You are on page 1of 124

KLAS-GRAN KARLSSON & MICHAEL SCHOENHALS

Brott mot mnskligheten under kommunistiska regimer


Forskningsversikt

Brott mot mnskligheten under kommunistiska regimer. Forskningsversikt. Forum fr levande historia 2008. Frfattare: Klas-Gran Karlsson och Michael Shoenhals. Grafisk form: Hampus Brynolf Tryck: Edita, 2008

Forum fr levande historia Box 2123 103 13 Stockholm info@levandehistoria.se www.levandehistoria.se ISBN: 978-91-977117-8-4 Forum fr levande historia 2008

INNEHLL
INNEHLL INLEDNING Begrepp Avgrnsningar Forskningsfrndring tre analytiska perspektiv RYSSLAND OCH SOVJETUNIONEN Den sovjetkommunistiska brottshistorien Den rda terrorn Avkulakiseringen Terrorhungersnden Gulag Den stora terrorn De straffade folken Antikosmopolitismen Kllor och arkiv Fyra vgar till kunskap Conquest Kll- och arkivrevolutionen Forskningsdebatten De tre paradigmen Totalitarismen Forskningspraktiken Revisionismen Forskningspraktiken Postrevisionismen Motsgelser och paradoxer Offerstudier och mikrohistorier Den kulturella vndningen Minnet av terrorn verkningshistoriska perspektiv Paradigmen och vergngarna Att jmfra kommunism och nazism Svra frgor och f forskningsarbeten Ett gott och ett ont uppst? Tre komparativa perspektiv En historisk plattform 3 4 5 6 8 9 9 10 12 13 14 15 17 18 19 20 22 23 24 24 25 26 27 29 31 33 35 38 40 42 44 45 46 50 52 En totalitr plattform 56 En verkningshistorisk plattform 59 FOLKREPUBLIKEN KINA 63 Regimkonsolidering (19491953): Kvsandet av kontrarevolutionen 64 Jakten p inre fiender och hgerelement (19541958) 69 Det Stora Sprnget Framt (1958 1961) 72 Stora Proletra Kulturrevolutionen (19661976) 77 KAMBODJA 84 Den kambodjanska brottshistorien 84 Bakgrunden 85 Massvldet och dess mekanismer 86 Det gamla mot det nya, landsbygd mot stad, utopi mot historia 88 Etnicitet och ras 88 Slutet och brjan 89 Kllor och arkiv 90 Forskningsdebatten 91 En totalitr regim 91 En bonderevolution 93 Ett genocidalt samhlle 94 Historia och kultur 95 Verkningshistoria 97 SAMMANFATTNING 99 Den officiella historien och de vetenskapliga tolkningsmnstren 99 Paradigmskiftena 102 Framtida forskning 105 BIBLIOGRAFI 107 Inledning och Sovjetunionen 107 Kina 117 Kambodja 121 Avslutning 123

INLEDNING
Klas-Gran Karlsson Denna rapport r en analys av den forskning som har bedrivits om de brott mot mnskligheten som frvats av kommunistiska regimer. Michael Schoenhals br ansvaret fr avsnittet om forskning om den kinesiska regimens brott mot mnskligheten. vriga avsnitt har Klas-Gran Karlsson skrivit. Rapporten r framtagen fr Forum fr levande historia, som i sin tur ftt regeringens uppdrag att belysa och informera om kommunismens brott mot mnskligheten. Den skall inte bara kartlgga forskningens utveckling och frontlinjer. Den skall ocks kunna fungera som en grund fr en kad uttriktad informationsinsats frn Forums sida. Drtill skall den, som noteras i uppdragsanvisningarna, analysera behovet av kompletterande och frdjupande forskning, och, om det behvs, initiera sdan forskning. Vad forskningsbehovet betrffar kommer omrden som r svagt utforskade och har potential att ge nya kunskaper och perspektiv att i ett avslutande avsnitt pekas ut. Att igngstta sdan forskning ligger dremot rimligen utanfr en rapportfrfattares uppgift. versikten gr inget ansprk p att frteckna all forskning om de kommunistiska regimernas brott mot mnskligheten. Med tanke p den stora mngd bcker som har skrivits srskilt om sovjetkommunismen och terrorn under det senaste decenniet bde i Vst och i det postsovjetiska steuropa r det en omjlig uppgift. Syftet r snarare att identifiera och analysera denna forsknings huvudlinjer, ssom de framtrtt och utvecklats framfr allt i de senaste decenniernas ledande vetenskapliga verk. Dessa har huvudsakligen skrivits av historiker, men ven av fretrdare fr andra humanistiska och samhllsvetenskapliga discipliner, och i ngra fall ven av frfattare och andra intellektuella utan direkt koppling till det vetenskapliga samhllet. Verk p de skandinaviska sprken, engelska, franska, tyska, ryska och kinesiska kommer att ing i kartlggningen. En forskningsversikt som denna kommer med ndvndighet att apostrofera ngra av de stora vetenskaps- och historieteoretiska grundfrgorna om den vetenskapliga kunskapens natur och om historiens drivkrafter, men inte som sjlvndaml, utan insatta i sitt historiografiska och analytiska sammanhang. En tanke r att dessa huvudlinjer empiriskt skall illustreras genom konkreta analyser av hur de manifesteras i framtrdande vetenskapliga arbeten. Med tanke p forskningsomrdets kontroversiella karaktr kan inte frgor av vetenskapssociologisk och -politisk natur utelmnas ur analyserna. Forskningsversikten r disponerad p fljande stt: Direkt efter denna inledning fljer en analys av de begrepp som r tnkbara och i forskningen faktiskt har anvnts i rubriceringen av de kommunistiska regimernas brott: frutom brott mot mnskligheten ocks terror och folkmord. Drefter fljer en diskussion av de avgrnsningar som r bde ndvndiga och nskvrda i en vetenskaplig studie av detta slag. En viktig sdan gller frgan om vilka regimer och lnder som skall stllas i den historiografiska analysens fokus. En andra avgrnsning rr den kronologiska omfattningen, en tredje analysens tematiska omfng och den fjrde det komparativa perspektivet. Detta senare har hittills framfr allt handlat om den mtliga frgan huruvida den nazistiska och den sovjetkommunistiska regimens brottshistorier kan och br jmfras. Drefter kommer tre kommunistiska regimers brott mot mnskligheten, i Sovjetunionen, Kina och Kambodja, att stllas i centrum. Varje land och varje brottshistoria behandlas fr sig. I inledande avsnitt kommer de faktiska brotten att beskrivas, frvargrupper och -institutioner samt offerkategorier att identifieras, och brottens bakomliggande frutsttningar och mekanismer att analyseras. De viktigaste forskningsproblemen och konfliktomrdena kommer i detta kronologiska sammanhang att pekas ut. Efter korta redovisningar av situationen i frga om tillgngen till relevant dokumentation och kllmaterial fljer utfrliga analyser av den forskning som gjorts och grs om de brott mot mnskligheten som under 1900-talet frvats av de valda kommunistiska regimerna. Brottshistoriens mest centrala teman, ssom de framstlls i den mest framtrdande nationella och internationella forskningslitteraturen, frilggs och analyseras. Srskilt i frga om sovjetterrorn, som tveklst utgr det mest omfattande och elaborerade forskningsomrdet, r det mjligt att identifiera tre vl avgrnsade skolbildningar eller paradigm, som svarar mot olika frhllanden i frga om samhllsut-

veckling, vetenskapsteoretisk utveckling och tillgng till relevant kllmaterial. Att den sovjetkommunistiska regimens brott gnas speciell uppmrksamhet kan ocks motiveras av att den rysk-bolsjevikiska och sovjetkommunistiska regimens brott kom frst och drmed var mest ursprungliga. I frga om Sovjetunionen kommer drtill att redovisas hur forskningen har hanterat frgor kopplade till frbindelsen mellan ena sidan Stalin, den stalinistiska kommunismen och Gulag, andra sidan Hitler, nazismen och Auschwitz. Den klassiska tvistefrgan om totalitarism kommer drmed att granskas, och nya forskningsansatser i frga om totalitra samhllen presenteras. ven verkningshistoriska perspektiv kommer att anlggas: Hur har de samhllen som drabbades av storskaliga brott mot egna medborgargrupper pverkats av dem? Hur har de i minnets efterhandsperspektiv hanterat dem? I ett avslutande kapitel samlas de analytiska trdarna ihop. Sammanfattningen bildar bakgrund till en reflektion ver svagheter och brister i den hittills genomfrda forskningen, och till ett antal personligt hllna nskeml om sdan forskning inom det definierade omrdet som realistiskt skulle kunna utfras av det svenska forskarsamhllet.

mot det kommunistiska idealsamhllet kan te sig som bde ndvndiga och legitima. Begreppet brott mot mnskligheten, som anvnds i uppdragsformuleringen, har hundra r p nacken och anvndes i en internationell juridisk-politisk diskurs fr att benmna den ungturkiska regeringens brutala behandling av sina armeniska understar under frsta vrldskriget i det dende osmanska riket. Det kodifierades frsta gngen trettio r senare, i den stadga som utgjorde den juridiska grunden fr den internationella militra domstolen i Nrnberg efter andra vrldskriget, och definierades d mycket brett som murder, extermination, enslavement, deportation, and other inhumane acts committed against civilian populations, before or during the war; or persecutions on political, racial or religious grounds.... Definitionen r mycket lik den som finns i 1998 rs Romstadga, som reglerar den verksamhet som sedan 2002 bedrivs 1 av International Criminal Court (ICC). Denna breda definition har fr detta ndaml frdelen att den kan fnga upp de hgst skiftande uttryck som kommunistiska regimers inhumana aktioner mot egna befolkningsgrupper har tagit sig, och de skilda mekanismer och bevekelsegrunder som legat bakom. Srskilt praktiskt r att den politiska bevekelsegrunden explicit nmns, eftersom den r tillmpbar p kommunistiska regimers frfljelser av motstndargrupper. Att offerkategorier kan vara politiskt bestmda r som bekant inte frenligt med FN:s folkmordskonvention, eftersom det kommunistiska Sovjetunionen och dess satellitstater i steuropa i den politiska process som ledde till att konventionen 2 antogs motsatte sig detta. Att rasmssiga offerattribut nmns ocks i Nrnbergstadgan ger intressanta mjligheter att anknyta till en modern forskningsdebatt kring offerkategorier, eller nrmare bestmt om riktigheten i den hvdvunna frestllningen om att nazisternas frintelseoffer var rasmssigt bestmda, medan de kategorier som kommunisterna utrensade var klassbestmda. Nrnbergstadgans tidstypiska koppling av brott mot mnskligheten till civilbefolkningar och ett frestende eller pgende krig mste dremot tonas ned, eftersom kommunistiska

Begrepp
Allra frst br noteras att formuleringen kommunismens brott kan vara vilseledande och i den hr forskningsversikten har ersatts av kommunistiska regimers brott. Ideologier r system av ider som knappast i sig kan utfra brott. Dremot har individer, kollektiv och statsmakter som kallat sig kommunister och kommunistiska utfrt brott i den kommunistiska ideologins namn, eller utan att beropa kommunismen som direkt motivationsgrund fr brotten. Den kommunistiska ideologin r sledes ingen aktr som kan frva brott mot mnskligheten, men kan legitimera och har de facto legitimerat brottsutvningen genom att inplacera brotten i ett meningssammanhang som fr breda befolkningsgrupper gjort dem frsteliga, acceptabla och till och med ndvndiga och goda. ven fr den eftervrld som velat frsvara eller mildra domen ver begngna brott har den kommunistiska ideologin fungerat som ett redskap fr att lgga brottshistorien tillrtta. Ur ideologin har anhngare kunnat hmta verskylande ider om att det historiska skeendet har en objektivt lagbunden karaktr, vilket gr att offer p vgen

Fr Romstadgans text och en analys av dess tillkomsthistoria, se Bring 2002. Jfr Kuper 1981, s. 2427.

regimers brott mot mnskligheten inte enbart har varit knutna till krigssituationer. Dremot torde det vara relevant att generellt beskriva de kommuniststyrda vldssamhllena som starkt militariserade och permanent krigsberedda. I rapporten utgr brott mot mnskligheten det vergripande analysinstrumentet. Detta kommer dock i den konkreta analysen att kompletteras och konkretiseras med andra tnkbara och anvnda brottsrubriceringar, frmst folkmord och terror. I FN:s folkmordskonvention r intentionalitet, det vill sga det frhllande att det finns ett uppst att folkmrda, en nyckelfrutsttning fr att ett folkmord skall anses begnget om vara mjligt att i efterhand bestraffa. Vetenskapligt finns det dock ofta anledning att mjuka upp det intentionella perspektivet och vidga det till att ocks omfatta funktionella resonemang, i vilka folkmordet framstlls som en kumulativ radikalisering av en samhllsutveckling prglad av exempelvis krigsmobilisering och asymmetriska styrkefrhllanden. En annan central pong r att folkmord r ett kategorimord, frvat mot en kategori mnniskor som i grunden valts ut bara p grund av att de rasmssigt, etniskt, nationellt eller religist, enligt folkmordskonventionen anses tillhra denna kategori, och inte fr att dess medlemmar anses vara politiskt oppositionella eller lmpliga fr slavarbete. Terror str fr ett bredare och mer oprecist vldsbegrepp, med srskild konnotation till terroristiska individers, gruppers och statsmakters ofta osystematiska och godtyckliga vldsanvndning i syfte att stta skrck jmfr franskans terreur, skrck i ett samhlle. Att terror kan anvndas didaktiskt i avskrckande och fostrande syfte fr att framtvinga en nskad samhllsfrndring, r hggradigt tillmpligt p kommunistiska regimers agerande. Brott mot mnskligheten r ett sprkligt och logiskt otympligt begrepp nr syftet r att analysera enskilda gruppers, institutioners och statsmakters fysiska vld mot specifika offergrupper inom det egna landet, vilket det i allt vsentligt rr sig om nr det gller kommunistiska regimers brott mot mnskligheten. Drtill str det inte i samklang med de begrepp som forskarsamhllet s hr lngt begagnat sig av. Det ingr givetvis i inventeringsarbetet att underska vilka begrepp forskarna de facto har anvnt sig av i sina analyser, och det r rimligt att tnka sig att varje tid, varje samhlle och varje paradigm har sitt begrepp fr att benmna de kommunistiska regimernas brott.

Redan nu kan dock fastsls att forskarnas hvdvunna benmning p den sovjetkommunistiska regimens brott r terror, oavsett vilka vergripande tolkningsramar dessa forskare beknner sig till. Det kan visserligen diskuteras huruvida de massoperationer och tvngsdeportationer som Stalin fre och under andra vrldskriget lt genomfra mot specifika etniska grupper skulle kunna definieras som folkmord, men det rder nd bland forskarna enighet om att terrorbegreppet bst speglar vldsutvecklingen i det bolsjevikiska Ryssland och det kommunistiska Sovjetunionen under Lenin och Stalin. Drfr kommer terror att vara det begrepp som oftast anvnds hr i den konkreta analysen av den sovjetkommunistiska brottshistorien. Terrorbegreppet anvnds dremot sllan fr att benmnda massmorden i Kambodja under ren 1975 1979, vilket mjligen kan sammanhnga med att de rda khmerernas faktiska intention och uppgivna motiv att skrmma till underkastelse r mindre tydliga. Dremot r folkmordsbegreppet tmligen accepterat och etablerat, om n lngt ifrn oomstritt, fr att benmna kommunistregimens systematiska och selektiva brott i Kambodja. I analysen av den kambodjanska brottshistorien kommer drfr denna term att anvndas i sdana precisa sammanhang dr kategorimord avhandlas, medan mer neutrala ord som massmord och massakrer fr benmna den allmnna vldsutvningen. Den begreppsliga och terminologiska sidan av den kinesiska brottshistorien behandlas utfrligt och integrerat i avsnittet om Kina.

Avgrnsningar
En viktig aspekt av ett kartlggningsarbete av detta slag r att gra kloka avgrnsningar. Fyra avgrnsningsproblem framstr som srskilt angelgna att lsa p ett bra stt. Det frsta rr den geografiska utstrckningen, det vill sga frgan om vilka kommuniststyrda lnder som skall omfattas av underskningen. Historien uppvisar knappast ngra exempel p lnder som styr(t)s av kommunistiska makthavare med bibehllen respekt fr mnskliga rttigheter ssom dessa formuleras i FN:s mnniskorttsdeklaration, men kan man pst att det i lnder som Nordkorea och Cuba har frvats eller i nuet frvas brott mot mnskligheten? Frgan r, mot bakgrund av eventuellt tillgnglig forskning, vrd att versiktligt diskutera, men fokus kommer hr mycket ptagligt att ligga p de tre kommuniststyrda lnder dr det str

utom allt tvivel att brott mot mnskligheten har begtts av individer, partier och statsmakter som definierat sig som kommunistiska: Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Det andra avgrnsningsproblemet r kronologiskt. Var och nr tog den historia sin brjan som s smningom ledde fram till att kommunistiska regimer frvade brott mot mnskligheten? Brjade den med Marx och marxismen, eller nr denna marxism slog rot i den ryska myllan och omgestaltades i enlighet med den ryska politiska kulturen, eller nr Lenin och bolsjevikerna genomfrde sin statskupp i Petrograd den 7 november 1917, eller nr Stalin pbrjade den stora och genomgripande sovjetrevolutionen i slutet p 1920-talet? Om dessa brott r en integrerad del av det moderna projektet, vilket enligt modern forskning mycket talar fr, nr brjade d den obalanserade ryska moderniseringsprocess som fick s frfrliga konsekvenser? Frgorna r i ett avseende akademiska, eftersom kartlggningen avser forskningsutvecklingen, och det enkla svaret d blir att det beror p vad forskningen sger i frgan. Emellertid r det i realiteten inte s enkelt, eftersom allt avhnger av var vi med vr frfrstelse bestmmer oss fr att leta. Det r ett problem som inte en gng fr alla kan lsas. Det r uppenbart att frgan om hur den kommunistiska utopin frvandlades till dystopi inte helt kan och br undvikas, srskilt som vlargumenterade verk som Franois Furets Le pass dune illusion (1995) har gnats frgan, men fokus kommer, vad Ryssland/Sovjetunionen betrffar, att ligga p Lenins och Stalins regeringsperioder, prglade av en desdiger struktur av ideologisk kamp, revolutionrt patos, makthunger, totalt krig, modernistisk renhetsiver och brott mot mnskligheten. Det finns ett kronologiskt avgrnsningsproblem ocks i tidslinjens andra nda. Slutet p de perioder d de fysiska brotten mot mnskligheten upphrde gr att faststlla med rimlig ackuratess, men forskningen har p senare tid gnat mycket uppmrksamhet ocks t dessa brotts verkningshistorier. Vilka den har verlevande brottsoffer gtt till mtes, och hur har de bearbetat sina minnen? Hur har eftervrlden, bde brottssamhllet och omvrlden, hanterat de brott som begtts, i kollektiva minnen, monument och myter? Kan gamla ouppklarade brott mot mnskligheten lgga grunden fr nya, som i fallet Tjetjenien, dr historiska minnen fungerar som ammunition i sentida konflikter och brottsituationer? Sdana frgor gr inte att sr-

skilja frn brotten i sig utan r integrerade delar av den forskning som bedrivs om kommunistiska regimers brott mot mnskligheten, och kommer drmed att uppmrksammas i rapporten. Att de r integrerade delar framgr inte minst av att det freliggande uppdraget just r av verkningshistorisk natur: att inventera hur forskningen under skilda frutsttningar och med skiftande resultat har tolkat och representerat kommunistiska regimers brottshistorier. Drtill r de viktiga i informations- och utbildningsverksamheten, inte minst drfr att de vittnar om varfr frgor om kommunistregimers brott mot mnskligheten r relevanta och angelgna forsknings- och debattmnen ocks i dag. Det tredje avgrnsningsproblemet rr omfattningen. Brott mot mnskligheten i Nrnbergstadgans mening handlar om fysiska aktiviteter i syfte att skada och avhumanisera brottsoffren. Den forskning som rr denna aktivitet, dess mekanismer, intentioner och motiv, och dess aktrer, frvare och offer svl som bredvidstende, kommer sjlvklart att redovisas. Men var finns de yttre grnserna fr det totala brottssammanhanget i en kommunistisk statsbildning dr olika institutioner och funktioner i samhllet r frenade i ett vergripande planverk? Kan det innefatta frgor om utbildning, sprk och kvinnors situation? Sdana aspekter kan tyckas lngskta, men modern forskning gnar en betydande uppmrksamhet t frgor om de sociala och kulturella frutsttningarna fr de brott som har begtts i kommunistiska samhllen. Frgor om vad man lser och sjunger i ett samhlle av detta slag rr dels hur kommunistiska makthavare har legitimerat sin brottsliga verksamhet, dels hur vanliga mnniskor hanterat sin oskerhet och rdsla. ven sdana aspekter, framdrivna av de sprkliga och kulturella vndningar som gt rum i human- och samhllsvetenskapen under de senaste tv eller tre decennierna, framstr i dag som omistliga landvinningar i forskningen. Dremot r det av rent praktiska skl ndvndigt att vara strikt restriktiv i frga om de hundratals biografier som skrivits om de kommunistledare som varit ytterst ansvariga fr de begngna brotten. Sak samma gller de mycket omfngsrika och starkt ideologiskt frgade diskussionerna kring offrens numerr. Hr kommer endast de vergripande tendenserna, kopplade till olika tolkningsramar och skolbildningar, att redovisas. Det fjrde och sista strre avgrnsningsproblemet r relaterat till forskningen om olika brott frvade mot

mnskligheten. Ett sdant rr hur relationen mellan de kommunistiska systemen och brotten skall framstllas, medan det andra, som sannolikt r det problem som kan vcka mest diskussion och upprrdhet, avser frbindelsen mellan kommunistiska och ickekommunistiska brott mot mnskligheten. Flera faktorer talar fr att forskning som rr relationen mellan de nazistiska och de sovjetkommunistiska brotten mot mnskligheten br kommenteras. Dels publiceras i dag allt fler forskningsrapporter p det komparativa temat. Dels r det uppenbart att analyser av likheter mellan de nazistiska och de stalinistiska illdd som utfrdes i samma tidsperiod i samhllen med likartad karaktr och politiska styren som hade mnga gemensamma drag, men ocks olikheter mellan dem, kan ka vra kunskaper om kommunistiska regimers brott mot mnskligheten. Man skall inte jmfra sdant som r identiskt, inte heller sdant som r helt olikt, men allt dremellan kan framst i skarpare konturer vid en jmfrelse. Att jmfra r inte att jmstlla, som det numera brukar heta. Dremot kommer verk som allmnt berr det moderna samhllets terror, folkmord och brott mot mnskligheten av ndvndighet att behandlas mycket restriktivt. Undantag kommer bara att gras fr sdana arbeten som alldeles uppenbart har bring p och av forskarvrlden relateras till den kommunistiska brottshistorien, ssom Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhllet (1989).

denna karaktr, beroende p att dessa samhllen och stater var slutna, och att forskarna fick hlla tillgodo med kunskapsfragment, inte sllan informationer av officiell natur, vilket gav forskningen ett drag av pussellggande. Under de senaste tv decennierna har frutsttningarna fr forskning om Sovjetunionen och dess satellitstater radikalt frndrats. Detta har inneburit att forskare kumulativt har kunnat fylla kunskapsluckor i frga om de brott mot mnskligheten som frvades mot olika offergrupper och i olika regioner i Lenins och Stalins sovjetstat. I ett evolutionrt perspektiv ligger att forskningen utvecklas genom att frldrade och obsoleta vetenskapliga tolkningar mnstras ut till frmn fr nya tolkningar som anses bttre verensstmma med den historiska verkligheten eller med vad som frn auktoritativt hll beskrivs som relevanta tolkningsramar. Bda dessa aspekter r giltiga i frga om forskningen om kommunistiska regimers brott; den frbttrade tillgngen till relevanta arkiv har inneburit att det idag i viktiga avseenden finns lngt bttre sakkunskap om brottshistorierna, samtidigt som de stora frskjutningarna i efterkrigstidens vetenskapsutveckling, p 1960- och 1970-talet frn politisk hndelsehistoria till socialhistorisk strukturhistoria, till vad som p senare tid har kallats forskningens sprkliga och kulturella vndningar, tydligt terspeglats ocks i forskningen om kommunistiska regimer. Ett tredje, revolutionrt perspektiv innebr att forskningen och dess frutsttningar radikalt och genomgripande frndras, ofta som ett resultat av ett exemplariskt vetenskapligt verk som leder till en synvnda hos stora forskargrupper. Ett antal sdana verk kommer att identifieras, ocks i den ldre forskningen. I frga om den sovjetkommunistiska regimens brott kommer srskilt den brittiske historikern Robert Conquests bcker om den stora terrorn 19361938 och vad han benmnt som terrorhungersnden i Ukraina 19321933 att analyseras, inte bara fr att de lnge utgjort en auktoritativ tolkning av ett faktiskt hndelsefrlopp, utan ocks och framfr allt fr att Conquests tolkningar haft en sdan auktoritet att varje annan forskare inom samma omrde varit nra nog tvungen att frhlla sig till hans resultat. Forskarnas tillhrighet till olika skolbildningar har i hg grad bestmts av deras frhllningsstt till The Great Terror.

Forskningsfrndring tre analytiska perspektiv


En forskningsutveckling kan analyseras p en mngd olika stt, beroende p teoretisk utgngspunkt och intresse. Uppmrksamheten kan riktas p den inomvetenskapliga processen, eller p forskningens relation till yttre frndringsfaktorer, ssom ideologiska frskjutningar och politiska frvandlingar. Intresset kan riktas mot de forskare och de vetenskapliga verk som introducerar frndringsperspektiv, eller p den process i vilken dessa frndringar sprids och frankras i forskarsamhllet. I det fljande relateras till tre olika stt att skdliggra och analysera vetenskaplig frndring som inrymmer dessa tidigare perspektiv. Ett kumulativt perspektiv innebr att sten lggs p sten i additativ och kvantitativ bemrkelse. En ldre tids forskning om kommunistiska lnder hade ofta

RYSSLAND OCH SOVJETUNIONEN


Klas-Gran Karlsson

Den sovjetkommunistiska brottshistorien


Tidigt p morgonen den 19 januari 1918 lt Lenin med bolsjeviktrogna soldaters hjlp upplsa den konstituerande frsamling som hade samlats i Tauriska palatset i Petrograd fr att vlja ett parlament fr det nya Ryssland som skulle erstta det gamla tsardmet. Orsaken var att bolsjevikerna inte lyckades uppbda tillrckligt folkligt std p demokratisk vg. Det spilldes inget blod under aktionen, men dremot i oroligheter fre och efter mtets upplsning. Det fanns heller ingen sovjetunion och inte ens ett ryskt kommunistparti vid denna tid, eftersom bolsjevikerna inte tog detta namn frrn ett drygt r senare. Icke desto mindre finns det anledning att benmna detta datum det sovjetkommunistiska terrorsystemets fdelsedag. I Ryssland, som 1922 omdptes till Sovjetunionen, skulle under de nstfljande trettiofem ren det allsmktiga kommunistpartiet och den sovjetiska statsmakten frva brott mot egna befolkningsgrupper i en skala som fr en enskild stat har f historiska motsvarigheter. I ett utdraget och totalt inre krig miste miljontals mnniskor livet inte bara i rena avrttningar och genom fngelse- och lgerlivets omnskliga villkor, utan ocks under tvngsdeportationer och i hungersnd som framskapats eller frvrrats av en regim som ville bevara makten och omskapa samhllet och, inledningsvis, hela vrlden bokstavligen till varje pris. ndamlet ansgs helga medlen, eller, som det uttrycktes 1919 i den ukrainska skerhetspolisens egen tidning: Fr oss r allt tilltet, ty vi r de frsta i vrlden som reser svrdet inte fr att frtrycka och frslava utan fr att befria mnskligheten frn dess 3 bojor. De som stod eller ansgs st i vgen fr denna dubbla mlsttning att ervra makten och radikalt frndra samhllet kallades fr byvsjie ljudi, frflutna mnniskor. Det var en allmnt spridd term som skulle indikera att dessa mnniskor var knutna till den gamla regimen och stod i vgen fr det kommunistiska
3

samhllet, vilket innebar att de kunde karakteriseras som i avsaknad av existensberttigande. Frvnande mnga frflutna mnniskor av adligt ursprung tvingades och lyckades dock skapa sig en existens ocks efter revolutionen i grnsomrdet mellan minnen av det frflutna och den stigmatisering och de krav de mtte i det kommunistiska samhllet, medan 4 andra emigrerade eller arresterades. Den ideologiska termen var tillrckligt elastisk fr att ocks kunna anvndas fr alla dem som utan att vara rotade i det tsaristiska systemet upptckte att sovjetstaten inte var den utopi man inledningsvis hoppats p och gjorde 5 motstnd. En sdan avsiktsfrklaring betyder inte att den sovjetkommunistiska regimens ledande gestalter Lenin och Stalin bokstavligen undertecknade alla brottsoffers ddsdomar, utan snarare att de genom sitt politiska styre lade grunden fr en vldsutvning som kom att penetrera alla niver i det ryska och sovjetiska samhllet. Mnga av vldsaktionerna beordrades emellertid direkt av de kommunistiska hrskarna och genomfrdes av de terrorinstitutioner som Lenin hade skapat i samband med bolsjevikernas maktvertagande i november 1917: skerhetspolisen, Rda armn, ett system av koncentrationslger och ett juridiskt system som byggde p strafflagens paragraf 58 avseende olika 6 slags antisovjetisk verksamhet, revolutionra domstolar som dmde utifrn en proletr rttvisedefinition, samt uppvisningsrttegngar. Det betyder heller inte att den sovjetkommunistiska brottshistorien var ensartad under denna lnga period. Vldsyttringarnas karaktr, offerkategorier och bakomliggande mekanismer skiftade i takt med att den inre och yttre situationen i Ryssland och Sovjetunionen undergick stora frndringar frn de frsta rens rda terror till Stalinerans stora terror, och till vrldskrigsrens tvngsdeportationer av straffade folk.

4 5 6

Citerat frn Werth 1999, s. 116.

Tjujkina 2006. Termen utreds nrmare i Viola 1993, s. 6598. Denna strafflag upphvdes frst i december 1958. Den finns tergiven och versatt till svenska i Conquest 1971, s. 486490.

Huvuddragen i denna mngfasetterade historia skall tecknas i det fljande. Tanken r inte att presentera nya informationer om och tolkningar av den sovjetkommunistiska terrorn, utan att erbjuda en kortfattad kronologisk framstllning av de viktigaste hndelserna, processerna och mnstren i brottshistorien och en grundlggande analys av dess drivkrafter och orsaker, som frhoppningsvis kan tjna som en bakgrund eller kontext till den forskningsgenomgng som r denna rapports huvudsak. Den sovjetkommunistiska brottshistoriens slutdatum stts hr till den 5 mars 1953, Stalins ddsdag. Det r inget oproblematiskt datum. Sovjetregimen styrde inte heller drefter sitt land och sina medborgare med respekt fr mnskliga rttigheter ssom dessa kom till uttryck i Frenta Nationernas deklaration frn december 1948. Kommunistmakten frvade emellertid i det poststalinska Sovjetunionen inte heller ngra brott som man entydigt kan beskriva som begngna mot mnskligheten. I de satellitstater i vilka sovjetstyrda kommunistpartier efter andra vrldskriget tog makten gde utrensningar rum, och massvld riktades mot svl de gamla makthavarna som specifika etniska grupper och andra faktiskt eller fregivet oppositionella grupperingar, om n inte i den omfattning som i Sovjetunionen under ren 19181953. Samtidigt som Stalin p hsten 1952 nyss hade satt punkt fr vad som blev hans sista stora brott, avrttningen i Moskva av de 13 judiska lkare som enligt sovjetledaren svurit sig samman fr att mrda honom, startade i Prag rttegngen mot den judiske frre partichefen Rudolf Slnsk och 13 andra ledande kommunister, av vilka tio var judar. Elva av de anklagade dmdes till dden. Anklagelsen var att de dmda velat mrda det kommunistiska Tjeckoslovakiens frste president Klement Gottwald med hjlp av lkare frn fiende7 kretsar och med dubisa bakgrunder. Det var dock inte lkare av judisk bakgrund utan den tjeckoslovakiska skerhetspolisens sovjetiska rdgivare som sg till att terrorn inte skulle begrnsas till Lenins och Stalins sovjetunion. I denna forskningsversikt kommer fokus emellertid att ligga p de brott mot mnskligheten som frvades av sovjetregimen i sovjetstaten.

Den rda terrorn


Under loppet av 1918 trappades massvldet upp i det av krig, revolution, hungersnd och snderfall drabbade Ryssland som Lenin och hans parti fregende r tagit makten ver. Bolsjevikernas maktposition var vid denna tid lngt ifrn sker. Deras fiender, representanter fr tsarmakten och konkurrerande partier, kyrkans mn och kvinnor och de mer vlmende bnder som kallades kulaker stigmatiserades som klassfiender eller socialt farliga personer och utsattes i kad utstrckning fr frfljelser. Hrt drabbades fretrdare fr socialistiska ider och partier som inte ansgs bolsjevikiska. Uppror p landsbygden och demonstrationer och strejker i stderna mttes med vld. Ddsstraffet terinfrdes, efter att p bolsjevikiskt initiativ ha avskaffats redan i samband med att tsardmet strtades i brjan av 1917, och samhllet militariserades bde organisatoriskt och sprkligt. Frsrjningsproblemen skulle hvas genom en krigskommunistisk politik, vilket vid denna tid framfr allt innebar att bnder som vgrade lmna ifrn sig livsmedel till de svltande fattigbnder p landsbygden och arbetare och soldater i stderna hos vilka bolsjevikerna hade sin frmsta maktbas drabbades av repressalier av utkommenderade livsmedelspatruller. Med terror, som fr Lenin och hans medhjlpare vid denna tid framstod som en bde legitim och ndvndig politik, skulle revolutionens fiender tvingas underkasta sig den revolutionra makten. Metoderna var avrttningar, arresteringar och gisslantaganden. Det existerar en omfattande dokumentation som pvisar att bolsjevikpartiets ledare var redo att frinta alla som ansgs hota deras maktposition, och att terror ppet 8 propagerades som ett verksamt maktmedel. Att massvldet samtidigt sgs som ett vergende och revolutionrt fenomen omvittnas av att den frsta kommunistiska terrororganisationen, med akronymen Tjeka, var en utomordentlig eller extraordinr kommission med uppgift att motverka kontrarevolution, spekulation och sabotage. I det extraordinra lg emellertid ocks att den terror mot revolutionens fiender som organisationen skulle bedriva och faktiskt bedrev frvades helt utan laglig grund och kontroll av andra n de hgsta bolsjevikledarna. P sommaren 1918 gav Lenin lokala tjekamedlemmar i Jekaterin-

Jfr Brent & Naumov 2003, s. 191.

Jfr Pipes 1992, s. 789ff, Pipes 1996.

10

burg order om att avrtta tsaren och hans familj. Bara ngra dagar senare utsattes han sjlv fr ett mordfrsk, efter att flera andra ledande bolsjeviker mrdats. D hll den samhlleliga oron och vldet i Ryssland redan p att verg i ett tillstnd av inbrdeskrig mellan rda revolutionsanhngare och vita frsvarare av den avsuttna tsarmakten. Frsket att mrda Lenin blev ocks startskottet fr ett mer organiserat och systematiskt bruk av massavrttningar, fngslanden i nyupprttade koncentrationslger och andra terroraktiviteter mot kontrarevolutionra krafter. Denna rda terror, som skulle inkludera en frstrkning av tjekans verksamhet, isolering av klassfienderna i koncentrationslger, arkebusering av alla med vita relationer och publicering av alla avrttades namn, beordrades av sovjetre9 geringen i ett dekret frn den 5 september 1918. Bda sidor i det ryska inbrdeskriget hemfll t den yttersta grymhet i sin kamp om makten. Medan de vita jagade individer och grupper med judiskbolsjevikiska sympatier i pogromliknande aktioner, sg de rda bolsjevikerna folkfiender och antirevolutionra element i nra nog alla politiska och religisa grupper och sociala kategorier. Det postrevolutionra Ryssland var ett samhlle i krig med sig sjlvt. Vissa kollektiv drabbades srskilt hrt och ofrsonligt av den rda terrorn, utan att de entydigt kan sgas ha tillhrt den vita sidan. Upproriska grna bnder, som protesterade mot bde tvngsrekvisitioner av sd och tvngsutskrivningar till Rda armn, mttes under hela den krigskommunistiska perioden av ex10 tremt vld. Detsamma gllde kosackerna i Don- och Kubanregionerna, vilkas samhllen frintades, medan invnarna ddades eller deporterades. Denna medvetna plan fr att avkosackisera den ryska landsbygden begreppet fr, som historikern Bent Jensen ppekat, tankarna till avlusning och andra mekaniska frin11 telseprocesser skrdade enligt uppgift mellan 12 300 000 och 500 000 offer. Den pekar drtill fram mot de strre operationer fr att avkulakisera sam-

ma landsbygd som kommunistmakten genomfrde ett knappt decennium senare, inte minst genom att dela upp offerkategorin i rika kosacker, som skulle utrotas totalt, och medelkosacker, som bara skulle av13 skrckas med lmpliga medel. En tredje utsatt grupp i det ateistiska Ryssland var prsterskap, munkar och nunnor, som mrdades eller fngslades i mnga tusental under de kampanjer mot kyrka och religion 14 som regimen lt genomfra. Det finns inga tillfrlitliga siffror p antalet offer fr den rda terrorn i dess totala omfattning. Det beror inte minst p svrigheten att urskilja terroroffer bland de flera miljoner mnniskor som ddades i det ryska inbrdeskriget eller dukade under i den svra hungersnd som drabbade Ryssland under ren 1920 1921. Sistnmnda r slutade det ryska inbrdeskriget med kommunisternas seger, och terrorn mildrades, dock utan att upphra. Den fljande, mera kompromissinriktade perioden fram till 1928, som i historiebckerna gr under beteckningen Den nya politiken, NEP, skulle dock bara visa sig vara ett tillflligt vapenstillestnd i en fortgende konflikt mellan regimen och samhllet. Mnga kommunister, srskilt unga Komsomolmedlemmar, var djupt indignerade ver att inbrdeskrigsperiodens konfrontationspolitik vergivits, och krvde en tergng till vad de uppfattade som krnan i en kommu15 nistisk politik. Lenin vidtog fre den hjrnbldning som avslutade hans aktiva liv flera tgrder som underlttade den storskaliga terrorns terkomst. Med sovjetledaren som motor trdde 1922 en ny brottsbalk i kraft, i vilken kontrarevolutionra brott gavs en lngt vidare och mer utarbetad betydelse n tidigare. Tjekan ersattes samma r av den permanenta skerhetspolisen GPU, Statens politiska frvaltning, som stlldes under folkkommissariatet fr inrikes renden, men utan stora personfrndringar. tgrden var ett uttryck fr en avsikt att gra det politiska vldet till ett permanent instrument fr kommunistregimens diktatoriska styre av sovjetsamhllet. Ocks de efter GPU fljande sovjetiska terrorinstitutionerna, med akronymerna OGPU, NKVD, MVD, MGB och

10

11 12

Postanovlenie SNK RSFSR o krasnom terrore, publicerat i Kokurin & Petrov (red.) 2002, s. 15. De grna fick sitt namn fr att de gmde sig i skogen. Se Osipova 1997, s. 167. Jensen 2002, s. 63. Werth 1999, s. 116.

13

14 15

Se Centralkommittns order frn den 24 januari 1919, publicerad i Danilov & Shanin (red.) 1997, s. 137138. Figes 1998, s. 745751. Gorsuch 1997, s. 564580.

11

KGB, hade samma funktion. Flera utforskare av det tidigsovjetiska samhllet har understrukit att det land som i december 1922 utropades som Sovjetunionen redan frn brjan var starkt prglat av en politisk vldskultur med rtter i den bolsjevikiska maktutvningen och det ryska inbrdeskriget. Mer omtvistad har varit frgan huruvida NEP var en vg som kunde ha lett bort frn terrorsamhllet, eller om inbrdeskriget och den bolsjevikiska politiken hade begrnsat vgvalet till vad Donald Raleigh i sin studie av den sydvstryska industristaden Saratov under inbrdeskriget har beskrivit som no real alternatives to a 16 Stalinist-like system.

enligt p frhand uppgjorda planer och fastlagda kvoter. Den sovjetiska planekonomin byggdes fljaktligen i hg grad kring tvngsarbetskraft och krvde regelbunden tillfrsel av nya slavar. Samhllet skulle mobiliseras och disciplineras ekonomiskt, oberoende av mnskliga kostnader. En lag frn den 7 augusti 1932 gjorde all kolchosegendom, inklusive boskapen och sden p krarna, till statlig egendom. Tillgrepp av denna skulle straffas med dden, eller, om frmildrande omstndigheter frelg, tio rs fngelse och 17 frlust av all personlig egendom. Kollektiviseringen av jordbruket och avkulakiseringen, som hade sin strsta omfattning ren 19291933, skrdade miljoner ddsoffer bland bnderna. I enlighet med en frordning, utarbetad av en kommission inom centralkommittn i brjan av 1930, skulle kulakerna indelas i olika kategorier, beroende p graden av 18 motstnd de ansgs ha gjort mot kollektiviseringen. En del av dem avrttades omedelbart, medan lngt fler tvngsdeporterades, ofta till speciella kulakbosttningar i ogstvnliga, dittills obebodda omrden. ven brist p samordning mellan deportationskedjans olika lnkar ledde till svra umbranden, inte minst fr kulakernas familjer och barn. Under avkulakiseringens mest intensiva period, ren 19301931, tvngsfrflyttades enligt den ryske forskaren Zemskov 381 026 kulakfamiljer eller 1 803 392 personer. Nr myndigheterna den 1 januari 1932 rknade de avkula19 kiserade, blev siffran 1 317 022. Det betyder inte att en halv miljon mnniskor dog under deportationerna eller vid ankomsten till deportationsorterna under tvrsperioden, eftersom ett betydande antal av de friska och starka sannolikt lyckades fly. En annan rysk forskare, Ivnitskij, hvdar att det i s kallade specialbosttningar, dit mnga kulaker skickades, dog mer 20 n 100 000 mnniskor bara under ret 1930. Depor-

Avkulakiseringen
Vldsmaktens kontinuitet blev ocks uppenbar nr bndernas livsmedelsleveranser till staten 1928 brjade minska, trots en god skrd. Fr Lenins arvtagare Stalin, som strkt sin makt p andra ledarpretendenters bekostnad och dessutom kunde dra nytta av en lngt mera stabil ekonomisk och politisk situation n under inbrdeskrigsren, blev detta en anledning att ter frklara krig mot bondeklassen. Denna gng var det inte nog med att konfiskera spannml och att stlla rika bnder mot fattiga. I stllet genomdrev Stalin en social och ekonomisk revolution som stllde Lenins krigskommunism i skuggan. En aspekt av den var en statlig planering av ekonomin, en andra en accelererad industrialisering. Den tredje aspekten rrde just frndringarna p landsbygden: de enskilda jordbruken skulle upplsas till frmn fr jttelika kolchoser och sovchoser fr att ge staten direkt kontroll ver jordbruksproduktionen. En integrerad del av denna jordbrukspolitik var vad Stalin 1929 beskrev som en strvan att likvidera kulakerna som klass. I sjlva verket var alla dessa aspekter av Stalins revolution intimt sammanlnkade: Marknadsmekanismerna skulle sttas ur spel genom att planhushllning introducerades, bndernas jord exproprieras och deporterade bnder tvingas till hrt manuellt tvngsarbete i perifera och otillgngliga delar av sovjetterritoriet

17

18 16

Jfr Raleigh 2002, s. 409. Richard Pipes kallar i 1994, kap. 8, NEP fr en falsk Thermidor fr att understryka att perioden, till skillnad frn i Frankrike efter revolutionen, fr ryskt och sovjetiskt vidkommande inte i ngot annat avseende n det ekonomiska kan beskrivas i termer av moderation och liberalisering.

19 20

Postanovlenie TsIK i SNK SSSR Ob ochrane imusjtjestva gosudarstvennych predprijatij, kolchozov i kooperatsii i ukreplenija obsjtjestvennoj (sotsialistitjeskoj) sobstvennosti, publicerad i Danilov et al. (red.) 2001, s. 453454. Projekt postanovlenija Politbjuro TSK VKP(b) o likvidatsii kulatjestva kak klassa, podgotovlennoj komissiej Ja.A. Jakovleva, publicerad i Ivnitskij (red.) 2000, s. 123126. Zemskov 1991, s. 320. Ivnitskij 2000, s. 27. Enligt Ivnitskij 1994, s. 257, deporterades drygt 2 miljoner mnniskor till specialbosttningar under ren 19301933. I denna siffra r inte bnder som

12

tationerna var som nmnts delar av en centralt organiserad kampanj, men det konkreta ansvaret fr att kulakerna greps och deporterades lg p lokala tremannakommitter, s kallade trojkor, som visserligen hade att svara upp mot centrala kvotkrav, men ocks stundtals kunde utagera konflikter i lokalsamhllet eller rentav utnyttja situationen fr egen vinning. Det var inte bara bnderna som under ren kring 1930 drabbades av den terupptagna terrorn. Spetsy, grupper av borgerliga specialister med rtter i tsartidens administration och nringsliv, fick kl skott fr inte bara hatet mot sovjetsamhllets frflutna mnniskor, utan ocks fr den utbredda rdslan fr ett krig mot vst. I maj 1928 stlldes ett drygt femtiotal gruvingenjrer frn Sjachtyregionen i Donbass infr rtta i Moskva fr att ha saboterat utrustning och gtt i sold hos vstmakterna. Det var den frsta i en lng rad uppvisningsrttegngar mot vlutbildade grupper inom industri och vetenskap. Samtidigt gjorde kommunistregimen stora anstrngningar att genom att satsa p utbildning och medvetet frmja socialt avancemang skapa en ny rd teknokratisk intelligentsia som kunde utfra de gamla specialistgruppernas funktioner i industrialiseringsdriven.

nmligen i december 1932 infrt inrikespass och krav p registrering av alla stadsinvnare, en tgrd fr att begrnsa flykten frn kolchoserna som i praktiken innebar ett stort steg tillbaka mot den livegenskap som tsarens Ryssland hade avskaffat sjuttio r tidigare. Den kausala kopplingen mellan de stora omvlvningarna p landsbygden och missvxten och hungersnden r sledes uppenbar: sovjetregimens medvetna arbete med att frinta den traditionella agrara strukturen, att upplsa de kulakhushll som varit de mest produktiva och att konfiskera kolchosernas skrd ledde till svr brist p livsmedel. Mindre uppenbar r den slutsats som drogs i den amerikanska kongressens kommission om den ukrainska hungersnden frn 1988 som, med stark uppbackning frn ukrainskamerikanska organisationer, fastslog att hungersnden var man-made och att Stalin och hans nrmaste mn hade gjort sig skyldiga till folkmord p ukrainar21 na. Uppfattningen verensstmde vsentligen med den tolkning som Robert Conquest ett par r tidigare givit uttryck fr, ven om denne starkare betonade Stalins skuld fr att inte ha ingripit fr att eliminera 22 eller lindra svlten. En tvistefrga r om det faktiskt rrde sig om en planerad och medvetet framskapad terrorhungersnd, eller om en oavsiktlig och naturgiven hungersnd, parad med en politik som hnsynslst prioriterade andra omrden, srskilt utbygg23 naden av den tunga industrin. En annan frga r huruvida offren i s fall i frsta hand skall definieras etnonationellt, som de ukrainare vilkas pstdda nationalism Stalin hade ett ont ga till, eller i klasstermer, som de bnder som lnge utgjort kommunisternas utsedda huvudfiender. Conquest tar inte entydigt stllning i frgan, men beropar bland annat Stalins egen enkla lsning p problemet: The nationality problem is, in its very essence, a problem of the pea24 santry.

Terrorhungersnden
ren 19321933 drabbades Sovjetunionen av svr hungersnd som skrdade mer n sex miljoner ddsoffer. Den skilde sig frn den hungersnd som drabbade det bolsjevikiska Ryssland 1920 genom att den inte erkndes av myndigheterna, och att ingen internationell hjlp tillts. I stllet fortsatte Sovjetunionen under hungerren att exportera spannml. Ukraina var den sovjetrepublik som den slog hrdast mot, men brdiga jordbruksomrden p andra hll i Sovjetunionen var ocks utsatta, eftersom dessa pressades hrdast av uppbrdskampanjer riktade mot kolchoserna. En liten skrd ren 1931 och 1932 gjorde kraven frn staten orealistiska, och brutala metoder fick anvndas fr att komma tillrtta med kampen mot sabotage. Nr hungersnden stod fr drren saknades drtill ett alternativ till rddning som anvnts i stor skala 1920: att ska sin tillflykt till stderna. Sovjetmakten hade

21

22 23

tvngsfrflyttades inom den egna regionen inkluderade. Se ven Davies, Harrison & Wheatcroft (eds) 1994, s. 68.

24

Commission on the Ukrainian Famine: Report to Congress 1988, s. VII. Conquest 1988. Fr den senare uppfattningen, se Davies & Wheatcroft 2004. Conquest 1988, s. 219.

13

Gulag
Det system av koncentrationslger som bolsjevikerna brjade bygga ut redan under 1918 var inte bara avsett fr regimens politiska motstndare. Under det frsta dryga decenniet gick tanken p straffarbete hand i hand med en didaktisk id om att individer genom hrt lgerarbete skulle fostras till att bli goda kommunister. Nr ett alltmer omfattande lgersystem p 1930-talet fylldes med kulaker, regimens politiska motstndare, prster, kriminella element och alldeles vanliga medborgare som fallit offer fr en alltmer svepande repression, var det dock inte den omskolande utan den ekonomiska aspekten av lgerverksamheten som var framtrdande. I vldiga lgerkomplex, ofta men inte alltid belgna lngt frn tttbefolkade omrden, skulle lgerfngar bidra till Sovjetunionens modernisering genom att under primitiva frhllanden bygga kanaler och jrnvgar, utvinna guld, avverka skog eller bryta jungfrulig mark och stenkol. ven teknologiskt och vetenskapligt avancerade verksamheter gde dock srskilt under och efter krigsren rum i speciallger. Moskvauniversitetet och tunnelbanan i huvudstaden var ocks lgerfngars verk. Politbyrns beslut den 5 maj 1930 att brja bygga en kanal med 19 slussar mellan Vita havet och stersjn med hjlp av tvngsarbetskraft blev ett gigantiskt pilotprojekt, utfrt under OGPU:s ledning av mer n 100 000 fngar p rekordtiden 20 mnader. Projektet fick en mnsterbildande och pskyndade verkan p lgeruppbyggnaden, eftersom det visade att tvngsar25 bete kunde ge goda resultat. Bygget av Vitahavskanalen kostade tiotusentals mnniskor livet men gav begrnsade ekonomiska frdelar p grund av kanalens enkla och bristflliga konstruktion. Gulag, egentligen ett initialord fr Huvudstyrelsen fr korrektions- och arbetslgren, Glavnoe Upravlenie Ispravitelno-Trudovych Lagerej, har blivit det ord som kommit att anvndas om sjlva lgersystemet. Den som gjorde Gulag-begreppet knt ver vrlden var frfattaren Aleksandr Solzjenitsyn, som p grundval av egen erfarenhet han hade sprrats in i tta r efter att ha kallat Stalin fr en tjuvarnas ledare p 1960och 1970-talet gav ut flera avsljande bcker om

lgerlivet, dribland En dag i Ivan Denisovitjs liv (1962) och Gulagarkipelagen (19731975). Idag r vi inte lngre enbart hnvisade till personliga, delvis litterrt utformade hgkomster som Solzjenitsyns eller Varlam Shalamovs, eftersom stora delar av Gulags omfattande arkiv r tillgngliga. Gulag bestod av olika slags tvngsarbetsplatser: fngelser, kolonier och specialbosttningar, samlade i strre lgerorganisationer. Omsttningen bland fngarna och fngkategorierna var stor. Lgersystemet hade olika omfattning under olika historiska skeden, och graden av regimens politisk-ekonomiska intresse fr lgren skiftade ver tid. Under andra vrldskriget med dess kande behov av militra frndenheter strkte NKVD sitt grepp om lgersystemet, som drtill fick stora tillskott av krigsfngar. Nya fngar strmmade ocks till ren 19391941 och efter krigsslutet som en fljd av att nya territorier i vster infogades i sovjetstaten och sovjetiserades. Gulags vrld hade sin strsta omfattning i brjan av 1950-talet, d mer n 2,5 miljoner mnniskor levde 26 sina liv i baracker, oftast innanfr taggtrdsstngsel. Att antalet lgerfngar d var strst sammanhnger med dels att bristande disciplin i arbetslivet ledde till hrdare straff, dels att kriget hade givit upphov till att nya grupper sprrades in: krigsfngar, desertrer och kollaboratrer. Bara ngra f r senare brjade lgersystemet upplsas, och mnniskor kunde successivt lmna lgren. Upplsningen berodde inte bara p diktatorns dd, utan ven p kade problem med vervakning, disciplin och ekonomisk lnsamhet. Mnga som bott lnge i lgren stannade emellertid kvar, eftersom de efter alla r i lgerfngenskap inte hade ngot att tervnda till. Att en lng rad ryska stder vxte fram ur lgren r bara ett av mnga vittnesbrd om hur Gulag var en grundval i och drmed blev en integrerad del, en malaja zona eller liten zon av det sovjetiska samhllets bolsjaja zona, stora zon, lngt efter att lgersystemet formellt gtt i graven. I sin vldokumenterade Gulaghistoria sammanfattar Khlevniuk p liknande stt lgersystemets roll: Thus the Gulag spread beyond the barbed wire. Society absorbed the criminal mindset, the reliance on violence, and the prison culture. This

25

Jfr Khlevniuk 2003, s. 4647. Dokumentationen av de politiska och administrativa besluten kring kanalbygget finns samlad i Dmitriev 2003.

26

Ivanova 2000, s. 187.

14

spread of the Gulag is a real problem as real as the monstruous price paid by millions for the es27 tablishment and expansion of Stalinism.

Den stora terrorn


P samma stt som den rda terrorn och hungersnden 19201921 fljdes av NEP-periodens liberalisering innan Stalins stora revolution ter frde upp terrorn p huvudagendan, kom efter kriget mot bnderna och hungersnden 19321933 en kortvarig liberaliseringsperiod, fljd av den enorma upptrappning av vldet som efter Robert Conquests bok brukar betecknas som den stora terrorn. Mnstret antyder ett system som regelbundet krvde faktiska eller imaginra fiender som destabiliserade den sociala och politiska situationen, vilket fick till fljd att makten stndigt mste ervras och terervras. Den politiska stabiliteten i Sovjetunionen hade med andra ord gjorts beroende av kriser och krishantering genom terror. Historien upprepade sig i nnu ett avseende; medan mordfrsket p Lenin 1918 var en pdrivande kraft bakom den rda terrorns igngsttande, innebar mordet p Leningrads partichef Sergej Kirov den 1 december 1934 att Stalin fick en frevndning att pbrja den stora terrorn. Frgan huruvida Stalin var inblandad har varit freml fr mycket spekulation. Tv uppfattningar str mot varandra. Enligt den ena utmanade Kirov genom sin popularitet i partiet Stalins ledarskap, vilket fick denne att i hemlighet beordra mordet. Den andra uppfattningen r att det inte finns ngra bevis fr Stalins inblandning. Tv officiella underskningskommissioner, under Chrusjtjov och Gorbatjov, stdde den senare uppfattningen att mr28 daren agerat p egen hand. I ett annat avseende innebar emellertid den stora terrorn frn hsten 1936 till slutet av 1938 ngot kvalitativt nytt: mnga offer fr terrorn var nmligen aktiva kommunister. Det gllde frvisso fr de drygt sjuttio hga partifunktioner och konkurrenter till Stalin p vnster- och hgerkanten som i tre stora skdeprocesser i Moskva stlldes infr rtta, anklagade fr att ha velat underminera och strta den sovjetiska regimen, och avrttades. Det gllde fr de hga officerare som, med marskalken och bitrdande folk-

kommissarien fr frsvaret Michail Tuchatjevskij i spetsen, stlldes infr rtta och avrttades 1937 efter anklagelser om spionage fr tyska Wehrmacht och 29 planering fr statskupp. Det gller ocks p alla niver i de militra och civila kadrerna. P vissa hll, som i Ukraina och i Leningrad, rensades partiorganisationen ut srskilt effektivt. I ytterligare ett avseende fanns en frbindelse mellan den rda och den stora terrorn: det var den frsta leninistiska generation av bolsjeviker som under ren efter 1917 sttt i spetsen fr sovjetmaktens etablering som var en av den stora stalinistiska terrorns huvudsakliga offergrupper. De f oppositionella rster som fanns kvar inom partiet frsvann med den stora terrorn, och en ny Stalintrogen generation tog definitivt ver ett allt mer monolitiskt parti. Den stora terrorn brukar p ryska g under beteckningen Jezjovsjtjina, eftersom massvldet sammanfll med NKVD-chefen Nikolaj Jezjovs mbetsperiod. Det innebr inte att Stalin och Politbyrn stod utanfr vldsspiralen; sovjetledarens marginalanteckningar och underskrift finns tillsammans med hantlangarna Lazar Kaganovitjs, Vjatjeslav Molotovs och Klement Vorosjilovs p ett anmrkningsvrt stort antal dekret om utrensningar och massmord under dessa r. Jezjov blev sjlv en av den stora terrorns sista offer, som en kulmen p den process som Stalin och den nye chefen fr skerhetspolisen Lavrentij Berija satte igng efter den stora terrorn fr att straffa de NKVD-officerare som lytt order 1937. Efter terrorn skulle spren av terrorn uppenbart sopas igen genom att mrdarna mrdades. Under dessa skrckfyllda r grep terrorn omkring sig p alla politiska niver, i alla sociala skikt och i alla geografiska rum i sovjetsamhllet, frn militrledning till frfattarfrbund, frn unionsrepublikernas partiorganisationer till industri och kolchoser. Av de 139 medlemmarna och kandidatmedlemmarna av partiets centralkommitt som valdes vid den sjuttonde partikongressen 1934 segrarnas kongress, syftande p Stalins segerrika kollektiviseringsprocess arresterades 110 fre artonde partikongressen, som gde rum 30 1939. Av de 1 966 delegater som deltog p sjuttonde

29 27 28

Khlevniuk 2004, s. 344. Knight 1999, s. 19.

30

Jfr Samuelson 2000, kap. 8. Se ven Samuelson 1999, s. 216225. Medvedev 1973, s. 93.

15

kongressen arresterades 1 108. Endast 59 var med igen fem r senare. I Ukraina, dr Nikita Chrusjtjov blev partichef 1938, verlevde tre av 86 centralkommittledamter den stora terrorn, alla tre opolitiska 32 honorrdelegater. Sammanlagt var kontinuiteten i frga om ledamter mellan partikongresserna mindre 33 n tv procent. Knappt ngon som ngonsin tillhrt en opposition eller fraktion inom partiet eller statsapparaten undgick att dras med i utrensningarna. nd r forskarna, numera med tillgng till ett strre och bredare kllmaterial, verens om att huvuddelen av offren fr den stora terrorns s kallade massoperationer var mer eller mindre godtyckligt valda vanliga medborgare som av olika skl inte ansgs hra hemma i det stalinistiska samhllssystemet. Inte ens under 1937 straffades mer n en brkdel av nrmare en miljon mnniskor i dessa massoperationer fr kontrarevolutionra frbrytelser; lngt strre grupper flldes fr vanliga brott som stld, verfall och huliganism. Relationen i 1938 rs siffror r inte an34 norlunda. Relativt mnga tillhrde etniska grupper som betraktades som suspekta eller som immigrerat till sovjetstaten under den kommunistiska perioden. De deporterades till en osker framtid eller avrttades och slngdes i massgravar i stdernas utkanter och i skogsomrden runt hela Sovjetunionen. Det faktum att den stora terrorn drabbade s mnga vanliga mnniskor, sannolikt bristflligt utbildade och socialt marginaliserade, vittnar om att Gulags koppling till 35 rent politisk repression inte skall verbetonas. Den extrema utvidgningen av terrorn krvde att vldsapparaten utvidgades och att dess praktik rationaliserades. Kvoter fr olika regioner upprttades fr mnniskor som skulle ddas eller deporteras; den beryktade order 00447 frn den 30 juli 1937, undertecknad av Jezjov, stadfste i hundra-, tusen- och tiotusental antalet mnniskor frn olika regioner i Sovjetunionen som antingen tillhrde en frsta kategori, vilka omedelbart skulle arkebuseras, eller en andra kategori av mindre aktiva men icke desto

31

mindre fientliga element som skulle fngslas och stllas infr trojkor. Sammanlagt skulle 268 950 mnniskor arresteras, 75 950 av dem mrdas och 193 000 36 sprras in i lger. I order 00486, utfrdad bara ngra veckor senare, skrevs drutver in hur fosterlandsfr37 rdarnas fruar och barn skulle hanteras. Rttsinstansernas arbete reducerades ofta till frkortningar: KRD stod fr kontrarevolutionr verksamhet, TjSIR fr medlemmar av landsfrrdares familj, medan ASA(b) innebar att den dmde gjort sig skyldig till antisovjetisk agitation och salufrt Nikolaj Bucharins frbjudna hger-ider. Listor p inblandade lmnades av NKVD till Politbyrn, och Stalin och hans nrmaste mn avgjorde fallen genom att skriva za, fr (avrtt38 ning), efter namnen, och signatur. De offentliga skdeprocesserna bevarades emellertid ocks, sannolikt av avskrckande skl. Solzjenitsyn redovisar i brjan av Gulagarkipelagen hur ven det praktiska fngslandet automatiserades och blev till en frve39 tenskapligad arrestologi. Utanfr de redan nmnda massoperationerna mot hela kollektiv arresterades knappt 1,6 miljoner mnniskor av NKVD under ren 19371938, 87,1 procent av dem fr kontrarevolutionra brott. Av dem miste nstan hlften eller 681 692 mnniskor livet. Ytterligare hundratusentals mnniskor dog i lger p grund av sjukdomar, kyla, hunger 40 och olyckor. Terrorns mekanismer genomsyrade naturligt nog fullstndigt samhllet under dessa dramatiska r. Ingen knde sig sker. Till och med Politbyrns medlemmar gick bevpnade. Angiveri och frnekande av socialt ursprung florerade. Ett mycket stort antal

36

37

31

32 33 34 35

Siffrorna presenterades i Nikita Chrusjtovs hemliga tal 1956. Se not 67. Conquest 1992, s. 233. Conquest 1992, s. 446. Mironov & Werth 2004, s. 632633. Detta understryks ocks av Brown 2007, s. 76.

