Tidigare version tryckt i Perspektiv p prosa. Gteborgsstudier i litteraturvetenskap tillgnade Peter Hallberg och Nils-ke Sjstedt. Red.

Birgitta Ahlmo-Nilsson, Sverker Gransson & Hans-Erik Johannesson. Litteraturvetenskapliga institutionen, Gteborg, 1981 ss. 217293. Freliggande version r ltt justerad. Beata Agrell

Berttafrklaraochuppenbara.Omtextens intentionalitetiSvenDelblancsPrstkappan

AttnkeEetoghaveglemtaltAndeterikkevanskeligt,menattnkeEetog isammeieblikhavedetModsattehossig,ogenedetiExistents,detervan skeligt.(10:55)

I.Problemet
A.Textochtomhet Nrvaroochfrnvaropositivoch.negativtext (217:) Att lsa en episk text mste inte innebra att man r riktad p den vrld som framstlls (fiktionsvrlden). Det behver inte heller innebra att man gnat sig t det estetiska verket. Vad jag i en nrlsning. vill skdliggra r att man stundom kan fngas av en intentionalitet som r inbyggd i texten sjlv. Man fattar sig och texten som partners i en dialog, som handlar om, en sjlv och med en sjlv.

PubliceradiPerspektivpprosa.GteborgsstudierilitteraturvetenskaptillgnadePeterHallbergoch Nils ke Sjstedt. Red. Birgitta AhlmoNilsson, Sverker Gransson & HansErik Johannesson. Littera turvetenskapligainstitutionenvidGteborgsuniversitet,1981.Ss.217293.

En sdan text r Du-intenderande som ett talande subjekt vnder den sig till lsarens person med en inbjudan till lsakten som ett samtal mellan personer om den Sak texten rr. Denna Sak, textens referens dess om vad verlmnas d inte anonymt och fr sig sjlv, utan som redan ingende i det samtal texten inbjuder till. Att ngon talar om ngot till ngon som uppfattar det sagda som ett sgande blir allts bestmmande fr hur textens mening dess vad kan frsts och tillgnas; nr lsakten inleds r Saken nnu inte avgjord. Den Du-intenderande texten verlmnar sig som en diskurs, dvs ett fltverk av satser som konstituerar en pgende talakt, inte blott en objektiverad meningsstruktur. Lsaktens diskurs blir p s stt inbyggd i textens och aktualiserar textens mening som en unik hndelse att frst hr och nu.1 (218:) Det skdningsexempel jag valt ett kapitel i Sven Delblancs roman Prstkappan [1963] gestaltar, tycks det mig, lsarens mte med en Du-intenderande text. Lingvistiskt sett som sprklig utsida r denna andra text emellertid frnvarande i vr text; romanen skildrar det fenomenella mtet, men ger oss inte det yttre, krumelurkroppen. Min analys riktas p de i romanen gestaltade lsarreaktionerna, men syftar till att, via dessa, sga ngot om den osynliga textens Du-intentionalitet. Det fr oss viktiga blir d inte primrt vad denna sger (handlar om, betyder) utan vad den gr med lsaren i sgandet och hur han svarar p det. Den hermeneutiska uppgiften blir att frst och frklara denna i vr text skildrade interaktion.2 Receptionsestetiskt gller uppgiften att genom lsarens frgor och svar frilgga den frnvarande textens appellstruktur och drigenom dess Du-intentionalitet, Hr vill jag visa hur en sdan text r uppbyggd som en bestmd struktur av centralt placerade obestmdhetsstllen, som r bde luckor och hl, dvs, har bde yta och djup. Texten r skapad s, att dess nyckelpassager fr sin signifikans pfordrar att lsaren stoppar hlen, samtidigt som dessa stoppar, konkretisationer,3 kan vara ofrenliga och motsgande inte bara fr olika lsare eller fr samma lsare i olika lskter, utan ocks fr en och samma lsare i en och samma lsakt. Vidare kan samma nyckelpassage och samma hl terkomma p

flera stllen i texten, men med sin tomhet strukturerad p bde skilda och ofrenliga stt.4 Hlen formas av den omgivande textmassan, men kan inte utskiljas frn den; de har ingen sjlvstndig existens. Att tomhet, negativitet, kan finnas i frbindelse med en struktur r ingen paradox.5 Hlet kan genom kontexten ges ett slags sug och motsvarar d frnvaron av en (mer eller mindre bestmd) konkretisation. Detta mste inte innebra att hlets negativitet med kontextens hjlp enkelt inverterar sin positiva utfyllnad. Kontexten kan hjlpa mera indirekt. Den kan hnvisa till olika strukturerade associationssammanhang inom och utom texten. Dessa sammanhang frser lsaren med eller vdjar till frvntningar och fr-domar, som kan leda till stoppandet av hlen. Fenomenellt fungerar de som textens personliga tilltal till den enskilde lsaren; de ingr allts i textens intentionalitet. Kalla denna fr-frstelse fr X. (Den mystifierande beteckningen r adekvat, drfr att X hnfr sig till ngot i och av texten givet, som ppnar fr det unika lsaren kan ge texten.6) Vid frsta lsandet mste X vara ngot som inte r speciellt fr denna text, utan ngot den i texten obevandrade lsaren sjlv fr med (219:) sig i lsakten. X uppgift r frn frsta stund att i texten skapa en situation, som inte knyter an till fiktionsvrlden, utan till lsakten som en dialog.7 Det betyder ocks att X frdjupas, modifieras och frvandlas under lsaktens gng.8 Det kan i efterhand bli synnerligen speciellt fr denna text. Interaktionen hl-kontext-lsakt kan kompliceras, t ex genom att hlet motsvarar frnvaron av inte en viss konkretisation, utan en viss typ av konkretisationer. Obestmdheten r hr i en mening strre, men fr samtidigt ett slags motstndskraft. Den hnvisar nu inte till ett mer eller mindre bestmt korrelat i konkretisationen, utan till sig sjlv som obestmdhetsstlle, som frihet. Hlet antyder d ett omrde, dr konkretisationerna kan skas (t ex inom typen sjlstillstnd: upprrdhet-lugn, fruktan-medlidande; eller i spnningen mellan ngon av typerna sjlstillstnd-yttre beteende). P denna niv r konkretisationerna inte bara mnga: de utesluter ocks varandra, men r likvl i hlet sammanfrda till samma typ. De har en omrdesstruktur gemensam, som de i frhl-

lande till varandra positivt eller negativt reproducerar. X uppgift blir d att ppna detta mjlighetsrum fr lsaren.9 Den senare sortens text ger allts lsaren strre frihet n den frra, dr obestmdheten lg p konkretisationens niv. Hlet exponerar hr hela sitt mjlighetsrum. Det erbjuder lsaren att vlja mellan konkretisationer, som p textens niv framstlls som likvrdiga, ocks nr de r ofrenliga med varandra. Inte ens negativt vljer denna text lsarens lsart; den stller honom bara i vljandets situation.10 X uppgift r att fra honom dit. Textens diskurs konstitueras allts av vljandets sitation: X klargr diskursen. Denna situation tar lsarens person i bruk den frammanar en livsvrld.11 En text med denna innerlighetskonstruktion kan hjlpa lsaren fram till en vljandets situation sdan att tillgnelsen av texten gr honom medveten om hur han valt sig sjlv. Men hjlpen kan tas emot bara av den lsare, vars intentionalitet visavi texten redan har en dialogisk beredskap att upptcka hlen och den situation de berett t honom. De uppdagas ju bara av den som saknar ngot i den positiva texten de r frkldda i det utsagda.12 Fyller lsaren spontant i hlet gr han allts miste om vljandets situation; gonblicket r frbi utan att egentligen ha infunnit sig. D mste han tvingas in i frihetens situation.13 Texten kan d uppenbara att hlen r hl. genom att skapa komplikationer i kontexten, som riktar, lsaren p dem, komplikationer, som fr lsaren till ett X med vars, hjlp hlen kan upptckas. Men (220:) drutver kan den lta hlen gapa efter en viss typ av konkretisation och sedan utspy varje srskild konkretisation inom denna typ. Texten kan gras sdan att den typ av konkretisation X frammanar rymmer en inre motsttning som sviker eller problematiserar de frvntningar och frestllningar X tagit i bruk. Via X frs lsaren fram till ett mjlighetsrum av konkretisationer och stlls infr uppgiften att vlja; motsttningen i sjlva mjlighetsrummet hindrar honom emellertid frn att freta valet. Texten inte bara verger honom i vljandets situation, utan motarbetar hans val.14 Trots att de olika konkretisationerna utesluter varandra kan de vara frbundna med en fullhet sdan att

ingen enskild kan utvljas; och trots att ingen enskild kan utvljas blir det likvl omjligt orimligt, absurt att vlja dem alla.15 Om vi med frnvarostruktur menar saknad (efterlngtad, el d) struktur, s kan den i vissa fall vara s konstruerad, att det apriori r omjligt att ngon utfyllnad ngonsin skulle kunna vara det avsaknade.16 P s stt kan allts mjlighetsrummet framst som p en gng begrnsat och obestmt stort; de mnga mjligheterna uppfordrar till val, men deras flytande karaktr omintetgr stllningstagande. Vljandets. situation fryses i ett absolut nu,17 i texten som diskurshndelse i en lsakt. Hlochmotsttning En sdan text gckar varje entydig lsning, samtidigt som den verkar krva entydighet fr att bli signifikant och mjlig att tillgna sig som budskap och frdigt verk.18 Konflikten mste lsas fr att medvetandet ska kunna hrbrgera den.19 Men det r just den frvntningen som hr kommer p skam. Lsaren vill tppa texthlet, s att han kan vandra vidare i lsakten fram till mlet, det frdiga verket. Men vr text skapar ett brott i frdvgen, bringar honom p fall ner i hlet och s upp igen utan att han lyckas verbrygga, n mindre fylla det.20 Texten tvingar honom art bekanta sig med hlet just som hl, och med texten sjlv som text, dvs, som en bestmd struktur av hl och obestmdhetsstllen.21 X ska leda honom till textens mjlighetsrum, men inte fr att mjligheterna ska tskiljas och frbrukas, utan fr att de ska st kvar i sin slutna men oavslutade helhet och hnvisa till ett vara bortom explicit sprk och vilande strukturer.22 Med andra ord: vljandets situation ska hllas kvar i lsakten den reflekterande processen r det viktiga, inte resultatet, valet. Samtalet i texten ska pg, och nr det upphrt, upphr ocks texten utan att ha realiserats som fullbordat verk.23 (221:) Den frga lsaren med hjlp av X kan stlla till texten har slunda egenvrde, och den vg han leds p r sitt eget ml. P s stt utmanar texten lsarens person till arbete med sin frihet och dri ligger tvnget men utan att sga honom hur han ska anvnda eller

forma den. Den erbjuder honom sin egen frihet i egenskap av text,24 men bevarar den ocks frsvarar den mot hans.25 Ty den gckar ocks sin egen fullbordan som verk-organism. Den omvandlas aldrig till verk, utan frblir text, dvs, finns till bara i den mn den pgr och uppfattas som talakt och diskurs.26 Det r drfr lsakten mste bli en aldrig fullbordad dialog.27 Detta textbegrepp framhver allts textens intentionalitet och skrper det tidsliga i litterarurhetens existensmodus, ngot som verkaspekten tenderar att undanskymma.28 Tidsligheten r, vidare, diskontinuerlig, bde progressiv och regressiv, allteftersom lsandets arbetsprocess rr sig framt eller bakt i texten, Detta textbegrepp stller allts fenomenologiskt texten i motsttning till det frdiga verket. Relationen r den, att verket har frverkat texten, medan texten nrmar sig verket i samma mn som det terkallar och ppnar det.29 Verket r i min terminologi den slutgiltiga konkretisationen; texten det som r freml fr konkretisationer. Medan konkretisationen pgr, freligger nnu inget verk; nr ett verk freligger, mste ocks alltid en text i lingvistisk mening freligga krumelurkroppen , men dess Du-intentionalitet och funktion som dialogpartner i en skapelseprocess r d bruten, eftersom den omvandlad till verk sluts inom sig sjlv som ett objekt fr lsarens iakttagelse. Fenomenellt sett utesluter text och verk varandra. Bestmningarna r emellertid relativiserade till en viss lsare vid en viss tidpunkt; vad som idag fr mig r ett verk kan imorgon ter bli text: verkets perfektum kan ter stllas i textens presens genom en ny lsakt, som, fr till ett nytt verk men aldrig till Den ideala konkretisationen, utan precis tvrtom. Att vertygande visa detta skulle krva en hel bok. Hr njer jag mig med att brja nysta p en trd, som lper tvrsigenom Sven Delblancs 1700-talsroman Prstkappan: berttelsen om Det mrka landet. Lngt kommer jag inte, bara till den frsta av (minst) tre mer eller mindre explicita versioner och utlggningsfrsk inom romanens egen fiktionsvrld.30 Utan det strre sammanhanget blir analysen givetvis hypotetisk; frfaringssttet kan likvl illustrera en teknik. Avsikten r inte att ge en riktig tolkning, utan tvrtom att visa hur texten frberett

lsandets verksamhet det som ska hnda i lsakten medan (innan) tolkningen blir till.

Ermelinda ber om frtydligande: Men sg vad det var. (ib.), men Hermann r hjlpls:
Detrssvrt.Jagvetinte.Brennervetintehellerbesked,hanbararelaterar, ochnrhanfrklararrhansfrklaringingentingvrd(ib.).

IIAnalys
FremstillingensModstningsformgjrdetumuligtatreferere,fordietRef eratnetoptagerdetVigtigstebortogfalskforvandlerSkriftettiletdocerende Foredrag(9:237)

B.Hletitexten: Detofrklarade ret r 1784. I romanens andra kapitel, Samtal om Hades (1737) berttar hjlten, den avsigkomne pastorsadjunkten Hermann Anderz, fr hjltinnan, hgvlborna friherrinnan Ermelinda von Prittwitz, om sitt mte med arkiater Brenners resebeskrivning, en text ven Ernelinda lst men nu minns illa. Hermann har srskilt fst sig vid det kapitel som beskriver det eviga mrkrets land (27). Hans stapplande tergivning lter ana en saklig, dokumentrt hllen empirisk beskrivning av faktiska frhllanden p en geografisk ort. Till oss frmedlas texten endast p detta stt. Yrkesbeteckningen arkiater lkare och/eller apotekare vcker genrefrvntningar om en redogrelse av typ antropologisk studie, vanlig under 1700-talet.31 Lsningen har emellertid frvirrat Hermann: den beskrivna verkligheten tycks framst som en gta fr honom. Dessutom har hans person, verraskande fr honom sjlv, engagerats i texten, motsgelsefullt och ambivalent. Textens yttre karaktr frefaller inte stmma med vare sig sitt eget synbara syfte eller Hermanns reaktion p den. Att dma av referatet uttrycker sig Brenner rakt och explicit; den objektiva verbala meningen tycks oproblematisk. Likvl tycks beskrivningen av ngot som hnde (29) inte gripa detta.

Ermelinda ser ut att frga efter just vad Hermann redan har tergivit, nmligen hndelsefrloppet. Han tycks drfr frst hennes frga som en bn om frklaring till det beskrivna skeendet en kartlggning av kausalfrloppet. Hans svar kan i s fall tolkas som ett frsk till frklaring av varfr han inte kan ge en frklaring. Brenner ger inte besked, dvs en upplysning, en positiv kunskap, som direkt kan frmedlas och tillgnas. Hermann har inte ftt veta det han (223:) anser sig behva fr att kunna frklara beskrivningen och drigenom frst den. Han hade vntat sig att auktoriteten Brenner sjlv skulle ha utsagt detta. Men s tillgger han ngot som liknar en motsgelse: nr Brenner frklarar, s r hans frklaring ingenting vrd . Strax dessfrinnan har sagts, att Brenner frsker frklara, men att hans frklaring r likgiltig (27). Det lter allts som om det funnes (kanske rentav korrekta) frklaringar men inte fr Hermann. Intellektuellt anser han sig kanske begripa dem; men de gr honom nd frbi. Trots att Brenner i egenskap av resande arkiater torde vara auktoritet i sitt mne och Hermann frhller sig underdnigt till hans text, s gr den ingenting tydligt. Men vad gr den i stllet? Hermann vet inte och oroas. Texten sviker hans frvntningar p den geografiska resebeskrivningens omrde, men gr likvl ngot annat med hans person, ovisst vad, men det engagerar och upprr honom. Direktmeddelelse,objektivttnkandeochmonolog Texten synes ha vllat en kollision i Hermanns medvetande mellan tv olika typer av frklaringar. Dels den han vntat sig den empiriska beskrivningens fortsttning, som freligger i och handlar om tid och rum, r direkt utsagd och objektiv-generellt hllen. Dels den han inte vntat sig, inte ftt och nu obestmt tycks sakna Men eftersom han inte vet vad det r han saknar, s sker han en frklaring som svarar mot

hans frvntningar p texten. Brenner ger tydligen frklaringar av den frsta typen terger hndelsefrlopp i tid och rum, stller hypoteser och anfr indicier (ib.). Likvl lmnas Hermann fortfarande i oro och frvirring infr ngot p en gng lockande och skrmmande i texten, ngot sllsamt han inte sjlv kan frklara eller ens beskriva (27, 30). Detta outsagda tnker han sig som en frklaring av den frsta typen, allts ngot som kan meddelas honom direkt, genom att det yttre hndelsefrloppet kartlgges ytterligare. Nr denna kartlggning kommer, frgar han (liksom Ermelinda) sig likafullt Vad var det som hnde? som om han ingenting ftt veta. Brenners relatering frklarar ingenting, och frklaringarna r likgiltiga dvs, Brenners frklaringar lmnar Hermann oberrd. Kanske kan vi frst detta som att de empirisk-vetenskapliga frklaringarna inte frklarar det fr Hermann personligt angelgna. I den mn vi tnker oss, att Brenner verger den empiriska vittnesbeskrivningen och sker att direkt frmedla betydelsen av vad (224:) han sett s r detta kanske inte tillgngligt fr en annan mnniska, Hermann, i den formen. Motsgelsen att Brenner frklarar utan att ngot frklaras skulle allts kunna antyda, att Hermanns problem med det som hnde drborta i sjlva verket gller hans eget frhllande till vad texten gjort med honom dvs, det som hnt i lsaktens mte mellan honom och texten. Det skulle betyda, att arbetet med textfrstelsen mste vvas in i ett sjlvfrstelsens arbete. Hermann tycks utg frn att den frklaring han sker ska vara omedelbart synlig i det sagda s a s peka p sig sjlv som frklaring och att sjlva sgandet intet frklarar. Han tycks ju avfrda mjligheten av att den direkta meddelelsen innesluter en indirekt. Han undviker allts att nalkas texten p ett stt som kunde gra sdan indirekt tillgnelse mjlig. Men d undgr den honom helt och hllet i all sin synligt givna objektivitet. Han tycks helt inriktad p direkt meddelelse ocks nr han i praktiken finner denna meddelelse obrukbar. Texten handlar med honom, vcker svarsreaktioner och frgor, men han vet inte vad han ska gra med sin p s satt aktiverade person. Hans tal om texten blir d

motsgelsefyllt, splittrat och dunkelt. Hans egna repliker blir inte bara led i dialogen med Ermelinda, utan ocks dialogiska i ett samtal han fr med sig sjlv. Kunde han tillgna sig dialogmomentet i sitt eget talande (s a s lyssna till sig sjlv), s skulle han kanske ocks bli hjlpt i att frst sin frvirring och dess orsaker. Att det som frvirrar honom r knutet till ngot som hnt i lsaktens process och inte i det som blott och bart str i texten rjer hans egna ord: Att lsa om allt detta gjorde mig upprrd (28) Jag blev bara s orolig nr jag lste om detta. (29) Och mer:
Ochsgrymtfrdmjukandeattlsaomdetta.Detkommigattupplevamin egensvaghetsstarkt,attjagknappastfrmddevndasidornaiboken(30)

Hans ord rjer ocks, att detta som hnt inte lter sig frst genom att han sprar hypoteser, indicier och frklaringar i Brenners berttelse. Det lter sig tydligen inte reducera till ngot i texten synligt eller hos honom sjlv manifest. Likvl anar han att en process pgr, som ska leda honom till klarhet: Jag vet inte nnu. (29) I Hermanns stmma verkar flera rster tala, som han sjlv (nnu) inte kan skilja t. Hans repliker kan tyda p, att han sjlv anar sig redan ga de redskap han behver fr att ur texten utvinna den frstelse han frgar efter. I s fall r redskapen emellertid inte tillgngliga fr honom, och det som hller dem utom rckhll kan vara hans lsarroll. Hermanns berttande om lsningen rjer, att han apriori (225:) klassificerat texten som ett slags dokumentrskildring, och att han nalkats den som ett monologiskt fredrag. Det rjer emellertid ocks, att texten under lsaktens gng motarbetat denna hans opersonliga och passivt kunskapande hllning. Mot sin frvntan har han tvingats svara med reaktioner, som verraskat honom sjlv. Den monologiska lssituationen har brutits upp, nr texten stllt honom i frvirring. Hans bekymmer med texten r allts flerskiktat: han oroas ver bde vad texten sger, frtiger och gr och ver denna oro. Han aktiveras till sjlvreflexion, men projicerar sin hjlplshet pa Brenner, som inte vet besked (29). Frvirringen r honom plgsam som ett bristtillstnd att snarast hva. Men hur skulle ett besked se ut? Hermanns genrefrvnt-

ningar r reseskildringens, dvs av faktuell art, men det r just det direkt faktuella i beskrivningen som r honom ogenomskinligt och obegripligt. Att genrefrvntningarna vore av fel sort faller honom inte in. Indirektmeddelelse,subjektivttnkandeochdialog I berttandet fr Ermelinda verskrider emellertid, hans ord den frvntningshorisont hans oreflekterade tanke hller fast vid; orden kvalificerar det i den brennerska texten positivt givna med beteckningen som sllsamt, orimligt, omnskligt, otroligt, lockande, skrmmande. Hr beskriver han texten utifrn sitt personliga stt att reagera p den. Samtidigt vill, han inte knnas vid sin reaktion som adekvat kanske just drfr att texten inte synligt r sdan han upplever den; reseskildringen av det frmmande landet kan inte ha ngot med hans person att gra. Den kan inte vilja honom ngot, tycks han mena nd beter han sig som om han vore tilltalad, knner t ex svaghet och frdmjukelse. Och mer: den berttandesituation i vilken han nu befinner sig d han berttar om dessa sina frflutna reaktioner fr Ermelinda den framkallar dessa och/eller andra reaktioner p nytt:
Hermanndoldeansiktetihandenochtnktemdosamt.Hangapadeettpar gngersomenntknppare,meninteettljudtrngdefram.(28)[Han]hll sigomtinningarnaochstnade.(29)

Ermelindas reaktioner p Hermanns berttande bde speglar och svarar p hans. Hennes upprrdhet ger hans ord en utsida och gr dem synliga. Hon
sattkapprakochlyssnade.Hennesmungiporrycktenervstsomomhonbara medsvrighetbehrskadeettskrattverdennabefngdaberttelse.Hrttry cktehonhandenmotsinstrupe,(29)[Hon]lutadesigsteltframtistolen. Honrodnadehftigtochdetnervsaleendetryckteimungiporna.(29)

S som Berttaren tolkar hennes yttre tycks hon vrja sig mot ordens verkningar, som om de handlade med henne mot hennes vilja. Genom Hermanns terberttande kan texten ocks fr henne ha ftt nytt liv. Hennes reaktioner i utsagda ord r dremot sparsamma och verkar neutrala Ja, Och sedan, Bertta mer (28, 29). Men just drfr fr ocks den inre dialektiken i Hermanns berttande verka fritt, s att motsttningen mellan hans frvntan p texten och vad den gr/gjort med honom kommer till skrpt uttryck. Fastn reseskildringen gnas ett fr dem oknt och frmmande land, tycks den yttre vrld och verklighet den beskriver gtfullt frr bunden med deras inre vrld och verklighet. C.Textenrunthlet Frst nu r det tid att nalkas innehllet i den osynliga text-i-texten som Hermann mdar sig med. Drjsmlet har varit avsiktligt. Hittills har uppgiften varit att inringa Hermanns problem. Vi har isolerat hans reaktioner p en nnu inte nrmare beskriven text fr att just det frvirrade och upprrda i dem ska st fram och belysa det dialogiska i de repliker som rjer hans sjlvfrstelse som lsare. ena sidan vet han, att han ftt de besked det r rimligt att frvnta av det han sjlv kallar en resebeskrivning. andra sidan r han inte njd med resebeskrivningens prestationer. Han knner, att han d r orimlig, men kan likvl inte lta bli att framhrda allt mer, vilket frvirrar och plgar honom. Frvirringen kas av att reaktionerna r djupt personliga, som hade han lst en helt annan typ av text. Vi har (227:) slutligen sett, hur en ny frvirring kommer ver honom, nr han mrker hur lssituationens hndelser

Vi kanske skulle kunna sga, att Hermann terupplever vad han erfarit i den lssituation han berttar om, samtidigt som detta berttande kvalitativt frnyar bde vad han d upplevt och den text han d lst. Hans terberttande kndar texten p nytt. Fenomenellt sett r det i s fall inte riktigt samma, text han nu talar om; den fr nytt liv i erinringens bearbetning. Han mste mda sig igen och (226:) annorlunda, nr det r Ermelinda han berttar fr. P s stt kan hans berttande om texten bli en nytolkning och drvid ocks en bearbetning av de gamla reaktionerna. Just detta kan vara oroande just nu: att texten inte hr blott det frflutna till: den gr igen just nu. Men d spkar den inte sin upprepning, utan lever ett nytt ofrutsgbart liv.32 Den var d inte fullbordad, utan framtida.

tervnder med en ny kvalitet d han terger dem fr Ermelinda tillsammans med referat av Brenners beskrivning. Verklighetsbeskrivningellersagagenrefrvntningaroch horisont Referatet fregs av ett replikskifte som indirekt rr textens typ och genre, och som avsljar de samtalandes frvntningshorisont. Ermelinda erinrar sig sjlva luntan en urgammal bok med trsnitt (27). Kapiteltexten som skrmde Hermann minns hon dremot inte s noga (ib.). Kapitlet innehll berttelsen om landet ster om Felix Arabia, ngot Ermelinda minns som den dr amsagan om ett folk som lever av markens och blommornas dofter (ib.). Hermann korrigerar henne Nej, det r ett annat land jag tnker p, Det eviga mrkrets land (ib.). Han fortstter:
Solenkommeraldrigdit,drrderevignatt.Brennerfrskerfrklara fenomenet,menhansfrklaringrlikgiltig.DetegendomligarBrenner hllerfrtroligtattdetkanlevamnniskordrinneimrkret.Detfinnsvissa indicierKannitnkaer?Attalltidlevaimrker.Derassprkkanvlinteha ngranamnfrdygnetstider,detharvlbaradetendaordetNatt.Seg endomligtdetmstevara.Somattlevaienlugnmisstrstanutanhoppom frndring.Enlugnvisshet.Detkanjuinteblimeranattndetredanr(27)

Hr avbryter Ermelinda honom: Men snlla pastorn, ni vill vl nd inte f mig att tro, varvid Hermann i sin tur avbryter henne: Ja, jag vet, det verkar ju orimligt, omnskligt, men nd s lockande p samma gng. Ermelindas yttrande ger uttryck fr misstro hon ifrgastter ngot i det Hermann sagt men Hermann avbryter henne p nytt innan hon hinner precisera sig och fregriper hennes tolkning av honom. Fregripandet r emellertid s radikalt, att det blir dolt och indirekt: han fyller inte i Ermelindas yttrande med de ord han tror hon ska uttala, utan bemter med ens det hon inte uttalat. Vad Ermelinda ifrgastter och vad Hermann tror att hon menat det framgr inte omedelbart av replikskiftet.

