Institutionen Kultur och medier MK2002 VT 2010 Uppsats 15 hp Handledare: Martina Ladendorf Examinatorn: Anna Edin

Not just for fun
En kvalitativ studie om några gymnasieskolors hantering av sociala medier

Högskolan Dalarna Examensarbete 2011-01-20

Christian Aliaga

SAMMANFATTNING
Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur ett par gymnasieskolor i Göteborgs kommun har valt att hantera sociala medier i sina skolor. Examensarbetet bedömde att individernas åsikter är minst lika viktiga som besluten bakom, då deras värderingar kan påverka skolans ställningstagande. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: - Har gymnasieskolorna en policy för att hantera sociala medier? - Vilka bakgrunder och synpunkter delar gymnasieskolornas personal? - Påverkar personalens erfarenhet av sociala medier de beslut som gymnasieskolorna har tagit? För studien genomfördes fem kvalitativa intervjuer med personal från fyra olika gymnasieskolor. En viktig fråga var om skolorna hade skapat någon policy eller regler för att manövrera sociala medier i klassrummen. Med hjälp av denna studie framkommer det att inga av gymnasieskolorna hade skapat några officiella regler. De hade istället valt att luta sig tillbaka mot skolans existerande IT-policyer och sunt förnuft. Trots avsaknaden av riktlinjer så hade inga allvarliga incidenter inträffat vid någon av gymnasieskolorna. De sociala medierna hade snarare uppfattats som en distraktion än en fara. Studien tog även upp frågan om det var lämpligt att överlåta ansvaret för en social mediepolicy åt personal som inte är tillräckligt teknisk eller pedagogisk. Undersökningen genomfördes i Göteborgs kommun i Västra Götaland. Rapporten är skriven på svenska.

Nyckelord:
sociala medier, policy, gymnasieskolor, Göteborg, kvalitativa intervjuer, undervisning.

1. INLEDNING.......................................................................................................................1 2. BAKGRUND .....................................................................................................................2 3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ..............................................................................4
3.1 Mina frågeställningar ....................................................................................................4 3.2 Urval ............................................................................................................................4 3.3 Disposition ...................................................................................................................5 3.4 Avgränsningar ..............................................................................................................5

4 TEORI ................................................................................................................................6
4.1 Sociala medier ..............................................................................................................6 4.2 Organiska och mekaniska organisationer .....................................................................9 4.3 Digitala infödingar och digitala immigranter ................................................................9

5. METOD ...........................................................................................................................11
5.1 Kvalitativa intervjuer ...................................................................................................11 5.2 Genomförande ............................................................................................................12 5.3 Etik .............................................................................................................................14

6. RESULTAT......................................................................................................................15
6.1 Analys ..........................................................................................................................15 6.2 Deltagarnas bakgrund .................................................................................................16 6.3 Deltagarna beskriver sina yrken och en vanlig dag på jobbet .......................................17 6.4 Deltagarnas erfarenheter av sociala medier samt deras bruk .....................................18 6.5 Gymnasieskolornas användning av internet och sociala medier..................................19 6.6 Hur deltagarna och deras arbetsplatser har valt att kontrollera sociala medier ..........21 6.7 Deltagarnas åsikt om vilka för- och nackdelar sociala medier medför för undervisningen ................................................................................................................23

7. DISKUSSION..................................................................................................................24
7.1 Metoddiskussion .........................................................................................................24 7.2 Resultatdiskussion ......................................................................................................27

8. SLUTSATS .....................................................................................................................29
Förslag till vidare forskning .............................................................................................30

KÄLLFÖRTECKNING ........................................................................................................31 BILAGOR ...........................................................................................................................34
Bilaga 1 av 2. .....................................................................................................................34 Bilaga 2 av 2. .....................................................................................................................35

1. INLEDNING
Som mediekommunikationsstudent med reklam som inriktning, har min inriktning på ett direkt och indirekt sätt gett mig ett intresse för vad jag anser vara morgondagens kommunikation. För varje dag som går skapar världens största datornätverk, internet, nya spännande system för kommunikation och uttryck. Utvecklingen går i en nervpirrande fart, vilket har lett många till att fråga sig själva ifall utvecklingen, som vid många fall gör den mänskliga kontakten mellan två personer överflödig, är av godo. En av konsekvenserna med att kunna finna och läsa tidskrifter på nätet visar sig vara den minskade försäljningen av böcker och papperstidningar. Trots detta så fruktar jag inte förändringarna, utan istället välkomnar jag den digitala informationsåldern med öppna armar. De sociala medierna är inte här för att kannibalisera sig på de traditionella medierna, de är snarare här för att fortplanta och slå ihop sig med dessa. Sociala medier är vad vi får när vi korsar människans nuvarande teknik med det gamla mediearvet. Redan idag finner vi bevis på en helt ny våg av hybrider som träder fram. Ett exempel är mobiltelefoner med operativsystem som tillåter användaren att läsa böcker, lyssna på radio och kolla på sportmatcher i direktsändning. Nordicom-Sverige publicerade år 2009 en intressant rapport där de meddelade att de sociala medierna var lika stora som de traditionella medierna på nätet: ”Av hela befolkningen är det 26 procent som har använt något socialt medium en vanlig dag (sociala nätverk/communities/diskussionsforum och chattgrupper) och lika många tar del av traditionella medier på internet.” (Nordicom, 2009) Idag är det möjligt för människor att besöka sociala medier från nästan vilket digitalt medium som helst. Rent teoretiskt skulle en person kunna vara ständigt uppkopplad på sociala medier genom att äga en mobiltelefon med inbyggd internetläsare och stabil internetuppkoppling. Nästan alla mobiltelefoner idag kommer ut med dessa funktioner. Tillgängligheten till sociala medier är någonting som många företag har börjat uppmärksamma. En undersökning från Manpower som kom ut i Februari 2010, visade att endast 7 procent av de svenska företagen hade skapat fram en formell policy för hur medarbetarna får använda sociala medier (Manpower, 2010). Jag fann dessa siffror väldigt intressanta, vilket fick mig att undra vilka resultat man skulle få ifall man riktade uppmärksamheten mot en statlig eller kommunal myndighet, t.ex. det svenska skolväsendet. Eftersom det svenska skolväsendet i sig är ett alldeles för stort ämne att forska om, så valde jag istället att rikta mig mot en av Sveriges populäraste avgiftsfria sekundärutbildningar, gymnasieskolan. I det här examensarbetet har jag valt att ta en titt över hur ett par gymnasieskolor i Göteborgs kommun har valt att hantera sina elevers användning av sociala medier, med hjälp av ett par intervjuer.

1

2. BAKGRUND
På nätet så finns det många sociala nätverk där privatpersoner först måste skapa ett konto innan de kan få ta del av hela innehållet. Vanligtvis så brukar hemsidor erbjuda sina medlemmar möjligheten av att välja ett användarnamn vid registreringen som de senare kan använda för att logga in. En mer modern lösning är att användarna ombeds att skriva in sin e-post adress istället, vilket underlättar för de som går under flera användarnamn på internet. Det har sina nackdelar, då människor oftast brukar använda sig utav samma lösenord för sina konton. Skulle en obehörig person få sina händer på dessa uppgifter, skulle den inte bara kunna ta kontrollen över personens konto, utan också dennes e-post adress. Och i dessa så förvaras det vanligtvis mycket känslig information i form av fakturor och andra personuppgifter. Idén bakom dessa sociala nätverk, eller communities som de kallas på engelska, är att medlemmarna ska kunna använda hemsidans funktioner för att komma i kontakt med andra av nätverkets medlemmar. Ett av de populäraste sociala nätverken på nätet heter Facebook. Bara i Sverige så finns det i dagsläget över 3,4 miljoner medlemmar på Facebook (Facebook, 2010). Nätmötesplatsen har under de senaste åren växt mycket fort. I februari 2010 så meddelade Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, att Facebook hade nått upp till 400 miljoner användare över hela världen (The Facebook Blog, 2010). När folk registrerar sig på Facebook så är det oftast för att hålla kontakten med sina vänner genom datorn. Klasskamrater från gymnasiet, tidigare arbetskollegor, avlägsna släktingar och folk man nyligen har träffat brukar vara den stereotypa Facebookvännen (Lewis & West, 2009). Alla dessa kan enkelt hittas på Facebook genom att låta hemsidan gå igenom ens emailkonto. Efter en liten stund så radar Facebook upp de människor som man kan koppla ihop med ens profil som vänner. Efter att användaren har blivit vän med tillräcklig många människor, så ger sidan förslag på andra användare som man delar gemensamma vänner med. Ju fler vänner man har, desto större chans finns det att hitta folk som man redan är bekant med. Facebook gör det enkelt för folk att interagera med varandra genom deras profiler, där folk kan skicka texter, bilder och video till varandra. Användare kan även skapa fotoalbum där de kan kan ladda upp bilder på vad de vill. En av Facebooks nyckelfunktioner är att användare kan tagga kontakter de redan känner på bilder som deras kompisar senare kan hitta när de går igenom deras profil. Förutom Facebook så finns det många andra sociala nätverk på internet. Deras överlevnad är beroende av hur attraktiva de kan göra sig själva till sina riktade målgrupper. Youtube är ett bra exempel på ett annat populärt socialt nätverk. Youtube-användare kan ladda upp sina videoklipp som andra senare kan kommentera, favorisera och ranka. Förutom material från användarna så innehåller Youtube en stor mängd videoklipp inspelade från populära TV-serier, filmer, dokumentärer och så vidare. Innehållet begränsas inte av videoklipp, då det också finns en stor kvantitet av musik som medlemmarna själva lägger upp. I Maj 2010 delade Youtube med sig av nyheten om att de fått mer än 2 miljarder visningar dagligen, i samband med deras 5- års jubileum (Google, 2010). Hemsidan har så mycket innehåll att vissa människor använder det som en alternativ sökmotortjänst.
2

Ett socialt nätverk som blivit omtalat på senare år är Twitter. Det som gör Twitter unikt jämfört med andra communities, är att användare kan dela med sig av korta textmeddelanden som andra senare kan läsa på användarens profil. Till skillnad från andra sociala nätverk som ger sina användare utrymmet att skriva långa meddelanden, så får Twitters användare maximalt använda sig utav 140 karaktärer i sina meddelanden. Alla användare kan läsa och skriva uppdateringar antingen via Twitter, Short Message Service (SMS) eller externa applikationer. Twitters 140 karaktärsgräns var skapad med tanken på att göra det enklare för andra att sända realtidsuppdateringar genom deras mobiltelefoner. ”Twitter is a real-time information network powered by people all around the world that lets you share and discover what’s happening now.” (Från Twitters hemsida) Twitter möttes från början av åtlöje ifrån skeptiker, men Twitter har sedan dess hyllats utav early adaptors och branschmänniskor ifrån media och kommunikation. Flera amerikanska kändisar, som talkshowsvärden Oprah Winfrey och USAs nuvarande president Barack Obama, har hjälpt till att introducera Twitter till det allmänna informationssamhället. I April 2010 hade Twitter över 100 miljoner registrerade användare, men många spekulerar att en stor majoritet av de kontona på Twitter är övergivna (The Metric System, 2010). En naturlig utveckling av sociala medier är att de populäraste sajterna har en naturlig drift, eller inre önskan, att dela med sig av innehållet med varandra. Idag är det enkelt för någon som är medlem på Facebook att publicera de Youtube videoklipp man nyligen har sett på ens Facebook profil. Samma sak gäller för Twitter användare som kan skriva in länken och kommentera på någons Youtube videoklipp som man gillar eller vill dela med andra. För att göra det enkelt för användarna så kan man idag koppla ihop ens Facebook, Youtube och Twitter konton med varandra så dessa nätverkssajter automatiskt kan skicka in information över vad man har favoriserat och kommenterat. Samtidigt kan de sociala mediernas totala öppenhet kännas oerhört skrämmande för regeringar och organisationer med jurisdiktion. Ett exempel är hur den venezuelanska presidenten Hugo Chavez har kritiserats för att äventyra pressfriheten efter att ha försökt att reglera internetanvändningen för alla av Venezuelas invånare (Reuters, 2010).