38 39

40

Operativnyj prikaz NKVD SSSR No 00447 Ob operatsii po repressovaniju byvsjich kulakov, ugolovnikov i drugich antisovetskich elementov, publicerat i Kokurin & Petrov (red.) 2002, s. 96104. Dokumentet finns i engelsk versttning i Getty & Naumov 1999, s. 473480. Massoperationerna analyseras utfrligt i Jansen & Petrov 2002, s. 79102. Operativnyj prikaz Narodnogo Komissara Vnutrennych del SSSR No 00486 Ob operatsii po represssirovaniju zjen i detej izmennikov Rodiny, publicerat i Vilenskij, Kokurin, Atmasjkina & Novitjenko 2002, s. 234238. Dokumentet finns versatt till engelska i Yakovlev 2002, s. 2931. Jansen & Petrov 2006, s. 591. Solsjenitsyn 1974, s. 1530. Se ven Applebaum 2003, kap. 7. Getty, Rittersporn & Zemskov 1993, s. 10221024.

16

seksoty, hemliga medarbetare, frsg NKVD med negativa informationer om sina arbetskamrater och partichefer. Som framgr inte minst av sprkliga konstruktioner och olika slags kulturprodukter sgs 41 syndabockar och spioner verallt. 1936 rs skrdeutfall hade varit dligt, och Stalin frsatt inga tillfllen att ptala det kommunistiska Sovjetunionens internationella utsatthet, omgivet av fientliga makter. Traditionella ryska frestllningar att terror r ngot som frvas av dem mot oss blev svra att upprtthlla i ett samhlle dr makthavarna pltsligt hade blivit offer fr utrensningarna och det godtyckliga vldet tycktes ha tagit verhanden ver det vld som utvades mot den klassfiende som man lrt sig knna igen och hata. Vilka var i denna situation folket, och hur frhll sig detta till den nydefinierade kategorin folkfiende, som de forna sovjetledarna uppenbart tillhrde? Stalin anknt i oktober 1937, i sitt skltal till revolutionens ra, till denna distinktion: Ledare kommer och gr, men folket frblir. Endast folket r 42 evigt.

trupper, var tvngsdeportationer. Frst drabbade de ett antal etniska grupper som ansgs vara eller kunna bli oplitliga i hndelse av att Sovjetunionen skulle hamna i krig mot sina aggressiva grannar i vster och ster, Tyskland respektive Japan. Bland de frsta offren i den process av massoperationer som med en modern term skulle kunna kallas etnisk rensning var 44 polacker och sovjetkoreaner. De senare deporterades till ett antal av drygt 170 000 frn sitt traditionella hemomrde runt Vladivostok till Centralasien. Efter vlfrrttat vrv lt Jezjov meddela Kreml att transporterna gtt bra men att mottagarna varit ofrberedda, vilket hade frsatt de deporterade i en utsatt 45 situation. Redan under den stora terrorns r 19371938 pekades tyskar i Sovjetunionen ut som potentiella fosterlandsfrrdare och utsattes fr massoperationer: 55 000 46 straffades, 42 000 med dden. Nr kriget mot Tyskland startade sommaren 1941, lastades nstan en halv miljon sovjettyskar frn Volgaomrdet i jrnvgsvagnar fr vidare transport till Sibirien, kollektivt anklagade fr att vara tyska spioner. Minst lika mnga tyskar frn andra omrden i Sovjetunionen gick mitt under brinnande krig samma de till mtes under det 47 fljande ret. Den tyska folkgruppen hade bott i Ryssland sedan 1700-talet. Molotov-Ribbentroppakten frn augusti 1939, som ledde till att de baltiska republikerna och de vstra delarna av Ukraina och Vitryssland hamnade inom sovjetstatens grnser, medfrde ocks stora folkomflyttningar. Alldeles fre kriget tvngsfrflyttades cirka 400 000 polacker och judar sterut frn Ukraina och Vitryssland. Genom en historiens ironi rddades de drmed undan nazisternas frintelsemaskineri. I Katyn med omnejd mrdades under 1940 p Stalins order 15 000 polska officerare som tagits till fnga nr Sovjetunionen i enlighet med den tysk-sovjetiska pakten angrep Polen i september 1939. I Baltikum

43

De straffade folken
Den del av andra vrldskriget som utkmpades p sovjetisk mark, p ryska kallad Stora fosterlndska kriget, frndrade terrorns karaktr. I sjlva verket intrffade denna frndring redan ren fre krigsutbrottet. Den beskrivs bst som en kad etnisk definiering av sovjetregimens terror och illustreras av att det nyssnmnda begreppet folkfiender allt oftare anvndes fr att stigmatisera inte bara allmnna motstndare till regimen, utan ocks specifika etnonationella grupper inom sovjetstaten. Den andra sidan av samma mynt var att de etniska ryssarna allt oftare positivt lyftes fram som statens fundament, som de frmsta bland jmlikar, och att sambandet mellan Sovjetunionen och den ryska historien och den ortodoxa religionen, i diametral kontrast till under det frsta sovjetdecenniet, framstlldes i positivt ljus. Det terrorvapen som redan anvnts mot kulakerna men som i detta skede gjordes mera effektivt och systematiskt, och som kom att involvera inte bara stora offergrupper utan ocks betydande NKVD-

43

44 45

46 41 42

Se Davis 1997, Rittersporn 1992, s. 101120. Citerat ur Fitzpatrick 2000, s. 195.

47

Den sovjetiska deportationshistorien beskrivs versiktligt i Poljan 2001. Jfr Martin 1998, s. 813861. Dokumentet finns publicerat i Bugaj & Vada 1992, s. 220221. Fr deportationerna av den sovjetkoreanska befolkningen, se ven Gelb 1995, s. 389412. Ochotin & Roginskij 1999, s. 6366. Totalt deporterades 1 209 430 sovjettyskar. Se Bugaj 1991, s. 172180.

17

drabbade deportationer frmst mnniskor som haft framtrdande positioner i mellankrigstidens fria baltiska stater och sgs som nationalister. Endast nazisternas framryckning p stfronten satte tillflligt stopp fr ytterligare deportationer. Sedan kommunisterna skrat makten ver Baltikum, fljde dock nya och mer omfattande deportationsvgor frn 1944. Som ett resultat av det sovjetiska ministerrdets dekret frn den 29 januari 1949 om deportation frn de litauiska, lettiska och estniska sovjetrepublikernas territorier av kulaker med familjer samt banditer och nationalister med familjer, miste de baltiska omrdena under den strsta deportationen i mars 1949 sammanlagt 94 779 mnniskor, den strsta gruppen, 42 129 individer, frn Lettland. Slutstation fr dessa deportationer var Sibirien, fr de allra flesta Irkutsk48 och Omskomrdena. Dessa deportationshistorier r i hg grad levande historia. I februari 1944 deporterades hela det tjetjenska folket, 362 282 individer, frn sitt nordkaukasiska hemomrde till Centralasien, som ett av tta straffade folk frn Krim och Kaukasus som Stalin ville frinta fr deras lngvariga motstnd mot sov49 jetmakten och bristande lojalitet i krigets stund. Tjetjenerna anklagades fr kollaboration med tyskarna, trots att den tyska armn under dess ockupation av Sovjetunionen aldrig ngonsin ndde det tjetjenska 50 territoriet. Ungefr en fjrdedel av nordkaukasierna 51 dog under deportationerna eller kort drefter i lger. Men hundratusentals tjetjener vxte ocks upp i exil och lrde sig att hata de ryssar i Moskva som frstrt deras egna och det tjetjenska folkets liv och samhlle. Fr generationer av balter och tjetjener har berttelserna om hnsynslsa deportationer av deras folk strkt deras nationella identiteter och deras hat mot vad de uppfattar som den eviga frtryckarregimen i Moskva.

Antikosmopolitismen
Den etniska dimensionen r ocks framtrdande i de frfljelser mot judar som kom att prgla efterkrigsrens sovjetiska terrorsamhlle. Det rrde sig inte om storskaliga massmord av det slag som ovan redovisats, utan om en rad mord p och arresteringar av individer och mindre grupper samt en antijudisk politik inom frmst kultur- och medicinomrdet, men har nd 52 blivit omdebatterade i forskningen. Orsaken r framfr allt att frfljelserna mot judar i Sovjetunionen vckt frgor om relationen mellan sovjetkommunism och nazism, och om den traditionella ryska antisemitismens plats i en sovjetisk historisk kontext. Under 1948 intrffade tv hndelser som inledde en sovjetisk terrorpolitik med antisemitiska frtecken. I regimens diskurs hette det dock att politikens dikterades av antikosmopolitiska och antisionistiska avvganden, vilket skulle indikera att repressionen var en legitim reaktion p de sovjetiska judarnas allmnna rotlshet respektive preferenser fr staten Israel, grundad just 1948 och erknd ocks av Sovjetunionen. Detta r arresterades medlemmarna i Judiska antifascistiska kommittn, bildad 1942 fr att underltta amerikanskt bistnd till Sovjetunionen och att frmja antinazistisk propaganda under kriget mot Nazityskland. Detta framgngsrika arbete togs sex r senare som intkt fr att kommittn velat sprida den amerikanska imperialismens onda budskap i Sovjetunionen. Kommittn, som blivit ett centrum fr de sovjetiska judarna och bland annat verkat fr att Frintelsen skulle erknnas, tillts inte lngre verka, och dess ledamter arkebuserades 1952. I brjan av 1948 hade redan kommittns ledare, den judiske skdespelaren Solomon Mikhoels, ddats p ppen gata i Minsk av skerhetspolisens agenter. En kort tid efter att kommittledamterna avrttades avsljade TASS och Pravda en sammansvrjning bland de judiska lkare som vrdade Stalin och flera andra politiska och militra ledare, men som i sjlva verket var mrdare i vita rockar. Liksom de anklagade i Moskvarttegngarna erknde de judiska lkarna under tortyr att de varit del av en vrldsomspnnande konspiration fr att med hjlp av lkemedel mrda sovjetledarna. Listor p judar brjade samman-

48 49

50 51

Kokurin 2004. Se ocks Kll 2005, s. 218255. Siffrorna r hmtade frn Bugaj 1989, s. 135144. Begreppet de straffade folken lanserades av Nekrich 1978. Jfr ven Conquest 1970 samt Burds 2007, s. 267314. Avtorkhanov 1992, s. 147. Enligt Bugaj 1990, s. 33, dog under ren 19441948 144 704 eller 23,7 procent av samtliga nordkaukasier i lgren.

52

Fr dokumentation av judarnas fngenskap hos den rde faraon, se Kostrychenko 1994.

18

stllas p sovjetiska arbetsplatser, och planer p massdeportationer utarbetades. Det r mycket, inte minst de historiska mnster som etablerats i denna bakgrundsteckning, som tyder p att terroroperationerna mot judarna hade verkstllts, om inte Stalin, aktiv med att iscenstta lkarnas komplott in i det sista, hade dtt dessfrinnan. Som forskare ppekar hade marken beretts tminstone sedan 1948. Den sovjetiska pressen hade i brjan av 1953 startat en stor kampanj fr att stigmatisera judarna, och det finns tecken p att MVD hade frberett fr deportation och byggt 53 nya arbetslger.

och vstlig systematisk effektivitet, som braren av den asiatiska andan, som frenad med marxismens vstliga lra till en mrkvrdig helhet i dag bildar 57 verkligheten i Sovjetryssland. Andra gonvittnesskildringar skrevs av mnniskor som hade rest av ideologisk vertygelse och med positiva frvntningar och som vistats lnge i landet, men som tervnde med brustna illusioner. 1924 kunde svenska boklsare ta del av revolutionren Emma Goldmans insikt om att den ryska revolutionen hade drnkts i blod och var dd. Goldman, som 1919 ssom politisk fnge deporterades frn USA till Ryssland, var inte frmmande fr tanken att en revolution mste f rymma vergende vldsinslag, men det betydde inte att hon accepterade Lenins politik att gra terrorismen till en princip eller upphja den till institutionell funktion och lta den f strsta bety58 delsen i den sociala striden. Mer n ett decennium senare vittnade den finlandssvenske ingenjren Hjalmar Andersson bittert om sina tre r i den nyligen genomfrda tvngskollektiviseringens sovjetsamhlle: Innanfr taggtrdsstngslet kring de provisoriska koncentrationslgren i Sibirien sitta fordom fria bnder. Det egna jaget r hr frsvunnet jmte boskap, krar och ngar. Utanfr st soldater med pskruvade bajonetter: det kommunistiska partiets, den regerande minoritetens tvngsrekryterade soldatesk. r det detta, som r mlet fr 59 varje idealists djrvaste frhoppningar? Det var under 1920- och frsta hlften av 1930-talet inte heller svrt att finna uppgifter om och uttryck fr terrorn i sjlva sovjetsamhllet. Informationen var ppen och ltttkomlig, men avsg inte vldsanvndningen som sdan. Mnga samtida kommentatorer uppfattade drfr inte tillgngliga kllor som relaterade till massvldet. Det sammanhang som terroraktiviteten ofta inplacerades i var socialhygieniskt och didaktiskt, vilket innebar att syftet med lgerfngenskap och tvngsarbete framstlldes som bde progressivt och ndvndigt: att fostra mnniskor till goda kommunister och sovjetmedborgare, och att hos dessa befrmja positiva egenskaper som renhet, hg moral

Kllor och arkiv


Redan under den trettiofemriga period d sovjetregimen utvade fysiskt massvld mot den egna befolkningen var det mjligt att i Sverige skaffa information och kunskap om hndelserna p andra sidan stersjn. Det var en kunskapsprocess prglad av starka ideologiska raster: Sovjetunionen var en frebild eller 54 en skrckvision, ett lfte eller ett hot. Tidningarna innehll notiser och artiklar om terrorn, men frutom i frga om de spektakulra Moskvarttegngarna var 55 rapporteringen inte srskilt frekvent. Historielrobcker beskrev p 20- och 30-talen ofta i drastiska och avstndstagande ordalag den bolsjevikiska revo56 lutionen och dess brutala verkningar, och sovjetresenrer och andra redovisade i skrift sina intryck frn Lenins och Stalins samhllen. En hel del av dem, p blixtvisit och inte sllan utan kunskap i ryska, var utlmnade till propagandans sanningar och de Potemkinkulisser som rests enbart fr dem, och lmnade alltigenom ljusa rapporter frn framtidens samhlle. Andra var vl frberedda och hade skaffat sig personliga erfarenheter av de bolsjevikiska terrorinstitutionerna. Redan 1925 kunde man p svenska lsa utrikeskorrespondenten George Popoffs inifrnskildring av tjekan, den bolsjevikiska skerhetspolisen, som han framstllde som en blandprodukt av stlig grymhet

53

54

55 56

Brent & Naumov 2003. Se ven Vaksberg 1994, s. 241ff. Fr en diskussion om kunskapslget i frga om Stalins planer att tvngsdeportera de sovjetiska judarna, se Brandenberger 2005, s. 198202. Jfr t.ex. Gerner 1996, s. 307333, Olsson & ker 2002, Blomqvist & Ekdahl 2003, och Alm 2005, s. 1949. Jfr Pollack 2005, s. 5084, och Leth 2005, s. 85140. Karlsson 1985/1986, s. 4459. Se ven Johansson 2004.

57 58 59

Popoff 1925, s. 7. Goldman 1924, s. 5, 14. Andersson 1935, s. 125.

19

och god hlsa. Ett vanligt namn p denna verksamhet var tjistka, rening eller utrensning, ett administrativt ord som rrde kontroll av partimedlemskapet men som fick en vidare bde verfrd och faktisk betydelse 60 av massvld. Den didaktiska avsikten var till exempel starkt framtrdande i den lgerlitteratur som skrevs under 20-talet och som kulminerade 1934 med kollektivverket Belomorkanal, i vilket Maksim Gorkij och drygt hundra medfrfattare berttade historien om hur Vitahavskanalen byggdes av lgerfngar som genom den humanitra anstrngningen lyckligt ansgs ha transformerats frn folkfiender till vlintegre61 rade medlemmar av sovjetkollektivet. Den terrorrelaterade didaktiska litteraturens strste hjlte var Pavel Morozov, en ung pojke frn Vstsibirien som 1932 mrdades av slktingar efter att ha angivit sin far som kulakvn. Lille Pavel hann dock visa att en sovjetmnniskas viktigaste lojalitet inte gllde den egna familjen och fadern utan den stora sovjetfamil62 jen, ledd av lillefar Stalin. ppna domstolsprocesser, pokazatelnye protsessy, hade inte enbart eller ens i frsta hand en juridisk funktion, utan syftade till att i en skdlig didaktisk process visa vgen mot den kommunistiska framtiden. Agitsudy, agitationsrttegngar, spelades inte bara upp i domstolen utan ocks p teater och film i 1920-talets sovjetunion fr att inskrpa inte bara att sovjetsamhllet hade mnga fiender, utan ocks att det fanns mjlighet fr dessa att bli nya mnniskor, om de i rituell stadieform beknde sina synder, gjorde bot och 63 bad om terintegration i samhllet. Det behver vl knappast sgas att denna didaktik i realiteten inte handlade om att gra frflutna mnniskor till fungerande sovjetmnniskor, utan att rttfrdiga terrorn mot sovjetmaktens fiender infr samhllet och omvrlden, och mjligen ocks infr brottsoffren. Drtill undergick lagar och frordningar stndig frndring, i takt med att partilinjen frndrades, vilket kade behovet av att skdligt frmedla dessa till bredare 64 befolkningsgrupper.

I takt med att den didaktiska diskursen fick allt mindre utrymme, blev ppenheten frn mitten av 1930talet allt mindre. Tvngsdeportationer av bondemassor och massmord p politiska fiender blev svra att kl i didaktisk drkt. Efter den stora terrorn fljde i Sovjetunionen den stora tystnaden, vilket innebar att regimens vldsutvning inte lngre tillts gra avtryck i medier, kultur och vetenskap. Ett drastiskt uttryck fr denna nya tystnadens politik var Stalins ingrepp i befolkningsstatistiken. Nr han p partikongressen 1934 deklarerade att den sovjetiska befolkningsutvecklingen visade starkt positiva resultat, saknade hans deklaration helt tckning i statistikernas demo65 grafiska resultat. Den sovjetiska folkrkningen som genomfrdes 1937 visade fga frvnande att befolkningen alls inte hade kat s som Stalin deklarerat. Den frra folkrkningen, frn r 1926, hade visat p 147 miljoner sovjetmnniskor. Tillvxtberkningarna gav vid handen att den nya totalsiffran skulle bli 170 miljoner, men den blev bara 163 miljoner. D arresterades folkrknarna, flera av dem arkebuserades, och deras arbete undanrjdes fr att frst offentliggras 66 under glasnostperioden. Tv r senare rknades sovjetbefolkningen ter, med helt andra och fga trovrdiga resultat. Tystnaden var visserligen inte total, eftersom omdaningen av landsbygden och uppgrelserna med inre opponenter kortfattat omnmndes i historieverk av olika slag, men bara som uttryck fr onda anslag hos inre folkfiender och deras uppbackare i vst, och alltid som legitima och objektivt ndvndiga tgrder till nytta fr den sovjetiska framtiden. Bevisen var Sovjetunionens seger mot Nazityskland i kriget och dess frvandling till en ekonomisk och politisk supermakt.

Fyra vgar till kunskap


Under efterkrigstiden stod fr forskare med intresse fr den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten under Lenin och Stalin fyra olika typer av kllmaterial till buds. Flera av dem kunde utnyttjas parallellt. Den frsta var de sparsamma och starkt vinklade informationer som de sovjetiska myndigheterna gav, och de dokument som de gjorde tillgngliga i tidningsartiklar, politiska tal och referat av parti-

60 61 62 63 64

Jfr Karlsson 2003, s. 218222. Tolczyk 1999. Jfr Kelly 2005. Cassiday 2000. Argenbright 2002, s. 252.

65 66

Blum 1994, s. 3940. Poljakov, Zjitomirskaja & Kiselev, no. 6, 1990, s. 321, no 7, 1990, s. 5070, no 8, 1990, s. 3052.

20

kongresser, ekonomiska planml och demografisk statistik. De offentliga protokollen frn Moskvarttegngarna var en sdan klla, som spelade en viktig roll i den tidiga historieskrivningen. Viktigast var Nikita Chrusjtjovs tal vid en sluten session p tjugonde partikongressen i februari 1956, d han som en del av en kritik av personkulten kring Stalin gick till storms mot den massrepression som frst hade riktats mot de politiska huvudopponenterna, och drefter ocks mot mnga hederliga kommunister, mot partikadrer som hade sttt i frmsta ledet under inbrdeskriget och de frsta svra ren av industrialisering och kollektivisering, och som aktivt hade kmpat mot Trotskijanhngare och hgeropposition fr Lenins partilinje. ven krigsrens massdeportationer och efterkrigsrens frfljelser av judarna i Sovjetunionen berrdes av Chrusjtjov, dremot inte massvldet som gt rum fre den stora terrorn. Till ensamt ansvarig gjordes den moralisk-politiskt deformerade och brutale Stalin. Lenin, dremot, framstlldes som eftertrdarens 67 motsats och skrevs p s stt ut ur terrorhistorien. Den ensidiga fokuseringen p Stalin gjorde att skarljuset inte heller hamnade p Chrusjtjov sjlv, partichef i Moskva under den stora terrorns tid. I den sovjetiske dissidenthistorikern Roy Medvedevs Let History Judge frn 1968, som ledde till att frfattaren uteslts ur kommunistpartiet, utvidgades terrorkontexten till att ocks omfatta tvngskollektivisering och avkulakisering, men tolkningen var fortsatt snv och psykologiserande. Vldspolitiken reducerades till Stalins allvarliga misstag, och Lenin involverades 68 aldrig i den. Det betydelsefulla i Chrusjtjovs tal lg ocks i att det inledde den tvderspolitik som gav frfattare som Jevgenija Ginzburg och Aleksandr Solzjenitsyn mjlighet att vittna om egna upplevelser av lgerlivets terror. Den senare trdde dock i Gulagarkipelagen (19731975) lngt ver trskeln fr det politiska tilltna genom att leda tillbaka den sovjetkommunistiska brottshistorien till Lenin. Resultatet blev att han utvisades ur Sovjetunionen.

Den andra mjligheten att skaffa information var att intervjua mnniskor som hade haft personliga erfarenheter av sovjetregimens vldspolitik, fretrdesvis 69 sdana som emigrerat till vst. Ngra av dem skrev ocks egna redogrelser fr sin tid i Sovjetunionen. Mest bermd blev avhopparen Viktor Kravtjenkos Jag valde friheten frn 1946, som bland annat innehll ett bermt avsnitt om hur frfattaren som en del av en partiexpedition skickades ut p landsbygden fr att samla spannml och pskynda kollektiviseringen, uppgifter som genomfrdes med exempells grymhet 70 och likgiltighet fr mnskligt lidande. Den tredje mjligheten lg i att studera partiarkivet i den vstryska staden Smolensk. Hela arkivbestndet fr perioden 19171938 togs i beslag av den tyska armn nr den 1941 ryckte fram genom Ryssland, fr att efter kriget komma i amerikansk go och bli flitigt anvnt av de frsta efterkrigsdecenniernas sovjetforskning fr att illustrera utrensningarnas och kollektiviseringens historia p lokal niv. Inte minst tjekans, GPU:s och NKVD:s arbete i Smolensk, relaterat till beslutsfattande, organisation och verkstllande, visade sig vara vl dokumenterat, medan befolkningens respons p terrorn av naturliga skl framtrdde mer 71 indirekt. Den fjrde och sista forskningsstrategin var att med utgngspunkt i totalitarismteorin hypotetiskt eller deduktivt frutstta betydande likheter i samhllsstruktur och -funktion mellan det sovjetkommunistiska samhllet och det mer utforskade nazistiska samhllet. Hr handlade det slunda inte om att utvinna nya faktakunskaper, utan att blottlgga drivkrafter och mekanismer bakom massvldet genom att anta att de brott som frvats av Hitler och nazisterna hade drivits fram av samma strukturella frhllanden som de missgrningar som Stalin och kommunistpartiet hade ltit utstta sovjetmedborgarna fr. En alternativ eller kompletterande totalitarismteoretisk strategi var att frutstta en lngtgende kontinuitet mellan den ryske tsarens vldsregemente och Lenins och Stalins terrorapparat, s att det skrare vetande som forskarvrlden hade om till exempel praktiken att utstta domstolarna fr politiska ptryckningar i det autokra-

69 67 68

Khrushchev 1956. Medvedev 1973, kap. 3.

70 71

Se t.ex. Inkeles 1950 och Inkeles & Bauer 1959. Kravtjenko 1947, kap. 8ff. Huvudverket r Fainsod 1958, ss. kap. 11 och 12.

21

tiska Ryssland skulle kunna kasta ljus ocks ver den 72 sovjetiska brottshistorien och dess praktiker.

Conquest
Det vetenskapliga arbete som mer n ngot annat kom att bli standardverket om den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten var den brittiske historikern Robert Conquests The Great Terror frn 1968. Med standardverk menas hr att boken under flera decennier hade en sdan central plats i forskningsdebatten att alla uttolkare av den sovjetiska terrorhistorien helt enkelt mste frhlla sig till dess uppgifter och tolkningar, och att den ocks var knd i akademiska och politiska kretsar i Sovjetunionen. Conquest utnyttjade i sin bok om terrorperiodens absoluta kulmen under ren 19361938 alla de nmnda klltyperna och kunskapsstrategierna, och dessutom den forskning som ndock hade gjorts om 73 sovjetsystemet och dess ledarskap. Conquests terrorhistoria handlar om politik frvandlad till massvld, och om de historiska aktrer med Lenin som idgivare och Stalin i spetsen som med terror krossar allt faktiskt och tnkt motstnd mot parti och sovjetstat. Perspektivet, uppifrn och ned, r drfr naturligt och sjlvklart, och frstrks ytterligare av det tillgngliga kllmaterialets natur. Brytpunkten r mordet p Kirov, grundvalen fr hela den byggnad av terror och lidande med vars hjlp Stalin skrade sitt 74 grepp om de sovjetiska folken. Conquest gr troligt att Stalin lg bakom mordet. Dessutom bygger han upp en strre politisk motivbakgrund genom att ppeka att sovjetledaren under ren fre den stora terrorn mtte opposition inte bara p vnster- och hgerflyglarna i partitoppen, utan ocks p lgre niv, dr en lokal partisekreterare, Martemjan Rjutin, fick std fr ett upprop mot Stalins revolution och mot Stalin sjlv, den ryska revolutionens onda genius. Nr Stalin ville dma Rjutin till dden, fick denne enligt Conquest skydd av Politbyrn i allmnhet, och

av Kirov i synnerhet. I ett kapitel om lgersystemet antyder Conquest att det bakom terrorn ven fanns ett ekonomiskt intresse, men detta betecknar han som sekundrt, underordnat den maktpolitiska mlsttningen att skapa ett system byggt p tystnad och lydnad, fruktan och underkastelse. I den bedmningen skilde han sig frn flera andra tidiga vstliga utforskare av den sovjetkommunistiska brottshistorien, vilka fste stor uppmrksamhet vid tvngs- och 75 slavarbetet och dess mekanismer. Som ytterligare en tolkningsram beropar Conquest jmfrelsen med Hitler och nazistpartiet. Han konstaterar att Stalin verkade ha inspirerats av de mord som Hitler 1934 lt beordra p den komplottanklagade Ernst Rhm och vriga ledningen inom SA under de lnga knivarnas natt, srskilt nr han 1937 lt mrda valda delar av den sovjetiska frsvarsledningen, anklagade fr subversivt samarbete med Tyskland. Conquest r emellertid ocks angelgen om att inom ramen fr ett totalitarismteoretiskt tnkande pvisa skillnader mellan den tyska nazi- och den sovjetiska kommunistmakten: Den enda djupt rotade principen i nazistpartiet den att ledarens vilja r den hgsta lagen hade ingen motsvarighet i kommunistpartiet. Ocks lngre fram, nr Stalin kunde undanrja sina kritiker minst lika enkelt som Hitler, skedde det alltid antingen i form av ngon sorts rttegng som gav ett sken av laglighet t hndelsen eller i abso76 lut hemlighet. Detta betyder inte att Conquest skrivit en historia enbart om de stora rttegngarna. Han tar ett bredare grepp p jezjovsjtjinan nr han beskriver hur den slog hrt mot frsvarsmakten, partiet, sovjetrepublikerna, kulturlivet, diplomatkren och det ungkommunistiska Komsomol. Liksom i frga om det allmnna ovanifrnperspektivet r hans offersiffror som mest exakta nr det gller de drabbade organisationernas toppskikt; i frsvarsmakten frsvann under den stora terrorn tre av fem marskalkar, 14 av 16 armchefer, 8 av 8 amiraler, 60 av 67 krchefer, 136 av 199 divisionschefer, 221 av 397 brigadchefer, 11 av 11 vice frsvarskommissarier och 75 av 80 ledamter i Hgsta

72 73

74

Se Brzezinski 1962, s. 2324. Conquest gr sjlv en indelning av sitt kllmaterial i fljande kategorier: samtida officiella meddelanden, senare officiella redogrelser, officiellt material som inte varit avsett fr publicering, skildringar frfattade av fngslade personer, och memoarer skrivna av avhoppare och andra med tillgng till politiska och polisira informationer. Se Conquest 1971, s. 491497. Conquest 1971, s. 54.

75 76

Se t.ex. Dallin & Nicolaevsky 1947 och Swianiewicz 1965. Conquest 1971, s. 55.

22

militrsovjeten, uppger han. Ungefr halva officersk77 ren skts eller fngslades. Det sammanlagda antalet ddsoffer fr de brott mot mnskligheten som frvades under de 23 r som Stalinregimen varade anger Conquest till 20 miljoner mnniskor. Han tillgger dock att detta r en siffra som ganska skert r fr lg och kan behva hjas med kanske 50 pro78 cent fr att ge det sanna frlustkontot.

Kll- och arkivrevolutionen


Den siste sovjetledaren Michail Gorbatjovs glasnostpolitik frndrade under loppet av ngra f r frn hans makttilltrde 1985 radikalt villkoren fr forskningen om sovjetregimens terror. Politiken ledde snabbt till att offentlighetens intresse kom att riktas mot sovjethistoriens mest dramatiska och dittills minst analyserade sidor. Det rrde sig lngt ifrn om ngon fullstndig ppenhet, vilket exempelvis omvittnas av att Gorbatjovs glasnostdiskurs knappast kan sgas ha gllt den baltiska sovjethistoriens stora trauman: Molotov-Ribbentroppakten, sovjetiseringen av de baltiska republikerna och deportationsvgorna under och efter kriget. Att dessa historier i hnderna p radikaliserade baltiska folkfronter blev till skarpeggade vapen mot sovjetmakten var ur Gorbatjovs perspektiv snarast att betrakta som en oavsiktlig konsekvens av reformverket. Dremot fljde i en anda av stark sanningslidelse slag i slag nya avsljanden om tvngskollektiviseringens och utrensningarnas historia. Detta kan mjligen frklaras av att Gorbatjov ville frklara att de akuta jordbruksproblem som perestrojkan gav upphov till gick tillbaka p Stalin och inte p hans egen politik, och av att han ville rota sin reformpolitik i vad han uppfattade som leninistiska ider som krossats av Stalins utrensningar av sina politiska konkurrenter. I reformistiska tidningar och tidskrifter publicerades memoartexter, reportage om lgersystemet och nya dokument om terrorverksamheten, och forskare med intresse fr den levande sovjethistorien kunde iaktta hur Stalins terrorhantlangare en efter en frsvann frn monumentsocklar och stders och industrianlggningars namnskyltar. Hundratusentals brottsoffer

rehabiliterades. Organisationen Memorial, grundad 1987 fr att hedra och levandegra minnet av alla dem som gick under i sovjetregimens krig mot den egna befolkningen, bidrog starkt till den moraliska indignation som knnetecknade uppgrelsen med terrorhistorien. Tanken bakom Memorials arbete, ssom den uttrycktes i organisationens programfrklaringar, var inte att inplacera terrorn i dess stora historiska, filosofiska och sociologiska kontexter, inte att bekmpa gamla myter med nya antimyter, utan att lta fakta tala fr sig sjlva, byggda p arkivdokument, muntliga och skriftliga vittnesbrd, statistiska uppgif79 ter och annat. De som bar upp glasnostpolitiken var en liberal intelligentsia, frfattare och journalister, inte historiker, som med f undantag ansgs komprometterade av den nra kopplingen till sovjetideologin och regimen. Icke desto mindre kunde sovjetiska forskare med tillgng till tidigare otkomligt kllmaterial under ppenhetsren publicera statistik som kastade ljus ver offerantal i frga om jordbrukets kollektivisering, lgersystemets utbyggnad och tvngsdeportatio80 nerna. Det rrde sig, ssom i frga om Memorials verksamhet, om faktafrmedlande artiklar som saknade en explicit tolkningsram och anknytning till en strre forskningsdebatt. Eftersom de offersiffror som publicerades var betydligt lgre n dem som tagits fram av Conquest och andra vstforskare som anslt sig till hans tolkningsram, fanns det emellertid inledningsvis en misstnksamhet att frfattarna p klassiskt sovjetmanr ville frringa terrorns omfattning, och en frvirring kring den terminologi som anvndes fr 81 olika lgertyper och offerkategorier. Konfronterade med ytterligare nyframtagna data har emellertid de siffror som d presenterades visat sig om inte slutgiltiga, s tminstone nra det som numera kan sgas vara

79

80

77

78

Conquest 1971, s. 422. I sin redigerade nyutgva Conquest 1992, s. 450, har han ngot modifierat sina siffror, men inte storleksordningen. Conquest 1971, s. 464.

81

Ot sostavitelej, Zvenja 1991, s, 7. Jfr Karlsson 1999, s. 161168. De texter som forskare som Viktor Zemskov, A.N. Dugin och Nikolaj Bugaj publicerade efter att ha ftt tillgng till tidigare stngda arkiv hos NKVD/MVD kunde dock anvndas fr att bttre n tidigare belysa processer och strukturella frhllanden i sovjetsamhllet. Se t.ex. Karlsson 1993, s. 70ff. Bde Dugin och Zemskov har sedermera samlat sina huvudsakligen statistiska forskningsresultat i monografisk framstllning: Dugin 2003 och Zemskov 2003. Jfr Bacon 1992, s. 10691086.

23

en brett accepterad uppfattning bland forskarna om Gulagsystemets mnskliga omfattning. Under ren efter Sovjetunionens fall 1991 gjordes ytterligare nya arkiv tillgngliga fr forskning. Srskilt ren 19911994 prglades av en mycket liberal arkivpolitik. Det togs initiativ till flera samarbetsprojekt som involverade svl ryska som vstliga forskare, och kommissioner tillsattes p politisk niv fr att utreda den sovjetkommunistiska brottshistorien och gra dess kvarlevor tillgngliga fr en bredare publik. Resultaten av dessa samarbeten har blivit en rad flerbandsvolymer som dokumenterar regimens brott mot mnskligheten, som Istorija stalinskogo Gulaga (Historien om stalinismens Gulag), Tragedija Sovetskoj derevni. Kollektivizatsija i raskulatjivanie (Den ryska landsbygdens tragedi: kollektivisering och avkulakisering), samt de volymer som publicerats av en rysk officiell rehabiliteringskommission tillsatt av president Jeltsin och ledd av perestrojkans huvudideolog Aleksandr Jakovlev under samlingsrubriken Rossija. XX 82 vek (Ryssland under tjugonde rhundradet). Ett likartat samarbete, med huvudbas i USA, r det engelsk- och rysksprkiga projektet Annals of Commu83 nism. Inte minst dessa samarbeten har frt med sig att ryska forskare frvandlats frn glasnostperiodens statistik- och dokumentleverantrer till integrerade delar av en alltmer internationell forskningsdiskussion, om n som alltid med amerikanska universitet och forskare i centrum. ven regionala och lokala arkiv har ppnats fr forskarna, vilket har ftt till fljd att en rad bde ryska och vstliga forskare har kunnat bidra till att kunskaperna om hur terrorn drabbade individer, olika slags kollektiv och hela samhllen utanfr Moskvas och Leningrads maktcentra kat hgst ptagligt. Verksamheten inom Memorial har ytterligare bidragit till att ka kunskaperna om terrorns verkningar och kvarlevor, genom publiceringar av listor av avrttade och dokumentsamlingar samt underskningar av platser dr mnniskor avrttades och begravdes. S kallade martyrologer eller minnesbcker, knigi pamjati, har sammanstllts och givits ut bland annat av Memorial-

organisationen i mycket stor omfattning, med ondliga listor p offer med foton, fdelsedata, yrke, nationalitet, bostadsort, samt datum fr arrestering, talspunkter, dom, avrttning och i frekommande fall 84 ven rehabilitering. Numera finns det drfr anledning att tala om en bde kumulativ och evolutionr forskningsutveckling. Det betyder inte att vi inom den nrmaste framtiden automatiskt kan rkna med en ytterligare breddning av forskningsmjligheterna och ett tilltagande internationellt samarbete. Det finns dokumentation som rr partiapparatens och skerhetspolisens arbete, frvarat i Presidentarkivet och den nuvarande skerhetstjnsten FSB:s arkiv som nnu inte r tillgnglig eller bara selektivt ppen fr forskning, och tillgngliggrandet av arkiven har allmnt varit mindre fullstndigt i Ryska Federationen n i vriga postkommunistiska stater i st- och Centraleuropa. Som en aspekt av president Vladimir Putins alltmer intvnt patriotiska politik har icke-ryska forskare drtill mtt kade svrigheter att f tilltrde till knsliga 85 arkiv. Det r uppenbart en orsak till varfr den empiriska forskningen om den sovjetkommunistiska regimens brottshistoria i skrivande stund alltmer bedrivs av inhemska historiker. Den fljande analysen kommer i allt vsentligt att koncentreras till den forskning om den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten som bedrivits sedan mitten av 1980-talet och glasnostpolitikens genomslag.

Forskningsdebatten
De tre paradigmen
Det gr en etablerad skiljelinje mellan olika stt att anlgga vetenskapliga perspektiv p den sovjetkommunistiska regimens brottshistoria. Det r f forskare som bestrider att den stora terrorn hade sin omedelbara utgngspunkt i att Kirov mrdades i december 1934 och slutade med att Jezjov undanrjdes i november 1938. Bakom dessa fakta finns emellertid frgor som det inte finns samma allmnna uppslut-

82

83

Afanasev 20042005, Jakovlev 19972003, Danilov 19992004. Den senare finns ocks i en kortversion p engelska, Viola et al. (eds) 2005. Brent 1995ff.

84

85

Se t.ex. Rasstrelnye spiski 2000. Fr en frteckning ver minnesbcker, se www.memo.ru. Se vittnesbrd i t.ex. Fitzpatrick & Gellately 1997, s. 79, McLoughlin & McDermott 2003, s. 3.

24

ning kring i forskarvrlden, frgor om vilka orsakerna och verkningarna var, var terrorprocessen startade och hur den utvecklades, och vem som bar ansvaret fr den. Frgan huruvida det var sociala konflikter, mer eller mindre vlgrundad rdsla fr frmmande hot, ekonomiska problem, Stalins personlighet eller masshysteri som drev fram brotten har varit freml fr lngvarig debatt. Man kan tala om tre olika paradigm, om man med detta begrepp frstr rimligt vl avgrnsade och sammanhllna uttolkningar av den sovjetkommunistiska brottshistoriens ursprung och drivkrafter, aktrer och strukturella frutsttningar, kopplade till olika teoretiska och srskilt i frga om ett knsligt mne som detta ideologiska grundperspektiv. Skiftena mellan dessa paradigm terspeglar fljaktligen mer omfattande vetenskapsteoretiska och ideologiska skiften, men ocks, p en mer konkret niv, de olika frutsttningar som under olika tider och i olika samhllen sttt forskarna till buds i frga om tillgng till relevant kllmaterial och publiceringsmjligheter. De tre paradigmen kan analytiskt beskrivas som reaktioner p varandra och fljer p s stt i tid p varandra, ven om detta inte innebr att det tidiga paradigmet saknar nutida fresprkare. Mot denna bakgrund frefaller det lmpligt att frst p ett vergripande plan belysa dem kronologiskt, fr att drefter verg till ett mer tematiskt perspektiv fr att ska belysa hur ngra centrala konfliktfrgor och problemkomplex har uttolkats och utvecklats.

Totalitarismen
Det frsta paradigmet r det totalitarismteoretiska. Det r en teoribildning som har en strre analytisk rckvidd n den som gller det sovjetiska samhllsoch terrorsystemet. I ett senare skede i denna text kommer ambitionen att jmfra kommunism och nazism under denna samlingsbeteckning att granskas, men totalitarism har ocks i forskningen stllts bredvid auktoritarism fr att benmna tv typer av mellankrigstida diktaturer, den ena totalitrt framtorienterad mot att radikalt och permanent omskapa det gamla samhllet, den andra auktoritrt baktriktad mot att terupprtta en nrmast feodal samhllsordning. Under det kalla kriget var det dock parallellerna mellan Stalins och Hitlers regimer som stod i fokus, med Sovjetunionen som huvudobjekt. Utgngspunkten fr den totalitaristiska tolkningsram som upprttats fr att frklara och frst den brotts-

historia som hr analyseras r att det bolsjevikiska Ryssland och det kommunistiska Sovjetunionen frn dess tillkomst 1917 var en terrorstat vars ledargestalter frn brjan valde och lyckades med att totalt kontrollera och styra befolkningen med ppet och brutalt vld. De stora sovjetkommunistiska projekten var revolutioner frn ovan. Mellan stat och samhlle fanns vattentta skott. Som de ansvariga aktrerna bakom vldsprocessen utpekas de hgsta sovjetledarna och deras nrmaste mn, medan samhllsmedborgarna framstlls som passiva brottsoffer och ansiktslsa kuggar i det totalitra samhllsmaskineriet. Totalitarismteorins frklaringsmodell r okomplicerat intentionalistisk, det vill sga utgr frn att frvarna inom den sovjetiska statsapparaten och kommunistpartiet redan fre terrorns utbrott hade en avsikt att frinta varje form av opposition. En srskild viktig roll tillskrivs NKVD, som i samband med de partiutrensningar som Stalin beordrade i brjan av den stora 86 terrorn lyckades tillskansa sig makten ver partiet. De lyckades i detta uppst att utrota allt motstnd beroende p dels det starka maktbegret och hnsynslsheten hos dem sjlva, dels bristen p motstnd frn understarna och samhllet. Terrorperspektivet r entydigt politiskt stillvida att kommunistregimen i sin brottsliga verksamhet anses ha drivits av en primr strvan att ervra, konsolidera och frstrka den egna maktpositionen i stat och parti. En sekundr mlsttning att bygga upp en stark sovjetisk ekonomi med hjlp av tvngsarbete gr vl att frena med en betoning av den politiska drivkraftens primat. Totalitarismteorins anhngare har dremot inte mycket till vers fr forskare som pekar p att brottshistorien var ett resultat av goda och progressiva ideologiska ambitioner som av olika skl kom p skam, lika lite som de har frstelse fr en funktionalistisk tolkning, med terrorn som en mer eller mindre oavsiktlig konsekvens av olika slags sociala processer. Stalin placeras i den totalitarismteoretiska tolkningen i rak succession efter Lenin, som framstr som partidiktaturens och terrorns grundare. Totalitarismteorins anhngare hrleder stundtals den rysk-sovjetiska symbios av makt och vld som kulminerade under Stalins ledarskap nnu lngre tillbaka i historien, till den ryska tsarmakten eller socialismens fder. Leni-

86

Se t.ex. Khlevniuk 2003, s. 2133.

25

nismen r den fullfljda marxismen, och stalinismen r inget annat n den fullbordade leninismen. Betoningen av kontinuitet hindrar emellertid inte att en stark grnslinje ofta dras mellan den frrevolutionra eran och tiden efter bolsjevikpartiets maktvertagande, d vldsspiralen drastiskt trappas upp, terrorns omfattning radikalt kar och ledarnas ambition att totalt och till varje pris omdana samhllet i revolutionr riktning blir en avgrande historisk brytpunkt. Med detta perspektiv framstr parallellerna till den delvis samtidiga naziregimen i Tyskland som mer relevanta n den historiska kontinuiteten. De brott som dessa beslktade totalitra regimer har frvat r 1900-talets mest katastrofala hndelser, som skrdat orkneliga ddsoffer. Denna totalitarism, som hade sin motsvarighet i den stalinistiska historieskrivningen i Sovjetunionen, om n med omvnda vrdefrestllningar, kan delvis knytas till en statsidealistisk historieskrivning i vilken stora gestalter och ider anses skapa och driva fram historien. Den kan delvis och framfr allt relateras till en maktrealistisk historieskrivning, med fokus p politiska hndelser och processer som ger uttryck fr kamp mellan maktpolitiska och i viss mn ven ekonomiska intressen. Den r ocks vl anpassad till eller framtvingad av, om man s vill en specifik kllsituation dr historiska individer, politisk dramatik, ml- och avsiktsformuleringar och ovanifrnperspektiv i allmnhet framtrder lngt skarpare n underliggande sociala och kulturella processer och strukturer. I ett kritiskt perspektiv, som meningsmotstndarna ofta anlagt, kan det hvdas att totalitarismteorins fresprkare p grundval av en ganska tunn och obetydlig dokumentation nrmast aprioriskt frutsatt en lngtgende verensstmmelse mellan vad sovjetmakten ville stadkomma med sin politik, och det genomslag som denna politik faktiskt fick i samhllslivet. Sist och slutligen skall nmnas ytterligare ett centralt knnetecken p en totalitarismteoretisk tolkning, nmligen frestllningen om att terrorn lnge officiellt mrklades, inte bara i Sovjetunionen utan ocks av supportergrupper i Vst som inte ansgs vilja lta brottshistorien kompromettera sovjetregimen och kommunismen.

liksom hans vriga bcker om terrorn. Perspektivet genomsyrar p samma stt Aleksandr Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen. I Merle Fainsods Smolensk under Soviet Rule frn 1958, som bygger p dokument frn det nmnda partiarkivet i Smolensk, framstlls partiorganisationen enligt totalitr modell som en strngt hierarkisk struktur, dr ledningens terkommande beslut om utrensningar, som i sin tur emanerar frn Moskva, rtlinjigt frs ned till och effektueras av lydiga fretrdare fr partiet p lgre niv. Analysen av kollektiviseringen av jordbruket i den agrart dominerade Smolenskregionen, dremot, avviker frn den gngse totalitarismtolkningen genom att peka p landsbygdsbefolkningens ovilja och stundtals direkta motstnd mot kollektiviseringen och behandlingen av kulakerna. Vad partiet inte rknat med, ppekar Fainsod, var det faktum att mnga kulaker var respekterade och inflytelserika bondeledare. Till yttermera visso kunde de dra nytta av en betydande solidaritet mellan olika bondegrupper, vilket yttrade sig i ett gemensamt, ibland fysiskt motstnd mot spannmlskonfiskationer. Fainsod visar att det ocks p lgre niver i parti- och sovjetorganisationen uttrycktes sympati fr 88 kulakernas sak. Totalitarismteorin r emellertid ingen historisk tolkningsram i den meningen att den vergivits av forskarvrlden. Den anvnds nnu av forskarna och vcker nnu debattlusta hos motstndarna, och har under senare r genomgtt en frnyelse, vilket kommer att visas senare i denna versikt. 1991 utkom en uppdaterad upplaga av The Great Terror, i vilken Robert Conquest i allt vsentligt hller fast vid sina tolkningar 89 frn 1968. Bland nutida forskare som kan anses ansluta till denna tolkning fr att frklara den sovjetkommunistiska terrorn finns Nicolas Werth, som frfattat avsnittet om sovjetterrorn i Kommunismens svarta bok, och den ledande ryske forskaren Oleg Khlevniuk, som i sin bok om Gulags historia entydigt fastslr att terrorn var a centrally organized punitive action, planned in Moscow, against a potential fifth column perceived as capable of stabbing the country

87

Forskningspraktiken
Robert Conquests uttolkning av den sovjetkommunistiska brottshistorien ssom den framtrder i hans ovan presenterade pionjrverk om den stora terrorn r starkt prglad av ett totalitarismteoretiskt perspektiv,

87

88 89

Bland dessa kan nmnas Conquest 1960, 1970, 1978, 1985, 1986, 1989 och 1992. Jfr ven Karlsson 2008. Fainsod 1958, s. 228251. Conquest 1992, s. 484489.

26

in the back in the case of war. I ngra fall, nr forskningens syfte har varit att belysa terrorns huvudpersoner, som cheferna fr skerhetspolisen Nikolaj Jezjov, Semjon Zjukovskij (en av Jezjovs stllfretrdare) och Lavrentij Berija eller Stalins hantlangare Sergo Ordzjonikidze, kan perspektivet mjligen sgas 91 vara mer i enlighet med den biografiska metoden. I Gulag og glemsel frn 2002 presenterar Bent Jensen en tolkning av brottshistorien som mycket nra fljer den totalitarismteoretiska ramen redan frn bokens inledande syftesbeskrivning: Denna bok kommer att koncentreras p Lenins och bolsjevikernas utopiskmordiska frestllningar om att delgga, bryta ned och likvidera hela sociala klasser som den ndvndiga frutsttningen fr att kunna konstruera en socialis92 tisk utopi. Avslutningsvis, efter att ha presenterat en mycket sakkunnig och detaljerad analys av terrorn, en starkt kritisk vidrkning med danska och vsterlndska medlpare, och terkommande relaterat sovjetkommunismen till nazismen, r han inte mindre tydlig om karaktren av det totala civilisationssammanbrott som han beskriver Sovjetunionen under Lenins och Stalins regimer som: Kommunism blev i dess form av frverkligad marxism ett system som samlade alla resurser och potentialer i hnderna p en hnsynsls statsmakt, som styrdes av ett monolitiskt och vetenskapligt ideologiserat och fanatiskt parti, som var berett att anvnda grnsls terror fr att kunna kontrollera inte blott politiken och staten, utan ocks hela den ekonomiska processen och drmed samhllets liv nda in till individernas privata existens. Det var i verkligheten ngot helt nytt, och det verskred alla hittillsvarande fre93 stllningar om politisk makt.

90

Revisionismen
P 1980-talet vxte sig kritiken mot totalitarismteorin 94 allt starkare. Den kom frn en ny radikal och revisionistisk forskargeneration som, utan att ha ett lika sammanhllet tolkningsperspektiv som fretrdarna fr totalitarismteorin, ville erstta den traditionella inriktningen p politisk historia och ovanifrnperspektiv mot ett socialhistoriskt intresse fr vanliga mnniskors historia och perspektiv underifrn. Ngra var historiematerialister, andra bara allmnt upptagna av den historia som fanns i de sociala rrelser och vardagsstrukturer som inte ndvndigtvis p ett enkelt och rtlinjigt stt speglade den politiska makten. Alla var kritiska mot vad de uppfattade som en traditionell konservativ och antikommunistisk historieskrivning, sedan lnge snedvriden av ett vstligt kallakrigsperspektiv. I motsats till totalitarismteorins homogena bild av terrorn som den monolitiska kommunistregimens skoningslsa repression mot medborgarna och de senares absoluta underkastelse under denna regim, har revisionisterna velat fokusera p brottytor, frndringar och motsttningar av olika slag: skiften och inkonsekvenser i den kommunistiska politiken, konflikter mellan myndigheter och grupper inblandade i terrorverksamheten, och frgor om hur yttre hot och hotbilder pverkade den inre terrorutvecklingen. I stllet fr att i frga om den ukrainska hungersnden betona the perception of the situation by the vozhd himself, och likheterna med den jordbrukspolitik som tidigare 95 frts av Lenin, har forskare med revisionistisk tolkning hellre valt att tala om the major misperceptions of agriculture that influenced Soviet policy, och betonat att sovjetledarna, nr de blev varse jordbrukskrisens omfattning, frskte gra ngot, om n inte 96 tillrckligt, fr att lindra svlten. Revisionismen har tillfrt ett perspektiv av social respons p den terror som utvades, och p de oavsiktliga konsekvenser som d kunde uppst och som stundtals tvingade frvarna att byta eller modifiera

90

91

92 93

Werth 1999, s. 40277, Khlevniuk 1992, och Khlevniuk 2004. Citatet finns i sistnmnda bok p s. 148. Jansen & Petrov 2002, Zjukovskij 2001, Knight 1993, och Khlevniuk 1996. Jensen 2002, s. 14. Jensen 2002, s. 410.

94

95

96

Revisionismen kan tidfstas tmligen exakt till mitten av 1980-talet och till den debatt som utlstes av Fitzpatrick 1986, s. 357373. Elman 2005, s. 823841. Citatet finns p s. 824. Kursiveringarna r Ellmans. Vozhd r det ryska ordet fr Ledaren. Davies & Wheatcroft 2006, s. 626627.

27

sina terrorstrategier. En sdan social respons kunde utgras av rent fysiska uppror, som nr bnder mtte kollektiviseringen med vld, men kunde ocks vara av retorisk eller symbolisk art, som nr bnder och arbetare protesterade genom att ange sina chefer fr maktmissbruk. Det kunde vara en byrkrati eller nomenklatura som i och genom terrorn frmjade sina egna kollektiva eller individuella intressen i konkurrens med andra byrkratiska gruppers. Det kunde ocks vara panik och hysteri som gav terrorn i lokal97 samhllena ett slags eskalerande egendynamik. Terrorprocessen fick inte samma definitiva och rtlinjiga karaktr nr det visats att de order och dekret som utfrdades ovanifrn mtte och frndrades av olika intresseyttringar underifrn. De utrensningar ur partiet, industrier och andra organ som den stora terrorn gav upphov till var naturligtvis katastrofal fr de drabbade, och i det korta perspektivet fr verksamheten. Men samtidigt skapade de mnga vakanser, som kunde fyllas av vydvizjentsy, de unga och tekniskt vlutbildade mnniskor p jakt efter socialt och professionellt avancemang som blev en ryggrad i den 98 stalinistiska staten. Praktiken att till myndigheterna ange en person, det vill sga att frivilligt och medvetet i skrift inrapportera felaktiga grningar, ett felaktigt tnkande eller en felaktig bakgrund hos en person eller ett kollektiv, var drfr inte bara dikterad av medborgarens moraliska plikt gentemot staten, utan har ofta ocks haft lngt mer egoistiska och 99 manipulativa syften. Denna typ av informationsverksamhet underifrn i det sovjetiska terrorsamhllet 100 har i forskningen kallats intresserat angiveri. Det dominerande revisionistiska perspektivet p terrorn r funktionalistiskt, vilket innebr att terrorn, i stllet fr att framstllas som ett resultat av ett medvetet och ont uppst, analyseras som en respons p olika stimuli, intressen och processer i en samtid, vilka i sig kunde vara vllovliga och till och med progressiva. En srskilt framtrdande faktor i denna tolkning r det tilltagande internationella hotet frn kapitalistiska och s smningom fascistiska stater, och den hotbild som fljde av detta, vilket i ngon mn fr-

skjuter ansvaret fr brotten frn den sovjetkommunistiska regimen till en till denna regim fientlig omvrld. En annan frskjutning i fokus r den som sker frn sovjetideologin, som i totalitarismteorin tillskrivs en avgrande roll som ett bakomliggande kontinuum, till lngt mer kortvariga intressen hos olika grupper av terrorprocessens frmnstagare. En tredje frskjutning rr det tilltagande intresset fr konsekvenserna av terrorn, som jezjovsjtjinans utmnstring av teknologiskt och ekonomiskt viktig personal, vilket srskilt drabbade den teknologi och industri som inte direkt var freml fr statsmaktens aktiva intresse. Den ringa autonomi som gavs t politiskt och ekonomiskt betydelsefulla grupper inverkade menligt p den modernisering i allmnhet och den industriella utveckling i synnerhet som det politiska systemet p andra 101 stt frskte frmja. Detta strre perspektivskifte har ocks oundvikligen ftt betydelse fr bilden av sovjetledarna. I den ledande revisionisten John Arch Gettys karakteristik frvandlas Stalin frn den allsmktige och allvetande onda genius som med jrnhand styrde Sovjetunionen mot den stora terrorn, till en representant fr vad Hannah Arendt p 60-talet hade kallat fr den banala ondskan: Stalin was a cruel but ordinary mortal unable to see the future and with a limited ability to create and control it. He was not a master planner, and studies of all of his other policies before and after the 1930s have shown that he stumbled into everything from collectivization to foreign policy. Stalins colossal felonies, like most violent crimes everywhere, were of the unplanned erratic 102 kind. De mest radikala revisionisterna har inte tvekat att helt avskriva Stalin och hans nrmaste omgivning frn 30-talets terrorsammanhang. Fr dem var 1930-talets frsta hlft en period av positiv samhllsutveckling, nr progress was being made toward a fairer, more 103 consistent, and less political application of law. Det som drefter fljde beskrivs som en samhllelig mobilisering, dr den faktiska politiska oppositionen

97 98 99 100

Se t.ex. Getty 2002, s. 113138. Jfr Hoffman 1993, s. 167. Fitzpatrick 1997, s. 107110. Kozlov 1997, s. 133ff.

101 102 103

Se Davies 2006, s. 8082. Getty 1993, s. 62. Thurston 1996, s. 15.

28

mot Stalin tilltog, men dr det ocks gde rum en betydande uppslutning kring ledaren och regimen. I bakgrunden fanns en massrdsla eller masshysteri som bemktigade sig sovjetsamhllet som en fljd av ett faktiskt kade krigshot. I den mobiliseringsprocess som terrorn frn revisionistiskt hll framstlls som blir Stalin och hans nrmaste mn inte aktrer utan objekt som passivt reagerar p, drivs med av och stundtals drabbas av panik infr en utveckling som de varken planerat eller frutsett. Det r ett mnster som denna forskning vill applicera ocks p den tidigare processen av tvngskollektivisering. Nr de till sist fr stopp p den stora terrorn, r det ndvndigt att sl in p en politik av stor tystnad, eftersom det vore alltfr skadligt fr den egna politiska legitimiteten att vidg de misstag som skett genom att ledningen tappade kontrollen ver terrorutvecklingen och tillt den att f en 104 egendynamik. I frlngningen av samma argumentationskedja, men inte alltid uttalat, ligger inte sllan en frestllning om att Sovjetunionen ven under Stalins regim uppvisade mycket strre likheter med andra lnder n vad totalitarismteorin antyder, en frestllning som gick hand i hand med den i samtiden populra tanken p att det vstliga kapitalistiska samhllet och det stliga kommunistiska samhllet var p vg att konvergera. Bda systemet karakteriserades av industrialiseringsoch moderniseringsprocesser, som visserligen hade srdrag i olika lnder, men ocks och huvudsakligen likartade drag. Lnkar i samma kedja r ocks ett ifrgasttande av Stalins och de honom nrstende sovjetledarnas huvudsakliga ansvar fr terrorn, och av de hga offersiffror fr den sovjetkommunistiska terrorn som Conquest och andra hade anfrt.

skrdade bara tiotusentals eller hgst ngot hundratusental offer, medan lngt fler blir utrensningarnas frmnstagare. Viktiga faktorer bakom den stora terrorn blir p s stt the desire to utilize the newly trained products of the engineering institutes in administrative posts and a fear that a peaceful purge would leave far too large a pool of discontents with 105 organizational experience. I Arch Gettys Origins of the Great Purges frn 1985, som brukar betraktas som det revisionistiska paradigmets grundlggande och exemplariska verk, riktade frfattaren skarp kritik mot det dittillsvarande journalistiska och anekdotiska sttet att skriva Sovjetunionens 30-talshistoria. Srskilt nagelfors den traditionella uppfattningen om ett monolitiskt kommunistparti, prglat av en hierarkisk beslutsgng. Mot detta stllde Getty en ostrukturerad, motsgelsefull och stundtals kaotisk politisk process, prglad av konflikt mellan centrum och periferier och motstnd mot centrala politiska beslut. Detta fick till fljd att inte heller den stora terrorn i Gettys gon var den sammanhngande och ensartade process som tidigare forskning frammanat. 30-talets sovjetsamhlle var fr honom visserligen diktatoriskt men inte totalitrt, eftersom det senare skulle frutstta en teknologisk och administrativ effektivitet som helt enkelt inte var 106 frhanden. Det hade han redan ngot r tidigare visat i en reviderad analys av Smolenskarkivet. Till skillnad frn Fainsod sg Getty inga spr av det massvld som totalitrt hade ptvingats Smolensks partiorganisation uppifrn. I stllet gjorde han en tydlig boskillnad mellan en process av tmligen ineffektiva och opolitiska utrensningar inom partiet under ren 1933 och 1936. Frst drefter, frn sommaren 1937, 107 drabbades Smolensk med full kraft av jezjovsjtjinan. En annan ledande revisionist, Lynne Viola, har i flera analyser av det sovjetiska jordbrukets dramatiska omdaning under ren kring 1930 under perioden frn det tidiga 1990-talet dragit nytta av den kande tillgngen p relevant kllmaterial fr att anlgga likar-

Forskningspraktiken
Sitt mest utrerade uttryck fick hela den revisionistiska argumentationskedjan redan i slutet av 1970-talet, nr Jerry Hough radikalt reviderade Merle Fainsods klassiskt totalitarismteoretiska verk How Russia Is Ruled (1953) och dpte om det till How the Soviet Union Is Governed. I den senare universaliseras den sovjetkommunistiska terrorn genom att frvandlas till ett generationsskifte som frvisso var av det drastiska slaget, eftersom Stalin var en brutal ledare, men den

105

106 104

Thurston 1996, s. 57, 132.