Hermann korrigerar allts Ermelinda med avseende p det land hon synes syfta i Brenners redogrelse. Hans beskrivning av det land han lst om tyder p att de talar om helt olika textpassager i boken, Innehllet i Ermelindas arnsaga verkar ofrenligt med Hermanns referat. nd menar de sig ju tala om samma textavsnitt: berttelsen om landet ster om Felix Arabia i Brenners bok. (228:) Ingen av dem tycks emellertid tnka sig ngot missfrstnd betrffande texten, utan i stllet om den sak texten beskrivit, textens referens. Fr Hermann r det frga om ett land, fr Ermelinda om ett folk. Hermanns invndning ett annat land transformerar emellertid spontant hennes sak till hans, folk blir land. Missfrstndet blir dock inte explicit i vr text och utreds aldrig diskursivt. Hermanns invndning reagerar emellertid inte heller p Ermelindas genreklassifikation: att det han fattat som en resebeskrivning fr henne tett sig som en saga, dvs, som ngot bde uppdiktat och osannolikt. Drmed misstnkliggr hon indirekt beskrivningens positiva informationsvrde och insinuerar, att Hermann lst godtroget. Uttrycket amsaga rjer dessutom en nedvrderande instllning till texten ocks som saga betraktad, kanske som funne hon tanken att leva av naturens dofter naiv och enfaldig. I motsats till Hermann verkar hon likgiltig infr texten hon minns den ju inte heller s noga. Deras fortsatta replikvxling, invvd i Hermanns referat, utlggning och kommentar, markerar emellertid en frndring, och belyser samtidigt det problematiska i den frvntningshorisont under vilken Brenners text blir direkt kunskapsfrmedling och empirisk verklighetsbeskrivning. Vi fr aldrig veta om de syftar ett och samma textstlle. Har de gjort det, har de uppfattat en och samma sak p synnerligen olika stt. Eftersom detta r den intressantaste mjligheten, stannar jag fr den. Text,berttelse,sakochreferens Deras gemensamma utgngspunkt var ju de minnen av texten, som vcktes av benmningen landet ster om Felix Arabia. De antar bda, att denna var en bestmd beskrivning som utpekar ett individuellt ob-

jekt, omtalat i texten. Vad de r oense om r hur den utfrligare beskrivningen sg ut och exakt vilken slags objekt den hnfrde sig till. Ermelinda minns ett slags paradisskildring, Hermann en sorts helvetesbeskrivning. Den ene talar om ett geografiskt land, den andra om mnniskors stt att leva. Sjlva namnet Felix Arabia betecknar dels en paradisisk belgenhet, dels en geografisk ort romarnas benmning p Jemen, ett fruktbart land som en oas omgivet av ken. Beteckningen landet ster om Felix Arabia har drmed fr oss en geografisk referens till knen ster om Jemen samtidigt som den fiktivt referar till ett omrde ster om ett paradis.33 Byter vi ut Hermanns land till (229:) Ermelindas folk och ster om till som lever av, s frsvagas den rumsliga referensen och framtonar en existentiell belgenhet utanfr paradiset, men nd frbunden med ljusets inbrytande frn ster. I Ermelindas fall kommer allts referensen att knytas till textens subjektiva livsvrld, medan den i Hermanns fall knyts till fiktionsvrldens objektiva geografi. Hermanns utgngspunkt i referatet r Det mrka landet som synlig och iakttagbar freteelse; han betraktar textens utsagor som objektiva, empiriskt verifierbara. Han tycks frutstta att det r s Brenner har avsett texten. Hur folket i det landet upplever sitt liv hr inte med i en sdan beskrivning; om detta kan Hermann bara gissa men just det r uppenbarligen vad som frmst intresserar honom nu nr han grubblar ver texten. ven Ermelinda verkar tala om en empirisk beskrivning, inte en geografisk, men vl antropologisk: ett levnadsstt. Det levnadsstt hennes ord terger verkar dock inte kunna studeras lika oproblematiskt som ett geografiskt landskap eller intag av matrtter. Att det r dofter man lever av visar sig inte fr frmlingen frn vr vrld; till det yttre torde detta nringsintag inte te sig mycket annorlunda n att andas luft, dvs sker osynligt i det inre. Ur forskningsresandens synpunkt kunde amsagans folk lika grna leva i det eviga yttre mrkrets land med tanke p vad dt lever av och hur det gr det. Detta levnadsstt verkar ocks svrt att begripligt beskriva fr andra n dem som frn egen erfarenhet inte bara vet vad doft r, utan ocks

kan frestlla sig vad det r att leva av dofter. Andningens analogon att leva av luft r hr bde nrmande och fjrmande. Att leva av luft r fr oss i en mening att leva av ingenting, samtidigt som luft i en annan mening ocks hos oss r en ndvndig betingelse fr liv. Men luft kan inte ses och frnimmas fr sig. Bara den som upplevt ddshotet att avskras frn den kan fullt ut frst vad det r att leva av den. Bara genom frnvaron kan erfarenheten ge nrvaron betydelse. Slunda kan vi tnka oss att amsagans positiva innebrd blir fenomenellt tillgnglig bara negativt och indirekt, bara fr den som erfarit frlusten av en analog verklighet (varit i andnd) och kan negera denna. Om Brenner hos amsagans folk erfarit ngot av detta kan han allts till sina lsare inte frmedla det direkt, utan mste tala om det p ngot annat stt. Han fr problem ocks med den rent yttre beskrivningen av hur, detta liv av dofter ter sig fr betraktaren: r det lika omrkligt som vr andning freter det ju inga yttre tecken och kan drfr normalt inte beskrivas p basis (230:) av iakttagelse utifrn och p avstnd. Frst nr det blir problematiskt och andnd intrffar, hnder ngot synligt med mnniskan men detta frklaras inte i sig sjlvt. Vi kan tnka oss att det som sker en mnniska i andnd fr en betraktare utan den erfarenheten ter sig lika ofrklarligt som det som hnde i Brenners resebeskrivning och som Hermann inte frstr. I sjlva verket beskriver ocks Hermanns text en icke synlig verklighet: den r ju lagd i fullstndigt och evigt mrker solen kommer aldrig dit. Dr finns ingenting att se. Den som vill veta vad som finns i mrkret mste sjlv g in i det och knna sig fram med andra sinnen n synen. Men ocks sdana erfarenheter mste bli svrbeskrivliga fr den som verbaliserar och samordnar sina frestllningar p den seendes sprk. Hermann blir sjlv inkonsekvent nr han sker frestlla sig mrkrets inre: trots att mrkret r totalt tnker han sig att ngot kan ses i det (28). En stund senare tycks han ocks inkompetensfrklara hela sin kunskapsapparat Jag lever ju som en blind uggla i mitt nste, ser inget, hr inget, begriper inget (32). Ocks Brenner sjlv r ju, enligt Hermann, osker: vet inte skert om det finns mnniskor i Det mrka landet; han hller det fr troligt. Kanske har han inte ens varit dr;

referatet tyder i vart fall p en beskrivning utan andra visuella kategorier n det rena mrkrets. Empiriskt sett, kan vi sga, befinner sig den verklighet bde Hermann och Ermelinda lst om i mrker; synen spelar dr ingen roll. Ur den synvinkeln r det inte otnkbart att de talar om samma textstlle, lst utifrn olika X, och att deras resp klassifikation r en konkretisation, dvs att texten gestaltar ngot som mste tolkas fr att resebeskrivningen ska bli signifikant. Om de bda lst texten som en vetenskaplig framstllning med empiriskt sanningsvrde, s kan de emellertid inte acceptera bda klassifikationerna och sanningstillskrifterna som likvrdiga; endera mste vara felaktig. En vetenskaplig text kan inte vilja vara tvetydig eller paradoxal utan mste kunna terges med ett enda referat och en enda lsart som r den riktiga. Mot den bakgrunden blir oenigheten mellan Hermann och Ermelinda frvirrande fr dem sjlva och omjlig att reda ut. Fr dem blir det ju inte frga om att, med vr terminologi, vlja konkretisation fr ett obestmdhetssthle ty obestmdhetsstllet freligger inte; det finns inga alternativ att vlja bland. Texten har inte stllt dem i vljandets situation. Tolkningsfrgan mste avfrdas nd str den kvar. Utsglighetochdetabsolutasproblem (231:) Hermanns tolkande kommentarer ger skl fr Ermelindas misstro, men erbjuder ocks ett problem fr sig. Det gller det absolutas problem: det eviga mrkrets land r ju vad Hermann menar sig tala om. Ett kontraindicium p att det kan leva mnniskor dr r att mnskligt liv r knutet till timligheten och relativiteten; s ven tanken och sprket. Sprket r ocks knutet till erfarenheten och det empiriskt tkomliga, bl a till seendet och det synliga. Sprkets intentionalitet utgr frn och riktas p mnniskans givna villkor och naturliga utrustning i den vrld hon lever i, s som hennes tanke kan fnga den. Om nu sprket i Det mrka landet saknar namn fr dygnets tider, s har Hermann fel i att det skulle kunna ha den enda dygnsbeteckningen natt. Ingen skulle i Det mrka landet kunna frst ordets innebrd. I en vrld dr evig natt rder r, liksom dagen, ocks natten sjlv ett oknt

och ovetbart fenomen; endast i kontrast till dagen kan man veta vad natt r. Fenomenellt sett framtrder (komplementra) motsatser och polra begrepp bara med varandra som bakgrund de konstituerar samma spnningshelhet Fr sin verklighet och mening r de ocks knutna till frndringens fenomen. I en vrld utan frndring rder varken dag eller natt, utan en ofattlig fullhet fenomenellt ekvivalent med tomhet s mste vi se det. Detta betyder att Brenner inte borde kunna terge annat n varianter av sin egen erfarenhet, oegentligt anvnd. Ngot s radikalt annorlunda som ett absolut mrker utan minne av kontrasterande ljus r ofattligt fr honom, ty dr vore mrkret inte mrker i hans mening, analogt med hur luftens syre inte fnomenellt inifrn kan erfaras av den som inte varit i andnd. Den fenomenella verkligheten i det eviga mrkrets resp det vanliga soldygnets land kan frmedlas bara mellan dem som sjlva ger betingelserna fr en sdan erfarenhet, dvs ett analogon till vrt skta X. (Som den lyckliges vrld r en annan an den olyckliges.) Har nu Brenner p ngot stt bibringats detta X och ntt kontakt med eller anat tillvaron av en med avseende p ljus och mrker s radikalt annorlunda verklighet, s kan han bara t ex metaforiskt tala om den p det sprk som r hans och Hermanns gemensamma, ty det sprket refererar ju bara till och i den vlbekanta vrld som kan bli freml fr kunskap. Direkt meddelelse blir troligen omjlig; den kunskap Brenner vill frmedla kan nppeligen framstllas (232:) positivt. Det positivt frmedlade blir drmed taget fr sig likgiltigt och utan vrde fr den sak han vill t. Likvl kan det vara relevant fr denna sak p ngot annat negativt och indirekt stt. Sjlva den dokumentra beskrivning Brenner levererar mste d bli freml fr metaforisk tolkning, och Hermann kan, sig sjlv ovetande, ha gjort en sdan. Det r inte orimligt att pastor Anderz, som frn sin sjlasrjargrning r van vid att tala om en religis evighet, stter evigt mrker i motsats till evigt ljus, och d inte tnker sig evigheten som en tidskategori tid utan slut utan som ngot annat, som inte kan

tnkas annat an via en analogi med tid utan slut. Han har d anvnt tidens skdningsform, som normalt ordnar vr erfarenhet av den vrld vi kan ha kunskap om, fr att metaforiskt ordna sin aning om en verklighet utom rckhll fr frstndets och erfarenhetens kunskapsapparat. (I den historiska vrld vr fiktionsberttelse frlagts till hade Kant just utgivit sin kunskapskritik Kritik der reinen Vernunft, 1781 som skilde das Ding an sich frn den fenomenvrld vr kunskapsfrmga kan omfatta och mste inordna i tidens skdningsform.) Om Hermann spontant men frmedvetet fattar det eviga mrkrets land religist och som motsats till det eviga ljusets, s kommer detta i konflikt med hans genrefrvntningar och geografiska tolkning av texten; drav kanske hans frvirring. andra sidan ligger ju hri ocks en mjlighet att komma tillrtta med den. Lt oss se vartt denna (vr), lsning pekar. Motsattastrukturerparadis,inferno,jordeliv Namnet Felix Arabia vcker associationer till det bibliska Eden. Landet ster om Eden var den plats, dr Kain slog sig ner efter sitt (mnsklighetens frsta) brodermord (1 Mos. 4:16). Det var en kentrakt, dr han efter frbannelsen levde ett nomadiserat liv Ostadig och flyktig skall du bliva p jorden. (ib. 4:12). Det blev allts ett hemvist fr de frsta mnniskornas frsta levande avkomma efter syndafallet, sjlv en syndare och mrkersymbol. Samtidigt blev denne frbannade anfader till en rad civilisationsheroer, som byggde upp mnskligt arbete och kultur (ib. 4:2022). Frbannelsens mrke var ocks ett skyddstecken (v. 15).34 Landet ster om Eden r slunda frknippat med fundamentala mnskliga villkor. Landet ster om Felix Arabia skulle d kunna vara Hermanns och Ermelindas egen verklighet, med dess blandade villkor av mrker och ljus, bde i fysisk och andlig mening. Dr (233:) str mnniskan omgiven av relativiteten, utlmnad t dess vxlingar, men ocks med sin dunkla aning om det absoluta och med sin evighetsdrm. Hermann och Ermelinda har kanske konfronterats med en mytisk beskrivning av jordelivet. Deras skilda lsningar av Brenner under

ljusets resp mrkrets aspekt speglar d deras stt att leva i vrlden: hur de mter vxlingen med hopp eller fruktan, men ocks vad de tror om detta de hoppas resp fruktar. Ermelinda tror, att det hon hoppas inte kan vara till, medan Hermann tror att det han fruktar r till. Bdas tro r misstrstan. Ermelinda misstror amsagan, Hermann tror resebeskrivningen, men denna misstro resp tro utgr frn att de misstrstar om sina liv. De polrt motsatta konkretisationerna blir d ocks komplementra: de utesluter varandras orter, men frenas jmsides i samma helhet fr att kanske senare som varp och vft g samman till vv (jfr Hermann om myter ss 84, 127!). Myten-texten speglar deras personer och uppenbarar deras frdomar om sig sjlva, trots att deras fr-domar om texten (genrefrvntningarna) ftt dem att i lsningen, hlla sina personer tillbaka. I samtalet kring beskrivningen av landet ster om Felix Arabia har de d den misstrstan gemensam som texten speglat och nu ter aktualiserar. Genom de olika stt deras misstrstan kom att mta texten p har de nd konkretiserat omvnt i frhllande till varandra, frsttt texten till synes motsatt. Samtalet bringar konkretisationerna att kollidera, men drmed ocks att modifiera varandra. De samtalande kan d frms hlla fast textens motsttning i en spnningshelhet. Detta kan frebilda och skapa beredskap fr motsvarande hllning i livet. Texten driver dem d att lsa s som de ocks kan leva. Amsagansfolk,solvarvetslandochDetmrkalandetsgeografi Vr text utsger inte om Ermelindas misstro mot Hermanns tal riktar sig mot berttelsen om Det mrka landet ssom texttrogen konkretisation, mot hans kommentarer till konkretisationen eller mot den Sak berttelsen om Det mrka landet (texttroget eller ej). framstller. Klart r emellertid, att hon inte tar strid, utan lyssnar till hans version och frlser hans berttande med frgor och reaktioner. Hennes attityd frndras under berttandets gng p ett stt som tyder p att hon infrlivar hans text med sin och drmed kanske kommer att frst denna i nytt ljus.35 Lt oss d flja Hermanns referat nnu ett stycke: (234:)

10

Detmrkalandetgrnsartillettvanligtland,ellernstanvanligtivarjefall,jag minnsnuinteominvnarnadrmjligenhadeansiktetpbrstetellerfr vuxnaronattflygamedellerngotidenstilen.Detrlikgiltigt.Ialltsomr viktigtliknardeosseuroper.Ideraslandgrsolenuppochner,dagfljerp nattochnattpdag,ochnrdetrnattsgermanhoppfullt:Snartgrsolen upp!Mnniskornadrrnjdamedsinvrld.Debryrsigintestortomdet mrkersomresersigvidderasgrnser.DerycktepaxlarnanrBrenner hrdesigfr,flinadelitegenerat.Bstattintebekymrasigomssllsamma ting.Manleverbstnrmanintefrgarfrmycket.Menigrnstrakternabor ocksandramnniskor,ettfrmmandeslkte,enspillraavettvandringsfolk. Dehrintehemmaidetmrkalandetochintehelleridetvanligasolvarvets land.Deflyttarsinatltstderlngsgrnsen,alltidrdepresa,alltidi uppbrottochrrelse(28)

ochmotstndslssomvatten.Dethnderattdedjrvasteblandvan dringsmannenskersigalldelesintilldennanattensvggochfrskerspeja ditin.Kanskekanderasgoniblandvnjasigvidmrkretsattdekansknja ettochannatdrinne,kanskeenglimtavettansikte,ettbrinnandebl,en handmedettsvrd,enkungakronasomlngsamthjesochsnkes,vadvet jag?Deblundarochtrevarmedhandenverdennamjuka,varmaytaav mrkerochlyssnarspntintmrkretochhrkanskeljudetavrsterochav naknafttersstegisanden.Dethnderattdestickerinarmenidettamjuka mrkerfrattocksmedknselnupplevadetfrmmandeelementet.(235:) Eftertlyserarmensomfrsilvrad.Menskenetavtarhastigtochsnartrar mensomfrut.[]Jagvetinte(28f)

Vi kan notera, att han betrffande det vanliga landet kallar fr likgiltigt just sdant som under 1700-talet var viktigt i reseskildringens genre: det exotiska, de ovanliga, frmmande geografiska och antropologiska detaljerna (jfr ss 12021, 129!). Han verkar allts ha slppt sina genrefrvntningar i samma mn som det vanliga av ngon anledning tycks honom viktigt. Det han nu framhller som viktigt r just vxlingen mellan ljus och mrker och invnarnas hllning av naivt hopp och frtrstan infr frndringarna, deras bekymmersfrihet infr det eviga mrkret i deras nrhet Bst att inte bekymra sig fr s sllsamma ting. Hermann anvnder i referatet samma ord som tidigare ftt och senare ska karakterisera hans egen upplevelse av texten. Kanske r det symptomatiskt att det r nu, nr Hermann talar om det vanliga solvarvets land, men riktar sig p frmlingsfolket vid grnsen, som han meddelar att lsningen upprrt honom, blir upprrd p nytt och tnker mdosamt. Det han grubblar over verkar ju frlagt till tankens egna grnstrakter.36 Det r ocks nu Ermelinda sitter kapprak och lyssnade Hermann fr inte fram orden, men hon driver p: Och sedan?. Hermann fortstter referatet, men sker ocks tolka och utlgga:
Delevervidgrnsen.Mrkretresersigheltnraderastltlgersomenhim melshgsvartbergvgg.Frestllerenbergvggsomralldelesmjukochlen

Referatet kan tydas som att evighetslandet ligger i timligheten, omslutet som ett berg i ett landskap. Bilden av berget antyder dock avskildhet och skarp grns mot omgivningen.. Bilden antyder ocks massiv ogenomtrnglighet. In i berget tycks ingen kunna komma, lika lite som det Absoluta kan bli tillgngligt som sdant. Men nu berttar Hermann, att bergvggen r motstndsls som vatten. Det r inte bara mjligt, utan ocks ltt att trnga in i den fr den som kommer p tanken. Men kroppen fr med sig mrkret tillbaka in i solvarvets land som ljus, en blek, men sjlvlysande hinna. Det verkar som om mrkret i vxlingarnas land inverteras till reflekterat ljus av samma lnade slag som mnens, som om mrkret hade utstrlat ljus.37 Att mta mrkret verkar allts vara att omslutas av det (s som solvarvets land kan tanka omsluta evighetens): man kan inte se, bara vara i det. I bergvggens till synes massiva, stelnade motstnd, men reellt flytande, motstndslsa karaktr tycks det finnas en frbindelse mellan evighetens land och timlighetens, tillgnglig fr den som sker den utan att nja sig med det som synes. Om mrkret omsluter allt som vatten gr, kan minnet av detta bad frblekna som vatten kan dunsta, men nd frdolt leva kvar, och genomtrnga sin brare som efter ett dop. Liksom dopet kan mtet med mrkret verka en osynlig frvandling medborgarskap i ett osynligt rike. Vad som sker i mtet skulle d bero av hur den som finner frbindelsen frhller sig till den frdolda evigheten i solvarvets land. Den uppenbarade evigheten trader d fram i samma mrker eller ljus.

11

D.Samtaletomtextendialogensavverkandefunktion Verkbeskrivningensomnytext.Textensutsttningsmekanis.mer Om allt detta utsger nu Hermann ingenting. Det hrrr. inte frn Brenners text utan frn vr. Men han arbetar med sin text parallellt med att vi arbetar med vr, i vr text arbetar han med sin; vr text omsluter hans. Vi ser den inte, med den genomtrnger vr text (liksom vatten den mark det genomflyter). Den r dr, osynlig men verksam som en kraftfull frnvaro. Textens nrvaro i referat betygar Hermann sjlv: Jag har lst (236:) om detta hos Brenner. (ib.). Men det betyder ocks, att han inte (lngre?) hller isr Brenners berttelse (fr honom) frn den text han nu sjlv skapar (fr Ermelinda och oss). I sina frsk att konkretisera Brenners text fr sig sjlv skapar han nya hl (fr Ermelinda och oss). P s stt tervnder texten frn verket till sist ocks fr honom, men d incognito som ny text. Vi ser hur Hermann tycks arbeta med Brenners data, men samtidigt stller egna hypoteser och fyller ut luckor i texten, dock utan att verka medveten om att detta r vad han gr. Hans berttande bygger ut Brenners fiktionsvrld med en ny beskrivning, som lgger ett mnster ver den med en konkretiserande funktion, som ppnar fr precisering och frklaring. P s stt fr han emellertid ocks fram en frstelsevrld knuten till texten, en vrld som varken helt r Brenners eller hans egen, men nda tycks (negativt) frbunden med bdas genom ngot i sig frnvarande tredje, dvs ett X. Han medskapar nr han medarbetar forskandet diktar vglett av texten, och diktandet forskar i textens vrld genom det X som frenar honom med den.38 Fiktionsvrlden tycks konstruerad p ett sdant vis att han leds utver den tillbaka till textens frga till honom dr han str i sin vrld. I detta r ocks Ermelinda med. Hermanns berttande utformas intentionalt, efter hennes nrvaro, och vdjar till den: frestll er [--- ] kanske [---] kanske [---] kanske [---] Jag vet inte och till sist ett tomrum, i vr text synligt som . Hennes lyssnande r p motsvarande

stt intentionalt det svarar utan ord p hans vdjanden. Det vittnar om att hennes attityd till texten frndrats. Frndringen rjer ett nytt engagemang i den en gng lsta texten. I Herrnanns tergivande tycks Brenners resebeskrivning ang henne men d inte som avslutad berttelse och frdigt verk, utan som pgende text, som handlar med henne. Omedelbart r det Hermanns berttande som engagerar, men i berttandets process kan den text han berttar om frigras och vckas till liv i hennes minne just som ofrbrukad. Amsagan upplses d i den erinringens omlsningsprocess som den frnyade texthndelsen startar. Denna kan terstlla amsagan till text, ty den intrffar i den andra text som Hermanns berttande utgr. Den ena diskursen blir d inskriven i den andra, men den frra kommer drigenom paradoxalt att verskrida och omsluta den senare. Ermelinda kan allts i Hermanns berttande tnkas avlsa tv samtidiga interagerande textfrlopp, som ingjuter varandras liv. Det verkar som om Ermelinda nu brjar upptcka ngot hon (237:) inte frut sett, men likvl inte heller nu ser det, utan erfar det s som mrkret kunde erfaras som ett omslutande element. Hon sker stanna processen hon sjlv p en gng innesluter och omslutes av fr att gripa det, men d frsvinner det. Nr Hermann fortstter sitt referat av Brenners direkta meddelelse om det som hnde vid grnsen till Det mrka landet, s tycks sjlva referatet berda honom svrigheter. Hans sgande tycks fastna i det i brennertexen utsagda:
Jagvetinte.MenngongnghnderdetHurskajagsga?Deblirrdda. Detharhntngot.Despringerbortfrnmrkret,tystafrst,senskrikerde. Kryperinitltenochtasomhandavkvinnorna.Drsitterdecchskallrar tnder,genomfrusnainimrgen,somomderddatsurenvakomvintern (29)

Han terger skdligt det som hnde, samtidigt som han markerar att denna skdlighet r ogenomskinlig fr honom sjlv. Ermelinda hr vad som hnde men frgar nd Vad var det som hnde?. Hon stller en frga om det direkt utsagda som ju detta sjlvt utgr svaret p. Kanske tyder det p att hon r ute efter ngot annat n det hon bokstavligen, frgar om, analogt med hur Hermann tycks vara ute efter ngot annat

12

n det han uttryckligen berttar om. Hon stannar allts berttandets process fr att gripa ngot som verkar vara till bara i och genom denna process: Vad var det som hnde?
Jagvetinte. Mensgvaddetvar!VadvardetsomhndedrbortaPgrnsentilldet mrka. Ack,omjagbaravisste Mensgdetd! Detrsvrt.Jagvetinte.(ib.)