3

3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Uppsatsens ursprungliga syfte var att granska hur olika gymnasieskolor i Göteborgs kommun hade valt att hantera deras elevers användning av sociala medier, samt huruvida skolan i dagens Sverige har valt att kontrollera, uppmuntra eller förbjuda samtalen i en kommunikationskanal som växer för varje dag som går. Men redan inför den första intervjun insåg jag att vikten av individernas betydelse var minst lika intressant som ämnet i sig, då det är dessa människors åsikter och värderingar som skulle vara den avgörande faktorn när reglerna hade skrivits ner. Detta ska dock inte ses som om att frågeställningen hur skolorna manövrerar frågorna är mindre viktig, utan att fokus har istället riktats mer åt männen och kvinnorna bakom frågan, så man kan få sig en uppfattning över hur helheten hänger samman.

3.1 Mina frågeställningar
- Har gymnasieskolorna en policy för att hantera sociala medier? - Vilka bakgrunder och synpunkter delar gymnasieskolornas personal? - Påverkar personalens erfarenhet av sociala medier de beslut som gymnasieskolorna har tagit?

3.2 Urval
Eftersom jag var intresserad av att veta hur gymnasieskolorna hade bestämt att hantera med sina elevers användning av sociala medier, så blev målet från första början att komma i kontakt och intervjua personer från personalen som hade varit delaktiga vid besluten. Detta ledde till att jag först och främst kom i kontakt med de anställda ur skolornas skolledning, som till exempel rektorer och verksamhetschefer. Dessa i sin tur hänvisade mig vidare till andra anställda, som de själva ansåg vara sig mer lärda i ämnet. Detta resulterade i att jag kom i kontakt med folk som jobbade som marknadsansvariga eller lärare som var hemmastadda och hade stor kännedom om sociala medier. Efter att ha försökt kontakta ett tiotal gymnasieskolor insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle lyckas skaffa tillräckligt många intervjupersoner i den takten, så jag valde att ändra mina kriterier och kontakta ännu fler. I slutändan fick jag kontakt med flera gymnasieskolor som visade sig vara intresserade av att delta i min forskning. Beklagligtvis såg det ut som att min deadline var alldeles för påfrestande för dem. Detta ledde till att jag endast fick intervjua fem personer. Utav dessa fem intervjupersoner så jobbade två av dem, en man och en kvinna, vid samma gymnasieskola. Deras yrken och arbetsuppgifter skiljde sig ifrån varandra, vilket var något som jag fann vara av godo för mitt arbete. Eftersom jag nyligen hade flyttat till Göteborg, valde jag att utföra min undersökning i Göteborgs kommun som ligger i Västra Götalands län.

4

3.3 Disposition
Nu när Inledning och Bakgrund har diskuterats i kapitel 1 & 2, så har jag presenterat mina frågeställningar och urvalet ovan. I kapitel 4 kommer jag att berätta om arbetets teori. I kapitel 5 som heter Metod, går jag igenom de metoder jag använde för att samla in data för undersökningen, hur genomgången såg ut och vilka etiska frågor jag var tvungen att ha i åtanke. I kapitel 6, Resultat, skriver jag ner alla de svar och den information jag samlade in med hjälp av mina intervjufrågor. I kapitel 7, Diskussion, så går jag igenom min metod och mina resultat. I uppsatsens sista kapitel, sammanställer jag mitt examensarbetet och avslutar med förslag till vidare forskning.

3.4 Avgränsningar
På grund av att jag arbetade ensam och min önskan av att själv befinna mig i den sociala verkligheten som skulle analyseras, så valde jag kvalitativ forskning före kvantitativ. Jag bestämde mig redan från början att jag inte skulle intervjua fler än 10 personer eller gymnasieskolor. Alla skolor var även tvungna att ligga placerade i Göteborgsområdet och ha godkänts av Skolverket. De personer jag intervjuade var även tvungna att ha varit med vid gymnasieskolans beslutsfattande kring hur de medier behandlas. Eftersom jag bestämde mig för att fokusera på personerna istället för skolorna som de arbetade för, tog jag beslutet att en presentation av gymnasieskolorna inte var nödvändig.

5

4 TEORI
I det här kapitlet kommer jag att gå igenom och förklara om sociala medier, den mekaniska och organiska organisationsmetaforen och skillnaderna mellan digitala infödingar och digitala immigranter.

4.1 Sociala medier
Att definiera vad de sociala medierna står för är svårt, eftersom det finns väldigt många definitioner av begreppet som används olika av dess förespråkare. Termen har tidigare associerats med andra begrepp, som till exempel Tim O’Reilly’s ökända Web 2.0 (O’Reilly, 2005). Web 2.0 kan enklast beskrivas som ett samlingsbegrepp för nästa generations webbtjänster på webben. Vid internets barndom såg många hemsidors layout ut ungefär som de annonser man kan hitta idag i tidningar och magasin. De var primitiva och bestod av inget mer än enkla bilder och text som sällan erbjöd någon interaktivitet för besökaren. Med åren började webbutvecklarna att bygga ut mer dynamiska sajter där användarna var mer fria att bidra och påverka innehållet. Det är svårt att kategorisera vilka sidor som tillhört den gamla webben och Web 2.0, men en tumregel är att sidor som skapades vid början av 2000-talet oftast brukar tillhöra den senare kategorien (Cormode & Krishnamurthy, 2008). Idag säger vissa att vi just nu befinner oss vid övergången från Web 2.0 till Web 3.0, där Google pekas ut som ett tidigt exempel av den semantiska webben där målet är att omdefiniera informationen på nätet så maskinerna kan processera det. Den semantiska webben är enligt Sir Tim Berners-Lee, grundaren bakom World Wide Web (WWW), endast en komponent utav Web 3.0 och inte hela konceptet (Shannon, 2006). Det som skiljer Web 2.0 (och Web 3.0) från sociala medier är att dessa endast använder sig utav deras ideologiska och teknologiska grunder som karaktäriserar dessa begrepp. Danah M. Boyd och Nicole B. Ellison beskriver i sin artikel Social Network Sites: Definition, History, and Scholarship sin egen definition av sociala medier, eller social network sites som de själva föredrar att kalla dem: ”We define social network sites as web-based services that allow individuals to (1) construct a public or semi-public profile within a bounded system, (2) articulate a list of other users with whom they share a connection, and (3) view and traverse their list of connections and those made by others within the system.” (Boyd & Ellison, 2007) Ur en akademisk aspekt finns det otroligt mycket att hämta ifrån sociala medier. Det som gör landskapet spännande och oförutsägbart är faktumet att den förändras för varje år som går. Varje år kommer det ny data som visar tecken på att sociala medier knyter allt fler starkare band med de stora nyhets- och underhållningsmedierna. Fenomenet har blivit så stort och omfattande att man skulle kunna beskriva det som en framtida utveckling av de moderna massmedierna. I Hadenius och Weibulls bok Massmedier (2003), frågar författarna sig själva den här frågan, och besvarar den:
6

”Och ännu viktigare: är det överhuvudtaget rimligt att tala om massmedier i dagens elektroniska medievärld? Vårt svar är att detta trots allt är möjligt - och dessutom nödvändigt” (Hadenius & Weibull; 2003, s 9) Sociala medier har under några få år blivit en integrerad del av vårt moderna samhälle, precis som de gamla traditionella informationskanalerna. Det som gör sociala medier märkvärdiga är att de är otroligt anpassningsbara. Eftersom de formas och expanderas av det innehåll som människor förser dem med, är det omöjligt att förutse vilken form och styrka de kommer att ha i framtiden. Masskommunikationsprocessen i sociala medier är inte bara enkelriktad, offentlig och samtidig; den är alla dessa på en och samma gång (Dimbleby, 1998). Tidskrifter, böcker och andra litterära verk kan idag inte bara läsas genom en persondatorns datorskärm, utan de kan även delas med vem som helst där ute i världen. I Faltin och Nygrens kandidatuppsats Att vara arbetstagare och medlem på sociala medier, förklarar de att sociala medier är som ”olika kommunikationskanaler, där användare tillåts att kommunicera direkt med varandra genom till exempel text, bild och ljud” (Faltin & Nygren; 2010, s 2). Med andra ord är sociala medier de medium som är baserat på dialogen och samverkan av människor som delar media med varandra på internet. Med media, menar man text, ljud, samt stilla och rörliga bilder. I deras examensarbete fann de även resultat som visade att människor vill gärna framstå som unika och intressanta: ”Trots att våra respondenter vill vara allmängiltiga, vill de även vara unika och fånga ett intresse i det som skrivs och som publiceras på sociala medier. Det de skriver skall vara meningsfullt och sticka ut, medan andra inte lägger någon vikt vid vilka som faktiskt läser deras inlägg.” (Faltin & Nygren; 2010, s 25) Deras examensarbete skildrar den svårhanterliga gråzonen som uppstår när arbetstagare och arbetsgivare är medlemmar i samma sociala nätverk. Min uppsats delar ett par likheter med Faltin & Nygrens uppsats, i och med att jag frågar hur skolorna hanterar elevernas användning av sociala medier på skolan. Men det är endast ett av detta examensarbetets huvudsyften. Med min undersökning letar jag även efter spår där deltagarnas personlighet speglar av sig i de beslut som skolan har tagit. Eftersom besluten osannolikt bestäms eller förs över till en enda person, så var jag medveten om att jag endast skulle få spår av skolans ideologi och hegemoni om turen var på min sida. John Fiske skriver i sin bok Kommunikationsteorier (1990) att det finns flera definitioner av begreppet ideologi, som inte alltid är nödvändigtvis motstridiga eller separata ifrån varandra. 1. ”Ett system av föreställningar som är karaktäristiska för en viss klass eller grupp. 2. Ett system av illusoriska föreställningar - falska idéer eller falsk medvetenhet - som kan jämföras med sann eller vetenskaplig kunskap. 3. Den allmänna processen av produktion av betydelser och idéer.” (Fiske; 1990, s 218)
7

Eftersom jag kommer att gå igenom varje deltagares bakgrund, samtidigt som jag kommer att försöka undersöka ifall deras personliga attityder lämnar spår på de beslut som skolan har om sociala medier, är det av stor vikt att jag har en idé hur dessa ideologier fungerar. Den första definitionen menar att attityder organiseras till ett förbundet mönster. ”Attityder har sitt hem i ideologier”, citerar Fiske från Waynes vetenskapliga artikel Dimensions of the Concept of Rhetoric. Vid det andra begreppet tar man för givet att den första och andra definitionen blir sammansmälta och bildar illusioner och falsk medvetenhet för de som arbetar under den härskande klassen. Det är ur denna definition som termen hegemoni formades av den socialistiska filosofen Antonio Gramsci. Hegemoni går ut på hur den härskande eliten försöker vinna och bevara massans samtycke till det system som ger dem en underordnad samhällsställning (Fiske; 1990, s 232). Den tredje och sista definitionen binder samman alla definitioner. Fiske beskriver att de tre användningarna kan likna kinesiska askar, där den första definitionen ligger inuti den andra som ligger inuti den tredje. I den sista definitionen så är ideologi termen som används för att ”beskriva den sociala produktionen av betydelser” (Fiske; 1990, s 220). Kontrollen och användningen över sociala medier hamnar under alla dessa definitioner. I första hand så finns det en obeskrivlig mängd av ideologier som svämmar över i sociala nätverk, som till exempel internetforum och plattformen där olika ämnen mellan individer kan ta plats. Många gånger utnyttjas sociala medier som reklamkanaler, trots att de först och främst är avsedda som kommunikationskanaler. Samtidigt kan de sociala mediernas totala öppenhet kännas oerhört skrämmande för regeringar och organisationer med jurisdiktion. Ett typiskt fall på hegemoni var Huge Chavez exemplet som jag tog upp i slutet av bakgrundkapitlet. Sociala medier är samtidigt identitetsskapande, då vi är inte endast mediekonsumenter när vi läser tidningen på nätet eller tittar på TV. Vi är åskådare och åskådade hela tiden (Andersson; 2006, s 13). Att sociala medier används idag för många sociala funktioner och för informationsspridning, råder inga tvivel om. Kritikernas skeptiska bild av sociala medier idag är olyckligtvist korrekt, men det utesluter inte att det finns positiva aspekter att hämta ifrån dem. I Blattner & Fioris artikel Facebook in the Language Classroom: Promises and Possibilities (2009), lyfter de fram fördelarna med att introducera Facebook till klassrummen. Eleverna ser inte bara mer positivt på lärarna som använder sig av moderna e-learningverktyg, utan det finns studier som visar att Facebook kan motivera eleverna att lättare lära sig andra språk. Samtidigt vill de att administratörer, lärare och beslutsfattare ska erkänna och acceptera den betydande utvecklingen i samhället eftersom de tekniska innovationer som ligger bekom dessa förändringar inte längre kan ignoreras. Visserligen så glömmer artikeln att påpeka hur tillämpningen av teknik i klassrummet kan presentera sig i flera olika svårighetsgrader, som till exempel hur läraren måste växla mellan text, presentation och teknologi.

