Thorwall i Aftonbladet och så hängde Lisa Carver på tidningen New Hampshire på. Eller var det tvärtom? Hur som helst så är det en rätt bra och kul analys som Fredrik Strage gör på ett av mänsklighetens viktigaste och mest spännande arenor. De som försiktigt pillar upp godispåsen och även njuter av påsens form och innehåll innan den ens är öppnad. De eller vi som suger på varje karamell så länge det går. Och de andra som sliter upp påsen och kastar i sig allt på en gång. Joan Collins å ena sidan och Henry Miller å den andra. Lisa Carver tillhör den första och kanske utdöende gruppen. I sin artikel i New Hampshire går hon till generalangrepp mot oss tantramänniskor. Men läs Fredrik Strages artikel själv och bilda dig en uppfattning - om du nu inte redan har en uppfattning. Förresten: Man behöver inte ha en åsikt om allt. Men när tåget går måste man bestämma sig. Tuuut! Kommentarer: Jag har läst artikeln och den är intressant. Har tänkt så där själv ibland. Tack för tipset om artikeln. Lisa den 10 november, 2006 kl. 08:32 Jag tror att jag är lite mittimellan, tillhör mzybe erotiker..men inte till pornografister..hahah Cigily den 10 november, 2006 kl. 23:20 Att återvända.... filmen 10 november kl. 12:58

152
Penélope Cruz har gått från fantastisk spansk film och till halvdålig amerikansk film. Men det är i Spanien Penélope Cruz gjort sina bästa roller. "Volver" ("Att återvända") är inget undantag. Vackra Raimunda är idealfrun. När hennes arbetslösa man ligger på soffan, dricker öl och tittar på fotboll är hon ute och jobbar - på restauranger eller i en tvättstuga. För att rädda familjen från ekonomisk konkurs jobbar hon som bara den. Raimunda håller uppe familjen för sin tonåriga dotters skull. En kväll dödar dottern sin far sedan han försökt förgripa sig på henne. Däirfrån tar "Att återvända" sitt avstamp. En film om förlåtelse och som mynnar ut i en skildring av kvinnans situation i Spanien. Jag såg filmen i går. Vi var 11 personer i salongen. 9 personer såg filmen. Svårmod, melankoli eller vad? 12 november kl. 10:49 Svårmod är ett från tyskan importerat ord som antas väl beskriva grundstämningen i den svenska folksjälen. Och kanske ännu mer den finska..... Ordet kom in i svenska språket först på 1800-talet och man (det vill säga jag) frågar sig nyfiket hur det var med svårmodet förr i tiden. Var allt glatt och glättigt på 1500-talet? Vi vet att Gustav Vasa hade svår tandvärk och ofta var hur sur som helst.....kungligt ursur. Men hur var de andra? Sjöng man på åkrar och ängar eller satt man i lagården böjd över ett stop brännvin fullständighet apatisk? Dags för en forskningsinsats helt enkelt. Många reportrar och ambassadtjänstemän har ju rapporterat från u-länder att alla är fattiga, många är hungrig, nästan lika många är sjuka och så lever de hälften så länge som vi gör. Men glada är de! Sjunger och hoppar hela dagarna så att de inte hinner göra något annat. Märkligt. I finska språket finns det minst fem ord för svårmod. Det finns till och med svårmod som är lite syrligt välbehagligt som man kan bära på och känna att man är en levande del av den finska folksjälen. Och så finns det svårt mörkt svårmod som kan leda till slutet. Varför har vi bara ett ord för svårmod? För sorg, förtrytelse, självömkan, nedstämdhet och andra ord beskriver inte det hela. Svenska folkvisor går ofta i moll. Är det något som visar vår folksjäl? Finns det en folksjäl? För att alla läsare vill jag klargöra att jag alltid är glad och skojfrisk! Min skrivare och jag..... 12 november kl. 11:33 Jag har ett kärleksförhållande till min skrivare....en liten LED-skrivare av japanskt fabrikat. Skriver hur fint som helst i 300 dpi. Tyst och fort. Många skarpa skrifter har kommit ut ur den under flera år. Men är kärleken besvarad? Varje gång jag ger kommndot "utskrift" så svarar datorn: "The image drum has reached the end of its life. Replace the image drum and reset the Drum Count. Press Continue button to continue printing".

153
Klart som ärtsoppa. Den där grejen för 270 kr ska bytas ut. Livet har kommit till slutet. Det gör ju det. Klart jag har köpt en ny trumma. Den ligger i bokhyllan och bara väntar på att få göra sitt jobb. Men jag sätter inte in den förrän det verkligen behövs (gäller på livets alla områden). Nu har programvaran i skrivaren larmat i drygt 7 månader, men skriver hur fina skrifter som helst. Var gör man....låter den skriva på eller ska man lyda tillverkaren? Eller göra en anmälan till konsumentombudsmannen eller vad? Förresten har jag en helt ny skrivare som bara står i beredskap om den nuvarande skull avlida. Samma fabrikat. Det är bra med både livrem och hängslen. Trind blev avrundad.... 12 november kl. 11:44 Jag träffade G i går ett par timmar. Han har ju varit lite trind kan man säga. Lite pondusrund över gumpen och kring midjan. Det var ett tag sedan jag såg honom. Han hade gått ned minst 10 kg sa han. Vad har du gjort fråga jag förstås. Jo, jag var i Turkiet i två veckor och åkte på en magåkomma och fick sitta på muggen i två veckor. Såg inte något av Turkiet. Och så åkte jag hem rätt vit i ansiktet och minst 5 kg magrare. Så har det varit och fortsatt. Jag äter som tidigare, men har stannat på minus 12 kg. Men mår bra. Hmmm..... några långa maskar som äter upp all näring? Nix sa G. Så ett tips om du känner någon som är lite trind om gumpen: Bjud henne/honom på två veckor i Turkiet. Det kan bli bestående men.... Kan till och med vara en bra investering på olika sätt. Tänk ut själv vad jag tänker på...... Misstänkt personalmatsal? 13 november kl. 07:45 På en fiskrestaurang serverar man fisk och på en personalrestaurang serverar man personal. Det är något konstigt med ett språk som kan forma en sådan mening utan att den blir osann. Jag litar inte riktigt på en restaurang där man talar ett sådant språk. Kan man fråga personalen vad det är som serveras? Och om man märker att det hela tiden kommer nya personer i personalen har man då anledning att bli extra orolig? Sedan ett par månader äter jag bara vegetariskt på personalmatsalen. Risken att man hamnar i ett utsatt läge är mindre då. Föreställer jag mig. Vad serverar man på en kinesrestaurang? Kommentarer: Tänkvärt Jänta den 13 november, 2006 kl. 09:09 Jag ligger på rygg och sparkar med tassarna i luften. Så lycklig! Det är första gången som Jänta säger något berömmande om mina inlägg.

154
Varulven den 13 november, 2006 kl. 10:33 En varg som äter vegetariskt och som tillverkar gröna lögner? Någon måtta får det väl vara ändå. Jag är säker på att han kör svarttaxi också. Med svansen undangömd. Akta er! Martin den 13 november, 2006 kl. 11:19 Inte kör jag svarttaxi heller. Finns annat som är med lönsamt. Däremot ylar jag en del på nätterna, vilket kanske någon på Södermalm har hört. Vi pratar Stockholm här alltså... Varulven den 13 november, 2006 kl. 14:40 Vita lögner och svarta? 13 november kl. 08:17 Själv har jag under många år använt mig av svarta, gråa och vita lögner. I olika proportioner vid olika tillfällen. Ett tag trodde jag att jag själv hade kreerat det där med gråa lögner, men så hittade jag det in en skönlitterär bok (jo, sådana förekommer framför näsan även på mig...). Men varför göra allt så svart och vitt och grått? Varför inte skapa gröna, gula, röda och violetta lögner? Sådana som lever sitt eget liv och ger glädje och spänning i livet (jo, spänning kan det bli...mer än väderspänning). Att dra en gul lögn utan att flacka med ögonen är något som kräver lite träning, men det går efter ett tag. Något som man till och med kan ha nytta av i jobbet. "Jag diskade i pentryt i går så jag tänker inte göra det i dag". En liten fin grön lögn. Att jag med "i går" menar en eftermiddag i september behöver jag ju inte förklara. Och vem har förrresten bestämt att uttrycket "i går" ska uppfattas som dagen före den dag som vi just upplever? Är det Igor som sagt det? Själv tänker jag tänka ut och även använda mig av några små trevliga gula och röda lögner i dag. Ljugandets konst kan förfinas och utvecklas, men kräver ständigt övning. Pröva själv, vet jag Kommentarer: Glöm ej att träna bort ovanan att titta åt vänster då du ljuger. Man tittar gärna åt vänster då man ljuger för den är den kreativa sidan av hjärnan. Maja den 13 november, 2006 kl. 22:02 Är det så? Har jag aldrig vetat. Tack för att du lärde mig det. Det är som sagt en konst att ljuga. Och lite träning då och då skadar ju inte. Varulven den 13 november, 2006 kl. 22:18 Visst är det så... skulle jag ljuga om en sån sak? Maja den 13 november, 2006 kl. 22:21

155
Låt mig få gå in och rätta till lite här nu som blev fel ser jag. (men tanken var nog rätt alltså) Den vänstra sidan av hjärnan är den logiska, den matematiska den praktiska. Den högra sidan är den kreativa, den med fantasi osv. Därför ser man åt det vänstra hållet när man ljuger, för att det är den högra sidan som arbetar för att fantisera ihop en lögn. Jänta den 14 november, 2006 kl. 10:45 Oj, är hjärnhalvorna olika? Är man liksom högerhjärnad eller vänsterhjärnad? Ungefär som man är högerhänt, högerfotad och högerögd? Eller tvärtom liksom. Själv känns det som det står helt stilla där inne. Vem var det som sa att bokstaven A bara är tre pinnar som lagts på ett visst sätt för den som är obegåvad? Det var ju i varje fall dumt sagt för de där pinnarna får en betydelse när man häller lite kulturfernissa på dem. Varulven den 14 november, 2006 kl. 22:00 Och de får en färg när jag tänker på det. Mitt A är rött. Jänta den 15 november, 2006 kl. 09:52 En god lögnare bör ha gott minne Bryno den 15 november, 2006 kl. 09:56 Det finns inga goda lögnare. Jänta den 15 november, 2006 kl. 11:08 Det är klart att det finns goda lögnare. Sådana som slår blå dunster i ögonen på folk (någon som vet hur en blå dunst ser ut?) Själv har jag ljugit mig fram i livet ganska bra och aldrig ertappats för något allvarligare. Det krävs ju viss intelligens och hyggligt minne för att inte misslyckas med ljugande. Men lite spännande är det också. Och rätt ofarligt på krogen efter midnatt. Varulven den 15 november, 2006 kl. 22:43 Innerkurvan går fortare än ytter? 13 november kl. 08:38 Ett bra sätt att vinna tid är att ta innerbanan. På Roslagsbanan kommer man till exempel fram fortare till Stocksund om man sitter i innerkurvan. Det är konstigt att de som sitter i innerkurvan och de som sitter i ytterkurvan sitter kvar mittemot varandra; att de inte åker ifrån de som sitter i andra halvan av vagnen. Det har man ju sett på TV. Löpare som springer på innerbanan vinner över de som springer på ytterbanan. Häromdagen satt jag på blå tåget från Södertälje. Satt i innerbana och pratade med en tjej som satt i ytterkurvan. Till slut försvann hon. Suddades liksom först ut

156
i konturerna för att till slut försvinna sakta bort i ytterkurvan. Det är ju Einstein i ett nötskal det. Hörde att hon liksom väste "tönt" då hon försvann bort i rymden. Kan man efterlysa henne eller är hon borta helt och hållet? Och vad betyder det där magiska ordet som hon väste fram? Von Sydowska mordens gåta.... 13 november kl. 22:19 Jag förbereder mig för att åka och se teaterpjäsen "Von Sydowska mordens gåta" på Uppsala stadsteater. En bra pjäs med lokal anknytning. Det finns säkert bättre pjäser, men den här intresserar mig en del eftersom jag har läst två böcker om just detta drama. Hjalmar von Sydow var ordförande i arbetsgivareföreningen i Sverige på 1930-talet. Han mördades i familjens våning på Norr Mälarstrand av sin egen son, jur. stud. Fredrik von Sydow. Sonen dödade samma dag även två tjänstekvinnor i hemmet. Sedan åkte Fredrik och hans unga hustru till Uppsala, där Fredrik studerade. De bjöd sin vänner på middag med mycket sprit på restaurangen Gillet. När polisen, på kvällen samma dag som morden skett, skulle hämta de två till förhör sköt Fredrik sin hustru och därefter sig själv. Fem döda på samma dag alltså. Dessutom var de unga två ovanligt vackra och tillhörde den tidens jetset. Gott om ingredienser för en bra thriller alltså. Pjäsen bygger delvis på Anders Frigells bok om morden. Mer uppmärksammad än den boken är Helena Henschens bok om morden och släktens tystnad under många årtionden. Jag läser nu om hennes bok med stor behållning. Jag kan faktiskt rekommendera hennes bok, som fick mycket goda recensioner när den kom ut för ett år sedan. Om pjäsen är värd att se återkommer jag till senare. Att leva utan spegel? 14 november kl. 22:21 Speglar är bra, men lite påträngande tycker jag. De avbilder väl verkligheten antar jag. Har i varje fall fått lära mig det. Ibland skulle det vara bättre om de bättrade på verkligenheten lite. Särskilt på söndagmorgnarna tycker jag. Och så är jag så irriterad av belysningen invid speglarna i badrummen på hotellen. Jag ser hur hemsk ut som helst när jag tittar i en sån spegel. Spelar inte någon roll om det är morgon eller kväll. En riktig hotellfuling och potentiell hotellmarodör. Varför gör dom belysningen så? Vilken självbild har man om man aldrig sett sitt eget ansikte i en spegel? Om man inte visste hur näsa, mun, ögon och alla andra tillbehör satt placerade? Skulle man fråga sina närmaste om hur man såg ut eller skulle man bara strunta i det? Först på 1700-talet fick de flesta möjlighet att skaffa sig enkla speglar. Spegeltillverkningen i Europa kom igång först under 1600-talet. Då var det bara den översta överklassen som hade speglar. Alla andra kunde bara se sin "spegelbild" genom att titta i en mörk

157
tjärn i skogen eller i en vattenfylld brunn. Det fanns även metallspeglar gjorda av polerade plåtar, men de var ytterst ovanliga i Skandinavien. Tänk er att nästan inte några tjejer för 1700-talet hade sett sig själv och inte kunnat tillbringa timmar framför någon spegel. Vilken självbild hade de? Kanske starkare och bättre än i vår tid. Och så hade de inte någon dusch heller. Badning skedde på lördagskvällen efter arbetet. Innan man skulle i väg till högmässan. Det var ju kyrkoplikt. Man måste ha något skäl för att slippa gå i kyrkan. Men jag tror att det räckte med en liten försiktig förkylning eller att man var "opasslig". Måste man ha tre datorer? 15 november kl. 09:31 Det är klart man måste. Minst. Jag har två hemma och tre på jobbet. En bärbar hemma och en bärbar på jobbet. Och så en stationär hemma och så en stationär på jobbet. Och så en extra reservdator (stationär) på jobbet, för säkerhets skull. Men det är lite jobbigt att sätta sig framför två monitorer på skrivbordet. Jag måste ju ha en skärm att läsa från och en annan att skriva mot. Annars fungerar det inte. Kände en förlagsredaktör som lärde mig att man måste ha två skärmar för att vara maximalt produktiv. Så jag följde hennes råd och skaffade mig en extra monitor till min (stora) kontorsdator. Men det ser ju ut som Houston, NASA, här på kontoret. Om dom andra bara visste hur stora hårddiskar jag har. Men det vill man ju inte skryta med varje dag. Känns som om det bara är en tidsfråga innan någon rymdsond anropar mig. Men hittills har jag vägrat att bära en sådan där Blue Toth-manick i örat. Då ser jag ju ut som om jag själv kom från Mars. Det gör jag inte. Det är Stockholm som anropar! Kommentarer: Med viss risk att låta som en deltagare i en penismätartävling, men jag har faktiskt fem datorer och fyra skärmar på mitt jobb! Måste erkänna att det imponerar, men att antalet skärmar inte står i någon som helst relation till min lön. Tvärtom, jag har en känsla av att chefen håller nere min lön för att vi skall ha råd med så många datorer åt mig... Peter Harold den 15 november, 2006 kl. 10:09 Jag försöker avskärma mig. Jänta den 16 november, 2006 kl. 16:26 Alltid ska ni imponera på varandra, ni karlar. Är det inte i bastun så är det med datorn. *SKOJAR SÅ KLART :-) Ninacian hälsar N FD BLOGGARE den 17 november, 2006 kl. 00:02

158
DET beror helt o hållet på hur många hemmavarande tonårsbarn man har:) Sunny den 19 november, 2006 kl. 00:27 Taxi ringde i min ficka... 16 november kl. 23:24 Taxi Stockholms växel är ofta bra, men ibland händer det underliga saker. Som i kväll vid 18-tiden. Jag stod med en kompis i regnet på Riddarholmen. Det var svårt att få en bil. Efter en stund svarar taxiväxlen. En metallisk röst frågar efter "Adressen" och därefter "namn" och sist säger den "bil kommer". Jag var inte helt säger på att jag talade med en människa eller om det var någon ny smart dataröst som det tagit in i system. Jag ringder nämligen taxi rätt ofta, kanske 2 - 3 gånger om dagen. Jag avslutar samtalet (tror jag) och säger till min kompis: Va, det lät som en maskin, en datorröst. Så här sa hon: -----och så härmade jag den där metalliska opersonliga rösten. Jag härmade rätt bra tyckte jag. Och så skrattade vi. Eller snarare storgarvade. Och då ringer det i fickan. Jag svarar och får höra: "Det är Marie här. Hur kommer det sig att du tycker att min röst låter som en maskin?" Hon har hört allt eftersom jag inte stängde av telefonen. Jag kände mig som Bosse Ringholm..... Oj, säger jag. Men du låter ju som en maskin. Metallisk röst liksom.....säger jag i förvissning om att jag aldrig kommer att möta henne i reala livet. Då säger hon: "Det är tråkigt att höra, vi ska ju inte låta så, vi ska vara personliga. Men det kommer en bil." Och så avslutades det andra samtalet. Den här gången var det hon som lade på. Har jag gjort bort mig helt eller har jag bara bidragit till att telefonrösterna kommer att bli mer personliga? Kommentarer: Ledsen men - du har gjort bort dig helt. Det där var nämligen jag!!! Jag jobbar i taxiväxeln. HELT galet att det var DIG jag ringde upp! Jänta den 17 november, 2006 kl. 10:23 Vilket sammanträffande. Jag tycket verkligen att du hade en helt opersonlig och metallisk röst. Hörde du hur jag skrattade åt dig när du ringde tillbaka? Klart jag har gjort bort mig...men riktig kul var det. Förresten var det en annan gång som jag hade haft ett otrevligt telefonsamtal på jobbet. Avslutade det med att muttra "skitkärring" (tyvärr händer det att jag säger så då och då). Dock inte mer än ett par gånger om dagen. Den gången kom jag på mig at jag hade kvar telefonluren i handen när jag väsde det där rara ordet. Hon måste ha hört vad jag sa, men hon ringde inte upp. Varulven den 17 november, 2006 kl. 10:57

159
Ja... telefonen kan vara lurig. Jag jobbade en gång med att boka resor, och så ringde en riktigt sur jävel och styrde och ställde och var hemsk. Så jag sa "kan du vänta lite bara" och satte på sekretess för att fråga min kollega något. Jag hör således allt i headsetet, vad denne hemska person säger, men han tror ju att han är "bortkopplad" (tror man det i ett sånt läge så är man troligen lite bortkopplad däruppe) Han passar på att snacka en jävla massa skit om mig med nån han hade hos sig, och då blir jag så förbannad så jag går in och säger "Bara så du vet så hör jag vartenda ord du säger om mig just nu, så jag vill inte hjälpa dig längre" Klick. Jävla otrevliga personer. I can´t stand it. Jänta den 17 november, 2006 kl. 11:02 Rätt och riktigt. Knäpp av dem bara. Men jag blev en gång angripen för att jag uttalade tjänstetiteln "socialsekreterare" för nedsättande, långsamt och sarkastiskt. Lite ligger det väl i kritiken. Jag har nämligen övat på att uttala just det ordet. Varulven den 17 november, 2006 kl. 11:27 Anitha Bondestam...pilsk? 17 november kl. 23:42 Ibland blir man förvånad. Jag läser Anitha Bondestams första bok som kom för ett par veckor sedan. Den har titeln "Gråt inte över spilld mjölk" och är en fantasi om en ung bankkvinna som kommer över mormonernas personregister över hela den svenska befolkningen. Temat är väl inte så märkligt när man tänker på att Anitha Bondestam varit både statsråd, generaldirektör för Datainspektionen och kammarrättspresident. Nu är hon nybliven pensionär. Men i boken inte bara skymtar fram utan snarare åskådliggörs hennes intresse för yngre män. Sexuella anspelningar finns på var och varannan sida. Hon har fantasier hon, gamla tanten. Det glada Konsumgänget 18 november kl. 22:26 Kom att tänka på Konsums reklamkampanj på tunnelbanan för ett antal år sedan. Vi pratat Stockholm här. Alltså: Konsum lät sätta upp en massa affischer med jättestora foton av hela personalen i en tänkt konsumbutik. Alltså butiksföreståndare, kassabiträden, charkuterist, ansvariga för bröddisken och för grönsaker o.s.v. Under alla stod det med stora bokstäver: DET GLADA KONSUMGÄNGET! Och visst såg de glada ut hela gänget. Skulle säkert bidra till att höja "marknadsanseendet" hos Konsum och få oss att med lättar steg gå dit. Men så var det några påhittiga personer (killar gissar jag.......) som med svart färg satte två prickar över o:et i KONSUMGÄNGET. Alltså: DET GLADA KÖNSUMGÄNGET. Reklamkampanjen avbröts direkt och affischerna åkte ned. Med tanke på att

160
det är lördagskväll och alla konsumbutiker är stängda så kan man ju ägna sig åt något annat glatt än att handla i konsum. Genomsnittstiden är 11 minuter enligt en bok jag just läser. Kommentarer: Alltså... bara för att göra det klart om detta "glada konsumgäng"! Det var en kort tid på 70-talet som dessa reklamskyltar stod uppe... men bilden innehöll INTE ALLS verkliga människor, utan ett antal svarta steckgubbar (mot vit bakgrund) som dansade omkring. Ovan dem stod "Kom med i det glada konsumgänget". Önskar jag kunde hitta en bild på detta affisch! Jan den 15 december, 2007 kl. 16:31 Upptäck Google-books! 20 november kl. 13:19 Lär dig hur du hittar litteraturställen genom sökning på Google-books! När jag pratade med S. i dag förstod jag att alla inte har upptäckt den fantastiska möjligheten som finns att söka efter ord, begrepp etc. direkt i textmassan i miljontals böcker. Det är Googles sökfunktion på adressen http://books.google.com/ Google har skannat miljontals böcker, främst engelskspråkiga. En del böcker ligger i PDF-format i fulltext, men de flesta kommer man bara åt genom att se små utsnitt av texten. Med det rör sig om miljontals sidor som är indexerade! Fråga mig inte hur det fungerar. Slår man på begreppet "human rights" får man träff på 5,88 miljoner sidor. Slår man på begreppet "breach of confidence" får man 8.530 hänvisningar. Söker man på begreppet "The Wasa ship" så får man 2.560 träffar. Möjligheterna är enorma. Pröva själv. Du kommer säkert att upptäcka något. Mamma blir en pressad diamant? 21 november kl. 17:09 En av kvällstidningarna skriver om möjligheten att lämna askan efter en avliden till ett företag som pressar askan till en diamant. Kostnad 20.000 eller 50.000 kr. Det är inte någon nyhet, men lanseras nu som en kommesiell "produkt". Frågan är om det är etiskt acceptabelt. Hur känns det att bära en ring som är gjord av askan efter en nära anhörig? Hur ska det jämföras med att ha dödskallen efter en släkting i bokhyllan? Vem reagerar inte om man kommer hem till någon och den personen pekar på en dödskalle i bokhyllan och säger: Den där skallen är min farfar. Han bodde i Sala och hade en blomsteraffär där. Jag har kvar kraniet som ett minne av honom. Vad ska man säga? Nya Guinea?

161
Kommentarer: Nice...Funderar på nya intressanta användningsområden för uttjänta släktingar... http://maxmagnusnorman.com/cgi-bin/skulpturer.cgi?spop&9999&49 (man måste trycka start för att kunna se något) Hondjuret den 29 november, 2006 kl. 23:05 Arrestvakten låstes in......! 21 november kl. 22:06 En man greps och kördes till arresten i Gävle där han också passade på att göra sig skyldig till hot mot tjänsteman. Väl i arresten lyckades han med konststycket att låsa in arrestvakten i en cell, och därför är han nu också misstänkt för olaga frihetsberövande. Att gripas, lyckas låsa in en arrestvakt hos polisen och därmed göra sig själv skyldig till olaga frihetsberövande måste vara unikt och ett verkligt konststycke. Den mannen borde granskas närmare. Någon med sådan kreativ begåvning borde få en bättre framtid än några år i buren. Själv har jag aldrig hört talas om ett märkligare brott. Den gången som när någon stal plånboken från innerfickan på polischefens kavaj inne på hans eget tjänsterum (polischefen i Stockholm) framstår närmast som en amatörgrej. Läs Paulo Coelho... 23 november kl. 08:54 Coelho har sålt över 86 miljoner exemplar i 156 länder och hans verk har översatts till 61 språk. Han har belönats med ett antal priser i olika länder, till exempel La Legion d'Honneur och Grinzane Cavour. Coelhos mest framgångsrika bok, Alkemisten, har sålts i 30 miljoner exemplar. Bland författarens övriga verk kan nämnas Elva minuter, Veronika bestämmer sig för att dö, Djävulen och fröken Prym, Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, samt Zahiren. Coelho är den bäst säljande portugisiskspråkiga författaren någonsin. Själv har jag just avslutat boken "Elva minuter". Den gav mig en insikt som jag redan hade, men som jag inte visste att jag hade. Så kan det vara. Boken rekommenderas för den som vill nå längre tillsammans med den som man åtrår. Kommentarer: Jag har redan läst den. Den är riktigt bra. Maria den 23 november, 2006 kl. 10:05 Mm, det är en fin skildring om människan bakom begreppet prostitution. Å den 23 november, 2006 kl. 12:00

162
Paulo Coelho är min favorit författare för hans sätt att beskriva en människa är bara underbart..Jag Älskar Honom..hade bra tillfälle att chatta med honom på bokmässan förra året..... jag missade den.....Veronica....min favorit.... Om du är intresserad,Paulo Coelhos blogg, http://www.paulocoelho.com.br/engl/index.html Cigily den 23 november, 2006 kl. 17:54 Hans beskrivning av hur Maria fick uppleva det klara kraftiga vita ljuset första gången är starkt...riktigt starkt. Varulven den 23 november, 2006 kl. 22:58 Filmen Babel är bra..... 23 november kl. 23:01 Den mexikanske regissören Alejandro Gonzales Inarritus film Babel har flera historier sammanflätade. Berättelsen handlar om människans svårigheter att kommunicera och hur man i stället ser andra som ett hot. Efter filmen "Älskade hundar", följd av "21 gram", fortsätter Alejandro Gonzales Inarritu samarbetet med manusförfattaren Guiellermo Arriaga. I kväll såg jag filmen Babel. Den är stark och välgjord. Rekommenderar den. 2 timmar och 20 minuter utan paus. Så in i lilla rummet innan föreställningen och inte en massa dricka under tiden....ha,ha....Det går ju liksom inte för sig att gå ut och missa 10 minuter. Kommentarer: Åh - den som jag vill se! Nu vill jag ju det ännu mer! Jag efterlyste någon som sett den i min blogg häromdagen... Hondjuret den 23 november, 2006 kl. 23:51 Vem skriver detta om vem? 24 november kl. 13:25 Det här läste jag på nätet för en stund sedan. en publik svensk kulturpersonlighet om en annan känd person (som dock inte är en kulturpersonlighet). Vem är hon som skriver och vem är det som hon karaktäriserar? Svaret får i varje fall mig är häpna. "Jag är väldigt tacksam att jag känner C. Jag kan avslöja att hon är den mest solidariska människa jag träffat. Hon är stark. Hon är känslig. Hon har en makalös förmåga att se problem i ett stort perspektiv. Hon har den sortens humor som bara mycket intelligenta människor kan utveckla. Hon har ett befriande anarkistiskt drag; som hon naturligtvis bara verkställer i den privata sfären. Hon förlorar aldrig kontakten med klara kalla faktas

163
regelbundna skönhet. Jag har känt henne sedan hon var 18 år. Vi är väldigt olika. Vi har verkligen haft mycket roligt tillsam-mans." Kommentarer: Var det så svårt det där? Det är Kristina Lugn som säger så om sin mångåriga vän Carin Göthblad. Carin är länspolischef i Stockholm. Varulven den 27 november, 2006 kl. 16:30 Fredagens språk- och tankeövning 24 november kl. 16:50 Anything that happens, happens. Anything that, in happening, causes something else to happen, causes something else to happen. Anything that, in happening, causes itself to happen again, happens again. It doesn't necessarily do it in chronological order, though. Kommentarer: Anything that has happen in my life, so far, I have delt with. The choice is, don´t deal with it at all. But remember, THAT is also a choice, that YOU make. Å den 24 november, 2006 kl. 19:06 Lysande! Tung- och hjärnvrickande! :-) (Får mig att associera till Tage Danielssons sannolikhetstankar...) Hondjuret den 25 november, 2006 kl. 14:53 Jag antar att Hondjurets omdöme avser Å:s skapelse. Brainet kan fortfarande, när hon vill. Så är det. Varulven den 25 november, 2006 kl. 23:34 Tror hondjuret (funny name) syftade på ditt inlägg och inte på min kommentar på ditt inlägg. Jag hoppas vi alla får veta, så att vi slipper sväva i ovissheten. Å den 26 november, 2006 kl. 19:19 Jag syftade på originalinlägget. Så. Kan ni sova lugnt i natt nu - när ovissheten skingrats? Hondjuret den 29 november, 2006 kl. 22:51

164
Galna Edna Syl 24 november kl. 18:35 "Galna Edna Syl, demokrat i Nyby, nitar ko med lysande anlag" Vad är det för speciellt med den här meningen? Klura ut det på en minut om du kan... Kommentarer: Enkelt! Den är ju likadan baklänges ju! Hondjuret den 25 november, 2006 kl. 14:51 Hur smart som helst....! Hur kom du på det? Någon som hjälpte dig eller klurade du själv? Bara undrar. Varulven den 27 november, 2006 kl. 09:03 även jag kom på det!!...o sådant dära är ja oftast ruskigt dåligt på... :) hälsn. Pepparkornet den 28 november, 2006 kl. 00:10 Klart jag kom på det själv! Jag ÄR så smart helt enkelt :-) Hondjuret den 29 november, 2006 kl. 22:42 Foton av Stockholmsmodellen... 25 november kl. 23:40 Jag har varit och fotograferat modellen över Stockholm, den som finns på nedre planet i Kulturhuset (det är Stockholm vi pratar om nu...). Enkla foton, men intressanta. Ljusförhållandena är lite knepiga i lokalen så det är svårt att få bra foton. Men den som vill "flyga" över stan och kanske hitta ett visst hus kan gå till mina foton på adressen: http://travel.webshots.com/album/555159180AmGNxg Drottning Elisabeth och James Bond? 27 november kl. 08:57 Mitt goda minne sägar mig att drottning Elisabeth (tanten i London ni vet...) gillar James Bond. Nu har hon varit på premiären på den senaste och kanske bästa James Bond-filmen. Jag minns att hon har sett tidigare premiärer under årens lopp. Hon bara måste älskar att se de där filmerna. Jag föreställer mig att hon, Philip och Charles brukar titta på filmerna tillsammans. Min gissning alltså. De har säkert alla på DVD och så har de en häftig storbilds-TV och så dricker de tea och äter scones.....samtidigt om agent 007 mördar på bäst han kan. Men den psykologiska gåtan är förstås hur det kommer sig att Bettan gillar James Bond? Någon freudian som har någon teori?

165
Kommentarer: Hon borde ju gilla honom som är så superroyalistisk? Han är ju i hennes majestäts hemliga tjänst i film efter film? Sunny den 28 november, 2006 kl. 00:21 Visst....det kan vara en teori. In Her Majesty´s service. Men jag undrar om hon ändå inte drömmer om att få byta ut Philip mot den yngre James. Någon att avväpna mellan lakanen...... "James, give me that gun and I will give you something else...." Varulvens den 28 november, 2006 kl. 10:20 Hur började andra världskriget? 27 november kl. 23:36 En onödig fråga tycker många. Det vet ju alla att tyskarna anföll Polen den 1 september 1939 efter att ha hittat på att polackerna skjutit in på tyskt område. Så var det med det. Men är det hela sanningen? Knappast. Det yttre händelseförloppet är enkelt att beskriva. De verkliga krafterna framstår inte lika klart för den som vill förenkla. Det fanns ett avtal, ett hemligt sådant, om att Tyskland och Sovjetunionen båda skulle anfalla in i Polen och dela upp landet. Det skulle styckas mellan de två stormakterna. Sovjetunionen valde dock att vänta nästa tre veckor med att gå in med trupp över gränsen och tog bara ca. en tredjedel av Polen. Tyskarna gjorde grovjobbet och ryssarna väntade tills polackerna var försvagade. Men de hade överenskommit att tillsammans anfalla Polen. Någon som har hört om det i den svenska historieundervisningen? Nej, det förenklade är alltid lättare att lära ut och kanske också lära in. Men sanning är det inte. Sovjetunionen har kommit för lätt undan i historiebeskrivningen. Jag kan inte undvika att citera min vän Platon: Det finns bara en sanning, vilken emellanåt är svår att finna. Kommentarer: Historien är utan början o slut. Den pågår hela tiden. Man skulle kunna säga att andra världskriget började när det första tog slut. Tyskarna glömde inte den för dem snöpliga freden. Sunny den 28 november, 2006 kl. 00:24 Är allting verkligen så enkelt att det bara finns en sida av saken...? är det inte alltid vinnarnas historia som berättas efteråt...? om det alls finns vinnare i krig...? om folk är nöjda och belåtna, gör de då uppror eller ställer till med krig...? behöver en "vinnare" trycka ner den "förlorande" parten i ett krig så till den grad att man får ett nytt uppror, ett nytt krig...?

166
donna Quijote den 28 november, 2006 kl. 01:43 Sov på jobbet och prestera mer... 28 november kl. 10:13 Powernap. Kort sömn på 20 - 30 minuter på jobbet och du blir hur pigg som helst. Sov gärna efter lunchen och innan chefen är tillbaka. Göran Persson (minns ni honom?) säger att han brukar sova en halvtimme mitt på dagen och att det är därför som han är så pigg (är han det?). Själv tror jag att jag ska skaffa en sådan där skön sovfåtölj att ha på jobbet och så ha lite skön avslappnande musik till det. Rena yogan kan det bli. Betald arbetstid.....visst. Dagdrömma har jag gjort under många år och inte har jag fått något löneavdrag för det. Sov på nu, men snarka inte. Det är mentalhygienskt skadligt för omgivningen. Är finskan världens vackraste språk? 28 november kl. 11:47 Man diskuterar i finland om finskan är världens vackraste språk. En del tycker det och andra är mer reserverade. Men det är klart, är det några som ska tycka att finskan är det vackraste av alla tusentals språk så är det väl finnarna (ja, rätt ord) själva som ska tycka så. Man har också haft en tävling om det vackraste uttrycket på finska språket. Följande vann tävlingen: Kulje hiljaa sillalla Vad det betyder? Jo, det betyder: (att) promenera tyst över bron. Den finska tystnaden alltså. Den finska melankolin. Den finns där. Glöm inte att Finland var den del av Sverige i över 800 år och blev helt självständigt först 1917. Snart är det Finlands självständig-hetsdag med bakelser och parader över hela Finland. Kommentarer: Man måste nog vara finne för att till fullo se finessen med ett sådant uttryck... (som skåning låter det mest...ja...finskt) Hondjuret den 29 november, 2006 kl. 22:47 Under 700 år var Finland den östra del av Sverige och blev en del av tre olika delar 1100, 1240 och 1290 och var det fram till 1809. Det året blev Finland en autonom stat under den ryska tsaren, storfurstendömet. Den 6 december 1917 blev landet helt självständigt. I Frankrike har har man röstat fram världens vackraste språk i över 20 år och Finland kom på fjärde plats... kanske otrolig för många, men sant. Sverige kom på 20:e plats. Finland vann med den vackraste meningen. Jag vet inte med vilken mening Sverige tävlade. 195.7.78.53 den 30 november, 2006 kl. 10:04

167
Svenska Dagbladet som PDF-filer....gratis 29 november kl. 15:22 Den som vill se hur Svenska Dagbladet ser ut i PDF-format ska passa på i dag. Några gånger per år så släpper tidningen PDF-sidorna fria och gratis. Det är bara att gå till tidningens hemsida, gå till PDF i vänstermarginalen och sedan tanka hem sidorna. Det går fort om du har bredband. Om du inte har läst tidningen på det sättet tycker jag du passa på i dag (den 29 november). Har man prenumeration på tidningen kan man läsa den varje dag på nätet. Rätt behändigt säger jag som gör det varje dag. Hitta N bland MMMMMM.... 29 november kl. 22:24 Hur snabbt hittar du bokstaven N här nedan bland alla M? MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMNMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM Kommentarer: Fjärde raden - en tredjedel in ungefär... Det var mycket lättare att se i rubriken på bloggsidan. Där syntes det direkt - nu fick jag leta en stund, såg att högermarginalen var förskjuten... (och där ser man genast hur mycket viktigt JAG hade att göra ikväll som lägger tid och energi på att sitta och leta efter bokstäver som gömt sig...) 82.209.177.2 den 29 november, 2006 kl. 22:45 Man måste förstå brottslingar.... 29 november kl. 22:27 Ja, man måste kunna förstå brottslingar. Inte alla förstås, men en och annan kan eller måste man känna sympati för. Jag har svårt att känna sympati för mordbrännare, utpressare, våldtäktsmän och många andra. Men jag har rätt mycket förståelse för nattvakten som gick natt efter natt på madame Madame Tussauds vaxkabinett i London. Har har ertappats med att han tagit bilder av sig då han låtsas strypa diverse kända potentater som finns där som vaxfigurer. Dessutom har han ställt sig framför

168
kameran och labajat sig med några personer som han har klätt av. Aj, aj....så får man inte göra. Avskedad blev han och böter blev det. Och fotona får inte visas. Men jag förstår killen. Gå där varje natt bland alla vaxdockor och så kommer han på att han vill "dramatisera livet" (vem vill inte det....) genom att ta foton när han stryper, sparkar och boxar vissa figurer. Undrar om han körde upp knät i skrevet på Margaret Thatcher? Eller drog prins Charles i öronen? Brottsling var han, men lite förlåtelse måste han nog ändå få. Skrytbil eller skrotbil? 29 november kl. 23:19 Bara en bokstav skiljer orden "skrytbil" och "skrotbil". Har ni tänkt på det? En ynka liten bokstav? I verkligenheten kan det skilja många hundra tusen mellan en skrytbil och och en skrotbil. Det är kul med språk. Har du tänkt på att "människor" kan delas upp och då (nästan) blir "män i skor"? Eller satsen (!) "I kväll ska vi sätta på dansskorna" och "I kväll ska vi sätta på danskorna". I och för sig kan man väl göra både ock samma kväll även om det sista ordet i pluralis gör att i varje fall jag känner mig lite matt bara vid tanken. Eller utsagan: "I kväll ska vi sätta på finskorna" och "I kväll ska vi sätta på finskorna" (lika!). Det är väl inte några längre som har finskor eller finns det? Han kastade sitt emaljöga... 30 november kl. 10: En man står åtalad i Gävle tingsrätt för att han bl.a. har låst in en arrestvakt på polisarresten i Sundsvall. Han var själv intagen där och lyckades locka in vakten i en cell och låsa igen dörren bakom vakten. Några poäng borde det väl ge honom i hans kretsar. Nu är han även åtalad för misshandel. Då han greps på systembolaget (han ville kanske hämta ut lite åt sig själv utan att behöva stå i kö vid kassorna...) blev han riktigt ark på butiksvakten. Mannen tog då ut sitt konstgjorda öga (emaljöga) och kastade det mot vakten. Så får man inte göra. Den som är oskyldig kastar första stenen... Vad får man för straff för ett ögonkast? Carl Bildt gör bort sig.... 1 december kl. 12:53 Att Danielsson inte får ut sin lön och inte har några arbetsuppgifter på UD är inte annat än en stor skandal. Först har han varit statssekreterare i statsrådsberedningen och så kommer valet och då är han inte alls önskvärd längre - trots att han är anställd. Så behandlar man inte anställda oavsett vilken politisk kulör de har. Carl Bildt borde tänka sig för några gånger till så att han inte ytterligare skadar sitt tidigare goda namn. Det tar många år att få ett gott namn, men man kan förlora det på några minuter.

169
Kommentarer: Det står nog arbetgivaren fritt att säga upp sina anställda på UD. Dessutom skall man utreda om Lars Danielsson begått tjänstefel, så han skall nog vara jäkligt glad över att han får lön öht utan att behöva göra något. Peter Harold den 01 december, 2006 kl. 13:07 Ja det har väl Lars Danielsson visat? Att ett "bra arbete därtill en gott namn" kan försvinna snabbt... eller hur var det nu? *hmm tänker* Utan lön?!? Skulle 80 tusen i månaden vara "ingen lön" Nej ut med skiten och ge honom ett dåligt bud därtill. Jag tycker vi skattebetalare har betalt tillräckligt för hans sk "goda namn" Kvinnosoppa den 01 december, 2006 kl. 13:11 Det är klart att en arbetsgivare inte får säga upp en anställd utan saklig grund. Det trodde jag var allmänt känt. LAS kallas lagen i dagligt tal. Danielsson har nämligen sin grundtjänst i UD, vilken han hade innan han blev statssekreterare. Skandal är det. Varulven den 01 december, 2006 kl. 13:12 Måhända skandal. Men jag tror att det ligger en större begraven, så han får väl sitta och göra ingenting till saken är utredd om det är upprättelse han vil ha. Annars är jag väldigt bekant med att folk sägs upp pga arbetsbrist, tydligen har LD inte så mycket att göra dessa dagar... Vem skulle vilja byta? - många tror jag, nästan som att vinna på lotteri. Tänk vilka olika liv vi lever. Tycka synd om LD när det sitter människor i stugorna som lever på existensminimum - nästan skrattretande. Kvinnosoppa den 01 december, 2006 kl. 13:20 LAS, Lagen om Anställningsskydd, är väl precis den lag som Socialdemokraterna vill kringgå för att få sparka sina oönskade riksdagsassistenter och föra över sina numera arbetslösa "sakkunniga" från den bortröstade och avsatta regeringen... Mmmm, Carl Bildt är inte ensam om att göra bort sig, hela (s) gör det också... Peter Harold den 01 december, 2006 kl. 13:26 Synd om LD nää varför det ? Han har ju ställt till det själv, så han kan räkna gem om han vill. Det går inget nöd på den mannen. Hade det varit en arbetare så är det värren. Lennart Lennart den 01 december, 2006 kl. 13:49

170
Det är klart att det inte är synd om Lars Danielsson rent ekonomiskt. Han har det bättre än de flesta. Men det är frågan om att regeringen ska följa gällande anställningsavtal. Att Lars Danielsson inte minns, eller till och med ljuger, vilka han ringde etc. under annandagen är inte något som ens kommer i närheten av saklig grund för en uppsättning. Jag tror i stället det är så att Carl B. helt enkelt inte gillar Lars D. och då tappar han omdömet. Vilket man inte får göra. Varvulven den 01 december, 2006 kl. 16:56 Christer Fuglesang måste byta namn! 1 december kl. 17:03 Det går ju inte att ha en svensk astronaut som åker runt i rymden och heter Fuglesang! Fullständigt omöjligt. Fulgesang är norska och betyder "fågelsång". Bra namn på en mediatokig kvittrande astronaut. Om han skulle vara norrman vill säga. Jag kräver att han byter namn till Christer Fågelsång eller tar något annat namn. Förslag: Rymdman, Fågelman, Kvittris, Pengapung eller Viktlos. Christer Fågelsång planerar att leva resten av livet med att resa runt och berätta hur det är att sitta i rymdfärjan och promenera i rymden. Många kulor att tjäna. För ett föredrag i Sverige kan han få 80.000 kr och utomlands ännu mer. Jag börjar nästan hoppas att uppskjutningen blir inställd. Kommentarer: Börjar ana att herrn har något emot Christer Fuglesang. Har jag fel? 212.112.35.229 den 01 december, 2006 kl. 18:43 Jag har aldrig träffat honom så jag kan inte ha något emot honom. Däremot är jag trött på honom för att han är så tillgänglig för massmedia. Jag anar att han har en plan för sin framtid. Han får ju åka med (märk uttryckssättet!) för att han är vetenskapsman. Sådana brukar inte vika ut sig i alla tidningar och TV-program. Men det som retar mig mest just nu är att hans fågelsång är norsk. Varulven den 01 december, 2006 kl. 23:09 Så du menar att man inte kan ha något emot någon man aldrig träffat. Jag har aldrig träffat Laila Freivalds men har absolut problem då jag ser henne i tv och måste jag dessutom lyssna på hennes åsikter....*brrr* 212.112.35.229 den 06 december, 2006 kl. 01:26 Jag förstår var du menar. Du har ju liksom träffat henne redan genom media eller i mediabruset. Men tänk om det är en förvrängd bild. Tänk om hon är eftertänksam och klok och trevlig och allt annat. Men det är klart,

171
jag har lite svårt att tro det jag också. Ska man inte ge alla en chans? I varje fall fem minuter innan personen döms ut. Vid bardisken blir jag utdömd efter 30 sekunder så det känns rätt bittert. Varulven den 06 december, 2006 kl. 07:02 Du har rätt i att man borde ge alla människor åtminstonde 5 min. Men Laila, eftertänksam, klok och trevlig.... nej sådan fantasi har inte ens jag. Visst kan väl bilden vara förvrängd men det är väl bra underligt att hon råkar ut för det gång efter gång hon syns i media, tom Göran Persson har ju verkat sympatisk och skojfrisk i vissa intervjuer. 212.112.35.229 den 07 december, 2006 kl. 15:58 Ordaristokrat... tillåtet? 2 december kl. 07:15 Språket är en del av vår gemensamma skatt. En skatt ska man vårda och skydda. Det är därför, bland annat, som jag samlar på ord och även använder dem. Skatten måste poleras och användas. Ett mångsidigt språk ger utrymme för nyanser och idér som annars inte skulle komma till uttryck. Men är jag då en förbannad ordaristokrat och allierad med språkpolisen? Ja, det är jag väl, kanske. Nu är det som det är. Jag får sura uppstötningar när jag (ofta) hör någon säga: "Vart är du?". Det är klart man kan säga fel ibland och är man inte uppvuxen i landet så har det sin naturliga förklaring att böjningarna och nyanser är lite hur som helst. Det accepterar jag. Men alla andra. Norrlänningarna som säger: "Jag ska ge väskan till han". Eller filosofie doktorn som säger: "Jag är längre än honom". Den värsta förorenare just nu i det offentliga rummet är Maud Olofsson. Det är väl inte någon tillfällighet att just bonnapartiet har en partiledare som inte behärskar det svenska språket. Det tycker jag är erbarmeligt, rent ut sagt. Eller explicit som vi brukar säga på kontoret. Någon som tycker jag är övermaga? Skriv SAO på önskelistan till tomten. Fotboja i stället för fängelse? 2 december kl. 07:27 Det finns möjlighet för domstolarna att döma till fotboja i stället för fängelse. Det används i viss omfattning. En märklig påföljd kan man tycka. Den dömde blir ålagd att vara i bostaden och på arbetsplatsen (om hxn har någon förstås...). Den som lever under ordnade sociala förhållanden med en liten (eller stor) prydlig familj behöver inte lida så mycket. Förstående vänner kommer på besök, barnen går till videobutiken och hyr alla filmer han önskar och lilla frun lagar extra piffiga middagar därför att det är så syyyyyyynd om mannen i soffan med fotbojan. Det kan bli en rätt trevlig tid framför TV:n och datamonitorn. Samlivet i sängen störs inte heller av den lilla diskreta fotbojan utan kan till och med piffa till även den samva-

172
ron. Är det här ett straff eller vad är det? En polisman i Dalarna dömdes för rattfylleri och fick fotboja. Han fick "inre tjänst" hos polisen och tjänstgjorde i receptionen i polishuset. Under hans ena byxben satt en liten grå fotboja. Han fick noga se till att inte lämna polishuset under arbetstiden. Jag gissar att hans arbetskamrater gick och köpte pizza åt honom när det sög till i polismagen. De som besökte polisstationen hade inte en aning om att de hade en person framför sig som var underkastad kriminalvårdens påföljd. Han hade ju uniform och fotbojan såg de inte. Är det inte bättre med ett skamstraff? En ilsken gul keps som den dömde tvingas bära dygnet runt (dock inte i duschen) med text: "Jag genomgår nu straff, tyck synd om mig". Gratis ljudbok i Mp3-spelaren 2 december kl. 23:41 Varför ska man bara lyssna på musik i sin Mp3-spelare? Varför inte intressnat radioprogram eller en ljudbok? Det finns massor av gratis ljudböcker i Mp3-format att hämta på nätet. I varje fall om vi pratar om engelsk text. Själv köpte jag en ny Mp3-spelare i dag och jag har genast laddat ned några böcker från den här adressen: http://librivox.org/. Det finns mer att hämta för den som letar. Se även sidan: http://www.feeder.se/gratis-ljudboecker.html Lämna musiken (onani för örat) och gå över till något som ger både kunskap och ett tränat omdöme: böcker. Andas med autonoma nervsystemet? 3 december kl. 07:14 Att andas är en konst. Man kan lära sig. Ibland får man eller ger rådet: "Ta några djupa andetag och lugna ned dig". Javisst. Och så har vi alla lärt oss att hyperventilera innan vi försöker oss på att simma riktigt länge under vattnet (eller mitt i vattnet borde det väl heta...). Vi som har flugit stridsflyg med syrgas under övertryck vet att man kan lära sig att andas ut i stället för att andas in. Lungorna fylls ju ändå av övertrycket. Men hur är det med vardagsandningen då? Själv brukar jag medvetet hålla igen med andningen när jag går förbi en bil med motorn i gång. Men det är kanske onödigt. Men en sak håller jag hårt på. Lungorna behöver vädras ut på morgonen just när man vaknat. Då gäller det att andas djupt ett 20-tal gånger och verkligen vädra ut den luft som "stått stilla" under natten. Jag har lärt mig det av en klok man i Bratislava. Han sa: Rök inte, lära dig andas medvetet och ventilera lungorna ordentligt varje morgon. Så sa han. Nu gör jag det alltid och kör lite ventilation även några gånger under dagen. Jag har nämligen kommit på att jag bara har ett par lungor och knappast kommer att få några nya.

173
Skoblock och puts... 4 december kl. 07:43 Det gäller att ha coll på tillvaron. Sin egen i första hand. Det känns ju lite bra att ha coll på hennes också, men det är inte alltid helt lätt. Jag och min kompis M. brukar aldrig fråga: Hur är det? Hur är läget? Vi frågar i stället: Har du coll på allt? Och så svarar vi: Jag har coll på det mesta, nästan allt. Den som för anteckningar i sin kalender, collar sin e-mail och sätt skoblock i sina skor där hemma har nog coll på det mesta. Han eller hon tillber Coll-Guden, den övermäktiga kraft som säger att du måste ha coll på din egen tillvaro. Högt i kurs står också simultankapaciteten. Viktig den med om man ska ha järn-coll. Släpp inte greppet! Och så är det kompisen som har gått teaterhögskolan som säger att NÄRVARO är det viktigaste av allt. Närvaro i nuet höll jag på att säga, men det är väl inte nödvändigt att säga. Är man inte alltid närvarande i nuet? Nix, några gånger har jag släppt greppet, det medges. Men bara för en kort stund när de röda stearinljusen brann och Kitaro spelade... Cricket....den galna sporten 6 december kl. 07:17 Näh, jag har aldrig spelat cricket och kommer inte att göra det. Men jag har försökt lära mig reglerna. För en del år sedan läste jag vid universitetet i London (ett av dem alltså). Bodde på studentkorridor och åt äcklig engelsk mat. I korridoren bodde en kille från Spanien som fick epileptiska anfall varje helg, oftast på lördagseftermiddagarna. Där låg han framför TV:n i sällskapsrummet och tuggade på en hopvikt näsduk med utstående ögon. Vi andra satt runt honom och försökte ta det som vilken vardaglig upplevelse som helst. Det var då en gång som jag fick idén att lära mig reglerna i cricket. En kille i korridoren var från Austalien och han sa, utan att darra på rösten, att han kunde reglerna och även kunde lära mig dem. Så jag köpte en bok om cricket och läste. Och så satte vi oss, han och jag, framför TV:n en lördag för att se en cricket match. Den började vid 11tiden och höll på till 18 för att sedan fortsätta dagen efter. Alltså 7 timmars direktsändning i TV av en match mellan England och Sydafrika. Han förklarade varje regel minst tio gånger, jag bläddrade i boken, jag antecknade och jag stirrade på TV-rutan. Jo, lite fattade jag. Men inte mycket. Min kompis sa att det går inte att lära sig reglerna på en eftermiddag utan det tar nog ett par år för en normalbegåvad. Om han inkluderande mig i den kategorin är tveksamt. Men jag gjorde mitt bästa. Spanjoren fick sitt vanliga anfall vid 15-tiden och mitt anteckningshäfte var fullt vid 17tiden. En endagarscricket kan spelas i 30 eller upp till 60 overs och test. Ett test spelas i två innings per lag och den maximala speltiden är alltid fem dagar. Ett test kan avslutas oavgjort med resultatet 523-96. Men blir man som slagman utbränd i första over så kan man ägna hela dagen med

174
att dricka tea och kurtisera (gammalt ord för försök till verbal förförelse med syfte att höja tillgängligheten hos utsett kvinnligt offer) någon dam i skuggan. Det kallas en gentlemannasport det hela. Sjuk tillvaro skulle jag vilja säga. Det är omöjligt att lära sig reglerna på en dag. Jag intygar. En nation som hyllar cricket som nationalsport lider av ett nationellt syndrom och behöver gå i nationell terapi. Frågan är vilka som vill vara terapeuter för den ön.... En ön befolkad av galningar ute i Atlanten. Vacker i betraktarens ögon? 6 december kl. 07:45 Klart jag kan skilja på vackert och mindre vackert. En träningssak och kulturbetingat. En vacker möbel är en vacker möbel även om den står som ett dammigt monster i en lada. En vacker häst är en vacker häst även när det är regnrusk och ruskregn i hagen. Det bara är så. Det vackra står ut för sig själv. I går fick jag ett foto av en kvinna som är levnadsvacker. Strålar hälsa och lite lystnad. Hon är vacker helt enkelt. Ingen kan förneka det. Hon har ett behov av att klargöra att hon är vacker inuti också. Detta som förklaring till att man (och männen) inte bara ska se till det yttre.Dubbelt vacker alltså. Som en självklarhet tycks det mig. Hade Fuglesang kunnat hoppa av? 10 december kl. 21:58 När han satt där i kabinen på flygskytteln, hade han kunnat ropa i mikrofonen till kontrollen: "Jag vill inte åka med! Släpp ut mig!". Ja, visst hade han kunnat ropa, men hade man avbrutit uppskjutningen när det bara var fem eller en minut kvar? Tveksam, men förmodligen hade man varit tvungen att ställa in alltihop. Till höga kostnader. För det måste väl vara olagligt även i USA att skjuta upp någon i rymden mot personen vilja. Detta även om man lovar att ta ned honom helskinnad (förhoppningsvis). Rent juridiskt hade säkert Fuglesangaren kunnat stämma NASA på många miljoner om de skjutit ut honom mot hans vilja. Situationen är intressant, tycker jag, även om det inte är sannolikt att den kommer att inträffa. Men jag har tänkt den tanken själv när jag sitter fastspänd i bergochdalbanan på Grönan. Just som den segar sig uppför den där första backen......vad händer om jag då skriker: Stoppa! Jag vill inte åka! Min gissning är att den som har kontrollen över det hela just då får nedsatt hörsel och ändå låter hela tågsetet sega sig uppför mot det första stupet. Tjohooooo vad går! Inte bjuden på Nobelfesten? 10 december kl. 22:06 Var inte du heller bjuden på Nobelfesten i år? Dom hade glömt mig som vanligt. Så jag var tvungen att se på spektaklet på TV en stund. Fint med TV-utsändning där man kan vara med på festen även man inte har någon

175
frack utan ligger i TV-soffan i en smutsig T-shirt och skrynkliga leisure wears. Man känner att man är med på festen samtidigt som man inte behöver äta den där äckliga maten (Nobel-glassen skulle jag nog kunna tänka mig att sätta i mig...). Det glädjer mig att alla (till och med vid honnörsbordet) sitter på fjuttiga stålrörsstolar med lamellträskivor. Sådana som finns i alla militära filmsalar. Hoppas att de fått sittont efter en halvtimme. En del av pristagarna såg rätt avmagrade ut (hinner man inte äta när man forskar?) och får säkert ont. Eller också har de med sig egna små sittdyner. Men jag såg inte några dyner. Direktören vid drottningens sida (direktören Storch) riskerar dock inte att få några sittskador. Garanterat. Såg ni hur kungen och drottningen och andra högdjur gestikulerar med händerna hela tiden när de samtalar med sin bordsdam/herre? Är sorlet så högt att man måste gå över till de dövas teckenspråk eller är det östermalmskt att gestikulera? Dags för hovet att köpa in några hörapparater? Bantning, bantning, sex och kändisar.... 10 december kl. 22:35 Den popläraste bloggen hos Passagen är läkaren Annika Dahlqvists lågkolhydratblogg. Där kan man läsa allt om hur man fårbättre viktkontroll och hälsa. Är det vad folk vill läsa om? Viktkontroll? Jag är säker på att den som fixar en blogg som bara handlar om bantning, sex och TVkändisar kommer att få höga läsarsiffror. Sure. Men jag tänker inte ge mig in på området även om jag har en del att komma med. För bantare har jag ett jättebra råd: Ät mindre och rör er mer! Har kommit på det efter flera års litteraturgenomgång. Kom samtidigt på att det är samma teknik som kreatursuppfödarna använder sig av. Mer foder ger tjockare djur, mindre mängd foder ger magrare djur. Tänk vad forskningen går framåt i dessa tider! Leve antikvariaten...!! 10 december kl. 23:00 Jag kände behov i går att skaffa några titlar av en författare som jag just nu intresserar mig för. Hans böcker finns i alla pocketboksaffärer. Men jag gick till mitt stamställe, Söderantikvariatet på Folkungagatan. Där stod tre av hans böcker. Olästa fina exemplar för halva priset. Bara att köpa. Folk springer på bokreor och köper en massa skräp samtididigt som det året runt finns hur bra och billig litteratur som helst i antikvariaten. Är det några som är kulturbärare i vårt samhälle är det antikvariatshandlarna. Dags för statligt stöd till antikvariaten. Inget går upp mot ett dammigt sunkigt antikvariat med en rödögd förläst innehavare. Trevligare än att beställa över nätet.

176
Paulo Coelho: Zahiren... 11 december kl. 08:40 Läste ut Zahiren av Paulo Coelho i går kväll. Den är bra och suggestiv som hans andra böcker. Men den är inte lika stark som Elva minuter. Jag får känslan av att författaren egentligen vill passera ytterligare någora gränser, men drar sig för det med hänsyn till sina många läsare i Latinamerika och i den katolska världen. I boken Elva minuter var han nära några gånger att passera gränsen eller gränserna. Men läs Zahiren, den finns nu i pocket och säljer som bara den. Den är en storslagen och gripande berättelse om kärlek, förlust och passionerad besatthet. Berättelsens huvudperson är en världsberömd författare som, liksom Coelho själv, en gång gick pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela och nu skriver böcker. En dag försvinner hans fru. Fastän han med tiden finner en ny kärlek och får mer berömmelse, kan huvudpersonen inte släppa taget om sin längtan. Eller längtan kan inte släppa taget om honom. Så småningom blir hans önskan att förstå varför frun försvann till en besatthet. Den blir hans zahir. Jag undrar om det finns någon undersökning av hur stor andel av hans läsare som är kvinnor. En majoritet gissar jag. Han har sålt över 85 miljoner exemplar av sina böcker. Kommentarer: Äsch... Djävulen och fröken Prym är hans bästa bok so far. I den får han så skickligt och tydligt fram den hårfina gränsen mellan gott och ont i människan. Alkemisten är också fin, shit vad lyrisk jag kände mig inför livet då jag läste den. En dag som denna borde jag ju faktiskt läsa om den, jaga fram känslan igen, då den så väl behövs. Å den 11 december, 2006 kl. 11:38 Anders Borg..... 4 timmar i bilen varje dag? 11 december kl. 22:10 Kl 6.15 Med statsrådsbil från bostaden. Framme vid Finansdepartementet kl 8.30. Morgonmöte med den politiska staben. Statsrådslunch. Avdelningsmöten. Möten med tjänstemän på departe-mentet inför tisdagens Ekofinmöte i Bryssel. Kl 17.30 Statsrådsbil till bostaden, hemma 19.30. Läser man om finansministern i senaste numret av tidningen JUSEK får man uppfattningen att han hämtas från bostaden i Katrineholm varje morgon och körs i statsrådsbilen till Rosenbad och så hem samma väg (fast åt andra hållet) på kvällen. Är det klokt det? Att tillbringa fyra timmar varje dag i bilen? Jag gissar att pratar i mobilen hela resan och så bläddrar han i morgon-tidningarna. Men ska vi ha en finansminster som ligger på vägarna hela halva dagarna? Bättre med en som klättrar på väggarna.

177
Omvänd polsk notation....va? 11 december kl. 22:43 Omvänd polsk notation är ett sätt att mata in ett aritmetiskt uttryck så att man inte behöver använda några parenteser. Notationen är postfix d.v.s operatorn skrivs efter operanderna. Polsk notation är motsvarande notation på prefix form, d.v.s operatorn skrivs då före operanderna. Omvänd polsk notation är den vanligaste varianten. Jag brukar fråga vid middagskonversation om min bords-kompis också tycker att det är bekvämt att räkna med omvänd polsk notation. Då tystnar samtalet och jag klassas som "städad och rumsren idiot". Sedan kan jag sitta resten av kvällen och flamsa om vad som helst utan att någon reagerar. Jag är då redan klassad som "klart avvikande" och kan prata om vad som helst. Som exempelvis kriget i Irak, förmögenhetsuppvisningarna i Dubai, undervattenskablar och utvecklingen av RAM-minnen. Allt sådant som intresserar mig..... Kommentarer: Kan föreställa mig hur det skulle låta resten av kvällen... Bordskompis:Jag har problem när jag startar upp min dator. Oftast händer följande: När jag trycker på startknappen för att starta datorn går strömmen på men det händer inget på bildskärmen. Inte ens om jag väntar länge. Jag får då trycka på strömbrytaren bakom datorn för att starta om. Då kommer jag lite längre, oftast till den svarta bilden där det står "windows xp" och de gröna punkterna som flyttar sig under. Då låser sig oftast datorn. Den avvikande:Vad som helst kan orsaka ditt problem men om man ska gissa så låter det som något hårdvaruproblem, exempelvis grafikkortet. Har du något annat grafikkort kan du prova köra med det. Bordskompis: Nej, jag har har haft grafikkortet i 1,5 år utan problem (Nvidia Ge-Force4 Ti 4200). Jag har de senaste drivrutinerna också! Den avvikande: Jag sa exempelvis grafikkortet, det kan mycket väl vara någon annan hårdvara. Jag har långtråkigt. Å den 12 december, 2006 kl. 09:53 Hur kunde du veta? Precis så låter det när jag är ute och äter. Väldigt lika. Du måste ha varit med någon gång? Ibland brukar jag öppna med att fråga om alla delar uppfattningen att Heidenstams syn på nationalstaten inte är så antikverad som den kan synas vara. Det brukar bli helt tyst och sedan kan jag bluddra på om precis vad som helst. Ingen orkar ge moteld. Urskönt helt enkelt... Varulven den 12 december, 2006 kl. 10:07

178
Omvänd polsk notation - det är väl så alla HP-räknare är uppbyggda? Man trycker inte 1+1= utan 1 enter 1 + typ... (tänk vad vi humanister kan ändå...) Hondjuret den 14 december, 2006 kl. 01:15 Filosofin lever... 12 december kl. 09:41 Hittade i morse av en slump (det vill säga jag rotade bland gamla böcker) en lärobok av professor Marc Wogau som jag hade i gymnasiet. 420 sidor. Liten text. Och jag ögnade igenom kapitlet om Platon och fann att texten är hur bra som helst. Efter det att jag läste den läroboken har jag plöjt många böcker med och om Platon. Och så återvänder jag av en slump till en elementär lärobok och finner att den så att säga sammanfattar nästan allt jag har läst genom åren. Det visar att en lärobok från gymnasiet kan innehålla mycket som man som elev aldrig riktigt förstod. Klok blir man inte med åren, men det krävs år för att bli klok. Det där sista hittade jag på just nu alldeles själv och är alltså inte något citat från Platon. Visste ni förresten att Platon skrev en hel bok om erotikens möjlighetet och förutsättningar. En stark kraft enligt Platon. Han visste vad han talade om han. Undrar om han hade träffat Xantippa på riktigt? Xantippa - temperamentsfull häst? 12 december kl. 10:23 Sokrates hustru Xantippa var ett rivjärn, eller värre. Det var därför han ofta kom hem sent på kvällarna. Det finns många historier om Xantippa, allt kan inte betraktas som fakta. Det nämns ofta att hon hade en skarp tunga och att hon var den enda som kunde stänga munnen på Sokrates (och den enda som någonsin besegrade honom i en diskussion). Xenofon skildrar henne som en stridslysten och ondsint kvinna med urdåligt temperament. En gång kom Sokrates hem sent och Xantippa skällde ut honom innan han har kommit in genom dörren och avslutade bråket med ett hälla innehållet i en potta över honom. Sokrates sa då att det ofta var så med Xantippa, att "regn kommer efter storm". Då Sokrates i dialogen Symposion blir tillfrågad om varför han gifte sig med Xantippa, svarade han att han är som den man som vill bli en skicklig ryttare och därför väljer en temperamentsfull häst. Joy ride med andra och lite modernare ord. Man kan bli både avkastad och avsatt. Men Sokrates stod ut och inte gav han sig på henne heller med knytnävarna. Hade han gjort det så hade nog kvällstidningarna hängt ut honom.