Hermanns berttande strs av detta frgande som gr utver texten, samtidigt som det aktiverar honom i berttandets framskapande bearbetning av den. Han talar som om det vore ett utfrligare rfera av hndelsefrloppet hos Brenner hon nskar, medan det fr henne problematiska och viktiga verkar ligga p det outsagdas plan. Brenners beskrivning knner hon ju redan, ven om hon inte knt igen berttelsen om Det mrka landet i den. Detta som hnde r emellertid just vad Brenner, som Hermann sger, bara relaterar. Det r tydligen ngot som inte meddelas direkt, men replikskiftet visar, hur Hermann och Ermelinda trevar bland utsagda ord efter en frklaring de inte finner dr. Nr de sker synliggra det, rekonstruera berttelsen, s stter de pannan mot texten mot en frnvaro som spjrnar emot och inger oro.40 Det verkar som om de konfronteras med ett obestmdhetsstlle som texten tvingar dem att gripa efter och hlla kvar just som obestamdhetsstlle, utan att fylla ut det med ngon frdig konkretisation. (238:) Texten synes allts tvinga dem att nalkas den som text, inte som verk, som skeende, inte som tillstnd. Tvnget r dubbelt: lsakten bromsas, men inte fr att avstanna, utan fr att s a s byta spr s att verksynpunkten erstts av textsynpunkten. Vgen verordnas mlet, resultatet, med den fljden att sanningen om och i texten inte blir ett objektivt faktum, utan uppstr i sjlva den aktivitet att lsa som vcker texten till liv frn ordens dda verk-ligheter. Det som hnde i verkets fiktionsvrld kommer slunda att svara mot ngot som hnder i texten sjlv under lsakten och i lsaren sjlv,

nr han stlls infr texthlet-obestmdhetsstllet. Just det att han tvingas frdjupa sig i det med sin frihet utan att likvl texten underkastar sig ngon av de konkretisationer hans frihet vljer, och att detta tvingar honom mta texten som text (som en frihet likvrdig med hans) detta innebr, att han gr in i en verksamhet som r p en gng reflekterande och skapande. Den utvecklar hans sjlvfrstelse samtidigt med textfrstelsen och frbinder drmed hans jag med en annan livsvrld n hans egen (jfr romanen ss 85, 127) den som texten uppenbarar. Ngot sdant tycks ha skett Hermann under lsningen av Brenners text detta han fann s frdmjukande och som bringade honom i kontakt med hans svaghet. Texthndelsenspegladidialogen Ngot liknande tycks ocks ske Ermelinda, nr hon nu terupplever texten genom Hermanns berttande. Nr hon frgar efter det som hnde vid grnsen, s kan vi anta, att det hon sker i texten r ngot som har med hennes reaktioner att gra och kan frklara dem, snarare n ngot som rr fiktionsvrlden. Om frgan stllts fel, tycks den likvl verka produktivt. Fr Ermelinda tycks just Hermanns ofrmga att konkretisera gra texten angelgen. Men eftersom frgan ser ut som en uppmaning till konkretisation, s tar Hermann den ad notam, och gr ngra frsk:
Vadvardetsomhnde?Ettlockrop?Ngraordpdetfrmmandesprket somdepltsligtfrstod?Ettansiktesompltsligtframstodurmrkretmed stortydlighet?Ellerkanskebaraenpltsliginsikt,enflktavlugnochiskall misstrstan.(ib.)

Samtidigt som detta kan uppfattas som en konkretisation av den brennerska texten kan det ocks frsts som en beskrivning av Hermanns envar lsares frhllande till en brennersk text. Hermann freslr ngra olika mjligheter, men kan inte stanna vid ngon av (239:) dem. Jag vet inte, slutar han men med tillgget inte nnu. Han tycks allts inriktad p ett fortsatt arbete med texten, en fortsatt lsakt. Texten avslutar sig inte fr honom: han blev orolig i lsakten, men

13

hans berttande om den visar ju att oron fortfarande oroar honom, och det med en ny kvalitet. Och nnu mera sllsamt, otroligt och skrmmande, berttar han nu, r detta:
Detsgsattettftalavdessamnniskor,kanskengrautvalda,attdehargtt inimrkretochlevatdrinneOchattdeharkommittillbaka(30)

Detrsoerhrtmycketjaginteharkunnat Ja,ja.Mendetrfrsentnu. Ngonannangngkanske. Ack,hurmngagngerharniintesagtdeorden(37)

Ermeindas omedelbara reaktion r ett Nej, som Hermann tar som en bekrftelse Ja, det r otroligt. Omnskligt om man s vill. (ib.). Att lsa om just detta var vad som ftt honom uppleva [sin] svaghet s starkt och frdmjukande, att han knappt frmdde lsa vidare. Ermelindas reaktioner synes allts pverka Hermann s att han sker det han vill sga i det texten inte utsger. Drmed frskjuts accenterna fr hans berttande frn referat av beskrivningen till tergivande och terupplevande av lsakten. P s stt kommer han alltmer att uppmrksamma sitt forhllande till texten att det r strt av en oro och frvirring, som gr lsandet och tererinrandet mdosamt och pinligt. Detta blir tydligt nr han upptcker luckor och sker att positivt fylla dem utan att bli tillfreds eller f sin oro ver texten stillad. Samtidigt r det just i dessa tomrum bortom sprket, detta ofullbordade i texten, som han och Ermelinda tycks kunna mtas. Utsagtochoutsgligtidialogen Ett slags tvetydig gemenskapsskapande outsagdhet och ofullbordan prglar hela det (av oss nnu obehandlade) Samtal om Hades som omsluter samtalet om Det mrka landet. Inte minst avskedsreplikerna tyder p det:
Jagmstebegemighemnu. Ja,menndigfrken Ja? Nej.Jagvetinte. Nej.[] Menndigfrken,innannigrskullejaggrnavilja Vagnenrhr.Jagmstegnu.

Vad de hr sger r ju idel tystnader i vr text synligt markerade som tomrum, kanske mjligheter. Det i citatet uteslutna partiet innehller till yttermera visso en inbjudan till en sup dr ett nytt samtal om Det mrka landets innebrd ska visa sig ga rum. Inbjudan (240:) r emellertid formell och motvillig; citatets repliker antyder ju ocks, att samtalet om Hades p ngot stt gtt fel. Berttaren tycks finna frklaringen i det stt de samtalande hanterat talandet p. Det outsagda tycks bde skilja och frena dem:
Deserpvarandramedhopplsavsmaksomtvkedjefdngarefterettslags ml.41Ledansitterpderasskuldrorsomtlmodigtvntandegarnar.[]De resersig,resigneradesomtvddsdmdanatdenvntadeknackningen trummarpdrren.Strtigandeenstund,generadeveralltsominteblivit sagt.Fraktfullttrttapordensddaverkligheter.(36f)

Hr tecknas en diskrepans mellan utsagda ord, indirekt meddelelse och kommunikativ strvan. Att de nu tiger generade ver det icke sagda, men samtidigt trtta p ordens dda verkligheter, tyder p att de talat fr mycket att det utsagda undvikit, frkvvt, frvnt det de ville kommunicera. Om ordens verkligheter r dda, har kanske den mening orden burit fram inte refererat till, utpekat, den verklighet de gripit efter. Om denna undflyende verklighet r en livsvrld, knuten till den personliga existensen, s har de samtalande inte heller ntt fram till varandra. Hermann finner sjlv sitt talande ovidkommande, orligt och drmed destruktivt: Tvi dig. Ngot kunde ha hnt mellan oss, men detta har jag frstrt med mitt enfaldiga pladder. Och detta hyckleri. (36) Redan medan samtalet pgr knner han (enligt Berttaren), att han hller p att frverka en mjlighet:
Hananadedunkeltattdetexisteradeenhenilgfrbindelsemellandem,men hankundeintetavarapden,intenframtilldenhandsomtrevandestrck

14

tesmothonom,Ideligendettanervsa,undanglidandepladder.(32jfrvenss 19,21f,22,23,24,32,33,35,36!)

Mjligheten tycks knuten till existensmeddelelse bortom det utsagda. Men han pinades av sin ofrmga (ib.) inte fattigdomen p ord, utan tvrtom ofrmgan att ta vara p det ordlsa, icke utsagda det Ermelinda tycks sakna ord fr, men nd indirekt kommunicerar (30). Att frbindelsen r hemlig tyder ju p, att den upprttats bortom det allmnna sprket. Det som ska tas tillvara mste d bli just det hemliga, outsagda den indirekta meddelelsen. Den tycks framg ur samtalandets intentionalitet: nr orden tryter riktas de tv p varandra som existentiella subjekt. Frgande, lyssnande och tigande blir d de (tal)akter som br fram denna indirekta meddelelse. Hermann hade emellertid slitit i de tunna frbindelserna mellan dem (35) genom att styra bort frn det personliga samtalet till vrdighetens retorik, frn existens till roll, frn jmlikhet till jmfrelse av vrden (t ex ss 19, 21 f, 22, 23, 36). Till sist upplever han (241:) (drfr?) sjlva talandet som ett misslyckande Han gittade inte tala mera. (36) nd kunde allts ngot ha hnt, och avskedsreplikerna antyder att det nnu kan hnda. Vr text utsger inte vad, men att ngot r p vg och redan har hnt kan utlsas redan av Berttarkommentaren till tystnaden omedelbart efter samtalet om Brenners text:
Detblirtystirummet.Mendrfinnsvrmeochdofter.[]Deknnerin genting.Desittervarocheninneslutenisinegentillvarosaura,ssomhelgon pgamlamlningarrinskrivnaigloriansgyllenesfr.Menutanattngothar hnt,utanattdesjlvaharvarsnatfrndringen,hardessasfrerbrjatex pandera,sammanfallaochsaktafrenassomtvfrgflckarpenakvarell. Snartfinnshrbaraenendacirkelsominnesluterdembgge.Mennnuskall detdrjalngeinnandebrjarfrstvadsomharskett.(30)

Frndringen tycks p, en gng ske och inte ske, hnda och ha hnt. Den antyds frena dem inte s att deras identitet sammansmlter, utan s. att de mts i samma livsvrld: samma tillvaros aura ska snart innesluta dem bgge, dock som tskilda subjekt: bda, men var och en fr sig. Akvarellmetaforen kvalificeras av ikonen: fusion en

gller bara det omslutande (auran, glorian, sfren, frgflcken, cirkeln som utstrlningsomrdet fr vars och ens egna vrme och dofter), inte det inneslutna (helgonet i glorians centrum). Frndringen r d att tv tillvarosfrer med var sitt centrum ska sammansmlta till en med tv centra: cirkeln ska bli en ellips. Det tycks vara samtalet om Brenners text som uppdagat en livsvrld angelgen fr dem bda. Det skedde nr Hermanns konkretisation berttelsen om Det mrka landet blev text p nytt fr dem. Berttandets och lyssnandets intentionalitet i arbetet med textens tomrum tycks fra dem nrmare bde sig sjlva och varandra. Men det r i den pgende processen frndringen ligger. Den r inget synligt resultat som freligger i och med processens avslutning. Tvrtom synes av resultatet att dma frndringen utebli; resultatet verkar motsvara ordens dda verkligheter. Processen leder inte fram till ett resultat, utan innesluter det redan frn brjan : resultatet r vardandet. P samma stt kan Brenners text och berttelsen om Det mrka landet som text fungera. Dr meningen och frklaringen skulle visat sig r en lucka, som hnvisar Hermann och Ermelinda tillbaka p dem sjlva, deras vrld och liv. I tystnaden efter samtalet pgr kanske uppenbarandet av en livsvrld att dela bortom ordens dda verkligheter som skilt dem t. (242:) Men detta skeende har i s fall en faktisk och en upplevd, en synlig och en osynlig sida, dr det faktiska r det fr upplevelsen osynliga. De knner ingenting av det som sker inte frst, nr deras sfrer mts. (30). Sedan, nr deras skilda subjekt kolliderat i samtalet om Hades, d knner de resignation, avsmak, leda (36): de r som kedjefngar efter ett slagsml. Men just denna bild av subjektiv fientlighet framvisar ju ocks den faktiska freningens realitet och kvalitet. Sfrerna har sammansmllt, men inte personerna. De r inneslutna i samma fngelse, samtidigt som var och en av dem r fnge i sin egen unicitet. D r de som kedjefngar objektivt bundna vid varandra, men subjektivt nd tskilda. Den brennerska texten kan ha frsett dem med ett objektivt korrelat, en gemensam situation att mtas i, men nr samtalet lmnade denna situation i ord (textens diskurs) fr den omslutande situationen i vrlden

15

(samtalets diskurs), s stod de ter mot varandra som frmmande subjekt, utan att frst att de ocks i gemenskapen mste frbli hemliga fr varandra. P s stt kan det bli en diskrepans mellan vad som faktiskt har skett och vad de upplever av frndringen: nnu ska det drja lnge innan, de brjar frst vad som har skett. Det som p en gng har skett och pgr blir d, att en osynlig frening upprttas p den synliga tskillnadens villkor allts en hemlig frbindelse. Att just det hemliga ska tillvaratas fr d nnu en aspekt: frbindelsen ligger inte bara utom rckhll fr gemensamma ord, utan uppstr genom spnningen mellan det egna och det frmmande som mts till strid, slagsml, i en gemensam livsvrld. Spnningen gr, att frndringen mste pg ocks nr den har skett. Det hemliga str d i uniciteten. Frbindelsen blir det gemensamma sammanhang, dr unika subjekt stller sig till frfogande fr varandra: livsvrlden. Denna blir den existensmjlighet, det vara-i-vrlden, som texten icke-deskriptivt refererar till: den livsmening texten frlagt utom sig, men uppenbarar i sina tomrum. Tomrummet blir d en plats, dr skilda friheter kan mtas Hermanns och Ermeindas, textens och lsarens. SammanfattningTextensabsurditetdenkonstitutiva motsttningen Hermanns referat av Brenner tyder p, att det rr sig om en geografisk dokumentrt anlagd resebeskrivning som hans egen genrebeteckning lyder. Hans reaktioner tyder dremot p att den verklighet och resa som skildras r av annat slag. Ermelindas minne av (243:) skildringen som en amsaga tyder p att den beskriver en fiktiv verklighet, fristende frn vad hon uppfattar som verkligt och drmed vrt att ta p allvar i hennes gon. Hennes svar p terberttandet tyder p, att texten genom Hermanns frmedling nd rr vid en verklighet hon knner igen, berrs av och rknar med. Syntetiserar vi detta fr vi fram en absurd skildring, som handlar om verkligheten, men inte den geografiskt givna; som terger ngot sll-

samt men inte sagoaktigt; som beskriver ngot frmmande men manar fram ngot vlbekant; som gr allt synligt tydligt, men nd saknar ngot; som inte (kan) frsts, men (mste) tas p allvar; som str i det omnskliga som mnskligt angelget; som skrmmer bort, men lockar till sig; som tecknar en annan vrld av otroligt och orimligt, men uppenbarar lsarens egen vrld av frdmjukande svaghet (jfr Hermann om myterna, s 84!). Brenner konstruerr denna dialektiska knut och liksom frsvinner bakom den. Vill Hermann komma underfund med vad texten har att sga honom, mste han sjlv lsa knuten. E.Lsarpersonen Verkestetik,illusionochfrihet Hermann r en passionerad boklsare (se inledningskapitlet!). Han r van vid texter, som frtrollar och frfr honom och lockar honom bort frn hans egen verklighet (t ex 7, 15), bjuder surrogat fr hans eget liv (11, 14). Han, tycks inte (vilja) tnka sig, mjligheten att de ska pminna honom om var han sjlv befinner sig. Vid lsningen av Brenners resebeskrivning r han d instlld, p att f lsa om ett frmmande folk och ett exotiskt land. Han frvntar sig att dras in i denna frmmande verklighet som vore den hans egen. Men fastn den beskrivs realistiskt och skdligt, s frblir den gtfull och ogenomskinlig och p avstnd. Han slpps inte in utan vidare s som han r van. Han tillts inte frsvinna, utan stts tvrtom i arbetet fr att vervinna motstndet. Detta arbete. verkar fruktlst den skildrade vrlden tar honom inte i besittning, utan lsningen gr honom bara medveten om honom sjlv och pminner om sdant han inte vill veta. Han lser som om det var hans svaghet som skildrades, inte det mrka landets mrker. S dljer texten den verklighet den hller fram och hller fram en annan, som den dljer. Berttelsen upprtthller en illusion, men str likvl fr Hermann fram som illusorisk och detta illusoriska (244:)

16

gr ut ur texten in i Hermanns verklighet och frstr hans verkliga illusioner dr (jfr ss 911). Detta gr honom frvirrad och plgad, samtidigt som texten tycks engagera honom p ett djupare och lngvarigare stt n annat han lst. Engagemanget upphr inte med lsakten, ty han frtrollas inte. Denna realism utan illusion aktiverar honom dr han str i sin egen vrld: Brenners text hller fram en vrld fr honom och anstter honom med frgan: Hur reagerar du? Texten bevarar sin frihet, samtidigt som den sknker honom hans egen. Detta skrmmer och oroar honom, ty han r van vid att ervra textens frihet p bekostnad av sin egen, dvs att oreflekterat och spontant tolka fylla ut och konkretisera s att textens frihetsappell till hans frihet inte gr fram. Syftet med hans lsning r ju att fly den egna situationen, och drfr mste han tvinga texten att tvinga honom ut ur den, bort frn det reflexiva medvetandet om hans situation, ty just detta medvetande konstituerar hans frihet. Nr hans givna verklighet belgrar honom om dagen, s barrikaderar han [sig] fr natten (7) och flyr in i sagans och historiens fiktiva vrldar. Dr fr han identifiera sig med hjltar som inte lever under den frdmjukande mngtydighet han r van vid frn sitt vakna liv, dr allt nytt och ovntat, [alltid ingav honom] den djupaste ngslan (16). Men nr dagen kommer r han tillbaka i detta mrker:
Tvidig,duvaknavrld!AttsomnasomhertigochmarskalkavFrankrikeoch vaknasompastorsadjunktiWadsteinndensr1784,gudibevares,detvar nstanfrtungtattuthrda.Hansuckadeochladehandenvergonenfr stngadetpinandedagsljusetute.(9)

utom rckhll fr honom. Som vandringsfolket lever han vid grnsen mellan ljus och mrker, i evig gryning eller skymning. Allt det absoluta Hermann drmmer om r dock bundet till timligheten han flyr. Nr han flyr till bckernas nattliga rike av evig dag, mste han ta sitt dagliga rike av tillfllig natt med sig. Han (245:) behver det han flyr fr att kunna fly det bara i jmfrelsen kan han njuta. Det han d jmfr med r inget absolut, utan kedjat i det relativa, som omger honom; det r inget tidlst och ofrnderligt. Detta r emellertid just den illusion illusionsestetiken lockar med. Den fregycklar en vrld, dr konturerna r klara, frgerna rena, figurerna avslutade och dr allt som intrffat fixeras och bevaras som en tidls och ofrnderlig verklighet i konstfremlets hgre vrld. Lsaktenspegladitexten:Duintentionalitet Hermann kan inte lsa Brenners text illusionsestetiskt. Den bereder honom ingen fristad frn vardagen, dess forvirring och oklarhet. Den lockar, men genom att skrmma skrmma med bilden av honom sjlv: hans svaghet. Detta upplever han som frdmjukande: orden tycks inte bara passivt spegla, utan ocks sjlva se se honom , inte bara betyda, utan ocks tala tala till honom. Talandet blir en handling, som gr ngot med honom: texten inger honom skam. Han reagerar allts som i medvetande om att vara sedd av ngon som kan dma; han svarar som p en person. Texten tycks ga en Duintentionalitet, som lockar honom att svara p motsvarande stt. Hans stavanden i texten blir ett stvande genom hans eget mrka land, dr han nu inte lngre vandrar ensam. Infr Ermelinda tycks Hermann bli klar ver, att om han vill frmedla ngot av vad orden sagt honom, kan han inte nja sig med att upprepa dem, ty de sger fga s lnge inte han gjuter ande och liv i dem. Han blir medveten om, att nr han lste gjorde, han ngot, tillfrde ngot som samtidigt texten sjlv gav. Han blir medveten om, att lsarens situation tillsammans, med texten r en ordsituation : 42 ett mte med ord som inte sknker sin mening annat n genom hans aktiva mottagande; de mste bearbetas i mottagandet fr att sknka den. Lsakten

nd lever han mindre utsatt fr det n de flesta mnniskor i hans omgivning Hermann kunde ostraffat frsumma sina plikter och drmma bort dagar och ntter i fvitsko sedan hans principal prosten blivit sjuk (9), dvs han lever relativt skyddad fr vxlingen, men fruktar den drfr desto mera. ven om han inte kan upphva timlighetens villkor kan han slunda pervertera sitt liv under dem s att han kommer att befinna sig i det mnskligas grnstrakter och inte hr hemma vare sig i tiden eller evigheten det r rttnog omnskligt och sllsamt. Jakten p det absoluta i synlig form dehumaniserar, det frblir ocks

17

blir en givandets ceremoni, dr gvan skapas i och genom ceremonin sjlv (men jfr Chevalierns antimnster s 80). Gvans karaktr avgrs d av vad han frt med sig i lssituationen och av hur han agerat i ceremonin: p hur (o-)villig han varit att med texten som vgvisare vga sig in i sig sjlv. Texten har d skrmt honom i samma mn som han har ltit locka sig, utan att g med, p ceremonins frutsttning: att se genom att vara sedd. I lsakten tycks Hermann (motstrvigt) delta i en ofullbordad. interaktion, som riktat honom frn det framstllda p orden och lsandet, frn fiktionsvrlden p textens vrld, p sig sjlv som person och (246:) slutligen tillbaka p texten som talande subjekt. D hnder, att berttelsen frblir en rttnog realistisk reseskildring, men samtidigt framstr som en vgvisare till ngot annat; den fregivna realismen blir en frevndning. Den geografiska verkligheten r fiktionsvrlden; textens vrld blir dremot inte tillgnglig, frrn illusionen genombrutits och Hermann trtt i personfrhllande med texten. Drfr verlmnas berttelsens givna verklighet, utan tolkning och frklaring, som ett tilltal. Han stlls fri infr texten: att stanna i illusionen och det opersonliga (fiktionsvrlden och verket) eller resa vidare lngs en annan axel (livsvrlden och textens Du). Det givna blir ett material han fr ordna och fylla ut i det mnster han sjlv vljer, men texten aldrig positivt sanktionerar. Texten stller frgan och skapar vljandets situation. Men valet och ansvaret blir hans eget. (Jfr s 84!) Den subjektslsa illusionsestetik Hermann avnjutit dljer, att lngtan till det Absoluta kan tas som frevndning fr flykt in i den svaghet som flyr det mnskliga och dess villkor i timligheten. Brenners text kan tnkas uppenbara denna svaghet hos Hermann, ngot han sjlv upplever som frdmjukande. Svagheten hnder i sjlva lsakten: att lsa om detta [] kom mig att uppleva min svaghet. Lsakten blir drfr plgsam grymt frdmjukande och texten frsvagar honom, som det verkar, n mer, s att han knappt frmdde vnda sidorna i boken (30). Ngot sker allts i lsaktens nu, och detta svarar mot berttelsens d r det som hnde.