8

4.2 Organiska och mekaniska organisationer
Den traditionella synen på organisationer är att de är mekaniska. Man använder maskinen som en metafor där en organisation som följer de mekaniska principer försöker att vara punktlig, rutinerad och effektiv (Morgan; 1999, s 20). Nackdelen är att detta kan ses som ett exempel på ett logiskt men omänskligt tänkande där människor ses som utbytbara komponenter, samtidigt som det inte finns någon uppmaning till kreativitet. Man bygger inte maskiner (organisationer) som anpassar sig till deras användare (människan), utan det är snarare användarna som måste anpassa sig till maskinen. Den organiska metaforen är lånad ur naturen för att förstå organisationer och organisatoriskt liv. Man lägger förståelse på de relationer som finns mellan organisationerna och deras omvärld (Morgan; 1999, s 77). Människor är ej maskiner, utan man förvaltar och investerar i dem. Alla får vara med och blir delaktiga på sätt och vis. Samtidigt varnar Morgan för att det finns en risk att metaforen kan utvecklas till en ideologi, där uppfattningen blir ”att organisationen är som en maskin utgör grunden för idén att den också bör ledas och skötas som en maskin”. Han avråder skapelsen av ett organisatoriskt samhälle med en majoritet av ”organisationsmänniskor”, då vi kan bli resurser som ska utvecklas istället för vara människor med inneboende värde som ska uppmuntras att välja och forma sin egen framtid (Morgan; 1999, s 82).

4.3 Digitala infödingar och digitala immigranter
En intressant aspekt med det digitala informationssamhället är hur den kan skilja olika generationer emellan. Idag delas de unga och äldre generationerna in i två olika grupper: de ”digitala infödingarna” (digital native) och de ”digitala immigranterna” (digital immigrant). En digital inföding är vanligtvis en ung person, som föddes under eller efter det allmänna införandet av den digitala kommunikationen. De samlar ihop information och bygger upp sina egna kunskaper, inte bara genom traditionella källor som familjen och skolan, utan också med hjälp av mer moderna kommunikationsmedium som TV, DVD och internet. Medier besitter en viktig roll i att förse individen med resurser för skapandet av deras självbiografi. Det är av stor vikt eftersom det företräder en möjlighetshorisont för till exempel kommande inköp, utflykter och andra framtida aktiviteter (Andersson; 2006, s 272). Medierådets rapport Ungar & Medier 2010 fann att tre fjärdedelar av alla ungdomar mellan 12-16 år hade tillgång till en dator på det egna rummet, och omkring 90 procent använder internet flera gånger i veckan (Medierådet, 2010). Den digitala infödingen, som växt upp i ett samhälle där datorer och internet är normen, sägs ha en naturlig samhörighet med teknik och kan därför anpassa sig till de digitala förändringar som inträffar (Waycott m.fl.; 2010). En digital immigrant, å andra sidan, är en kulturell och teknisk invandrare som föddes före den digitala kommunikationsåldern drogs igång för allmänheten. De säger att de visar en mindre teknisk talang, då de stötte på den digitala tekniken senare i livet, vilket gör det svårt för dem att anpassa sig. Så som den digitala immigranten är van vid elektrisk kraft, så är den digitala infödingens generation van med den digitala teknologin.
9

I rapporten som berör dessa grupper i skolvärlden så påstås det att eleverna står för de digitala infödingarna och att lärare och äldre studenter står för de digitala immigranterna. Trots att synen på de digitala immigranterna brukar vara dyster och pessimistisk, så har det kommit ut en studie som inte finner stöd att ungdomar skulle lättare ta sig an radikala inlärningsmetoder. Deras attityder till inlärning är istället av en mycket högre grad influerad av lärarens undervisningsmetoder. I studiens slutsats ifrågasätts myten om de digitala infödingarnas naturliga förmåga att hantera sofistikerade tekniska färdigheter (Magaryan m.fl.; 2011). Detta visar spår att lärarnas förhållningssätt till undervisning markerar kunskapsförmedling mellan kunskap och eleverna, vilket mycket väl kan betyda att lärarnas bakgrund och kännedom om diverse undervisningstekniker kan förutsäga och ha en stor påverkan för slutresultatet. Med det här i tanken, så kan vi fråga oss ifall det kanske inte endast påverkar resultaten, utan också det man får eller inte får göra i skolan.

10

5. METOD
För min undersökning så valde jag att göra intervjuer för att få empiriskt vetande om mina deltagares typiska kännedom och relation till ämnet sociala medier, om hur pass mycket deras bakgrunder styrde skolans beslut. Intervjuerna blev det perfekta redskapet för att prova min hypotes mellan grupperna (Kvale & Brinkmann; 2009, s 122). Jag använde mig av vad jag skulle bäst beskriva som halv-strukturella face-to-face intervjuer (Deacon m.fl.; 2007, s 67). Jag ansåg det bäst passa mitt examensarbete då jag hade tidigare erfarenheter av denna intervjuteknik, samt för att jag kände att ämnesområdet kunde nås på djupet med hjälp av det.

5.1 Kvalitativa intervjuer
Mitt material skulle bestå av kvalitativa intervjuer. Dessa har länge setts som komplexa, då kvalitativ forskning till att börja med inte är en enhetlig företeelse. Det är en hermeneutisk vetenskaplig riktning där fokusen ligger på att försöka studera, tolka och förstå. Tolkningarna kan inte bevisas, men de brukar oftast vara empiriskt grundade och berättigade (Vikström; 2005, s 10). I Patel och Davidsons bok Forskningsmetodikens grunder så beskriver de skillnaden mellan det hermeneutistiska (kvalitativ) och positivistiska synsättet: ”I den samtida debatten mellan positivister och hermeneutiker har ofta positivism fått stå för kvantitativa, statistiska hårddatametoder för analys, naturvetenskapliga förklaringsmodeller och en forskarroll som är objektiv och osynlig.” (Patel & Davidson; 2003, s 29) Istället för att gå tillbaka och mäta variabler i hopp om att försöka få fram samma resultat, så är detta omöjligt i det kvalitativa forskningssättet, vilket är en av den kritik som den ständigt får utstå. En kvalitativ intervju kan bäst liknas med ett samtal där intervjuaren har ett aktivt öppet samtal med intervjupersonen. Sen spelar forskarens integritet, kunskap och erfarenheter avgörande faktorer. Det som ska publiceras ska nämligen vara så riktigt och lämpligt så möjligt (Kvale & Brinkmann; 2009, s 91). Beroende på den ordning på frågorna, samt det förarbete som lagts ner, mäter man graden av strukturering intervjun har. I mitt fall kom jag alltid till intervjuerna beredd med ett tiotal intervjufrågor som redan var placerade i en bestämd ordning, så mina intervjuer hade en ganska hög grad av strukturering. För att motverka detta så undvek jag att notera ner alla mina tänkta följdfrågor på papper, då jag kände att det skulle motverka syftet med en halv-strukturerad intervju. Reflektionerna från mina intervjupersoner blev också ganska fria, då jag undvek frågor som automatisk kunde ge mig för standardiserade eller
11

strukturella svar. Det gav utrymme för intervjupersonerna att svara med sina egna ord (Patel & Davidson; 2003, s 78).

5.2 Genomförande
Jag försökte först att ta kontakt med ett tiotal gymnasieskolor via telefon. För att underlätta den första kontakten skrev jag ihop ett litet manus som jag hade planerat att läsa upp, där jag kort och enkelt förklarade vem jag var och vad jag var ute efter. Jag valde att visa och testa texten på en bekant till mig, för att förebygga oplanerade missförstånd. Efter att ha tagit kontakt genom telefon, så insåg jag väldigt snabbt att den här metoden inte var effektiv nog. Jag bestämde mig för att ge upp mitt tillvägagångssätt för att istället testa min tur med elektronisk mail. Med en krypande deadline bakom mig, bestämde jag mig för att sänka mina krav och ta kontakt med ännu fler gymnasieskolor. Trots detta så blev resultaten inte dem som jag hade förväntat mig. Omkring tre fjärdedelar av gymnasieskolorna valde att inte höra sig av till mig, medan ett fåtal svarade nej. I vissa mail gav de förklaringen att de inte kunde ta emot mig på grund av hög arbetsbelastning eller att de befann i sig en omorganisation. Vid ett av mailen som jag fick tillbaka, svarade en gymnasieenhetschef från en av Göteborgs största gymnasium så här, trots att jag redan hade berättat att jag var en mediestudent. ”Hej Christian! JAg tror du är den femte personen denna vecka som mejlar ang examensarbete od Vi drunknar i dessa förfrågningar och har beslutat att endast, i MÅN AV TID, hjälpa och ta emot lärarstudenter. Därför avstår vi från din intervju MVH/<namn>” Trots detta lyckades jag komma i kontakt med ett flertal personer som var intresserade av min forskning. Av dessa valde en av personerna att inte höra av sig till mig, efter att jag hade nämnt att intervjun var tvungen att inträffa inom en snar framtid. Via telefon lyckades jag bestämma en telefonintervju med en kvinna som jobbar med marknadsföringen åt en svensk friskolekedja. Eftersom jag hade valt att personerna och skolorna i uppsatsen skulle förbli anonyma, så tänker jag från med hädanefter tillkalla henne med namnet Person A. Resten av intervjupersonerna kommer i sin tur att benämnas som Person B, Person C, Person D och Person E. Dessa är då rangordnade efter vilken ordning jag utförde intervjuerna med dem, med undantag av Person C och Person D. Jag bestämde att byta plats på dessa två för att underlätta ordningen och resultatkapitlet i uppsatsen.