107

Hough & Fainsod 1979, s. 177. Begreppet utrensningarnas frmnstagare anvnds i en liknande argumentation av den Hough nrstende Sheila Fitzpatrick i Fitzpatrick 1992, s. 177ff. Getty 1987, s. 198. Getty 1983, s. 6079.

29

tade perspektiv av bondemotstnd och vad hon beskriver som universella agrara konfliktstrategier eller motstndskulturer i det pgende kriget mellan sovjetstaten och bnderna. Perspektivet kan visserligen ven fras tillbaka till Fainsods ovannmnda analys av jordbrukets kollektivisering i Smolenskregionen, men Viola visar att bndernas motstnd var s brett och s medvetet och artikulerat att man br tala om en specifik bondepolitik, byggd p starka kulturella frestllningar om bondesamhllet som prglat av sammanhllning och solidaritet, och om Stalins politik som ett ddligt hot mot detta som mste mtas med 108 hgljudd protest och aktivt motstnd. Det revisionistiska paradigmet, med dess tonvikt p bredare sociala och kulturella processer, fick till fljd att brottshistoriens grnser kraftigt utvidgades och multidisciplinra perspektiv brjade anlggas. Utifrn ett mer kritiskt perspektiv kan man konstatera att precisionen i forskningsomrdet minskade, nr terrorn sammanfrdes med vad Sheila Fitzpatrick har kallat vardagsstalinismen. Denna fick omfatta analyser av allt frn angiveri, frnekande av det sociala ursprunget och andra skrckens mekanismer, vilka otvivelaktigt var delar av terrorhistorien, till sdant som konsumtionsmnster och familjeproblem, som inte alltid var s tydligt relaterade till den samtidiga 109 terrorn. Uppvisningsrttegngarna p den sovjetiska landsbygden under 1937 frndrades frn manifestationer av politisk makt till karnevaler i vilka bnder kunde uppleva hur deras fre detta verordnade frdmjukades och de forna maktfrhllandena stlldes 110 p huvudet. Denna revisionistiska utvidgning av terrorns synkrona sociala rum str i bjrt kontrast till det diakrona tidsrummet, som i stllet kraftigt insnvades i frhllande till totalitarismteorin. Det r sllan

revisionistiska framstllningar fr terrorhistorien tillbaka till den frryska perioden, och minst lika ovanligt r det att Lenin involveras i denna historia. Dremot har Viola, Fitzpatrick och deras efterfljare ofta ppekat att den nya forskningen om Stalins regim rr stalinismen som en specifik kultur eller way of life, ett diskursivt system inneslutet i sig sjlvt, eller, med Violas ord, an entire world within the Stalinist dictatorship, a semiautonomous world of many layers, cultures, and languages of existence, experience, and survival that coexisted with, evolved within, interacted with, and at times bypassed the larger and seemingly omnipresent reality of Stalin111 ism. Detta innebr att 1930-talets terror, i vilken ocks inkluderas dess frelpare i det sena 1920-talets agrara revolution, mer eller mindre frikopplas frn det strre historiska sammanhang som r en av totalitarismteorins krnpunkter. Det handlar inte s mycket om att aktivt skriva ut Lenin ur brottshistoriens kontext som att helt enkelt vlja att inte berra frgan om hans eventuella medverkan. Det har ftt till fljd att inte heller dem som den rda terrorn riktades mot, icke-kommunistiska eller antikommunistiska kollektiv och institutioner, har ftt ngon vidare uppmrksam112 het i forskningen. verhuvudtaget finns, vilket kommer att framg av den fortsatta forskningsredovisningen, en pfallande skillnad i omfattning mellan den forskning som avser den leninistiska perioden och studierna kring den stalinistiska eran som kvarstr till dags dato. I detta sammanhang finns det anledning att ngot problematisera begreppet revisionism, som i princip kan anvndas om varje strvan att revidera en tidigare etablerad tolkningsram inte genom att modifiera den utan genom att erstta den med en paradigmatiskt ny sdan. ven i frga om uttolkningen av Hitler, naziregimen och Frintelsen finns det, utver en revisionism som brukar kopplas samman med frnekande av Frintelsen, en revisionistisk skolbildning som vxt fram som en protest mot ett ldre tolkningsparadigm.

108

109 110

Viola 1996. Intressant nog skiljer sig Violas perspektiv radikalt frn revisionistkollegan Sheila Fitzpatricks, som i Fitzpatrick 1994, s. 48, har en helt annan syn p hur de sovjetiska bnderna mtte kollektiviseringshotet: The peasants, on their part, responded with wailing and lamentations and all manner of passive and furtive resistance, but on the whole they bore it fatalistically, signed up for the kolkhoz when they saw no other choice, and did not erupt into outright rebellion. Fitzpatrick 1999. Fitzpatrick 1993, s. 299320. Fr en annan uppfattning, se Ellman 2001, s. 12211233, och Ellman 2003, s. 1308ff.

111

112

Viola 2002, s. 1. Se ven Fitzpatrick 2000b, s. 3, Getty 1999, s. 1524, och Siegelbaum & Sokolov 2000. Jfr Brovkin 1997, s. 3.

30

De tv revisionismerna skiljer sig dock diametralt t. Den tyska, en reaktion p en ldre strvan att frvandla Hitlers regim till en avvikelse eller parentes i den tyska historien, bygger p en id om en tysk Sonderweg, en srvg som kan ledas tillbaka till grunddrag i 1800-talets wilhelminska, imperiala Tyskland och som utmynnade i den nazistiska regimen. Revisionismen i frga om Stalin, kommunismen och sovjetregimens brott har utvecklats som en reaktion p en strvan att pvisa Stalins regims djupa frankring i den sovjetiska, i viss mn ven romanovska, imperiala historien. Den reviderade uppfattningen har d blivit att i grligaste mn lyfta ut stalinismens massvld ur den sovjetiska historien, att visa detta vld som en avvikelse i stllet fr en normalitet, eller som ngot 113 vsensskilt frn den egentliga kommunismen. Huruvida det bakom det revisionistiska projektet i frsta hand har dolt sig en ideologiskt betingad nskan att rerdda Lenin, hans leninistiska kommunism och de sovjetprojektets positiva grundvalar som anses hrrra frn honom, eller om det i huvudsak har handlat om att etablera en vetenskaplig motvikt till den fundamentala sovjetkritik som prglar det totalitarismteoretiska paradigmet, eller bdadera, r svrt att sga. Revisionisternas svar r uppenbart att det har handlat om ett revolutionrt vetenskapligt paradigmskifte. Fr Aleksandr Solzjenitsyn, en av dem som personligen drabbades av stalinismen och drefter har anvnt resten av sitt liv fr att beskriva, analysera och kritisera den utifrn ett totalitarismteoretiskt perspektiv, var det redan i mitten av 1970-talet lika uppenbart att detta stalinismbegrepp var anvndbart i revisionistiska vnsterkretsar fr att they shift onto it the whole bloody burden of the past to make their 114 present position easier.

tonas ned och lsas upp. Det var ett resultat av dels att nytt kllmaterial gjorde en del av de klassiska tvistefrgorna obsoleta, dels att nya vetenskapsteoretiska perspektiv riktade forskarnas uppmrksamhet mot frgor som varken anhngare av totalitarismteorin eller av revisionismen gjort till huvudproblem, dels att en ny generation av forskare som inte grvt ned sig i det kalla krigets intellektuella och vetenskapliga skyttegravar kunde bryta upp de lsta positioner som gjort en hel del av forskningen om den sovjetkommunistiska terrorn bde frutsgbar och ofruktbar. I denna nya generation ingick ven forskare frn Ryssland och vriga postsovjetiska stater, som ofta helt saknade anknytning till de tv stora tolkningsparadigmen. Med ngra lysande undantag r det emellertid fortfarande som dokumentpresentatrer och deskriptivt, rent empiriskt orienterade forskare som breddar den sociala och geografiska ramen fr terrorn som ryska och postsovjetiska historiker deltar i forsk115 ningsutvecklingen. Detta nya paradigm kan kallas postrevisionistiskt. Begreppet skall emellertid inte uppfattas som att det r en vidareutveckling enbart av det revisionistiska paradigmet. Snarare kan det beskrivas som en evolutionr utveckling av de bda tidigare paradigmen, eller en syntes som fr vidare och integrerar sdant i de tidigare iderna som nnu anses som fruktbara och vrdefulla tolkningsperspektiv. Det hindrar inte att flera huvuddrag i det revisionistiska paradigmet har verlevt postrevisionismen, och att flera av det revisionistiska paradigmets mest framstende fretrdare p senare r framtrtt med hllningar som bst kan etiketteras som postrevisionistiska. Frestllningen om den sovjetkommunistiska regimens brott som enkelriktade och hierarkiska processer i vilken en maktfullkomlig ledning vldfr sig p ett frsvarslst och passivt folk har fr gott frkastats till frmn fr den revisionistiska tolkningsram som tillskriver breda-

Postrevisionismen
Under 1990-talets lopp brjade motsttningarna mellan totalitarismteoretiker och revisionister att

115 113

114

En av de revisionistiska forskare som tydligast har ifrgasatt kommunismbegreppets tillmpbarhet p sovjetiska frhllanden, genom att konstatera att begreppet snarast fick fungera som en tckmantel fr en nationalistisk, agrardespotisk, tatistisk eller statskapitalistisk ideologi, eller bara en grymt repressiv polisstat, r Moshe Lewin. Se Lewin 1995, kap. 8. Citatet finns i Lewin 1985, s. 311. Solzhenitsyn 1975, s. 12.

Det r en uppfattning som, trots en i grunden mycket positiv bedmning av den ryska forskningsutvecklingen, delas av Lennart Samuelson i de versikter ver den ryska forskningen som han presenterat i Gammal och ny historieskrivning om den sovjetiska landsbygden Arkivrevolutionens betydelse sedan 1990-talet och (tillsammans med Andrej Sokolov) Arkivrevolutionen och historieskrivningen om den ryska landsbygden, bda i Samuelson (red.) 2007, s. 2741 resp. 241255.

31

re samhllsgrupper egen vilja och motstndskraft, och byrkratiska och professionella grupper en viss autonomi i frhllande till sovjetmaktens centrum. F opponerar numera mot Getty nr han sammanfattar sin hllning: Powerful as he was, Stalin had to function within a matrix of competing interests and powers. Local leaders had to obey him, of course, but they were also able to press their cases with him; and to some extent, he had to listen. He was not stupid; he needed them to run the country, and they 116 were closer to the ground than he was. Samtidigt har det nya kllmaterialet med all nskvrd tydlighet klargjort att det inte gr att utelmna politiken och de hgsta politiska ledarna ur terrorhistorien, och att individen Josef Stalin och hans nrmaste medhjlpare, som totalitarismfresprkarna hvdat, hade ett stort inflytande ver bde beslutet att igngstta utrensningar och det verkstllande av dem som utfrdes av inrikesministerium och skerhetspolis. Det var ett inflytande som strckte sig nda ned p regional och lokal niv, men det hindrar inte att regionala NKVD-avdelningar under den stora terrorns r inom vissa ramar kunde ta egna initiativ, vilka exempelvis kunde yttra sig i en socialistisk tvlan om vilka avdelningar som mest effektivt kunde uppfylla 117 och veruppfylla centralt bestmda kvotml. En konsekvens av dessa nya insikter r att politiska historiker allt oftare vidgar sin tolkningsram till att ocks omfatta de sociala mekanismer som gjorde att terrorn kunde gripa omkring sig i sovjetsamhllet, medan socialhistoriker r mer bengna att vga in ocks de politiska beslut som togs i parti- och statsapparatens topp i sin analys. Det finns i forskarvrlden p samma stt en tilltagande enighet om att den stalinistiska terrorperioden i hg grad betingades av mellankrigstidens och andra vrldskrigets specifika frutsttningar, som revisionisterna hvdat, men att den leninistiska perioden samtidigt gav Stalintidens terror mnga av dess institutionella och politisk-kulturella frutsttningar, som totalitarismteoretikerna lnge understrukit. Samtidigt finns det ocks en betydande uppslutning bakom

tanken att de strukturella frutsttningarna fr Lenins rda och Stalins stora terror var fundamentalt olika: medan den rda terrorn bedrevs i ett revolutions- och krigsdrabbat samhlle dr maktfrhllandena lnge var oklara och bolsjevikerna mtte starkt motstnd mot sin politik, knnetecknades Stalins samhlle vid tiden fr den stora terrorn av en lngt strre stabilitet i samhllsutveckling och maktfrhllanden, ven om Stalin grna utmlade det p ett annat stt. Nr det gller ansvaret fr de frsta efterrevolutionra rens rda terror finns dock inte samma konsensus, och frgan r om det finns frutsttningar fr att en sdan skall uppst och att ansvarsfrgan entydigt skall kunna avgras, givet att bde den rda och den vita krigfringen mot olika befolkningsgrupper under ren 19181921 skrdade stora offer. Bakom ligger den historiska grundfrgan huruvida oktoberrevolutionen var ett maktvertagande frn ovan som redan frn brjan frutsatte diktatur och repression, eftersom bolsjevikernas anhngare var f, eller om det rrde sig om en bred social omdaningsprocess som bolsjevikerna nrdes av och kunde g i spetsen fr. Till detta kommer den ideologiska grundfrgan huruvida det kan vara frsvarligt att ta till massvld fr att strta en autokrati som den ryska tsarmakten. Under det att flertalet av de forskare som underskt den frsta efterrevolutionra perioden pekat p den rda regimens oproportionerliga och institutionella vld mot grupper som inte entydigt tillhrde de vita motstndararmerna, som bnder, kosacker och prster, har fretrdare fr revisionistiska ider stllt en radikalt annorlunda tes, byggd p en omvnd kausalitet: the civil war was an attempt by the old order to restore its reign, an attempt that was supported by 118 Western intervention. Se hur det gick i Finland, dr de vita representanterna fr den gamla ordningen lyckades i sitt uppst och blod flt under 1918 nr revolutionrerna krossades av kontrarevolutionra 119 styrkor! Denna revisionistiska tolkning, med vita

118

116 117

Getty 2004, s. 234. Jfr Jansen & Petrov 2002, s. 9293.

119

Haynes & Husan 2003, s. 52. Se ocks Mayer 2002, som inte riktigt lika entydigt ppekar: The Furies of revolution are fueled above all by the resistance of the forces and ideas opposed to it. This confrontation turns singularly fierce once it becomes clear that revolution entails and promises or threatens a thoroughly new beginning or foundation of polity and society. (s. 23). Haynes & Husan 2003, s. 48.

32

och utlndska trupper som vldsverkare och de rda och de breda folkmassorna i legitimt frsvar fr revolutionen, r identisk med den traditionella sovjetiska uttolkningen. Om det existerar en verbryggande postrevisionistisk tolkning, representeras den av historiker som Vladimir Brovkin, som understryker det ppna och kaotiska lge som rdde i Ryssland efter bolsjevikernas maktvertagande och drfr i sin bokrubrik vljer pluralform p det ryska inbrdeskriget: It is time to move beyond the assumption that because the Bolsheviks won they had social support. We must abandon the assumption that during the civil war there was the Party, the State, and Society in Russia. In fact, there were many parties and movements; there was no state, only pieces of the old state warring with one another; and there certainly was no one society during the 120 civil war, but at best a society torn to pieces. En annan frga som nnu skapar missmja mellan paradigmens fretrdare, om n med en mindre grad av polarisering och p grundval av mer dokumenterad kunskap n tidigare, r offerantalet. Som framgtt har stora differenser funnits mellan de resultat som radikala talesmn fr de bda paradigmen presenterat. Mot Jerry Houghs nmnda tiotusentals offer fr Stalins terror har R.J. Rummel stllt 61 911 000 offer fr den sovjetkommunistiska terrorn mellan ren 121 1917 och 1987. Siffrorna r i bda fallen byggda p en ideologisk frfrstelse och spekulativa och svepande berkningar. Dremot tycks de avsevrt lgre siffror som ryska forskare redan under glasnostperioden presenterade ver antalet invnare i Gulag blivit 122 tmligen brett accepterade. En del av dessa siffror har nmnts i det historiska avsnittet av denna rapport och skall inte upprepas hr. I frga om totalsiffror ver antalet offer fr den sovjetkommunistiska regimens brott varierar siffrorna dock fortfarande starkt. Det finns tv huvudkllor: sovjetmyndigheternas och skerhetspolisens dokumentation och folkrkningsstatistiken. Ingendera

erbjuder precisa uppgifter fr hela terrorperioden och fr samtliga terrorinstitutioner och -processer, och grnsdragningen mellan vad som r vanliga ddsfall 123 och excess deaths r notoriskt svr. P grundval av den sistnmnda har ngra kvalificerade demografer och ekonomhistoriker med revisionistisk tolkningsram angivit cirka 10 miljoner excess deaths fr 124 perioden 19271938. Robert Conquests bud fr 125 samma period r 1618 miljoner. Med std i sitt arbete i den ryska rehabiliteringskommissionen under president Jeltsin har Alexander Jakovlev kalkylerat med att 20 till 25 miljoner mnniskor dog av politiska motiv och i fngelser och lger under Lenins och Stalins regimer. Till detta lgger han alla dem som dog svltdden, mer n 5,5 miljoner under inbrdeskriget och ytterligare mer n 5 miljoner under 1930126 talet.

Motsgelser och paradoxer


Det finns aspekter av det postrevisionistiska paradigmet som tydligt pekar tillbaka mot totalitarismteorin. En sdan r det nyvckta intresset fr den kommunistiska ideologin i dess relation till brott mot mnskligheten. Denna nygamla aspekt kommer utfrligt att belysas i det fljande avsnittet, som rr jmfrelser mellan kommunism och nazism. Hr kommer endast en sdan frgestllning att berras, eftersom den inte i sig men frvisso i sina konsekvenser har en koppling till nazismen, utan snarare rr sovjetideologins struktur och r relaterad till den sovjetkommunistiska regimens brottshistoria. I sin bok A Century of Genocide konstaterar Eric Weitz att sovjetmedborgarna kategoriserades enligt tv totalt motsatta och i grunden ofrenliga ideologiska principer: ena sidan utifrn frestllningen att alla individer kan frndras och bli goda sovjetmedborgare, oavsett klass- och etnisk bakgrund, andra sidan utifrn en frstelse att denna bakgrund fr evigt bestmde individens och gruppens relation till sovjetprojektet. Under perioden 19371953 vgde den senare principen ver nr sovjetregimen defined certain nations as suspect and dangerous, and those

120 121 122

Brovkin 2004, s. 3. Rummel 1996, s. 1. De terkommer bl.a. i en ofta beropad artikel om Gulagsystemets omfattning under frkrigsperioden, Getty, Rittersporn & Zemskov 2003, s. 10171049.

123

124 125 126

En del av dessa problem utreds konstruktivt i Ellman 2002, s. 11511172. Davies, Harrison & Wheatcroft 1994, s. 77. Conquest 1991, s. 951. Yakovlev 2002, s. 234.

33

characteristics were seen to inhere in each and every 127 member of the group. Denna ideologiska frndring bidrar enligt Weitz till att begripliggra behandlingen av de straffade folken under andra vrldskriget och av judarna under Stalins sista halva decennium vid makten. I sovjetsystemet fanns fljaktligen, trots en sovjetideologi som explicit avfrdade rasbe128 greppet, spr av raspolitik, sammanfattar han. I en efterfljande debatt kritiserades han av flera forskarkollegor. En av dem hvdade att den mot etnonationella grupper diskriminerande och exkluderande sovjetiska politiken under den senare Stalinepoken inte var byggd p rasbiologiska utan p sociohistoriska argument. Samtidigt understrk hon emellertid att det sovjetiska exemplet visar att det inte ndvndigtvis behver finnas skillnader mellan dessa tv argumentationslinjer nr det gller respekten fr 129 mnskligt liv. En annan hnvisade, ngot lttvindligt men i tydligt postrevisionistisk anda, till att spnningen mellan socialt och biologiskt baserade kategoriseringar aldrig fick sin lsning i Sovjetunionen, och att terrorn var mngsidig, ambivalent och godtyck130 lig. Det finns ocks flera aspekter av postrevisionismen som tydligt kan ses som utvecklingar ur det revisionistiska paradigmet. En sdan r betoningen av den sovjetiska brottshistorien som en aspekt av ett i grunden modernt projekt, men ett projekt med strande frmoderna eller ryska inslag. Marxistisk, modernistisk teori kunde inte bringas i samklang med sovje131 tisk praktik. Detta leder till att Stalinperiodens sovjetiska historia inte sllan beskrivs i sdana analytiskt och moraliskt motsgelsefulla eller paradoxala termer som vi just mtt i frga om den eventuella rasismen i Stalins sovjetunion: en vldsamt pskyndad industrialisering stlls mot koncentrationslger, tvngsarbete och en frintad agrarekonomi, socialt avancemang fr nya grupper mot likvidering av gamla, kad lskunnighet mot minskad frihet, och en kulturrevolution som gick hand i hand med sammanbrott fr kulturella vrden. I frga om sovjeteko-

nomin, som ocks innefattade Gulagsystemet, mlas upp en spnning mellan ena sidan en strvan mot ekonomisk rationalitet och effektivitet, andra sidan olika slags politiska och sociala mlsttningar, som tog sig uttryck i klasskrig och terror mot oppositionella grupper. Systemet innehll bde mortter och piska, men med den senare som det alltmer domi132 nerande instrumentet under 1930-talet. Redan nmnd, och numera vl analyserad i forskningen, r den motsgelsefulla vergngen frn klassfiender till folkfiender, och dess fortsttning i specifika fien133 denationer. Att i en boktitel stlla samman terror och demokrati under Stalins regims blir mot den bakgrunden inte s anmrkningsvrt som det i frstone kan te sig. Under 1930-talets frsta hlft hjdes allt fler rster inom parti- och fackfreningsledningarna fr kad demokrati inom organisationerna. Med demokratisering menades hemliga val mellan flera partikandidater och kade mjligheter fr arbetare p verkstadsgolvet att kritisera arbets- och industriledningar och fackfreningarnas hgre makthierarkier. Efter att NKVD och partledningen under 1936 och brjan av 1937 iscensatt ett antal rttegngar mot psttt frsumliga och maktfullkomliga ledargrupper inom industrisektorn, utbrt en veritabel demokratisk orgie av ppen kritik och utpekanden av fackets och industrins mellanniver frn missnjda arbetares sida. Fr Stalin tjnade denna process det dubbla syftet att motivera att oppositionella grupper kunde undanrjas, och att en mobiliserad arbetarklass gjordes mer delaktig i industrialiseringen: Democracy was not peripheral, not a smoke screen, not a collection of meaningless slogans designed to mask the real meaning of events. It was the very means by which repression spread to every union, factory committee, and primary party organization. It the hunt for oppositionists ignited a fire within the Party and the unions, the campaign for democracy served as the gaso134 line.

127 128 129 130 131

Weitz 2003, s. 64, 83. Weitz 2003, s. 97. Se ocks Weitz 2002, s. 3. Hirsch 2002, s. 3043. Weiner 2002, s. 5253. Jfr Hanson 1997, Brandenberger 2002.

132

133 134

Jfr Shearer 1996, och flera kapitel i Gregory & Lazarev 2003. Jfr ven Baron 2004, s. 439462. Weiner 1999, s. 11141155, Weiner 2001, Martin 2001. Goldman 2007, s. 130.

34

I frlngningen av denna forskningsansats ligger ett frnyat och diversifierat postrevisionistiskt intresse fr bde terrorns frvargrupper och offerkategorier. I bda fallen str intresset i direkt relation till att ny dokumentation har gjorts tillgnglig fr forskning. Det nytnda intresset fr frvarperspektivet har i hg grad knutits till att protokollen till Centralkommittns plenarmten frn december 1936, februarimars 1937 och juni 1937 har blivit knda och publicerade. Srskilt innehllet i det frsta kommittmtet frn 1937, publicerat ver flera r i den historievetenskapliga tidskriften Voprosy istorii, har blivit diskuterat, eftersom det anses innehlla viktiga ledtrdar till den stora terrorns omedelbara frhistoria, srskilt till 135 NKVD-chefen Nikolaj Jezjovs centrala roll. Vid mtet gick denne, som tillsammans med Stalin presiderade, hrt t sin fretrdare Genrich Jagoda, som kort drefter arresterades, stlldes infr rtta vid den sista Moskvaprocessen 1938 och avrttades. Huvudanklagelsen var att NKVD frsummat den politiska vaksamheten till frmn fr en vanlig polisverksamhet, inriktad p att bekmpa kriminalitet och social 136 oro. Med utgngspunkt i detta plenarmte tycker sig Oleg Khlevniuk ocks kunna identifiera en frndring i maktbalansen mellan parti och skerhetstjnst, stillvida att NKVD, i en upptrappad och paranoid stmning, under ett par r lyckades tillskansa sig allt strre inflytande ver utnmningar och utrensningar av nomenklaturan inom partiet och stats137 apparaten. ven nya brevmaterial har bidragit till att sprida ljus ver den politiska processen. I en samling av Stalins brev till en av hans mest nrstende medarbetare, Vjatjeslav Molotov, framtrder hans konspiratoriska lggning i full belysning: verallt bedrivs samhllsundergrvande aktiviteter, ledda av subversiva individer och grupper. I breven frutskickar Stalin de rttegngar vid vilka han skall lta tortera fram sanningen om dessa aktiviteter och arkebusera 138 de skyldiga. Nr man lser den snabbt kande postrevisionistiska forskningslitteratur som i bred bemrkelse rr terrorns

aktrer, r det ofta svrt att veta om individerna eller grupperna i frga tillhr frvar- eller offerkategorin. Ett exempel fr illustrera detta analytiska problem. Stalintidens stora terror drabbade ocks Komintern, den kommunistiska international som grundades 1919 fr att leda vrldens arbetare mot kommunismen och som hade sitt hgkvarter i Moskva. Dess huvudmotstndare var socialdemokraterna eller socialfascisterna, imperialismens lakejer, och organisationen stod stabilt bakom Stalins uppgrelser med vnster- och hgeroppositionen inom det sovjetiska kommunistpartiet. Stalin satt sjlv med i Kominterns exekutivkommitt. I frspelet till den stora terrorn deltog organisationen villigt i och legitimerade skandet efter fientliga och misstnkta element, inte minst bland de grupper av frmlingar och emigranter som mnga i Kominterns ledning och byrkrati sjlva tillhrde. Under den stora terrorn raderades organisationens ledning ut, och drtill mnga i dess stora byrkrati. Drmed fullbordades den terrorprocess i vilken Komintern spelade tre roller: som frvare, 139 instrument och offer.

Offerstudier och mikrohistorier


Det senaste dryga decenniets postrevisionistiska forskning har ocks betydligt kat vr kunskap om de brott som frvades mot grupper som mera entydigt kan kallas terroroffer. Det handlar d inte lngre s mycket om det mer eller mindre artikulerade motstndet underifrn mot terrorregimen, ven om ngra forskare med rtter i det revisionistiska paradigmet nnu under 2000-talet starkt betonar det folkliga 140 motstndet och dess strategier. Postrevisionismens victim studies tar lsaren med till historiens mikroniv, dr terrorns godtycklighet, motsgelsefullhet och absurditet kanske framtrder som allra tydligast. Det r en forskning som kan sgas svara mot vad Sheila Fitzpatrick har beskrivit som sovjetisk subjektivitet, en skolbildning som i hennes beskrivning vnt sig frn de stora, totaliserande teoribildningarna med fokus p klass, ideologi och diskurs, och mot mer smskaliga frgor kring mnniskors identitet och 141 sjlvfrstelse i vardagsliv och social praktik. I forskningspraktiken blir det dock snarare en frga om

135

136 137 138

Se Materialy fevralsko-martovskogo plenuma TsK VKP(b) 1937 goda, nr 212, 1992, nr 2 och 510, 1993, nr 2,6, 8, 10 och 12, 1994, och nr 18 och 10, 1995. Shearer 2001, s. 507509, Hedeler 2003, s. 3455. Khlevniuk 2003, s. 2133. Lih, Naumov & Khlevniuk 1995.

139 140 141

Chase 2001. Se t.ex. Viola 2002. Fitzpatrick 2005, s. 8.

35

prioritering eller tonvikt, dr Fitzpatricks revisionistiska bakgrund nd blir framtrdande. Hon konstaterar till exempel att mnniskor i Sovjetunionen visserligen hade bestmda fil-identiteter, kopplade till de administrativa filer och internpass som myndigheterna anvnde fr vervakning och befolkningskontroll, men att sovjetmedborgarna nd kunde manipulera dessa och skapa sig en egen sjlvbild genom att frfalska och kpa nya identitetsdokument, aktivt byta grupptillhrighet via gifterml eller utbildning, eller protestera till domstolarna mot en tilldelad men 142 inte nskvrd identitet. Sdan identitetsorienterad forskning har exempelvis riktat uppmrksamheten mot slktskapsbandens betydelse fr terrorns utveckling. Oavsett om den riktades mot klassfiender eller mot folkfiender som definierades i etniska eller politiskt kontrarevolutionra termer, sgs slktskapsfrbindelser som hgst relevanta. Detta frde inte minst med sig att ett genusmnster kan iakttas: fienderna var familjernas verhuvud och i allt vsentligt mn, medan kvinnor och barn stigmatiserades utifrn familjebanden. Med Pavel Morozov som mnster skulle barn och kvinnor lockas att ange familjens verhuvud och ta avstnd 143 frn sina familjer. Srskilt barn drabbades svrt av denna specialtyp av kollektiv bestraffning, eftersom det var ndvndigt att, som det hette, angripa det 144 onda vid roten. Inte ens de hgsta sovjetledarna undkom detta terrormnster; till och med utrikesminister Vjatjeslav Molotovs hustru, av judiskt ursprung, arresterades i december 1948, anklagad fr frrderi. Molotov sjlv erknde sitt politiska misstag att inte frn brjan ha sttt arresteringen och fastslog att den 145 lg i partiets och statens intresse. Denna slktskapsfokusering gick hand i hand med en kulturell och social uppvrdering av familj och slktrelation, frn den lilla krnfamiljen till den stora sovjetfamiljen. Denna typ av studier har ocks massoperationer som under genomfrdes mot socialt och grupper som ansgs stra den uppmrksammat de den stora terrorn etniskt definierade sociala ordningen i

sovjetsamhllet eller potentiellt hota sovjetstatens 146 territoriella integritet. De mnga tyskar som fanns i Sovjetunionen, antingen sdana vilkas slkt funnits i landet i rhundraden eller vertygade kommunister som nyligen flytt undan naziregimen i hemlandet, drabbades srskilt hrt, inte minst sedan NKVD 1938 avsljat en Hitler Jugend-sammansvrjning i huvud147 staden. Likheten med slktskapsaspekten ligger i att ocks etniska grupper ansgs ha ett slags primordial och prioriterad relation till en rot och ett ursprung som inte var Stalin och det kommunistiska Sovjetunionen. Scenen fr en rad studier av detta slag r ocks enskilda sovjetiska industrier och deras verkstadsgolv. Verksamheten p Petersburgsfretaget Ostechbjuro var inriktad p att tillfredsstlla Rda armns och de sovjetiska sjstridskrafternas vapenbehov i en fr sovjetmakten viktig bransch som formulerades i termer av vetenskap, experiment och uppfinningar. Efter att partiet 1936 hade upptckt att Ostechbjuro bland sina medarbetare hade representanter som tillhrde ett terroristcentrum med frbindelser till bde utlandet och Stalins stora opponenter Trotskij och Zinovjev, anklagades mnga av medarbetarna p fabriken fr att tillhra folkfienderna. I sin uppgrelse med dem skrdde den lokale partisekreteraren inte orden: Vgledda bara av trsten efter personliga och karriristiska maktambitioner har denna mkansvrda och fraktade klick av fascistiska missfoster och odjur i sitt djuriska hat till socialismens land febrilt frberett sitt attentat mot partiets och statens ledare. De har hrmed, som rovdjur, vntat p gonblicket d de skulle kunna undanrja allt det som det arbetande folket i hela vrlden har mest krt vr egen Stalins, vr lskade ledares och alla arbetares vns, liv. Dessa gemena fiender har siktat mot sjlva partiets hjrta. Genom sin politiska bankrutt, som helt saknat std hos massorna, har de gjort terrorn till sitt ml. Dubbelspel och bedrgeri har blivit terkommande metoder i kampen mot partiet och folket. Sina frgiftade vapen, hyrda frn det fascistiska Gestapos arsenaler, har de riktat mot

142 143 144 145

Fitzpatrick 2005, s. 1418. Alexopoulos 2008, s. 91117. Jfr Viola 2000, s. 3472. Gorlizki & Khlevniuk 2004, s. 7579.

146 147

Jfr McLoughlin 2003, s. 118152. Schafranek & Musienko 2003, s. 208224.

36

den mktige Stalin och hans nrmaste lrjungar och medarbetare, partiets lsklingar kamraterna Vorosjilov, Zjdanov, Kaganovitj, Ordzjonikidze, 148 Kosior och Postysjev. De utpekade frsvann ur historien p samma stt som fretagets arkiv. Frst 1990 gjordes detta ter tillgngligt. I boken om Ostechbjuro, utgiven av Memorial i Sankt Petersburg, presenteras offren med foton och personuppgifter. Till offerhistorierna hr ocks ngra verk som tar sin utgngspunkt i glmda, i den hittillsvarande forskningen fga uppmrksammade kategorier och delprocesser i den sovjetkommunistiska brottshistorien. Dessa bcker har ofta ett starkare biografiskt och narrativt anslag n i den revisionistiska historieskrivningen, vilket delvis har med tillgngen p konkret kllmaterial som ger vardagliga perspektiv p terrorn att gra, men delvis ocks r en respons p strre perspektivskiften i sttet att skriva historia. Det kan handla om att identifiera grupper som tidigare ftt st tillbaka fr de politiska grupper som stod i fokus fr totalitarismteorin, eller fr de bonde- och arbetargrupper som var revisionisternas huvudintresse. En 149 sdan r en yrkesgrupp som musikerna, en annan lisjentsy, sdana borgerliga element som kommunistregimen, som ett led i en medveten och brutal klasspolitik, frntog (begreppet betyder just mnniskors som bervas) medborgerliga och sociala rttig150 heter, och i kad utstrckning ocks deras frihet. Ett annan tydligt exempel p denna postrevisionistiska genre r Nicolas Werths skildring av Kannibaln, belgen i floden Ob i den vstsibiriska lgervrlden. Nr sovjetmyndigheterna 1933 rensade Moskva och Leningrad frn nsta hundratusen deklasserade och socialt skadliga mnniskor, hamnade flertalet av dem i sibiriska lger, men tiotusen dumpades p den obebodda och otillgngliga n Nazino utan fda och utan husrum. Drtill var de sibiriska myndigheterna ovilliga att ta emot denna kontingent, eftersom de krvde materiella resurser som inte fanns och befarades skapa social oro. I ett lge av tilltagande anarki och kaos lmnades de deporterade att svlta ihjl eller

att ta av varandra. Werth understryker att hans vl sammanhllna berttelse, om total desorganisation och avsaknad av koordination, och brist p frberedelser fr mottagande av stora grupper utblottade mnniskor, skulle kunna reproduceras mnga gnger om fr att beskriva det tidiga 1930-talets kulakdepor151 tationer. En reproduktion, med ett bredare analytiskt perspektiv med samtidigt med blick fr individuella mnniskoden, r Lynne Violas bok om Stalintidens spetspereselentsy, de hundratusentals kulakfamiljer som under deportationernas hjdpunkt likviderades som klass och samtidigt bidrog till den sovjetiska koloniseringsprocessen genom att placeras i specialbosttningar i Ishavsomrdet, Ural, Sibirien eller Kazachstan. Situationen under transporterna dit och vid ankomsten till de ofta helt obeboeliga omrden som tilldelats de forna kulakfamiljerna var inte mycket annorlunda n p Nazino. Bara i Ishavsomrdet rapporterade OGPU 21 213 dda r 1930. Hgst var 152 mortaliteten bland barnen. Denna postrevisionistiska dragning bort frn den stora terrorhistoriens politiska gestalter och hndelser ssom de ensidigt prioriterades av totalitarismteorins fresprkare, och de vergripande socioekonomiska processer och strukturer som mnga revisionister knt sitt huvudintresse till, mot mikrohistoriska och smskaliga historier, har tagit sig ytterligare tv uttryck. Ett har varit en inriktning p geografiskt lokala och regionala terrorutvecklingar. Frgan om terrorns orsaker, yttringar och verkningar i enskilda sovjetiska samhllen och stder har belysts bde i den lokala kontexten och i relation till det kommunistiska maktcentrat Moskva. Om Merle Fainsods studie av Smolensk var ett framtrdande totalitarismteoretiskt verk, r det postrevisionistiska paradigmets exemplariska verk Steven Kotkins stadsbiografi om Magnitogorsk i sdra Ural, byggd i rekordfart p tre och ett halvt r kade befolkningen frn 25 till 250 000 personer kring ett gigantiskt stlverk som stod frdigt i brjan p 30-talet. Likt flera revisionister vill Kotkin beskriva stalinismen som en civilisation, men han r noga med att understryka att han inte delar fretrdarnas syn p stalinismens destruktiva slutenhet i

148 149 150

Sjosjkov 1995, s. 49. Brooke 2002, s. 397413. Alexopoulos 2003.

151 152

Werth 2007. Viola 2007, s. 87.

37

frhllande till och brott med en mer progressiv och ppen utveckling under Lenin, leninismen och det frsta decenniets sovjetregim. Inte heller tror p vad han beskriver som den gemensamma frutsttningen hos totalitarismteoretiker och revisionister att den stalinistiska staten var maktfullkomlig. Mot detta perspektiv vill Kotkin stlla Michel Foucaults tanke att individuals are made, and also make themselves, 153 into subjects under the aegis of the state. Han frestter sig drfr att skildra den stalinistiska civilisationen under- och inifrn, och att via samtida tidningar, nutida intervjuer och andra mnniskonra kllor ta p allvar sprket, erfarenheterna och ideologin hos de vanliga mnniskor som fanns i Magnitogorsk och byggde socialismen under terrorns tid. Det betyder att ven terrorn i hg grad konstruerades av medborgarna och brought out both the basest and 154 the noblest instincts in the population. I sjlva verket blir den i Kotkins framstllning ett resultat av svl vanliga mnniskors manipulerade deltagande, byggt p ett slags revolutionr rationalitet och logik att terrorn frvades fr deras bsta, som Stalins starka vilja att disciplinera befolkningen och frinta all opposition. Ett annat och lngtgende uttryck fr den lilla och subjektiva historiens primat r intresset fr life stories frn terrorperioden ssom sdana framtrder i dagbcker, privata arkiv och sentida intervjuer med 155 dem som p ett eller annat stt var med. Det har visserligen ppekats att grnsen mellan offentligt och privat i Sovjetunionen inte alltid var klar och entydig, eftersom sovjetmakten i sin strvan att bemstra mnniskors medvetande ocks utnyttjade dagbcker eller s kallade autobiografier fr att fostra medborgarna till deltagande i samhllslivet, och med en sdan subjektiveringsteknik undanrja avstndet mellan

individ och det strre samhllet, men det fanns up156 penbart ocks en privatsfr. Orlando Figes har med hjlp av djupintervjuer och privatarkiv tecknat bilder av privatlivets lilla mentala universum i Stalins sovjetunion, i relation till den stora historia som ofta och brutalt trngde sig p. Bokens titel, The Whisperers, har i sin ryska form en dubbel betydelse: sjeptjusjtjij r den som viskar av rdsla fr att andra skall hra, medan sjeptun r den som viskande och bakom ryggen anger sina medmnniskor fr myndigheterna. Distinktionen r central fr Figes bok, som har ett helt annat huvudbudskap n vad fretrdare fr det revisionistiska paradigmet lnge hvdat: att en bestende konsekvens av Stalins regeringstid har blivit en tyst 157 och konformistisk befolkning. En mera positiv slutsats om terrorns verkningar har Kate Brown, som har visat att etniska polacker som deporterades frn Sovjetunionens vstliga grnsomrden till Kazachstan, tminstone i ett individuellt efterhandsperspektiv, sg sig som kolonisatrer med en mission att introducera en europeisk civilisation, en hllning som inte var 158 vsensskild frn den officiella sovjetiska.

Den kulturella vndningen


Det r knappast att frvna, och det har redan indirekt framgtt av denna versikt, att ocks forskningen om den sovjetkommunistiska regimens brottshistoria tagit intryck av de senaste decenniernas vetenskapsteoretiska vndningar i riktning mot fenomen relaterade till sprk, kultur och minne. Perspektivet kan i detta sammanhang beskrivas som dubbelt, och vl i linje med den allmnna postrevisionistiska tolkningsramen: sprk- och kulturfenomen kan ena sidan ge makthavarna legitimitet i deras styre och brottsverksamhet, andra sidan skapa trygghet, mening och identitet t vanliga mnniskor som lever under vad de upplever som oskra villkor i ett terrorsamhlle. En i den nutida forskarvrlden utbredd uppfattning r att kulturfenomen kan illustreras diskursivt, i maktanknutna samtalsordningar och frhandlingar om samhllets grundvrden som ger rum i en sjlvstndig kulturell dimension, dr historiens aktrer r nedtonade, men dr forskaren i hg grad r medskapande.

153

154 155

Kotkin 1997. Andra verk som tillhr samma genre men helt saknar Kotkins teoretiska och analytiska sofistikation, r Boterbloem 1999 och Samuelson 2007. P ryska finns numera ett stort antal skildringar av hur terrorn drabbade mnniskor p lokal och regional niv. Den stora terrorns brottshistoria i Karelen r t.ex. noggrant analyserad i Tjuchin 1999. Se ven Baron 2001, s. 615648, och Baron 2002, s. 139180. Kotkin 1997, s. 348. Se t.ex. Garros, Korenevskaya & Lahusen (eds) 1995, Sokolov 1998, Hellbeck 2000, s. 77116, Siegelbaum & Sokolov 2000, Hellbeck 2006.

156 157 158

Jfr Hellbeck 2001, s. 340359. Figes 2007, s. XXXIXXXII. Brown 2003, s. 301303. Se ven Kaznelson 2007, s. 11631177.

38

Sprk och kultur kommer analytiskt fre och konstruerar med ett sdant betraktelsestt historien, vilket inte r samma sak som den totalitarismteoretiska och revisionistiska hllningen att politiker respektive sociala kategorier anvnder sprk och kultur som redskap fr att tillfredsstlla sina behov och intressen. I radikal form har detta synstt dock inte vunnit burskap inom den forskning som hr redovisas. Detta hnger mjligen samman med mnets knsliga natur: att reducera svra brott mot mnskligheten till rent sprkliga konstruktioner, och att gra reella frvare och offer till konstruerade frvare och offer, frefaller sannolikt fr mnga forskare, utom fr den lilla grupp som medvetet vill frneka eller trivialisera dessa brott, som bde moraliskt frkastligt 159 och intellektuellt tvivelaktigt. Detta hindrar inte att den leninistiska och stalinistiska ideologin, ssom den gestaltades i sng, teater, litteratur, film, affischkonst och ritual i Ryssland och Sovjetunionen, av flertalet forskare framstlls som ett skarpeggat och flitigt anvnt vapen i syfte att pverka samhllet i nskad riktning. Men detta perspektiv von oben mste i postrevisionismens paradigm kompletteras med ett underifrn. Stephen Kotkins stalinistiska civilisation, ssom den tog sig uttryck i stlstaden Magnitogorsk, hlls samman av att det dr talades bolsjevikiska. I detta sprk, som i postrevisionistisk frstelse mste tas p allvar av forskarna och inte reduceras till en blek terspegling av reella politiska och sociala frhllanden, mttes ledare och ledda: Stalins speeches, his catechizing, his reduction of complexities to almost absurd simplicities and slogans, hos logical mistakes, are easy to ridicule. But Stalin, who lived relatively modestly and dressed simply, like a proletarian, employed a direct, accessible style and showed uncanny insight into the beliefs and hopes the psychology of his audience.--- Stalin was transformed into a warm and personal figure of father, teacher, 160 and friend. I en rad verk om sovjetiska sprkliga och kulturella uttrycksformer i terrorns tidevarv har postrevisionis-

tiska forskare analyserat hur identiteter definierats och symbolisk mening skapats i skrningspunkten mellan maktens ambitioner och mnniskors individuella och kollektiva orienteringsbehov och meningsskapande. Sprk och kultur har blivit, som det har uttryckts, a code of communication, whose signals served to sanction and legitimize the actions of the crowd, to define the revolutions common enemies, to uphold princi161 ples and generate authority for certain leaders. Det har i mnga fall varit frga om samtidsorienterade studier som frstrkt bilden av Stalins sovjetsamhlle som en specifik kultur eller civilisation, men det kulturella perspektivet har ocks frnyat diskussionen om kontinuitet och frndring ver tid. Det senare har gllt bde relationen mellan det bolsjevikiska och det frrevolutionra Ryssland, och frbindelsen mellan Lenins och Stalins sovjetunion, den senare lnge prglad av Nicholas Timasheffs numera mer n 60 r gamla id om den stora retrtten. Enligt denna insg sovjetledarna vid mitten av 30-talet att kommunismen inte slagit rot i bredare befolkningslager. Infr ett tilltagande yttre hot beslt de d att ka det folkliga stdet fr regimen genom att knyta an till en traditionell rysk kultur och terinstta traditionella kulturbrande institutioner som familj, skola och, s smningom, den ortodoxa kyrkan. Resultaten beskriver han som the amalgamation of traits of the historical and national culture of Rusia with traits belonging to the Communist cycle of ideas and behaviour pat162 terns. Postrevisionistisk forskning har varit ovillig att acceptera denna retrttanke. Mnga forskare har visserligen frt fram att religisa, nationella eller nationalistiska kulturdrag med frbindelse till det frrevolutionra Ryssland blev mer framtrdande under 1930-talets lopp, men nd avfrdat Timasheffs id genom att peka p att bruket av dessa traditionella institutioner och kulturdrag var modernt och mobiliserande, inrik163 tat p att stdja den nya revolutionra ordningen. I ett avseende r detta ett ganska trivialt ppekande, att historien aldrig identiskt upprepar sig, drfr att frutsttningarna, nr historien brjar nrma sig upprepning, r annorlunda andra gngen. Inte minst

159

160

Problematiken har s hr lngt varit mer omdiskuterad i frga om historieskrivningen om Frintelsen; se Friedlnder 1992. Kotkin 1997, s. 227.

161 162 163

Figes & Kolonitskii 1999, s. 3. Timasheff 1946, s. 354. Jfr Brooks 2000, kap. 4, Hoffman 2003, s. 24.

39

r det s fr att, som Karl Popper i en klassisk argumentation har ppekat, minnet av den frsta gngen r en ny variabel som pverkar utfallet. Den intressanta frgan ligger snarare i huruvida Stalin medvetet och politisk-instrumentellt grep tillbaka p gamla kulturmnster i ett lge av massmobilisering, och att revolutionens sprk och kultur fr ledare och ledda fungerade som en brygga till det frflutna. I s fall kan en jmfrelse med perioden omedelbart efter bolsjevikernas statskupp vara upplysande, eftersom sprk och kultur d medvetet anvndes fr att skapa kontrast till det frflutna, till att genomfra den symboliska 164 revolutionen. Eller r kulturfenomen underkastade andra frndringsperspektiv, mekanismer och periodiseringar n de politiska och sociala faktorer som tidigare sttt i forskningens fokus? Br kulturen kanske bst belysas i ett samtidsperspektiv, som det har freslagits i en Foucaultinspirerad text, i vilken kultur och terror gr hand i hand och kompletterar varandra: mot terror som den godtyckliga och negativa maktutvningen stod kultur som en disciplinerande och 165 positiv maktdimension. Den politiska affischkonsten, av central betydelse i ett land dr lsfrmgan lnge var begrnsad, den visuella pedagogiken hgt skattad och den bildligt ikoniska kulturen vl frankrad i en rysk-ortodox kultur, har granskats p detta stt, med tillbakakoppling till vad som med hnvisning till semiotikerna Jurij Lotman och Boris Uspenskij brukar beskrivas som den ryska kulturens binra modell. I den visuella propagandans bolsjevikiska demonologi str himlen mot helvetet, det heliga och rena mot det syndiga och smutsiga, Ryssland mot Vst och den sanna tron mot falsk 166 tro. Annan forskning har direkt tagit fasta p hur terrorsamhllets sprk gestaltades i effektiva dikotomier mellan oss mot dem, mellan folket och eliten, med ledaren entydigt p folkets sida. Militra uttryck, som front, kamp och vapen, fick penetrera 167 vardagssprket. ven det konkreta, skrivna sprket har uppmrksammats i dess relation till terrorn. ren 19291930 stod sprkpolitiken i Ukraina och Vitryssland infr rtta i tv skdeprocesser mot nationalkommunistiska intellektuella som anklagades fr att

genom initiativ att latinisera det ukrainska och vitryska sprket ha velat frmja republikernas nationella oberoende och vstliga orientering. Denna vstliga orientering lg framfr allt i misstanken att man velat nrma de ukrainska och vitryska kulturerna till den polska kulturen, och p motsvarande stt fjrma 168 dem frn den ryska. Under mellankrigstiden var relationerna mellan Sovjetunionen och Polen fientliga. Terrorns didaktiska eller socialhygieniska aspekter, grundade i frestllningen om att den specifika kultur som rdde i koncentrationslger skulle fostra mnniskor till goda sovjetmedborgare och kommunister, har naturligt ocks uppmrksammats i detta sammanhang, liksom uppvisningsrttegngarna eller skdeprocesserna, highly stylized productions involving 169 fantastic scenarios of conspiracy and treason. Till terrorns kulturella representationer kan man ocks med frdel rkna ryktesspridning och konspirationsteorier, frnekande av socialt ursprung och olika slags angiveri som forskare under inflytande av postrevisionistiska tankar gnat kande uppmrksamhet. Sheila Fitzpatrick har srskilt understrukit angiveriets karaktr av kulturell praktik genom att peka p dubbelheten i bolsjevikernas frstelse av fenomenet: dels frkastade de angiveri som ett uttryck fr korruptionen under den gamla regimen, dels fann de det revolutionra angiveriet vara bde en ndvndighet och en dygd, eftersom revolutionen renhet mste garanteras. Det var den senare argumentation som vann, konstaterar hon, eftersom [t]here can be no secrets in the 170 community of saints. Angiveriet blev, som det hette, ett nytt uttryck fr sovjetmnniskans sociala 171 frpliktelser och moral.

Minnet av terrorn verkningshistoriska perspektiv


Det sista postrevisionistiska perspektiv som hr skall redovisas r det verkningshistoriska. Det betyder att forskaren vnder uppmrksamheten frn de sovjetkommunistiska brotten som sdana, deras ursprung,

168 169 164 165 166 167

Figes & Kolonitskii 1999, s. 3070. Volkov 2000, s. 216. Bonnell 1997, s. 187. Davies 1997, kap. 8, Halfin 2001, s. 316339..

170

171

Martin 2001, s. 204207, 249ff. Tolczyk 1999, Kelly 2005, Cassiday 2000, Wood 2002, s. 235248. Citatet r hmtat frn Fitzpatrick 1993, s. 300. Fitzpatrick 1997, s. 85120, s. 86. Se ven Kozlov 2000, s. 117141. Fitzpatrick 2005, s. 261.

40

utfrande, frutsttningar i samtiden och konsekvenser, till eftervrldens tolkningar, representationer och bruk av denna historia. Mot det framtriktade utvecklingsperspektiv som dominerar vetenskaplig historieskrivning och som hittills prglat denna versikt, stlls ett baktriktat perspektiv, som tar sin utgngspunkt i frgor som stlls av och intressen som finns hos terrorns eftervrld. Det kan rra sig om individuella erfarenheter och minnen frn dem som upplevde och drabbades av terrorn, liknande dem som presenterats ovan i termer av life stories och oral history, men det kan ocks vara sdana kollektiva och indirekta minnesyttringar som dem som tar sig uttryck i historieundervisning, massmedial debatt, film, monument och museiutstllningar. Denna historiografiska versikt, och det regeringsuppdrag som den r ett resultat av, kan och kommer sannolikt att analyseras verkningshistoriskt: Hur presenteras brottshistorien? Varfr grs den just 20072008? Vad ligger bakom uppdraget? De tv perspektiven r inte varandra uteslutande. Tvrtom r de i hg grad beroende av varandra: kade kunskaper om brotten ssom de frvades och kad frstelse fr mekanismerna bakom dem kar rimligen det sentida intresset fr denna historia, och ett kat intresse fr utvecklingen i Sovjetunionen och Ryssland, en naturlig reaktion p den dramatiska omdaningsprocess som gt rum under de senaste drygt tjugo ren, har drivit p kunskapsproduktionen. Denna dubbelsidiga process r uppenbart en viktig bakgrund till att forskare blivit alltmer verkningshistoriskt intresserade av den sovjetkommunistiska terrorn. En annan r terigen den vetenskapsteoretiska omorienteringen mot sprk- och kulturfaktorer, och mot historisk meningskonstruktion. Den kultur som studeras verkningshistoriskt r historiekulturen. I och genom den vljer ett samhlle vad det vill minnas, dokumentera, debattera, stlla ut och celebrera ur det frflutna, och vad det vill glmma. Fr den verkningshistoriskt orienterade forskningen var den sovjetiska glasnostperioden frn 1985 ett Eldorado. De historiska avsljanden som levererades nra nog dagligen av journalister och frfattare i reformistiska tidningar och tidskrifter, de uppgrelser som fr ppen rid gde rum med gamla sovjetideologiska historietolkningar och de mnga namnbyten som skedde p platser som tidigare burit namn efter terrorns frgrundsgestalter, var samtidigt ett inslag i kampen mellan reformpolitik och reaktion och mellan

sovjetstatens frsvarare och fretrdare fr nationell uppsplittring, och ett tillgngligt kllmaterial fr forskare med intresse fr historiens plats i samhllet i allmnhet, och det sensovjetiska i synnerhet. Frgor om huruvida tvngskollektiviseringen och avkulakiseringen var ndvndiga, varfr den stora terrorn gde rum och s mnga kommunister och andra mrdades utan att ngon opponerade mot Stalins politik, vad Gulags lger fyllde fr funktioner, varfr behandlingen av icke-ryssarna var s exempellst brutal och varfr de sovjetiska judarna hade stigmatiserats bearbetades bde i debatt och i sknlitteratur. Successivt frdes ocks frgan om Lenins ansvar upp p den 172 verkningshistoriska agendan. Samtliga av dessa frgor knnetecknades av att svaren p dem hade implikationer som strckte sig lngt fram i tiden: Hur hngde terrorn mot landsbygden samman med de tilltagande problemen med jordbruk och livsmedelsfrsrjning? Hade det politiska alternativ som fresprkades av den mer moderate NEPfrsvararen Nikolaj Bucharin, avrttad efter den sista av de stora Moskvarttegngarna, varit ett bttre vgval fr Sovjetunionen? Vilade det nnu en lgermentalitet och en Stalinskugga ver sovjetsamhllet? Frenades Hitler och Stalin av sin antisemitism, och varfr var denna ideologi nnu livskraftig i sovjetsamhllet? Var sovjetnationernas kamp fr frigrelse frn sovjetstaten ett resultat av de historiska ofrrtter som blottlades? Och: Var inte ens sjlva fundamentet i det sovjetiska samhlls- och statsbygget, Lenin, hans ideologi och hans politiska praktik, lngre stabilt och oantastligt? Den verkningshistoriska forskningen har i hg grad varit inriktad p att presentera och kronologiskt eller tematiskt systematisera den framvllande historiska debatten, men stundtals har ocks stllts mer analytiska frgor som kopplat historiebruk till aktrer och olika slags intressen. Varfr var de professionella historikerna till exempel s frnvarande i debatten? Hur vergick de baltiska folkfronternas kulturella krav p en egen historia till en politisk kamp fr egna

172

I den stora litteraturen om glasnostrens och de frsta postsovjetiska rens historiedebatt kan nmnas Kolst 1989, Nove 1989, Davies 1989, Ito (ed.) 1989, Laqueur 1990, Nichol 1001, Remnick 1994, Davies 1997, och Karlsson 1999. Se ocks Cerf & Albee (eds) 1990.

41

baltiska statsbildningar? Hur frhll sig och hanterade Gorbatjov, vars ekonomiskt baserade reformverk hade inspirerats inte av Stalintidens grymheter utan av Brezjneverans stagnation, till den moraliska och kritiska uppgrelse med de frsta decenniernas sovjethistoria som hotade att delegitimera hela sovjetprojektet? Svaret p den sista frgan r att Lenin i Gorbatjovs frestllningsvrld fram till hans sista dag som sovjetpresident var ofelbar, och att 1930-talet, trots terrorn, i frsta hand var en period av socialistisk samhllsuppbyggnad. Flera forskare har noterat instrumentaliteten i presidentens frhllande till sovjethistorien, den kontrollerade ppenheten med huvudmlet att bibehlla och legitimera Sovjetunionen, 173 om n i reformerat skick. Men Gorbatjov och hans politik var i allt mindre utstrckning i takt med den allmnna idutvecklingen och politiken, med knt resultat. Hand i hand med det stora vetenskapliga arbete med att dokumentera den sovjetkommunistiska terrorhistorien och att i postrevisionistisk anda bredda dess tolkningsramar som karakteriserat den postsovjetiska epoken, har forskare ocks i kad utstrckning intresserat sig fr minnet av terrorn. Syftet har inte i frsta hand varit att lgga ytterligare kumulerad kunskap till den redan befintliga vetenskapligt framtagna kunskapsmassa som r huvudmnet fr denna versikt, utan att f nya insikter om minnets funktioner och betydelse fr individ och samhlle i relation till ett existentiellt, moraliskt och ideologiskt traumatiskt fenomen som den sovjetkommunistiska terrorn. Fr forskare frn vst innebar Sovjetunionens fall helt nya mjligheter att intervjua terrorns verlevande offer fr att frst hur deras liv hade pverkats av de brott de blev utsatta fr, och av den stora tystnaden som fljde p den stora terrorn, som prevented the bereaved and the frightened from rehersing their stories, from sharing them, from the comfort that comes from discovering a social framework for events that 174 otherwise retain the quality of a guilty dream. De hittills mest framgngsrika stten att bryta denna

tystnad, den lgerlitteratur p sjlvbiografisk grund som frfattats om livet i och efter Gulag, och Memorials arbete fr att samla in, offentliggra och hedra minnet av de enskilda offren fr terrorn, har analyse175 rats. ven det kollektiva minnets utveckling i det postsovjetiska Ryssland har varit freml fr verkningshistorisk analys. Tendensen i denna litteratur sammanfattas vl i en artikelrubrik av Nanci Adler: The Future of the Soviet Past Remains Unpredictable: The Resurrection of Stalinist Symbols Amidst the Exhuma176 tion of Mass Graves. ena sidan finns nnu miljoner mnniskor som har mer eller mindre direkta minnen av terrorsamhllet, andra sidan finns en rysk statsmakt som vljer att fsta uppmrksamheten vid mer patriotiska kollektiva minnen n den sovjetkommunistiska terrorn, i synnerhet Stora fosterlnds177 ka kriget. P denna niv rder vad frfattaren till denna versikt kallat den lilla tystnaden, inte total och absolut men icke desto mindre anvndbar fr en 178 stat p jakt efter nationell stolthet. S lnge Memorials minnesbevarande verksamhet fortgr, och s lnge den tjetjenska konflikten pminner om Stalins etniska rensning i det nordkaukasiska omrdet, blir den lilla tystnaden i Ryssland emellertid knappast 179 stor.

Paradigmen och vergngarna


I denna versikt ver den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten under Lenin och Stalin har tre vergripande paradigm eller frklaringsmodeller identifierats: den totalitarismteoretiska, den revisionistiska och den postrevisionistiska. De tre paradigmen kan i idealtypisk utformning skdliggras p fljande stt:

175 173

174

Jfr t.ex. DAgostino 1998, s. 238243, Karlsson 1999, s. 97ff. Den stora tystnaden anvnds och utreds i verkningshistoriskt perspektiv av Hochschild 1994 och Merridale 2000. Citat r frn Merridale, s. 328. Se ven Adler 2002 och Gheith 2007, s. 159175.

176 177

178 179

Toker 2000, Adler 1993, Yaroshevski 1990, s. 531, och Smith 1996. Adler 2005, s. 10931119. Jfr Smith 2002, Den ryska upptagenheten med Stora fosterlndska kriget analyseras i Tumarkin 1994. Karlsson 2003, s. 245ff. Williams 2000, s. 101134.