III.Hypoteser
[F].EttmjligtXochvartdetbr Hlet i Brenners text kan ha uppenbarar ngot av Hermanns svaghet i frhllande till frndringen, uppenbarar den som hans. Hans knsla av svaghet blir d ett adekvat svar p textens tilltal. I timlighetens vxlande villkor gller absurditeten att evigheten och det absoluta r till just genom att vara inskrivet i tid och rum; det manifesteras stndigt, men alltid, p relativitetens villkor och r drfr osynligt. Detta r i varje fall det problem Hermann stndigt ska mta under den resa som pikareskromanen om honom berttar fr oss det vxlingens problem, som innebr att ingen mnsklig situation r stabil. Drfr tvingar resan honom ocks att stndigt bearbeta problemet. Det sker bland annat genom att han stndigt kommer att (247:) tervnda till Brenners text och vidarefra det samtal om Hades vi hr behandlat. I sjlva verket fretar han sjlv den resa in i det mrka land som Brenner berttar om. Frndring,mrker,dd,synd Det X genom vilket Hermann ska komma att nalkas texten blir d frbundet med hans svaghet. Men kan denna preciseras nrmare? Oss ger kapitelrubriken, Ett samtal om Hades, en ledtrd. Hades r ju Ddsriket. Samtalet handlar ocks p ett bokstavligt plan om hjltar som gr ner i Ddsriket och tervnder (23). Det mrka landet skulle d kunna frknippas med dden som det eviga mrkrets land. Men Brenners berttelse hade ju ocks antytt tervndandets mjlighet frn det eviga mrkret tillbaka till vxlingen i det vanliga solvarvets land. Dd och uppstndelse till nytt liv vore d en realitet redan hr och nu, hitom det hinsides. (Jfr Hermanns reflexioner ss 13 f, 109, 110!) I det som hnde vandringsmnnen omtalas ju de levandes kontakt med detta mrker: att det finns, ett eftert ocks fr dem som levat drinne.

18

Om s vore skulle evigheten mta p relativitetens villkor, inskriven i och omsluten av den. Att ha tervnt frn Det mrka landet efter att ha levat drinne r ju ocks vad Hermann finner som mest sllsamt, otroligt och skrmmande Omnskligt om man s vill. Med sin fruktan fr vxlingen har han en frfrstelse av texten som banar vg fr en sdan reaktion. Han kan frst, att vandringsmnnen lmnade vxlingen fr det eviga mrkret: de ndde drmed en lugn visshet Det kan ju inte bli mera natt n det redan r. Men att de brt upp frn detta lugn fr att terintrda i frndringens vrld det r nnu mera sllsamt n det, i och fr sig sllsamma an leva i stndigt mrker: det gr ver hans horisont. Sjlv drmmer han om att frvandlas en gng fr alla, s att han befrias frn vxlingen. (Jfr s 2.3!) Men inte ens cynismens stelnade frtvivlan visar sig kunna ge honom en lugn visshet, som ocks r en trygghet (113) och skyddar mot det ovntade och nya (227, 256, 266). Vxlingen bestr. Drfr p en gng lockar och skrmmer tanken att tervnda till vxlingen just honom ; den drar till sig i samma mn den stter ifrn. Dialektiken mellan mrker och ljus i berttelsen om Det mrka landet kan konkretiseras genom Hermanns egen frestllningsvrld: drmmen att bli en stor man. Hans heroiska retorik blandar antik och kristen mytologi; han jmfr sig med hjltar och begrundar deras den och verk,43 i synnerhet bragden att i en eller annan mening g ner i Ddsriket och tervnda (Herkules, Orfeus, Aeneas, Paulus, (248:) Petrus; se t ex ss 23, 83 f, 101 ff, 149; ven ss 10, 31!). I egenskap av luthersk prst (om n s upplyst) borde Hermann emellertid vara srskilt frtrogen med den evangeliska frestllningsvrlden : 44 det r ocks som prst han nu samtalar med Ermelinda om Hades och aktualiserar ngra av dessa hjltar (21). En grundtanke i denna frestllningsvrld r just det som fr Hermann framstr som skrmmande: att detta livet stndigt konfronterar mnniskan med en vxling, dr ljuset blir tillgngligt bara genom mrkret (och mrkret frebdar ljuset), men likvl inte kan garanteras bestnd. Frnyelse sker genom det upprepade mtet med en

dd ur vilken en ny mnniska fds genom frintelsen av den gamla. Men ocks den nya mnniskan mste stndigt d och teruppst. Vxlingen mellan ljus och mrker sker allts inom mnniskan sjlv. Mrkret och dden r frbundna med synden, medan ljuset och livet kommer ur frltelsen och frsoningen.45 Dd och uppstndelse till och frn synden r slunda osynliga realiteter redan i detta livet. Synden r ett frdrv i viljan, en konstitutiv svaghet, som gr mnniskan ofrmgen att av egen kraft hlla sig till det goda hon lrt knna genom lagen. Arvsynden r en konstitutiv motsttning i mnniskan, vilken gr att hon inte kan vilja det hon vill vilja (s att hon ocks kan gra det).46 Genom Kristi offerdd kan hon emellertid f syndernas frltelse, och genom tron p den grs hon rttfrdig fast hon samtidigt r lika mycket syndare som frut. Genom tron kommer Gud till henne och hon kan brja ett nytt liv. Insikt om den egna svagheten r drfr en ndvndig brjan; lidande och frdmjukelse kostar denna sjlvknnedom. Nden, syndafrltelsen, blir tillgnglig frst genom sorgen ver synden, men svaghetens djupaste uttryck r just oviljan att se och erknna sig sjlv som syndare, att s a s vlja sig sjlv som den syndare man redan r. Synden framfr andra r emellertid den frtvivlan, som stts bort av syndafrltelsens paradox och misstrstar om nden denna kan bara tas emot av tron. nger utan tro stelnar i frhrdelse och blir kvar i mrkret. Detevangeliskaparadigmet Frtvivlan r allts det tillstnd som kan p en gng rdda och frinta en mnniska. Det som hnde vid grnsen till Det mrka landet och fullbordades drinne kan d kanske frknippas med ett syndafall och mtet med syndaskulden, en skuld som dmer till dden. Det som sker den som gr in i mrkret och lever drinne (249:) kan d vara, att han bringas att frdjupa sig i sin skuld och vinner en frkrossande kunskap om sig sjlv som syndare, och att han drmed fr en ny identitet, som stller honom i frtvivlan. Skulden erfares d inte (lngre) tragiskt utan religist inte som vllad av ett. oblitt de, utan som vsentligen

19

knuten till den mnskliga existensens villkor i vrlden, dvs, som synd i kristen mening. Denna erfares som ngest och fattas i frtvivlan.47 Just i denna frtvivlans insikt som erknner och srjer ver synden ligger emellertid fret till upprttelse och nytt liv till ett tervndande ur mrkret. Ty i frltelsen sker en frvandling, som vnder p allt: det frnedrande upprttar, svagheten blir styrka och mrkret sjlvt idel ljus. Dock ger frvandlingen inga synliga resultat; den hnder frdold i existensens innersta. S kan d Det mrka landet verka p en gng skrmmande och lockande: mrkret blir en ndvndig omvg till ljuset. Det som d sker r otroligt och sllsamt; det kan inte frklaras.48 P s stt blir vandringen genom Det mrka landet grymt frdmjukande. Den lter vandraren uppleva [sin] svaghet s starkt att han knappt, orkar vidare, analogt med hur Hermann knappt frmdde vnda sidorna i boken, medan han vandrade genom texten som berttade om detta. Men vgen nedt br uppt: de som gr ner i Det mrka landet r p en gng bendade och drabbade (som Hermann senare skall sga) hur man nu vill se det (113). Det som hnde vid grnsen antyder ju ocks i Hermanns utlggning en dubbelhet. Han tnker sig, att vandraren nddes av ett lockrop och/eller ngra ord p det frmmande sprket, som denne pltsligt frstod . Det kunde vara ett ansikte , som pltsligt framstod ur mrkret med stor tydlighet. Eller (hr utsagt!) det kunde rra sig om bara en pltslig insikt, uppfattad som en lugn och iskall misstrstan. Samtliga alternativ tycks utg frn att det som hnde gller. en existenskunskap och sttet att ta emot den. Alternativen verkar skilda, men kan ocks fattas som samtidigt mjliga det beror p hur vi tolkar och underfrstr konjunktionerna i hans yttrande. Men Hermann tycks tnka sig att lockropet ligger kvar ocks i det mrka Han garderar och ppnar de konkretisationer han freslr med ett kanske Jag vet inte nnu. (Jfr s 113!)49 Beroende p vilken bakgrund och frgrund frtvivlan har skulle den allts kunna tnkas frst samma fenomen p motsatta stt. Problemet r att den klyver en konstitutiv motsttning i ett antingen/eller, fastn denna mste frsts under ett bde-ock. Man jmfre med textlsarens

problem han stlls i frtvivlan nr han (259:) konfronteras med ofrenliga korikretisationer och texten inte tillter honom vlja bara en av dem. Kan han inte finna mening i och tro p paradoxen, gr han som lsare under i den; hans frtvivlan stelnar. Som syndaren frhrdas han infr Ordet, som om sig sjlvt sger Och salig r den, fr vilken jag icke bliver en sttesten. (Matt. 11:6) Bda har sttt sig p ansttsstenen och frstockats. (Jfr Matt. 13:14, samt romanen ss 109, 122 f!) Om berttelsen om Det mrka landet uppenbarar ngot av detta (existentiellt och estetiskt), s kan det som hnde varken beskrivas, frklaras eller frutsgas. Det frblir en hemlighet,50 tillgnglig bara fr de hjltar som sjlva gtt in i mrkret (som Hermann senare ska sga, s 82). Det viktiga r inte dessa hjltrs stordd i yttre mening dessa ervrade lnder, dessa drpta vidunder ty de har inget att betyda. Vi mste trnga lngre in i hjltarnas skog fr att finna deras stora hemlighet att de kanske alla ngon gng har gtt in i det mrka landet Levat dr lnge, gjort sig frtrogna med de villkor som rder drinne. (83) Men viktigast: de har sedan vervunnit mrkrets lockelse och kommit tillbaka. Ja, dri ligger kanske deras egenart (ib.). Om dessa hjltar tycks han bertta fr Ermelinda i samtalet om Hades (22 f). Men d frstr vi ocks, att deras heroiska ra inte r att hja sig ver andra mnniskor, utan att besinna sig p den svaghet som gr alla (existentiellt) jmlika. G.HurXprojicerasochverkar:textensomhandlandesubjekt Antag nu, att denna evangeliska frestllningsvrld ppnar en horisont, som kan vara Hermann till, hjlp att gra sig frtrogen med hlet i den brennerska texten.51 Antag, att paradigmet blir anvndbart frst sedan det filtrerats genom hans egen skuldknsla. I s fall frstr vi, att den frdmjukande svaghet Hermann knt under lsningen r ett tecken p att texten lyckats. Den har ftt honom att drja i grubbel ver det sllsamma nr han skt en frklaring. Nu r den plgade svagheten, skuldknslan, syndamedvetandet, precis vad den gammal-testamentliga

20

lagen har till uppgift att vcka och evangeliet vdjar till med lftet om befrielse i frsoningen. Just den behovssituationen tycks allts den brennerska texten ha skapat. Hermann gr in i textens verkliga situation av ord och identifierar sig med den, inte i fiktionsvrldens illusoriska verklighet. Kanske har vi d funnit Hermanns skta X: det personliga tilltal (251:) som ppnar texten just fr honom (men nd r givet av och i texten hans svar frutan). Nr han nalkas Brenners resebeskrivning fr han med sig sin allmnna misstrstan och knsla av frnedring i lsakten. Berttelsen om landet ster om Felix Arabia fungerar som ett texthl han fyller ut till beskrivningen av Det mrka landet, en fr honom sann verklighetsskildring. Konkretisationens uttryck fr misstrstan tolkar ocks denna aktualiserar den som skuld. Men i och med att skuldknslan vckts uppstr ocks behovet av frsoning och befrielse. Lngre har vi inte fljt Hermann. Men den brennerska texten tycks ocks hnvisa till den horisont under vilken berttelsen om misstrstan och hopplshet kan frvandlas till berttelsen om tro och hopp detta antyder ju Ermelindas (misstrogna) konkretisation av berttelsen om landet ster om Felix Arabia till (am)saga. Om nu sagan kunde bli freml fr hennes tro, s skulle den tron sjlv besanna det osannolikt glada budskapet: att det finns ett folk som lever av tro p ngot de inte kan se, dvs av troshandlingen att andas. I och med tron att ett sdant liv r mjligt, ocks fr henne r hon delaktig i detta folks geografiskt synliga gemenskap: hon har vad hon tror ska ges henne.52 Am-sagans naivitet blir drmed adekvat: blott barnets frtrstan finner Guds rike (jfr Matt. 18:34, Mark. 10:1415). Eller som pastor Andrz sjlv sger Skrifta er bara [] med barnsligt frtroende, och ni ska g [] lttad och hulpen (22). Detta hrmar den evangeliskt frstdda bibeltexten.53 I och med att evangeliet blir freml fr (ngrande) tro, s r drmed frlsningen vunnen frltelsenden har redan gjort sin verkan; rttfrdiggrelsen genom tro r ett faktum. Den som har tron har livet i Anden och lever fljaktligen av tro.54 Resan i texten genom Lagens, Domens och

Ddens land har ndat i liv och salighet.55 Det glada budskapet. besannas via omvgen ver det, sorgliga. Avgrande r d om texten verkligen frmr ge. denna tro. Evangeliskt sett formr bara det lsta eller frkunnade bibelordet sjlvt detta.56 Men vi kan tnka oss, att den brennerska texten just genom sina tomrum hnvisar till denna tro att dessa hos lsaren motsvaras av ett behov texten sjlv vckt. Detta r kanske vad Ermelindas konkretisation rjer: att hon lst resebeskrivningen som amsagan kan tyda p, att texten talat till behovet och vckt hoppet, men inte givit tron. Hermann, dremot, mste frst drabbas av textens anklagelse, innan behovet att bli lttad och hulpen kan gra tig pmint. (252:) Det finns allts en dubbelhet i berttelsen om Det mrka landet, som kan bero p dess osynliga frnsida i amsagan. Dubbelheten visar sig i sjlva tervndandets innebrd vandringsmannen tervnde till det vanliga solvarvets land och (som Hermann senare ska sga) fortsatte att leva som om det mrka inte existerade (113). Detta kan lsas som om ingenting hnt eller att de frhrdats. Men det kan ocks lsas som att frvandlingen i tiden innebr omvndelse: just att kunna leva med och i vxlingen mellan ljus och mrker i denna vrlden som om ljuset vore evigt vilket det i tron ocks r. I detta finner vi en mjlig bekrftelse p den konstitutiva motsttning i den brennerska texten som vi antagit. Tillgnglig blir denna det frdolda himmelrikets hemlighet emellertid inte genom objektiv iakttagelse och direkta ord, bara genom subjektivt engagemang och existentiell frdjupning i ngot ord inte utsger. nd r det genom en lsakt den uppenbaras: i yttre ord. Textensomarkiater.Detmrkalandetitexten Med uppenbarandet hnder art det lsta verifieras empiriskt i och genom subjektet-lsaren sjlv: i lsakten prvas textens beskrivning mot det i lsakten efarna. Om texten lyckats verifierar den d sig sjlv.57 Vi har nu tervnt till Hermanns utgngspunkt fr den brennerska texten: att den bara relaterar, dvs ger en empirisk-objektiv vetenskaplig beskrivning.58 Den resa arkiater Brenner i direkta ord beskriver,

21

terger indirekt ett medicinskt sjukdomsfrlopp (av samma slag som det arkiater Dante Alighieri en gng gav), som den sjlv frammanar och (indirekt, genom hnvisningsfunktionen) botar. Om vi i resan genom vr text nu r tillbaka vid utgngspunkten, s har vi inte frdats i cirkel utan ntt en hgre niv i den hermeneutiska spiralen. Den brennerska textens sjlva objektivitet tycks verka sin egen frklaring av det som hnde. Genom sjlva sjukdomsbeskrivningen tycks den erbjuda sig sjlv som bot: att lsa hjlper mot det onda lsandet vckt. P handlingen att lsa svarar texten till sist med handlingen att bota; den stller inte bara diagnosen. Detta markerar ocks yrkesbeteckningen arkiater: om Brenner r bde lkare och apotekare, s inte bara tillhandahller han bot, utan framstller den ocks. Villkoret fr tillgnelsen r bara att patienten-lsaren (i sjukdomsinsikt och nskan om bttring) tar emot den. Tanken p texten som ett andligt apotek frammanas ocks av (253:) att samtalet utspelas i prostens teologiska bibliotek.59 Dessutom fr Hermann under tiden en till det yttre vldsam attack av ngot (25), som franleder Ermelinda att frga: Om ni r sjuk, borde ni inte gra ngot t saken? [---] Resa till Karlsbad och dricka brum till exempel. (27) Men Hermann kan sgas redan ha antrtt hlsoresan och den r sin egen bot: att han mdar sig med tillgnelsen av Brenners text visar, att behandlingen redan pbrjats. I behandlingen ingr d ocks detta samtal om Hades-Dden som en anklagande-negativ men ofullbordande del.60 Om Hermann gr in i sin skuld och accepterar den ordsituation han stllts i, blir han i stnd att se i texthlens mrker. Hans situation efterbildar d vandringsmnnens grnssituation: lyssnande in mot mrkret hr han textens lockrop som ett personligt tilltal p det frmmande sprket han (nnu) inte kan tyda. vervinner han det skrmmande och trnger i det frmmande elementet med ngon del av sig sjlv, s nr honom ngra ord han pltsligt frstod.61 De frvntningar han i kraft av sina fr-domar har, gr att han d kan erfara det texten sger till alla och envar som personligt. Detta hr endast den som sjlv har upplevt ngot av det texten rr, och som i

lsandet lter text och personlig erfarenhet msesidigt belysa varandra. Texten gr d med lsaren det den inte utser i ord, men vad den gr beror av hur han svarat, dvs stoppat hlet. Om lsaren, som Hermann kanske gjort, mter texten med en viss typ av X, t ex passiv misstrstan, leda, s ppnar den direkta meddelelsen, t ex berttelsen om landet ster om Felix Arabia, fr de olika skedena i den erfarenhet den inte beskriver. Textensdiskursochdiskursenitexten:biktandetssituationsom speglingavlsandets Sjlva den samtalssituation (diskurs) som kapitlet Samtal om Hades utgr, och som innesluter samtalet om Det mrka landet, ppnar en evangelisk horisont. Den gestaltar en skuldens problematik som r direkt knuten till Hermanns evangeliska prstmbete: Ermelinda har kommit fr att bikta sig, dvs tillsgas syndernas frltelse. Samtidigt aktualiseras ocks hans egen skuld i det frflutna Ermelinda anklagar honom. Vidare sker i kapitlet ett syndafall och en frsoning som efterbildar mnstret i den resa till Det mrka landet Brenners text berttar om. Det r i sjlva verket just d Hermann kommer att tnka p den texten. Detta tyder p ett samband mellan det som just nu hnt honom, det hnda han lste om och det som (254:) hnde i lsakten. Det antyder ocks en frklaring till varfr texten nu med sdan kraft brjar arbeta i honom. Detta som i samtalssituationen fregtt hans berttande illustrerar allts den text han berttar om, samtidigt som denna (terberttad) belyser det skedda i retrospekt. Hr speglas ocks mikrokosmiskt Prstkappans pikareskromanens och utvecklingsromanens hela makrokosmiska struktur. Det mindre innesluter det strre i samma mn som det strre omsluter det mindre. Berttelsen om Det mrka landet kommer fr Hermann vid en tidpunkt i ramsituationen d han visat brutalitet mot en tjnstekvinna som skt vara honom till lags (25). Han tappade kontenansen (ib.) och upplever denna svaghet i frdmjukande leda:

22

Attliknjdhralivetsvattenurdroppasigtomt.Attstelnasomeninsekt,kn slolsiledansgenomskinliga,milsdjupablockavbrnsten,seendeochlivlsi enledasomfryserneralltlidandetillis.(25)

medmnniska, och den fr honom, att uppleva sin svaghet s starkt och frdmjukande, att han nstan frintas: levandet stannar till liksom lsandet av Brenners text nr reaktionen kommer. Frltelsensparadox Lika pltsligt och ofrklarligt frvandlas nu detta mrker till ljus. Spontant och omotiverat upprttar honom Ermelinda ur frnedringen; de blir jmlikar. Detta beskrivs rttnog som en bendad stund (26); gudomligt sanktionerad:
HgvlbornafrkenvonPrittwitzpknframfrdenkndepastorsadjunkten iWaldstein.Gudkundealltstillstdjaattsdantskedde.(ib.)

Leda r den passiva hopplshetens och misstrstans erfarenhet att frtvivlan stelnar och lidandet inte lngre erfares.62 Men detta tycks. vara ngot dramatiskt, ngot som hnder lika pltsligt som det som hnde vandringsmnnen i grnssituationen vid mrkret och lika ofrklarligt:
Dennasjukaochlmskaimpulshardrabbathonomshftigtsomenattackav fjrdedagsfrossa.Hanskakadesavvildarysningarochjmrande,knakande gspningarsompressadetrvtskansomfontnerurgonen.Vldsamma hickningarslogpukaimellangrdet.Hanfktadehjlplstmedhndernafram frsig,vanmktigsomenbarnsngskvinna.[]Attackenslutademeden vldsamkrampryckning.Hermannskrnadetillsomettsratvildsvin.Detvar somomlivetkrasandehadedragitsurhonommedrtterna,somnrbys medendrarutenstor,knotigoxeltand.(25f)

Berttarens yttre, behavioristiska, beskrivning svr mot den inre fenomenologiska, liksom Hermanns beskrivning av det utsagda i Brenners text svr mot den inre upplevelse hans yttre reaktioner, tyder p vilka vr Berttare i sin tur terger behavioristiskt, som ngot yttre. Hr tyder ledans yttre symptom p ett stort lidande kopplat till en ddskamp; den inre upplevelsen vittnar dremot om ett lidande som inte (lngre) erfares, som om dden redan intrtt. Det r som om motsatta krafter verkade inom honom, en knuten till dden och en till livets motstnd mot dden. Dden-ledan kommer ju ocks ver honom som en sjukdomsattack, mot vilken livet frsvarar sig. Denna kamp pgr och utvecklas oberoende av hans vilja; han tycks bara vara en valplats fr krafter bortom hans kontroll.63 nd tycks han knna ansvar fr det som drabbat honom, som hade han (255:) dragit sig skuld: Frlt (26) Detta lmnar vr text ingen frklaring till, utan markerar ter typografiskt ett tomrum. Kanske kan vi lsa detta som en brennersk beskrivning av hur den passiva ledans incognito aktiveras som skuld. Attacken kommer ju ver Hermann just nr han begtt en handling som blev till synd mot en

Hon kommer liksom att stllfretrda Hermann, den fallne syndaren, genom att sjlv avst frn sin hghet, men genom detta frivilliga offer sonar hon ocks hans skuld gentemot tjnstekvinnan. Men genom att hon samtidgt r den hgvalborna utan skuld, s fretrder hon ocks tjnstekvinnan sjlv. Hon tar bde offrets och bdelns roll, den dmdes och domarens, och gr sig sjlv till den valplats dr frsoningen ska ske. P s stt blir hon ocks frsonare i evangelisk mening, analogt med tanken att Det var Gud som i Kristus frsonade vrlden med sig sjlv (2 Kor. 5:19), dvs som om Gud handlade genom henne Gud kunde allts tillstdja att sdant skedde och gr alla till jmlikar. Hennes offerhandling skildras ocks som ett hemligt, men, vrldsomfattande under. Kanske hade ett vinddrag av mysteriet trngt in ocks i vrlden utanfr, denna unkna vrld av tyranni och meningsls ondska (ib.). Det som skett kan varken frklaras eller gras synligt. I denna vrld str Hermann kvar som dd syndare och tjnstekvinnan som dmande fordringsgare. nd r skulden betald, och det i frvg, innan Hermann, presterat ngon bot [jfr gratissupn s. 153 f]. Han r p en gng helt och hllet syndare och rttfrdig (inte hlften av varje). I vr vrld r dessa motsatser fortfarande ofrenliga, men i Ndens rike, dr annan logik gller, r de tv identiska sidor av samma sak mnniskan som hel person. Det r just som syndare, hon r rttfrdig; detta r frltelsens innebrd. Dvs Hermann r genom Ermelindas offer (256:)

23

gjord rttfrdig svitt han r beredd att ta emot ndegvan. Frltelsen frutstter syndamedvetandet, som lter nden st kvar som ofrskylld. (Jfr ss 152157, 168 f!) Berttaren ger det osynliga mysteriet en synlig utsida genom att metaforiskt skildra ljusspelet i det yttre rummet det mrka, dammiga biblioteket genomlyses av en solstrimma En handsbred solstrle trnger in mellan frhngena och tnder det dalande dammet. (19 f) Hr kan vi f en bild fr tanken, att det eviga, himmelska ljuset finns i vxlingens land men incognito, nedtriktat och till synes frorenat. Nr mysteriet intrffar och fr sin universella verkan, s antyds, att tiden ett gonblick fryses. Mnniskorna stannar upp i sina frehavanden medan solen stod stilla p himlen (ib.). Bara dammkornen dalade som frut, tndes i solstrimman, slocknade, frsvann. Dvs det som synligt hnder motsvarar p sitt stt det sllsamma som osynligt sker. I detta vinddrag av mysteriet har vi kanske det ljusa komplementet till den flkt av lugn och iskall misstrstan som Hermann tnkte sig, art de djrvaste av vandringsmnnen kunde frnimma frn Det mrka landet. Det mrka som frnedrat Hermann har ju vnts i ljus, och det r genom denna smrtsamma frvandling som en ny gemenskap kan upprttas och samtalet om Det mrka landet blir mjligt.64 Gemenskapen vilar p den paradox som ocks den brennerska texten tycks frammana. Problemet r att Hermann sker upphva den med sitt antingen/eller. Hermann och Ermelinda r sjlva frvirrade av det som skett p samma stt som texten frvirrar dem. Eftersom de inte frstr sig sjlva, frmr de inre hlla paradoxen samman. Det verkar ocks som om frvandlingen degenererar i efterhand drfr att paradoxen klyves. Deras frnuftsreaktion r denna:
Herregud,dettarjuorimligt.Hermanngjordesiglsochsattesigtillrttai soffan.OcksErmelindavargenerad.Honflktadesigmedenlitenflicksnrpig mmmedanhonborstadedammetavkjolen.Destirradesteltfrbivarandra (26)

Det skedda r orimligt rttnog en aspekt av mysteriet. Inbrytandet av Ndens rike i Syndens och Evighetens i Tidens r p samma stt orimligt och mysterist, en drskap och sttesten (1 Kor. 1:23) fr normalt tnkande och rttsmedvetande. Att Hermann och Ermelinda inte kan frst och frklara det intrffade tycks ocks gra att de skms ver det. Frltelsenden frvandlas i (257:) den synliga vrlden till frnedring fr bda parter, synden till etikettsbrott och Hermanns skuld till skam. Frsket att frklara paradoxen gr Hermanns bn om frltelse lik en formell urskt fr t ex en ofrivillig rapning:
Frltmig[]Jagvetintehurjagskafrklara.Detkommervermigibland. Minartterrssvaga,iblandrycksjagbort,frstrni,shrellerpngot annatstt.Menjustdettarverkligenavskyvrt,jagvilldetintesjlv,jag kmparemotsgottjagkan.Nimastefrlta.Detringenvackersyn,jagvet det,menjagkanverkligenintehjlpa.(27;jfrs165!)