179
Kommentarer: Hon är hursom en av historiens mest förtalade kvinnor. Tänk att det alltid ska snackas skit om starka, egensinniga kvinnor! Han visste ju som sagt vad han gav sig in i (och varför) då han gifte sig med henne. Som han sa själv: "Gift dig eller gift dig inte, i vilket fall kommer du att ångra det" Å den 12 december, 2006 kl. 11:18 Sa han det? Hörde du det? Själv måste jag ha varit ute och luftat mig när han sa så. Förtalad? Sanningen har sitt eget väsen. Sanningen går inte att dölja i längden. Sanningen vill alltid fram, men behöver lite hjälp då och då. Dessutom finns det bara en sanning. Varuvlen den 12 december, 2006 kl. 11:33 Nej, det är förstås hörsägen. Å den 12 december, 2006 kl. 11:46 Huset och fotografierna brann upp! 12 december kl. 22:55 Läste ett längre reportage om kvinna som råkat ut för att hennes hus brunnit upp eller ned. Totalförstört. Allt borta. Försäkringen täckte återuppförandet. Men vad saknade hon mest av allt? Jo, alla fotografier av hennes barn. Alla minnen som fotografierna bär på. Liten undran bara....om nu fotografierna är så viktiga (vilket de är), varför fattar inte folk att de ska låsa in dem i brandsäkra skåp eller lägga kopior på annan plats. Två hus brinner aldrig upp samtidigt. Jag lovar. I varje fall inte om det inte är krig. Nu när alla foton är digitala är det världens enklaste sak att lägga extra kopior av alla foton hos en god vän eller i bankfack. Då händer det inte något. Om de inte förstörs av ålder och kemiska förändringar och så. Men den risken måste vi alla leva med. Lagra bilderna på kvalitetskivor, förvara dem mörkt och svalt och hoppas på det bästa. Lagra om fotona vart tionde år. Det är mitt råd. Själv har jag minst 150.000 bildfiler på skivor. Gissa om jag kan hitta den bild jag vill ha fram? Xantippa igen....satkärringen 13 december kl. 14:29 Någon påpekade att Xantippa är historiens mest förtalade kvinna. Hon var ju Sokrates hustru och är känd i litteraturen som en riktig argbigga. Sokrates ångrade bittert att han gifte sig med henne, men stor ändå på något underligt sätt ut med tanten. När kan kom hem sent på kvällarna var hon på honom och skällde. En gång började hon skälla ut honom redan innan han var framme vid dörren till huset. Och när hon skällt ut honom så hällde hon innehållet i en potta över honom. Mycket fick han utstå. Men

180
frågan är om det inte kan vara så att Xantippa verkligen var en riktig satkärring. Om hon i dåtida skildringar och litteraturen under 2.400 år framställts som en sådan är det väl mycket som talar för att det verkligen var så. Mot det kan man säga att Sokrates hade många skrivkunniga vänner som mycket lätt har kunnat förtala Xantippa för att han skulle komma i en fördelaktigare och mer förklarade dager. Är det så har hon verkligen fått utstå offentlighetens förakta under 2.400 år. Och någon upprättelse lär hon nog aldrig få. Varför var hon så besvärlig? Det kan man fråga sig. Att Sokrates inte var hemma så ofta kan vara en förklaring. Hon hade kanske gillat att sitta och diskutera med honom vid solnedgången varje kväll.Samtidigt kan det ju vara så att han höll sig borta för att hon var för besvärlig och dessutom saknade den rätta analytiska förmågan. Sokrates är ju känd för att han hela sitt liv ställde svåra och inträngande frågor, men aldrig besvarade de frågor han ställde. Den sokratiska metoden ("barnmorskemetoden" eller "maieutiken"), som Harvarduniversitet berömmer sig om, går ut på att ställa sådana frågor att eleverna själva kan söka sig fram till svaret/svaren. Den pedagogiska effekten blir större på det sättet. Och det är klart att om Sokrates hela tiden ställde frågor och hans tant aldrig fick några svar så är det klart att hon blev sne och vred. Men jag håller ändå ett kort på att Sokrates var en mild och timid person som hamnat i famnen på en argbigga. Jag ser framför mig hur Xantippa kastar tallrikar (jag vet, porslin fanns inte...) och kastruller efter stackars Sokrates. Kommentarer: Ja Xantippa! Henne har jag också funderat mycket över! Just om hon verkligen VAR så grälsjuk, och OM hon var det, vad det berodde på. Vad gjorde Sokrates hela dagarna - om han lade allt sitt krut på att tänka storvulna tankar är det kanske inte konstigt om hon blev bitter och grälsjuk... Jag tror hon kastade lerkrus med vin och olivolja på Soktrates, snygga fläckar på kläderna :-) Hondjuret den 14 december, 2006 kl. 01:12 Ja, det är fascinerande att fundera om egenskaperna hos en kvinna som levde för 2.400 år sedan och, vad vi vet, aldrig själv har skrivit något till sitt försvar. Det kan ju vara så att Sokrates och han vänner helt enkelt förtalade henne. Sokrates är ju känd för att han ständigt talade och aldrig kom till punkt. Ifrågasättandet var hans signum. Men jag litar helt på Platons omdömen, den gamle vännen. Även han skriver att Xantippa var ett ok för Sokrates. Jag har därför arbetshypotesen att hon var en satmara. Inte den sista heller i världshistorien. Varulven den 14 december, 2006 kl. 09:32

181
Ja, varför i all världen skrev hon aldrig något själv, till sitt försvar? Kunde hon inte få det publicerat i sin tid, eller visste hon vem hon var och stod för det, oavsett andras tankar om henne? Å den 16 december, 2006 kl. 15:03 Radikaltofsen - signal för vad? 14 december kl. 09:39 I går lärde jag mig vad en radikaltofs är för något. Har nog sett dom rätt länge och lite undrat vad och varför. En radikaltofs är en sådan där löjlig/larvig/fjantig lite kvarbliven tofs på mannens underläpp. Inte ett mineskägg utan en tofs. Ofta liten och triangelformad. Som tydligen ansas varje morgon (eller kväll). Vad som är radikalt med det då? Har inte en aning... Kan det vara en liten signal inom ett hemligt sällskap som anger: "Jag är prydlig och medveten om mitt yttre...men i det inre är jag radikal och spännande. Om du lär känna mig så kommer du att få uppleva att jag är mer spännande än du ens kan tänka dig." Kan det vara så? Eller är det bara vanlig manlig fåfänga som bara får tillfälle att titta fram i miniformat? Någon som vet? Älg och kola i rymden...? 15 december kl. 09:43 Fuglesangaren har kommit in från sin andra rymdpromenad (borde heta rymdsvävning). Då bjöd han på svensk mat: "Älg och kola". Alltså älgkött och gräddkola. Han har alltså haft med sig lite svenska delikatesser, som han bjöd sina kompisar på. Men jag vill veta vad det var för älgkött som åkte med i rymdskytteln. Jag hoppas att det inte är någon köttbit som någon NASA-anställd köpt i någon delikatessbutik i Florida. Jag hoppas att vi får veta vilken älg det var som fick släppa till sitt kött. Fuglesangaren har kanske coll på det. Kanske var det en älg som sköts i Värmlandsskogarna i september utan att ha en aning om att homo sapiens tänkte skära ut ett stycke ur hans/hennes bog och sända upp den i rymden. Jag fordrar att få veta vilken älg det var som fick stryka med. Nu när alla har digitalkameror i fickorna utgår jag från att den stackars älgen är väl dokumenterad genom foton. Kommentarer: Varför är det så viktigt att veta vad det var för älg?? Själv utgår jag ifrån att Fuglesang inte släpar upp älgkött från Kanada och utger det för att vara en svensk delikatess. Ärligt talat, de flesta älgar som fälls i skogen är omedvetna om sitt öde som mat åt homo sapiens inte bara denna älg. 212.112.35.229 den 15 december, 2006 kl. 21:30

182
Läs tidningar gratis på nätet! 16 december kl. 22:52 Nätet är fantastiskt. Jag brukar säga det ett par tre gånger om dagen. Nu har jag av en slump hittat en site som tillhandahåller några svenska tidskrifter i fulltext. Adressen dit är: http://www.vpulp.com Det ser ut att vara i ett format som liknar PDF-filer, men är det ändå inte. Det är en helt ny tjänst och det är inte så många tidskrifter som ligger där. Men den som är road av att snabbläddra i tidskrifterna RES, DAMERNAS, SKÖNA HEM, DIGITALFOTO och några ytterligare kan ju här se vad som finns i de senaste numren. Återgivningen av bilderna (fotona) är mycket bra. Jag har inte fått grepp om det är exakt samma text och bildmaterial som i pappersutgåvan - det verkar som om andra annonser har lagts in. Men jag kan som vanligt missförstå det hela. Sidorna går inte att lagra ned. Men en kul funktion på nätet är det förstås. Sedan kan man ju undra hur de tänker kommersiellt när de lägger ut tidningarna i fulltext. Kanske tänker de så här: Webbläsarna blir så intresserade av tidskriften och samtidigt tycker de att det är svårt att läsa på skärmen: Alltså köper de papperstidningen. Gratis tidninger på nätet?? 17 december kl. 07:45 I går skrev jag om tidningar som finns att tillgå gratis på nätet. När jag sökte vidare upptäckte jag att det dessutom finns en hel del tidningar som man kan köpa/prenumerera på i form av digitala exemplar. Alltså hela tidningen i digitalt fullformat och inte någon papperstidning alls. http://www.zinio.com/ Fördelar enligt reklamen: Samma tidning som pappersexemplaret. Omedelbar leverans, du får tidningen samtidigt som den kommer till pressbyrån. Läs den offline när du känner för det. Det går att söka på enskilda nyckelord och ett ämne eller namn kan sökas blixtsnabbt. Du får ett papperslöst arkiv genom att lagra tidingarna i din egen dator. Enkel förvaring eftersom lagrad information inte tar någon plats. Lätt att dela med sig eftersom du kan sända ett gratisexemplar (??) till en vän. Allt enligt reklamen. Men får man sända vidare exemplar av de "tidningar" som man betalat för? Den stora fördelen är nog att du inte betalar mer än en lite del av vad det kostar att köpa papperstidningen i kioske. Plus att du kan ha kvar tidningen så länge du vill. Förresten, snart kommer Blue Ray-skivor. Hänger du med? Rondellhundarna? Galenskap eller vad? 17 december kl. 08:12 Hela hösten har handlar om rondellhundarna. Konstiga, fula, vackra, kopulerande och allt annat. Det som de har gemensamt är att de måste vara "konstgjorda" och placeras i en rondell. Varför detta intresse för

183
rondellhundar? Min gissning är att vi svenskar har en hatkärlek till rondeller. Vi tycker de är bra för att de dämpar trafikens hastighet. Samtidigt är vi irriterade över att vi själva måste bromsa in och köra runt i en sån där larvig lekanordning. Vägverket och alla kommunala vägingenjörer har ju fått pippi på rondeller. Det finns inget land i värden som har så många rondeller som Sverige. Min gissning är att rondellhunderna har kommit till som en liten protest mot att vi av högsta vägmyndigheten tvingas köra runt. Hur många gånger får man köra runt egentligen? Någon måste väl ha slagit rekord i att köra runt i en rondell antar jag. I varje fall för att få förmånen att komma i Guiness rekordbok.Själv har jag kört två varv i södra rondellen vid infarten till Arboga. Men det berodde på att jag och min vackra medpassagerare inte kunde bestämma oss för vilken väg vi skulle ta. Det slutade med att jag bestämde åt oss båda. Utan att vi hade nöjet att se någon rondellhund. Jag vill också åka paternosterhiss... 17 december kl. 08:26 För länge sedan skrev jag om konsten och nöjet att åka paternosterhiss. Tidigare brukade jag någon gång smyga in på Postgirots huvudkontor och åka en tur. Men den hissen finns inte kvar. Jag misstänker att EU:s regler lägger hinder i vägen för nya paternosterhissar. Men frågan är om det finns kvar några och hur man kan göra för att få tillfälle att åka en tur eller två. En läsare har hört av sig och bedjande bett mig upplysa om var hon kan få åka paternosterhiss. Frågan är var det finns någon. Finns det en fortfarande i Philips-huset? Vem vet? Kommentarer: Det finns två på universitets sjukhuset i Umeå. Mest spännande var att åka upp i ändläget och se om den vände upp-och-ner för att gå tillbaka :-) mc-budet den 17 december, 2006 kl. 08:39 Bra! Jättebra! Då vet jag att jag kan få åka paternosterhiss om jag kommer till Umeå. Jag älskar den där känslan man får när man kommer upp till högsta läget och bara väntar på att hisskorgen ska vända sig upp och ned... Varulven den 17 december, 2006 kl. 09:35 Det finns en i HSB-Huset på flemminggatan 41 i Stockholm, kanske lite ouppdaterad tråd nu, men bättre sent än aldrig =P Robin D den 16 februari, 2008 kl. 21:16

184
Tack för tipset. Jag blir verkligen sugen på att smyga dit och åka en tur. Jag visste inte att det fanns en där. Ska bli intressant att se om jag kan få mig en tur. Varulven den 17 februari, 2008 kl. 11:28 Citat från en känd bok? 17 december kl. 09:35 Vem skrev det här och vilken bok är citatet från? "Torsdags morgonen den 19 juli strömmade mycket folk över Riddarholmsplanen i Stockholm, och gjorde sig icke en gång besvär att åse och beklaga den stolta kyrkan till vänster, som, olycklig men ännu härlig, ej längesedan genom åskeld förlorat sitt skyhöga torn. Folket skyndade över Riddarholmsbacken ned till Mälarstranden, där ångbåtarna låg. Alla hastade de till Yngve Frey, löpte in över landgången med snabbhet, ty tiden till avresan var redan slagen, och ångkaptenen kommenderade främmande från bord! De främmande tog därför ett kortvulet avsked av sina bortresande vänner och återgick på stranden. Landgången drogs in och ångbåten lade ut. Efter några minuter var den långt borta på vattnet. Förgäves! Det är för sent, min fru! muttrade en och annan resande skalkaktigt mellan tänderna, då ett åldrigt fruntimmer sågs komma ned på Riddarholmsstranden och med näsduksviftningar och häftiga åtbörder gav tillkänna, att hon var en passagerare, som borde med. Ingen slup fanns tillreds vid landet, och ångbåten själv var kommen mitt för Owens, ja, sköt pilsnabb förbigarnisonssjukhuset. "http://www.omnibus.se/eBoklagret/ Kommentarer: "Det går an" C.J.L Almqvist. Man fattar nada, iaf inte jag. Den står outläst i bokhyllan. Å den 17 december, 2006 kl. 10:42 Jag blir så glad att du var först att svara helt rätt på den kluriga frågan. Brainet är ett brain helt enkelt. Dessutom är jag lite smått importerad av att du har den i din bokhylla. Och jag förstår helt varför du inte har hunnit läsa den. Den är bra och det är naturligtvis bara en tidsfråga innan du kastar dig över den också. Varulven den 17 december, 2006 kl. 10:48

185
Ge bort digitala böcker i julklapp! 17 december kl. 09:43 Har du svårt att veta vad du ska ge bort i julklapp? Hinner inte köpa julklappar? Alla pengar slut? Jag har svaret. Skicka ett mail med bifogad bok som textfil. Kanske inte så julaktigt egentligen och inte så kul som det ändå är att öppna inslagna julklappar. Men som alternativ i varje fall. Det finns tusentals digitala böcker i PDF-format på nätet. Det där formatet som gör att en text ser ut som en riktig text. Eboklagret Omnibus erbjuder just nu gratis 485 svenska e-böcker. Klassiker genomgående. Anledningen till det är naturligtvis upphovsrättens återhållande effekt på viljan att ge ut senare litteratur. Här finns en hel del att hämta för den som tycker att det börjar bli tunt i bokhyllan. Adressen till förlaget är: http://www.omnibus.se/eBoklagret/ Gå dit och botanisera. Där finns Strindberg, C.J.L. Almqvist, Hjalmar Bergman, Fredrika Bremer och många, många andra. Dessutom fri citaträtt som gör att man kan hämta delar av texterna och stoppa in någon annanstans. Som jag gjorde nyss då jag tog ett stycke från en känd och bra bok. Vem är författaren och vilken bok är det? Mer om pdf-böcker i jultider... 17 december kl. 10:51 Har du svårt att hinna köpa alla julklappsböcker eller vet du inte vilka du ska köpa? Det hör ju julen till att man ska ge bort böcker och förhoppningsvis även få några. Hårda klappar är alltid välkomna. Men är fantasin dålig och slantarna helt slut finns ändå möjligheten att hämta hem en hel del bra böcker på nätet. För att läsa själv eller ge bort. Inte lika jullikt som ett julpaket, men ändå. Det är ju tanken som räknas. Svenska Akademien skänker bort 22 klassiker på sin hemsida. Alla i Pdfformat. Alltså det format som gör att text och layout ser ut som i en tryckt bok. Ganska tungt utbud kan man tycka, men samtidigt klassiker av stort värde. Här återfinns bl.a. Nordenflycht, Atterbom, Heidenstam. Sådana verk som vi borde ha läst, men ändå inte gjort. Akademien meddelar på sin hemsida att den tänker tillhandahålla ytterligare titlar framöver. Intressant är att akademien även tillhandahåller en "instruktion" till hur man ska göra för att läsa böckerna på skärmen. Med moderna flimmerfria skärmar är det inte längre någon ögonplåga att läsa längre texter. Det är nog mest behovet av en bra läsfåtölj som sätter sina gränser. Fler och populärare pdf-böcker finns det på eBoklaget Omnibus. Alltså ett boklager i stället för bokförlag. Här finns det just nu 485 svenska böcker. Mycket gott att hämta hem till den egna datorn för att läsa vid behov. Strindberg, Där finns Strindberg, C.J.L. Almqvist, Hjalmar Bergman, Fredrika Bremer och många, många andra. Alla vi som har det trångt i bokhyllorna och ändå har ett ofrånkomligt behov av att "äga" böcker har

186
här en chans. Tänk bara att veta att man under sina tangentfingrar har hundratals pdf-böcker som bara poppar upp på skärmen efter ett par tangentryckningar. Härlig känsla i jultider och bra för den tunna plånboken. Mona Sahlin.....? 17 december kl. 10:59 Om man vill att socialdemokraterna ska förlora även nästa val (fyra år bort) så är det välkommet att Mona blir partiordförande. Men bara risken att hon ska bli statsminister skrämmer mig. Illiterat är ordet. Härlig republik blir det. En ordblind kung som aldrig använder sig av kungliga logen på Operan (de kan väl hyra ut den till oss andra...) och ett illiterat köksbiträde som inte har varit i närheten av en bokhylla på många år. Men medialt blir det nog. Konungen och statsministern. Söta och trevliga. Och helt coconuts. Kan man få asyl i Trondheim om det blir så att Mona ska regera vårt land om fyra år? Jag har ju tid att förbereda mig och förbättra min norska. Den är i och för sig ganska bra redan nu. Men ändå.... Jag har varnat allla. Kom inte och säg att ni inte har blivit varnade. Kommentarer: Jag läste i Gudmundssons blogg att Birgitta Dahls make skrivit sanningsenligt men inte särskilt fördelaktigt om Mona Sahlin, vilken kategoriskt ratade tjocka långa texter, och krävde att medarbetarna skulle ge henne enbart summeringarna. Analysförmåga: 0,0%. Njae, jag tänkte söka asyl i Holland, men jag ser faktiskt fram mot Måååna Sahlin som ny s-ledare och statsminister. Hela Sverige kommer kunna byta namn till Republiken Grönköping. Peter Harold den 18 december, 2006 kl. 08:41 Du tänker som jag. I ett samhälle där högskoleutbildning och analysförmåga ska (?) värderas är det märkligt att högsta hönan blir någon som inte har varit i närheten av någon analyserande text. Trevlig är hon säkert, men jag skulle föredra någon som har lite mera hjärnförmåga. Socialdemokratin är på fallrepet. Inte mig emot. Varulven den 18 december, 2006 kl. 09:30 Lärare målade tavlor - avskedad 18 december kl. 08:01 En lärare vid en skola i USA målade tavlor och har nu avskedats. Trots att han under själva målningen både var iförd lösskägg och arbetade under pseudonym. Målningarna var inte heller helt oävna (anteckna!). Men han anses från och med det olämplig att vara lärare. I varje fall vid den skolan. Anledningen var att han valde att doppa baken i färgpytsarna (måste ha

187
varit stora sådana) och sedan med den mindre ädla kroppsdelen måla på duken. Påminner mig om studenterna på KTH som för en del år sedan målade tavlor med det mer ädla manliga organet. Tavlorna såldes i samband med en insamling. Ska väl tillägga att alla konstnärerna var manliga studenter. Kommentarer: Det fattar väl alla att det var killarna som larvade sig. Hade tjejerna ens tänkt tanken så hade det bara blivit kludd. Chris den 18 december, 2006 kl. 08:31 Svennis Eriksson nu igen.... 18 december kl. 08:15 Vad har den där Svennis som jag inte har? Bollsinne? Kanske. Nu är han tydligen aktuell som tränare för ett franskt topplag - under förutsättning att en kanadensisk investerare köper hela laget. Han har enligt ryktena redan tacket nej till att bli tränare hos ryska Dynamo i Kiev. Jag förstår Svennis val. Han hade gått under med alla medelålders glupska falska blondiner i Kiev. Damer som gillar att ha "many balls in the air". Då blir det nog lugnare i Frankrike. Svårt språk, god mat och utmärkta älskarinnor. Sånt är bra för hjärtat, mycket bättre än vodka och falska blondisar. Men något måste han ju ha.....och jag gissar vad det är. Nummerskyltar på barnvagnar??? 18 december kl. 09:39 Nummerskyltar på bilar (höll på att skriva fordon) är till för att kunna identifiera bilar som körs fel, körs för fort eller bara allmänt körs på tok. Dessutom krävs det för att kunna sätta på inbetalningskorten för parkeringsavgifterna (ni vet de där gulliga inplastade korten som ibland sitter under vänster vindrutetorkare). Men varför nummerskyltar på barnvagnar? Bara de senaste veckorna har jag sett flera skyltar här i Stockholm. Det är Stockholm vi pratar om. Men där står inte ett nummer utan ett namn: I går såg jag en stor skylt med namnet: ALVA. Jättebra med sådan skylt när man glömt vad ungen heter eller har blivit anförtrodd ett lånebarn. Och så slipper man svara alla som frågar: "Var heter den lilla söta pojken eller flickan? För det är väl en flicka, det ser man ju nästan på kläderna..." Då kan man mumsa vidare på sin hamburgare eller glass och med ett finger peka på vagnens skylt. Underförsått: "Läs själv, tantskrälle". Men efter att ha kopplat in hjärnans analytiska avdelning (rätt ofta använd) har jag kommit fram till att skyltarnas egentliga funktion måste vara att underlätta för föräldrarna (papporna?) att ta rätt barnvagn på barnvagnsparkeringsplatsen på dagis. Det är ju så pinsamt att komma hem med fel vagn. Ung-

188
en säger ju inte något förstås. Men mamman säger desto mera: "Har du inte ens lärt dig vilken färg det är på vår vagn? Och har du någonsin sett den här fula bruna filten i vagnen tidigare?" Då är det ju lite bra att kunna titta på nummerskylten, som är en namnskylt. Sköt sig med telefonen mot örat.... 18 december kl. 10:11 Ken Charles Barger, 47, sköt sig nyligen av misstag när jag han vaknade i sitt hem Newton, N.C., USA. Han vaknade av att telefonen ringde vid sidan om sängen. Han sträckte sig efter telefonen, men fick av misstag i stället tag i sin pistol Smith & Wesson 38 Special. Av misstag gick ett skott av då han förde den till sitt öra. Vad lär man sig av det då? Jo, man ska ha sin puffra under kudden eftersom man där normalt sett inte någon telefon. Hade olyckan kunnat ske i Årjäng eller Lyckselse? Knappast, en sån olycka kan bara ske i USA. Ville sluta röka, fick Viagra! 18 december kl. 22:58 Engelska media berättar i dag om ett programfel i datorerna på ett sjukhus i Glasgow. En kod hade blivit felaktigt inskriven. När läkarna skrev ut rökavvänjningstabletter fick patienterna i stället medicinen Viagra. Felet har funnits där i nästan sju veckor. Undrar vad det har givit för effekt? Har folk slutat röka och ägnar sig åt annat? "Älskling, jag tror jag fimpar nu. Kan vi inte lägga oss tidigt i kväll och har det lite skönt tillsammans?" Bättre rökavvänjning kan man väl inte tänka sig... Melodisk röst... kan man få det? 18 december kl. 23:04 Folk springer på gym och smörjer in huden med allt märkligt. Men hur många vårdar sin röst? Har ni märkt hur ofta röst och utseende inte passa ihop? Jag är säker på att Ingvar Carlsson, Lars Leíjonborg och Maudan hade klarat sig bättre om de gått hos en röstpedagog. Har ni hört Fidel Castros röst (som ung och även i dag). Den är mjuk, melodisk, trevande och förstående som hos en lärare som under många år tränat sig i att tala till barnen. Visste man inte vems röst det var skulle man inte kunna tro att den tillhör en fruktansvärd diktator. Tips på nyårslöfte: Skaffa dig en ny röst genom att anmäla dig hos en talpedagog. Rösten behöver vårdas och tränas. Bättre att putsa på rösten än på bilen eller båten. Förhoppningsvis har du rösten med dig hela livet. Själv har jag varit förkyld några dagar och vet just nu hur viktig rösten är.

189
Berget Fuji - fotograferas alltid... 19 december kl. 10:22 Japanernas helga berg Fuji (10 mil sydväst om Tokyo) fotograferas alltid. Dag som natt. Av amatörfotografer och yrkesfotografer. 10 - 15 män (ja, bara män) fotograferar berget på heltid och har det som yrke. Det finns inte något "objekt" i världen som fotograferas så ofta. Varje ändring i snötäcket och varje skiftning av skuggorna dokumenteras av fotografer. Utställningar ordnas i Japan med enbart foton av det heliga berget Fujisan, som japanerna säger. Det är 3.776 m högt och ligger på Honshu. Berget är uppkallat efter en eldgud. Den slocknade vulkanen symboliserar renhet och ursprunglighet. Berget bestigs varje år av otaliga pilgrimer. De flesta med kameror. Men fotona av berget på nära håll blir aldrig bra. Det är på avstånd, i dimman eller då körsbärsträden står i blom, som berget är som vackrast. Det är på stort avtstånd med kraftiga teleobjektiv som de bästa bilderna tas. När människan närmar sig det heliga berget avtar magin. Berget framstår inte längre som ett heligt berg i fjärran. Det finns sådant i livet som man ska hålla avstånd till, som man inte ska närma sig. Mycket är vackrast på avstånd. Kommentarer: ...men det är ett väldigt vackert berg. Om jag någonsin reser till Japan skall jag som den motvallskärring jag är ställa mig där och inte röra kameran... ;-) F.ö. är Gaustatoppen i Norge också ett toppenberg.. Peter Harold den 19 december, 2006 kl. 10:48 Hmmm....det är ju märkligt. Du tänker alltså ha med dig kameran och just när du kommer fram och får se berget Fuji på avstånd så avstår du från att använda kameran. Märklig protest. Men oroa dig inte. Det fins hur många foton som helst att köpa av det där berget. De är nog till och med bättre än vad du själv kan åstadkomma. Skulle du ändra dig så sänd mig gärna några foton. Jag skulle vilja veta hur långt upp man kommer på berget. Det är ju liksom en grop i mitten av toppen och där måste det vara en massa snö och is. Ska man vara längt upp så måste man väl stå på kanten och balansera. Senaste utbrottet var i början av 1700-talet. Det är kanske dags igen. Varulven den 19 december, 2006 kl. 11:47 Japp, jag kallar det för en "protest" mot mänsklighetens vana att vilja avbilda objekten med kameran, men sanningen är den att alltför många inser inte värdet av att uppleva något i nuet och spara det i sitt hjärta. Istället rusar folk hysteriskt mellan sevärdheterna med kameran i högsta hugg och glömmer bort att skåda vyn med sina egna ögon. fast det är helt

190
sant det du säger; det finns många andra som tagit och kan ta bättre bilder på Fuji än jag. :-) Peter Harold den 19 december, 2006 kl. 14:09 Internet har allt... nästan 19 december kl. 13:40 Satt för en stund sedan och funderade. Gör det ibland. Tänkte på vad jag för länge, länge sedan läst om den historiska tragedin på Hjälmaren för 106 år sedan. Då en man sköt ihjäl fem passagerare på en ångbåt på Hjälmaren. Jag känner till det hela för att jag läst om det och för att jag också själv skrivit lite om det. Tragedin, eller dramat, var anledningen till att ångbåtarnas befälhavare under många år därefte alltid hade pistol eller revolver på sig. Jag tror att det var så ända fram till 1940-talet. Men nu kom jag inte ihåg vad mördaren hette. Hjärnan var helt tom (är så ibland numera...). Jag gick ut på nätet, googlade (härligt ord som låter som en gurgling). Sökte på "döda på ångbåt" och en del andra sökbegrepp. Efter ca. 1 min 40 sekunder fick jag veta att mördaren hette Nord-lund och följaktligen kallades "mördaren Nordlund" i folkmun. Han avsrättades senare. Det fanns ansvariga människor som på fullt allvar krävde att han skulle torteras före avrättningen. Den tionde december 1900 halshöggs Filip Nordlund av skarprättare Dahlman. Den senare var vårt lands siste skarprättare, vilket var den officiella titeln på bödeln. Det hade förmodligen tagit mig en halv dag att få fram namnet Filip Nordlund om jag gått till Kungliga biblioteket. Varför har inte uppfinnarna av Internet fått Nobelpris? Nätet är stort och fantastiskt!!! Det bara är så... Kommentarer: Vet du exakt var Nordlund steg iland? Det framgår inte av denna artikel i Wikipedia. Själv trodde jag att dådet ägde rum på Mälaren, men det kanske bara är namnet på bådet "Köping" som förvirrar mig... Peter Harold den 19 december, 2006 kl. 17:13 Ångaren Carl gick i trafik på Mälaren mellan Arboga och Stockholm. Nordlund hann fly i en jolle och tog sig sedermera till Eskilstuna där han köpte nya kläder för rånbytet. Nordlund greps senare i Skogstorp tack vare en nitisk stins och ställdes inför rätta. Han dömdes till döden och halshöggs den 10 december på fängelsets gård i Västerås. Bakom bilan stod skarprättare Dahlman. Fast det finns andra uppgifter om att han var den ende som avrättades med giljotin. Frågen behöver utredas. Jag vet alltså inte exakt var dådet ägde rum. Men jag vet att alla kaptener på Mälarbåtarna och skärgårdsbåtarna sedan gick beväpnade. Så var det i många år. Varulven den 21 december, 2006 kl. 17:56

191
Chastity belt? Finns de? 19 december kl. 14:16 Kyskhetsbälte, florentinskt bälte, venetianskt bälte, venusgördel, är en anordning varmed män sägs ha försäkrat sig om hustrurs och älskarinnors trogenhet. Inlåsning alltså. I detta syfte påstås särskilt medeltida korsfarare ha använt kyskhetsbälten (var hemmifrån länge...). Frågan är vad anordningen heter på andra språk. Engelska: chastity belt. Finska: Siveysvyö. Tyska: Keusch-heitsgürtel. Spanska: cinturón de castidad. Grejen har ett namn på alla språk. Garanterat. Det är bara det att bältet har aldrig funnits. Det är bara ett påhitt eftersom det bara förekom som en "leksak" (gissa vilken lek...) bland den italienska överklassen under slutet av 1800-talet. Kan man tänka sig. Livvakter livet ut....? 20 december kl. 13:10 Visste ni att alla före detta presidenter i USA har rätt till livvakter resten av livet? Dessutom är säkerhetsbedömningen att det behövs sådant skydd. Hur kul är det att bli pensionär och veta att man alltid ska ha minst två man med sig vart man än åker. Om man åker till dotterdottern på barnkalas eller besöker en släkting på åldringsvården? Veta att det alltid sitter två man utanför hotelldörren när man ligger där och snarkar med sin fru? Är det någon som har analyserat hur det känns att alltid har några bodyguards omkring sig? Frågan är i högsta grad aktuell i Sverige eftersom kronprinsessan ofta, men inte alltid, har livvakter med sig. Hur känns det att vara snart 30-årig ogift tjej och alltid har två bodies med sig? Jag skulle ha all förståelse om hon behövde tala ut hos en terapeut någon gång då och då. Själv har jag inte någon livvakt, tyvärr. Men det har hänt att jag knappat in direktnumret till polisens ledningscentral då jag känt mig lite trängd på Tbanan. Redo att ringa om det skulle inträffa något. Men det har aldrig behövts. Stockholm är egentligen en rätt fredlig stad (om man är nykter och håller sig hemma). Mona Sahlin...heldum eller halvdum? 21 december kl. 12:58 Mona Sahlin hoppas på att bli partiordföranden och senare statsminister. Jag har tidigare skrivit att jag inte ser fram emot det. Men jag har inte annan uppfattning om Måååna än vad jag har kunnat få i massmedia under åren. I och för sig räcker det rätt långt. Nu har Enn Kokk, journalist och partiveteran tagit bladet från munnen. Han är för övrigt sambo med Birgitta Dahl i Uppsala. Enn Kokk har en egen bloggsida, som läses av rätt många, och där skriver han en del om vad han tycker om tanken på Måååna som partiledare. Till saken hör att han jobbat nära henne på partihögkvarteret när hon var partisekreterare. Hans kritik består i huvudsak i att

192
hon "saknar djup" (halvdum skulle någon mindre försiktig person säga), att hon är lat eftersom hon inte vill läsa på och så är hon oorganiserad. Hon uteblir från utsatta möten och det händer titt som tätt att hon blir sjukskriven. Det allvarliga är naturligtvis att hon saknar djup, vilket borde utvecklas närmare. Enda fördelen med Måååna som statsminister är att hon och Hans Majestät befinner sig på ungerfär samma sandlådenivå och säkert kommer att ha utbyte av varandra på middagar och så. Vart tar alla gem vägen? 21 december kl. 16:37 Jag får massor av papper varje dag (varken det papperslösa kontoret eller det kontorslösa papperssamhället har infunnit sig). En massa papper sitter ihop med gem. Jag kastar en massa gem i papperskorgen. Men de som är stora fina lägger jag i en burk på skrivbordet. De återanvänds och då känner jag mig extra nyttig. Jag har inte köpt gem på flera år. Antalet inkommande gem överstiger antalet utgående. Det borde ju bli en balans så småningom tycker man. Någon eller några (du kanske?) sitter kanske och trycker på en hel låda med gem och så en dag, när städmanin sätter in, så åker hela lådan i papperskorgen eller ut i grovsoprummet. Jag tycker man ska starta en kampanj för att spara gem (inte plastgem förstås...) så att gemfabriken (det ligger en stor sådan i Danmark) kan dra ned på sin tillverkning. Visste ni att vi Sverige föredrar kopparfärgade gem medan man i Tyskland vill ha stålfärgade? I Afrika gillar dom guldfärgade. Kan man tänka sig. Det är inte en fördom utan vetenskapligt bevisat. Tro mig. Hon har inte alla höns hemma... 22 december kl. 09:13 Lever jag i ett vakuum? Här vandrar jag fram i livets töcken och så i dag, när jag läser DN:s TV-spalt, får jag läsa uttrycket "har man inte alla höns hemma". Har aldrig hört det tidigare och känner mig som ett fån. Klart att jag fattar att det betyder "halvdum eller lite allmänt knasig". Men blir tvungen att kontakta min vän som genast talar om att det är ett välkänt uttryck som betyder att personen är dum i bollen. Aha, tänker jag. Det är kanske så dom säger när jag vänder ryggen till: "Han har inte alla höns hemma". Men samtidigt är det ett bra uttryck, tycker jag. Får genast mina associationsbanor att vakna till liv. Den första jag tänker på är Måååna Sahlin. Kackel och mycket spring efter hönsen där. Men det är väl ett antifeministiskt angrepp att applicera uttrycket just på henne. Men det ett bra uttryck och hon är ju en publik person. Så då får man ju vara rätt rak och frank. Dessutom instämmer jag i Enn Kokks bedömning av Måååna. Hon "saknar djup". Och han har ju jobbat tillsammans med henne rätt länge. Gammelmansgnäll säger Måååna. Klart det är, men kan vara rätt ändå. Skulle vara kul om någon reporter i en oförberedd intervju frågade

193
Måååna om hon läst Ernst Wigfors memoarer. Jag tror inte att den frågan får ställas till henne. Det är ju allmänt bekant att hovet inte tillåter att någon frågar Hans Majestät vilken bok han sätter främst av höstens utgivning. Tystnaden kan nämligen vara mer talade än ett mumlande svar. Whiskey till jul? 22 december kl. 09:24 I mitt jobb får man presenter till jul av tacksamma kunder. Vad har jag fått hittills? Jag har fått två whiskeybuteljer, en vinflaska, en keramiktomte, en mistel, en skjorta, tre almanackor, tre enorma blomsteruppsättningar, tre (!) CD-skivor med julmusik, en flaska glögg och fem böcker. Jag tackar och tar emot. Kontot står på plus. Det är rätt starkt att ge mig en skjorta och hoppas att både färg, snitt och storlek ska passa. Givaren har inte någon koll på mitt midjemått (vilket jag har...). Men givaren har nog lyckats träffa rätt ändå. Märkligt. Whiskey är ju whiskey och jag är glad att jag inte har fått vodka eller en flaska Absolut. Keramiktomten var utvald med stor omsorg och uppskattades mycket. Blomsteruppsättningarna (enorma!) uppskattas också, men föranledde taxiresor hem tre dagar i rad (det går bra i juletid, eller hur Taxi Stockholm?). Det lite märkliga är att pralinlådorna uteblir. Verkar som om CD-skivorna ersatt pralinet. Är inte lika valkbildande förstår jag. Men för några år sedan åt vi praliner ända in i mars månad på jobbet. Kaffe och praliner. Tea och praliner. Lunch och praliner. Nu får vi väl lyssna på julmusik ända in i april. Jag uppskattar att jag får böcker för det visar att avsändaren är övertygad om att jag fortfarande är läskunnig och dessutom läser böcker. De kan dom ju få tro och dessutom att jag har alla hönsen hemma. Vilket jag nog inte har. Kommentarer: Jo, nu kom det en stor pralinlåda från NK. Ett kilogram, jo jag tackar jag. Då fick jag pengar över till det där månadskortet på gymmet som jag tänkte strunta i att köpa. Varulven den 22 december, 2006 kl. 17:05 Dags att läsa Walden? 22 december kl. 09:44 Henry David Thoreau skrev boken Walden, som haft ett enormt inflytande i den amerikanska samhällsutvecklingen. Hans filosofiska och politiska tänkande har även influerat Gandhi och Martin Luther King Jr. Ibland görs det gällande att han även inspirerat anarkister genom sin skepsis mot staten och myndigheter. Boken är en ömsint skildring av den tänkande människans relation till naturen och till andra människor. Boken har varit och är nog fortfarande i det närmaste obligatorisk läsning i alla ameri-

194
kanska skolor. Det finns knappast några bildade och belästa amerikaner som inte har läst den (well, Georg W. Bush har nog inte läst den...). Den har nu kommit under hösten i ny svensk utgåva. Titel: Walden (Skogsliv vid Walden). Nyöversättning av Peter Handberg. Till stor glädje för den som föredrar att läsa den på svenska. En utmärkt julklapp till den som tror (eller hoppas) att mottagaren ska tänka till lite själv. Har man inte den förhoppningen kan man ju alltid köpa ett par biobiljetter till den nya filmen Göta Kanal. God Jul förresten om vi inte hörs förrän senare... Ja, jag köpte kungapumpan jag... 22 december kl. 17:10 Stor orange kungapumpa i glas från Kastlösa glashytta på södra Öland. Stor och tung. Köpte den för 150 kr på en utförsäljning som jag råkade gå förbi i dag på lunchen. Tung som bara den. Sedan ringde jga till glashyttan och frågade vad en sån där mackpär kostar. Tillverkas bara på beställning av skördefestkommittén och kostar då väl 2.500 kr. var svaret. Men det delas bara ut en kungapumpa varje år och det är kungen som delar ut den, lade damen snabbt till. Jaha, tänkte jag då måste serien var liten. Javisst, den är liten och man måste ha gjort sig bemärkt för att få en sådan. Så frågade jag inte mer. Men jag drog slutsatsen att jag måste ha gjort mig lite bemärkt i dag eftersom jag nästan fick kungapumpan gratis. Men jag fick den inte ur kungens hand förstås. Sedan läste jag på webben att Göran Persson (minns ni honom?) har fått en kungapumpa. Undrar om det är det exemplaret som jag har införlivat i min glassamling? Kolla om du har synfel! 23 december kl. 21:25 Titta på den här bilden. Följ med ögonen med hela varvet runt i den takt som punkterna blinkar. Du ser då att punkterna är lila. Fäst nu blicken på korset i mitten. Om det då syns en grön punkt som rör sig runt i vänstervarv är det ett tecken på att du kan ha en allvarlig skada i gula fläcken (där nervtrådarna går samma i näthinna). Färgförändringen kan bero på att du suttit för länge framför en dataskärm. Skadan kan dock på ganska kort tid botas genom intag av minst 15 cl. glögg morgon och kväll. Gör sedan om testet efter en vecka. http://blogg.passagen.se/resources/varulvens/112134.gif Kommentarer: Ujuj... Äckligt ju... Ser gröna prickar överallt nu. GG den 26 december, 2006 kl. 23:55

195
Kom på... Hatar glögg! Vad gör jag då? GG den 26 december, 2006 kl. 23:56 Svårt att ge något råd. Starkvin kan nog lindra symptomen en del. Ett annat gott råd är att du gå och lägger dig. Varulven den 27 december, 2006 kl. 00:05 Tror du det funkar med champagne? Eller kaffegök? Jag ser gröna fläckar överallt - som går som klockan... (fick lätt mattefråga dock 21+0, alltid något att vara tacksam över) Hondjuret den 31 december, 2006 kl. 00:44 Fanny och Alexander nu igen... 26 december kl. 23:35 Fanny och Alexander körde de i TV2 i dag på eftermiddagen. Vem har ork att sitta framför burken i FEM timmar och se det där som man tidigare har sett i alla möjliga varianter? Filmen på bio, långlångfilmen i avsnitt på TV och så nu FEM-timmarsvarianten. Jag hade den redan i en box med Bergmanfilmer och där är filmen 183 minuter. Jag undrar hur många varianter det finns. Och så är jag lite nyfiken på hur mycket Bergman får i royalty varje gång den visas i TV. Förmodligen så mycket att han kan köpa sig flera dubbla hamburgare. Men den är bra förstås, men gammal på något sätt. Kanske beror det på att skådisarna känns unga och oförstörda och därför känns filmen gammal. Pulsen nu igen... 26 december kl. 23:41 Jag mäter pulsen varje morgon innan jag går upp ur sängen. Precis när jag vaknat. Mäter den på 30 sekunder och multiplicerar med 2. I morse var jag lite orolig. Min vanliga vilopuls är 56 och i morse var den 63. OK, jag har haft lite infektion i kroppen, men det kan inte vara mycket kvar. Jag gissar att det var saltet i julskinkan som jag klämde i mig i går kväll. Ja, inte en hel julskinka förstås utan bara några rejäla bitar på vörtbröd och med skånsk senap ovanpå. Blev några sådana. Och med salt i kroppen stiger pulsen, i varje fall på mig. Men att den skulle stiga med 7 enheter var häftigt. Dålig kondis? Får väl bli några rejäla långpromenader och en del andra fysiska aktiviteter de närmaste veckorna. Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott 27 december kl. 10:22 Missa in kvälllens film på SVT: Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. En film av Pedro Almodóvar som hade premiär redan 1988. I rolllerna: Carmen Maura, Fernando Guillén, Antonio Banderas, Julieta Serrano,

196
Maria Barranco m.fl. Den är bra, så missa den inte. Pepas älskare lämnar henne och hon försöker få reda på varför. Väninnan är rädd för att polisen letar efter henne på grund av hennes kriminellle pojkvän. De går till en advokat som snart visar sig vara Pepas älskares nya älskarinna (!). En riktigt komplicerad historia med lidelsefulla och passionerade kvinnor. Sådana som finns i Spanien. Vad är det med Paulo Coelho? 27 december kl. 10:40 Nu har jag snart läst alla hans böcker: Alkemisten, Elva minuter, Zahiren, Veronika bestämmer sig för att dö, Djävulen och fröken Prym, Vid floden Piedra satta jag mig ned och grät. Den enda som jag inte har läst är hans första bok: Pilgrimsresan. Hans böcker har sålts i över 86 miljoner exemplar i 156 länder och böckerna är översatta till 61 språk. Böckerna rör sig på gränsen till det andliga (katolsk mysticism) och andas klokhet och livserfarenhet. Vishet. Språket är lätt och flytande (även i svensk översättning). Frågan är om det är stor litteratur? Hans penna är suggestiv och förförisk. Böckerna är rogivande och tröstande. Han berör livets stora frågor (kärlek, ondska, godhet, döden...). Det som fascinerar mig är fenomet Coelho. En gammal hippie från 60-talet går pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien. Närmare 100.000 människor går leden varje år. EU har bidragit med rejäla belopp till upprustningen av den 80 mil långa vandringsleden. Många går den förstås bara i någon enstaka etapp. Men Coelho gick hela leden och inspirerades till boken Alkemisten. En bok som först inte fann någon stor publik, men sedan genom sin egen kraft vann en enorm publik över hela världen. Enligt min uppfattning är hans senare böcker dock bättre. I varje fall litterärt sett. Men fenomenet är värt all uppmärksamhet. En författare som raskt närmare sig 100 miljoner sålda exemplar kan man inte bortse från. Läs Zahiren och bilda dig en egen uppfattning. Zahiren ligger just nu på 10-i-topp-listan över köpta pocketböcker i Sverige. Kommentarer: hans egen erfarenhet, fantasierar..... Cigily den 28 december, 2006 kl. 09:31 Speed reading? 28 december kl. 10:13 Speed reading är, eller har i varje fall varit, stort i USA. Mängder av människor har gått på kurs för att lära sig speed reading. Att läsa snabbt med bibehållen läsförståelse. Vi vanliga läser i allmänheten 300 - 400 ord per minuter. Efter lite träning kommer man lätt upp i 600 - 700 ord. Men

197
de som bedriver kurserna i snabbläsning menar att alla har möjligheter att komma upp i 1000 - 1500 ord i minuten. Det är möjligt. Själv har jag inte prövat. Men jag är fascinerad av savants, överbegåvade personer som har kapaciteter som vi andra inte ens förstår. En sådan - en savant - är amerikanen Kim Peek som läser två sidor (ett uppslag) i en bok på 20 sekunder. Bevisligen har han memorerat hela innehållet i omkring 9.600 böcker. Forskningen försöker komma fram till hur hans hjärna fungerar. Det enda man egentligen har konstaterat är att han saknar förbindelse (corpus callosum) mellan de två hjärnhalvorna. Det är bara ca. 30 personer i hela världen (såvitt man vet) som är födda med sådan defekt. Om det nu är en defekt. Det är kanske vi andra som är defekta. Kvinnors hjärnor blir mindre... 29 december kl. 09:53 Jag lyssnar på amerikanska NPR. Public service radio i USA alltså. Där kan man lära sig mycket. I morse, på väg till jobbet (mp3-spelaren i örat), hörde jag en intervju med en amerikanska forskare (kvinnlig professor väl att märka) i San Francisco. Hon berättade att omfattande kliniska undersökningar visar att kvinnors hjärnsubstans minskar med i snitt (median handlar det om) 8 procent under graviditet. Hjärnan återfår inte sin tidigare vikt förrän ca. 6 månader efter förlossningen. 8 procent är rätt mycket. Forskaren la sedan till att det finns obekräftade studier som indikerar att kvinnans hjärna efter en förlossning, alltså efter 6 månader, är snabbare och smartare än tidigare. I övermorgon kommer jag att träffa en fyrabarnsmor. Kommentarer: inte så konstig, man e ju tvingad vara överallt.....men hur blir mannens hjärna efter 6 månader..... blir det också smartare??// ..två barns mamma!! den 29 december, 2006 TV-serien Glappet... varför? 1 januari kl. 11:56 Minns du TV-serien Glappet som sändes 1997. Glappet tog både tittare och läsare med storm när den visades på TV. Året därefter utkom den som bok. Den höjdes till skyarna av kritikerna och belönades med ett flertal olika priser. Med ett stor fantasi, inlevelse och klarsyn skildrade Christina Herrström de två unga tjejerna Ella och Josefin som är på väg att ta klivet in i vuxenvärlden. De möter på en del motgångar kan man nog säga och även en del lockelser. De två huvudrollerna spelades av Julia Dufvenius och Josefin- Katharina Cohen. Serien var riktigt bra. Men det märkliga är att den nu inte går att få tag på. Den gavs ut som VHS av SVT, men har

198
aldrig lanserats som DVD. Vilket är mycket märkligt. När den säljs på Blocket eller Tradera som går den till höga priser. En verklig klenod med andra ord. Den går inte heller att hyra i någon videobutik. Märkligt det hela. En film som liksom bara försvinner från marknaden och från publikens horisont. Tjejen i Shanghai - trevlig och pratsugen... 1 januari kl. 12:04 Jo, jag pratade med henne i går. Tjejen i Shanghai som jag inte känner och inte vet vem det är. Så här var det. För snart två år sedan köpte jag på Clas Ohlson en sån där Skype-telefon för ett par hundra kronor. Jag testade den en kväll och ringde några telefonsamtal. Fungerade riktigt bra. Men så blev telefonen liggande i en skrivbordslåda och jag glömde bort den. Så i förrgår (skriv-bordsrensning!) så fick jag syn på den igen. OK, jag ska prövar den en gång till, tänkte jag. Ut på nätet och uppkoppling. Lätt som en plätt. Men vem skulle jag ringa till? Skype har in sin progamvara en möjlighet att söka personer som har talat om att de vill bli uppringda (pratsugna ena med andra ord...). Det heter visst "Skype me", fyndigt. Jag sökte efter någon i Kina och någon som talar engelska (min kinesiska är rostig numera...). Fick napp på en tjej i Shanghai. Ringde upp henne och hon svarade direkt. Jag hade ju inte tänkt på att klockan var nästan 01 på natten där borta. Trevlig tjej. 24 år och juridikstudernade. Talade bra engelska och sa att alla i hennes kurs hade ungefär samma kunskaper i engelska. Jag frågade henne om hon hade sett det svenska gamla segelfartyget som var i Kina i höstas. Då sa hon: De menar "Goteborg". Hon visste att kungen och drottningen varit på besök. Det som imponerade på mig var att hon visste namnet på fartyget. Behov av att repetera fysikkursen? 1 januari kl. 14:01 Tänkte väl det. All har vi behov av att reptera fysikkurserna. Alla de där spännande/tråkiga kurserna som vi en gång har varit med om. Är du bra på engelska kan jag rekommendera att hämta ett antal läroböcker från siten http://www.lightandmatter.com/index.html Böckerna liggeri PDFformat och är riktigt bra. I varje fall så långt jag har orkat läsa. Bra böcker ska man inte säga nej till. Varsågod och ladda hem. Fyll hårddisken helt enkelt. Helga....vilken kvinna! 1 januari kl. 16:03 Helga Estby var norsk emigrant i USA. Hon hade 8 barn och var hårt skuldsatt. Då fick hon höra talas om att en mystisk sponsor var beredd att betalat 10.000 dollar till den första kvinna som till fots gick över den

199
amerikanska kontinenten. Hon antog utmaningen och började vandringen 1896 som sträckte sig över hela USA tillsammans med sin 19-åriga dotter Clara. Sträckan var drygt 400 svenska mil och de hade 9 månader på sig. De gick med lätt utrustning och det var inte tillåtet att de hade med sig mer än 5 dollar var. De var utrustade med kompass, rödpepparspray, en revolver och Claras locktång. De vandrade genom 14 stater. De mötte rånare, banditer, regn, snöstormar och allt annat. De två startade i staten Washington på västkusten och gick hela vägen till New York. De två kvinnornas bragd hyllades i den samtida tidningspressen, men glömdes sedan av oförklarliga skäl. Vandringen har nu uppmärksammat i en nyutgiven bok och författaren ger förklaringen att dåtidens Amerika hade svårt att acceptera två kvinnliga hjältar. Redan på den tiden var det många amerikaner, både män och kvinnor, som fördömde äventyret därför att det var oansvarigt av två kvinnor att ge sig ut på en så lång vandring i huvudsakligen väglös terräng. Revolvern kommer till användning vid ett tillfälle. (Linda Lawrence Hunt: Helga Estby's Forgotten Walk Across Victorian America). Kommentarer: Men hon fick sina pengar hoppas jag!? (Min kompis fick tiotusen kronor igår för att hon badade i havet!) Hondjuret den 01 januari, 2007 kl. 21:01 Va? Jag skulle ha hoppat i havet för 100 kr! Så säkert så! Jo, hon fick nog sina pengar. 10.000 dollar då motsvarar nog 200.000 dollar i dag. Drygt miljonen alltså. Varulven den 01 januari, 2007 kl. 23:47 Mäns mörka röster lockar kvinnor... 1 januari kl. 23:48 Det är vetenskapligt bevisat att män med mörka röster är mer attraktiva för kvinnor än andra män. Det är därför unga pojkar kommer in i målbrottet samtidigt som det blir könsmogna. Det är också visat att kvinnor till och med är mer mottagliga för mörka mansröster när de närmar sig ägglossningen....kan man tänka sig. Men något som jag inte förstår är att amerikanska mäns röster ligger några oktaver lägre än europeiska mäns röster. Rent biologisk borde det inte vara någon skillnad om man tänker på de vita amerikanerna med europeiska förfäder och vi europeiska män. Dessutom är det så att amerikanska kvinnor ligger ett par oktaver högre än europeiska kvinnor. Märkligt. Måste vara en återspegling av normerna i det amerikanska samhället som stipulerar att män ska vara riktiga män och kvinnorna ska vara riktiga kvinnor. Men visst, även jag som gammal varg

200
har märkt att kvinnor tyr sig till mig om jag sänker röster en del. Och ni skulle bara veta hur de beter sig när jag morrar dovt.... Kommentarer: Det är nog inte bara ni kvinnor som gillar lite mörkare röster. Det finns kvinnor om har fantastiska, lite mörkare röster. Ljuvliga att lyssna på.. Lokesson den 02 januari, 2007 kl. 00:26 Alla tycks vara överens. Vi bestämmer oss helt enkelt för att sänka våra röster med två oktaver. Och så morrar vi lite i nackhåret på vår partner eller blivande partner..... Varulven den 02 januari, 2007 kl. 11:25 Jo, men det ääär ju så sexigt. Ninacian sänker rösten och går ut... N den 03 januari, 2007 kl. 00:19 Jag kan väl avslöja att jag ganska ofta haft framgång hos honorna med min mörka röst. Ett par har till och med sagt att den är oemotståndlig. Särskilt när jag morrar i nacken på dom. Varulven den 03 januari, 2007 kl. 11:44 Bröllopsannons....varför? 1 januari kl. 23:56 Folk gifter sig rätt ofta har jag märkt. Rätt många ångrar sig efter ett tag. Han eller hon var inte så kul som han eller hon trodde. 46 procent av alla äktenskap spricker. Så är det. Jag brukar titta lite på kontrahenterna i bröllopsannonserna i Dagens Nyheter. Och till min häpnad ser jag gång på gång att annonserna med foton är införda ett halvår eller mer efter bröllopet. Hur kommer det sig? Tar det så lång tid att framkalla fotona nu när det mesta är digitalt? Eller annonserar dom för att visa omgivningen att de fortfarande är gifta eller vad då? Jag tycker det ska införas en lag som säger att en bröllopsannons ska vara införd senaste tre veckor efter bröllopet (under förutsättning att kontrahenterna då fortfarande känner varandra). Upsala Nya Tidning efterfrågas... 3 januari kl. 11:45 Förra söndagen kände jag plötsligt åter ett behov av att införskaffa UNT här i Stockholm. Iväg till centralstationen och in i en av Pressbyråerna. Fråga: Har ni Upsala Nya Tidning? UNT? Det är en morgontidning? En röst som tillhörde ett uttröttat ansikte: Har vi bara gamla då? Om vi har några så ligger dom väl där borta? Där fanns det inte någon förstås. Bru-

201
kar ni har Upsala Nya Tidning? Nää, det vet jag inte. Det finns en massa tidningar där borta? I väg till nästa Pressbyråbutik på centralen. Har ni Upsala Nya Tidning? En morgontidning som fortfarande är ganska bra, om jag får säga det själv. Nu var det en trött röst från ett ännu tröttare ansikte: Nää, är det en tidning? Samtidigt svepte hennes blick långsamt över hyllorna fullmatade med veckomagasin, må bra-tidningar och annat glättigt. Själv hade jag mått bättre av att få tag i ett exemplar av UNT. Helst ett nummer utan reportage från något spa. Officeren i mitt inre utkristalliserades omedelbart: HAR NI ELLER HAR NI INTE UPSALA NYA TIDNING? SVARA! Då kommer ett pipande svar: "Nä, den har vi inte på röda dagar. Jag tror att vi har den andra dagar." Slutsats: Det går inte att få tag i en UNT i Stockholm en söndag ens om man höjer rösten. Kulturskymning... Köpte en bok.... 4 januari kl. 16:54 Jag var i ett av de bättre antikvariaten i dag och köpte en liten packe böcker. Inte många. Jag lovar. Expediten kollade noga priserna och slog in beloppen i kassapparaten. Så tog hon en av böckerna en gång till och tittade på titeln. Så tittade hon på mig. Och så tittade hon på titeln en gång till.....och så log hon mot mig. Märkligt sammanträffande. Bara för att jag köpte en pocketbok som översattes för snart tio år sedan av Åsa Moberg. En uppburen fransk erotisk långnovell. Jag antar att expediten själv läst den. Kanske samma exemplar som jag köpte. Det anses nämligen ingå i anställningsförmånerna på ett antikvariat att få läsa böcker gratis. Och vilket leende sedan... Kommentarer: Hm, det andra könet...Själv var jag nog lite för ung (läs ointresserad) då jag läste den, dags för försök nr 2 kanske. Å den 04 januari, 2007 kl. 19:19 Du ska få den så snart som jag har läst ut den. Det är det som är det fina med antikvariska böcker. Man kan ge bort dom utan att lida. Men det är inte den titel som du tror. Varulven den 04 januari, 2007 kl. 19:37 Mona Sahlin... blir det hon? 4 januari kl. 19:38 Mona Sahlin förföljer mig. Nu står hon i startgroparna för att bli ny partiledare. Inte för att jag värnar om socialdemokratin, men ändå. En ledare som inte klarar av det svenska språket (utan att ha annan bakgrund än att

202
hon kommer från Stockholm) och man frågar sig ju osökt (ja, sökt också) hur snabbt den kvinnan kan röra sig mellan olika abstraktionsplan. Men i en demokrati kan det ju bli så att man får de ledare som folket förtjänar. Varför inte lansera Carola i stället eller gamle folkkäre Lasse Berghagen? Om han kunde fylla Skansens vecka efter vecka så borde han väl kunna få folk till valurnorna. Dessutom gissar jag att han är lika bra ideologiskt skolad som Mååååna. Vilken framtid som, i värsta fall, kan möta oss! En ordblind kung och en statsminster som talar dagisspråk. Har dagisungarna rösträtt, förresten? Inga gränser....!! 7 januari kl. 12:10 Ibland måste jag leverera en del texter på engelska. För att få den där riktiga snitsen på texten så har jag hjälp av en kille i Michigan, USA. Han fixar till mina texter så att det blir riktigt amerikanska. Har får över texterna (via undervattenskabel förstås) rakt in i sin computer i Wordformat. Jag kopplar upp mig på MSN eller sänder honom ett e-mail. Efter antingen några timmar eller några dagar så kommer han tillbaka med sitt textförslag. Den putsade texten. Hur bra som helst och hur snabbt som det bara kan gå. Utan honom skulle jag inte klara av att få den där perfekta (ja, nästan i varje fall) snitsen på texten. Min erfarenhet är att det inte går att få en perfekt text på ett annat språk om man inte har det som modersmål (vilket men ju inte har...). Även om man skriver på sitt eget modersmål så är det ju svårt att få till det. Polsk kardinal avgick direkt... 7 januari kl. 12:30 Den tillträdande polske kardinalen av Warszawa Stanislaw Wielgus avgick på söndagen efter avslöjanden om att han samarbetat med den polska säkerhetstjänsten under kommunisttiden. Inte en minut för tidigt. Det skulle vara förödande för den katolska kyrkan att ha en ledare som var samabetsman under kommunisttiden. Enligt uppgifter har påven påven Benedictus XVI i natt på telefon samtalat med Wielgus, vilket ledde till att han avgick straxt innan han skulle installeras. Ytterligare ett bevis på att det ny samhället i Polen inte har gjort upp med sitt tunga förflutna. Många kollaboratörer och rapportörer har aldrig avslöjats. Detta i ett land vars kardinal i Krakow blev påve och i högsta grad underbyggda arbetarupproren (Solidarnosc) i Gdansk. Många har uppfattningen att påven Johannes Paulus II (Karol Józef Wojtya) som möjliggjorde frigörelsen i östeuropa. Det är också min uppfattning.

203
Stötapå-tillfälle...? 7 januari kl. 20:23 I New York, därborta, har man uppmärksammat en nytt sätt för flirt och mera direkta påstöt-ningar... Det är ju rökförbud även i N.Y. på restauranger och barer. Därför hänger det små eller stora klungor av gäster utanför ställena när rökbehovet blir som störst. Då, menar i varje fall skribenterna i N.Y., ges det tillfälle att passa på att ta en cig just när den där helläckra tjejen ger sig ut på trottoaren. Utmärkt tillfälle att inleda en liten konversation som kan leda nästan hur långt som helst. Man passar alltså på när hon, helst ensam, går ut för att röka. Bra idé faktiskt. Annars har jag alltid ansett att restaurangvagnen på tågen vara det bästa stället. Även för lurviga vargar. Folk stannar i rulltrappan 9 januari kl. 20:31 En undersökning nyligen här i Stockholm har visat att det är något som folk verkligen retar sig på: Att de som kommer upp, eller ned, från en rulltrappa stannar precis DÄR och sedan står och vimsar eller något liknande. Men det är väl inte något problem egentligen....det kommer ju bara fler och fler efter dom. Trampa ned dom helt enkelt och kliv över högen. Det är nog ändå mest folk från Arboga, Borlänge, Simrishamn och andra underliga platser i vårt avlånga land. De kan behöva lite upplevelser under sin korta vistelse i Stockholm. Något att berätta för barnbarnen eller föräldrarna. Att de blev nedtrampade bara för att de stannade upp och pustade ut när de just gjort den där härliga uppfriskande färden med en rulltrappa. Vet ni att det finns i varje fall ett landskap i vårt land där det inte finns en enda rulltrappa. Gissa vilken? Mona Sahlin - jag ryser... 10 januari kl. 10:08 Mona Sahlin....nu anar jag att det kan bli så att hon blir partiordföranden. Jag ryser. Inte för att jag någonsin röstat på det där partiet utan snarare för risken att hon blir statsminister. En statsminister som talar till folket som om alla var dagisbarn och dessutom på dagisspråk. Förre biträdande partisekreteraren Enn Kokk har på sin blogg (som återgivits i pressen) förklarat att hans upp-fattning är att Mona är en slarva och dessutom saknar "djup". Med det senare menar han säkert att hon saknar intellektuell förmåga och bildning. Dags att någon säger det rent ut. Varför ska vi ha universitet och högskolor i landet när man kan nå de högsta posterna utan någon utbildning? En ordblind kung och en statsminister som pratar dagisspråk? Dags att skriva ihop ansökan om asyl i Norge. Men det är ju några år kvar till nästa val.

204
Vad kostar en bok? 10 januari kl. 22:53 Vem vet....man kan räkna på olika sätt. En vanlig enkel pocketbok kostar 59 kr eller något liknande. Jag vet inte vad författaren får, men inte är det så mycket. Men jag råkade häromdagen få veta vad en pocketbok som trycks i 20.000 exemplar (stor upplaga det) kostar. Kostnaden är ca. 4 kr, vilket alltså är tryckkostnaden, papperskostnaden och frakten till förlagets lager. Fyra kronor! Mindre än 10 procent av slutpriset. Därtill kommer förlagets kostnader, marknadsföringen, ytterligare frakter och så moms. Och detaljhandelns marginal. Inte någon lite marginal heller. Kanske 50 eller 100 procent. Mitt råd är helt enkelt: Strunta i bokhandeln och köp över nätet. Det blir billigare så snart som man köper några böcker samtidigt. Varför inte gå ihop och köpa tillsammans (på arbetsplatsen exempelvis) så att man kan dela på postens höga fraktkostnader. Dessutom tycker jag nu som alltid att antikvariaten gör en kulturinsats och skulle ha statliga stöd. Det står jag för och så snart som jag blir kulturminister kommer jag att införa ett rejält statligt stöd till antikvariaten. Stieg Larsson refuserad! 11 januari kl. 08:59 Det glädjer mig en del att Piratförlaget refuserad de första tre manus av deckarförfattaren Stieg Larsson. Då gick han till Norstedts som direkt antog honom och genast publicerade böckerna. Storsäljare direkt. Den första sålde i mer än 550.000 exemplar, vilket är sensationellt mycket för att vara en svensk bok. Så kan det gå. Även Strindberg blev refuserad och Astrid Lindgren. Man undrar ibland vilka referensramar som lektörerna på förlagen har när de snabbögnar (härligt ord, kom just på det själv...) manus. Behövs inte något nytt angreppssätt? Mitt förslag: Lägg ut 1/3 av texten på nätet som PDF-bok och låt oss läsare börja läsa och känna efter om vi vill fortsätta. Då är vi säkert beredda att köpa boken bara vi vet att vi får läsa återstående 2/3. Kommentarer: Lisbeth Salander, me like her! 213.89.215.20 den 11 januari, 2007 kl. 19:19 Jag fattar ju inte varför Mikael Blomkvist åkte på den där domen och fick krypa in. Dåligt jobb under förundersökningen av någon viss person misstänker jag. Men OK, Lisbeth Salander har ju djup. Det håller jag med om. Varulven den 12 januari, 2007 kl. 09:32

205
Me cries.Dels för att det givetvis är extremsorgligt att Stieg Larsson dog väldigt ogammal och lämnade efter sig en arvstvist. Det är också sorgligt att hans böcker säljer mest i Sverige just nu, men själv fick han aldrig uppleva succén. Men kanske allra mest stör det mig något ohyggligt* att veta att det fanns tio delar (TIO delar!) planerade i deckarserien om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander, och att åtminstone sex av dem kommer aldrig att få se dagsljuset. Jag hade velat läsa dem alla och nu får jag inte det. Uuäääähhhh! (Jag vet, jag är en hemsk och självisk tjej) asa den 12 januari, 2007 kl. 13:39 Men det är ju så det ska var. En bok eller en litterär gestalt fånger en helt och hållet. Man vill bara ha mer och mer. Då har en författare lyckats. Men visst är det oerhört tragiskt att han dog precis när han slagit igenom med sina deckare. Nu ska jag ta och läsa några av hans böcker också. Inte min genre helt enkelt. Gillar inte mord, varken i läshörnan eller på jobbet. Varulven den 13 januari, 2007 kl. 08:33 Ansiktsregistrerande kameror... 12 januari kl. 09:39 I Storbritannien pågår omfattande utveckling av kameror (eller snarare programvaror) som klarar av att känna igen ett ansikte i myllret av människor på en storstadsgata. Allt i syfte att underlätta för polisen att spana efter brottslingar, blivande terrorister eller vad man nu vill spana efter. Hur effektivt det är kan man ju fråga sig. Och klarar det även att känna igen ett orakat ansikte under en keps med lång skärm (som jag såg ut i söndags)? Men utvecklingen går snabbt. Om några år kanske polisen i London kan programmera in en fråga: Har Paris Hilton synts på den adressen under de senaste 24 timmarna? Vid jakande svar lyser en liten kontrollampa på monitorn och polisen vet. Det som får mig att riktigt rysa är tanken på vad östtyska säkerhetstjänsten hade kunnat uppnå om de haft den tekniken till sin hjälp. En säkerhetstjänst som norpade strumpor från omklädningshytter på idrottsanläggningar. Varför? För att bygga upp ett "register" med strumpor i glasburkar som kunde användas för att sätta spårhundar på sök efter efterspanade personer. En gammal strumpa som legat i tio år kunde användas för att hunden skulle få "rätt sniff" för att söka. Jo, så var det. När sätter vi stopp för kontrollsamhället? Gamla videofilmer... 13 januari kl. 08:34 Min kompis har videofilmat sina barn och släktträffar och annat. Ni vet. När morfar fyller år och den där första seglatsen på våren och skolavslutningen och allt annat. Och så pajade hans videokamera. En gammal Hi-8kamera. De finns fortfarande att köpa, men inte länge till. Han kan alltså

206
inte se de ca. 25 timmar som han har spelat in. Främst inspelningar av hans tre barn. Katastrof. Han hör sig för vad det kostar i en fotohandel. Kanske kan de göra det för 12.000 kr, kanske. Men jag har fortfarande en fungerande Hi8-kamera. Så nu sitter jag här och för över hans gamla videofilmer till DVD-skivor. Bara att trycka på några knappar och sedan ta det lugnt. Men en tanke: Vad händer med alla Hi8-band som ligger i alla (många i varja fall) hem och samlar damm. Som inte någon snart kan titta på? Det rör sig ju om många, många tusen timmar som kan gå förlorade. Det gäller att digitalisera så fort som möjligt. Gör det nu med du kan. Om tio år är det nog omöjligt. Eller också får du betala 50.000 kr för det. Líta på mig. Tekniken är fantastisk... 14 januari kl. 23:07 Jag minns ett besök på ATS i Östersund. Arméns tekniska skola alltså. På verkstadsväggen fanns ett stort anslag med texten: "Det är skönt att lära sig tekniken". Undrar vilken teknikkapten som hade hittat på det där. Eller om det var hans fru som hade uttalat det någon natt av ren uppsluppenhet. Då var attackdykarnas text bättre: "Vi gör det på djupet". Eller unglottornas förslag till bildekal: "Vi gör det frivilligt". Men de fick inte trycka den dekalen för någon lottachef kom på vad det egentligen handlade om och för henne hade kanske frivilligheten inte samma nyhetens behag längre, vad vet jag. Hur som helst så är tekniken fantastisk. Jag köpte för ett par månader sedan en USB-pinne med 1 GB i minne för 299 kr. Har sedan haft den i bröstficken på skjortan för att lätt kunna komma ihåg att plocka med mig texter hem och åt andra hållet också förstås. Det är mycket text som ryms på 1 GB. Och så låg minnet kvar i vänster bröstficka (jo, jag har en ficka på andra sidan också, fina skjortor det...). Och så åkte skjortan in i tvättmaskinen (jo, jag tvättar dom då och då....). Och där skvalpade mitt fina USB-minne runt i 40-gradigt vatten i 45 minuter. Centrifugering därefter. Med all min fina text som jag har skrivit de senaste tre veckorn. Men tro mig, minnet fungerade perfekt så fort det fått torka. Tekniken är fantastisk. Undrar hur många tvättar ett USB-minne klarar? Jag tänker inte testa... Gadgets....? 15 januari kl. 15:44 Om man är pryltokig så är man. Men alla elektroniska små manicker så är man alltid utsatt för frestelsen att skaffa något nytt som kan provas. Kom på min själv att jag hade tre mobiler i jackfickan i helgen. Bestämde mig för att fortsättningsvis bara använda mig av två mobiler samtidigt. Jag är hur sugen som helst på att skaffa mig en GPS för att kunna kontrollera hur långt jag har åkt/gått/cyklat eller vad jag nu gör. Men jag har inte kunnat

207
motivera varför jag ska ha den där gadgeten..... Och så skulle jag vilja ha en sån där nyckelring som låter hur utmanande som helst...ni vet. Men jag är rädd att jag kommer åt den på t-banan och det kan ju bli riktigt pinsamt. Pulsmätare och stegräknare har jag redan. Och laseravståndsmätare. Vad jag nu ska ha den till. Har använt den tre gånger utan att behöva det. I somras körde jag med stegräknare i en vecka tills jag tröttnade. Finns det någon annan kul pryl som jag inte prövat? Polisen får plocka DNA från dig... 17 januari kl. 22:57 Visste du att det inte finns några egentliga hinder mot att polisen plockar in vävnadsprov från dig för att få in uppgifter i DNA-registret? Om det behövs "för utredningen" i en förundersökning kan polisen suga in dig på förhör och passa på att topsa dig. Köra runt med en spatel i munhållan och sedan säga: "Nu kan du gå hem. Vi hör av oss när vi får fast dig för något brott." Har du rent mjöl i påsen då behöver du inte vara orolig. Farbror polisen jagar bara bovar eller de som verkar vara bovar. Själv har jag bara varit rädd för storassysterssamhället. Men under Bodströms tid har jag blivit rädd för storebrorssamhället också. Hoppas att jag inte är ensam om det. 275.000 kr för en kyss? 19 januari kl. 10:04 Nu har det avslöjats: Aftonbladet har betaltat 275.000 till den paparazzifotograf som lyckades ta en bild då Victoria och Daniel kysstes i skidbacken under nyårshelgen. Fast det var nog inte någon riktig kyss gissar jag utan en sån där "tycker om dig-puss" som vi ju så gärna delar ut till höger och vänster (inte till höger när jag tänker efter...). Förmodligen har beloppet betalats ut anonymt, vilket nog innebär att fotografen utan några större problem kan "glömma bort" beloppet i sin deklaration. Eller också är det en fotograf som som inte skattar i Sverige och inte heller något annanstans. Nu vet alla. Om någon lyckas ta en smaskig bild av V och D (eller någon annan också...) så får man en kvarts mille från kvällsmissfostret. Ett djup andetag: Jag lovar att aldrig mer köpa den s.k. tidningen. Och jag lovar att inte ta någon bild av V och D. Man kan inte bli för smal och inte för rik.... 22 januari kl. 22:18 Visst....det är härligt att vara smal och rik. Men, stopp och belägg. Kan inte de inre egenskaperna värderas lite högre. Särskilt i tider då nyrekryterade partiledare (läs: Mooona) inte har stoppat näsan i särskilt många böcker. Vem har läst eller hört att någon person, gärna kändis, är "beläst" och "klok"? Varför gör inte hemmahosreportagejournalisterna nedslag i

208
folks bokhyllor (pluralis...)? Det är nog där man kan få en inblick i en persons intressen och kanske även begåvning. Varför kan inte någon höjas till skyarna för att hon eller han är klok och kunnig? Måste man vara smart och intelligent hela tiden? Eller ännu värre: Smal och rik. Grattis Carl-Gustaf att du har tillgång till hela Bernadotte-biblioteket! Har du var där någon gång? Anders Borg Katrineholm t.o.r. 22 januari kl. 22:24 Är det inte någon som reagerar på att finansministern Anders Borg sitter och åker tjänstebil (med egen chaufför) varje dag mellan Katrinholm och Stockholm? Är det ett sätt att minska utsläppen till atomosfären? Kan inte karln skaffa sig en övernattningslägenhet i Stockholm under veckorna och sedan köra egen bil hem till lilla frun under helgerna? Eller är han nygift och kan inte hålla sig hemmifrån? Där sitter finansministern A. Borg, med fläta och ring i örat och pratar och pratar och pratar i mobilen mellan Katrineholm och Stockholm varje morgon och varje kväll. På honom båda kvällstidningarna! Förresten....den som lyckas muta chauffören så att han/hon berättar om var Flätan säger kan säkert få ett riktigt scoop. Men den föraren får nog se sig om efter ett nytt jobb. Moooona kanske behöver en privatchaufför snart. Gravid i 9,2 månader.... 23 januari kl. 21:59 Jo, jag vet. Kvinnor är gravida i nio månader. I Japan är de gravida i tio månader. Man (eller snarare hon) kan räkna på lite olika sätt även om vi alla vet hur graviditeten börjar och hur det i bästa fall slutar. Tankarna rann till när jag häromdagen snabblunchade med L. med dotter på McDonalds. Anledningen var att vi hade bråttom och hennes 4-åring absolut ville äta hamburgare. Alltså till McDonalds. Jag ställde mig i kön för att få något själv medan L. placerade sig och dottern. Själv är L. i 9,2 månaden eller något sådant. I varje fall ska nästa unge pluppa ut om två veckor. Jättejättestor mage och svankande rygg. Värkande fötter och annat elände. Och så en glad och livlig 4-åring. När jag kom tillbaka var det hennes tur att beställa och jag skulle hålla coll på dottern. Hon ville beställa själv eftersom hon hade lite svårt att bestämma vad hon och dottern ville ha. Alltså: Upp i kön och stå där och gunga. Övervikt: 20 kg eller mer. Mer än vad bagaget på flyget får väga i varje fall. Efter en stund kom hon tillbaka (jo, jag hjälpte henne med brickan...). Min fråga: Var det inte någon som släppte dig före i kön eftersom du ändå är i ett påtagligt välsignat tillstånd. Ähh....sa L, det är väl inte någon som gör det. De tyckte väl bara att jag tog ovanligt mycket plats i kön. Min fråga: Skulle du ha uppskattat om någon lämnat plats för dig? Det kan du ge dig på, sa L. Och så la hon till:

209
Jag tror att det bara finns en som jag känner som skulle ha lämnat plats och det är du. Hon har rätt, det skulle jag. Kommentarer: Hm, ja jag håller med,klart man ska lämna plats åt kvinnor i välsignat tillstånd. Men alla uppskattar det faktiskt inte. Vänliga jag reste mig en gång från min plats på bussen för en gravid skata. Då sa hon: "Jag är gravid, inte oförmögen att stå" Jaha du tänkte jag, men uppenbarligen oförmögen till annat, som att tacka och ta emot. Åsa den 24 januari, 2007 kl. 10:41 Gravidationskraften är en kraft som tilltar med tiden under graviditeten. Under graviditeten får kvinnan dessutom tid att tänka efter vem gravörer kan tänkas vara. Varulven den 24 januari, 2007 kl. 17:55 Prickskytten på hotellrummet.... 23 januari kl. 22:09 Såg i kväll det engelska programmet som fejkar alla möjliga och omöjliga situationer. Lite av dolda kameran över det hela. En man sitter på sitt hotellrum och mixtrar med att prickskyttegevär (sniper). Ett sånt med kikarsikte och med pipstöd. Han kallar på room service. In kommer en kille som levererar en varm smörgås och öl. Ber om signering på notan. Säger inte ett ord om geväret. Frågar inte något. Lämnar killen på rummet med geväret utan någon fråga eller kommentar. Det man undrar över är om polisen kommer instormande fem minuter senare och övermannar den möjliga prickskytten. Tänker på att jag själv var i en grundskola för några år sedan när det kom en pappa med gevär på ryggen och gick genom korridoren. Han var hemvärnsman och kunde inte lämna geväret i bilen. Han bar geväret i fordral, men ändå. Inte någon lärare reagerade. De kände inte igen ett gevärsfordral. Trodde de att det var ett golfset eller en bas eller vad? Ibland undrar man varför landets lärare tycks vara så speciella. Är det fullt medvetna om att det finns en värld utanför den svarta/gröna/vita tavlan? När jag berättade att jag sett en man med gevär i skolan blev de alldeles hispiga (särskilt den kv..... delen av lärarkåren). De blev då lite lugnare då jag sa att jag inte sett honom göra mantelrörelse (som dom inte ändå inte begrep vad det är...). Sluta med dynamit....!! 23 januari kl. 22:32 Nu är jag trött på att nyhetssändningar som säger att polisen tror att så och så mycket dynamit har använts vid något sprängattentat. Det är märkligt

210
eftersom det inte längre går att få dag i någon dynamit. Den har inte tillverkats på många år. Visserligen tillverkades den länge i Sydafrika och i USA. Men även där upphörde tillverkningen för många år sedan. Produkten nu heter Dynamex eller Nitrolit eller något annat. Sekundärsprängmedel som detoneras med annat sprängmedel. Det som är intressant i nyhetssammanhang är väl närmast sprängkraften (den primära). I militära sammanhang har man i decennier räknat med trotylekvivalenter och menat och utgått från "trotyl-45", alltså den spränkraft som trotyl hade i den version som var vanlig 1945 (i USA och övriga västvärlden). Dagens spränmedel kan ha 1.75 - 2,50 gånger större sprängkraft än "trotyl-45", som i sin tur har betydligt högre sprängverkan än "dynamit". Nyhetsuppläsarna vet inte vad de pratar om. Vad som är värre är att de inte heller har intresse av att ta reda på något om det som de ändå ska prata om. Smäller det så smäller det, tycks de mena. Dåligt egenhändigt framställt svartkrut i ett cykelstyre (rekommenderas inte!) smälde det också. Sänd ditt namn till Mars! 23 januari kl. 22:59 Nu ges det en ny möjlighet att sända sitt och andras namn till planeten Mars. Namnet och ett kort meddelande lagras på en DVD och kommer att sändas i väg nästa år till planeten. Sedan placeras skivan ut där på ytan. Skriv ditt namn på adressen (kostnadsfritt): http://www.planetary.org/programs/projects/messages/phoenix_dvd.html Själv finns mitt eget namn där sedan tre år. Förra gången man hade chans att sända i väg sitt namn. Jag passade på att sända dit även mina kära föräldrars namn och Carl Gustaf Bernadottes namn och även drottningens namn. Men det vet de inte om annat än om de läser den här fantastiska bloggen. Du, Silvia, om du läser det här kan du väl skriva en kommentar! Kommentarer: Du missade, jag skickade även ett kärleksbrev till månen (60 bokstaver) o mina barnbarnbarnbarn de kan läsa mina ord år 2107. http://planetary.org/special/fromearth/selene/ http://www.rymdenidag.se/2007/01/skicka_ditt_namn_till_mnen_och.htm Härlig med hemligheter! Cigily den 24 januari, 2007 kl. 11:07 Hummer utan klo? 24 januari kl. 17:29 Är det rimligt att ett svenskt statliga verk ägnar sig åt att utfärda anvisningar om att humrar inte får förvaras eller transporteras med gummiband (eller snören) runt klorna? Det kränker deras naturliga instinkt att kunna

211
försvara sig. De vill nämligen nypas. Snabbt och hård som den vet som jobbat med humrar. Dessutom ska de enligt förslaget inte heller få förvaras i ljus i akvarier utan de ska förvars mörkt. Undrar hur många som vill stoppa ned sina fingrar i ett mörkt akvarium med hungrig och förbannad hummer? Jag antar att bara en hummer får förvaras i ett och samma akvarium. De nyper nämligen gärna varandra. Här i Stockholm finns det dock en och annan snusk-hummer som borde får kraftiga gummiband kring fingrarna. Med knutar. Är det inte hög tid att införa bestämmelser om hur ofta hundar ska rastas. Jag har sett kissnödiga hundar som inte hinner mer än tre meter utanför porten innan det strilar om dom. Husse eller matte har väl velat se färdig långfilmen innan de ska rasta jycken. Inför en bestämmelse om att alla hundar har rätt till rast var fjärde timme och att hundpromenaden måste vara minst 20 minuter. Så kan vi införa "hundrastkontrollanter" som med klocka i handen kan försöka mäta tiden. Världen är underbar... Kommentarer: Man kanske skall erbjuda terapisamtal för humrarna innan de kokas också? Bedövning? Sista smörjelsen? (kan i så fall lämpligen utföras med dillsmak så slås två flugor i samma smäll) Hondjuret den 06 februari, 2007 kl. 12:09 Coll på leget.... 28 januari kl. 21:00 Jo, jag tillhör controllfrekarna. Vill ha coll på leget nästan jämt. Coll skiver jag därför att det betyder collationera och är ett svenskt ord som härstammar från latin. Betyder att kontrollera att kopian stämmer med originalet. Någon annan får controllera (ej collationera) att originalet stämmer med verkligheten. Jag vill ha coll på läget. Det är därför jag har två mobiltelefoner. Alltid två klockor (jo, jag vet att det heter ur) på resor. Reservglasögon. Minst två kreditkort om det ena inte skulle fungera. Det var värre förr. Då hade jag sytt in en 100-dollarsedel i byxlinningen för att jag skulle kunna ha om jag blev rånad på utlandsresan. Tänkte att jag i varje fall skulle kunna ringa några telefonsamtal och köpa lite mat. Jag har inte längre några 100-dollarsedlar insydda i byxorna. Men alltid två kreditkort. Östersund - Jämtlands pärla? 31 januari kl. 11:00 Jag var i Östersund under hela måndagen. Fann för gott att luncha på kinessyltan nära torget. Då kunde jag iaktta en norrländsk företeelse. Bordsskick eller snarare avsaknad av sådant. Är det så att man inte lär sig

212
att äta med kniv och gaffel norr om Gävle? Dessutom tycks andelen med grava hörselnedsättning var ganska hög där uppe. Det ropades mellan borden: "Dööööö....ta en macka till mig också!"."Dööö.....det är skitgott det här" och "Döööö.....vafan gjorde jag i lördags, har döööö nån aaaaaning om de...?" Och så käkade man med mössan och kepsen på och så åt man som skogsarbetare. Men de var de ju inte. Möjligen högskolestuderande vid högskolan i Östersund eller något sådant..... Det var rätt skönt att sätta sig på flyget tillbaka till civiliserade trakter. Här i Stockholm uppträder man antingen civiliserat eller också sticker man kniven i den man träffar på om man nu inte har tillgång till pistol förstås. Antingen eller liksom. Moooona igen..... 31 januari kl. 11:07 Nu är det ju bevisat och framlyft till offentligheten. Den socialdemokratiska rörelsen är utarmad på intellektuell kraft. Jag har misstänkt det länge, men nu är det så uppenbart när valberedningen lanserar Moooona till ny partiledare. Det var väl inte så bra ställt med den förre partiledaren heller, vad han nu hetta. Larsson eller Persson eller nåt sånt. Men den här bimbon avslöjar ju hur tunt det är i partileden. Lite tur i oturen har ju partiet i det förhållandet att det är 3,5 år kvar till nästa val. Då hinner ju Moooona göra bort sig rejält och bli utbytt ett par år före valet. Är det någon som minns hennes resa till Mauritius 1995? Hon åkte dit med famiiljen, två likvvakter och en assistent. De tre medföljande personerna betalades av staten förstås. Hur många känner behov av en assistent på semestern? Inte jag i varje fall. Fingeravtryck på flyget? 5 februari kl. 00:01 Är det inte någon som reagerar snart? Luftfartsverket bedriver försök med incheckning med fingeravtryck. Vid boarding så sätter man bara sitt lilla/stora finger på en platta och så vips får man gå ombord. Någon har sagt att fingeravtrycken raderas så snart planet startat. Kan man lita på det? Tänk om farbror polisen vill ha fingeravtryck av den där skummisen som just gick ombord? Får inte farbror polisen det då? Frågorna är oändliga och jag förstår inte varför det inte blåser en folkstorm mot all kontroll i kontrollsamhället. Upp till kamp mot datorerna.... Kommentarer: Tror du på allt du hör eller läser??? tror du verkligen att de raderar bort det?? det är som att slänga passagerarlistan..!as if ever!!! Svenskarna är väldigt bortskämda tycker ja! fram med fingeravtryck, dna och alla andra

213
grejer som stoppar terrorister och skapar tryggare samhäller för mig, mina barn och din familj! rainbow den 05 februari, 2007 kl. 00:11 Det är klart att jag inte tror på det där. Eller i varje misstror jag det. Det finns ju väldidgt stor risk för att farbror polisen får tillgång till fingeravtrycken om det är frågan om att spana på något allvarligt brott. Varulven den 05 februari, 2007 kl. 12:59 Gangsters på T-banan? 5 februari kl. 08:07 Det ska vara trevligt när man åker T-bana tycker jag. Vi pratar om Stockholm den här gången. Göteborgare kan sluta läsa här. Men nästan alltid när jag åker står det 3 - 4 gangsters och hänger vid spärrarna, på insidan om spärrarna så att säga. Tuggar tugggummi, dricker energidryck och stirrar på folk. Tunnebananas egna kontrollanter. Snaggade, överviktiga, med halvt öppna munnar och som sins emellan pratar ett språk som kanske härstammar från Eufrat och Tigris. Vad vet jag. Inte blir jag provocerad, men varje gång känner jag mig som en tonåring som försöker smita in på ett disco med 20-årsgräns. Jag har betalat månadsmärket. Garanterat. Hur draperar man halsduken? 6 februari kl. 09:24 Jag har alltid knutit min halsduk på enklaste sätt. Ni vet, inunder och så upp och ut och så har man en skön och bread "knut" under hakan. Jag ser rätt stilig ut i halsduken. Antingen den där rödrutiga som jag köpte på Åhléns för 11 år sedan för 19:50 eller den mörkblå som är lånegods från flygvapnet. Nu har jag upptäckt att "alla" kör med lös ögla och båda lösa ändarna åt samma håll. Måste alla knyta halsduken på samma sätt just nu? Måste jag anpassa mig? Heter det sjal? I morse gjorde jag bedömningen att ca. 65 procent av alla på t-banan låter halsduken sticka ut åt vänster och resten åt andra hållet. Beror det på att de flesta (93 procent) högerhänta eller vad? Frågor blir bara fler och fler... Kommentarer: Fascinerande tankar! Jag knyter oftast inte min, utan lindar den runt halsen, med ändarna nedåt innanför jackan. Hur placerar du in det månne? Hondjuret den 06 februari, 2007 kl. 12:05 Märkligt...någon som lindar halsduken bara. Någon som har sett lite för många gånger på filmsnutten om hängningen av Saddam. Jag skulle aldrig vira den om halsen på det sättet. En halsduk ska liksom knytas.