42

TOTALITARISMTEORI vergripande perspektiv Aspekt Frklaringsmodell Tidsfrstelse Rrelseriktning Teman Frvare historiskt och jmfrande (med naziregimens brott) politik, ideologi och ekonomi intentionalism kontinuitet ovanifrn frtryck och underkastelse en monolitisk parti- och statsledning partimedlemmar, kulaker mycket stora

REVISIONISM strukturellt och jmfrande (med moderna stater) sociala processer ekonomi funktionalism frndring underifrn konflikt och motstnd smstalinar med egenintresse och motstndskraft bnder och arbetare relativt sm och

POSTREVISIONISM historiskt, strukturellt och verkningshistoriskt mngfald, ofta kultur mngfald kontinuitet och frndring ovan- och underifrn frtryck, vardagsliv, eftervrld en allsmktig ledare en byrkrati och vanliga mnniskor skilda offergrupper, lokalbefolkning och verlevande exakta och differentierade

Offer Offertal

De tre paradigmen kan inte sgas ha fljt p varandra i en fast kronologi. nd har de utvecklats ur varandra, eller snarare som en reaktion p eller revision av varandra. vergngen frn totalitarism till revisionism, kopplad till en ideologisk vndning t vnster och ett vetenskapsteoretiskt skifte frn en inriktning p politik, individer och hndelsehistoria till ett intresse fr sociala frhllanden och processer, hade revolutionr karaktr i s mtto att tolkningsramarna fr de bda paradigmen var radikalt olika och i allt vsentligt varandra uteslutande. Motsttningarna mellan fretrdare fr paradigmen har varit skarpa och ihllande i allt frn konkreta frgor om offersiffror till vergripande tolkningsperspektiv, och har ytterligare skrpts genom att frgan om Lenins plats i terrorhistorien ofta har frts mer p ett ideologiskt n p ett analytiskt och empiriskt plan. vergngen frn revisionism till postrevisionism, inte lika tydligt relaterad till ideologiska frskjutningar men till vetenskapsteoretiska frskjutningar mot ett intresse fr sprk, kultur och minne, var av evolutionrt slag. Det fanns en kontinuitet i frhllande till bda de tidigare paradigmen, men det rder ingen tvekan om annat n att den var starkast i relation till revisionismen i frga om ledande forskare, temaval och ett allmnt underifrnperspektiv p terrorhistorien. Av central betydelse fr denna forskningsutveckling var den kande tillgngen p relevant kllmaterial som de stora frndringarna i steuropa frde med sig, vilket i vissa avseenden kunde leda till att gamla

tolkningar kunde gras obsoleta. I bakgrunden fanns och finns ocks en delvis ny och mer komplex syn p historisk frndring. Utgngspunkten r att kulturella faktorer inte p ngot enkelt stt kan relateras till raka kronologier, enkla distinktioner mellan makt ovanifrn och motstnd underifrn, och frestllningar om att sprk och kultur bara r sekundra terspeglingar av politiska eller sociala frhllanden. Snarare har denna kulturellt orienterade forskning understrukit att mnniskor p alla niver samtidigt r historia och gr historia ocks i ett terrorsamhlle. Det betyder att sovjetmedborgarna var snrjda i fysiska, institutionella och mentala strukturer som i ett diktatoriskt samhlle starkt reducerade deras handlingsalternativ, men att de ocks under dessa hrda villkor, till och med innanfr Gulags taggtrdsstngsel, kunde skapa sig ett visst handlingsutrymme, och ocks lngt senare kunde bearbeta och gra bruk av sin tragiska historia. Den postrevisionistiska forskningen kan till sist ocks beskrivas som kumulativ. Forskare har ftt tillgng till och analyserat allt fler av de dokument som sovjetregimen utfrdade fr att igngstta och avgrnsa terrorn. Vi vet alltmer om den komplexa struktur som Gulagarkipelagen utgjorde, och om de mnniskor som befolkade den. Vr kunskap om hur terrorn drabbade olika institutioner, sociala och etniska kategorier, professioner och geografiska rum kar stndigt. Om relevant kllmaterial fortstter att gras tillgngligt, finns all anledning att tro p ytterligare kumulativ forskningsutveckling. Det betyder frvisso

43

inte att terrorhistorien lper risk att bli utforskad. Det finns omrden dr forskningen nnu befinner sig i sin linda. Ett av de mera kontroversiella r komparativt, med inriktning p att jmfra sovjetkommunistiska och nazistiska brott mot mnskligheten.

Att jmfra kommunism och nazism


1941 var ett r av vldsutvning utan historiskt motstycke. Andra vrldskriget blev definitivt ett vrldskrig, med det tyska angreppet p Sovjetunionen och det japanska p Pearl Harbor. Samtidigt inledde nazisterna folkmordet p Europas judar, medan i Sovjetunionen kommunistparti och skerhetspolis frfljde och pbrjade tvngsdeportationer av egna medborgarkategorier som ansgs ha frrtt fosterlandet och kollaborerat med de nazityska ockupanterna. Detta desr frgade sig Lundafilosofen Alf Nyman i inledningen av sin bok Nazism, caesarism, bolsjevism: ga ider ett kampvrde? En sprngkraft, som gr, att ven en kallt kalkylerande generalstab ndgas rkna med dem alldeles som med sina flygeskadrar, 180 artilleriparker och vriga stridsmedel? Nymans frga var frsts rent retorisk, och hans svar obetingat jakande: Allt efter lgets krav tillmtas de vrde som samlande emblem, som skldmrken, som skrckinjagande medel, som folkstyrkande eller samvetsdvande medel. Att man d inte tvivlar p deras kraft i dessa avseenden, synes visst. Man kan klamra sig fast vid dem med den drunknandes vldsamhet och med en tilltro, som till synes jvar marxismens knda pstende, att ider alltid och allestdes ro sekundra och att alla vertygelser och ideal blott ro osjlvstndiga skumbilder p kapitalets och det ekonomiska livets yta; ro illusioner eller ideologier, som det frkle181 nande ordet sedan dess lyder. Efter tv vrldskrig och, under denna vldsmttade trettioriga period, tminstone tre processer av brott mot mnskligheten frutom de bda nmnda nazistiska och sovjetkommunistiska brotten ven ungturkarnas folkmord p armenierna under frsta vrlds-

kriget har det varit svrt att inta ett frklenande frhllningsstt till ideologier i allmnhet, och till den moderna tidens stora massideologier nationalism och socialism/kommunism i synnerhet. Tvrtom har 1900-talet av mnga historiker ftt ord om sig att ha varit just ideologiernas rhundrade. I historiens mitt har dessa historiker d stllt vad som tveklst kan betraktas som seklets mest vldsimpregnerade och destruktiva idsystem, nazismen och kommunismen. De kan bda beskrivas som extrema blandformer av nationalistiska och socialistiska/kommunistiska idsystem, om n med olika proportioner mellan de tv huvudingredienserna; minns att nazism r en kortform fr nationalsocialism, medan den stalinistiska formen av kommunism p goda grunder har betecknats som nationalbolsjevism. Den senare var en idstrmning som efter oktoberrevolutionen gav std t bolsjevikerna, eftersom de ansgs representera det enda parti i Ryssland som skulle kunna tillvarata ryska nationella intressen. Begreppet har emellertid p senare tid ocks anvnts om den sovjetiska stalinism som frn 1930-talet fick en allt starkare rysk182 nationalistisk och xenofobisk prgling. Srskilt har uppmrksamheten fsts vid dessa ideologiers roll som mentala redskap fr att mobilisera mnniskomassor fr en stor sak, och att rttfrdiggra, verskyla och p detta stt bana vg fr tv stora tragedier i den moderna historien. Den ena var Frintelsen, den andra terrorn i en rad kommuniststyrda stater, med brjan i Ryssland efter bolsjevikernas maktvertagande dr i slutet av 1917. Dessa brott mot mnskligheten har haft en lng verkningshistoria, som nnu lngt ifrn tycks vara slut. Vi lever i vr tid kanske mer n ngonsin i skuggan av de kommunistiska och nazistiska illdden. I st- och Centraleuropa har erfarenheterna och minnena av den dubbla nazistiska och kommunistiska ockupationen i hgsta grad blivit levande och artikulerade efter kommunismens och sovjetstatens fall, och ven i andra delar av Europa och vstvrlden ger de nnu i det nya rtusendet upphov till stora frgor och animerade debatter mellan hger och vnster p den politisk-ideologiska skalan, trots att de konkreta erfarenheterna hr ofta saknas. Den tidigare nmnda totali-

180 181

Nyman 1941, s. 5. Nyman 1941, s. 7.

182

Fr de olika tolkningarna, se Agursky 1986, respektive Brandenberger 2002.

44

tarismteorin, som handlar om dels att jmfra kommunism och nazism, dels att specifikt analysera det hierarkiska politiska system med totala ansprk som byggts p dessa ideologier, behller verallt sin kontroversiella karaktr i vetenskapsvrlden. Samtidigt har den ftt nytt brnsle inte minst i Tyskland, dr debatten efter die Wende specifikt har aktualiserat frgan om relationen mellan det nazistiska Tyskland 183 och det kommunistiska sttyskland. Komplexiteten i bearbetningen av historien kan dr stundtals bli stor. Ett exempel p detta r koncentrationslgren Buchenwald och Sachsenhausen, dr nazisterna ddade fngar under andra vrldskriget, dr det kommunistiska sttyskland efter kriget iscensatte sin stora grundningsberttelse om det kommunistledda motstndet mot nazisterna, men dr ocks sovjetiska ockupationsstyrkor efter kriget i s kallade speciallger 184 ddade tyskar. Dessa lger har p detta stt, kan man pst, frvandlats till minnesplatser ver totalitra regimers brott. Det r verhuvudtaget svrt att tnka sig ngon samtidshistoriskt relevant forskning med Europa i fokus som helt kan undvika att rra vid dessa brnnbara frgor om nazismens och kommunismens brott.

Svra frgor och f forskningsarbeten


Alf Nyman hade, trots att han skrev sin bok mitt uppe i de vrldshistoriska hndelserna och saknade vrt nutida facit, en klarsynthet om det kontroversiella i dessa frgor. Han anbefallde integrerade studier av de tv ideologierna nazismen och bolsjevismkommunismen, som i hans gon bekmpade varandra, men samtidigt var varandra lika. Det r emellertid ingen ltt uppgift, varnade han, eftersom studieomrdet r att likna vid en idernas maskerad: de tv krnlrorna, fanatiskt fasthllna, dljs av svl skyddshljen fr de verkliga avsikterna som lockbe185 ten fr de godtrogna. Nymans varning hade fog fr sig. Det r nmligen ett frhllandevis begrnsat antal forskare som under efterkrigsperioden tagit upp hans kastade handske och gnat sig t att analysera nazism och kommunism i ett samlat grepp, oavsett om det gller idhistoriska studier av idsystemen som sdana, eller historiska

och samhllsvetenskapliga analyser av de samhllen och maktstrukturer som burit upp och burits upp av dessa ideologier. Med frhllandevis menas hr att de vetenskapliga studierna r mycket ftaliga med tanke p den mycket stora omfattning som forskning om nazismen och Frintelsen har ftt, srskilt under de senaste decennierna, och den kande, om n inte lika omfattande, forskning som i synnerhet efter Sovjetunionens fall bedrivits om kommunismen och de kommunistiska regimernas brott och som redovisats i denna versikt. Den amerikanske historikern Martin Malia har framkastat att det kan vara just denna bristande proportion mellan forskning om de nazistiska och de kommunistiska brotten som ligger bakom bristen p jmfrande historiska studier. I sjlva verket r Malias tolkning mer tillspetsad n s, eftersom han konstaterar att obalansen i forskningsomfattning har givit upphov till eller underblst en dubbel standard i analysen. Den underliggande premiss han identifierar r idn att nazistregimens brott r historiskt unika och exempellsa och drfr varken kan eller br jmfras med kommunistiska 186 regimers brott. Andra forskare har njt sig med att konstatera att historieskrivningarna om Tyskland och Ryssland/Sovjetunionen lnge haft en tendens att undvika att mta varandra i frga om perspektiv och 187 problemomrden. Malia frsummar emellertid inte att nmna att det bakom denna obalans i forskning ocks har legat obestridliga historiska realiteter. Den nazistiska regimen besegrades i grunden 1945. Dokumentationen av dess vldsregemente gjordes tidigt tillgnglig fr forskning, och med undantag fr sm och betydelselsa grupper har nazismen och de illgrningar som frvades i dess namn under efterkrigstiden haft f frsvarare och rttfrdiggrare. Nazismen fick under lng tid bra skuld till och med fr de stalinistiska brotten, som Katynmassakern 1940, d tusentals polska officerare mrdades av den sovjetiska hemliga polisen p Stalins order. Kontrasten till de kommunistiska regimerna har onekligen varit stor. Sovjetregimen var vid liv till 1991, och slppte som nmnts inga forskare med

183 184 185

Se t.ex. Roth 1999, Siegel 1998, och Hildebrand 2003. Jfr Farmer 1995, s. 97119. Nyman 1941, s. 1112.

186

187

Malia 2002, s. 6378. Fr en kritik och radikalt annorlunda tolkning, se David-Fox 2004, s. 81105. Kershaw & Lewin 1997, s. 343.

45

intresse fr sovjetiska brott mot mnskligheten ver arkivens trsklar. Den kinesiska kommunismen lever n. Det har funnits en lng rad kommunistiska regimer, som var och en utvecklat sin kommunism och sitt register av brott mot mnskliga rttigheter och mot mnskligheten med historiska och strukturella 188 srdrag. Fr jmfrelsens skull r det relevant att frga sig om det i denna variation nd gr att urskilja vad som har kallats en kommunismens genetiska kod, rimligen frst utvecklad och iakttagbar i den tidiga sovjetiska historien, som kan stllas mot den 189 enda nazistiska historien. Tillggas br dock att inte heller nazismen r alldeles enkel att hantera i detta avseende; mnga, srskilt marxistiskt influerade forskare inplacerar nazismen i en bredare ram av 190 fascistiska ider och regimer. ven en brist p sprkkunskaper och p kulturell affinitet har sannolikt frsvrat utforskandet av den kommunistiska brottshistorien. Drtill har det funnits och finns nnu stora och maktgande grupper av politiker, forskare och intellektuella som r beredda att st upp fr kommunismen som ideologi, om n inte lika ofta och helhjrtat fr de regimer som utfrt de storskaliga illd-

den i kommunismens namn. Detta har sannolikt inte bara berott p att iderna som sdana utvat en lockelse, utan ocks, som den franske historikern Franois Furet ppekat, p att kommunismen i detta lger lnge frknippats med antifascism, och att antikommunism ansetts innebra en anslutning till ider som 191 till och med Hitler p sin tid slog mynt av. Om det inte har funnits en dubbel standard, som Malia hvdat, har det dock existerat, och existerar fortfarande, en ideologiskt betingad motvilja mot att stlla nazism och kommunism bredvid eller mot varandra. Reaktionerna p de frsk som gjorts, srskilt mrkbar i den s kallade tyska historikerstriden frn 1980talets mitt, Historikerstreit, har fljt tv nra frbundna argumentationer: att bakom varje jmfrelse har funnits en medveten strvan att dels svrta ned kommunismen, dels frringa de nazistiska brotten.

Ett gott och ett ont uppst?


Det r just i dessa krnfrgor som ocks en versikt ver den forskning som med jmfrande ambitioner gnats kommunismens och nazismens brott mste ta sin brjan. Bde kommunism och nazism kan beskrivas som ideologier som har mlet att skapa det perfekta samhllet, kommunismens samhlle respektive tusenrsriket, genom att utrota det onda och det gamla som str i vgen fr detta samhlles frverkligande. Detta onda och gamla definieras med enkla och pedagogiska medel, genom dualistiska frestllningar med grund i ras- eller klasstillhrighet, vilka vinner anhngare hos alla dem som fster sina frhoppningar vid det goda och nya samhllet. Sprk och kultur tas i ansprk fr att frstrka denna tillvarons dubbelhet, liksom historien. Bda ideologierna r byggda kring ett djuphistoriskt meningssammanhang och utstakar med vetenskapligt objektiva ansprk och religis frvissning en huvudvg frn en mrk och dunkel dtid, via en konfliktfylld och kmpande nutid, till en ljus och lftesrik framtid. Vgen r i grunden fastlagd och p frhand given, men det r mjligt fr srskilt utvalda politiska ledargestalter en Fhrer eller en vozjd och kollektiv att intervenera i tidsfrloppet, i politisk praktik eller genom modifieringar av de ideologiska traktaterna. De tar sig med andra ord den ideologiska rtten

188

189 190

Fr en versikt ver dessa kommunismer, se Service 2007. En koncis och lngt mera kritisk analys, med starkare betoning p dessa regimers brott mot mnskligheten, ger Pipes 2001. Fr en politisk-filosofiskt sofistikerad analys, med srskilt tonvikt p kommunismens anstrngda frhllande till demokrati, se Lefort 2007. Jfr Courtois 1999, s. 761. Jag har valt att inte frdjupa analysen av relationen fascism, nazism och totalitarism hr, eftersom risken r stor att en sdan analys leder fr lngt frn huvudinriktningen i denna forskningsversikt, som r kommunistiska regimers brott mot mnskligheten. Det hindrar inte att den nnu bredare frgan om fascism, nazism, kommunism och totalitarism br fortstta att debatteras och n mer empiriskt utforskas, men utan de enkla ideologiska utgngspunkter som hittills har varit frhrskande i den samhlleliga och vetenskapliga debatten. Den ena r att fascism, nazism och kommunism, kosmetiska skillnader till trots, i grunden har samma totalitra karaktrsdrag och drmed representerar yttringar av samma antiliberala och antihumana fenomen. Den andra r att nazismen ryms inom en strre fascistisk ideologi och rrelse, med utgngspunkt i Tyskland och Italien och i en kapitalistisk vrld. Den sovjetbaserade kommunismen framstr d som vsensskild och till och med som en antifascistisk motbild till fascism/nazism. Fr ett embryo till en sdan diskussion, men byggt p ett otillrckligt kunskapsunderlag om den sovjetkommunistiska regimen, se Paxton 2004.

191

Furet 2004, s. 17.

46

att pskynda historiens gng eller att terfra historien till den rtta vgen. Vld mot dem som anses utgra hinder p denna vg utesluts inte, utan anses tvrtom som en verkningsfull metod, som dessutom frvas i folkets namn. Terrorn blir representativ, har 192 det sagts. ndamlet helgar medlen, lyder den princip som genomsyrar bde kommunism och nazism och som genomgende har vglett de regimer som beropat de bda ideologierna i politisk praktik. Fr en totalitr regim r den totala terrorn, med Hannah Arendts klassiska formulering, supposed to provide the forces of nature or history with an incom193 parable instrument to accelerate their movement. Fr forskare med intresse fr de bda regimernas brottshistoria finns dock en grundlggande ideologisk skillnad att ta med i den komparativa tankeoperationen. Nazismen r ett idsystem som intentionellt, i Hitlers och andra idgivares avsiktsfrklaringar, innehller inslag som syftar till att segregera, diskriminera, demonisera och stigmatisera mnniskor p grund av deras tillhrighet till specifika mnskliga kategorier, hierarkiskt definierade i termer av folk och ras. I Mein Kampf skiljer Hitler dessa t genom att beropa biologiska och kulturella drag som historia, sprk, blod och jord. Judar var som ett kollektiv Untermenschen fr nazisterna frn denna ideologis fdelse till att den blev statsbrande i 30-talets Tyskland, och drtill motivationsbakgrund till folkmordet p de europeiska judarna under andra vrldskriget. Det rckte med att vara jude fr att en individ skulle anses vara utan existensberttigande i det nazistiska Europa. I den nazistiska planen fanns en avsikt att fysiskt utrota varenda jude. Det var bara de faktiska omstndigheterna, framfr allt de kande tyska krigsmotgngarna och det slutliga nederlaget, som lade hinder i vgen fr frverkligandet av denna plan. Mot bakgrund av ett sdant intentionalistiskt resonemang blir en huvudfrga fr alla frintelseforskare hur det kunde komma sig att den rasistiska nazistiska ideologin inte bara kunde bemktiga sig s mnga mnniskors frestllningsvrldar i Tyskland och annorstdes, utan att den trots dess synbara omnsklighet kunde bibehlla sitt grepp och fr alla dessa mnniskor rttfrdiga det nazistiska folkmordet p judar-

na. Framtrdande och hett omdebatterade verk som Daniel Goldhagens Hitlers Willing Executioners frn 1996 har gnats denna frga. Det betyder inte att alla forskare accepterar den intentionalistiska frklaringsmodellen att frintelsen enbart frklaras utifrn en ideologisk kontinuitet. Mnga forskare med mer funktionalistiska utgngspunkter efterlyser drtill den tndande gnista eller kumulativa radikalisering som satte frintelsemaskineriet i konkret rrelse. Fr det absoluta flertalet framstr dock det faktum att den nazistiska ideologin tmligen rtlinjigt och oproblematiskt kunde frvandlas frn idvrld och retorik till brutal realpolitik, med den brittiske historikern Ian Kershaws formulering how Nazi hatred of the Jews 194 became translated into the practice of government , som det absolut mest grundlggande problemet att frklara och frst. Kommunismen r som ideologi betraktad av ett annat slag n nazismen. Dess appell r inte snvt nationell eller nationalistisk utan universell, det vill sga oberoende av varje kulturell, historisk eller religis tillhrighet. Den sovjetiska utopin var egalitr och ppen fr alla. Den utgr frn ett underifrnperspektiv som inte alls har ngon motsvarighet i nazismens Untermensch-begrepp. Kommunismen tar de svagas parti mot all exploatering och allt frtryck som har sin grund i ekonomisk och social orttvisa. De kommunistiska idealen gr tillbaka p franska revolutionens ider om frihet, jmlikhet och broderskap, ett samband som grna lyftes fram och bekrftades av de legitimitetsskande kommunistiska bolsjeviker som tog makten i Ryssland 1917, vilket revolutionshistori195 kern Furet har ppekat. Men det r alls inte bara rysk-sovjetiska revolutionrer och andra frkmpar fr befrielse frn lancien rgime som attraherats av kommunismens ider, utan mnga intellektuella fretrdare fr kultur och vetenskap ver hela vrlden, och ven lngt strre grupper av socialister och andra radikaler. Alla har inte delat den kommunistiska vertygelsen, men mnga har icke desto mindre p ngot stt knt sig befryndade med den. Sovjetunionen, med den leninistiska vokabulren beskriven som sovjetmakt plus elektrifiering, var ett modernt och

194 192 193

Overy 2004, s. 180. Arendt 1979, s. 466.

195

Kershaw 1993, s. 81. Furet 1995, kap. 1. Fr en jmfrelse mellan den franska och den rysk-bolsjevikiska terrorn, se Mayer 2000.

47

progressivt projekt. Mnga kom drtill att beundra kommunismen fr den kamp dess fretrdare frde mot fascism och nazism under 1930-talet och andra vrldskriget. Allt detta har ftt till fljd att den enkla intentionalismen tanken att det r idgivarnas avsikter och idarvet som bst frklarar en senare tids illdd aldrig har ntt samma popularitet i frga om hur kommunismens ideologi sammanhnger med brott mot mnskligheten. Att det hos de kommunistiska partierna och ledarna fanns en avsikt att fysiskt frinta varje individ i de terrordrabbade grupperna gr inte att pvisa, inte ens nr det gller de mest hnsynslsa vergreppen mot de sovjetiska bnderna under ren kring 1930 eller tvngsdeportationerna av tjetjenerna och ytterligare sju hela folk under andra vrldskrigets r. Att likvidera kulakerna som klass, som Stalins angav som regimens intention i ett dekret frn december 1929, var inte liktydigt med att varje individ som kunde betecknas som en rik och sjlvgande bonde skulle avrttas. I mnga fall var det frvisso s, eftersom de i alltfr hg grad ansgs st i vgen fr Stalins stora omdaning av Sovjetunionen. Dessutom ledde de tgrder som vidtogs mot sdana klassfiender som bourgeoisin eller kulakerna, eller mot mnniskor som bara rkade vara slkt med eller betraktades som vnligt instllda till dessa, ofta till dd genom svlt, slavarbete eller andra umbranden. Men de var samtidigt alltfr viktiga som ofri arbetskraft i det ntverk av arbetslger som fr planhushllningsndaml byggdes ut i sovjetstatens mest otillgngliga och ogstvnliga regioner fr att ddas som kollektiv. Bakom kommunistterrorn fanns politiska, ekonomiska och andra rationella vervganden, och inte bara ddsdomar byggda p kategoritillhrighet. Det fanns till och med, tminstone under 1920-talet, bakom lgren en didaktisk tanke att mnniskor som uppfattades som systemets fiender skulle rehabiliteras dr och omvndas till goda medborgare och kommunister. I den sovjetiska brottshistorien finns inga motsvarigheter till Auschwitz, Belzec, Chelmno, Majdanek, Sobibor eller Treblinka. De fundamentala forskningsfrgorna mste uppenbart omformuleras i funktionalistisk riktning, vilket ocks ofta direkt eller indirekt har gjorts: Hur har fretrdare fr kommunistiska ider, nr vl de ervrat den politiska makten, frvandlats frn universalistiska frkmpar fr de undertrycktas sak till frvare av brott mot mnskligheten? Hur har den goda revolu-

tionen kunnat frvandlas till en ond revolution? Vilka faktorer och utvecklingar har drivit fram en sdan orwellsk diskrepans mellan ursprunglig marxistisk 196 id och Gulag? Varfr har kommunistiska regimer i umgnget med sina medborgare aldrig respekterat mnskliga rttigheter, utan i sitt styre i stllet ofta hemfallit t terror, folkmord och brott mot mnskligheten, det kommunistiska idarvet till trots? Varfr betraktades det som s angelget att med social ingenjrskonst s radikalt och s brdstrtat omgestalta det kommunistiska samhllet att det var vrt det hga priset av miljontals mnniskors dd? Med konstaterandet att it takes a great ideal to produce a great crime kopplar Martin Malia dessa frgor till Kolumbus misstag: partiet satte segel mot en kommunistisk utopi, men gick i stllet i land i den sovjetiska dystopin. Icke desto mindre ledde denna ovntade landstigning, ppekar Malia, till att det faktiskt framskapades ett nytt samhlle, med ny politisk struktur 197 och ny ekonomisk uppbyggnad. En av de forskare som sannolikt skulle bifalla en sdan distinktion mellan tv mordiska ideologier r den amerikanske historikern Charles Maier. Han har i sin tur beropat sig p den franske filosofen och samhllsvetaren Raymond Aron, som liksom Maier var noga med att upprtthlla sakliga skillnader utan att drmed vilja urskta eller i efterhand tillrttalgga ngot av de fruktansvrda brott mot mnskligheten som terrorregimer har frvat i dessa ideologiers namn: Of course, I do not ignore the fact that Stalin probably massacred more people as enemies of the revolution than Hitler did in the name of the purity of the race... Hostility based on the class struggle has taken on no less extreme or monstrous forms than that based on the incompatibility of races. But if we wish to save the concepts there is a difference between a philosophy whose logic is monstrous and one which can be 198 given a monstrous interpretation.

196

197 198

Fr den orwellska diskrepansen, se Barnett 2006, s. 457-466. Se Malia 1994, s. 4, 15. Mailer 1997, s. 78.

48

Nr denna grundlggande distinktion mellan nazism och kommunism r gjord, skall det dock genast lggas till att lngt ifrn alla forskare gr s tydliga distinktioner mellan de nazistiska och kommunistiska ideologierna som antytts ovan. Alla skriver inte under p kommunismens positiva arv, tminstone inte om detta arv konkret handlar om Lenin och leninismen. Det finns de som ser massvldet som djupt inbddat i det bolsjevik-kommunistiska projektet, och ser Lenins anpassning av den marxistiska idn som en avgrande 199 ideological turn. Richard Pipes menar att Lenins vrldsfrnvnda ider var dmda att stta p patrull nr de skulle frverkligas, och att bolsjevikledaren redan frn brjan hade valt bort kompromissen som 200 reaktion, till frmn fr det intensifierade vldet. Anhngare av totalitarismteorin drar som nmnts grna Stalintidens avkulakisering och stora terror tillbaka till Lenin eller nnu lngre tillbaka i den ryska eller marxistiska historien och markerar drmed kontinuiteten i brottshistorien och -systemet. De har generellt haft svrare att acceptera utgngspunkten om ett positivt kommunistiskt idarv n de revisionistiska meningsmotstndarna. Dessa lter, som visats ovan, med frdel bli att blanda in Lenin och leninismen i kommunistterrorns tankeoperation, understryker den progressiva politik som anses ha prglat 1920talet NEP-samhlle, och ser Stalintidens brott mot mnskligheten som ett kvalitativt nytt och onaturligt inslag i den kommunistiska historien, betingat framfr allt av ett tilltagande utrikespolitiskt hot mot Sovjetunionen frn ett nationalistiskt Japan i ster och ett nazistiskt Tyskland i vster. Grundtankarna i dessa vetenskapliga paradigm har ptagliga likheter med frintelseforskningens uppdelning i intentionalister och funktionalister, ven om distinktionen mellan totalitarismteori och revisionism vanligen rr bredare tolkningsramar i den sovjetiska historien n den som bara handlar om terror- och brottshistorien. De ryska bolsjevikerna har dessutom bara av riktiga apologeter, i Sverige senast av Stefan Lindgren i hans ikonografiska bok om Lenin, framstllts som fretrdare fr en oegennyttig universell frlsningslra. I den typen av litteratur, som genom att medvetet och systematiskt bortse frn knda fakta avviker frn den

metodologi som traditionellt brukar anses definiera historievetenskap, kommer det onda bara utifrn, frn utlndska krigshetsare eller inhemska frrdare mot den goda saken, eller frn sentida historiker som 201 saknar rtt frfrstelse. Dremot har den ideologiska frestllningen att Lenins bruk av terror under den krigskommunistiska perioden 19181921 var en ndvndig och legitim tgrd, men bara i en vergngsperiod av inbrdeskrig och maktkonsolidering, haft fler fresprkare. Att Lenin dog 1924 och av hlsoskl delvis sattes ur spel redan tv r tidigare har gjort det svrt att falsifiera denna frestllning. Mnga r de historiker som anvnt Lenins s kallade testamente, med dess kritik av Stalin, fr att friknna Lenin frn eftertrdarens illgrningar, och p det sttet ge belgg fr en absolut skiljelinje mellan en god leninism/bolsjevism och en ond stalinism. Det finns ocks historiker som mer generellt har hyst tvivel om enkla och entydiga grnsdragningar mellan goda intentioner och onda konsekvenser, om n mera sllan i relation till det tysk-nazistiska mnstret av onda intentioner onda konsekvenser. Frgan huruvida brott mot mnskligheten skall anses ha frmildrande omstndigheter fr att de r frvade med goda avsikter besvarar inte alla jakande; det finns forskare som konstaterar att ett brott mot ett kollektiv inte r mindre skrmmande eller vrt att ta avstnd frn om det kan ges en rationell, begriplig bakgrund, 202 utan snarare tvrtom , och det finns forskare som explicit menar att det r en frsvrande omstndighet, en extra perversion och ett speciellt hn mot offren att, ssom i det kommunistiska fallet, omge det ra massvldet med hycklande tal om rttvisa och rttfrdighet. Den franske historikern Alain Besanon r en av dem. Han anklagar det kommunistiska projektet fr att ha varit det farligare och mest demoniska, eftersom det genom dess villfarelser har lockat lngt fler tanklsa mnniskor att sluta upp bakom det, och fr att det godtyckligt och ofrutsgbart har slagit mot fiender som hela tiden har nyskapats, fr nya 203 ndaml. Andra forskare har i moraliskt avseende valt att jmstlla brotten. Historikern Stphane Courtois har i ett

201 199 200

Todorov 2005, s. 3536. Pipes 2001, kap. 2.

202 203

Lindgren 1999. Nolte 2004, s. 13. Se ocks Barnett 2006, s. 458461. Besanon 2007, s. 2630.

49

bermt eller beryktat frord till Kommunismens svarta bok konstaterat att folkmordet p en klass inte skiljer sig frn folkmordet p en ras, och att nr ett kulakbarn i Ukraina dr av hunger efter att medvetet ha drivits till svlt av den stalinska regimen s r detta likvrdigt med nr ett judiskt barn i Warszawagettot dr av hunger efter att ha drivits till svlt av den nazistiska regi204 men. Med tanke p mnets laddning r det polemiskt verkningsfullt att gra sdana jmfrelser, men varken moraliskt eller vetenskapligt frefaller det srskilt fruktbart att bedma regimerna efter graden av farlighet, eller att vga frhllandet mellan kommunism och nazism med utgngspunkt i vad som i den internationella forskarvrlden kallas atrocities toll eller 205 body count. Fr skall d alla kommunistiska regimers brott, i Sovjetunionen, Kina, Kambodja och andra lnder dr kommunismen varit eller r statsbrande, stllas mot den nazistiska regimens frintelse av sex miljoner judar? Skall i den nazistiska offernumerren ocks ing de tiotals miljoner som de tysknazistiska armerna och deras stdtrupper ddade under andra vrldskriget? Inte ens Courtois analytiska kvalificering att jmstllandet bygger p att hungervapnet systematiskt har anvnts av bde den nazistiska regimen och ett flertal kommunistiska regimer gr det mycket rimligare, eftersom detta vapen av allt att dma spelade en mycket begrnsad roll i det nazistiska folkmordet i frhllande till andra frintelsestt, och i frhllande till hur det anvnts av kommunistiska regimer.

forskaren Ian Kershaw och sovjetforskaren Moshe Lewin pekat p tre perspektiv p vad de beskriver som common ground, en gemensam plattform, som gr en jmfrelse vl vrd att genomfra: en historisk, en 206 systemorienterad och en efterhandsinriktad. Detta frefaller vara en rimligt mngfasetterad utgngspunkt fr en jmfrelse, som dessutom frfattaren till denna versikt sjlv praktiserat och utvecklat i flera verk om folkmord i allmnhet och den sovjetkommu207 nistiska terrorn i synnerhet. Ett relevant jmfrande perspektiv gller fljaktligen de kommunistiska och nazistiska regimernas historiska frutsttningar. Hur ser skillnaderna och likheterna ut i frga om ideologiernas framvxt och regimernas rotsystem och utvecklingar fram till att brotten frvades? Ett annat komparativt perspektiv r strukturellt och funktionellt och tar fasta p likheter och olikheter i frga om maktutvning, hrskartekniker och vldsutvning mellan de bda systemen och regimerna. Stundtals konvergerade de, men mestadels framtrdde motsttningarna och den ppna konflikten. Det r detta systemperspektiv som r det traditionellt totalitarismteoretiska. I detta perspektiv ligger ocks ett nrmast diskursivt intresse fr de sprkliga och kulturella uttrycksformer som genomsyrar och gestaltar ett terrorsamhlle, och till sist ocks ett perspektiv som betonar vldsregimernas relation till modernitetens samhlle. Trots nrmast arkaiska inslag och ptagliga obalanser mellan olika modernitetsaspekter kan det knappast frnekas att bde Tyskland och Sovjetunionen vid tiden fr stalinismens och nazismens massvld hade genomgtt eller hll p att genomg en hastig moderniseringsprocess, prglad av tekniskindustriell utveckling, militarisering, byrkratisering och social ingenjrskonst. Det tredje anvndbara jmfrande perspektivet r verkningshistoriskt, vilket innebr att skarljuset riktas mot hur eftervrlden har frsttt, bearbetat och representerat de kommunistiska och nazistiska regimerna och deras brott mot mnskligheten. Sjlvfallet riktas ett srskilt verkningshistoriskt intresse mot folkmordsregimernas efterfljarstater, av vilka en, det kommunistiska sttyskland, kan sgas vara srskilt intressant, eftersom den var frgad av bde den

Tre komparativa perspektiv


En jmfrelse med vetenskapliga ambitioner mste bygga p annan och stabilare grund, och inte med mlet att jmstlla och faststlla identiska utvecklingar eller strukturer, utan att jmfra, vilket innebr att likhet s vl som olikhet r intressant. I sin antologi om stalinism och nazism har historikerna, nazism-

204 205

Courtois 1999, s. 26. Icke desto mindre har det inom sovjetforskningen frts en debatt med moraliska och ideologiska frtecken om terrorregimernas offerantal. Se Rosefielde 1996, s. 959 987, Wheatcroft 1996, s. 13191535, Conquest 1997, s. 13171319.

206 207

Kershaw & Lewin 1997, s. 48. Jfr Karlsson 2003, och Gerner & Karlsson 2005.

50

tyska och den sovjetiska historien. Intresset br emellertid ocks riktas mot den bredare process som frvandlat dessa brott mot specifika etniska, sociala, religisa och andra grupper till just brott mot mnskligheten, det vill sga till en angelgenhet fr nra nog hela vrlden, till och med det lnge utanfrstende Sverige. Denna skrift hade knappast tillkommit utan den process av europeisering och universalisering av folkmord och terror som gt rum under det senaste dryga decenniet. Till det uppblossande intresset fr att behandla kommunism och nazism i ett sammanhang hr delvis redan nmnda yttre omstndigheter, som sovjetkommunismens och -statens undergng, och med den en hgst frbttrad arkivsituation, de postkommunistiska staternas strvanden att bemstra sitt dubbla arv av nazistisk ockupation och kommunistisk samhllsutveckling och prgling, och eurokommunismens frsvagning. Dit hr ocks och framfr allt ngra redan refererade vetenskapliga verk och debatter. Deras verkningar har inte bara skakat om det vetenskapliga samhllet, utan ocks uppfordrat bredare grupper av intellektuella och politiskt aktiva att offentligt ta stllning till ideologierna och regimerna var fr sig, och till deras inbrdes sammanhang. De har inte alla explicit haft komparation som ml, men verken har nd, genom sina breda och provocerande tolkningsramar, drivit fram komparativa reflexioner. Detta har i sin tur givit nytt liv t en debatt om det totalitra samhllet som var som mest framtrdande p 1950talet. Det brjade med den tyska historikerstriden, som inleddes med att historikern Ernst Nolte, en vetenskaplig auktoritet p den europeiska fascismens historia, i en artikel i en tysk tidning r 1986 utslungade en antal retoriska frgor om det nazistiska folkmordets rtter och frklaringsgrund: Frvade nationalsocialisterna eller Hitler kanske sina asiatiska dd fr att de och deras gelikar sg sig sjlva som de potentiella offren fr just ett asiatiskt dd? Kom inte Gulagarkipelagen fre Auschwitz? Var det bolsjevikiska mrdandet av en hel samhllsklass inte den logiska och faktiska

fregngaren till det nationalsocialistiska ras208 mrdandet? Det r knappast fel att pst att dessa frgor i nu mer n tjugo r har hllit liv i en tysk strvan att hantera och bemstra arvet frn det nazistiska frflutna. I denna Vergangenheitsbewltigung har en viktig aspekt varit rent tysk: utgr Hitler, nazismen och Frintelsen frn en historisk vlfrankrad tysk Sonderweg, en srvg som kan fljas tillbaka i det tyska kejsardmets historia, eller r perioden frn det nazistiska maktvertagandet 1933 till naziregimens undergng 1945 att betrakta som en avvikelse eller parentes i den tyska historien? Men efter Nolte har det varit svrt att utestnga Stalin, kommunismen och Gulag frn det synkrona alternativet i denna debatt, det vill sga uppfattningen att bda brottshistorierna hr mellankrigstidens icke-demokratiska, totalitra samhllen till. Ett annat verk, med frstahandsintresset riktat mot Frintelsen, r den judisk-polsk-brittiske sociologen Zygmunt Baumans The Holocaust and Modernity (sv. vers. Auschwitz och det moderna samhllet, 1994) frn 1989, som kopplar Frintelsen till sjlva modernitetens vsen, till en byrkratisk kultur som r tydligt iakttagbar i svl det kommunistiska som det nazistiska samhllsprojektet. I nnu hgre grad har debatten frmjats av tv historiska verk av franskt ursprung med de kommunistiska vldsdden och dess frutsttningar i frgrunden, tv bcker som skrivits av forna kommunister men som sinsemellan r av mycket olika karaktr: Franois Furets Le pass dune illusion (eng. vers. The Passing of an Illusion, 1999) frn 1995 och Stphane Courtois med fleras antologi Le Livre noire du Communisme (Kommunismens svarta bok, 1999) frn 1997. Furets bok r, som titeln antyder, en mycket kritisk uppgrelse med kommunismens revolutionra blndverk, politiskt svl som psykologiskt. Han r noga med att ppeka att den illusion han tillskriver kommunismen inte har ngot att gra med konkreta misstag grundade i felkalkylering eller missbedmning, som vi alla gr och som vi enkelt kan korrigera. Den kommunistiska illusionen har i hans gon en helt annan och djupare grund, eftersom den fr mnni-

208

Ernst Nolte, citerad och versatt frn Woods 1999, s. 47.

51

skor som r frlorade i historien erbjuder mening t 209 deras liv, och drutver tryggheten av frvissning. P detta stt aktualiserar han en tanke som p 1990talet fr en mer framtrdande plats i diskussionen om det totalitra samhllet: att kommunismen och nazismen inte bara var ideologier, utan ocks religisa trossystem, om n av sekulr natur. Drutver drar Furet vittgende slutsatser om den kommunismens och nazismens gemensamma matris som i hans gon grundlades i frsta vrldskrigets bokstavliga och bildliga skyttegravar. Efter kriget verfrdes denna matris till politiken, som p bda hllen kom att prglas av vana vid vld, de extrema passionernas enkelhet, individens underordning under kollektivet, och slutligen de fruktlsa och frrdda uppoffringarnas 210 bitterhet. I Kommunismens svarta bok frenas sex ledande historiker i ambitionen att i en samlad framstllning analysera kommunismens globala brottshistoria. I praktiken omspnner analysen kommunistiska brott, terrorregimer och frtryckshistorier i fyra vrldsdelar, Europa, Asien, Afrika och Afrika, med strst utrymme t Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Boken vckte 211 verallt en vldsam debatt. En amerikansk kritiker har beskrivit boken i sitt historiografiska och historiepolitiska sammanhang som retreads that had thrived during the Cold War, been marginalized during the heyday of social history, and revived with the collapse of the Soviet Union and the emergence of a neototali212 tarian approach to Soviet history. Som nmnts r det Stphane Courtois som i inledningen av boken explicit kopplar dess innehll till den nazistiska brottshistorien. Denna koppling signaleras dock p ett nnu tidigare stadium, redan i bokens titel. r 1947 utgav de tv sovjetfrfattarna Ilja Ehrenburg och Vasilij Grossman nmligen en annan

svartbok, en detaljerad skildring av nazisternas frbrytelser mot judarna p andra vrldskrigets stfront, skriven p initiativ av den under kriget organiserade sovjetiska judiska antifascistiska kommittn. Organisationen upplstes som nmnts efter kriget av Stalin, dess ordfrande Solomon Mikhoels mrdades av den sovjetiska skerhetspolisen 1948, och tretton av dess ledande medlemmar stlldes infr rtta och avrttades 1952, anklagade fr rotls kosmopolitism. Ocks boken frbjds av Stalin, som av allt att dma inte ville att de judiska offren fr Frintelsen skulle konkurrera med ryssar och kommunister om positionen som vrldskrigets mest lidande och mest heroiska grupper, och mjligen inte heller att boken skulle leda lsarnas tankar till den delvis samtidiga sovjetiska terrorhistorien. Denna nya svartbok skulle nu, exakt ett halvt sekel senare, bryta denna andra stora tystnad. Detta var det sannolika budskapet bakom de franska historikernas val av boktitel.

En historisk plattform
Historien bakom de nazistiska och kommunistiska regimernas brott mot mnskligheten r uppenbart lngt mer komplex n vad som gr att fnga i enkla distinktioner mellan oegennyttiga och egennyttiga ledare och mellan gott och ont i uppst och konsekvenser. Problemet r att vldigt f historiska verk har skrivits med den systematiska historiska komparationen av de tv huvudtyperna av vldsregimer fr gonen. Frutom ett mindre antal klassiska och numera lderstigna makrohistoriska verk, som sociologen Barrington Moores Social Origins of Democracy and Dictatorship, som leder diktaturernas framvxt tillbaka till starka jordgarintressen och avsaknaden av ett 213 borgerligt, civilt samhlle, och ngra verk som tar 214 sin utgngspunkt i diktatorerna Hitler och Stalin, finns det veterligen endast ett ftal vetenskapliga arbeten som belyser aspekter som koncentrationslger 215 och angiveri ur ett brett jmfrande perspektiv. Historikern Jan Gross analys av hur polska Vstukraina och vstra Vitryssland under andra vrldskriget drabbades av bde sovjetisk och nazitysk aggression har ocks komparativa dimensioner, ven om den i frsta hand handlar om den sovjetiska ervringen av

209 210 211

212

Furet 1995, s. 13. Furet 1995, s. 197. Den franska debatten redovisas i Dean 2006, s. 4385. En framtrdande fransk kritik, med tonvikt p att de olika kommunismerna sinsemellan r fr olika fr att inplaceras i samma tolkningssammanhang, representeras av Dreyfus 2004. Fr den tyska debatten, se Mecklenburg & Wipperman 1998. Suny 2007, s. 9.

213 214 215

Moore 1966. Bullock 1991, medan Overy 2004 har en bredare ansats. Jfr Dahlmann & Hirschfeld 1999 och Fitzpatrick & Gellately (eds) 1997.

52

dessa territorier i enlighet med MolotovRibbentroppakten och den sovjetiska attacken p 216 Polen i september 1939. En nypublicerad historisk analys med syfte att systematiskt jmfra de nazistiska och de kommunistiska brottens frutsttningar och frhistoria, om man med kommunistiska brott menar dem som frvades i det bolsjevikiska Ryssland och det kommunistiska Sovjetunionen fram till Stalins dd, r den amerikanske historikern Robert Gellatelys Lenin, Stalin and Hitler: The Age of Social Catastrophe. Dremot existerar det ett antal moderna antologier dr dessa historier redovisas parallellt, men mer eller mindre verlmnar till lsaren att dra slutsatser om huruvida likheterna eller skillnaderna r mest framtrdande, vilket ocks r fallet i flera versiktsverk om folkmordens historia. Det finns en rad historiska sanningar som dessa och andra verk har upprepat om de nazistiska och sovjetkommunistiska samhllenas utveckling mot terrorsystem och -stater, ngra som framhver likheter och parallellitet, andra skillnader och brist p parallellitet. Bda samhllena fregicks av auktoritra kejsardmen som existerade fram till frsta vrldskrigets slut. I bda hade monarkerna gjort parlamentariska eftergifter, i det tyska fallet mycket mer lngtgende n i det ryska. Kejsardmena var i bda fallen ocks imperiestater, i vilka tyskar och ryssar var de statsbrande nationerna. Deras imperiala ambitioner spelade en betydande roll fr frsta vrldskrigets utbrott. Bda statsbildningarna hade starka byrkratiska och militaristiska traditioner, vilka huvudsakligen bars upp av en konservativ, adlig jordgarklass. Bda samhllena hade gtt igenom en process av hastig modernisering, om man i detta begrepp innefattar ekonomisk-industriell och militr uppbyggnad. Den politiska och sociala utvecklingen mot ett modernt civilt samhlle hade dremot slpat efter, vilket innebr att man i bda fallen kan tala om en haltande eller obalanserad moderniseringsprocess, som srskilt i det ryska fallet ven innefattade en regional komponent; det var i allt vsentligt Rysslands vstra delar som moderniserats, och det var en process som brjade senare och var lngt svagare n motsvarande ekonomiska modernisering i Tyskland. Den vl organise-

rade tyska arbetarrrelsen hade ingen motsvarighet i Ryssland. Fr bde det romanovska Ryssland och det wilhelminska Tyskland betydde nederlaget i frsta vrldskriget i mnga avseenden en katastrof. Slutresultatet blev att bde Nikolaj II och Wilhelm II tvingades lmna sina troner, med samhllsupplsning, ekonomiskt sammanbrott och oskerhet som fljd. I bda lnderna fljde revolution och inbrdeskrig, vilka dock lngt ifrn tminstone i det korta perspektivet fick lika omstrtande konsekvenser i Tyskland som i Ryssland. Bda lnderna hamnade som en fljd av krig och revolution utanfr det internationella samfundet, Tyskland frdmjukat av nederlaget, Ryssland-Sovjetunionen prglat av en vrldsrevolutionr ambition som vckte fruktan hos krigets segrarmakter. I det absoluta flertalet skildringar av den nazistiska och den sovjetkommunistiska diktaturens frhistoria tillskrivs just det frsta vrldskriget en alldeles avgrande roll som den plattform som de gemensamt vilade p. Frutom de miljoner mnniskor i bde Ryssland Tyskland som miste livet som en direkt eller indirekt fljd av kriget, var de sociala konsekvenserna overskdliga: mnniskors liv och tnkande militariserades och brutaliserades, den liberala individualismen fick st tillbaka fr kollektivism och byrkrati, hvdvunna sociala skillnader jmnades ut, enorma ekonomiska vrden frintades, liksom hela det internationella systemet ssom vrlden vant sig vid det under det fregende rhundradet. En hel generation av mnniskor frlorades. Men den andra sidan av samma mynt r att detta krig ocks skapade politiska och andra mjligheter fr individer och kollektiv som i frkrigssamhllet inte kunnat gra sig gllande. Det stora kriget slog snder det traditionella politiska livet och de institutioner som normalt burit upp detta i Europa, och gav i vanliga fall marginaliserade individer och grupper tilltrde till den politiska scenen. Denna tanke har i frga om de nazistiska och sovjetkommunistiska diktatorerna fngats vl av Robert Gellately: Before 1914 they were marginal figures and would not have had the slightest hope of entering political life. Only in their dreams could they have imagined themselves as powerful rulers and leaders of mass movements. But once the war

216

Gross 2002.

53

monster was released in 1914, the social and political crisis that swept across Europe opened up wholly new opportunities for the radicals and the 217 utopians. Bde de nazistiska och sovjetkommunistiska diktaturerna hade sledes sin grogrund i krigsnederlaget. Drefter kan dock inte utvecklingarna sgas ha varit parallella eller ens likartade. Den tyska revolutionra perioden, prglad av bde en kommunistisk och en nationalistisk rrelse, var kortvarig, och inbrdeskriget utgjordes mer av en polariserad stmning n av faktiska konflikter. I jmfrelse framstr oktoberrevolutionen i dess bredare bemrkelse som en vldsam och radikal samhllsomvlvning som drtill fljdes av ett ryskt inbrdeskrig med miljoner ddsoffer och stor brutalitet p bda sidor. Under den efterfljande NEP-perioden dmpades visserligen vldsspiralen, men Sovjetunionen var, till skillnad frn Tyskland, under hela mellankrigsperioden en enpartidiktatur i vilket kommunistpartiet med vld och frtryck konsoliderade sin maktposition. Det tyska samhlle i vilket nazisterna ervrade makten 1933 var en avancerad industriell ekonomi med bibehllen kapitalistisk struktur och privat egendom, en rttsstat och en demokrati vars medborgare i politiska val rstade fram nazistpartiet och Hitler till makten. I jmfrelse framstr det rysk-sovjetiska samhlle som Stalin frde makten ver vid samma tid som ekonomiskt efterblivet, ven om det stats- och planstyrda ekonomiska system som han lt sjstta under ren kring 1930 innefattade stora satsningar p jordbruk och tung industri och 1935 ledde till att livsmedelsransoneringen kunde upphvas. Rttsstaten hade lnge ftt st tillbaka fr en maktstat i vilken staten och partiet definierade lag och rtt utifrn de kommunistiska ledarnas intressen. Ett embryo till politisk demokrati i Ryssland hade Lenin satt stopp fr redan i januari 1918, nr bolsjevikerna knde sin maktposition hotad. Mjligheten fr sovjetmedborgarna att f rsta p ngot annat parti n kommunistpartiet fanns inte under sovjetperioden.

I denna jmfrelse antyds delvis ven en annan grundlggande skillnad, som den franske historikern Henry Rousso pekat p: medan Hitler grundade ett nazistiskt system, som bde kom till makten med honom 1933 och dog med honom 1945, rvde Stalin ett kommunistiskt system, som tillika verlevde ho218 nom med nstan 40 r. Med detta vill Rousso med all sannolikhet inte framstlla Nazityskland som en historisk parentes utan kopplingar till det frflutna i frga om till exempel antisemitism. I stllet vill han understryka att Hitler sjlv, som rikskansler i januari 1933 och formell statschef efter Hindenburgs dd i augusti 1934, och i viss mn hans parti och byrkratiska statsapparat fick skapa de politiska, organisatoriska och institutionella ramar som Frintelsen gde rum inom, medan marken fr terror i dessa avseenden var beredd i Sovjetunionen. Det var nmligen redan under den rda terrorns tid, under ren efter det bolsjevikiska maktvertagandet, som Lenin lt organisera koncentrations- och tvngsarbetslger, skerhetspolis, revolutionstribunaler och ett juridiskt system fr statlig terroraktivitet. Det var ocks Lenin som beslutade att upplsa den konstituerande frsamling som i januari 1918 skulle kunna ha lett till att ett demokratiskt styre etablerats i Ryssland, och som senare sg till att med terroroperationer bekmpa all frestlld och verklig opposition mot de nya makthavarna. Med detta lade han grunden fr en sovjetisk politisk kultur i vilken massvld var en bde rekommenderad och ofta anvnd lsning p ett politiskt eller socioekonomiskt problem. Denna kontinuitet kvarstr trots det faktum att de yttre politiska och samhlleliga villkoren fr den rda terrorn under Lenins tid och den stora terrorn under Stalins tid 219 var mycket olika. ven terrorns karaktr pverkades uppenbart av dessa srutvecklingar. Det var Hitler och nazisterna som utifrn sina ideologiska grundsatser definierade offren fr sin terrorverksamhet, vilket gav den, som det har 220 uttryckts, a certain horrific predictability. Den sovjetkommunistiska terrorn saknade frvisso inte alltid detaljplanering, vilket omvittnas av de specifika kvotsystem som fanns fr tvngsdeportationer av

218 217

Gellately 2007, s. 3. Jfr ocks Rubinstein 2004, s. 126. Krigstraumats hela problematik har fngats vl av Kramer 2007, srskilt kap. 8.

219 220

Rousso 2004. Se Karlsson 2003, s. 203205. Kershaw & Lewin, Afterthoughts 1997, s. 355. Jfr ven diskussionen i Maier 1997, s. 7184.

54

arbetskraft till lgersystemen i ster, eller av de vlorganiserade frflyttningarna av miljoner mnniskor ur s kallade straffade folkgrupper under andra vrldskriget. Men sovjetterrorn saknade den lngsiktiga medvetenhet, planmssighet och frutsgbarhet i inriktningen p vissa kategorier av mnniskor, p judarna i synnerhet, som prglade frintelseprocessen. Den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten knnetecknades av en frnderlighet, en godtycklighet och en fundamental oskerhet som gjorde att inte ens terrorns exekutrer, kommunistpartiet och det sovjetiska inrikeskommissariatet NKVD med dess skerhetspolis, i Stalins stora terror under ren 19361938 kunde vara skra p att undg dess verk221 ningar. Inre fiender blev i det sovjetiska sammanhanget farligare n yttre, och imaginra fiender minst lika demoniska som faktiska. Sdana distinktioner blir meningslsa i det systematiska och konsekvent organiserade nazistiska brottssammanhanget. I detta sammanhang kan ocks inplaceras den hvdvunna distinktionen mellan det nazistiska folkmordet, byggt p stigmatisering enligt en fast och ofrnderlig rastillhrighet, och den sovjetkommunistiska terrorn, byggd p en uppdelning av befolkningen i klasser, varav vissa ansgs vara verfldiga i ett samhlle p vg mot kommunismen. Detta klassbegrepp kan beskrivas som mer flytande och frnderligt, vilken omvittnas av att kulakbegreppet under terrorperioderna anvndes p ett mycket elastiskt stt. Det br dock utfrdas varning mot alltfr enkla kategoriseringar av de kommunistiska och de nazistiska offren. Bda regimerna mrdade grupper som betraktades som politiskt fientliga. Stalin var frn slutet av 1930-talet allt tydligare inriktad p att identifiera folkfiender med etniska knnetecken, p att, med folkmordsforskaren Eric Weitz ord, define groups as the bearers of an inheritable, and sometimes immutable, essence that might not be marked by skin color or even biology but had a cultural form so deep-seated that it was transmitted automatically, inevitably through 222 the generations.

Ytterligare ett historiskt frhllande som prglat den begrnsade forskningsdebatten r den interdependens som ligger i den msesidiga fiendskapen mellan nazism och sovjetkommunism: under det att den nazistiska ideologin och rrelsen nrdes av antikommunismen, nrdes kommunismen p motsvarande stt av antinazistiska och antifascistiska stmningar. Uppenbart r att bda systemen och regimerna var hgst medvetna om varandra och p olika stt gav brnsle t och reagerade p varandra. Hitler lyckades till och med att fra samman bda sina fiendebilder i en bild genom att i demoniserande ordalag tala om den judiska bolsjevismen. Detta har ftt forskare att dra slutsatsen att Hitler sg kriget mot kommunismen som en utvidgning av hans krig mot judarna. Det senare var primrt, eftersom den tyska nationalism som Hitlers ider var rotade i mer n ngot annat prglades av en rasistisk antisemitism. Sovjetkommunismen var fr Hitler bara en i en rad av judiska pla223 ner att frinta den tyska nationen. Vilken ideologi och politik som ursprungligen nrde vilken r som nmnts en knckfrga i vetenskapssamhllet alltsedan Noltes utspel om nazismen som en defensiv kausal reaktion p kommunismen. Diskussionen frs dock n i allt vsentligt p den polemiska nivn, i termer av urskuldande och friknnande. Utan att besvara frgan har Franois Furet betonat att ocks den borgerliga liberalismen mste integreras i denna interdependens, som en frhatlig europeisk ideologi som bde kommunismens och nazismens representanter tog avstnd frn p likartad grund. Idn om demokrati gick inte att frena med tanken p att en speciell maktposition mste tillkomma ett parti som representerar antingen en samhllsklass utvald av historien, eller en nationell gemenskap verlgsen alla 224 andra. Man kan i detta sammanhang ibland spra en tendens att lta facit bestmma de historiska analysernas inriktning mot konvergens eller divergens mellan Hitlers och Stalins regimer. Forskare som lgger vikt vid Molotov-Ribbentroppakten, den verenskommelse mellan det nazistiska Tyskland och det stalinistiska Sovjetunionen som ingicks den 23 augusti 1939, betonar grna likheterna och nrheten mellan regi-

221 222

Se Goldman 2007, s. 8. Weitz 2003, s. 97.

223 224

Gellately 2007, s. 1314, 98101, 107110. Furet 1995, s. 201208.

55

merna, till exempel i den aggressiva politik som ledde till att de bda diktaturerna i enlighet med ett hemligt tillggsprotokoll delade de mellanliggande st- och centraleuropeiska staterna mellan sig. En historieskrivare kopplar ihop Tyskland och det kommunistiska Ryssland genom Stalins anstrngningar att vidmakthlla en antagonism mellan de tyska kommunisterna och socialdemokratin, vilket anses ha underlttat fr Hitler att ta makten, med Rapalloavtalet 1922 och ett militrt samarbete mellan lnderna som inte avslutades frrn 1933, och genom att Stalin mer allmnt may have felt more comfortable working with Hitler, a fellow dictator, than with the Western democraci225 es. Vissa forskare framstller de stalinistiska och nazistiska politikerna som ambivalenta eller dualistiskt instllda till motstndarna: konfrontation och hat gick hand i hand med fascination och en nskan om utkade kontakter. En av dem r Robert Conquest, som slr fast att Hitlers antikommunism visserligen var ett problem fr den pragmatiske Stalin, men att detta inte hindrade sovjetledaren frn att via personliga emissarier och Komintern nrma sig nazisterna. Han sammanfattar sin tolkning: Nr pakten slts i augusti 1939 yppades resultaten av ratals hrd organisations- och propagandaverksamhet inom Komintern. Vrlden runt accepterade kommunistpartierna med ovsentliga och temporra undantag omsvngningen och brjade frklara dess ndvndighet ibland i sena upplagor av tidningar som samma dag manat till kamp till sista blodsdroppen mot nazis226 men. De lngt fler forskare som i stllet lyfter fram det nazityska angreppet p Sovjetunionen den 22 juni 1941 och det fljande ofrsonliga kriget p sovjetiskt territorium som historiens resultat, tenderar snarare att understryka olikheterna och de grundlggande konfliktmnstren. Fr de senare framstr den sovjetisk-tyska pakten som en funktionell lsning i en prekr situation, d Hitler inte ville lta sin arm slss p tv fronter, och Stalin behvde respit fr att hinna strka den sovjetiska militra frmgan infr den oundvikliga uppgrelsen med den nazistiske rkefien-

den. Stalins tgrd i maj 1939 att byta juden Maksim Litvinov mot ryssen Vjatjeslav Molotov som sovjetisk statsminister, och samtidigt lta rensa utrikeskommissariatet p judar, dikterades med detta perspektiv inte av likheter med eller inflytande frn nazismen i ideologi eller politik, utan av rent pragmatiska hnsyn i samband med att frhandlingar med Tyskland brjade bli aktuella. Dessutom framlggs ett nnu tyngre facitargument, till exempel av den amerikanske sovjethistorikern Ronald Grigor Suny: The Soviet Union was many things at once, and as compatible as Stalinism was in its worst moments with fascist terror, it also embodied both for most of its adherents and for most of its history the single most potent opponent to Nazi expansionism and its racist program. The USSR abused its anti-fascist credentials, without doubt, but ultimately it was the Soviet army and people who stopped the Nazi scourge in the name of a 227 quite different view of the world.

En totalitr plattform
Startpunkten fr ett resonemang om totalitra stater r onekligen ocks historisk: varfr dk det under ren efter frsta vrldskriget upp tv extrema typer av diktaturstat, fascismen/nazismen och kommunismen, bda typerna med sdana totala maktansprk att det civila samhllet tenderade att uppslukas av staten? Samtidigt har mnga forskare understrukit att frgestllningen egentligen inte r historisk, eller tminstone inte djuphistorisk, eftersom precis dessa ansprk p den totala och allomfattande makten inte gr att jmfra med gngna tiders despotiska och tyranniska styren, utan entydigt tillhr det korta tjugonde rhundrade som inleddes med frsta vrldskriget och den ryska revolutionen. Till det icke-historiska kommer ocks att dessa regimer stdde sig p tekniska och kommunikativa infrastrukturer som var nya, eller fr frsta gngen togs i ansprk av makten fr att penetrera det civila samhllet. Redan p 1920-talet talade Mussolini om att det historiskt nya lg i hans egen fascistiska rrelses vildsinta totalitra vilja. P detta stt ville han beskriva en stat som politiskt mobiliserar och utvar total kontroll ver alla dess delar, in till den minsta individ.

225 226

Kort 1996, s. 203. Conquest 1971, s. 206. Se ocks Lukacs 2007, s. 13ff, 51ff.

227

Suny 2007, s. 9.