Som nr den frsilvrade armens sken hastigt avtar blir allt som frut (29).

Hr kan det handla om att urskulda sig, inte om att ta p sig skulden: Syndabeknnelsen ersatt av bortfrklaring. nd faller hans ord s att de kan lsas som en beskrivning av syndens makt ver mnniskans vilja och frmga och den rent fysiska frnedring som fljer (Rom 7:15 ff) Kontexten r inte heller entydig: orden kan syfta p bde attacken av leda och det syndafall som framkallat den.65 Men om han yttrar orden i avsikt att vilja rttfrdiga sig, s avvisar han i efterhand Ermelindas frekommande fr ltelsend. Genom den har han ju redan blivit rttfrdiggjord men bara frsvitt han knns vid sitt behov av frlatelse och nd och drmed kan ta emot. Om han s utspyr nden reduceras det skedda till en penibel attack av en trivial sjukdom, som botas t ex med resa till fashionabel kurort detta r ju ocks Ermelindas rd (27). Bda synes d ha tervnt till det vanliga solvarvets land och fortsatt att leva som om det mrka/ljusa inte existerade, i bemrkelsen oberrda av det. Men Hermann tillbakavisar ju Ermelindas forslag Det r vl ingen sjukdom egentligen. (ib.) Dvs det onda kan inte botas p vanligt vrldsligt vis. S ser han ut att vilja byta samtalsmne Men lt oss inte tala om detta. som om han opkallat ftt annat i tankarna: Det kom pltsligt fr mig Har ni
24

mjligen lst arkiater Brenners resebeskrivning? (ib.). Nu startar samtalet om Det mrka landet. Frebildochefterbildning Hermanns och Ermelindas engagemang i den brennerska texten blir nu frsteligt. Bda mts av den i en knsla av p olika stt erfaren skuld. Drmed kan de ocks nrma sig varandra bde i textens situation och i biktandets (omslutande) situation. S som Ermelinda indirekt har tillsagt Hermann syndernas frltelse, s ska ocks han frlsa hennes beknnelse. Att Brenner r arkiater blir nu ytterligare signifikativt: mot den medicinska terstllelseprocessen svarar den evangeliska bikten, dr biktandet i nger och tro sjlvt utgr boten (258:) en botresa frn lag, synd och dd till uppstndelsens och livets station, analogt med hur lsandet av Brenners text skulle fra in i Det mrka landet och tillbaka till det vanliga solvarvets land, dr lsandet begynte. Liksom den sjuke blir frisk, men inte skyddad fr nya krankheter, s blir syndaren skuldfri, men inte utan vidare garderad mot nya synder; bda mste akta p hur de lever. Syndafrltelsen ger ingen syndfrihet i det nya livet, men terstller dopets gva. Gvan r medlemskapet i Ndens rike lika osynligt som hlsan tiger still. I den mn vi ska tnka oss att den brennerska texten inte sjlv skapar den troserfarenhet som frlser s gr inte heller den evangeliskt frstdda biktande-boten det. Den framkallar bara det syndamedvetande som ger rum fr frltelsenden men denna kommer utifrn, oberoende av syndarens botprestationer. Bibeltexten skapar dremot sjlv betingelserna fr sin frlsningskraft och biktandet ska efterbilda lsandets resa frn Lag till Evangelium. Nu r ju detta efterbildande precis vad som sker nr samtalet om den brennerska texten r ver: Ermelinda r d beredd att brja sin bikt (30). Samtalet om texten har hjlpt henne till biktandets situation genom att ppna texten som en frbild fr det biktande hon frut inte frmdde (24). Samtidigt tycks ju Brenners text efterbilda det som aktualiserar den i denna samtalssituation, syndafallets och frsoningens

hndelser. Dvs den ger en modell och frebild fr synd och frsoning i tv dimensioner biktandets och livets, sprkets och vrldens. Detta verensstmmer med den evangeliska biktande-botens uppgift: att frebilda det som ska ske dagligen i livet, den stndigt pgende omvndelsen. Liksom Brenners text r den i tiden utan slut. Det verkar allts som om den brennerska texten har en struktur och ett verkningsstt som pminner om Bibelns, evangeliskt frstdd. Vi kanske kan sga att den efterbildar Bibeln som frebild. I analogi med vad som ovan sagts kan vi d gissa, att denna likhet r blek och ofullkomlig (som den frsilvrade armens sken) att den brennerska texten gr sig biblisk genom att hrma sin frlaga (ungefr som den kristne ska hrma Kristus i efterfljelsen). Drmed fr den inte sjlv Bibelns unika kraft att uppenbara, dma och frlsa, den r yta dr Bibeln r djup men genom sin brist, sina tomrum och hl, kan den likvl hnvisa till denna. Tomrummet kan drfr tnkas ga en negativ kraft med en outsagd appell: Sk frlagan! Fr den som knner frlagan redan frn brjan kan denna (259:) efterbildningens negativa kraft ocks bli positiv genom att minnet av frlagan vvs in i konkretisationen av kopian uppenbaras ocks frlagans hl, det outsgliga i denna. P s stt fr bda texterna liv, och frlagan kan d sjlv ge liv genom att verka indirekt, via kopian. H.Bokensomtextensbild Textensdialektikibokensframstllningsteknik Den hr antydda dialektiken mellan frlaga och kopia finns antydd redan i Ermelindas beskrivning av den bok som innesluter Brenners text: en urgammal bok med trsnitt (27). Trsnittstekniken speglar textens dialektik: den mellan ljus och mrker, positivt och negativt och den mellan konkretisationer, som r varandras komplement. Den tar ocks tillvara speglingsdialektiken sjlv och det frhllande mellan yta och djup som prglar relationen mellan frlaga och kopia. Det betyder, att den materiella teknik med vilken Brenners bok r framstlld speglar

25

den konstitutiva motsttning som definierar texten. Att Ermelindas frsta tanke gller boken kan drfr sttas i samband med texten sjlv, sdan den utvecklas under det samtal som nu brjar. Ty vidare r trsnitt inte bara en bildteknik, utan ocks en gammal tryckteknik fr texter, s a s en teknik fr ordets visuella inkarnation som krumelurkropp. (Trivialt bygger ju det visuella elementet i all skrift p samma kontrasteringsprinciper som trsnittet.)66 Ty denna bygger p en absolut kontrastverkan mellan vita och svarta flt, ljus och mrker, frgrund och bakgrund. Bilden kan konstrueras s, att de svarta flten blir bakgrund mot vit frgrund eller tvrtom. I stocken, den frlaga, dr den tvdimensionella bilden tredimensionellt karvas ut, motsvarar grvhlens mrka djup (s a s, graveringens gravar) den frdiga bildens ljusa ytor och de belysta upphjningarna motsvarar den frdiga bildens mrka flt. Stocken blir negativet fr avtrycket som positiv bild. Det betyder, att stocken mste gras spegelvnd i frhllande till avtrycket och allts konstrueras med utgngspunkt i hur den frdiga bilden ska bli. I avtrycket framtrder d frlagans rumslighet som yta, hger som vnster, ljus som mrker. (Jfr NT som spegelvnt avtryck av GT: grningsrttfrdigheten inristad i Moselagens stentavlor blir i avtrycket inverterad till evangeliets trosrttfrdighet!) Trsnittstekniken arbetar sledes med en flerdimensionell dialektik, p tre plan: stocken, avtrycket och betraktarens subjektiva bild, dvs (260:) konkretisationen. Varje plan r fr sig sjlvt konstruerat kring en vsentlig motsttning mellan ljus och mrker, och i planens frhllande till varandra transforrneras denna motsttning p flerfaldiga stt. Nu kan stockens utgivna bild, avtrycket, gras principiellt dubbeltydig, s att det ur dennas synvinkel r godtyckligt om konkretisationen utvljer de mrka eller ljusa ytorna som frgrund/bakgrund fr den bild som uppfattas. Konkretisationens bild blir strukturellt densamma i bda fallen, fast den ena stiger fram i mrker och den andra i ljus. I bda fallen ses t ex ett kors, men det ena vitt mot mrk bakgrund och tvrtom, och vart och ett av dem r belget p sin unika ort i den gemensamma helheten. Tv betraktare enas d ltt om att den utgivna bilden frestller ett kors, men motsger varandra betrffande korsets frg,

belgenhet och karaktr. (Jfr Hermann och Ermelinda landet ster om Felix Arabia!) P s stt kan bilden konstrueras kring en motsttning mellan ljus och mrker, som gjorts problematisk fr betraktaren. Fr att kunna bygga konkretisationen p den objektiva bildens helhet mste han reproducera bildens motsttning ocks i tillgnandet: i konkretisationen infrliva ofrenliga perspektiv och gra dem samtidiga Han mste hlla motsttningen kvar redan i sitt yttre seende. Bilden frestller och framstller inte tv skilda freteelser eller aspekter, utan frhllandet mellan detta tskilda, dialektiken i helheten. Det tskilda frenas i en kraftmtning, som bilden inte bara frestller och terger, utan som den r: den r den motsttning den framstller. Att trsnittstekniken var boktryckets ur-form67 anknyter ocks till andra delen av Ermelindas beskrivning, att Brenners bok var urgammal. Det var ocks en urgammal bok som blev den moderna tryckkonstens frstlingsverk: Bibeln, Bckernas Bok, dr Ordet-Logos, som sjlvt var i begynnelsen, inkarnerades. Det tryckta ordets nybegynnelse var allts det Ord genom vilket allt blivit till, bde i Gamla och Nya Testamentets vrld, det Ord som var den Gud det var hos (1 Mos. 1, Joh. 1:13). Att den brennerska boken var med trsnitt kan d betyda mer an att den innehll bilder. Den kan tnkas illustrerad med trsnitt i den meningen att den tryckteknik, som fixerat den synliga skapade textkroppen, belyser den osynliga pgende textens skapande konstruktion: att den synliga materiella text som freligger i trycket bde dljer och uppenbarar den osynliga, fenomenella-andliga text som handlar i lsakten. Sprktecknen kan ses som det ktt textens logos framtrder genom i texthndelsen, men ocks som det incognito logos gmmer sig i fr den som inte knner tecknens hemlighet (261:) som logos. Det kan slunda finnas korrespondenser mellan bok, bild och text i flera dimensioner, vilka alla vittnar om den tryckteknik bara den till synes frnvarande stocken i sig sjlv kan avslja.68

26

Denflerdimensionelladialektiken:ordochktt En sdan dialektik tycks vara p spel i Brenners text och i frhllandet till Bibeln som frlaga. Den kanske r den sanning den framstller och ger den erfarenhet den beskriver, analogt med hur bibeltexten beskriver sig sjlv: Genom det [Ordet] har allt blivit till, och utan det har intet blivit till som r till. I det var liv, och livet var mnniskornas ljus (Joh. 1:3-4) I s fall avbildar boken med trsnitt texten med den konstitutiva motsttningen: trsnittet r motsttningens synliga framtradelseform. Dvs typtrycket r den inkarnerade texten, analogt med hur Kristus inkarnerade Ordet-Logos: Och Ordet vart ktt och tog sin boning ibland oss (ib. 1:14). Om nu Brenners text frhller sig till Bibelns som avtrycket till stocken, s frhller den sig kanske ocks som tjnareskepnaden till Guden-Kristus sjlv. Det betyder, att den mste framtrda i ett incognito lsaren sjlv mste tolka utan att p frhand veta, att det som synes inte r det som r; han har ju bara vittnesbrdet, inte det omvittnade sjlv: incognitoet dljer ocks att det r ett incognito. Konkretisationen kan d, som Hermanns, tro sig stanna vid det som synes, beskrivningen av mrkret, eller, som Ermelindas, misstro och dma ut amsagan. Att det skulle finnas ett folk som lever av markens och blommornas dofter blir d en analog till det evangeliska budskapet att det folk, som vandrar i mrkret skall se ett stort ljus (Jes. 9:2), det som Kristi incognito representerar: Det sanna ljuset, det som lyser ver alla mnniskor, skulle nu komma i vrlden. (Joh. 1:9) Anta att textens egentliga logos dljs av krumelurkroppen p samma stt som tjnareskepnaden dljer den gudom den uppenbarar! (Jfr s 120!) Reaktionerna blir nd desamma Han kom till sitt eget och hans egna togo icke emot honom. (ib. 1:11) Bara ett ftal kanske, som Hermann sger om vandringsmannen, ngra utvalda (30), kan eftert sga: Och vi sgo hans hrlighet. (Joh. 1:14) i detta incognito mitt ibland oss, dvs knner igen ursprunget, stocken: vi sgo likasom en enfdd Sons hrlighet frn sin fader, att han var full av nd och sanninig (ib.). Men d gller ocks, att t alla dem som togo emot honom gav honm makt att bliva Guds barn, t dem som tro p hans

namn (ib. 1:12); dvs, att bli som den (262:) de trodde p, syskon till den enfdde. Ty hr r frlagan i incognitoets bild.69 Men om nu Brenners text inte r bibeltexten, utan bara efterbildar den d saknar den ocks frlagans fulla hrlighet, dvs dess kraft, rikedom, dess djup. Och det r ju precis vad som gller om trsnittets frhllande till stocken: i avtrycket reduceras frlagans djup till yta. Den tredje dimensionen gr frlorad. Men bilden vittnar om den. De tomma ytorna hnvisar till det de inte innesluter. Om Brenners text frhller sig till Bibelns som avtrycket till stocken, s frhller sig Hermanns och Ermelindas konkretisationer av texten som mrker- respektive ljusaspekten frhller sig till avtryckets helhet. Och det har vi ju redan sett att de gr: de verkar vara varandras komplement. Amsagan och beskrivningen av det eviga mrkrets land framhver var sin aspekt av texten, samtidigt som de var fr sig ocks r ett uttryck fr textens fenomenella helhet. Men fr att textens objektiva helhet ska trda fram mste de komplementra fenomenella helheterna frenas. D framtrder emellertid alls ingen bild; tvrtom utplnas i freningen bilden. Den fullbordade strukturen upphver sig sjlv.70 Komplementochfullhet:dialogen Ty fr att bilden, mnstret, ska framtrda mste ju kontrasterna till: ljus mste st mot mrker, frgrund mot bakgrund, spegelvnt mot rttvnt, etc. Drfr kan den objektiva textens fullhet inte kommuniceras som bild, dvs, utsagt i ord. Hur n textens mnster betraktas, s r det som synes en frvrngning av det hela. Varje konkretisation mste deformera just drfr att den formar. Bokstavligt talat: den sanna formen r just deformationen. Ty bara den fngar helheten som fullhet. Dialektiken mellan Hermann och Ermelinda i samtalet om texten r allts mjlig bara drfr att de lst komplementrt. Just drfr att de lst p motsatta stt kan samtalet frena dem. Av samma orsak kan det hjlpa dem att enas med sig sjlva. S som deras konkretisationer belyser och terkallar varandra, s terkallar och belyser de ocks deras personer. genom att spegla sig i varandras konkretisationer ser de en ny aspekt av

27

sig sjlva (jfr s 84!). I konkretisationen mts allts en komplementr aspekt av texten och en spegelbild av deras personer. Den brennerska textens inre dialektik mrker/ljus samverkar ocks i sin frnvaro med dialektiken spegelbild/person i konkretisationen Denna samverkan utgr frn lsakten men frnyas i samtalet. (263:) Ocks detta r en biblisk efterbildning. Bibeltexten ska vara en spegel till sjlvprvning Oak. 1:23, I Kor. 13:12), s att syndajaget avtckes och frlsningen bereds rum fre evangeliet ska lagen verka. Men evangeliet frutstter lagen, liksom lagen fregriper evangeliet. De innesluter varandra p ett fullbordande resp begynnande stt.7 P samma stt med den evangeliska bikten, som r ett samtal om och med utgngspunkt i bibeltexten. I brjan av samtalet om Brenner? text tycks Ermelinda se bara den polra motsttningen ljus/mrker mellan hennes konkretisation och Hermanris, inte den komplementra. Hon ser tydligen inte den gemensamma strukturen och saken. Men nr hon lyssnar till hans utlggning fr hon en mjlighet att fatta, att komplementen som utesluter varandra i konkretisationen tillsammans helar texten. Den i och fr sig ofattliga komplementra fidiheten kan bli tillgnglig som polr spnningsenhet. Motsttningen kvarstr, men nu som sammanhllen i strid. Fullheten mste i hennes (och vr) vrld trda fram som motsttning fr att alls.kunna framtrda. mrker och ljus blir skilda ting, liksom synd och nd, dom och frlsning. Men genom Hermanns komplement till hennes amsaga kan hon ha slagits,. av en insikt om ett Ndens osynliga rike, dr fullheten g1ler att det finns ett folk som blir upptagna dr i sin komplementra fullhet redan hr och nu, men p, ett frdolt och begynnande stt, dvs, som helt och hllet rttfrdiga syndare. . Bakom motsatt hon ser och frstr kan hon.d knna och ana fullheten. Nu ser hon detta dunkelt ssom i en spegel he nns kunskap r ett styckverk: endimensionell, bakvnd, splittrad. Men nr det kommer till henne ppet och fullkomligt ska spegeln tas bort och hon ska skda ansikte. mot ansikte. D ska hon tillfullo. knna s som hon redan hr och nu sjlv blivit tillfullo knd i det frdolda. d ska hon frst den

tredje (eller femte) dimensionen (bortom rum och tid) hon redan nu i tron skulle kunna erfara Om hon p s stt ser ett samband mellan amsagans folk och mrkrets land, s fr amsagan fste i just den verklighet som till synes vederlgger den. P samma stt kan Hermann, sedan ha, i mrkrets vrld ett gonblick erfarit ljuset,, mysteriet (26), i frltelsen, knna sig lockad av den dystra beskrivning som frst. bara skrmde honom. Samtalet om texten sammanfr dem i samma tillvaros aura (30) men nnu ska det drja lnge innan de brjar frst vad som har skett. Ty fullheten mste de frst fatta under motsttningens aspekt. Freningen framtrder i tskillnadens incognito, ty bara som sdan (264:) blir den fattbar fr tanken. I samtalet lr de knna sig sjlva, varandra och texten, men som i en spegel bakvnt. Det betyder att om de speglar sig i varandras konkretisationer s ser de allt omvnt, frn den komplementra sidan. P s stt utvinner de ny kunskap ur det de redan vet. (Jfr s 84!) Men samtalet som medierar kunskapen formar och deformerar den ocks. Konkretisationen mste objektiveras i en sprklig utsida fr att bli tillgnglig fr den andre; den direkt erfarna konkretisationen r ju innesluten i vars och ens egen subjektivitet. Just det subjektiva mste objektiveras, fr att bli tillgngligt. Men d r det inte tillgngligt som subjektivitet. Konkretisationen har blivit ny text utgiven t den andres subjektivitet, som omformar den till en ny lika unik konkretisation. Det mnster var och en av dem sett i texten frblir i dem var och en fr sig. I den ene finns den andres bild bara som en omformad frnvarostruktur, som motsvarar den egna konkretisationen. Bara indirekt kan subjektiviteten meddelas. Samtalet skapar allts den distans som skiljer dem t, samtidigt som de vervinner denna i en dialektisk frening som liter en bild trda fram. Dialogen blir allts den fr dem bda tillgngliga valplats dr bildens-mnstrets strid fr livet pgr. Den r bildens liv samtidigt som den ger det. I den striden bekmpar konkretisationerna varandra, dr och uppstr oavbrutet, samtidigt som texten lever av deras undergng. Jfr fltslaget: hydrans armar sndersliter varandra

28

utan att det tillstnd som kallas seger eller nederlag ngonsin reellt infinner sig. (19 1)72 Lt oss sammanfatta. Om bokens konstruktion motsvarar textens och textens bokens, och om textens flerdimensionella kontrast- och speglingsteknik r analog med trsnittets s belyser detta texten i dess frnvaro: sjlva frnvaron blir oss till hjlp i frstelsen; distansen blir en produktiv betingelse fr tillgnelsen. Vi fr ett sammanhang fr tanken att den brennerska texten r konstruerad kring en vsentlig motsttning, som gr den absurd. Det sammanhanget ger ocks utrymme fr, det evangeliska paradigmet: p samma stt som trsnittstekniken kan gra bildens kontraster samtidiga i helheten och s frvandla den dubbeltydiga bilden till en fenomenell paradox, s uttrycker den ocks paradigmet fr det paradoxala frhllandet mellan synd och nd, lag och evangelium, dom och frlsning.

IV.Omoss
I.Enheroiskberttelse:kttetsomvartord Lsandetsheroiskalidandehjltensomstllfretrdandelsare (265:) Tanken p Brenners text som biblisk r knuten till Hermanns (och Ermelindas antydda) lsning och utgr frn hans spontana, frreflexiva reaktion: skuldknslan och den ambivalens lockandeskrmmande som texten frammanat. Vi har sett skulden som det X som skulle ppna en textens horisont, som anknt till hans situation. Utgende frn samtalet om texten som ett samtal om Hades och vad det rjde om hans behov och allmnna livssituation fann vi, att den evangeliska horisonten vore ett textens adekvata svar p denna hans livssituation; den skulle ge honom ett sammanhang att frst bde texten och sin egen skuld i.