214
Varulven den 07 februari, 2007 kl. 10:38 Jag fick nästan omkull honom... 8 februari kl. 10:05 Jag irriteras på folk som går framför fötterna på mig. Särskilt de som dyker upp snett bakifrån och genar snett framför mig. Särskilt om de har en pappmugg med kaffe i handen och pratar i mobilen. Resultatet blir att jag tvingas stanna upp - nästan göra halvhalt . Men de misstar sig. Jag har bestämt mig för att trava på med mina 118 steg i minuten som vanligt. Resultat? De löper en avsevärd risk att snubbla eftersom de tror att jag ska sakta in eller stanna upp därför att deras STORA OCH VIKTIGA PERSON behagar snedda in framför mig. Jag tillämpar dock samma regel som inom handelssjöfarten. Det upphinnande fartyget som går med högre hastighet får minsann välja sin egen kurs med omsorg och utan att tvinga det långsammare (och i det här fallet mindre) fartyget att väja. I morse fick jag nästan omkull en kille på Karlaplan. Det är Stockkholm vi pratar om. Göteborgare kan sluta läsa. Han snubblade några steg, men återvann balansen. Dock hade han inte någon pappmugg i handen. Men det är bara en tidsfråga tills jag får omkull någon. Jag tänker inte hjälpa honom/henne upp. Jag bara går vidare jag. (Märk att jag med förkärlek använder mig av ordet "dock". Jag gör det för att det är utrotningshotat). Kommentarer: Well now. Jag blir ständigt och jämt nedprejad av framrusande människor. Och då tänker jag som du, fast motsatt. Är du så jävla stressad, viktig, och ägande av stockholms gator?!... att stackars jag + "min kaffe att ta med" (håller mig till svenskan) tvingas ned i asfalten, vilket lämnar blödande knän. Jag tycker inte om det! Å den 08 februari, 2007 kl. 20:48 Kattens öra har 32 muskler... 8 februari kl. 10:13 Jo, katten kan vrida och vända på öronen hur fint so helst. Jag kan det inte. I går lärde jag mig att katten har 32 muskler i varje öra. Undrar hur dom håller redan på alla muskler. Nyttig onyttig kunskap är vad det är. Men sedan gammalt vet jag att människan är den primat som har störst antal skratt- och mimikmusklar i ansiktet. De är till för att vi ska skratta helt enkelt. Min teori är dessutom att hela vår civilisation bygger på att vi med (höll på att skriva medelst, men hejdade mig...) mimik och ansiktsspel kan kommunicera med våra medmänniskor (även med våra motmänniskor). För övrigt: Använd gärna skrattmusklerna lite extra i dag!

215
Navelns värde... 9 februari kl. 10:40 Jag har länge funderat över varför inte naveln anses ha att större värde i vår och andra kulturer. Jag menar inte just min navel utan naveln som företeelse och begrepp. Det finns inte någon "Navelns dag" eller "navlarnas skönhetstävling" eller något. Naveln är det ju det märke som man bär med sig hela livet som minne från det man var hopkopplad med en annan människa, sin mor, under nio månader. Och som sedan klipptes av abrupt vid partus (förlossningen). Ett märke ungefär som skorvmärket på ett äpple, där blomman satt. Varför hyllar vi inte naveln mera i skönlitteraturen, musiken och konsten? Naveln är minnet från den första stunden på jorden. Det som vi för med oss som ett minne. Vem komponerar den första hyllningssången till naveln? Navelskåderi är en inskränkt och negativ aktivitet. Dags att tänka om tycker jag. Byt ut Semlans dag mot Navlarnas dag. För många semlor gör att naveln försvinner. Jag har min kvar kan jag tillägga. Björn Ranelid.....estradör 12 februari kl. 15:41 Jag har hört honom en gång och blivit förundrad över hans förmåga att trollbinda en publik. Mest förvånad är jag över att han kan hålla sådant tempo med sitt ordflöde, sina alliterationer och associationer. En mästare helt enkelt. Däremot är jag inte imponerad av allt han säger. Men läs gärna mera om hans framfart på hans hemsida http://www.bjornranelid.se/ En god vän till mig sa att hon gärna ville gå med och höra på Björn Ranelid vid tillfälle här i Stockholm. Såg på hans hemsida att han den 15 maj förra året höll ett anförande och antecknade i sin agenda: "Jag möter och talar inför bokcirkeln Riding girls i min lägenhet i Stockholm". Riding girls som är intresserade av litteratur? Och jag som inte kunde vara med den gången... Socialtjänsten...den där 13 februari kl. 10:08 ag har en komplicerat förhållande med socialtjänsten. Dels med socialtjänsten i en viss kommun, men troligen med socialtjänsten i största allmänhet. Jag skriver och ställer frågor och får inte något svar. Jag begär ut handlingar och får inte några handlingar. Jag kommer med ett eller flera förslag som inte kommenteras. Som en stor tyst vägg som bara står där. Jag har inte ens kontroll över om det jag skriver kommer in i socialtjänstens akt. Därför begär jag ut kopior av det som jag själv har skrivit till nämnden. Inte heller det får jag ut. Jo, ibland får jag ut handlingarna efter 3 - 4 veckor när jag har påmint några gånger. Justitieombudsmannen (JO) säger att det normalt inte ska ta mer än en vecka för att få ut handlingarna.

216
Märkligt. Vad socialtjänsten och socialtjänsterna inte vet är att jag skriver fortare och har större hårddiskar än vad de har. Även en vägg kan nämligen raseras om man bearbetar den tillräckligt länge. Möte med en bloggare... 13 februari kl. 10:13 Jo, jag läser hans blogg med visst intresse. Inte varje dag utan då och då. Han är politisk kommentator och haft ledande ställning i vårt största parti. Under söndagen kom jag att stå bredvid honom i kön i pressbyrån och sa spontant till honom: "Jag läser din blogg, den är bra och personlig". Han tittade ned i golvet och sa lite stillsamt: Det är 400 - 500 som läser den varje dag. Det tar en del tid. Det är nästan som att ge ut en lite tidning." Det var allt han sa innan han tog sin tidning och drog iväg. Den virtuella världen mötte lite av den verkliga världen. Så kan det vara. Små livegna elever... 13 februari kl. 10:16 Det är skolplikt i landet. Alla barn och ungdomar måste gå i skolan i nio år. Så är det. Men måste de finna sig allt? Ska läraren ha fullständig makt över eleverna i klassrummet och övrig tid? Förslaget att det skulle bli förbjudet att tala annat än svenska på rasterna är inte bara groteskt. Det är grundlagsvidrigt så det förstår. Vem som helst talar naturligtvis vilket språk han eller hon vill. Att det kan bli komplikationer under lektionstid kan ju alla förstå. Men under rasterna spelar det inte någon roll. Invandrarelever kanske använder ett grovt och kränkande språk sinsemellan och till elever som inte förstår deras språk. Men det finns inte någon som helst laglig möjlighet att förbjuda elever att tala sitt eget (eller annat) språk. Det är märkligt att det i debatten inte bara kallt konstaterats att det är rättsvidrigt att ens tänka tanken att förbjuda användningen av ett språk. Eleverna är inte livegna utan har sina fri- och rättigheter. Patricia söndag kväll.... 13 februari kl. 22:51 Har man inte något annat för sig så kan man gå och äta på Patrica söndag kväll. Patricia är båten vid slussen. Vi pratar om Stockholm här så Göteborgare kan sluta läsa. God mat och dessutom halva priset just på söndagar. Och så är man lite udda om man är hetro...inte så många sådana där söndag kväll. Ibland känns det som transarnas kväll. Vem lånade klänningen av vem och vem är vem? Rösten kan avslöja, men inte alltid. Frågor som: Är dom äkta? Stämningen är god och förväntansfull. Toleransen är total. Gör ett besök vet ja...

217
Vem bygger stängslet...? 14 februari kl. 08:04 Ett amerikanskt byggföretag har åkt på miljontals dollar i böter för att det använt utländska arbetare utan att dessa har arbetstillstånd i USA. Reglerna är hårda för företagare som i närheten av den mexikanska gränsen lockas att anlita mexikanare som illegalt tar sig över gränsen till Texas och New Mexico. Det märkliga med det här byggföretaget är att det är huvudentreprenör för uppförande av det stora och långa stängsel som de federala myndigheterna nu uppför utefter gränsen. Företaget använde sig av illegala mexikanska arbetare för att bygga det stängsel som byggs för att hålla ute just mexikanska arbetare. Men de kanske bara jobbade på "den andra sidan" av stängslet. TYPEWRITER längsta ordet... 14 februari kl. 08:09 Onyttig kunskap har alltid intresseat mig. Måste dock säga att jag inte har haft så mycket nytta av just den kunskapen under åren. Men det kan ju finnas tillfällen då det är bra att veta hur lång tid det tar för ljuset från solen att nå jorden (vissa dagar kommer det faktiskt solljus även på våra breddgrader). Tiden är ca. 8 minuter för den som inte visste. Nu läste jag i veckan att det längsta ord som man överhuvudtaget kan bilda av bokstäverna på en och samma rad på ett vanligt tangenbord (engelskt, d.v.s. utan svenska tecken eller andra underligheter) är just ordet TYPEWRITER. Någon med oändligt med tid och med hjälp av en dator har räknat ut det. Men kan det vara så att den som en gång konstruerade tangentbordet just hade ordet TYPEWRITER i huvudet när han (det var en han!) placerade de olika (klart det ska vara olika....dummer) bokstäverna på tangentbordets tangenter? Göteborgare på vift... 14 februari kl. 08:14 På torsdag och fredag ska jag få äran att visa Stockholm för två Göteborgare. En stor ära. Den ena har aldrig varit i Stockholm och den andra har varit här några gånger. Undrar om de känner spänningen att få besöka en storstad? Stockholm är ju inte New York precis, men ändå. T-banan i Göteborg är ju inte något vidare och jag har aldrig hittat något slott i Göteborg. Men det är klart att Göta Älv är lite mäktigare än Strömmen. Och så kan man ju åka spårvagn även i Stockholm. Men vad Göteborg har och som saknas här är den göteborgska humorn. Den saknar jag. Välkomna förresten!

218
Moooona igen.... 18 februari kl. 10:34 Lyssna på Mona Sahlin när hon intervjuades i P1, lördagsintervjun. Finns på nätet. Lyssna och förundras över att ett stort parti i Sverige står i begrepp att välja henne till partiledare. Enhälligt kanske till och med. Tomt och innehållslöst. Det är klart att det ligger mycket i Fredrik Reinfeldts kommentar: Vad har människan gjort under 14 år i regeringen? Vad har hon tänkt och vad står hon för.....Tomma Mona..... Jakten på lycka....med skratt 19 februari kl. 23:44 I kväll såg jag förhandsvisningen av filmen Jakten på lycka. En utdragen historia med en massa spring på gatorna i Los Angeles. Alltför utdragen. Nästan 2 timmar. Hade räckt med en timme. Men det värsta var att vi hamnade bredvid en tjej med åsnegnägg som hon avfyrade ungefär två gånger i minuten. Alltid på fel ställe eller också med avsevärd försening. Varför har vissa så fåniga monotona skratt? Borde inte alla får ange på en liten buttom vilket slags skratt man har? Så kunde alla med åsnegnägg få sitta för sig själva och vi andra som har små trevliga mysskratt kunde få bättre platser längre bort i salongen. Och kunde inte det ordnas så skulle man i varje fall kunna se på knappen vilket skratt personen har och som kan förväntas så snart filmen börjar. Då är man i varje fall förvarnad och mentalt förberedd. Janssons frestelse på flyget? 21 februari kl. 08:32 De nya EU-reglerna om vad som får medföras på flyg är märkliga. Högst en deciliter vätska eller kräm får man ha med sig och det hela ska placeras i en genomskinlig plastpåse. Den får man vid incheckningen. Sprängmedel kan ju förekomma i flytande form eller som en gelé. Men det är även så att Janssons frestelse klassas som "flytande produkt". Märkligt!? För det första: Hur många reser runt i världen med Janssons frestelse i bagaget (handbagaget?) och hur kan man få det till att det är en flytande produkt? Jag kan hålla med om att det är något som framstår som hälsovådligt och rätt oaptitligt. Själv får jag bara i mig Jansssons om jag häller på en massa ketchup. Och det ska man ju inte göra. Och jag kommer inte att ta med mig Janssons på flyget och jag kommer inte att placera något sådant i plastpåse. Vi lever i en underlig värld. Författtaren Christina Herrström 21 februari kl. 08:39 Förra veckan läste jag Christina Herrströms "Leontines längtan" från 2003. En stark och engagerad bok. Hon lyckas förmedla den där tidslösa

219
dröjande känslan av en person som är styrd av sina känslor och samtidigt försöker få viljelivet att gå i en viss och annan riktning. Jag rekommenderar den. Ett mustigt och rakt språk. Och så har e-mail en given plats i berättelsen. SM i Make Up 26 februari kl. 17:28 Jag var på SM i Make up i lördags. Dock deltog jag inte. Råkade vara där och så hade jag förstås kameran med mig. Årets tema var: Holywood 1940-tal. De lyckades bra. Snygga, men lite blyga modeller. Seriösa domare. 10 tävlande hade 30 minuter på sig att lägga en make up. Röda pussmunnar var tydligen populära på 40-talet. Men de tävlande då? Tja.....rundhylta, överviktiga, smått oattraktiva om jag ska vara riktigt ärlig. Vilket jag brukar vara. Förstår inte att tjejer som lägger så bra make up inte själva är måna om sitt utseende. Varför? Är det så att frisörer ser ut hur som helst i håret? Hur trångt på T-banan? 27 februari kl. 14:11 I fredags vare det trångt på gröna linjen på tunnelbanan. Vi pratar Stockholm här alltså. Åkte från Hötorget till Medborgarplatsen. Ska man behöva stå uppnaglade kring 4 - 5 andra människor med helt annan duschkultur? En kvinnas rumpa mot min rumpa (inte alls upphetsande). En killes höft i sidan och så mitt ansikte rakt mot bringan på en byggjobbare. Jag funderade på om det var någon vits med att försöka komma i takt med hans andning. Lyckades inte. Så fick jag en väska i knät och höll på att dimpa nedåt. Så en nacke på en ung tjej som vände sig bort (från mig?). En resa på 130 sekunder kändes som flera år. Måste man stå ut med det här? Jag förstår SL:s chefer som åker bil till och från jobbet. Bokrean 27 februari kl. 14:20 ag var på bokrean här i Stockholm i morse. Vid 8-tiden. Inte så mycket folk och gott om plats för att leta rätt på godbitarna. Riktigt bra priser på många böcker. Det som just nu intresserar mig är om det är så att förlagen trycker upp särskilda upplagor till reorna. Att förlagen gör det vet vi alla. Men då brukar det framgå av tryckår och tryckeri. Man kan alltså se att det är särskilda reaupplagor. Förr var i varje fall var papperskvaliteten sämre på reaupplagorna. Men nu misstänker jag att man kör ut nya tryckningar där det inte går at avgöra om det är den "gamla" kartonageupplagen eller en ny. Dom är lite listiga i sin taktik att suga ut marknaden så mycket som möligt. Först inbunden bok, sedan kartonage, sedan storpocket, sedan pocket, sedan rea på kartonage och sedan rea på pocket. Men vi är några

220
som inte låter oss bli lurade utan vet att man alltid kan komma över böckerna billigare på antikvariat. Blir man gravid av glass? 28 februari kl. 13:04 Aftonbladet skriver i dag att glass ökar chanserna att bli gravid (antar att det gäller kvinnor). Kvinnor som vill bli gravida bör ha glass, ost och standardmjölk hemma i kylskåpet. (Räcker det? Ska dom inte äta och dricka också?) Mjölkprodukter med hög fetthalt ökar nämligen fertiliteten medan produkter medan låg fetthalt leder till det motsatta, skriver AB. Det har amerikanska forskare kommit fram till i en studie som nu publiceras i tidskriften Human Reproduction. I studien undersöktes nästan 19.000 kvinnor mellan 24 och 42 år som försökt bli gravida mellan 1991 och 1999. Hur gick undersökningen till frågar jag mig. Har de frågat kvinnor med stora magar: "Åt du glass vid den tid som det hela började?". "Eller var det så att du/ni hade ett ovanligt intensivt sexliv just då och därför åt extra mycket glass?" Korrelation kallas det. Undrar om det finns någon korrelation mellan antalet graviditeter och kvinnors umgänge med män? Då menar jag inte vanligt umgänge i fikarummet....men det förstod ni ju. DN gjorde bort sig igen - en geting! 2 mars kl. 14:36 Häromdagen hade Dagens Nyheter en featureartikel om att de pollenerande bina i USA till stor del har försvunnit. Vårsäsongen är hotad. I USA finns det fortfarande en hel de människor som lever på sina bikupor. De har dem på stora trailers och ställer ut kuporna hos farmare vid tiden för polleneringen. I år verkar det dystert. Den stort uppslagna artikeln illustrerades av en prydlig teckning av ett ovanligt magert bi. Till och med jag tyckte att biet var lite märkligt. Min tanke var: Har de så där magra bin i USA där ju allt är biggest in the world. I dag kom DN med ett beklagande. Den avritade insekten var en geting och inte ett bi. Det kan tyckas var en bisak det hela, men när DN gör bort sig så roar det mig. Själv har jag en bit kvar tills jag fått den där eftertraktade getingmidjan. Tur att det inte var Expressen som gjorde bort sig den här gången - tidningen med sting. Googlade snabbare än stegen.... 2 mars kl. 15:00 För en kvart sedan gjorde jag en grej som jag inte trott jag skulle lyckas med. Jag hörde en välkänd röst borta i korridoren. Ca. 15 meter bort. Röstens innehavare var på väg till mig. Snart skulle han dyka in i mitt rum och heja och skoja. Men jag kom ju in på vad karln heter i förnamn!! Hans efternamn är välkänt och förekommer ofta i spalterna. Många känner till honom....men jag hade tappat bort hans namn. Men jag måste ju tilltala

221
honom med förnamnet! När han är ca. 10 meter bort knappar jag blixtsnabbt in Google på min dator....skriver hans efternamn. Mannen dyker då upp i dörren till mitt rum. Han hejar glatt.....och jag kastar ett öga (getöga) på monitorn och där STÅR hans förnamn. "Men, hej, hej, XXX!" säger jag glatt. Jag plockade hans namn från datorn på mindre än 4 sekunder via en server i USA! Det är sådant som imponerar på lilla mig. Elisabeth Salander - igen 3 mars kl. 09:41 Jag läser inte deckare och kriminalromaner (vad är skillnaden?). Bestämde mig för länge sedan att inte göra det. Gillar inte mord och dessutom är jag vidrigt dålig på att komma på lösningen. Eller snarare: Jag struntar väl i vem som var mördaren eftersom det ändå inte har varit något mord.... På det området är jag alltså tråkig. Gillar inte mord utan gillar annat. Men så har lilla vännen förmått mig att läsa Stieg Larssons första kriminalroman och nu har jag inhandlat den andra på rean (Flickan som lekte med elden). Den första var lite kul, även om jag fullständigt struntar i vem som var mördaren och varför han torterade sina offer i en källaren i Härnösand eller var det var för någonstans. Men däremot greps jag av personskildringen av Elisabeth Salander. Vilken tjej! Liten, piercad, tatuerad och hur intelligent som helst. Fotografiskt minne. Smartare än till och med jag. I förbifarten påsatt av journalisten Mikael Blomqvist. Eller helt rätt: Hon bestämde sig för att han skulle hoppa på henne....eftersom det är hon som stipulerar villkoren i sitt liv. Nu är jag igång med andra boken. Efter tips från lilla vännen. Nu fortsätter Elisabeth sin framfart. Utgångsläget är att hon förfogar över knappt 3 miljarder (du läste rätt!) och att hon inhandlar möbler på IKEA för 90.000 till sin nya lägenhet på Södermalm. Härlig tjej den där Elisabeth. Lite för kort och tanig kanske. Kommentarer: Alla är vi mer eller mindre chockskadade. Äntligen har V ödmjukt testat rekommenderad litteratur. Men alla har vi väl en svag punkt. En akilleshäl. Är han go eller vad?! Å den 03 mars, 2007 kl. 12:55 Ett av mina två nyårslöften, jag har aldrig avgett några tidigare, var att aldrig mer se någon polisfilm/serie. Det är mars, och det har gått bra hittills. Det är mycket skönt att slippa alla fiktiva mördare. Robert den 04 mars, 2007 kl. 11:54

222

Bussolyckan i Rasbo 3 mars kl. 09:57 Den var hemsk - busskkollisionen vid Rasbo utanför Uppsala. Stor katastrof en vardagsmorgon i mars månad. Många drabbades. Inte bara de som satt i bussarna utan även alla anhöriga, vänner och bekanta. Själv fick jag höra om olyckan på P1 i radion vid ca. 07.15. SR:s lokalreporter var på plats och försökte skildra hur det såg ut på platsen. Hon lyckades förmedla att bussarna var demolerade (hon använde dock inte det ordet...), att det låg skadade människor i filtar i dikeskanten och att det var ett 10-tal ambulanser på plats. Hon kunde också berätta att en ambulanshelikopter just lyft och att det fanns poliser på plats. Dessutom la hon till: Vägen kommer nog att vara avstängd i flera timmar. En intelligent slutsats kan man väl säga. Vad hon inte fick fram var: Var hade olyckan skett, när skedde den, vilket eller vilka bussbolag var det, varifrån kom bussarna, väglaget, rådde mörker och en mängd andra uppgifter. Journalistens ambition var att skilda den hemska situationen på platsen, knappast att förmedla någon information. Hade jag bott i Östhammar och haft någon bekant som den morgonen skulle till Uppsala hade jag efterfrågat: Vilken busstur var det? Vilken avgångstid? Var den en linjebuss eller en skolbuss eller vad? Uppgifterna måste ha funnits att få från räddningstjänsten och från polisen. Märkligt sätt att skildra en begränsad katastrof. Stilla frågar man sig hur en riktigt stor katastrof skulle skildras. Vad är första regeln på nyhetsredaktionerna? Låt lyssnaren/läsaren känna delaktighet, låt gåshuden resa sig. Fakta kan vi lämna så småningom? Kommentarer: Anledningen till att hon inte fick fram vilken buss det var.. hon kan ha varit så chokad över det inträffade.. det är inte alltid så lätt att berätta om så svåra olyckor.. dom är inte mer än människor.. ha de zara den 03 mars, 2007 kl. 11:00 Det tror jag inte på. Hon lät lugn och samlad. Däremot tror jag att hon har lärt sig på journalisthögskolan att man ska söka skilda närhet och det personliga. Lyssnaren ska kunna leva sig in i vad som skildras. Helst så att huden knottrad sig. Själva fakta får stå tillbaka för den primitiva "känslan". Vad händer om Forsmark far i luften? Ska journalisterna stå där vid vägkanten och "leva sig in i" hur det känns för enskilda att behöva lämna sina hus och fly hals över huvud? Fakta först, känslor sedan. Varulven den 03 mars, 2007 kl. 14:00

223
...om hon inte klara situationen, vad gör hon där? Språkpolisen den 05 mars, 2007 kl. 09:57 Radiot - alltid och ofta 3 mars kl. 10:12 Det är bara att erkänna. Jag är en radiot - en sådan som tar emot nyheterna i radio. Även om det numera oftast sker genom datorn. Varför? Därför att TV-nyheterna styrs av tillgången på bildmaterial. Har TV inte bra bilderna så är det inte någon nyhet. I radion är det nyheten i sig själv som står upp och står ut. Dessutom tycks radio har mer tidsutrymme och kan serverar mer fullödiga reportage. Att läsa tidningar är en sysselsättning som man inte gör när man gör något annat. Jag lyssnar inte bara på svensk och norsk radio (jo!) utan även på amerikansk public broadcasts. Jag har en radio på muggen så jag kan lyssna på news när jag tvättar och rakar mig och gör det där andra... Har funderat på att bygga ett hopkopplat nät av små högtalare i hela lägenheten så jag kan lyssna på radioutsändningarn från datorn var jag än befinner mig. Har dock ännu inte kommit så långt. Jag laddar ned radioprogram på min MP3-spelare och så lyssnar jag när jag är on the move. Jag är nog den ende i hela Stockholm som lyssnar på public broadcasts i min spelare och inte på musik (onani för öronen). Tidvis har jag bränt ned radioprogram på CD-skivor. Mitt kassaskåp är fullt med skivor med intressanta radioprogram. En CD-skiva rymmer 105 timmar med RA-filer. Kan vara bra att ha.... Galleri Kontrast 3 mars kl. 16:49 Galleri Kontrast vid slussen här i Stockholm är alltid värd att besöka. De flesta utställningar är bra. Gör ett besök, det är mitt förslag. Gör ett i morgon för då är det sista chansen att få utställningen "Livet med tiden", foton av Elisabeth Ohlson Wallin. Utställning visar porträtt av den åldrande människan. Med sina bilder vill hon hylla de äldre och den livserfarenhet som åren ger. Texterna till fotona är fina. Fotografen har fört samman ungdomsporträtt med bilder av den åldrade människan. Allt med känsla och respekt. Till och med vördnad skulle jag vilja säga. Läs mera på adressen: http://www.gallerikontrast.se/utstallningar/index.html Fotograf Elisabeth Ohlson Wallin blev känd över en natt med utställningen”Ecce Homo”. I nya den nu aktuella utställningen visar hon ännu en gång sitt samhällsengagemang. Med sina bilder skildrar hon den åldrade människan.

224
Simultankapacitet i kvadrat... 3 mars kl. 17:05 För en del år sedan var simultankapacitet viktigt. Bra att kunna och efterfrågat. Minns själv att jag testats i simultankapacitet. Var inte särskilt bra och inte särskilt dålig. Men i dag är det inte någon som frågar om simultankapacitet. I stället är det social kompetens som efterfrågas. Förr skulle man vara trevlig och välformulerad. I dag räcker inte det. Man ska ha social kompetens! Någon som sett någon som uppvisat sitt kompetensbevis? Jag känner några som är hur fåniga som helst i sociala sammanhang, men som gör ett jättebra jobb i det som de gör. Det finns nämligen en massa arbeten där man inte behöver ha social kompetens. Dessutom verkar det som om just den kompetensen är lite ovanlig och framför allt olika spridd. Ta exempelvis butiksbiträden. Ju yngre de är och i ju större butiker de jobbar desto lägre SK-värde. Social kompetens alltså eller snarare inkompetens. Det verkar som om varuhusen och andra liknande ställen just rekryterar personal som har nollanolla i SK. Träffade dock en väldigt trevlig tjej på Apoteket i Rinkeby i somras som hade väldigt högt SK-värde. Tyckte jag i varje fall. Men hon var väl undantaget som bekräftar den där regeln som jag nyss redogjorde för. Synden slog till igen... 3 mars kl. 17:15 Bokdjävulen slog till i dag igen. Först till bokhandeln i Götgatsbacken (Stockholm handlar det om) som har rea med 40 procent på hela sortimentet. Kunde inte motstå utan lämnade bokhandeln med tre böcker. Sedan promenad åt andra hållet och kom otäckt nära mitt favoritantikvariat. Benen bara tog mig med in och vips hade jag plötsligt yttrligare fem böcker i plastpåsen. Jag har ju utfärdat bokförbud för mig själv sedan flera år, men synden slår till utan förvarning. Är som en gammal alkolist.....kan inte stå emot. Böcker volymiseras i bananlådor - det är standardmåttet. När jag kom upp i 40 bananlådor undangömda på vindar och i källare så ställde jag diagnosen: Bokomania grand mal. Svårbotat. Men snart kommer jag nog att kunna släppa den där drömmen om ett jättestort hus på landet med 10 - 12 rum varav 8 fungerar som bibliotek och resterande som sovrum och plats för microvågsugnen och frysen. Måste inse att det aldrig kommer att bli så. Bäst att ställa in sig på att i stället spara PDF-böcker från nätet. Jag redan en nätt liten samling på i varje fall 500 volymer. Behändiga därför att de tar inte någon plats och så är de sökbara. Dessutom kan jag kopiera dem genom att bara trycka på några tangenter. Mer än fantastiskt. Särskilt som jag kanske en dag lyckas träffa någon annan galning som samlar PDF-böcker. Då kan vi byta broderligt eller systerligt. Det enda som jag saknar i den digitaliserade världen är tid. Mer än 24 timmar per dygn - please.

225
Kommentarer: Bokomania Grand Mal! Jag lider också svårartat av det fenomenet! Har 14 Billyhyllor inkl överskåp i min lilla, lilla lägenhet. Behöver jag säga att barnen och jag knappast får plats? På min praktiskola har de gallrat i skolbiblioteket och jag blev helt förfärad: "Men skall ni KASTA alla de här böckerna?" resultat, ca en hyllmeter åt barnen... Frågan är bara var den femtonde hyllan skulle kunna få plats? 82.209.177.2 den 04 mars, 2007 kl. 17:37 Och det var alltså jag som blev så ivrig av ämnet att jag klickade iväg för sabbt... Hondjuret den 04 mars, 2007 kl. 17:38 Vuxenmobbing.....allvarligt 3 mars kl. 17:31 Jag är utsatt för allvarlig vuxenmobbing. En god vän befinner sig i Thailand sedan snart två månader och kommer att vara kvar en månad till. Jag får fortlöpande rapporter om läget. Hon kan exempelvis skriva: "I dag har jag promenerat fem km på stranden nu på morgonen. Härligt väder och lätt bris. Sedan ska sitta ett tag i skuggan och läsa före lunchen. Det är 32 grader varmt här nu. Hur är det i Stockholm?" Jag svarar: "Du, det är minus 2 grader och blir förmodligen slask mitt på dagen. Det är grått och moddigt på gatorna. Själv har jag promenerat från Karlaplans Tbanestation till jobbet. Funderar på att promenera hem från Slussen i kväll." Vuxenmobbing? Ja, något är det i varje fall. En sak som glädjer mig: Hon får inte DN och Svenskan vid femtiden på morgonen som jag får. SL klarar inte av kritik!! 3 mars kl. 21:02 SL i Stockholm får kritik för mycket som händer och som inte händer. Själv råkade jag ut för följande i dag kl. 19.08. Stod i norra Hammarbyhamnen och väntade på buss 66. Den skulle ha kommit 18.59. Lite förseningar får man väl räkna med, tänkte vi. Tre personer vid busshållplatsen. Då kommer den varma goa bussen 19.08. Föraren ser oss, men kör bara förbi. Det är halvtimmestrafik på den linjen på lördagar. Förmodligen var han försenad och det är klart att en bussförare vinner tid genom att köra förbi hållplatser där det står blivande passagerare och väntar. Det tar ju bara tid att stanna och släppa på de frusna individerna. Särskilt den äldre damen skulle säkert har fördröjt påstigningen åtskilliga sekunder. Jag tycker också att det är ratonellt att bara köra på. Kanske stanna vid vad tredje hållplats eller något sådant.

226
Jag får tag i SL:s telefonnummer som står på skylten och kommer ganska snabbt fram till en levande person som har till uppgift att svara på frågor. Jag förklarar för honom att att bussen bara körde förbi hållplatsen och föraren måste ha sett oss. Rösten sa: Det låter som om du vill framföra klagomål. Mitt svar: Det kan du ge dig på. Klagomål på föraren som bara körde förbi. Rösten: Vi tar bara mot klagomål måndag till fredag. Jag lämnar bara upplysningar. Mitt svar: Nu tar du och antecknar vad jag framför och lämnar det till de som har hand om klagomål på måndag. Rösten: Det gör jag inte alls. Har du klagomål kan du maila till SL. SL tar alltså inte emot klagomål på lördagar och söndagar. Troligen är det också rationellt för på måndag har väl känslosvallet lagt sig och man bryr sig inte om att ringa till SL. Det nya rationella SL: Vi tar inte upp passagerare på lördagar och vi tar inte emot klagomål under lördagar och söndagar. Bevare oss för våra vänner..... Ser du en röd buss i Stockholm så är det inte säkert att den framförs av någon av våra vänner. Bara så att du vet. En finne på näsan.... säger man så? 5 mars kl. 22:40 Man säger ju att man har en finne på näsan. Om man nu har det. Och har man det så behöver man ju inte säga det förstås för då syns det ju alldeles för tydligt. Särskilt avhållsamhetsfinnar. Men jag har funderat i flera år dock inte hela tiden - på varför vi är så fräcka mot vårt älskade grannfolk att vi kallar de där små otäcka hudåkommorna för "finnar". Vi säger inte "jag har en norrman på halsen" eller "jag har fått en otäck dansk på skinkan". Nej, finnarna använder vi som omskrivning för acne eller vad det nu kan vara för något. Varför protesterar inte alla finnar i Finland och i Sverige. Varför blir det inte uppror och upplopp? Tänk om befolkningen i Helsingfors, Åbo, Vasa och andra ställen där borta skule gå omkring och säga: "Jag har fått en svensk på näsan". Det skulle väl bli dipolmatiska förvecklingar. Eller krig. Varför att just finnar så åthutade och hunsade att de finner sig i detta årtionde efter årtionde...... Kommentarer: Vem bryr sig? Ärlig talat i Finland finns inte så mycket snack om svenskor, tyvärr inte ens pytte lite. Vi är mera intresserad av andra saker än från Sverige om jag inte räknar med finland-svenskor. Här i Sverige finns lite konstig sätt att se en finsk, vet ej varför??..tex. i skolan flera elever kom bara ihåg filmen ondska o tjejen som skrev brev till killen av pessar hmmmm. Jag bara flinade, så kanske flera svenskor ser på text "pessar" på min panna då när de hör min "vacker" brytning!!//smile Cigily den 06 mars, 2007 kl. 21:02

227
Morgonens telefonlyssning.... 6 mars kl. 10:01 Satt bredvid en tjej i 25-årsåldern på T-banan från Slussen till Karlaplan i morse. Förutom att hon med största iver granskade sina naglar pratade hon högt, livligt och mångordigt med sin "vän" i mobilen. Hon förklarade att hon säkert skulle nöja sig med tea och knäckebrödsmacka på kvällen och att hon gärna skulle vilje se den där filmen. Citat: "Vi kan ju duscha och göra oss i ordning och krypa ned och sedan se filmen....". Aha...tänkte jag. Först knäckebrödsmackan, sedan dusch och sedan 94 minuter film från läge nästan under täcket....släcker dom TV:n sedan för att sova eller vad? Tänkte fråga henne vilken film dom skulle se, men orkade inte fråga. Hade kunna tänka mig att fråga henne varför hon inte frågade vad han hade tänkt att köpa hem för frukostmat. För kvinnor är ju njutningsfrukostar något väldigt viktigt. Jag vet....flera juicer, rostat bröd, olika frukter...tänt ljus. Men jag frågade inte. Sen kom jag på att hur kan jag utgå från att det var en "han" som skulle fixa knäckebrödsmackan. Det kunde ju vara en "hon" i stället eller något mittemellan. Tänk vad konventionell jag är. Tänkte att det kanske är som i boken med Elisabeth Salander....knäckebrödsmacka...en bra film...ett bra fuck och så släcker man lampan. På morgonen halsar med lite ur ett halvgammalt paket med filmjölk. Jag måste skärpa mig. Masrallyt... 7 mars kl. 17:48 Jag har alltid hört talas om masrallyt. Dalfolket som åker ned till Stockholm tidigt måndag morgon, jobbar hårt hela veckan och sedan åker hem fredag eftermiddag. Jag vet att det är mycket trafik till Dalarna då. Men jag visste inte att masarna (och kullorna) kör fortare när de ska hem på fredagseftermiddagen (kvällen) än när de åker ned till Huvudstaden måndag morgon. Nu har polisen mätt hastigheterna och kommer fram till att dalfolket kör mycket fortare hem än när de kör bort. Den enda förklaringen som polisen kan komma på är att de längtar hem och vill fort hem. Grattis....alla hemmavarande dalkullor. Här kommer era toyboys farande fredag eftermiddag med blytunga fötter på gaspedalerna. Ni vet vad som väntar. De har laddat en hel vecka. Tanten - en mogen frukt 7 mars kl. 17:57 Hon är bra hon Ana Martinez i tidningen City. Läs hennes spalt i dag. Den finns på nätet så att även lantisarna kommer åt den. Nyttigt och uppbyggligt för alla som står i begrepp att tantförklaras inom kort.

228
Läs det här citatet: "Kvinnan som i sitt livs skafferi har mer än ett par fasta bröst klarar relationspåfrestningarna bättre och har mycket mera att ge. Kvinnan som har levt livet doftar inte enbart kön utan också empati. Hon signalerar inte sex utan erotik. Tanten vet att livet manglar oss alla och kan kosta på sig att vara generös. Hennes fårade ansikte utstrålar något som silikon aldrig kan ge: Hon bryr sig". (Fast vad menar hon med "har mer än ett par....". Har hon missförsått något?) Och fortsättningen: "Tanten har erfarenheten och värderar den köttsliga kärleken med en andligare måttstock: Kroppen är själens boning och orgasmer en gudagåva. Tanten är modig, hon vågar hävda att karriären inte är allt..." Jag gillade det där med "själens boning och orgasmer en gudagåva". Något att tänka på för att alla tanter inför morgondagen som är internationella kvinnodagen. Gny i kapp, vetja..... Kommentarer: Bloggade oxå om den idag för jag tyckte att den var så bra för så är det ju :-) maria65a den 07 mars, 2007 kl. 18:21 Har du mer än två mobiler? 7 mars kl. 19:09 För länge sedan fick jag lära mig att man ska vara väldigt försiktig om man hade att göra med någon som har fler än två katter (kattmammor, ni vet....). Då ska man förhålla sig avvaktande och allmänt skeptisk. Nu har jag fått lära mig att polisen och andra barska iakttagare blir fundersamma och till och med misstänksamma om en person har fler än två mobiler på sig. Det är helt i sin ordning att ha en telefon för jobbsamtalen och en för privatsamtalen. Men börjar det blir tre eller ännu fler och det är kontantkort så börjar det osa...ja, just det....katt. Då är frågan om älskarinnan/älskaren ska kommuniceras på jobbtelefonen eller privattelefonen. Svårt val då det inte är så bra att ha en tredje telefon för sådant. Gissa hur många telefoner jag har i fickan... Papperstidningen på väg bort? 8 mars kl. 23:04 I dag läste jag en intervju med en av cheferna på tidningen New York Times. Han undslapp sig följande. Den stora tekniska satsningen vi gör nu är på webben. Det är inte helt säkert att papperstidningen lever om 10 år. Intressant. En av tidningens chefer grunnar alltså över om tidningen om fenom finns kvar om 10 år. Det är en ganska kort tid i dessa sammanhang. En stor jättedyr tryckmaskin har en teknisk livstid på 20 - 30 år. Vem vill investera miljoner i något som kanske inte behövs om 10 år? Många

229
tidningar kan i dag prenumeraras som PDF-tidningar. Jag har både DN och SvD som PDF. Fungerar utmärkt. Miljövänligt. Inte några transportkostnader, inte någon utbärning och inte något pappersavfall. Det är bara ett problem. Jag kan vill inte ta med mig min bärbara pc när jag badar och inte när jag står vid busshållplatsen eller sätter mig på en bänk i vårsolen (var är den?). Alltså måste någon Oppfinarjocke hitta på ett sätt så att man kan printa ut sidorna (de som man väljer) på trevliga papperssidor som man kan ha med sig i fickan eller under armen. Men ärligt talat; hellre information som PDF-tidningar om man kan få både N.Y.T. och Jerusalem Post direkt in i hårddisken. Förresten kan ni få ett tips: Kryptera hela hårddisken med programmet PGP så får polisen stora problem när de tar hårddisken vid en husrannsakan. Bara ett vänskapligt råd. Polisens kameror.... 8 mars kl. 23:15 I Storbritannien har polisen redan kameror vid de stora vägarna som automatiska läser av nummerskyltarna på de fordon som passerar. Informationen lagras och polisen kan gå tillbaka och se om en viss bil passerade under en viss period. Det går också att ställa in systemet så att det går ett larm om en viss bil passerar. När den misstänkte bankrånaren X kommer körande med sin bil så larmas polisen automatiskt. Men X kommer naturligtvis att ta en stulen bil till platsen för nästa rån och då står polisen där inte bara med lagens långa arm utan med en synnerligen lång näsa. Utvecklingen är på väg hit. Jag tror att polisen om fem år får listor över vilka fordon som har passerat ett visst vägavsnitt under en viss tid. Biltullarna i Stockhom ger ju polisen möjligheter att se vilka bilar som passerar in och ut ur stan. Skrämmande? Tycker du det så har du i varje fall rätt inställning till integritetsfrågorna. Eller också har du inte rent mjöl i den där påsen och tycker att det är obehagligt att just din bilen blir registrerad. Personer med orena mjölpåsar sätter sig längst bak på de bakersta bänkarna! Antibe i april? 12 mars kl. 10:36 Min vänner ska till Antibe på franska rivieran en vecka i april. Hyrt en bostadslägenhet och ska, som dom säger, bara "nuta av livet". Jaha säger jag....först ska man till Arlanda och så ska man sitta hopträngd på flyget ned och så ska man hitta en taxi och så ska man till lägenheten som man inte hittar till. Och så ska man installera sig och så ska man hitta någon bra restaurang som är har lämplig meny i förhållande till reskassan och så ska man sova. Och så ska man upp och titta på stan och så ska man vandra på stranden. Och så ska man hitta ett bra lunchställe....tar det aldrig slut? Och så ska man börja planera hemresan också. Först mentalt och sedan i

230
verkligheten. Mentalt är man på väg hem nästan direkt när man har landat. Nä, jag avstår. Utan att vara avundssjuk. Bättre att ta en vecka ledigt och sätta sig på KB (inte restaurangen) med några riktigt bra böcker, en termos och två rejäla ostmackor. Kom att tänka på att jag behöver en sån vecka snart då jag satt och lästa Platon i natt. Undrar hur många böcker man hinner läsa på flyget ned till Antibe och tillbaka? Och dessutom får man inte ta med sig böcker från KB utanför huvudkommunens gränser. Ytterligare ett bra skäl att stanna där jag är. Måste man hänga med? 13 mars kl. 10:25 Jag berättade för en kompis att jag sett en telefon med tryckdisplay. En sån som man kan skriva på med en liten plastpinne. Skriva vanlig handstil som omvandlas till maskinskriven text som man kan sända som SMS eller e-mail. Fantastiskt tyckte jag, som såg mig själv i T-bananen författande en massa lustiga och olustiga mail. Vad sa min kompis? Hans kommentar: "Du, sådana där har funnits i flera år och jag har haft en. Den var bra, men lite stor för byxfickan. Men de fungerar bra". Funnits i flera år? Jag som hänger mig, hänger med, hänger med....vilket jag tydligen inte gör. Redan för tio år sedan försökte jag mig på att skapa text med röststyrd programvara. Fungerade sisådär. Kanske dags igen och kolla (colla egentligen) om det fungerar bättre i dag. Skulle kanske kunna diktera något på bananen framöver.... Bimbo Infantile Incorp. ? 15 mars kl. 12:47 Tunnelbanan i morse vid 10-tiden (ja, jag vet att det blev sent i morse...). Satt mitt emot henne. 25-åring med pony tail. Troligen på väg från förorten till Östermalmstorg (Stureplan). Högt mobiltelefonsamtal. Innehåll: "Kul att Henrik gillande den där t-shirten. Han är ju så jävla fiiiin i den och så är han alltid sååå tacksam. Jag har inte tid att träffa dig på lördag eftersom jag ska åka till Ungern på söndag. Duuuuu......du vet ju att jag är hårt bokad. Har inte tid att träffa någon...nästan. Duuuu...du vet ju att jobbar nästan jämt." Så gick hon på...högt och fnissigt. Jag spännde ögonen (båda) i henne. Hon uppfattade inte det. Tänkte harkla mig och säga att jag brukar skriva krönikor i den amerikanska tidningen Bimbo Infantiles som kommer ut i New York och att jag gärna skulle vilja citera henne där....i översättning då förstås. Tänkte fråga henne om hade något emot att jag ordagrant återgav hennes snack i nästa nummer av tidningen. Men jag hann inte....hon rusade av vid Östermalmstorg när hon just inlett det tredje mobilsamtalet. Jag missade väsentliga delar av det samtalet.

231
Hemmakirurgen skär och har sig? 16 mars kl. 13:20 På nätet kan man gratis hämta hem elektroniska böcker. Massor. En del är i pdf-format och en del inte. Den stora leveratören av elektroniska böcker är Project Gutenberg. Ett privat och ideellt projekt som varit igång i många år. Där finns även en del svenska böcker, men inte många. Project Gutenberg har en hundra-i-topp lista över de populäraste böckerna som laddas ned till de egna datorerna. Den som är näst populärast är en stor brittisk lärobok i kirurgi från 1920-talet med en hel del fotografier och illustrationer. Har folk intresse av att lära sig kirurgi på egen hand? Skära upp en lite böld då och då i stället för att gå till distriktsläkaren? "Surgery, by Alexis Thomson and Alexander Miles". Tydligen ett klassiskt verk. Nästan gång jag hamnar under skapellen (har dock aldrig varit där förutom den där lilla bölden i läppen en gång för många år sedan...) kommer jag fråga herr eller fru kirurgen om han eller hon har lärt sig kirurgi själv med hjälp av Thomsons och Miles lärobok. Den populäraste? Det är "Triplanetary", av Edward Elmer Smith från 1934. Science fiction. Så nu vet ni det också. Kvinnnas krav och behov? 16 mars kl. 13:31 Jag ligger på soffan och läser böcker. Har tagit mig en läsdag eftersom jag behöver det ibland. Hjärnan måste fyllas på ibland med nya idéer. De kommer från böckerna. Min omgivning är inte så kreativ ärligt talat. Eller också är det jag som inte förmår att locka fram det där extra kreativa som behövs för att öka hastigheten på elektonerna där upp mellan öronen på mig. Låg just och läste lite i Henry Tikkanens roman TTT (som ska utläsas Tor Torstensson Tott). Huvudpersonen är en medelålders konstnär som ser konsten "som ett sätt att besegra motståndare" och har en egoistisk och självgod karriärhustru "som har fått nog av hans nycker". Tott ser kvinnorna som ett medel att "hålla drifterna i styr", de "ger inte mycket för en vacker och romantisk man. Vad de vill ha är en man som är omåttligt intresserad av dem, oberoende av hur han ser ut. Först ska han visa ett obegränsat intresse för deras person, sen ett obegränsat intresse för deras kropp och sedan ett obegränsat intresse för att hjälpa till i hushållet". Själv blev Tott alltmera ensam ju äldre han blev. Vad kan man lära sig av Henriks iakttagelser? Frågan är om det är en kronologisk ordning på det hela eller om det är mer en priotritetsordning? Inte vet jag. Men jag känner att det nog handlar om olika epoker i en relation. Stadie ett, stadie två och stadie tre. Fast med lite ansträngning bör ju en normalt utvecklad man kunna upprätthålla ett tillräckligt stort intres-

232
se över tiden både för personen, kroppen och hushållet. I varje fall den moderna mannen. Han som skapades efter att Henrik skrev sin bok. Kommentarer: Den moderna mannen? Är inte han en myt? Å den 16 mars, 2007 kl. 14:38 När jag känner mig riktigt nere... 20 mars kl. 07:41 Det är bara att erkänna. En och annan dag känner jag mig nere. Tycker att jag inte är så där sprudlande entusiastisk och insiktsfull som jag är alla andra dagar. Tycker att jag inte är så särskilt intelligentare än den mediane medborgaren. Känner inte att mitt språk bär så där högt som det normalt gör. Känner mig till och med ful och pluffsig. Känner inte att min blick är så skarp och spelande som den annars är. Då har jag känt att det bara är att åka hem och dra min gamla/nya filt över mig och glömma tillvaron. Men jag gör inte det. I stället brukar jag hoppa av tunnelbanan på väg hem från jobbet. Jag går av vid T-centralen och går upp den östra utgången och stannar upp innanför biljettspärrarna. Jag gör inte som alla andra som rusar ut och in på Åhléns för att köpa CD-skivor. Nej, jag stannar innanför spärrarna i 3 - 5 minuter. Det brukar räcka. Där ställer jag mig och ser ut som om jag förstrött väntar på "någon". I stället spanar jag in vakterna som står där. Ofta är dom 3 - 5 stycken (ja, jag vet att man inte ska använda ordet "stycken" om människor, men i det här fallet gör jag det ändå...). Jag iakttar. Ser deras pluffsiga kroppar, deras dimmiga infantila blickar (ibland svår att fånga), deras provocerande maktägande kroppsspråk, deras inbyggda pirrande förväntan att få släpa någon medborgare till ett avskilt förberett rum och där göra något som de inte får göra och deras överdimensionerade långa ficklampor som är så kraftigt byggda att de av tillverkaren garanteras duga till att slå in huvudet även på en tjockskallig individ från en annan kontinent som valt att uppehålla sig i Stockholm. När jag stått där i närmare fem minuter och även hunnit fundera över hur många IG de i allmänhet hade när de släpptes ut från grundskolan, känner jag mig annorlunda. Jag känner mig intelligent, välproportionell, trimmad, vacker och klok. Tänk att kontrasten har en sådan verkan. Efter fem minuter är jag botad. Åker därifrån återställd och känner att intelligensmätarens tänkta visare åter passerar över 100-strecket. Faktiskt samma underbara känsla jag fick på landet i somras då jag var ute och cyklade. Kände mig så där nere som jag beskrev nyss. Stannade vid en hage och blev betittat av sju kossor. Betraktade deras tomma blickar. Samtidigt som jag mumlade namnet på deras fyra magar (kan du?) så överväldigades jag av en känsla av intelligens och skarpsinne. Cyklade därifrån upplyft. Samma

233
känsla som jag får när jag betraktar vakterna på tunnelbanan. Tack för att ni finns. Tack Connex. Pröva själv om du behöver lite upplyftning. Kommentarer: Det där gillar jag eftersom jag också känner mig provocerad av gorillorna vid spärrarna. Bra skrivet tycker jag. Men kan du inte skriva lite kortare och använda enklare ord? Dixie den 20 mars, 2007 kl. 08:23 De e för jävligt! Ja har jobbat som väktare hos Connex i fyra år o jag kan bara säga Några dumma väktare finns de inte!!!! Annars finns det hur många idioter som helst i tbanan det finns dä. jag bli förbannad när du skriver som du gör. Vi är fyra här på stationen som har läst dä där du skrivet. Skulle inte vi väktare stå där och vakta så åker alla utan piljett o så kan de int vara! Peter den 20 mars, 2007 kl. 11:00 Visst finns det dumma väktare, finns väl korkade människor i alla yrkeskategorier. I mitt yrke träffar jag väktare dagligen och tro mig, en del är skrämmande dumma med en attityd som får en att undra över deras yrkesval vilket i sin tur får en att vilja greppa en tamburin och kompa RebellRobban. Grynet den 21 mars, 2007 kl. 09:04 Skulle tro det. Skulle jag vara arbetsgivare för väktare så skulle jag inte godkänna att de genomgick någon intelligenstest. Känner mig lite modig då jag närmare mig väktare för jag kan språket och är inte född i Syrien. Dessutom har jag förstått vad de har de där långa ficklamporna till. För så långa och djupa fickor har dom ju inte. Varulven den 22 mars, 2007 kl. 17:24 Vatten i örat? 22 mars kl. 17:29 Kan man bli handikappad av vatten i örat? I morse när jag duschade fick jag vatten i höger öra. Minns inte riktigt hur det gick till. Lock för örat blev och så är det fortfarande. Jag har stått på ett ben och hoppat, men det hjälper inte. Jag har varit tvungen att lyssna i telefon med vänster öra trots att jag är högerörad. Jobbigt. Har konsulterat en sjuksköterska per telefon under dagen (en underbart vacker person...) och hon varnar mig för att det kan bli komplikationer. Funderar på att gå hem och lägga mig på sofflocket med örat nedåt. Borde inte vattnet rinna ut då? Ska jag sluta duscha? En annan variant är att sätta sig framför DB (dumburken) och se det tredje

234
programmet om den där dumburken Persson. Kanske blir jag så animerad att jag tjoar till högt och öppnar käken lite extra mycket. Kanske lossar det där vattnet då och rinner ut. Kohesion heter det visst. Minns det från mina fysikaliska studier. Kohesion är: "De starka intermolekylära bindningarna i vatten som resulterar i ytspänning. Detta märks tydligt då små mängder med vatten placeras på en icke lösbar yta (t.ex. glas) i och med att de bildar droppar" (citat). Men är mitt högra inneröra att jämföra med "en icke lösbar yta"? Det är den fråga som jag måste grunna på när ju åker hem på t-bananen om en liten stund. Enörad. Göran Persson avslöjar sig själv......ha,ha..... 22 mars kl. 17:49 Om man nu av någon okänd anledning lyckats bli statsminister i det lilla kungariket.....har man då inte omdöme nog att inse att man inte ska avslöja sig själv? SVT har spelat in över 100 timmar intervjuer mer Grandiosa Persson. Hittills har 120 minuter sänts med redigerat material. Jag undrar hur många grodor, smådumheter, grovheter och små, medelstora och bigbigga lögner han har åstadkommit under den resterande 98 timmarna? Det är inte bara det att GP själv äcklas över att han väger minst 15 kg för mycket, som han sa i det ena programmet. Utan det är nog så att en ej obetydlig del av svenska folket har haft svårt att förlikas med hans uppblåsthet. Men i ett avseende har GP visat synnerligen gott omdöme. Han har, såvitt jag vet, inte uppträtt offentligt i badbyxor. Han är så väl medveten om att han då skulle tappa minst fem procent av rösterna. Men som storbonde på ett stortorp gör han sig rätt väl med den betydande kroppskorpulensen. Det är den andra sortens korpulens som stört en del av oss i valmanskåren. Kronobergshäktet och kommissarien 22 mars kl. 17:58 Kommissarien fick skaka galler i knappt ett dygn på Kronobergshäktet. Det skedde efter tillslag av den nationella insatsstyrkan, som bröt sig in i hans bostad och tog både honom och en hel del annat (kallas för husrannsakan). Märklig historia. En av de tidigare cheferna för den särskilda gruppen mot den tunga yrkesbrottsligheten grips misstänkt för grova mutbrott. Polisen grep en polis som är misstänkt för att han använt polisens pengar för att betala brottslingar som åtagit sig att rapportera om yrkesbrottslingarnas verksamhet. Hänger ni med? Mer komplicerat kan det inte bli. Men det är en rätt bra story för en thriller i Stieg Larsssons anda. Funderar på om det finns förutsättningar att fortsätta storyn med Lisbeth Salander sedan Stieg Larssons tredje bok kommit ut till midsommar i år. Stieg är ju avliden och har begränsade möjligheter att fortsätta triologin. Fick jag bara en bra kontakt med Lisbeth och information från

235
kommissarien så skulle jag nog kunna börja skriva på ett manus alldeles själv. Testa din koordination...nu 23 mars kl. 17:15 Det finns en del bra tester på nätet. Kör den här och kolla hur länge du kan klara det. Själv har jag kommit upp i 26,31 sekunder. Sedan var jag fast. Hur man kan klara 2 minuter begriper jag inte. Men försök. Det finns väl alltid någon dåre som klarar att köra testet hela natten. Men inte jag. Adressen är: http://frip.dk/invisiblemafia/multitaskingTest_1.htm Kommentarer: Haaa,,,,,38,53sekunder C den 25 mars, 2007 kl. 18:36 Grattis....det är kanske inte så märkvärdigt när allt kommer omkring. Jag har nämligen kommit på att de där bitarna far omkring med väldigt olika fart beroende på hur snabb och kraftfull dator man har. Den på jobbet gjorde att det gick väldigt fort måste jag säga... Varulven den 26 mars, 2007 kl. 00:03 Stieg Larsson....igen 24 mars kl. 12:22 Jag begriper inte hur hans två krimisar säljer så enormt bra. Över 800.000 exemplar och det innan "Flickan som lekte med elden" ännu kommit i pocket (normalpocket). Och hans sista kommer till sommaren. Han ger en facinerande bild av Lisbeth Salander, spinkisen som är en djävul på matte och har fotografiskt minne. Bra porträtt som gör att jag, som bor på Södermalm, tittar lite extra när det kommer sådana små svarta spinkistjejer. Kan ju vara kickboxare av samma valör som Lisbeth. Och med tanke på var hon gjorde med män så blir man ju nervös. I varje fall på kvällarna när en sådan dyker upp bakom mig. Men hur lyckades han Stieg? Måste man dö ung (relativt) för at bli en bra författare? Hade James Dean blivit en medelmåttig skådis om han fått leva? Stieg har flyt i texten, bra prosa. Hygglig karaktärsskildring förutom den av Lisbeth, som är riktigt, riktigt bra. Men vad har han? Storyn är ju helt overklig. Funderar på hur han får till det och om jag skulle kunna hänga på...... Skulle behöva få in en del grönt prassel så jag känner att jag kan åka till Acapulco och hyra ett sånt där stort hus vid stranden. Detta dock under förutsättning att Lisbeth inte finns i närheten. Hur tusan fick hon tag i alla miljarderna? Någon som vet?

236
Vill fröken ha ett litet barn med mig? 26 mars kl. 00:04 Jo, det var så han sa, den gode August Strindberg. Och han sa det till skådespelerskan Harriet Bosse. Egentligen gick det till så här enligt Harriets egen berättelse: "Så lade han sina händer på mina axlar, såg djupt och innerligt på mig och frågade: ”vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” Jag neg och svarade helt hypnotiserad: ”Ja, tack”, och så voro vi förlovade." Han var då 52 och hon 23. Den 6 maj 1901 gifte sig Harriet Bosse och August Strindberg. De nygifta flyttade in i en femrumslägenhet i ett nybyggt hus på Karlavägen 40, Stockholm, av Strindberg kallat Röda huset. Förälskelsen speglas i sagospelet Svanevit, som Strindberg skrev under deras första bekantskap. Men det var inte det jag egentligen ville berätta. Av kärleken mellan Harriet och August kom dottern Anne-Marie. Hon föddes i dag för exakt 105 år sedan och hon lever alltjämt. Hon fyller alltså 105 år just i dag. Lilla Anne-Marie. August Strindberg har själv skrivit om hur han lärde Anne-Marie att skriva de första bokstäverna i alfabetet. Den lilla barnhand som en gång fick lära sig forma bokstäverna av sin far, August Strinberg, finns fortfarande...dock som en åldrings hand. Tänk vad världen hänger ihop. August Strindberg föddes 1840 och avled 1912. Men hans dotter lever! Grattis Anne-Marie! Född den 25 mars 1902. Tio år gammal då faderns lik fördes till Norra kyrkogården år 1912. Helsingfors.....där borta 26 mars kl. 10:29 Ringde för en stund sedan till en kollega i Helsingfors. Han var på "kundbesök". Vad innebär det? Hans sekreterare sa att hon "gärna kunde ta en notis till sitt ringbord". Notis och notis sa jag, lägg en lapp på hans skrivbord och be honom ringa mig bums. "Jag ska på lämpligt sätt avisera honom" svarade hon då kyligt. Nu sitter jag är tillbakalutad i min skrivstol i Stockholm och undrar om almanackan i Helsingfors äv den den anger år 2007 eller om det är 1907 där borta. Förra gången jag ringde till en handläggare på Utrikesministeriet (UD alltså) i Helsingfors frågade handläggaren försynt om jag talade engelska. Jag svarade "Sure, kid, I do". På normal texasdialekt. Det borde han väl fatta att jag inte talar finska. Tyvärr är min ryska rätt rostig. Men jag kan konstatera att tjejerna på barerna i Helsingfors talar bättre engelska än departementssekreteraren på Utrikesministeriet. Och betydligt bätter engelska än Moona Sahlin. Glasbron i Grand Canyon 26 mars kl. 11:18 Astronuaten Buzz Aldrin, den första människan på månen invigde Grand Canyon Skywalk den 20 mars i år. Den nya utsiktspunkten över världens mest berömda kanjon utgörs av en halvcirkelformad, fribärande bro i glas.

237
Den sträcker sig 20 meter ut över en av Grand Canyons djupaste delar. Det är 1300 meter rakt ned till dalens botten (oh.....). Buzz Aldrin inledde promenaden från brons ena ände samtidigt som medlemmar av Hualapaistammen gick ut från den andra broändan. Bron är belägen på ett landområde som tillhör den indianstammen. Indianernas ambition är förstås att tjäna så mycket som möjligt på alla som vill uppleva svindel. Såväl promenadytan som broräckena är tillverkade av klart plastglas för att ge besökarna intrycket av att vandra i luften ovanför Grand Canyon. Besöksantalet kommer att maximeras till 120 åt gången för att undvika trängsel "i luften". Varje besökare kommer att få särskilda skoskydd för att undvika repor i glaset. Den 28 mars öppnas "Grand Canyon Skywalk" och dess besökarcentrum, med café och restaurang. Det kommer att kosta några hundralappar att gå ut på bron och titta ner genom glasgolvet. Varför inte hänga armkrok från räcket på Västerbron (Stockholm) i stället? Det är gratis. Men tappa inte greppet för allt i världen. Lisbeth Salander....var är du? 26 mars kl. 11:29 Jag ringde nummerupplysningen och frågade efter Lisbeth Salander. Sa att hon nog bor på Södermalm i Stockholm. Är kort och mörk och spinkig. Men Eniro sa att "sånt vet ju inte vi". Och inte hitta dom heller henne. Vad ska man ha Eniro till? Men var finns hon? Jag skulle så gärna vilja bjuda henne på en långlunch. Det är ju inte hennes miljarder jag är intresserad av utan hennes psyke....det som finns där inne förborgat för nästan alla. Det något patologiska. Det som de andra inte riktigt förstår och därför inte får kontakt med henne. Själv tror jag att jag skulle få henne att öppna sig för mig bara jag fick en lunch på två timmar. Någon som vet var hon bor? Kommentarer: Vad är det för tjej? Har du tappat bort henne så fattar du väl att hon inte är intresserad, va? Niclas den 26 mars, 2007 kl. 19:32 Konnässörens bekännelse... 29 mars kl. 09:03 Jo, det är bara att bekänna. Jag tog en dag ledigt och åkte ut på landet i går. Meningen var att jag skulle läsa in en del handlingar som jag hade med i väskan. Sitta på altanen och känna lite av förvåren. Ta en kopp tea och läsa intensivt. Men det var mer som lockade. Hade tagit med mig mina två pistoler för att öva lite "torrskjutning" utan ammunition. Dags att göra det så här inför säsongen. En riktig pistolskytt ska egentligen torrskjuta tio gånger mer än han/hon skjuter med den dyra ammunitionen.

238
Och så ska han/hon övningsskjuta tio gånger mer än han/hon tävlingsskjuter. Så är det. Först läste jag två timmar med pennan i handen. Fort gick det. Minst 700 tecken per minut kändes det som. Sedan drog det för mycket i skjutfingret. Förbannande mig att jag hade tagit med mig pistolerna. De låg ju där i bakluckan på bilen och bara pockade på uppmärksamhet. Två timmar kunde jag hålla mig. Sedan blev det torrskjutning bakom uthuset. Efter en kvart kom jag på att jag hade ju en ask .22-long ammunition liggande i verkstan. Jo, minsann. Där låg den. 200-ask helt oskjuten. Ammunitionen ned i fickan. Låste huset och så i väg med bilen till den där undanskymda grusgropen en halvmil bort. Där vi alltid brukade skjuta förr. Upp med A4-ark på två pinnar. Ingen ölburksskjutning i dag inte. Har ju vuxit ifrån det. Stegade baklänges 25 meter ungefär. Fem skott i magasinet och så snabbserie. Årets första. De satt alla i A4-arket. Ganska väl samlade inom 21 x 30 cm på 25 meter. Inte dåligt för att vara första skjutet för säsongen. Fattar inte varför jag alltid skjuter bättre på snabbserie än på precisonsserie. Märkligt. Kanske beror det på koncentrationen. Man kan ju bara hålla kornet på plats i 3 - 4 sekunder....sedan svänger det. Men känsligheten i fingerblomman, höger pekfingertopp, finnns kvar. Tack och lov. Sju serier blev det. Sedan åkte jag tillbaka till en ny teakopp och mer läsning. Koncenterationen fanns där. Tack och lov. Kommentarer: hm, undrar hur mkt mek det är med att skaffa sig vapenlicens... skulle behöva en pistol känner jag. Haha. Å den 29 mars, 2007 kl. 15:22 Du, det är ju inte bara att skaffa sig vapenlicens. Det gäller först att visa att man kan skjuta innan man får skaffa någon puffra. Guldmärke. Det gäller att kunna applicera rätt tryck på avtryckaren (du vet) och sedan hålla kornet hela tiden. Varulven den 24 april, 2007 kl. 18:43 Snacka om att dröja! *S* Å den 25 april, 2007 kl. 08:23 Lös problemet! Fort! 29 mars kl. 22:21 Två syskon satt hemma vid köksbordet. Johan sa: Jag har lika många bröder som systrar. Eva sa: Jar har dubbelt så många bröder som systrar. Frågan är: Hur många barn fanns det i familjen? Den som svarar rätt inom två minuter har chansen att bli bjuden på en trevlig lunch med mig nästa vecka. Under förutsättning att du är tjej, singel, ej över 35 och ser någor-

239
lunda bra ut. Övriga som svarar rätt kommer att få en tändsticksask med reklamtryck från Q8. Kommentarer: 4 st. Tyvärr är ju tidsfristen för gratis lunch redan förbi. Förresten uppfyller jag inte de övriga kriterierna heller, så det hade inte funkat ändå... ;-) S@ra den 29 mars, 2007 kl. 23:21 Förresten, 6 barn måste det ju vara! S@ra den 29 mars, 2007 kl. 23:25 Fel.Fel. Du kommer inte ens att få en tändsticksask. Men var glad ändå. Rent statistiskt kan inte alla vara smarta. Solen skiner i Stockholm. Varulven den 30 mars, 2007 kl. 09:03 Vill nog veta vad lunchen består utav innan. Bjuds det på dubbelburgare står jag nog över. M den 31 mars, 2007 kl. 00:30 Det får du ju inte veta förrän du har löst problemet. Dessutom måste du göra det sannolikt att du uppfyller kriterierna i övrigt. En långlunch på Eriks bakficka vid Djurgårdsbron och sedan en långpromenad runt Djurgården? Fast då får ju alla kriterierna vara uppfyllda. Förstås. Varulven den 31 mars, 2007 kl. 09:27 Märkligt. Inte ett enda rätt svar på över en vecka. Jag undrar ju lite om knoppen bara är till för att ha mössa på under vintern. När när våren blåser kring lockarna borde det ju i varje fall finnas någon som löser den enkla gåtan. Enklare kan det nämligen inte bli. Varulven den 02 april, 2007 kl. 12:49 Jag passerade 60:e breddgraden....igen 29 mars kl. 22:29 I går passerade jag 60:e breddgraden två gånger. Den går i höjd med Björklinge ca. 19 km norr om Uppsala. Den syns inte och det finns inte någon skylt. Men när man just passerar den tänkta linjen (finns det tänkta linjer?) så är är avståndet till nordpolen 1/3 av hela sträckan från ekvatorn till nordpolen. Samtidigt är avståndet till ekvatorn 2/3 av samma sträcka. Enkelt? Det är alltså 3333,33 km till norpolden och 6666,66 km till ekvatorn. Enkelt? Defintionen på km är nämligen den att avståndet från polen (liten bokstav, please) till ekvatorn är 10.000 km. Enkelt? Det har alltid förvånat mig att nästan ingen vet på vilken breddgrad som man bor eller i

240
varje fall befinner sig. Själv är jag uppvuxen i en familj där man redan som liten fick lära sig att alltid veta vad klockan är och åt vilket håll som är norr. Pappa brukade snurra mig när jag var liten och när jag var färdigsnurrad så skulle jag peka mot norr. Oftast blev det rätt och då förklarade han det med att jag måste ha invuxna järnfilspån i hjärnan. Jag är övertygad om att det är så. Redan som femåring visste jag på vilken breddgrad vi bodde. - Dessutom anser jag att vägverket ska sätta upp en rejäl skylt så man vet när man passerar 60:e breddgraden. Jag passerade 60:e breddgraden....igen 29 mars kl. 22:29 I går passerade jag 60:e breddgraden två gånger. Den går i höjd med Björklinge ca. 19 km norr om Uppsala. Den syns inte och det finns inte någon skylt. Men när man just passerar den tänkta linjen (finns det tänkta linjer?) så är är avståndet till nordpolen 1/3 av hela sträckan från ekvatorn till nordpolen. Samtidigt är avståndet till ekvatorn 2/3 av samma sträcka. Enkelt? Det är alltså 3333,33 km till nordpolen och 6666,66 km till ekvatorn. Enkelt? Defintionen på km är nämligen den att avståndet från polen (liten bokstav, please) till ekvatorn är 10.000 km. Enkelt? Det har alltid förvånat mig att nästan ingen vet på vilken breddgrad som man bor eller i varje fall befinner sig. Själv är jag uppvuxen i en familj där man redan som liten fick lära sig att alltid veta vad klockan är och åt vilket håll som är norr. Pappa brukade snurra mig när jag var liten och när jag var färdigsnurrad så skulle jag peka mot norr. Oftast blev det rätt och då förklarade han det med att jag måste ha invuxna järnfilspån i hjärnan. Jag är övertygad om att det är så. Redan som femåring visste jag på vilken breddgrad vi bodde. - Dessutom anser jag att vägverket ska sätta upp en rejäl skylt så man vet när man passerar 60:e breddgraden. Fick böta, körde för långsamt 31 mars kl. 09:28 Jim J., 22 år, från Sandviken körde 15 km i timmen på en 30-sträcka i en lånad raggarbil dagen före julafton. Nu har han fått böta för att han körde för sakta i centrala Gävle. 1.000 kr kostade den långsamma framfarten. Det rörde sig om onödig och störande körning. Körningen hade till huvudsaklig syfte att ragga och det ansåg rätten vara störande. Jag undrar om det kommer att anses vara en merit bland Jims kompisar att han blivit bötfälld för att ha kört för långsamt? Jag har en beknat som ofta brukar berätta att hans svärmor fick böta i Tyskland för att hon körde för långsamt på autoban. Det tycker han är riktigt roligt att berätta om. Varför får inte folk böta för att de tänker för långsamt eller talar för långsamt eller skriver för långsamt?