56

Begreppet totalitr vann drefter successivt burskap hos antinazistiska intellektuella och emigranter fr att analysera och ta avstnd frn den nazistiska regimen frn slutet av 1930-talet, inte sllan i jmfrelse med den samtida sovjetkommunistiska regimen. Tio r senare var situationen den omvnda: totalitarismbegreppet anvndes av antikommunistiska intellektuella och emigranter fr att analysera och ta avstnd frn den sovjetkommunistiska regimen, ofta i jmfrelse med den nazityska regim som inte lngre existerade. Man kan fljaktligen sga att totalitarismteorin i stor utstrckning utgick frn intellektuella exilgrupper vars ursprungslnder drabbats av totalitrt vervld. Med Hannah Arendts The Origins of Totalitarianism frn 1951 fick begreppet spridning i den vetenskapliga diskursen, och samtidigt en strre analytisk tydlig228 het. P 1950-talet utvecklades totalitarismen i huvudsak till ett strukturellt, ahistoriskt begrepp med huvudsyfte att identifiera variabler och faktorer som ansgs vara frhanden i de sovjetkommunistiska och nazistiska samhllssystemen i allmnhet, och i deras maktstrukturer i synnerhet. Bakom fanns det frestllningar om ptagliga likheter i frga om hur de fungerade, hur regimerna skaffade sig folkligt std, hur ett frtryckssystem etablerades och den juridiska apparaten anpassades drefter, och hur kulturliv, utbildningssystem och massmedier togs i bruk fr instrumentella maktsyften. Totalitarismens andemening har kritiskt och inte utan fog beskrivits som domination through 229 fear by psychopathic tyrants. Bland de faktorer som totalitarismteoretikerna mer specifikt intresserade sig fr kan nmnas en revolutionr och massmobiliserande ideologi med ml att genomgripande omstrukturera samhllet, ett allsmktigt parti och en stark byrkrati fr att genomfra det ml som utpekades i ideologin, samt ett effektivt terror- och propagandamaskineri som redskap fr 230 samhllsomdaningen. Detta systemtnkande inne-

bar frvisso inte att den historiska dimensionen helt frsvann; totalitarismteoretikerna understrk att de totalitra regimerna inte bara ville ervra makten och drefter bevara den ofrndrad, som forna tiders absoluta hrskare, utan sg sitt ml som att driva fram och hlla igng en revolution med det omstrtande och framtriktade syftet att pulverize all existing social units in order to replace the old pluralism with a homogeneous unanimity patterned on the blue231 prints of the totalitarian ideology. Med undantag framfr allt frn Arendts bok kom dock denna totalitarismforskning i praktiken att f en starkt synkroniskt ahistorisk karaktr, och dessutom en tmligen ensidig uppmrksamhet p det totalitra samhlle som nnu var vid liv, Sovjetunionen. Frn 1960-talet, under inflytande av Chrusjtjovs avstalinisering och frhoppningar om konvergens, vxte kritiken mot detta totalitarismteoretiska paradigm. Srskilt en ny generation av radikala historiker brjade p bde vetenskapliga och ideologiska grunder tmligen enstmmigt att avvisa den komparativa ambitionen som sdan, och ven konkreta inslag i teorin, som att medborgarna i dessa samhllen framstlldes som ansiktslsa kuggar i det totalitra maskineriet utan mjlighet att gra motstnd mot makten och avvika frn dess diktat. Den raka vgen till terrorn blev med detta antitotalitaristiska betraktelsestt 232 betydligt mer slingrande och krokig. Perspektivskiftet speglade en vetenskaplig frskjutning frn politisk till social historia och en ideologisk frskjutning t 233 vnster. Kritiken mot det totalitra systemet som en statisk monolit r bde rimlig och rttvisande, men inte lika sjlvklart det aprioriska avvisandet av jmfrbarheten mellan kommunism och nazism. Barnet skall inte kastas ut med badvattnet, som den brittiske sociolo234 gen Michael Mann framhllit. Sjlv har han srskilt uppmrksammat den totalitra byrkratins roll i vad

231 232 228

229 230

Denna summariska historieskrivning stdjer sig p Furet 1995, kap. 6. Overy 2004, s. XXVII. Det klassiska verket i totalitarismteorin r Friedrich & Brzezinski 1956. Bland ldre historieverk skrivna med totalitarismteoretisk inspiration kan nmnas Fainsod 1958 och Ulam 1965.

233

234

Brzezinski 1962, s. 42. Se t.ex Schleunes 1972. I frga om sovjetterrorn vxte det under 1970-talet fram en helt ny skola, revisionismen, med huvuduppgift att pvisa att, som det nyligen uttryckts, vacillation, switchbacks, and backtracking marked the Partys winding road to terror. Se Goldman 2007, s. 6. Fr en sentida men klassisk vnsterkritik mot totalitarismbegreppet, se Losurdo 2004, s. 2555. Mann 1997, s. 137.

57

han kallat den kontinuerliga revolutionen, som enligt honom r sjlva drivkraften i det totalitra samhllets utveckling. Samtidigt har han tagit fasta p kritiken mot frestllningen om den totalitra maktens monolitiska och hierarkiska karaktr. ven i en totalitr stat fanns det utrymme fr dynamik och tillvaratagande av partikulra intressen, med ett hela tiden eskalerande vld som redskap, men dremot inte fr kompromisser och institutionalisering. Fr Mann r det just denna aspekt, det eskalerande revolutionra vldet, som r frbindelseleden mellan den nazistiska och den stalinistiska totalitra regimen. Drivande i denna permanenta process var i bda fallen en semi-institutionaliserad modern byrkrati, vars utrymme bestmdes av ledarnas sndra-och-hrskapolitik och mer eller mindre oklara diktat, ett slags revolutionr vrdegemenskap kring begrepp som disciplin eller kamratskap. Drtill kommer enligt Mann att byrkratin besatt en teknisk, administrativ och kommunikativ kontroll som mjliggjorde att ideologin kunde frmedlas, makten utvas och konflikter utageras ocks p lokal och regional niv. Detta skedde ofta p ett vldsamt stt och till gagn fr specifika byrkratiska mbetsinnehavare ssom regionala 235 partichefer eller ledare inom skerhetspolisen. Detta resonemang ligger i flera avseenden nra Zygmunt Baumans ider om den moderna byrkratiska kulturens betydelse fr folkmord och terror, och mer generellt om den funktionella arbetsdelningen i ett folkmordssamhlle. Det finns emellertid ocks skillnader mellan de bda sociologernas stt att resonera. Ett r att Bauman inte anvnder totalitarismbegreppet utan konsekvent vljer att tala om moderniteten i dess relation till folkmord, och att Mann lika konsekvent anvnder ideologi i stllet fr kultur nr han talar om hur vrden och frestllningar mobiliseras i 236 ett terrorsamhlle. Viktigare r dock att Mann till skillnad frn Bauman tillskriver terrorregimernas byrkratier bde egen initiativkraft och eget ansvar, och inte bara en mekanisk lydnadsreflex som tillhr den moderna tiden. Det hindrar inte att Baumans modernitetsperspektiv har satt djupa spr i terror- och folkmordsforskning-

en, inom eller utanfr ett totalitarismteoretiskt perspektiv. Inte minst viktigt har varit hans intresse fr att peka p hur sprkliga och kulturella diskurser och praktiker har kommit att prgla mnniskors frestllningsvrldar och disponera dem fr de brutaliteter som sker i moderna samhllen. Han har exempelvis, med utgngspunkt i en metafor om trdgrdsmstarstaten, en modern stat dr trdgrdssktsel och lkekonst var arketyper fr den konstruktiva instllningen, medan normalitet, hlsa och hygien var arketyper fr mnniskans ligganden och strategier i sktseln av hennes egna angelgenheter, visat hur sprkliga konstruktioner kopplade till motsatspar som ren smutsig och frisk sjuk spelat en viktig roll fr att begriplig- och rttfrdiggra folkmord och terror. I trdgrdsmstarstaten r det enligt Bauman s att nyttiga element, som skall f leva och frodas, avskiljs och isoleras frn skadliga och osunda element som 237 mste utrotas Genom sin analytiska niv och inriktning har han sannolikt haft stor betydelse fr att terfra intresset till ett jmfrande perspektiv. Med den tidigare forskningens fokus p politiska hndelser och aktrer samt sociala processer var det lttare att visa p den historiska utvecklingens variation, mngfald och unicitet, och drmed p problemen med en komparativ ansats. Med ett skifte av perspektiv till kulturella och lingvistiska strukturer, till det totalitra sprket och dess diskursiva element av uttryck fr hat och fiendskap mot den borgerliga vrlden, framtrder sannolikt paralleller och likheter tydligare, vilket kan frutsttas ha bidragit till att frmja ett perspektiv av jmfrbarhet. Drtill avvpnas i ngon mn frgan om individens rrelsefrihet i det totalitra systemet, eller, snarare, kopplas till mindre definitiva och mer multikausala mentala och kulturella kategorier som bestmmer mnniskors frestllningsvrldar och handlingsberedskap. Manns och Baumans hantering av totalitarismteorin kan sgas ligga i linje med den mer omfattande frndring av forskningen om totalitarismen som har gt rum under senare tid. En ny inriktning, med Franois Furets bok som en viktig inspiration, har varit att

237 235 236

Mann 1997, s. 135157. Jfr ocks Mann 2005, s. 30.

Bauman 1994, s. 109. Intresset fr totalitarismens sprkliga uttrycksformer har sannolikt ocks inspirerats av Klemperer 2006.

58

betona ideologierna som sdana, med deras absoluta tolkningsramar, med en dualistisk betoning av att gott str mot ont och vn mot fiende, och med ett utopiskt innehll, som underlttar en bred identifikation med iderna och deras brare. Tanken p att ideologierna fungerat som frlsningslra med stor utopisk lockelse fr breda folkgrupper har, terigen med inspiration frn Furets gonppnande bok, men ocks frn en 238 historiker som George Mosse, lett till att de totalitra ideologierna relaterats till vad som kallats politisk religion, sekulr religion eller sakralisering av politiken. Den italienske historikern Emilio Gentile, en av de ledande forskarna inom detta omrde, har definierat denna politiska religion som a type of religion that sacralises an ideology, a movement or a political regime through the deification of a secular entity transformed into myth, considering it the primary and indisputable source of the meaning and the ultimate aim 239 of human existence on earth. I frbindelse med detta relativt nyvckta intresse fr politisk religion har ett stort antal forskare under det senaste decenniet alltmer flyttat tonvikten i analysen av totalitarismen frn dess yttre maktpolitiska, ekonomiska och juridiska aspekter till dess inre kulturella och estetiska manifestationer, inte bara till ideologierna i sig, utan ocks till riter, festivaler och symboler. Syftet har av allt att dma varit att frklara den fascination som de totalitra rrelserna erbjudit sina anhngare, och drtill att bttre skdliggra den historiska dynamik som ju bokstavligen ligger i begreppet den totalitra rrelsen. En kulturell inriktning underlttar frstelsen av hur totalitra ledare kunde verdriva och vinna support fr hotbilder och konspirationsteorier av olika slag. Genom att betona denna dittills mindre uppmrksammade sida av totalitarismen har forskare kunnat visa hur sprkliga, bildliga och symboliska uttryck fr den totalitra rrelsens ledare har fungerat legitimerande, fr dess frvaltare handlingsdrivande och fr bredare grupper i det tota240 litra samhllet orienterande och mobiliserande. Tillfogas skall i detta sammanhang ocks en annan

aspekt, snarare en konsekvens av detta nya, kulturhistoriska totalitarismkoncept: att den kronologiska och geografiska analysramen kraftigt har utvidgats. Det r mot denna bakgrund kanske fljdriktigt att den brittiske historikern Michael Burleighs frska bok p temat totalitarism och politisk religion heter Sacred Causes: Religion and Politics from the European Dicta241 tors to Al Qaeda. I linje med denna kulturella inriktning, och med Baumans modernitetsperspektiv, ligger ocks under senare r uppmrksammade frgor om de bda regimernas bruk av vetenskapliga institutioner och rn. Vad som har kallats kulten av vetenskapen, en stark tilltro med organiska och utopiska vertoner till en enhetsvetenskap som skulle kunna lsa problem kring samhllsplanering, medicin, eugenik, teknik och social ingenjrskonst, var visserligen inte specifik fr de totalitra staterna, men spelade en central ideologistdjande roll i bde det stalinistiska Sovjetunionen 242 och det nazistiska Tyskland. En tredje historisk inriktning, redan uppmrksammad i denna text, rr frgor om hur perception, imitation och lrprocesser msesidigt har pverkat de totalitra regimernas 243 framvxt.

En verkningshistorisk plattform
Verkningshistorier kan vara av tv slag. Den ena typen tar sin analytiska utgngspunkt i de hndelser som de r resultat eller verkan av. Den andra typen, dremot, utgr frn det efterlevande samhllet och dess frgor till det frflutna, frgor kopplade till kulturfreteelser som minnen, monument och myter. ven om de tv verkningshistorierna rent analytiskt svrligen kan hllas isr frn varandra, r det fljande i frsta hand ett frsk att kortfattat diskutera hur den nazistiska och kommunistiska terrorhistorien har tolkats och representerats i frhllande till varandra i efterkrigstidens samhlle. Det handlar i viss utstrckning om att knyta an till och sammanfatta nutidsrelevanta iakttagelser frn de inledande sidorna i denna text.

238 239 240

Jfr Mosse 1975. Gentile 2004, s. 328. Se t.ex. Burleigh 2001, Hildebrand (red.) 2003, Maier (red.) 2004 och Griffin 2005.

241 242 243

Burleigh 2007. Se Todorov 2005, s. 2528. De tre nmnda nytotalitaristiska inriktningarna lanseras i Schnpflug 2007, s. 267268.

59

Det har lnge varit fullt tnkbart att offentligt konstatera att Josef Stalin visserligen bedrev en terrorverksamhet som bervade mnga av Sovjetunionens medborgare livet, men att han samtidigt skapade ett embryo till en sovjetisk vlfrdsstat och besegrade Hitlers Nazityskland. Dremot har det inte varit tnkbart att i ett sammanhang ens antyda att Hitler inte bara var en folkmrdare, utan ocks byggde motorvgar och sg till att det tyska folket fick arbete. Frhllandet sger ngot om villkoren fr frmedlingen av nazismens och kommunismens historia. Det rcker med att sl upp nra nog vilken historielrobok som helst fr att konstatera att de kommunistiska och de nazistiska ledargestalterna och deras brottsregister har presenterats och vrderats p hgst olika stt av eftervrlden. De inledande formuleringarna ovan borde frvisso inte vara lmpliga i ngotdera fallet, ven om det finns goda historiska belgg fr att bda diktatorerna faktiskt ndde en betydande popularitet p 1930-talet genom att frmja den ekonomiska och sociala utvecklingen fr breda medborgargrupper, och mer generellt att storskalig terroraktivitet gick hand i hand med en stark socialpolitisk dynamik i terrorsamhllen som det tysknazistiska och det sovjetkommunistiska. Det finns nmligen en verhngande risk att det intima sammanstllandet av en ond och en god politik fr historien att framst som ett nollsummespel, i vilket det som r negativt, det vill sga en regims exempellsa vldsutvning, kan balanseras mot eller till och med uppvgas av sdant i denna regims praktik och resultat som i samtiden var eller i efterhandsperspektivet framstr som positivt. Men r det d inte ocks omoraliskt att stlla det kommunistiska och det nazistiska mot varandra, som ideologier, som rrelser och som regimer som frvat brott mot mnskligheten? Lter det sig gras utan att det mekaniskt uppstr misstankar om att Hitlers och nazistregimens missgrningar skall verskylas och frringas? Att misstanken skulle kunna vara den motsatta r knappast aktuellt. En viktig skillnad r att en sdan jmfrelse inte r lika sluten och hrt villkorad som den frra, utan frsedd med lngt fler svarsalternativ och tolkningar. Tankeoperationen att stlla kommunism mot nazism r inget nollsummespel, utan har alla frutsttningar att sluta med konstaterandet att det r tv onda ting som jmfrts. Fr mnga reflekterande mnniskor r jmfrelsen icke desto mindre utmanande, eftersom den riskerar att

lsas fast vid den grundlggande skillnaden mellan det intentionellt goda och det intentionellt onda som i denna texts brjan slagits fast, och vid en rdsla att resultatet blir ett enkelsprigt jmstllande. Men samtidigt r jmfrelsen pockande och viktig, dels fr att den faktiskt grs, tillika i kad utstrckning i vr tid, dels fr att den svarar mot ett vetenskapligt behov och intresse av att frst och frklara samtidshistoriens mest betydelsefulla freteelser, bde var fr sig och i ett sammanhang. En jmfrelse frmjar bda perspektiven, och hjlper oss att stlla nya frgor, anlgga nya perspektiv och tydliggra outsagda frutsttningar fr det vetenskapliga arbetet. Det finns en inneboende komparativ utmaning att jmfra den typ av massbrutaliteter som Stalin och Hitler lt utfra p ett europeiskt slagflt drabbat av revolution, inbrdeskrig, vrldskrig och stora sociala omvlvning244 ar. Det finns drutver en bevekelsegrund som r strre n den vetenskapliga. Bde den sovjetkommunistiska och den nazistiska regimens illdd var brott mot mnskligheten. De riktade sig visserligen fysiskt mot mer eller mindre specifika offerkategorier, men de riktar sig i efterhandsperspektiv till oss alla, eftersom de mer n andra hndelser i den historia som rr vr egen tid har skakat vr tilltro till ett slags civilisatorisk vrdegrund. Det r ingen tillfllighet att vi fortfarande, efter alla dess r, gnar s stor uppmrksamhet t dessa brott. Frgor om dem r frvisso i hg grad vetenskapliga, politiska och ideologiska, som framstllningen ovan frhoppningsvis har demonstrerat. Men dessa frgor har framfr allt en viktig funktion fr vr existens, identitet och moral: Varfr frvades de? Hur kunde mnniskor gra vad de gjorde mot andra mnniskor? Vem bar skulden? Var de separata fenomen, eller stod de i frbindelse med varandra? Hur str de i frbindelse med oss? Hur kan vi hindra att liknande hndelser intrffar i framtiden? Nazisternas frintelse av drygt tv tredjedelar av Europas judar har under de senaste decennierna mer n ngon annan historisk process eller hndelse utvecklats till ett paradigm, det vill sga en vida anvnd

244

Fr det inneboende komparativa se Bartov, Grossmann & Nolan 2002, s. XXIV. Fr ett exempel p att en sdan komparation faktiskt grs, med resonansbottnar som nr lngt utanfr vetenskapssamhllet, se Dietsch 2006.

60

tankefigur och en symbol fr den absoluta ondska som str i motsttning till vad vi uppfattar som vra humanistiska och demokratiska grundvrden. Nr nya folkmord frvas eller gamla uttolkas, utgr Frintelsen dess analytiska och begreppsliga tolkningsram. Nr Robert Conquest ville rama in omrdet fr den ukrainska terrorhungersnden, kallade han det fr one vast Belsen. Sannolikt var det inte fr att vetenskapligt precisera omrdets karaktr, utan snarare fr att utnyttja ett ord med lngt starkare konnotationer n dem som tillhr den sovjetkommunistiska terrorhistorien, och p det viset ge omrdet karaktr av vad som numera brukar kallas lieu de mmoire, minnes245 plats. P samma stt ville Richard Pipes gra Nikolaj Jezjov till en nnu mrkare historisk gestalt genom 246 att kalla honom Stalins Himmler. Detta paradigmatiska frhllningsstt r inte alldeles oproblematiskt, eftersom ett begrepp som bystander, skapat fr att benmna alla de individer, grupper och stater som av olika anledningar passivt stod utanfr Frintelsen och dess offer- och frvarkategorier, har tveksam tillmpning p det sovjetkommunistiska fallet, dr frvare kunde bli offer och bredvidstende invol247 verade. Frintelsens paradigmatiska stllning mrks ocks utanfr vetenskapssamhllet. Nr politiska eller andra aktrer vill dra offentlighetens uppmrksamhet till vad de betraktar som ett missfrhllande, en orttvisa eller en diskriminerande behandling, och vara skra p att lyckas, relaterar de det med frdel till Hitler, nazismen och Frintelsen. Nr Hollywood i en tid av intresse fr historisk film vill frskra sig om kassaframgngar, vljer man att bygga intrigen kring Frintelsen och Auschwitz, inte kring sovjetterrorn och Gulag. Det skall dock genast tillfogas att detta r ett frhllande som i viss mn r avhngigt av geografiskt perspektiv och historiska erfarenheter. I Europas stra delar, dr mnniskor br p smrtsamma erfarenheter och minnen av bde nazism och sovjetkommunism, en dubbel brda, har prioriteringen inte sllan varit den motsatta. Under kommunistperioden fann mnga av systemets inre opponenter och dissidenter totalita-

rismbegreppet anvndbart fr sina regimkritiska syf248 ten. Efter systemets fall har det varit ett vapen i uppgrelsen med kommunismen, vilket har gjort att man anslutit till den traditionella totalitarismteorins kantring mot den sovjetkommunistiska regimen och terrorn. Det nazistiska totalitra frtrycket har alls inte diskuterats lika mycket. Den angivna frklaringen r ofta att den kommunistiska terrorn mot dem pgick under ojmfrligt lngre tid, men i bakgrunden finns stundtals ocks en frintelsehistoria i vilken nazisterna inte var ensamma frvare. Det skall dock preciseras att olika steuropeiska realhistorier har givit totalitarismbegreppet olika relevans och grad av till249 lmpbarhet. Men ven i vst har begreppet, efter decennier i trda, terftt sin aktualitet. Uppenbart r att frgor om frutsttningarna fr den steuropeiska transitionen har bidragit till att terfra intresset till totalitarism, och dess vergng i icke-totalitra frhllanden. Det kalla krigets slut har erbjudit frbttrade villkor, srskilt fr historiker och andra forskare, att p nrmare hll n via Aleksandr Solzjenitsyns och Varlam Sjalamovs romaner och Robert Conquests p officiella och berttande kllor byggda historieverk studera det sovjetiska terrorsamhllet under Lenin och Stalin, och drmed att p mer jmstlld fot kunna stlla det mot det nazistiska terrorsamhllet. Lika uppenbart r att det stora och breda intresse som gnats Frintelsen under de senaste decennierna ocks p ett oskt stt har vckt frgor om likheter, skillnader och beroenden i relation till den sovjetkommuniska regimens delvis samtidiga terror mot den egna befolkningen. Srskilt i den tyska debatten har man ocks betonat att frgor om hur traumatiska freteelser frn det frflutna terkallas i det individuella och kollektiva minnet str i samband med generationstillhrighet. Det historiska minnet frndras ver tid, frn det kommunikativa, ofta sjlvupplevda och frnderliga minnet, till det kulturella minnet, som r ett bestndigt och institutionaliserat minne som normalt tillhr sdana generationer som inte sjlva upplevt traumat, men som nd upplever behov av att minnas, f kun-

245 246 247

Conquest 1988, s. 3. Pipes 2001, s. 66. Karlsson 2007.

248 249

Se Gleason 1998, kap. 9. Se t.ex Frison-Roche 2004, s. 218241.

61

skap och frhlla sig. Den r framfr allt barnbarnsgenerationen till dem som upplevde de nazistiska och stalinistiska terrorregimerna som ligger bakom det frnyade intresset fr dem. I detta intresse ingr bland annat att, medan tid r, samla gonvittnesberttelser frn dem som var med och upplevde de nazistiska och kommunistiska regimernas frbrytelser. Sdana minnessammanstllningar ger vid handen att det totalitra samhllet m vara monolitiskt och ho251 mogent, men minnena av det r det inte. En del av det kulturella minnet r historievetenskapen. Som framgtt av denna forskningsversikt kan det nya vetenskapliga intresset fr nazismens och kommunismens samlade historia i hg grad relateras till ett antal centrala historievetenskapliga debatter och verk, som ftt genomslag lngt utanfr vetenskapen. De har ftt komparativa implikationer, trots att flera av dem endast gnas kommunist- eller nazistregimen. Lika viktiga i sammanhanget r sannolikt de stora vetenskapsteoretiska frndringar som gt rum under de senaste decennierna, och som brukar sammanfattas som en rad vndningar, kopplade till sprk, kultur och minne. Dessa frndringar i det vetenskapliga tnkandet har frt det goda med sig att nya frgor har stllts och nya perspektiv har ppnats, vilket sannolikt har varit bde vrdefullt och fruktbart i frga om ett ganska lst och frutsgbart forskningsomrde som det som rrt jmfrelsen mellan Hitlers och Stalins terrorregementen. Det frhllande att forskarblicken lyfts frn politiska aktrer, hndelser och processer, som enkelt kan avgrnsas som unika, till kulturella processer och strukturer som ofta kommuniceras med varandra och drfr lttare kan relateras till varandra, har underlttat och uppenbart drivit p intresset fr komparation p senare tid, inom och utanfr ett totalitarismteoretiskt ramverk. Naturligtvis har dessa ppningar och nytnkanden skett p bekostnad av annat. Om historien reduceras till sprkliga och kulturella konstruktioner, utan frankring i realhistoriska frhllanden, r det ltt och behndigt att helt skriva ut vldet och terrorn, inte ur den nazistiska historien, eftersom Frintelsen svrligen kan gs frbi utan misstankar om frnekande och

250

banalisering, men dremot ur den sovjetkommunistiska historien. Fr ngra r sedan utgav den uppburne amerikanske sovjethistorikern David Hoffmann en bok om stalinismens kulturella vrden under perioden 19171941. P drygt 200 sidor lyckades han undvika att ens en enda gng upplysa om att dessa vrden skapades och framlevdes i ett terrorsamhlle, och att brott mot dem kunde leda till konsekvenser som inte 252 hr rttsstaten till.

250

251

Olika minnesperspektiv behandlas teoretiskt i Rsen 2004, s. 3741. Jfr Passerini 2005, Welzer, Moller & Tschuggnall 2002.

252

Hoffmann 2003.

62

FOLKREPUBLIKEN KINA
Michael Schoenhals Att gra en inventering av forskningen om det som i regeringens uppdrag till Forum fr levande historia kallas fr den kinesiska kommunismens brott mot mnskligheten r ingen ltt sak. I fallet Sovjet, som Klas-Gran Karlsson s riktigt ppekar, finns det bland forskare en hvdvunnen benmning p regimens brott, nmligen terroroch detta nstan oavsett vilka vergripande tolkningsramar enskilda forskare beknner sig till. P samma stt, noterar han, r folkmordsbegreppet etablerat och accepterat fr att benmna de rda khmerernas brott. I fallet Folkrepubliken Kina finns ej p motsvarande stt ngra i forskarsamhllet hvdvunna eller allmnt etablerade termer p vilka den som inventerar forskningen kan ka snlskjuts. Bibliografierna och skmotorerna talar alla sitt tydliga sprk: de som forskade om den faktiskt existerande maoismen nr den var samtid gjorde i mycket begrnsad utstrckning bruk av ord som terror och folkmord, och bland dagens utlndska och kinesiska historiker tillhr dessa termer ej heller de med en implicit stark frklaringskraft bevingade och drfr regelbundet terkommande. Mhnda r det Konfucius som spkar: Mstaren talade nmligen redan fr 2 500 r sedan om vikten av att i politiska sammanhang finna det rtta ordet och om de katastrofala fljder som blir fljden av ett slarvigt bruk av en diffus begreppsapparat. Det faller med andra ord i fallet Kina till en brjan p den inventerande parten sjlv att ad hoc besluta var grnserna skall dras mellan det som frtjnar resp. ej frtjnar (eller endast med tvekan frtjnar) att tas upp under rubriken brott mot mnskligheten. Det finns ingen i forskarsamhllet konsekvent som terror eller folkmord definierad serie hndelser eller fenomen som genom en enkel terminologisk substitution kan bli till det som skall inventeras. Samtidigt finns det hndelser som f, om ens ngra, skulle tveka att ta upp i sammanhanget. Det kinesiska kommunistpartiet har exempelvis sedan brjan p 1980-talet hvdat att de mrkaste delarna av den s kallade kulturrevolutionen (19661976) utgjorde ett brott (zuixing) om n inte mot en mnsklighet s dock mot stora delar av dennas kinesiska representanter. Avsevrda resurser satsades 1985 i Kina p en brett upplagd nationell kampanj vars statliga bejakare sg som sin uppgift att med hjlp av enkla verktyg (exempelvis smskrifter med titlar som Frneka Kulturrevolutionen frn Grunden och Rensa ut Vnsterns Inflytande och Om att i Grunden Frneka den Stora Kulturrevolutionen) hjlpa gemene man till en politiskt korrekt frstelse av det frgngna, en frstelse avsedd att hja acceptansen fr de marknadsekonomiska reformer som Deng Xiaoping et consortes var i frd med att driva igenom. Nr det gller det passande i att ven inkludera andra hndelser och fenomen i brottshistorien efter 1949 gr meningarna dock ofta isr. Av skl som strcker sig frn de krasst utrymmesmssiga via de vagt politiska till de strikt inomvetenskapliga, s har denna inventering begrnsats till fyra strre exempel p det som Klas-Gran Karlsson kallar enskilda gruppers, institutioners och statsmakters fysiska vld mot specifika offergrupper inom det egna landet. Urvalet fr allts ej tolkas som ngot annat n just ett urval: ytterligare fall hade kunnat kommenteras i en mera omfattande inventering. Det frsta exemplet som tas upp r det s kallade kvsandet av kontrarevolutionen under Folkrepublikens frsta r, en brutal kampanj som ovanligt vl illustrerar diktaturers didaktiska bruk av terror i avskrckande och fostrande syfte fr att framtvinga en nskad samhllsfrndring. Det andra exemplet r 1950-talets hetsjakt p dolda fiender som bland annat utmynnade i 1957 rs antihgerkampanj. Officiellt har det kinesiska kommunistpartiet hela tiden insisterat att just den senare var, som det heter, ndvndig; samtidigt har man sedan 1980 lika officiellt erknt att den gick fr lngt och att hela 98 procent (!) av de ca. 550 000 i frsta hand intellektuella som blev dess offer inte alls frtjnade hger-stmpeln. Det tredje exemplet r den ohyggliga svltkatastrofen ren 1959 till 1961 som enligt en nstan samstmmig opinion i och utanfr Kina var en direkt fljd av det hybris som knnetecknade Mao Zedongs s kallade Stora Sprng (1958) vilket bland annat haft som ekonomiskt ml att hinna ikapp och passera Storbritannien p femton r! Det fjrde och sista r allts som redan nmnts kulturrevolutionen. Mot bakgrund av att mycket av det som tas upp i inventeringen lr vara oknt fr mnga svenska lsare

63

s inleds varje avsnitt med en mycket kort kontextualisering. Inventeringen som sdan tar sedan i frsta hand upp huvudlinjerna i forskningen, utanfr och i Kina. Den i forskarkretsar citerade offerstatistiken (och frgor om dennas plitlighet) ges relativt stort utrymme av det enkla sklet att den i mnga svenskars gon r av speciellt intresse.

Regimkonsolidering (19491953): Kvsandet av kontrarevolutionen


Folkrepubliken Kina utropades av ordfranden i Kinesiska Kommunistpartiet (KKP) Mao Zedong den 1 oktober 1949 och erkndes omgende av Sovjetunionen och dess allierade. I december 1949 fljde Kinas grannlnder Indien och Burma. Den 14 januari 1950 snde det socialdemokratiska Sveriges utrikesminister sten Undn ett telegram till Folkrepublikens utrikesminister Zhou Enlai och informerade denne om att the Government of Sweden in view of the fact that the Central Peoples Government of the Peoples Republic of China now effectively controls the greater part of the territory of China have decided to recognize de jure the Central Peoples Government 253 as the Government of China. Den 12 juni 1950 verlmnade Sveriges ambassadr Hammarstrm sina kreditivbrev till den kinesiske statschefen Mao Zedong. P den inrikespolitiska arenan dominerades 1950talets frsta r i Folkrepubliken av regimkonsolidering, det vill sga inte bara (ter-)skapandet av en fungerande nationell politisk, social och ekonomisk infrastruktur efter decennier av inbrdeskrig och krig, utan ven socialisation och nnu, i jmfrelse med vad som skulle komma senare, trevande frsk att i prosocialistisk riktning omforma attityderna hos det som nu kallades Nya Kinas medborgare. Just regimkonsolidering r ett tema som blivit till den rda trden i mnga historiska standardverk, exempelvis den massiva Cambridge History of China i vilket skildringen av tiden frn 1949 till 1957 gr under namnet The Establishment and the Consolidation of the New Regime. Mindre vrdeneutrala namn p ren omedelbart efter 1949 som ocks figurerar flitigt i litteraturen r revolution (som i Derek Boddes 1950 utgivna Peking Diary: A Year of Revolution), kommu-

nistiskt maktvertagande (som i Doak Barnetts klassiska China on the Eve of Communist Takeover, utgiven 1963) och befrielse (som i det, av den nya regimen som spioner under fyra r fngslade, amerikanska studentparet Allyn och Adele Ricketts bok Prisoners of Liberation). Det slags vokabulr som ofta terkommer i titlar om Sovjetunionens tidiga r lyser med sin frnvaro i Kina-sammanhang: sker man exempelvis p red+terror+China i det massiva referensverket Bibliography of Asian Studies fr man no matches som svar. Ingen Kinahistoriker har, s vitt jag har kunnat utrna, valt att strukturera en intrngande studie av Folkrepublikens frsta r kring begreppet brott mot mnskligheten eller ngon nra synonym. Det nrmaste en specifik studie p temat man kan komma skulle mjligen vara Robert Jay Liftons (1961) verk om hjrntvtt, Thought Reform and the Psychology of Totalism: A Study of Brainwashing in China. Lifton (mest knd som frfattare till The Nazi Doctors: Medical Killing and the Psychology of Genocide (1986)) var p 1960-talet en av initiativtagarna till den s kallade Wellfleet Psychohistory Group som skte utrna de psykologiska motiven bakom krig, terrorism och folkmord i modern historia. Faktum r att knnetecknande fr mycket av den akademiska forskningen, speciellt p senare tid i takt med att Kinas arkiv ppnats, har blivit ett implicit tillbakavisande (framtiden fr utvisa om detta r permanent eller bara tillflligt) av stora frklaringsmodeller med namn som totalitarism etc. Har detta terspeglats i en forskningsdebatt kring paradigm, frgar man sig, jmfrbar med den som Klas-Gran Karlsson refererar till nr det gller vetenskapliga perspektiv p den sovjetkommunistiska regimens brottshistoria? Svaret r nej och rent generellt r det slende hur jmfrelsevis lite utrymme Kinahistoriker gnar t att debattera och relatera de egna uttolkningarnas koppling till teoretiska och ideologiska grundperspektiv. Ett kumulativt perspektiv r frmodligen det som n idag bst skdliggr den inomvetenskapliga processen i forskarsamhllet bde inom och utanfr Kina (Klas-Gran Karlsson talar om ett drag av pussellggande som knnetecknande fr en forskning som i hg grad sysslar med att fylla kunskapsluckor). Efter det att en tidigare generation gnat stor mda t att beskriva den maoistiska skogen frn hg hjd, har dagens yngre historiker svl i som utanfr Kina alltmer brjat koncentrera sig p att p

253

Citerat frn Bexell 2000, s. 1314.

64

nrmare hll och i detalj studera enskilda trd i hopp om att p detta stt komma till djupare insikt om den kinesiska kommunismens natur. Detta r en trend som tydligt terspeglas i den 2007 publicerade antologin Dilemmas of Victory: The Early Years of the Peoples Republic of China med dess p basis av arkivstudier frfattade bidrag av i frsta hand unga amerikanska historiker. Perioden frn 1949 till 1953 beskrivs slunda i inledningen till Dilemmas som en vergngsperiod fr vilken den akademiska forskarvrldens intresse lnge var begrnsat d dess direkta relevans fr de omvlv254 ningar som kom att flja var oklar. Dess fr generalisten utmanande komplexitet och trasslighet framhvs starkt och det pongteras att det r obetnksamt att generalisera om det tidiga femtiotalets Kina Vr nya bedmning av perioden finner en 255 frvnansvrd grad av variationer och undantag. Ett generellt mnster visar sig lngt svrare att finna n vad som tidigare framhllits av forskare som hade en snvare empirisk bas att resonera utifrn. Den aspekt av KKPs regimkonsolidering som i frsta hand frtjnar att tas upp hr r de hndelser med brjan i oktober 1950 som historiebckerna brukar kalla kvsandet av kontrarevolutionen. I stderna r det dessa som, ur ett jmfrande historiskt perspektiv, nrmast lter sig jmfras med den sovjetiska rda terrorn under ren 19181921. Utan omsvep beskrev Mao den 27 februari 1957 kvsandet p fljande stt: Efter befrielsen grvde vi fram en hop kontrarevolutionrer. En del dmdes till dden, emedan de hade begtt svra brott. Detta var absolut ndvndigt; folkets breda massor krvde det; det gjordes fr att befria massorna frn lnga r av frtryck frn kontrarevolutionrers och alla slags lokala tyranners sida; med andra ord, det gjordes fr att frigra produktivkrafterna. Om vi inte hade gjort det, skulle massorna inte frmtt rta p nacken. Det hr till ovanligheterna bland dem skriver om perioden att pst att det enbart r kommunismen

som r den frklarande faktorn bakom det vld och den repression som Mao hr p fr honom typiskt bildsprk beskriver. Inte ens frfattaren till Chinas Bloody Century, statsvetaren R. J. Rummel, gr riktigt s lngt, ven om man grna frleds till att tro detta av lnken till hans websajt p University of Hawaii som heter just Murder by Communism. Vanligare r att en jmfrande ansats sker och finner till eftertanke provocerande likheter med andra politiska system. (I det monumentala trebandsverket The Origins of the Cultural Revolution gnar Roderick MacFarquhar, statsvetare vid Harvarduniversitetet, ett kort avsnitt med namnet Comparative Dictatorial Roles and Styles t att identifiera likheter mellan 256 Mao och Hitler/Stalin. ) Om man gr utanfr akademikernas krets till dem som talar utifrn en egen erfarenhet som beslutsfattare s finner man p de mest ovntade platser std fr idn att vld och kaos i ngon mening knnetecknar alla befrielser i betydelsen vergng frn ett slags politisk regim till en annan. Som den amerikanske frsvarsministern Donald Rumsfeld (med anledning av NATOs engagemang i Afghanistan) uttryckte saken den 9 augusti 2002: Herre gud, demokrati r stkig. Frihet r 257 stkig. Befrielse r stkig. Hller man fast vid det snvt kinesiska perspektivet, men ser ytterligare ngra r tillbaka i tiden fre 1949, s finns det ocks skl att misstnka att andra drivkrafter n de som kan kallas kommunistiska lg till grund fr ett blodigt kvsande. Nr Chiang Kai-sheks trupper i Republiken Kinas namn efter Japans kapitulation 1945 befriade den sedan 1895 av Japan ockuperade n Taiwan och nyo brjade konsolidera ett kinesiskt styre, blev resultatet ocks snart minst sagt stkigt. Efter en incident den 28 februari 1947 som frevndning, ddades nrmare 28 000 personer (0,44 procent av den totala befolkningen, 6,343 miljoner, p Taiwan 258 vid denna tid) av den nya statsmakten.

256 257

258

254 255

Brown & Pickowicz 2007, s. 1. Brown & Pickowicz 2007, s. 7.

MacFarquhar 1997, s. 331333. Jonathan Miller, Rumsfelds Untidy World, The Nation, 25 april 2003. http://www.thenation.com/doc.mhtml?i=20030512&s=m iller Fr ytterligare information om dessa hndelser, se lnkarna p sidan The February 28 Holocaust, http://www.uta.edu/accounting/faculty/tsay/feb28hd.htm Hr ges antalet ddsoffer som mer n 30 000, men his-

65

En frga man mste stlla sig utifrn det som skrivits utanfr Kina om kvsandet av kontrarevolutionen har att gra med den rent begreppsmssiga precisionen. Vad syftas i tid och rum av olika frfattare nr offerstatistik presenteras? Exakt vad r det exempelvis den nyss nmnde Rummel talar om nr han pstr att 8 427 000 kineser under loppet av ngot han kallar en totalitrisering (totalitarianization) mellan 1949 och 259 1953 blev offer fr ett folkmord? Hur lter sig statistik hmtad ur oberoende kllor jmfras med KKPs egen statistik, eller med den som tagits fram p bestllning av en amerikansk senatskommitt i syfte att visa hur mycket kommunismen kostat Kina i 260 mnniskoliv? I den akademiska litteraturen beskrevs kvsandet lnge som ett kortvarigt, vldsamt initiativ och i den andra reviderade och utvidgade utgvan av ett amerikanskt standardreferensverk frn 1989 sgs denna mycket hrda kampanj exempelvis 261 ha brjat g mot sitt slut i maj 1951. Idag vet vi att kvsandet visserligen var som mest intensivt under vren 1951, men att det i vissa delar av Kina 262 fortsatte nda till slutet av 1953. Hur pverkar kunskap av det hr slaget vr syn p till synes motstridiga uppgifter i klla (A) om att ospecificerade politiska likvideringskampanjer i en ej nrmare definierad brjan av Folkrepublikens historia skulle ha kostat 15 till 30 miljoner mnniskor livet; att enligt klla (B) antalet mnniskor som omkom genom avrttningar eller mob-vld eller tog livet av sig under ett kvsande av kontrarevolution som psts ha varat frn 1950 till 1951 var totalt 3 miljoner; samtidigt som enligt klla (C) 1 miljon mnniskor dog i utrens263 ningar i stderna under ren 19501957? Precis som Klas-Gran Karlsson noterar i jmfrelsen mellan kommunism och nazism r ett fokus som uteslutande uppehller sig vid vad som i den internationella forskarvrlden kallas fr atrocities toll eller

body count varken moraliskt eller vetenskapligt srskilt fruktbart. Vida viktigare i sammanhanget n frgan om vilken eller vems siffra som r strst r frgan om hur siffran lter sig frankras i den empiriska myllan. Vilka r d de kllor som forskare (historiker) med begrnsad tilltro till frklaringskraften hos suggestiv makrostatistik av det just citerade slaget frst och frmst gnar sig t att idag studera och resonera utifrn? Sedan tio, femton r tillbaka skiljer sig kllorna inte dramatiskt till formen frn dem som historiker sysselsatta med andra lnders historia r frtrogna med. Till de kinesiska arkiven (statliga och andra) r det man idag beger sig med sin laptop och scanner i jakten p, i frsta hand, det offentligas avhemligade dokumentation. verlevande med hgkomster, dagbcker, brev och memoarer r det man med den digitala microrecordern och kameran i bagaget sker upp i jakten p den enskildes minnen. Ett bloggarnas, sajternas, konferensernas och emailadressernas ntverk knyter sedan ihop historiker och grupper av historiker i och utanfr Kina till en distinkt research community. Information, rn, findings och teorier byts och kritiseras friskt. Pgende utlndsk forskning kring kvsandets frlopp bland de s kallade grsrtterna dr stat, kommunistparti, samhlle och individ sttte samman efter 1949 har redan resulterat i verk som den ovan nmnda antologin Dilemmas. Den terspeglas ocks i smskrifter som frsta halvan av den av mig redigerade tematiska antologin primrkllor Public Security in the Peoples Republic of China: A Selection of Mood Assessment Reports (19511962) och i kortare specialiserade artiklar som juridikprofessorn Susan Trevaskes Public Sentencing Rallies in China: The Symbolizing of Punishment and Justice in a Socialist State och statsvetaren Julia Strauss Paternalist Terror: The Campaign to Suppress Counterrevolutionaries and Regime Consolidation in the Peoples Republic of 264 China 19501953. Berkeley-historikern Frederic Wakeman Jr. (frfattare till den definitiva studien av Chiang Kai-sheks skerhetstjnst Spymaster: Dai Li and the Chinese Secret Service) fullbordade kort fre sin bortgng 2006 en studie av den kommunistiska skerhetstjnstens arbete under det tidiga femtiotalet och 1940-talet vilken utges postumt och med all

259 260 261 262 263

toriker brukar vanligen citera den mera konservativa uppskattningen 28 000. Se http://www.hawaii.edu/powerkills/CHINA.TAB8.1.GIF Jfr Walker 1971. Lieberthal 1995, s. 92; Lieberthal & Dickson 1989, s. 9. Jfr kronologin i Gongan shi zhishi wenda 1994, s. 7173. Jfr siffrorna ur Kommunismens Svarta Bok, Chang & Jon Halliday 2006 och Walker 1971 tergivna p sidan. http://users.erols.com/mwhite28/warstat1.htm#Mao

264

Schoenhals 2007, Trevaskes 2003 och Strauss 2002.

66

sannolikhet kommer att kasta nytt ljus p ngra av kvsandets mrkaste aspekter. De bsta samtidshistorikerna i Kina r ofta knutna till statliga forskningsinstitut eller universitet. De publicerar sig bde i Kina och utomlands, inklusive Hong Kong, men nstan uteslutande p kinesiska. Mnga har aktivt anammat webben som ett alternativt forum fr publikation av forskningsresultat och drfr hnder det allt oftare att -versioner av artiklar (ibland innehllande uppgifter som en tidskrifts- eller bokfrlggare i Folkrepubliken i en tryckt version valt att stryka/utelmna) lggs upp och kan lsas p ntet. En av de kinesiska forskare som lnge gnat sig specifikt t kvsandet av kontrarevolutionen och som tnjuter stor respekt bland kollegor r Yang Kuisong i Shanghai, frfattare till Inledande Regimkonsolideringsfrsk in det Nya Kinas Stder: En Historisk Underskning med Utgngspunkt i Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen i Shanghai och En Studie av Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen i det Nya 265 Kina. Hans forskning knnetecknas rent generellt av att han (a) belgger sina resonemang med en ovanligt rik tidigare sekretessbelagd dokumentation som hrr frn statliga arkiv i Shanghai och (b) fr vertygande kllkritiska resonemang kring den offentliga statistikens trovrdighet. Den av den kinesiska staten och KKP direkt sanktionerade officiella skildringen av kvsandet skrevs redan p 1980-talet av bland annat Ministeriet fr Offentlig Skerhets Ledningsgrupp fr Insamlande av Dokumentation fr Forskning om den Offentliga Skerhetens Historia. Ledningsgruppen stod tillsammans med Kinesiska Polisstudiefrbundet bakom verket Frgor och Svar om den Offentliga Skerhetens Historia, en handbok p knappt 200 sidor som enligt frsttsbladet var avsedd fr intern distribution inom 266 polis- och rttsvsendet. (I Kina idag innebr begrnsningar i distributionen av det hr slaget frvnansvrt lite, och t.o.m. utlndska forskare kan ofta kpa egna exemplar p antikvariat eller i samband med de rliga bokreorna, d frlag ofta frsker bli av med restupplagor och inte bryr sig s mycket om regelverket) Frgor och Svar belyste, som namnet antyder, vida mer n just femtiotalets regimkonsolide-

ring och detta gjorde ven den 1997 publicerade och i utlandet uppmrksammade Utkast till en Historia om Folkets Offentliga Skerhet (mrkt Endast Fr Offent267 ligt Bruk). Den frsta officiella historien som enbart handlade om kvsandet var den av Sun Yuting et al. frfattade Kort Historia om den Tidiga Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen som frst gavs ut 1989 och sedan, tillsammans med ytterligare dokumentation och diverse bilagor, utgjorde krnan i den 1992 publicerade boken Den Tidiga Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen (mrkt fr intern distri268 bution inom polis- och rttsvsendet). P mnga bokhandelsdiskar i Beijing vintern 2007 kunde den historiskt intresserade hitta det 500 sidor tjocka verket Det Stora Kvsandet av Kontrarevolutionen d Nationen Grundades: Lt Historien Bertta fr Framtiden. Det rr sig hr om en kronologiskt strukturerad populrhistoria fr en bred lsekrets, skriven av en frfattare utan tydlig anknytning till ngon myndighet eller akademisk institution. P tidstypiskt kinesiskt manr bestr lnga stycken av text som helt sonika bara kopierats/plagierats: av bibliografin p slutet framgr att stort bruk gjorts av femtiotalets lokala ortspress, akademiska historikers forskning p senare r, ledande politiska figurers memoarer och biografier, och mycket mer. Den frsta upplagan som av svrfrklarliga skl inte verkar ha distribuerats i Beijing, dr frlaget som gav ut den r registrerat, men redan 2006 dk upp i bokhandlar i perifera delar av Kina, exempelvis provinshuvudstaden Kunming i Yunnan, p grnsen mot Burmavar p 10 000 exemplar. Idag kan boken fs p alla kinesiska internetbokhandlar dr den, vilket troligen r en verdrift, 269 beskrivs som en bestseller. Det finns frmodligen en vlgrundad skepsis bland dem som inte sjlva kan lsa det som idag publiceras i Kina om kvsandet av kontrarevolutionen om hur mycket ktt p benen det faktiskt innehller. Svaret r att det ofta r mer n man skulle tro. Kinesiska provins-, stads- och ortshistoriers redogrelser fr hur det kunde g till d den nya regimens representanter p lokal niv konsoliderade sitt styre efter 1949 r nog s informativa. Den p den kinesiska internetsajten

267 265 266

Yang 2005. Gongan shi zhishi wenda 1994.

268 269

Zhongguo renmin gongan shigao 1997. Jianguo chuqide zhenya fangeming yundong 1992. Bai 2006.

67

Tianya i tre delar av signaturen Yi Ting publicerade Kvsandet av Kontrarevolutionen i Guangdong p 1950-talet innehller exempelvis detaljer av fljande slag: Myndigheterna i Lianpings ln ddade utan att i frvg ha bett om instruktioner tv personer och lt, utan att bry sig om hur detta skulle kunna pverka opinionen, massorna stycka delar av dem och ta med sig kttet hem. Ocks citerade i samma klla r sifferuppgifter om antalet avrttade i olika delar av provinsen Guangdong, samt utdrag ur policydokument som vid olika tidpunkter antingen beordrade en hrdare linje eller frordade s kallad terhllsamhet. I den omtvistade frgan om hur mnga av de kvsta som avrttades varierar siffrorna, som redan antytts, avsevrt. De kllor p vilka forskare lnge baserade sina guestimates (guess+estimate, det vill sga en gissning baserad p ett antagande) skiljer sig p denna punkt markant, vilket kanske inte frvnar: en del r generellt mer trovrdiga n andra, samtidigt som den ene forskarens trovrdighetskriterier (av skl som ofta gr tillbaka p en mer eller mindre ppet uttalad politisk, och i ngra amerikanska fall t.o.m. religis, vertygelse) ibland skiljer sig helt och hllet frn den andres. Jag har i min egen forskning valt att utg ifrn och kritiskt gra bruk av (det vill sga bedma utifrn kunskap om det vid tiden fr dess tillkomst existerande kontext, inkl. den kinesiska administrativa apparaten och det statistiska rapporterings-systemet) det jag vill hvda r den bsta makro-statistik som finns, nmligen den under nrmare tre decennier hemligstmplade rapport som den dvarande andremannen i KKP Liu Shaoqi i Politbyrns namn presenterade fr ett Centralkommittplenum den 6 februari 1954. I denna hade Liu fljande att sga: Av de banditer, lokala tyranner, fiendeagenter, krnmedlemmar i reaktionra politiska partier och organisationer och ledare fr reaktionra hemliga sllskap som hade gnat sig t kontrarevolutionra aktiviteter ddade vi 710 000 och satte 1 290 000 i fngelse. Av de senare slpptes sedan 450 000 efter det att de helt avtjnat sina straff; fortfarande befinner sig 840 000 bakom ls och bom. Nrmare 1 230 000 blev freml fr kontroll och vervakning som dock i 590 000 fall

redan har upphrt. Fortfarande freml fr kontroll- och vervakningstgrder r totalt 270 640,000. Vrt att notera nr det gller en klla som denna r att den i motsats till de uppskattningar som figurerar i andra sammanhang (exempelvis Rummel, ovan) inte enbart bestr av siffror som hnfr sig till ett psttt antal avrttade, fngslade, och freml fr uppsikt, utan ven i de senare tv fallen indikerar hur mnga personer som efter en viss tid uppgavs ha slppts respektive ej lngre vervakdes. ven den tidigare nmnde kinesiske historikern Yang Kuisong anvnder sig av och utgr ifrn siffror som p det stora hela sammanfaller med Liu Shaoqis. Han skriver som fljer: Hur mnga personer blev d totalt ddade, fngslade resp. frml fr massornas uppsikt under kvsandet av kontrarevolutionen som helhet? Mao kom senare med en uppgift om att 700 000 hade ddats, 1 200 000 fngslats och 1 200 000 blivit freml fr massornas uppsikt. Detta uttalande av Mao var givetvis baserat p uppgifter han ftt, nmligen i en rapport frn januari 1954 av Vice-Ministern fr Offentlig Skerhet Xu Zirong. I den rapporten sade Xu att sedan kvsandet av kontrarevolutionen inletts s hade totalt 2 620 000 personer arresterats och bland dessa hade man sammanlagt ddat 712 000 kontrarevolutionra element, fngslat 1 290 000, och ltit totalt 1 200 000 vid ngot tillflle bli freml fr massornas uppsikt. Av de som arresterats slpptes efter omskolning 380 000 p.g.a. 271 att deras brott inte var s allvarliga. Vad bde detta citat frn Yangs arbete och den tidigare citerade Liu Shaoqi-rapporten innehller r offersiffror vilka r lgre n de guestimates som figurerar i delar av den icke-kinesiska litteraturen. Att det hr inte rr sig om KKP-propaganda mnad att vilseleda och frringa kvsandets omfattning kan man utg ifrn: det rr sig om numera avhemligad statistik som ej tidigare citerats i offentliga sammanhang. Men,

270

271

Citerat ur Lius rapport tergiven i Zhonggong zhongyang zuzhibu bangongting 1980, s. 49. Yang 2007.

68

samtidigt finns det inte desto mindre skl att tro att siffrorna mste uppjusteras och att redan de politiker och beslutsfattare som frankrade sina policies i dem p 1950-talet gjorde detta med hjlp av ett slags heuristiska formler vilka utgick frn frtrogenhet med 272 en system-intern distortion. Hr br noteras att de bsta kinesiska historikerna idag betraktar den kollega som naiv som accepterar den egna statistiska appratens siffror rakt av och inte utifrn den inleder ett mera sofistikerat resonemang om varfr ett given siffra fr en specifik tidsrymd ev. br multipliceras med en faktor x. Kanske frgar man sig till slut varfr det till dags dato inte skrivits mer om KKPs kvsande av kontrarevolutionen? Det rr sig ju hr, nr allt kommer omkring, om ett traumatiskt och ovanligt blodigt kapitel i Folkrepubliken Kinas historia. Yang Kuisong spekulerade fr snart tv r sedan om hur detta kunde komma sig och frde fram vad han betraktar som tv troliga skl. Trots att det hr rrde sig om en blodig mastodontkampanj som skrdade hundratusentals offer, konstaterade han s har vi till dags datum nnu ej sett ngot strre antal akademiska studier p djupet av densamma. Sklen till detta har ena sidan klart att gra med den begrnsade utstrckning i vilken relevanta arkiv har gjorts tillgngliga, men ocks andra sidanoch kanske detta r det primra att bland de politiska kampanjerna efter grundandet av Folkrepubliken s har rollen som kampanjen fr att kvsa kontrarevolutionen spelade aldrig varit speciellt omdebatterad ibland forskare 273 p det kinesiska fastalandet. Varfr forskare utanfr Folkrepubliken lnge inte visade ngot strre intresse fr kvsandet och dess historia r svrt att frklara. Man tycker sig dock p senare r kunna sknja ett spirande intresse bland yngre historiker. Ur ett jmfrande perspektiv p brott mot mnskligheten framstr det ju trots allt som vl pkallat att exempelvis belysa de mnga skillnaderna mellan KKPs inhemska praxis ren 19491953

och de nrmare i tiden liggande regimkonsolideringar som icke-kommunistiska aktrer p den internationella politiska arenan givit sig i kast med efter att med vld ha befriat n den ena, n den andra delen av vrlden.

Jakten p inre fiender och hgerelement (19541958)


Slutet p regimkonsolideringen var tillika brjan p Folkrepubliken Kinas frsta femrsplan (19531957): med den sovjetiske storebroderns erfarenheter som frebild avsg KKP nu att brja bygga socialismen. Om hur vstvrlden frvntades reagera p detta spekulerade man mycket i Beijing. Mao gissade den 14 juni 1954 att man skulle hvda att Kina valt en klar och bestmd men mycket dlig vg, fel vg, och att socialismen och folkdemokratin r dumheter. Han trodde sig ocks veta att mnga blickade med stor mistnksamhet p det kinesiska experimentet: Vad de skulle tycka bst om vore att vi trollade fram socialismen frn en dag till en annan och gjorde pannkaka av alltsammans. Det skulle gra dem verkligt glada. I den historiska forskningen om den hr perioden betonas hur det ra didaktiska vldet (i form av offentliga mass-avrttningar etc.) som varit en s viktig del av regimkonsolideringen nu trappades ned. En klla utlndska forskare ofta lutar sig mot i sammanhanget r ett bermt uttalande av Mao den 27 februari 1957 d han hvdade: I fjol slutade vi mer eller mindre med att dda folk: bara ett litet udda antal personer ddades De sista fyra, fem ren har vi bara ddat ngra tiotusental, men i fjol tog ddandet mer 274 eller mindre slut. ven om det vore fel att pst att det inte finns en liten krna av statistisk sanning i Maos pstende, s fr man inte av detta dra slutsatsen att en alltigenom grundlggande frndring gde rum. I dagens omfattande kinesiska litteratur om det femtiotal som i det kollektiva minnet framstr som fridfullt finns en tydlig tendens till romantisering och sknmlning. ven i utlndsk historieskrivning kan man ibland sknja samma tendens. Men i det samhlle dr veritabla vgor av offentliga avrttningar under ett antal r kom att hra det frgngna till s fanns det alltjmt en underton av terror, stndigt nrvaran-

272

273

Intervju med ekonomisk historiker vars far p Maos tid var medlem i KKPs Politbyrs Stndiga Utskott, Beijing november 2007. Yang 2007.

274

Citerat frn Schoenhals 1986b, s. 104.

69

de. Hotet uttalades av KKPs ledare om och om igen: ven nr alla nu existerande kontrarevolutionrer har kammats fram, kan nya trda fram. Om vi snker garden kommer vi att bli grundligt lurade och f lida svrt fr det. Om hur Maos tal den 27 februari 1957 om vikten av att inte snka garden manifesterade sig p den hgsta beslutsfattande nivn inom KKP har det lnge 275 forskats och skrivits en hel del utanfr Kina. Vad som gde rum i ngot vidare kretsar bakom kulisserna samtidigt som man utt lyckades ge sken av att allt var fridfullt och bara ett litet udda antal personer ddades har forskarna frst p senare r lyckats skapa sig en klarare bild av. Under tre r i mitten p 1950-talet pgick, i det frdolda, en systematisk utrensning av s kallade inre fiender inom hela statsapparaten, kommunistpartiet och frsvarsmakten. Antalet personer som fick finna sig i att bli granskade i smmarna inom ramen fr denna utrensning (om vilken det d den gde rum i princip inte skrevs ett ord i den kinesiska pressen) uppgick, vet vi idag, till ver 18 miljoner: facit blev att man, enligt officiella numera ej lngre sekretessbelagda uppgifter, fann drygt 100 000 kontrarevolutionra element och andra dliga element jmte drygt 65 000 s kallade historiska kontrarevolutionrer och vanliga kriminella. Forskningen kring Mao-erans politik och praktik har nnu inte p lngt nr gnat denna den s kallade interna utrensningen av kontrarevolutionrer (sufan) den uppmrksamhet den frtjnar. Bland de utlndska forskare som p basis av kinesiskt arkivmaterial brjat skriva om den kan nmnas Julia Strauss, statsvetare och redaktr fr det renomerade forskarforumet The China Quarterly, som dock tyvrr begr misstaget att p svag empirisk grund extrapolera fram provinsiella och t.o.m. nationella trender ur kllor som de facto bara skildrar vad som rkade vara fallet lokalt, i detta fall 276 inom handelssektorn i ngra stadsdelar i Shanghai. Den interna utrensningen r i en forskningsinventering som denna viktig av andra skl n antalet offer som den skrdade. Till dessa hr det faktum att det var i mitten av 1950-talet som mnga av de repressiva

metoder och praxis som skulle bli normativa inom KKP och legio under kulturrevolutionen frfinades till perfektion. Bland dessa terfinner man exempelvis bruket av extrajuridiska s kallade zhuananzuad hoc grupper som i KKPs (n.b. inte statens) namn hade rtt/makt att underska fall och utdma straff utan att behva ta ngon som helst hnsyn till lag277 stiftning eller annan rttslig praxis. Tortyr var visserligen frbjuden, men praktiserades skrmmande ofta av dessa grupper i syfte att framtvinga beknnelser: i den kinesiska frsvarsmaktens interna avrapportering i slutskedet av utrensningen lyftes problemet fram om och om igen, men vad om ngot som gjordes fr att lsa det framgr ej vid en frsta genomlsning av de relevanta primrkllorna. Speciellt fr utlndska forskare finns hr mycket att gra: visserligen har man lyckats bygga upp en bild av den roll som zhuananzu spelade under kulturrevolutionen, men hela denna maoistiska inkvisitions frhistoria frblir i det nrmaste helt outforskad. Ett av de f strre representativa fall frn den hr tiden som blivit vida knt och om vilket det skrivits mycket bde inom och utanfr Kina handlar om den progressive frfattaren och skribenten Hu Feng, som fre Folkrepublikens grundande vid olika tillfllen hade fungerat som inoficiell medarbetare t KKP, men som 1955 blev freml fr en brett upplagd frtalskampanj i pressen och till slut kastades i fngel278 se. P typiskt manr underskte myndigherna nrmare 2 100 personer med vilka han hade haft samrre eller kontakt under sin lnga karrir, och av dessa blev till slut 92 formellt hktade och ytterligare 135 freml fr administrativa tgrder som avskedanden frn sina arbeten eller lngre perioder av 279 husarrest. KKPs Centralkommitt utfrdade frst 1980 och sedan nyo 1988 formella skrivelser i vilka samtliga personer (s kallade Hu Feng-element) som i ngon form drabbats och blivit offer fick terupprttelse. Trots att det lg s lngt tillbaka i tiden uppmrksammades fallet nnu 1991 av det officiella USA och tillgnades ett helt specialnummer av en

275

276

MacFarquhar & Fairbank 1987, MacFarquhar 1974, Teiwes 1993, Li 1994 och MacFarquhar, Cheek & Wu 1989. Strauss 2006.