Men hr ppnas kanske, ocks fr oss en vg genom vr text. Om Hermanns X r skulden, s kanske vrt X r Hermann! I sitt frhllande till Brenners text kan han tnkas frebilda oss i vrt frhllande till romanen, som berttar om honom. P samma stt som Hermann knner igen sig sjlv och sin skuld i sin text, s kanske vi knner igen oss sjlva (och vr skuld?) i Hermann. Men liksom han d mter sig sjlv som ngot frmmande, s kanske vi i Hermann fr oss sjlva p avstnd. Om Hermann r vr like, s r han det inte drfr att han avbildar oss s som vi vill se oss och grna tror att vi r, utan sdana vi helst vill glmma att vi r.73 Om vi inbjuds till art, vara hans like, s inbjuds vi inte till att lska oss sjlva genom att lska honom, utan till att hata oss sjlva i honom men likafullt lska honom. Det r vad det evangeliska paradigmet bjuder. Ty om Hermann frebildar oss, s frebildar han ocks vr nsta. Om vi allts infr bilden av Hermann r beredda att sga Ecce homo, s r han inte av slkten, Anderz, utan tillhr slktet Envar. Hans ljliga drmmar och bisarra problem blir vra vanliga fromma drmmar och problem men framstllda i nytt ljus. Accepterar vi honom som vrt X, s blir skuldens och ansvarets problem de frgor texten kndar, nr den till synes framstller de kunskapens och frihetens mjligheter som Hermann drmmer om. Liksom Bermann fr vi d mta frnsidan av det vi drmmer om. Texten negerar (266:) Hermanns drmmar genom att lta dem g i uppfyllelse och visa de frskrckande konsekvenserna. Om vi drfr inte vill tro, att det var vra drmmar om frihet och kunskap han drmde, s gr vi honom frmmande och frkastar honom. P s stt kan vi frkasta det frkastliga utom oss, utan att behva frkasta det i oss sjlva. Hermanns fromma drm att bli en stor man, hjlte och mnsklighetens vlgrare (12) kan vi d se som uttryck fr ett frvrngt kunskaps- och frihets-ideal. Fljaktligen angr oss d inte detta som en textens problematisering av kunskapens och frihetens mjligheter. Ser vi. honom dremot som vr like, s ser vi, att det r just vra fromma drmmar, och heliga ambitioner (244) som r problematiska. Vi ser, att fromheten sjlv r problemet.75

29

Om vi allts accepterar Hermann som vrt X och gr in i den skuld hans X r, s ppnas fr oss den evangeliska horisont han behver innan den nnu ppnats fr honom. Om han stllfretrder oss, s r det vr skuld han br. Han blir vr frsonare p ordets eget plan en svag efterbildning av Ordet sjlvt, det Ord som, evangeliskt sett, r Kristus sjlv. Om han i fiktionsvrlden r Anti-Krist, ett avskrckande exempel (men jfr ss 10,11!), s r han just drfr p textens niv Kristi, efterfljare. I vr roman r han d p en gng mnniska, lsare och ordtext, p en gng artefakt av ord och i fiktionsvlden inkarnerad mnsklig realitet. Som sin frebild har han tv naturer och tillhr tv vrldar med referens till en tredje textens tidlsa metaplan, fiktionsvrldens hr och nu och lsarens verklighet i historien. Hans syfte som fiktionsgestalt blir d att p textens niv, som inkarnerat ord i fiktionsvrlden, uttrycka.och bra en skuld som hr lsarens verklighet till. Som logos blir han en medlare mellan dessa vrldar, en frsonare som i sig sjlv r skuldls.76 I Hermanns tv naturer och det syfte fr vilket han kan tnkas vara till finner vi d den evangeliska frsoningens struktur. Liksom han frebildar oss som lsare och mnniskor lan han tnkas efterbilda Kristus som Ord och mnniska: som bild i fiktionsvrlden inkarnerar han textens logos som ett handlande ord. Analogt kan romanen tnkas efterbilda Bibelns flerdimensionella vrld: temporal text med referens till lsarens vrld och rumslig, innesluten fiktionsvrld. Bda texterna uppenbarar i referensen till lsaren en mjlig livsvrld. Romantexten har emellertid, i sin negativa referens hnvisningsfunktionen i tomrummen -bara en svag motsvarighet till den bibliska uppenbarandefunktionens handlande kraft. Dr romantexten r en appell till handling sk den frnvarande texten! r bibeltexten ett lfte fr tron att texten sjlv infriar det lfte den avger fr den (267:) som genom att lsa texten kommer till tro p det; ocks trons betingelse r slunda ett bibeltextens eget verk. Men i en svagare mening utfr ocks romantexten ett motsvarande frlsningsverk. Hermann r som fiktionsgestalt ett redskap och medel fr detta textens handlande; som textgestalt r han handlandets subjekt. Hans roll som frsonare i frhllande till oss, hans lsare, blir d

avhngig av om vi tror att han r vr frsonare eller ej. Det blir frga om en katharsisk funktion p textens niv: genom att hans fiktionsgestalt vcker medlidande och fruktan, p en gng lockar och skrmmer, s tvingar hans textgestalt oss till sjlvprvning och val: att erknna slktskapen och knna igen oss i textens vrld eller stta bort alltsammans som ngot frmmande. Dvs: det blir frga om valet att tro att han r vr stllfretrdare eller ej. Katharsisfunktionen blir inte aristotelisk, eftersom den inte realiseras p fiktionens utan p textens niv. Frst nr vi trnger igenom fiktionens-inkarnationens bild av honom -frsonarens ansttliga incognito och ser hans tillhrighet till textens hgre (meta-)vrld och frmedlande funktion frst d blir han frsonare och katharsiseffekten intrffar. Nr vi ska leva oss in i hans fulla person r det texten vi ska leva oss in i, men. detta stller oss ocks infr valet att tro eller frargas. Tror vi att han r vr lik; s dmer vi honom inte annorlunda n. vi dmer oss sjlva, utan lskar honom som oss sjlva men d lskar vi ocks varandra i honom, som inkarnerar oss alla som sinnebild. P s stt kan vi genom honom komma att frlta varandra och drmed bli varandras frsonare i vr vrld. Uppenbarelseochhnvisning,livochlsning Men i allt detta mste han frbli artefakt i ord till skillnad frn sin frebild skapad, inte fdd. Som fiktionsgestalt r han skapad fr sin roll som frsonare i vr vrld sdan den frmedlas av texten. Han r gjord som offer en bild till vrt beskdande. Genom att vara sig sjlv som fiktionsgestalt, spelar han sig sjlv p textens niv fr att drigenom vittna om ngot annat n, sig sjlv dvs om oss som bde skapar och frintar honom. I lsakten fder vi honom genom att frverkliga logosmjligheten i krumelurkroppen, men ddar och frverkar honom i verket. Drmed r ocks hans verk fullbordat att skapa. vljandets situation i texten, men ocks genom sin dd i vrt verk mjliggra valet hur . han ska verka vrt liv. Genom att offra sig som textgestalt skapar han oss

30

s som vi skapar (268:) honom, men str kanske kvar som ahlinsk vdjan Ls mig som lser er! Det r min bn och syssla. (Bark och lv:61.) Som fiktionsgestalt har Hermann ett starkt kallelsemedvetande som mnsklighetens vlgrare (12), men denna mission uppfyller han d frst som textgestalt och kan gra det just drfr att han synbarligen misslyckas med sitt uppdrag i fiktionsvrlden, och drfr att hans. bestmmelse som textgestalt r art gd under i verket. Som fiktionsgestalt knner han inte den svaghetens frnsida av sig sjlv som Brenners text uppdagar. Han r incognito ocks fr sig sjlv dri speglar han oss. Men fr oss avsljar texten hans djupaste incognito redan i inledningskapitlets rubrik Gudasonen frkldd och anges passionsberttelsen i romantiteln En heroisk berttelse.78 Men anstten i Hermanns framtoning gr oss bengna att tolka dessa upplysningar entydigt ironiskt, utan att tnka p att vi drmed blir upplysta om just de frdomar hos oss sjlva som anstten vdjat till. Detta trots att Hermann sjlv i berttelsen vdjar om att han ska mtas utan anseende till det yttre (21, 120 f). Nr vi finner hans mdor och lidanden komiska, vittnar han slunda om oss s att vi dmer os sjlva, men det frstr vi frst p textens ni&. Som textgestalt kan han d frammana vra skuldknslor (eller frhrdelse) och via sin frnedring frmedla frltelse och upprttelse bland oss som r hans likar trots att han i fiktionen sjlv r en som, likt oss, dmer andra (19, 21, 63 f, 99, 101 et pass.), medan han lider av sin egen frnedring. Drmed kan hans bild sagas frkroppsliga just det behov bibeltexten appellerar till, och s kommer han indirekt, att vittna ocks om den. Han blir ett ord, som hnvisar till ett annat ord, vars frnvaro han som fiktionsgestalt framstller. (Jfr s 218!) Tomrummen i vr text hnvisar d inte till ett liv att leva, utan till en text att lsa och det liv lsakten r. De hnvisar inte till ngot annat liv n det texten framskapar och i sig sjlv rymmer betingelserna fr, medan den pgr. Vad som sker med ordet bortom ordets vrld r vr sak. Men om denna andra text r Bibelns, s utger denna sig fr och lovar att sjlv ge det vsentliga i allt existentiellt liv: Jag r vgen, sanningen och livet. (Joh. 14:6), att, sjlv vara den livsvrld den beskriver och gestaltar

och utlovar Gudsriket p jorden .79 Genom tron trder lsaren i lsakten in i detta p ett frblivande stt. I s fall hnvisar tomrummen i vr text till ett liv genom att hnvisa till en text, och de gr det genom Hermann som i fiktionsvrlden inkarnerat ord. Men ven om vr text kan frsts som en ofullstndig efterbildning (269:) av Bibelns och tomrummen kan tnkas utfyllda med Bibeltextens frnvaro som en osynlig hnvisning till den, s antyder tomrummen ingenting om hur denna ska frsts det blir en sak mellan oss och den texten. Ty bibeltexten frmedlar ju av sig sjlv den ande med vilken den ska tolkas och utlggas. Dock kan tomrummens sjlva negativitet frsts frn ett annat och bokstavligt hlk ikoniskt, som bild fr en frnvaro och tomhet som inte kan bli nrvaro och fullhet, vare sig i textens, fiktionens eller vr vrld. Dvs, att texten aldrig kan fullbordas. Hermanns frebildliga hopplshet aldrig omvndas, vr vrldsfrnvarande Gud aldrig komma, vr ofrsonlighet aldrig frlta och bibeltextens frlsningsvg aldrig n bortom dom och frtappelse. Ocks denna frstelse sker utifrn. det evangeliska paradigmets problemstllning och frutsttningar dei problernatiserar sjlva det paradigm den ingr i. D blir det ocks just drfr texten inte kan och inte fr fullbordas: problematiseringen innebr, att saken faktiskt inte r avgjord i te*ten, att den r lsarens Sak. Evangelisk r till sist ocks tanken, art det r just genom den synliga frnvaron som gudsnrvaron osynligt uppenbarar sig. Vilket bara ytterligare bekrftar, att texthlen inte kan fyllas p ngot entydigt och slutgiltigt stt. Det evangeliska paradigmet tolkar inte texten t oss det bara hjlper oss att lsa den.80 Textensomfrlossare Om vi anvnder det evangeliska.. paradligmet och i enlighet med det ser kunskapens frbindelse med skulden och frihetens frbindelse med ansvaret som de problem Prstkappan gestaltar,81 s framtrder de i den existentiella jmlikhetens och vrdighetens perspektiv som den brutna gemenskapens problem.82 Om vi accepterar inbjudan att vara Hermanns like i vr lsakt, och han frebildar och hrmar oss, d hnder oss i vr

31

lsakt detsamma som hnder honom i .hans. Antag nu, att han fre den lsakt. han berttar om gt. evangelisk kunskap om synd och skuld, men bara p ett formellt och opersonligt plan. Utifrn detta perspektiv agerar han i sin prstroll, men utan att vara personligen berrd. Om nu texten aktiverar hans personliga skuldknsla, s tvingas han se sig sjlv frn den evangeliska horisonten. Genom sin spontana upplevelse av svaghet och frdmjukelse, frinnerligar han d det som i lsakten sker. P s stt aktualiseras ocks den bibeltext hans prsterliga frkunnelse utlgger,. den verkar genom Brenners text, som tyst kan tnkas hnvisa till den fr honom. (270:) Nr han slutar lsa r han prglad av dessa erfarenheter texten har s.a.s gjort det avtryck p honom som motsvarar den person han r. Han r d en annan n frut. Men han r ocks mer sig sjlv. Han har blivit medveten om vem han r. Genom att bli medveten om sin skuld och uppleva sin svaghet ngrar han sig tillbaka till sig sjlv och vljer sig sjlv genom idel negationer. Genom lsningen kan vi tnka oss, att en process startar dr han blir den frmmande svaghet han tidigare vgrade knna igen sig sjlv i. Lsningen kan gra, att han kommer underfund med sig sjlv och sin skrplighet. Genom att detta r hans svar p texten, s kommer han ocks bttre underfund med den. Att frst texten och frst sig sjlv blir d tv sidor av samma sak. Detta kan betyda att det frsta X, med vilket han mtte texten, vid ett frnyat mte modifieras, frdjupas och frvandlas. Skuldens frsta svar i konkretisationen Det mrka landet utgick frn den aspekt av den evangeliska frestllningsvrlden som r knuten till Lagens dom och dd. Frdjupar han sig ytterligare i detta bereds vg fr den motsatta aspekten, vare sig han faktiskt nr dit eller ej. Allt hnger p, hur han tar emot denna bild av sig sjlv som syndare. S som en brennersk text aktiverarHermann och Ermelinda kan den ocks aktivera andra lsare. Men dessa aktiveras inte ndvndigtvis till att vandra samma vg som de, och det X med vilket de stiger ner i hlen verkar olika p olika lsare. Berttelsen om Det mrka landet som ju Hermann hela tiden bygger ut och frdjupar r s gjord, att den inte

ppnar sig fr ngon entydig tolkning med std i texten, inte heller garanterar samma tolkning vid olika texttillfllen och, slutligen, inte heller ppnar sig fr ngon tolkning, som ens fr stunden ger frid med texten. Det r den konstitutiva motsttningen som frhindrar detta. nd ligger textens verbala, lingvistiska mening fast den r fixerad i sprksystemet och kan tillgnas av envar sprkkunnig. Men motsttningen bor just i dialektiken mellan sprkverkets krumelurkroppsmening, konkretisationsverkets livsvrldsmening och textens egen mening som hndelse. Konkretisationen vill freviga hndelsens nu, men motarbetas av den motsttning i meningen som hndelsen aktualiserar. Fenomenellt hnder d absurditeten p den sprkliga meningens eget tidlsa plan, dr ingenting kan hnda. Motsatsernas samtidighet i konkretisationen gr meningen, till hndelse gr verket till text. Komplementens samtidighet stadkommer dremot den motsatta effekten gr (271:) genom fullheten hndelsen till mening och texten till verk s fullstndigt att alltsammans utplnas: det blir ingen bild. Om det som pgr kan inget slutgiltigt sgas frrn det upphrt. Men nr det upphrt kan inget sgas om det som pgende Vad textanaysen vill fixera r just det som frsvinner. Egentligen r den inte mjlig, vare sig som analys eller beknnelse. Att den brennerska texten dremot bevarar hndelseaspekten redan p sitt meningsplan framgr av att vljandets situation bevaras i lsakten: meningen tillter ofrenliga konkretisationer, antingen i paradoxens eller sjlvupphvelsens form. Sammanfattningsvis gller, att den brennerska textens dubbla meddelelse konserverar vljandets situation i texten och hnvisar till den utanfr texten, samtidigt som den ocks hnvisar till andra texter. Den drabbar lsaren i hans existens med en sanning han genom lsakten sjlv framfder. Eftersom denna sanning r exklusivt privat och frbunden med personliga val, kan den inte verfras frn ett subjekt till ett annat. Den kan inte lras ut och ger inte heller ny kunskap i objektiv mening; den uppenbarar vad han redan vet. Vad texten kan gra r att frlsa honom.

32

Genom att fras fram till vljandets situation i texten kan han fs att upptcka vad han redan vet. Det sker genom en indirekt meddelelse, som frdolt arbetar med hans mjligheter De pfrs honom inte utifrn, utan han fr tillflle att av sig sjlv knna igen dem och vlja dem som sina. De framtrder incognito i en form fr direkt meddelelse, som, ser ut att handla om ngon och ngot annat. Men det indirekt meddelade finns i det utsagda, r bundet i det och ger ingen oberoende tillvaro. Texthlen r byggda av ord. Drfr r de sjlva frdolda och mste sjlva uppenbaras: bara den som knt igen sig i textens frmmande utsida fr tillgng till det X som avtcker, utforskar och skapar ur dem. Men d kan ocks textens insida visa sig rymligare n den utsida som inhgnar den, och vad den uppenbarar r, att just s r fallet med honom, lsaren, sjlv.

V.Nullifikation
J.Attomslutasavdetinneslutna:hletrunttexten Nrvarosomfrnvaro,synligtsomosynligt (272:) Vr text kan beskrivas som ett system av kinesiska askar, dr den innersta och minsta asken Brenner text innesluter alla de andra, som omsluter den. Detta kan den gra, drfr att texten r frnvarande, och asken tom, i vr text. Hermann fretar sjlv den resa Brenners text beskriver och han lst om. Men hans resa r vad vr text berttar om och vi lser om i den strre berttelse, dr han r text fr oss. Drfr lser vi hans mikrotext nr vi lser vr makrotext och han s a s lser vr, nr han lser sin egen, ty d lser han vr lsakt, dvs oss genom vilka hans text blir till: ingendera texten r nnu fullbordad, utan blir till medan vr lsakt varar. Om Hermanns text p en gng speglar, omsluter och pgr samtidigt med vr, s r det klart, att det i vr text mste vara

ett tomrum efter hans, liksom det i hans text mste vara ett tomrum efter vr. Nr Hermann grunnar ver det som hnde i hans berttelse, s r det d vr text han begrundar, eller rttare sitt eget intrffande i den, sin tillblivelse som textgestalt. Men eftersom texten nnu pgr, s kan han som fiktionsgestalt nnu ingenting frst Brenner vet inte heller besked. (29) Jag vet inte nnu. (ib.) Hermanns frebildlighet fr oss som lsare r d det att lsakten aldrig kan n ett slut, bara avbrytas. Han fregriper oss i det att hans brjan r vrt slut och hans slut vr brjan: tervndandets ml r processens nybegynnelse p en hgre niv i spiralen. Om hans lsakt slunda frebildar vr och vr hans, och hans resa i vr text efterbildar den han lst om hos Brenner i samma mn som vr resa i hans text efterbildar det vi lser om i vr, text d lser vi samma text. Bda omsluter det de innesluter, och innesluter vad de omsluter, fastn ingendera finns till annat n som blivande och genom den andra D frstr vi inte bara varfr vi inte kan f tag p Brenners text, utan ocks varfr Hermann inte kan det. Det r d alls inte s att han lst en text vi inte sett han lser den nu, medan den blir till genom oss. Vrt vetande r inte bara gemensamt det. utvecklas samtidigt och, genom vartannat, i samma mn som texten blir till, och texten blir till i samma mn som vi lser den.83 Om han blir till genom (273:) oss, s speglar han oss och lser allts oss som vi lser honom, samtidigt som han just drfr i sin tur skapar oss som lsare, liksom vi honom som fiktionsgestalt. Det betyder att vi lser den text vi inte ser men saknar, genom att lsa den text vi ser och redan har. Om vr text omsiutes av den text vi jagar, s r det klart att vi inte kan se den: vi r ju inne i den och ser d inte skogen fr bara trd. verblick fr vi bara genom att studera Hertnanns yttre ord om och reaktioner, p (vr text i) Brenners text, ty detta r i vr text. Men d nr vi ocks bara utsidan, inte det som r i Brenners text, ty det r ju vad vi sjlva str i. andra sidan fr vi d ocks tag, p vr texts utsida dvs, vi kan verblicka den och ntligen sga detta gller om vr text; sdan r den; ntligen har den stannat.

33

Men det vi d ftt tag i r ju inte det vi varit inne i textens hndelse, texten som diskurs, det unika. Vad vi ville fixera var just det som frsvann. Om vr text omslutes av Brenners text, s r det klart att denna mste vara till synes frnvarande i den. Men det r ocks klart att det r bara genom denna frnvaro i vr text som Brenners text kan bli tillgnglig, fr oss. Det vi omslutes av kan vi inte se frn utsidan annat n genom att sjlva omsluta det. Men det r ju omjligt. nd har det ju skett: nr vi gick in i vr text fick vi se Brenners pgende text frn utsidan, i Hermanns mdor med insidan. Vi fick se utsidan av insidan verkningar i Hermann. Insidan sjlv fick vi dremot inte tag i lika lite som Hermann, som frebildar oss. Men om vr text motsvarar insidan av Brenners och Brenners utsidan av vr, d frstr vi varfr Hermann inte kunde f tag p den insida han skte: den r ju den roman som han sjlv r text i och som omsluter hans text. Dr texten pgr pgr tomrurnmet, medan det som pgr i tomrummet pgr i den text som omsluter det. Den innersta asken mste vara tom, drfr att det som den innesluter r det som den omslutes av: insidan r utsidan. Det r d ocks klart, att vi inte kunde f tag p den insida vi sjlva skte i tomrummet efter hans text det r ju den berttelse dr vi sjlva r text fr honom. Vi r den spegel som speglar honom. Och bda dessa texter pgr nu, samtidigt, genom att generera varandra, och stannar drfr aldrig s att de kan gripas var fr sig, frigjorda frn lsaktens villkor. Vi mste g in i texten fr att frst den. Men i samma nu vi frstr den r vi utanfr den. D frstr vi den inte, ty vi r inte inne i den. Men nr vi r inne i den och frstr den s r vi redan utanfr. Det som innehlles i oss r vad vi sjlva omsluter, men (274:) men det vi omsluter kan likvl inte innehllas i oss: texten frblir otkomlig, innanfr eller utom oss. Vi hnvisas alltid till ett tomrum dr antingen vi eller texten inte r.

Text,tillblivelseochexistens Denna konstitutiva motsttning formuleras explicit i vr text. Berttaren meddelar det finns en lag i fysiken som sger, att det innehllande inte kan vara mindre n sitt innehll. (50) men s berttar han om ngot som r en frolmpning mot den lagen (ib.). Litermttets ofrmga att rymma en kanna r rttnog ngot Hermann p en gng med tillfredsstllelse betvivlar och med grmelse tror p (202). I texten verkar nu detta omjliga vara mjligt: vad som r omjligt i fysiken tycks vara mjligt i semantiken, i sprket, som omsluter fysikens vrld. Men d intrffar miraklet rttnog meta-fysiskt inte i naturens men i logos hgre verklighet. Samtidigt r ju logos, genom oss som sprkar, inkarnerat i den vrld det omsluter. Sprket talar ju om den vrld det inneslutes i. Men det talar ocks om sin egen vrld s som sprket i denna text gr. Berttaren i vr roman tillgger ocks: Ibland kan det vara svrt att sanna sina gons vittnesbrd. (50) Detta kan d bero p att gonen p ett srskilt stt vittnar falskt just nr de vittnar sant: att vi ibland inte ser det vi tror att vi ser, och att det vi tror att vi inte ser r just det vi ser, fast vi inte vet om det. Fr att vi ska upptcka vad vi ser kan d krvas att det grs osynligt: frst genom frnvaron ser vi det. Men vad vi d vet att vi ser r inte det positivt givna.84 Vi ser frnvaron. D har vi upptckt texthlet. D ser vi att det saknar oss. Frst genom att frdjupa oss i den brennerska textens frnvaro, g ner i hlet och in i mrkret, fann vi dess nrvaro men inte s som vi frst trodde. Ty mrkret frvandlades till ljus ver vr egen text. Vi tervnde till den text dr vi hela tiden frdats. Vi har gtt en skenbar omvg fr att kunna upptcka vad vi ser. Men det som nu har betydelse r inte vad vi spontant ser just detta var ju vad som frde vilse, bort frn den text vi skte. Det som r viktigt r vad vi vet att vi ser allts just det vi inte spontant ser och inte vet av som skdlig endimensionell tanke. Frst nr vi frstr att vi inte frstr kan vi brja frst (jfr romanen, 30; 184f, 192). Brenners text kan allts vara Prstkappans egen. Primrt hnvisar (275:) den d inte till en frlaga utan till sig sjlv: texten r frlagan,

34

kopian originalet, trsnittet sin egen stock. Frst nr vi upptckt det kan vi brja ska en frlaga bortom texten: vi vet d att den mste skas i texten.Ty liksom Bibeln (och ahlinska romaner) frmedlar vr roman sjlv den ande med vilken den ska tolkas, och den anden utgr frn den brennerska text som Prstkappan r. Men om den brennerska textens ande r frnvaro och tomrum, s r ocks Prstkappans det. Den r d sjlv sina tomrums utfyllnad men hnvisar drvid tillbaka p sig sjlv som tomrum och mjlighet, dvs som pgende text med rum fr lsaren. Textens ande r en hjlpare, som blir verksam frst genom att lsaren tar emot hjlpen det textens X, som lsaren sjlv svarar med och i sin tur ger.85 Tornrummen ska inte utfyllas med objektiva betydelser, utan bebos av lsarens subjekt. Srarten i den brennerska texten ligger d i denna motsttning: att locka till fyllerivning och nd motarbeta den just fr att lsaren ska bo och leva i den text som bor och lever i honom. Som text = diskurs finns vr roman inte till annat n i den mn den blir till, dvs aktiveras frn insidan i en lsakt. Olst r den tom, som lst verk r den full. (Vi kan drfr omvnt sga, att vr roman r till som verk bara nr den inte blir till, dvs nr vi inte lser den.) Diskursen aktualiseras som hndelse och frsts som mening men kan hndelsen frsts genom meningen? Hndelsen r ju engngsfreteelsen som meningen inte kan fixera och omsluta. nd r det den som ger meningen dess betydelse av angng, betydelse fr ngon; den ger meningen referens till en vrld som r ngons vrld. Men just detta kan textanalysen kanske inte gripa: meningens hndelse i lsakten.86 Analysen av vr text blir drmed problematisk. Den har blivit resultatls: vad vi skt fixera r kanske just det som frsvinner i fixeringen. Analysen synes d ha omintetgjort sig sjlv, om den r giltig, s kan den inte gras och har drfr inte blivit gjord. Och har den blivit gjord, s kan den inte vara giltig och r, drmed gjord i fvitsko.87 Vr text stter bort den. Men lt oss se Prstkappans existensparadox frn romanens utsida: det sprkliga konstverket som tillverkad produkt i en viss genre En

heroisk berttelse, som innesluter en resebeskrivning, som omsluter en heroisk. berttelse.