12

Gymnasieskolorna kommer att gå under Skola 1, Skola 2, Skola 3 och Skola 4. Jag kommer att gå igenom intervjupersonernas bakgrunder och tankar mer detaljerat i resultatkapitlet. För att underlätta och minska förvirring för läsarna så arbetar personerna vid dessa skolor: Person A arbetar på Skola 1. Person B arbetar på Skola 2. Person C arbetar på Skola 3. Person D och Person E arbetar på Skola 4. Efter att ha brevväxlat med Person B, Person C , Person D och Person E, så bestämde jag träff med samtliga. Sammankomsterna skulle äga rum i skolorna som de själva arbetade för. Vid de flesta av fallen så skedde träffarna vid eftermiddagen. Den enda personen som krävde att få träffas tidigt på dagen var Person B som jobbade som rektor för Skola 2. Honom intervjuade jag klockan 08:01 på hans egna kontor på skolan. Person C, som jobbar som marknadsansvarig, intervjuade jag klockan 14:33 i ett av Skola 3:s kafferum. Person D, som även jobbar som marknadsansvarig, intervjuade jag klockan 14:11 i ett arbetsrum. Person E, som jobbar i samma gymnasieskola som Person D, intervjuade jag i ett av Skola 4:s arbetsrum klockan 12:02. Alla mina intervjuer tog ungefär 25 till 30 minuter att verkställa, med undantag för Person E, där intervjun tog ungefär 40 minuter. Jag utförde alla mina intervjuer när det gick ihop med intervjupersonens schema och planering. Vid ett tillfälle så blev jag tvungen att intervjua en av deltagarna under hennes lunchpaus. Jag passade naturligtvis på att skicka in mina frågor till min handledare för att få feedback och råd inför intervjuerna. Samtidigt så övade jag mina intervjufärdigheter med två bekanta till mig, som båda kommer från olika akademiska bakgrunder. Den ena per telefon och den andra genom att sitta framför, ansikte mot ansikte. De hjälpte mig genom att poängtera ut mina svagheter och styrkor under testintervjuerna, samtidigt som jag kände att deras kommenterar hjälpte mig att bli en bättre intervjuare. Dessa provintervjuer hjälpte mig att träna upp min intervjuförmåga, vilket var något som Karin Widerbergs bok Kvalitativ forskning i praktiken (2002) tipsade om. Vid början av varje intervju gjorde jag det till en vana att presentera mig själv formellt och informera deltagarna om syftet med mitt examensarbete. Vid slutet av varje intervju påminde jag dem att det var fritt fram för dem att gå igenom citaten som jag hade skrivit ner och att jag kunde anteckna deras namn ifall de ville ha en PDF-fil av den färdiga uppsatsen skickat till sina email-konto. Två deltagare visade ett intresse för att läsa mitt färdiga examensarbete. Vid ett tillfälle så ombads jag att lämna en kopia av den färdiga uppsatsen i papper eller i fil till Skola 3, då de uppsatser som de tidigare hade medverkat i sällan dök upp efter intervjun. De var nyfikna på resultaten och analysen. Jag passade samtidigt på att upplysa dem att alla färdiga uppsatser är offentliga och att personerna och skolorna som hade varit involverade kommer att vara anonyma. Detta var något som jag redan hade lovat mina deltagare redan vid första email-kontakten, då jag ville skydda intervjupersonernas privata integritet (Kvale & Brinkmann; 2009, s 89).
13

Jag bestämde mig redan från början att jag skulle följa exakt samma rutiner inför och efter varje intervjutillfälle. Jag tog på mig samma vardagsformella klädesplagg, block och penna som jag förvarade i min diskreta svarta axelbandsväska. Jag valde att inte använda mig av bandspelare under mina kvalitativa intervjuer, då jag var rädd att mina intervjupersonerna skulle hämmas av vetskapen att det de säger kan registreras. Istället antecknade jag ner intervjupersonernas svar i mitt kollegieblock under intervjun. Jag är medveten om att detta är något som idag inte rekommenderas, men jag ansåg nackdelen vara alldeles för viktig. Utöver det så hänger mycket av reliabiliteten mer på kvaliteten på utredaren än den tekniska utrustningen. Kvaliteten på de data som produceras ”beror mycket på hos intervjuarens färdigheter och ämneskunskaper” (Kvale & Brinkmann; 2009, s 98). Jag ville att mina deltagare skulle svara naturligt utan att försöka framstå som logiska och förnuftiga (Patel & Davidson; 2003, s 83).

5.3 Etik
En intervjuundersökning är tvärsigenom fylld av moraliska och etiska frågor. Den väcker frågor om ”värdet av den kunskap som produceras och det bidrag som studien skänker samhället” (Kvale & Brinkmann; 2009, s 78). På Vetenskapsrådets hemsida så kan man finna synpunkter och riktlinjer för vad som är en bra forskningssed (Vetenskapsrådet, 2005). Dessa har jag även tagit del av under undersökningens förlopp. Jag har under arbetets gång använt mig av vad jag ansett vara en god forskningsetik. Alla inblandande i undersökningen garanterades anonymitet vid första kontakten som inträffade antingen via telefon eller via elektronisk post. Jag har bland annat använt mig av fiktiva namn för personerna och skolorna, som Person A och Skola 1. Inga namn eller liknande kan avslöja deltagarnas identitet eller arbetsplats.

14

6. RESULTAT
Trots att undersökningspersonerna valdes ut efter tillgänglighet, så använde jag denna tillfällighet till min fördel då varje deltagare kom från unika förhållanden vilket bidrog till att göra undersökning mer intressant. Jag är nöjd med resultaten trots de ibland oförutsägbara omständigheterna och anser mig själv har lyckats samla tillräckligt material för att besvara mina frågeställningar. I det här kapitlet kommer jag att presentera min analys genom att tolka deltagarnas intervjusvar med varandra, för att på så sätt hitta återkommande teman från det empiriska resultatet (Widerberg; 2002, s 145).

6.1 Analys
Alla intervjupersoner fick endast en begränsad mängd av information före intervjuerna, antingen genom telefon (Person A) eller vid den första kontakten genom email. I dessa email så förklarade jag endast mitt syfte med hjälp av ett flertal meningar där jag beskrev till exempel vem jag var, mitt examensarbetes syfte och att personerna och att skolorna skulle vara anonyma i uppsatsen (Bilaga 1). Som jag nämnde förut var uppsatsens syftet i början att få en kort överblick över hur gymnasieskolorna i Göteborg hade valt att hantera deras elevers användning av de sociala medier. Under examensarbetets gång fann jag mig själv mer intresserad över vilka som var med och bestämde över dessa beslut. Detta är precis varför jag har valt att bedöma dessa individers bakgrunder och ställningstagande som minst lika viktiga som besluten bakom. Vid sorteringen av resultaten har jag valt att dela in dem i olika teman, genom att koppla ihop de frågor som jag kände var mest snarlika. I till exempel underrubriken Intervjupersonernas erfarenheter av sociala medier samt deras bruk så hämtar jag en stor del av materialet från de svaren som jag fick från fråga 4 och 5: - Vilka är dina erfarenheter av sociala medier? - Hur mycket tid i genomsnitt spenderar du med sociala medier varje dag? Vid den första frågan valde jag att dela deltagarna för sig, för att undvika förvirring. Syftet med intervjuerna var att få en helhetsblick över vilka de var och samt att finna svar på examensbetets frågeställningar. I kapitlet Diskussion jag går igenom deltagarnas karaktär och kroppsspråk, samt knyter samman skolans policy med deras bakgrunder.

15

6.2 Deltagarnas bakgrund
Person A, till skillnad från alla mina andra deltagare, jobbar som marknadsansvarig för ett gymnasiekedja istället för endast Skola 1. Skolorna ligger placerade på flera svenska orter och går vid samma namn. Hon har jobbat i Skola 1 under 3 år, och har en högskoleexamen inom medie- och kommunikation. Hon har tidigare jobbat som informatör till ett statligt verk som handhar svensk kriminalvård. Hon är i trettioårsåldern. Det som skiljde henne ifrån resten av gruppen var hennes flitiga användning av kommunikation- och marknadsförings termer under hela telefonintervjun, vilket kanske är förväntat med tanke på hennes bakgrund. Vid flera upprepade moment valde hon till exempel att tillkalla eleverna för ”målgruppen”, samtidigt som många av hennes svar visade tecken på att hon inte hade någon direkt personlig relation till dem. Hennes största interaktion verkade komma från skolledningen och lärarpersonalen. Intervjun gjordes på telefon. Person B, som är den äldsta personen från gruppen, arbetar som rektor i Skola 2 och befinner sig i sextioårsåldern. Han har jobbat i skolan under 10 år och har tidigare yrkeserfarenhet som biträdande rektor och studievägledare. Frågan om hans studiebakgrund kom tyvärr aldrig upp. Person B är den som hade den högsta ansvariga positionen av alla de medverkande i undersökningen. Han såg sig själv som en man som har ett finger i allt. Person B kroppsspråk och ordförråd var diskret och propert under hela intervjun som inträffade i hans rum på expeditionen. Person C, som är är undersökningens andra självtitulerade marknadsansvarige, arbetade för Skola 3. Till skillnad från Person A så arbetar hon som detta 50 procent av hennes arbetstid, resten av tiden verkar hon som lärare. Hon har jobbat med dessa arbetsuppgifter i 2 år och hon har tidigare arbetserfarenhet som elevassistent och administratör. Som lärare är hon med och undervisar vid skolans vuxenutbildningar. Person C är egentligen utbildad till dataingenjör, men hon fann ett intresse för marknadsföring senare i livet. Hon är i trettioårsåldern. Intervjun inträffade i ett av skolans personalrum. Person D delar samma bakgrund med Person C, i med att hon arbetar till hälften som marknadsansvarig och till hälften som lärare. Hon har dock kortast arbetserfarenhet, då hon började med det i augusti 2010 (4 månader). Hon har tidigare jobbat som fulltidslärare i media och engelska och är en utbildad gymnasielärare. Efter att ha studerat till lärare så bestämde hon sig för att studera marknadsföring utomlands under ett år. Hon är i trettioårsåldern och är anställd hos Skola 4. Det som utmärkte henne från de andra i undersökningen var att hon var mycket enkel att prata med samtidigt som hon visade ett intresse för de möjligheter som kom med sociala medier. Intervjun tog plats i ett av skolans arbetsrum. Person E arbetar som arbetslagsledare och lärare i samma skola som Person D, i Skola 4. Som arbetslagsledare har han 4 års yrkeserfarenhet bakom sig och han lär ut inom matematik och datorämnen. Han har en eftergymnasial utbildning inom radiofysik samt som lärare och befinner sig i trettioårsåldern. Av alla min deltagare så verkade han vara den som var mest insatt akademiskt i ämnet. Trots sin teknikbakgrund så svarade han oftast väldigt vardagligt, med inslag av engelska termer då och då. I kontrast till Person D
16

så hade han en mycket mer skeptisk och försiktig position gentemot sociala medier. Intervjun genomfördes vid ett av skolans arbetsrum, i en separat byggnad.

6.3 Deltagarna beskriver sina yrken och en vanlig dag på jobbet
Om det nu fanns någonting som band alla mina intervjupersoner ihop med varandra, så var det faktumet om att i princip alla beskrev sina yrken som varierande och omväxlande. Person A:s främsta arbetsuppgift var att hjälpa Skola 1 (och resten av gymnasiekedjan) att förstärka sitt varumärke genom att föra över deras budskap ut till massorna, det vill säga dåvarande elever och andra intresserade. Hon såg det som att hon var där för att stödja och underlätta skolornas kommunikationsarbete. Person A:s arbetsdagar varierade beroende på vilka uppdrag som var på gång och de frågorna som dessa berörde. Hon förklarade att de, vanligtvis alltid var upptagna med produktion. Person B beskrev istället sitt arbete som kommunikativt, där han ibland hamnade i korstryck mellan lärarpersonalen och skolchefen på hans skola. Han fann det oftast svårt att vara en pedagogisk ledare. Han var oftast upptagen med allt från gymnasieskolans ekonomiska strategier till fastighetsfrågor. Person B, till skillnad från alla de andra deltagarna, var mer noggrann med att specificera sin arbetsdag i timmar och hade en bra koll på tiden. Han summerade med att han oftast satt i möten under 2-4 timmar varje dag, för att därefter jobba administrativt med lärare och elever under 1 timme. Därpå hade han som vana att ta ett varv runt skolan som vanligtvis brukade ta runt 45 minuter. Person C var den enda som såg sitt jobb som någonting kreativt. Hon var förtjust i idén om att hon fick spendera hälften av sin arbetstid med undervisning, då hon gillade att komma nära sina elever. Märkligt nog så var det bara hon och Person D som verbalt uttryckte glädje i den mänskliga kontakten som kom med lärararbetet, trots att hon inte var den enda som kom i kontakt med eleverna. Person C var mycket närvarande under skolans öppen hus, då skolan visar sin verksamhet för allmänheten. Hon förklarade att elever som går på andra året i deras skola kan få välja en kurs där en av kursuppgifter är att vara närvarande vid dessa evenemang. Hon tillade att hon även var närvarande vid andra event. På dagen då intervjun tog plats, hade hon undervisat företagskurser för människor som läser KY (kvalificerad yrkesutbildning). Hon hade även under dagen skapat ett par annonser för skolan. Person D såg sitt yrke som en blandning mellan marknadsförare och lärare. Hon fann det svårt att få folk att förstå hennes yrke, då många hade tyckt att det lät ”flummigt”. Hon förklarade att de endast såg det roliga som syntes utåt, medan de missade att se alla de pedagogiska problem som ständigt dyker upp. Som alla andra så fann hon sitt yrke varierande och svårt att beskriva, då hon kunde göra allt från att lösa bråk till att delta vid ”flashiga” lunchmöten med försäljare. Andra av hennes arbetsuppgifter var att vara ansvarig för skolans event, trycksaker och det nyhetsbrevet som gymnasieskolan gav ut via email. Hon var även med vid förhandlingar och andra ekonomiska beslut som Skola 4 tog.