241
Om jag vann 63 miljoner.... 2 april kl. 11:35 Såg i lördags en sån där skylt utanför en tobaksaffär (vem köper tobak?): Veckans vinst 63 miljoner! Frågan är om innehavaren av affären verkligen kunde och ville sälja just den vinsten. Jag gick i varje fall förbi med min kompis och frågade henne: Vad skulle du göra om du vann? Jag menar: Hur skulle ditt liv förändras? Hon svarade: Jag skulle åka till Paris ett halvår eller så och sedan vidare till Asien. Tror jag skulle stanna borta 3 4 år. Därefter skulle jag nog dela mitt liv mellan Hälsingland och Bretagne. Själv sa jag att jag skulle köpa ett hyggligt lodge i Ontario och ett strandhus i Acapulco i Mexiko (räcker pengarna?) och så skulle jag försöka rensa bort det svenska språket ur huvudet och bara bli "nordamerikan". Med tillgång till världens största litteratur och hela nätet. Resten av livet skulle bestå av skogspromenader, strandpromenader och massor av litteratur. Och lite annat förstås. Finito. Harry Schein under köksbordet? 2 april kl. 12:42 Jag har kommit på att jag ska följa rättstvisten om Harry Scheins testamente mycket noga. Det som hittades fasttejpat under köksbordet. Märkligt. Undrar hur det slutar. Hur många procent av normalpopulationen brukar tejpa fast sina testamenten under köksborden? (Har du kollat under ditt gamla köksbord?). H.S. hade väl råd att lägga det i ett bankfack eller i sitt kassaskåp eller hur? Men ett testamente är ett testamente även om det råkar hittas på den märkligaste platsen. Papper kan bära rättigheter nämligen. Kommentarer: Låter mycket konstigt Varifrån har Du fått uppgiften? Anna Björkman den 02 april, 2007 kl. 14:26 Media. Det föreligger två testamentet. Det som är daterat senare återfanns av hans städerska uppklistrat under köksbordet. Märklig plats att förvara en urkund. Jag ska med intresser följa tvisten. Stämning ska enligt uppgift snart lämnas in till domstolen. Varulven den 02 april, 2007 kl. 15:52 Dagens Nyheter (citat): Harry Schein skrev detaljerat om hur han tänkte sig sin begravning, där Gud skulle "förekomma så lite som möjligt, helst inte alls". Han hade bestämt vilka som skulle bjudas på begravningsmiddag på Operakällaren (drygt 20 personer, bland dem Eva Fischer), och vad det skulle bjudas på (ett glas vanlig fransk champagne, förrätt, varmrätt

242
och dessert med vin samt kaffe med konjak eller whisky). Kärleksbreven skulle brännas olästa. Men ett halvår efter hans död hittade Harry Scheins hushållerska ett nytt testamente, fasttejpat under en bänkskiva i köket. Det var daterat den 30 september 2005, och huvudarvinge var grannen Björn Baldring. Han och hans familj kallas där för Harry Scheins "surrogatanhöriga". Eva Fischer får nöja sig med 100.000 kronor. Hushållerskan får en miljon kronor. Varulven den 02 april, 2007 kl. 16:01 Sveriges första diamant 3 april kl. 09:06 Bengt Berglund i Svartbyn i Norrbotten har hittat Sveriges första diamant. Han fann den i Tornedalen, som ligger vid kanten av en gammal och tjock kontinental skorpkant (stor skorpa alltså...). Han hittade visserligen bara två ynka små diamanter, men ändå. Den största var knapp milimetern stor. Inte någon förmögenhet alltså. Men först i landet. Den ena skänker han till ett museum i Pajala och den andra ska hans barnbarn få. Men man ska vara lite kritisk. Det finns mellanformer till "äkta diamanter". Vid extremt höga tryck på över 140 km djup nere i jorden är diamant den stabila formen av grundämnet kol. Sedan kan magmaströmmar svepa med sig kristallerna upp till ytan. Men det måste gå fort för annars så omvandlas diamanterna till värdelös grafit. Värdelös och värdelös. Grafit kan man göra blyertspennor av. Kanske till och med nyttigare grejor än diamanter i ett halsband. Eller? Harry Scheins testamente igen... 3 april kl. 13:09 Märkligt att hans testamente (nummer 2 alltså) fanns upptejpat under en köksbänk samtidigt som det tidigare testamentet inte var makulerat. Det som är extra intressant är att städerskan som hittade testamentet också själv får 1 milj. kronor av kvarlåtenskapen. Med största intresser kommer jag att följa det här i pressen. En riktig såpa som ingen vet var den kommer att sluta. Inte ens Harry under den tid han levde här på jorden. Har någon någonsin hört någon som sätter upp sitt testamente med tejp under en köksbänk? Mitt liv som förläggare.... 16 april kl. 23:12 Det är bara att erkänna. Jag förlägger saker och ett och annat ting. Det mesta kommer fram så småningom. Jag lägger det jag vill kunna hitta på en säker och bra plats. En plats där det är enkelt att finna prylen. Så är det bara så att jag inte minns var jag har lagt den. Ibland har jag skrivit upp i en anteckningsbok var jag har lagt saker, men antingen förstår jag inte

243
mina anteckningar eller också förlägger jag anteckningsboken. I en vecka har jag varit sur på mig själv därför att jag förlagt min fina nya stålficklampa (bra att ha i höst när svärtan tränger på i tillvaron). Jag visst att jag hade den någonstans där jag skulle kunna hitta den. Men borta helt enkelt och inte kunde jag ringa till den heller som jag gör till mobilen ibland. Nu hittade jag den i kavajfickan (jag har flera kavajer) och den hade varit påslagen så batterierna var väck så att säga. Märkligt tycker jag det är att glömma en tänd ficklampa i kavajfickan. Vad gjorde jag då och varför var den tänd? Den dummaste platsen att förlägga något var nog när jag hade förlagt glasögonen i kylskåpet för några år sedan. Men även dom kommer fram. Dalsland... det bortglömda landskapet 16 april kl. 23:49 Jag ska kanske förklara varför det varit glest mellan inläggen. Jag har varit i Dalsland i drygt en veckan och varit kemisk ren från kontakt med nätet. Märkligt litet landskap det där. Det finns inte en enda hamburgerrestaurang i hela landskapet. Det finns enligt obekräftade uppgifter inte heller några rulltrappor i hela landskapet. För 20 år sedan fanns det inte några rödljus, men det finns det numera. Frågan är hur många det finns. Några kring Åmål kanske, men i övrigt är det bara att tuta och köra. Kommentarer: Hejsan ! Det är ett helt underbart vackert landskap men allt för efterblivet och bortglömt och dom hade ju ett enormt tillfälle genom filmen Fucking Åmål att bli kända men tyvärr förstod ingen denna emorma möjlighet. Nu har ju Oldsberg köpt herregården Baldersnäs och som är så vackert och naturskönt så nu kan det kanske bli lite uppsving änndå. Dessutom har dom dom utvandrade skidstjärnorna Fredrikssson som skulle kunna göra reklam för det lilla Dalsland men därom har jag intet hört. Men semestra i Dalsland och upplev stillheten, naturen och lunget från allt vad stress heter och vandra i skogar och gör sakler som du bara kan göra i Dalsland. Men att dom missade det där med Fucking Åmaål är nästan oförlåtligt svagt. Men hjälp det lilla landskapet och res dit till sommaren! Lycka till ! chester2863 den 17 april, 2007 kl. 00:13 Bentryckaren... hålla emot? 20 april kl. 12:58 Jag har aldrig drabbats av någon kvinnlig bentryckare, tyvärr. Men en massa manliga. Mest killar i åldern 20 - 30 år eller ibland lite yngre. De sitter hur bredbenta som helst på tunnelbanan och brer ut sig på 1,5 sittplats (svårartade onda bölder i ljumskarna??). De har inte någon väska

244
eller portfölj (har nog aldrig ägt någon) som de kan markera med att de inte nöjer sig med en sittplats utan utgår från att de ska få förfoga över två. Alltså ur med benen så långt det går. Och så sur min när jag kommer och sätter mig bredvid och genom mitt kroppspråk (det internationella den här gången...) markerar att jag vill ha min sittplats utan att själv behöva pressa bort hans ben och hans knä. Jag känner att han spänner benens muskler och det gör jag också. Åt andra hållet så att säga. Och så sitter vi där och håller på med en stilla med ändå ganska hårdhänt "armbrytning" med benen och knäna. Jag ger mig inte. Håller emot och försöker bedöma var gränsen går mellan sätena. Han ska bort från min plats! Men jag vill absolut inte inkräkta på hans område. Skulle kännas märkligt om det var en tjej i 25 årsåldern som försökte pressa in sitt ben över min sittplats. Men killar kan tydligen göra det utan att genera sig ett dugg och jag är säker på att det inte är killar som tillhör den gruppen som varit eller har kommit ut ur garderoben. Vanliga killar som vill visa sin fysiska makt. Märkligt. Någon som har någon metod att markera den egna sittplatsen? Snärtar med medförd ridpiska? Kanske leder det tankarna ändå åt fel håll..... Hur många åker till jobbet med en ridpiska i väskan? Guldäggsjuryn.....va? 20 april kl. 13:20 Reklambranchens guldäggsjury har i år delat ut färre guldägg än tidigare år. Så det så. Men juryn har även delat ut ett antal silver ägg. Men kan en guldäggsjury dela ut silverägg? Kanske, kanske inte. Men gamle vän Sokrates höll hårt på terminologin. Fanns det inte någon bra terminologi så skapade man en tyckte han. Definitioner var viktiga och avgörande. Är det inte dags att välja in Sokrates i den där juryn och kalla den för äggjuryn? Norge fritt år 1910? 20 april kl. 13:28 Satt vid lunch vid samma bord som en trevlig kille som nog var från New York och var i Sverige för första gången. Han satt tillsammans med en 30årig svensk som hade iklätt sig rollen som lokal värd. Under lunchen hörde jag honom säga på ganska hemsnickrad engelska: "It is strange that Norway throw it self free in 1910. Before it was one state all of it". Strange indeed, tänkte jag. För det första var det 1905 och för det andra var det endast en personalunion. Norge har aldrig var en del av eller tillhört Sverige. Däremot hade länderna under nästan hundra år samma regent. Någon som hört talas om Eidsvold 1814? Någon som vet varför norrmännen och norrpigorna firar sin nationaldag den 17 maj? Stackars amerikan som åker hem i tron att Sverige och Norge varit en stat. Något som han kan få leva med resten av sitt liv om han inte slår upp det rätta

245
förhållandet i ett uppslagsverk. Lite inte på muntliga källor när det finns wikipedia. Fast för en amerikan är ju Sverige och Norge ungefär som North Carolina och South Carolina ändå. Diskutera böcker? 24 april kl. 11:15 Jag har alltid haft ett behov av att diskutera böcker som jag läser eller som jag nyss har läst. Behöver någon att studsa mina tankar med. Någon som också just läst boken eller håller på med den. Och som har vett att inte avslöja slutet om det nu är någon form av spänningslitteratur (hjälp mig att inte hamna där!). Varför har inte förlagen förstånd att lägga upp hemsidor där läsarna under läsandet process får tillfälle att stöpa och blöta det som rör sig i hjärnsegmeneten? Förstår inte förlagen att det är en kommersiell styrka att erbjuda läsarna tillfälle att skriva och läsa om de böcker som de arbetar sig igenom (jo, det ska vara ett arbete!)? Min idé är att det skapas ett stort forum på nätet där alla litteraturförbrukare får tillfälle att mötas och diskuterar. Alla ordförbrukare borde också få tillfälle att möta sina ordskapare och ordbrukare. Jag skänker härmed min idé till alla förlag. Sju sköna sjuka sjuksköterskor skötte... 24 april kl. 11:32 Sju sköna sjuka sjuksköterskor skötte sju sjösjuka sjömän på det sjunkade skeppet Sjöstjärnan från Sjöstad. Hur gick det? Blev sjömännen friska? Blev någon av sköterskorna kär i någon sjöman? Blev någon sjöman kär i någon sköterska? Förekom det något mellan några som var yrkesetiskt olämpligt? Varför var sköterskorna också sjuka? Var sköterskorna också sjösjuka? Varför behövdes det sju sköterskor för att sköta endast sju sjömän? Hur stor del av besättningen var det som var sjuk? Var kaptenen frisk? Utspelades det hela i svenska farvatten? Var fartyget till sjöss? Var ligger Sjöstad? Varför var alla sköterskorna sköna? Var det landstinget som stod för kostnaderna? Hade sköterskorna satts på fartyget med helikopter? Varför hade inte helikoptern hämtat sjömännen? Var all sköterskor kvinnor? Var alla sjömännen män? Var det ett fraktfartyg eller en färja? Hade sköterskeförbundet kongress ombord eller varför var de där? Hade det serverats något olämpligt på kongressen och var det därför alla blev sjuka? Vad var det som gjorde att sjömännen blev sjuka? Var sjömännen inbjuda till kongressen? Varför alla dessa frågor? Jag blir så trött av att inte allt är självförklarande... Kommentarer: *asg* vilken underbar betraktelse över den gamla ramsan!!!

246
JenJen den 24 april, 2007 kl. 11:59 Det är ju inte den gamla ramsan utan den är förbättrad, förlängd och förnyad. För övrigt finns det en massa andra frågor kring utsagan i ramsan som jag inte hann skriva ned....Spydde alla? Varulven den 24 april, 2007 kl. 13:12 Reklam för den egna bloggen? 25 april kl. 10:13 I dagens nummer av tidningen City här i Stockholm har Carina Förne en annons för Modebloggen (www.plazakvinna.com). Hon kallar bloggsidan för - Din nöjeslounge på nätet. Bra jobbat Carina. Hon bryter ny mark och är med och skapar något nytt och stort. Det är inte bara möjligt att nå ut till många med en blogg. Tydligen är det möjligt även att tjäna grönt prassel på en bra bloggsida eller hemsida. Viktigt är nog att den är dynamisk och hela tiden förnyas. Ännu bättre är det som den dynamisk och också låter läsaren interagera med "utgivaren". Nu får nog de etablerade media se sig om så de inte blir omkullkörda av Carina och hennes medsystrar. Det var första gången jag såg en annons för en sådan där sida på nätet. Bra jobbat Carina! Farbrorn med en CV 2-a 27 april kl. 11:15 I morse åkte jag taxi med en härlig äldre man från Serbien. Det var han som satt vid ratten och jag presumerar att det var han som var taxiföraren. I varje fall berätta han följande från sin serbiska hemby. En gammal man ägde en Citroen CV 2-a. Ni vet den gamla härliga och enkla bilen. 24 hästkrafter eller något sådant. Han använde den sällan och den stod utanför hans hus. Låset fungerade inte på den. Uppmärksam som han var noterade han gång på gång att bilen var borta vissa nätter, men alltid tillbaka på plats då han själv vaknade. Han satte en lapp på bilen och skrev att det var han som ägde bilen och att han inte hade råd att reparera låset. Bilen var ändå borta en del nätter. Då skrev han en ny lapp: Kör försiktigt, de bakre däcken är dåliga och körriktningsvisaren till höger fungerar inte alls. Han möttes en morgon av en annan lapp: Tack, jag kör försiktigt. Efter ett tag satte han dit en ny lapp: Glöm inte att kontrollera oljan och se till att vattnet fylls på. Så pågick det i nästan två år. Han visste inte vem som körde bilen och han visste inte hur många mil den kördes. Den sakna de vägmätare. Men det var alltid fulltankad. Sedan slutade det hela. Bilen var på plats alla nätter. Ingen körde den längre. Åren gick. Efter mer än tio år, då mannen var mycket gammal, kom det fram en kvinna i 30-årsåldern till honom där han satt vid cafét. Hon sa: Farbror känner inte mig, men det var jag som körde bilen. Jag bodde hemma hos mina föräldrar och min

247
pojkvän bodde två mil bort. Jag hälsade på honom några timmar ett par nätter i veckan när mina föräldrar trodde att jag sov. Jag hade inte körkort och körde aldrig fortare än 30 km i timmen. Jag var bara 17 år. Jag ber om ursäkt för vad jag gjorde. Då svarade mannen: Jag har all förståelse. Även jag har varit 17 år. Men jag lånade grannens cykel. Bilen kom ju i varje fall till användning för en god sak. Kommentarer: Ursäkta sen kommentar... ”Efter ett tag satte han dit en ny lapp: Glöm inte att kontrollera oljan och se till att vattnet fylls på”. Hrm, jag hoppas att flickan inte fyllde på vatten i motorn eftersom den är luftkyld på Citroen 2 CV.... Peter Harold den 23 maj, 2007 kl. 18:51 Kan man bli elakare? 29 april kl. 08:15 Iband njuter jag av att vara elak. Faktiskt. I går gick jag på Högbergsgatan på Söder (Stockholm) i går. En lucka i raden av parkerade bildar. Ganska stor lucka och så en bil som försökte ta sig in i luckan. Fickparkering höger. Eller det var nog föraren som försökte fickparkering sin eller någon annans bil. Bilen själv verkade inte så intresserad av att fickparkera just då utan var nog mer inställd på att vilja ligga på en fin vårväg i maklig fart. Men förarinnan hade bestämt att all plåt och annat som bilen bestod av skulle in just i den där fickan i bilraden. Förarinnan var omkring 30, blond och såg riktigt bra ut. Goda förutsättningar på marknaden om hon nu var ute på den, vad vet jag. Bilen var en fet BMW och är det förmodligen i dag också. Kostat minst 300.000 kr, kanske mycket mer. Var det hennes? Tja, det kan jag ju inte veta. Inte ens om jag skulle ha kollat i bilregistret med mobilen. Den kunde ju vara hennes make, sambo, särbo, manlige vän, kk, eller någon annans. Vad vet jag. Men en sak kunde jag konstatera på en gång. Hon kunde inte fickparkera och kan förmodligen inte i dag heller. Liten flicka, stor bil, liten lucka i bilraden och så jag som en flinande åskådare. Jo, hon försökte gång på gång. Kom snett, la om ratten för sent, höll för stort avstånd i sidan till bilen framför. Det skulle inte gå. Och så var hon överdrivet rädd att skrapa i. Det hade hon nog inte varit om hon haft en Golf 1982 eller något sådant. Men här var det en fet glänsande BMW. Det var riktigt intressant det hela. Varför hade människan inte lärt sig fickparkera? Flickparkera? Jag skulle kunna lära henne på en timme mot skälig ersättning och ett par kramar. Roligt hade jag där jag stod. Riktigt intressant. Rena geometrilektionen. Men bilen kom snett hela tiden. Jag som fått lära mig att man ska vänta tills damen själv vill ha den på plats. Här ville hon verkligen placera den prydligt efter trottoarkanten.

248
Men bilmonstret ville inne. Om hon använt en procent av bilens kostnad till att lära sig manövrera den hade hon klarat av det. Efter fyra minuter och sju försök backade hon rakt bakåt, blängde ilsket på mig och startade med en rivstart. Jag log varggrinet och tänkte att nu blir någon annan bilägare, bilinnehavare eller i vart fall bilförare lycklig över luckan. Och blondinen fick väl placera sin plåtburk i parkeringsgaraget under Medborgarplatsen. De har visst särskilda platser för kvinnnor. Möjligen även för blondiner. Kommentarer: Det är såna där som du som jag hatar. Som flinar och bara står där. Hatar! Jag kan fickparkera. Jag har sett killar som inte kan! Ninni den 29 april, 2007 kl. 08:46 Använder sig polisen av IMEI-numret? 2 maj kl. 09:56 I dag fick jag lära mig att det id-nummer som varje telefon har kallas IMEI-nummer. Man kan själv ta fram det genom att skriva stjärna-fyrkant-nolla-sexa-fyrkant. Prova får du se. Men frågan som jag grubblar över är hur polisen kan spela in telefonsamtal som en viss person ringer från en telefon som han inte köpt i eget namn (aldrig i livet...) och som endast är laddat med kontantkort som har köpts hur anonymt som helst i någon kiosk. Hur hittar polisen honom eller henne i den elektroniska rymden? Jag vet att de lyckas med det och att polisen sedan får lite problem när personen byter telefon. Men efter en kort tid kan de spela in alla samtal igen. Hur gör de? Min teori är att de har spanare på stan som bär omkring oskyldiga väskor. Så sätter sig polisspanaren mitt emot den kille, som ska avlyssnas, när han sitter exempelvis på tunnelbanan. Och så spelar polisens väska in alla signaler från alla telefoner i närheten. Det kan vara många det. Så gör man om samma sak vid ett annat tillfälle och då hittar man förhoppningsvis den telefon som fanns med vid båda tillfällena när just den där killen satt i t-banevagnen eller på ett café. På så sätt kan man få fram vilken signal som hans telefon sänder. I den signalen finns även uppgift om vilken telefon som sänder, även när samtal inte pågår. IMEI-numret. Detta oavsett vilket kort som sitter i telefonen. Någon polis som kan bekräfta detta? Kulturbidrag till antikvariaten 6 maj kl. 06:33 Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Är det någon verksamhet som borde få kulturbidrag i vårt land så är det antikvariaten. Där kan du när som helst gå in och och med lite tur hitta den där boken som absolut inte längre finns i bokhandeln och som du inte hittar på biblioteket.

249
Stockholm har fortfarande kvar en del bra antikvariat. Söderantikvariatet på Folkungagatan är en av mina favoriter. För att inte säga antikvariatens söktjänst på nätet. Bättre än bra. Där har jag hittat många bra och billiga böcker genom åren (ja, källaren och vindsförråden är fyllda....). Varför ska staten bidra med 740 kronor till varje operabesök när staten inte bidrar med en krona till antikvariatens hyror i Stockholm? En kulurstad ska ha bra och centralt belägna antikvariat. Så är det och så kommer det att bli när jag blir statsminister. Toksamlaren jag... 6 maj kl. 23:36 Under fredagen köpte jag en ny hårddisk på 250 GB, vilket jag brukar göra då och då när den gamla är full och jag är nykter. Det märkliga är att den nu söndag kväll är fylld med närmare 150 GB information. Är det jag som sparar för mycket information eller vad handlar det om? Jag ladde visserligen över ca. 64.000 foton med hög upplösning och närmare två år av samtliga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Men det borde väl inte ta upp tillsammans 150 GB? Men där ligger nu all information ganska tryggt. Frågan är om jag genast ska skaffa en likadan hårddisk till för satt säkerhetskopiera den första? Tar det aldrig slut..... Polisen för folk i handfängsel till ambassader... 8 maj kl. 15:19 Det är märkligt att svensk polis för asylsökande till hemlandets ambassad för att de ska få passhandlingar inför avvisningar (förpassningar). Om personerna själva var villiga att medverka skulle det ju inte vara någon stor sak. Men poliserna för personerna till ambassaderna i handbojor och för in dom genom dörren samt väntar utanför. Vad som händer där inne på Syriens eller Libyens ambassad är det inte någon svensk myndighetsperson som får veta och kanske inte heller vill veta. Polisen har inte gjort klart för sig vilken myndighetsroll som man har just i frågan om transport till en utländsk beskickning. Frågan kommer troligen att utredas av regeringen, men innan dess är rättsläget mycket oklart. Hur tror du att det känns att bli inknuffad på ambassaden till det land som man just har flytt ifrån? Det är inte säkert att man blir bjuden på kaffe för en liten pratstund. Musik och svenska kor... 9 maj kl. 09:09 En undersökning nyligen har visat att knappt 50 procent av de svenska mjölkbönderna spelar musik i ladugårdarna för sina mjölkproducerande kossor. Det är en allmän uppfattning bland bönderna att korna mjölkar bäst om de får lyssna till dansbandsmusik och smöriga schlager. Däremot går inte country hem bland kossorna. Hur är det med hårdrock och med

250
marschmusik? Staten borde dra igång ett forskningsprojekt för att en gång för alla klara ut vilken musik som kossorna gillar bäst. Och vad gillar tjurarna, detta snart utdöda släkte? Visste ni att väldigt få kossorna alls får se en tjur och ännu mindre komma i närkontakt med en sådan. Frågan är om inte kossorna skulle mjölka ännu bättre om det fanns en tjur i närheten? Min teori i varje fall....men å andra sidan är jag tack och lov inte mjölkbonde. Kommentarer: Tror du inte det forskats på det då? Att kossorna faktiskt mjölkar bättre då tjurarna inte är närvarande, en brunstig tjur i närheten kan säkert upplevas som stressande. Helga den 09 maj, 2007 kl. 14:25 "Kan säkert" betyder väl att du formulerar en hypotes som du gärna skulle vilja få verifierad eller falsifierad. Frågan är hur det kommer sig att du ställer upp hypotesen. Självkännedom och analogislut? Varulven den 09 maj, 2007 kl. 22:19 Vill nog påstå att min hypotes är starkt analogisk 192.36.34.249 den 10 maj, 2007 kl. 00:45 För egen del kan jag nog gå med på att hypotesen är värd att forska på. Men finns det inte andra faktorer i kossornas liv som borde beaktas av både lantbrukare, myndigheter och djurrättsaktivister än mjölkproduktion? Vem har sagt att människan har rätt att beröva kossorna ett av livets stora värden? Fram för ett tjurigare liv för landets alla kossor. Gröna hagar kan inte bara vara till för att att beta i. Varulven den 10 maj, 2007 kl. 06:59 Det kan jag förstås hålla med dig om. Men nu var det väl inte det som det hela handlade om utan kossornas mjölkproduktion. Människans hänsynslösa framfart bland djuren för egen vinning inkluderar inte bara kossorna och skulle kräva mycket mer utrymme än din blogg för att avhandlas. Helga den 10 maj, 2007 kl. 18:52 Det är klart att det behövs mera utrymme. Men jag tycker i och för sig att kossornas kärleksliv borde få större uppmärksamhet i den allmänna debatten. Betydligt mer angeläget än att spekulera i om Daniel ska fria i sommar till kronprinsessen. Varulven den 11 maj, 2007 kl. 11:03

251
Även polisen avlyssnar mobilsamtal 11 maj kl. 11:05 Expressens tv-nyheter i Kanal Lokal avslöjar i dag att flera personer i Stockholm har fått sina mobiltelefonsamtal avlyssnade.Ingen av dem kände till att någon annan kunde höra vad som sades. En privatpersoni södra Stockholm slog larm till teleoperatören om problemet - men han togs inte på allvar. När han skulle ringa kunde han höra andras privata samtal utan att de kunde höra honom. Men varför reagerar inte någon över att polisen fritt kan lyssna på mobiltelefonsamtal? Eftersom det rör sig om radiosändningar så kan vem som helst lyssna fritt. det är tillåtet. Problemet är dock att det krävs dyrbar och komplicerad utrustning samt även samarbete med teleoperatörerna. Vilket polisen har. Är det inte dags att få en debatt om var gränsen ska gå för polisens avlyssningsverksamhet? Hororna på fängelsena.... 11 maj kl. 11:28 Jag satt för en tid sedan och pratade med en god vän. Berättade lite vad jag känner till om tjejtrafiken till män på fängelserna. Det är klart att sitter man på livstid så är det välkommet med besök av någon tjej då och då som är villig att snabbt ta av sig trosorna. Enkelt. Men de intagna får inte hantera kontanter och tjejerna gör inte jobbet utan att få betalt. Alltså har de intagna kompisar ute i det fria som betalar tjejerna i förväg och ser till att det anmäls att de som flickvän får besöka den intagne. Det märkliga är att det finns ett gäng tjejer som har påtagligt många "pojkvänner" samtidigt på olika anstalter. Kriminalvården känner mycket väl till verksamheten och har identifierat gänget av tjejer. De kroppsvisiteras också ingående och förnedrande. Det gäller att stoppa införseln av narkotika till anstalterna. Den besökande "flickvännen" och den intagne får två timmar på sig bakom en låst dörr för att göra det som i varje fall den intagna vill göra. Utanför sitter någon ur personalen och tvingas höra stönanden och kanske en del vrål. Får hon en egen kick av att vara inlåst med en kriminell? Vad säger facket om att vårdpersonalen tvingas vakta över det hela? Det som verkligen förvånar mig är dock att det inte skrivs några sociala reportage om hororna på fängelserna eftersom det är en så märklig företeelse. Frågan är om Sverige och Finland är de enda länderna i världen som tillåter sånt här. Märkligt även med tanke på att köp av prostituerade är straffbelagt i vårt land. Sokrates vandrade runt... 11 maj kl. 12:52 Sokrates födde i Athen, son till Sofroniskos som var skulptör och till Fenarete som var barnmorska. Han utbildades i litteratur, musik och gymnastik samt i retorik, dialektik och sofism. Han beskrevs som kort och

252
ful. Själv brukade han skoja om sitt utseende. (Det fanns inte några speglar!). Han sa att han likande Silenus. Hans hustru var den ilskna Xantippa som under århundradena fått vara symbol för den bigotta och grälsjuka hustrun. Sokrates hade det inte lätt. Eller också var det så att han inte deltog i hushållsgöromålen i den utsträckning som han borde han gjort. Kanske gick han aldrig ut med soppåsen. Innan Sokrates blev känd som filosof var han skulptör och han var tillräckligt förmögen för att skaffa sig ett eget hus. Sokrates var också känd för att han lånade ut pengar mot hög ränta. I fyrtioårsåldern tjänstgjorde han frivilligt i den athenska arméns infanteri under det peloponnesiska kriget. Efter att oraklet i Delfi hade berättat att han var den visaste mannen i världen spenderade han resten av sitt liv som lärare och talare. Han var välkänd för att han varndrade ofta runt på Atens gator och inledde gärna samtal med för honom okända personer. Frågan är om han hade blivit omhändertagen och tvångsvårdad om han skulle leva i dag i Stockholm? Tilltala okända personer? Kommentarer: Öhh.....han kan väl inte tvångsvårdas om han är död? Är han inte död? Jag har hört mycket om den där gubben tidigare. Ninni den 11 maj, 2007 kl. 13:21 Skulle han levt idag och vandrat runt på gatorna i Sthlm och utgivit sig för att vara den visaste mannen på denna jord tror jag att han med största sannolikhet suttit inspärrad idag eller ingått i ett värdelöst öppenvårdsprogram. H den 12 maj, 2007 kl. 14:10 Tänk på Sokrates som var känd för att han gick runt i Athen och pratade med nästan alla. Särskilt unga pojkar. Alltid samma drapering och långhårig och smutsig. Rena uteliggartypen alltså. Och så går det 2.400 år och så är han helt plötsligt staty runt i hela världen. Han hade ju dirkt tagits in på tvångvård på Huddinge sjukhiss. Varulven den 12 maj, 2007 kl. 18:05 Amerikansk elutrustning... 11 maj kl. 13:25 En svensk som granskar amerikansk elutrustning blir lätt lite beklämd. Det mesta i fråga om strömbrytare, stickkontakter, lampsocklar och liknande ser ut som det kommer ur den tjeckiska svagströmsbygglådan "Den Lille Elektrikern". Visserligen har amerikanerna bara 127 volt i ledningarna, men ändå. Och på landsbygden är det strömavbrott nästan jämt...nåja,

253
ofta i varje fall. Varför detta i ett land som lyckades placera människan på månen? Eller gjore dom inte det.... Jag är för snäll.... ett fel? 12 maj kl. 18:05 Jo, min karaktär och mitt psyke har granskats och bedömts av andra. Under mina tre år på krigsskolan (flygvapnet) granskades vi med lupp av lärarna. Elevsamtal varje kvartal med kritik och med det som numera heter coaching. Mycket beröm fick vi för att våra egopåsar inte skulle skrumpna ihop. Vi visste ju redan att vi var bäst, men vill gärna höra det igen. Och så lagom mycket kritik. Kritiken mot mig bestod alltid i omdömet: Du är för snäll. Du måste lära dig säga ifrån! Jag försökte arbeta bort det där. Tränade lite på spärrvakterna hos SL och en del servitriser på lunchrestauranger. Men inte hjälpte det inte. Jag var ändå alltför snäll. Kan inte hjälpa det. Är bara sådan. Jag mötte en alfahanne med stort alfa.... 12 maj kl. 18:10 Jo, där satt han. Rött skägg och skallig som en övervintrande Röde Orm. Med sin kvinna och en arbetskollega intill sig på tåget från Uppsala 15.20. Iförd frack och något överdrivet glad (grundat? eller bara ett maniskt skov?). Kvinnan vid hans sida var opassande vacker. Och tystlåten. Alfahannen viftade med armarna och bessvissade i 47 minuter. Hans kollega fick fram ett par meningar i höjd med Märsta. Han kvinna (nyligen infångad?) bara log och sa ett par ord när vi närmade oss Stockholms central. Med Rödskägg han höll igång han. Skulle upp på slottet på fest och roligt skulle det bli. Frackskörten var pressade och fina. Två pingviner med en medföljande liten hona. Hon också helt i svart. Hoppas att Rödskägg inte får någon medalj ut knugens hand i kväll. När tåget bromsade in tänkte jag böja med framåt och med lagom låg röst fråga om det möjligen var så att han var medveten om att han var alfahannen i den lilla flocken och att det kanske skulle dröja några år innan en yngre alfahanne trädde in och tog hans plats i flocken. Och drev ut honom i djungeln. Men jag sade inte något. Han var nog inte van att lyssna. Lyssnandet är en svår konst. Astronaut med blöja och luftpistol....? 12 maj kl. 18:24 Lisa Nowak, 44, utbildades till astronaut tillsammans med Christer Fuglesang. Så blev hon dödligt kär in en annan astronaut (ej Christer alltså...förstås). Manlig sådan kan man väl i klarhetens intresse tillägga. Och så dök rivalen upp och älskarinnarollen tycktes henne gå förlorad. Hon förfölja pilotskan (nya älskarinna) till Orlandos flygplats. Körde bil i 12

254
timmar maskerad med mössa och solglasögon. I sin väska hade hon en kniv, luftpistol, isoleringstejp och pepparsprej. Under körningen hade hon på sig blöja för att inte behöva stanna vid något stopp med risk att bli identifierad. En astronaut med blöja och luftpistol? Det stämmer ju inte alls med vad man ser på filmerna. Dags att lägga ned NASA för alltid? Jäms Bonde hade i varje fall inte blöjor vad jag vet. Kommentarer: Är det sant?.....12 tim i blöja... A den 13 maj, 2007 kl. 06:25 Det är säkert sant eftersom det stod i en tidning. Men de kanske får träna att bära blöja i astronaututbildningen. Det är väl inte så kul att kissa i en rymdfarkost. Varulven den 14 maj, 2007 kl. 08:37 Ljugarkurser.... 13 maj kl. 06:09 I början av terminen kommer de där tjocka kursprogrammen från kursarrangörerna. Det finns kurser i mycket. Skärgårdsnavigering, spanska, fotokurser, drejning m.m. Det riktigt svämmar över och det finns väl inte någon som hinner få överblick över allt som ges. Några undersökningar har visat att folk går på kurserna av två skäl: De vill lära sig något och de vill "komma ut" och träffa andra som förmodas ha samma intressen. Alltså ett påtagligt socialt behöv som är högst mänskligt. Men ser man på kursämnena så undrar i varje fall jag om inte det saknas en massa kurser. Röda korsets kurser i akutmedicin finns inte med i programmen. Försvarets närförsvarskurser med instruktioner om hur man snabbast och bäst lägger en strypsnara finns inte med. Och de kurser som många behöver bäst finns inte med. Exempelvis kurser hur man lägger sin röst så att den blir acceptabel att lyssna till. Skulle säkert kunna få många deltagare om de bara förstod behovet. Lars Lejonborg skulle säkert anmäla sig liksom Ingvar Carlsson. Flera meterologer från SMHI skulle kunna få gå kursen i tjänsten. Kurser i att ljuga har nog ett värde för många. Så att man lär sig att skilja mellan små och stora lögner, svarta, vita och gråa lögner. Nödlögnen måste ha sin plats i programmet också. I kursen kan man också ha moment där deltagarna får tillfälle att träna upp förträngningsmekanismen, vilket kan vara utomordentligt bra om man skulle hamna i vittnesbåset. Fortsättningskurser om konsekventa lögner och så kallade förbannade lögner skulle kunna ges under andra terminen. Och innan man gått de där kurserna skulle man inte ha rätt att sätta sig på någon ljugarbänk.

255
Carl-Philp....vad gör karln? 15 maj kl. 22:59 Arbetslösheten sjunker bland ungdomar. Regeringen har som mål att få ned arbetslösheten under mandatgperioden. Bör man då inte se på det symboliska i att kungabarnen inte tycks ögar något alls mellan 08.00 16.00 förutom att sova ut och ta det lugnt? Även det kan ju vara ansträngade om natten var kort. Men jag kräver att någon kvällstidning exakt tar reda på vad Carl-Philp gör. Han läste ju en kurs i design för något år sedan. Men killen borde väl läsa litteraturhistoria, statskunskap eller juridik eller något sådant. Bildning helt enkelt. Visserligen är det ett välkänt fenomen att Bernadottarna mognar sent. Men mogningsprocessen kan ju något påskyundas om man sitter av föreläsningar och, framförallt, stoppar näsan i böcker. Jag är beredd att betala 100 obeskattade kronor om jag får veta vilka som var de fem senaste böckerna som Carl-Philip läst. Kommentarer: Haha! Ja - jag lägger en hundring jag med för den vetskapen! Fler som vill vara med och skramla? Hondjuret den 15 maj, 2007 kl. 23:38 Yrsa Stenius...ett riktigt bra val 16 maj kl. 08:01 Så kommer vi att få en ny PO efter Olle Stenholm. En redaktör som själv skrivit oerhört mycket och själv lett olika tidningsredaktioner. Med mer integritet än de flesta publika personer som jag kännner till. Ett riktigt bra val. Hon är också en av de få, eller kanske renda av offentliga personer som öppet och ingående berättat om sina djupa mörka dykningar in i en värld av svart ångest. Yrsa har berättat från sjukhuset korridorer på ett avslöjande sätt. En människa som berättat så är stark. Vi behöver en stark PO som kan hålla emot kvällstidningarna. Klarar hon av Aftonbladet? Kan man bara byta ut vänner? 16 maj kl. 08:06 Sedan 3 - 4 år tillbaka har jag umgåtts rätt intensivt med Mr. Platon. Läst det mesta om han skrivit och det som man tror han har skrivit. Läst mycket om vad andra skrivit om honom. Nu märker jag med en viss skräck och obehaglighetskänsla att jag håller på och sviker honom. Jag kan ju inte ringa honom och ställa frågor. Han finns inte på msn och inte svarar han på sms. Förklaringen kan väl vara att han dog för 2.300 år sedan. Nu har jag i stället börjat läsa min gamle vän, som nu känns som ny, Mr. Russel. Mr. Bertrand Russel. Hittade två böcker av honom på det där flödande syndiga stället på Södermalm där jag köper mina böcker. Antikvariatet.

256
Började läsa en av hans böcker och har nu bestämt mig för att läsa om alla. En del har jag läst tidigare, men många är nya för mig. En ny gammal vän alltså. Men innebär det att jag sviker min gamle vän Mr. Platon? Skulle så gärna vilja umgås med honom oftare och mer, men han svarar ju inte ens på mail. Läs Peter Löfgren.....korren 16 maj kl. 08:31 Missa inte Peter Löfgrens anmälan av Fisks bok om mellanöstenkonfliken i dag i DN. Peter Löfgren ger en inblick i utrikeskorrarnas vardag och den pseudomachovärlden. Härligt var det det att läsa att han själv har metervis med litteratur om MÖ-konflikten och att han ifrågasätter en del av alla raka påståenden i Fisks monografi. Jag har börjat läsa den och kan bra säga: Läs den inte. Använd tiden till något annat och bättre. Men visst har Fisk en flödande penna. Men det tyckte jag att Ulf Nilsson också hade en gång i tiden innan han avslöjade sig som en av svensk journalistiks mest drivna rewriters. Ulf Nilsson klarade sig bra med några cigarrer, ett par whiskey på hotellrummet i Paris och så en fungerande telefon till redaktionen i Stockholm. Ett ej förkympt ego hjälpte väl upp situationen en hel del. Den som haft så gott om tid att han/hon tagit sig igenom Fisks 930 sidor har säkert bildat sig en bestämd uppfattning om hans ego. Men det där med rödvin på takterassen i Beirut tillsammans med någon ung kvinna noterade jag med visst intresse. Är Fisk ute och fiskar ibland? Kommentarer: Har du läst boken eller bara recensionen? Thomas den 16 maj, 2007 kl. 22:18 Lögnen som redskap... 17 maj kl. 05:50 Under lång tid har jag funderat kring lögnens förutsättningar och begränsningar. Den klassiska moralen lär oss att vi inte ska ljuga. Anledningen till att vi inte ska ljuga är förmodligen att det är en stor fördel om man i allmänhet kan lita på att folk talar sanning. Man kan alltså utgå från att det som någon säger också stämmer utan att behöva kontrollera uppgifterna. Praktiskt och säkert något som underlättar umgänget mellan människor. En urgammal sanning om förutsättningarna för mänskligt samtal och dialog. En sanning som uppfylls så länge som lögnen är undantaget och möts av moralisk avsky. Men frågan är om lögnen alltid har haft samma moraliska värde genom historien och om den har det i olika geografiska regioner i dag. Är lögnens negativa status som sanningens motsats på väg att försvinna? Om stenåldersmannen kom hem till grottan och berättade

257
för sin kvinna att han under tre solvarv hade varit i den stora skogen bortom vattnet och jagat hjort utan att få något, var det viktigt att det var sant? Var det en besvärande lögn om hani i stället i tre dygn umgåtts intensivt med en annan kvinna i en annan grotta och smörjt kråset med en halv hjort som den kvinnans man hade lyckats fånga innan han dog i floden förra veckan? Hade det varit en svårare lögn om han inför den nyligen ensamma kvinnan hade sagt att han var en ensam jägare som inte ens hade någon grotta och som inte träffat en kvinna på mer än 20 månvarv? Hade han ansetts som en moraliskt förkastlig varelse eller endast en individ som hade lätt att anpassa sig till de olika förutsättningar som gavs från tid till tid. Reproduktionsinstinkten var säkert ännu starkare på den tiden då sabeltandade tigrar smög omkring i mörket utanför grottans öppning. De fladdrande skuggorna mot grottans vägg... 17 maj kl. 06:10 En god vän kom osökt att prata om Platons liknelse med människorna som satt bundna i en mörk grotta med blicken mot grottans vägg. De fick se människor och föremål passera som skuggor på den mörka väggen samtidigt som de hindrades att se ut i den verkliga världen. De fick endast uppleva världen genom skuggorna på väggen. Den klassiska liknelsen av Platon för att på ett enkelt sätt illustrera skillandena mellan idéernas värld och den verkliga världen. Min krassa kommentar till den klassiska liknelsen var att det måste ha varit svårt att åstadkomma skuggor under dagtid. Under nätterna gick det kanske med tusen stearinljus eller femhundra oljelampor. Dessutom måste de ha haft huvudena fastbundna i ett fixerat läge så att de inte fick en chans att titta ut ur grottans öppning. Och vad gjorde dom när de blev pinknödiga? Eller blev dom aldrig det på den tiden? Förmodlingen rörde det sig om inhyrda statister som satt där några timmar varje natt mot hygglig betalning. Och så hade Platon säkert sagt till dom att de inte fick berätta att de kom från den verkliga världen och hade lov att återvända dit efter ett par timmar. Världen är illusionslös. Liksom jag. Vår tids hjältar....inom långvården 20 maj kl. 09:39 Av en tragisk anledning har jag tillbringat över tre dygn hos en gammal människa inom äldrevården. Långvården eller terminalvården eller vad det heter. Det som jag uppskattade så mycket var personalens inlevelse och medkänsla. Djupa praktiska humanism helt enkelt. Något varierande förstås eftersom vi mötte ett antal olika personer. Läkare, sköterskor, biträden och andra. Jag är fullt övertygad om att dagens hjältar finns inom

258
äldrevården och inte bland världsomseglare, fuglesangare, utrikeskorrar, idottsmänniskor eller låtförfattare. Tro mig. "Sätt att göra flickor till sig" 20 maj kl. 22:43 På Nordiska Folkminnesarkivet finns en uppteckning från Sörmland från 1868, som har rubriken - "Sätt att göra flickor till sig". Det är ett handfast råd hur pojkar ska kunna locka till sig den flicka som de vill ha. Rådet lyder: "Tag ett äpple, lägg det i din vänstra armhåla så att det blir väl igen svettat, tag det med dig tre söndagar å rad till kyrkan och gif det därefter till den du vill ska älska dig." Märkligt? Fungerar det? Vågar man lämna fram ett minst tre veckor gammal svettigt äpple till någon ungmö? Och det framgår ju inte om man måset bära det i armhålan i tre veckor också. Blir svårt på jobbet för mig eftersom jag skriver så mycket på tangentbordet under dagarna. Dessutom går jag inte varje söndag till kyrkan. Men å andra sidan skulle det vara lite intressant att pröva om det fungerar. Att hitta på nätet...inte bara Google 20 maj kl. 23:06 Mölnsdals stadsbibliotek har ordnat till en riktigt bra sida med information om alla möjliga sökmotorer och tips om hur man söker. Det går att hitta så mycket mera om man verkligen lär sig mer än att bara googla. Har man lärt sig att gå på djupet i cybespace så har man igen det många gånger. Det mesta man söker finns faktiskt på nätet. Det gäller bara att hitta det. Gå till bibliotekets sida: http://bibliotek.molndal.se/webbkatalog/tools.htm Målande elefanter, finns dom? 21 maj kl. 08:10 Min vän har just återvänt från en jorden runt-resa på 21 dagar. StockholmToronto-San Fransisco-Hawaii-Hanoi-Bankok-Oman-Stockholm. Det mest fantastiska på hela resan var besök hos tavelmålande elefanter i norra Thailand. Elefanter som med olika penslar målade tavlor som elefantens ägare sålde till turisterna. Först fick elefanten ta en pensel med brun färg och då målade han stjälken till en blomma. Så fick elefanten en pensel med grön färg och målade då gröna blad och sedan penslar med röd och gul färg. Så blev blomman klar. Målad med snabeln. Man såg klart att det var en blomma säger min vän. Jag tror henne helt och fast. Hon tog foton av den blomstermålande elefanten. Sedan lade elefanten sin snabel om hennes hals. Först blev hon rädd, men kände att det var en försiktig och mycket öm kram. Ettt sätt att få henne att köpa en tavla? Hon köpte inte någon. Fantastiskt helt enkelt. Elefanter är fantastiska.

259
Ta med dig gps-staven.... 23 maj kl. 11:39 I går fick jag lära mig att det finns en "gps-logg" som yrkesfotografer kan använda sig av. I dagens digitala kameror anges alla parameterar i en logg i bildfilen (eller kopplad till bildfilen). Där får man uppgifter om tid, bländare, slutartid och ytterligare uppgifter. Till och med uppgift om hur blixten varit inställd. Men man får inte uppgift om var man står (eller sitter eller ligger) när man tar fotot. Det måste man på något sätt själv komma ihåg om man nu inte vill skriva upp det in en anteckningabok. Men så har gps-staven kommit. Den är ca. 18 cm lång och drivs av batteri. Den känner själv av sin egen geografiska position och lagrar uppgift om den. En månads postioner, minut för minut, lagras på ett chip. Fotografen kan ha gps-staven i sin jackfick eller i kameraväskan (eller på annat sätt i omedelbar närhet till kameran). Sedan kör man, med särskild programvara, uppgifterna om de digitala fotona från kameran med positionsuppgifterna från gps-staven. Tidsuppgifterna gör att man kan sammanställa uppgifterna exakt. Varje bild får på det sättet sin position korrekt angiven. För en hel månad. Fantastiskt! Men en stilla undran.... Om man nu inte är fotograf utan vill använda den där gps-grejen till något annat? Gömma den i skolbarnets väska för att se vilken väg han eller hon tar hem från skolan. Eller gömma den i sportväskan hos den äkta mannen för att se om han verkligen åker till golfbanan och inte åker till älskarinnan i Gröndal. Om man är polis kan man kanske komma på att gps-grejen kan tejpas fast under bilen som används av den där boven som man vill kunna följa. Till gps-grejen finns det också programvara som gör det möjligt att få ett streck på en karta som utvisar hur grejen rört sig i geografin under en månad. Kul grej helt enkelt. Mera minne... var det så enkelt? 23 maj kl. 13:34 Min älskade dator på jobbet var på sjukbesök för två veckor sedan. Hade lite ont i moderkortet efter två brända kondensatorer. Fixades snabbt att min datordoktor. Kan verkligen rekommendera honom. Han berömde min dator en del. Fin med två rejäla hårddiskar på vardera 250 GB och med två DVD-skrivare och läsare. Men han rekommenderade mig att uppgradera minnet från 512 MB till 1024 MB. Jag följde hans råd och petade in ett nytt minneskort i morse i datorn. Vilken fart det blev på datorn! Den blev minst fem år yngre och ysters om ett föl! Mitt råd är: Har du för lite minne så köp till minne. Fördubbla gärna minnet. Det är det värt. Jag satsade ett par hundra kronor och fick raketfart på minnet.

260
Polisens nya uniform? Larv... 23 maj kl. 16:50 Aftonbladet skriver att polisens uniformer ska bli mer enhetliga och mindre militäriska. Det föreslår i dag en utredning, som även vill att ordningsmakten alltid har pistolen laddad. Den mörka uniform som polisen har i dag uppfattas som militärisk och aggressiv av vissa. Därför föreslår en utredning att en ljusare tröja införs. Byxorna bör också bli rakare och kängorna bytas ut mot smidigare skor. Det får mig att tänka på polisinspektören i västsverige som sköt sig i foten för ett par år sedan då han skulle öva på skjutbanan. Pistolen alltid laddad? Är det den mörka uniformen som uppfattas som aggressiv? Är det inte så att vissa personer som döljer sig i kläderna uppfattas som aggressiva och kanske till och med är det vid vissa tillfällen? Ska bli kul att se vilka sportskor som polisen kommer att få. Själv blev jag omsprungen av en polissa en gång när jag jagade rånare. Jag sprang ända till dess jag såg en pistolpipa sticka ut ur det ena fönstret på flyktbilen. Då stannade jag. Dessutom sprang jag med en ganska tung portfölj. Polissan kom i kapp mig och var betydligt mindre andfådd än vad jag var. Och inte hade hon några "smidiga skor" inte. Harry Scheins testamente - rättegången 24 maj kl. 10:27 Jag har bestämt mig för att noga följa rättegången om Harry Scheins testamente. Frågan roar mig och är intressant på flera sätt. Dagens Nyheter skriver i dag om stämningsansökan som nyligen gavs in av advokaten Bertil Södermark. Tidningen berättar att Birgitta von Otter (Kjell-Olof Feldts hustru) besökte Harry Schein tre veckor efter att det omstridda testamentet ska ha skrivits. Hon beskrev honom som ett "utmärglat troll". Han hade "en massa grått, glest skägg och ett halvlångt hår som en hippie". Allt enligt stämningsansökan Ingvar Carlsson, också en nära vän, ifrågasätter att Harry Schein var "rättskapabel" vid testamentets tillkomst, efter att han hade haft ett förvirrat samtal i telefon med Harry Schein, som felaktigt påstått att han låg på Danderyds sjukhus. Ingvar Carlsson, tidigare statsminister, kan alltså komma att bli vittne i målet. Intressant det hela. En riktigt rysare. Och allt handlar om pengar. Som alltid. Jag återkommer i ämnet. Harry Scheins testamente igen... 24 maj kl. 11:15 Då man läser stämningsansökan får man klart för sig att det har förekommit minst fyra testamenten och att Harry Schein var rejält förvirrad på slutet. De fyra testamenten som förekommer i målet är från den 8 juni 2004, 27 juli 2004, 6 september och den 30 september 2005. Det är förstås

261
det senaste testamentet som angrips i klandertalan samtidigt som Eva Fischer, nära vän till Harry Schein, tycks vara införstådd med att testamentet av den 6 september 2005 även det är ogiltigt därför att testamentsvittnena inte var samtidigt närvarande. Så frågan är väl då om testamentet från den 27 juli 2004 kan komma att stå sig med tanke på att testator i september 2005 uttryckte en annan vilja - även om det kom att bli ett formfel genom att de två vittnena inte var närvarande samtidigt. Ska bli intressant att följa det hela. Jag får ett intryck av att Harry Schein levt sin sista tid nästan som Howard Hughes. Dessutom tycks han ha varit sysselsatt med att skriva olika testamenten (utan att riva de gamla). Kvinnliga fångar får inte sola i bikini... 25 maj kl. 09:12 De intagna på kvinnoanstalten Sagsjön i Lindome anser sig diskriminerade eftersom de inte får sola i bikini inne på anstaltsområdet. De har därför anmält förhållandet till justitieombudsmannen. För manliga intagna på andra anstalter gäller inte motsvarande förbud. Förbud mot att sola i bikini? Man kan väl säga att det är lite bra att solen även skiner på de kvinnliga fångarna. Arbetsplikten gäller bara måndag - fredag så det finns ju en del tid över för att sola. Kan det vara så att anstaltsledningen inte vill se fångarna sitta där och lapa sol och bli bruna? Vill de hellre ha gråa glåmiga hålögda fångar som sitter i den lilla fängelsehålan? McJob? 25 maj kl. 09:49 McDolands-kedjan, ni vet, är sur över att Oxford English Dicitionary har tagit med det nykonstruerade ordet "McJob" som förklaras betyda: "ett ostimulerande lågavlönat arbetet med frå framtidsutsikter". Det är väl ett jättebra ord tycker jag. På hamburgerkedjan bara... Förlorar 650 milj. kr på skilsmässa 25 maj kl. 14:22 Försäkringsmannen Robert Charman i England har en förmögenhet på 1,8 miljarder kr. Och så har han tröttnat på Beverley som han varit gift med länge. Eller också har hon tröttnat på honom. Det framgår inte i tidningen. Mycket pengar för att bli av med sin gamla tant. Är det inte bättre att behålla henne och skaffa en till vid sidan om? Jag fattar inte vilken kalkyl som har gjort. Heather Mills begärde 380 miljoner kronor av Paul McCartney. Knepigt det där.

262

BBC och NPR tillbaka i SR? 25 maj kl. 14:44 Det är glädjande att höra att NPR och BBC åter kanske ska få höras i Sveriges Radio SR. Där finns det kvalitet. Alldeles för mycket om radio och tv handlar bara om teknik. Många vill ha tankeväckande program, inte prat på tomgång eller musikonani. Nu kan man kanske få tillbaka ett vuxet tilltal i P1. NPR är den stora public service-kanalen i USA. Bra mycket bätter än mycket av det som sänds i P1 i övrigt. De andra radiokanalerna räknar jag inte med. Daniel... hur dum får man vara? 25 maj kl. 17:10 Kärleken överskuggar allt annat. Sägs det. Jag börjar tro det. Varför väljer landets blivande regent en kepsbärande lågutbildad dumbom från Ockelbo. Jag tror jag vet svaret.....han var först. En gång i tiden svarade Daniel Westling rätt på 56 uppgifter av totalt 148 på högskoleprevet. Det gav honom 0,1 i poäng. Som bäst kan man få 2,0 på ett högskoleprov och som sämst 0,0. Resultatet 0,1 är i princip det sämsta man kan få och det får man också om man bara svarar på måfå. Chansar. Förmodligen skulle kronprinsessan inte kunna hitta någon dummare. Tråkigt att behöva skriva om det. Kommentarer: Men du vet framgång har inget med intilligens och utbildning att göra. 90% av världens mest framgångsrika (ekonomiskt) har endast grundutbildning. Och om du börjar kolla politikers utbildningar tror jag nog inte att du hittar så många "högutbildade". J den 25 maj, 2007 kl. 17:37 Jo, jag börjar begripa det. Lever under skräcken att Mona Sahlin blir statsminister och kungen är kung. Den enda som vi då saknar i statsledningen är ävl Lill-Babs. Tyvärr är det sant det du skriver. Varulven den 25 maj, 2007 kl. 19:53 Jag är fullständigt emot monarkin i Sverige, de är ett jävla pack, familjen Bernadotte. (särskilt Madde, "A tjena, jag toksuper men är lika bra ändå") Yeah, u wish baby. Men vadå, låt Vickan vara, hon inser nog snart att Daniel bara är som alla andra snubbar. Bad. News. Tönt. Från ingenstans. Förhoppningsvis inser Daniel detsamma, om henne.

263
Å den 26 maj, 2007 kl. 17:40 Jo, jo....det är klart att Vickan ska ha karl vid sin sida. Blir ju rätt ensamt annars som drottning. Ensam både i regerandet och i sängen. Men måste hon välja någon av de allra dummaste? Hon har ju en viss ställning i matchmakingen så att säga. Lite mer än andra medelmåttiga tjejer kan komma med. Varulven den 27 maj, 2007 kl. 17:35 5 dm bakom Elitloppet? 28 maj kl. 09:01 Under söndagen satt på t-bananen ut till Sundbybergs centrum. Jag skulle inte till Elitloppet som alla andra skulle. Se kusar som springer runt en bana med en löjlig liten vagn med en mager kusk som försöker hålla sig fast så att han/hon orkar piska på kusen på sista löpan. Men det vara många på tåget som pratade om olika hästar och odds. Kom att tänka på kusken som på ett lopp smorde in sig med björnpiss över hela kroppen och sedan la sig först med sitt ekipage. Tanken var förstås att de andra hästarna inte skulle våga närma sig ett ekipage som stankt björn. Men det fungerade inte. Sedan på kvällen så jag elitloppet på TV. Det var över på drygt tre minuter. Tur att jag slapp stå där bland publiken hela dagen för att se den där sista härliga rusningen. Men har ni tänkt på att kusken sitter med ansiktet ca. 5 dm bakom en viss öppning på hästen. Det måste ju hända en del i den där öppningen under upploppet, eller hur? Ibland i varje fall. Har kuskarna tillägg eller har deras fack accepterat att de sitter där med näsan väldigt nära en potentiell fara? Jag tänker inte omskola mig till kusk. Bara så att ni vet. Henry David Thoreau igen 29 maj kl. 09:58 När jag skulle rusa från jobbet i går kväll kom jag på att jag inte hade en aning om vilka andra böcker av Henry David Thoreau som finns översatta än de två kända: "Skogsliv vid Walden och" och "Civil olydnad". Dessutom hade jag inte en aning om vilken som var den första översättningen till svenska. Var det Frans G. Bengtssons översättning från 1924 eller fanns det någon tidigare? Ut med mina snabba fingrar på nätet och söka efter information. Hittade ett par till synes bra artiklar. Tryckte på knappen för printing, bytte skor och åt en banan. Två artiklar om sammantaget ca. 10 sidor. I väg till bussen vid Djurgårdsbron med båda artiklarna i jackfick. Och så läste jag på bussen tills jag gick av vid Slussen. Då var jag helt uppdaterad och visste nästan allt om Thoreau, igen. Hade ju glömt en del sedan jag läste de där två böckerna för kanske tio år sedan. Tack för

264
att nätet finns och tack ni två författare skrev så bra. Kan dessutom varmt rekommendera "Skogsliv vid Walden", som nyligen kom i ny svensk översättning. Den lär vara bra. Men jag har bara läst Bengtssons översättning. Per Gahrton nu igen... 30 maj kl. 19:37 Mijöaktivist och eftersupare.....Nu har han krockat igen och är misstänkt för grovt rattfylleri. Tydligen allvarligare den här gången än den gången då han krockade i rondellen vid Arlanda. Men det som bekymrar mig är hur en EU-parlamentariker kan vara så fräck att han gör gällande att han drack några starköl i väntan på bärgningsbilen. Tricket att skylla på "eftersupning" är så gammal att inte någon vet hur gammal den är. Per har problem, det är uppenbart. Frågan är bara varför Jeppe...... Kommentarer: Han liksom Jeppe kanske har en elak fru? Vet faktiskt inte ens om karln är gift, är han det? Ella den 31 maj, 2007 kl. 08:52 Jag vet inte. Men det är en bra hypotes. Antingen är hon elak och då dricker han för det. Eller också finns hon inte och då dricker han för det. Bäst mår man nog när man får jaga runt som jag... Varulven den 31 maj, 2007 kl. 14:26 Smicker gick hem.....igen 30 maj kl. 19:41 Jag är inte mycket för att smickra. Gillar det inte själv, men jag säger gärna vad jag tycker när det finns anledning. I dag pratade jag med en kvinna som definitivt lämnat tjejåren bakom sig. Vi pratade lite fram och tillbaka och så fann jag anledning, lite med tanke på henne, att säga vad jag tycker: Kvinnor blir vackrare med åren. Det får ett mer personligt utseende, blir mer fulländade som människor. Det som dock fördärvar en hel del av det vackra är midjemåtten som tenderar att öka. Men bortsett från de blir de vackrare. Har ni sett affischerna på stan (Stockholm som vanligt)? Visst är hon vacker hon med det grå håret? Skönheten lever vidare. Min samtalspartner såg nöjd ut. Hon såg framför sig ytterligare några år bland det vackra folket. Jag ska kanske säga att Varulven är hanne.Bara så att ni vet

265

Varför springer alla i vänstervarv? 31 maj kl. 14:27 I alla sporter springer eller kör man runt i vänstervarv. Utom i de där man kör rakt fram förstås. Men vänstervarv gäller inom löpning, speedway, bancykel, trav och säkert andra sporter också. Kan någon förklarar varför det alltid går åt det hållet? Har människan en benägenhet att svänga av åt vänster? Själv har jag aldrig märkt av någon sådan benägenhet. I dag var det någon, när jag förde det på tal för att fylla ut kaffestunden, att det finns några trav- eller galopptävlingar i England som "går åt fel håll". Jag skulle gärna vilja veta mer om det och framför allt, varför.Någon som sett några brittiska hästar som springer i högervarv. Litet USB-minne... 1 juni kl. 09:43 Jag är fascinerad av små saker, bland annat USB-minnen. De blir bara mindre och mindre och billigare och billigare (märkte ni de två halva fogade bisatserna?). I går köpte av någon oförklarlig anledning ytterligare ett litet fint minne på 2 GB. Och så räkande jag ut med hjälp av miniräknaren att minnet kan rymma texten i 4.000 rejäla böcker i Pdf-format eller 400.000 sidor text (A4) i ASCII-format (länge leve det döda ASCIIformatet!). Om man dessutom komprimerar de rena ASCII-texterna med ett halvavancerat komprimeringsprogram så får man nog in närmare 800.000 sidor text. Fantasiskt. Särskilt som jag nästan alltid har ett USBminne hängande i en kedja runt halsen. Osynligt under skjortan ska jag väl säga. Det finns visst USB-minnen på 16 GB redan. Får väl önska mig ett i julklapp. Litet och hårt ska det vara. Polisen knäcker PGP-koderna.... 1 juni kl. 09:50 Det går att dekryptera kodade meddelanden och texter. Ett vanligt och bra krypteringsprogram är PGP (Pretty Good Privacy). Polisen och FRA (Försvarets Radioanstalt) klarar av att knäcka koderna. Även om koden är på 128 bitar. NSA i USA knäcker naturligtivs också koderna. Men det tar tid. För ett tag sedan var polisen i Stockolm tvungna att dekryptera informationen på en dator. Filerna var dolda med PGP. Det tog flera månader för polisen att knäcka koden. Dags att börja använda PGP? Men kom ihåg att lägga koden i ett kuvert i kassaskåpet så att anhöriga kan läsa texten. Men tala inte om i vilket kassaskåp koden ligger. Knepigt det hela

266
Var har Svennis som inte jag har? 3 juni kl. 10:24 Det är bara att erkänna. Jag kommer inte över den där frågan: Vad har Svennis som inte jag har. Möjligen har han mera pengar, men ändå. Det måste vara något annat. Nu figurerar han igen i den brittiska tabloidpressen. Se http://www.newsoftheworld.co.uk/ Frågan är hur han gör det. Hans älskarinna säger i intervjuen: "It was a normal loving relationship. The sex was a brilliant part of it. He'd cuddle up to me all night." Cuddled up? Hmmm.....jag är rätt säker på att den där Svennis har gått några kurser i tantra och är en tantraman. Med vältränad tunga. Så enkelt är det nog. Men den stora gåtan är varför inte tidningarna vill skriva om det. Eller varför inte Svennis ger ut en bok.......i ämnet. Trafikkameror över hela Stockholm? 4 juni kl. 21:09 Den otäckt att det i Stockholm finns ett system med ANPR-kameror monterade ovanpå trafikljus över hela innerstaden. När en bil passerar läses registreringsnumret av, krypteras och skickas tillsammans med tidsuppgift till en databas där informationen lagras. När bilen senare passerar en annan kamera uppmärksammar systemet detta, och från informationen kan slutsatser dras om framkomligheten i trafiken. Det officiella syftet med systemet är i varje fall att just att få en övergripande bild över framkomligheten, vilket kan vara nyttig information för den som färdas med bil i Stockholm. Informationen om vilka bilar som har passerat lagras inte heller mer än högst tillfälligt. Men systemet kan naturligtvis snart komma att användas till annat. Allt som krävs är ett politiskt beslut om att öka användningen av kamerorna, exempelvis till att leta efter vissa fordon i trafiken. Frågan är bara hur snart någon inom polisen kommer på att kamerorna kan användas till sådan spaning. Utan spaning inte någon aning. Finns det något annat än musik? 5 juni kl. 09:55 Jo, det finns det. Radio med bra program. NPR i USA är riktigt bra och dessutom public service. Bara att ladda hem från nätet och lyssna av. Kör in programmen i MP3-spelaren, in med pluggarna i öronen och så har man garanterat bra program. Dessutom slipper man höra kvittrande fåglar, brummande bilar och tjatiga ungar. Man blir uppdaterad och till och med lite klokare. Hellre en bra insikt än en bra utsikt. Bäst är förstås både ock (märk stavningen!). Det är viktigt att man gör ett aktivt val för att komma bort från musikkulisserna. Onanin för öronen. Där jag sitter just nu har jag riktigt bra utsikt och dessutom hygglig insikt. Men det är tyst i väntan på att telefonen ska ringa.

267
Kommentarer: Komma bort från musikkulisserna? Onani för öronen? Ser fram emot musikkulisserna och öronorgasmer :) M den 06 juni, 2007 kl. 02:40 Varför inte förena då båda formerna av O. Som jag brukar få vara med om..... Varulven den 06 juni, 2007 kl. 14:14 Vem har sagt att jag inte förenar.... ? M den 11 juni, 2007 kl. 14:04 Henry David Thoreau igen.... 5 juni kl. 10:05 Som jag berättat tidigare är jag på jakt efter en bra svensk översättning av Henry David Thoreaus kända bok : "Skogsliv vid Walden". Jag har läst den två gånger tidigare, men tänkte läsa om den en gång till och sedan skänka till en viss person som befinner sig i närheten av floden the Thames mynning. Jag var inne i Pocket shop vid plattan (vid talar om Stockholm nu) och frågade efter den i pocket (finns ej!). Tjejen i kassan sa: Jag sitter och läser den just nu på engelska. Och så höll hon upp den framför mig. Lördag eftermiddag med rätt mycket folk i butiken. Jag frågade: Får jag titta på den? Hon svarade: Det är mitt exemplar och jag lämnar inte den ifrån mig. Jag frågade: Jag vill bara se vilken utgåva det är (finns många). Hon: Jag lämnar inte den ifrån mig. Jag skojade lite med henne och sträckte mig efter boken. Hon gömde då då under disken, skrattade och pekade mot hyllan med engelska pocketböcker. Och så sa hon: Jag tycker du ska läsa den på engelska. Hmm....ska jag det? Någon som längre tvivlar på att boken är värd att läsa? Den har varit väldigt populär i USA sedan mitten av 1800-talet då den skrevs. Rekommenderas. Kommentarer: Det enda jag kanner till om HDT ar det L tragglat mig igenom. Oftast under luncherna. Hon ar fortrollad av denne forfattare. Det jag kommer ihag nu ar det dar om att ensamheten kan vara ngt gott... det fastnade val. 213.89.215.20 den 05 juni, 2007 kl. 18:36 Lite svårt att veta något om T. innan man har läst honom. Men med tanke på att han varit stor i bildade kretsar (finns väl några i varje fall) i USA i över 150 år så har han väl kvalitet. Varulven den 06 juni, 2007 kl. 14:13

268
Stadshuset... i dag. Märkligt ställe. 6 juni kl. 14:24 Tillsammans med några vänner gick vi en promenad till Stadshuset här i Stockholm (Göteborg räknas inte...). Det är nationaldagsfirande där i dag. Märkligt ställe. Inte någon skylt om programpunkterna och tider. Några nästanpensionärstanter delade ut några program. Inte någon på engelska eller tyska. Hallå, det finns andra språk än svenska! Jag gick in i turistkiosken i stadshuset, butiken vid entrén. Frågade efter programmet. Svaret var: Vi har inte med nationaldagsfirandet att göra eftersom det är kulturförvaltningen som har hand om det. Fråga dom. Jag frågade: Har ni inte ens programmet? Svar: Det har vi inte fått. Alltså kan man konstatera att turisbutiken i stadshuset under nationaldagen inte har en aning om och inte vill ha en aning om vilka aktiviteter som äger rum 50 meter bort från butiken. Kallas det samarbete och en öppen välkomnanden attityd? Kommentarer: Jo du, visst är det märkligt! Lika märkligt tyckte jag det var en gång när jag tillsammans med rysktalande besökare försökte hitta lite information på ryska, bl.a där du var, Sverigehuset, etc... Tji fick vi! Och då är det ganska många besökare från Ryssland. Alla ryssar, framför allt inte äldre, är inte så bra på engelska, men flera blir det... Betongrealisten den 08 juni, 2007 kl. 17:35 Nigeriabrev i ny skepnad? 8 juni kl. 16:10 Nu har jag åter fått ett sånt där Nigeriabrev, men denna gång i en annan tappning. Någon bedragare påstår att det i Afrika omkommit en person med mitt familjenamn och att man sedan hittat mig via nätet. Mitt familjenamn är inte ovanligt. Personen påstås ha omkommit i en bilolycka och efterlämnat en massa pengar. Och så vill man att jag ska ge bedragarna i uppdrag att försöka få ut en del av kvarlåtenskapen. Det rör sig om många miljoner. Märkligt det hela. Jag har inte någon sådan släkting och naturligtvis är det bluff alltihop. Men på vilket sätt vill de komma åt mina personuppgifter och varför? Märkligt... Kommentarer: Man blir så trött på alla dessa lurendrejare! Men det konstiga är att det ju måste vara en hel del som går på skojet, annars skulle det ju inte fortsätta! Man blir så förb***d över att en del utnyttjar folks godtrohet! Betongrealisten den 08 juni, 2007 kl. 17:29

269
Stockholm marathon....finnar? 9 juni kl. 23:38 Jag var på Stockholm Marathon i dag och såg på alla stackare som hade bestämt sig för att fullfölja loppet. Plågades med dem. Men jag uppmärksammade att det måste ha varit tusentals finnar som sprang loppet. Med lustiga blå-vita mössor och flaggor. Och så alla deras anhöriga och kompisar som ropade en massa fullständigt obegripla ord. Klarar dom inte av att arrangera egna Marathon? I exempelvis Helsingfors eller vad deras största stad nu heter. Måste de komma hit och springa på våra gator så att polisen tvingas stänga av trafken en hel halv dag? Men dom springer bra dom där finnarna.....för att inte tala om finskorna.... Bertrand Russel - stort misstag? 9 juni kl. 23:50 Jag har alltid beundrat Bertrand Russell, den store samtida filosofen. Han som också fick Nobelpriset i .litteratur. I första hand fick han det nog för sitt ganska populärt utformade verk "Västerlandets filosofi". Den engelska titeln är bättre: "History of Western philosophy". Den kom ut 1945 och skrevs under krigsåren. Det stora misstaget jag gjort är att jag läste den redan när jag var 17 år. Närmare 900 sidor filosofins historia. Jag trodde jag begrep det mesta som stod i boken. Nu har jag börjat läsa om den och nu fattar jag att det inte är en bok som man ska läsa när man är 17 år. Tack och lov att jag kom på det. Har gått och inbillat mig att jag hade läst och fattat den där boken. Men det hade jag nog inte alls. Den är så bra så jag vågar mig till att säga att det finns två slag av människor: De som har läst Russells verk och de som inte har läst det. För min egen del gäller att jag snart har läst om verket och förhoppningsvis förstått mer än när jag var 17 år. Min rekommendation: Sätt av en vecka under sommaren för att läsa verket. Verket ger en annan syn på mycket i vår tillvaro. Tro mig. Rekommendationen är gratis....och välmenande. Skillnader mellan män och kvinnor? 12 juni kl. 09:07 I går kväll läste jag vidare i en bok som koncentrerar sig på frågor om skillnaderna mellan män och kvinnor. Jag har ju i och för sig uppmärksammat vissa skillnader själv tidigare, men i boken får jag en massa ny kunskap som jag inte hade en aaaning om. Är ju som sagt var inte medicinskt utbildad utan har fått utforska det mesta själv. Har varit intressant och spännande. Men inte hade jag en aning om att män har ca. 20 procent fler röda blodkroppar per volymenhet blod eller att män andas betydligt djupare än kvinnor och därför är mer utsatt för luftföroreningar. Det finns en massa andra skillnader som förklarar en del av varför män beter sig annorlunda än kvinnor. Och kvinnor beter sig annorluna än män. Vilket de

270
gör. Dessutom lever vi män i snitt åtta år kortare än kvinnor (statistik från USA om jag förstått det rätt). I boken får jag inte bekräftat det som jag alltid själv har tyckt vara en självklarhet: Att män är mer logiska än kvinnor och kvinnor är mer empatiska än män. Det bekräftas inte i boken. Underligt och jag tror inte förklaringen ligger i att författaren är kvinnna. Författarinna. Eventuellt får jag börja tänka om, även om det blir svårt. Slut. Den boken köper jag inte... 12 juni kl. 09:51 Jag hade tänkt mig att läsa en del av Bertrand Russel under semestern. Skulle vilja läsa verket Critical Assessments, som bara finns på engelska förstås. Ett stort verk på 1320 sidor i tre volymer. Grundläggande för att förstå hans tankebyggnad. Men då jag gick till Bokus blev jag tveksam eller snarare förskräckt. Priset är 8085 kr för de tre volymerna. Sex kronor per sida med andra ord. Dyrare än det första priset på Nationalencyclopedien. Förlaget borde skämmas och även kompilatorn (författaren) Andrew Irvine. Psykopati...öh? 13 juni kl. 18:26 Hade just en diskussion med en professor i psykologi om diagnosen psykopati. Är inte själv drabbad av åkomman, men det kan ju vara lite bra att veta ändå. Herr professorn var bekymrad, det är han ofta, då han förklarade att definitionen på en personlighetsstörning är person som karaktäriseras av en brist eller total avsaknad av grundläggande sociala känslor, som medkänsla och empati, samt en stark ovilja att underordna sig samhällets regelsystem. Alltså en person som struntar i andra och bryter mot grundläggande regler i samhället. En buse med andra ord. Så är man det är man psykopat eftersom det är definitionen på tillståndet. Symtomen definerar diagnosen. Så vill du bli psykopat för en kväll är det bara att gå ut på stan och slå ned några personer och vara en riktig buse. Bertrand Russell igen... 13 juni kl. 18:35 Nu läser jag Bertrand Russells grundläggande verk (och översiktliga verk): Västerlandets filosofi. Läste den en gång för många år sedan och trodde då att jag begrep vad som stod i den. Men det gjorde jag ju inte. Nu ska jag ägna någon sommarvecka åt att läsa den igen och försöka sätta in verkligheten i bokens pärmar. Bertrand Russell fick nobelpriset i litteratur för i första hand den här boken. Han var själv förvånad över det eftersom han endast hade hoppats på att få Nobels fredspris. Men det märkliga är att boken inte längre finns att köpa annat än på antikvariat (länge leve

271
antikvariaten!). Den har inte trycks på ganska många år. Men den finns i nytryck i Norge och Danmark. Och naturligtvis i en mängd andra översättning. Är det inte ett fattigdomsbevis att vi i dag inte kan köpa en översättning av en de viktigaste böcker som givits ut under förra århundradet? Kulturmörker. Det offentliga samtalet... 15 juni kl. 09:30 För rätt länge sedan lärde jag mig att det "offentliga samtalet" är det det långsiktiga och efertänksamma samtal somförs i tidningsledare, kulturartiklar, böcker, radiosamtal och andra "publika fora". Det det ges och tas i syfte att komma framåt i debatten. Nu finns det en annan betydelse förstås, det offentliga samtalet på t-banan och på bussar. Även på en del andra platser som cafér och barer. Man kan få höra de mest fantastiska saker. I går hörde jag följande när två unga tjejer pratade: "Va, har har han inte nåt sånt? Berättade han det innan? Är han opererade som barn? Men han är ju inte muslim, varför har han tagit bort det då? Kände du någon skillnad?. Mycket ska man få höra. Mera kommer jag att få höra. Intressant pokerspelare... 16 juni kl. 23:26 I dag råkade jag hamna bland några för mig okända personer kring ett bord med kaffe och tårta och annat. Solig dag på landet. Började prata lite mer med en kille och ganska snart sa han att han hade ett ovanligt yrke och att jag säkert inte kunde gissa vad det är. Jag försökte inte gissa heller. Han berättade då att han är professionell pokerspelare, som alltså lever på att deltaga i pokerspel runt om i Europa och USA. Framförallt i Las Vegas. Killen hade en massa tankar om och kring pokerspel. Ovanlig kille. Och så berättade han att en gång på en fest också kom att säga att han hade ett ovanligt yrke. Hans samtalspartner sa att han också hade ett mycket ovanligt yrke. Min bekanting berättade att han var professionell pokerspelare. Den andre sa då att han var lejontämjare. Märkligt tillställning det där med deltagare med så udde yrken. Eller är det inte yrken? Tack och lov för bokbörsen... 17 juni kl. 09:27 Det finns snart inte några bokhandlare kvar. Jag menar bokhandlare och inte expediter på Akademibokhandeln med viss fingerfärdighet på datorerna. Söderbokhandeln i Götgatsbacken rekommenderas (vi pratar Stockholm här...) för den som vill inmundiga den rätta bokatmosfären. Så länge den nu finns kvar. Bokhandeln och atmosfären. Till hösten öppnar Akademibokhandeln butik (märk ordet) i gamla skatteskrapan. Då blir det säkert störtexponeringar av deckar-drottningarna och andra. För att undvi-

272
ka plågsamma impulsköp rekommenderar jag att man i stället genast gör sig bekant med bokbörsen. Där kan du hitta nästan allt du vill ha och dessutom det riktigt bra priser. Det enda som är ett bekymmer är Postens avgifter. Kommersialismens fula tryne. Det fina med bokbörsen är att där säljer både antikvariat och privatpersoner sina böcker. Så kommersiellt är det nog inte utan mycket idealism och rent bokintresse. Så leta rätt på på bokbörsen och leta efter den bok som du vill ha. Undvik Akademibokhandeln och Camilla Läckberg. Ladda upp i god tid för sommarens regniga dagar. Kommentarer: Det är så tråkigt att allt blir mer och mer likriktat. Ännu så länge kan man i alla fall rättså lätt få tag på böcker skrivna av författare som inte kommer från Sverige, eller USA. Värre är det med musiken, det är mer eller mindre omöjligt att handla musik från något annat land lagligt. Mina föräldrar har ett antikvariat. Själv är jag ofta inne på Bokbörsen, hittar jag inte det jag söker där brukar mina föräldrar alltid hitta det någonstans. odyne den 17 juni, 2007 kl. 09:50 Märkligt minne av märklig episod.... 17 juni kl. 09:36 Ibland kommer jag ihåg en del märkliga små episoder. Särskilt i en miljö som kvinnor aldrig kommer i närheten av (tror jag). Det gäller rännan på herrtoaletten. Där vi ställer upp oss, hanterar våra snablar vant och snabbt och gör det som alla gör några gånger per dag (ettan alltså). Fast det är ju inte så ofta vi står där vi en ränna tillsammans med några okända killar och män. Det förekommer dock. Jag minns när jag sov i en kasern på en militär övning. En kasern i Visby. Vaknade, något nyvaken och kände morgonens behov av att göra ettan (slå sjuan om det är ett mer känt begrepp). Gick i väg i försvarets gråa trevliga, men tråkiga kortbenta pyjamas (märkligt ord det där, låter som en avlägsen släkting till en tiger...) och ställde mig vid rännan och tog fram lilla snabeln. Gjorde vad som skulle göras. En man stod brevid mig och gjorde samtidigt vad han skulle göra. Jag stod liksom uppströms. Han tittade ned i rännan och sa: "Du dricker för lite. Det är för gult". Och jag sa: "Jaha, det är det kanske. Men jag dricker när jag är törstig, det borde räcka". Han sa: "Jag är läkare, njurarna mår inte bra av för liten genomströmning". Jag sa: "Vad är din specialitet?". Han svarade: "Urolog på Karolinska. Följ mitt råd". Ja svarade: "Det ska jag göra". Så hivade vi in våra snablar och lallade iväg. Ingen sa något mera. Han hade stått nedströms så jag har inte minne av någon jämförelse. En halvtimme senare satt vi i frukostmatsalen i uniform

273
och åt vår frukost. Det militära är så härligt för där kan man träffa på alla möjliga figurer. Och komma varandra så nära. Kommentarer: Hm, jag har alltid funderat över hur snacket gar. Mer intressant tydligen an "tjejer går alltid två o två på toa". Det bara fnittras. Asa den 17 juni, 2007 kl. 13:51 Att fnittra är en typisk kvinnlig verksamhet. Jag har aldrig hört någon fnittra på en militär anläggning. Men det kanske förekommer numera... Varulven den 17 juni, 2007 kl. 23:54 Hästkista...någon som sett den? 17 juni kl. 23:57 När man SMS-ar så använder i varje fall jag T9-tangenterna. Fungerar väl ganska så bra. Många ord genererar liksom sig själva. Där finns ju vanliga ord som "puss" och "kram" och annat. Men jag fattar inte varför ordet "gubbe" finns med i ordlistan, men inte ordet "kärring". Någon har i veckan upptäckt att ordet "hästkista" finns med. Vad det nu är för något? Begravs hästar i kistor i något land eller landskap? Den som har gjort T9listorna tycks vara väldigt moralisk. Det ganska vanliga k-ordet (knu....) finns inte med, men däremot orgasm. Märkligt liksom för det ena hör lite (ibland) ihop med det andra. Svåra ord som "ansvarskänsla" och "fattigdom" finns inte med. Men det har väl sina förklaringar. Men både sms och msn finns med. Tuta och kör, men ge oss en utökade och bättre version av T9. Snälla. Harry Scheins testamente....igen 18 juni kl. 09:35 Som mina trogna läsare vet så har jag föresatt mig att noga följa målet som handlar om giltigheten av Harry Scheins testamente. Det som har återgivits i kvällspressen och i tidningarna i övrigt är inte helt riktigt och framförallt saknas nog viss information. Om man läser stämningsansökan av advokat Bertil Södermark (Butte) så får man klart för sig att det rör sig om tre testamenten. Och de som gynnas av det sista (sista?) testamentet uppges stå som testamentsvittnen på testamente nummer två i serien. Märkligt det hela. Jag undrar om det inte kommer att sluta med att rätten tvingas ta ställning till om Harry Schein var vid "sina sinnens fulla bruk" under de sista månaderna. Han ska visst ha varit ganska så virrig har det framkommit. Rättshabiliteten kommer alltså att prövas. Ska bli intressant det hela.