K.Textensommeningochverketsomhndelse

Diskursverket:karta,resa,ml Berttelsen om Det mrka landet r Hermanns konkretisation av Brenners resebeskrivning, eller rttare av berttelsen om landet ster om Felix Arabia. Resebeskrivning r Hermanns genrebeteckning p hela Brenners skrift; berttelse betecknar det kapitel som skrmde honom. Vi har sett bda beteckningarna som uttryck fr fr-verk-anden av texten: att de hnfr sig till det avslutade och tillslutna verk som Hermann utifrn sina genrefrvntningar fattar som en viss typ av verklighetsbeskrivning. Resebeskrivning kan emellertid ocks fattas som en beteckning p texten som vilande, men objektiv mjlighet och p verket som mjlig text. Texten som diskurs finns till bara i den mn den pag-ar, i dialektiken mellan hndelse och mening, men som mening, logos, har den nd ett slags objektiv tillvaro innanfr bokens prmar i skrivtecknen och typografin materialiseras den universella logos som r inskriven i sprksystemets teckenira lexikon och grammatik och som konkretisationen i texthndelsen kndar. Verket finns till bara s lngt det inte en diskurs (det r ju texthndelsens resultat i lsaren), men fre lsakten finns verkets estetiska skelett nedlagt i sjlva det konstnrliga hantverket, i sprkmaterialets utformning i vad vi kunde kalla textens genre.. Verket r i den bemrkelsen ett diskursverk, ty genren tillskriver texten (med rtta eller ej.) en viss karaktr och antyder drmed ngot om vad som . kan hnda i lsakten. Resebeskrivningen. r diskursverket. Dessa objektiva, tidlsa, icke-realiserade aspekter av texten kan vi nu tnka oss innanfr bokens prmar som en karta ver lsaktens resvg, en

35

frdbeskrivning, som anger riktning, stationer, vernattningsstllen, etc, men vars slutml r tervndandet hem till utgrigsstarionen -fr en ny brjan. Med kartans hjlp kan resan gras om. Men det blir en ny hndelse, inte samma resa. (jfr romanens slutrader!) Kapitlet som innesluter berttelsen om landet oster om Felix Arabia utgr d en av stationerna i lsakten. Den objektiva texten beskriver drfr enbart i geografiska -genremssiga termer, bara relaterar. Syftet r ju inte att terskapa en verklighet, utan att vgleda. Vl p platsen kan ju lsaren sjlv se. Den objektiva text kartan utgr kan d vara den mjliga men vilande texten, s som den freligger i det konstnrliga sprkets Langue (som sekundrt modellbildande mikrosystem i hela det konstnrliga systemets (277:) makrokosmos.88). Berttelsen blir slunda en karta ver den estetiska orten,89 vernattningsstlle fr drmmar och mardrmmar eller sevrdhet i sig sjlv fr upptdctsfard i det nya Den kan allts ha bde yttre och inre, aspekter, som Nattresa eller Dagsutflykt. Fr Hermann synes platsen ifrga ha blivit freml fr en nattresa. Han aktiverar den vilande texten som en berttelse om Det mrka landet. Hans eget besk p den utpekade platsen (textens estetiska ort, texthndelsen) fyller ut kartans abstraktioner (textens estetiska skelett, diskursverket) med konkreta, intryck. Kunskap genom beskrivning har blivit kunskap genom direkt bekantskap. Innan Hermann varit dr inneslt beskrivningen bekantskapen, men denna var d otillgnglig fr honom. Sedan, han varit dr omsluter hans bekantskap beskrivningen men det inre i beskrivningen r fortfarande otillgngligt fr honom som sdant. Brenners beskrivning var baserad p bekantskap (kan vi anta) och delvis obegriplig fr den som inte delar denna och allts inte sjlv gjort samma erfarenhet. Att frst texten r att utfylla beskrivningen frn egen erfarenhet. Men hur frmedla denna utfyllnad? Jo, i beskrivning som stller den nya mottagaren i samma typ av svrigheter som Hermanns ursprungliga infr Brenners text. Sagt i mitt sprk: Hermanns frverkande av texten i den berttelse han omsluter blir, nr han berttande ska verlmna detta verk till ngon annan, sjlvt ett berttande, som upphver hans verk, och gr det till ny text,

Hans hrare har d att gra samma rrelse som han sjlv gjort i den text som hans rrelse frverkade. Brenners resebeskrivning har slunda tre tillvaroformer, inneslutna i diskursverket: mjlig, vilande text, faktiskt stelnat verk och verklig, pgende text. Dessa tillvaroformer svarar allts mot tre tidsformer, dr endast tv (den vilande texten och det frdiga verket) hnfr sig till ett vara (i futurum och perfektum) medan det tredje egentligen r ett blivande (textens pgende nu). Men dessa varanden och blivanden omvandlas i varandra genom lsakten. De bde skapar och upphver varandra i tiden och i frhllande till olika lsares frsk att kommunicera med varandra om det lsta verket. Drivkraften r dialektiken mellan hndelse och mening. S finner vi paradoxen: den ene lsaren kan inte delge den andre texten, som diskurshndelse den r exklusivt privat, knuten till ett nu i en bestmd lsakt. Det han tycks kunna frmedla r diskurshndelsens resultat som mening, dvs det avslutade verket. Men i meddelelsens process upphvs verket och blir ny text bde fr den talande och den lyssnande. Bde text och verk blir otkomliga; (278:) ingendera kan hllas fast. Nr texten stannar kommer det lsta verket, men nr reflexionen startar upplses det och gr in i tiden som text p nytt. Den objektiva texten (textmjligheternas tnkta makrokosmos av mikrokosmiska konkretisationer) r sin sida inte heller tkomlig; den r ju endast mjligt vara och blir faktiskt vara s fort den ska beskrivas som mjlighet. (Drutver r den outtmlig begrnsad men ondlig.) Vi fr genom Hermanns referat inte tag p Brenners skrift vare sig som text eller verk, hndelse eller mening. Vi fr i berttelsen om Det mrka landet Hermanns beskrivning av hur diskursverket svikit honom hur genrefrvntningarna kommit p skam. Men i detta fr vi ju inte tag i berttelsen om Det mrka landet ens som Hermanns eget verk, dvs konkretisationen som konkretiserad. Vi mter i stllet hans verk som ny text, och som text r det lika otkomligt. Det finns i romanen i den meningen att vi mter bde text- och verkaspekten, nr vi slr upp boken och brjar lsa. Men vi fr inte tag i ngonting vi kan inte peka och sga DR r det titta!

36

nd r alltsammans inneslutet i berttelsen om Det mrka landet. Vi kan sga Se ss. 27-30, s ser du. Dialogen meddelar det indirekt till oss men ser gr vi inte; vad vi ser r ngot annat. Vi kan ju ocks sga, att Prstkappans berttelse fljer mnstret fr berttelsen om Det mrka landet: att Hermanns konkretisation av Brenners text ges oss som mjlighet i Prstkappan: mjliga-objektiva text. Just som Hermanns konkretisation i hans utlggning blir text fr oss, s svarar ocks Prstkappans makrotext mot denna mikrotext och kan terfinnas i den. Hans konkretisation r p en gng vr icke-konkretiserade text och den ande, nyckel, med vars hjlp vi kan konkretisera och ppna. Den ger oss vrt X. Med strukturen fr berttelsen om Det mrka landet kan vi frst vr text, och med vr text kan vi frst berttelsen om Det mrka landet. Mikrotexten innesluter makrotexten p samma stt som mikrotexten omsluter makrotexten. De r varandras insida och utsida. Drfr kan vi inte f tag p dem var fr sig; de mste ses tillsammans. Men just detta r omjligt: utsidan tillsluter insidan i samma mn som insidan utesluter den. Vi kan inte vara utanfr och inne i texten p en och samma gng. Drfr ser vi makrotexten bara p bekostnad av mikrotexten och mikrotexten p bekostnad av makrotexten, samtidigt som vi d inte ser ngon av dem, fastn vi ser bda p en gng. Prstkappanskomplement (278:) Prstkappans text terkallar allts det verk Hermanns konkretisation av Brenners textkapitel r; berttelsen blir berttande och tillblivelse. S lnge vi frdas i Prstkappans text frdas vi ocks i Hermanns konkretisation som text, en text som samtidigt tillhandahller karta och vgvisare fr vr resa i vr text. Att Herrnannss berttelse om Det mrka landet emellertid bara r en av de mjligheter som Brenners mikrotext (kapitlet) hller fram visas ju av att Ermelinda tycks ha funnit en annan i sin amsaga om ett folk som lever av markens och blommornas dofter. Vi skulle d kunna sga, att Hermanns konkretisation frebildar vr, i den meningen att det r via hans medvetande som vi frdas i romanen: det r hans fenonenella flt vi r inne i. (Berttartekniskt visas detta

av att han r den enda gestalt vars inre Berttaren ger oss tilltrde till eller snarare frmedlar; ty Berttaren str ju faktiskt mellan oss och honom i det att han tolkar Hermanns inre och frklarar det fr oss. Hermann sjlv mter vi bara frn utsidan i de repliker han fller och Berttaren refererar.) Men Ermelindas antydda konkretisation antyder ju ocks ett annat fenomenellt flt och en annan konkretisation av Brenners mikrotext och drfr ocks av vr makrotext. Den frefaller komplementar, men r just drfr ett genuint alternativ likvl, som i det fregende visats, ett alternativ som inte kan skiljas frn sitt komplement: Det mrka landet r, just i egenskap av mrkt, ocks ljusets land. Amsagan r i Ermelindas fenomenella flt ingen genuin beskrivning av en verklig livsmjlighet. Den framstr fr henne som just en am-saga, och frgas av misstro, liksom hennes bedragna hopp av misstrstan. Men den antyder mjligheten av en annan roman, som s a s vilar immanent i vr, i diskursverket, men inte aktualiseras. Den antyder ett positivt alternativ till den utveckling som beskrivs i Prstkappan som kanske freligger i Nattresa, vilken ju i ett efterord verlmnas till lsaren med just denna formulering. Alternativet vore en annan roman men nd samma berttelse som mjlig objektiv text. Vi kanske kan sga, att samma mytens varp har brjat vvas med ny vft (jfr Prstkappan s. 84, 127).90 Denna vft har lsaren att fortstta p det stt han sjlv vljer. Mnstret r inte, frdigt och inte frutsgbart; det lyckliga slutet r inget slut och ingen stabil position, utan en utgngspunkt fr ett arbete, som kan misslyckas (Nattresa, s 257).91 Om skuldproblematiken r gemensam varp fr bda romanerna (280:) s vver Hermann in frtvivlan, dom och dd dr Nattresas Axel vver in hopp, val och befrielse i frtvivlan och genom den. Drmed vinner denne en (sekulr) rttfrdiggrelse genom val: en frvandling, som upprttar ur vanmakt och frnedring, en befrielse frn skulden genom en fri viljeakt. Han tervnder frn nattresan fr att arbeta i en vald tro (p socialismen) som om det mrka inte existerade, men i medvetande om, att det stndigt hotar bryta in p nytt (257-79). Denna frihet kan vara vad Hermanns utveckling ifrgastter: ett fromt frhllande till

37

vrlden r dmt att perverteras, skada, ka lidande och skuld, srskilt nr det fr stllfretrdande karaktr (Prstkappan: 140, 242-45, 267-72). Idealism, frihetsdrm, lyckorike realiseras som hybris, makt, frtryck (jfr 113). Berttelsen om Axels utveckling i Nattresa kan frsts som ett genuint positivt alternativ, som korrigerar Prstkappan genom att visa hur ett sakligt tervndande frn Det mrka landet till den vrld som r kan ske. Men den kan ocks, just i egenskap av alternativ, frsts som den genuina am-sagan. Lsta genom varandra blir de bda romanerna tydligare och mngtydigare p en gng: varken mrkret eller ljuset blir absolut. Ytligt sett slutar den ena, dr den andra brjar, men som komplement r de ju ocks varandras brjan och slut, ofullbordade var fr sig. Problemstllningen blir densamma: frlust av naivt oskuld, vervinnande av srad idealism och passiv skuldknsla i en process som berttelsen inte fr till ett egentligt slut. Sedda tillsammans och genom varandra blir positionerna dynamiska, provisoriska. Det evangeliska paradigmet r till hjlp fr bda romanernas vv,92 men slutfr den inte. Med sina dubbla plan tvingar det till synbarligen ofrenliga infallsvinklar och lsarter: politiskt, socialt, historiskt, jmsides med religist, existentiellt, tidlst; och tro/trolshet humor/ fromhet, hopplshet/tillfrsikt, helighet/blasfemi p en gng blandas och tskils. Drmed blir det mjligt att nalkas texten som hndelse p ett stt ett ideologiskt renare paradigm kanske inte tillter.93 Helhetenienask Om Hermann r vr frebild lser vi vr text som han lser sin. r han vrt X blir han emellertid inte bara yttre frebild, utan ocks inre: han blir det textens centrala medvetande vi miste g in i fr att gra resan i texten.94 Vi mste assimilera vrt medvetande till textens centrala i hjlten. Men vi frstr inte svitt inte detta centrala medvetande ocks pminner om vrt: det mste ha fste i en objektiv situation vi delar. Det mste pminna oss om bde vad vi r och vad vi inte r. (281:) P s stt kommer texten att omsluta lsaren och lsaren att inneslutas i den, samtidigt som Hermann inne i makrotexten ser utsidan

speglad i mikrotextens utsida vars insida r frnvarande i den men dremot r den makrotextens insida vi frdas i, dvs vr text. Verket blir d vad lsaren (fenomenellt) upplever att han omsluter, nr han slutat lsa och erfar som textens utsida. Men d r texten inte lngre dr. Hermanns konkretisation fr in nya komplikationsniver i vr roman: den r frverkad brennersk text, men pgdr, som vr text p dubbla plan: dels i hans frsk att terge sin konkretisation och verfra sitt verk till oss (dvs en text innesluten i vr), men dels ocks den text bokens prmar innesluter som mjlighet. Boken och trycktexten inkarnerar bde text och verk i ett, och blir d det enda konkreta vara, som gr det mjligt att sga att text, och verk finns till (diskursverket r ju en abstraktion). Utanfr boken r texten ett blivande, som inte r och verket ett har varit, som inte r men som blir till s fort det begrundas, dock ej som verk utan som text. Texten r det pgende nu om vilket vi kan tala frst i efterhand, men d som ngot som redan r frbi; medan verket r detta avslutade frgngna om vilket vi kan tala bara i ett pgende nu som gr det till samtida text. I bda fallen r det vi vill tala om utom rckhll fr oss. Dialektiken mellan mikro- och mkrotext i vr text p en gng uppenbarar och upphver denna problematik, som d ocks r en dialektik mellan mikro- och makroverk Fr att ta det hela en sista gng: vr makrotext innesluter Hermanns konkretisation av Brenners text; konkretisationen r emellertid inte tillgnglig fr oss annat n som ny text en mikrotext, som samtidigt innesluter vr makrotext, ett mikroverk som samtidigt-innesluter vrt makroverk. Hans konkretisatioi/vr mikrotext innesluter formen fr den frdiga berttelse vi ska n fram till vid lsaktens slut. Men d innesluter Hermanns mikroverk/vr mikrotext ocks vr makrotext, ty verk och text inneslutes i och omsluter varandra drfr att de r varandras mjligheter och finns till/blir till bara i relation till varandra. Detta betyder att vr makrotext innesluter ocks Hermanns makrotext, dvs Brenners mikrotext kapitlet om landet ster om Felix Arabia samtidigt som den omslutes av denna.

38

Om verket prediceras genrebeteckningen En heroisk berttelse. Texten r d det som inneslutes i denna men som vi inte sjlva kan omsluta, bara omslutas av och intrffa i. Allts: Si texten en heroisk berttelse! Noter A.Textochtomhet P ett allmnt. stt har textens problem diskuterats i min ess Texten som lromstare (Kris nr 15, mars 1980, 4351). Den teoretiska bakgrunden r hr densamma (existentiell fenomenologi och strukturalism), men nu med strre tillsats av evangeliskt frgad hermeneutik i paulinskluthersk anda. Sren Kierkegaards, Paul Ricoeurs och Mikhail Bakhtins skrifter har varit till hjlp, men fr skerhets skull anbefalls de i noterna fr jmfrande studier, inte som ogrumlade kllor. Litteraturhnvisningarna sker i det fljande med huvudord, utgivningsr:sida, i frekommande fall bandnummer:sida, bibelkapitel:vers eller enklare enligt vad sammanhanget medger. Alla kursiveringar r mina. Genom K IERKEGAARD har jag inhmtat en del om negativitet, indirekt meddelelse, subjektivt tnkande, paradoxer och anstt, samt om skuld, ngest och frtvivlan. Av Samlede vrker. (utg. A. B. Drachmann, J. L. Heiberg och H. O. Lange, 3:e utgvan, Kbenhavn 1978) har jag anvnt bd. 3, Enten-Eller, del II; bd. 6, Pbilosphiske Smuler: 799 och Begrebet Angest: 101323; bd. 8, Stadier paa Livets Vei, del II; bd. 910, Afsluttende uvidenskablig Efterskrift, del I-II; bd. 15, Sygdommen til Dden; bd. 16, Indvelse i Christendom; bd. 18, Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed. Frn R ICOEUR har jag hmtat idn om texten som diskurs, en dialektik mellan hndelse och mening, mening och referens, distansering och tillgnelse, frstelse och frklaring, sammanfattat i Interpreta-

tion theory (1976), hr anfrd i da. vers. Fortolkningsteori, Khn. 1979. Vad Ricoeur i La Symbolique du mal (1960) har att sga som syndens, skuldens, frltelsens och rttfrdiggrelsens fenomenologi och om beknnelsens hermeneutik r relevant fr senare delen av denna uppsats; hr i eng. vers. The Symbolism of evil, Boston 1969: 312, 1924, 71 f, 7781; se ven konklusionen: att symbolen ger upphov till tanken och drmed kan grunda en objektiv filosofisk hermeneutik (355). [Resonemangen om text och verk ansluter till R OLAND B ARTHES diskussion i De loeuvre au texte (Revue dstethique 3, 1971), sv. vers. Frn verk till text, vers. Thomas Andersson & Aris Fioretos, Kris 28 (1984), ss. 48-52; v. i Modern litteraturteori. Frn rysk formalism till dekonstruktion. Del 2, red. Claes Enzenberg & Cecilia Hansson. Lund: Studentlitteratur, 1991, ss. 380-388.] B AKHTINS ider om dialogiskhet, polyfoni, jmlikhet och karnevaliserad litteratur har varit nyttiga se Problems of Dostoevskys poetics, Mich. 1973, kap. 4 om genre och intrig, kap 5. om Ordet, ven kap. 3 om idn. Se vidare hans Rabelais and his world, Cambr., Mass. & Lond. 1968, kap. 5 och 6 om degradering-upphjelse, dd-pnyttfdelse, skapande-frvandling, samt inledn. kap. s 512 om karnevalens vrldsbild, 1921, 2426 om den groteska realismens ambivalens, samt 49 om dess emancipatoriska funktion. U MBERTO E COS diskussion av den frnvarande strukturen och strukturens ontologiska sjlvfrstrelse har varit anvndbar, se Den frnvarande strukturen, 1971: 37998! Anvndbara har ocks J URIJ L OTMANS resonemang om motsttningar, minusgrepp och det frmmande ordet i en poetisk text varit, se Den poetiska texten, 1974: 4050, 564, 14149! I M ATS F URBERGS (nnu outgivna) bok Sga frst, tolka. Till textens och yttrandets problem har jag haft srskild nytta av avsnitten om innerlighetsfrstelse, monologisk och dialogisk frstelse, symptomtolkning, signifikans, emergens och symboler. I samtal och skriftvxling med honom har viktiga ider i denna uppsats utformats, srskilt den om det X som fr in lsaren i texten. Frutom Sven Delblancs Prstkappan, 1963, gestaltar och diskuterar L ARS A HLINS texter mycket av det jag hr vill visa, se Arne Melbergs P

39

vg frn realismen. En studie i Lars Ahlins frfattarskap, dess sociala och litterra frutsttningar, 1975, kap. 6 fr (283:) en sammanfattning av den ahlinska estetiken, samt Erik [A.] Nielsens Lars Ahlin. Studier i sex romaner, 1968, kap. Avslutning. Fr en versikt av paulinsk-luthersk skrifttolkning se S VEN I NGEBRANDS Bibeltolkningens problematik. En historisk versikt, 1969, kap. II, Kampen om Gamla Testamentets tolkning, samt IV, Luthers skriftutlggning; vidare Gustaf Aulns Dogmhistoria, 1917, kap. Luther, 3738; B ENGT H GGLUNDS Teologins historia. En dogmhistorisk versikt, 1978, kap. 21, Luther s 195201; vidare A ULNS Den allmnneliga kristna tron, 1965, 7 Trosinnehllets bibliska legitimation, 9 Trosutsagornas karaktr, 41 Guds heliga ord. De aspekter av evangelisk dogmatik vi hr kommer att berra gller lran om rttfrdiggorelse genom tro med srskild hnsyn till syndafrltelsen som paradox. Se Auln 1917, kap. Luther, 3335, vidare Hgglund: 198211 och Auln 1965, 3036. Fr mer specificerade referenser se nedan under resp avsnitt. I vrigt hnvisas till Kris-essns litteraturuppgifter. Noterna 1-30 frblir aktuella -genom hela uppatsen. 1 Se Ricoeur 1979:118-24 om dialektiken hndelse-mening, 13842 om skriftlig diskurs, 12431 om talaktens intentionalitet, 14245, 158, 21921 om textens intentionalitet, samt J.-P. Sartre, Vad r litteratur? 1970:39-42, 44, 45! 2 Se ven Furberg, Allting en trasa. En, bok om livets mening, 1975:74-78 om reaktiva attityder och subjektsinriktning. 3 Obestamdhetsstlle och konkretisation r Roman Ingardens termer. Se hans Det litterra konstverket, 1976:32231, 43142, v 341 441,34555, 36466. Min terminologi har dock bearbetat hans. 4 Se Ricoeur 1979:168 f om absurditet, tolkning och, metafor. 5 Se t ex J.-P. Sartres Ltre et le Nant, del I, kap 1, dr negationen och frgan behandlas (eng. vers. Being and Nothingness. An essay on phenomenological ontology, London 1969:345); vidare Lotman 1974:41 45, 47, 49 om texthl och minusgrepp.

6 Jfr Kierkegaards/ Joh. Climacus Betingelse i ieblikket (6:36) och Ricoeurs diskurshndelse (1979:11820, 12131, srskilt 127, 131)! 7 Jfr Ahlins funktionsverklighet, se Nielsen:3343, Melberg: 121 29! Se v. Ricoeur 1969:20405 f om referens till lsarens situation! 8 Jfr Ricoeurs gissning i dialektiken frstelse-frklaring (1979:197201). 9 Jfr Eco:377 f, 389 om struktur och ur-struktur, samt Ricoeur 1979:201 om potentiell mening. 10 Jfr Kierkegaards/Assessor Vilhelms tanke att det avgrande valet r att vlja (3:166 f). Jfr v. Delblanc om sitt skrivande: Se hr, sger man till lsaren, [---] Jag ger dig dessa bilder och data hur reagerar du? (DN 3/10 1966) 11 Se Ricoeur 1979:152, 221 f om lsarens Umwelt, textens Welt och lsarens sjlvfrstelse! (284:) 12 Jfr Kierkegaards/Anti-Climacus id om Incognitoet som en form fr indirekt meddelelse (fr denna se nedan not 19)! (16:12225, 9:108, 178 f, 205, 10:195 f, 220, 204 not, 224)! Jfr v Prstkappans mentor-ironiker-majevtiker von Stein, som frdas incognito (121) frkldd till en frkldd Goethe, frkldd till bergsrdet K. von Stein, frkldd till blyertsfabrikanten K. Faber i Stein, frkldd till Goethe samtidiga historiska personer alla. 13 Jfr Kierkegaard: inte pfra lsaren en sikt, utan tvinga honom till uppmrksamhet (18:101 f), samt Job. Climacus: svrast r att upptcka uppgiften, inte att lsa den (9:108f)! 14 jfr Kierkegaard/AntiClimacus om Modsigelsens Tegn som gr Hjertenes Tanker aabenbare genom att pi en gng locka och stta ifrn, vcka frargelse och framkalla vljandets situation (16:122-24)! Jfr v. Ricoeur 1979:164, 168, 169, 171, 200 om litteratur, val, ensidighet och absurditet! 15 Jfr Ricoeur i freg. not, samt Bakhtin 1973:102 I om det karnevaliserade sprkets ambivalens!

40

16 Se Eco:377 f om ursprungsplatsen fr en struktur, samt 388 f om dialektiken nrvaro-frnvaro-skillnad! Av. Sartre 1970:42-43 om textens tystnad! 17 Jfr Kierkegaard/Joh. Climacus om den subjektive tnkarens indirekta och svekfulla meddelelse, som r lika positiv som negativ (9:6975; v. 6:74 f om blivande). 18 Jfr Delblanc om diktandets ndvndiga absurditet vad betrffar livsskdnings-debatt i litterr form: en stndig misstro mot sin egen inriktning, att lidelsefullt identifiera sig i de diametralt motsatta attityderna, frneka och bejaka om vartannat (i Gyllenstens frstenade svartsyn, Arb. bl. 12/10 1963, rec. av Kains memoarer). Kritikerns motsvarande hllning blir d att negligera allt det direkt utsagda, att bara ska de frborgade beknnelser som str skrivna mellan raderna (Mystifikatren Gyllensten, Arb. bl. 18/10 1962, rec. av Desperados). (Jfr Kierkegaard hr, se not 17, 19!) Fr Delblanc om den goda diktens motstndskraft mot analys se vidare Arb. bl. 24/8. 1960 om Hedenvind-Eriksson, Arb. bl. 4/9 1961 om A. Lundkvist, Libertas 1964/3 (Romanens fakirer), GHT 13/2 1971 (Har jag helt enkelt misslyckats i min strvan att skapa giltighet?), GHT 1/3 1971 (PS angende kritiker). 19 Jfr Kierkegaard om subjektivt tnkande, existenskunskap och paradoxer se uppsatsmottot! Fr sambandet med indirekt meddelelse, dubbelreflexion, innerlighet, frihet, ngest och skuld se denne t ex 6:13639, 176; 9:6382, 101 f, 10306, 118, 15758, 16466, 16971, 175, 237; 10:199209; 16:12139. Fr subjektivt tnkande och innerlighet se v. Furberg, Mjliga teser hos Johannes Climacus (i En filosofibok tillgnad Anders Wedberg 1978:3549). Jfr referensen till den store dansken i Grottmannen: 124 (se nedan under C)! Se slutligen Eco:382 och Bakhtin om den karnevaliserade litteraturens kontraster och paradoxer (1973:110; 1968:23, 32 not 12)! 20 Se Eco:381 f om en motsgelsefylldhet ingen (sprk-)struktur kan fnga! [Se v Barthes 1991: 381f, 383f.] 21 Kierkegaardskt sett kan hlen tnkas motsvara sveket i den indirekta medelelsen. (Jfr ovan, not .17)!

(285:) 22 Jfr Ricoeur 1979:23 If om textfrstelse, mening och referens till en grnssituation och en livsvrld, som texten p en gng hnvisar till och skapar. Se v. Eco:386, 387, 389 om den heideggerska frbindelsen mellan sprk, vara, outsglighet, frnvaro och differens! 23 Jfr Kierkegaard/Joh. Climacus 9:66-69, 203 f, 206 f om sjlvverksamhet i tillgnelsen som verordnad resultatet; jfr v. 18:10406, samt Ricoeur 1979:205 om lsaren! Fr utfrligare diskussion av text/verk, se min Kris-ess, ss 43 f, 47! 24 Se Sartre 1970:4450 om texten som appell till lsarens frihet och orden som fllor! 25 Jfr Kierkegaard 10:27983, dr Joh. Climacus vgrar vara auktoritet, men vrnar sin frihet genom att vrna om lsarens. Se v. Sartre 1970:50, 53 I, 57 f och Ricoeur 1979:145! 26 Ricoeur. 1979:12123, Sartre 1970:40 f; v. Kierkegaard 6:6898 om blivande! 27 Jfr Bakhtins karnevaliserade litteratur och polyfona roman (1973:4045, 91, 9596, 10203, 10910, 121 f, 15051, 15365) med Kierkegaards subjektiva tnkande och indirekt-ironiska meddelelse i existensfrgor. Jfr v. Ricoeur. 1979:11831, 21921 om texten som talande subjekt; v. Sartre 1970:43 om lsandet som styrd skapelseakt! 28 Jfr Lessings klassiska distinktion! Se t ex R. Ekmans Estetikens historia.Frn sjuttonhundratalets brjan till och med Goethe, 1963:132 34! 29 Jfr den subjektive tnkarens Tilbagekaldelse av sitt sagda: at Alt skal forstaes saaledes, at det er tilbagekaldt; at Bogen [] ovenikjbet er en Tilbagekaldelse. [---] Forstaaelsen er Tilbagekaldelsen. (Kierkegaard 10:280). Fr sambandet majevtik -negativitet-innerlighethemlighet-konst och frbindelsen positiv meddelelse-objektivitetpekoral se Kierkegaard 9:6478; 10:28083! Jfr Delblanc Prstkappan, 1963:12428, Grottmannen 1977:124 f, 138, Gyllenstens frstenade svartsyn (Arb. bl. 12/10 1963), Paradoxen (BLM 1966/9:682) om existens, paradox, pekoral, skandal och konst. Se vidare Bakhtin 1973:94, 96 f, 201!