17

Person E jobbade vid samma skola som Person D, men hans arbete var mer lagt åt det tekniska hållet. Han beskrev sitt yrke som flexibelt, utmanande och roligt. I en vanlig arbetsdag som arbetslagsledare så kollade han efter personalen och hade ständig kommunikation med lärare och elever. Han brukade ha lektioner på förmiddagar och såg sig själv som en IT-pedagog. Efter att ha frågat vad han menar med det, så förklarade han att hans arbetsuppgifter var till exempel att stödja Skolan 4:s IT-utveckling och bedriva ITkompetensutveckling av personalen. Person E beskrev sig själv som en omvärldsbevakare och berättade att han gillade att följa utvecklingen genom att läsa vetenskapliga artiklar som berörde hans ämne. Detta var någonting som visades under hela intervjun, där jag uppfattade honom som mycket kunnig inom ämnet sociala medier. I övrigt så handskades han med bråkiga elever, hade möten och tog hand om gymnasieskolans rekryteringar.

6.4 Deltagarnas erfarenheter av sociala medier samt deras bruk
För att förebygga någon form av misskommunikation så förklarade jag kort min definition av vad sociala medier betyder för mig varje gång jag kände att mina intervjupersoner kände sig osäkra vid vad det innebar för undersökningen. Jag berättade att sociala medier var ett medium som är baserat på dialogen och samspelet mellan människor som delar text, ljud, samt stilla och rörliga bilder med varandra på internet. Person A visade klara tecken på att hennes yrkesmässiga erfarenheter gick före hennes personliga. Hon svarade att hon oftast använde sociala medier vid hennes strategiska arbete, som gjorde att hon såg dessa som en av skolornas huvudkanaler av kommunikation. Trots att hennes arbete verkade röra sig mycket runt detta medium så svarade Person A att hon endast spenderade 1 timme om dagen med sociala medier, både privat och i arbetstid. Person B beskrev sin användning av de social medierna som ”inte så stor”, varken på jobbet eller på fritiden. Han gissade att han spenderade runt 15 minuter varje dag. Av alla mina intervjupersoner så var det han som tvekade som mest när han blev tvungen att svara på frågor inom detta ämne. Person C verkade missuppfatta frågornas karaktär och istället så berättade hon om skolans erfarenheter. Hon uppskattade att hon spenderade 1 timme om dagen på fritiden och en halvtimme på jobbet med sociala medier. Person D personliga erfarenheter från sociala medier var att de länge hade ”setts som en fritidsgrej”. Detta hade då lämnat många av skolans lärare skeptiska mot Facebook till exempel. Hon såg däremot Facebook som ett användbart redskap som hon kunde använda för att nå ut till eleverna. Person D svarade med att hon brukar spendera 1 timme om dagen med sociala medier på fritiden, medan hon spenderade 15 minuter med dessa på jobbet. Person E såg sin personliga erfarenhet av sociala medier gå tillbaks till ”modemtiden”, då hans huvudintresse var BBS-databaser (Bulletin Board System). Han såg sig själv som tidigt intresserad av internetforum och programmering, och han erkände att han alltid
18

hade gillat det utbytet av information som skedde. Person E berättade under intervjun att han hade blivit medlem på Facebook år 2006, innan nätverket hade slagit igenom i Sverige, och blivit ”mainstream”. Han använde Facebook idag för att marknadsföra sin personliga blogg som han nu hade drivit i 2 månader. I den skriver han om ämnen som IT, hårdvara och spel. Personligen såg Person E på Facebook mer som ”en kul grej” och inget seriöst. Han beräknade att han spenderade sammanlagt 4 till 9 timmar med sociala medier både på fritid och på jobbet om dagen.

6.5 Gymnasieskolornas användning av internet och sociala medier
Istället för att fokusera på personerna som jag tidigare har gjort i undersökningen, så tänkte jag indela resultaten i detta kapitel mellan skolorna. I Skola 1 (och de andra skolorna som var med gymnasiekedjan) så används internet vid flexibelt lärande, vilket innebär att en elev som läser i Göteborg kan få undervisning från en lärare som arbetar i till exempel Gävle. Detta är någonting som Skola 1 erbjuder till alla sina elever, men samtidigt så är detta inte huvuddelen av undervisningen. Gymnasiekedjan erbjuder detta flexibla lärande till ett stort utbud av alla deras kurser, vilket gör det möjligt för eleverna att läsa med andra klasskamrater eller med eleverna som är själva bosatta på en annan ort. Hon berättade om att de sociala medier knappt användes i skolorna, men att de hade tittat på olika möjligheter för att kommunicera och för att berätta om vilka de var och vad de gjorde. I Skola 1 (och resten av skolorna) så använde de vanligtvis sociala medier för att ge feedback till sina elever. De kunde även belöna deras skolarbete genom att dela deras resultat med de andra elever som gick på skolan. I Skola 2 var det mer lärarna som använde IT. Person B var noga med att nämna att skolan använde sig av ett intranät och att den saknade en officiell Facebook-grupp. Skulle ett sådant hittas, var det i så fall någon av lärarna som låg bakom detta. Han berättade om att Skola 2 inte använde sig av sociala medier i undervisningen och att de inte heller erbjöd någon form av distansundervisning. Efter en kort paus så rättade han sig själv och svarade att vid lärlingsutbildningen fick alla elever sina egna bärbara datorer, som de använde för praktikens skull. Dessa skulle även användas så eleverna kunde hålla kontakten med sina lärare under praktikens gång. De började med detta från och med höstterminen 2010. I Skola 3 valde de istället att fokusera på deras intranät som gick vid namn It’s Learning, där de publicerar inlämningar och betyg som eleverna kan ta del av. Person C beskriver att den fungerar ungefär som Fronter, som är en av de lärplattformar som används vid högskolor och universitet i Sverige. Hon berättar att de ibland håller interna tävlingar via Facebook och att den fungerar mer som ett komplement än en av deras huvudkanaler. Person C berättade även att lärarna ibland använder Smartboards under lektionen, samt att de spelar in sina föreläsningar till deras interna nät, It’s Learning. Skola 3 har ett konto på YouTube, men det är inte aktivt för tillfället, vilket är någonting som hon önskar att ändra i framtiden.

19

Eftersom både Person D och Person E arbetar i Skola 4, men har olika arbetspositioner så har jag tänkt att separera deras svar så läsaren kan själv se vad personerna valde att lyfta fram under intervjun. Person D förklarade att många lärare spelade in sina genomgångar på internet och att Skola 4 hade ett intranät vid namn Learnet. Learnets användning berodde mycket på vilken lärare och kurs som eleverna läste vid. Skolan erbjöd ingen distansundervisning, utan endast lärarledda kurser, då de tyckte att lärarnärvaro var den undervisningen som gav högst kvalitet. Skolan visade ett stort intresse för Learnet, men tyvärr så led nätverket av ett flertal buggar och andra tekniska problem. I skolans hemsida ska besökaren kunna hitta en avdelning där skolans Facebook och Twitter konto var kopplade till. Både lärare och elever laddade ibland själva upp sina egna videoklipp till YouTube, under de kurser som erbjöd videoutbildning. Skolan höll även ett evenemang, där de höll tävlingar och presentationer. Det skedde främst lokalt och elever kunde vinna priser. Person D tyckte att deras gymnasieskola hade kommit igång så lyckat på Facebook att de planerade att kanske dela upp skolorna i var sin flik på deras Facebook sida. Person E gav ungefär samma svar fast med en mer teknisk inriktning, på grund av hans yrke och personliga intresse, medan Person D valde att svara på frågorna med hjälp av vanliga kommunikations-termer. Person E gick in mer i detalj vid vissa frågor och berättade till exempel att mediaeleverna fick ibland filmläxor där de blev tvungna att ta upp etiska problem, samt att de blev tvungna att lära sig att bli mer källkritiska. Han tog även upp att möjliga problem kunde nu uppstå, eftersom eleverna hade nyligen fått låna bärbara datorer med webbkameror inbyggda. Detta var någonting som han hade redan tagit upp i föräldramöten. Person E tyckte personligen att sociala medier inte borde användas för mycket i skolans undervisning, då dessa erbjöd ett alldeles för stort inslag av nöjesaktiviteter. Å andra sidan så hade han lekt med idén om att använda den webbaserade ordbehandlingstjänsten Google Docs för undervisning i framtiden.

20

6.6 Hur deltagarna och deras arbetsplatser har valt att kontrollera sociala medier
Istället för att fokusera på personerna som jag har tidigare gjort i min undersökning, så tänker jag indela resultaten i detta kapitel mellan skolorna. Person A berättar att i Skola 1 så har ett arbete initierats där de har valt att börja diskutera frågan ”nerifrån”. De jobbar till exempel med att ge frågor till lärarna under lärarmöten, frågor som till exempel ”Hur vill du att du ska synas?”. Person A förklarade att vissa av lärarna hade skapat konton inom de sociala medierna för att kunna ha en kommunikation med eleverna. Skola 1 har även satsat på att använda sig av hemsidor som till exempel Bilddagboken och bloggar för att nå eleverna, men har valt att lägga en stor del av deras fokus på Facebook, då det är där de känner att deras målgrupp rör sig. Hos Skola 2 berättar Person B att skolledningen har tidigare diskuterat frågan om att skaffa en policy för sociala medier. Hur långt de hade kommit i processen ville han inte nämna. Person B framställde att de hade tidigare ingripit då medlemmar ur skolans elevråd hade brutit mot en regel. Skola 2 hade för övrigt en IT-policy. I skolan så var det inte tillåtet med att använda mobiltelefoner under lektionstid. Han kommenterade att han tänkte över detta, då det är nu möjligt nu med dagens teknologi att samla in information med mobiltelefoner som är uppkopplade mot nätet. I Skola 3 svarade Person C att skolan hade påbörjat arbetet med att skapa en policy för sociala medier vid personalmöten, men att den ännu inte var fastställd. Hon tyckte att det är viktigt för lärarna och resten av personalen att inte ge ut någon sorts information om skolan som privatpersoner, utan att det istället skulle vara skolan som skulle ta hand om detta. Detta skulle icke vara personligt. Skola 3 hade annars valt att granska sitt nätverk med hjälp av en tjänst vid namn Netclean. När jag frågade ifall skolan kontrollerade innehållet i de bärbara datorerna som skolan lånar ut till sina elever, svarade Person C att hon inte visste hur det sköttes. Hon visste bara att det var Netclean som tog tag i detta. I tal om smartphones, svarade hon att dessa kontrollerades med sunt förnuft. En oskriven regel var att inga av lärarna skulle vara vara vän med några av eleverna i sociala medier och utanför skolan. Annars var det naturligtvist tillåtet att vara med dem efter att eleverna hade slutat på skolan. Person D avslöjade att Skola 4 inte hade någon policy än, och att det var hon och två lärare till som styrde gruppen i Facebook. Skola 4 hade endast haft en tidigare incident. Personalen fick inte använda sociala medier under arbetstid, vilket var något som hon fann lustigt eftersom hon var tvungen att använda sig av dessa för sina arbetsuppgifter. För övrigt så hade Skola 4 en IT-policy, där eleverna var tvungna att vara med vid prov för att visa sig var kunniga om reglerna. Annars skulle man inte få tillgång till några av skolans bärbara datorer som eleverna får låna från skolan. Skola 4 gjorde även regelbundna genomgångar av elevernas bärbara datorer för att kolla ifall de bröt mot reglerna. Skulle skolan finna någon form av olagligt material, som till exempel barnpornografi, skulle Skola 4 polisanmäla händelsen. Annars fann man inga särskilda regler mot elevers användning av sina mobiltelefoner, utan eleverna blev ombedda att följa lärarpersonalens instruktioner. Person D svarade glatt att eleverna ibland uppmuntrades att fota tavlan ifall
21