277 278 279

Schoenhals 1996a och Schoenhals 1996b. Li 1989. Se ven Mei 1989. Sun 2001.

70

versttningspublikation utgiven av det till CIA 280 knutna Joint Publication Research Service. Efter Hu Feng-fallet 1955, samtidigt som skerhetstjnsten i det frdolda fortsatte klappjakten p den inre fienden, lanserade Mao Zedong personligen, i frsta hand bland Kinas intellektuella, en rad policies som hade det gemensamt att de till synes fresprkade en liberalare och mera tolerant linje. Inom konst och litteratur blev det tal om att lt hundra blommor blomma och inom utbildning och vetenskap sade Mao sig vilja se hundra tankeskolor tvla. Skrmda av allt de hade bevittnat sedan 1949 var det frst f som vgade ta Maos vackra ord p allvar; nr de till slut gjorde det och ppet brjade gra sina kritiska rster hrda slog den repressiva apparaten tillbaka med full kraft. Med brjan i juni 1957 brjade KKP mer eller mindre systematiskt klassa svl lojala kritiker som genuina dissidenter bland de intellektuella i Kina som borgerliga hgerelement. Enligt den tidigaste tillgngliga kllan, en intern rapport i Ministeriet fr Offentlig Skerhets Arbetsbulletin Offentlig Skerhet den 20 september 1959, kom det totala antalet offer fr anti-hgerkampanjen i Kina att stanna p 463 812. Denna siffra stmmer dock inte med dagens officiella statistiska uppgift p totalt ca. 550 000. Diskrepansen beror sannolikt p att hgerelement inom frsvarsmakten inte hade inkluderats i den frsta siffran. Hrutver har i Kina sedan 1979 en siffra p ytterligare 160 000 offer fr anti-hgerkampanjen nmnts, nmligen personer som klassades som medel-hgerelement (zhongyou fenzi) eller bara rtt och sltt anti-socialistiska element samt nra anhriga till den ena eller andra sortens 281 element. Nst efter kulturrevolutionen utgr antihgerkampanjen den frmodligen mest omskrivna politiska kampanjen i Folkrepubliken Kinas historia. Den till omfnget (och upplagornas storlek) mest omfattande litteraturen om den och dess offer ges utan tvivel ut i Kina. Hr publiceras bde memoarer, hgkomser, biografier, dagbcker och brevvxlingar, samt d och d udda material, exempelvis en hel

samtida dossier som dokumentarar ett enskilt fall. Samtidigt r det fr en lsare helt uppenbart att mycket av det som ges ut i tryckt form har censurerats eller sjlvcensurerats. Det senare r inte i lika hg grad fallet med den litteratur som utkommer (p kinesiska) utomlands och i Hong Kong/p Taiwan. I USA utges av Laogai Research Foundation de s kallade Svarta Bckerna, en serie memoarer och hgkomster p kinesiska skrivna av f.d. fngar och politiska 282 fngar (20 olika titlar har utkommit sedan 2001). Bckerna, p kinesiska, med titlar som Den Kinesiska Bastiljen, Eld Under Sntcket: En Tibetansk Fnges Vittnesbrd, Mitt Fall frn Leningrads Universitet till Xinzhaofngelset och Torterade Sjlar: Berttelser om Frlorad Lycka r alla med skerhet bannlysta i Kina och skulle beslagtas av tullen om de uppdagades, inte i frsta hand med anledning av innehllet (som inte alltid skiljer sig radikalt frn det som str att lsa i de bcker man kan hitta i Kina) utan p.g.a. att frlggaren och grundaren av Laogai Research Foundation Harry Wu sedan mer n tio r tillbaka r persona non grata och anklagas fr att gna sig t omstrtande verksamhet. Anti-hgerkampanjens offer dmdes inte till dden, utan kom i stllet under slutet av 1950-talet att fylla p mnga av dtidens lger fr reform genom arbete (laogai, en formell straff-rubricering) eller fostran genom arbete (laojiao, en s kallad administriv tgrd). Den vetenskapliga forskningen kring dessa lger och deras historia r tyvrr begrnsad i sin om283 fattning. Enligt nummer 71/1959 av den ministeriella Arbetsbulletin Offentlig Skerhet var antalet brottslingar i fngsligt frvar (zaiyafan) i Kina den 1 oktober 1959 sammanlagt 2 011 800. Om man jmfr denna siffra med landets totala befolkning (som enligt Ministeriet fr Offentlig Skerhet uppgick till totalt ca 650 miljoner, barn inkluderade) finner man att inte mindre n 310 av 100 000 kineser befann sig i fngsligt frvar. Men hrutver mste man i fallet Kina, om jmfrelsen verhuvudtaget skall bli meningsfull, ocks ta i beaktande att det frutom antalet brotts-

282

283 280 281

Reflections on Hu Feng Counterrevolutionary Case 1991. Zhonggong zhongyang zuzhibu bangongting 1985, s. 64142 och 64849.

En lista p titlarna med korta beskrivningar p engelska finns p www.laogai.org Ngot av det intressantaste som publicerats p senare r r en vxande lgerlitteratur i form av sknlitterra skildringar skrivna av f.d. fngar. Se Williams & Wu 2004 och Williams & Wu 2006. Se ocks Mhlhahn 2004.

71

lingar i fngsligt frvar (vilket allts omfattade dem som dmts till reform genom arbete) vid denna tid ocks fanns ett avsevrt antal personer som var freml fr fostran genom arbete, normalt fr en period p mellan tv och tre r. Enligt nummer 1/1960 av Arbetsbulletin Offentlig Skerhet uppgick dessas antal till drygt 400 000 vid slutet av 1959. Ytterligare en kategori personer som var delvis bervade sin frihet var alla de som, efter en avslutad tid i ett lger, omgende anstlldes vid detsamma och p detta stt visserligen fick sin frsrjning tryggad men p villkor (vanligen fortsatta inrikes rese- och flyttresitriktioner) som inte lt sig jmfras med en fri arbetares: dessa personers antal uppgick vid slutet av 1959 till drygt 450 000. Om man lgger ihop de hr nmnda tre kategorierna fr man totalt 2 861 800 personer och finner att i realiteten 440 av 100 000 kineser r 1959 var bervade sin frihet. (Motsvarande siffror fr Sverige resp. USA r idag 80 av 100 000 och 751 av 100 284 000. )

vxer alla frn ett och samma trd; en professor flyger genom luften till en konferens med en personlig hoppikopter som hopflld fr plats i hans ryggsck; partimedlemmar kommunicerar med varandra med bildtelefoner som inte r strre och tyngre n att de gr att bra med sig; n Taiwan har redan fr tio r sedan befriats och hela KKPs ledargarnityr med Mao i spetsen har inte blivit en dag ldre utan r fortfarande vid god kommunistisk vigr! Fljden av Stora Sprngets hybris blev en ekonomisk och social katastrof utan like men framfr allt, och i frsta hand, en mnsklig tragedi i form av den vrsta hungersnden i Kinas historia. Hndelsefrloppet p den hgsta beslutsfattande nivn inom kommunistpartiet tolkades och beskrevs p 1980- och 1990-talen av utlndska statsvetare med tillgng till det som skrivits av det officiella Kinas historiker, en begrnsad (om n ofta informativ) dokumentation frn Sprnget, och lckta samlingar av tal av Mao Zedong vilka sammanstllts under Kulturrevolutionen. De bsta produkterna av denna periods internationella forskning i det som fr enkelhetens skull kan sgas hra hemma i den Pekingologiska skolan omfattar fransmannen Jean-Luc Domenachs The Origins of the Great Leap Forward, andra och tredje bandet av skotten Roderick MacFarquhars triologi The Origins of the Cultural Revolution, australiensaren Frederick C. Teiwes Politics and Purges in China: Rectification and the Decline of Party Norms (reviderad utgva), samme Teiwes och taiwanesen Warren Suns Chinas Road to Disaster: Mao, Central Politicians and Provincial Leaders in the Unfolding of the Great Leap Forward, amerikanen David Bachmans Bureaucracy, Economy and Leadership in China: The Institutional Origins of the Great Leap Forward och kanadensaren Alfred L. Chans Maos Crusade: Politics and Policy Implementa286 tion in Chinas Great Leap Forward. Nr flera av de hr nmnda verken brjade skrivas saknades utanfr Kina nnu flera viktiga delar av den dokumentation som idag gr det mjligt att knyta enskilda medlemmar av den hgsta ledningen inom KKP till mycket specifika hndelser under det Stora Sprnget och till policybeslut med katastrofala fljder p grsrotsnivn. Sedan mitten p nittotalet har

Det Stora Sprnget Framt (19581961)


Vren 1958 inledde KKP med Mao som primus motor det s kallade Stora Sprnget Framt, ett frsk att med extrema tgrder p alla omrden frn politik och lagstiftning till planekonomi, frn jordbruk till infrastruktur och industri, frn utbildning till forskning och utveckling, hnsynslst forcera tempot p den utveckling som hittills kallats att bygga socialismen, men som nu kom att kallas fr att frverkliga 285 kommunismen inom en snar framtid. Kunde Sovjetunionen, som Nikita Khrushchev hade insisterat nr Mao trffade honom i Moskva i november 1957, under de kommande femton ren hinna ikapp USA s skulle Kina inte vara smre: Att hinna ikapp och passera Storbritannien p femton r! blev snart det Stora Sprngets mest knda slagord. Sciencefictionfilmen Vid ShisanlingreservoirenEn Fantasi (i vilken Mao Zedong spelar sig sjlv) inspelad under ngra hektiska veckor sommaren 1958, tar tittaren tjugo r framt i tiden och lter honom/henne f uppleva den kommunistiska drmmen nr den blivit verklighet: pplen, pron, bananer och vindruvor

284

285

Adam Liptak, Inmate Count in US Dwarfs other Nations, New York Times, 23 april 2008. Se Schoenhals 1987.

286

Domenach 1995, MacFarquhar 1983, Teiwes 1993, Teiwes & Sun 1998, Bachman 1991 och Chan 2000.

72

forskningslget i detta avseende mrkbart frbttrats, i frsta hand genom publiceringen av de till namnet endast fr offentligt bruk men i kinesiska bokhandlar och antikvariat ppet slda banden 79 (p 2 000 sidor) av Mao Zedongs Manus sedan Nationens Grundande, redigerade av KKPs centrala dokumentations287 enhet. Dessa kompletterar den fr svl kinesiska som utlndska forskare tillgngliga, dock ej kommersiellt distribuerade standardsamlingen med ej lngre hemligstmplade Centralkommitt-dokument frn Stora Sprnget, nmligen band 2224 (p drygt 2 000 sidor) av de vid den kinesiska Nationella Frsvarshgskolan sammanstllda Referensmaterial fr Undervis288 ning i KKPs Historia. Ett mycket ambitist nationellt dokumentationsprojekt som uteslutande och mycket specifikt behandlar det Stora Sprnget aviserades internt i november 1998 av KKPs Centrala Partihistoriekontor: projektet engagerar alla provinsiella arkiv och stadsarkiv i Kina med en central grupp i Beijing som koordinator, och tanken r att projektet skall mynna ut i ett flerbandsverk p totalt 15 000 sidor med arkivmaterial frn hela landet som dokumenterar alla aspekter av det Stora Sprnget. Ett av de band som redan publicerats (i en begrnsad upplaga p 1 000 exemplar endast fr offentligt bruk) dokumenterar Sprnget i provinsen Yunnan i text, 289 siffror och bild. Det innehller en statistiskt till synes vl underbyggd studie av hungersnden som 290 just i Yunnan brjade ovanligt tidigt (hsten 1958). Frfrgningar i den till KKPs Centrala Dokumentationsenhet knutna bokhandeln i Beijing gav 2007 vid handen att arbetet p de andra banden i samlingen gr mycket lngsamt (bandet fr provinsen Fujian fanns att kpa men var en besvikelse). Sklet uppges rent generellt vara bristande finansiering. I arbetet med att dokumentera det Stora Sprngets plats i den politiska historien efter 1949 har sedan mitten p 1990-talet en viktig roll spelats av en liten grupp kinesiska forskare som doktorerade i modern

historia under handledare som Professor Jin Chunming (Centrala Partihgskolan), Professor Cong Jin och den nyligen bortgngne Professor Wang Nianyi (Kinas Frsvarshgskola). Dessa ldre mentorer hade tio, femton r tidigare, efter kulturrevolutionens slut, haft som politiskt frtroendeuppdrag att ansvara fr skrivandet av det post-maoistiska KKPs och Folkrepublikens officiella historia och i samband drmed under en lngre tid haft tillgng till centrala parti- och statsarkiv p villkor som var unikt genersa. Som forskarhandledare kom de sedan att utva ett positivt inflytande i den meningen att de fostrade till kritiskt tnkande (vilket i det nu liksom d rdande politiska klimatet naturligtvis inte fr blandas ihop med kritiskt skrivande). En av dem har fr vana att pongtera hur lite av den officiella historieskrivningen som skulle verleva om alla kinesiska arkiv verkligen ppnades i den utstrckning som skedde i Ryssland efter Sovjetunionens upplsning: i bsta fall, varnar han de egna studenterna och utlndska kollegor, skulle kanske bara 10 procent av historien ej behva skrivas om totalt. Flera av det Stora Sprngets kinesiska historiker som lrt sig forskarhantverkets grunder efter kulturrevolutionen kom p nittiotalet att tillbringa kortare eller lngre perioder vid forskningsinstitut i USA, exempelvis Fairbank Center for East Asian Research vid Harvarduniversitetet och Cold War International History Project vid Woodrow Wilson International Center for Scholars (Washington DC). Mnga av dem har idag vl upparbetade akademiska kontakter med forskare i Europa, Japan, Australien och Nordamerika. En god uppfattning om vilka de r och vad de skriver fr man genom att g in p websajten coldwarchina.com dr den interna skmotorn p en skning under Stora Sprnget Framt (p kinesiska) ger drygt 260 hits under rubriker med namn som Demografisk frndring framkallad av Stora Sprnget, Studie av det Stora Sprnget ur ett kvantitativt perspektiv: om naturliga och mnskliga faktorer och deras relation till de tre katastrofala ren och Statsmaktens expansion och kampanjen Stora Sprnget 291 Framt.

287 288

289

290

Zhonggong zhongyang wenxian yanjiushi 19921996. Zhongguo renmin jiefangjun guofang daxue dangshi dangjian zhenggong jiaoyanshi 1986. Fr en kritisk introduktion till detta viktiga samlingsverk, se Sun 1992. Zhonggong Yunnan shengwei dangshi yanjiushi & Yunnan sheng danganguan 2004. Zhonggong Yunnan shengwei dangshi yanjiushi & Yunnan sheng danganguan 2004, s. 305328.

291

http://www.google.com /custom?q=%E5%A4%A7%E8%B7%83%E8%BF%9B &hl=zh-

73

Ett transnationellt ntverk som studerar Stora Sprnget och som omfattar svl forskare anstllda vid statliga forskningsinstitutioner och universitet i Kina som akademiker verksamma utanfr Kina, har f.n. sitt virtuella centrum i Wien. En av de centrala figurerna i ntverket r den produktive forskarassistenten Felix Wemheuer, frfattare till Chinas Groer Sprung nach vorne (19581961): Von der kommunistischen Offensive in die Hungersnot och Lndliche Erinnerungen und staatliche Vergangenheitsbewltigung der Groen Sprung-Hungersnot in der chinesischen Pro292 vinz Henan. Wemheuer r tillsammans med en amerikansk kollega Kimberley Manning redaktr fr en antologi (resultatet av en konferens i Wien 2006) under arbetsnamnet New Perspecives on the Great Leap Forward and Great Famine vilken frvntas komma ut 2008. Till de intressantare antologibidragen hr Jeremy Browns Great Leap City: Surviving the Famine in Tianjin, Gao Huas So-called Methods to Increase Food and Food Substitutes during the Great Famine, Qiao Peihuas Origins of the Xinyang Incident och Ralph Thaxtons How Chinas Great Leap Forward Famine Ended: Implications for State Legitimacy. Den utan tvivel mest dramatiska delen av det Stora Sprnget r allts den till sin omfattning nrmast ofattbara hungersnd och, i stora delar av landet, 293 massvlt som drabbade Kina ren 19591961. Flera demografer, historiker och statsvetare har p senare r gnat sig t att forska kring denna och d i frsta hand ska svar p frgor som dess exakta omfattning (det vill sga antalet offer i olika delar av landet under olika perioder) och i vilken grad ansvaret fr det extremt stora antalet ddsoffer i vissa provinser i frsta 294 hand br lggas p politiska eller naturliga faktorer.

Det finns fortfarande ingen officiell av KKPs ledning sanktionerad siffra fr det totala antalet mnniskor som dog en onaturlig dd (fei zhengchang siwang det kinesiska uttryck som mindre ordagrant och mer idiomatiskt i detta sammanhang br vesttas till offer) i Kina under ren 19591961det vill sga antalet offer fr hungersnden under/efter det Stora Sprnget. Olika hgt placerade kllor har under ren givit vitt skilda uppgifter. Den pensionerade f.d. sekreteraren till Rda Armns fader Zhu De och tillika vice-chefen fr KKPs Centrala Partihistoriekontor Liao Gailong hvdade r 2000 att det t.o.m. kan ha rrt sig nrmare 40 miljoner. r 2004 sade en sekreterare till den f.d. ordfranden fr Kinas Nationella Folkkongress Wan Li i en TV-intervju att 30 miljoner mnniskor svalt ihjl under de tre svra ren. I ett p initiativ av KKPs Centrala Propagandadepartement producerat encyklopediskt verk Det Samtida Kinas Befolkning som utkom redan 1988 antyddes det att antalet mnniskor som dog en onaturlig dd under de tre svra ren hade legat ngon295 stans mellan 20 och 30 miljoner. En inhemsk forskningsinventering av vad som skrivits i och utanfr Kina om hungersnden och antalet svltoffer presenterades av tv kinesiska forskare vid den Sjunde rliga Akademiska Konferensen om Nationens Historia i november 2007, i staden Yanan. Frfattarna inkluderade och granskade kritiskt ett stort antal oberoende, och p skilda metodologiska och empiriska grunder vilande siffror: man frdmde i sammanhanget som helt och hllet ovederhftig den mycket inflytelserike ntbaserade forskaren Chen Bihong som hvdat att antalet mnniskor som dog en onaturlig dd verhuvudtaget inte kan ha varit ngra 30 miljoner, eller 20 miljoner, eller 10 miljoner, eller ens en enda miljon till antalet och en annan forskare p ntet Zhang Zhihong som hvdar Att 30 miljoner skulle ha svultit ihjl under Stora Sprnget Framt r en ren och skr fabrikation. Hr r det allts intressant att notera att den stora svlten 1959 1961, precis som Frintelsen i Europa, har givit upphov till en slags frnekar-diskurs. Denna vgran att acceptera en tragisk sanning besitter dock ingen legitimitet i det kinesiska forskarsamhllet och ges ej heller utrymme i andra medier n just p webben.

292 293 294

CN&cof=&domains=www.coldwarchina.com&sitesearch= www.coldwarchina.com&oe=GB2312&start=0&sa=N Wemheuer 2004 och Wemheuer 2007. Jfr. Peng 1987 och Ashton, Hill, Piazza & Zeitz 1984. En utmrkt websajt med flera bra papers (de flesta p kinesiska, ngra med abstracts p engelska) om hungersnden i nedladdningsbar form administreras av Universities Service Centre vid Chinese University of Hong Kong. Jfr. http://www.usc.cuhk.edu.hk/wk_wzdetails.asp?id=1854

295

Li & Shang 2007.

74

Den kinesiska forskningsinventeringen kom fram till att ngon konsensus om antalet offer inte fanns, men att en majoritet bland forskare i och utanfr Kina uppskattar att det troliga antalet offer mste ha legat 296 mellan 20 och 30 miljoner mnniskor. I skuldfrgan om vem som bar det huvudsakliga ansvaret r det f som hvdar ngot annat n att detta i sista hand var Mao Zedong. Skillnaderna mellan olika framstllningar har i detta sammanhang mest att gra med hur frfattaren tolkar Maos personlighet: Var han en ond, orientalisk despot som nrmast fann nje i att mrda sitt eget folk? Eller var han en i och fr sig hnsynsls politiker som i detta fall var medveten om att hans politik mislyckats och ftt fljder som han inte kunnat eller ansett sig haft rd att motverka? (I det senare fallet syftas exempelvis det ven mitt under svlten hgprioriterade arbetet p att bygga en kinesisk atombomb, ett projekt frn vilka resurser hade kunnat tas fr att lindra svlten, vilket dock ej skedde.) Statsvetaren Thomas P. Bernstein vid Columbia University r en av mnga representanter fr ett slags akademisk mainstream utanfr Kina som hvdar Not until spring 1960 did Mao again express concern about abnormal deaths and other abuses, but he failed to apply the pressure needed to stop 297 them. En framstllning som lgger mindre av skulden direkt p Mao som person, och mer av den p det politiska system han varit med om att skapa, r den alternativa akademiska mainstream som kommer till uttryck i exempelvis Judith Shapiros arbete (hon r lektor i miljpolitik vid American University i Washington DC). Hon skriver: urgency to achieve utopian socialism led to widespread deforestation as trees were cut to fuel backyard furnaces. Fanciful agricultural schemes and competitions to produce impossible yields sapped farmers energy, impoverished the lands productivity, and contributed to the 298 greatest human-made famine in history. R. J. Rummel r en av dem som sger sig ha indentifierat en extrem intentionalitet hos Mao och som insisterar att ven mass-svlten p ngot vis var avsiktlig. Han skriver: Mao's policies caused the fa-

mine. He knew about it from the beginning. He didn't care! Literally. Indeed, he wanted to take even more food from the mouths of his starving people in order to increase his export of food. It was all he had to export and he was after power Those in the top circle of the CCP tried to alleviate the famine. They were arrested, some tortured, some executed or allowed to die horribly So, the famine was intentio299 nal. Det skulle med rtta kunna hvdas att de sikter (seris och empiriskt frankrad historieskrivning rr det sig knappast om) som Rummel hr framfr inte frtjnar att uppmrksammas i en forskningsinventering, men de r kanske nd vrda att kommentera p.g.a. intresset fr honom i den svenska bloggosfren. Ett f.n. pgende stort upplagt forskningsprojekt i Kina om det Stora Sprnget, finansierat av den inhemska motsvarigheten av Vetenskapsrdet, vars uppdaganden kan komma att ha fr kommunistpartiet delikata terverkningar i ansvarsfrgan knyter samman demografer, historiker och arkivarier frn den rikstckande vderlekstjnsten. I den senares arkiv p provinsniv har nmligen mycket exakta dagliga uppgifter om det lokala klimatet under hela den relevanta perioden bevarats. Med dessa uppgifters hjlp har man nu fr avsikt att en gng fr alla bringa klarhet i hur mycket av skulden fr svlten som rimligen kan lggas p naturen och hur mycket som mste lggas p mnskliga, och d i frsta hand politiskt/administrativa faktorer. Jag har vid flera tillfllen haft tillflle att tala med de forskare som leder detta projekt, och i ett tidigt samtal skmtade de och sade att om resultatet lter KKP behlla ansiktet s kommer en stor fet volym med en vldig massa data att publiceras ppet; men om resultatet visar upp partiet i en mycket dlig dager, d kommer projektet bara att publicera en tunn intetsgande rapport och det mesta av resultatet att hemligstmplas eller enbart distribueras fr offentligt bruk. Frmodligen kommer ngon form av offentlig avrapportering att ga rum under 2008, men vad den kommer att visa r nnu oklart.

296

297 298

Li & Shang 2007. Jfr. ocks http://www.jessedi.com/archiver/tid-447229.html Bernstein 1983, Bernstein 1984 och Bernstein 2006. Shapiro 2001.

299

Rummels blog http://freedomspeace.blogspot.com/2005/11/reevaluati ng-chinas-democide-to-be.html

75

S lngt elite politics och makronivn. Nr det gller mikronivn och forskning som ser som sin uppgift att klargra hur det Stora Sprnget drabbade den vanliga mnniskan kan man ngot frenklat identifiera tre olika strmningar. Den frsta bygger i frsta hand p intervjuer med verlevande eller deras efterkommande. Det r i frsta hand underskande journalister, kineser och icke-kineser, som representerar denna strmning. Ett utanfr Kina uppmrksammat (och i Kina ibland som illa underbyggt och sensationalistiskt kritiserat) resultatet av journalistiska mdor r 300 boken Hungry Ghosts av Jaspar Becker. I avsaknad, tills vidare, av en bttre skildring av en fruktansvrd tragedi s kan man bara varmt rekommendera boken till alla som sker frst verkligheten bakom det Stora Sprngets offerstatistik. Som det str att lsa p frfattarens egen websajt: This is the first book to unravel the story behind the statistics. Based on hundreds of interviews and unpublished documents, it describes how Mao Zedong created a man-made famine throughout China Through graphic eyewitness accounts, the author describes a catalogue of terror, cannibalism, slavery, torture and imprisonment that took place on a massive scale during the great famine in which 10 million people were arrested and sent to death camps while a 301 further 10 million fled their homes. En andra strmning, begrnsad till Kina, r en biprodukt av det officiellt sanktionerade arbetet sedan 1980-talet p att sammanstlla stora encyclopediska s kallade lokalkrnikor (difang zhi) i vart och ett av 302 Kinas ca 2 000 ln. Det rr sig hr om en kinesisk historieskrivning som till formen frblivit en levande tradition sedan Songdynastin (960-1279 e.kr): ett eklektiskt insamlande av alla sorters information om vad som tilldragit sig i en by, en kommun, ett ln eller en stad och dess kompilation i bokform, ofta under direkt verseende av representanter fr den lokala politiska, ekonomiska och kulturella eliten: mandariner fr ett sekel sedan, kommunistpartikadrer idag. I de lokalkrnikor som ges ut idag (och i vilka tyngdpunkten ligger p allt som gt rum sedan 1949) finns

alltid ett avsnitt som dokumenterar vad som skedde under och efter det Stora Sprnget Framt. Forskare som gjort bruk av just detta slags klla till kunskap om frhllandena i ngra av de av svlten vrst drabbade delarna av Kina inkluderar medlemmar i det tidigare nmnda internationella ntverket med ett virtuellt centrum i Wien. En tredje och sista strmning r den konventionella forskning som handlar om att systematiskt lokalisera, f tillgng till och i sista hand tolka olika former av arkivmaterial. Fram till brjan p 1990-talet var detta mycket svrt fr utlndska forskare som var tvungna att hlla till godo med slumpmssigt lckta dokument ur obskyra kllor frn 19671968 (d kulturrevolutionens Rdgarister gjort rder mot lokala arkiv och publicerat vad de kommit ver som dokumenterade politikers pstddda brott, inkl. under Stora Sprnget). Men det lilla man fann tydde p att man, nr fylligare dokumentation en dag skulle bli tillgnglig, stod infr en ofta fruktansvrd verklighet, som detta frhemligade citat ur en ledande politikers tal frn brjan av sextiotalet illustrerar: Some cadres are hounding the common people to death. They exploit them, and deprive them of every single possession they have. They treat them the way Tibetan slave owners treat their slaves, only they dont actually flay them. When they dont beat the masses, they curse them. Theyre even worse than the Japanese. How come some cadres dare to act this way? Its because they have a perfect excuse, the name of 303 which is the practice of communism. P senare r har s ntligen primrkllor av det slag utlndska forskare saknade p 1990-talet blivit tillgngliga och fr historiker utanfr Kina mjliggjort ett veritabelt sprng fr forskningen kring Stora Sprnget. Den kanske viktigaste r en komplett uppsttning (fr ren 1949 t.o.m. 1964) av den d hemligstmplade dagliga nyhetsbulletinen Intern Referens vilken biblioteket vid Universities Service Centre vid Chinese University of Hong Kong besitter. Dess allts lnge som statshemlighet klassificerade rapportering om svlten under de vrsta mnaderna 1960

300 301 302

Becker 1996. http://www.jasperbecker.com/jb_hungryghosts.htm Jfr. Thgersen & Clausen 1992.

303

Yang Xianzhen, den dvarande rektorn fr KKPs Centrala Partihgskola, citerad frn Schoenhals 1992, s. 604.

76

lmnar ingenting t fantasin. Ett exempel p vad som str att finna i denna klla r rapporten om kannibalism som citeras i svensk versttning i Forum fr Levande Historias Faktahfte. Forskare som systematiskt brjat gra bruk av Intern Referens i syfte att belysa skeendet under Stora Sprnget (och d bara delvis frgan om hur vlinformerade beslutsfattare i Beijing var om hungersnden i avlgsna delar av landet) r ocks ngra av medlemmarna i det ovan nmnda ntverket i Wien. En andra intern samtida klla av liknande slag, i vissa avseenden nnu mer politiskt knslig, utgr de rapporter som producerades av den kinesiska skerhetstjnsten och som av Ministeriet fr Offentlig Skerhet tergavs i Arbetsbulletin Offentlig Skerhet. En komplett uppsttning av denna fr ren 19591962 sldes nyligen av ett statligt antikvariat i Beijing. Nr forskarvrlden vad det lider brjar inkorporera det som str att lsa i Arbetsbulletinen i sin historieskrivning, kan det som sagts om hur arkiven kommer att tvinga fram en revision av 90 procent av historien mycket vl besannas. Hr r ett citat ur nummer 14/1962: Under ren 1958 till 1961 (framfr allt under de frsta tre ren) arresterade [myndigheterna i provinsen] Qinghai totalt ver 62 000 personer. Antalet som [hrutver] blev freml fr vad som i form av uppsamling och upplxning, hkte, uppfostran genom kroppsarbete eller liknande ocks motsvarade arrestering ligger p ver 46 000, vilket motsvarar ett totalt antal p mer n 108 000 personer. Detta antal motsvarar 5,1 procent av den totala befolkningen (2,1 miljoner) i provinsen. Om man till detta antal lgger de mer n 16 000 som under samma period skts ihjl nr uppror kvstes och de 27 000 som varit freml fr kontroll-tgrder, kamp-mten, eller tvingats till kroppsarbete under versyn s framgr det att under en fyrarsperiod i provinsen som helhet ver 151 000 blivit attackerade, vilket motsvarar 7,2 procent av befolkningen. Dessa siffror inkluderar inte det antal personer som, hrutver, blev freml fr uppsamling och upplxning eller uppfostran genom kroppsarbete organiserad av folkkommuner och brigader. Antalet arresterade som dog i av myndigheterna p prefektur resp. lns-niv administrerade hkten uppgr till 30 000, vilket motsvarar 1,4 procent av den totala befolkningen i provinsen. (Hrutver s dog yt-

terligare 49 000 personer i de direkt av provinsmyndigheterna administrerade briagderna fr fostran genom arbete.) Allvarligast var det i den autonoma Tibetanska prefekturen Yushu dr antalet arresterade motsvarade 12 procent av den totala befolkningen och de som dog motsvarade 45 procent av dem som arresterades. I Qumalai ln fanns frn brjan 4 000 personer och av dessa arresterade man 1 500; efter det att de arresterats dog 60 procent av dem. Det br betonas att, ven i skerhetstjnstens interna rapportering, det som hr skildras r ett extremfall. P andra platser i Kina var situationen bttre, i mnga fall ojmfrligt bttre. Det som hade hnt i Qinghai sgs p ministeriell niv i Beijing som ngot s allvarligt att man faktiskt var nra att kalla det fr ett brott mot mnskligheten: Aldrig tidigare i vrt offentliga skerhetsarbetes historia, pongterade man i den hr citerade rapporten, har till sin natur brottsliga fel av detta slag begtts.

Stora Proletra Kulturrevolutionen (19661976)


Den period i Folkrepubliken Kinas historia som gnats mest uppmrksamhet av forskare bde i och utanfr landet r det decennium som brukar kallas fr den Stora Proletra Kulturrevolutionen eller bara 304 rtt och sltt kulturrevolutionen. Sovjetunionen hade ocks upplevt en kulturnaja revoljutsija kring ren 19281931, men med dess snvare fokus och innehll begrnsat i frsta hand till attacker p frment borgerliga fenomen inom den inhemska kultursfren, lmnade den sovjetiska f spr efter sig som gr att jmfra med det massiva genomslag p alla omrdenoch inte bara, eller ens i frsta hand, kulturenssom Mao Zedongs brutala alla revolutioners mdrar fick, svl lokalt som globalt. Att frska skildra och frst inte bara vad som hnde efter det att Mao sommaren 1966 hade vnt sig till den kinesiska ungdomen med uppmaningen att gra uppror r rtt! och strtat KKP och hela Folkrepubliken i djupaste kris, utan ocks varfr det hnde, r svrt. Lika stor betydelse som ideologiska faktorer spelade i

304

Den bsta (i betydelsen mest omfattande) bibliografin ver skrifter om (i motsats till frn) den kinesiska kulturrevolutionen p alla sprk r Song & Sun 1998.

77

sammanhanget mste av historikern ven tillskrivas politiska, sociala, militra, ekonomiska, kulturella, juridiska, demografiska och idiosynkratiska psykologiska faktorer som Mao Zedongs tilltagande paranoida lggning. KKP-ledarens roll var kritisk, men mycket av ansvaret fr de brott som kom att begs i kulturrevolutionens namn faller i sista hand ocks p andra personer, inklusive de politiska ledare som i kulturrevolutionens senare skeden blev dess offer (inklusive andre-mannen i partiet Liu Shaoqi, dd 1969) men som inledningsvis hade stllt sig bakom den till hundra procent. Seris och empiriskt frankrad kinesisk forskning om kulturrevolutionen inleddes inte frrn i brjan p 1980-talet. Premirminister Zhou Enlai hade 1966 sagt att kulturrevolutionens hgsta sanningskriterium var Mao Zedong-tnkandet: i princip hade detta fram till Maos dd inneburit att om det rdde en motsttning mellan det faktiskt pvisbara och ngot den Store Rorsmannen hade sagt eller tnkt s var det 305 verkligheten, och inte tron, som hade fel. Den till sin omfattning synnerligen begrnsade underjordiska samizdat-typen av oberoende analyser av kulturrevolutionen som cirkulerade i Kina under denna tid betraktades av myndigheterna som ktterska och omstrtande och deras frfattare kastades, medan Mao Zedong fortfarande levde, utan undantag i fngelse, men kom sedan att f terupprttelse och slppas (om de fortfarande var vid livet) i de fall som blivit 306 knda, ngra r efter hans dd. Utanfr Folkrepublikens grnser utkom redan under sjuttiotalets frsta r ett antal fortfarande lsvrda 307 akademiska studier av kulturrevolutionen. Denna tidiga litteratur var i frsta hand statsvetenskaplig eller sociologisk, men frfattarna var i ngra fall ocks diplomater eller intelligence analysts som skrev under pseudonym. I Sverige bedrevs under denna period inga kritiska studier av kulturrevolutionen som

frtjnar att nmnas; s sent som 1977 bemttes hemvndande svenska studenter frn Kina med ppen skepsis p debattsidorna i media nr de uttalade sig kritiskt om kulturrevolutionen p basis av egna erfarenheter under ett eller flera rs studier i landet. En banbrytande delvis p arkiv-material baserad antologi The Chinese Cultural Revolution as History med bidrag av framfr allt yngre amerikanska historiker, vilken publicerades 2006, inleds med en terblick p forskningen under de r Mao Zedong fortfarande var vid livet och den frsta tiden efter hans dd 1976. Den akademiska forskningen i utlandet var under denna tid notable for its emphasis on the structure of society and what would later be termed state-society relations. Students of political participation examined the ways in which individuals and groups could pursue their interests within the evident constraints of political institutions. Students of political institutions looked closely for evidence of bargaining among bureaucratic interests and mass constituencies, both in the process of policy making and policy implementation. Students of the educational system and the occupational structure examined the career incentives that drove individuals into patterns of cooperation with or withdrawal from regime-sponsored political activity. Students of grassroots politics and economic institutions explored the ways that state institutions bred social networks and personal loyalties that served to extend the power of the state while at the same time blunting or diverting it The result was a specialized scholarly literature that looked remarkably unlike anything 308 connected with the term totalitarianism. Vidare noteras i The Chinese Cultural Revolution as History att forskningen som specifikt behandlade kulturrevolutionens hjdpunkt ren 196668, var ngot av en specialgren av studiet av Kina som helhet. I frsta hand var det framvxten av sociala rrelser (mass-organisationer) som fascinerade. Vidare grs retrospektivt ocks den ur dagens perspektiv viktiga och fr en forskningsinventering som denna speciellt relevanta iaktagelsen

305

306

307

Jfr Zhou Enlai, Letter to Capital University Red Guard Revolutionary Rebel HQ, i Schoenhals 1996c, s. 27. Ngra av viktigaste kritiskt analytiska texterna frn denna tidiga period som bevarats t eftervrlden terfinnes i versttning i Liu 1987 och Chan, Rosen & Unger 1985. See ocks Yang 1997. Exempelvis Robinson 1971, Lindbeck 1971, Johnson 1973 och Ahn 1976.

308

Esherick, Pickowicz & Walder 2006, s. 3.

78

how remarkably thin the evidence was for these interpretations. One has to admire the ingenuity with which authors reconstructed patterns of inequality and conflict from a relatively small number of interviews with migrs, and from scattered copies of red guard tabloids, critical wall posters and pamphlets, transcripts of radio broadcasts, and rare issues of local newspapers. All of this work proceeded without the benefit of the kinds of sources that scholars take for granted today: direct local interviews and oral histories with key participants; extensive collections of tabloids, pamphlets, speeches, and wall posters; published local histories, reference works, and official compendia of social statistics; and even 309 survey research with retrospective questions. Det som allts kan kallas fr den frsta vgen av forskning om kulturrevolutionen utanfr Kina hade ett helt annat fokus n brott mot mnskligheten. Denna frsta vg ebbade ut i och med att KKP 1979 inledde den s kallade reform-eran och samtidigt tog avstnd frn det extrema maoistiska arvet, vilket i en officiell centralkommitt-resolution den 27 juni 1981 sades ha bidragit till en nationell katastrof utan 310 like. Under 1980-talet kom utlndska statsvetare och sociologer i vxande utstrckning att gna sin forskning t tiden efter kulturrevolutionen, samtidigt som historiker nnu inte betraktade hndelsefrlopp under Maos sista tio r i livet som en del av den egna intressesfren. Utanfr Kina var 1980-talet och brjan av nittiotalet ngot av ett lgvattenmrke vad forskarvrldens intresse fr kulturrevolutionen betrffar. Den frsta generationens kinesiska historiska forskning om kulturrevolutionen skedde i det ppet och klart uttalade syftet att underbygga en negativ officiell post-maoistisk syn p kulturrevolutionen. Hr kan man ironiskt nog klart och tydligt tala om forskning styrd av ett paradigm brott mot mnskligheten, dock ej med KKP utan med en fraktion inom partiet (de Fyras Gng och klicken kring Lin Biao) som frvaren. Denna syn kom till uttryck dels i den of-

fentliga rttegngen vintern 1980 mot Mao Zedongs nka med flera kulturrevolutionra radikaler, dels i den just nmnda Centralkommittresolutionen frn 1981 med namnet Om Ngra Frgor i Partiets Hi311 storia sedan Folkrepubliken Kinas grundande. I hg grad signifikant var att en mngd tidigare hemlighllen offerstatistik nu offentliggjordes: fr frsta gngen blev den verkliga vidden av flera enskilda gruppers, institutioners och statsmakters fysiska vld mot specifika offergrupper i kulturrevolutionens namn, allmnt knda. S erknde man frn KKPs sida nu bland annat ppet att inte mindre n 84 000 personer hade frfljts och blivit freml fr falska anklagelser i stra Hebei-provinsen. Av dessa sades 2 955 ha bervats livet; nrmare 14 000 personer frfljts och ftt stta livet till i en jakt p hemliga agenter i Yunnan312 provinsen; nrmare 346 000 personer hade frfljts och blivit freml fr falska anklagelser (i frsta hand fr s kallad etnisk separatism) i Inre Mongoliet. Av dessa hade 16 222 bervats li313 vet;

311

312

313 309 310

Esherick, Pickowicz & Walder 2006, s. 5. Jfr. Excerpt from Resolution on Certain Questions in the History of Our Party Since the Founding of the Peoples Republic of China, i Schoenhals 1996c, s. 296303.

Se den ursprungligen endast fr offentligt bruk publicerade, men sedan lnge p kinesiska antikvariat ppet slda 500-sidor tjocka av Kinas Hgsta Foldomstol sammanstllda Zhonghua renmin gongheguo zuigao renmin fayuan tebie fating shenpan Lin Biao Jiang Qing fangeming jituanan zhufan jishi 1981. Sedan 1992 har en rad personer direkt inblandande i rttegngen givit ut sina memoarer och personliga anteckningar frn densamma, och i flera fall ger dessa en intressant inblick i vad som gde rum bakom kulisserna i samband med att bevisfringen formulerades, straff faststlldes, etc. Jfr. Xiao 1992 och Xiao & Tumen, 1994. Flera kinesiska historiker har utifrn denna nya dokumentation ppet frkastat rttegngen som fga mer n en politisk hmdaktion frn de verlevandes (och d speciellt Deng Xiaopings) sida. Hndelserna i Yunnan som hr avses finns dokumenterade och beskrivna i skrmmande detalj i Ding 1999. P engelska finns den ovanligt brutala kulturrevolutionen i Inre Mongoliet beskriven av en kinesisk historiker i Woody 1993. En fullstndig och delvis omarbetad version av samme frfattares historia utkommer 2008 i Hong Kong p frlaget Cosmos Books.

79

nrmare 80 000 officerare och soldater i Folkets Befrielsearm hade frfljts och blivit freml fr falska anklagelser. Av dessa sades 1 169 inte 314 ha verlevt den behandling de blivit utsatta fr. (Vid rttegngen fr Lin Biaos generaler dokumenterades i detalj olika former av tortyr som sades ha frekommit inom delar av frsvarsmakten: informationen om detta offentliggjordes dock 315 inte frrn 1992. ) Denna och en mngd liknande makrostatistik vilken sades illustrera antalet offer fr utrensningar p hgre niv inom KKP, frsvarsmakt och statlig frvaltning, kom under 1980-talet att terges i flera (p kinesiska universitetsbibliotek ltt tillgngliga, men ej kommersiellt distribuerade) samlingar med basdokumentation 316 om kulturrevolutionen. Samlingarna, vilka i frsta hand omfattade ett urval historiskt signifikanta centrala policybeslut, texter av Mao och andra ledare utvade under 1980-talet ett mycket stort inflytande p historieskrivningen i svl Kina som bland utlndska forskare. Mest spridd och ngot av ett standardverk blev de tre volymer p sammanlagt 2 000 sidor med titeln Forskningsmaterial om den Stora Kulturrevolutionen som ingick i den av kinesiska Frsvarshgskolan sammanstllda serien Referensma317 terial fr Undervisning i KKPs Historia. Redaktren fr de tre volymerna om kulturrevolutionen var den tidigare nmnde Wang Nianyi. De amerikanska Kinahistorikernas nestor John K. Fairbank lutade sig delvis mot denna nya information nr han i den frsta utgvan (1992) av sin inflytelserika China: A New History hvdade: Estimates of the victims of the Cultural Revolution now hover around a million, of 318 whom a considerable number did not survive. I en reviderad, postum utgva (1998) av samma verk skrev Fairbanks medfrfattare och f.d. elev, historikern Merle Goldman, p basis av mera detaljerad informa-

tion som delvis hrrrde frn samma slags kinesiska kllor, att kulturrevolutionen varit en politisk kampanj in which half a million people were killed or committed suicide and an estimated 100 million were 319 persecuted. Inte allt som vid denna tid skrevs och trycktes upp i bokform i Kina om de vrsta vergreppen under kulturrevolutionen klarade sig genom alla censurinstanser. Det p basis av Ministeriets fr Offentlig Skerhet egen interna dokumentation producerade, ver ett tusen sidor tjocka, verket Av Detta M de Unga Lra (vilket i berttande och ltt tillrttalagd form skildrar ett drygt hundratal tragiska mnniskoden) skulle ha kommit ut 1981, men distribuerades aldrig. Exemplar ur en ej fullstndigt frstrd restupplaga har sedan 320 mitten p 1990-talet slts p antikvariat i Beijing. Vid mitten av 1980-talet hade det officiella Kinas nrmast totala revision av kulturrevolutionens p Mao Zedongs tid s positiva historia i princip avslutats. Det grundliga frnekandet av kulturrevolutionen (chedi fouding wenge) som nu var KKP-policy fick stor betydelse fr mnga reformivrare. Det som frnekades och sades vara ett bedrgeri var bland annat att kulturrevolutionen skulle ha haft ngot som helst gott i sig eller frt ngot gott med sig. Nr den p denna punkt var som mest lyhrd fr det politiskt korrekta blev ttiotalets forskning och historieskrivning uteslutande en frga om svart eller vitt. Ett bra exempel r den historia i ett band om kulturrevolutionen som kom ut p kinesiska i Folkrepubliken 1986 och i engelsk versttning i USA 1996 under namnet Turbulent Decade: A History of the Cultural Revolution. I min anmlan av versttningen skrev jag: The persuasive power of many statements in this book would have been enhanced considerably had the authors occasionally inserted qualifying markers such as appeared to, as far as we know, may, might or one would like to believe did But instead of admitting that what much of what they say still remains to be proven, the authors assert simplistically that they know

314

315 316

317

318

Zhonghua renmin gongheguo zuigao renmin fayuan tebie fating shenpan Lin Biao Jiang Qing fangeming jituanan zhufan jishi 1981, s. 2224. Xiao 1992, s. 290293. De vldsamma aspekterna av kulturrevolutionen kom nu att erstta ideologin som det som i ngon mn fortfarande drog sig utlndska sociologers intresse. White 1989, Madsen 1990 och Lu 1995. Zhongguo renmin jiefangjun guofang daxue dangshi dangjian zhenggong jiaoyanshi 1988. Fairbank & Goldman 1998, s. 402.

319 320

Fairbank & Goldman 1998, s. 410. Shangfang tongxun bianjishi 1981. En kraftigt nedkortad sanitized sequel till detta verk som sedemera sldes ppet r Shangfang tongxun bianjishi 1986.

80

what Mao dreamed of (p. 306), the Chinese Communist Party has a tradition of believing (p. 257), and Lin Biao also pondered (p. 310). Given their disciplinary background in political science and sociology, it is particularly surprising that they appear to have little appreciation of the complexity of politics. Oftentimes their explana321 tions are simply too simple to be convincing Frfattarparet som skrev Turbulent Decade lever numera i exil i Frankrike och gnar sig som bona fide dissidenter t att fresprka federalism i Kina och arbeta fram en ny frfattning t vad de hoppas en dag skall bli den kinesiska frbundsrepubliken. Den med avstnd bsta historien ver kulturrevolutionen frn den hr tiden r den 1988 publicerade (reviderad upplaga 2005) Den Stora Turbulensens Tid 322 av Wang Nianyi. Wang hade lnge varit propagandakader inom det militra, men blev nr reform-eran brjade professor i modern historia vid Frsvarshgskolan i Beijing. En av hans starka sidor var att kunna skriva mellan raderna och p s vis kringg en rigid censur I en anmlan av Den Stora Turbulensens Tid skrev jag: Within the confines of the CCP Centres official line on the Cultural Revolution. Wang Nianyi has succeeded in writing a history that is eminently readable A low-key irony reverberates throughout the narrative, though Wang does reflect some partiality to various individuals and groups. With dead-pan seriousness the author admits that there are certain things about the Cultural Revolution he has not been able to figure out And so, precisely beause of all the glaring contradictions left unresolved, this becomes a far better work of history than the line struggle histories produced in China in the past. Extended extracts from previously classified texts 323 are scattered throughout the narrative. Till de tidigare svl i Kina som utomlands oknda uppgifter som Wang kunde avslja i sin historia hrde

bland annat de skyhga antalet offer fr kulturrevolutionens hetsjakt p den politiska s kallade ultra324 vnstern i brjan p 1970-talet. Bland mnga exempel p hur webben kommit att spela en positiv roll i den internationella forskningen om alla aspekter av kulturrevolutionen br hr nmnas att mycket av det som forskare i Wangs generation med brjan p 1980-talet skrev fr hand och publicerade i skrifter endast fr offentligt bruk (vilka inte lngre gr att f tag p), idag av yngre kollegor och fre detta elever har lagts ut i elektronisk form p servers i och utanfr 325 Kina. I slutet av 1980-talet fick sakta vxande kontakter mellan kinesiska och utlndska forskare till fljd att nya forskningsrn och nytt kllmaterial om kulturrevolutionen spreds utanfr Kina. En bild av detta ger innehllet i den mellan 1988 och 1992 av ett internationellt ntverk av yngre historiker publicerade CCP Research Newsletter med dess s kallade boknotiser och kortare anmlningar och analyser av ofta svrtillgnliga kllor. Samtidigt gick fortfarande mycket av det som i Kina publicerades, i synnerligen begrnsade upplagor (ibland med hemligstmpel eller endast fr offentligt bruk), omvrlden frbi. Ett exempel frn den hr tiden (1990) r det i frgan om brott mot mnskligheten synnerligen relevanta bildverket Fotografisk Dokumentation av Kulturrevolutionen i Guangxi, en etnisk autonom region (motsv. en provins) i Sydkina p grnsen mot Vietnam dr det rdde ett 326 blodigt inbrdeskrig under lnga perioder 196768. I frordet till detta nrmare 400 sidor tjocka verk, vars existens inte blev knd utanfr Kina frrn femton r senare, kan man lsa: Den stora kulturrevolutionen var en enorm katastrof. Fotografisk Dokumentation av Kulturrevolutionen i Guangxi terspeglar verklighetstroget dtidens historiska ansikte och utgr dessutom ett substantiellt bevismaterial, utver de 18 banden Arkivdokument Frn Kulturrevolutionen i Guangxi. Det r synnerligen vrdefullt att de bilder som man kunnat finna nu har samlats i en

321

322 323

Schoenhals, rescension (publicerad i The China Quarterly, nr. 156, 1997) av Yan & Gao 1996. Wang 1988. Rescension publicerad i CCP Research Newsletter, nr. 3, 1989, s. 5758.

324

325

326

Wang 1988, s. 33639. P engelska, se MacFarquhar & Schoenhals 2006, s. 22138. Jfr. sidorna fr dokumentation och debatt p sajten www.linbiao.org Guangxi wenge dashi nianbiao bianxie xiaozu 1990.

81

volym som bifogas partiets och statens arkiv. De illustrerar kulturrevolutionen i Guangxi i miniatyr och kan tjna den historiska forskningen samt bidra till att bilda denna generation och framtida generationer. Hr r en lxa i blod av vilken vi mste dra lrdom. Vi fr aldrig igen lta detta 327 ske. Just Guangxi var i brjan p nittiotalet under en tid freml fr intresse i utlandet, d det blev knt att det i ngra delar av regionen hade frekommit en bisarr form av politisk kannibalism under kulturrevolutio328 nen. Denna dokumenterades i en underskning av en kinesisk journalist/forskare som vckte berttigad sensation och med tiden utkom i engelsk verstt329 ning. Sedan mitten p 1990-talet har inriktningen p forskningen om kulturrevolutionen inom och utanfr Kina i mnga avseenden drivits av en dokumentationsvg, det vill sga av all den nya information som blivit tillgnglig i och med att Mao Zedongs r vid makten oterkallerligen blivit en del av historien. Bland de utlndska forskare som gjort ovanligt gott bruk av denna nya dokumentation br hr nmnas sociologen Andrew G. Walder som i en banbrytande studie (baserad p en sofistikerad analys av kvantitiativa data i inte mindre n 1 500 lokalkrnikor utgivna i Kina efter 1987) kom fram till att antalet offer fr den kulturrevolutionra kampanjen att rensa klassleden (19681971) p den kinesiska landsbygden hade varit vida strre n vad forskare i utlandet anat och frmodligen uppgick till mellan 750 000 och 1,5 330 miljoner dda. Ett frsta fr till ngot som en dag kan bli en kinesisk version av Rysslands Memorial har under tiden grundats av en i USA verksam kinesisk akademiker, Wang Youqin. Hennes arbete har till dags dato resulterat i svl bcker och artiklar som en dedicerad websajt Chinese Holocaust Memorial och 331 oral histories i Youtube-format.

Wangs ambitisa projekt utgr en viktig del av ngot som frtjnar att kallas dokumentation av, snarare n forskning kring, brott mot mnskligheten under kulturrevolutionen. Som ett imponerande dokumentationsprojekt i samma anda br man ocks beskriva det arbete som sedan flera r tillbaka bedrivs av en grupp kinesiska akademiker i USA och Kanada, bland andra den idag vid John F. Kennedy Memorial Library, Los Angeles, verksamme Song Yongyi. Ursprungligen ett lst ntverk av universitetsbibliotekarier och forskare utan ngra speciella finansiella resurser eller uttalade politiska ml, s har gruppen p senare r i allt hgre grad engagerat sig i exil-politiska sammanhang i hopp om att p detta stt kunna skerstlla resurser fr ambitisa intiativ som den nu mer n 10 r gamla och allt mer omfattande websajten Virtual Museum of the Cultural Revolution. Fr sitt arbete med att sammanstlla en enorm Chinese Cultural Revolution CR-Rom Database och, p detta vis, bekmpa censur inom biblioteksvrlden erhll Song Yongyi 2005 American Library Association Paul Howard Award for Coura332 ge. I exil-tidskriften Human Rights in China har han hvdat: According to the estimates of overseas scholars, based on secret documents that have been leaked, approximately 2.8 million people met with 333 unnatural deaths during that period. I samma tidskrift har en annan medlem av samma lsa ntverk, den i Kanada arbetande skribenten och publicisten Hu Ping, stllt och besvarat frgan How many victims were there during the Cultural Revolution? We lack reliable statistics, but even conservative estimates 334 indicate more than 1.72 million. En uttmmande inventering av den internationella forskningen om den kinesiska kulturrevolutionen r knappast mjlig p det utrymme som hr str till frfogande. Vad som beskrivits r endast i korthet trender, ngra viktigare verk och inflytelserika strmningar. Avslutningsvis kan nmnas att ngra forskare idag hvdar att forskningslget r gott, medan andra r mer pessimistiska. Vad dagslget i Kina betrffar skrev jag fr tidskriften The China Quarterly fr drygt ett r sedan fljande:

327

328 329 330 331

Guangxi wenge dangan ziliao bianxie weiyuanhui 1990. De mest skrmmande fotografierna frn kulturrevolutioen i Kll 2003 r alla hmtade ur detta verk. Sutton 1995. Zheng 1996. Walder & Su 2003. http://humanities.uchicago.edu /faculty/ywang/history/memorial_homepage.htm

332

333 334

http://www.ala.org/Template.cfm?Section=News &template=/ContentManagement/ContentDisplay.cfm&C ontentID=95110 China Rights Forum, nr. 4, 2005, s. 23. China Rights Forum, nr. 4, 2004, s.78.

82

The year 2006 saw the 40th anniversary of the launching of the Great Proletarian Cultural Revolution come and go in silence in the PRC. No memorials were uncovered, no plaques unveiled. CCP historians custodians of the archives and writers of official history held a few closed workshops on Maos final decade in power, but no major conferences. Under the radar of the authorities, though, a three-day unofficial conference bringing together sixteen Chinese and foreign scholars and historians of the Cultural Revolution was held in a resort outside Beijing in March. Participants included a number of widely respected names whose scholarship normally appears in liberal Chinese-language print-media and on the world-wide web. The conference saw a hundred schools of thought contend, as those who felt comfortable occupying a moderate middle ground engaged with those who claimed 335 more radical positions on the left and right. Hur ser framtiden ut? P de historiska institutionerna vid ngra kinesiska universitet ges idag kurser som behandlar kulturrevolutionen, vilket vl fr betraktas som positivt. Men mnga kinesiska historikers pessimism motiveras alltjmt av den censur som fortfarande begrnsar den fria kommunikationen och mjligheterna att publicera sig. (P webben gr man bruk av olika sprkliga tricks fr att lura cyberpolisens skmotorer som, tror man sig veta, programmeras till att reagera p enskilda ord som kulturrevolutionen.) Den r ocks motiverad av den brist p intresse fr historien som man tycker sig mrka hos den yngre generationen: Close to the end one participant lamenting the fact that three decades after it came to a close with the death of Mao Zedong, the Cultural Revolution is being covered up, forgotten, misinterpreted, and transformed and abused at will. And if that is not in itself bad enough, he charged, an even bigger problem is the fact that there seem to be so few younger scholars showing an interest in researching, interpreting, understanding, and teaching its history: We who are here today are in our fifties; in another ten

years time, if its still only members of our generation meeting like this, then the study of the Cultural Revolution may well face the risk of be336 coming an extinct subject! Utanfr Kina kan man bara hoppas, med tanke p hur tragisk och viktig kulturrevolutionen var, att den vad det lider kommer att tilldra sig fler forskares uppmrksamhet. Man mrker redan ett vxande intresse bland en yngre generation historiker och en bildad allmnhet, ngot som inte minst terspeglas i frsljningssiffrorna fr den 2006 utgivna Maos Last Revolution, en i frsta hand p nya kllor och nya forskningsrn baserad historia om kulturrevolutionen som under 2008 ven kommer ut i kinesisk, fransk och 337 koreansk versttning. I en anmlan av boken i New York Times Book Review spekulerade Judith Shapiro om hur Roderick MacFarquhars och Michael Schoenhals bok Maos Last Revolution, som den frsta strre historien om dtidens elite politics, kan komma att generera en vg av kulturrevolutionr forskning inom Kina och sporra till en sund debatt rrande statlig manipulation av det historiska min338 net. Vem vet, en versttning till svenska skulle kanske t.o.m. kunna provocera fram just en sdan debatt ven i det hr landet

336

337 338 335

Citat ur Schoenhals, rescension (publicerad i The China Quarterly, nr. 190, 2007) av Hao 2006, s. 492.

Citat ur Schoenhals, rescension (publicerad i The China Quarterly, nr. 190, 2007) av Hao 2006, s. 493. MacFarquhar & Schoenhals 2006. International Herald Tribune, 6 oktober 2006, http://www.iht.com/articles/2006/10/06/arts/idbriefs7 C.php

83

KAMBODJA
Klas-Gran Karlsson Den tredje brottshistoria vars vetenskapliga uttolkning hr skall presenteras r de kambodjanska rda khmerernas massmord p kategorier ur den egna befolkningen under 1970-talets andra hlft. Kapitlet inleds med en analys av den faktiska hndelseutvecklingen ssom den framstllts i den tillgngliga forskningslitteraturen, och av de begrepp som brukats. Drefter vidtar en riktad analys av de framtrdande skiljelinjerna och diskussionsfrgorna i denna forskning. att frmedla en insikt om att Kambodja fll offer fr sig sjlvt, stillvida att det statsbrande majoritetsfolket khmererna utgjorde den strsta offerkategorin. Begreppet r dock oegentligt eller tminstone oprecist, eftersom det faktum att den kommunistiska revolutionen, med Trotskijs ord, frtrde sina egna, r giltigt fr alla tre brottshistorierna analyserade i denna forskningsversikt, srskilt om man med egna menar det egna landets medborgare, majoritetsbefolkning och partikadrer. I frga om de rda khmerernas brott mot mnskligheten har den kanske viktigaste frgan, frutom de generella sprsmlen hur denna extrema vldsprocess verhuvud kunde ga rum och om det var frga om ett folkmord, varit vilken roll den kommunistiska ideologin spelade, eller snarare vilken relativ vikt kommunismen analytiskt skall tillmtas i frhllande till de andra idsystem, processer och faktorer som uppenbart ocks var inblandade i den kambodjanska tragedin: kolonialism, nationalism, sociala frhllanden, ssom spnningen mellan stad och landsbygd, geografiska villkor, ssom den lnga grnsen mot de antagonistiska lnderna Vietnam och Laos, och historiska omstndigheter, ssom Vietnamkriget och den allmnna amerikanska inblandningen i den sydostasiatiska samhlls- och statsutvecklingen. Khmerledarnas ml var frvisso att p exceptionellt kort tid infra en kommunistisk ideologi, konkret definierad som infrande av kollektivjordbruk och avskaffande av hvdvunna sociala skillnader och motsttningar mellan landsbygd och stad, fr att p s stt n lngre i ideologistyrd utveckling n Lenin, Stalin och Mao, som Pol Pot sjlv utpekade som sina kommunistiska fregngare, samtidigt som han understrk att khmerrevolutionen inte hade ngra fregngare. I historikerns efterhandsperspektiv r det inte svrt att mera exakt peka ut de ideologiska inspirationskllorna. Den ena kom frn Lenin och hans frestllning om mjligheten fr en revolutionr regim att hoppa ver vissa stadier p mnsklighetens lagbundna vg mot Utopia fr att p s stt driva upp hastigheten i den omstrtande processen. Frn Stalin kom idn om att rota socialismen i ett land, vilket i fallet Kambodja innebar att man knt an till ett ur-

Den kambodjanska brottshistorien


Under loppet av en regeringsperiod p tre r och tta mnader mrdade de rda khmererna mellan en och en halv och tv miljoner mnniskor av en totalbefolkning p mellan sju och tta miljoner i en vldsamt upptrappad frintelseprocess i Kambodja. Det betyder att mellan en femtedel och en fjrdedel av den kambodjanska befolkningen frintades som ett resultat av antingen direkta avrttningar eller den dd i svlt eller 339 sjukdom som fljde av regimens politik. Det r med all sannolikhet den strsta demografiska katastrof som drabbat ngot land under efterkrigstiden. Ytterligare hundratusentals mnniskor tvingades fly frn sitt land. Ingen befolkningsgrupp och ingen region i landet skonades. Scenen fr dessa massmord benmns ibland Kampuchea, det officiella namnet p de rda khmerernas republik och en term som svarar mot den etniska majoriteten khmerernas uttal av det frfranskade Kambodja, men i denna text anvnds den senare termen konsekvent. Den ddsbringande stormvind som drog fram ver Kambodja frn april 1975 till januari 1979 benmner mnga, om n inte alla forskare som ett folkmord, med motiveringen att massvldet i stor utstrckning riktades mot etniskt och religist definierade kategorier av mnniskor som regimen stigmatiserade och ddade fr vad de var, inte vad de gjort. Stundtals kan man i litteraturen mta begreppet autogenocid, fr

339

Nutida demografisk forskning tycks uppvisa en relativ enighet kring dessa offersiffror. Se Heuveline & Poch 2007, s. 405406.