274
Anitha Bondestam....dålig bok 19 juni kl. 09:48 Jag läste för ett tag sedan Anitha Bondestams bok "Gråt inte över spilld mjölk". Riktigt dålig och den rekommenderas inte. Läste en recension som jag återger här. Bara för att avskräcka från att köpa skärpet. "Erotik och datafiffel på hög nivå". Anitha Bondestam har varit kammarrättspresident och generaldirektör för Datainspektionen. Hennes första thriller, som även kommit ut i pocket, utspelar sig i gränsen mellan den juridiska och den datatekniska världen. Finansminister har en relation med en karriärkvinna i en tysk bank. Tillsammans kommer de på hur de ska göra sig en förmögen och leva resten av livet i Karibien. Ett stort dataregister ska i hemlighet överföras till banken. Ministern inleder dock även en förbindelse med en vacker och smart assessor. Det skulle han inte ha gjort för det leder till att han hamnar i finkan. Boken innehåller inslag av säkerhetstjänst, märkliga hanteringar av dataregister och erotik. Ändå är det inte alls spännande och historien är tunn. Den skulle antagligen inte ha givits ut om författaren inte varit den hon är. Författaren låter några advokater passera revy. Bland dem den äldre och kloke advokaten med smeknamnet Batte. Han har sitt kontor på Strandvägen, men är tyvärr inte i stan då ministern behöver hans råd. Han är ute och seglar. Men med hjälp av mobilen kan han ändå styra regeringen rätt. Det är inte svårt att gissa vem han är i det levande livet. Det handlar mycket om champagne, goda viner och utsökta middagar. Jacuzzi-bad och snabba kärleksmöten både dagtid och nattetid. Det är helt obegripligt att statsråd orkar med så mycket erotik. Vi får väl hoppas att verkligheten i Rosenbad inte är fullt så erotisk som i boken. I annat fall skulle nog regeringsarbetet bli lidande." Den taktila människan... 19 juni kl. 20:58 Det taktila handlar om känsel och rumsuppfattning. Möjligheten att känna sig fram över former, ämnen, strukturer. Jag har haft den känseln länge och kanske också övat upp den under åren. Att känna är för mig viktigt.....det kan gälla en bordsyta, en keramikpjäs, ett mynt eller något annat. Även en hand eller en kropp. Jag registrerar form, yta och annat genom känseln. Ett av sinnen. Känseln kan förstärkas genom att man medvetet kopplar bort exempelvis seendet. Sluter ögonen eller har en ögonbindel. Eller inte tänder ljuset i ett mörkt rum. Försök få ni se. Lek den gamla leken att plocka ihop ett antal lite speciella föremål. Någon annan plockar ihop dom och lägger dom under en tät duk. Pojkar och flickor har olika förmåga att genom känseln identifiera olika föremål. Pojkar klarar det lika bra som flickor med höger hand, men betydligt sämre med vänster hand. Män är mer höghänta än högerhänta kvinnor.

275
Det bara är så. Är ni två så finns det utmärkta tillfällen att öva upp den taktila förmågan. Ni vet vad jag tänker på. Lycka till. Kommentarer: Små barn sådär vid övre spädbarnsåldern och framåt en tid är taktilmotoriska. DVS de lär och får ny kunskap i sitt sökande genom att känna sig fram. Detta med andra sinnen som du nämner, ögat att se och interagera med känsel, hörsel och intellekt gör att man kan förstå och lära in ny kunskap om omvärlden. Detta har så stor betydelse för oss människor och om vi av ngn. anledning inte har ett eller flera av dessa sinnen aktiva, så kan andra sinnen förstärkas och driva dig vidare i ditt sökande, men jag skulle inte bli blind om jag fick välja eller hur känner du????? Man får varit evigt tacksam att man har sinnen i behåll. Tänk fler blinda personer som hade försörjning genom att binda olika typer av borstar och producerade med gott resultat har fått lägga ner sin verksamhet. Om de bereds nya möjligheter eller om de får gå kurser för att vidareutvecklas, det känner jag inte till, men man får hoppas. Eftersom de arbetade oftast i sina hem, för att lätt komma till sitt dagliga arbete, så kommer naturligtvis vardagen för dessa personer att förändras betydligt. Man kan resonera om vad som skall gå före eller efter, men olyckligt verkar det vara om man vill förbättra. I själva verket var det lönsamheten, men idag när produktion och jobb ställs i fokus vad kan då detta betyda?????? Fler och fler funktionhindrade sätts på undantagstillstånd, d.v.s de förlorar sina anpassade jobb och sysselsättningar och får försöka ta sig fram ändå. Jag vet att det bl.a. är flickor som gör sk. sextjänster, killar som samlar burkar och annat. Jag menar det är så viktigt att just dessa personer får en bra omsorg, vilket andra tar för självklart. Intressent med din filosofiska läggning. Jag känner igen mig också, och blev under studenttiden också intresserad av samma saker. Faran är dock att hamna i ngt. slags vakum och inte bli konkret, vilket mitt yrke med barn visade på att man måste vara för att inte hamna i ngn. slags teoretiskt, ideologiskt sammanhang som man inte kommer ur. Men varför inte föra diskussioner av skilda slag, det är ren hjärngympa eller hur!!!!! Ha en bra midsommartid. kava/uppsala den 20 juni, 2007 kl. 08:34 Tack för ditt inlägg. Ja, jag håller med dig i flera avseenden. Det måste finnas gränser för det introspektiva och det filosofiska. Naturligtvis. Men jag har kommit till ett stadium där jag tror mig kunna snabbt avgöra om en människa har "djup" eller inte. Numera väljer jag mina samtalsvänner. Tidigare gjorde jag inte det. Intellektuell sanitär renhållning helt enkelt. Varulven den 25 juni, 2007 kl. 08:43

276
Paulo Coelho igen... 19 juni kl. 21:05 Jag såg TV-programmet i veckan om författaren Paulo Coelho. Det var rätt bra och gav en intressant bild av litteraturfenomenet. Det är märkligt att en författare som skriver på ett så pass litet språk som portugisiska når ut till en publik på över 100 miljoner läsare. Dessutom bedöms litteraturen av litteraturvetare om tänligen enkel och banal. Men hans läsare avgudar honom. Själv har jag läst alla hans böcker utom en. Språket och uppbyggnaden av böcker är enkelt och rakt. Det som är så speciellt med honom är att han lyckas fånga det svårfångade i den andliga dimensiom som vi alla på det ena eller andra sättet söker. Eller till och med har kontakt med. Den som läst "Elva minuter" och kommer ihåg hans beskrivning av "det vita ljuset" vet vad jag talar om. Något märkligt som knappast låter sig förklaras naturvetenskapligt. I varje fall inte i vår tid. Vi som ägnar oss åt filosofiska studier vet att det finns en zon, inte en gråzon, mellan det vetenskapliga och det teologiska. Det är där som filosofin befinner sig och söker sig fram. Paulo Coelho bär med sig en katolsk andlighet som kan verka främmande för oss från ett land som inte längre har katolska traditioner. Intressant är också att Paulo Coelho till mycket stor del har kvinnliga läsare. Det finns anledning att fundera på hur det kommer sig. Har kvinnor närmare till andligheten eller är det så att det de svårfångade i elementen är någon som fascinerar kvinnor? Bertrand Russells filosofi... 19 juni kl. 21:22 Det behövs mycket kunskap och förståelse för att förstå Bertrand Russels filosofi. Men det behövs inte stora kunskaper för att ta till sig hans stora verk "Västerlandets filosofi". Den kom ut 1945 och är en gigantisk stor exposé över huvuddragen av västvärldens idéhistoria. Den historia som är gemensam för Europa och Nordamerika, Australien och Nya Zeeland samt i stor utsträckning även hela Sydamerika. Bertrand Russel har djup och samtidigt överblick varför hans omdömen är av största värde. Det var inte utan anledning som han fick nobelpriset i litteratur 1950 och att just detta verk i hög bidrog till att han fick priset. Trots att verket i sig inte kan sägas ha några egna litterära värden. Betrand Russel blev själv förvånad över att han fått priset i litteratur, han trodde först att han fått fredspriset. Det som just nu är märkligt för mig är att det stora verket inte går att köpa på svenska. Det var över tio år sedan den senaste upplagen kom ut och förlaget har inte några planer på att ge ut den igen. Det är beklämmande och visar nog på utarmningen av undervisningen på våra universitet och högskolor. Just den här boken borde vara standardlitteratur för alla studenter på samhällsvetenskaplig fakultet. Jag tror inte att att studenter kan tillgodogöra sig den fullt ut på engelska. Men jag kan ha fel. Det har hänt

277
tidigare. Märkligt att det inte finns en marknad för ett sådant fundamentalt verk. Men den går att få tag i på antikvariat. Den rekommenderas. Platon och hans kompisar 20 juni kl. 07:55 Jag fattar inte att en person som levde för 2400 år sedan kan uppta så mycket av min tid och mina tankar. I flera år har jag nu umgåtts med Platons tankar och och böcker om honom. Egentligen är det idéhistoria och filosofins historia det handlar om. Och naturligtvis även Sokrates och Aristoteles och några till. De klassiska grekiska filosoferna. Som har haft ett så oerhört stort inflytande över det västerländska tänkandet. Han sysselsätter mig nästan varje dag numera. Märkligt. Carol Wojtyla... Johannes Paulus 25 juni kl. 08:43 I går läste jag en biografi över påven Johannes Paulus, den tidigare polske kardinalen Carol Wojtyla. Inte någon särkskilt inträngade skildring av hans liv eller någon djupdykning i hans person. En rätt journalistisk bok helt enkelt. Men några bitar fastnade som minnen från en tid som knappast finns längre. Som att Carol Wojtylas far hette Carol Wojtyla och var den som uppfostrade sin son. Att fadern, som tagit avsked från den polska armén som löjtnant med kaptens avskeed, hela resten av sitt liv ville bli tilltalad som "kapten". Dock inte av sonen förstås. Samt att sonen senare, flera gånger, sade att den person som betytt mest för honom i livet var just fadern Carol Wojtyla. Påven blev moderslös vid åtta års ålder och misste ett år senare sin betydligt äldre bror. Far och son levde sedan länge tillsammans under knappa ekonomiska förhållanden. Under kriget skadades han svårt i en trafikolycka. En tysk armélastbil körde på honom när han gick längs en väg. En tysk officer stannade en stund senare sin bil och såg till att Carol Wojtola kom under läkarvård. Märkliga sammanträffanden. Räddad av en tysk officer och sedan den man som i sitt pontifikat var den som som gav dödsstötarna (flera) till det sovjetiska maktväldet. Söndag morgon på landet... 25 juni kl. 08:56 Vaknade söndag morgon på landet. Före alla andra. Satte på en kopp tea och satte mig i trädgårdsmöbeln på sydsidan. Solen stod redan högt. Klockan var strax efter sex. Fåglarna kvittrade. Gräsmatten var nyklippt. Det skulle dröja minst två timmar till resten av gänget skulle vakna. Två timmar för sig själv med en bra bok. I en halv minut funderade jag på vilken jag skulle läsa. Ofta har jag 3 - 4 böcker på gång samtidigt. Jag valde en av dialogerna av Platon. Jag har alla 35 dialogerna i olika översättning. Den här morgonen valde jag att läsa en del av Gästabudet. Den

278
del som handlar om kärlekens märkliga väsen. Den polaritet där givandet är större än tagandet. Det känns mäktigt att sitta intill äppelträdet och läsa en skrift som är nästan 2.400 år gammal och känna att den fortfarande griper tag i en. Jag har läst den flera gånger tidigare och egentligen skulle jag har använt mina två timmar till något annat. Något nytt. Men den här gången valde jag att bara njuta av språket, tankarna, idéerna och det förhållandet att det är möjligt att sitta i en sommarträdgård och titta på lite trycktsvärta på vita boksidor och veta (verkligen veta) att den som skrev det här för 2.400 år sedan ansåg det hela viktigt. Talande sms....kul liten grej... 26 juni kl. 13:46 Jag gillar tekniska innovation och så gillar jag små svarta grejor. Kan inte hjälpa det. I går läste jag i City-tidningen (vi pratar Stockholm här) att man kan sända sms till vanliga fasta telefoner. Då är det en dator som ringer upp mottagaren och läser upp meddelandet. Prövade första gången i går och förstod att det fungerar. Ganska bra datorröst helt enkelt. Men använd inte för svåra ord bara. Dessutom tyckte jag om Citys förklaring till när tjänsten kan användas (finns hos TELE2 och TELIA). En situation är när man vill använda tjänsten är då man vill meddela svärmor att man inte kommer till den där middagen, men samtidigt inte vill prata med henne. Inte just då i varje fall. Då sänder man ett röstmeddelande genom ett prat-SMS. Lite kul är det. Dessutom är det så fiffigt att datorn ringer upp 7 - 8 gånger under några timmars tid innan den lägger av. Jag kommer säkert att förstöra tillvaron för några bekanta genom köra prat-SMS. Kommentarer: Jag prövade det där och det var ju riktigt kul. Tack för tipset förresten. Remme den 27 juni, 2007 kl. 10:01 Frosseri i onyttig kunskap... 27 juni kl. 09:48 Jag har alltid haft en märklig dragning till onyttig kunskap. Sånt där som är kul att veta, men som man aldrig har någon nytta av. Inte ens kan den användas för att briljera i sällskapslivet (vilket liv är det?). Har man onyttig kunskap så lever man ju också i den riskzonen att sådan kunskap tar utrymme för verklig kunskap. Sådant som numera i skolan kallas livskunskap. Exempel på kunskap som jag har med mig i ryggsäcken och som jag aldrig kommer att ha någon nytta av: 1. Att flygekorre ingår i den naturliga svenska faunan. 2. Att motorn på jaktplanet Spitfire Mark II (Merlinmotorn) ger bäst bränsle/effekt-utbyte vid 1.950 varv i minuten. 3. Att ärkebiskopen Nathan Söderblom och överbefälhavaren Ollof Thörnell

279
som barn låg i samma vagga (dock ej samtidigt) i prästgården i Trönö, Hälsingland. 4. Att Adolf Hitler bara hade en testikel. 5. Att Georg Washington aldrig kastade något dollarmynt över floden. 6. Att det numera bara finns tre paternosterhissar i Stockholm. 7. Att det inte finns någon rulltrappa i hela Dalsland. Människans skratt...kan man byta? 28 juni kl. 15:30 Det är märkligt att skratt kan vara så personliga. Har man hört en person skratta hjärtligt en gång så vet man hur han eller hon skrattar. Det är så personligt. Och ändå har inte någon lärt oss att skratta. Vi gör det som barn och jag ifrågasätter om det är inpräglat från föräldrarna. För jag har inte kunnat finna att föräldrar och barn har så mycket gemensamt i sina skratt. En del skrattvarianter borde var förbjudna. Mest retar jag mig på höga, långsamma kluck-skratt och de där snabba kulspruteskratten. Skratt ska vara harmoniska och välavvägda samt förmedlas med ett visst mått av "mys". Då är de bra. Själv skulle jag inte kunna leva med en människa som har fel sorts skratt. Det är så att man kan aldrig lära in och inte heller ändra sitt skratt. Det är medfött. Så tänker du inleda en relation med någon så se till att du redan från början klarar av att stå ut med skrattet. Om du kittlar henne eller honom så får du bara höra ett kittelskatt, vilket inte är ett naturligt skratt. 450 milj. kr för 100 böcker? 29 juni kl. 07:51 Riksdagen anslog för några år sedan 450 milj. kr som stöd till utgivningen av svenska National-nyckeln. Ett gigantiskt stort bokverk som kommer att omfatta över100 volymer med presentation av hela den svenska floran och faunan. Hela. Utgivningen kommer att pågå i över 20 år och de första volymerna har redan kommit. Det handlar om ett kvalificerat, men ändå övesiktligt verk med presentationer för allmänheten och studerande. Om jag förstår det rätt kommer verket inte ha något direkt vetenskapligt värde annat än det stora värdet av att alla växter och alla djur beskrivs ingående i ett sammanhang. Få länder har någon motsvarighet och det är första gången vi i Sverige får en sådan presentation. Men tänk på det ur ett annat perspektiv.Nästan en halv miljon kr i subvention till ett bokverk som knappast någon privatperson kommer att köpa. Vem vill köpa på sig 110 stora volymer för sammanlagt ca. 40.000 kr? Vem har utrymme och vem har intresse? Däremot kommer naturligtvis högskolor, bibliotek och skolor att känna ett tryck att köpa volymerna. Men varför ge ut det hela i pappersform när modern DVD-teknik gör det möjligt få ned allt på en skiva som kan väger 16 gram och inte kostar något alls att mångfaldiga. Dessutom kan informationen ändras och byggas ut allteftersom. Eller

280
varför inte tillhandahålla all informtion på nätet? Varför trycks det 110 stora böcker på 2010-talet och varför ska skattebetalarna bidra med nästan en halv miljard kr? Några av mina funderingar så här på morgonen. Se länken: http://www.nationalnyckeln.se/ Där står det bl.a. annat: "Nu kan du och din familj bli ägare till en unik kulturskatt. Du kan ge dina barn massor av stimulerande ny kunskap om allt klurigt och fascinerande som växer och lever i naturen. Man blir inte en bättre människa av att läsa Nationalnyckeln, men säkert en kunnigare." Med 110 volymer för 40.000 kr? Ta en promenad i naturen i stället! Det är dags att sälja Norrland... 30 juni kl. 17:08 Vad kan man få för Norrland? Några miljarder borde det väl kunna bli med hänsyn till skogskapitalet och malmfälten. Försök att sälja mygghelvetet till norrmännen i höst när myggen är borta. Det finns inte någon egentligt anledning att ha kvar Norrland. De som bor där kan väl få bo kvar och erhålla norskt eller finskt eller saudiarabiska medborgarskap. Mig spelar det inte någon roll. Jag fick den här radikala idén i går när jag ringde till en kommun i Jämtland. Jag har lite anknytning till den där kommunen och har därför skrivit 3 ganska stora artiklar om tre delar av kommunen på Wikipedia (ja, jag är wikipedist). Men kommunen har på sin hemsida (gjord av någon konsult i södra delen av landet?) inte haft vett att länka till mina tre intressanta artiklar. De är för övrigt det mesta som finns att läsa om kommunen på nätet. Jag ringde den turistansvarige i kommunen. En släpig norrlandsröst svarade "Ja....". Jag hörde tydligt att han inte gillade att någon ringde och störde honom i myggistan. Jag berättade att jag har skrivit tre stora artiklar om kommunen och lagt ut närmare 500 foton från delar av kommuen. Lagt ut på nätet alltså. Mansrösten sa: "Internet? Det har vi inte här?". Nähaä sa jag, men någonstans har ni väl det och det mesta som finns skrivet på nätet om kommunen har jag skrivit. Det är dynamiska sidor där på nätet sa jag. Ångrade att jag använde ett så svårt ord, men det fick väl passera. Mansrösten: "Det är Ingegärd som har hand om hemsidan och hon har semester nu i fjorton dar". Jag hade nog inte förväntat mig något beröm, men kanske ändå en klapp på axeln för alla timmar jag lagt ned för att få ut lite information om den där eländiga bondläppskommunen. Men icke. Jag frågade: "Vill ni inte lägga en länk till mina artiklar på Wikipedia?". Mansrösten: "Wiki....wi....va är dä för nåt? Har vi en sån hemsida?". Jag suckade ljudlöst (jag har lärt mig det av Å.) och sa "Jag ska nog inte störa med tanke på att kommuens personal nog bör vila sig fram till ledigheten under första jaktveckan i september". Men jag sa ju inte det. Jag är för för mjäkig. Men jag tänkte.

281
Kommentarer: ha,ha. Från Också Norrlänning som vet vad internet. Erik den 30 juni, 2007 kl. 17:56 ...som vet vad internet. ?? ...som vet vad Internet är. ??? Svårt att skriva har dom också där uppe bland myggen. Varulven den 03 juli, 2007 kl. 18:51 VDN-märk roliga historier... 30 juni kl. 17:34 En gång i tiden hade jag en anteckningsbok med mina bra roliga historier. Jag hade gjort märken för dom som var bäst och som fick folk att skratta hejdlöst. Men så försvanna anteckningaboken (snodd?) och jag förlorade säkert 20 jättebra historier och 100 dåliga. Jag är väl inte världens bäste historieberättare (bättre på historia). Dock inte sämst heller. Men nu i dag tittade jag lite på nätet efter historier. Varför finns det inte någon statlig myndighet som katalogiserar roliga historier och sätter betyg på dom? Och giftmärken (sex, perversiteter och annat). Ett alternativ är att låta Svenska Akademin göra en föreckning över alla skrattframkallande historier. Många förtecknades ju av Albert Engström. Men vi andra då? Vi som kan två eller tre bra hisotrier, vart ska vi vända oss när alla i bekantskapskretsen har hört våra historier? Hur blir man av med en bra historia utan att den försvinner för alltid? Fredrik och Martin sitter där de sitter i sandlådan:- Jag har fått en ny pappa. - Jaha, och vad heter han?- Janne! Han har röd motorcykel..- Ja, han är bra! Han är jättebra. Honom hade jag förra månaden. ---------------------En skötare gick in i lejonburen med en hink vatten och en tvål.´Han började gnugga och tvätta lejonet som bara den.När han var klar gick han ut och en man som tittat på sa:- Helt otroligt. Jag såg inte ett spår av rädsla.- Åjo, så skötaren, lite rädd var han allt, men tvättas det skulle han! ---------------------Agape - gränslös kärlek 1 juli kl. 10:12 Vaknade 06.10 och kände att hjärnan var så klar att den skulle kunna ta in en del djupare intryck. För en gångs skull. Tio riktigt djupa andetag, ett stort glas kallt vatten med mycket citronsaft och sedan horisontell ställning med bästa läslampan (jo, jag gick på muggen också....om ni nu måste veta det också). Läste i tre timmar i sträck om begreppet Agape hos skolastikens författare. Alltså främst religiösa författare på 1100-talet till och

282
med 1400-talet. Framför allt en analys av författare som Albert Magnus, Thomas av Aquino och Bonaventura och några till. En djupsinnig analys av begreppet "agape" i Bibeln. Den allomfattande och gränslösa kärleken. Agape har av många använts som denotation på den gudomliga, ovillkorliga, gränslösa och självuppoffrande kärleken i motsats till såväl "philia" som "eros". Philia står för den "broderliga eller systerliga" kärleken mellan två människor som inte har någon sexuell spänning i relationen. Kamratskap helt enkelt (var hamnar kk?). Eros står för den sexuellt laddade eller infekterade kärleken. Jag är naturligtvis starkt präglad av Platons uppfattning om gränsytorna mellan de tre slagen av kärlek, av vilken agape alltid varit den svåraste att förstå för mig. Men något begriper jag. Sedan kastade jag mig över senaste delen av Stieg Larssons bok om Lisbeth Salander (det är ju henne det handlar om...). Som oväxling. Inte så mycker agape, philia eller eros där inte. Kommentarer: Du gillar Stieg Larsson kanske detta intresserar dig. Detta har hänt: ”Stieg Larsson faller ihop död, bara 50 år gammal, 9 november 2004. Året därpå utkom den första delen i Millenniumserien som snabbt blev en succé. Stieg Larsson var chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo. Av säkerhetsskäl gifte han sig aldrig med sin Eva eftersom hoten mot honom var för många. Det gör att hon efter hans död inte får del av arvet.” Tvisten mellan Eva och resten av Stieg Larssons släkt pågår fortfarande. Så här långt har hans tre deckare dragit in omkring 30 miljoner kronor. När Stieg Larsson skulle åka till Afrika för 30 år sedan skrev han ett avskedsbrev till sambon Eva. Men resan gick bra och brevet gömdes undan, tills nu. Om jag verkligen betydde något för dig, och det vet jag att jag gjorde, så känner du säkert smärta nu då du har fått meddelandet om min död , skriver han. Foto: Thomas Engström och Britt- Marie Trensmar Stiegs avskedsbrev till sambon Eva kom fram - efter 30 år Deckarförfattaren Stieg Larsson rycktes bort innan han hann uppleva sina försäljningsframgångar. Nu får livskamraten Eva Gabrielsson oväntad hjälp att bearbeta sorgen. I ett tidigare okänt brev tar Stieg farväl av sin älskade Eva. Och uppmanar henne att fortsätta kämpa. - Om jag verkligen betydde något för dig, och det vet jag att jag gjorde, så känner du säkert smärta nu då du har fått meddelandet om min död, skriver han. Det två sidor långa avskedsbrevet är prydligt maskinskrivet. Och det framgår tydligt att när mottagaren läser det så finns avsändaren inte mer. Av innehållet att döma skulle brevet kunna vara nytt. Men det är det inte. Däremot är det nytt för Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson, som hittade brevet i hans pappershögar på tidningen Expos redaktion efter författarens död. Inför farlig Afrikaresa Brevet skrevs då Stieg Larsson var 22 år gammal. Han skulle

283
göra en farlig resa till Addis Abeba i Etiopien och var övertygad om att han inte skulle komma tillbaka levande. Den nionde februari 1977 sätter han ett ark i reseskrivmaskinen och tar farväl av sin ?Älskade Eva?. ? Glöm mig inte, men lev vidare. Lev ditt liv. Smärtan är något som går över med tiden även om det inte verkar så just nu. Och du är fortfarande tillräckligt ung för att ha ditt liv framför dig. Så lev i frid, älskade vän. Lev, älska, hata och fortsätt kämpa. I slutet av brevet skriver han: ”Tack för en vacker tid som har varit. Du gjorde mig väldigt lycklig. Farväl och kram, Eva. Från din älskade Stieg.” Visade aldrig brevet. Men Stieg gav aldrig brevet till Eva. Han överlevde resan till Afrika och gömde brevet. För att 27 år senare tala till henne ? från andra sidan. ? Det är lite kusligt, säger Eva Gabrielsson. Saknar samtalen Samtidigt är hon tacksam. Hon saknar deras samtal och vardag. ? Det kommer och går. Så sent som för två veckor sedan drömde jag om honom igen. Jag blir aldrig hel, men det är väl så det ska vara. Man kan inte bara arkivera en människa som man har levt med i 32 år. ? Man ska minnas, sörja och med tiden kanske man också kan vara glad och le. Men där är jag inte än, säger hon. Michael Holbek Jensen redaktionen@expressen.se Tack för agapelektionen. Agape är viktig kärlek Margaretha den 01 juli, 2007 kl. 10:58 Ring Eniro 1 juli kl. 17:29 Jag pratade i dag med lilla livet. Det gör mig alltid glad för hon lyssnar så andaktsfullt, tar till sig allt och kommer dessutom ihåg det. Hon kan påminna mig om vad jag sa för ett år sedan. Själv har jag glömt bort att jag alls pratade om det som jag möjligen pratade om. Men i dag blev jag lite lätt och solkigt irriterad på henne. Hon trodde inte riktigt på att jag ringt till stora Eniro och frågat efter Lisbeth Salander. Vilket jag visst har. Men lilla livet tror jag bluffar henne. Jag ringde och frågade Eniro och inte kunde dom hitta något nummner till Lisbeth. Trodde inte det heller, men man kan ju alltid försöka. I hastigheten sa jag också: Hon bor visst på Söder och hon är liten och mörk (ibland). Men inte hjälpte det inte.....Märkligt att inte Enrio kan hålla reda på tjejerna. Men lilla livet tror inte på mig...egentligen. Ska jag ringa en gång till och spela in telefonsamtalet? Jag vill så gärna att lilla livet ska tro på allt jag säger.... Urfreak... 3 juli kl. 08:03 Förlåt mig, jag äger en massa ur eller klockor som ni andra säger. Ur är det korrekta ordet. Man blir ursäktad, ursinnig, urförbannad och det levde människor i staden Ur. Alltså äger jag ur. Antalet armbandsur uppgår nog till åtta eller tio. Sedan har jag minst ett ur i varje rum hemma och två på

284
skrivbordet på jobbet. I morse satt jag i badet och funderade över hur många ur jag egentligen har tillgång till. Jag klarade inte av det riktigt, har nog missat några. Men jag har åtta eller tio armbandsur som alla har batterier och som går. Hemma har jag fem ur, jag har två mobiler med ur inbyggd så att säga. Så har jag nog 3 - 4 mobiler till som jag skulle kunna starta och de har även de ur. Så har jag ur i datorn (ser ni uret här intill?). Så har jag ur i VHS-spelaren, i DVD-spelaren, i ljudanläggningen, i de två TV-mottagarna och faktiskt i en av radiomottagarna. Sedan har jag ett ur i bilen och minst fem ur på landet och säkert tre ur i fjällstugan. Och så kan jag ju alltid ringa till fröken ur och fråga hur hon mår och vad uret är. Det är fel att fråga "Vad är klockan?". Det du egentlingen vill veta, eller bör vilja veta, är vad tiden är. Om klockan går fel är du inte intresserad av den tid som klockan (förlåt, uret) visar. Särskilt inte om urets ägare inte har coll (märk stavningen!) på om uret går korrekt. Jag har coll på tiden. Ställer alltid mitt just nu använda armbandsur minst en gång per dygn. Det går aldrig fel mer än 4 - 5 sekunder, maximalt. Kommentarer: I mitt kök har jag en "hinna-i-tid-klocka" som går sisådär 10-15minuter för fort. (observera den ungefärliga angivelsen) Jag går på det varenda gång jag har brått, dvs för det mesta. På handleden har jag en raritet: pappas gamla IWC från 40-50-talet, den ställer jag också alltid lite före, eftersom den saktar sig en aning. Korrekt tid, har jag i mobilen och datorn, fast jag tycker inte det är så himla petigt... Hondjuret den 13 juli, 2007 kl. 20:12 Kan man dö av skräck? 4 juli kl. 09:54 Svaret är nog både ja och nej. Av själva skräcken dör man inte, men kroppens reaktioner kan bli så starka att det leder till att personen dör av annan orsak. Det vill säga den sekundära reaktionen är dödens inträdande. Och det räcker ju att konstatera det...är man död så är man. Skräcken utlöser nämligen en hel rad av stressreaktioner i kroppen. Bland annat frigör binjuremärgen stora mängder adrenalin, som får hjärtat att slå snabbare och blodtrycket ökar kraftigt. Om man lider av åderförkalkning kan det ökade blodtrycket leda till att det frigörs fragment av fett från insidorna av blodkärlen. Det kan i sin tur det leda till en propp i hjärtat. Att man faktiskt kan dö av skräck bekräftades av amerikanska läkare i samband med ett jordskalv den 17 januari 1994 nära Los Angeles. En genomgång av dödsattester från området visade att 24 personer omkom som en följd av blodpropp just den dagen - normalt skulle det under en dag förekomma högst fyra - fem dödsfall på grund av blodproppar inom

285
det undersökta området. De omkomna bodde i hus som stod emot jordskalvets verkningar ska jag väl tillägga. Ett råd: Blir du förskräckt så ta det lugnt.... Kommentarer: Man kan dö av allt, och dör man inte av det ena så kan man vara säker på att det blir det andra...:) En gift kvinna den 04 juli, 2007 kl. 10:37 Du kan nog ha rätt... Men är det inte lite intressant att veta vad man dör av? Antingen när det just sker eller att i varje fall anhöriga får veta vad man dog av. Det måste ju vara en skräckupplevelse att dö av skräck. Naturligare då att dö av hjärtinfarkt som utlösts av en adrenalinchock... Varulven den 04 juli, 2007 kl. 13:07 Djurgården, världens ende... 4 juli kl. 22:16 Promenerade hem över Djurgården i kväll. Det vill säga jag tog färjan från Grönan till Södermalm. Blev sur som vanligt över ett och annat. Bland annat det stora fina komplexet som ligger mitt emot Nordiska museet. En donerad jättevilla med en jättetomt. Hur fin som helst och säkert det dyraste villaläget i hela Stockholm. Men där jobbar 5 - 6 tjänstemän, som dock har semester så här års och då står allt tillbommat och den fina trädgården är stängd för allmänheten, som alltid. Varför inte öppna upp hela komplexet för oss vanliga dödliga? Låt musiken flöda och barnen leka. Släng ut tjänstemännen, de kan sitta på vinden på Nordiska museet. Hur kan vi acceptera att en av de finaste villorna i Stockholm, som ägs av staten, bara står där och är igenbommad. Gör något bra för turisterna och något icke-kommersiellt för barnen. En stor lekpark exempelvis. Jag kan ställa upp som konsult mot skäligt arvode. Jag är jättebra att rita riktigt avancerade labyrinter. Man kan bygga sådana och så släppa in småfoket så de irrar bort sig och gråter i ett par timmar innan mammorna hunnit tillbaka från NK. Bara en idé. Skulptur på Djurgården... 5 juli kl. 09:39 Som jag berättade i går så tog jag mig en promenix på Djurgården och förgrymmade mig över att den jättejättestora villatomten som staten äger och disponerar inte används till något nyttigt under sommarhalvåret. I dag tog jag av en viss anledning ytterligare en promenad på Djurgården. Morgonpromenad denna gång. Då upptäckte jag en riktigt bra och fin bronsskulptur som var uppsatt på en stolpe. Såg i och för sig ny ut. Riktigt

286
vacker. En mansfigur ca. 30 cm hög i brons. Jag frågade en person som passerade, en inföding på ön antog jag, hur länge statyn stått där. Den sattes upp för 14 dagar sedan sa han. Min kommentar: Tror du att den får vara kvar 14 dagar till? Hans svar: I bästa fall kanske 14 dagar, men inte mycket längre. Så berättade han att det var en australiensare som besökt Stockholm förra året som turist och blivit förtjust i Stockholm. Han återvände i år för 14 dagar sedan och satte då upp statyn på Djurgården som sin egen gåva till staden. Vacker tanke måste jag säga. Men frågan är var den hamnar om några veckor. Det finns många långra fingrar i Stockholm. Var den står? Det berättar inte jag... Kasta boll till Nebraska? 6 juli kl. 07:46 I morse djupdök jag i en förénklad karta över de amerikanska delstaterna i Dagens Nyheter . Kom ihåg att jag en gång i tiden hårdpluggande delstaterna så att jag (nästan) kunde rita upp dom på fri hand. Jag kunde verkligen de 48 kontinentala delstaterna. Visste vilken delstat som Arkansas gränsar mot i norr (Missouri) och jag till och med visste hur många "s" det ska vara i Mississipi (fyra!). Men sedan har jag legat av mig. Men jag vet fortfarande vilka två delstater som är helt retangulära. Vet du? (retangulärt är det där där som är helt fyrkantigt, men ändå inte med lika långa sidor...). Kom att tänka på att det tydligen är viktigt för amerikanska skolbarn att lära sig ordentligt var de olika delstaterna liggger och mycket annat. Delstaterna är oändligt viktigare i USA än landskap och län i Sverige. Självklart. Det finns företag i USA som har som specialitet att åka runt på skolor och måla upp staternas gränser på asfalten på skolgårdarna. Sedan får de de stackars barnen stå där i olika "rutor" och kasta boll till varandra. "John, nu ska du kasta bollen från Nebraska till Oregon, det är där Sarah står, där borta...". Jag hör de gälla ropen från de kvinnliga lärarna. Sedan får de springa och leka kull. Vissa delstater är "fristater" och andra är det inte. Är det inte sött? I Sverige finns det inte något företag som åtar sig att måla upp de svenska landskapen på skolgårdarna. Möjligen en dåligt målad labyrint eller en slingrande bokstavsorm. Eller hopphage. Någon som har sett den svenska kartan på en skolgård? "Nu ska Christine kastade bolen från Blekinge till Martin som står där borta i Dalsland? Klara du det" Hjärtat till höger...? 6 juli kl. 08:00 Min vän lärde mig härom kvällen att det förekommer att man finner att människor har de inre organen spegelvända. Hjärtat till höger och så vidare. Vi (vi?) vanliga människor har inte någon fullständig symmetri hos de inre organen, men det är mycket ovanligt att organen är omkastade

287
(vem kastade?) så att de ligger spegelvända. Märkligt. Tror faktiskt jag har hört talas om det tidigare, men inte kommit ihåg det. Mycket jag glömmer. Situs inversus heter det på latin och medicinarspråk. En person på ca. 8.500. Det anses att ca. 100.000 svenskar i dag har hjärtat till höger. (Antalet hjärtlösa är nog större). Sedan förekommer partiell situs inversus och då är bara en del av de inre organen spegelvända, ofta antingen i buken eller i bröstet. Många gånger upptäcks inte det här förrän vid en obduktion, men det kan också upptäckas vid röntgenundersökningar och ultraljudsundersökningar. Det anses föreligga en ökad risk för missbildningar av det cardiovaskulära systemet, särskilt de stora blodkärlen, om någon har situs inversus. Nästa etapp i min utforskning är om det kan vara så att vissa människor har vänster- och högerhjärnorna omkastade. Ibland har jag träffat personer som verkar ha två högerhjärnor eller två vänsterhjärnor. Lätt att förbrylla den gamle... 7 juli kl. 08:52 Teknik har alltid fascinerat mig. Och gör det fortfarande. Ofta vill jag veta hur saker och ting fungerar eller, vilket händer, varför de inte fungerar. Jag träffar ofta min gamle vän, mannen med det skarpa intellektet. Mannen som är så utpräglad cerebral att till och med jag häpnar. Mannen som redan har dragit fem slutsatser och tio reflektion innan jag ens börjat formulera min första slutsats. Han ligger delvis bortom min horisont. Men samtidigt är han så gammal att han aldrig kommit i kontakt med den moderna tekniken. Jo, han har mobiltelefon och prenumeration på båda morgontidningarna (ett adelsmärke det). Men datorer har han bara hört talas om. När jag berättar att jag läser New Times och Jerusalem Post på nätet så tittar han undrande på mig. Mycket undrande. I förra veckan åt jag lunch med honom. Efter en stund pillade jag fram mitt fina USB-minne som jag hängande under skjortan i en kedja kring halsen. Tog fram kedjan och visade honom. Det är visserligen ett minne på bara 2 GB, men ändå. Där har jag massor med information som jag behöver både hemma och på jobbet. Jag berättade att det finns plats på minnet så att det räcker till 4000 normalstora böcker i Pdf-format. Ja, det där med pdf-format sa jag bara i förbigående så att han inte skulle behöva försöka förstå vad det är för något. Han fingrade på mitt minne och så började han skratta. Ja, han skrattade gott. Så sa han: Det är så att man inte kan tro det! Är det så! Och så skrattade han igen. Förmodligen mer åt mig än åt mitt fina minne. Vad han inte visste var vad som finns på minnet. Lexikon på nätet... 7 juli kl. 09:05

288
Om man som jag läser mycket på nätet - bloggar, debattartiklar, tidningar, tidskrifter - så märkar man nog att språket är bra tunt många gånger. Vokabuläret vajar och svajar. En stilla undran är hur många som har SAO bredvid sin dator. Svenska Akademins Ordlista (helst nionde upplagan för det är bara den som är bra). Jag misstänker att jag är en av de få på Södermalm som har det. Vi pratar Stockholm här så Göteborgare och andra får anstränga sig lite för att hänga med. Nåväl, så är det. Min engelska är bra, men kunde vara bättre (skulle säkert bli riktigt bra om jag bodde i ett engelsktalande land i fyra - fem år). Jag använder därför engelska dictionaries på nätet. Det finns väldigt många och många är bra. Jag kan rekommendera The Free Dictionanry av Farfax. Där finns mycket. Adressen är: http://www.thefreedictionary.com. Det lexikonet har räddad mig många gånger då jag sökt efter förklaringar till engelska ord. Riktiga definitioner. Enligt deras hemsida har de i dag haft 598,817,879 besökare. Nästan 599 miljoner besökare! Dictionary par excellence! Hans sköna händer... 8 juli kl. 08:14 Jag läste något nu på morgonen som jag gärna vill dela med mig av. Om någon läser det här och blir lite inspirerad är det inte fel. Det är en sumerisk kärleksdikt som den är tolkad från kilskrift på lertavlor från omkring 1750 f. Kr. och ska redan då ha varit en muntlig tradition. Det är en hyllningsdikt till fruktbarhetsgudinnan Inanna. Hon dyrkades i det sumeriska riket vid Eufrat och Tigris sedan omkring 3000 f. Kr. eller möjligen tidigare. I riterna ingick bland annat hieros gamos, det heliga bröllopet mellan kungen och Inanna, gestaltad av en prästinna, vilket firades årligen "Han rättade sina sköna händer efter mitt sköte. Herden Dumuzi fyllde min famn med grädde och mjölk. Han smekte håret vid mitt sköte, Han bevattnade min livmoder. Han lade sina händer på mitt heliga sköte, Med grädde gjorde han min svarta båt mjuk, Med mjölk eggade han min trånga båt. Smekningar gav han mig på sängen. Nu skall jag smeka min höge präst i sängen. Jag skall smeka den trofaste herden Dumuzi. Jag skall smeka hans lem, landets Herde,

Jag skall kungöra ett ljuvt öde åt honom."

289
Bokbytarbörsen... 10 juli kl. 07:53 Det är bara att erkänna. Jag är idéstyrd och jag får mina idéer, tankar, uttrycktssätt, förhållningssätt och mycket annat genom vad jag läser. Det är fantastiskt att få ta del av Benjamin Franklins elller Platons tankar i dess rena former århundranden och årtusenden efter att deras pennor har lagts ned. För att hitta fram till de rätta böckerna är jag beroende av bibliotek och antikvariat. Under många år har jag haft en klockarkärlekt till just antikvariat - denna bortglömda kulturinstitution. Nu finns inte bara de flesta antikvariat på nätet utan nu finns även bokbytarbörsen. Där säljer många privatpersoner och många antikvariat sina böcker. I går kväll sökte jag ett par böcker och fann dem på ett litet antikvariat i Gisslaved. Ett antikvariat som har öppet två kvällar i veckan och har drygt 30.000 böcker i lager. Hittills hade de lyckats lägga ut drygt 5.000 böcker på bokbörsen. Bra jobbat eftersom det är mycket jobb att skriva in böckerna databasen. Jag hittade de två böckerna och den mycket trevliga damen lovade att sända dem i välmadrasserade förpackningar till mig i Stockholm. Jag tackar och bugar. Tänk att det finns sådana eldsjälar i vårt avlånga land. En fördel med att vara antikvariatshandlare är förstås att man har fri tillgång till böcker. Något att vara glad åt mitt i en regnig sommar. Svenska som inte är svenska... 12 juli kl. 18:47 Man ska ju inte skoja med dom som har lite svårt (eller mycket) svårt med svenska språket. Min egen kunskap i turkiska är inte något vidare. Det är liksom tabu över ämnet, förstås. Men visst kan det uppkomma skrattretande situationen. Jag pratade för några dagar sedan med en man från Irak. Han var missnöjd över det svenska rättssystemet. Han jagade upp sig och så utbrast han uppbragd: "Det här är väl inte västern här i Sverige!" Jo, sa jag det här är västern. Irak är något annat. "Men det ska inte vara västern", sa han. Och jag svarade: Men nu är Sverige en del av västvärlden oavsett vad du tycker om det. Att det är annorlunda i Irak kan jag väl förstå. Och han fortsatte: "Jag tycker inte de ska vara västern". Och då gick det upp ett ljus för mig och jag sa: Menar du Vilda Västern? Då håller jag med dig. Någon Vilda Västern ska vi inte ha här i landet.... Visa mig ditt bibliotek... 13 juli kl. 08:14 Det finns ett gammalt uttryck: Visa mig ditt bibliotek och jag ska säga dig vem du är.... Sant och otäckt avslöjande. Nu är det väl inte så många som har så mycket böcker hemma att man vill och kan beteckna det som ett "bibliotek". Snarare en "boksamling" eller helt enkelt en "bokhylla". Statsminstern Per Albin Hansson föll ned död den 6 oktober 1946 på

290
spårvagnshållplatsen. När sedan hans barn skulle avveckla hans hem så sålde de alla hans böcker. Det fanns nästan bara deckare i hans bokhylla/bokhyllor. Han var dessutom känd för att han gärna spelade kort långt in på nätterna och gärna läste deckare. Nästan alla deckare från hans bokhylla visade sig vara lästa. Vad kan man dra för slutsatser av det? Tämligen långgående vågar jag säga. För det första var det "förströelselitteratur" (tidsutfyllnad) och för det andra saknade böckerna "djup". Helt enkelt triviallitteratur. Sverige hade alltså under lång tid styrts av en man som inte bara saknade akademisk utbildning (vilket han inte gärna kunde hjälpa) utan även varje intresse av att läsa annat än deckare. Ordet "förkovra" fanns kanske inte i hans begreppsvärld. Jag leker med tanken att en natt bryta mig in hemma hos Mona Sahlin och smyga mig fram till hennes bokhylla (har hon någon sådan?) och snabbt ta ett antal foton av böckerna med min lilla fina digitala kamera. Så skulle jag smyga ut utan att väcka den snarkande Mona. Sedan skulle jag lägga ut bilderna på nätet och förteckna alla titlarna i hennes böcker (kan dom vara så många?). Undrar om hon har läst Bertrand Russell, Voltaire och Karl Popper? Foton vid infarterna till Stockholm.... 14 juli kl. 18:49 Den första augusti drar det igång igen det där eländet med biltullar. Men den här gången ska vi inte använda oss av transpondrar som sände ut svaga radiosignal så fort som vi kom i närheten av en sån där eländig tullstation. Nu är det i stället väldigt avancerade kameror som läser av nummerskyltarna och sedan debiterar våra konto (autogiro måste man ha förstås...). Det innebär att polisen nu får ett ännu effektivare system som att hålla coll på alla bovar som åker ut och in genom biltullarna (när dom inte åker in och ut på andra ställen...). Härligt med stora databaser som polisen bara kan ösa information ur. Men vi andra som ännu inte har hunnit bli bovar? Ska våra resor också registreras? Vad väldigt få känner till är att Stockholms stad redan har ett system med övervakningskameror som gör det möjligt att mäta enskilda fordons hastighet mellan olika punkter i trafiksystemet. Man mäter alltså "genomströmningshastigheten" för att få en överblick över var trafikknutarna är och vid vilka tidpunkter de uppstår. Även här använder man sig av registrerande kameror som läser bilnumren. När kommer de ansiktsregistrerande kamerorn i tunnebanan? Så att polisen kan övervaka alla som kör bil och alla som åker tunnelbana. Du sköna nya värld!

291
Kommentarer: Men tunnelbanetågen (C 20) har kameror i vagnarna. Kan man titta på i förarhytten! Det finns även kameror på plattformarna - noterade jag när jag berusad befann mig på Fridhemsplan för år sedan och halva jobbet visste om det nästa dag... Vill man att bara riktiga männsikor ska kolla på en kan jag rekommendera spårvagnen - vi har inga kameror än... maria65a den 14 juli, 2007 kl. 20:13 Det låter nästan som om du kör tunnelbanetåg. Gör du det så vill jag väldigt gärna att du berättar mer om vad och hur mycket man kan se från förarplatsen. Och hur sparas information? Hur länge? Varulven den 15 juli, 2007 kl. 10:18 Jag körde tunnelbana förr men nu kör jag spårvagn! Man ser bildsvep från vagnarna, bilderna växlar hela tiden och informationen sparas men jag vet inte hur länge... Man tar bara fram den om det hänt något eller för att under helgkvällar kunna se OM det händer något i vagnarna. Bildkvaliteten är ju inte den bästa men visst kan man urskilja människor! maria65a den 16 juli, 2007 kl. 14:37 Intog habitualtillståndet... 15 juli kl. 09:41 Jag vaknade 06.10. Utsövd och med alla hjärnceller i behåll. Kändes i varje fall så. Hade ett bra telefonsnack mitt i natten som gjorde med glad. Steg alltså upp väl medveten om att det ljusnat och att det var en ny dag som skulle användas på något sätt. En lång dag dessutom. Inledde den som vanligt med commingere. Och jag spolade till och med efter mig. Sedan 20 djupa andetag vid det öppnade fönstret för att vädra ut lungorna efter nattens små sömniga andetag. Sedan la jag mig i soffan, tände min särskilda läslampa och bestämde mig för att läsa tung litteratur i två timmar. Jag håller på med en lärd bok om skolastiken. På engelska dessutom. Läser med pennan i handen och en anteckningsbok. Då går det inte så fort. Men det sjunker in mycket i hjärnbarken eller var det nu hamnar. En sådan där bok som man känner så här när man läst den och lägger den ifrån sig: "Nu har jag läst den och nu är jag inte samma människa som jag var när jag började läsa den....". Får den känslan ibland, men det är inte lika ofta som tidigare. Efter en halvtimme var det dags för dagens första kopp Ceylon-tea. Och så plöjde jag vidare i boken om skolastiken. Efter knappt två timmar var jag rätt matt efter den texten och hasade mig upp ur soffan. Bredde mig en macka med räkost och återvände till soffan. Den här gången greppade jag Stieg Larssons tredje bok. Alla läser ju den och då ska jag väl göra det med. Han skriver ju med stort flyt och intrigen är

292
annorlunda. Men är det god litteratur? Knappast. Dessutom skriver han ju hur långt som helst. Och så blir jag så irriterad över att författaren och förlaget inte har granskat fakta i boken. Den är ju fullständigt sned i en del delar (tautologi?). Åklagare som häktar en person på intensiven på Sahlgrenska utan att någon försvarare är förordnad? Utan att tingsrätten ens fått in en häktningsansökan? Larv, alla som varit i närheten av det svenska rättsväsendet vet att allt det där är fullständigt fel. Det stör läsningen för den som kan något. Undrar om inte lille Stieg som ung var en ob? (ordbajsare...) Kinesgubben Jolan Chang... 15 juli kl. 10:24 Världens bäste älskare bodde vid Östermalmstorg. Så var det. Han var världsberömd för sina kunskaper och sina prestationer. Det skrevs många artiklar om honom och det gjordes TV-program. Hans tre böcker såldes i miljonupplagor. Han var mästaren (världsmästare?) i taoistiskt kärlekskonst. Jolan Chang lämnade jordelivet våren 2002. Jag minns honom när han kom cyklande genom stan från antikvariat till antikvariat. Han läste och han skrev och han älskade. De tre böcker han skrev inom sitt specialområde skrev han på engelska. Han hade akademisk utbildning från Kanada. I en av böckerna berättar han om sin ungdom i Kina. Fadern var general under Chiang Kai-shek. Jolan Chang var en säregen människa. Hela hans vuxna liv ägnade han sig åt att sköta sin egen kropp (vegetarian, motionär...) och åt att fysiskt älska. Årskilliga timmar per dag om jag förstår det hela rätt. Själv hade jag några urklippta artiklar om honom som jag nu inte kan hitta....trots att jag letar. Svårt när jag har några tiotusentals artiklar liggande och alla inte är sorterade. Men jag ska nog vaska fram den information som finns om kinesgubben Jolan Chang. Just nu är jag nyfiken på honom. Lycklig OCR-läsare.... 15 juli kl. 10:38 Nu kan jag skanna och OCR-läsa utan problem. I ganska många år har jag fundera på hur man ska få till det där med OCR-skanning av tryckt text. Jag har prövat olika OCR-program men inte fått till det. Fungerar inte något bra. Det där med spalter och hur man saxar ihop de olika delarna av en sida har jag int klarat. Jag har utgått från att det inte fungerar något vidare om man inte har en avancerad skanneranläggning och verkligen är utbildad i tekniken. Så jag hade nästan givit upp. Men förra veckan köpte jag en begagnad dator på Blocket. Riktigt billigt. Den var dessutom bra och till och med bättre än den jag oftast kör min texter på. Den unga kille som sålde hade bytt upp sig till en bätter speldator och den här hade blivit över. Bra sa jag och gav honom 850 kronor för burken. Han sken som

293
solen. In i taxin med åbäket och så hem med den. Visserligen har jag redan fyra datorer hemma så det här vara bara en till i samlingen. Och så kollade jag vad som låg på hårddisken. Den var rensad förstås på alla egna texter, men det låg mycket programvara kvar (en fördel när man köper på Blocket...ha,ha..). Där fanns en version av världens mest använda OCRprogram. Det är klart att jag skulle prova. Kopplade in min fina skanner och lyckades tydligen ställa in programmet rätt. Började skanna ur en bok och upptäckte att det går hur bra som helst. Knappast ett enda fel vid inläsningen. Så provade jag andra böcker. Resultatet varierade lite med hänsyn till vilket typsnitt som boken är satt med. Men det fungerade riktigt bra för flera "normala" typsnitt. Visserligen är min skanner lite långsam, men den klarar av att skanna en boksida på ca. 20 sekunder (med bladvändningstid....). Alltså kan jag i praktiken skanna upp mot 120 sidor boktext per timme. Och det kan jag göra samtidigt som jag ser ett TVprogram eller liknande. Två eller tre timmar tar det alltså att skanna en vanlig bok på 300 - 400 sidor. Funderar på att bli min egen förläggare av litteratur där upphovsrätten har upphört. Finns mycket sådan litteratur. Skulle vara lite kul att trycka nya visitkort med ordet "förläggare". Jag som alltid förlägger mig glasögon... Kan någon engelska? 16 juli kl. 14:12 Jag är förundrad. Jag befinner mig i Stockholm (där vid Mälaren ni vet...). Stan är ganska full med turister med kartor i händerna. De kommer från många hörn i världen (hörn?). I Stockholm möts de av det ädla svenska språket. Knappast någon engelska. Skyltarna på muséerna är nästan bara på svenska. Nästan all information på centralstationen är på svenska (dock står det departures och arrivals, vad det nu kan betyda...). På centralen finns det inte någon informationsdisk alls. Biljettförsäljarnas engelska är vacklande. I Stadshuset luktar toaletterna aphus sedan många år och inte finns det någon information på engelska där inte. Kan inte turistansvariga (finns det sådana....?) begripa att även turister från Grekland, Marocko, Kina och andra "hörn" kan i varje all lite engelska. Men inte någon svenska. När ska Sverige upphöra att vara en provins? Hallå Taxi Stockholm... 17 juli kl. 13:21 Jag är en gammal gnällspik. Jag vet. Men all min kritik är alltid berättigad och bör lämpligen leda till rättelse. I förrgår vill jag hem. Mitt i natten ville jag hem till mitt eget hem och min egen säng. Bara ville. Näsan i kudden och armen om gosedjuret.... Beställde taxi från Taxi Stockholm, vilket är logiskt eftersom jag befann mig i Stockholm. Dessutom har jag både rabatt och kredit hos det där bolaget. Det dök upp en bil med förare

294
(de flesta taxibilar har förare...när de rullar). Jag sa min adress på Södermalm. Lutande mig tillbaka i baksätet (åker ALDRIG där framme hos plebejen...). Lutade mig bakåt och funderade på varför jag ville hem så plötsligt. Då frågade förarare: Vilken väg vill du åka? Jag tror att tunneln är avstängd. Jag svarade: Jag vill bara hem fort och säkert. Kör den bästa vägen. Han: Men vilken väg vill du åka? Jag: Jag vill hem. Är verkligen tunneln stängd på natten? Den var öppen under eftermiddagen då jag åkte med en annan taxi. Han: Jag tror att den är stängd. Jag måste nog åka en annan väg. Jag: Kan du inte höra med någon som vet om tunneln är stängd. Det borde ju vara intressant för taxi att veta om tunneln är stängd innan man åker in i den. Han: Jag ska fråga. Och så knappade han på sin taxidator. Han: De säger att de tror att den är öppen. Jag: Antingen är tunneln öppen eller inte öppen. Halvöppna tunnlar är sällsynta. Jag tycker att Taxi Stockholm ska ta reda på vad som gäller. Det finns telefoner. Graham Bell är död och begraven. Han tittade på mig med undrande min. Och så körde han in i tunneln. Den var öppen förstås och jag tjänade säkert 50 kr på att den var det. Men killen bakom ratten var nog varken platonist eller stoiker. Han hade inte kläm på att tunnlar normalt är öppna eller stängda. Varför har inte Taxi Stockholm anställt några filosofer i ledningen för företaget så att de kan sluta med att "tro" att en tunnel är öppen som faktiskt är öppen. Ett sätt att kontrollera verkligheten är att skicka ned en föraren (med bil) och se om han (och bilen) kommer ut på andra sidan av tunneln. När blir tjänsten som chef för Taxi Stockholm ledig? Kommentarer: Skrattade gott! *s* Wynja den 21 juli, 2007 kl. 06:32 Erich Fromm och kärleken... 20 juli kl. 08:16 Nej, jag är inte djup. Men jag vill bli det. Anklagas i stunder då omgivningen är godmodig för att ha ett visst djup. Men det har jag inte (ännu). Har dock stoppat näsan i bra många böcker. Nyligen läste jag om Erich Fromms klassiker om "Kärlekens konst". Erich Fromm var elev till Sigmund Freud och en av de få som i psykologiska och rent filosofiska termer försökt förklara kärlekens väsen. Han lyckas rätt bra tror jag (hur kan jag veta?) för hans ansatser och tentativa försök känns riktiga. En av hans teser är att materiella ting saknar allt värde om inte människan har en eller flera djupa och bärande relationer. En av dessa måste vara en kärleksrelation. Jag tror honom. Eller snarare känner det "in the guts" (varför pluralis...?). Boken kan vara lite svår för den som inte tillägnad sig det mer

295
basala inom området. Terminologin naturligtvis. Dessutom är den inte något för den som söker "shoot and run"- upplevelser (har jag läst för mycket engelska nu igen?). Som jag brukar säga till min lilla vän: Det är bättre att vara djup än hög eller låg. Hon begriper det där. En av de få som ännu inte har drabbats av epidemin som går. Epidemin av SIH. Stupid in the head. Is it possible to be it anywhere else? Yes, it is. And she knows that too. Jag var den räddande ängeln... 21 juli kl. 18:37 I dag råkade jag av någon anledning (hemlig) promenera omkring i Hjorthagen vid på eftermiddagen. Då fick jag se en liten förvirrad gårhårstant i 70-årsåldern som stod vid en ny fin VW Golf. Det visade sig vara hennes bil och hon kom inte in i den. Hade låst sig ute trots att hon stod där med bilnycklar i handen. Sådana moderna ena med radiosändare och batteri. Förtvivlad förstås därför att bilen var full med mat till lördagsmiddagen med barnen. Jag förbarmar mig över henne....(heter det så? fattar du också?). Tanten sa att alla låsen är elektroniska och om inte sändarna fungerar så får man inte upp bilens dörrar. Hmmm...tänkte jag som också har en ganska ny bil. Så kan det väl ändå inte vara. Så jag fick låna hennes ena nyckel och så gick jag runt bilen och tryckte på den där knappen. Inte öppnades dörren heller. Icke. Så fick jag se att det faktiskt fanns ett nyckelhål i förardörren. Och så upptäckte jag att det gick att fälla ut en nyckel ur den där lilla plastlådan. Vips gick dörren upp med hjälp av nyckeln och tanten strålade med hela ansiktet. Hade hon varit 50 år yngre hade hon gärna fått krama mig och lite mer än så... men jag bara bugade artigt och sa "det var så lite så...". Och så tänkte jag ett par tankar om bilägare som inte vet hur man fäller ut nyckeln till den egna bilen. Men jag sa inte något den här gången. Solen sken och jag hade en ny bok om Platon under armen och var på väg till ett möte med någon. Man kan aldrig veta för mycket... 22 juli kl. 23:42 Som ett tips vill jag nämna att jag för några år sedan uppmärksammade att elfte upplagan av Encyclopaedia Britannica, som började utkomma år 1911, i sin helhet finns på nätet och den tycks dessutom vara helt fri (med viss reservation förstås från min sida). Det rör sig om 29 volymer med över 40.000 långa välskrivna artiklar. Från den har jag lärt mig mycket. Texten går att kopiera och bearbeta. Skanningen kan var dålig i ibland på icke-engelska ord. Det finns korsreferenser. Adressen är http://www.1911encyclopedia.org. Ett tips alltså. Sedan kan jag väl tipsa om att även den samtida Nordisk Familjebok från 1910- och 1920-talen numera finns skannade och tillgängligt på Projekt Runeberg. Det är bara

296
att söka alfabetiskt på alla sidor som ligger ute. Bra jobbat ni alla på Runeberg! http://runeberg.org/ Har man tillgång de här två källorna så har man tillgång till väldigt mycket kunskap i historia och andra "klassiska vetenskaper". Men det är klart att det har ju hänt en del även efter 1920. Men det finns nog på nätet det också.... Minuterna när världen förändrades... 22 juli kl. 23:53 Jag är lite besatt av grundbulten-tänkandet. Att försöka få fram den där situationen, heller händelsen, som var "den utlösande faktorn" till något stort och betydelsefullt. Vad var det egentligen som utlöste alla händelser som var likskom en kedja som ledde fram till Sovjetväldets upplösning? Var det valet av en polsk påve? Eller var det att påven så medvetet stötte Solidariet? Eller var det när Johannes Paulus landade första gången i Polen och skulle hålla mässa utanför Svarta Madonnans kapell? Jag vet inte. Kanske var det när Jaruzelski utfärdade undantagstillstånd, men samtidigt inte beordrade stridsvagnsförbanden att slå ned Solidaritet? Eller var det när Gorbatjov med maka besökte påven i Rom? Eller var grunbulten de långa kvällssamtalen som påven som ung hade med sin far, den starke polske nationalisten? Jag vet inte... men jag har funderat på det en del...själva funderandet kan vara lika viktigt som att få ett svar. Minuterna som förändrade allt... 22 juli kl. 23:59 Det är fyra gestalter som har påverkat allt tänkande i västerlandet mer än alla andra. De fyra står skilda från alla andra. Det är Jesus, Sokrates, Platon och Aristoteles. Kanske, kanske i nu nämnd ordning. Sokrates död var en händelse som fortfarande 2.300 år senare skakar om tänkandet i världen. Hans sökande efter sanningen och visheten möttes med en dödsdom och en giftbägare. Allt sedan dess har denna tragik inspirerat alla tänkande människor. Den som inte läst om själva händelsen vill jag gärna klippa in en framställan av hur det gick till. Läs och fundera på om det var i detta moment som västvärlden fick sin speciella inriktning. Den som lett till atomenergi, rymdfart och datorer. Svaret är det var då som värdet av att söka sanningen verkligen insågs av efterföljarna till Sokrates. Alla har vi väl sett devisen ovanför porten till universitetshuset i Uppsala: Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större. Det är Sokrates som ligger bakom den formuleringen. Tro mig. Här är den utlovade berättelsen. Berättelsen börjar när Sokrates just druckit ut allt i giftbägaren i ett svep. "Vid dessa ord tystnade vi och höll tillbaka våra tårar. Han vandrade av och an, efter en stund förklarade han att hans ben började kännas tunga, och han lade sig ner på rygg som mannen tillsagt honom att göra. Mannen som räckt honom giftet kände då

297
på honom och undersökte sedan gång efter annan hans fötter och ben. Till sist tryckte han hårt på hans fot och frågade om han hade någon känsel i den.Sokrates svarade nej. Sedan gjorde mannen på samma sätt med vaderna och undan för undan uppåt och visade oss hur han kallnade och stelnade. Också Sokrates själv kände på sin kropp och sade att när det steg till hjärtat skulle han vandra sina färde. Han var redan kall ända till underlivet då han lyfte på det hölje han haft över sig och sade dessa ord som var hans sista: "Kriton, vi är skyldiga Asklepios en tupp. Ge honom den, glöm det inte." /.../ Strax därefter gick det en sprittning genom hans lemmar, mannen avtäckte honom och hans ögon var brustna. Kriton tillslöt då hans mun och ögon. Så, Ekekrates, slutade vår vän. Och vi vågar väl säga att han var den bästa människa vi känt, den visaste och rättrådigaste av alla." Vad vi inte vet är om Kriton gav någon tupp till Asklepios. Jag antar att han gjorde det. Sokrates sista vilja måste ha åtlytts. Är du vinterbadare? 23 juli kl. 07:30 Jag gick till farbror doktorn vid Rinvägen här i Stockholm. Farbrorn var en ung doktor utan vit rock. Intresserad, uppmärksamoch kanske också kunnig. Jag har problem med höger inneröra. Har haft det i ett halvår. Det känns konstigt. Min hörsel påverkas inte. Men det känns som om en liten, liten spindel huserar där innne. Kanske bygger bo. Jag redogjorde för mitt besvär och han tittade och tittade med den där tittgrejen. Inte såg han något. Han såg knappt om jag hade någon trumhinna, vilket jag måste ha eftersom jag hör så bra. Så påstod han rakt på sak at jag har trånga örongångar. Det visste jag redan. Så frågade han mig: Är du vinterbadare? Jag antog att han menade en sån som bara måste bada utomhus hela kalla vintern. En sån där gubbe i Moskva som badar en kvart i Moskvafloden varje dag. Även om det är minus 30. Nä, sa jag. Jag har tvingats ned i en sån där vak i isen några gånger i det militära. Men jag hackade tänder och kröp upp så fort jag kunde. Det var några år sedan. Han sa: Så du är inte vinterbadare, de kan nämligen få benbildning i örat. Det står så här i den databas jag har. Jag sa: Måste dom inte bada väldigt mycket för att benet ska växa till sig i örat. Det blir väl samma effekt om man går ute när det blåser kallt på vinterna och inte har något skydd för örat? Han: Det står så här att vinterbadare kan få tillväxt av benet i örat. Men du är inte det då? Nä, tänkte jag. På vintern brukar jag unna mig sådana där snabba varma njutningduschar. Och så tänkte jag: På sommaren är det nog mest ATläkare som jobbar. Ser jag ut som en vinterbadare?

298
Inte bra med för mycket.... 24 juli kl. 08:23 I går vandrade jag hem genom stan i regnet. Tänkte att jag skulle få en halvtimme för mig själv att tänka några nya tankar. Brukar fungera bra ibland när det är ett stilla sommarregn och jag inte har den där känslan att jag borde vara i skärgården eller vandra i fjällen. Regnet gör att jag bara vill vegetera. Dra mig inom mig själv, läsa och skriva. När jag hade kommit till Östermalmstorg) Stockholm) märkte jag att tankeapparaten gnisslade, den liksom skar inom den. Gick inte på det där jämna varvet som den brukar. Hade jag ätit för litet eller druckt för lite vätska? Jag ger just nu bara min kropp precis vad den behöver för att kunna gå upprätt och inte falla ned. Nej, min hjärna var understimulerad. Den hade inte sett en film på ett stort antal timmar och den hade inte läst någon text på minst 20 minuter. Jag mådde inte rikigt bra. Jag befann mig minst tio minuter från närmaste för mig användbara internetförbindelse. Den enda access jag hade var de två mobiltelefonerna i höger ficka och de tre mp3-spelarna i den vänstra. Jo, jag har tre halvgamla bra spelare. Men varför fick jag med mig alla i dag för? Jag bestämde mig för att inte lyssna på något program från NPR i USA och inte ringa till henne. I stället bestämde jag mig för att gå ned i tunnelbanan, sätta mig på första tåg (det är så man gör i Stockholm...) på gröna linjen söderut och bara blunda och andas. Det hjälpte lite. Jag kände att jag faktiskt kan existera utan input. Vad har du där kring halsen? 31 juli kl. 08:59 Jag har varit på landet. Det vill säga i Dalsland, som ligger norr om Göteborg och söder om Karlstad. Inte så känt landskap. Ligger inklämt av någon mellan Vänerna och norska gränsen. När jag är på landet träffat jag "lantbrukare". I själva verket tycker jag att de ska kalla sig bönder för det är det som de är. Men yrkesmässigt är de lantbrukare. När de tagit av sig arbetsoverallen så är de fortfarande bönder. Jag satt hemma hos en av bönderna en kväll och pratade om det ena och det andra. Han är road av att höra om hur det är i Stockholm. Han har nämligen aldrig varit där. Inte heller har han varit i Norrland. Efter en stund visar jag honom det lilla USB-minne som jag har hängande i en kedja runt halsen. Anledningen till att det hänger där är att jag är så rädd att tappa bort det, vilket skulle vara halvt pinsamt och kunna föranleda frågor av alla möjliga slag. Jag visar honom mitt lilla minne på 2 GB och förklarar att det kan (vilket innebär att det just nu inte med nödvändighet innehåller just det....) lika mycket information som i 4.000 fullmatade böcker. Då säger han: Jag trodde det var ett sånt där larm som gamla människor får så de kan larma hemhjälpen innan de dör. Och så frågade han lite mer intresserad: Vad gör man med en sån där grej då? Jag har inte någon dator och jag tänker inte skaffa

299
någon heller. Jag har inte någon sån där låda till TV:n. Heter det DVD? Och jag tänker inte skaffa någon digitalbox när de släcker ned TV:n i höst. Så det så. Bönder är bönder även om de föredrar att kalla sig lantbrukare. Kommentarer: "Jag trodde det var ett sånt där larm som gamla människor får så de kan larma hemhjälpen innan de dör." *asg* det var fan kul! Å den 01 augusti, 2007 kl. 08:16 Den där Stieg Larsson... 31 juli kl. 09:34 Ja, jag plågar mig igenom hans böcker. Har nu bara 50 sidor kvar av den sista (sista?) boken av de tre. Jag läser dom för att få ett grepp om vad folk läser den här sommaren. Ett exempel på framgångsrik triviallitteratur (etablerat begrepp i mina kretsar). Storyn är ju riktigt genomtänkt och både Mikael Blomqvist (Stiegs dröm...?) och Lisbet Salander är utmejslade karaktärer. Men det är på tok för långt och på tok för mycket påhittat. Den ende som verkligen borde ha haft nöje av böckerna är författaren själv. Men nu har förlaget med mördande reklam redan sålt över 800.000 exemplar och då får man väl ändå acceptera det. Publiken fäller utslaget. Men var finns kvalitéten? Egentligen är det riktigt dålig litteratur. Men Mikaels framfart bland kvinnor (pluralis) fascinerar mig en del. Författaren avslöjar dock inte vad det är som gör att han är så framgångsrik och under så lång tid hos så många. Författaren väljer att hålla läsaren i okunnighet. Döljs det kanske i en verklig tantraman hos den där Mikael? Det är en fråga om läsaren inte får svar på. Kommentarer: Håller absolut inte med.....jag har lyssnat på den första och den andra i bilen och håller nu på med den tredje. Reine Brynolfsson läser med en fantastisk röst och det är helt upp till var och en hur man väljer att ta litteraturen till sig men jag framhärdar att alla böcker får mer liv av en bra uppläsare. Karaktärerna får ett eget liv. Böckerna ÄR fantastiska, han har lagt ner ett enormt arbete och att säga att det är dålig litteratur är en skymf.... Cayenne den 31 juli, 2007 kl. 10:00 Jag håller med Cayenne här, att jag tycker det är bra litteratur. Och då har jag läst böckerna, och inte lyssnat till Reine Brynolfsson. Jag tror man ska hålla sig från att sätta sig på allt för höga hästar och tro man sitter inne med sanningen om den goda litteraturen. Varje människas läsupplevelse

300
är unik. Jag har läst en hel del litteraturhistoria och är väl medveten om vad som anses vara god litteratur. Många gånger är den högtravande och ack så tråååkig. Dessutom kan jag tänka mig att just de verken varit till störst nöje för de pretentiösa författarna. I mitt yrke som lärare i svenska och engelska har jag tack och lov den insikten att jag anser att alla böcker som stimulerar mina elever att läsa, att hitta vägarna till litteraturen, är av godo. Oavsett om det är "simpla" historier eller mästerverk. Allmänt sett. Mångfald tror jag på. Att det finns något gott i att variera sig. Blanda klassiker med deckare, samtida författare med de stora dåtida mästarna, kanon med pockettoppen. Dessutom. Varför plåga sig igenom alla tre böckerna bara för att, när det finns så mycket annat att läsa? Smaken är definitivt som baken. Och om du gillar att skapa debatt. Så har du lyckats nu! ;-) Moböjs den 31 juli, 2007 kl. 10:36 Det är klart att jag gillar att skapa debatt och framför allt: Att delta i debatter. Jag vidhåller uppfattningen att böckernas intrig är dålig. Författaren har ju förvisso snärt i pennann och hans litterära gestalter är ju rätt originella. Men visst är det simpel triviallitteratur. Jag plågade mig igenom de tre böckerna för jag ville veta vad det är som lockar folk att läsa dom. Jag fick väl svaret: Snärtigt språk och overkliga intriger. Inte något psykologiskt och inte några egentliga miljöskildringar. Visst har han varit ambitiös och jobbat med sin story. Men jag är riktigt orolig då jag insett vad svenska folket läser sommaren 2007. Dessutom har DN haft den dåliga smaken att publicera boken som följetong. Ett kulturellt lågvattenmärke som förmodligen endast haft till följd att några journalister kunnat vara långlediga och sluplit skriva egan artiklar. Varulven den 06 augusti, 2007 kl. 23:58 Åter den där Stieg Larsson... 7 augusti kl. 00:04 Som jag skrivit tidigare har jag läst ut de där tre böckerna av Stieg Larsson. Eller snarare plågat mig igenom dom. Dessutom jag varit ofin nog att säga att jag tycker det är riktigt dålig litteratur. Det finns visserligen sämre, men ändå. Det är rätt anmärkningsvärt att svenska folket ägnar ett antal timmar sommaren 2007 att läsa sånt larv. Inte någon bra intrig, inte något psykologisernade och inte någon spänning heller. Banalt är väl rätt ordet. När jag kom till sista boken (sista?) och läste om rättegången mot Lisbeth Salander blev jag mer än upprörd. Allt var ju fel. Praktiskt taget allt som handlade om rättegången var fel. Formen, förfarandet, förhörsmetoderna, tilltalstonen.... allt var hur fel som helst. Jag tror aldrig jag har läst något som varit så konsekvent fel. Varför har inte förlaget sett till att allt det där rättades till?