41

30 Prstkappan:2730, 8285, 11214; se v. 12428, 21327, 23245! B.Hletitexten Jfr srskilt Kierkegaards majevtiska negativitet och frhllandet paradox/frklaring, 9:158, 165 f, 171, 18287 samt Bakhtins dialogiskhet, 1973:6781, 15155, 201, 211; vidare Ricoeur 1979 om frklaring, frstelse och tillgnelse (193214; se v. 184!). 31 Se L. G. Crockers An age of crisis. Man and world in eighteenth century French thought, Baltim. and Lond. (1959), 1970:449, 454, samt kap. 7 och 3 (anfrd av Delblanc i ra och minne. Studier kring ett motivkopblex 1700-talets litteratur, 1965). 32 Jfr Delblanc om episk frutsgbarhet i GHT 13/2 1971 (se ovan, not 18)! (286:) C.Textenrunthlet Se srskilt Ricoeur 1979 om budskap och referens (14852) och symbolens icke-semantiska moment (17784), Bakhtin 1973 om dubbelriktade ord (16264) och ambivalens (10305), samt paradoxen och Incognitoet hos Kierkegaard; se v. bd 8:217 ff om det produktiva missfrstndet. Fr sprk, outsglighet, mystik och Det Absoluta se L. Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus, Sthlm 1962:99122; Ricoeur 1979:18283; R. Ottos Det heliga jmte spridda uppsatser om det numinsa, 1924; Eco:38185, 390; Hj. Sundn Religionen och rollerna. Ett psykologiskt studium av frombeten 1959, kap. Religionspsykologin och Det verkliga. Fr Delblanc om mystik och sprk se t ex Eremitkrftan 1962:29, 3639, 122, Nattresa 1967:58 f, 251, minne 1970:171 f, 196, Stadsporten 1976:43 f, 50 f, Grottmannen 1977:115 f, 120-25, 138, snebrygga 1969:103 f, 15155, Zahak 1971:167, Sade och frihetens tragedi (BLM 1966/6:41011). Fr Prstkappan se ss 12427, 16265, 222271! Se v W. James, Den religisa erfarenheten i dess skilda former, 1906, kap. Det osynligas verklighet och kap. Mysticism (snebrygga:153 hnvisar till denna). Se slutligen M. Furberg Livsmening, metaforik, nonsens och analytisk filosofi (i Svensk teologisk kvartalsskrift 1976/4:14555).

33 Hermanns utlggning rjer en dubbelhet: Det mrka landet som bde ken och arktis (28 f, 29; jfr ss 92 f, 140, 238, 244!). 34 Se. Kain, Svenskt bibliskt uppslagsverk []. Utg. I. Egnell och A. Friedrichsen. I och II (Gvle 1948, 1952) och Svensk uppslagsbok. Andra omarbetade och utvidgade upplagan. (Malm 194855). 35 Jfr Ricoeur 1979:169 om det meningsarbete metaforen mste underkastas fr att den metaforiska vridningen ska komma till stnd! 36 Jfr Kierkegaard 6:40, 44! 37 Jfr nedan ss 3540, 43 f med noten Se v. romanen ss 160 f, 162, 16365! D.Samtaletomtexten Hr aktualiseras Kierkegaardsk majevtik och Bakhtins dialogiskhet (se ovan notema 27, 29); jfr v. Ricoeur om diskursens intentionalitet (ovan, not 1, samt 1979:15861)! Se vidare Ricoeur 1979:19497 om frstelse-frklaring, 13134, 151 f, 159 f, 205, 220 om referens och livsvrld, 171, 176 om metaforen. som unik diskurshndelse, 167, 169, 172, 185, 189 f om dess. kunskapsvrde, samt 17784, 186 f, 190 f om symbolens referens och icke-semantiska del! Se ven Kierkegaard om den subjektive tnkarens strvan 9:157 f, 169 f och om Veien contra Resultatet 9:63 69, (jfr ovan, not 23) och Sartre 1970:42 f om tystnad och outsglighet! 38 Jfr Kierkegaard 6:36, 56 om Betingelsen: det Tredje som uppstr i ieblikkets mte och genom vilket Paradoxen kan frsts. 39 Markeringen frekvent: i vrt kapitel p 21 ss frekommer den 75 ggr, i samtalet om texten p 3 ss 18 ggr. Jfr Ricoeur 1979:152 f om frnvarons ikonicitet! (287:) 40 Jfr Kierkegaard och Sartre om den existentiella ngesten fr Intet, dvs, friheten (6:13639 resp 1969:29, 35, 3840) som ett analogon till lustlsarens hllning till textens hl (se min Kris-ess, s 44; jfr Sartre ovan not 24)! 41 Jfr stridsaspekten av andra berttandesituationer i romanen ss 83, 84, 85, 220! Se v. Ricoeur om tillgnelsen som en strid (1979:159 f)!

42

E.Lsarpersonen Jfr den ahlinska estetiken se Melberg 1975:12939, (v. 6175) om illusionsestetiken, 118-39 om texten som person. Vidare Ricoeur 1979 om ikonicitetens estetiska frkelse av verkligheten (15658), om mimesis som realism p mytisk niv (191) och mytisk referens till en grnssituation (212; v. 179 f, 190 f, 20405, 21921), om tillgnelsens strid eget/frmmande (149, 218), om dialektiken kraft/form i texten (18184, 219, 221). Jfr v. den subjektive tnkarens dubbelreflexion, friheten och det existentiella tnkandets majevtiska sjlvverksamhet (Kierkegaard 9:63-75). Se vidare Sartre 1969:47-70 om ond tro, 73-84, 102-05 om sjlvmedvetande och frihet, samt 1970:51 om konsten som en givandets ceremoni, som stadkommer en frvandling och 48 om lsandet som ett val att engagera sig i texten! Jfr Ricoeur 1979:214, 220 f om motsvarande reflexiv nrhet till texten! Se slutligen Kris-essn ss 44 f, 47 f: Hermann kan ses som en lustlsare i omvandling. 42 Se E. Hj. Linder, Ny illustrerad svensk litteraturhistoria. Fem decennier au nittonhundratalet, Band 2, 1961:930 och T. Brostrm, Modern svensk litteratur, 1973:64 om Ahlins estetik; v. Sartre 1970:17, 2325 om situation i ord! F.EttmjligtXochvartdetbr Se Bakhtin om den karnevaliserade litteraturens gldje i frndringen och den livsalstrande dden (tex 1973:10204, 1968:21, 23, 25 och k-ap. 6).; jfr v. 1973:11 If om evangelielitteraturens karnevalisering! Fr syndabegreppet se Auln 1965: 30.23 om otro och viljefrvndhet, 32.2 om det nya livet, 36.3 om trons och hoppets dialektik. Fr Luther se Auln 1917:170 f om syndafrltelsens paradox, 173 om den rttfrdiggrande tron; Hgglund:200201 f om nger, tro och frltelse, 206-07 f om otro, viljtfllrdrv och det nya livet. Fr Luther om frtvivlan som synd och frlsningsmoment, se N. Sderblom, Melankoli och humor och andra Lutherstudier, 1919, kap IV och V, srskilt ss 125, 130, 145, 162, 210, 213! Fr det heligas ambivalens, se Auln, 1965: 2, 13, Otto:1826, 4554 (128, 133 om detta fr Luther). Relevanta Bibelstllen r Rom. 3, 4, 6, 7, samt Joh. 1. Speciellt aktuell blir hr Kierke-

gaards syn p synden som en existensbestmmelse (10:54, 249 f, 251) som upptrder som ett ofrklarligt sprng och skapar ett brott i den personliga identiteten (6:135f, 143, 153, 10:206, 25051) och bde skapar och skapas av en ambivalent ngest (6:120, 13643), som leder till frtvivlan, en sjukdom i sjlvmedvetandet (15:73, 7780, 10528), som utestnger nger (15:15963) eller, stts bort av syndafrltelsens (288:) paradox (10:251, 15:163-73), Fr denna och frhllandet mellan synd, frtvivlan och tro se 6:2023, 3244, men srskilt 5556 om ieblikket, samt 15:151 f, 15973, 16:73! Om frtvivlans frhllande till svaghet, syndamedvetande och sjlvkunskap se 15:7780, 99121, 147 f; jfr 6:21013 om svaghet, ngest, den demoniska inneslutenheten och det pltsliga! 43 Jfr Delblanc om samtidsromanen med ett mytiskt mnster av arketypisk dignitet men dolt som ryggbenet i en flundra [] Lt det bli en subliminr effekt, (Libertas 1964/3:56). 44 Denna r underskt av Delblanc i Hercules Magnanimus. Ett bidrag till tolkningen av Stiernhielms Hercules (Samlaren 1961:572), i samband med remotivets frenlighet med luthersk ortodoxi. En klla, Alstedii Encyclopaedia, gr Luther till hjlte utsedd av gudomlig nd, inte meriterad genom prestationer (17). Samma bok figurerar i vrt Samtal om Hades (20). 45 Jfr Luther: Dr syndernas frltelse r, dr r ock liv och salighet. (Doktor Martin Luthers Lilla Katekes, t ex 1979:43)! 46 Rom. 7:1523. 47 Mrk anknytningen till Dantes inferno, romanen s 29: som om de rddats ur en vak om vintern! Jfr Ricoeur 1979:211 om myt och grnssituation! Fr en politisk tolkning av frbindelsen frtvivlan/det mrka landet se min Ska man underkasta sig och tla? (i Linjer i nordisk prosa. Sverige, red K. Norn, 1977:55-105); se v. dr anfrda kommentarer av Delblanc sjlv! Se vidare Nattresa, och nedan, Prstkappans komplement. 48 Jfr Ricoeur 1969:7081 om tervndandet som en symbol fr frltelsens paradox, 14650 om dden som symbol fr rttfardiggrelsen baserad p sjlvkunskap och nger! Se 1 Kor. 1:1823 om korset som

43

drskap och sttesten. Jfr vidare Delblancs Eremitkrftan, 1962: Det mrka landets mnster kopplas uttryckligen till liknelsen om den frlorade sonen; tervndandet mts av dom och frltelse, p en gng frdmjukande nederlag och upprttande triumf. Se ovan s 235! 49 Jfr Kierkegaard 6:3847 om syndafrltelsens paradox och det oknda vid Grndsen, 6:138 f oro det gtfulla Ordet, den tvetydiga ngesten och skuldkunskap! 50 Se Hgglund 206 om syndens hemlighet! G.HurXprojicerasochverkar Fr frhllandet lag-evangelium, grningar, bot och bikt se Auln 1917:17780, 183 f, Hgglund:198201, Luther 1979:3942, 12228, och fretalet till Rom., samt Rom. 7:713! Om lag och evangelium och bibeltexten som handlande subjekt se Luther 1979:38, 43 f och fretalet till Rom., Ingebrand:137, 150, 160, Hgglund:198-99 f! Fr lsakten och mottagandet av Ordet se Kierkegaard 9:2533, Ingebrand 140, 146, 160 f, Auln 1965:34 f men srskilt R. Johannesson, Ordet (289:) och vrdet (Svensk teologisk kvartalsskrift 1950/34:26075)! Fr Bibeln som sin egen tolkningsnyckel, tron som tolkningsbetingelse och frhllandet text-sak se Ingebrand:135 f, 15355, 158 f, 16065, Hgglund:198, 196, Kierkegaard 6:56 ff. Se v. Auln 1965:32734 om Ordet och 308, 319 f, 342 om Ndens rike! Om tillgnelse och frstockelse se Kierkegaard 6:49 f, 9:18795, 15:13640, 16373, samt Matt. 13, Mark, 4, Luk. 8 om Ordet, himmelrikets hemlighet och frstockelse. Se vidare Ricoeur 1969:612, 1924 om beknnelsens hermeneutik, 16471 om berttande och myt, samt 1979:18184, 159 f, 219, 221 om det heligas sprk, tillgnelse och referens. Fr evangelisk estetik se E. Auerbach, Mimesis. Dargestellte Wirklichkeit in der abendlndischen Literatur (Bern 1946), epilogen et pass., Sartre 1970:4749 och H. G. Ekmans Humor, grotesk och pikaresk. Studier i Lars Ablins realism, 1975:7678, 4760, 52 f! Fr jmlikhet och degradering se Bakhtin 1968:368410 och 1973:100 f, 111! Se i vrigt ovan under F! 51 Jfr Delblanc om jmlikhetsmotivet -centralt i Prstkappan (Romanens fakirer:5); jfr v. hans kommentarer till Ahlins och Erik

Beckmans evangeliskt frgade jmlikhetsestetik (De tv i Bosnien. En text av Erik Beckman analyserad i Lyrik i tid och otid. Lyrikanalytiska studier tillgnade Gunnar Tidestrm, 1971:251 f). 52 Jfr hennes utlggning om paddan, undret och det hemlighetsfulla ordet, ss 217221! Jfr Luther 1979:42, 44, samt James:97 f! 53 Jfr v. s 84: myter r mer n sagor, ger p en gng igenknnande, kunskap, insikt och trst. Jfr R. Bring, Bibeln och uppenbarelsen (Svensk teologisk kvartalsskrift 1946/4:32527)! 54 Hebr. 11:13, 6, Rom. 1:17 om tro, samt Joh. 6, om kopplingen ande-liv-Ord-mat! 55 Rom. 7:10, 2 Kor. 3:6. 56 Rom. 10:17, Rom. 1:16; om Ordet som subjekt se i Kor. 1:18, 14:36, Kol. 3:16, 1 Tess. 2:13, 2 Tess. 3:1, Hebr. 4:12! 57 Jfr Bring 32830! 58 Jfr G. Gerleman, Hebreisk berttarstil (Svensk teologisk kvartalsskrift 1949/2) om berttandets objektivitet 82 f, 84 f, srskilt om frnvaron av konjunktioner, som anger logiska frhllanden och frklarar det framstllda. Satserna samordnas med och utan att kausal- och tidssamband preciseras. Den sv. bibelvers. (1917) tolkar detta och erstter det med men, nr, eftersom, fr att etc. 59 Jfr F. Dahlby, De heliga tecknens hemlighet. Oms,ymboler och attribut, 1977:37 om Kristus som apotekare. Se v. E. R. Curtius, European literature and Latin middle ages (Lond. and Henley 1979; vers. fr. tyskan 302-47): om boken som bl a Kristus-symbol och vrlden symboliserad som bibliotek. 60 En sorts katharsis, byggd inte p mimesis, utan p dialog med lsaren. 61 Jfr Ermelinda s 218, resp Kierkegaard 6:138, 141 om det hemlighetsfulla resp gaadefulde Ordet! (290:) Jfr Delblanc om ledan som misstrstan och ddssynd acedia (Om ledan, DN 2/7 1971). Jfr Luther om vantro, frtvivlan och andra svra synder och laster (1979:35). Jfr ven Hermanns lrda sisfosarbete, De impatientia [otlighet] et acedia, s 9.

44

63 Jfr ovan s 15, samt Rom, 7:1523 om hg, vilja och lemmar som synden lgger i strid med varandra med Hermanns reaktion av vanmakt infr fltslagets hydra av lemmar (185, 189 f, 191, 192). Jfr v. Kierkegaard om de kroppsliga uttrycken fr den demoniska inneslutenhetens ngest, nr syndkunskapen pltsligt och ofrivilligt uppenbaras p en gng dramatiskt och som leda, det Kjedsommelige (6:213-19), men nd s att symptomen kan likna anfktelsen (6:224, not). 64 Jfr omslagen ljus-mrker ss 22227 pltslighet, ofrklarlighet, outsglighet: Hur skall det sgas? Att ngonting hnde. Jfr Otto:71 f om syndens mystik.! 65 Jfr Kierkegaard 6:224 not! H.Bokensomtextensbild Se Svensk uppslagsbok: trsnitt, grafisk konst, gravstickel, gravyr, boktryckarkonst, blockbcker, Bibeln, Svend Dahls Bibliotekshandbok, utg. S.-E. Bring, Frsta bandet (1924), samt Svenskt bibliskt uppslagsverk: Bibeln, 5! Jfr vidare Ricoeur 1979 om skrift och ikonicitet (15561), stoff, materia och verk (14547), fixering och utvndighet (13842), nedskrivning och produktiv distansering (15861), samt om textens uppenbarandeaspekt (213 f). Men jfr Wittgenstein:56 om sprket som frkldnad fr tanken och Kierkegaards Incognito fr det inkarnerade Ordet (16:12532). Fr sprket som bild av vrlden och jaget som en grns fr vrlden se Wittgenstein:43-46, 58, 98 f, 10103, Nielsen: 183, 186 samt Lagerlf enl nedan under J! Fr frhllandet frebild-efterbild i typologisk bibeltolkning, se Ingebrand. 4754, 150 54, Dahlby 25155, samt B.-E. Benktson, Adam, var r du? Typologi och teologi en probleminventeriag 1976:5992, 10526, 17482; se v Auerbach! 66 I Nattresa (enl efterordet Prstkappans positiva komplement) r hjlten tryckeriarbetare (7686), som sjlv drmmer om ett frlsande ord att n ut till vrlden med (18, 25, 96, 257 f); han nrs andligen av ordkunskap ur Svensk uppslagsbok (31, 91 f), jfr Hermann s 109 f. Delblanc har sjlv tryckeriarbetat (se G.-A. Malmberg, Samtal med frfattare, 1971:35; se v. Delblancs Trampa vatten 1972:16-21).

67 I trsnittsteknik tillverkades blockbcker inga lsa typer, utan hela boksidan skars ut p en gng, s t ex den mest spridda blockboken, Biblia pauperum, dr ord och bild fick kommentera varandra enl den typologiska skrifttolkningens metod (en jmfrelse dr varje episod i GT svarade mot en i NT som frebild eller antityp); den visuella framstllningstekniken reproducerade sledes dialektiken i budskapet (Se Dahlby:25l55!) 66 Jfr Bring; 325, 329, 332, 339 f om text, uppenbarelse och pgende grning, om uppenbarelse, fixerat vetande och frdoldhet, om det yttre Ordet och hemlighetens icke-gnostiska karaktr, (291:) 69 Jfr Bring:326 ff om Skriftens sakramentala karaktr! 70 Shr:

Om cirkeln viks efter mittlinjen och halvorna frenas frsvinner bildelementet se Eco:381 f, 383 f, 385, 387, 390, 395! Jfr Johannesson:265 om krleken och vreden! 71 Jfr Matt. 5:17, v. Rom. 13:10, 7:713! 72Jfr Ricoeur 1979:145, 159 om lsningen som en strid! I.Enheroiskberttelse:kttetsomvartord Hr aktualiseras den evangeliska frsoningslran som passionshistoria med efterfljelsens lidandeproblematik. Se Auln 1917:18487, 174, Sderblom:176 f, 187 f, Auln l965: 2428;. v. Rom. 6:6111 Vidare aktualiseras Incogoitoet, anstten och frargelsen, se Kierkegaard 16:13239, 161, 16568, 16872, 174 f, 17782, 18388, 23638, samt om Fordoblelsen 16:15557, 9:6369 och Omveien 16:222. Jfr v. Matt. 13 m. paralleller! Se vidare Johannesson 262 f, 265! Jfr slutligen Ricoeur 179 om tillgnelse genom distansening; samt om diskursens logos och referens (131, 1798l), Sartre 1970:48 och Bring:328 f!

45

73 Jfr Delblanc om Hermann i samband med dramauppsttningen i Hermann vr like (Program hsten 1975. Uppsala-Gvle stadsteater, ss 910): Se vidare Zahak, 1975:141 f! 74 Prstkappan, s 238, dr Hermann stlls i samma situation som vi; jfr turneringen av skuldproblematiken dr! 75 Jfr Nielsen:10610 och Delblancs Frlsare (BLM 1966/4:251 54). 76 Jfr Delblancs minne: Mon Cousin r uttryckligen en metagestalt med liknande ansttlighet, stllfretrdande lidandesfunktion och bestmmelse att g under i verket Han offrar sig sjlv som textgestalt genom att sjlv ta ordet frn Berttaren och personligen fra berttandet-texten till ett slut (se ss 55, 146 f, 16971, 22935). 77 Se romanens alluderingar p efterfljelse och korsteologi ss 11, 56, 204,205, 207, inverterade i Hermanns imitation av stora mn (101, 151, 174, 202, 206 f). 78 Ocks Herkules-mnstret i romanen kan frsts evangeliskt: mdor och lidande i vrlden krns med upphjelse genom dden. Se v, Delblancs Herkules-uppsats: Herkules som typos fr Kristus (s 9). 79 Se t ex Matt. 13, Bring 325 f, Johannesson 261, 263, 266, 267, Joh. 6:63! (292:) 80 Delblanc gestaltar frhllandet fromhet-tro it ex Srmlandsberttelserna, jfr Abraham, Agnes (GT-ligt resp NT-ligt troende), Oscar, from marxist och Axel, frtvivlad nihilist; jfr v. Grottmannens och Speranzas (1980) uttryckta religisa problematik! Se i vrigt t ex snebrygga: 51, 57, 103 f, Mnniskan som frstenades till Gud (Expr. 12/11 1973), Sven Delblanc svarar p ppet brev i DD (Dala. D. 7/1 1975). I en radiointervju nmner Delblanc i frbigende kristendomen med uppskattning men definierar sig som agnostiker (Mte med makten, P1 1/4 1980). Fr vr text-analys r detta dock av ringa intresse. 81 Jfr Nattresa, dr skuldproblematiken r utsagd redan i inledningspassagen: Min skuld [] Till oskuld finns ingen tervndo. (7)

82 Jfr ss 8385: Nessosmanteln skuldsymbol frknippad med krlek och vnskap, kommentar till titelsymbolens prstkappa, som pinar Hermann (10, 90, 250, 260)! J.Attomslutasavdetinneslutna De textmekanismer som hr behandlas r troligen desamma som de J. Derrida beskriver i Genrens lag (Kris 1980/16: 4-41 se srskilt 2427). Jfr. F. Kermode, The genesis of Secrecy. On the interpretation of narrative (Cambr., Mass., Lond. 1978), kap VI, v I och II! Se Ricoeurs teori om texthndelsens absoluta nu, Kierkegaard om paradoxen, ieblikket (6:18-37, 56, 64), mjlighet, verklighet, tillblivelse (6:67-78)! Vidare Wittgenstein:222 om metasprk och det osgbara, v. K.-E. Lagerlf Samtal med 6O-talister (1965):1117, Linder:918, 926, 1040 om sprkfilosofi och svensk 5060talslitteratur! 83 Jfr Delblanc om diktandets absurditet: att spela schack med sig sjlv (Gyllenstens frstenade svartsyn)! Se. v. Zabak:167, samt Kierkegaard 6:70! 84 Jfr Ricoeur 1979:179 om bios-logos, samt Kierkegaard 6:74! 85 Jfr Joh. 14:1617, 16:713 om Anden som Hjlpare och Hermanns mentor och hjlpare von Helffen, ss 140, 146! 86 Som meta-roman kan dremot Prstkappan sgas gestalta sin tillblivelse frn text till verk; krleksmtet p bordellen gestaltar d det absoluta nu i lsakten d texten fullbordas och verket fds i en och samma akt av skapelse och frintelse (22227). Det tvetydiga barn Ermelinda i epilogen r havande med (p samma gng som Hermann tycks ha frstelnat) kan frsts som mjligheten att upprepa lsakten p nya villkor, men utan att slutet kan frutses (272). Jfr epilogen i minne: Mon Cousin dr fr att ngot nytt ska fdas, analogt med den GT-lige Simeon han citerar. Nu lter du din tjnare fara i frid (236; Luk. 2:29). 87 Jfr Kierkegaard 6:74 f om hndelsen och tillblivelsens svek, samt 9:68 f, 7375, 15758 om det subjektiva tnkandet i konsten! (293:)

46

K.Textensommeningochverketsomhndelse Se hr Ricoeur 1979:146 f, 199201 om diskursverk och genre, kap. om frklaring-frstelse, samt konklusionen. 88 Som Lotman kanske skulle ha sagt (se denne s 37!). Jfr Ricoeur 1979:206! 89 Ahlins term; se Melberg:128, 133! 90 Jfr v. mattvvarens tal om konsten (Nattresa: 193204). 91 Liksom Ermelinda r Nattresas Birgitta havande med ett motsvarande tvetydigt barn, men hr knyts fostrets vxt direkt till ordens liv och fruktsamhet (257 ff). 92 Fr evangeliska mnster i Nattresa se t ex ss 19 f, 31, 45 f, 73, 107, 182, 232 f, 257 f, 259! 93 Jfr lran om de tv regementena, som befriar vrlden frn tron och tron frn vrlden (Hgglund. 21115, G. Wingren, Luther frigiven, 1970, kap. 4 och 5). 94 Se Delblanc i DN 3/10 1966!

47