84

sprungligt, nationellt arv frn ett khmeriskt kungadme, betonade den inre ekonomiska uppbyggnadens betydelse och isolationistiskt avvisade varje frmmande inflytande. Den tredje ideologiska kllan var Maos ider om att med det stora sprnget och kulturrevolutionen radikalt fra utvecklingen framt och rena den kommunistiska revolutionen. Mot denna bakgrund har flera forskare definierat de rda khmerernas regim som maoistisk eller maoism-inspirerad. I en vetenskaplig analys mste frvarnas kommunistiska sjlvfrstelse dock konfronteras med andra, bakomliggande freteelser av bde idmssig och realhistorisk karaktr. Massakrerna i Kambodja mste med andra ord inplaceras i sitt strre historiska sammanhang.

ruari 1978, ledde till att 100 000 mnniskor dda340 des. Trots en traditionell fiendskap mellan Kambodja och Vietnam hade de rda khmererna fram till en brytpunkt r 1973 ftt ekonomiskt och militrt std utifrn av det vietnamesiska kommunistpartiet, medan de mtt motstnd frn lokala kommunistgrupper. ven Kina gav Demokratiska Kampuchea sitt std. Den sydostasiatiska kommunismen var en starkt splittrad rrelse. USA tillhrde de nya makthavarnas fiender. Landet hade givit std t de rda khmerernas motstndare, den antikommunistiske generalen och presidenten Lon Nols regim, som styrde Khmerrepubliken ren 19701975 efter att i en militrkupp ha strtat prins Norodom Sihanouk, som med sin auktoritra hrskarstil hade dominerat den kambodjanska politiken sedan 1950-talets frigrelse frn Frankrike. Frutom en regelrtt invasion 1970 hade det amerikanska motstndet mot kommunisterna frmst yttrat sig i att flygplan under inbrdeskriget slppt mer n en halv miljon ton bomber ver Kambodja. Dessa bomber var inte riktade s mycket mot den kambodjanska regimen som mot en transportled genom landet, Ho-Chi Minh-stigen, som Nordvietnam utnyttjade i Vietnamkriget. Icke desto mindre gav dessa bombningar, som ddade tiotusentals kambodjaner, upphov till ett utbrett USA-hat som de rda khmererna ideologiskt kunde profitera p. Ben Kiernan r en av dem som starkt betonar de amerikanska bombningarnas betydelse nr han konstaterar att Pol Pots kambodjanska kommunistparti reste sig ur askan av denna omfattande frstrelse, och att denna i hg grad fick legitimera den brutala och radikala vldspolitik som de rda khmererna kunde fra mot sina inre motstndare, 341 ocks dem p vnsterkanten. Att bomberna kunde sgas visa att vietnameserna var Kambodjas olycka gav de rda khmererna anledning att likvidera kommu342 nistpartiets provietnamesiska falang. Efter 1975 var den hvdvunna fiendskapen mellan Kambodja och Vietnam definitivt terstlld. I ett isolerat land med direkt fientliga relationer till grannlnderna, och med en regim som avvisade alla former av utlndskt eko-

Bakgrunden
I sydostasiatiska Kambodja, fram till 1970 en buddhistisk monarki och med en nstan hundrarig historia som fransk indokinesisk koloni, ervrade de rda khmererna den 17 april 1975 huvudstaden Phnom Penh. Drmed hade ett flerrigt inbrdeskrig avgjorts och Demokratiska Kampuchea utropats av ett kommunistparti vars medlemmar sjlva kallade sig Angkar, organisationen. Hgste ledare och revolutionens arkitekt, broder nummer ett, i ett ledargarde av unga och radikala khmeriska intellektuella som tillbringat studier i Paris p 1950-talet, som i mnga fall arbetat i det tysta som skollrare och som tidigare frfljts i Kambodja fr sina maoistiska sikter, var den nstan femtiorige Pol Pot. Han hade i hemlighet lett Kambodjas kommunistparti sedan 1963, och blev i sjlva verket ingen offentlig person frrn ett par r efter maktvertagandet. Kommunistpartiet hade sina rtter i efterkrigstidens kambodjanska kamp mot kolonialism och fr sjlvstndighet. De rda khmerernas inre stdtrupper kom framfr allt frn unga och fattiga khmeriska befolkningsskikt p landsbygden. Innan Pol Pot tagit kontrollen ver hela Kambodja, vilket drjde till mitten av 1976, d en formell regeringsmakt utropades, var han ocks tvungen att ska std hos rivaliserande regionala krigsherrar, som han drefter systematiskt lt likvidera. En strre revolt mot denna brutala centralisering av makten, den senare ledaren fr kommunistpartiet Heng Samrins uppror i Kambodjas stra delar i feb-

340 341

342

Jfr Raszlenberg 2002, s. 69. Kiernan 2002, s. 19. Det amerikanska ansvaret har av Shawcross 1979 formulerats precist och provokativt: utan amerikanska B-52:or, inget folkmord i Kambodja. Lemarchand 2003, s. 151.

85

nomiskt eller humanitrt bistnd, kunde massmorden 343 ta sin brjan utan att omvrlden ingrep. Under ren av inbrdeskrig, mellan 1970 och 1975, begicks oerhrda grymheter p bda sidor: massakrer genomfrdes, lger med ddsbringande villkor upprttades fr fiender och deras familjer, och tiotusentals mnniskor tvngsfrflyttades. Efter att de rda khmererna segrat i inbrdeskriget, saknade de en organiserad inre opposition som ifrgasatte deras makt och reducerade deras kontroll. Denna totala maktposition kan ha bidragit till att vldet fick s stor 344 omfattning. De massiva vergreppen genomfrdes drtill i fredstid, om man bortser frn den allra sista perioden. I frvarnas frestllningsvrld var det emellertid ingen fredlig period, utan en tid d onda yttre och inre makter i samverkan ville strta de rda khmerernas regim. I den nya konstitution som antogs i december 1975 fastslogs att var och en som hotade folkets stat skulle drabbas av hrdast mjliga straff efter att ha stllts infr folkets domstol, vars rtts345 principer och funktion inte nrmare preciserades. Forskarna har understrukit att kommunistregimen successivt trappade upp och vidgade ramen fr vldet frn att i ett inledande skede r noll i den revolutionra tiderkningen i huvudsak ha omfattat den gamla regimens funktionrer, till att i ett senare skede drabba allt bredare politiska och sociala grupper, samt anhriga till den gamla regimens mbetsmn. Samtidigt kade de umbranden som berodde p livsmedelsbrist, sjukdomar och ett allmnt kaos p landsbygden, som ytterligare frvrrades av regimens antimodernistiska teknikfientlighet. Ngon brottskronologi, med olika faser fr olika bakgrunder, typer av vld och olika vldsmekanismer likt den sovjetkommunistiska brottshistorien, gr nd knappast att 346 upprtta. Drtill var brottsperioden fr kort och intensiv. Mjligen kan den i dess utveckling, utan ngra som helt ambitioner att jmstlla de bda

brottshistorierna, beskrivas som en mycket komprimerad sovjetvariant.

Massvldet och dess mekanismer


I ett tidigt skede efter de rda khmerernas konsolidering av makten undanrjdes de grupper av soldater, poliser och andra som under ren av inbrdeskrig tillhrt stdtrupperna fr den besegrade Lon Nol, som i inbrdeskriget som nmnts ftt amerikansk uppbackning och som sttt p USA:s sida i dess krig mot Nordvietnam. Parallellerna till den bolsjevikiska rda terrorn mot de vita motstndarna i inbrdeskriget r hr framtrdande. I det kambodjanska fallet kommer dock den stora terrorn i tid mycket nrmare n i det sovjetiska fallet, eftersom redan under hsten 1976 stora utrensningar pbrjades ocks inom den kommunistiska partiorganisationen. P ett mte fr partikadern slogs d fast att partiet startat en stark och kompromissls kamp till dds med klassfienden srskilt i vra egna revolutionra led. Den mer poetiska slutsatsen lt: lt det inte finns ngra som helst hl genom vilka fienden likt en mask kan 347 bereda sig vg in i vrt partis inre. En annan text frn samma tillflle talade om ondskefulla mikrober som kunnat f fste i revolutionens Kambodja eftersom den dittills inte drivits med tillrcklig hrdhet 348 och observans. Konspirationer och komplotter avsljades, med antingen grannstaten Vietnam eller amerikanska CIA eller bda i skurkrollen, och med borgerliga och urbana element i Kambodja som medbrottslingar. Insprrade i regimens lger tvingades kommunister att erknna hemliga frbindelser med frmmande makt och ange andra spioner och sabotrer. Familjer och anhngare avrttades tillsammans med de skyldiga. Bakom denna utveckling fanns, liksom i Stalins sovjetunion, stndiga och av regimen framkallade eller understdda rykten om frmmande invasioner, i det kambodjanska fallet en 349 invasion av den vietnamesiska armn. Bakom utrensningsarbetet stod santebal, Demokratiska Kampucheas och Rda khmerernas skerhetspolis med tillgng till en arkipelag av fngelser och med

343

344 345 346

Fr analyser av Kambodjas relation till grannlnderna, se Porter 1983, s. 5798, Mosyakov 2006, s. 4172, och Rungswasdisab 2006, s. 73118. Jfr Kissi 2003, s. 307308, 322. Becker 1986, s. 218. Fr ett frsk till en sdan periodisering, se Chandler 1996, s. 212ff.

347

348 349

Citerat frn Kiernan 2002, s. 333. Se Summary of the Results of the 1976 Study Session, i Boua, Chandler & Kiernan 1988, s. 164176. Chandler 1996a, s. 218. Becker 1986, kap. 8 och 9.

86

tortyr som specialitet. Officiellt fanns visserligen inga fngelser, eftersom sdana tillsammans med andra kapitalistiska och repressiva freteelser som pengar, privat egendom och religion betraktades som kvarlevor frn det tidigare samhllet som inte kunde finnas i de rda khmerernas kommunistiska Kambodja. Verkligheten var dock en annan. En gammal gymnasieskola i utkanten av huvudstaden, Tuol Sleng, rymde skerhetspolisens hemliga hgkvarter, benmnd med kodordet S-21, i vilket 14 000 mnniskor hlls i fngenskap, torterades och ddades. Mlet fr verksamheten var att f alla att beknna politiska brott. Det kan dock finnas anledning att vara frsiktig med att kalla S-21 fr fngelse. Dess historieskrivare, David Chandler, har ppekat att ett fngelse r en institution som internerna s smningom blir utslppta frn, men att ingen ngonsin frigavs frn S-21. Chandler kallar hellre institutionen fr ett ddens frrum. Endast sju personer som suttit dr p offrens sida verlevde de rda khmerernas regeringsperiod 350 och kunde vittna. En av dem var konstnren Vann Nath, som beordrades mla heroiska portrtt av en 351 man som han senare kunde identifiera som Pol Pot. 1980 frvandlades S-21 till ett museum ver de rda khmerernas illgrningar. Snart vidgades offerkategorierna i Kambodja till att omfatta ocks dem som bott utanfr de zoner som de rda khmererna successivt hade befriat under inbrdeskriget, och som drfr misstnktes fr bristande lojalitet gentemot den nya regimen. Raider fretogs in i grannlnderna fr att fnga in flyktingar frn Kambodja eller andra regimmotstndare. Alla dessa mnniskor ansgs kontaminerade av sitt liv i dessa omrden, vilket innebar att de saknade de positiva egenskaper som mnniskor i det nya och rena samhlle som den khmeriska revolutionen givit upphov till skulle ha. Denna destruktiva logik, som gick ut p att p klassbasis identifiera vissa sociala, politiska och professionella grupper och att utrota dem, medfrde ocks att individuella offers familjer ocks drabbades av bannstrlen, eftersom de andra familjemedlemmarna uppfattades som nedsmittade. Den franske munken Franois Ponchaud, som arbetade i Kambodja fram till Phnom Pens fall, har konstaterat att fre-

stllningar om genetisk smittspridning var mycket utbredda, vilket innebar att enskilda slktlinjer mste frintas nda tills dess siste verlevande var undan352 rjd. Vaktpersonalen p S-21 var unga, nymobiliserade och ogifta mn med proletr bakgrund som inte bar p ngot belastande arv, och som ltt kunde bringas att omfatta de rda khmerernas revolutionra 353 samhllsideal. Liksom i Sovjetunionen fanns det, utifrn en grundlggande klasslogik, en frestllning om att gamla och smutsiga mnniskor genom att sprras in i omskolningscentra s kunde man kalla fngelserna eller tvingas till obetalt arbete i arbetsbrigader p risflt, i dikningsprojekt och i byggnadsarbeten i glesbefolkade malariadrabbade omrden i landets perifera bergs- och djungelregioner skulle kunna kvalificera sig till en status som nya och bttre mnniskor. Denna didaktiska dimension r ocks tilllmplig fr att begripliggra de fljande frfljelserna av khmeriska intellektuella och vlutbildade grupper vilkas mer eller mindre frestllda band till en vstlig ideologi och modernt urbana livsstil i rda khmerernas antivstliga och antimodernistiska ideologi mste kapas genom en reningsprocess. Denna var ofta i praktiken identisk med antingen omedelbar avrttning eller ett liv i omstndigheter som s smningom genom sjukdomar, hunger eller andra umbranden ledde till dden. Demografisk forskning har pvisat att vlutbildade stadsbor var srskilt utsatta fr mass354 mrdandet. Ett extremt eko av Stalintidens sovjetiska terror var ocks de disciplineringsstrvanden som den kambodjanska regimen genomfrde, och som i praktiken innebar att till synes oskyldiga brott som stld av livsmedel, sen ankomst till arbetsplatsen eller frsk att ta kontakt med den gamla familjen bestraffades med dden. Man kan sga att dden i Kambodja banaliserades. Storskaliga och brutala tvngsdeportationer genomfrdes fr att frflytta psttt oplitliga mnniskor frn Kambodjas stliga delar, ekonomiskt betydelsefulla och tidigare relativt autonoma omrden som grnsade till Vietnam. Detta utgr nnu en parallell till den sovjetkommunistiska politiken att frflytta

352 350 351

Chandler 1999, s. 15. Nath 1998.

353 354

Ponchaud 1978, s. 70. Chandler 1999, s. 3235. Se De Walque 2005, s. 351358.

87

potentiella grupper av femtekolonnare fre och under andra vrldskriget. Till skillnad frn de straffade folken i Sovjetunionen kunde dock tiotusentals kambodjaner, trots hot om ddsstraff, fly undan repressionen till grannlnderna Vietnam och Thailand. Drutver evakuerade de rda khmererna hundratusentals stadsbor till landsbygden, vilket innebar att mnniskor fick lmna hem och godelar och att familjer inte sllan splittrades fr evigt. Direkt efter ervringen av Phnom Penh i april 1975 lt de nya makthavarna tmma huvudstaden p mnniskor. Den hade tv miljoner invnare, strre delen nyinflyttade som skt skydd i staden under de amerikanska bombningarna av landsbygden. Bakom beslutet att evakuera staden fanns mhnda en oro ver hur den skulle frsrjas, och att den innehll mnga potentiella motstndare till regimen. Den viktigaste anledningen var dock med all skerhet ideologisk: Staden framstod fr de rda khmererna som en milj som frmjade kapitalism, och den urbana befolkningen som en exploaterande klass. I samband med deportationerna plockades officerare och andra potentiella motstndare ut och avrttades, utan rttegng och efter tortyr.

Det gamla mot det nya, landsbygd mot stad, utopi mot historia
Allmnt indelades mnniskor, likt den sovjetiska tskillnaden mellan fattigbnder och kulaker, i grupper efter den relation de ansgs ha till regimen: medan basmnniskorna eller det gamla folket var av plitligt slag och ibland benmndes 70 fr att signalera att de kontrollerats av de rda khmererna sedan inbrdeskrigets brjan 1970, var det nya folket, 75 eller 17 april, oplitligt. Fr att manifestera denna tskillnad, och ka antagonismen mellan dem, infrdes frbud mot umgnge, olika frger p klderna och en rad srrttigheter, vilket fr 75 inte innebar ngra 355 rttigheter alls. Splittringen tycks ha minskat ngot under 1978, nr de verlevande nya mnniskorna terinsattes i vissa hgre samhllspositioner. Denna frndring har kopplats till tv strre sammanhang: ett kat behov av nationell enhet infr de tilltagande motsttningarna med Vietnam, och det faktum att s mnga mnniskor frsvunnit att det uppsttt tomrum 356 att fylla i samhllsorganisationen.

Livet p landsbygden var strngt reglementerat, vilket innebar att befolkningen splittrades i sm jordbruksenheter, och att strre grupper av nya mnniskor sattes in vid sdd och skrd. Naturahushllning gllde, medan stora delar av skrden nationaliserades. Gamla auktoritetsmnster, som frldrars auktoritet ver barnen, sattes i frga eller sattes ur spel nr barn togs ifrn sina frldrar fr att uppfostras av staten. Det vergripande mlet var, paradoxalt nog, att homogenisera det kambodjanska samhllet genom att atomisera och splittra det, eller, snarare, att undanrja alla identitetsgrunder utom den som relaterade individen till kommunistregimen. De rda khmerernas idealsamhlle var en sjlvfrsrjande och egalitr kambodjansk jordbruksnation utan penningekonomi och med rena medborgare utan frdrvliga kontakter med vstvrlden. Kommunismen skulle ns genom en nationalistisk politik. Genom att hoppa ver det moderna projekt med dess industrialisering och stadsutveckling som Stalin genomdrev i Sovjetunionen under ren kring 1930, skulle Kambodja g direkt frn feodalism till det kommunistiska idealsamhllet, och drmed ta en genvg genom histori357 en. Samtidigt som framtidsorienteringen var uttalad, var den ngot motsgelsefulla tanken att tervnda till en idealiserad version av det smskaliga jordbrukssamhlle som ansgs ha funnits i Kambodja fre koloniseringen. Angkor r en mytologisk period och ett mytologiskt rike i Kambodjas historia som visserligen lg mnga rhundraden fre de rda khmerernas revolution, frn 800- till 1400-tal, men som icke desto mindre kunde frse nutiden med inspiration, eftersom denna historia dels ansgs prglas av en kambodjansk storhet skapad utan ngon som helt utlndsk inblandning, dels kunde visa att ordinary people, when mobilized in vast numbers by the state 358 can do extraordinary things.

Etnicitet och ras


ven kategorier som str i tydligare verensstmmelse med FN-konventionens definition av offer fr folkmord drabbades av de rda khmerernas massvld. Till skillnad frn i Sovjetunionen och Kina hade dessa

357 355 356

Margolin 1999, s. 584. Margolin 1999, s. 602.

358

Jfr dokumentationen i Boua, Chandler & Kiernan 1988, s. 4546. Chandler 1996b, s. 234235, 244245.

88

grupper i Kambodja inga autonoma territorier med begrnsade sjlvstyren, och de rda khmererna frnekade sjlva existensen av sdana minoritetsgrupper. Religisa grupper som munkar, kristna och muslimer decimerades svrt i massakrerna; det har berknats att mindre n 2 000 av Kambodjas 70 000 buddhistmunkar var vid liv i slutet av den khmeriska regimens 359 period vid makten, i januari 1979. Etniska minoritetsgrupper som cham, kineser och vietnameser, som sammantaget utgjorde cirka 15 procent av Kambodjas befolkning, gick samma oblida de till mtes. Bde vietnameser och kineser var intimt frbundna med stdernas affrer och smfretag, och drmed med den kapitalistiska sektor som var de rda khmerernas frmsta hatobjekt, och vietnameserna ven med den yttre huvudfienden i Sydostasien. Kambodjas vietnamesiska minoritet frintades nra nog totalt, den kinesiska reducerades frn 425 000 r 1975 till 200 000 knappt fyra r senare, under det att cirka 100 000 av 250 000 av det landsbygdsbaserade cham360 folket frsvann under samma tid. Samtidigt lt de rda khmererna vidta tgrder fr att underminera dessa gruppers fysiska och mentala vlbefinnande och identitet, genom att till exempel frbjuda anvndning av minoritetssprken, tvinga dem att byta namn, stnga deras skolor och tvingade de muslimska Cham att ta flskktt och gna sig t grisuppfdning. Det har ppekats att de rda khmerernas behandling av chamfolket och andra minoritetsgrupper var ett led i en rasistisk etnisk rensningspolitik att skapa en 361 rasren khmerstat. Rasindelning har i det kambodjanska fallet dock inte bara relaterats till etnicitet och religion, utan har ocks beskrivits som en mer vergripande princip i de rda khmerernas vldspolitik, med tanke p den viktiga roll som natur och rftlighet tillmttes nr offrens brottslighet och skuld pekades 362 ut. Ras var en viktigare identitetsgrund n klass, slr 363 Ben Kiernan fast. Andra forskare har mot detta anfrt att klassaspekten hela tiden var den verordnade nr mnniskor kollektivt stigmatiserades, och har

drfr tonat ned betydelsen av offrens etniska tillh364 righet.

Slutet och brjan


P juldagen 1978 invaderades Kambodja av vietnamesiska trupper, som strax efter rsskiftet intog Phnom Penh och tvingade de rda khmererna att fly. Den vietnamesiska invasionen var en fortsttning p en aggressiv politik som de bda lnderna frt mot varandra under hela de rda khmerernas regeringstid. Till makten i en ny republik, Folkrepubliken Kampuchea, kom en annan kommunistisk regering, ledd av Heng Samrin och personer som flytt undan Pol Pots regim, och med std i kvarstannande vietnamesiska trupper. In absentia dmdes de rda khmerernas ledare i en uppvisningsrttegng, bakom vilken stod 365 den nya regeringen. Frn sin nya position i Kambodjas djungelomrden p grnsen mot Thailand vergick de rda khmererna till gerillamotstnd, stdda av Kina och, indirekt, av USA, som, frdmjukade av det nyligen genomfrda tillbakadragandet frn Vietnam, fruktade att den vietnamesiska invasionen bara var ett svepskl fr att etablera verhghet i regionen. Detta fick den anmrkningsvrda konsekvensen att FN:s generalfrsamling i november 1979 rstade fr ett erknnande av Pol Pots Demokratiska Kampuchea, vars delegation drmed fick en plats i generalfrsamlingen. I Kambodjas djungler fortsatte mrdandet, nu i mindre skala, inom de rda khmerernas krets. Flera av de ledande representanterna hoppade av och anslt sig tillsammans med sina militra frband till den kambodjanska regeringssidan. En begran frn Kambodja 1997 till FN att tillstta en internationell tribunal fr att stlla frvarna infr rtta ledde till att en internationell expertgrupp tv r senare frklarade att de rda khmerernas behandling av de etniska minoriteterna och buddhistmunkarna var ett resultat av en intention att massmrda grupper i Kambodja skyddade av folkmordskonventionen. Illgrningarna utgjorde 366 fljaktligen ett folkmord.

359 360 361 362 363

Jfr Kiernan 1997, s. 340. Kiernan 1997, s. 340343. Marcher & Frederiksen 2002. Margolin 1999, s. 645. Kiernan 2002, s. 26.

364 365

366

Margolin 1999, s. 601605. Rttegngen r dokumenterad i De Nike, Quigley & Robinson 2000. Se ven Fawthrop & Jarvis 2004, kap 3. Jfr Kiernan 2002, s. XIXII.

89

2003 ndde Kambodja och FN, efter lngvariga frhandlingar, en verenskommelse om att inrtta ECCC, Extraordinary Chambers in the Courts of Cambodia, en krigsfrbrytardomstol med uppgift att stlla de ansvariga fr de rda khmerernas brott infr rtta. Pol Pot kunde inte stllas till svars fr sina brott, eftersom han avled 1998, men dremot bland andra brother number two, Nuon Chea, som talats fr brott mot mnskligheten, men dremot inte fr folkmord.

Kllor och arkiv


Kambodjas kommunistparti tillknnagav inte sin existens frrn i september 1977, nsta tv och ett halvt r efter maktvertagandet, och Pol Pot var som person helt oknd i offentligheten. Partiet omgavs av ett extremt hemlighetsmakeri och tryckte f dokument av politisk karaktr, en hllning som satts i samband med ett frakt fr arbete som inte hade en 367 konkret och praktisk karaktr. Detta r inte synonymt med att massmrdandet inte dokumenterades; senare kllfynd har visat att de rda khmererna tvrtom nitiskt frde bok ver bde offer och frvare, inte sllan inklusive fotodokumentation. Till den tidiga informations- och kunskapsbristen hrde att landet under de rda khmerernas regeringstid var relativt isolerat frn omvrlden. Korrespondenter tillts inte verka i Kambodja, och ven fr de f andra resenrer som tillts vistas i landet, ven dem som ideologiskt stod de rda khmererna nra, gllde starka restriktioner i frga om rrelsefrihet. Det hindrade inte att det frfattades bcker och artiklar om Kambodja under dessa r, men ofta var dessa byggda p bristfllig information och starkt polariserade i sin sympati eller antipati fr den kambodjanska kommunistregimen. Ngra sg de rda khmererna som befriare, andra som folkmrdare. Ngra, som Jan Myrdal, stllde sig p de rda khmerernas och den framgngsrika bonderevolutionens sida mot ett expansionistiskt Vietnam, andra, som Ben Kiernan, sg Vietnam som en defensiv part i kampen mot ett aggressivt och tyranniskt Kambod368 ja.

Nr den vietnamesiska armn tillsammans med en exilgrupp som kallade sig Kampucheas enhetsfront fr nationell befrielse intog Phnom Penh den 7 januari 1979, fll officiella dokument i deras hnder. Arkivet fr S-21 terfanns i det nrmaste intakt. I denna dokumentation fanns bland annat framtvingade beknnelser frn tusentals politiska fngar. Bristen p skriven dokumentation har ocks gjort att forskare i hg grad utnyttjat den information som i intervjuer givits av flyktingar frn Kambodja och andra gonvittnen fr att rekonstruera hndelser eller ge konkre369 tion t opersonliga dokument. Bde kambodjaner och andra med olika slags relationer till Kambodja har publicerat en rad bcker som redovisar deras erfarenheter frn och traumatiska minnen av revolutionsepo370 ken. ven frn frvarnas sida finns numera en redogrelse frn en av de centralt placerade rda khmererna, Khieu Samphan, som var medlem i centralkommittn frn 1971 och Demokratiska Kampucheas president under hela perioden frn 1975 till 1979. Det r fr vrigt en vl tillrttalagd frsvarsskrift, som gr ut p att han var helt ovetande om de illdd som begicks av den regim som han presiderade ver fram till att han verlmnade sig till myndighe371 terna 1998. ven andra typer av inre material, som tidningsmaterial och transkriptioner av de rda khmerernas radioutsndningar, har anvnts fr rekonstruerande ndaml. The Cambodian Genocide Program, ett resultat av att den amerikanska kongressen 1994 antog The Cambodian Genocide Justice Act, med syfte att stlla de ansvariga rda khmererna infr rtta, etablerades vid Yaleuniversitetet i USA i samarbete med ett australiskt universitet ret efter, med Ben 372 Kiernan som chef. Programmet har numera stora samlingar av kllmaterial som behandlar massmrdandet, ven hemlig korrespondens mellan medlemmar i partiets ledning och Santebal. Ur Yaleprogrammets kambodjanska center framvxte The Documentation Centre of Cambodia fr att hitta nya kllor och gra dokument tillgngliga bde fr anhriga till offren och fr forskare, men ocks fr att identifiera

369

370 367 368

Chandler 1996b, s. 256. Denna tidiga forskningsdebatt om de rda khmerernas Kambodja sammanfattas vl av Ebihara 1981, s. 6371.

371 372

Ett bra exempel p detta tillvgagngsstt, dr intervjuresultaten integreras i analysen, r Slocomb 2006, s. 5972. Se t.ex. Pran (ed.) 1997, Ung 2000, och Huor 2006. Se ocks Frberg Idling 2006. Samphan 2004. Se www.yale.edu/cgp.

90

begravningsplatser, ofta belgna i nrheten av fngelserna.

munistiska ideologin? Hur stora var offren? Utgjorde grningarna ett folkmord?

Forskningsdebatten
I jmfrelse med den forskningsutveckling som srskilt under de senaste tv decennierna gt rum i frga om den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten, har forskningsdebatten om de rda khmerernas kambodjanska brottshistoria varit bde obetydlig och lngt mindre mngfasetterad. Det r inte heller s att forskningen om vldet i Kambodja kat i omfattning under senare tid. Dremot har det skrivits mycket om FN:s strvanden att f till stnd rttegngar mot frvarna. En del av dessa texter har haft en rttshistorisk prgel, men denna forskning kommer inte annat n antydningsvis att berras hr. I hgre grad n i frga om sovjetterrorn har det varit journalister och aktivister som sttt fr uttolkningen av det kambodjanska massvldet. Ocks denna litteratur, ofta med narrativ inriktning och inte sllan med stark politisk-ideologisk tendens att frdma eller frsvara det skedda, utelmnas ur denna forskningsversikt. Det existerar ptagliga likheter i frga om vergripande tolkningar av de sovjetiska och de kambodjanska brottshistorierna. Det finns forskare som nrmar sig en totalitarismteoretisk modell genom att framstlla den kambodjanska tragedin som ett kommunistiskt partis och en totalitr statsapparats ideologiskt och maktpolitiskt baserade terror mot en frsvarsls befolkning, som tvingades till slavarbete i stora odlingsoch byggnadsarbeten, alltmedan regimen krossade understarnas sociala och kulturella mikrovrldar. Andra forskare ifrgastter dremot den totalitra karaktren hos de rda khmerernas stat och understryker i revisionistisk anda att sociala processer hos bondebefolkningen p den kambodjanska landsbygden ledde in de rda khmerernas revolution p vgar som dessa inte kunnat planera eller frutse, eller lgger strre vikt vid den utrikespolitiska konfliktbilden. I forskningen kan ocks, ven om manifestationerna nnu r f och otydliga, spras ett gryende postrevisionistiskt intresse fr kultur- och verkningshistoriska dimensioner. Det br dock framhllas att det i fallet Kambodja nnu i huvudsak handlar om enskilda forskares tolkningar av de centrala och sammanhngande frgorna i och bakom brottshistorien: Vilka var frvarnas drivkrafter? Vilken roll spelade den kom-

En totalitr regim
Den mest framtrdande utforskaren av de rda khmerernas brott mot mnskligheten r Ben Kiernan, inblandad i nra nog alla forskningsprojekt med inriktning p massvldet i Kambodja, och likt Robert Conquest en forskare som andra kommentatorer tenderar att stndigt terkomma och relatera till. Hans bcker, dominerade av ett vergripande hierarkiskt och maktrealistiskt perspektiv, beropas ofta som de mest auktoritativa verken om brottshistorien. I sin bok om Pol Pots vg till makten framstller han vldet som en kedjereaktion. Frst drev regimen de nya mnniskorna frn stderna till arbetslger p landsbygden, sedan utsatte de sina offer fr svlt, medan kambodjanskt ris gick p export, sedan drabbades kategorier som representerade eller ansgs representera den avsatta makten av repression, sedan vidgades och eskalerade terrorn till att ocks omfatta basmnniskorna tills 15 procent av dem och en fjrdedel av de nya dukat under av direkt eller indirekt vld, varp till sist ocks fljde ett intensifierat vld frn rda khmerernas sida mot Kambodjas etnis373 ka minoriteter. I toppen av makthierarkin stod Centrat, en sluten och hemlig organisation vars kontroll ver statsapparaten avhngde av slktskapsfrbindelser mer n av ideolo374 gisk sammanhllning. ena sidan var de rda khmerernas folkmord ett resultat av en framgngsrik politisk strvan att ervra den totala makten ver det kambodjanska samhllet, och en mindre framgngsrik strvan att utvidga maktsfren till delar av grannlandet Vietnam. I denna process var bondebefolkningen en terroriserad och passiv offerkategori i den framvxande agrarstaten. Det fanns ett utbrett bondestd fr de rda khmererna, hvdar Kiernan, men detta underminerades snabbt av makthavarnas massiva attacker mot grundlggande vrden i bondesamhllet: jorden, familjen och religionen, och deras frvandling av bnderna till undernrda och obetalda kontraktsarbetare. Befolkningsfrflyttningar, utrensningar och tvngsarbete svl som ingreppen i understarnas mentala vrld var redskap fr att stad-

373 374

Kiernan 2004, s. XXVXXVI. Kiernan 2002, s. 437.

91

komma totalitr kontroll ver samhllet och hindra varje form av opposition. Bakom massvldet fanns en ideologisk drivkraft att gra Kambodja till den frmsta kommunistiska staten. Kiernans intentionalistiska slutsats har starka drag av totalitarismteoretiskt resonemang: Despite its underdeveloped economy, the regime probably exerted more power over its citizens than any state in world history. It controlled and directed their public and private lives more closely than government had ever done.--- It concentrated more and more power, progressively provoking and eliminating regional challenges as well as dissidents and rivals in the capi375 tal. andra sidan var folkmordet i Kiernans uttolkning en terigen framgngsrik politik att lgga rasmssiga eller etniska distinktioner mer n klasstskillnader till grund fr frfljelser, tvngsdeportationer och massmord. Endast sanna khmerer skulle verleva i Pol Pots kommunistiska Kambodja. I synnerhet skul376 le vietnamesiska individer och influenser frintas. Sammantaget fll enligt Kiernans berkningar ungefr 1,5 miljoner mnniskor i Kambodja offer fr de rda khmerernas hrjningar, genom antingen direkta mord eller en politik som frorsakade svlt och farso377 ter som mnniskor dukade under av. Fr forskningen r en viktig frga naturligtvis varifrn de rda khmerernas politiska ider och mordiska politiska praktik kom. Kiernan trycker i en senare text hrt p den koloniala relationen till Frankrike, nrmare bestmt till andra vrldskrigets franska Vichyregering, som via den koloniala administrationen frde Kambodja i kontakt med en xenofobisk europeisk nationalism, byggd p rasistiska och isolationistiska ider om ett tervndande till agrara vrden och framvxten av ett Storkambodja. Till de franska administratrernas sorg, konstaterar Kiernan, fostrade dessa ider dock ingen starkare lojalitet hos unders-

tarna gentemot kolonialmakten Frankrike, utan sporrade snarare antikoloniala, etniskt nationalistiska 378 frestllningar. ven Pol Pots biografer David Chandler och Philip Short har naturligt nog reflekterat kring idernas ursprung, men har starkare understrukit det kommunistiska idarvet. Pol Pot eller Saloth Sar, som han vid denna tid hette och flera andra i den grupp som senare skulle tillhra de rda khmerernas ledargarde tillbringade ngra formativa tidiga efterkrigstida studier i Paris, etablerade nra personliga relationer och blev medlemmar i det franska kommunistpartiet. En sommar tillbringade de p initiativ av en khmerisk studentorganisation i Titos Jugoslavien, med stark social mobilisering och offentliga kollektivarbeten. ren 19491953 var ocks en formativ period fr den kommunistiska rrelsen: det franska kommunistpartiet var starkare n ngonsin och prglat av personkulten kring Stalin, som dog 1953. i Kina tog kommunisterna makten och i Korea stod kommunistiska armer i stridslinjen mot antikommunismens styrkor. I Kambodja stod kommunister i frmsta ledet i motstndsrrelsen mot det franska kolonialstyret. Bde Chandler och Short framhller att Pol Pot vid denna tid i de marxistiska diskussionscellerna inte framtrdde som ngon stor ideolog, trots inspirationen frn den franska huvudstadens livaktiga intellektuella liv. Marx och Lenins ider var inte ltta att applicera p Kambodja. Vad som lockade honom var kommunistpartiets organisatoriska styrka, och de mjligheter till gemenskap och avancemang som ett sdant parti kunde ge en hngiven person som han. Inspirationen var handfast: The Cambodians embraced Marxism not for theoretical insights, but to learn how to get rid of the French and to transform a feudal society which 379 colonialism had left largely intact. Att ska en tidig intention, eller tminstone att frankra de rda khmerernas skrckvlde i ett strre meningssammanhang n det som omspnner de knappt fyra ren vid makten, r centralt fr denna forskning. En av dem som starkast understrukit att massvldet var ett resultat av de rda khmerernas kriminella maktbegr, och att de perpetrated a level

375 376

377

Kiernan 2002, s. 464. Fr uttolkningar av de brott mot mnskligheten som frvades av de rda khmererna som har samma intentionalistiska grunddrag som Kiernans, se t.ex. Barnett 1983, s. 212229, och Margolin 1999, s. 587646. Kiernan 2002, s. 456457.

378 379

Kiernan 2007, s. 540543. Chandler 1992, kap. 3, och Short 2005, kap. 2. Citatet frn Short, s. 71.

92

of violence upon the people of Cambodia that has rarely been matched in the history of the world, har formulerat det som att regimen i Kambodja frde ett enda sammanhngande trettiorigt krig frn 1960talet till 1990-talets sista r. Det slog inte bara mot den kambodjanska befolkningen, som ver hela landet frintades med likartade metoder, utan ven mot 380 grannlnderna och deras befolkningar.

ningar under olika etapper av de rda khmerernas 383 regeringstid, ppekar han. Vstliga kommentatorer har ofta valt att fokusera p sdana regioner dr vldet 384 var srskilt upptrappat och brutalt. Fr Vickery har kommunismen som ideologi, s viktig fr de vstorienterade intellektuella i de rda khmerernas ledarskap, drfr ett mycket lgre vrde fr att frklara massakrerna n sdana idsystem som lg nrmare bondemassornas vardagliga frestllningar: nationalism, populism och en agrar ideologi. Dessutom vljer Vickery hellre att tala om kommunismer, eftersom han menar att olika kommunistiska fraktioner stod mot och bekmpade varandra, vilket 385 fick till fljd att vldet ytterligare trappades upp. Till slut reviderar han ocks tolkningen av regimens behandling av de etniska och religisa minoriteterna. Nr det gller chamfolket hvdar han att offersiffrorna betydligt verdrivits och att det aldrig fanns en samordnad politik hos de rda khmererna att frinta dem, utan att individer ur cham frintades eller verlevde i samma proportioner som den kambodjanska befolkningen i allmnhet: The Chams of course, like everyone else, were denied the right to practice their religion in Democratic Kampuchea, and no doubt their temples were converted to the same lay uses as Buddhist temples...; but one must think carefully about stories that they were forced to eat pork, since the general complaint of all refugees is that there was too little meat of any kind. It may have been true that Chams found themselves in places where pork was the only meat ever distributed at all, since it had always been the most commonly used meat in Cambodia, but that does not necessarily signify discrimination by the new authori386 ties. Fga frvnande r Vickerys siffror p det totala antalet offer fr de rda khmerernas styre i Kambodja bara hlften s stora som Kiernans: hgst 740 000

En bonderevolution
En diametralt annorlunda tolkning str den vnsterorienterade Michael Vickery fr. Han avvisar kategoriskt folkmordsbegreppets tillmplighet p Kambodja. I hans revisionistiskt prglade underifrnhistoria blir hndelseutvecklingen 19751979 till en framgngsrik bonderevolution, med de rda khmererna som revolutionrerna. Dessa var, lngt mer n makttrstande politiker, intellektuella grupper med medelklassbakgrund och med en utprglad och romantiserad medknsla fr landsbygdens fattiga men fga av insikt om att deras radikala politik skulle leda till den vldsutveckling som faktiskt gde rum. Massvldet var fljaktligen en oavsiktlig konsekvens, en utveckling som 381 gick de rda khmerernas ledargrupp ur hnderna. Evakueringen av stadsbefolkningarna under den tidiga revolutionsepoken var alls inget medvetet politiskt drag fr att terrorisera dem, utan ett rligt menat frsk att rdda dem undan en hotande hungersnd, och myndigheterna strvade d ocks efter att hlla liv i den industri som fanns. Det var frst i ett senare skede av revolutionen, under 19771978, nr den redan gtt verstyr, som den stora bristen p livsmedel uppstod och stora mnniskogrupper dukade under av 382 svlt. Som bevis fr att det inte existerade ngon hierarkisk och rtlinjig maktutvning utan att processen hade en strre komplexitet anfr Vickery bland annat att de rda khmerernas politik fick olika utfall i olika geografiska rum, vilket i hans gon antyder att regionala s kallade zonmyndigheter utanfr Centrat, med olika ideologiska hllningar och politiska program och inte sllan med inbrdes konfliktfyllda relationer, hade ett betydande inflytande ver hndelseutvecklingen. Massvldet hade drtill olika karaktr och olika verk-

383

380 381 382

Etcheson 2005, kap. 1. Citatet finns p s. 4. Vickery 1985, s. 66, 287290. Vickery 1985, s. 7980.

384 385 386

Vickery 1983, s. 99135. Fr en tolkning som med avseende p graden av kontroll hos regimen har stora likheter med Vickerys, se Heder & Tittemore 2001. Vickery 1985, s. 101. Vickery 1985, s. 150. Vickery 1985, s. 182.

93

individer, varav 300 000 avrttade. Bakom ligger olika demografiska trendframskrivningar i frhllande till den enda frutvarande folkrkningen i Kambodja, som gjordes 1962. Det r emellertid alldeles uppenbart att de olika siffrorna r intimt knutna till olika vergripande tolkningsramar, vilka i sin tur i hg grad avhnger av skilda ideologiska utgngspunkter

387

Ett genocidalt samhlle


En frmedlande tolkningsram avvisar den totalitarismteoretiska utgngspunkten att Pol Pot hade en absolut makt ver Kambodja till frmn fr ett underifrnperspektiv, men understryker samtidigt att den kambodjanska bondebefolkningen p det stora hela saknade revolutionra frestllningar. Den khmeriska revolutionen frvandlas drmed till resultatet av en hgt utvecklad frmga hos revolutionrerna att effektivt manipulera bondebefolkningen, infiltrera slutna byar och dra nytta av alla slags inre konflikter fr att frndra den lokala politiken och p det sttet mobilisera mnniskor fr kollektiva ml som de 388 egentligen inte omfattade. Eller s handlade det inte alls om att revolutionrerna ville skapa ett nytt samhlle, utan bara riva ned de gamla i en fortgende revolutionr process, dr alla sociala relationer stlldes p huvudet: medan det gamla Kambodja respekterade lder, utbildning, religion och icke-fysiskt arbete, vnde sig den nya regimen till unga och outbildade kroppsarbetare som ofta saknade religis vertygel389 se. Vldet blev i detta samhlle snarast ett sjlvndaml, och makten kom s smningom att underminera sig sjlv: The rifles of the Khmer Rouge destroyed the old power, but those same guns could not in the end create a new power base. That requires a degree of popular support and understanding of the new order that the Khmer Rouge never cultivated or won. They ruled, instead, through violence and 390 terror. Dessa tolkningar skulle kunna beskrivas i termer av en samtida revolutionr rrelses mte med ett vidare samhlleligt eller djupare historiskt tolkningssam-

manhang, eller som de rda khmerernas medvetna frsk att bryta med detta sammanhang som dock samtidigt slr tillbaka mot dem och leder till att deras grningar fr icke avsedda konsekvenser. Kambodja blir Sydostasiens sjuke man, med en regim som fresprkar extrema politiska lsningar i ett land prglat av mycket svag ekonomisk utveckling och 391 utbredd fattigdom. Fr ngra forskare har det handlat om att i sociologiskt perspektiv identifiera de samtida processer och strukturella frhllanden i vilka de rda khmererna verkade och som de kunde hmta std och legitimitet frn. Ett nyckelbegrepp i detta sammanhang r krig, vilket inte minst har frt upp de amerikanska bombningarnas betydelse fr den kambodjanska utvecklingen p forskningsagendan. Det har i forskningen visats att i stort sett allt i Kambodja betraktades som legitima ml, och att bomberna successivt under inbrdeskrigsperioden slpptes ver allt mer ttbefolkade omrden. Domen mot Nixon, Kissinger och USA har stundtals varit hrd: In Cambodia, the imperatives of a small and vulnerable people were consciously sacrificed to the interests of strategic design.--- The country was used to practice ill-conceived theories and to fortify a notion of American credibility that could in 392 fact only be harmed by such actions. Ett annat av dessa begrepp r mobilisering av den fattiga khmeriska bondeklassen. Denna var delvis ett resultat av de nmnda bombningarna, som tvingade stora bondegrupper p flykt, vilket gav de rda khmererna massor av potentiella rekryter bland hemlsa, utblottade och hatiska flyktingar som slitits upp med rtterna. Delvis var mobiliseringen ocks en fljd av att de rda khmererna skickligt fngade upp en landsbygdsbefolkning som skte std och beskydd men som Lon Nols regim hade lmnat t sitt de. Mnga av dessa mnniskor saknade visserligen den ideologiska vertygelse som regimens ledargrupp skaffat sig genom abstrakta teoretiska studier, och de rda khmererna saknade en tillrcklig stabil och homogen

387 388 389 390

Vickery 1985, s. 185. Thion 1983, s. 1033. Jackson 1979, s. 82. Becker 1986, s. 221.

391

392

Fr en analys av Sydostasiens sjuke man se Margolin 1999, s. 628. Shawcross 1979, s. 393f.

94

politisk infrastruktur. Regimens lsning p detta problem blev radikalisering och massvld: The uniqueness of the Khmer Rouge case was in the radical literalism with which all these abstract principles were applied and the virtual absence of institutional restraint that could have forestalled such spiralling disaster. In the face of persistent factionalism and regionalism, the clandestine atmosphere and systemic paranoia which prohibited even internal discussion, radical tendencies which were evident in other revolutionary experiences, went virtually unchecked in democratic 393 Kampuchea. Perspektivet r hr utprglat funktionellt. Ojmlika styrke- och maktfrhllanden och andra faktiska omstndigheter gjorde att de rda khmererna nrmast drevs till massvldet i en pskyndad process av kumulativ radikalisering, och dr man upplevde att gngbara alternativ saknades. En sdan tolkning ligger nra till hands fr forskare med fokus p de strukturella villkor som prglade det kambodjanska 1970-talet. Fr dem har det ocks varit naturligt att jmfra folkmordet i Kambodja med andra folkmord. Att komparation har varit ett vanligare angreppsstt i fallet Kambodja n i fallet Sovjetunionen har sannolikt att gra med att den kambodjanska brottshistorien r mer avgrnsad och entydig, trots de skillnader i 394 tolkning som redovisas hr. Ett djupare historiskt perspektiv, dremot, anlggs sllan i komparativa studier. Ofta implicerar det ocks massmorden var ett resultat av lnge nrda avsikter, men behver inte ndvndigtvis gra s. Ett historiskt perspektiv kan ocks anvndas av forskare till att identifiera historiskt framvxta kulturdrag och mentala strukturer som pverkar dem som agerar i en situation av upptrappat vld, antingen som frvare eller som offer.

revisionistiska tolkningar av massvldet i Kambodja. Den revisionistiska tolkningen omfattar dem som framstller vldet som huvudsakligen sprunget ur en underifrnreaktion p de rda khmerernas politik, men ocks dem som mer allmnt analyserar det som strukturellt betingat, frankrat i ett genocidalt samhlle. En postrevisionistisk hllning framtrder inte lika tydligt, vilket i hg grad kan bero p det begrnsade antalet forskare som r involverade i studier av de rda khmerernas brottshistoria. Icke desto mindre har det under senare tid dykt upp postrevisionistiska arbeten, om man med sdana menar verk med ett dubbelsidigt intresse fr bde frvarna och deras avsikter, och med fokus p den historiska dimensionen uppfattad som kulturell frfrstelse och mentalitet. Till detta perspektiv hr ocks att verkningshistoriska synstt fr strre uppmrksamhet. Den forskare som mer n ngon annan av Kambodjaforskningens pionjrer kan definieras som fregngaren och inspiratren till sdana dubbelsidiga och djuphistoriska perspektiv p det revolutionra massvldet i Kambodja under 1970-talets andra hlft r David Chandler. Han lyfter srskilt fram tv slags historiska kontinuiteter av relevans fr frstelsen av de rda khmerernas regim, frestllningar som i hans gon bde drev p och underminerade revolutionen. Andemeningen r att inte ens s radikala samhllsfrndringar som en revolution uppstr ur ett vakuum. Den frsta kontinuiteten utgjordes enligt Chandler av starka och utbredda mentala frestllningar kopplade till Kambodjas storslagna historia, till den kambodjanska rasens unika och verlgsna karaktrsdrag, och till Vietnams position som den store och evige fienden. Inte minst under kolonialtiden hade franska forskare hjlpt till att lyfta fram det frkoloniala Kambodja som en hgre civilisation, och drmed ocks, ppekar Chandler i samma anda som Kiernan ovan, decreed that Cambodias subsequent attempts to live within its means represented a decline. Att det gtt fel fr Kambodja i historien var frmlingars 395 skuld. P ett mer politisk-praktiskt plan betonar han frmst betydelsen av att de rda khmerernas makt, trots den

Historia och kultur


Det finns som framgtt, liksom i frga om forskningen om de sovjetkommunistiska brotten mot mnskligheten, tmligen entydiga totalitarismteoretiska och

393 394

Jfr Um 1998, s. 144. Jfr Raszelenberg 1999, s. 6293, Fein 1993, s. 796823, Cook (ed.) 2005, och Kiernan 2008.

395

Chandler 1991, s. 67. Fr andra forskare som frankrar Pot Polts regim i Kambodjas historia och kultur, se Ponchaud 1978, Thion 1993, och Frieson 1993, s. 3350.

95

retoriska hyllningen till att ett kollektivt ledarskap skulle utgra ett historiskt brott i frhllande till Kambodjas frflutna, samlades i hnderna p en eller ett ftal personer, vars grningar inte kunde ifrgasttas utan snarast fick gudomlig status. Sdana frestllningar om felbarhet och total ansvarsfrihet var kopplade till ider om att historien var lagbunden och oundviklig, och att de rda khmererna med sin revolution bara effektuerade den. Rapporter om missgrepp och problem kunde drmed avvisas, eller skyllas p onda krafter som stod i vgen fr historien. Chandler formulerar det som att Pol Pot inte kunde skilja mellan meningsskiljaktighet och frrderi. Varken under rhundradena av absolut monarki eller av franskt kolonialstyre utvecklades i Kambodja ngra politiska traditioner av maktdelning, opposition och val, och ven efter kolonialstyrets slut 1953 sgs inrikespolitiken som hrskarens personliga domn. Detta var inte bara hrskarens stndpunkt, utan verensstmde vl med hur breda kambodjanska befolkningslager sg politik som underkastelse under och beroen396 de av makten. I sin bok om S-21 sammanfattar Chandler hur en sdan politisk kultur verkade under ytan av storslagen politisk retorik och brutal politisk praktik: This culture of exploitation, protection, obedience and dependency had deep roots in Cambodian social practice and strengthened the grip of those in power in Democratic Kampuchea in spite or even because of the power-holders insistence that prerevolutionary power relations had been destroyed. Hierarchies, patronage, and paying homage, so characteristic of exploitative society (the Cambodian phrase translated as exploit, chi choan, literally means ride on and kick) had not been extinguished by the revolution. Instead, familiar, lopsided relationships involving a new set of masters and servants (however much they might be deemed empowered and designated as comrades), as well as a new set 397 of victims, came into play. Konkret innebr Chandlers tolkning att han understryker att det vld som riktades mot Kambodjas

folkgrupper nr till exempel stderna tmdes p sin befolkning var en medveten politik frn en vl sammansvetsad grupp kommunistiska politiker som lnge vntat p sin chans. Vldsanvndningen var a calculated, political decision, part of a wider agenda, with an economic and ideological rationale, med yttersta avsikt att topple and overturn prerevolutionary Cam398 bodian society. Politiken innebar att de rda khmererna, srskilt nr politiken radikaliserades under det senare skedet av deras tid vid makten, alienerade bde andra politikergrupper och breda befolkningsgrupper. Planmlen gjordes alltmer orealistiska, de paranoida konspirationsteorierna tilltog, och den spnda relationen till Vietnam vergick i ppen konflikt och blev viktigare n de utopiska mlsttningarna. Att revolutionens kostnader skulle bli s stora var dock inget som regimen kalkylerat med, utan mste enligt Chandler i hg grad tillskrivas historiens kraft. Mjligen r det denna begrnsade intentionalitet som gr att han sjlv undviker att anvnda folkmordsbegreppet fr att benmna de rda khmerernas illgrningar. Antropologisk forskning har ytterligare frdjupat vr kunskap om det kambodjanska massvldets kulturella frutsttningar, srskilt om djupt rotade frestllningar om lydnad och underkastelse. Som nnu ett avgrande inslag har den oproportionerliga hmnden framstllts. Mot bakgrund av att frestllningar om heder och status spelar en viktig roll i den kambodjanska frestllningsvrlden, r det viktigt att terbetala goda grningar. Men ocks motsatsen, hmnden och dess symboliska manifestation blodsoffret, r viktiga freteelser i den kambodjanska kulturen. Genom att inte bara terglda ga med ga, utan huvud med ga, strker den frfrdelade sin status gentemot motparten. Genom att slutgiltigt besegra motparten ser man dessutom till att vedergllningsaktioner inte kan utvecklas till kedjereaktioner. Sdana grundlggande kulturella frestllningar kan i sig inte frklara varfr massakrer ger rum, men de frstrktes i de rda khmerernas Kambodja till ett slags revolutionrt medvetande av de rda khmerernas starka ideologiska betoning av klassfiendskap, och av att behovet att gra upp med gamla frtryckare och amerikanska lakejer lyftes fram i propaganda och

396 397

Chandler 1991, s. 36, 236246. Chandler 1999, s. 149.

398

Chandler 1991, s. 247.

96

indoktrinering. Den yttre hndelseutvecklingen, i form av bombningar, mord, hunger och andra yttre kllor till missnje och hat, verkade ytterligare fr399 strkande. I detta kulturella sammanhang har ven buddhismen, den religion som den absoluta majoriteten kambodjaner omfattar, hamnat i fokus. Det finns forskare som starkt betonar de grundlggande skillnaderna mellan buddhism och rdkhmerism; buddhister fresprkar en icke-vldskultur som str lngt frn de rda khmerernas politiska praktik, men innehller ocks drag som r lttare att frena med denna, ssom antiindividualism, extrem egalitarism, antimaterialism och en betoning av sjlvrening och asketism. I buddhismen kunde de rda khmerernas ledare finna std fr uppbyggnaden av ett hierarkiskt samhlle, med dem sjlva i toppen som ett uttryck fr deras verlgsna insikter och auktoritet, men den buddhistiska lran lmnar ocks utrymme fr mindre maktanpassade frestll400 ningar om social mobilitet och frndring. Det finns emellertid ocks forskare som mer distinkt pekar p hur buddhistiska kulturyttringar kan relateras till den khmeriska vldspolitiken: Dhamma, den absoluta princip, det regelsystem eller den livsvg som pekas ut i Buddhas lra och finns samlade i de tre buddhistiska korgar, gick igen i Angkar, partiorganisationen, buddhistmunkarnas principer fr frsakelse i livet reproducerades i de rda khmerernas disciplinra regelsystem, och de mten p temat kritik och sjlvkritik som partiet iscensatte fr att rena mtesdeltagarna frn det individuella och det privata tills personligheten var utsuddad, pekar mot religisa buddhistiska praktiker kopplade till introspektion, studier och utplning av individualiteten till frmn fr det strikt andliga. Detta var, har det ppekats, inte paralleller som de rda khmerernas ledare grna erknde och talade om, men som omedvetet kan ha underlttat unga anhngares arbete med att ta emot och acceptera de rda khmerernas nya ider och praktiker: To youthful Khmer Rouge devotees, echoes of

the novitiate placed the new communist teaching in a 401 familiar setting. Drutver har det framhllits att buddhismen innehller strategier, om n motsgelsefulla, fr att bemstra minnen av de frfrliga hndelser som intrffade i Kambodja under de rda khmerernas regim. Karmas lag ptalar att syndare skall lida och straffas fr de frsyndelser de begtt. Men buddhismen lr ocks att ilska och hat r knsloyttringar som r ett 402 resultat av okunskap och skall bemstras inifrn. Perspektivet pekar fram p ett annat inslag i en postrevisionistisk forskning: det verkningshistoriska.

Verkningshistoria
Liksom vad den sovjetkommunistiska terrorn betrffar har postrevisionistiska frgor om hur eftervrlden valt att minnas, representera och bruka historien om de rda khmerernas vldsregim trngt sig p inte bara bland offren fr massvldet och deras efterlevande, utan ocks i forskarvrlden. Det har redan ppekats att forskare flitigt utnyttjat mjligheten att intervjua verlevande gonvittnen. Till skillnad frn i det sovjetiska fallet fanns i Kambodja efter 1979 ingen utdragen period av stor ideologiskt betingad eller liten, praktisk-politisk tystnad. I Kambodja brts terrorregimens maktposition abrupt. Redan ret efter hundra tusen vietnamesiska soldaters intg i Phnom Penh i januari 1979 ppnades Tuol Sleng eller S-21 som ett museum i vilket de rda khmerernas grymheter stlldes ut till allmnt beskdande, men dr ocks kambodjaner kunde ska uppgifter om frsvunna slktingar. Samtidigt ppnades Choeung Ek, ett omrde med massgravar eller killing fields kring en buddhistisk stupa fylld med ddskallar, belget i nrheten av Tuol Sleng. De blev snabbt tv av stadens strsta turistattraktioner. Det rrde sig knappast i frsta hand om att ge mnniskor mjligheter att minnas och bearbeta de fregende rens trauman, vilket har skett genom att verlevande rest egna monument ver hela Kambodja. Snarast r de, frutom en klla till inkomster, att betrakta som historiepolitiska tgrder fr att legitimera den nya regeringen och Vietnams ingripande, och att tvrtom delegitimera de rda khmererna. Frn vietnamesiskt

399 400

Hinton 2005, kap. 1. Se ven Hinton 1998, s. 352377. Hinton 2005, s. 186187. Se ocks terkommande diskussioner hos Ponchaud 1978 och Etcheson 1984.

401 402

Short 2004, s. 235. Hinton 2005, s. 94.

97

hll bestmdes offerantalet till mer n tre miljoner mnniskor; medan de detroniserade rda khmererna 403 medgav 20 000 dda. Det har ppekats att framgngen i detta legitimeringsarbete kan ha minskats av att minnesplatserna ppnades av den vietnamesiska rkefienden, vilket ftt kambodjaner att, likt de rda khmerernas tolkning, hvda att de fabricerats av den vietnamesiska propagandaapparaten. Till yttermera visso har en inkonsekvent och skiftande officiell kambodjansk minnespolitik pverkat mnniskors reception av brottshistorien och lett till att minnesplatsernas symbolik och mening sannolikt frndrats ver tid. Medan hatet mot de rda khmererna det fanns en rligt terkommande hatets dag prglade perioden fram till 1988, d vietnameserna drog sig tillbaka frn Kambodja, har politiken drefter knnetecknats av proper om fred, frltelse, frsoning och glmska. Det r i detta sammanhang av frnvaro av officiella, statliga initiativ fr att minnas som den bristande viljan att stlla de rda 404 khmererna infr rtta skall ses. Avsaknaden av en stabil minnespolitik r till sist ocks en viktig aspekt av en strre och djupare frga om khmeriskhetens eller den khmeriska identitetens utveckling i Kambodjas traumatiska historia, en frga som forskningen 405 nnu bara antytt.

403 404

405

Heuveline 1998, s. 49. Ledgerwood 2002, s. 103122, Williams 2004, s. 234 254, och Hughes 2005, s. 257280. Se Heder & Ledgerwood 1996, s. 1926.

98

SAMMANFATTNING
Klas-Gran Karlsson I ett avseende kan det vara vilseledande att kalla de sovjetiska, kinesiska och kambodjanska kommunistregimernas massvld fr brott mot mnskligheten. Vldet riktades nmligen i allt vsentligt mot egna medborgare, kollektivt definierade som regimfientliga sociala klasser eller etniska, politiska, professionella eller politiska grupper. vergripande begrepp som folkfiender, som kunde st fr alla grupper och kategorier som var eller uppfattades som fientligt instllda till de kommunistiska partierna och staterna, var srskilt anvndbara i regimernas syfte att stigmatisera och demonisera. I tv andra avseenden r begreppet brott mot mnskligheten dremot ett hgst anvndbart analytiskt redskap. Fr det frsta r det ett juridiskt begrepp som r vl anpassat fr att benmna den breda och mngfasetterade statsterroristiska verksamhet som bedrevs av de kommunistiska regimer som sttt i centrum fr denna forskningsanalys. Denna verksamhet omfattade svl direkta massmord p politiskt misshagliga element som tvngsdeportationer och frslavande som delvis grundades i ekonomiska vervganden, och drabbade kollektiv som kan definieras svl politiskt som socialt, etniskt och religist. Den betoning av att brott mot mnskligheten rr attacker p civilbefolkningar, och att det drmed rder krigstillstnd, som finns i det Romfrdrag som reglerar 406 den internationella lagstiftningen, r ocks relevant. Dels gick krig de facto hand i hand med eller var en utlsande faktor till brotten mot mnskligheten bde i Ryssland/Sovjetunionen och Kambodja, dels var de kommunistiska samhllena i olika avseenden starkt militariserade, dels rdde i samtliga tre stater och samhllen som hr sttt i fokus en uppfattning om ett direkt krigshot som i sin tur av allt att dma trappade upp terrorutvecklingen. Fr det andra r dessa brottshistorier angelgna fr alla att lra av. De tillhr de absolut mest katastrofala hndelsefrloppen som drabbade mnskligheten under 1900-talet, och det r vetenskapligt, intellektuellt, moraliskt och existentiellt av stor vikt att f svar p frgor om varfr just kommunistiska partiers maktvertagande vid terkommande tillfllen under det gngna seklet har lett till dessa storskaliga brott. Brotten tillhr de frbrytelser som r riktade mot mnskligheten fr att, som det har uttryckts, the very fact that a fellow human being could conceive and commit it demeans every member of the human race, wherever they live and whatever their culture or 407 creed. Det r frgor om varfr dessa brott har frvats, hur de frvats, om de kan frvas igen och hur vi kan frhindra att de upprepas. I den vetenskapliga tankeoperationen str de tv frsta frgorna normalt i fokus. I den politiska sfren och ett bredare mnskligt historiemedvetande, dremot, ligger tonvikten snarare p lrdomar infr framtiden. Med tanke p att denna skrift kartlgger den vetenskapliga forskning som bedrivits om kommunistiska regimers brott mot mnskligheten, r det naturligt att frgorna om brottshistoriernas uppkomst och utveckling str i centrum. Forskarvrldens uppmrksamhet har riktats mot frgor om brottens drivkrafter, dribland de ideologiska, samt mot de kulturella och strukturella omstndigheter som var frhanden nr brotten initierades och frvades. Som framgtt har forskare emellertid p senare tid ocks brjat intressera sig fr de kommunistiska brottens verkningshistorier. Historiska erfarenheter, minnen, filmer, monument, lrobcker, debatter och vetenskapliga monografier som tolkar och representerar ett traumatiskt frflutet och som pltsligt fr liv medfr att historia kan leva och pverka ett samhlle och en mnsklighet lngt efter att historien i sig r avslutad. Ett sdant verkningshistoriskt perspektiv kan appliceras ocks p denna skrift.