301
Kommentarer: Tja det är inte alltid helt lätt att göra sig hörd i "bloggbruset".... Men visst är det värt ett försök.. Jag menar att såga Stieg L jäms med fotknölarna utan att ens göra ett försök till seriös kritik - bara yviga swingar - kan ju vara en metod. Lycka till Lasse Taube den 07 augusti, 2007 kl. 00:44 Så yvig var väl inte kritiken. Jag skrev att hans skildring av en rättegång, en svensk sådan, är så total felaktig som den överhuvudtaget kan bli. Det var betydligt mer som var fel än som var rätt. Var och en som känner till hur det går till i en domstol skrattar bara åt det hela. Men det är klart att en författare har full frihet att skriva vad han vill för att försöka fånga sina läsare. Men då har vi som läsare också rätt att skratta åt honom. Jag både skrattade och var uttråkad. Fast lilla Lisbeth skulle jag gärna vilja träffa någon kväll när hon är på sitt goa humör... Varulven den 07 augusti, 2007 kl. 21:49 Bilbingo? 7 augusti kl. 21:50 Jag har varit på landet igen. Den här gången ett par mil norr om Uppsala. Mitt i Uppland kan man säga. En varm och fin sommarkväll (ja, det har varit sådana...) körde jag förbi den lokala idrottsplatsen. Där stod minst 120 bilar, kanske 150. Nyfiken som jag är stannade jag för att ta reda på vad som hände. En bondauktion på kvällstid mitt i veckan? Någon mästerskapstävling? Efter någon minut fick jag klart för mig att det var frågan om "bilbingo". Någon som jag har hört talas om och kanske också sett någon kort om på TV eller så. Men aldrig ett i verkligeheten. Där satt minst 300 vuxna människor inne i sina bilar med bingobrickor i knät och duddade på brickorna med lustiga speciella spritpennor samtidigt som "tävlingsledningen" entonigt läste sina sifferrader. Jo, jag vet vad det går ut på. Vertikalt och horisontellt. En del satt i och för sig på solstolar utanför bilarna. Två äldre damer/tanter/kärringar hade en litet campingbord som de satt vid - utrustade med gasdrivet sirenhorn för det fall de skulle vinna. Då gäller det tydligen att tuta i luren. Vad sysslar egentligen lantortsbefolkningen med? Kör de traktorer på dagarna och spelar bilbingo på kvällarna? Vad jag vet finns inte bilbingo i Stockholm (men jag kan ha fel). Är det en kulturnation som jag skådade tåspetsarna på? Räcker det inte med enfaldiga TV-program och ännu enfaldigare hyrvideofilmer? Bilbingo? Kan inte folk ta en cykeltur, en skogpromenad eller låsa in sig med frun/flickvännen/älskarinnna/grannfrun eller någon annan i säng-

302
kammaren och njuta av tillvaron. Bilbingo? Jag åkte vidare efter tio minuter. Kommentarer: Bilbingo ska tydligen vara "balsam för själen". SVT har en dokumentär på webben. Rekommenderas. Fiskfot den 18 augusti, 2007 kl. 12:59 Är bokköpare och bokläsare samma? 7 augusti kl. 22:11 I dag gjorde jag en 17 minuter långt besök i mitt antikvariat på Södermalm (vi pratar Stockholm här....inte Göteborg). Gick igenom de där två hyllorna som intresserar mig just nu. Fick några idéer till inköp och köpte den här gången bara två böcker. Jag har redan alltför många "bakomböcker". Ni vet de där som ligger innanför i bokhyllan och som man tror att man minns var man la. Men det gör man ju inte. Antikvariat är det bästa som finns. Länge leve antikvariaten och död och Akademibokhandeln. Det går faktiskt att läsa en bok som någon annan har läst tidigare under förutsättning att den personen inte har streckat i boken eller skrivit idiotiska kommentarer eller satt smörfläckar eller ännu hemskare oidentifierbara fläckar. Då avstår även jag. Men är boken ren och snygg spelar det inte någon roll om den är läst både en och två gånger. Det är faktiskt bokens innehåll som är det viktiga. Ibalnd undrar jag om det är skillnad på bokköpare och bokläsare. Den som verkligen njuter av att läsa bra böcker vet vilka han eller hon vill läsa. Då går man inte där och fingrar på omslagen och läser förlagsreklamen. Då vet man redan vad man vill ha då man går in i bokhandeln eller i antikvariatet. Men i dag visste jag inte. Det blev bara ett par på måfå. Talande apan på Djurgårdsfärjan.... 7 augusti kl. 22:19 Grannens ungar kastade häromdagen en hel del leksaker. En låda stod full utanför deras dörr ett tag innan allt hamnade i soprummet. Jättefina leksaker. En härlig liten apa som kunde prata bara man stoppade in handen i den och rörde munnen. Som en kasperdocka. Den tog jag hand om. Stoppade den i min rygga som jag har till och från jobbet. Tänkte att den kunde jag väl ge till någon treåring på stan som var så där grinig som bara treåringar kan vara. Jag har haft den i kånken i några dagar. I dag tog jag färjan hem från Djurgården. Och då satt hon där. Ljuslockig och trumpen och lite lagom sur. Hon var kanske fyra år. Upp hoppade apan och började prata med henne. Hon såg förvånad ut. Minst sagt. Hennes mamma och pappa såg också förvånade ut. Och så fick hon veta att hon fick apan av

303
mig och då blev hon hur glad som helst. Riktigt skrattade. Och så lärde hon sig på tio sekunder att själv få apan att prata. Det är härligt att göra en liten människa glad. Kanske minns hon om några år dagen då hon fick en apa av mig på Djurgårdsfärjan. Bara för att hon var trumpen och behövde just en talande apa. Jämtland nästa.... 10 augusti kl. 09:45 Till Varulvens trogna läsar vill jag omtala att Varulven nu reser till Jämtland en vecka för att umgås med björnar, lodjur och renar. Får jag tänderna i en och annan same så kommer det säkert att smaka det också. Varulven har med sig en packe böcker om skolastiken och Thomas av Aquino om det skulle regna. Inte någon med Stieg Larsson för Varulven inte. Varulven är tillbaka 18 augusti kl. 12:39 Tillbaka från Jämtlandsfjällen. Inte var det så mycket mygg heller, men en väldigt massa renar överallt. Regn och sol omväxlande och så en massa jamtamålstugg som bättrade på mitt ordförråd ganska mycket bara på en vecka. Jag frågade en gubbe om han visste vad en sårramejs är för något. Han svarade snabbt (ovanligt snabbt för att vara på landsbygden): Det är väl en tokken en som du det! Visst hade han rätt. Sårramejs betyder pratglad tok. Det är bara att erkänna. Kommentarer: Ha, du råkade inte se de många barnen och min torv? Jag har bett om ursäkt till Kvinnan på gården, men jag har fortfarande min misstankar om att de många barnen har något med min bortkånkade torv att göra. Fiskfot den 18 augusti, 2007 kl. 12:54 Dr. Phil? Hur mycket? 21 augusti kl. 10:18 Fick några frågor i morse av en man som behöver lite råd. Jag gav honom de råd jag kunde åstadkomma och kom då på att jag kanske har en möjlighet att etablera mig som Dr. Phil här i Stockholm. Den rådfrågande mannen frågade mig om jag tror att hans nya relation (tre månader gammal) håller i längden om han bara ägnar sig åt henne under helgerna. Hon har nämligen börjat prata om att vilja flytta ihop. Jag sa att det nog kommer att hålla om han ägnar hela helgerna åt henne och inte gör andra tokigheter som golfspel och segling. Han tackade för rådet. Då kom jag på att jag nog borde ha tagit betalt för rådet. Hur mycket tar Dr. Phil i timmen? Kan 1.500 kr i timmen vara skäligt? Finns det en marknad för en svensk Dr.

304
Phil? Jag börjar fundera i de banorna eftersom de höjt priset på hamburgare hos McDonalds från 10 kr till 12 kr. Dags att börja se om inkomstsidan i vargens privatekonomi. Arthur Schopenhauer, brottslingen 21 augusti kl. 17:58 Arthur Schopenhauer var en känd tysk filosof i början av 1800-talet. Han var bland annat under sin levnad känd för att han under långa stunder kunde sitta helt tyst för sig själv och tänka djupa tankar. Lämpligt för en filosof. Han hade, vad man vet, inte någon kontakt med andra kvinnor än sin syster. För övrigt hade han inte så höga tankar om de kvinnliga varelserna. En dag eller kväll satt han och filolosoferade i sin bostad. Utanför tjattrade och ropade två kvinnor, vilket i högsta grad förgrymmade och störde honom. Schopenhauer gick ut och knuffade med stor kraft ned den ena kvinnna för den höga trappan. Hon skadades svårt. Det hela resulterade i en rättegång och att Schopenhauer förpliktades att betala månatligt underhåll till henne. Hon blev invalidiserad. Efter närmare 25 år avled kvinnan. Schopenhauer skrev då på latin med små, små bokstäver i sin dagbok: "Kärringen död, bördan försvann". Först långt efter hans död uppmärksammade man anteckningen och kunde lista ut vad han egentligen menade. Rapportsändning utan hjärna... 22 augusti kl. 22:59 Rapport är på något sätt den "officiella" nyhetskanalen i Sverige. Den med kvalitet både i urval av nyheter och kvalitet i själva presentationen av nyheter och även i analyser. Det skulle man i varje fall vilja tro. I går berättade Rapport om en dom som meddelats av Borås tingsrätt. En 43årig man dömdes i går till 14 års fängelse för grova våldtäkter m.m. I rapportsändningen presenterades det på följande sätt: "Mannen dömdes till 14 års fängelse, men rätten var inte enig. Rättens ordförande (juristdomaren alltså) ansåg att bevisen inte räckte till och dömde honom därför till villkorlig dom". Även en femåring begriper att antingen döms man eller också döms man inte. Antingen räcker bevisningen till en fällande dom eller också inte. Vad Rapport i sin upphöjda ställning sa var att juristdomaren hade funnit att bevisningen inte räckte till, men ändå dömt mannen till villkorlig dom. Så var det naturligtvis inte och det hela visar bara på enfalden som finns på Rapportredaktionen. Det är inte okunnighet det handlar om utan om enfald. Dessutom rättade man inte rapporteringen. Jag har i dag läst domskälen och vet hur domen är utformad. Juristdomaren friade mannen på ett antal åtalspunkter och dömde honom för några få. Märkvärdigare än så var det inte. Men Rapport lyckades inte begripa det. Märkligt.

305
Villatomt med runsten... 27 augusti kl. 10:56 Jag är lite intresserad av runstenar. Inte så lite heller utan egentligen ganska mycket. Några böcker har jag läst om runstenar och lite vet jag, men inte mycket. I går var jag på ett ställe norr om Uppsala där det finns en runsten inne på en villtomt. En runsten som hittades 1936 när man skulle markplanera (hette det så då?) för en villa. Helt plötsligt låg det en fin sten där som rests av två söner till minne av fadern. En av sönerna hette Karl. Namnen är alltid intressanta. Det som var spännande med den här stenen var att den låg inne på en villtomt, helt nära tomtgränsen och med informationsskylt från riksantikvarieämbetet. Inget staket så att allmänheten inte skulle hindras från tillträde. Jag var där naturligtvis och tog några foton i morgonljuset (är det morgon kl. 09.32 en söndag?). Då rörde sig gardinen lite i ett av fönstren, jag såg det och hon såg mig säkert också. Då är frågan: Hur ofta får man besök på tomten om man har en väldigt fin runsten där? Är man stolt över att ha en helt egen runsten? Vem äger runstenen? Hur påverkar runstenen fastighetens värde? Många frågor i huvudet på en tok. Filosofi... 28 augusti kl. 14:48 Mycket i den moderna filosofin handlar om ords och meningars betydelse eller betydelser. Djuplodande tänkande om meningars konnotation. I dag har vi betydligt bättre förståelse för språkets möjligheter och begränsningar än man hade för hundra år sedan. Alla fackfilosofer är i dag överens om att en mening som "August Strindberg existerade" är värdelös eller tämligen värdelös. Redan genom att använda sig av orden "Augusti Strindberg" har den som uttalar meningen redan klargjort att det finns eller funnits någon person som haft namnet eller i varje fall av eftervärlden förknippas med det angivna namnet. Däremot är en mening som "Författaren till boken Röda rummet har existererat" något mer meningsfull, men inte särskild mycket mera. Den anger nämligen inte vem som var författaren (det vet vi ju liksom ändå...) och den klargör inte att det råder samstämmighet om att det funnits eller finns en bok som har titeln Röda rummet. Men meningen är i varja fall inte självdefinierande. Så håller fackfilosoferna på och analyserar och analyserar. Inte underligt att jag blir lite trött bakom pannbenet ibland. Han sköt tsaren i Kungsträdgården... 28 augusti kl. 15:19 Ungsocialisten Adolf Hjalmar Wång hade fått för sig att skjuta tsar Nikolaus II av Ryssland då denne besökte Stockholm i juni 1909. Han gömde

306
sig i Kungsträdgården och väntade. Plötslig kom en person mot honom i, som han uppfattade det, rysk amiralsuniform. Wång sköt mot vad han trodde var tsaren, men det var generalmajoren Otto Ludvig Beckman, chef för kustartilleriet. Denne avled kort efter överfallet. Själv sköt Wång sig när polisen kom för att gripa honom. Beck promenerade hem i uniform efter en fest. När Nikolaus II anläde var han iförd svensk uniform enligt uppgift i Dagens Nyheter år 1909. Detta som en artighet mot Sverige och de svenska värdarna. Frågan är alltså om Wång sköt Beck för att han trodde att det var tsaren som uppträdde i svensk uniform i Kungsträdgården? Den som vet svaret kan kontakta mig. Mordet är preskriberat och gärningsmannen är död. Men frågan är fortfarande aktuell. Kära Vägvärket 28 augusti kl. 16:37 För några veckor sedan befann jag mig i de vackra Oviksfjällen. En dag var jag nere i Myrviken för att proviantera och hålla lite kontakt med civilisationen. På återresan någon timme senare uppmärksammade jag vägverkets informationsskylt i Kövra ? just där fjällvägen (fäbodvägen) börjar. En stor skylt med texten "Ur funktion" och "För information ring" och ett telefonnummer. På skylten fanns två stora lampor, som dock inte lyste. Som Stockholmare med två barn som bara levt på glass hela dagen blev jag lite fundersam samt insåg att det nog var bäst att ringa det där numret. Vägverket hade nog något att berätta för mig. Men var vägen "Ur funktion"? Att en väg kan vara avstängd eller blockerad eller något liknande kan jag förstå. Men "ur funktion"? Kanske ett begrepp som någon tillägnat sig på någon utbildning på Mitthögskolan tänkte jag. Så jag ringde det där anvisade numret. Många signaler gick fram och så fick jag olika alternativ. Först skulle jag ange riktnumret på den plats där jag befann mig. Hur skulle jag vet det då? Kanske 063 eller något liknande. Medan jag funderade så gick tiden och efter en bra stund blev jag kopplad till vägverket i Kristianstad. Jag frågade vad skylten i Kövra egentligen betydde. Damen förklarade att hon inte visste var Kövra låg och att jag måste ha blivit felkopplad. Hon var vänlig att koppla om till vägverket i Härnösand. Frågan ställdes en gång till. Rösten i Härnösand sa att "det är nog en informationsskylt och lyser det inte några lampor så är det nog inte något att bry sig om". Två insmugna "nog" i samma mening fick mig att tveka. Jag frågade vad informationen "Ur funktion" betydde. Var det vägen som var ur funktion eller var det själva skylten som var det? Rösten i Härnösand sa: "Om inte lamporna lyser så är inte skylten i funktion". Jaha, sa jag. Men varför ska jag då ringa vägverket om nu skylten är ur funktion? Det som jag vill veta som bilist är om vägen är öppen eller inte. Rösten sa då: Skylten är till för att man ibland vill kunna upplysa om att vägen över Flatruet stängs av vintertid vid svåra väderförhållanden. Då

307
gnydde jag till: Men nu är det augusti och det står att den är "Ur funktion" och jag vet ännu inte om vägen är öppen eller inte. Rösten sa: "Jag tror att du kan köra, det är nog inte något hinder." Alltså så oklara besked som en svensk myndighet överhuvudtaget kan prestera. Jag tackade för mig och sa att i Stockholm märker vi direkt om en väg är blockerad för då står det några tusen bilar i kö. En stilla undran: Med hänsyn till turismen i fjällen skulle det kanske vara en god tanke att ge information på något främmande språk, förslagsvis engelska. Jag ser framför mig den tyska turisten som med hjälp av palören översätter "Ur funktion" och väljer en annan väg för att försöka ta sig in i fjällvärlden. Turisten förstår kanske inte att vägverket bestämt sig för att skylta upp alla skyltar med texten när skylten är inte används. Ring i taket i sovrummet? 29 augusti kl. 08:57 En nära vän till mig har fått tag i en fin lägenhet. Stor och fin. Nu ska den renoveras innan hon flyttar in. Jag har tipsat henne om att hon bör försöka ordna så att det sätts upp en kraftig ring i taket i sovrummet (på exakt rätt plats dessutom...). Hon håller med mig om att det skulle vara en fördel på många sätt och en tillgång. Men hon tvekar inför det estetiska med att ha en sån där kraftig järnring i taket. Men hon säger också att hon mycket väl kan be hyresvärden att montera en sån där. Hon drar sig inte för det. Inte blyg där inte. Utan det är det estetiska som utgör hindret. Strunta i estetiken säger jag. Måla den vit då. Får väl i och för sig målas om då och då kan jag tänka mig. Hon funderar på det hela just nu. Att hennes morsa kommer att upptäcka ringen i taket spelar inte någon roll alls, säger hon. Det kan ju ha varit förra hyresgästen som satt dit den.... Jag ser fram emot att få vara med på invigningspartajat när alla ska få titta på den fina lägenheten och upptäcker ringen i taket. Det blir ju inte något fint litet lampfäste. Dels ska den hålla för 54 nätta kilon och dels lite till....ha,ha.... Varulven 31 augusti kl. 09:45 Som varulv, manlig sådan, har man sina fördelar. Särskilt som jag har den lyckliga gåvan att kunna moderera min röst. Ibland räcker det med att jag sänker rösten en halv oktav och pratar lite långsammare så märker jag att kvinnan som jag inriktat min uppmärksamhet på mjuknar. Hon ler djupare och ser mig i ögonen. Bara för att jag sänker rösten en halv oktav. Ibland har jag försökt sänka den en oktav och även lyckats med det. Men då får den karaktären av sängkammarröst och då anar honan vart jag syftar. Då kan det gå riktigt på tok. Spelar inte någon roll om jag därefter viftar på svansen eller försöker efterlikna orrarnas stora spel. Hon är på sin vakt. Men en halv oktav är ofta rätt. Hon är inte uppmärksam på vart det hela

308
kan leda förrän lubrikationen gått ganska långt...och då är det för sent för henne att vifta med pekfingret. Ett annat tips till yngre hannar är att använda sig av svåra ord. Då blir hon förlägen och vill inte fråga. I stället läser hon in i ordet det som hon själv vill läsa in och då kan det gå riktigt fort det hela. Varulven lyckas oftast. Slut. Kommentarer: Det där var riktigt intressant, inte så många svåra ord och formuleringar. Lubrikation fick jag såklart slå upp men det var det enda (själv använder jag aldrig det ordet, skulle aldrig falla mig in, finns ett mkt bättre, men bloggägaren är noga med sånt där. Akademiskt och rumsrent ska det vara, amen) Ok, sidospår. Hursom, bra information, ska tänka efter en extra gång då ngn man sänker rösten en halv oktav. Eller inte. Å den 31 augusti, 2007 kl. 10:44 Hon vet vad hon talar om, hon. Men det gäller nog att höja pekfingret i tid, annars kan hon fastna i nätet. Tänkt tanken att själv sänka rösten en halv oktav? Varulven den 31 augusti, 2007 kl. 10:49 Undrar var idén till detta blogg inlägg stammar från? Wynja den 31 augusti, 2007 kl. 19:02 Varulven står för alla idéer själv. Han lånar aldrig och han förbättrar aldrig. Han formulerar själv sina helt egna idéer. Så det kan bli lite underligt ibland. Men många av tankarna är superbt bra måste jag säga. Detta eftersom jag förstår så väl vad jag menar och vart jag syftar. Andra förstår inte alltid. Men det är en världsklig sak. Varulven den 03 september, 2007 kl. 09:40 Bodelning on the run? 3 september kl. 09:42 Karlaplan i Stockholm i dag kl. 08.34. Ung man iförd svagt kritstrecksrandig kostym och svart axelväska. Pratande i telefon. Normalhögt. Jag gick cirka fem meter bakom och hörde hans del av telefonsamtalet. Den andra delen kunde jag bara ana. Han sa: "Hon kan gärna få ta huset, men då ska hon också lösa ut mig med hälften av marknadsvärdet. Värderingen ska ske av en riktig mäklare och inte av någon sån där tattare som hon har anlitat. Jag ska ha vartenda öre, annars får hon lösa ut mig med motsvarande belopp! Bilen tänker jag behålla för hon kan ju inte köra. Fick hon bilen skulle hon kvadda den inom två veckor. All jävla köksutrustning kan hon ta hand om och öva sig med så hon lär sig laga mat...." Sedan var jag

309
tvungen att snedda över gatan för att hitta fram till min arbetsplats. Jag hittade den. Mannen verkade beslutsfähig (i Småland kan man slå upp det ordet...) och jag är rätt säker på att han får sin vilja igen. Det finns ju redan krockskadade bilar att köpa. Bodelningen är kanske redan klar när du läser det här. Undrar hur krockskadad har är och hur kockskadad hon är? Köpt bok ligger... 3 september kl. 09:50 I flera månader har jag varit på jakt efter en halvgammal bok i filosofi som bara finns att få tag i antikvariatiskt. Den har inte funnits i Stockholm de senaste halvåret. Jag blev rekommenderad att läsa den av den vän. För ett par veckor sedan fick jag tag i den på ett antikvariat i Uppsala. Eftersom jag passerade Uppsala under lördagen slankt jag in där på Öfvre Slottsgatan och köpte boken. Äntligen. Den kostade en slant, men den var väl bibehållen. Utgiven på 1960-talet. Hem med boken. När jag kom hem på söndagskvällen läste jag förordet och det kändes som om jag hade läst det tidigare. Något bekant. Jag tänkte att jag sätter den åt sidan och läser den efter den bok som jag håller på med nu. Alltså in med den i bokhyllan på den plats där den hör hemma. Just när jag ska skjuta in den där bland de andra böckerna står det ytterligare ett exemplar av boken där och flinar mot mig! Det är klart att jag redan hade boken och dessutom har jag läst den för kanske fem år sedan. Mitt tidigare exemplar var också fint. Men det kan ju vara bra att ha två exemplar om det ena skulle komma bort Människans egenskaper? 3 september kl. 11:30 Ibland får jag sådana där underliga frågor i huvudet. Frågor som jag vet jag inte kan besvara och som dessutom inte någon annan tycks kunna besvara. Exempelvis skillnaden mellan människors och djurs beteenden samt känslor/upplevelser. Varför rodnar bara människan och inte någon djurart? Varför spinner bara kattdjur och inte människor och andra djur än kattor? Varför han inte kossor någon mimik? Varför är människan den primat som har störst antal muskler i ansiktet? Hundar och människor gäspar, det vet jag. Men gäspar hästar? Jag har frågat flera hästägare och de kan inte svara. Det tar ungefär trettio minuter för en människa att få fullt mörkerseende. För en hund tar det någon sekund enligt forskningen. Varför? Var det för att grottmänniskan inte skulle lyfta från elden och springa ut i nattmörkret så fort han trodde att det prasslade i skogen av villebråd? Varför alla dessa frågor och inte några svar?

310
Varför ville han ha två kronor? 4 september kl. 13:03 Jag stod i Metrobutikens kö i går kväll. Brukar göra det. Vi pratar Stockholm här. Ni som inte vet vad en Metrobutik är kan sluta läsa. Mannen framför mig granskade kvittot och hävdade med rätt tydlig röst att han hade blivit debiterad två kronor för mycket. Han ville att kassörskan skulle rätta till det och ge honom två kronor. Kassörska var nog lite ovan och blev stressad. Hon sträckte sig efter knapparna till intercomanläggningen och skulle tillkalla någon som kunde hjälpa henne att göra en "retur" eller vad det heter på kassaspråket. Då erbjöd jag mig att ge mannen två av mina hårt ihoparbetade och beskattade kronor. Alternativanvändningen för mig hade nog varit två sådana där röda och gröna bubbelgumkulor vid utgången. Han vägrade att ta emot min gåva! Sa att det skulle vara fel mot mig och fel mot affären. Förmodligen menade han att affären skulle göra en obehörig vinst på hans och min bekostnad. Alltså stod han kvar och fjantade sig. Kryptokommunist? Jag tänkte erbjuda honom en tia bara han movade på sig. Men icke...han stod kvar som vilken representant som helst för SBR (svensk röd- och vitbrokig boskap). Kunde inte Metro ha bjudit honom på två enkronorskolor och fått fart på kön? Försäkringskassan....hatobjektet 5 september kl. 13:07 Av några anledningar har jag rätt ofta anledning att kontakta försäkringskassan (fråga inte varför). Jag har lärt mig att denna inrättning i vårt samhälle, numera en fullfjädrad och fullfjärtad myndighet, är något speciellt. Man för inte centralt diarium, handlingar kommer bort, tjänsteanteckningar förs inte, tjänstemännen kommer inte ihåg vad de sagt, de läser inte innantill (den engentliga frågan är om de vill och kan läsa). Det som jag verkligen beundrar hos dessa tjänstemän är deras osvikliga förmåga att ge bortförklaringar och svepande intetsägande förklaringar till allt. Klarar de inte av det så har det alltid följande till hands: "Hon har slutat här, hon har semester, hon är på kurs eller hon har fått en annan tjänst". Vad är det för ställe det där? Tolgfors vapenvägrare? 5 september kl. 18:13 Jag tror jag smäller av. Eller hoppar från Västerbron (vi pratat Stockholm här...). Regeringen har ombildats och Tolgfors blir försvarsminister. Han som var vapenvägrare då han skulle göra grundutbildningen inom försvaret. Det är fullständigt oacceptabelt att ha en försvarsminister som vägrat bära vapnen för att försvara det egna landet. Reinfeldt kommer att få backa. Mer omdömeslöshet kan man inte visa som statsminister!

311
Tolgfors ska torgföras... 6 september kl. 10:42 Det är många inom försvaret som biter ihop och knyter näven i byxfickan. En vapenvägrare som försvarsminister i en borgerlig regering!? Hade han varit grönpartist i en socialdemokratisk regering hade man ju kunnat förstå något. Men inte nu. Han var alltså vapenvägrare. Frågan var hur länge han var det och varför? Var han det även då han tjänstgjorde i två år som sakkunnig på försvarsdepartemenetet? Själv säger han att han begrep sammanhanget och fick en helt annan syn på säkerhetspolitiken då han såg foton på massakerarde kroppar från folkmord i norra Irak. Ska det behövas bilder för att man ska förstå grundläggande säkerhetspolitiska sammanhang? Själv har jag haft sura uppstötningar hela gårdagens kväll och de satt i även i morse då jag vaknade. Tolgfors ska torgsföras och tvingas avgå.....var så säker. Tolgfors i Finland 6 september kl. 15:28 Det är lite intressant att se vilka rubriker tidningarna i våra grannländer väljer när de ska presentera nyheten att vapenvägraren Tolgfors blir ny försvarsminister. Hufvudstadsbladet i Helsingfors skriver: "Vapenvägrare tar över svenska försvaret". Intressant vinkling. Intressant att Finlands största svenskspråkiga tidning väljer den rubriken. Något att tänka på för herr Tolgfors. För den som inte är påläst kan jag nämna att Finland har varit i krig. Flera gånger. Min gissning är att någon vapenvägrare inte skulle kunna bli försvarsminister i Finland. Apans hjärna och människans... 7 september kl. 09:30 I morse läste jag i DN om att människans hjärna är fyra gånger större och ännu många gånger effektivare än våra närmaste släktingar bland primaterna. Dessutom stod det att människan redan i tvåårsåldern är överlägsen schimpanser av samma ålder därför att vi människor har en social kontaktförmåga som vida överstiger apornas. Vi kan blinka, le och grimasera på ett sätt som inte aporna kan. Jag funderade på det lite i morse på t-bananen till Karlaplan (vi pratar Stockholm här, göteborgare kan sluta läsa...). Linné kallade ju oss primater för herredjur, som är en ordning bland däggdjuren. Ordningen indelas i dag i två underavdelningar, Strepsirhini och Haplorrhinii. Till de senare räknas alla människoapor (hominidae), som även innefattar homo sapiens. Själva ordet apa kommer från urgermanskan och hade då ursprungligen betydelsen "dåre", "särling" och användes i den betydelsen redan i den poetiska Eddan. En aphona (kvinnlig dåre) kallades även för "apinja". Länge funderade jag på om jag skulle kunna spela ut några säkra kort ur min mimikrepertoar till någon av apin-

312
jorna i t-banevagnen (jag kan mer än att blinka...att lyfta på ögonbrynen brukar ha bra effekt). Såg särskilt en intressant apinja som satt och tittade ut i den mörka tunneln mellan stationerna. Men tanken försvann helt och hållet när jag tänkte på att hon kanske redan träffat en annan alfahanne. Vill ju inte behöva kråma upp mig så mycket mer än till den vardagliga uppkråmningsnivån. Jag tror att helgen får ägnas åt läsning, trädfällning och pistolskytte. Han blev lite glad farbrorn... 10 september kl. 10:02 Åker man från Södermalm norr ut på morgonen så händer det att tbanetågen precis åker paraellellt några hundra meter. Vi pratar Stockholm här alltså, ni andra är välkomna på besök bara ni har förstånd nog att använda er av besöksnäringens alla anläggningar. Nåväl, tittar man ut i morgondimma så kan man helt plötsligt får en annan nuna mitt framför sig i ett antåg och bara på ett par decimeters håll. Riktigt intressant. I morse hände det mig. En äldre mans ansikte (han var nog med hela han tror jag) bara tre decimenter från mig. Vi tittade storögda på varanda. Två homosapienshannar på väg till jobbet. Han verkade vara nära pensionsåldern. Jag la upp ett stort leende och vinkade glatt till honom. En spontan vink och inte en sån där "Drottning Silivia-vink". Han log tillbaka. Eter tio sekunder kom vagnarna i fas med varandra igen och då var det han som vinkade till varandra. Och så log han brett. Möte mellan två ansikten som jag tackar SL för. Vem han var? Inte en aning. Kanske dispaschör på något av de stora försäkringsbolagen. Eller kriminalkommissarie på bedrägeriroteln. Nej, förresten, inte det. Han såg för godmodig och intelligent ut för det. Kommentarer: En liten gest, som lyser upp dagen. Man skulle önska fler sådana möten. Anna Björkman den 10 september, 2007 kl. 11:44 Att hålla upp en dörr... 11 september kl. 16:47 Jag har aldrig förstått varför kvinnor ler så vackert mot mig när jag håller upp en dörr för dom. Märkligt. För mig är det helt naturligt. Uppfostrad så. Och så säger en god vän: Jag har träffat en man som är sååå artig mot mig. Han pysslar om mig och få mig att känna mig i centrum hela tiden. Han till och med håller upp dörrarna för mig. Fyller på vinglaset utan att jag ens märker det. Tänk, sånt som jag har gjort i alla år. Till och med ställt mig upp på t-banan för tjejer med stora magar. Skulle jag inte göra det så skulle inte känna mig så bra där inne i mig själv. Så är det.

313
Kommentarer: .... och det är också därför vi tycker så mycket om dig, även om du inte förstår det heller. M den 13 september, 2007 kl. 09:02 Skolminstern f.d. och klok 11 september kl. 22:31 I kväll för jag och lyssnade på en föredrag om den gamla idésprutan och folkbildaren Alf Ahlberg. Filosofen från Lund. Vi var ett fyrtiotal personer som samlats kring två författare som skrivit om Ahlberg, vilken gick ur tiden redan 1977. Med var som vanligt gamle skolministern Bengt Göransson. Alltid lika pigg och debattvillig. Han är klok som en gammal hund helt enkelt och dessutom har han en samtalston som är öppen och trevlig. Jag delar inte hans ideologiska övertygelse, men jag har respekt för hans sätt att resonera och argumentera. Han befinner sig miltals från Moooonas plattityder. Därmed har jag sagt at jag inte gillar det triviala och banala. Tidigare har jag hotat med att söka asyl i Norge om Moooona blir statsminister. Tänk vilket land: Kungen kung, Moooona statsminister och Sten Tokfors försvarsminister. Då tackar jag för mig. Antingen hoppar jag från Västerbron eller också gömmer jag mig Nordnorge och äter torkad fisk resten av livet. Monologiserade tanten... 13 september kl. 10:02 I går satt jag på kvällen i ett möte med ganska många personer. Det var meningen att vi skulle utbyta åsikter, vilket jag gärna gör med alla om allt. Det var bara det att här var det en tanta, säkert 40 år eller något sådant, som var helt monologiserad. Hon bara malde och malde... det fanns inte någon sån där ON/OFF knapp på henne. Inte heller någon sladd att dra ut. Jag satte rätt länge och funderade på hur jag skulle få slut på henne. Det fanns en ordförande på mötet men han sa inte något alls han. Hon malde och malde som den värsta kaffekvarn. Jag suckade, jag tittade i taket, jag skrapade med foten.. .men tantan begrep inte något alls. I varje fall slutade hon inte. Ett tag tänkte jag hämta en tejprulle och gå fram och tejpa till mathålet på henne. Kanske skulle både hon och de övriga, som också verkade väldigt trötta på henne, uppskattat tilltaget att tejpa för munnen på henne. Men kunde jag var säker på det? Det kunde kanske uppfattas som ett övergrepp? Vulgärt och kriminellt. Ofredande. Jag såg kvällstidningsrubrikerna framför mig: Debattdeltagare tystade motståndare med tejp över munnen. Och så skulle de ringa från radio och TV för att få intervju-

314
er. Nä, jag avstod efter lite eftertanke. Jag satt där och hörde på henne i all evighet. Dubai von oben... 14 september kl. 12:35 Pratade med direktören X i gör morse. Han var lite trött sa ha. Det syntes dessutom. Så fick han tillfälle att berätta att han just kommit hem från Dubai och att han kunnat konstatera att de "har hur mycket pengar som helst" och att "världsdelarna" ute i havet (de konstgjorda öarna) såg hur riktiga ut som som helst och att man kunde få drinkar i baren trots att hela landet är torrlagt (landet....?) och att prostitutionen har ökat lavinartat. Efter en stund tänkte jag fråga honom om han gjort några bra affärer och träffat några nya intressanta kontakter. Men han bara drog på med hur fint hans hotell varit (var? Det kanske står kvar...). Sedan var det dags för honom att berätta om maten. Själv hade jag stoppat i mig en tallrik havregrynsgröt och två hårdmackor med Kalles på, det räckte för mig. Jag avstod från att berätta att jag upptäckt att Södertörns högskola har ett exemplar av översättningen till norska av Immanuel Kants "Kritik av det rena förnuftet". Den boken brukar det ta en eller två månader att ta sig igenom. En procent av de som läser den förstår vad den handlar om. Men inte handlar den om att man blir lycklig över att sitta i baren i Dubai och titta på prostisar. Never. Jag berättade inte något för honom om mitt inre liv. Han skulle inte ha förstått. Här kommer inte någon in .... 14 september kl. 12:46 Så här stod det över ingången till Akademin i Aten: "Här kommer inte någon in som inte har läst geometri". Så sägs det i varje fall. Jag har försökt utreda det hela men kommer inte fram till något. Akademin existerade i någon form i över 600 år. Kanske på samma plats, det är oklart. Vissa tider var den livaktig och andra mindre livaktig. Men när den var som bäst var det en "akademi" dit de välbeställda familjerna sände sina intelligentaste söner (att sända döttrar dit var inte att tänka på). Mot bra betalning kan man dessutom tänka. Men frågan är: Satt det verkligen en sån skylt över ingången? Fanns det bara en ingång? Var texten huggen i sten eller var det en lös skylt av något slag? Vem hade satt upp den? Varför står det inte att endast den som kan geometri och betalt avgiften släpps in? Varför var den formulerad i negativa termer? Åtlyddes den? Vem kontrollerade kunskapen? Räckte det med att veta att summan av vinklarna i en rätvinklig triangel är summan av två räta? Förekom fusk? Den som glömde sin geometri, blev han utkastad? Stod den en kö med människor som ville avlägga prov för att komma in? Räckte det med att man sa att man kunde geometri? Själv tror jag att det var någon skämtare

315
och spjuver som satte upp skylten mer på skämt. Kan det vara så? Att det fanns skämtare även på 300-talet f.Kr. ? Encyclopedia Brittanica 16 september kl. 23:18 Jo, visst finns uppslagsverket att köpa både på DVD och på nätet. Men det bästa är att börja med att slå i elfte upplagan som ligger skannad på nätet. Där finns mycket...kanske är det världens bästa uppslagsverk. Lite föråldrat kanske, men ändå. Kom till under åren 1911 - 1922. Alltså ungefär samtidigt om vår Uggla (Nordisk Familjebok), men mycket bättre. Både finns på nätet naturligtvis. Ugglan kan du läsa gratis on line på Projekt Runeberg, ett projekt som är värt att uppmärksamma mer. Läs och bli klok. Feta amerikaner... 17 september kl. 08:58 Hmmm......själv är jag inte världens smalaste. Men jag har fortfarande synkontakt med både fötterna och även väsentligare organ än så. Men jag blev lätt fundersam (egentligen mitt normaltillstånd) då jag fick läsa att den svenska kvinnans midjemått ökat med 17 cm under de senaste 50 åren. Artikelns författare hade av rena barmhärtighetsskäl avstått från att ange hur mycket mannens midjemått ökat. För det har det säkerligen gjort. Dessutom sa man i artikeln att ca. 1/3 av alla svenskar är överviktiga och att 2/3 av alla amerikaner är det. Fettberget i Nordamerika alltså. Jag som mest trodde det mest var poliser som var överviktiga i USA och tanterna på badstränderna i Florida. Det sägs alltid att det är en klassfråga och att det handlar om junk food. Säkert. Förklaringen är enkel. Sedan finns det en förklaring till: Avsaknaden av vilja. Nu i ramadan tycker jag vi ska nöja oss med lite morötter och annat gott. Själv tar jag en salladstallrik till lunch. Politikerbloggen 18 september kl. 08:46 Det har i dag offentliggjorts att TV4 köper Politikerbloggen.se och moderbolaget Bloggvärlden AB. Niklas Svensson blir nyhetsreporter på TV4 Nyheterna, men fortsätter samtidigt som reporter på Politikerbloggen.se. Ryktet säger att han fick 1.000.000 kr för bloggen. Jag är imponerad av hur snabbt han lyckades bygga upp bloggen och marknadsföra den. Bra jobbat! Det visar att bloggar och webtidningar nu börjar ta terräng framför papperstidningarna. Jag läser papperstidningar, men jag sparar tidningarna i pdf-format. Då blir de sökbara i pdf och dessutom slipper jag ha hela garderoben full med tidningsklipp. Det räcker med några tiotal DVD-

316
skivor i kassaskåpet. Niklas Svensson har visat vägen för något nytt i mediavärlden. Själv hade jag en grej om Reinfeldt som inte DN ville ha - tråkmånsarna. Funderar på att tipsa Politikerbloggen i stället. Läs artikeln i DN i dag om hur Niklas byggde upp det hela. Fascinerande. Matematiska knep och knåp 18 september kl. 12:42 Det finns en sida på webben som är en samlingssida med adresser till bibliotek och andra ställen i cybespace som tillhanadhåller böcker och andra dokument i digital form. Adressen dit är http://www.archive.org/details/texts. Colla själva så får nu se. Det intressant att se vad folk laddar hem till sina egna databurkar. Populärast är Amusements in Mathematics. Alltså matematiska knep och knåp. Jag har försökt lösa några och inser bittert mina begränsningar. Jag vill inte testa knepen på andra innan jag själv kan lösningen och dessutom begriper hur man kommer fram till lösningen. 254.000 personer har laddat hem texten under en månad. Nästa bok bland de som plockas hem är Nonsense Books (inte skriven av mig) som har tankats hem av 62.000 personer. Tänk vad elektroniska böcker kan åstadkomma. Bättre att folk läser sånt än tittar på "Svensson, Svensson". Progerammet hade 1,9 miljoner tittare förra veckan. Vad sysslar svenska folket med egentligen? Är det inte bättre och mer stimulerande att gå ut med hunden eller att sätta på... Den femtilappen vill ni inte ha... 19 september kl. 23:09 Sant: Jag satt för två veckor sedan i bilen på väg ut på landet. Skulle vara där själv och jobba på tomten och fixa med huset. Det var lördag eftermiddag. Jag hade tagit med en del god mat och en bok till kvällsläsningen. Satt där bakom ratten i ett par ganska slitna jeans som jag inte haft på mig sedan fjällturen i början av augusti. Helt ensam på vägen....lyssnade lite förstrött på radio. Då känner jag att det kliar liksom inne i ena näsborren...ni vet så där retsamt. Sitter något litet där som bara måste bort. Världens minsta fågelart ni vet. Jag petar inte gärna i näsan, tillhör inte kulturen så att säga. Jag brukar ha en pappersnäsduk eller någon servett i fickan för sånt. Kände att den där grejsemojsen i näshålan bara måste bort. Höll i ratten med enda handen och så ned med den andra handen i byxfickan för att fiska upp den där pappersnäsduken som jag trodde jag hade där. Mycket riktigt. Operationen kunde börja. Petade runt och fångade det där retsamma som suttit där....fint jobbat. Dags att vika ihop den där papperslappen efter utfört städningsarbete. Fortfarande inte enda bil i närheten. Viker ihop den med en hand - rätt skickligt måste jag säga. Just som jag ska

317
stoppa ned näsduken i fickan kastar jag en hastig blick på den. Till min enorma förvåning ser jag att det är en rejält skrynklig femtiolapp. Som jag tydligen haft liggande i fickan halva sommaren. Världens dyraste näsduk? Tur att inte någon bil kört om just när operationen genomfördes. Då hade väl vi stockholmare fått höra att vi använder femtiolapparna till petainäsannäsdukar...ni vet. Vad jag gjorde med den sedan? Det talar jag inte om. Kommentarer: Nåja, det drabbar ju ingen fattig. Å den 20 september, 2007 kl. 10:32 Nyhetslarv... flygkraschen i Thailand 20 september kl. 09:34 Två svenska killar överlever flygkraschen i Thailand. De är chockade och kan berätta om hur de tog sig ut ur flygplanet och vilken trängsel det var för att komma ut. Lyckligtvis satt de nära en av nödutgångarna. Någon av dom hade tydligen en videokamera och kunde filma sin uppskrämda kompis, sig själv och människor som sprang ifrån vraket. Vad fick vi ut av att TV sände den filmsnutten? Närhetskänsla förstås. Känslan av att nästan ha varit med trots att vi sitter i tv-soffan flera tusen mil från händelsen. Men betalade TV för att få rätten att visa bilderna? Vad betalade TV för en snutt på 40 sekunder? Skulle vara intressant att veta. Rapport sa inte något alls om andra flygplan dirigerats till andra flygplatser på grund av den dåliga väderleken. Inte en enda uppgift om vindförhållandena. Var det kraftig byig sindvind? Något som skulle intresserar oss som någon gång suttit bakom spaken på ett flygplan. Hur hög var friktionen på banan? Var den en avkaning helt enkelt på grund av ojämn bromsverkan? Överlevde någon av piloterna så de kan berätta om olyckan? Vi fick nollanolla i information från TV. Däremot fick vi se en blodig t-shirt och två halvhysteriska storkids från Sverige som varit med om något av de häftigaste som de någonsin varit med om. Värre en Balder på Liseberg. Kommentarer: Jag läste någonstans att de fick 95.000 för den där filmsnutten. Sjukt, om det nu är sant. Å den 20 september, 2007 kl. 10:35 Va? Sjukare än sjukt! Jag gissade att de hade fått 10.000 kr eller något sådant. Skandal! Skandal! Vem hjälper mig att riva TV-huset? Varulven den 20 september, 2007 kl. 13:05

318
Och vem är du då? 21 september kl. 16:17 För några veckor sedan var jag ute och promenerade med min kamera i närheten av en stor fin herrgård i Uppland. Tog några bilder här och där. Och så korsade jag en grusad uppfart ca. 200 meter från närmaste ekonomibyggnad. Tog ytterligare några bilder och så vände jag för att gå därifrån. Jag var nog lite (lite) medveten om att jag var inne på privat mark, men knappast mer än 20 meter. Då kör det upp en jeep med en ägare som nästan såg ut som godsägaren själv. Blinkar med helljuset och kliver ut med granskande blick och frågar argsint: Och vem är du då? Jag gillar inte tonen och säger att jag är den intresserade fotografen samt tillägger: Och vem är du då? Så står vi där två hannar och tittar på varandra en bra stund. Jag stoppar ner min kamera och börjar gå mot vägen Då höjer han rösten och säger: Varför fotograferar du här? Och jag svarar: För att det är så vackert. Och så går jag. Det är säkert inte något skoj att vara godsägare och behöva åka omkring med sin jeep och blinka med ljuset åt folk som gillar att fotografera gods och herresäten. Hade han bara haft vett att presentera sig så hade vi säkert kunnat ha haft ett trevligt samtal. Men vett och etikett ingår kanske numera inte i utbildningen av grevar och baroner. Fick dom 95.000 för filmsnutten? 21 september kl. 16:58 Det finns uppgifter om att de där två killarna som klarade sig från flygkraschen i Thailand fick 95.000 kr av SVT för filmsnutten på 40 sekunder från utrymningen av flygplansvraket. Är det sant är det en skandal! Filmsnutten hade inte något som helst värde som nyhetsmaterial. Man måste verkligen fråga sig hur mycket pengar man har hos SVT. Är det någon som vet om de verkligen fick så mycket? Tolgfors djupt religiös? 23 september kl. 10:23 Sitter här med en fotokopia framför mig. En kopia av ett intyg som Sten Tolgfors, landets försvarsminister i fred och krig, skaffade fram för 22 år sedan. Intyget är från 1985 och åberopades av Sten Tolgfors då han ansökte om vapenfri tjänst. Intyget lyder: "Undertecknad intygar härmed att Sten Tolgforts aktivt deltar i Åmåls missionsförsamlings verksamhet samt att han har en djup och uppriktig religiös övertygelse mot att använda våld och bruka vapen mot andra människor. Sven-Olof Olsson, ungdomsledare i Åmåls missionsförsamling". Det kom aldrig fram i mediapresentationen att det var av djupa religiösa skäl som han vägrade lära sig använda vapen. Märkligt. Dessutom är det märkligt att man kan ändra grundläggande religiös uppfattning bara ge-

319
nom att få se foton av dödade och lemlästade civilpersoner i norra Irak. Är det någon annan som inte är övertygad om att övertygelsen fanns där? Byta flickvän efter rekommendation? 23 september kl. 10:33 Jag har en kompis som har för vana att byta flickvän (nattlig partner närmast...) ungefär varje halvår. Han har hållit på så nu i ett antal år. När det är dags för honom att sadla om så brukar han alltid säga till den nya tjejen att han vill att hon ringer en eller flera av hans gamla och hör sig för hur "han verkligen är". En del av tjejerna har gjort det och alltid fått veta att han "är hur bra som helst" och liknande omdömen. I varje fall har de sagt det till honom. Och han påstår att han har kontakt med alla sina X. Väldigt systematiskt det hela. För mig verkar det väldigt självutlämnande. Men till mig säger han så här: Om det är någon före detta tjej som inte berömmer mig så vill jag inte att den nya tjejen går in i en relation med mig. Jag sköter mig nämligen alltid. Jag har inte vågat fråga honom om det är någon kille som någonsin ringt honom och frågat hur hans tidigare flickvän (flockvän) var. Med fem eller sex kärnvapen i bagaget... 24 september kl. 09:16 Har ni läst om den amerikanska B-52-bombaren som flög över halva amerikanska kontinenten den 30 augusti med fem (eller sex?) kärnvapenladdade Tomahawkrobotar under vingarna. Det upptäcktes först när planet landat i norra USA på Barksdale Air Force Base. Det var tydligen någon på marken som upptäckte det hela. Meningen var att de skulle flyga sex robotar som yttre last från Minot Air Base i North Dakota och att det skulle vara "tomma" robotar. Ofarliga alltså. Skulle ha varit intressant att höra teknikern ställa frågan till piloterna: "Hörrni grabbar, är ni fullt medvetna om att robotarna är laddade, kärnvapen alltså, och att varje robot har en sprängkraft som motsvarar ungefär 10 Hiroshimabomber? Var har ni fått tag i de här leksakerna? Är ni säkra på att ni inte har tappat några på vägen? Jag föreslår att ni stannar här och inte gå och fikar just nu." Något i den stilen, fast på amerikansk engelska förstås. Ludwig Wittgenstein och Adolf... 26 september kl. 13:28 I min dator har jag ett foto av några skolpojkar i åldern 8 - 9 år. Ett skolfoto från Österrike precis i slutet på 1800-talet. På bilden finns den kände filosofen Ludwig Wittgenstein till vänster och drygt en meter från honon står den unge Adolf Hitler. Den senare var född 1889 så fotot bör väl ha tagits omkiring 1898 antar jag. Jag vågar inte lägga ut bilden på nätet på grund av upphovsrättens otäcka konsekvenser (Jag är inte Bill Gates). Det

320
är känt från litteraturen att de gick i samma skola, men i olika klasser (stadier). Adolf Hitler fick gå om, Ludwig Wittgenstein fick hoppa över några klasser. Men i flera böcker står det att de två aldrig träffades. Ska man tro på det då det finns ett foto där de står en meter från varandra och man vet att det var en liten skola? Det är klart att de träffades. Kanske insåg de båda att de var underliga på något sätt, men på helt olika sätt. Vem vet? Röd tröja i dag... 28 september kl. 09:22 I går fick jag fyra mail på engelska (jo, lite förstår jag...) om att ALLA bör bära röd tröja eller röd skjorta i dag för att visa sin sympati med munkarna i Burma. Så i morse var det liksom att dra på sig en ful röd tröja som jag inte brukar ha på jobbet. Och till min förvåning var det flera arbetskamrater som också hade något rött på sig. Jag är riktigt tydlig i min protest. Jag har även röda kalsingar på mig i dag. Protesten ända in på kroppet. Djävla språkpolis... 28 september kl. 09:37 Jag har en språkpolis inom mig. En högt uppsatt en. Troligen kommissarie elller något högt inom polisen. Han dunkar mig i huvudet med batongen rätt ofta. Så fort jag ser språkliga grodor så slår han till med batongen. Och extra hårt slår han när jag själv levererar grodorna (levande eller vad?). Han dämde till mig en del i går när jag läste ett brev från självaste Överbefälhavaren (över våra trupper, dock ej över språket). ÖB skriver långt och ganska krystat. Det får han väl göra om han vill. Men han får inte i skriva "imorgon". Det ordet finns inte. Det heter "i morgon" och kallas särskrivning. Det hetar inte "idag", "imorgon" och "igår". Det senare ordet kan läsas som "Igor" och var den vanliga benämnigen inom svenska försvaret på angriparen från öster på den tiden det begav sig. Hur ska jag få ÖB att fatta att man inte skriver så där? Varken idag eller iframtiden. Imorse hade jag lugnat ned mig med igårkväll var jag upprörd. Kommentarer: Har aldrig reflekterat över detta med "idag" men det låter logiskt när du nämner det, jag är också lite av språkpolis, men inte sådär övernitisk kanske. Vet inte själv om jag brukar skriva "ikväll" eller "i kväll". Får ta och kolla. Tack för infallet. RJ den 28 september, 2007 kl. 10:05 Det var nog inte något infall. Det var ett anfall mot ÖB. Tror jag ska sända honom en bok som lär ut hur man skriver svenska. Den kan han väl hinna med att läsa ijul. Varulven den 28 september, 2007 kl. 13:21

321
Hur skapar man en PDF-bok? 29 september kl. 10:30 Jag har ganska långt framskridna planer på att ge ut en gammal bok i nytt format - som PDF-bok. Självklart har jag fått tillstånd av upphovsrättsinnehavaren. Och så har jag skannat boken och OCR-kört den. Sedan återstår att bryta texten och skapa en attraktiv layout i PDF. Att göra om texten till PDF klarar jag av själv, men inte att fixa typsnitt, marginaler, sidbrytning etc. Inte heller klarar jag av att ordna innehållsregistret på ett vettigt sätt. Det rör sig om ett verk på 720 sidor så det är mycket att göra. När jag har ringt runt bland olika företag som jobbar med textbehandling så tycks de stå helt handfallna. De erbjuder sig att själva skanna texten och göra om den till tryckbart format (PDF det också). Men att få en skannad text för att bryta den i PDF har de aldrig gjort. Märkligt det hela eftersom det snart finns miljontals böcker på nätet i PDF-format. Böcker som far runt jorden med ljusets hastighet och är hur behändiga som helst. Vilken bok det gäller? Det talar jag inte om förrän den är klar och kan skickas ut på nätet. Kommentarer: Scanna som text, öppna och redigera i t.ex. word och fixa det du vill... Spara sen som PDF Whip den 29 september, 2007 kl. 10:59 Om det skulle vara så enkelt. Jag skannar som text, naturligtvis, och sparar i Wordfiler. Men sen det där med att bryta sidorna och få layouten på plats är det svåra. Men svårigheter är att övervinna. När man just har gjort det så blir det ofta hur lätt som helst. Varulven den 30 september, 2007 kl. 11:01 Röstigenkänning nu igen... 1 oktober kl. 10:55 Flera gånger tidigare har jag varit och nosat på tekniken med röstigenkänning. Jag är nyfiken som ni vet. I morse pratade jag med en entusiast som jobbar med den tekniken och som dessutom säljer programvaran. Det går till så här: Man startar sin dator, justerar och kalibrerar mikrofonen och så pratar man på. Då blir det en text på bildskärmen. Riktigt bra säger de som lärt sig tekniken och provat på. Det gäller nog att kunna dikterar och säga "punkt", "komma", "nytt stycke" och annat som ska med i texten. Men tekniken lär tydligen fungera både på engelska och på svenska för den som är bra på att diktera. Och det är jag. Skulle vara lite kul att prova på om det fungerar för mig också. Jag ser mig själv liggande tillbakalutad i en skön fåtölj med mjuka kuddar och massor av böcker omkring mig. En

322
pralinlåda kanske också (kolesterolvärdena är bra) inom räckhåll. Telefonerna avstängda, stilla höstregn med fönsterrutorna och en brasa i kakelugnen. I bästa fall klarar jag att skriva 500 - 600 tecken per minut för hand på tangentbordet. Den sprudlande försäljaren påstod att jag säkert klarar av att komma upp i det femdubbla bara jag använder hans röstigenkänningsteknik. Är det så är det något helt nytt. Då kan jag kanske gå hem redan kl. 14.00 på dagarna. Denna text är skriven med tio små fingrar. Bara så att ni vet. Översättning i Chile? 1 oktober kl. 15:21 Jag behövde en snabb och bra översättning från svenska till engelska. En sån där riktigt bra översättning. Så jag ringde till översättningsbyrån som jag brukar anlita och frågade om de hade någon riktigt bra. Jo, vi har en kille i Chile. Han är väldigt bra och han gör det över natten - vår natt alltså. Han jobbar på dan där han är. Jo, sa jag, men jag vill ha texten från svenska till engelska. Har ni inte någon engelsman som kan svenska? Lugn sa översättningsbyrån. Den här killen är utbildad i Oxford, har bott i över 20 år i England och gift med en engelska. Men nu bor han uppe i bergen i chile och har utsikt över havet. Betalar mindre skatt än i Storbritannien och får med ljus på kroppen. Han har väldigt bra datastöd och översätter snabbt. Det är den bästa som vi har. Ok, sa jag. Och så sände jag texten. Som översättningsbyrån sände vidare till bergstrakterna i Chile. Där översattes texten som skulle till ett bolag vid Norrmalmstorg. Så fick jag texten i min dator och sände den till Norrmalmstorg. Någon borde kunna räkna ut hur långt den texten färdades. Men fort gick det och bra blev översättningen. Men inte var det billigt inte. Kan Google fixa boken åt mig? 1 oktober kl. 17:15 Google books är något fantastiskt. Jag har skrivit om det här tidigare. Google har skannat miljontals böcker från amerikanska och brittiska bibliotek. Allt beroande på hur upphovsrätten är har de lagt ut antingen hela böckerna eller delar av böckerna på nätet - i sökbart skick. Hur bra som helst förutom att det knappt alls finns någon svensk litteratur. Men Google själv uppger att de välkomnar "utländska böcker" (varmed menas annat än engelskspråkigt). Så i dag tog jag mig samman och skrev till Google och frågade om de kan skanna en gammal bra bok som jag har liggande och som jag vet att författaren vill ska bli tillgänglig för alla. Inte för jag förstår hur det går till när gänget från Google drar in i biblioteken för att skanna tusentals böcker varje dag. Men på något sätt går det tydligen. Nu väntar jag på besked om snälla Google kan tänka sig att skanna min stora fina bok som har stått i min bokhylla i alla år. Jag vill nämligen

323
att den ska bli tillgänglig för alla. Just min bok. Jag går och funderar på att någonstans i boken byta ut en bokstav bara för att kunna bevisa i framtiden att det är just MIN bok som ligger ut på Google - om det nu blir så. Med lite flytande Tippex och fotokopia av en annan bokstav borde det gå att klistra in en eller annan "falsk" bokstav. Kanske ändra ordet Strindberg till Struxberg eller något sådant. Det upptäcker inte grabbarna och tjejerna på Google och inte datorerna heller. Fel gubbe i Expressen 2 oktober kl. 19:15 Tidningen Expressen försöker höja sin upplaga (lösnumer alltihop) genom att sälja klassiska böcker för 59 kr. Nytryck av gamla godingar helt enkelt. Det är bara det att alla de där böckerna finns att köpa på antikvariat för 10 - 20 kronor eller något liknande. För de som verkligen letar upp de böcker som de vill läsa och inte bara tar det som står i tidningsstället. När var du senast på ett antikvariat? Kunde just tänka mig det.... Man kan ju fråga sig om Expressens ledning inte tror på sin egen produkt eftersom man försöker sockra den med böcker av Strindberg, Selma Lagerlöf och en hel del utländska författare. Har ni sett färgen på omslaget till böckerna? Färgen appellerar uppenbarligen till kvinnliga läsare (bokköpare i varje fall). I går hade Expressen på sin hemsida en blänkare om den just nu aktuella boken "Doktor Glas". Till blänkaren fanns en bild på författaren. Det var bara det att bilden visade Hjalmar Bergman, inte den rätte författaren Hjalmar Söderberg. Hjalmar som Hjalmar. Jag hör hur någon på redaktionen ropar till någon som har tillgång till bilder: "Duuu....vi måste ju för fan ha en bild av den där gubben Hjalmar! Fixar du det?". Ridå. Kommentarer: *asg* Det här var kul. Å den 03 oktober, 2007 kl. 11:31 Greve Sparre kunde han? 3 oktober kl. 13:33 Minns ni Elvira Madigan och greve Sparre? Kärleksparet? Sorgerliga saker hända Än i våra dar minsann Sorgerligast är dock denna Den om fröken Madigan. När hon dansade på lina Lik en liten lärka glad Hördes bifallsropen vina xxxxxx

324
Ifrån fyllda bänkars rad. Så kom greve löjtnant Sparre, Vacker var han, utav börd, Ögon lyste, hjärtan darre, Och hans kärleksbön blev hörd. I dag har jag haft tillfälle att läsa greve Sparres betyg från Karlsbergs krigsskola. Han hade högsta tänkbara betyg i ridning men var knappt godkänd i vapenlära. Dessutom dåligt betyg i kristendomskunskap (dålig moral?). Han var ju gift när han rymde med unga vackra Elvira för att efter bara en kort tid skjuta både henne och sig själv på ett hotellrum i Danmark. Men vad ni inte visste var att Elvira inte var lindansös på cirkus utan "konstberiderska". Möjligen vad det detta förhållande som fick den välborne ryttaren Sparre att öppna ögonen och ta in henne där han satt i publiken på cirkus. En hästkarl kan ju inte bara bedöma vackra hästar utan även vackra kvinnnor. Det var nog både sporrsträck och galopp när det begav sig, gissar jag. Men jag vet ju inte eftersom jag inte var med. Signalspaning på T-banan 4 oktober kl. 15:42 Det här handlar om samtal på t-banan i Stockholm. Den stad som har tbana i det här landet. Jag stod och hängde vid stolpen på ett tåg på röd linje i morse. Fick höra ena delen av ett ganska ljudligt mobilsamtal och kunde ana den andra delen av samtalet. Så här lät det ungefär: " - Du, det är jätteschysst om du vill fråga om han lånar ut sin laddare. Jag vill inte göra det, vet du, för att han har fått för sig att jag inte lämnar tillbaka grejor som jag lånat av honom...ha,ha....nä, jag har inte lämnat tillbaka dom till honom, men han behöver väl inte bli förbannad bara för det....det är ju bara grejor för några tusen....jätteschysst om du frågar honom den här gången...fattar inte varför han blir så sur bara för att han inte har fått tillbaka grejorna......det är bäst att du frågar honom den här gången....en jävligt knepig kille är vad han är...begriper mig inte på honom...men du är jätteschysst som frågar honom.....hej...nu ska jag av här....". Var innebär ordet låna? Någon som vet? Internetradio utan kabel? 5 oktober kl. 13:32 Nu marknadsför man radiomottagare som bara är avsedd för att ta emot radiosignal från din egen dator till radion. Med kanske en räckvidd på 20 30 meter. Avsikten är att man ska ställa in vilket radioprogram man vill lyssna på i sin dator och sedan sända signalen från datorn i ena rummet till kanske sovrummet, köket eller någon annan plats i hemmet. Fördelen är att man lätt kan bära runt med internetradion och man behöver inte dra

325
kabel kors och tvärs i bostaden. Men hur stor är marknaden? Varför inte göra som jag - ladda ned programmen som MP3-filer och lyssna genom MP3-spelaren? Då kan man lyssna även om man går till affären eller tar en kvällspromenad genom den där trevliga skogen som inte finns här på Södermalm...ha,ha.. Men jag avstår nog från Internetradio. Fast jag lyssnar ju med stor behållning på amerikanska public service i form av NPR. Man ska ha GPS... 5 oktober kl. 16:13 Förbannad klipsk unge tänkte jag. I morse var snurrade jag runt i ett villaområde i Täby (ligger nära Stockholm och är inte en vintersportort). Inte hittade jag inte så jag var tvungen att stanna och fråga en till synes pappaledig (ledig från pappa?) kille med två små pojkar. Han visade mig vänligt till rätta. När han slutat så pep de ena pojken - kanske fem år gammal: Hittar man inte ska man ha kompass eller GPS. Han kunde knappt uttala ordet kompass . Jag föklarade att jag inte hade kompass i bilen och inte heller GPS (dags att skaffa det?) och då upprepade han: Om man inte har kompass eller GPS så kan man inte hitta. Då tänkta jag: "Djävla försäljarämne till unge...han kommer säkert att kränka en massa onyttiga grejor om 20 år eller så". Men det sa jag inte. Men jag tänkte också: Har jag tidigare klarat mig med urrivna kartblad från telefonkatalogen så borde jag väl klara även att hitta i Täby. Gå ordentligt på Arlanda... 8 oktober kl. 10:38 Läste just i Metros tekniktidning (bättre än vandliga Metro) att Luftfartsverket planerar att inom kort sätta upp högupplösande övervakningskameror på Arlanda. De ska köras mot avancerad programvara som kan registrera om någon eller några personer i vänthallen rör sig märkligt, går underligt, springer eller allmänt beter sig underligt. Dessutom ska en mängd personer blir "märkta" i programmet med koder så att programmet sedan kan kartlägga rörelsemönstret. Om någon har ett avvikande rörelsemönster så kommer vakterna att uppmärksamma just den personen. Tänk en själva: Man har ont i magen inför flygresan. Det är inte bara fjärilar som fladdrar där i maggropen utan även annat som medför att man gång på gång måste besöka det lilla rummet. När man har gjort det några gånger så slår programmet till: Vakter kommer rusande och frågar vad man håller på med. Har ni bomber gömda på muggen? Eller att man stukat foton under Lidingöloppet (lätt hänt) och därför släpar sig fram över väntsalens golv. Då slår programmet till och vakter kommer rusande: Varför går ni så där? Har ni sprängmedel i klackarna på skorna?

326
Skyddat indentitet...borta för alltid? 9 oktober kl. 16:40 Det finns olika nivåer av skyddad identitet. En nivå är att personen är skriven på en adress där han/hon inte alls bor och att postadressen går till skatteverket som sänder breven vidare till den verkliga adressen. Då är personen inte sökbar genom de vanliga offentliga registren - ni vet de där som vi gluttar i lite då och då när vi vill stilla vår nyfikenhet: Folkbokföringen, bilregistret, kronofogdens skuldregister m.m. Nästa nivå av personskydd, som är den högsta nivån, är att personen får ett helt nytt namn och ett nytt personnummer. Det enda personen då har kvar är sitt utseende (kan ju dock förändras till en del...), fingeravtryck, DNA, blodgrupp, skorrande "r" om man nu har det och en del andra egenheter. Kanske har personen även kvar en del minnen från det tidigare livet. Möjligen obehagliga minnen. Men polisen säger att om en person ska få helt ny "identitet" så måste personen avstå från varje kontakt med personer som han eller hon tidigare känt eller haft närmare kontakt med. Personen måste avstå från att kontakta föräldrar, syskon, gamla kompisar, gamla skolkompisar, gamla arbetskamratet, gamla X och många andra "gamla". Hur gör man det i praktiken? Bara tittar rakt fram då gamla Bettan hejar på en på stan? Låtsas om om hela världen är helt ny och att man just har fötts för fem minuter sedan? Varför gör inte någon ett drama på temat? Jag tror att jag ska kontakta Lars Norén och be honom börja skriva något... Media tittar med ett öga... 10 oktober kl. 11:22 Svenska media klarar bara av att fokusera på en händelse åt gången. Så har det nästan alltid varit och hänger nog ihop med att vi som mediakonsumenter inte klarar av att ha mer än en händelse i huvudet samtidigt. Nu är det gängvåldet på festen på Kungsholmen som står i fokus och frågan vilka gärningsgrabbarna är. Fina namn och fina adresser fladdrar fram både på TV-bilder och på bloggarna. Jo, jag har läst... Men "avrättningen" av den handikappade mannen i Sollentuna får inte så stor uppmärksamhet. Knappast någon uppmärksamhet alls fick händelsen i söndags eftermiddig på Tjärhovsgatan på Södermalm. En kvinna blev stucken med en kniv inne i en butik (Cykelspecialisten) och körd i ambulans till Södersjukhuset. Endast en liten notis i Dagens Nyheter. Hon skadades tydligen inte allvarligt. Men hade kniven gått in några centimenter till hade det kunnat vara mord eller dråp. Och fått lite större rubriker...kanske. Men händelsen var ju i och för sig densamma. Antingen träffar kniven ett vitalt organ eller inte. Skrämmande.

327
Ska slitsen vara där bak eller? 10 oktober kl. 12:41 Hon den där lilla mörka som alltid är klädd i svart och som trippar fram i korrdoren. Hon har en slits där bak. Ibland sitter den till vänster, ibland till höger och sällan mitt bak. Ganska lång slits om jag får säga det själv. Jag kan ju inte hjälpa att jag måste titta när jag går bakom henne i korridoren. Finns ju risk att jag går in i någon vägg om jag blundar för länge. Under flera veckor har jag trott att hon har flera olika svarta kjolar. Men i morse så upptäckte jag att slitsen satt på sidan och den var lika lång som tidigare. Jag har avslöjat henne! Hon vrider runt kjolen (samma kjol!) lite som hon vill alltefter humöret! Anständigt fint med slitsen rakt bak, lite halv utmanande med slits på sidan och så - när det verkligen ska släppas loss - en slits rakt på sidan som blottar en bra bit av det ljusa låret. Sofistikerat och säkert kostnadseffektivt. Undrar om jag kan svänga runt mina byxor någon gång. Skulle vara intressant att se om någon skulle upptäcka att jag hade både byxfickorna och gylfen där bak. Lite opraktiskt skulle det väl vara... Wikipedia först med Doris Lessing... 11 oktober kl. 13:10 I skriven form kom uppgiften om Doris Lessing först på Wikipedia. Lexikonet som alla kan skriva i och förbättra. Jag satt med radion på och hörde Horace Engdahl läsa upp namnet på litteraturpristagaren och motiveringen. Samtidigt klickade jag på Doris Lessings namn på den svenska versionen av Wikipedia. På en annan dator två meter bort hade jag tagit upp Aftonbladets hemsida. AB brukar vara snabb. Så plockade jag upp Wikipedias sida om Doris Lessing gång på gång. Informationen om årets litteraturpris låg ute efter 1 min och 14 sekunder. Om jag nu tagit tiden rätt. Då gick jag över till den engelska versionen av Wikipedia (den stora editionen så att säga...). Då låg informationen redan där. Jag vet inte hur snabbt det gick ut på engelska. Men i varje fall under 1 min och 20 sekunder. Och så tittade jag på Aftonbladets nätedition. Där fanns inte någon information då, men kom efter ca. 4 minuter om jag uppfattade det rätt. I varje fall kom AB efter Wikipedia. Dessutom hade Wikipedia (i den svenska versionen) lagt ut motiveringen efter ytterligare några minuter. Sedan tappade jag kontrollen över medias snabbhet och lutade mig tillbaka i stolen och tog en stor klunk av mitt ljumma tea. Inte fick jag nobelpriset i år heller... Kommentarer: Såg du att någon hade skrivit "äntligen" på den svenska wikipedian om Lessing... i princip samma stund som priset utdelades.

328
BadGEAR den 11 oktober, 2007 kl. 14:36 Ja, jag såg det. Och snabbt gick det också. Är Wikipedia världens snabbaste media? Det är ju bara ett uppslagsverk egentligen. Varulven den 11 oktober, 2007 kl. 17:50 Va ä dä för tokar som bloggar??? 15 oktober kl. 10:17 Vid kaffestunden i morse på jobbet: "Jag ä så trött på allt det därna bloggandet. Va ä dä för äna som håller på o viker ut sig i sina bloggar?" Jag frågade försynt vilka bloggar hon läser. Hon har inte en aning om att jag skriver här. Svaret: "Nä, jag läser inte några bloggar för dom ä så djävla tråkiga...dom skriver bara om sig själva". Jag frågade: "Hur många bloggar har du läst egentligen?" Svaret: "Jag har väl läst en tre - fyra stycken för några år sedan. Det räckte." Ha,ha....tänk om jag hade sagt: "Jag läste en tre - fyra böcker för några år sedan. Det räckte". Stureplansprofilerna... domen 15 oktober kl. 17:33 I morgon kommer domen i målet mot de två s.k. stureplansprofilerna (märklig beteckning). Två frågor är aktuella för mig: Kommer hovrättens ordförande att ställa upp på intervjuer för att förklara domen och kommer domen att vara så avfattad att det går att förstå vilka överväganden som domstolen har gjort? Egentligen ska ju domskälen vara så klart formulerade att var och en förstår hur domstolen har resonerat för att komma fram till domslutet. Det är inte alltid det är så. I det här målet borde domstolen särskilt koncentrera sig på att skriva tydliga domskäl. Sedan får man ju tycka vad man vill om utgången, hur det nu blir, men det är viktigt att kunna förstå. En fråga till har jag väl också: Kommer någon nämndeman att skriva sig skiljaktig? Stureplansprofilerna - presskonferens 16 oktober kl. 08:36 I dag kommer domen i målet om de s.k. Stureplansprofilerna (finns det så mycket kvar av profilen hos de där två personerna nu...?). Domen kommer att kommenteras i media fram och tillbaka oavsett utgången. En fråga som man egentligen inte vill ställa sig är om domstolen klarar av att stå emot det massmediala trycket. För det finns där. Själva trycket kan nog under vissa förutsättningar få motsatt effekt. Att domstolen bestämmer sig för att visa att den inte låter sig påverkas av ett opinionstryck. Om domen blir rätt eller fel kan man bara ha en uppfattning om ifall man suttit i rättssalen och lyssnat på hela målet. Vi andra ska nog vara försiktiga med att ha någon bestämd uppfattning. Det som är extra intressant är att hovrätten

329
har bestämt sig för att hålla en presskonferens direkt efter att domen avkunnats. Det är första gången för hovrättslagmannen som är ordförande i målet. Frågan är om han klarar av att hålla en presskonferens utan att förledas in i avslöjanden om vad som har sagts under överläggningen till dom. Vad som sagts där är alltid hemligt. De som var med och dömt i målet får aldrig avslöja vad de och andra sagt under överläggningen och detta även om alla rättens ledamöter går ut tillsammans och berättar. En hård regel med andra ord. Själv vet jag inte alls något om målet annat än det som stått i ett par tidningar. Björn Ranelid... utan paus 18 oktober kl. 10:17 Han är märklig han. Björn Ranelid. Jag var och lyssnade på honom i går kväll i Akademibokhandeln i Skrapan (Södermalm, vi pratar Stockholm här...). Hans presentation av sin senaste (förmodligen inte den sista) bok handlade inte alls om boken utan om ordets makt här i världen och lite, lite även om presidenten Bush. Det som både imponerar och skrämmer är hans svada (Ranelids alltså...). I 30 minuter höll han på utan att staka sig, utan att stanna upp, utan att ta en klunk vatten och utan att släppa publiken med blicken. Imponerande. Så imponerande att man nog inte egentligen hann fatta vad han egentligen sa. För det han sa var inte alls imponerande. Författare med stort F anser han sig vara och hänvisar till sålda upplagor. Svartklädd med perfekt lagd frisyr och med särskild blick på två unga tjejer längst bak bland publiken. Lågt skuren svart t-shirt som gav viss överblick över hans håriga bringa. Kommentarer: Jag håller med. Har också lyssnat till Ranelids svada för ett par år sedan. Han är vältalig, använder orden som en frikyrkopastor näst intill. Men lyssnar man har han inte mycket att säga. Jag har över huvud taget svårt för dem som tar sig själv på största allvar hela tiden. Ett par kvinnor som satt bredvid mig utbytte ett par korta ord, viskande, inte störande alls. Och vips. Var han där som en hök och berättade att han fanns där för deras skull och att de icke skulle tala om annat när han tagit sig tid att tala till dem. Okej. Jag är skeptisk som sagt. Men har inte läst något av mannen i fråga, så när det gäller det skrivna ordet har jag inte att säga eller tycka. Moböjs den 18 oktober, 2007 kl. 23:15 Björn Ranelid... igen 18 oktober kl. 22:38 Jo, jag var och lyssnade på underbarnet Björn Ranelid i går. Perfect frisyr.....svart kulturuniform med v-ringad t-shirt som något släppte fram

330
hans hårbeklädnad på bringan (ej imponerande...). Det där med läppglans tänker jag inte spekulera i eller om. Men visst är de lite märkliga på något sätt. Anemiska i sig så att säga trots att mannen själv inte verkar vara det. Det som imponerar är svadan.....självsäkerheten och det som gränsar till självgodhet. Egocentrisism kan väl vara ett samlande begrepp för showmannen Björn Ranelid. Men har man hört honom några gånger så känner man igen en del. Han upprepar sig väl inte, men han har att antal fasta teman. I går var huvudtemat: Ord är det mäktigaste som finns på vår jord och inte någon kan stjäla dem från dig om du en gång har fått dem i den makt. Vackert sagt och vackert tänkt. I morgon fredag kväll framträder han i full uppenbarelse i televisionsapparaten som programledare (första gången?). Kolla och bedöm själv! Tomhylsan Sten Tolgfors... 19 oktober kl. 09:22 Det är inte någon hemlighet att man inom försvaret kallar den nye försvarsministern för "tomhylsan". Anledningen är naturligtvis att han inte så populär därför att han vapenvägrade då han var i den åldern att det var dags att göra värnplikten. Det tillmälet får han nog leva med länge. Även sedan han lämnat sin befattning som landets försvarsminister. Själv noterade jag att tidningarna i Helsingfors slog upp det hela med rubriker som "Vapenvägrare ny försvarsminister i Sverige". Vad ger det för signaler i omvärlden? Nu har det kommit fram att ÖB själv har ringt till försvarsministern och beklagat att det förekommer är en benämning i omlopp inom försvarsmakten. Alltså en ursäkt från högsta ledningen inom försvarsmakten. Märkligt. Egentligen borde regeringen be alla inom försvarsmakten om ursäkt för att man utsett en vapenvägrare till försvarsminister. Det är ju egentligen en skymf och ett hån. Som att utse någon till brandchef som vägrat att hålla i en brandslang. Eller utse någon till chef för en kirurgavdelning som förklarat att han av religiös övertygelse vägrar att sätta skapellen i en människans kropp. Tomhylsa är en bra och egentligen för vänlig benämning på statsrådet. Vinglig färd med SL-buss... 22 oktober kl. 09:40 I morse satt jag på 76:ans buss här i Stockholm (vi pratar Stockholm här...). Ryckig färd måste jag säga....full fart över Skeppsbron. Så körde han fel vid Norrmalmstorg och höll i hastigheten på att krossa en fotgängare. Riktigt fort gick det förbi Dramaten. Jag hörde andra passagerare grymta att de tyckte det gick fort och vårdslöst. Vad gör man? Ett tag var jag nära att ta mobilen (mitt tjänstevapen) och ringa polisen och be dem ingripa med en nykterhetskontroll. Men det är rätt drastigt att göra så. Tänk om killen bara var försenad och i hastigheten kört fel (ett kvarter

331
bara). Så skulle han få stå där med bussen full med passagerare och poliser som förhoppningsvis skulle uppmana honom att blåsa i mätaren. Och vad skulle han och passagerarna säga om han var nykter? Vad skulle de säga till mig? Vad gör man? Jag gjorde inte något alls jag. Hoppas att han var nykter. Tjejen på Norrmalmstorg överlevde i varje fall den här gången. Kunskap är makt... 22 oktober kl. 23:23 Det är klart att kunskap är makt, men det är mer än så. Det är faktiskt riktigt roligt och stimulerande med kunskap. Utan tvekan är det lätt att bli hög på knowledge. Dagens tips: Använd er att två funktioner på Stadsbibliotekets hemsida (Stockholm pratar jag om...). Där finns möjlighet att logga in med hjälp av sitt lånekortsnummer och lösenord till både Artikelsök och Encyclopedia Britannica. I Artikelsök kan du söka efter artiklar i ett stort antal svenska tidningar och tidskrifter. Mycket praktiskt när man ska ta reda på vad en person har skrivit eller vad som skrivits om en person eller något speciellt ämne. Encyclopdia är ett av de allra största uppslagsverken on line (störst av de kommesiella?). Det kostar i vanliga fall en slant varje månad för att få tillgång till den. Men via Stadsbibliotekets hemsida kommer du åt all information utan att betala ett öre. Fiffigt eller hur? Tar man längre steg på landet? 23 oktober kl. 09:49 Det var en författare som för många år sedan skrev om sina upplevelser av att flytta från Norrlands inland ned till Stockholm. Han fann bland annat att han som norrlänning gick med påtagligt längre och kanske även snabbare steg än "medel-stockholmaren". När har var ute och gick med någon så klagade stockholmaren på att han gick så fort. Hans förklaring: Ska man komma någonstans i Norrland så får man sträcka ut på benen och inte gå där och dra benen efter sig. Det är långt mellan husen och mellan själarna där uppe i norr. En rimlig förklaring. I dag när jag gick till jobbet försökte jag dra ut på stegen...och vips passerade jag i rask takt en massa sömniga stockholmare på väg till jobbet. Pröva det du också. Dessutom får man lite nyttig puls på morgonen. En stockholmare går långsamt och pratar fort. Varning för Facebook! 24 oktober kl. 09:29 Tidningen Dagens Media har i dag en intressant artikel om hur Facebok kartlägger användarnas rörelser på nätet. Alla rörelser. Dessutom har Facebook tagit in i sina villkor (liten text och långa avtalsvillkor) att företaget har rätten att till och även rätt att till andra licensiera ut det som

332
användaren skrivit på sin sida. Mycket märkligt det hela och typiskt amerikanskt. Om du skriver en bra dikt på din sida så skulle alltså Facebok få rätten att licensiera dikten till någon annan - förfoga över upphovsrätten helt enkelt. Skrämmande utveckling om det nu är någon utveckling. Frågan är om man ska råda alla att avstå från att publicera sig på Facebook. Det är bra att Pär Ström och andra varnar för missbruket av datoranvändarnas godtrogenhet. Kom ihåg det här: Det är pengar bakom allt! Kommentarer: There aint no such thing as a free lunch BadGEAR den 24 oktober, 2007 kl. 10:53 Skattetillägg för justitierådet... ha,ha.. 24 oktober kl. 09:46 Nu har Högsta domstolens ordförande, justitierådet Johan Munck, trillat dit. Missat att deklarera inkomst om 40.000 kr från ett styrelseuppdrag. Hans årsinkomst är 3,5 miljoner så det är väl lätt att missa ett sådant struntbelopp som 40.000 kr. Även om man för bok på inkomsterna, som Johan Munk uppger att han gör. Under alla förhållanden kan man konstatera att han säkert är landets högst betalde munk. Inkomsten från Högsta domstolen är ca. 1,2 miljoner. Bara det borde man kunna leva bra på som... Hela Stureplan blir en reklampelare!!! 24 oktober kl. 09:57 Från mitten av december kommer Telia-huset på Stureplan att förvandlas till en gigantisk stor reklamtavla. Tre olika annonsytor kan samspela för att skapa en helt unik annonslösning. "Telia-huset blir ett nytt landmärke i Stockholm", säger direktören på Ad City Media. Den digitala annonstavlan kommer att bli 44 kvm, men är bara en del i ett arrangemang som ska bjuda på visuell marknadsföringsshow på Stureplan. Fasaden på Teliahuset ska förses med lysande LED-stavar, vilket gör att hela fasaden i praktiken blir en annonsyta. Nära taket ska en toppbanner placeras. Tillstånd har lämnats av Stockholms stad och att kommunens skönhetsråd har tillstyrkt ansökan. Märkligt tycker jag. Att kommersiella intressen trycker på kan man ju förstå. Pengar är pengar. Men var drar kommunen gränsen för utomhusreklam? Hur är det med "reklamhuset" på vägen ut till Arlanda? Den på "svinrakan" som består av ett gammalt fodermagasin för svinfoder. För några veckor sedan var det SAS som annonserade. Är det hela inte lite svinaktig? Finns tillstånd för den reklamen? När ska kommersialiseringen av det offentliga rummet stoppas? Ska man behöva blunda när man passerar Stureplan?