läraren tyckte att det stod någonting av intresse på den, och att de ibland ombads att använda kalender-funktionen i sina mobiltelefoner så de skulle inte missa några viktiga datum. Person E, som arbetar vid samma skola som Person D, ger återigen ifrån sig mer tekniskt inriktade svar. Han svarar som Person D att skolan hade tagit upp frågan om en policy och adderar att de hade kommit överens att skolpersonalen inte skulle lägga till eleverna som vänner på Facebook eller i resten av de sociala medierna. Det hade tidigare hänt ett problem med en av lärarna, men detta berodde egentligen på grund av helt andra orsaker. Eleverna i skolan fick ej spela på datorerna, men detta hade idag blivit svårare att kontrollera då hela datorspel kunde sparas i portabla USB-minnen, vilket gjorde inspektionerna svårare. Samma gällde de Adobe Flash-baserade datorspelen som finns ute. Person E tyckte att mobiltelefoner får vanligtvis inte tas fram i klassrummen, men det fanns undantag. Han tyckte inte att chatt-konversationer löste mycket, då det sällan hjälpte undervisningen. Efter en kort paus rättade han sig och sa att han däremot inser möjligheten för eleverna att hålla kontakten inför ett projekt. För honom är sociala medier acceptabla så länge de inte är ”just for fun”, som han själv kallade det. Person E hade själv föreläst och pratat med personalen om detta. Annars så tyckte han att lärarplattformen (intranät) funkade bra och att eleverna gillade att få feedback genom den då de fick bekräftelser för de insatser de gjorde. Person E beaktar själv sin position i sociala medier, eftersom han tycker att det inte alltid är så bra med den sociala kontakten och ser detta som ett svårt problem. Som Person D sa, så granskar Skola 4 de bärbara datorerna som eleverna använder efter otillåtet material. Ibland så beslagtar skolan dem slumpmässigt eller mot elever som misstänks av att ha missbrukat dessa regler. Han kommenterar att i dessa fall så är det skolans tekniker som granskar detta och han hjälper till då han själv blir nedkallad till granskningarna. Straffen för brott mot reglerna är att elevens bärbara dator beslagtas under en tid, hårdare straff brukar endast inträffa vid extrema fall. Han avslöjade att det oftast hittas ”piratspel” (olagligt nedladdade datorspel), nedladdat musik och ibland lätt pornografisk material. Han var även mycket tydligt att elever och lärare aldrig skulle vara vänner inom de sociala medierna, då detta kunde äventyra lärarpersonalens professionella position. Han valde att testa själv sin teori genom att en gång spela mmorpg-spelet Rappelz med några av sina elever. Resultaten efter experimentet bekräftade hans teori om att lärare och elever inte bör umgås utanför skoltid.

22

6.7 Deltagarnas åsikt om vilka för- och nackdelar sociala medier medför för undervisningen
Person A fann att en nackdel med sociala medier är att de kan störa undervisningen, men samtidigt så ser hon detta som ett fall som handlar egentligen om gränser och värderingar. De sociala medierna är inte problemet, utan det störande element som kunde ha varit vad som helst. Fördelen var just det flexibla lärande som Skola 1 erbjöd, samt att det är ytterligare ett till sätt att ta kontakt med målgruppen (eleverna). Person B tycker att sociala medier öppnar oanade möjligheter för information och lärande. Det var till exempel möjligt idag att utbilda sig per distans. Men han fann det fortfarande viktig att behålla det personliga mötet, som sker när man står ansikte mot ansikte med någon. Just detta, påpekar han, kan kännas underligt för folk som kommer från den äldre generationen, som han själv. Han uppskattade att om nu personalen någonsin skulle komma igång med detta, skulle det prägla undervisningen enormt. Han anar personligen att det kommer att ske en revolution i framtiden. Person C såg en fördel med att hennes elever kunde ha kontakt med sina vänner. Samtidigt såg hon dessa sajter som platser där eleverna kunde fastna med Facebook som ett klart exempel. Person D menar att sociala medier lika gärna kan vara en distraktion för eleverna som nackdel. Dessutom kan illasinnade individer hacka (digitalt bryta) sig in på andra människors personliga Facebook-konto, samtidigt som det är möjligt att trakassera någon via detta medium. Fördelarna var många, som att det var möjligt att hålla chattkonversationer och ha videosamtal genom Skype, vilka kunde användas som hjälpmedel. Skola 4 hade nyligen skaffat sig en SMS-tjänst som gjorde det möjligt för lärarna att kontakta hela klasser vid fall av sjukanmälan eller ifall någonting oväntat skulle dyka upp. Person E såg fördelen att man nu kunde få en direkt interaktion, men han passade genast på att kommentera att detta även kunde vara en nackdel. Han trodde nämligen inte att sociala medier kunde användas i undervisning, då många sidor ej var seriösa nog. Lärarplattformen som skolan använder funkade däremot bättre än dessa, då Skola 4 har full kontroll eftersom de äger den. Han tror inte att en revolution i information kommer att plötsligt slå alla med häpnad, utan att det är en pågående process som utvecklas för varje dag som går.

23

7. DISKUSSION
Det här kapitlet är delat i två delar. Det ena tar upp en diskussion om metoden och det andra om resultatet. Här reflekterar jag över undersökningen och värderar hur bra eller dåligt det gick.

7.1 Metoddiskussion
Vid vissa av svaren som jag fick av mina deltagare så var det ibland svårt att skriva in dessa inom rätt tema. Detta blev jag tvungen att rätta i efterhand för resultatkapitlets samstämmighet. Vid ett fåtal tillfällen uppfattade mina intervjupersoner några av mina frågor fel. Person C uppfattade till exempel frågan vilka hennes erfarenheter av sociala medier var, och gav mig stället skolans erfarenheter av sociala medier. Eftersom jag hemskt ogärna ville bryta det flödet som hade genererats fram vid intervjumomentet, så lät jag henne svara färdig innan jag började styra in intervjun mot rätt riktning. I övrigt så var den sociala och känslomässiga atmosfären vid intervjuerna oftast vänlig och tillmötesgående. I intervjuerna använde jag mig av följdfrågor för att driva konversationen till målet. Eftersom jag kände att intervjuformens strukturering redan var för strikt, så bestämde jag mig att reducera följdfrågor till inget mer än ett par stödord. Under fråga 1 som frågar intervjupersonen om hur länge de hade jobbat som X i Y, så skrev jag till exempel ”Utbildning?”. En positiv detalj var att jag märkte under intervjuernas gång att jag blev bättre på att intervjua mina undersökningspersoner. Detta visades genom att jag fann mig själv med mer nedskrivet material efter varje intervjus slut. Eftersom jag saknade en bandspelare så passade jag på att skriva ner ifall intervjupersonen hade uppfört sig annorlunda medan intervjun ägde plats. Jag var även noggrann med skriva ner alla spännande element som hade skett under intervjumomentet, som till exempel ifall deltagaren hade uppfört sig annorlunda eller ändrat sitt kroppsspråk. Jag fann det också betydelsefullt att skriva rent intervjun under samma dag som den hade inträffat, med högst ett pars timmars mellanrum. Person A slog mig redan vid början som en väldig upptagen och spänd person genom sättet hon pratade via telefonen. Vid telefonintervjun så blev vi tvungna att ta flera korta pauser utan någon som helst förklaring, vilket fick mig att tro att hon jobbade eller höll sig sysselsatt med annat under intervjuns gång. Hennes unika sätt att kalla gymnasisterna för målgrupp istället för elever var även någonting som exklusivt inga andra av mina deltagare gjorde. Hon verkade ha en avlägsen relation till eleverna, vilket fick mig att ifrågasätta hennes position vid skolornas framställning av sina policyer. Visserligen verkade hon visa spår av hög kompetens inom media och kommunikation, men frågan är ifall dessa kvalifikationer är tillräckliga. Personligen så anser jag att man behöver ha en stor kännedom om pedagogik för att kunna arbeta med frågor som kan påverka underåriga som läser vid en organisk undervisningsanstalt som gymnasieskolan. Nu ska det i Person
24

A:s försvar nämnas att hon svarade att det hade påbörjats ett arbete nerifrån med lärarpersonalen, vilket indikerade att dessa lärare förmodligen kommer att stå för och tillföra den pedagogiska kunskapen som behövs vid dessa frågor. En till deltagare som stod ut från de andra deltagarna var Person B. Det som skilde honom från resten av gruppen var att han var inte bara var den äldste intervjupersonen, utan även den som hade den högsta administrativa och pedagogiska position av alla som jobbade inom utbildningssektorn (Person A). Han var, tillsammans med Person A, den svåraste bland deltagarna att knyta någon form av sociala eller emotionella band med. Till skillnad från Person A:s intervju där kommunikation kändes avlägsen, så uppfattade jag att intervjun kändes annorlunda på grund av Person B maktposition. Inte bara på grund av hans titel, utan även på grund av intervjuns miljö. Intervjun tog plats i hans arbetsrum, i en utbildningsanstalt som han var ledare för. I Kvale och Brinkmanns bok Den kvalitativa forksningsintervjun (2009) så skriver de att ”när en intervjusituation har etablerats kan den förhärskande maktsymmetrin upphävas på grund av den maktposition som intervjupersonen innehar”. Eftersom jag lyckades visa att jag hade en grundlig kunskap i ett ämne som Person B inte var förtrogen med, så tycker jag att jag lyckades uppnå ett visst mått av symmetri i intervjurelationen. En till sak som komplicerade intervjun var att jag blev tvungen att använda mig av många fler följdfrågor med Person B än med de andra medverkande, då han oftast bara gav ut korta regelrätta svar. Vid frågan över hur mycket tid han spenderade åt sociala medier så svarade han att det rörde sig om runt 15 minuter, men hans kroppsspråk vid svarsmomentet indikerade att hans påstående inte var riktig. Min spekulation är att Person B använder sig av en större siffra för att inte visa spår av sin begränsade kunskap och intresse i ämnet. Jag fann det intressant att Person B var den enda som verbalt uttryckte att det skulle ske en revolution ifall skolans personal lärde sig att förstå och använda sociala medier. Speciell när jag speglar hans åsikter med Person E:s syn på det hela. Person E, som jag uppfattade som undersöknings andra elitperson, tyckte till skillnad från Person B att det inte skulle ske någon revolution. Han trodde istället att det var en pågående process som är under ständig utveckling. Person B som trodde att det skulle ske en radikal förändring, kunde däremot ha haft detta som ett tecken på hans egna självuppfattning, för att inte säga bristande kunskap. För Person B, som kom från en äldre generation än Person E, hade förändringarna kommit med en större och snabbare fart till skillnad från något ur Person E:s tekniska bakgrund, eftersom han istället hade använt sociala medier under en mycket längre period. Person C slog mig som godvillig och nervös under intervjun. Detta kan naturligtvis förklaras med att intervjumomentet ägde rum under hennes lunchrast samt att hon inte verkade ha en vana vid att bli intervjuad. Hennes kroppsspråk var spänt under intervjun, samtidigt som hon ofta kisade med ögonen och upprepade frågorna tyst för sig själv. I mitten av intervjun kom en man fram till oss, och presenterade sig som en av skolans rektorer. Då kommenterade Person C hur lustig det var att det var hon som nu blev utfrågad. Under intervjuns gång så kommenterade hon vid upprepade gånger, att hon tyckte att Skola 3 var den skola som hade kommit längst när det gäller att jobba med
25

sociala medier. Visserligen så försökte även andra av mina deltagare att få sina skolor att lysa fram som kompetenta och välvilliga, men Person C:s uppförande fångade trots allt min uppmärksamhet. Redan vid vårt första fysiska möte så höll hon en marknadsföringsbok i handen som hade orden sociala medier i titeln. En annan intressant företeelse var att jag blev ombedd att lämna en kopia av den klara uppsatsen till min första email-kontakt med Skola 3. ”Du får gärna komma och intervjua mig eller någon annan på skolan om detta, i utbyte mot en kopia av eller en länk till den klara uppsatsen. (Tyvärr brukar de uppsatser vi medverkar i aldrig dyka upp efter intervjun och man blir ju nyfiken på resultat och analys, särskilt i ett så spännande ämnesom du har valt.)” Jag svarade kort därefter till personen ifall det gick bra att jag skickade uppsatsen i en PDF-fil, vilket personen fann acceptabelt. Jag bestämde tid med Person C kort sedan efter händelsen. Av Person D fick jag intrycket av att hon var ett av de få intervjupersoner som sympatiserade mest med min undersökning, vilket är någonting som jag tolkade som både gott och ont. Detta hjälpte naturligtvis väldigt mycket med min datainsamling, samtidigt som det fick mig att ifrågasätta ifall detta hade lett att hon hade anpassat sina svar för att på så sätt hjälpa mig med min undersökning. Som Kvale och Brinkmann skriver så existerar inte den ideala intervjupersonen, oavsett hur samarbetsvilliga och tilltalande de kan vara för undersökningens syfte. Olika personer är lämpliga för olika intervjuer, då vältalighet och konsekvens kan ibland skyla över mer motsägelsefulla relationer till forskningsämnet (Kvale & Brinkmann; 2009, s 181). Person E var den deltagaren som var enligt mig den som var mest insatt i frågan över hur sociala medier fungerar inom undervisning. Detta kom inte som någon förvåning med tanke på de arbetsuppgifter som han utförde i Skola 4. Till min fördel så visades detta i och med att han hade otroligt mycket att säga, vilket ledde intervjun till att vara den längsta i undersökningen. Till min nackdel gjorde detta honom till examensarbetets andra elit, tillsammans med Person B. Till skillnad från Person B som var en elit på grund av hans maktposition, så var det Person E:s expertis och erfarenheter som utmärkte honom framför resten. På grund av hans kunskap i ämnet så var det möjligt för mig att extrahera viktiga synpunkter som jag kunde jämföra med de andra. Trots att han inte var den enda i intervjuerna som tyckte att lärare och elever inte skulle umgås, så verkade han vara den ende som hade experimenterat kring detta med sina elever.

26

7.2 Resultatdiskussion
När det gällde policyn för sociala medier så svarade de flesta gymnasieskolorna att de hade en policy på gång, trots att de använde sociala medier som ett instrument på ett eller annat sätt. Skola 1 använde sociala medier som exempel för att få presentera sig själva i populära nätverk som Facebook och Bilddagboken. Person A svarade på frågan om policyn att de hade initierat ett arbete med lärarpersonalen, vilket antydde att processen precis hade börjat. Skola 2 svarade att de saknade en officiell Facebook-grupp eller någon annan motsvarighet, vilket visade sig vara riktigt efter en granskning. Däremot så betyder det inte att Skola 2:s elever inte använde sig av dessa i klassrummen eller utanför lektionstid. Skola 3 gav ungefär samma svar som alla de andra skolorna. De hade också påbörjat ett arbete, men det var ännu inte fastställt. De hade kommit överens under personalmöten att lärarna och eleverna inte skulle få umgås på fritiden, vilket kan ses som en regel som inofficiellt följdes. Samma situation rådde i Skola 4, där både Person D och Person E kommenterade att lärare-elev förhållanden var förbjudet. Detta var också ett problem som hade skildrats i Faltin och Nygrens examensarbete, där majoriteten av deras respondenter fann det svårt att skilja mellan arbetsliv och privatliv på sociala medier. I deras fall så löste deras respondenter dilemman genom att utforma strategier, omedvetna eller medvetna, för att anpassa sig till de olika rollerna (Faltin & Nygren; 2010, s 26). I denna fall så valde skolorna att utesluta all sorts kontakt. Trots saknande av officiella regler och riktlinjer så verkade varenda skola i min undersökning klara sig utan några allvarliga problem. Visst hade incidenter inträffat tidigare vid Skola 2 och Skola 4, men trots detta så fick jag aldrig intrycket att elevproblem hade varit för problematiska. Det var oroande att det inte hade förekommit någon annan regel än att lärarna skall använda sig av sunt förnuft, då denna vardagliga benämning kan skilja sig från person till person. Alla delar inte någon enhetlig världsbild av vad som är sunt eller normalt, i alla fall när det gäller detaljerna. Som undersökningen har visat så delar inte alla ur lärarpersonalen samma ideologi; det vill säga samma system av föreställningar som är karaktäristiska för gruppen (Fiske; 1990, s 218). Person D och Person E, som arbetade med samma fråga i samma skola, verkade till exempel inte dela samma benämning på vad ”sunt förnuft” innebar. Nästan alla av mina intervjupersoner, med undantag för Person B, var cirka dubbelt så gamla som sina elever. Det kom ur en äldre generation, och allesammans var digitala immigranter. Undersökningen visade att trots att de alla hade en ungefärlig kunskap om hur sociala medier fungerar i bruk och själva var användare av dessa, så verkade det som om att inga fann de sociala medierna farliga. Den allmänna uppfattning av sociala medier var att de kunde störa undervisningsprocessen i klassrummet. En sak som jag fann intressant var hur Person D visade frustation över hur sociala medier underskattades på henne arbetsplats. Hon krävde mer respekt ifrån sina kollegor, som möjligtvis inte betraktade hennes jobb som lika seriöst som deras. Detta har varit en återkommande ställning till sociala medier, som återigen gjorde sig synlig när jag
27

intervjuade Person E. Med denna syn på de sociala medierna som ”just for fun”, så kan deras potential för konversation och kommunikation glömmas. Jag misstänker att inga av de fyra skolorna hade skapat någon policy just på grund av de sociala mediers röriga och till synes harmlösa nöjesprofil. Istället för att skapa en ny grundläggande handlingsplan, så valde samtliga att luta sig på skolans redan etablerade IT-regler. Vid ett par gånger så undrade jag om skolorna verkligen var upptagna med att skapa några nya regler överhuvudtaget. Eller var det bara ett svar de gav för att framstå som kompetenta? Visserligen hade policyn möjligtvis nämnts vid något lärarmöte, men jag fick aldrig uppfattningen att policyn låg högst på skolledningens prioriteringslista. Trots att alla de medverkande använde sig av sociala medier varje dag, så hade nästan ingen haft någon vidare eftertanke på de konsekvenser som kan tänkas inträffa. De hade istället riktat sin uppmärksamhet på hur sociala medier kan gynna skolans image utåt eller hur de kan bäst bibehålla sin professionella position. I examensarbetets början, så skrev jag att jag först och främst kom i kontakt med personer som var anställda i skolledningar, och att dessa i sin tur oftast hänvisade vidare till andra anställda som ansågs vara mer kunniga inom ämnet sociala medier. Personerna som jag hänvisades till hade alla haft ett finger vid gymnasieskolans beslut över hur de hanterade sociala medier. Utav dessa arbetade endast Person A och Person B heltid inom marknadsföring och som rektor. Person C, Person D och Person E undervisade alla under veckan. Bland dem här, var det endast de sistnämnda som pratade och nämnde sina elever under intervjuerna. Deras personliga och pedagogiska band mot sina elever var tydligt. Alla tre visade tecken att de hade en vana vid den mänskliga kontakten i mycket större grad än Person A och Person B. Detta var en vana som de hade fått tack vare sin utbildning och erfarenhet som lärare. Person A och Person B, anser jag komma från yrken där det mekaniska tänkandet är uppskattat, samt också nödvändigt. Frågan är ifall Person A och Person B mekaniska perspektiv är lämpliga när man skapar ordningsregler över vad eleverna får göra eller inte göra i klassrummen. En fråga som jag ställde mig före undersökningen drog igång på allvar var ifall den svenska gymnasieskolan var antingen mekanisk eller organisk. Gymnasieskolor lutar mycket åt det organiska i sättet de förmedlar kunskapen till eleverna, samtidigt som man kan hitta mekaniska element. Skolorna tar hänsyn till affärsmiljön, eleverna, lärarna, elevrådet, de andra gymnasieskolorna, föräldrarna, skolverket och så vidare. Det är viktigt för dem att uppmuntra elevernas behov av självförverkligande samtidigt som de är ömsesidigt beroende av det tekniska och mänskliga behovet. Det mekaniska syns fram i skolans hierarki, skolledning och behov att dela eleverna i grupper med utsedda lärare. Skolan behöver vara mekanisk för att planera, kontrollera och organisera rationellt.

28

8. SLUTSATS
Flera av skolorna visade ett genuint intresse för sociala medier, jämsides med en ängslig rädsla för att ta steget fullt ut och testa denna nya kommunikationskanal. Det kändes konstig för mig att se skolor förkasta någonting deras elever uppfattade naturligt och som en del av deras vardag. Ännu konstigare fann jag att de individer som skulle agera som bryggor mellan sociala medier och skolledningen inte riktig var de bäst lämpade kandidaterna för jobbet. Jag tycker personligen att det är farligt när någon som kommer från en mekanisk bakgrund, där produkt och resultat är målet, ska få vara med och besluta över aktiviteter som kräver teknisk och social expertis. Samtidigt så kan man inte förvänta sig att skolan ska ha experter eller personal som IT-pedagoger eller IT-konsulter till sitt förfogande. Men de som tar hand om besluten bör åtminstone vara tillräckligt upplysta inom ämnet, så de kan förebygga och lösa skolans framtida problem. Jag hoppas att den nya generationen av lärare som tar sin plats på arbetsmarknaden i framtiden kommer att ha tillräckligt med kännedom om teknologi. Detta för att ju mer kunskap lärarpersonalen har till sin disposition, desto bredare undervisningsfält kan skolan erbjuda sina elever. Kritiken åsido, så blev jag positivt överraskad vid ett tillfälle under undersökningen, när en av deltagarna berättade att deras gymnasieskola hade startat ett evenemang där de höll lokala tävlingar där eleverna själva kunde lämna in bidrag för olika tävlingskategorier inom media. Galan hade visats live och laddats upp i delar på YouTube. Detta var någonting som inga av de andra skolorna hade visat intresse för. Jag fann att detta var ett intressant belöningssystem, där de motiverade eleverna att jobba hårdare för målet om att vara bäst inom sitt kategori. Det var ett intressant socialt sätt att driva fram motivationen, även om frågan om vad som skulle hända ifall belöningssystemet skulle bli korrupt eller missbrukas kan nedslå en. I Faltin och Nygrens kandidatuppsats Att vara arbetstagare och medlem på social medier, så förklarar de att de sociala medierna är ”som olika kommunikationskanaler, där användare tillåts att kommunicera direkt med varandra genom till exempel text, bild och ljud” (Faltin & Nygren; 2010, s 2). Eftersom sociala medier inte var det enda medium som hade utvecklats så blickade jag tillbaka, och började ställa mig själv ett par viktiga frågor: hur avancerat har gymnasieskolornas intranät blivit? Visst så verkar utbildningsplattformen som ett seriöst verktyg för eleverna, men jag undrade om vad som kommer att ske den dagen några av utvecklarna bestämmer sig att koppla ihop intranät med de communities som finns ute på internet. Detta har trots allt redan inträffat vid andra seriösa områden, som hos företags communication hubs. I communication hubs så uppmuntrar man personalen att skriva i privata forum, med mål att stärka gruppens solidaritet. Att två av fyra gymnasieskolor ur min undersökning hade valt att neka all sorts kontakt mellan lärare och elever fann jag till en börja strikt, men fullkomligt korrekt. I situationer där eleverna behövde få en snabb respons ifrån sina lärare så fanns alltid lärplattformerna tillgängliga. Det återstår att se hur konflikten mellan det privata och offentliga på sociala medier kan lösas i ett sätt som gynnar båda parterna. Person E hade till exempel visat ett intresse att möjligtvis använda sig av Google Docs i sina lektioner. Men för att få åtkomst
29