333
TV4 reporter hånglade på... 24 oktober kl. 10:20 Det är Aftonbladet publicerar i dag bilder på hur TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad hånglar med Ulrika Schenström. Hon är Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare.TV4 sitter just nu i ett krismöte sägs det. Frågan är om Anders Pihlblad ska få vara krav som reporter med uppdrag att bevaka regeringen och moderaterna. Skulle vara intressant att höra de frågor som just nu under förmiddagen ställs till Anders av hans arbetsgivare. Kramades ni bara eller gick ni längre? Har ni gjort det? Har ni gjort det tidigare? Kan man säga att ni har ett kärleksförhållande eller var det bara ONS om det nu var det? Fattar du inte att du kan kan hålla på och sätta på politikernas medarbetare? Fattar du inte något alls? Du får banne mig slå en dubbel knut på snabeln ett par veckor, minst, framöver och låta bli att hänga in den.... det får du som straff din dj...... Jag är inte med på mötet kan jag väl säga, men jag har en väldigt bra rapportör. Ha,ha.... Google Books är fantastiskt... 25 oktober kl. 09:35 Alla böcker på nätet? Är det möjligt? Ja, kanske i framtiden. Jag pratade med folk på Google Books förra veckan och fick klart för mig att deras stora projekt går ut på att "skanna alla böcker i hela världen". Stort projekt kan man väl säga om inte annat. Hittills har de hunnit med 5 - 6 miljoner böcker som ligger ute på nätet. Dock kan du i de flesta fall bara söka på enstaka ord (ett par rader i boktexten i praktiken) i böckerna - på grund av att de upphovsrättsliga begränsningarna. Men tanken är fascinerande. I framtiden kan vi kanske läsa ALLA böcker på nätet och behöver inte hålla på och låna, skicka, hämta, lämna och allt det där andra som jag i varje fall gör. Mikael Nyqvist får huvudrollen i film efter Stieg Larssons böcker 25 oktober kl. 14:37 Det blir Mikael Nyqvist som får den manliga huvudrollen i filmen efter Stieg Larsson böcker. Regissör till den första filmen i serien, ?Män som hatar kvinnor?, blir dansken Niels Arden Oplev. Män som hatar kvinnor? börjar spelas in i mars och kommer att ha premiär 2009. Det blir en spelfilm och två 90-minuters filmer för TV. Filmerna samproduceras av Yellow Bird, Sveriges Television, Nordisk Film och ZDF Enterprises. Total budget för hela filmprojektet är cirka 100 miljoner kr. Skandal säger jag! Hur kan SVT satsa på sådana dåliga och våldsfixerade filmer? Hur mycket har SVT bidragit med? Kanske 30 miljoner...eller vad kan man gissa på. Det är dags att satsa på kvalitetsunderhållning även i SVT. Redan böckerna är dåliga...och filmerna blir säkert ännu sämre.

334
Sätt stopp för våldet....i TV 26 oktober kl. 09:56 Är det inte någon som reagerar över att SVT satsar 30 - 40 miljoner i ett filmprojekt som kostar ca. 100 milj. kr.? Det är frågan om filmatiseringen av Stieg Larssons böcker. Intriger, mord, våld och en del fjuttkärlek. Jag är säker på att filmerna kommer att innehåll minst fem mord. Har vi inte fått nog med mord i TV-rutan? En undersökning för några år sedan visade att barn i Sverige vid 12 års ålder har sett minst 800 mord på TV-rutan under sin uppväxt. Och i Disneys värld sker inte några mord. Nej, det är i vuxenfilmen som filmmakarna frossar i mord. Fråga är bara om det ska vara knivmord eller pistolmord eller någon annan variant. Minns ni interjuvsvaren dagen efter mordet på Ricardo? Flera ungdomar sa ungefär så här: "Det är obegripligt att det sparkade på en som redan låg på marken". Jaha? Innebär det att det är acceptabelt att slå eller sparka mot den som fortfarande står upp? Var går gränsen? Alla måste väl se att gränsen för att ta till våld har förskjutits. Smockan hänger ofta i luften i tunnelbanen och i vimlet på gatorna. Skrik som stuckna grisar för att stoppa våldet i SVT! Högskoleprovet... varmt huvud 27 oktober kl. 18:20 Det var många som skrev högskoleprovet i dag. Jag har aldrig gjort det för jag har aldrig behövt...ha,ha. Men jag har "smygövat" några gångar då Dagens Nyheter har publicerat frågorna (och svaren) i efterhand. Det där med ordförståelse var inte någon match, men det där med logik och matematik. varit ju inte helt lätt. Erkännes. Men läste ni i dag i DN om den 60-åriga kvinnan som gör provet varje år och som flera gånger har haft maximalt antal poäng (vilket väl är 2,0)? Det är en sport för henne. Hon klär sig väldigt varm och så har hon på sig en varm stickad mössa (inomhus!) för hon tänker bättre när hon är och känner sig varm. Lite intressant det hela. Hon har haft möjlighet att börja läsa både på läkarlinjen och psykologlinjen, men det är inte aktuellt för henne. Men om fler tog på sig varma mössor skulle vi kanske kunna få upp prestationshöjden i en massa olika verksamheter. Dags att sticka varma mössor åt Reinfeldt och Mooona och ett antal andra av dom där.... Kommentarer: Har aldrig skrivit det. Men jag borde. Sägs det. Å den 02 november, 2007 kl. 09:17 Ny människa igen... 5 november kl. 10:29 Märklig känsla det hela. Jag har varit en vecka på landet och snickrat och grejat...och så har jag lagat ett antal olika soppor och läst böcker. Jag har

335
inte haft tillgång till någon dator och jag har inte läst de två morgontidningar som jag brukar läsa varje morgon. Känns rätt befriande faktiskt att vakna upp en kall höstmorgon och bara kunna stoppa näsan i en bra bok (läser Spinoza just nu...). Väldigt vad de stora fåglarna samlar ihop sig över ängarna och betar tillsammans inför vintern. Postens bil kommer oftast 09.45, men kan vara lite sen vissa dagar. Grävlingarna under huset rör inte ett ben och säger inte ett pip trots att jag bankar med en spada i öppningen till deras bo. Varje höst och varje vår brukar jag skotta igen deras ingång, så att de ska ha något att göra. De är stora som halvvuxna grisar och jag sköt några för ett par år sedan. Vi är liksom inte vänner vi, familjen Grävling och jag. Schimpanser till 98,7 procent? 6 november kl. 09:06 Jag fick mig en tankeställare i morse när jag läste att antalet gener som skiljer människan från schimpanserna endast är 1,3 procent. Inte mycket. Betyder ju att antalet gener som är gemensamma är 98,7 procent. Jag erkänner gärna att jag ganska ofta känner mig som en klok och socialiserad schimpanshanne. Inte direkt alfahanne förstås - för jag har inte 4 - 5 honor som jag kan jaga upp i träden när jag känner behov av att skydda dom. Men när jag sitter på bussen till jobbet så har jag i och för sig inte så svårt att inse att det egentligen är schimpanser (till 98,7 procent) som sitter där runt omkring mig i bussen. Något skräckfullt inser jag att även bussföraren delar samma genmassa. Och att det tog 5 - 6 miljoner år att utveckla våra egenskaper samtidigt som det bara funnits bussar i 80 år eller något sådant. Tut på er alla! Vill du gå kurs i ljugande? 7 november kl. 11:09 Jag har rätt länge funderat på om det kan vara lönsamt och etiskt försvarbart att anordna kursen i konsten att ljuga. Det går säkert att finna bra föreläsare och jag är själv beredd att leda en del övningar i den svåra, men ljuvliga konsten. Som många tror sig veta finns det många varianter. Svarta lögner, vita lögner och gråa lögner. Sedan finns det nödlögner och halvlögner. Riktigt intressant blir det med kvartslögner och de närbesläktade företeelser som kallas "glidningar". Som avslutning kan man ta upp till diskussion hur en lögn ska avslöjas eller om den i stället ska presenteras av lögnaren själv. Är en lögnare som berättar sanningen fortfarande en lögnare? Som alla vet har olika kulturer betraktat lögnare med olika nådiga och onådiga ögon. Själv undrar jag om inte en skicklig lögnare ska numera skulle kunna få lite status just på grund av sin yrkesskicklighet. Det finns ju en del mytomaner som bygger upp hela system av lögner som passar så fint in i varandra så att omgivningen inte kan avslöja honom

336
eller henne. Sedan kan jag anordna uppföljande kurser om den politiska lögnen och den juridiska lögnen. De som är missnöjda med kursen kan erbjudas möjligheten att till rabatterad avgift få gå en extra kurs som sanningens kraft och dynamik. Sanningens olika skepnader... 7 november kl. 11:28 En god vän utnämnde mig för ett tag sedan till expert på sanningen. Lite rätt har hon nog i sin uppfattningen. Jag har nämligen både sökt och umgåtts ganska länge med sanningen. Ibland brukar jag säga att sanningen är en svårfångad fågel som men inte vet vilken gren den sätter sig på. Dessutom ser fågelkrället olika ut beroende på varifrån man tittar på den. Men sanningen är att det bara finns en sanning. Men ofta tittar den bara upp som toppen på ett isberg. Jag lärde min vän att det finns "nödvändiga sanningar" och "tillfällliga sanningar". De förra är exempelvis sanningen att 2 + 2 = 4. Ingen kan säga emot den sanningen om man har en konventionell uppfattning om vad siffrorna i sig betyder. Den sanningen gäller i alla tider och över hela världen. Den som säger emot riskerar att bli inlåst. Men betrakta följande sanning: Min bil står i mitt garage. Ibland är det sant och ibland är det inte sant. När den står där är det sant, men det är inte så många som vet om det (när garagedörren är stängd). Men sant är det. Så fort som jag kör ut ur garaget är det inte sant längre. Men när jag kör in i garaget igen så blir det sant. Alltså en sanning som är sann allt efter omständigheterna. Där fick hon lite att tänka på. Ritade av drömtjejen och fick henne... 11 november kl. 12:03 Drömflickan försvann i tunnelbanevimlet innan Patrick Moberg fick en chans att prata med henne. Då ritade han en teckning av henne, la ut den på nätet och uppmande henne eller hennes kompisar att kontakta honom ? och 48 timmar senare hade han inlett höstens mest uppmärksammade romans med Camille Hayton. Det var kärlek vid första ögonkastet, berättade han i förrgår i tv-showen "Good morning America". Om du vill se hans teckning så finns den på adressen: http://laughingsquid.com/help-patrick-moberg-find-the-ny-girl-of-hisdreams/ Jag tycker att han ritade riktigt bra och hon är riktigt söt förstås (det finns foto också). Men något som jag undrar över: Hur kan en teckning av en person i New York nå ut så snabbt och effektivt i en sådan storstad? Nätet är tydligen det mest effektiva som man kan ta till om man vill komma ut snabbt med information. Märkligt och fantastiskt på en och samma gång.

337
Georg Bush hoppade fallskärm... 11 november kl. 12:30 Presidentens far hoppade i veckan fallskärm. Georg Bush alltså. Han är 83 år och det var hans sjätte hopp. Dumdristigt och onödigt kan man tycka. Men, ändå....jag är fascinerad av det. Minns själv när mina kopisar hoppa tandemhopp på Tullingefältet och alla erbjöd sig att betala avgiften även för mig. Det rörde sig om 1.500 kr för ett hopp. Men jag avstod vänligt men bestämt. Det var inte beloppet som skrämde mig utan hoppet. Och min goda förmåga att visualisera händelser som ännu inte inträffat. Jag såg framför mig min familj och mina vänner när det gick fram till kistan som jag låg i för att lämna den där sista blomman. Jag såg en annan bild där jag satt förlamad i ryggen i en rullstol en vacker sommardag. Bilderna gjorde att jag avstod från hoppet. Frågan är om jag skulle hoppa om jag fick en miljon kr i handen (utan beskattning). Svaret är nog trots allt att jag skulle göra det. Alltid kan man väl göra något kul med en miljon även om man sitter i rullstol. Men Georg Bush har ju redan några miljoner. Varför hoppade han? Kan man identifiera knäppgökar? 11 november kl. 13:00 Knäppgökar är väl sådana där gökar som man helst skulle vilja knäppa om man bara fick tillfälle och det var lovligt? Men tanke på tragedin i Finland (dödsskjutningarna i skolan) frågar man sig hur det kommer sig att inte omgivningen slår larm innan det helt spårar ur. Har vi inte förmåga att hjälpa till och uppmärksamma när det blir alltför galet. Själv hade jag kontakt med en person en gång som hotade att mörda grannen och talade om för mig vilket vapen han tänkte använda (pappans gamla tjänstepistol). Jag ringde grannen och informerade om hotet, vilket grannen tog ganska lätt på. Polisen gjorde husrannsakan och hittade inte något vapen. Personen sa sedan till mig: "Polisen letade dåligt, jag hade naturligtvis gömt vapnet på en bra plats. Men jag tänker inte skjuta grannen längre". Alltid något. Inte vet jag om jag räddade livet på något. Men jag anmälde i varje fall en knäppgök. Alltid något. Drottning Kristinas kärleksbrev... 13 november kl. 13:05 I lördags var jag i riksarkivet och fick mig en rundvandring i kulvertarna under Marieberg (vid Västerbrons norra fäste). Bland annat visade man drottning Kristinas privata brev från tiden i Rom (hon var ju inte drottning då längre...). Ett var ställt till en italiensk gentleman och i det var det intaget vissa rader med krypterad text - sifferrader alltså. Det kunde stå så här: I dag kom jag att tänka på att 4846 8233 7856 2636.... De känsliga partierna var i krypto. Det hände nämligen att brev "snappades" eller kom

338
bort. Då skulle inte någon ha möjlighet att läsa det hemliga i brevet. Mottagaren måste ha en egen kryptonyckel, vilket säkert gentlemannen hade fått tidigare. Det stod nämligen i brevet att Kristina älskade honom oliderligt...vilket var mycket på den tiden. Kanske dags att börja kryptera alla email och alla msn-meddelanden från och med nu eftersom riksdagen kommer att tillåta avlyssning av all elektronisk trafik? Flytta ihop med henne dääna dä..... 14 november kl. 13:01 Det är inte aktuellt för mig att ens överväga någon hopflyttning med någon. Det tankesprånget behöver jag inte bry mig om. Men en bekant till mig har nyligen separerat från sin man och skaffat sig en ny (man). Sådana finns att tillgå på marknaden. Hennes tidigare man har också skaffat sig en ny (kvinna). Finns många på marknaden. Barnen springer mellan föräldrarna som nynackade höns. Nu har A och B bestämt sig för att bygga ett hus gemensamt. De har skaffat en tomt och börjar att bygga om ett par månader. A är hon den där och B är han den där. De ska bo i var sin del av huset (två lägenheter alltså) tillsammans med sina nya respektive C och D. Dessa har medförande barn som inte är helt nynackade. Rosenskimrande kollektiv på landet? Pippavillakulla? Tankeexeperiment: Tänk om A och B åter finner varandra? Tänk om C och D finner varandra? Tänk om A både vill träffa B och C (ni vet vad "träffa" i praktiken betyder...). Eller om B vill träffa A, men inte D. Kan bli riktigt intressant och komplicerat. Tänk om de nynackade hönsungarna slutar springa runt och inte längre vill hälsa på hos B? Eller om C:s och D:s nyskållade troll hellre vill hälsa på hos A och B i stället för C och D? Tänk om E dyker upp (finns i sinnevärlden) och vill vänslas med A och inte direkt blir avvisad? Tänk om C får veta att A träffar (ni vet vad som åsyftas...) E? Det hela är roligare än monopol i varje fall. När kommer det nyuppförda huset att bjudas ut på marknaden? Kommentarer: Det där var för svårt för mig. Jag fick liksom ont i huvudet. Lilla My den 16 november, 2007 kl. 17:28 Norman Mailer och hans whiskey 15 november kl. 09:34 Norman Mailer har för gott somnat in på Mount Sinai-sjukhuset i N.Y. Inte ett ord i de svenska nekrologerna om att han var jude. Amerikansk jude i N.Y. En som bara flödade över av idéer och tankar. En gigant i den litterära världen. Som själv berättat att han skrev bäst när han var "halvberusad". Whiskey var det som fick hans penna att få den där farten som

339
bara en boren litterär människa kan uppnå. Han levde ett intensivt och hårt liv. Kvinnorna som kom i hans närhet hade det inte lätt. Men en författarens enda mål, ända mål, ändamål, är att komma till uttryck i tryckta böcker. Det lyckades Norman Mailer med. Han var en bit av det samtida USA under 1950- och 1960-talen. Minns Norman Mailer. Han som aldrig fick nobelpriset för att han var man. Även män kan skriva. Tänkarmössan på... 16 november kl. 10:06 En vänlig själ gav mig en stickad mörkröd kalottmössa förra veckan. Riktigt speciell och rätt ful om man nu inte uppskattar kalottmössor. Tveksam om jag vill gå omkring med den på stan. Gjorde det i lördags och fick några illvarslande blickar. När jag har min tuffa keps på mig så ser tjejerna på mig med en helt annan blick. Nu trodde de kanske att jag nyligen konverterat till judendomen och var på väg till synagogan. Kalottmössa alltså. Men flera kvällar har jag haft den på mig när jag suttit hemma framemot midnatt och läst filosofi (var skulle jag annars sitta?)Den värmer. Temperaturen innanför skallbenet stiger säkert till 27 eller 28 grader Celsius skulle jag gissa. Och det märkliga är att jag tänker bättre med min tänkarmössa på! I går kväll försökte jag läsa utan att ha den på mig, men det gick inte något vidare. Efter en halvtimme satte jag på mig den och då gick det riktigt bra. Läser en del av Berkeley just nu och det är lite uppförsbacke. Men med mössan på så går det bra! Kommentarer: En sådan mössa skulle jag behöva. Var finns de att köpa? Anna Björkman den 16 november, 2007 kl. 10:40 Den finns inte att köpa. Den är stickad av den person som står mig nära. Den lämnar jag inte ifrån mig. Möjligen om någon vill sätta in 100.000 kr på mitt konto. Den är verkligen bra när jag ska tänka djupa tankar. Varulven den 16 november, 2007 kl. 17:35 Kan man leva utan morgontidning? 18 november kl. 10:46 Javisst, det kan man. Leva utan morgontidning, men frågan är vilket liv man lever då. Det är inte mycket till kulturdebatt, recensioner och politisk debatt som förekommer i TV. Och då menar jag SVT 1 och SVT 2. De överiga kanalerna är ju bara distributionskanaler för amerikanskt TV-våld. Har man minsta intresse för kultur och politik måste man läsa i varje fall en morgontidning. Därmed basta. Själv fixade jag för något år sedan en sådan där "tremånadersprovapågratisprenu-meration" av DN (utläses

340
Dagens Nyheter). Efter ett halvår så frågade jag vad de tyckte om DN (de hade inte någon tidning alls tidigare). Jo, sa mannen i huset. "Det var ju mycket man fick bära ut till soptunnan." Således en kvalificerad bedömning av landets störsa - men inte bästa - tidning. Men familjen bor där borta i skogen och har långt geografiskt och mentalt avstånd till huvudstaden. Närmare till kottar och ogräs. Så de kan väl vara förlåtna. Kommentarer: Klart man klarar sig även om man tror att det är stört omöjligt första veckan. Men med tanke på att det är en tingest som man faktiskt, i alla fall jag, mest bara ögnar igenom en enda gång och sedan slängs så är det ju en lyxvara då man idag kan läsa om det mest nödvändigaste på nätet... Onödiga kostnader har jag valt bort och kvällstidningen plockar jag oftast på mig på flyget då jag åker i jobbet... Cayenne den 18 november, 2007 kl. 11:05 Fel tänkt. Hur följer du med i kulturdebatten om du inte läser SvD och DN? Jag saknar själv GP och Sydsvenskan. Men man kan ju inte ha alla tidnnigar. Jo, mycket finns på nätet. Tidvis läser jag New York Times och Jerusalem Post på nätet. Både betalda och gratisversionen. Varulven den 18 november, 2007 kl. 18:01 Vill du fastna i hissen med Göran Persson? 18 november kl. 10:53 Jag brukar ibland, när jag är på det humöret, fråga någon tjejkompis (har flera) vad de skulle välja om de tvingades välja: Att fastna tre timmar i hissen med a) Göran Persson b) Tom Cruise c) Lilla jag? De som är riktigt rara säger att de helst ville bli instängda med mig. Några har sagt Tom Cruise - dock ofta med glimten i ögat. Inte en enda har sagt att de vill bli inlåsta i en hiss med Göran Persson. Det säger ju en hel del om hans attraktionskraft på kvinnor. Eller också säger det en hel del om Toms och min attraktionskraft. Gratis ip-telefon över hela världen 18 november kl. 18:02 Den billiga ip-telefonin lockar privatpersoner och företag. Var femte kund överväger att i år gå över till den nya tekniken, enligt TeliaSonera. På sikt hägrar helt gratis telefonsamtal. Så skrev man i Svenskan får en tid sedan. Intressant att undersökningen kom från Telia, som ju inte kan tjäna något på att vi går över till ip-telefoni. Intressant det där att man kan prata helt gratis med hela världen (dock inte för många samtidigt). Varför inte använda den tekniken då man övar sig i språk? Varför inte ha en liten

341
pratvän upp i Kanada eller i Kentucky som man kan ringa till då man vill öva upp sin engelska eller bara prata bort en stund. Själv hade jag en bekant, en psykolog, som bodde i mellanvästern. Enda problemet vi hade när vi skulle prata vara att tidsskillnaden ställde till problem. Både hans och mitt stora intresse då var kärnvapen och kärnvapenbalansen. Men vi hade inte några tankar på att börja något krig.... Han hade tjänstgjort i många år i USAF. Så det så... Är dom riktigt kloka på NK? 18 november kl. 18:14 I går bläddrade jag i årets katalog från NK. Lite förstrött samtidigt som jag åt min halvtorra macka och funderade på problemet med den ökade sociala skiktningen i landet (fast jag brukar inte fundera på det så ofta...). Och så tog jag del av vad NK tycker att man ska köpa till juklapp i år. Ett av förslagen är ett armbandsur till far i huset och ett till mor i huset. Ska dom köpa till varandra eller är det barnen som ska köpa? Eller är det äldsta sonen som just har gått ut från Handels och börjat hos de där fondmäklarna som finansinspektionen ville hänga ut? I varje fall tycker annonsfolket på NK att far i huset ska få ett nytt armbandsur för 66.000 kr och mor i huset ett för 22.000 kr. Lite orättvist att det ska vara så stor skillnad. Varför ska hans kosta tre gånger mer? Har han inte någon klocka tidigare? Har inte karln vett att titta på mobilen när han vill veta vad klockan är slagen? Själv har jag en klocka (ur) som jag i somras köpte på loppis för 20 kr och som det det sedan kostade 30 kr att få ett nytt batteri till. Livet är orättvist. Är man lyckligare med ett ur som kostar 66.000 kr? Mitt förslag: Bojkotta NK! Kommentarer: - Bojkotta NK! Tittade också i denna katalog. Rena skämtet... Jag köper klapparna på LIDL! Antifeminist den 18 november, 2007 kl. 18:32 Jag håller med. Går man till NK är man inte klok i huvudet och så har man nog för mycket pengar. Robban den 18 november, 2007 kl. 18:37 Som vanligt är det marknaden som bestämmer. Så länge det finns köpare till NK:s klockor kommer de att finnas. Om alla istället går till Lidl försvinner de. Inget vi behöver bekymra oss om. Anna Björkman den 18 november, 2007 kl. 19:50

342
Har bibeln fel om gnatiga kärringar? 18 november kl. 18:28 Häromkvällen satt jag och slog lite i bibeln. Inte för att jag läser den så ofta. Har även koranen hemma. Men jag noterader följande citat från olika ställen i bibeln. Min slutsats? Jo, dom hade det nog inte så lätt alla gånger på den där tiden.... "Bättre en torr brödkant i lugn och ro än huset fullt med kalasmat och bråk". Ords 17:1) "En dåraktig son är sin fars olycka, en hustrus gnat ett evigt takdropp. Gods och guld ärvs från fäderna, men en duglig hustru är en skänk från Herren." (Ords 19:13-14) "Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru" (Ords 21:9) "Bättre bo ute i öknen än med en ilsken och grälsjuk hustru." (Ords 21:19) "Som evigt takdropp en regnig dag, så är en gnatig hustru." (Ords 27:15) "Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla."(1 Tim 2:11-12). Är det dags för JämO att ta upp en diskussion om ändring av bibeltexten? Kommentarer: Men det stämmer ju. Vem vill bo med en grälsjuk person? Det är en man som skrivit och därför talar han ju om en kvinna. Men det är klart i nästa svenska översättning av bibeln kan man ju göra om en del personer till homosexuella, man kan göra Jesus till kvinna och ändra budskapet så att det bättre passar ihop med sossarnas partiprogram. Det är ungefär som när Holywood gör trovärdiga rullar där färgade flyger stridsflygplan under Första Världskriget eller är återvändande korsriddare i 1100-talets England. Allt anpassas för att vara Politiskt Korrekt. Fenris den 18 november, 2007 kl. 18:38 Äsch, det där är bara mäns önsketänkande. Tänk att man skall behöva tjata! ;) ginger06 den 18 november, 2007 kl. 18:52 Intressant det där. Ska skriva ut det och hänga det på kylskåpsdörren. Jorrel den 18 november, 2007 kl. 18:52 Vad vet CIA om Sverige? 18 november kl. 19:01 Slår man upp de uppgifter som amerikanska CIA lämnar om Sverige på nätet blir man lite häpen. I varje fall jag. Där står det att Sverige blev

343
självständigt den 6 juni 1523 då Gustav Vasa valdes till konung. Självständigt? Danskarna försök att få grepp om vårt land misslyckades ju helt. Hur länge har vi varit självständiga? Svaret är väl: Vi har alltid var självständiga. Att sedan nationalstater är något som amerikanerna inte förstår sig på är en annan sak. Som en allmän upplysning vill jag omtala att världen även existerade före 1492. Fråga indianerna. Lära sig språk på nätterna? 19 november kl. 13:31 Lära sig språk medan man sover? Går det? För en del år sedan läste jag om en amerikansk forskare som experimenterade med sina barn. Jag tror att han hade två barn. Riktig små ena. Kanske 3 - 4 år eller så. Han spelade upp ljudband på nätterna när de låg och sov. På ljudbandet var det en och samma röst som talade franska ganska långsamt. Lite enkel franska och med bra uttal. Han körde bandet natt efter natt. Efter något halvår började han själv prata franska med sina barn och med ungefär samma vokabulär som rösten på bandet. Barnen förstod inte något alls, men kunde mycket lätt härma honom och säga efter. Det verkade som om de kände igen ljuden, satsmelodin och allt det andra. Sedan lärde han dom ordens betydelse och vips så kunde de prata en hel del franska. Ska man tro på det där? Eller finns det andra undersökningar? Varför får inte eleverna i skolan sova och samtidigt lyssna på engelska, franska eller spanska eller vad det nu kan vara? Den finns ju andra sätt att lära sig ett språk på nätterna, men det ska jag berätta om en annan gång. Sluta äta när näsan pudras... 19 november kl. 13:58 Jo, jag var på fint restaurangbesök förra veckan. Dyrt, gott och fint. Jag och en tjej. Vi hade väldigt trevligt måste jag säga. Kan väl tillägga för all nyfikna att vi känt varandra länge. Så var hon tvungen att pudra näsan (jo, jag vet vad hon gjorde...) om kom tillbaka till bordet efter några minuter. Där satt jag och tittade på andra gäster och väntade på henne. Då frågar hon: "Har du inte ätet medan jag var borta? Maten kallnar ju! Varför har du inte ätit?" Mitt självklara svar var: Inte kan man äta då ens sällskap har gått ut en kort stund. Det strider mot etiketten helt enkelt. Jag gör inte det. Du vet väl att jag aldrig börjar äta föra dig, jag väntar tills du har börjat. Jag skulle aldrig komma på tanken att sitta och mumsa i mig mat när du är på muggen. Det fattar du väl. Då log hon lite menande mot mig och jag gissar att hon tänkte att jag måste vara från planeten Mars eller från 1700talet. Det är jag inte...

344
Visitkort dit och hit... 20 november kl. 11:40 Jag har alltid haft visitkort liggande i mina plånbok. Mina egna och så några som jag fått av andra. Det är praktiskt att sticka till någon ett visitkort i stället för att stå där och rabbla telefonnummer och e-mailadresser. Men jag har aldrig fattat varför inte alla (nästan alla i varje fall...) har visitkort (eller business cards som det nog heter numera). En gång pratade jag med en tjej som gav sitt visitkort till mig och med ett leende sa att hon bara lämnar ut sina kort i strikt affärsmässiga sammanhang, aldrig i privata kontakter. Det kan missförstås, sa hon. Jag förstod vad hon menade. Och den kontakt jag hade med henne var bara affärsmässigt. Så det så. Men varför har folk inte kort som dom kan lämna ifrån sig? Att hålla lusten igång... 21 november kl. 14:09 "Sex får sin näring av hemligheter och avstånd mellan människor. Sex visar inte hänsyn och går inte ihop med jämställdhet" skriver Esther Perel i sin bok ”Vill ha dig”. Hennes andra bok kom förra året i USA och översattes till mer än 20 språk. Nu far hon runt i världen för att lansera sin bok. Hennes måtto i böckerna är: ”Att hålla lusten levande i långa förhållanden”. Författaren säger: "En filosofisk, tankfull bok om sex med fransk substans och amerikansk tillgänglighet. Och eftersom det inte är en amerikansk bok finns det inga svar i den". Klokt sagt, för fransmännen kan mycket med om sex än amerikanerna. Tro mig. Om sex går ihop med jämställdhet eller inte behöver nog utredas en hel del innan jag är beredd att ansluta mig till hennes uppfattning. Jämställt kompissex kan vara rätt stimulerande. Frågan är dock om det är det högsta möjliga. Funderar på att även läsa hennes andra bok. Alltid får man väl något att fundera på. Kommentarer: Betyder det att du föredrar kompissex framför fast förhållande? Bert Milthon den 21 november, 2007 kl. 14:34 Det trista är att dom par jag känner som lever i (för mig) skittrista konventionella relationer säger att dom har ett rikt sexliv. Va fan. Så ska det ju inte vara!! uolo den 21 november, 2007 kl. 15:31 Harry Schein igen.... 21 november kl. 22:51 I morgon torsdag är det muntlig förberedelse i Attunda tingsrätt i målet om giltigheten av Harry Scheins sista testamente. Ett av fyra som han

345
skrev under sin sista tid. Det är hans "vän" Eva Fischer som har stämt i målet och yrkar att testamentet ska ogiltigförklaras. Det kommer hon nog ha svårt att vinna om de två testamentsvittnen träder fram och berättar att de var närvarande när Harry Schein skrev under testamentet och att han verkade någorlunda normal. Eva Fischer har den kände processräven Bertil Södermark som sitt ombud. Men det kommer nog inte ens han att klara hem. Ett testamente, hur misstänkt det än verkar, får man inte ogiltigförklarat hur lätt som helst. Vad har Harry Scheins städerska att berätta? Det var ju hon som enligt uppgift hittade testamentet fasttejpat under en draglåda i ett köksskåp. Ska bli intressant att få veta vad hon berättar. Var Harry Schein förvirrad? 22 november kl. 11:20 Dramat om Harry Scheins fyra testamenten fortsätter. I dag var det muntlig förberedelse i Attunda tingsrätt i Stockholm. Lite förpostfäktning med andra ord. Eva Fischer skulle ha fått nästan allt efter Harry Schein om det inte ett halvår efter dödsfallet dykt upp ett senare testamente som innebar att praktiskt taget allt skulle gå till en granne. Den granne som enligt uppgift ställde upp och hjälpte Harry under hans sista år. Vem som har skrivit ut det och om det verkligen är undertecknat av Harry är några av frågorna i målet. Dessutom påstås det att Harry var så psykiskt störd (förvirrad) att han inte hade rättslig handlingsförmåga. I dag gav Eva Fischer in ett utlåtande av en psykiatriker som gått igenom journalhandlingarna rörande Harry. Av utlåtandet ska det tydligen framgå att Harry var så förvirrad att han inte kunnat göra ett testamentariskt ställningstagande. Utlåtandet är offentlig och vi kommer nog att få läsa en del om det i morgondagens tidningar. Dramat går vidare och huvudförhandlingen blir det tidigast till sommaren 2008. Kommentarer: Troligen INTE men "Fifflare som umgicks med den som hittat nytt Testamente osv ..sedan vet man ju aldrig om faghagen hans också är falsk så tja PeteParfalk den 22 november, 2007 kl. 11:55 Peter Kihlgård....kärleken 23 november kl. 10:07 Författaren Peter Kihlgård har kommit med en ny roman: "Kicki & Lasse". Den har fått riktigt bra recensioner den senaste veckan och höjts till skyarna av av några kritiker. Berättelsen är ganska enkel: Kick och Lasse är båda drygt 50 och har varit gift i över 25 år. De har flyttat in i en flott etagevåning på Kungsholmen. Lasse är affärsman och kränger amerikans-

346
ka jeans som är med amerikanska än de amerikanska. Kicki är TVproducent, konsthistoriker och rätt mycket annat. Det är en djupt allvarlig roman om en i själva verket våldsam relation, men också en del stunder av verklig lycka i relationen. Mats Gellerfelt, som har gott omdöme, skrivet att här rör det sig om en "ypperlig behärskning av hantverket, som aldrig ger avkall på stilens och formens primat bara för att berätta en relationshistoria så enkelt och publikknipande som möjligt." Fascinernade säger även jag. Och så säger jag: Äntligen. Med versal efter kolon. Märk även att jag använde mig av en inskjuten bisats. De är sällsynta numera. Njut av språket medan det ännu finns. Läkaren aldrig sövd? 26 november kl. 17:02 En del läkare är nakosläkare. De är de som bestämmer när vi ska somna in på operationsbordet och när vi ska vakna. Gör de fel kanske vi aldrig vaknar, vilket numera händer väldigt sällan. Men under nakosteknikens barndom hände det gång på gång. I helgen hörde jag ett föredrag av en narkosläkare som berättade om både modern och äldre nakosteknik. Han berättade också om hur det känns att bli sövd och hur det känns att vakna upp (vilket jag aldrig gjort, jo, vaknat har jag varje dag i mitt liv, men aldrig på ett operationsbord). Och så sa han att han själv aldrig varit sövd. Märkligt. Har han aldrig funderat på hur det skulle kännas just för honom att bli sövd och hur det skulle kännas att vakna upp? Om det nu är så ofarligt som alla nakosläkare säger, varför prövar de inte själva på hur det känns? Det skulle väl kunna ingå i utbildningen, att få sova bort några timmar under en narkosläkares överinseende (ej överseende...). Jag tycker det. Samtidigt tycker jag inte att alla blivande barnmorskor ska åläggas att föda några barn innan de börjar jobba med att ta emot nyanlända. Inte heller att alla blivande anstaltschefer ska sitta av några månader i fängelse innan de får jobbet. Eller? Kommentarer: Speciellt svårt om barnmorskan är en man :-) uolo den 26 november, 2007 kl. 17:33 Hej! Det är inte roligt att vakna upp för tidigt heller det har jag gjort en gång,du kan tro det var jobbigt de var nere i haösen och kollade, när de skulle suga bort slem i halsen var jag vaken kunde inte röra en fena inte öppna ögonen inget alls,så när sköterskan sa hon skulle väcka mej så svarade jag henne jag är vaken,jag fick naturligtvis inte åka hem förrän jag pratat med narkosläkaren,han bad om ursäkt för detta. Det är deras plikt

347
att se efter så allt är som det ska.Numera har jag den skräcken i mej att vakna vid fel tillfälle. MVH//agath agath den 26 november, 2007 kl. 18:01 Harry Scheins testamente igen... 26 november kl. 17:10 Jag kan inte sluta att tänka på Harrys testamentet. Det som hittades fasttejpat under en hylla i köket hemma i hans bostad en månad efter dödsfallet av städerskan, vilken helt plötsligt fick en miljon kronor enligt testamentet. Grannarna får ca. 30 miljoner kronor och Harrys vännina Eva får 100.000 kr. Jag följer rättegången mycket noga och funderar på att skriva en del om den (dock på annat ställe än här...). Varför träder inte städerskan fram i målet och redogör för omständigheterna när hon hittade testamentet? Varför träder inte det två testamentsvittnen fram i målet och berättar om Harrys tillstånd då han skrev under testamentet (om han nu gjorde det)? Märkligt alltihopa och jag vågar nästan gissa att utgången av målet kommer att bli lika märkligt. Hon Eva satsar mycker pengar i det hela för att vinna. Det kommer att bli dyrt för henne om hon förlorar. Harry skulle kanske vända sig flera varv där han befinner sig om han fick del av inlagorna i målet. Men han dövade sin sista tid på jorden med en halva Cutty Sark (blended Scotchs whiskey) om dagen och minst 50 cigaretter av märket Kent. Hade han avstått från de där pinnarna i munnen hade han säkert levt så länge att han hade kunnat ordna till ett tydligt och klart testamente. Min åsikt. Norman Mailer... sexatleten 26 november kl. 17:20 Nu är Norman Mailer borta. Har var gift sex gånger och hade ett stort antal kvinnor därutöver. Själv har han på flera ställen skrivit om "sitt omättliga behov". Ryktena har gått och spekulationerna har varit omfattande. Hur? Ingen av alla hans kvinnor har framträtt och berättat något. I hans och deras generation (även den yngre) berättade man inte om sånt. Men nu när vi lever i en modern tid och Norman passed away väntar vi spänning på att i varje fall några av alla hans kvinnor berättar. Var han en snabbskjutande cowboy eller en väldresserad cirkushingst? Var han en exploatör eller var han en konstnär? Om han var bara en tiondel så intressant på det planet som han var som författare så måste några träda fram och berätta. Eller var han bara en machoikon? Intressant fotograf... 28 november kl. 13:54 I morse åkte jag buss till jobbet med två stora kameror över axeln och ett rejält stativ i knät. Väldigt vilket intresse sådan utrustning väcker och det

348
även mitt i Stockholm. Nyfikna är dom. Två ville veta vad jag brukar fotografera och om det var naturbilder jag skulle ge mig på. Jag svarade att det i dag rör sig om porträttfotografering. På fråga fick jag svara att jag inte har någon studio, men att jag har ett bra stativ och att jag har blicken för när jag ska trycka på den lilla avtryckaren. Vid lunchtid tog jag en serie foton i naturligt dagsljus (allt dagsljus är naturligt...aha....) med bra resultat. Tog drygt 200 foton och jag vågar påstå att mer än 30 blev klart godkända. Med lite efterbehandling och ljusjusteringar så blir de riktigt bra. Nu gäller det bara att få hem stativet också. Var finns alla hjärnor? 29 november kl. 10:06 Tittarundersökningarna från SVT är intressanta. De kommer ofta och man kan följa vilka program som är mest betittade. Jag brukar colla det där när det ges tillfälle. Lasse Berghagen med Allsång på Skansen låg högt under många år. Samlingsplats för alla som led av symptomen DIH. Nu är det "Svensson, Svensson..." som ligger i topp. Programmet hade 1.616.000 tittare för två veckor sedan. Är det rimligt? Är det acceptabelt? Ska folk få titta på vad som helst? Vem försöker stoppa spridningen av DIH? Kan man inte kalla in WHO för att göra en stor hälsoundersökning av svenska folket (jag behöver inte undersökas...). DIH är den vedertagna svenska förkortning för den grasserande sjukdomen "dum i huvudet". Puckos kallas dom ibland av de som inte känner till den gällande terminologin. Marianne Fredrikssons testamente... 29 november kl. 16:37 J ag förundras över dessa märkliga testamenten med betydande belopp. Nu är det författaren Marianne Fredrikssons testamente som klandrats vid tingrätten. Hennes "allt-i-allo" och trädgårdsmästare har fått ett testamente som kan vara värt ända upp till 108 miljoner. Många miljoner i varje fall. Och hennes två döttrar vill åt värdet i kvarlåtenskapen och menar att ett av vittnena inte har förstått att det var ett testamente som vittnet bevittnade. Märkligt. Jag kan inte låta bli att tänka på Harry Scheins testamente, som också det är klandrat vid samma tingsrätt. Ska dom aldrig lära sig att skriva ordentliga testamenten undrar en som undrat förr. Förresten, vilka är de som läser böcker sådana som Marianne Fredriksson skrev? Och var det bara rabatterna som trädgårdsmästaren skötte om? Kommentarer: Visste inte ens att hon dött - får nog ta och läsa någon bok av henne så jag vet något mer -- fick någon rekommenderad, men minns inte vilken. liberum den 10 december, 2007 kl. 12:35

349
Fotograferade tjejerna... 29 november kl. 16:43 Som jag berättade tidigare har jag engagerats som porträttfotograf. I morse kunde jag leverera fotona till de två offren. De var mycket nöjda och den ena tyckte att de var några av de bästa bilder någon tagit av henne. Det är kul med porträttfotografering. Tekniken är att hitta en bra bakgrund, ta många många bilder och etablera en bra relation med offret. Det första är nog det svåraste. Ljussättningen fixar sig genom att jag inte använder konstljus. Och det är inte någon konst att ordna den där trevliga relationen som gör att offret slappnar av (offer heter det ju inte...) och ler så där innerligt. Jag är ju så trevlig och pratglad så det kommer av sig själv. Problemet är att offret gärna vill prata med mig och då blir det underliga munrörelser (hos offret). Det gäller att fotografen pratar på medan offret ska hålla tyst. Det finns två skolor: Antingen ska offret titta ut genom fönstret eller också nästan in i kameran. Jag använder mig av båda skolorna. Och så har jag ett trix till på min agenda. Jag beskär fotona på mitt eget sätt. Stadsjeeparna.....och jag... 29 november kl. 16:51 Hur är man konstruerad mellan öronen om man köper en bamsig stadsjeep då man bor på Östermalm och inte äger jaktmark i Värmland? Har man inte förstått att SL finns och att man kan köpa ett månadsmärke för en tiondedel av vad en strålkastare till den stadsjeepen kostar? Är man inte konstruerad alls mellan öronen? Det var en kille med en sån där (BMW) som parkerade två centimeter framför ett övergångsställe. Jag gick fram till honom och sa att han har en häftig bil och att den säkert kostar mycket. Han höll med mig utan att nämna något belopp. Då sa jag att jag antog att han även har råd att inköpa ett exemplar av teorinboken för körkortsutbildningen och lära sig att man inte få parkera framför ett övergångsställe. Då blev han sur. Riktigt sur och sa något om folk som lägger sig i. Jag tror jag förstod vad han menade. Antal haubitsar i Sverige? 29 november kl. 16:59 Ja, jag erkänner. Jag har ett intresse för haubitsar. Det är kanoner som skjuter med övergrader och har kortare eldrör än kanoner. Hänger ni med? Det är inte så att jag kör simuleringsspel och leker artilleriledare. Nä, men visst är jag intresserad. Andra försöker lära sig alla hundraser som finns (många det). Då kan jag väl få ha lite exklusiv kunskap om haubitsar. Det som just nu förvånar mig är att vi i Sverige har 48 haubitsar medan Finland har närmare 700 haubitsar. Märkligt det hela. Ju närmare ett land

350
ligger Ryssland ju fler pjäser har landet. Kan det hänga samman med att svenska politiker inte ens vet vad en haubits är och ännu mindre har något intresse av hur många vi har. Egentligen är de rätt onyttiga grejor som dessutom är väldigt hemska att använda. Om några år kommer vi bara att ha 24 haubitsar. Om jag har några andra knepiga intressen? Var så säker...det har jag. Många dessutom. Ingmar Bergman i sängen... 30 november kl. 09:51 Såg du intervjuen med Lena Endre? Den som Fredrik Sahlin gjorde i TV1? Den går i repris i kväll på bästa sändningstid (repris på bästa sändningstid? är dom galna?). Lena berättade att hon tyckte det var pinsamt att spela in nakenscener (nästan nakenscener kunde hon väl ha sagt...). En gång skulle hon krypa ned under täcket med Krister Henriksson. Hon tyckte att Krister satt lite underligt i sängen när hon kom i inspelningsstudion. Hon drog av täcket och började krypa ned. I sängen under täcket låg redan Ingmar Bergman. Practial joke. Så där höll han på, mästerregissören. Snuskgubben. Och skådistjejerna vågade inte ryta i åt honom. Jag flipp-floppade i butiken..... 2 december kl. 15:26 Jag är rätt bra på att lägga ett mynt på pekfingrets övre sida och så knäppa iväg det med tummens nagel. Får myntet att i en ganska långsam båge röra sig uppåt och och framåt. Inte för högt och inte för lågt. Jag har tränat på det i många år. I dag gjorde jag det i butiken då jag köpte något litet. Sköt iväg pippi-pengen i en fin båge till kassören (såg som en 22-åring som inte har råd att gå till frisören och inte heller köpa shampoo...). Han såg häpen ut och försökte tafatt fånga det under myntets luftfärd. Men jag var förstås snabbare och snodde myntet i luften framför honom. Då såg han ännu mer förvånad ut. Jag frågade om han verkligen trodde att han skulle hinna ta det innan det ramlade ned på golvet? Nä, sa han och tittade storögd på mig.... Cigarren "Greven av Monte Cristo" 3 december kl. 09:17 På de stora cigarrfabrikerna på Kuba brukade de anställda (nästan bara kvinnor) be någon att mot betalning läsa högt ur populära böcker. Det var på 1800-talet, innan det fanns radio, mp3-spelare och annat. Arbetarna fick välja vilka böcker som skulle läsas. En mycket populär bok var "Greven av Monte Cristo". Den var så populär och lästes så många gånger att arbetarna bad ägaren av fabriken att få uppkalla en viss sorts cigarr efter bokens hjälte. Ägaren gick med på det och arbetarna skrev till författaren kort före hans död och bad om tillåtelse att använda namnet. De fick hans

351
tillåtelse. Det är förklaringen till att det fortfarande finns cigarrer med det namnet (varumärket). När rökte du en Monte Cristo senast? Blindas restaurang i Berlin 4 december kl. 21:22 Blinda serverar i mörka rum i Berlin. En god vän till mig har nyligen varit i Berlin och gått på restaurang. Kanske inte så ovanligt i sig. Men hon gick till en där alla servitörer är blinda och maten serveras i helt nedsläckta lokaler. Även om gästen är seende så ska han eller hon få uppleva hur det känns att var blind. Man leds från dörren till stolen vid bordet. Man ser inte hur många andra som finns i lokalen och inte hur de ser ut. Men en lätt puff i sidan talar om servitören om att han står bredvid och är beredd att ta emot beställningen. Och inte behövs det några tända ljus inte. Men hon tyckte det var knepigt att få i sig maten. En del åkte av tallriken och det var svårt att fånga grönsakerna, klyftpotatisen och köttbitarna. Hon kände att hon först ville känna efter med fingrarna vad som låg på tallriken innan hon bestämde sig för att äta just den biten. Hur de kunde kontrollera att de fick riktiga sedlar och rätt sedlar som betalning? Eller hur kunde de kontrollera betalkorten? Jo, hon vid utgången där kassan ligger hade en tjej en del av synen kvar och kontrollerade sedlarna med hjälp av ett förstoringsglas. När får vi en sån restaurang i Stockholm? Medaljen var ju lite värd... 4 december kl. 21:32 Jag skäms lite. Jag köpte en medalj på en sån där loppisförsäljning i söndags. Det var en kyrka som hade julbasar och sålde allt möjligt. Hembakat bröd och loppis och allt möjligt. Jag hittade en fin medalj som såg lite intressant ut. Det medföljde en litet papper med italiensk text. Lite italienska kan jag läsa och jag begrep att medaljen var en i en numrerad upplaga samt att den var i silver. Inte för att jag samlar medaljer, men några har jag liggande i varje fall. Jag slog till och köpte den för 50 kr. Kanske inte något fynd, men den var fin och låg så vackert i min hand. Jag är ju utpräglat taktil och vill gärna känna struktur och form. Hem med medaljen i bröstfickan alltså. Jag köpte saffransbröd ska jag väl säga också. På kvällen blev jag nyfiken på medaljen och gick ut på nätet för att få lite information om den. Jovisst, den fanns där till försäljning. Ett företag i USA vill ha 210 dollar för den. Hmmm.....det var alltså ett fynd. De borde ha tagit minst 700 kr för den. Det var då jag skämdes. Jag hade ju inte betalat för mig och jag hade inte bidragit med rimligt belopp till välgörenheten. Ska jag sända in ett belopp för att göra rätt för mig? Eller ska jag gå dit nästa veckoslut och förklara att jag vill lämna tillbaka den? Eller ska jag luta mig tillbaka och tänka att hade inte jag köpt den så hade någon annan köpt den och inte heller lämnat ett rimligt bidrag till insamlingen.

352
Vad gör jag? Är det ett etiskt problem bara för mig eller även för andra som kunde hamna i samma predikatment? Kommentarer: Var glad och handla lite mer hos dem. Dessutom vet du inte om det är ett överpris man vill ha i USA. För 50:- skulle jag nog ha köpt också om det var silver. Det är tillåtet fynda - speciellt som det var av estetisk känsla och inte av girighet. liberum den 10 december, 2007 kl. 12:32 Radiostyrda ur i Norrland..... 4 december kl. 21:53 Det säljs en hel del radiostyrda ur i landet. Själv har jag två stycken och kommer nog att skaffa mig några till. Sändaren står i Braunsweig i Tyskland och sänder en styrsignal varje hel timme som justerar tiden i miljontals klockor över hela Euoropa. Fiffigt kan man tycka. Men det är bara det att signalen är så svag att den knappast når längre upp i Sverige än till Sundsvall. Sedan blir signalen i allmänhet för svag. Hittills är det inte en enda människa som har föreslagit att Sverige ska bygga en repetitionssändare som stärker upp signalen. Men nu är jag den förste som gör det. Bygg en repetersändare så att alla i landet kan använda sig av radiostyrka klockor! Gör det nu! Kommentarer: Ny teknik kommer så jag antar att man inte vill fortsätta denna väg. Fast varför behöver du så exakt tid? Det finns referenssändare på kortvåg och antar att GPS ger exakt tid. Nätfrekvensen svajar lite med belastning, men skall vara exakt över ett dygn. liberum den 10 december, 2007 kl. 12:41 Varför jag behöver rätt tid? Därför att jag inte vill missa en viss nyhetssändning, inte vill misa bussen och dessutom mår jag inte bra om jag inte vet vad tiden är. Jag kräver av mig själv att jag ska veta den exakta tiden. Så det så. Varulven den 10 december, 2007 kl. 23:54 Astrid Lindgren och horsbrottet... 5 december kl. 09:35 Dagens Nyheter, den där stora tidningen, har i dag en featureartikel om Astrid Lindgrens barn Lars och frågan om vem som var far till barnet. Ett ämne som tidigare har avhandlats i spalterna och som nu, när Astrid är

353
borta, kan behandlas friare av journalisterna. Astrid var 18 år när hon blev gravid med chefredaktören på den tidning där hon arbetade som "springflicka". Ett litet problem i sammanhanget var att han var 30 år äldre och gift. Visserligen var han separerad från hustrun, men någon skilsmässa förlåg inte. På den tiden ledde en sån situation till en del problem och en del ryktesspridning (kanske i vår tid också...). DN skriver dock att mannen i fråga begick "horsbrott", vilket på den tiden skulle ha varit en brottslig handling i Sverige. Det rätta förhållandet är att brottet "hor" avskaffades i Sverige genom 1864 års strafflag och i praktiken inte hade tillämpats under rätt många år dessförinnan. Men enligt DN var det fortfarande straffbart för en gift på person på 1920-talet att ha "utomäktenskaplig förbindelse". Sextio år fel i historiebeskrivningen helt enkelt. Riktigt dåligt av en tidning som DN. Men en stor del av den anställda personalen är väl upptagen med att sälja annonser. De hinner inte slå upp i någon uppslagsbok för att kontrollera fakta. Kommentarer: Förstår du inte att fakta begränsar den konstnärliga friheten i skapandet och formandet av jaget hos DN-reporterna. Reportern förverkligar sig själv, och skall då inte begränsas av 40-60 år som ändå är i förfluten tid. Den normala är annars att 1800 talet oftast tycks vara när medeltiden tog slut. liberum den 10 december, 2007 kl. 12:28 Grubbelhus? Finns det? 5 december kl. 09:44 Uthus och lusthus finns det runt om i vårt land. En och annan skrivarstuga finns det nog också. Bland annat Albert Engströms stuga i Grisslehamn. I äldre grekisk litteratur (ca. 2. 500 år gammal) berättas det om att "tänkare" (filosofer alltså) hade grubbelhus på ensliga platser. Hur de såg ut och hur de användes vet nog inte någon. Men man har tänkt sig att de stora tänkarna hade små hus eller hyddor hos uppe i bergsskrevorna dit de kunde gå för att i all stillhet - långt från fru, barn och fodringsägare - ägna sig åt sitt grubbleri. Nu anar jag att ordet "grubbla" hade en annan mening då eller också är översättningen bristfällig. Rättare är kanske att kalla de där små husen (de var nog små...) för "tänkehus" eller "funderarstuga". Själv funderar jag på att bygga mig en sådan liten på landet och sätta upp en skylt att det som inträder i huset ut uttryckligt tillstånd riskerar att få del av ovett och dubbell sats av pepparspray. Begreppet "tankesmedja" tycker jag för tankarna till en rätt hårdhänt och våldsam hantering av tankeprocessen. Själv är jag mer inriktad på långsamma och stora tankar om livet...

354
Att programmera en video... 6 december kl. 09:21 Någon i min närhet har aldrig lyckats programmera en video. Den mest otekniska människa jag kommit i kontakt med som dessutom har ett yrke som mycket handlar om teknik. Jag har aldrig fattat något alls. Hon har i hela sitt liv aldrig spelat in ett program på sin video. I stället används den till att spela upp filmer (numera dvd förstås). Men den har kapacitet att spela in också. Jag har erbjudit mig femtusen gånger att lära henne vilka tre knappar man ska trycka på. Dessutom har jag erbjudit mig att skriva en enkel och personlig instruktion så att hon kommer ihåg hur man (hon) gör. Skulle vara lite avlastande för mig i stället för att hon ringer mig och ber mig spela in det där programmet som hon absolut måste se och som hon i och för sig skulle kunnna spela in själv. Hon har en dvd-recorder med hårddisk på 120 GB. På hårddisken finns inte ett enda litet program inspelat trots att hon haft den i snart två år. Hennes kommentar: Jag kan inte det där och jag bryr mig inte heller... Thomas Bodström...han vet... 7 december kl. 10:03 Nu ska tydligen rikspolischefen dyka upp i rutan och förklara att han själv valt att avgå därför att han inte har underställda chefers förtroende. Han kommer att erbjudas att avgå själv vid det outtalade hotet att justitieminstern annars kommer att förklara att regeringen inte har förtroende för honom. Inte någon verkschef kan rimligen sitta kvar om han/hon inte har regeringens förtroende. Men att Thomas Bodström, den munvige före detta justitieministern, redan i går visste att rikspolischefen kommer att avgå i dag är märkligt. Eller uppseendeväckande eller något ännu kraftfullare. Det var minister Bodström som utsåg nuvarande rikspolischef, så han borde ligga lite lågt. Eller ligga lite stilla. Eller ägna sig åt fotboll helt enkelt. Där är han ju bra. Möjligen har han nickat för många hårda bollar. Kommentarer: Jag gjorde precis samma reflektion. Det verkade närmast som Bodström låg bakom det hela. Maktkamp som facken gick segrande ur -- man kan ju undra om det fanns någon påtryckning. liberum den 10 december, 2007 kl. 12:21 Rikspolischefens svar... 8 december kl. 11:46 Det var rätt mycket buller kring rikspolischefens avgång. Märkligt i sig var att tre fackliga företrädare gick ut så hårt i en debattartikel i DN. Ännu märkligare är det att den avgångne chefen Stefan Strömberg försvarar sig

355
och och sitt ämbete i en artikel i dag i DN. Så brukar det inte gå till när "höga chefer förs åt sidan". Thomas Bodström har till och med stått i riksdagens talarstol och utfärdat kritik mot Strömberg. Märkligare och märkligare blir det hela. Hur ska det sluta? Snart recenserar väl kungen statsrådens göranden och låtanden i sitt nyårstal. Screamer Radio-programmet 10 december kl. 07:26 Lyssna på utländsk radio? Klart att det går över nätet. Där finns alla möjligheter. Men har du uipptäckt programmet "Screamer Radio"? Det lilla smarta programmet som tar in streamning radio-sändningar från vilken nätsändande station som helst och omvandlar programmet till en behändig MP3-fil? Programmet är bra. Särskilt bra är det för oss som vill höra nyheter och kommentarer i våra lurar i stället för för idiotisk musik. Pröva får du själv se.... Favoritstationer? NPR och BBC förstås. Kan kanske bero på att man där pratar engelska.... Statligt stöd till antikvariat... 10 december kl. 08:58 Det behövs en storsatsning på antikvariat! Gärna statligt stöd och stöd i form av lägre porto för transport med posten. Det finns få kulturinstitutioner som är så värdefulla som antikvariaten. Hade det inte funnits antikvariat hade jag aldrig kunnat bygga upp den ganska omfattande boksamling som jag har. Jag har letat böcker i antikvariat i ett antal städer i landet och även i London, Köpenhamn och Oslo. Även några andra städer om jag nu ska avge en fullständig bekännelse. Det är viktigt att kunna få tag i böcker om man som jag läser systematiskt inom vissa områden (filosofi och historia om ni nu vill veta...). Antikvariaten är ovärderliga. Utan dem skulla jag och många andra var tvungna att beställa böcker från alla möjligat bibliotek. Stora svårigheter är det om man vill skaffa sig referenslittertur som man vill, eller måste, återvända till gång på gång. Numera har många antikvariat gjorts tillgängliga över nätet. Det är möjligt att sökan efter titlar över hela världen med bara några knapptryckningar. Det som är ett problem är att det ofta kostar lika mycket att skicka en bok på posten som det kostar att köpa själva boken. Så borde det inte vara tycker i varje fall jag. Söker du en bok? Kolla in "Bokbörsen" på nätet och även de skandinaviska antik-variatens gemensamma söktjänst. Bra, men inte alltid billigt eftersom Posten AB tar bra betalt Kommentarer: Instämmer till fullo -- borde genomföras av EU. Internet ger massor av information, men oftast ytlig och inte så genomtänkt som i böcker. Vi har

356
haft lägre porto under vissa tider för trycksaker så visst borde det var möjligt genomföra - det finns väl pengar från mindre viktiga områden att överföra. liberum den 10 december, 2007 kl. 12:17 Införde man civilt honnör? 10 december kl. 09:15 Jag är rätt bra på att göra honnör med den där rätta snärten. Dessutom kan jag utan minsta tvekan skilja mellan ett äkta snärtig svensk honnör och en mesig norsk honnör eller en urvattnad brittisk honnör. För att inte tala om en löjlig indisk honnör. Men visst intresse har jag noterat att man i Skövde i början av förra seklet föreslog att man skulle använda sig av "civilt honnör" under tiden november - april för att slippa lyfta på mössan eller hatten. På den tiden hade alla något på huvudet och kanske även något i huvudet. Det sägs även att det fanns krafter igång i Kristianstad omkring år 1917 som ville "införa" civila honnör. Men varför genomfördes det inte då? Det är en av de där historiska gåtor som jag går omkring och funderar på. Varför föll rikspolischefen? 10 december kl. 09:24 Rikspolischefen föll som en rak fura. Dessutom hade han den dåliga smaken att försöka försvara sitt revir genom en debattartikel i Dagens Nyheter. Urvattnad och intetsägande. Vi hade kunnat besparats den artikeln helt enkelt. Men var det inte så att herr rikspolischefen fick hela poliskåren mot sig då han understödde planerna på att poliserna skulle få ljusare och "mindre hotfullare" uniformer. Jag tror det var det han föll på. Poliser vill vara lite (eller mycket) macho....tro mig. Stora biceps är viktigare än en vältränad....jag ni vet vad jag tänkte skriva. Min nya keps...julkepsen... 11 december kl. 09:55 I går köpte jag en ny keps. En svart en med en massa röda stjärnor. Passar till jul tycker. Hela butiken var engagerad i mitt val av keps. Det fanns minst 150 olika kepsar att välja på. Jag valde mellan en som det fanns en massa 08-or på och en med en massa röda femuddiga stjärnor på. Jag ser ut som värsta generalen som har fått hjärnfnurr... Men fin är det. Jag väntar bara på de första kommentarerna. Kommer att ha den på mig till lunchen då vi ska gå på den "fina" lunchrestaurangen. Men jag kommer att ta av mig den när jag äter. För jag befinner mig inte i Norrlands inland (Jämtland och de där ställena). Här i Stockholm kan vi uppföra oss.

357
Försvarsministern trovärdig?? 12 december kl. 18:03 I senaste numret av försvarsmaktens tidskrift finns flera foton på StenTolgfors, vår käre försvarsminister, i samband med att unga män och kvinnor ska sändas ut i världen på "missions". Närmast är det ett gäng på omkring 300 som ska till Tchad (det blir varmt det...). Hur trovärdig är Sten Tolgfors? Han har inte gjort någon militärtjänst och han har vägrat vapentjänst. Rätt person att hålla allvarliga tal till unga människor som ska ut i världen och ta risker som vi som är hemma inte behöver göra? Pyttsan...han har noll trovärdighet inom försvarsmakten och det är en gåta hur en borgerlig regering kan utse en vapenvägrare till försvarsminister. Behöver man veta allt? 13 december kl. 15:46 Under flera år har jag samlat på mig de fullständiga digitala filerna över alla exemplar av tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Det rymms nästan fem månaders tidningar på en DVD-skiva, så kostnaderna är högst begränsade. Hela materialet är sökbart. Frågan är bara när jag ska hinna söka och vad jag ska söka efter. En tanke är att jag ska ha underlag för något som jag tänker skriva, men dels vet jag inte när jag ska hinna skriva och inte vad jag ska skriva om och alltså inte heller vilket underlag som jag kan behöva. Risken finns alltså att skivorna blir liggande där i mitt kassaskåp och en gång i framtiden kommer de att överlämnas till någon forskare som kommer att bli upprymd av att ha tillgång till hela årgångar av våra rikstidningar. Men vad har jag för nytta av det? Frågan kom över mig i morse. Måste jag veta så mycket som jag vill veta eller skulle jag kunna klara mig med lite mindre? Medan jag funderade så där djupt över den frågan upptäckte jag att jag klämt i mig två lussebullar trots att jag tidigare bestämt mig för att bara klämma i mig en. Så kan det vara. Nya och gamla böcker... 17 december kl. 10:25 Dagens Nyheter ska ha beröm för sin satsning i helgerna på bokrecensioner. Nu ligger Svenska Dagbladet (den där andra tidningen ni vet...) efter. Ordentligt efter. Klart man ska läsa nya böcker. Men frågan är egentligen varför man (eller dom andra...) inte läser gamal godingar. Varför finns det inte någon bra site på nätet med recensioner av gamla bra böcker. Med gamla menar jag både de som är 10 år och de som är 100 år. Varför blir klassiker bortglömda? Det är egentligen skandal det hela. Men man ska kanske inte vänta sig så mycket av befolkningen som med stor entusiasm har läst och läser Stieg Larssons tre böcker. Året julklapp? Själv läser jag just nu några böcker som kom ut i början av 1950-talet. Bra mycket bättre

358
än många av dagens böcker. Varför inte se till att alla gamla godingar finns tillgängliga? P G Gyllenhammar och fru... 18 december kl. 12:46 Har ni sett såpan i TV om den rika familjen på västkusten? Sprickan i kristallen. Alla vet att det handlar om familjen Gyllenhammar... kejsarfamiljen. Hur känns det att vara i livet och se en såpa om sig själv? Där familjefadern utmålas som "icke närvarande person" och hustrun påtagligt neurotisk. Herr direktören har flera älskarinnor i Paris (är han bra på franska?). Det är dottern som har fört pennan så tittarna anar ju att det ligger mycket verklighet i personskildringarna. Men ändå.... ska man behöva bli utsatt sådan granskning medan man lever? Fast å andra sidan, en känd person vill kanske bli ännu mera känd (märk att jag inte nyttjade ordet "kändare"...) Tidseffektiv? Jag? 18 december kl. 12:52 Ibland inbillar jag mig att jag är riktigt tidseffektiv. Tidigare klockade jag en del "aktiviteter". Att baka smarriga muffins brukade ta ca. 7 min. och 20 sekunder. Före gräddningen alltså. Att stryka en skjorta tar oftast 3 min och 35 sekunder. Ett snabbt toalettbesök tar inte mer än 1 min. och 10 sekunder. Att ringa efter taxi brukar, sedan jag väl kommit fram, ta omkring 14 sekunder. Och då hinner jag vara lite artig också och tacka för mig. En snabbdusch brukar jag klara på 7 minuter. För några år sedan hade jag koll på vad alla "aktiviteter" brukade ta (nej, inte den aktiviteten förstås..). Men jag har kroknat en del. Numera kan olika aktiviteter ta lite olika tid. Märkligt. Dags för Castro att lämna in...? 18 december kl. 15:14 Det är inte så ofta jag brukar skruva av kapsylen eller dra ur korken. Men jag har laddat upp med en bra årgång att ha i beredskap för att skåla i när Castro lägger näsan i vädret för gott. Han verkar vara seg den gamle diktatorn. Men även hans tid är räknad. Den dag det händer tänker jag ta mig några rejäla glas och fira. Helst skulle jag vilja åka runt på stan och tuta i bilen, men det kan man ju inte göra när man har skruvat av kapsylen. Hoppas att det är flera som vill fira med mig när Castro bärs i väg. Den gamle hårde diktatorn. Såna vill vi inte ha på jordens yta.

359
Dyrkverktyg i julklapp... 19 december kl. 09:20 Hmmm.....en ung släkting önskar sig en verktygsuppsättning i julklapp. Kanske inte så märkligt med det. Men är man 14 år och önskar sig dyrkverktyg för att lära sig att dyrka upp hänglås så blir man ju lite fundersam. Dessutom är det svårt att lära sig dyrka upp hänglås. Jag försökte lära mig det när jag var...ja, just det....14 år eller 15 år. En hel sommar höll jag på och pilla i olika lås. Några fick jag upp, men de flesta gick jag bet på. Men jag hande å andra sidan inte en sån där häftig amerikansk verktygsväska med dyrknycklar som finns på nätet för 95 dollar. Men jag hinnner inte skicka efter för julen är snart här....ha,ha... Julklappar??? 21 december kl. 09:25 Årets julklapp är en bok...säger bokhandeln. Men hur roligt är det att få en bok? Själv önskar jag mig bara en enda julklapp. En kepslampa med LEDlampor. Som lyser länge och som man kan ha på fast sken eller blinkande allt efter humör eller humor. Om jag får en sån så kommer jag att känna mig som en lysmask när jag vandrar fram efter Katarinavägen i vintermörkret. Det fina med en kepslampa är att man kan rikta ljuset exakt dit man tittar...om man inte skelar för mycket förstår. Hur gammal jag är? Tja, jag är fem år och fyller snart sex år. Och så gillar jag ficklampor också.... Kungens bokhylla... 21 december kl. 09:29 Journalister kan vara hur elaka som helst. Nyligen frågade man på en av kultursidorna (minns inte vilken...) om vems bokhylla folk helst vill granska. Ni vet så där som man vill göra när man är hemma hos någon första gången och värdparet befinner sig i köket och det ges tillfälle att under några minuter noga granska vad som står i bokhyllan (eller hyllorna i vissa hem). Är det blanklitteratur eller vad? Är böckerna lästa? Finns någon författare representerad med många titlar (tyder på lite bestämd smak)? Vad svarar folk på den frågan? Jo, de ville titta in i vissa kändisars bokhyllor. En tok sa att hon helst vill titta närmare i kungens bokhylla. Jo,jo...då är man nog lite illa ute. Vem har sagt eller vem har antagit att han har en bokhylla? Det kanske ligger några motortidningar på golvet bredvid sängen och några gamla nummer av Slitz på muggen... Men bokhylla? Tveksam om jag får gissa själv. Och det får jag ju.

360
Tomten avdragsgill? 24 december kl. 08:51 En del företag hävdar att hyra av en jultomte kan dras av med hälften, som avdrag för hushållsnära tjänst. Men skatteverket håller inte med utan hävdar att det inte är en "hushållsnära tjänst". Själv tycker jag att det är en självklarhet att tomten är väldigt nära hushållet, nästan som en familjemedlem även om han (obs! man!) bara besöker familjen en gång per år. Det finns pappor som besöker sina barn mer sällan än så... Skatteverket får tänka om. Avdragsrätt för alla tomtar som tillhör tomteförbundet! Strindberg och jag, vi är bäst... 24 december kl. 13:53 I dag fick jag bekräftat att jag har känsla för språket, det svenska. Jag var inne i pocketbutiken i Götgatsbacken för att leta efter några böcker...ni vet varför. Där läste jag texten som de målat uppe på väggen under taket. De inledande meningarna i Röda rummet (alla har läst...). Jag tittade några sekunder och så sa jag till biträdet (ung, glad, rund och go...): Jag tror inte att Strindberg skrev komma före ordet "och". Hon tittade på mig och sa: "Det är nog rätt skrivet där på väggen". Inte, sa jag, tror inte att Strindberg skrev så. Hon tittade på mig och så gick hon och hämtade ett exemplar av Röda rummet för att kontrollera. Visst, jag hade rätt. Jag och Strindberg har rätt. Den som målat texten på väggen hade fel. Det står där och det blir nog lite besvärligt att måla om...ha,ha... Mitt litterära öga har inte fel. En riktig fullträff, en av de bästa i mitt liv. Jag kommer att leva länge på den känslan. Så här lyder de inledande raderna: "Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor." (Det är fyra meningar som ej är korta. Den som tror att det är två meningar har fel!"). Kepslampa ska man ha... 25 december kl. 00:19 Tomten kom även i år till mig med julklappar. Jag fick bland annat en LED-lampa till min vinterkeps. En sån där häftig kepslampa som man kan tända och släcka. En, två eller sex lampor tända. Fast sken eller blinkande.

361
Suveränt bra att ha när man ska ut och gå på mörka vägar och vill synas och se lite också. Men, så kom jag på att jag oftast bara kravlar mig iväg till t-banan eller till bussen. Men visst, jag behövde en kepslampa för att de är så häftiga. Kände mig som fyra år när jag monterade den på den beige kepsen. Borde skaffa en till den med röda stjärnor på också. Använda ett öga åt gången? 25 december kl. 00:22 Läser man presentationen av SMHI:s meterologer på nätet börjar man undra. I presentationen av Åsa Rasmussen står det att en av hennes talanger är att hon kan använda ett öga åt gången. Vad menas? Även jag kan blunda och bara titta med ett öga, det kan väl alla tänker jag. Men vad är det Åsa kan som vi andra inte kan. Menar hon att hon låter ett öga defokuserar ett öga samtidigt som det andra fokuserar? Möjligen ett sätt ett vila ögat utan att blunda. Själv kan jag låta båda ögonen defokusera samtidigt, men inte bara ett öga åt gången. Men frågan är: Är det så hon menar? Något måste det ju vara eftersom det kallas för "talang". Undrar vad. Frågan är dessutom om jag skulle kunna få tag i henne fråga vad hon menar med att hon kan använda bara ett öga åt gången. Frågan gnager... Pralinlådorna... 25 december kl. 00:30 De kommer så här års...de där fruktansvärda pralinlådorna. Som är så fantastiskt vackra och som man först inte vill röra, men sedan kastar sig hejdlöst över. Och så när det bara är fyra - fem praliner kvar så är det pinsamt att ställa fram lådan och bjudan någon. I stället så smyger man (eller jag) ut i köket och snabbt mumsar i sig (mig) de där sista pralinerna. Men vad är det för folk som skickar ut pralinlådor till mig och en del andra? Whiskey vill jag inte ha, praliner vill jag inte ha och inte vill jag har korvar, ostar, oliver, druvor och vinflaskor. Nej, sänd mig en låda med goda böcker i stället. Inte vill jag ha blommor heller. Men gärna ett par rejäla kartonger med 9 mm pistolammunition eller ett avancerat tidtagarur. Kan du engelska? 25 december kl. 07:57 Ett språk lär man sig aldrig fullständigt. Det är naivt att fråga någon "Kan du engelska?". Den som svarar "ja" svarar nog fel och den som svarar "nej" är nog också ute på fel väg. Alla kan vi ju engelska sisådär. Och då utesluter jag alla som kommer från Storbritannien, Irland, USA, Australien och andra engelskspråkiga länder. Vi andra, som läser, skriver och lyssnar på engelska kan det väl sisåsdär. Någon gång måste staten och riksdagen bestämma sig för vilken relation vi svenskar ska ha till engelskan. Det är ju i praktiken vårt andra "officiella" språk, även om vi ännu

362
inte har erkänt att det har någon "halvofficiell" ställning. Man har inte någon ovillkorlig rätt att kommunicera med en svensk myndighet på engelska. Ingen kan fordra att en polisman, en sjuksköterska eller någon annan inom den offentliga förvaltningen ska behärska engelska. Men i praktiken förväntar vi oss det. Skulle någon ringa till nummer 112 och begära hjälp på engelska och inte får det är det en skandal. Vår förmåga att att göra oss förstådda på engelska är något helt annat än frågan om att "ta in" engelska ord och uttryck i svenska språket. Det var någon som för en tid sedan framförde åsikten att vi på sikt borde försöka inrikta oss på att växla över vårt eget modersmål från svenska till engelska. Långsiktigt alltså. Kanske på 75 eller 100 år eller något sådant. Do you agree? Maybe it will give a chilling effect to express such a view. Vem läser alla blogginlägg? 25 december kl. 08:14 Nu på morgonen upptäckte jag att det inte har släppts fram några blogginlägg under de senaste sju timmarna. Tekniskt fel? Eller vad? Är det någon som sitter och läser alla inlägg och sedan trycker på en eller flera knappar för att släppa fram blogginläggen för publicering? Inte vet jag, men kanske är det så. Stackars sate i så fall! Att behöva läsa det här och alla andra halvgalna inlägg. Den människan (en eller flera) är dock värd all beundran och en hygglig ekonomisk ersättning. Hoppas att någon kan förklara för mig att det inte är någon homo sapiens som tvingas sitta där hela nätterna och förhandsgranska alla inlägg. Om det ändå är någon av kött och blod så lyfter jag min solkiga keps för honom eller henne som en hälsning. Walk the line? 25 december kl. 08:48 Under två veckors tid har jag försökt få grepp om vad uttrycket "walk the line" betyder. Uttrycket är ju ledteamet i Johnny Cash film om sitt liv och hans låt. Men hur används uttrycket i amerikanskan (jo, det uttrycket kan man använda sig av...). Uttrycket ska ju förstås som "att gå den smala vägen". Ungefär: "Walk the straight and narrow, don't screw up and get into trouble." Men sedan har vi utrycket "walk the narrow road", vilket är det som förekommer i King James bible från 1611. I den svenska biblen finns uttrycket i Matteus 7:13: "och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." Nu är frågan: Är det det skillnad mellan att "walk the narrow road" och "walk the line"? Försöker sig Johnny på att gå en ännu smalare väg en den som anges i hans bibel? Frågan är om Johnny vet vad han ger sig in på. En linje har enligt definitionen inte någon utsträckning i sida och det saknas alltså en yta att gå på. Frågan är dessutom om han förstår vad som menas med en reguljär para-

363
metriserad kurva samt att en sådan kan parametriseras om med båglängd och hur krökningen och torsionen definieras i vissa fall. Frenets ekvationer känner han nog inte till och har nog glömt bort formlerna för krökningen och torsion för en godtycklig reguljär parametriserad kurva. Frågan är om inte Johnny trillar dit redan innan han har börjat med att "walk the line". Den lettiska guldreserven?? 25 december kl. 09:36 Ett olöst mysterium i vår tid är vad som hände med den lettiska guldreserven vid den ryska ockupationen och annekteringen av de tre baltiska staterna 1940. Den estniska och och den litauiska guldreserven förvarades som bekant i Sveriges Riksbank. Allt det guldet överlämnades prompt av Sverige så fort Sovjetunionen begärde det efter annekteringen. En av vår tids stora moraliska försyndelser som inte tillräckligt uppmärksammats i den politiska debatten. Den litauiska guldreservern fanns dock kvar i Litauen, nedgrävd på flera olika platser. Dock lyckades landsflyktiga litauer och möjligen även svenska agenter med konststycket att i tre mycket riskabla operationer under pågående strider mellan ryssar och tyskar i Lettland överföra den lettiska guldreserven till Sverige. Den sista delen som hämtades vägde enligt uppgift c:a 2500 kg. Det är okänt vilken den samlade vikten var. Men värdet bör ha uppgått till närmare 500 milj. kr. Guldet disponerades sedan av den lettiska exilregeringen, som skall ha varit representerad i Slite på Gotland när guldet först fördes dit. En tredjedel av guldet fördes sedan till Kanada. Men ingen har velat eller kunnat berätta vad som sedan hände med resten av guldet. Det är en av vår tids stora gåtor. Som dessutom har snurrat i mitt huvud ett antal år. Var det så att den svenska regeringen tog hand om två tredjedelar av guldet och samtidigt åtog sig att finansiera motståndsrörelsen i Litauen? Vi vet att Sverige hjälpte till att föra över exilbalter till Baltikum ända fram till 1957. Eller rör det sig om en skröna om lever sitt eget livet i svenka underrättelsekretsar? Det är dags att svenska regeringen lägger fram sina arkivuppgifter så att gåtan får sin lösning. Högvaktsavlösningen 25 december kl. 16:42 I dag på juldagen var det stor föreställning på yttre borggården på slottet (vi pratar Stockholm här). Fantastiskt framträdande av livgardets musikanter. I morgon på annandagen kör de en uppvisning till. Missa inte den om möjligt. Men klä er varmt för det är kallt att stå där. Vad det handlar om: Ja, titta själva på den här lilla filkmupptagningen som jag gjorde i dag (med felaktigt inställd kamera): http://www.youtube.com/profile?user=Oviken56

364
USB-minne modell stor... 26 december kl. 18:22 Nu är jag ägare av ett USB-minne med 8 Gb. Alltid något för den som vill ha mer... Det finns större, jag lovar. Men för mig är den här stor. Den rymmer väldigt mycket. Den kan innehålla allt jag har skrivit de senaste fem åren (det är mycket det), en massa foton (många), den digitala instruktionsboken till bilen, hela min elektroniska anteckningsbok, krypterad förteckning över alla de där förbaskade koderna som man måste använda överallt, skannade versioner av de där viktiga dokumenten som jag så gärna vill ha coll (rätt stavning där...) på, manus till den bearbetade verisonen av en bok samt en del musikfiler. Ändå är det massor av utrymme över! Jag har tillgång till 2 GB gratis minnesutrymme i cybespace (vet inte var servern finns) och den ytan har jag ännu inte fyllt. Det börjar bli lite stressande det här att jag har mer utrymme än jag kan fylla. Numera är det mest film, musik och foton som gör att man kan fylla en hårddisk. Men vad inte någon vet är att jag har travar med DVD-skivor i mitt kassaskåp med gigantiska mängder information. Jag menar verkligen GIG-antiska. Män ler inte... 26 december kl. 18:38 I morse hörde jag ett program på radio som handlade om samlevnadsproblem, vilka accentueras efter jul- och nyårshelgerna. Tacka för det julsnapsar, svärmor, lutfisk och gnälliga ungar. Ingen avslappnad erotisk miljö precis. Klart att en del surnar till och vill byta ut partnern. En av de som hördes i programmet hävdade med bestämdhet att pojkar slutar att le på ett naturligt sätt redan i 3 - 4 års åldern. Han sa: Se er omkring! Flickor och kvinnor ler, medan män ytterst sällan ler. Män borde får gå kurser i att lära sig le. Då skulle samlevnadsproblemen bli färre. Jag håller nog med honom. Ibland har jag själv medvetet, med viss ansträngning måste jag erkänna, kört med leenden i flera timmar och uppnått de mest häpnadsväckande effekter. Folk ler tillbaka och är hur trevliga som helst! Och då är det inte något sånt där tillgjort Djursholmsleende eller NK-biträdeleeende utan ett rakt och öppet Södermalmsleende. Det går hem och jag skulle till och med tro att det kan innehålla lite av förförelsemagi i metoden. Om leendet dessutom kombineras med visst förutseende och generositet kan man vinna riktiga fördelar. Access kan till och med bli belöningen. Ha,ha....

365
Kommentarer: Smarta män som vill få doppa ler ofta. Jag går på det varje gång. uolo den 26 december, 2007 kl. 20:30 Har man tur (tur?) så ler de efteråt också. Å den 26 december, 2007 kl. 21:00 Nätet fungerar inte... jag går hem 28 december kl. 21:07 Grått och trist...en halv dag på jobbet och sedan möte på stan. Trodde jag. När jag lyckats ramla in där så sitter tre gråa figurer i fikarummet och säger: Nätet fungerar inte, vi kan inte göra något. Min första snabba tanke: Datorerna fungerar ju så ni kan väl jobba ändå era dönickar. Och så satte jag mig själv vid mina två fina datorer (just, två stycken parallellkopplade) och började jobba. Efter en kvart gick det inte. Jag var ju tvungen att maila honom där borta i Göteborg och fråga henne i Gävle om en liten saken. Dessutom upptäckte jag att en hel del av mina senaste anteckningar ligger ute i spacet. Efter ytterligare en kvart insåg jag att allt var dött. VAR ÄR KILLEN SOM SKA FIXA VÅRT NÄTVERK!!!! Det var jag som ropade i korridoren. Någon pep tillbaka: Han har lovat att komma före lunch. Äh....jag sorterade papper en stund, ringde två halvviktiga samtal, skrev några handlingar på dator nr. 1, tittade ut genom fönstret och undrade om jag skulle ringa Å och höra om hon var på hugget. Vilket hon inte var i går kväll. Men bestämde mig för att strunta i det. Hon kan få mogna till lite. Funderade på om jag skulle ordna lite i bokhyllorna inför nästa år, men kom på att det är nog kuligare att gå ned till Akademibokhandeln och botanisera i de amerikanska böckerna i filosofi. Man lär sig sååå mycket genom att läsa förlagsreklamen på baksidorna. Smög dit och botaniserade helt alone i 40 minuter innan mötet började på det där fina stället på Birger Jarlsgatan. Sen var det mörkt och dags att släpa hem portföljen. Kommentarer: Det jävliga med honom är att han mkt väl vet att jag läser här inne. Så jag kan tycka att det är fusk att använda detta forum till att reta gallfeber på mig. "Hon kan få mogna till lite" han vet att sånt där träffar rakt på och att jag blir så jävla irriterad att porslin smäller i golvet. Men hämnden är ljuv. 83.233.243.64 den 29 december, 2007 kl. 13:40 Jag läser inte anonyma inlägg. Inte alls. Varulven den 30 december, 2007 kl. 08:30

366
Groteska näsor... 29 december kl. 07:46 Det är inte ofta jag har mardrömmar, men det har hänt då och då. En mardröm är att drabbas av Rhinophyma. Sjukdomen som har till följd att man får en grotesk förstorad och deformerad näsa. Ni har nog sett någon på tunnelbanan eller hur? Hemskt och värre än hemskt. Sjukdomen uppstår genom att läderhudens celler granulerar och antar en ostliknande konsistens. Ursprunget kan vara en obehandlad rosacea. Det finns inte något bodemedel mot sjukdomen, även om operationer sker. Länge kallades det i folkmun för "fyllekran", vilket är helt fel. Det har inte något med alkoholism att göra. Sjukdomen har varit känd i alla tider. Ordet rhinophyma är grekiska och betyder helt enkelt "förvuxen näsa". Rödfjälliga knän går liksom att dölja, men knappast röd grotesk näsa. Möjligen kan man få reklamuppdrag för något förkylningspreparat. Men jag hade bara sån där näsa i cirka tre sekunder i morse när jag vaknade. När jag hade känt efter och tittat mig i badrummets spegel kunder jag konstatera att mina vanliga lilla söta näsa var på plats. Troligen hade jag sovit med den också. Vem läser våra bloggar först? 29 december kl. 07:59 Jag börjar ana att det är någon på Passage som har till uppgift att första läsa alla bloggar för att godkänna dom för publicering. Kan det var så? De kommer visserligen upp och blir läsbara på en gång, men det dröjer väldigt länge innan de listas på den gemensamma presentationssidan. Sitter (eller ligger...) det någon stackars sate och läser alla blogginlägg innan de läggs ut på sidan. Jag börjar tro att det gör det. Det skulle vara lite intressant att få möte en sådan människa med en hjärna som har dränerats och fyllts på med alla tokigheter som har skrivits här. Då menar jag inte min egen blogg utan de där andra. Kan inte människan framträda och berätta lite om sitt jobb? Undrar hur det känns att sitta där på natten och läsa meningslösa bloggar? Samtal med minimänniskan... 30 december kl. 08:31 Är det helg så hinnar jag prata med minimänniskan. Som är så klok, så klok. Vi satt och småpratade och hade radion på med klassisk musik. Så råkade jag säga "hatten av för..." till henne. Precis då så sa musikpresentatören på radion också "hatten av för kompositören...". Det var en fördröjning på högst en sekund. Märkligt och hemskt. Kan jag läsa tankar? Kan jag förutse de som ännu inte har inträffat? Har jag mer än intuition? Är det dags för mig att börja köpa lotter och vinna de de där 40 miljonerna

367
som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att placera (bygga upp ett eget stort bibliotek)? Funderar på att göra det. Varför läser folk min blogg? 30 december kl. 08:36 Helt plötsligt är det 180 personer som har läst min blogg i natt och nu på morgonen. Det brukar vara ca. 40 personer på ett dygn. Vad har jag skrivit som intresserar så många? Jag skriver inte om bantning, inte om sex, inte om politik, inte om mig själv (jo, lite...) utan om allt det där andra som kallas ditt och datt. Jag vet bara en liten smarting som hela tiden läser min blogg. Någon annan känner jag inte till och bryr mig inte heller. Men just nu grunnar jag som bara den över vad jag har skrivit som väcker sådan nyfikenhet. Tror det eventuellt kan vara något tokigt med Passagens besöksräknare, det händer lite nu och då. Jag har också ovanligt många besökare för denna arla timme. Hurryville den 30 december, 2007 kl. 08:57 Räknaren nollställdes inte i natt. liberum den 30 december, 2007 kl. 10:20 Dessutom händer det ju att det stoppar upp, då publiceras inga nya bloggar, och ligger din då bland de översta så blir den läst gång efter annan. 81.229.153.228 den 30 december, 2007 kl. 11:19 Så är det väl då. Jag som trodde jag hade skrivit något intressant. Men knappast. Får försöka skärpa till mig. Varulven den 30 december, 2007 kl. 13:03 Café Edenborg 31 december kl. 10:24 På adressen Tyska Brinken 30 i Gamla stan (vi pratar Stockholm här...) ligger Café Edenborg. Ett café som skiljer sig mycker från alla andra caféer i stan. Innehavaren är även bokförläggare och mycket, mycket annat. Han, Carl-Michael Edenborg, förväntar sig uppenbarligen att hans cafébesökare både ska vara läskunniga, läsintresserade och öppna för allt nytt. Ibland när jag sitter där och sörplar mitt tea så kan jag iakttaga medelålders par som trippar in för att ta "en fika" och inte begriper var de hamnat. Här sitter vi som har kommit på att vi inte bara har huvudet för att sätta mössan på. Upptäck Edenborg ni också. Det finns liksom förlagets böcker där i hyllorna. En bok och en fika kan vara en bra kombination en sen eftermiddag. Det jag inte begriper är att cafét inte är öppet på kvällar-

368
na, men det finns väl en förklaring till det också. Förlagets eget måtto: "Vertigo förlag presenterar texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse - läsningens sötma skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet. I poesi och kritik, vid den punkt där ordningen och spektaklet trasas sönder, hänger anden tung av svindel som en skinka från taket." http://www.vertigo.se/bocker.htm Vem skriver Klitty-böckerna? 31 december kl. 11:57 Jo, jag känner till dom. Böckerna som Carl-Michael Edenborg ger ut på sitt förlag. Inte någon högtstående litteratur precis, men ändå skrivna av en driven penna (eller ett välsmort tangentbord). Men den stora frågan som flera av dagstidningarna har ägnat sig åt: Vem har skrivit de dubbelerotiska deckarna som frossar i en del perversioner? Är det herr Edenborg själv? I så fall är han väldigt insatt i ämnet... Eller är det hans skrivkunniga fru som förvisso även givit ut böcker på Bonniers under eget namn? Är det hon så kan man väl lite få gratulera herr Edenborg. Inte till författarskapet utan i stället till hans kvinna. Undrar om de två någon gång kommer att avslöja vem som är författarinnan? Vem är Anastasia Wahl? Jasg sätter åtta spänn på att det är fru Edenborg. Hur många ord finns det...? 1 januari kl. 16:12 Så var det nytt år igen. Jag började med att fira det nya året genom att stiga upp när nästan hela stan (vi pratar Stockholm här...) fortfarande sov. Började med att skumläsa en riktigt dålig bok, som jag efter ett tag hade svårt att bestämma mig för om den verkligen var så dålig. Språket flöt verkligen. Hon som skrev den kunde föra pennan hon. Men så tänkte jag på allt oläst som har stående och liggande och då fick jag den där otäcka maggropskänslan igen. Kanske kommer jag inte att hinna med att läsa alla böcker förrän det är för sent. Men det gäller att jobba på. Tur att jag gick den där snabbläsningskursen för några år sedan. Den har jag haft nytta av. Glöm inte att titta på programmet om Dolly Parton i kväll. Ett bra program som visar att det finns en människa bakom de där två stora..... Blyertspennans lov... 4 januari kl. 10:35 Jag har alltid gillat blyertspennor. Ni vet de där gula långa fina som man alltid kunnat köpa för nästan ingenting. Förr använde jag dom mycket, en tid hade jag till och med en elektriskt driven "pennformerare". Ja, det hette så. En pennvässare alltså. Fortfarande händer det att jag köper såna där fina gula pennor (gillar inte dom gröna eller de bruna). I skolan var jag

369
expert på nomenklaturen kring hårdhetsgraderna. Ni vet, H, HB och och så vidare. Aldrig har jag förstått om det finns en internationell nämnd som avgör hårdheten på blyertspennor eller om varje tillverkare sitter där helt själv och avgör vilken "hårdhet" som är den som ska anges på pennan. I slutet av 1700-talet uppfann den franske ingenjören Nicolas-Jacques Conté ett sätt att förädla och blanda grafiten, smälta och gjuta den i tunna stänger, så att de högklassiga pennorna kunde framställas. Han lät limma grafitstiften i kantiga trähylsor för att de sköra stiften inte skulle brytas. Genom att blanda större eller mindre mängd lera i grafiten kunde han även reglera grafitens svärta. Blyertspennornas svärta eller hårdhetsgrad betecknas som bekant med en skala från 9B, som är den svartaste (mjukaste) grafiten till 9H som är den ljusaste (hårdaste). HB är medelvärdet och den vanligaste pennan. Själv har jag en riktigt stor samling av alla hårdheter. Men jag använder dom inte. De står där i sina muggar och koppar. Nu är det tangentbordet som jag använder. Kommentarer: En elektrisk pennformerare? Haha. Jag hatade alltid pennvässare. De bröt ju alltid av pennstiftet. Grr. Maja den 04 januari, 2008 kl. 13:31 Precis. Den gick på batteri och surrade så där dovt och fint. Jag hade den som kompis bra länge. Men nu är den nog död och begraven. Var i varje fall länge sedan jag såg den kompisen. Varulven den 05 januari, 2008 kl. 17:57 Nya badböcker inköpta... 5 januari kl. 17:57 Det är bara att erkänna. Jag har varit där igen. Återfallsförbrytare som jag är. Varit i ett (eller två om sanningen ska fram...) antikvariat och köpt lite. Bara lite. I dag köpte jag några badböcker. Sånda där som jag har bestämt mig för att jag inte ska bli förbannad för om jag tappar dom i badkaret när jag njutbadar efter en kall promenad så här års. Det tar ca. 20 minunter att återvinna kroppstemperaturen och då är det bra med en bra badbok. Det är sällan som jag tappar min badbok i vattnet, men det har hänt. Och då har jag blivit lite sur ändå, trots att en badbok bara får kosta 5 eller 10 kronor. I dag badade jag med Jan Myrdal eller snarare (tack och lov...) hans bok om Johan August Strindberg. Jag gillar Janne Myrdal. En av landets få verkligt intellektuella. Ok, Göran Hägg också då. Jag funderar dessutom på att starta en kampanj för att förhindra små kulturknuttar ock knuttor att benämna Den Store författaren för Åååågust. Karln döptes ju till August och då ska han heta det också. Att han sedan åkte till Paris och gjorde sig

370
märkvärdig när han kom hem är en annan sak. August är August. Någon som brukar säga att han har semester i ååååågusti? Kommentarer: Hahahaha! själv har jag aldrig tappat någon bok i badet (kan bero på att jag inte läser så mkt) men däremot min mobil, eller mobiler, har hänt två gånger nämligen. Ja, på den tiden jag hade badkar förstås. Å den 06 januari, 2008 kl. 18:54 Statyn i Tegnérlunden 5 januari kl. 18:07 Kom på att jag inte gillar statyn i Tegnérlunden. Carl Eldhs gradiosa staty över Strindberg. En naken nationalförfattare avbildad som en vilande kraftfullt lejon. Carl Eldh kände ju August och visste ju att så där såg inte författarens taniga kropp ut. Men det är väl det där med symboler som omkullkastar verkligenheten även här. Hur som helst kom jag att tänka på att det någon gång var så att studenterna brukde klättra upp och sätta sig i den nakne författarens knä. Det går att komma upp om man kliver på plinten framtill till höger och sedan liksom ålar sig upp. Statyn är rätt hög. Min rekommendation är att man gör det tidigt en morgon för att få den bästa bilden. Det blir bra bilder, lita på mig. Jag har suttit där jag också i hans knä och låtit mig bevaras på foto. Y-kromosom från Missouri? 6 januari kl. 10:42 CBS 60 minutes är ett rätt bra program. Inte djuplodande precis, men med right touch. Lite av Newsweek över sig. Snabbt och mycket, mycket amerikanskt. Vill man ha lite titt-in i det ame-rikanska samhället ska man följa 60 minutes på TV4. Det har jag gjort under många år. I går var det ett härligt inslag om personer som låter analysera sitt DNA för att försöka hitta släktingar. En svart kvinna i N.Y. blev uppringd av en kobonde från Missouri som hade fått veta att de måste vara släkt på något sätt. De träffades till thanksgiving hemma hos honom. Men hur kunde de vara släkt? Det är bara y-kromosomen som ärvs rakt ned från far till son. Alltså kunde hon inte ha någon Y-kromosom. Vissa fragment av en mitokondrie (eukaryoto celler) ärvs rakt ned från mor till dotter. Men han är ju inte dotter till någon. Hur hänger det ihop? Programmet gav inte svaret, men klargjorde att det finns starka kommersiella krafter bakom företagen som analyserar folks DNA, mot skälig eller oskälig ersättning. Hur som helst föll den svarta kvinnna och den påtagligt euroasiatiske mannen från Missouri i famnen på varandra. Som de säger i USA: Gud har fört oss samman. God bless you all!

371
Kan T9 avslöja vem man är? 6 januari kl. 10:53 J ag fick mig en tankeställare i går kväll. Skulle sända några sms till någon som börjar stå mig påtagligt och märkligt nära. När jag skrev till henne så knappade jag in mina små söta ord och då poppade det upp några ord av sig själv, som inte var så söta utan ganska slippriga eller till och med vulgära. Ni vet det där med T9, snabbskrivningsprogrammet i mobilen. Hmm.... funderade jag. De där dj-vlarna som sitter och konstruerar sådana där små dataprogram och som lägger in ord som finniga oanständiga tonåringar använder sig av. Att man ska behöva stå ut med det och få upp sådana där ord i sin egen lilla mobil. Sedan kom jag plötsligt på att det finns en funktion som gör att man kan lagra ord som man själv har knappat in någon gång och som man tror att man kommer att få användning av någon gång framöver... då rodnade jag för första gången på tre år. Tänk om jag skulle ge bort min telefon någon gång och alla de där orden låg kvar i mackapären... Kärleksnovell på danska... 7 januari kl. 11:21 Som jag berättade har jag införskaffat ett antal badböcker. Kan även läsas på annan plats än i badkaret. På bussen exempelvis. För brukade jag "slakta" billiga böcker och läsa några kapitel då och då. Så fort ett kapitel var läst kastade jag det i närmaste papperskorg. Nu har jag börjat svepa med ögonen i den dansk romantisk roman (piglitteratur alltså...). Jag brukar läsa rätt mycket på norska, men danska är jag inte något vidare bra på. Men nu försöker jag mig på att läsa lite danska som omväxling. Danska språket är väldigt direkt märker jag. Ligger närmare den svenska än vad vi kan tro när vi hör lätena. Men det är mustigare, färgrikare. Som sprunget ur den jylländska myllan. Försök själv, vet ja. Det går att ta sig igenom. Det blir pengar över... 8 januari kl. 09:51 Jag har en del slantar liggande på ett konto. Inte mycket men ändå drygt 50.000 kr. Beloppet ska jag betala till en man som bor här i Stockholm. Problemet är att han inte talar om till vilket konto han vill ha beloppet och att han dessutom sagt att han inte vill ha pengarna. Så har det varit i två år nu snart. Dålig ränta på kontot dessutom. Funderar på att ta ut pengarna i kontanter, växla till tjugo-selmor och åka hem till honom. Sedan trycka ned alla sedlarna i hans brevinkast, ringa på dörrklockan och springa därifrån. Jag är så irriterad på folk som inte vill ha pengar som dom ska ha. Har dom för mycket eller vad?

372
Hillary?? Sjukt?? 9 januari kl. 08:56 USA är världens största och äldsta demokrati. Sant. Att den skulle vara den bästa är mer tveksamt. Men det bullrar om den nationen och dessutom har den räddat Europa en och halv gång i modern tid. Men är det inte sjukt om Hillary Clinton skulle bli president? Det är klart att det är på tiden att det blir en kvinna. Ok. Men en hustru till en f.d. president? Ska det förekomma "maktägande familjer" i en demokrati? Hillary är säkert minst lika kompentent för jobbet som många andra sökande till befattningen och säkert många tidigare presidenter. Nuvarande president är son till en tidigare president. Sjukt. Särskilt när sonen saknar en hel del av de egenskaper man bör förvänta sig av en president. Efter mordet på John F. Kennedy var det snubblande nära att hans bror Robert ("Bobby") hade blivit president. Ytterligare ett mord kom emellan. De är dags för USA att mogna som nation och välja sina ledare efter politisk inriktning och förmåga att nå resultat. Gubben ska kartläggas... 9 januari kl. 22:42 Jag har en oljemålning på väggen. På jobbet alltså. Dyr historia ska ni veta. Målad av en ännu okänd konstnär någon gång kring 1820 eller så. Porträtt av en gardesofficer. Jag vet vad han hette och att han var född 1780 och avled 1842. Jag vet var han bodde när hans son föddes (Eksjö) och jag vet att han slutade som överstelöjtnant. Adelsman förstås. Men mer vet jag ännu inte. Men jag har gett mig tusan på att jag ska ta reda på mer om honom. Han blickar ned på mig varje dag och ser rätt fredlig ut. Lite tillsnörd förstås, men det kan accepteras. Det är ett bra porträtt som inte målats av någon amatör minsann. Men målningen är inte signerad, vilket inte var så ovanligt på den tiden. Det jag tror mig ana är att målningen har utgjort en ett par. Det fanns nog en kvinna på en annan målning. Hustrun alltså. Nu gäller det att kartlägga gubben och försöka få reda på vem som har målningen av hans hustru. För stunden vet jag en hel del om överstelöjtnantens son, som levde till 1912. Wikipedia igen... 9 januari kl. 22:51 Kan man lita på Wikipedia? Själv har jag nog ett svar: Det kan man för det mesta. Nu har jag noterat att elever i skolorna är tillsagda att de inte får basera sin arbeten på uppgifter från Wikipedia utan att alla uppgifter därifrån måste kontrolleras mot andra källor. Märkligt och något som säkert förlamar arbestglädjen hos en hel del av småfolket. Undrar vilken skolpedagog som har kommit på en sån dumhet. Någon som själv aldrig varit ute på Wikipedia? Länge leve Wikipedia!

373
Man har ju tio fingrar... 11 januari kl. 07:49 Det där att skriva på tangentbord kan man göra på olika sätt. Ett av sätten är ju att lära sig skriva med alla fingrarna, vilket i allmänhet innebär att man skriver med tio fingrar. Och så finns det Carl Bildt-varianten. Två fingrar i rasande takt och med stor energi. Så att tangentbord efter tangentbord går sönder. Varför lär sig inte folk att skriva maskin? Det kan man nämligen göra även nu när alla "skrivmaskiner" är borta. Vi har ju i stället tangentborden. Jag lovar att minst 2 miljoner svenskar knackar på sina tangentbord varje dag. Kunde man öka effektiviteten med 20 procenet skulle effektiviteten i svenska näringsliv och förvaltning öka med med än 20 procent. Jag kan förklara en annan gång. Vilka är sämst på att skriva på tangentbord? Mitt förslag är poliser som tar emot anmälningar från brottsoffer. De skriver så långsamt så att banditerna hinner gå i pension innan anmälan är utskriven. Rikspolisstyrelsen har försökt ordna det så att anmälarna själva ska kunna skriva in sina anmälningar över nätet. Fiffigt när RPS inte lyckas få sina egna anställda att lära sig skriva maskin. Men om man vill anmäla att man blivit bestulen på sitt tangentbord, vad gör man då? Väntar på pensionen? Carl Bidts kavaj på galan... 11 januari kl. 10:41 Vem hade skaffat fram kavajen som Carl Bildt hade på sig på Galan? Såg ni den? Min gissning är att någon annan har skaffat fram den och bara lånat ut den till Carl en kort stund. Kom han hem i en annan kavaj? Eller har han köpt den? Varför har han köpt den? En sån kavaj kan man nog bara använda en gång... Men märkligt läcker var den. Lite avundssjuk blev jag... Kommentarer: Jovars, han har ju gått med "Bamse"-slips en gång i tiden. Carl Bildt gillar ironisk humor. Peter Harold den 11 januari, 2008 kl. 11:27 Ironisk humor? Jag tycker han har en rätt sund humor. Han är inte så uppblåst som många andra i hans maktposition. Det som jag funderade kring var om han verkligen skulle ha den där kavajen hängande hemma i garderoben. Varulven den 11 januari, 2008 kl. 16:54

374
Ogift kvinna mera värd än gift... 12 januari kl. 08:33 Vill man ha lite högre skadestånd i domstol för ett fult ärr i ansiktet så ska man vara ung, ogift och kvinna. Domstolarna tar nämligen hänsyn inte bara till ålder (och ´"skick" höll jag på att skriva) och kön utan även om kvinnan är gift eller ogift. När det gäller män bryr man sig inte om ifall de är gifta eller sambor. Hela tanken är att ett missprytande ärr (framför allt på väl synlig plats) gör att en ogift ung kvinna blir mer socialt drabbad än äldre gift kvinna. Den senare har ju redan varit ut på äktenskapsmarknaden så att säga. En märklig syn som fortfarande lever kvar hos försäkringsbolag och i domstolarna. Inte tar man hänsyn heller till att det finns en viss eftermarknad och andrahandsmarknad. Är hon dessutom fotomodell eller skådespelare och lever på sitt utseende (varför gör inte jag det?) så får hon mer i skadestånd. Intressant fenomen som är värt att diskutera. Varför får en 80-årig farbror mindre i skadestånd för ett ärr på kinden än en 18-årig söt tjej? Jag diskuterade det i går med lilla vännen och hon sa som vanligt: "Vaaa, det är inte sant!!". Standarduttryck 3B. Kommentarer: "standarduttryck 3B." Hahahaha, jag dööör! Å den 12 januari, 2008 kl. 12:55 Då skulle du höra standarduttrycken 3A och 2B. Ibland fattar jag inte hur jag står ut med henne. Men något visst är det... Varulven den 12 januari, 2008 kl. 14:12 Det brukar vara att det står ut! liberum den 14 januari, 2008 kl. 11:13 Olof Palme CIA-agent... igen 13 januari kl. 08:32 Dagens Nyheter gör bort sig igen. I en stort upplagd artikel i dagens nummer av reklamblaskan skriver man om att Olof Palme lämnade information i början av 1950-talet till amerikanska ambassaden i Stockholm. Tacka för det. Självklart gjorde han det och det gjorde hundratals andra informerade och intresserade svenskar. Vad de gjorde var helt enkelt att de pratade med den amerikanska beskickningen och delgav personalen sin uppfattning om det aktuella politiska läget i landet. Att de även namngav personer som tillhörde vissa politiska riktningar var helt naturligt. Allvarligt hade det varit om sådana "politiska bedömningar" lämnats till den Sovjetiska am-bassaden. Dagens Nyheter bidrar till historieförfalskningn.

375
Statistik är dödsbra... 14 januari kl. 10:25 Jodo, jag har läst 40 p i statistik. Vet vad det handlar om och jag är barnsligt förtjust i statistik. Det går statistiskt ganska lätt att visa att den farligaste platsen att befinna sig på är på akut-mottagningen på ett sjukhus. Enkelt och sant. Sedan kan man ju fråga sig om det har någon betydelse att folk åker till akutmottagningen. Något samband finns det väl. Kanske närmast att de som besöker en akutmottagning inte mår så bra. Visste du att det är mer sannolikt att du blir dödad av en champagnekork än av en giftig spindel? Det tänker jag på varje gång jag öppnar en champagnebutelj. Giftiga spindlar är väl svårare att skydda sig emot. Men man borde väl i varje fall lära sina barn att inte titta rakt på en champagnekork samtidigt som dom lirkar bort metalltråden. Något borde de väl få lära sig i grundskolan, tycker jag. Kommentarer: Vet inte vad som är sannolikast. Att man får lära sig öppna Champangeflaskor eller leka med giftspindlar i grundskolan. Gissar på giftspindlar. liberum den 14 januari, 2008 kl. 11:10 Ett lejon parar sig 50 gånger... 14 januari kl. 10:31 En del lejon parar sig över 50 gånger om dagen. Så stod de på ett ställe på nätet. Inte vet jag om det är sant och inte vet jag vad det betyder. Troligen förutsätter det väl att lejonet har tillgång till en eller flera partners. Fri tillgång så att säga. Desstom är det väl väldigt manschauvistiskt skrivet. Om en hanne sätter på sin hona femtio gånger om dagen (my God, lucky lion...) så är det väl inte bara han som parar sig utan även hon. Lite ömsesidighet och jämlikhet måste det väl ändå få vara även i lejonens värld. Men om det är en hanne som hoppar på femtio olika honor då? Passar uttrycket då.... Tja, jo, kanske... men samtidigt kan jag väl då konstatera att tillgången på honor då är för stor i förhållandet till antalet hannar. Sedan är ju frågan om lejon är så promiskuösa. Allvarlig anklagelse i dessa moraliska tider. Den fråga som gnager mest hos mig just nu är "över 50 gånger om dagen". Vad är "över"? 150 gånger? 376? 1.300 gångar (stackars hona...) eller vad? Vetenskaplig precsion saknas. Dessutom "om dagen"? Håller dom sig helt lugna på nättena? Märkligt... Kommentarer: Jag har bara läst 20 p statistik, men även mat stat på Chalmers -- så man kanske skall tillägga att akten tar under 10 sekunder -- och om kattanalo-

376
gin gäller även i övrigt så är organet i det närmaste räfflat så det gör ont hos honan om hon försöker dra sig ur innan hanen slaknat (ca 10 sek). Det var randvillkoren till uppgiften. liberum den 14 januari, 2008 kl. 11:06 Tack för information i ämnet. Skulle tro att varje ägare av katt som inte är kastrerad (katten alltså...) kan bidra med information. Inte visste jag att katter var sådana snabbskjutare med så mycket ammunition. Men är inte katter ute och springer om nätterna och vad gör dom då? Själv vet jag inte något alls om katter. Som barn hade jag en sköldpadda. Varulven den 14 januari, 2008 kl. 13:16 Jag blir igenkänd på stan... 16 januari kl. 13:15 Det är ju kul att folk känner igen mig, men lite jobbigt är det. Nu har det gått så långt att det rätt ofta är personer som hejar på mig och jag har inte en aning om var jag har sett honom elller henne. Märkligt. Mitt minne kanske svackar en del. Nu har jag börjat med att heja på alla som tittat lite extra på mig. Ser jag märklig ut? Uppför jag mig märkligt? Hur ska jag bete mig för att bli så där grå och trist som jag var för bara ett par år sedan? Tänk om jag bodde i en sån där håla som Söderhamn, Trollhättan eller Ljungskile. Då skulle jag alla vet allt om mig. Vilket skonummer jag har, hur ofta jag går till frisören och vilken av familjen Dafgårds färdiglagade rätter jag föredrar. Ska kanske fundera på att flytta till New York. Där finns det många som är lika tokiga som jag. Skulle säkert smälta in i mängden på ett fint sätt. Jag har problem med min pinne... 16 januari kl. 21:38 Just det. Den där pinnen som jag bär runt halsen jämt och ständigt. Egentligen är det två pinnar numera eftersom jag är så snål. Köpte först ett USB-minne på 1 GB och så köpte jag ett till på 1 GB. Så nu har jag två minnen i en kedja kring halsen. Detta för att bära med mig texter till och från jobbet eftersom jag ofta även sitter hemma och knackar fram text. Men eftersom jag är glömsk och ibland är rädd för att glömma "ta på mig" minnena på morgonen så brukar jag maila de viktigaste texterna till mitt eget mailkonton. Eller ska sanningen fram (det ska den alltid!) så mailer jag texterna till mina två mailkonton. Är det riktigt viktiga texter så skickar jag upp dom till mitt minnesutrymme som jag har uppe i spacet. Jag tror det är 2 GB jag har där. Alltdetta för att jag en gång för några år sedan förlorade flera dagars arbete genom att jag "råkade" radera en text som jag lagt ned mycket arbete på. Det får bara inte hända igen. Det var det mest

377
pinsamma jag varit med om (jo!) när jag tvingades sitta där i flera dagar och skriva om texten. Men den blev å andra sidan bra mycket bättre... Kommentarer: Det kan bli pinsamt om det inte står något och dina satser är tomma. liberum den 19 januari, 2008 kl. 17:31 Vad lär dom sig egentligen där... 17 januari kl. 21:49 Snart är överens med majoren Björklund om att flumskolan bara är flum. I kväll pratade jag med några elever i nionde klass. Frågade små snärjande frågor. Några av frågorna: När kröntes Gustav Vasa till kung? När inträffade franska revolutionen? Vad hände år 1066? Ingen kunde något alls. En hade hört talas om Gustav Vasa och visste att han hade varit kung, men inte när. Jag blev grå i ansiktet och sedan gick färgen över till mörkgrön. Sedan gick jag hem. Jag undrar vad den där Daniel vet, han med kepsen, han från Ockelbo. Kommentarer: Han bör väl veta att kungen blev kung för att svenskarna var rädda för Napoleon. liberum den 19 januari, 2008 kl. 17:26 Vilka var dom, vikingarna? 19 januari kl. 16:55 Det pågår en diskussion i media om det är rätt eller fel att säga att det inte fanns några svenskar för drygt tusen år sedan. En del menar att de som bodde i våra traktar inte benämnde sig som "svenskar" utan man pratade om östgötar, smålänningar, upplänningar och så vidare. Men bara det förhållandet att man pratade i stort sett samma språk och hade samma gudar måste väl ändå har klargjort för dom själva att de tillhörde samma folk. Även om begreppet "folk" var ett annat på den tiden. Norrmännen kallades sig själva "nordmän" och kanske inbegrep det även en och annan lurvig viking från Västsverige. Vad vet jag. Men jag håller en tia på att vikingarna ändå kände på sig att de var svenskar. Varifrån kommer namnet Svitjod förresten? Kommentarer: Nej, de var inte svenskar, och redan småland var uppdelat i tio små länder. Jag kände en kille som skulle doktorera kring när Sverige blev svenskt -

378
dvs det du frågar efter. Jag har tappat all kontakt med denna person men han skulle i sin tes hävda att begreppet hos allmänheten först kom på 1400 talet - dvs efter att vi fick de första allmänna lagarna (tror det var 1200 talet) -- Definitionen på ett land brukar vara att samma lagar skall gälla inom området. liberum den 19 januari, 2008 kl. 17:23 Det finns inte någon definition på land eller stat. Inte på folk heller. Det judiska folket var och är ju utspritt i världen. Det man möjligen kan ta fasta på är språk, kultur och gemensam historia. Finns det ett folk i Finland eller finns det två (samerna struntar jag i...) Varulven den 19 januari, 2008 kl. 18:39 Tidningen Barometern... 19 januari kl. 18:10 Pressbyrån och dess tidningar. Jag fann anledning i dag att införskaffa ett exemplar av tidningen Barometern. Den som kommer ut i Kalmar och är Kalmars stora tidning (eller lilla då om ni så vill...). Alltså t-banan till pressbyråkiosken på centralstation (vi pratar Stockholm här alltså...). In i den stora Pressbyråkiosken, där jag bruka köpa Göteborgsposten och Sydsvenskan när det är påkallat. Jag ställer min fråga. Hon motfrågar: Är det en dagstidning eller veckotidning? Är det en svensk tidning? Herregud, tänker jag. Har människan inte koll på vilka tidningar de har? Jag muttrar: Dagstidning från Kalmar. Svar: Den har vi inte. Jag: Har någon annan pressbyråkiosk den då? Svar: Pröva någon annanstans. Åter inser jag att svenskarna inte är något servicefolk. Vad hon egentligen menar: Stick någon annanstans och stör inte mig.... OK, jag fotvandrar vidare (jo då, det heter så...) till pressbyrånkiosk två och tre på centralstationen. De säljer mycker korv och godis där men inte någon Barometer. Sedan i den sista och den fjärde kiosken hitar jag min eftertraktade Barometer. Men den är från torsdagen och tjejen i vid kassapparaten (något till vänster om de där rullande äckliga feta korvarna....) har inte en aaaaning om när lördagstidningen kommer in. Nähä.....jag suckar och smyger hemåt i vinterstormen. Pdf-filerna....va? 19 januari kl. 18:23 Jag har under den senaste veckan sänt i väg en del pdf-filer till en och annan. Själv förutsätter jag att alla har tillgång till programvaran för att läsa pdf-filer. Men icke! Jag får tillbaka frågor som: Är det inte en wordfil? Jag får så underliga tecken på min skärm! Vad är det det pdf som du pratar om? Nä, jag kan inte läsa här utan får väl göra det på jobbet! Jag ska fråga brorsan om han kan hjälpa mig! Och ytterligare 300 hundra

379
förklaringar till varför mottagaren inte kan läsa pdf-filen. Hur är det med datakunnandet egentligen? Men hämta hem olaglig musik från nätet det kan dom... Intellektuelle Ulf Stark... 19 januari kl. 18:30 Ulf Stark kallar sig intellektuell, förmodligen är han det också. Nyligen har han skrivit: "Jag har ingenting emot de vanliga och enkla orden. Men jag vill också att ord som "kättja", "tungsinne" och "narrspel" skall leva kvar i de ungas hjärnor. För hur skulle de annars kunna läsa Kierkegaard?" Inte så svåra ord egentligen, bara lite lätt tuggmotstånd. Kättja är ett trevligt ord som väl egentligen betyder "långt utdragen och behärskad kåthet". Kvinnlig sådan. Sån där som man kan förmoda att pigorna gick och bar på ända till dess de blev städslade av granngårdens dräng. Inte något svårt ord det heller. Ord ska vårdas och användas. Ungefär som man putsar gammalt koppar. Det ska skina om orden och de ska användas. Ibland säger jag att någon är "övermaga". Ett bra uttryck, särskilt på personer från visst håll på norrort. Jag vet att inte alla fångar innebörden av ordet. Men jag bryr mig inte. Det finns ju lexikon för den som vill lära sig, eller hur? Edukationsprocessen är livsvarig, inte livsfarlig. Vad har fransmännen...? 21 januari kl. 08:39 Jag jobbar tillsammans med en tjej som har bott några år i Paris. Hon tycker att fransmän är jobbig, men intressanta. Samtidigt tycker hon att vi svenska killar är urtråkiga. Hon ser bra ut, javisst, men hon blir inte inte utsatt för flört så ofta. För sällan säger hon ibland när vi pratar om sånt. Hon vill känna att hon får tillfälle att slå bort en flört, en som hon ska få intala sig själv att hon tycker är lite halvt påflugen och obehaglig. Men hon vill i sin kvinnlighet känna att att det är hon som bestämmer om flörtarna bara ska avfärdas eller om hon ska leka lite med ögonkast hon också. Mer än till en flört vill hon ju inte gå.....men vi svenskar är urkass på sånt. Vi kan ju inte ens ordet för initiativen....flirt eller flört eller vad det heter. Hur gör man? Kommentarer: Nog för att man kan ha synpunkter på fransmän (jag har många synpunkter), men det låter i mina öron som att det här är en brud som desperat njuter av att få nobba killar. Känns lite fientligt, tycker jag. Hur kul är det för en seriös kille att uppvakta henne och får nobben bara för att hon tycker att det ger henne självkänsla? Peter Harold den 21 januari, 2008 kl. 11:04

380
Så är det nog... Men jag kan intyga att det stärker hennes självkänsla. Men killarna som eventuellt skulle komma på tanken att kasta några extra blickar ha ju knappast kännedom om hennes civil-stånd eller hemförhållanden. Varulven den 21 januari, 2008 kl. 14:43 Taxiförarna är mina vänner... 23 januari kl. 15:20 Tidvis åker jag rätt mycket taxi. Mest dagtid och kvällar. Och ibland är jag på humör att prata runt med killen (är oftast killar) där framme (jag åker alltid bak...). I dag kom vi in på säkerheten i deras bransch. Jag frågade: Har du råkat ut för något? Nä, jag har inte råkat ut för så mycket. En gång var det en som tog strypgrepp på mig och en annan gång var det en som satte en kniv mellan revbenen på mig, men annars har jag klarat mig bra. Och så var det en som sparkade en stor buckla på sidan av bilen. Och en annan gång var det en tant som spottade mig i ansiktet för hon tyckte det blev för dyrt. Men annars har det varit lungt. Det är värre för dom som kör på nätterna och kör hem folk från krogarna. Dom kan verkligen råka illa ut. Vad tänker man om det? Dags att intervjua någon som har kört många nätter? Vad kan man göra i en taxi? 24 januari kl. 18:39 Jag skulle i väg i dag till lite olika ställen. Åker mycket taxi just nu. Fram och tillbaka mellan olika ställen här i den kungliga huvudstaden. Kastade mig i dag i en taxi och lutade mig tillbaka. Andades lugnt tio gånger och funderade på om det kan vara så att man dör tidigare om man stressar och tar två hamburgare till lunch. Andades ytterligare ett par gånger och kom sedan på att jag inte hade ett enda litet papper med mig att titta på. Inte fanns det någon tidning heller att bläddra i. Helst tomhänt var jag. Vad göra? Titta ut? Regnväder och tråkigt. Har sett stan tidigare och den ser förmodligen likadan ut i dag. Prata med taxikillen? Tja, kanske, men kände inte för det. Alltså fram med mobilen. Spela spel? Nej, det gör jag inte. Ringa till G. och surra lite. Nej, hon jobbar....Lutade mig bakåt och sände ett sms till Aten och frågade hur hon hade det. Fick ett sms tillbaka efter 15 sekunder. Sände ett till dit till Aten. Fick svar. Jag passerade Hötorget när jag fick det tredje. Sände mitt fjärde när jag kom ner på Vasagatan. Nio sms till och från baksätet på en Taxi Stockholm....bra jobbat tycker jag. Resan var över och priset var 240 kr. Avrundat.

381
Skanna eller inte skanna, det är frågan... 25 januari kl. 16:17 Jag har tre bra skanners (skannrar?) som jag använder en hel del. Två är helt fantastiska när det gäller att skanna tryckt och skriven text för att OCR-a sådan text. Jag har OCR-kodat ett antal böcker vid det här laget. Fördelen med att skanna text är att 1) Inte tar någon plats alls 2) Man eller jag kan hitta den när det är dags 3) Texten kan återanvändas genom att den skrivs om 4) Den är sökbar 5) Jag (eller man) kan sända i väg den till en eller tiotusen personer allt efter behag. Nackdel med att skanna? Jo, det är tråkigt, tar tid och det surrar i örontrumpeten. Om alla vuxna i vårt land skannade en bok per år skule vi på tio år få 50 miljoner skannade böcker tillgängliga i våra datorer. Varför inte? Känner du till projekt Runeberg? Kommentarer: Jag har tre dåliga skannrar som det blir massor av fel när jag kör OCR-på. Det bästa är väl att datorn kan hitta vad man ungefär minns - så visst ser jag fram emot mer inskannad text. Detta borde dock staten ta hand om och låta atbetslösa göra - och korrekturläsa. Tyvärr kommer inte staten att göra det, eftersom det ligger utanför deras kompetensområde. liberum den 25 januari, 2008 kl. 16:38 Det där gillar jag! Sätt alla arbetslösa och arbetsslöa att skanna all text som finns. Sedan kan vi bränna alla böcker och ägna oss att läsa och skriva om att som redan är skrivet. Härlig framtid det. Vet ni att ett vanligt USB-minne på 2 GB rymmer ca. 4.000 böcker i Pdf-format (normalstora böcker alltså). Vad rymmer då inte en hårddisk på 250 GB? Jo, den rymmer 500.000 böcker. Men än vad som finns de flesta bibliotek. Dags för staten att göra en storsatsning eller i varje fall lämna bidrag till Projekt Runeberg. Varulven den 27 januari, 2008 kl. 10:51 Dags för gratis skrattskola... 27 januari kl. 10:57 Jag är irriterad på hur folk skrattar, inte att de skrattar. Det borde arbetas fram ett svenskt "normalskratt" som man kunde använda utan att folk retar sig på en. Skrattsalvor och skrattfnitter är ju hur individuella som helst. Skillnaderna är större än mellan skånska och norrländska (pitemål). Staten borde bjuda folk på skrattkurser så att vi lär oss att skratta mer melodiskt, mer situationsanpassat och mer belevat. Jag har hört skratt på stan som definitivt inte skulle få godkänt på någon skrattkurs. Själv står jag inte till förfogande som lärare. Men skulle nog behöva gå en sån där kurs. Storgarvet ligger lite för nära ytan hos mig...

382
Dunkelt som i en spegel... 28 januari kl. 08:27 De första riktiga speglarna kom på 1600-talet och i praktiken på 1700talet. När spegelsalen i Versaille färdigställdes på 1680-talet var det ett underverk av prakt och dyrbarhet. De första speglar som blev tillgängliga för den svenska allmogen var de som fanns att köpa i slutet av 1700-talet. Riktiga dyrgripar. Men min reflektion: Hur var det för människor dessförinnan? De som aldrig sett sig själva i en spegel (inte alltid en så munter syn...)? Vilken självbild har man om det bara är omgivningen som talar om hur man ser ut? Det går ju inte att jämföra sig med någon annan. Man kan ju betrakta olika delar av kroppen men inte ansiktet. Intressant tanke helt enkelt. Caeser visste inte hur han såg ut och inte Jesus heller. Men Napoleon han visst han... Biltema... 28 januari kl. 08:35 Jag var ute och åkte runt lite. Mest för att motionera bilen som står uppställd för mycket under vinterhalvåret. Hamnade på Biltema i Nacka. Frågade efter tillbehör till mobiltelefoner... behöver någon ny sån där grej i örat. Jo, det finns borta på "teknikavdelningen". Vi gick dit och letade och letade... Haffade en ny expedit som sa: Jo, det ska finnas! Mera letande. En tredje expedit: Jo, men det ska visst finnas nåt här borta.... vänta ska jag komma med er. Och så kom han med. Inte fanns det något heller... inte en pryl. Är det för mycket begärt att de som jobbar i en jättebutik (yta, yta, yta.....) i varje fall översiktligt ska veta vad som finns i butiken. Eller är det meningen att kunderna ska leta i en halvtimme först? Vaknade med ett leende... 29 januari kl. 09:39 Den gamla vargen vaknade med ett stort leende i morse. Leendet höll i sig. Lite trött, ja.... Men med klara visualiseringar i minnet. Sådant som ger extra varm känsla och närhet. Märkligt att så lite eller så mycket kan ge sådana effekter. Kraftfälten går tydligen in i varandra... Tydligen kan även varulver ha klart mänskliga känslor. Kommentarer: Hallå Dracula, Jag säger så för du kallar din blogg för Varulven. Häftigt värre! Skulle också vilja bli en varulv. http://blogg.passagen.se/uhadmin Bojan den 29 januari, 2008 kl. 09:57

383
Hur många gånger en teaterpjäs? 30 januari kl. 11:17 Någon i min närhet har nu sett en av pjäserna på Dramten nio gånger. I kväll ska han gå igen och så ska han ha med sig en stor blomsterbukett för att skicka fram till en av huvudrollsinnehavarna (ung). Så att hon får hans kort och hans blommor. Vad är det för psykologiska mekanismer som har satt igång? Själv orkar jag inte ens se om en videofilm. Försökte i går att se om filmen Cabaré med Liza Minelli, men tyckte den var urtrist (hon var ju inte snygg ens då...). Jag skulle aldrig sätta mig i en teatersalong för att se samma pjäs om och om igen. Kan det var hormonrubbningar det handlar om? Till saken hör att pjäsen snart läggs ned och ingen vet i vilken uppsättning som hon kommer att spela nästa gång. O-orden och annat... 30 januari kl. 16:02 I Västerbottens inland är och var det vanligt att sätta ett "o" framför alla möjliga ord. Vi har ju det redan i rikssvenskan. Ovanligt, osammahängande, onormalt och så vidare. Sara Lidman och andra kan dock använda oorden ännu mera extensivt. Obra är en härligt ord som jag tycker ska användas i rikssvenskan. Själv använder jag gärna ordet "oäven" och vet att många inte förstår det. Men det struntar jag i, ofin och orädd som jag är. Norrlänningen kan också tala om att någon är osmal, vilket låter mer försiktig än andra värre ord om samma företeelse. En nyckel som inte sitter på sin plats i nyckelhålet är oi. Ett kort och bra ord. Jag vet inte om släkten Odum kommer från Västerbotten, men namnet är facinerande. Själv har jag i tämligen officiellt sammahanget sagt att "osnutet är bäst", men jag vet inte om det kommer från egen fatabur eller om jag knyckt det någonstans. "Osvuret är bäst" brukar man ju säga... Ibland kommer jag på att jag är en mästare på att stjäla....det är inte alltid som ostulet är bäst. (Ordet "fatabur" eller ”fatbur” kan man slå upp under bokstaven F). Kommentarer: Det där är ju inte bara Västerbottniskt, iallafall obra och oävet säger vi ju även här nere i södra delarna av Sverige! tora den 01 februari, 2008 kl. 17:11 Jo, ja...men ni har val lärt er av norrlänningarna. I norr är det gott om mil, men ont om ord. De liksom förkortar orden för att spara på dom. Varulven den 02 februari, 2008 kl. 23:17

384
Mobilprat i vintermörkret... 30 januari kl. 20:32 Så småningom fick jag tag i henne. Hon satt i bilen från Karlskrona till Jönköping. Vi bestämde att jag skulle ringa upp när hon satt sig i bilen och kommit ut på stora vägen. Då hade vi gott om tid att prata lite business och en massa strunt. Så ringer jag upp. Hon: Jag ligger bakom en lastbil och ska snart köra om och det är en massa bilar efter mig. Kan du inte ringa om tio minuter i stället? Jag lägger på och ringer upp efter tio minuter. Hon: Nu är jag på den där sträckan där det är sånt där mitträcke och jag måste köra undan för annars får jag en massa bilar efter mig. Kan du ringa mig om tio minuter? Jag: Jo, men har du inte handsfree? Är det besvärligt för dig att prata och köra samtidigt? Hon: Ja, jag har sådana där öronproppar, men jag måste ju växla också. Jag: Vadå växla, du växlar väl inte med telefonen heller? Hon: Jag måste växla med båda händerna för växelspaken är så trög. Jag: Gör inte det, det är livsfarligt...du får inte bara släppa ratten i vintermörket. Hon: Det är massor med kvinnor som måste växla med båda händerna. Sammanfattning: Hon har överlevt... Parellelläsning som studieteknik... 30 januari kl. 21:09 Ska man bygga upp sitt ordförråd på ett främmande språk så ska man använda sig av parallelläsning. Man letar rätt på en bok på rätt svårighetsnivå på det språk som man vill öva sig i. Skönlitteratur eller fackbok spelar inte någon roll. Så skaffar man fram en översättning av texten. Alltså en annan bok på sitt eget språk. Så lägger man böckerna bredvid varandra och börjar läsa i den utländska texten. Använd gärna en kartongbit eller liknande som hjälp för att hålla reda på vilken rad man är på. Och så fort man kommer till ett ord eller uttryck som man inte kan så sneglar man i översättningen intill. Själv brukar jag ha översättningen till höger, men det går säkert att ha den till vänster också. Så plöjer man igenom texten och hela tiden har man en bra översättning, professionellt gjord, bredvid som stöd. Snart läser man lika fort som om det var en bok på det egna språket. Läs femton minuter per dag och jag kan nästan garantera att du kommer att märka hur ordförrådet växer enormt. Efter några månader och ett antal böcker så är man riktigt bra på de flesta ord. Vad jag inte begriper är att man inte lär ut den här metoden i skolorna....den är hur bra som helst. Man slipper att slå i tråkiga ordböcker och man får tillgång till en kvalificerad översätt-ning. Dessutom kan man säga att det är en bättre översättning än vad man själv kan åstadkomma med hjälp av ordlistor och ordböcker. Översättning är inte bara en översättning av enstaka ord utan en mening i sitt kontextuella sammanhang. Nog så viktigt. Själv övade jag under några år att läsa italienska på det här sättet och det gick riktigt bra. Ernst Wigfors, som en gång i tiden var finansminister, hade som fritidsnöje att öva

385
sig i italienska genom parallellläsning av italienska böcker. Han blev riktigt bra på italienska, men kunde knappt uttala orden och jag tror knappt att han någonsin var i Italien. Men läsa kunde han. Lätt som en plätt. Ett exempel på en enkel kort parallelltext finns på den här adressen: http://www.lonweb.org/daisy/ds-swedish-bookworm.htm Höger långfinger avklippt och bevarat... 1 februari kl. 10:13 Höger långfinger finnns bevarat för alla framtid. Vår tids störste vetenskapsman, Galileo Galilei, avled 1642. Hans högra långfinger kan man titta på i vetenskaphistoriska museet i Florens. Det är infattat i ett förgyllt glasägg på en marmorpiedestal med inskription. Det fråga som jag lever med sedan ett par dagar: Varför just höger långfinger och varför är det den enda kroppsdel som finns bevarad av honom? Och hur kan man vara säker på att den kommer att bevaras för all framtid? Vem bestämde att just det fingret skulle bevaras och har det alltid funnits på museet (som har tillkommit långt senare). Varför ska det alltid snurra frågor just i mitt huvud? Hur såg jag ut när jag var liten? 2 februari kl. 23:18 Jo, jag var mindre. Helt klart. Anledningen till att jag vet hur jag såg ut när jag var liten och när jag var barn och när jag var tonåring hänger samman med att mina föräldrar tog en del foton. Inte många, men ändå. Men det är en intressant kulturell företeelse att detta att veta hur man såg ut som barn är något förhållandevis nytt. För två generationer sedan fanns det sällan några foton alls i fattigare familjer. De kunde inte visa upp några foton för sina barn och barn och säga: "Så här såg mormor ut när jag var 14 år gammal. Och titta här: Så såg jag ut när jag började skolan då jag var sju år!" Nix, det fanns inte några sådana foton. Och mormor själv mindes inte hur hon såg och de som mindes hur hon såg ut var redan borta från jordelivet. Folkpsykologiskt måste det ha en betydelse. Det successiva skeendet - livets gång från barn, ungdom till medelålder och ålderdom fanns inte dokumenterat. Det var kanske enklare att stå ut med förändringen då man slapp att se den....möjligen var det så. Kicken att få en spark där bak... 3 februari kl. 08:29 Med intresse har jag sett serien "Stridspiloterna" i TV 5. Under nästan sex timmar fick vi följa en grupp blivande stridspiloter (eller flygförare som det heter inom flygvapnet). Härliga bilder från luften och rätt trevlig inblick i grabbarnas vardag och fritid. Men ett mer uttunnat program när det gäller informationsinnehåll kan man nog inte tänka sig. Det hela handlade om att försöka förmedla en känsla eller möjligen flera känslor.

386
Jag känner till den där miljön, har själv vistats i den under tre år. Jag vet också hur det känns att vingtippa på 12.000 m höjd och rolla vertikalt så snabbt man kan. Häftigt är ordet. Men de här grabbarna var helt enkelt fjuniga, lätt gapiga och enormt elitiststinna. De svor rätt ohämmat, vilket irriterar mig. Man kan inte gå omkring framför kamerorna och bara ge uttryck för att "allt det här är häftigt" och "vi kommer nog att komma ut i världen och försvara fred och frihet åt hela världen....för vi vet att vi är bäst i världen, men det vet vi att vi inte ska säga..". Förfinad och förpackad elitism. Jag vet, för jag har varit där själv. Men den där killen som sa att det var häftigare att få en accelerationskick i baken än att ligga i vanlig 7 G-sväng, han hade rätt. En kick där back är något att längta efter. Får jag bo var jag vill? 4 februari kl. 08:37 Dagens Nyheter skriver i dag som de fruktansvärda omständigheter som asylsökande med familjer lever under i vissa kommuner (Helsingborg i det är fallet). Kommunen har inte några bostäder att erbjuda utan asylflyktingarna tvingas bo med sina familjer i inhyrda husvagnar. Är det värdigt ett samhälle är 2008? Migrationsverket har inte möjligheter att tvinga någon asylsökande att bosätta sig i en viss kommun. Och så skriver reportern: Lagen om att man har rätt att bo där man själv vill är sådan att migrationsverket inte kan bestämma bostadsort. Jaha, vad är det för lag då? "Lagen om rätt att bo där man själv vill". Har vi en sådan lag i vårt land. Den existerar bara i huvudet på reportern på den stora Draken. Skvalpar runt därinne därför att det finns gott om utrymme. En sak kan man få om bakfoten... men när båda bakfötterna hela tiden har massor av missförstånd bakom sig så undrar man. Dags att byta tidning? Ja, jo, men jag läser redan båda Stockkholmsblaskorna sedan ett antal år. Kommentarer: Min fru o jag har kämpat i många år för att få råd med en husvagn. Den är underbar att vara i, är det inte en lyx även för flyktingar? bernt Ericson den 04 februari, 2008 kl. 10:41 Kan så vara när solen skiner och man kan ställa upp husvagnen nära stranden. Men att bo i en husvagn i Helsingborg med sju barn när stormen tjuter förefaller inte vara någon höjdare. Ett sätt för myndigheterna att få irakierna att inte komma till Sverige? Ett sätt för en välfärdsstat att hantera en situation som inte kan hanteras? Varulven den 04 februari, 2008 kl. 11:16

387
Två mobiler... 5 februari kl. 09:21 Nu är jag åter utrustad med två mobiler. En för jobbet och en för det privata. Så har jag tänkt mig det i alla fall. Men det visade sig ju inom några dagar att mina jobbkontakter även har mitt privata nummer och mina vänner även har mitt jobbnummer. Alltså är problemet med att sålla inte löst. Utan problemet har i stället blivit dubbelt så stort och jag måste hålla på och ladda två apparater i stället för en. Funderar på att skaffa mig en tredje, helt hemlig bara för mig och kanske två andra personer.... Men då blir det tre grejor att ha i jackfickan och tre apparater att ladda och tre olika signaler att lära sig höra skillnaden på. Allt blir bara mera komplicerat. Men morgonen började i varje fall lite bra. Jag blev förlåten något som jag misskötte i går kväll. Kan faktiskt leva på sånt i flera timmar. Tack. Tre sockerbitar på varandra? 6 februari kl. 10:34 Ibland får jag underliga mail från okända personer. Reklamerbjudanden och annat skräp. Ibland får jag vädjande mail från någon okänd i Nigeria som vill att jag tillfälligt ska låna ut mitt bankkonto för att hjäpa honom eller henne att få ut minst 100 miljoner dollar från Nigeria. Jag har hittills inte upplåtit mitt bankkonto till någon sådan transaktion. I morse fick jag ett underligt mail från en kvinna i Göteborg som erbjöd mig att komma med i ett hemligt sällskap mot att jag betalade 350 kr i ett kuvert, som skulle sändas till en underlig boxadress. I utbyte skulle jag få uppgift om tid och plats i Stockholm dit jag skulle kunna gå och träffa "likasinnade". Vilket skulle vara sexsugna singlar och liknande. Vidare skulle jag få veta vilken hemlig kod som skulle användas för att göra klart att man var "villig" och "intresserad" (vilket förekommer att jag är...). Ett tecken som skulle kunna användas på ett visst bestämt café skulle kunna vara att man ska sitta där och stapla tre sockerbitar ovanpå varandra. Och sedan försöka se om tjejen i närheten också staplade tre sockerbitar som tecken på att hon är intresserad. Märkligt. Ska jag betala 350 kr för att få tillfälle att stapla tre sockerbitar på varandra? Räcker det inte med att le lite och se glad? Det får vara. Tillfälliga sanningar... 7 februari kl. 12:42 Mina planer på att försöka få igång lite kursverksamhet i "konsten att ljuga" tar sig mer och mer konkreta uttryck. Jag tycker nämligen att folk i allmähet att rätt dåliga på att ljuga. Varför inte se lögnen som en möjlighet både i affärslivet och i sociala sammanhang? Alla känner vi till kategorierna "nödlögnen" och "vita lögner" samt minilögner". Men varför inte låta fler lära sig skillnaden mellan riktigt långvariga svarta lögner och

388
livslögner. Det är faktiskt en konst att kunna ljuga, vilket också förutsätter ett bra minne. Lögnen måste vara konsekvent och "homogen", vilket är förklaringen till att polisen nästan alltid hör en person två gånger eller till och med tre gånger. Aldrig varit i polisförhör? Men det kan vara bra att gå en kurs innan man hamnar där. En gångbar lögn av det enklare slaget är lögnen att man inte minns. Det är få av oss som har minnesvärda minnesluckor. Det är mer gångbart att ha helsvarta minneshål. Förmodligen känner du inte ens till distinktionen mellan "nödvändig sanning" och "tillfällig sanning". En nödvändig sanning är exempelvis att 2 + 2 = 4, vilket gäller i alla kulturer och i alla tider. Den sanningen gäller även på planeten Mars. Men sanningen att min bil står i mitt garage är bara sant så länge den står där. Så fort den är utkörd från garaget (av mig eller av en biltjuv) så är det inte sant längre att den står där. När jag kommer hem och kör in bilen så är det sant igen. Ett ganska behändigt sanningsbegrepp. Ibland är det sant, ibland är det inte sant. Manliga och kvinnliga lögner... 7 februari kl. 12:51 Har ni tänkt på att män och kvinnor ljuger på olika sätt? Vi ljuger även om olika saker (förhållanden och företeelser om vi nu ska vara noga). Kvinnor ljuger om sin ålder, sin vikt, hur mycket tröjan kostade, att hon fick orgasm och en massa andra förhållanden. Men hon ljuger väldigt sällan om sin lön, om sitt jobb, om sina föräldrar och sådant. Inför sina tjejkompisar är hon hur ärlig som helst. Oftast. Mannen han ljuger aldrig om sin ålder eller sin vikt eller vad kavajen kostade. Men han ljuger om sin lön och han ljuger om sina erövringar och så ljuger han om var han har varit när han kommer hem sent från jobbet. Män är sämre lögnare än kvinnor, vilket förmodligen beror på att de ljuger om sådant som är lättare att avslöja. Frågan är om lögnbeteendet konvergerar så att kvinnor allt mer ljuger om sådant som män har ljugit om i alla tider (Var har du varit i kväll, älskling? Jo, vi var tvungna att gå igen den där senaste ekonomirapporten en gång till, du vet den som huvudkontoret ska ha i morgon.....). Det sägs att kvinnor har ett bättre utvecklat samvete än män, vilket skulle göra lättare för dom att ljuga när de väl bestämmer sig för det. Min egen teori och hypotes är att de är lite bättre på att ljuga därför att de ljuger som sådant som är svårare att avslöja. Kasualiteten enligt Kant 8 februari kl. 09:32 Under de sensaste veckorna har jag ägnat en hel del tid och bryderi åt att försöka förstå Kants redogörelse för kasualitetsbegreppets begränsningar och för att kasualiteten inte är anse som en av hans kategorier. Svårt och nästan obegripligt, men samtidigt ytterst intressant. Betydligt bättre intel-

389
lektuell stimulans än att lösa korsord. I går morse satt jag på bussen och läste ett paper (heter så i vetenskapliga kretsar) där någon lärd person utvecklade sin uppfattning om vad Kant egentligen menade med kasualitetens begränsningar. Det satt en tjej bredvid mig och läste uppmärksamt vad jag hade framför mig. Det var knappt jag vågade vända på sidan utan att fråga om hon var klar. Men hon läste intensivt. Sedan tittade hon dröjande på mig när jag gick av. Hon satt kvar. Undrar om hon var en hemlig kantian? Kommentarer: Minns att jag gillade Kant skarpt för 20 år sedan - vet inte ens om jag har någon bok om/av honom. Kanske ett bra tips att man skall läsa Kant på bussen - då håller sig damerna till sin Kant. Fast jag åker ju aldrig buss. liberum den 08 februari, 2008 kl. 10:02 Hon och jag satt så att säga kant i kant. Vi läste samma text. En svår text. En sån som jag måste läsa minst tre gånger innan jag fattade något. Undrar vad hon fick ut av den. Själv har jag läst Kant in närmare tio års tid och har fortfarande svårt att följa honom. Men han har ju skrivit den viktigaste bok som någonsin skrivits i Europa så det är värt att försöka tränga in i hans tankekonstruktion. Varulven den 08 februari, 2008 kl. 12:58 Irländarna...hur kom dom dit? 11 februari kl. 09:41 I ganska många år har jag grunnat över hur irländarna kom till Island. Många källor uppger nämligen att det fanns irländska (iriska) eremiter på ön innan skandinaviska vikingar började komma på besök i mitten av 800talet. Det har sagts, men ej arkeologiskt belagts, att det då fanns en mindre bosättning av iriska anakoreter på ön. Bland annat skriver Ari Torgilsson i sin Islänningsbok på 1100-talet att nybyggarna fann små klockor av den sort som irländska munkar använde i sina ritualer. Några sådana har inte bevarats och inte heller har nutida arkeologer funnit något motsvarande. Märkligt alltihop. Hur kom dom till Island då de inte hade båtar som var byggda för längre resor över Atlanten? Eller hade de sådana farkoster. Jag har sökt svaret, men får tydligen aldrig ett svar. Anakoreter är benämningen på eremiter som inte slutit sig samman i avgränsade gemenskaper för gudstjänster och arbete. De som slutit sig samman brukar benämnas cenobiter. Varför var eremiterna på Island anakoreter? Det hade väl varit bättre att sluta sig samman i det där ogästvänliga klimantet. Förresten, är det någon som vet namnet på den viking som tog med sig den första hästen till Island? Jag skulle vilja veta hans namn.

390
Lyssnar polisen av mobiler? 12 februari kl. 08:04 Ja, det är klart att dom gör. Det är ju bara att lyssna på genom operatörens anläggningar. Vanlig telefonavlyssning. Och dom klarar av det även på mobiler med kontantkort. Hur de tar redan på vem som har vilket kort och telefon är liksom en gåta. Men jag har mina teorier. Närscanning är nog lösenordet. I går träffade jag en kille som inte ville prata med mig förrän han tagit ur batteriet och SIM-kortet i sin telefon. Först då kände han sig säker. Om han har grått mjöl i påsen? Kanske.... Eller har han noja att polisen kan avlyssna även telefoner som är avstängda? Det florerar rykten om det och det skulle vara en sensation om det visar sig att teleoperatörerna kan "starta" en telefon som redan är avstängd av användaren. Själv har jag två mobiler som jag försöker hålla öppna så mycket som möjligt. Så det så. Dolly Parton sjukskriven… 12 februari kl. 12:59 I dag rapporterar tidningarna att brösten har knäckt Dolly Parton. Countrysångerskan har så ont i ryggen att hon tvingas skjuta på USA-turnén. Den skulle ha börjat den 28 februari, två dagar efter att albumet ?Backwoods Barbie? släppts. Nu ställs den in och kommer kanske igång sex eller åtta veckor senare. Hennes uttalande är typiskt Dolly Parton: "Försök vagga omkring med de här valparna ett tag ska ni se om inte ni får ryggproblem." Hon är obetalbar. Frågan är om det är en reklamgrej eller om hon verkligen ligger därhemma på soffan med tuttarna i vädret och vilar ryggen. i varje fall gillar jag henne. Tito-domen... 13 februari kl. 14:37 Jag kunde inte låta bli att skaffa fram domen mot Tito Beltran. Den är rätt välskriven och pedagogisk. Jag kan inte neka till att jag blir övertygad när jag läser domen. Frågan är ju inte om han har gjort det som åklagaren påstår utan om åklagaren kan styrka vad han påstår. En teknisk finess kan det tyckas, men nog så viktig. Kravet är ju att domstolen ska vara helt övertygad om att den tilltalade har begått gärningen. Domen kommer säkert att överklagas av Tito, vilket han för övrigt redan har sagt. Och hovrätten kommer sedan att fastställa domen. Men gissning i varje fall efter att ha läst tingsrättsdomen. Det enda spektakulära med domen är raden av kändisar. Dessutom kan man väl försiktigt säga att Carola nog hade möjligheten att svara på frågorna på annat sätt och därigenom medverka till en friande dom. Men hon valde att svara som hon gjorde.

391
Kommentarer: Han verkar ju rätt rubbad den lille Tito, inte för att det är ett brott i sig. Han kanske hade fingrat (på otillbörligt sätt) på Carola med och hon såg sin chans att klämma dit honom. 192.36.34.249 den 14 februari, 2008 kl. 05:21 Tito får väl lära sig att fråga artigt först. Det gör vi andra ju. Varulven den 14 februari, 2008 kl. 09:31 Jag är i behov av två datorer... 14 februari kl. 09:32 Nu är det snart dags igen att seriöst börja tänka tanken att skaffa två datorer eller i varje fall två monitorer på skrivbordet. Jag måste ha en skärm att skriva på och en att läsa på. Och så vill jag kunna dra texten mellan de två bildskärmarna. Fort ska det gå och jag har hur mycket text som helst att plocka information från. Nästan allt finns ju på nätet numera och jag har massor av text liggande som jag kan "återanvändas". Stjäl gör jag ju aldrig, men låter mig i hög grad inspireras och det som jag inspireras av kan ligga väldigt nära originalet....så det så. Bondjänta visade brösten - fick böta 5000 kr 14 februari kl. 13:58 En lärarinna har dömts i tingsätten till dagsböter för sexuellt ofredande sedan hon visat brösten för en fjortonårig pojke under en lektion. Lärarinnan uppger att hon är en frispråkig person "och i grund och botten en bondjänta som inte är så pryd". Men hon gillade inte när pojken skrev könsord på vita tavlan. Lärarinnan uppgav att hon fick "kortslutning och drog upp tröjan för att få honom att sluta." Så fort hon kom på att hon inte hade någon bh på sig, drog hon ned tröjan igen och bad pojken om ursäkt. Pojken uppgav att lärarinnan först frågat om han aldrig sett ett par kvinnobröst. Därefter visade hon sina bröst. Pojken blev chockad och uppger att han tyckte att det var "äckligt". Tingsrätten anser i sina domskäl att det "kan hållas för visst" att lärarinnan, trots att hon inte regelbundet använde bh, varit medveten om att hon inte hade någon på sig under t-shirten vid det aktuella tillfället. Hon har genom att visa brösten för den underåriga eleven, på "ett uppenbart sedlighetssårande" sätt uppträtt anstötligt mot denne. Hon dömde därför för "sexuellt ofredande" till 60 dagsböter à 30 kronor. För den allvarliga kränkning av elevens "personliga integritet" som det sexuella ofredandet inneburit tillerkänns han ersättning med 5 000 kr. Lärarinnan förlorade dessutom sitt arbete på skolan.Vad används vårt rättsväsende till egentligen? När jag var 14 år hade jag gärna betalat ett par tio för att få vår

392
lärarinna att visa sina bröst. Men jag tog aldrig mod till mig för att våga fråga henne. Filosofernas Barbara och jag... 17 februari kl. 10:40 Läser man systematiskt filosofi tillräckligt länge så tillägnar man sig en terminologi och mer än så. Man tvingas att handgripligen b