till det nätbaserade programmet så behöver man logga in på sitt Google-konto. Trots att en användare kan skapa ett Google-konto med sin nuvarande e-postadress så blir man fortfarande tvungen att manuellt inkludera andras Google-konton i sajtens behörighetslista för att de ska kunna ta del av innehållet. Google Docs tillåter med andra ord användaren att dela sina dokument med folk som man har tidigare kommit i kontakt med. Är inte detta redan ett steg från att kalla dessa bekanta för personkontakter eller vänner? Innebär inte detta att om Person E skulle inkludera Google Docs i sin undervisning, så skulle han på ett indirekt sätt vis bli vän eller forma någon form av band med sina elever på sociala medier? Gråzonen mellan det privata och det offentliga är ett problem som kommer att visa sig själv allt oftare nu när sociala medier slutar vara ett nytt fenomen. Jag tycker det är synd att alla gymnasieskolor som har varit med i undersökningen svarade med att policyn var under process. Samtidigt är det svårt för mig att klandra dem för det. Många av skolorna hade istället hanterat den nuvarande situationen genom att förlita sig på skolans gamla IT-policy och använda ”sunt förnuft”. Jag är övertygad att den här handlingen är tillräcklig för det samhälle som vi lever i idag, men teknologins galopperande frammarsch tar inga uppehåll. Vi lever idag i en värld överväldigad av information, där skolan och de traditionella medierna inte längre är de enda källorna för att hitta kunskap. Att välja den säkra sidan, genom att sitta och förlita sig på vad vi redan i morgon kan uppfatta som föråldrade regelsystem, är inte lösningen.

Förslag till vidare forskning
Jag tycker att det skulle vara intressant ifall man skulle föra en undersökning utifrån vad eleverna själva tycker. Hur de själva upplever reglerna och ifall de satt på förslag och åsikter som skulle kunna motivera dem att göra bättre resultat. Man skulle möjligtvist kunna intervjua ett stort antal elever och pedagoger för att fråga vad de skulle tycka om skolan använde sig av sociala medier i klassrummen. Eller varför inte jämföra hur de kommunala skolorna hade hanterat sociala medier, till skillnad från friskolorna? Det skulle också vara intressant ifall någon kunde forska vidare om vart gränsen mellan de sociala medierna och intranät ligger. Man kanske kan välja ut några intranät för att sedan jämföra med sociala medier.

30

KÄLLFÖRTECKNING
Andersson, M. (2006). Hemmet och världen - rumsliga perspektiv på medieanvändning. Institutionen för journalistik och masskommunikation (JMG), Göteborgs universitet. Blattner, G & Fiori, M. (2009). Facebook in the Language Classroom: Promises and Possibilities. International Journal of Instructional Technology and Distance Learning, volym 6 nummer 1. http://itdl.org/journal/jan_09/Jan_09.pdf Boyd, D. M., & Ellison, N. B. (2007). Social network sites: Definition, history, and scholarship. Journal of Computer-Mediated Communication, volym 13 nummer 1. http:// jcmc.indiana.edu/vol13/issue1/boyd.ellison.html Cormode, Graham & Krishnamurthy, Balachander. "Key differences between Web 1.0 and Web 2.0" First Monday [Online], Volume 13 nummer 6. http://www.uic.edu/htbin/ cgiwrap/bin/ojs/index.php/fm/article/view/2125/1972 Deacon, D. & Pickering, M. & Golding, P. & Murdock, G. (2007). Researching Communications: A Practical Guide to Methods in Media and Cultural Analysis. Hodder: Arnold Publication. Dimbleby, R. (1998). More Than Words : An Introduction to Communication. Routledge. E-nok: http://www.du.se/proxy.aspx?url=http://site.ebrary.com/lib/dalarna/Doc? id=5002862 Facebook. Advertise on Facebook. Tillgänglig: http://www.facebook.com/ads/create/ [läst 2010-12-09] Facebook. Facebook pages. Tillgänglig: http://www.facebook.com/advertising/?pages [läst 2010-12-09] Faltin, E. & Nygren, A. (2010). Att vara arbetstagare och medlem på sociala medier – problematiken med att befinna sig i en gråzon. Institutionen för pedagogik (PED), Högskolan i Borås. Borås : Högskolan i Borås. Tillgänglig: http://hdl.handle.net/ 2320/6252 Fiske, John. (1990). Kommunikationsteorier - en introduktion. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Google News. YouTube serving up two billion videos daily. Publicerat 2010-05-16. Tillgänglig: http://www.google.com/hostednews/afp/article/ ALeqM5jK4sI9GfUTCKAkVGhDzpJ1ACZm9Q [läst 2010-12-11] Hadenius, S. & Weibull, L. (2003). Massmedier: En bok om press, radio & TV - 8:e upplagan. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.
31

Kvale, S & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun - andra upplagan. Lund: Studentlitteratur Manpower. Sverige halkar efter: Många företag saknar policy för sociala medier. Publicerat 2010-02-25. Tillgänglig: http://www.manpower.se/mpnet3/Content.asp? NodeRef=56269&Ref=SWEDEN_NORDIC&LangID=se [läst 2010-12-21] Margaryan, A. & Littlejohn, A. & Vojt, G. (2011). Are digital natives a myth or reality? University students' use of digital technologies. Computers & Education, volym 56 nummer 2. http://www.sciencedirect.com.www.bibproxy.du.se/science? _ob=MImg&_imagekey=B6VCJ-511G1M4-1-2&_cdi=5956&_user=745831&_pii=S036013 1510002563&_origin=search&_coverDate=02/28/2011&_sk=999439997&view=c&wchp =dGLbVzb-zSkWb&md5=bfc13930af8fee91a7ca76b2c6b34411&ie=/sdarticle.pdf Mark Zuckerberg, inlägg på The Facebook Blog. http://blog.facebook.com/blog.php? post=409753352130 [läst 2010-12-13] Medierådet. (2010). Ungar & Medier 2010. Tillgänglig: http://www.medieradet.se/ upload/Rapporter_pdf/Ungar%20och%20medier%202010%20web.pdf [läst 2010-12-22] Nordicom. (2009). Nordicom-Sveriges Internetbarometer 2009. Tillgängligt: http:// www.nordicom.gu.se/common/publ_pdf/323_internetbarometer2009.pdf [läst 2010-12-21] O’Reilly Media. ”What Is Web 2.0.” 2005-09-30. Tillgänglig: http://oreilly.com/web2/ archive/what-is-web-20.html [läst 2010-12-10] Patel, Runa & Davidson Bo. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Reuters. Venezuela tightens Internet regulation. Publicerat 2010-12-20. Tillgänglig: http://www.reuters.com/article/idUSTRE6BJ5MS20101220 [läst 2010-12-22] Robert J. Moore, inlägg på The Metric System. Publicerat 2010-01-26. Tillgänglig: http:// themetricsystem.rjmetrics.com/2010/01/26/new-data-on-twitters-users-andengagement/ [läst 2010-12-10] The New York Times. ”A 'more revolutionary' Web”. Publicerat 2006-05-23. http:// www.nytimes.com/2006/05/23/technology/23iht-web.html?_r=1 [läst 2010-12-10] Vetenskapsrådet. (2005). Vad är god forskningssed? - Synpunkter, riktlinjer och exempel. Tillgänglig: http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000334/ god_forskningssed_3.pdf [läst 2010-12-22] Vikström, B. (2005). Den skapande läsaren - hermeneutik och tolkningskompetens. Lund: Studentlitteratur.
32

Waycott, J. & Bennett, S. & Kennedy, G. & Dalgarno, B. & Gray, K. (2010). Digital divides? Student and staff perceptions of information and communication technologies. Computers & Education, volym 54 nummer 4. http://www.sciencedirect.com.www.bibproxy.du.se/ science? _ob=MImg&_imagekey=B6VCJ-4XRJX43-1-1&_cdi=5956&_user=745831&_pii=S03601 31509003261&_origin=search&_coverDate=05/31/2010&_sk=999459995&view=c&wchp =dGLbVtb-zSkzS&md5=74399c62d340762a77e2b0c7a3cd83d3&ie=/sdarticle.pdf Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur

33

BILAGOR Bilaga 1 av 2.
Hej! Mitt namn är Christian Aliaga och jag är en mediastudent från Högskolan Dalarna. Jag är just nu på gång på att skriva min kandidatuppsats om hur gymnasieskolorna i Göteborg har valt att hantera sina elevers användning av sociala medier. För min kandidatuppsats så skulle jag önska en intervju med er, där ni kan svara på ett tiotal frågor som jag senare tänker använda för min forskning inom området. Jag skulle föredra att intervjun kunde ske öga mot öga då jag anser att detta skulle gynna min forskning i högre grad än en telefonintervju. Längden på intervjun beräknar jag att vara runt 20 minuter. När min uppsats är klar, finns det möjlighet av er att ta del av den eftersom det kommer vara ett offentlig dokument. Personerna och skolorna kommer att vara anonyma i uppsatsen. Tack på förhand!

Med Vänliga Hälsningar, Christian Aliaga XXX-XXXXXXX

34

Bilaga 2 av 2.
Här följer de frågor som ställdes under mina intervjuer: 1. Hur länge har du jobbat som X i Y? X stod då för deras arbetsposition och Y för namnet för deras arbetsplats. 2. Hur skulle du vilja beskriva ditt yrke? Det var intressant för mig att veta hur de själva såg på sitt yrke med sina egna ord. 3. Hur skulle du beskriva en vanlig arbetsdag för dig? En beskrivning av deras allmänna arbetsuppgifter och vardag. 4. Vilka är dina erfarenheter av sociala medier? En nyckelfråga som syftar till att ta reda på hur mycket de egentligen kan om de sociala medier och ifall de förstod min definition av dessa. 5. Hur mycket tid i genomsnitt spenderar du med sociala medier varje dag? En mindre nyckelfråga som avslöjade hur mycket tid de spenderade på detta dagligen. 6. Hur används Internet i undervisningen i er gymnasieskola? Frågan kan ge en fingervisning till hur mycket skolan har satsat på att utnyttja det digitala nätet. 7. Hur används de sociala medierna i er gymnasieskola? Den här frågan hänger ihop med den förra frågan om Internet i skolan. 8. Har skolledningen någon särskild policy för sociala medier och är detta något som diskuterats på lärarmöten och liknande? En till av intervjuns nyckelfrågor där jag fick information om skolans bestämmelser. 9. Finns det några särskilda program i skolan som har valt att använda sig av de sociala medierna i undervisningen? Frågan hänger ihop med fråga 6 och 7 och ställes efter policy-frågan för att se ifall deras position till de sociala medier hade ändrats. 10. Vilka för- och nackdelar anser du att de sociala medierna medför för undervisningen? Frågan uppmärksammar intervjuaren om personens övergripande bild av sociala medier.

35