Den officiella historien och de vetenskapliga tolkningsmnstren


Det finns en typ av historieskrivning som inte kan sgas ha s mycket med vetenskap att gra och som drfr inte frekommit i denna forskningsversikt.
407

406

Jfr Bring 2002, s. 93.

Robertson 2006, s. IX.

99

Dess syfte r inte s mycket att uttolka historien som att pverka samtiden och peka ut den bsta vgen mot framtiden. Sdan historieskrivning har varit framtrdande i de lnder dr kommunistiska regimer frvat brott mot mnskligheten. Dr har historien lagt tillrtta fr politiska och ideologiska ndaml, vilket normalt inneburit att brottshistorierna berttats p ett annorlunda stt n i denna skrift. I vissa fall har tystnad rtt, medan i andra fall skuldbrdan radikalt omfrdelats. I Istorija SSSR, monopolistiska lrobcker fr den sovjetiska skolan och andra breda lsargrupper, hette det att Lenin hade fr avsikt att verta makten i Ryssland med fredliga medel, men att de inre fiendernas brutala motstnd, ssom kosackernas motrevolution, motvilligt tvingade fram vld frn bolsjevikerna fr att likvidera kvarlevorna av det feodala stndssamhllet, ivrigt uppbackade av folket. Om situationen p landsbygden r 1928 hette det p motsvarande stt: Klasskampen p landsbygden skrptes. Genom att brja sabotera statens livsmedelsinkp strvade kulakerna efter att framkalla hungersnd i landet fr att p s stt stta kppar i hjulet fr sovjetmaktens ekonomiska politik. Kulakerna strkte sin kamp mot kolchosorganisationen: de brnde ned kolchosbyggnader och ddade den boskap som gdes gemensamt. De tog allt oftare till allt mer drastiska tgrder, som nr de mrdade kolchosernas och byarnas ledare, sovjetmaktens representanter och kommunister. P dessa frbrytelser responderade sovjetmakten med bestmda tgrder. Ingen nd gavs till terrorister och anstiftare av brnder. De som undanhllit livsmedel stlldes infr domstol. Fattig- och medelbnderna stllde sig bakom dessa tgrder. Bland landsbygdens arbetande befolkning kade 408 vreden mot kulakerna. Dessa lrobokstexter fljer ideologiska dogmer och formelsprk som kan hrledas tillbaka till Stalins egen historieskrivning i vad som brukar kallas Kratkij kurs, en kortfattad historia om bolsjevikernas historia som 409 Stalin sjlv 1938 satte sitt namn under. Den blev ett

rttesnre fr alla sovjetiska historieskrivare under ett 410 halvt sekel. Detta slags historieskrivning saknar helt vad som traditionellt brukas definieras som vetenskapliga kvaliteter. I den finns inga problemstllningar, ingen kritisk analys, ingen ppenhet fr avvikande tolkningar och ingen notapparat som frankrar analytiska slutsatser i empiriska dokument och iakttagelser. Det r samtidens behov och krav som entydigt styr bilden av det frflutna. Icke desto mindre finns det drag av frdiga formelsprk, utmejslade utifrn ideologiska och teoretiska utgngspunkter men lngt ifrn lika dogmatiskt ofrnderliga och frihandskonstruerade, ocks i den vetenskapliga forskning som analyserats i denna versikt. Dessa basala tolkningsmnster som fungerar som ett slags frhandsfrstelse fr historieskrivare har hr kallats paradigm. Nr det gller den sovjetiska brottshistorien, och i viss mn ocks den kambodjanska, om n med ett betydligt mindre antal forskare inblandade, har det varit tmligen oproblematiskt att urskilja tre sdana paradigm: ett totalitarismteoretiskt, ett revisionistiskt och ett postrevisionistiskt. Nr det gller forskningen om Sovjetunionen ansluter denna tredelning till ett strre och traditionellt historiografiskt sammanhang. De forskare som stdjer sig p totalitarismteorin har tagit sin utgngspunkt i tolkningsmnster som gr tillbaka till den tidiga kallakrigsperioden, och, i frga om forskning om den sovjetkommunistiska terrorn, till Robert Conquests epokgrande The Great Terror frn 1968. Denna tolkning, som nnu r fretrdd i forskarsamhllet, ser de kommunistiska regimernas brott som initierade frn ovan och i grunden maktpolitiskt motiverade, vilket innebr att den tunga skuldbrdan brs av kommunistledarna Lenin, Stalin, Mao och Pol Pot och deras ledarhierarkier och hantlangare i skerhetstjnsterna. Den vertikala analysen r framtrdande, i dubbel bemrkelse. Dels r den tidsmssiga ordningsfljden mellan ledarna viktig, eftersom det finns en grundlggande frestllning om en kontinuitet eller utveckling mellan dem, s att Lenin blir

410 408 409

Kim 1964, s. 168. Boken utgavs frsta gngen p svenska ret drp; se Sovjetunionens kommunistiska partis (bolsjevikerna) historia 1939.

Det finns en numera ganska omfattande vetenskaplig forskning kring den officiella kommunistiska historieskrivningen, dess utveckling och genomslag i det bredare samhllet. Se t.ex. ett flertal artiklar i Afanasev 1996 och Watson 1994.

100

grundlggaren och Pol Pot den som vill vertrumfa bde Stalin och Mao i kommunistisk vertygelse och grymhet. Dels r totalitarismteorins kommunistiska samhlle i maktavseende strikt vertikalt eller hierarkiskt organiserat, vilket innebr att lgre samhlleliga niver i allt vsentligt hade att passivt respondera p ledarnas intentioner och order, antingen de var byrkrater som bistod ledarna i att verkstlla illdden, eller offergrupper som drabbades av dem. Dessa underliggande sociala niver r dremot inte lika hierarkiskt tydliga, eftersom den kommunistiska terrorns godtycklighet snabbt kunde frvandla frvare till offer, och vice versa. Totalitarismteorin inrymmer emellertid ven ett horisontellt perspektiv, stillvida att det starkt lyfter fram likheter och paralleller mellan den sovjetkommunistiska regimens brott mot mnskligheten och nazistregimens delvis samtidiga frintelse av Europas judar. Med dess karakteristiska fokus p maktpolitiken i kommunistpartiet och -statens centrum och p den frenande kommunistiska ideologin har detta totalitarismteoretiska paradigm varit ptagligt sparsamt med att inplacera de kommunistiska brotten mot mnskligheten i vidare geografiska, sociala och kulturella tolkningsramar. Mer i linje med detta paradigm har det legat att skriva biografiska verk om kommunistledarna och terrorns huvudansvariga. I terrorprocessens andra nde har forskare inom det totalitarismteoretiska paradigmet, i brist p ett bredare kunskapsunderlag, fst avsevrd vikt vid uppgifter lmnade av dem som drabbades av de kommunistiska regimernas brott men lyckades fly utomlands. Ett sdant val av kllmaterial har hrt kritiserats av revisionistiska forskare, som dmt ut det som ensidigt och frvrngt, och drfr of little use in understanding the revolutionary regime or for situating it pro411 perly within wider contemporary history. Den revisionistiska forskningen utgr ett paradigm som i hg grad kan ses som en omvnd totalitarismteori, eller en totalrevision av den. Ett underifrnperspektiv, ofta med utgngspunkt i klassbegreppet, genomsyrar dess tolkningar, vilket idealt innebr att terrorn utageras och frklaras p den samhllsniv p vilken bnder, arbetare och soldater framlevde sina vardagsliv.

S har emellertid sllan varit fallet. I strre utstrckning har det varit frga om att identifiera sociala, ekonomiska och politiska processer som kunnat pvisa att vldsutvningen varit lngt mindre rtlinjig och ensartad n en reduktionistisk totalitarismteori givit vid handen. Det har hvdats att resultatet av den kommunistiska politiken inte blivit den avsedda, och att Stalin, i John Arch Gettys redan nmnda karakteristik, stumbled into everything from collectivization to foreign policy. De revisionistiska nyckelorden, hmtade ur Gettys mnsterbildande Origins of the Great Purges frn 1985, r i stllet komplexitet, strukturlshet, oskerhet, inre konflikt, motstnd, misstag och kaos. I sin betoning av brottshistoriens mngfald och variation har revisionister grna understrukit olikheterna mellan vldsprocesserna i de kommuniststyrda staterna, och drmed de skilda bakgrundsfaktorerna och bevekelsegrunderna. Konsekvent har de dock tonat ned den kommunistiska ideologins betydelse till frmn fr en funktionalistisk tolkningsram som betonar frnderliga samtida variabler och processer, med viss tonvikt p utifrn kommande hot. I frga om Sovjetunionen har kopplingen till en brett definierad moderniseringsprocess gjort det mjligt att inplacera ocks Stalintidens sovjetstat i ett mnster dr likheter med samtida vststater blivit mer framtrdande n olikheter, medan parallellerna till nazismen och Frintelsen kategoriskt avfrdas. Med denna metod har det ocks varit mjligt att lmna Lenin utanfr det sllskap av kommunistledare som valde massvldet fr att frskra sig om diktatorisk makt. Om revisionismen var en direkt och radikal reaktion p totalitarismteorin, och drmed en revolutionr vetenskaplig frndring, har postrevisionismen blivit en samlingsbeteckning p en rad forskningsinriktningar som p ett snarast evolutionrt stt utvecklats ur totalitarismteori och revisionism utan att direkt frondera mot eller ansluta sig till dem. Om man kallar totalitarismteorin fr en tes och revisionismen som dess antites, blir postrevisionismen mjligen till en syntes. Frn totalitarismteorin kommer framfr allt en ansats att rdda den maktpolitiska dimensionen von oben genom att rikta ett frnyat intresse mot kommunistparti och skerhetspolis och deras terrorinstitutioner: Gulag, S-21 och maoismens laogai-(reform genom arbete)lger, och mot relationen mellan de mn som mer n ngra andra bidrog till brotten mot mnskligheten. Den revisionistiska arvedelen utgrs

411

Vickery 1985, s. 26.

101

frmst av ett intresse fr brottshistorien ssom den utvecklades i mtet mellan regimens intentioner och den sociala verkligheten, ett mte med ofta motsgelsefulla frtecken som postrevisionisterna med frdel frlgger till lokalsamhllet, till specifika grupperingar eller institutioner eller till och med till historiens absoluta mikroniv, till de individer som utsattes fr regimens godtyckliga vld. I detta sammanhang har forskningen om sovjetterrorn, inte minst den som bedrivs i Ryssland, blivit s empiriskt omfattande att man kan tala om en kumulativ forskningsutveckling. Till det postrevisionistiska intresseomrdet hr ocks en vetenskaplig vndning bort frn brottshistorierna i sig mot dess kulturella representationer. Ansatsen kan beskrivas som dubbelsidig. Det handlar ena sidan om att studera massvldets sprkliga, ideologiska och kulturella uttrycksformer i den samtida kontexten, fr att p s stt f svar p frgor om dels hur de kommunistiska regimerna kunde rttfrdiga sin vldsutvning fr de egna medborgarna och fr omvrlden, dels hur de individer och kollektiv som befolkade dessa vldssamhllen kunde orientera sig i den turbulenta vardagen och skapa mening i sina liv, oskerhet och hotbilder till trots. andra sidan har postrevisionistiska forskare ocks givit kat utrymme t de kulturella representationer av brottshistorierna som grs i eftervrlden, ofta i termer av minnen, monument, symboler och myter. Utgngspunkten fr denna verkningshistoriska ansats r att en levande historia kan stta spr av olika slag, inte minst politiska, bde i och utanfr de samhllen som drabbats av kommunistiska regimers brott. Inte minst den stndigt inflammerade diskussionen kring mjligheten och nskvrdheten av att jmfra nazism och kommunism, Hitlers och Stalins vldsregimer, och Auschwitz och Gulag, som har redovisats i denna versikt, r ett exempel p hur de kommunistiska regimernas brott mot mnskligheten har skapat konflikter lngt efter att de frvades.

det kalla kriget mot Sovjetunionen. Till detta br emellertid lggas att samma teori, applicerad p ett sdant stt att bde likheter och skillnader fr utrymme, ocks bidragit till att fra upp angelgna frgor om relationen mellan nazism, fascism och kommunism och mellan de regimer som hrskade i dessa ideologiers namn p den vetenskapliga agendan. Det skall ocks ppekas att det i vetenskapssamhllet, vid den tid d totalitarismteorin fick fste, hrskade en allmn, realistisk vertygelse om maktpolitikens och den politiska historiens primat, och om partiets och statens verordnade betydelse. Trots att utgngspunkten var den globala ideologiska konflikten mellan Vst och st, kan man beskriva det totalitarismteoretiska paradigmet som en konsensusteori, byggd p frekomsten av en fast och hierarkisk samhllsstruktur och ett intresse fr psykologiska resonemang kring makt och maktlshet. Revisionismen r en aspekt av den allmnna radikalisering av samhllet som i svallvgorna av Vietnamkriget och en allmnt kande kritik mot det kapitalistiska samhllet gde rum frn slutet av 1960-talet, och av den vnstervg, the new left, som decennierna drefter starkt kom att stta sin prgel p det intellektuella livet och det vetenskapliga tnkandet. Bland de ideologiska inspiratrerna fanns Lenin och Mao, och denna vnsterrrelse var stark nr de rda khmererna i mitten av 70-talet tog makten i Kambodja, ven om Pol Pot fr flertalet radikaler knappast framstod som en ideologisk vgvisare. Att som totalitarismteoretikerna i rakt nedstigande led koppla kommunistiska idinspiratrer till storskaligt massvld mot det folk som i vnsterperspektiv utgjorde samhllets bas var naturligtvis inte en populr tanke. Den behvde revideras. Denna revision gick i socialhistoriens tecken, ssom denna vxt fram som en yngre historikergenerations stt att betrakta historia under efterkrigstiden. Grundidn var att den traditionella politiska, individcentrerade och hndelseorienterade historien mste ersttas av ett intresse fr sdant som klass- och konfliktbaserad historia, sociala rrelser och protestfenomen samt breda samhllsfrndringar ssom moderniserings- och industrialiseringsprocesser. Nr denna socialhistoriska ansats, ofta men lngt ifrn alltid med marxistiska frtecken, frn ren kring 1980 relaterades till kommunistiska regimers brott mot mnskligheten ssom dessa dittills hade beskrivits i totalitarismteoretisk uttolkning, uppstod det revisionistiska paradigmet, med dess tonvikt p sociala klassfrhl-

Paradigmskiftena
Generella frklaringar till dessa paradigmatiska frndringar mste skas i svl utom- som inomvetenskapliga utvecklingar. Det totalitarismteoretiska paradigmet hade en stark frankring i kalla krigets allmnna vrldsbild, prglad av en absolut antagonism mellan det kapitalistiska och det kommunistiska systemet. Det r knappast fel att, ssom ofta sker frn kritikerhll, pst att totalitarismteorin under de frsta efterkrigsdecennierna utvecklades till ett vapen i

102

landen och social konflikt. Med namn som Sheila Fitzpatrick, John Arch Getty och Lynne Viola, som genom sitt intresse fr socioekonomiska och demografiska frhllanden hade goda relationer till framtrdande ekonom- och demografhistoriker som R.W. Davies och Stephen Wheatcroft, utgr revisionisterna en historikergeneration, eller snarare flera, som i decennier utvat ett dominerande inflytande ver uttolkningen av den sovjetkommunistiska terrorn bde i den anglosachsiska forskarvrlden och p andra hll. Frn 1980-talets senare del kunde revisionister tillgodogra sig den bredare dokumentation av den sovjetiska terrorn som glasnostpolitiken gjorde tillgnglig fr forskning och debatt. Flera av de ledande revisionisterna har p senare r frndrat sin tolkningsram i vad som hr har kallats postrevisionistisk riktning, vilket visar p kontinuiteten mellan dessa paradigm. Det postrevisionistiska intresset fr sprkliga diskurser, kulturfenomen och representationer av verkligheten speglar en upptagenhet i bde samhlle och vetenskap med frgor om etnicitet och identitet, minne och moral. Oral history har tillsammans med andra antropologiska betraktelsestt brett ut sig, vilket skiftar vetenskapens fokus mot mnniskors varseblivning, tolkning och representation av brotten mera n till de begngna brotten som sdana. Bakom en sdan postrevisionism kan man ana ett ifrgasttande som r minst lika radikalt som revisionisternas ifrgasttande av totalitarismteorin, eftersom den utgr frn ett principiellt tvivel om huruvida det gr att n fram till sann, av alla accepterad kunskap om vad som hnt i det frflutna. Varken totalitarismteoretiker eller revisionister har tvivlat p mjligheten att n vetenskapligt grundad kunskap om de kommunistiska regimernas brottshistoria, bara om vilka aspekter av denna historia som r viktigast. Ett sdant radikalt ifrgasttande av sjlva den vetenskapliga kunskapens status och vrde, som i vetenskapssamhllet i olika tappningar brukar betecknas som postmodernt, poststrukturalistiskt eller postkolonialt, har dock nnu inte satt s stora spr i forskningen om kommunistregimernas brott. Detta faktum har ovan hnfrts till mnesomrdets karaktr; att ifrgastta om brottshistorierna funnits i den historiska verkligheten ligger nra sdana freteelser som banalisering, trivialisering och frnekande, som i nuet anses moraliskt frkastliga. Av genomgngen av de forskningsinsatser som riktats mot de kommunistiska regimernas brott mot mnsk-

ligheten i Sovjetunionen, Kina och Kambodja framgr vid en jmfrelse med all nskvrd tydlighet att forskningen om Sovjetunionen r den mest utvecklade. Omfattningen av den r strst, inte minst beroende p den explosiva kningen sedan det tidiga 1990talet. Den framstr drtill som mer teoretiskt elaborerad och analytiskt kvalificerad n motsvarande forskning om Kina och Kambodja. Frklaringen till detta kan skas p flera hll. En r att den sovjetiska r den ldsta och mest ursprungliga av de kommunistiska brottshistorierna, vilket innebr att forskningen har pgtt lnge. Till detta kommer att ett vetenskapligt intresse fr vad som tidigare kommunismens genetiska kod rimligen br leda till att sovjetkommunismen ftt en srstllning. Drutver har forskningen om sovjetterrorn, trots den besvrliga bristen p relevant kllmaterial, gynnats av det kalla krigets antagonistiska intresse fr st, inte minst fr avhoppare drifrn, och av totalitarismdebattens dubbelsidiga fokus p nazism och sovjetkommunism, Hitler och Stalin. Lgger man till detta en strre vstlig familjaritet med det ryska sprket och den ryska kulturen n motsvarande kinesiska och kambodjanska, blir skillnaderna begripliga. Forskningen om kommunistiska regimers brott mot mnskligheten har, framfr allt nr det gller analysen av Sovjetunionen och Kambodja, i allt vsentligt drivits framt av anglosachsiska forskare. Dessa har varit och r integrerade delar av en strre forskningsgemenskap och vetenskapsteoretisk diskussion. Nr forskare med annan n anglosachsisk bakgrund har deltagit, har det pfallande ofta varit i strre forskningsntverk som haft sin bas vid amerikanska universitet. Det r sannolikt nrvaron av en sdan strre forskningsgemenskap som bst frklarar likheterna mellan forskningsutvecklingarna i frga om brotten mot mnskligheten i Sovjetunionen och Kambodja. Det r endast nr det gller analysen av de totalitra iderna och rrelserna, och srskilt komparationen mellan kommunism och nazism, som forskare med andra bakgrunder n de anglosachsiska har spelat framtrdande roller. P 1980-talet utkmpades i Tyskland den historikerstrid som hade sin bakgrund i en bred samhllelig uppgrelse med det nazistiska arvet. P 1990-talet utgavs i Frankrike svl Furets kritiska analys av kommunismen som Kommunismens svarta bok, bda med rtter i kommunismens starka stllning i det franska intellektuella, kulturella och politiska livet. Bde den tyska och den franska

103

debatten har satt betydande spr i den internationella forskningen om kommunistiska regimers brott. Forskningen i de lnder dr de kommunistiska regimernas brott mot mnskligheten utfrdes har under dessa regimer varit omgivna av begrnsningar nr det gller mjligheten fr forskare att bde delta i internationellt forskningssamarbete och presentera tolkningar som avvikit frn de av regimen accepterade. I Kratkij kurs fanns verhuvudtaget ingen plats fr den sovjetkommunistiska terrorhistorien. I Kina bedrevs under Folkrepublikens tre frsta decennier inte heller ngot som frtjnar att kallas fr seris forskning om den reellt existerande maoismen. Som en av Mao Zedongs spkskrivare uttryckte sig vid upprepade tillfllen i mitten p 1950-talet: i skriverier som syftar till att avslja brister var det ett absolut krav att man inledde med att i detalj redogra fr allt det positiva, det goda, segrarna man vunnit och fortstter att vinna, etc. etc. Frst drefter fick man, om det tjnade ett politiskt gott syfte, i begrnsad omfattning, och som ett slags retoriskt kontrastmedel, lta ngra droppar bittra sanningar f blanda sig med den vriga texten. Bcker som skildrade en verklighet eller minnet av en verklighet som inte gick att frlika med den officiella, romantiska och till 100 procent optimistiska tolkningen gavs p 1960-talet endast ut i begrnsade upplagor med omslag i grtt. Avsaknaden av den rda frgen snde en tydlig signal till den politiskt trnade lsaren: Se upp! Detta r en farlig text! Nr ngot som nd frtjnar att kallas forskning nd sakta vxte fram, skedde det frst i isolerade miljer som saknade kontakt med den internationella forskningen. I hg grad har forskning i dessa fall sttt fr empirisk dokumentation mer n kritisk, teorianknuten analys. Ocks nr ny dokumentation successivt gjorts tillgnglig, har myndigheterna och regimtrogna historiker ofta strvat efter att gra den politiskt korrekt genom att skriva in den i etablerade berttelser som hller sig inom vissa ideologiska ramar. nnu bara fr ngra r sedan konstaterades exempelvis nr det gller den inhemska kinesiska historieskrivningen om Mao och kulturrevolutionen: Inside China today, establishment historians serving as the CCPs custodians of the late great chairmans political legacy confront a well-nigh impossible task in trying to square the official Mao with what they know to be historically

true... Supposedly representative collections of primary texts, like the 13-volume Mao Zedongs Manuscripts Since the Founding of the Nation edited by the Historical Decumentation Research Office under the CCP Central Committee... skirt the problem by resorting to omission. In a long note at the end of volume one of the Manuscripts, the editors claim to have included those manuscripts that practice has proven were sound, as well as those manuscripts that practice has proven were not sound or not entirely sound and to have aspired to meet the needs of practically oriented and all-sided historical research... [In actuality, when] dealing with Mao at his most radical, the editors of Manuscripts still serve, not the needs of serious historical research, 412 but those of propaganda and mythology. Frn 1990-talet har det emellertid i Ryssland, och i viss mn ven i Kina och Kambodja, bedrivits forskning med hgre vetenskapliga ambitioner och strre verensstmmelse med internationella forskningsproblem. Ryska, kinesiska och kambodjanska forskare har tillbringat lngre forskningsperioder i USA och brjat publicera sig internationellt, i det kinesiska fallet inte minst i Hong Kong och Taiwan. Srskilt yngre forskare drar nytta av frbttrade sprkkunskaper till att ta plats i trans- och internationella forskarntverk. Internet har haft stor betydelse fr att ka utbytet, vilket fr vstforskare frmst inneburit kad tillgng till nya kllmaterial, medan det fr forskare i de forna eller nuvarande kommuniststaterna har givit nya insikter i vetenskaplig teori och metod. I Kina har det p senare r importerats och versatts friskt, och ofta eklektiskt: en del yngre historiker gnar stor mda t att frska berika de senaste postkoloniala teorierna med kinesisk empiri, medan mer traditionella, marxistiskt skolade historiker ofta stller sig frgande till behovet av ny teoribildning verhuvudtaget. De svenska forskningsinsatserna har p dessa omrden generellt haft en ringa omfattning. Bst ter sig situationen i frga om forskningen om den sovjetkommunistiska terrorn, som bedrivits av en handfull akademiska forskare, dock utan att stta starka avtryck i den internationella forskningsutvecklingen. Den

412

Schoenhals 2005, s. 278279.

104

svenske forskare som av den vetenskapliga produktionen att dma har varit del av ett internationellt, huvudsakligen ryskt samarbete som berrt den sovjetkommunistiska brottshistorien r ekonomhistorikern Lennart Samuelson, som bland annat redigerat en antologi med tmligen disparata artiklar om den ryska landsbygdens historia under 1900-talets frsta fyra 413 decennier, skrivna av internationella forskare. De namn som ytterligare br nmnas r ekonomhistorikern Anu-Mai Kll, historikerna Johan Dietsch, Kristian Gerner, Klas-Gran Karlsson och Gudrun Persson, samt journalisterna Kaa Eneberg och Staffan Skott. Flera av dessa har publicerat flera arbeten fr en engelsk- och rysksprkig publik. Internationellt vlfrankrad forskning om den kinesiska brottshistorien har bedrivits av Michael Schoenhals, medan de rda khmerernas terrorregim nnu veterligen inte analyserats av ngon svensk forskare. Frklaringarna till den relativt svaga svenska forskningspositionen r flera. Svensk humanistisk och ven samhllsvetenskaplig forskning har varit och r generellt starkt nationellt orienterad. Svenska historiker skriver p svenska om svensk historia. Bristen p intresse fr internationella inriktad forskning har av allt att dma ftt genomslag ocks i frga om vetenskapliga studier av kommunistregimers brott mot mnskligheten. Empiriskt baserad forskning som gr p djupet krver drutver sprkkunskaper som inte r s vanliga i Sverige. I de fall sprkutbildning erbjuds, hlls ofta sprkutbildningen isr frn utbildning i historia eller samhllsvetenskapliga mnen, vilket gr basen fr rekrytering av forskare med inriktning p kommunistiska regimers brottshistorier mycket liten. Det r inte heller s vanligt att svenska historiker i sina problemformuleringar knyter an till samtidens aktuella frgor och till nutidshistoriska problem, till vilka det kartlagda omrdet onekligen hr. Det rcker att sl upp senaste numret av Historisk tidskrift fr att konstatera att de relevanskriterier som dominerar den svenska historieforskningen r av strikt inomvetenskaplig karaktr. Till sist kan inte heller uteslutas att svenska forskare undvikit att studera kommunistiska regimers brott mot mnskligheten beroende p antingen att omrdet har s tydliga politiska och ideologiska implikationer att ett intresse fr det ansetts svrt

att frena med ett fritt vetenskapligt betraktelsestt, eller att det varit svrt att frena med egna ideologiska bevekelsegrunder.

Framtida forskning
Det finns sledes ett stort behov av svensk forskning om kommunistiska regimers brott mot mnskligheten, och att det skapas frutsttningar fr sdan forskning. Denna fr grna vara komparativt orienterad mot att jmfra dessa brottshistorier sinsemellan, eller med brott mot mnskligheten som frvats av andra regimer i den moderna historien. Jmfrelsen br glla likheter svl som skillnader, strukturella paralleller svl som pverkan. En sdan komparation stter med ndvndighet skarljuset p ideologins roll, men mste ocks ta fasta p frgor om ideologins inplacering i ett bredare och djupare meningssammanhang: Hur slog den rot i de rysk-sovjetiska, kinesiska och kambodjanska nationella kulturerna? Hur frvandlades den till ett skarpeggat vapen i kommunistiska samhllen, prglade av revolution, krig, koloniala relationer med mera? Det br ocks vara en forskning som str teoretiskt, analytiskt och empiriskt i frbindelse med den internationella forskarvrlden och med brottsstaternas forskning. Fr att s skall ske r det ndvndigt att forskningsresultaten publiceras p engelska och att svenska forskare regelbundet bevistar internationella konferenser. Denna forskning r naturligtvis beroende av att relevant nytt kllmaterial kan identifieras och analyseras. Nr det gller Folkrepubliken Kinas frsta tre decennier, ren frn 1949 fram till den s kallade reformerans begynnelse ngra r efter Mao Zedongs dd 1976, har arkiven delvis ppnats och en sakta vxande del av samlingarna som berr hndelser p lokal och regional niv gjorts tillgngliga fr forskare och andra, kineser svl som utlnningar. Vid jmfrelse med svenska offentlighetsprinciper ter sig den enskildes rtt till information och dokumentation minst sagt begrnsad, men man mste nd tillst att utvecklingen fr den som forskar kring en levande kinesisk historia har gtt t rtt hll. Statistik som kastar nytt ljus ver den kinesiska motsvarigheten till Gulag har gjorts tillgnglig. Information om den kinesiska motsvarigheten till den sttyska kommunismens inofizielle Mitarbeiter p 1950-talet har fr frsta gngen avhemligats. Vr kunskap om den sovjetkommunistiska terrorn har visserligen kat dramatiskt under de senaste tv de-

413

Samuelson 2007.

105

cennierna, men mycket konkret forskningsarbete om terrorn terstr att gra inte minst i vrt nromrde, i Karelen och de baltiska republikerna. Det vore ocks nskvrt att teoretiskt orienterade svenska forskare lmnade djupare och bredare avtryck i den postrevisionistiska forskning som rr brottshistoriens ideologiska, kulturella och sprkliga representationer. Zygmunt Baumans teoretiska utgngspunkt i Auschwitz och det moderna samhllet om folkmord och terror som integrerade delar av det moderna samhllsprojektet, prglad av en byrkratisk kultur som gnar stor uppmrksamhet t tskillnader mellan nytt och gammalt, normalt och onormalt, rent och smutsigt och friskt och sjukt, ger stor tillmpning ocks i frga om de 414 kommunistiska brottshistorierna. Hur lyste Stalins ambition att genomfra tjistki, utrensningar eller reningar, igenom i ett modernistiskt sprkbruk som det sovjetkommunistiska? Hur gestaltades detta kulturellt i ett samhlle som grna representerades organiskt, som en samhllskropp med maktens hjrta och hjrna, men ocks med sjuka och smutsiga partier som behvde renas, helas eller amputeras? Och, mera vergripande: hur ser det sprk och den kultur ut som gestaltat och legitimerat kommunistiska regimers brott mot mnskligheten? Till detta kulturella forskningskomplex hr till sist ocks minnes- och historiekulturen. Hur har de samhllen och stater som led under de kommunistiska regimernas brott mot mnskligheten hanterat detta historiska arv? Frgan snderfaller i tv delar, dels en som rr det fysiska arv i form av mnsklig och materiell frstrelse som efterfljarstaterna har haft att hantera, dels en del som avser de individuella och kollektiva erfarenheter och minnen som indirekt satt 415 sin prgel p de efterlevande och deras samhlle. Det komparativa perspektivet r srskilt i det sistnmnda sammanhanget terigen anvndbart: Vilka r skillnaderna och likheterna mellan minnesbearbetningen i Kina, dr kommunistpartiet fortfarande r vid makten, och i Ryssland och Kambodja, dr andra partier och andra ideologier n den kommunistiska har blivit maktgande? Ett sdant historiekulturellt perspektiv, som frtjnar svenska forskares uppmrksamhet, omfattar naturligt-

vis inte bara de direkta efterfljarstaterna och samhllena, utan ocks omvrlden, dribland den svenska. Hur har svenskar, svenska institutioner och Sverige reagerat p de brott mot mnskligheten som frvats av kommunistiska regimer, dels i den tid nr de frvades, dels i efterhandsperspektiv? Trots bermvrda forskningsinsatser under senare r r det ett forskningsomrde som nnu befinner sig i sin linda.

414 415

Bauman 1994, kap. Karlsson 2003, s. 7079.

106

BIBLIOGRAFI

Inledning och Sovjetunionen


Adler, Nanci, The Future of the Soviet Past Remains Unpredictable: The Resurrection of Stalinist Symbols Amidst the Exhumation of Mass Graves, Europe-Asia Studies, vol. 57, nr 8, 2005 Adler, Nanci, The Gulag Survivor: Beyond the Soviet System, New Brunswick & London: Transaction Publishers 2002 Adler, Nanci, Victims of Soviet Terror: The Story of the Memorial Movement, Westport: Praeger Publishers 1993 DAgostino, Anthony, Gorbachevs Revolution 198591, Houndmills: Macmillan 1998 Afanasev, Ju.N. et al. (red.), Istorija stalinskogo Gulaga: Konets 1920ch pervaja polovina 1950ch godov. Sobranie dokumentov, 7 volymer, Moskva: ROSSPEN 20042005 Agursky, Mikhail, The Third Rome: National Bolshevism in the USSR, Boulder, CO: Westview Press 1986 Alexopoulos, Golfo, Stalin and the Politics of Kinship: Practices of Collective Punishment, 1920s 1940s, Comparative Studies in Society and History, vol. 50, nr 1, 2008 Alexopoulos, Golfo, Stalins Outcasts. Aliens, Citizens, and the Soviet State, 19261936, Ithaca & London: Cornell University Press 2003 Alm, Martin, Den svenska sovjetbilden 1935 1947, i Anu-Mai Kll (red.), Kommunismens ansikten. Repression, vervakning och svenska reaktioner, Stockholm/Stehag: Brutus stlings Bokfrlag Symposion 2005 Andersson, Hjalmar, Rd vardag. Tre r i Sovjetunionen, Lund: C.W.K. Gleerups Frlag 1935 Applebaum, Anne, Gulag. A History, New York: Doubleday 2003 Arendt, Hannah, The Origins of Totalitarianism, San Diego, New York & London: Harvest, Harcourt Brace & Co 1979 (1951) Argenbright, Robert, Marking NEPs Slippery Path: The Krasnoshchekov Show Trial, The Russian Review, vol. 61, nr 2, 2002 Avtorkhanov, Abdurahman, The Chechens and the Ingush during the Soviet Period and Its Antecedents, i Marie Bennigsen Broxup (ed.), The North Caucasian Barrier. The Russian Advance towards the Muslim World, New York: St. Martins Press 1992 Bacon, Edwin, Glasnost and the Gulag: New Information on Soviet Forced Labour around World War II, Soviet Studies, vol. 44, no. 6, 1992 Barnett, Vincent, Understanding Stalinism The Orwellian Discrepancy and the Rational Choice Dictator, Europe-Asia Studies, vol. 58, nr 3, 2006 Baron, Nick, Conflict and Complicity: The Expansion of the Karelian Gulag, 192319233, i Cahiers de Monde russe, vol. 42, nr 2, 3, 4, 2001 Baron, Nick, Production and Terror: The Operation of the Karelian Gulag, 19331939, Cahiers de Monde russe, vol. 43, nr 1, 2002 Baron, Nick, Stalinist Planning as Political Practice: Control and Repression on the Soviet Periphery, 19351938, Europe-Asia Studies, vol. 56, nr 3, 2004 Bartov, Omer, Atina Grossmann & Mary Nolan, Introduction, i Omer Bartov, Atina Grossmann & Mary Nolan (eds), Crimes of War. Guilt and Denial in the Twentieth Century, New York: The New Press 2002 Bauman, Zygmunt, Auschwitz och det moderna samhllet, Gteborg: Daidalos 1994 (1989) Besanon, Alain, A Century of Horrors. Communism, Nazism, and the Uniqueness of the Shoah, Wilmington, Delaware: ISI Books 2007 Blomqvist, Hkan & Lars Ekdahl (red.), Kommunismen hot och lfte. Arbetarrrelsen i skuggan av Sovjetunionen 19171991, Stockholm: Carlssons Bokfrlag 2003 Blum, Alain, Natre, vivre et mourir en URSS 19171991, Paris: Plon 1994 Bonnell, Victoria, Iconography of Power. Soviet Political Posters under Lenin and Stalin, Berkeley, Los Angeles & London: University of California Press 1997 Boterbloem, Kees, Life and Death under Stalin. Kalinin Province, 19451953, Montreal & Kingston: McGill-Queens University Press 1999 Brandenberger, David, National Bolshevism: Stalinist Mass Culture and the Formation of National

107

Identity, 19311956, Cambridge, MA: Harvard University Press 2002 Branderberger, David, Stalins Last Crime? Recent Scholarship on Postwar Soviet Antisemitism and the Doctors Plot, Kritika: Explorations in Russian and Eurasian History, vol. 6, nr 2, 2005 Brent, Jonathan (ed.), Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 1995 och framt Brent, Jonathan & Vladimir Naumov, Stalins Last Crime: The Doctors Plot, London: John Murray 2003 Bring, Ove, International Criminal Law in Historical Perspective. Comments and Materials, Stockholm: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet 2002 Brooke, Caroline, Soviet Musicians and the Great Terror, Europe-Asia Studies, vol. 54, nr 3, 2002 Brooks, Jeffrey, Thank You, Comrade Stalin! Soviet Public Culture from Revolution to Cold War, Princeton: Princeton University Press 2000 Brovkin, Vladimir, Introduction: New Tasks in the Study of the Russian Revolution and the Civil War, i Vladimir Brovkin (ed.), The Bolsheviks in Russian Society. The Revolution and the Civil Wars, New Haven & London: Yale University Press 1997 Brown, Kate, A Biography of No Place: From Ethnic Borderland to Soviet Heartland, Cambridge, MA: Harvard University Press 2003 Brown, Kate, Out of Solitary Confinement. The History of the Gulag, Kritika: Explorations in Russian and Eurasian History, vol. 8, nr 1, 2007 Brzezinski, Zbigniew, Ideology and Power in Soviet Politics, New York, Washington & London: Praeger 1962 Bugaj, Nikolaj, K voprosu o deportatsii narodov SSSR v 3040-ch godach, Istorija SSSR, nr 6, 1989 Bugaj, Nikolaj, Pravda o deportatsii tjetjenskogo i ingusjskogo narodov, Voprosy istorii, nr 7, 1990 Bugaj, Nikolaj, 40-e gody: Avtonomiju nemtsev Povolzja likvidirovat..., Istorija SSSR, nr 2, 1991 Bugaj, Nikolaj & H. Vada, Iz istorii deportatsii russkich korejtsev, Druzjba narodov, nr 7, 1992 Bullock, Alan, Hitler and Stalin: Parallel Lives, London: HarperCollins 1991

Burds, Jeffrey, The Soviet War against Fifth Columnists: The Case of Chechnya, 19424, Journal of Contemporary History, vol. 42, nr 2, 2007 Burleigh, Michael, Sacred Causes: Religion and Politics from the European Dictators to Al Qaeda, London: Harper Perennial 2007 Burleigh, Michael, The Third Reich. A New History, London: Pan 2001 Cassiday, Julie, The Enemy on Trial. Early Soviet Courts on Stage and Screen, DeKalb: Northern Illinois University Press 2000 Cerf, Christopher & Marina Albee (eds), Small Fires. Letter from the Soviet People to Ogonyok Magazine 19871990, New York: Summit Books 1990 Chase, William, Enemies Within the Gates? The Comintern and the Stalinist Repression, 1934 1939, Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 2001 Commission on the Ukrainian Famine: Report to Congress, Washington DC 1988 Conquest, Robert, Den stora terrorn. Stalins skrckvlde p 30-talet, Stockholm: Bokfrlaget Prisma 1971 (1968) Conquest, Robert, Excess Deaths and Camp Numbers: Some Comments, Soviet Studies, vol. 43, nr 5, 1991 Conquest, Robert, The Great Terror. A Reassessment, London: Pimlico 1992 (1990) Conquest, Robert, The Harvest of Sorrow: Soviet Collectivization and the Terror-Famine, London: Arrow Books 1988 (1986) Conquest, Robert, Inside Stalins Secret Police: NKVD Politics, 19361939, Stanford: Hoover Institution Press 1985 Conquest, Robert, Kolyma: The Arctic Death Camps, London: Macmillan 1978 Conquest, Robert, The Nation Killers: The Soviet Deportation of Nationalities, London: Macmillan 1970 Conquest, Robert, Soviet Deportation of Nationalites, London: Macmillan 1960 Conquest, Robert, Stalin and the Kirov Murder, New York: Oxford University Press 1989 Conquest, Robert, Stalin: Breaker of Nations, New York: Viking Penguin 1992

108

Conquest, Robert, Victims of Stalinism: A Comment, Europe-Asia Studies, vol. 49, nr 7, 1997 Courtois, Stphane, Kommunismens brott i Stphane Courtois, Nicolas Werth m.fl., Kommunismens svarta bok, Stockholm: Bokfrlaget DN 1999 Courtois, Stphane, Varfr?, i Stphane Courtois, Nicolas Werth m.fl., Kommunismens svarta bok, Stockholm: Bokfrlaget DN 1999 Dahlmann, Dittmar & German Hirschfeld (red.), Lager, Zwangsarbeit, Vertreibung und Deportation: Dimensionen der Massenverbrechen in der Sowjetunion und in Deutschland 1933 bis 1945, Essen: Klartext 1999 Dallin, David & Boris Nicolaevsky, Forced Labor in Soviet Russia, New Haven: Yale University Press 1947 Danilov, Viktor & Teodor Shanin (red.), Filipp Mironov. Tichij Don, 19171921 gg., Rossija. XX vek, Moskva: Mezjdunarodnyj fond Demokratija/Izdatelstvo Materik 1997 Danilov, Viktor et al. (red), Tragedija Sovetskoj derevni. Kollektivizatsija i raskulatjivanie, 5 volymer, Moskva: ROSSPEN 19992004 Danilov, Viktor et al. (red. ), Tragedija Sovetskoj derevni. Kollektivizatsija i raskulatjivanie. Dokumenty i materialy. Tom 3. Konets 19301933, Moskva: ROSSPEN 2001 David-Fox, Michael, On the Primacy of Ideology. Soviet Revisionists and Holocaust Deniers (In response to Martin Malia), Kritika: Explorations in Russian and Eurasian History 5, vintern 2004 Davies, Robert W., Soviet History in the Gorbachev Revolution, Houndmills: Macmillan 1989 Davies, Robert W., Soviet History in the Yeltsin Era, Houndmills: Macmillan 1997 Davies, Robert W., The Modernisation of the Soviet Economy in the Inter-War Years, i Markku Kangaspuro & Jeremy Smith (eds), Modernisation in Russia since 1900, Helsingfors: Finska Litteratursllskapet 2006 Davies, Robert W., Mark Harrison & Stephen Wheatcroft (eds), The Economic Transformation of the Soviet Union, 19131945, Cambridge: Cambridge University Press 1994 Davies, Robert W. & Stephen Wheatcroft, The Industrialisation of Soviet Russia. Vol. 5. The Years of Hunger: Soviet Agriculture, 19311933, Basingstoke: Palgrave Macmillan 2004

Davies, Robert W. & Stephen Wheatcroft, Stalin and the Soviet Famine of 193233: A Reply to Ellman, Europe-Asia Studies, vol. 58, nr 4, 2006 Davies, Sarah, Popular Opinion in Stalins Russia. Terror, Propaganda and Dissent, 19341941, Cambridge: Cambridge University Press 1997 Dean, Carolyn, Recent French Discourses on Stalinism, Nazism and Exorbitant Jewish Memory, History & Memory, vol. 18, nr 1, 2006 Dietsch, Johan, Making Sense of Suffering. Holocaust and Holodomor in Ukrainian Historical Culture, Lund: Historiska institutionen, Lunds universitet 2006 Dmitriev, Jurij, Belomorsko-Baltijskij vodnyj put (ot zamyslov do voplosjtjenija). Sbornik dokumentalnych materialov, Petrozavodsk: KRO 2003 Dreyfus, Michel et al., Le sicle des communismes, u.o.: ditions de lAtelier/ditions Ouvrires 2004 Dugin, A.N., Neizvestnyj Gulag: Dokumenty i fakty, Moskva: Nauka 1999 Ellman, Michael, The Role of Leadership Perceptions and of Intent in the Soviet Famine of 1931 1934, Europe-Asia Studies, vol. 57, nr 6, 2005 Ellman, Michael, The Soviet 19371938 Provincial Show Trials Revisited, i Europe-Asia Studies, vol. 55, nr 8, 2003 Ellman, Michael The Soviet 1937 Provincial Show Trials: Carnival or Terror?, Europe-Asia Studies, vol. 53, nr 8, 2001 Ellman, Michael, Soviet Repression Statistics: Some Comments, Europe-Asia Studies, vol. 54 nr 7, 2002 Fainsod, Merle, Smolensk under Soviet Rule, London: Macmillan 1958 Farmer, Sarah, Symbols That Face Two Ways: Commemorating the Victims of Nazism and Stalinism at Buchenwald and Sachsenhausen, Representations, vol. 49, vintern 1995 Figes, Orlando, A Peoples Tragedy. The Russian Revolution, 18911924, Harmondsworth: Penguin 1998 Figes, Orlando, The Whisperers. Private Life in Stalins Russia, London: Allen Lane 2007 Figes, Orlando & Boris Kolonitskii, Interpreting the Russian Revolution: The Language and Symbols of 1917, New Haven & London: Yale University Press 1999

109

Fitzpatrick, Sheila, The Cultural Front. Power and Culture in Revolutionary Russia, Ithaca & London: Cornell University Press 1992 Fitzpatrick, Sheila, Everyday Stalinism. Ordinary Life in Extraordinary Times: Soviet Russia in the 1930s, Oxford & New York: Oxford University Press 2000 Fitzpatrick, Sheila, How the Mice Buried the Cat: Scenes from the Great Purges of 1937 in the Russian Provines, The Russian Review, vol. 52, nr 3, 1993 Fitzpatrick, Sheila Introduction, i Sheila Fitzpatrick (ed.), Stalinism: New Directions, New York & London: Routledge 2000b Fitzpatrick, Sheila, New Perspectives on Stalinism, The Russian Review, vol. 45, no 4, 1986 Fitzpatrick, Sheila, Signals from Below: Soviet Letters of Denunciation of the 1930s, i Sheila Fitzpatrick & Robert Gellately (eds), Accusatory Practices. Denunciation in Modern European History, 17891989, Chicago & London: The University of Chicago Press 1997 Fitzpatrick, Sheila, Stalins Peasants. Resistance and Survival in the Russian Village After Collectivization, New York & Oxford: Oxford University Press 1994 Fitzpatrick, Sheila, Tear off the Masks! Identity and Imposture in Twentieth-Century Russia, Princeton & Oxford: Princeton University Press 2005 Fitzpatrick, Sheila & Robert Gellately, Introduction to the Practices of Denunciation in Modern European History, i Sheila Fitzpatrick & Robert Gellately (eds), Accusatory Practices. Denunciation in Modern European History, 17891989, Chicago & London: The University of Chicago Press 1997 Friedlnder, Saul (ed.), Probing the Limits of Representation. Nazism and the Final Solution, Cambridge, MA & London: Harvard University Press 1992 Friedrich, Carl & Zbigniew Brzezinski, Totalitarian Dictatorship and Autocracy, Cambridge: Harvard University Press 1956 Frison-Roche, Franois, Managing the Past in Bulgaria, i Rousso (ed), Stalinism & Nazism: History and Memory Compared, Lincoln & London: University of Nebraska Press 2004 Furet, Franois, Le pass dune illusion. Essai sur iide communiste au XXe sicle, Paris: Robert Laffont/Calmann-Lvy 1995

Furet, Franois, A Taboo Subject, i Franois Furet & Ernst Nolte, Fascism & Communism, Lincoln & London: University of Nebraska Press 2004 Garros, Vronique, Natalia Korenevskaya & Thomas Lahusen (eds), Intimacy and Terror. Soviet Diaries of the 1930s, New York: The New Press 1995 Gelb, Michael, An Early Soviet Ethnic Deportation: The Far-Eastern Koreans, The Russian Review, vol. 54, nr 3, 1995 Gellately, Robert, Lenin, Stalin, and Hitler: The Age of Social Catastrophe, New York: Alfred Knopf 2007 Gentile, Emilio, Fascism, Totalitarianism and political Religion. Definitions and Critical Reflections on Criticism of an Interpretation, Totalitarian Movements and Political Religions, vol. 5, nr 3, 2004 Gerner, Kristian, Sovjetryssland med svenska gon, i Max Engman (red.), Vst mter st. Norden och Ryssland genom historien, Stockholm: Carlssons 1996 Gerner, Kristian & Klas-Gran Karlsson, Folkmordens historia. Perspektiv p det moderna samhllets skuggsida, Stockholm: Atlantis 2005 Getty, John Arch, Excesses are not permitted: Mass Terror and Stalinist Governance in the Late 1930s, The Russian Review, vol. 61, no 1, 2002 Getty, John Arch, Introduction: Party Documents and Bolshevik Mentality, i John Arch Getty & Oleg Naumov, The Road to Terror. Stalin and the SelfDestruction of the Bolsheviks, 19321939, Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 1999 Getty, John Arch, Origins of the Great Purges. The Soviet Communist Party Reconsidered, 1933 1938, Cambridge: Cambridge University Press 1987 (1985) Getty, John Arch, Party and Purge in Smolensk: 19331937, Slavic Review, vol. 42, no 1, 1983 Getty, John Arch, The Politics of Repression Revisited, i John Arch Getty & Roberta Manning (eds), Stalinist Terror. New Perspectives, Cambridge: Cambridge University Press 1993 Getty, John Arch, To the Editors, Kritika: Explorations in Russian and Eurasian History, vol. 5, no 1, vintern 2004 Getty, John Arch & Oleg Naumov, The Road to Terror. Stalin and the Self-Destruction of the Bol-

110

sheviks, 19321939, Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 1999 Getty, John Arch, Gbor Rittersporn & Viktor Zemskov, Victims of the Soviet Penal System in the Pre-War Years: A First Approach on the Basis of Archival Evidence, American Historical Review, vol. 98, nr 4, 1993 Gheith, Jehanne, I Never Talked: Enforced Silence, Non-Narrative Memory, and the Gulag, Mortality: Promoting the Interdisciplinary Study of Death and Dying, vol. 12, nr 2, 2007 Gleason, Abbot, Totalitarianism: The Inner History of the Cold War, New York: Oxford University Press 1998 Goldman, Emma, Mina tv r i Ryssland, Stockholm: Albert Bonniers Frlag 1924 Goldman, Wendy, Terror and Democracy in the Age of Stalin. The Social Dynamics of Repression, Cambridge: Cambridge University Press 2007 Gorlizki, Yoram & Oleg Khlevniuk, Cold Peace: Stalin and the Soviet Ruling Circle, 19451949, Oxford: Oxford University Press 2004 Gorsuch, Anne, NEP Be Damned! Young Militants in the 1920s and the Culture of Civil War, The Russian Review, vol. 56, oktober 1997 Gregory, Paul & Valery Lazarev, The Economics of Forced Labor: The Soviet Gulag, Stanford: Hoover Institution Press 2003 Griffin, Roger (ed.), Fascism, Totalitarianism and Political Religion, London: Routledge 2005 Gross, Jan, Revolution from Abroad. The Soviet Conquest of Polands Western Ukraine and Western Belorussia, Princeton & Oxford: Princeton University Press 2002 (1988) Halfin, Igal, Soviet Subjectivity Looking into the Oppositionists Souls: Inquisition Communist Style, The Russian Review, vol. 60, nr 3, 2001 Hanson, Stephen, Time and Revolution: Marxism and the Design of Soviet Institutions, Chapel Hill: University of North Carolina Press 1997 Haynes, Michael & Rumy Husan, A Century of State Murder? Death and Policy in TwentiethCentury Russia, London & Sterling, VA: Pluto Press 2003 Hedeler, Wladislaw, Ezhovs Scenario for the Great Terror and the Falsified Record of the Third Moscow Trial, i Barry McLoughlin & Kevin McDermott (eds), Stalins Terror: High Politics and Mass

Repression in the Soviet Union, Houndmills: Palgrave Macmillan 2003 Hellbeck, Jochen, Fashioning the Stalinist Soul: The Diary of Stepan Podlubnyi, 19319, i Sheila Fitzpatrick (ed.), Stalinism: New Directions, London & New York: Routledge 2000 Hellbeck, Jochen, Revolution on My Mind: Writing a Diary Under Stalin, Cambridge, MA: Harvard University Press 2006 Hellbeck, Jochen, Working, Struggling, Becoming: Stalin-Era Autobiographical Texts, The Russian Review, vol. 60, nr 3, 2001 Hildebrand, Klaus (red.), Zwischen Politik und Religion. Studien zur Entstehung, Existenz und Wirkung des Totalitarismus, Mnchen: Oldenbourg 2003 Hirsch, Francine, Race without the Practice of Racial Politics, Slavic Review, vol. 61, nr 1, 2002 Hochschild, Adam, The Unquiet Ghost. Russians Remember Stalin, Harmondsworth: Penguin 1994 Hoffmann, David, The Great Purges on the Local Level: Purges in Moscow Factories, 19361938, i John Arch Getty & Roberta Manning (eds), Stalinist Terror. New Perspectives, Cambridge: Cambridge University Press 1993 Hoffmann, David, Stalinist Values. The Cultural Norms of Soviet Modernity, 19171941, Ithaca & London: Cornell University Press 2003 Hough, Jerry & Merle Fainsod, How the Soviet Union is Governed, Cambridge, MA & London: Harvard University Press 1979 Inkeles, Alex, Public Opinion in Soviet Russia: A Study in Mass Persuasion, Cambridge, MA: Harvard University Press 1950 Inkeles, Alex & Raymond Bauer, The Soviet Citizen: Daily Life in a Totalitarian Society, Cambridge, MA: Harvard University Press 1959 Ito, Takayuki (ed.), Facing Up to the Past. Soviet Historiography under Perestroika, Sapporo: Hokkaido University, Slavic Research Center 1989 Ivanova, Galina, Labor Camp Socialism. The Gulag in the Soviet Totalitarian System, Armonk & London: M.E. Sharpe 2000 Ivnitskij, N.A., Kollektivizatsija i raskulatjivanie (natjalo 30-ch godov), Moskva: oknt frlag 1994 Ivnitskij, N.A. (red.), Tragedija Sovetskoj derevni. Kollektivizatsija i raskulatjivanie. Dokumenty i mate-

111

rialy. Tom 2: nojabr 1929dekabr 1930, Moskva: ROSSPEN 2000 Jakovlev, Aleksandr et al. (red), Rossija. XX vek. Dokumenty, Moskva: Mezjdunarodnyj fond Demokratija 19972003 Jansen, Marc & Nikita Petrov, Mass Terror and the Court: The Military Collegium of the USSR, Europe-Asia Studies, vol. 59, nr 4, 2006 Jansen, Marc & Nikita Petrov, Stalins Loyal Executioner: Peoples Commissar Nikolai Ezhov, 18951940, Stanford: Hoover Institution Press 2002 Jensen, Bent, Gulag og glemsel. Ruslands tragedie og Vestens hukommelsestab i det 20. rhundrede, Kpenhamn: Gyldendal 2002 Johansson, Sven-ke, Den ryska revolutionen och det sovjetiska samhllet i debatten och skolans lrobcker, Uppsala: Freningen fr svensk undervisningshistoria 2004 Karlsson, Klas-Gran, Frn deporterade klassfiender till etniska flyktingar. Migrationsprocesser i Sovjetunionen och dess arvtagarstater, i Sven Tgil (red.), Den problematiska etniciteten. Nationalism, migration och samhllsomvandling, Lund: Lund University Press 1993 Karlsson, Klas-Gran, Historia som vapen. Historiebruk och Sovjetunionens upplsning 1985 1995, Stockholm: Natur och Kultur 1999 Karlsson, Klas-Gran, The Holocaust as a Paradigmatic Genocide, opublicerat manuskript 2007 Karlsson, Klas-Gran, Oktoberrevolutionen i svenska historielrobcker 19201985, i Historielrarnas Frenings rsskrift 1985/1986 Karlsson, Klas-Gran, Robert Conquest den sovjetkommunistiska terrorns uttolkare, i Lennart Berntson & Svante Nordin (red), Historiker om 1900-talets Europa, Stockholm: Atlantis 2008 (under utgivning) Karlsson, Klas-Gran, Terror och tystnad. Sovjetregimens krig mot den egna befolkningen, Stockholm: Atlantis 2003 Kaznelson, Michael, Remembering the Soviet State: Kulak Children and Dekulakisation, EuropeAsia Studies, vol. 59, nr 7, 2007 Kelly, Catriona, Comrade Pavlik. The Rise and Fall of a Soviet Boy Hero, London: Granta Books 2005

Kershaw, Ian, The Nazi Dictatorship. Problems and Perspectives of Interpretation, London, New York, Melbourne & Auckland: Edward Arnold 1993 Kershaw, Ian & Moshe Lewin, Afterthoughts, i Ian Kershaw & Moshe Lewin (eds), Stalinism and Nazism. Dictatorships in Comparison, Cambridge: Cambridge University Press 1997 Kershaw, Ian & Moshe Lewin, The Regimes and Their Dictators: Perspectives of Comparison, i Ian Kershaw & Moshe Lewin (eds), Stalinism and Nazism. Dictatorships in Comparison, Cambridge: Cambridge University Press 1997 Khlevniuk, Oleg, The Economy of the OGPU, NKVD, and MVD of the USSR, 19301953. The Scale, Structure, and Trends of Development, i Paul Gregory & Valery Lazarev (eds), The Economics of Forced Labor: The Soviet Gulag, Stanford: Hoover Institution Press 2003 Khlevniuk, Oleg, The History of the Gulag. From Collectivization to the Great Terror, Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 2004 Khlevniuk, Oleg, In Stalins Shadow: The Career of Sergo Ordzhonikidze, New York: M.E. Sharpe 1996 Khlevniuk, Oleg, Party and NKVD: Power Relationships in the Years of the Great Terror, i Barry McLoughlin & Kevin McDermott (eds), Stalins Terror. High Politics and Mass Repression in the Soviet Union, Houndmills: Palgrave Macmillan 2003 Khlevniuk, Oleg, 1937-j: Stalin, NKVD i Sovetskoe obsjestvo, Moskva: Respublika 1992 Khrushchev, Nikita, The Crimes of the Stalin Era: Special Report to the 20th Congress of the Communist Party of the Soviet Union, New York: New Leader 1956 Klemperer, Viktor, LTI, Tredje rikets sprk. En filologs anteckningsbok, u.o.: Glnta Produktion 2006 (1975) Knight, Amy, Beria Stalins first Lieutenant, Princeton: Princeton University Press 1993 Knight, Amy, Who Killed Kirov? The Kremlins Greatest Mystery, New York: Hill and Wang 1999 Kokurin, A.I., Deportatsija iz Baltijskij stran v 1941 i v 1949 godach, opublicerat manuskript, mars 2004 Kokurin, A.I. & N.V. Petrov (red.), GULAG (Glavnoe upravlenie lagerej) 19181960, Rossija. XX

112

vek, Moskva: Mezjdunarodnyj fond Demokratija/Izdatelstvo Materik 2002 Kolst, Pl, P vei mot av-leninisering? Sovjetisk historierevisjon under Gorbatsjov, Oslo: Institutt for forsvarsstudier, nr 4, 1989 Kort, Michael, The Soviet Colossus: History and Aftermath, Armonk, NY & London: M.E. Sharpe 1996 Kostrychenko, G.V., V plenu u krasnogo faraona: polititjeskie presledovanija jevreev v SSSR v poslednee stalinskoe desjatiletie. Dokumentalnye issledovanie, Moskva: Mezjdunarodnye otnosjenija 1994 Kotkin, Stephen, Magnetic Mountain. Stalinism as a Civilization, Berkeley, Los Angeles & London: University of California Press 1997 (1995) Kozlov, Vladimir, Denunciation and Its Functions in Soviet Governance: A Study of Denunciations and Their Bureaucratic Handling from Soviet Police Arcjives, 19441953, i Fitzpatrick & Gellately (eds), Accusatory Practices. Denunciation in Modern European History, 17891989, Chicago & London: The University of Chicago Press 1997 Kozlov, Vladimir, Denunciation and Its Functions in Soviet Governance. From the Archive of the Soviet Ministry of Internal Affairs, 19441953, i Sheila Fitzpatrick (ed.), Stalinism. New Directions, London & New York: Routledge 2000 Kramer, Alan, Dynamics of Destruction. Culture and Mass Killing in the First World War, Oxford: Oxford University Press 2007 Kravtjenko, Viktor, Jag valde friheten. En sovjetmbetsmans personliga och politiska upplevelser, Stockholm: Bokfrlaget Natur och Kultur 1947 (1946) Kuper, Leo, Genocide: Its Political Use in the Twentieth Century, New Haven & London: Yale University Press 1981 Kll, Anu-Mai, Likvideringen av kulakerna som klass. Repressionen i Baltikum 1949 och kriget, i Anu-Mai Kll (red.), Kommunismens ansikten. Repression, vervakning och svenska reaktioner, Stockholm & Stehag: Brutus stlings Bokfrlag Symposion 2005 Laqueur, Walter, Stalin: The Glasnost Revelations, London, Sydney & Wellington: Unwin Hyman 1990 Lefort, Claude, Complications. Communism and the Dilemmas of Democracy, New York: Columbia University Press 2007

Leth, Gran, Den stora pressen och Den stora hungern. Mnskliga rttigheter i spnningsfltet mellan politik och journalistisk form, i Anu-Mai Kll (red.), Kommunismens ansikten. Repression, vervakning och svenska reaktioner, Stockholm & Stehag: Brutus stlings Bokfrlag Symposion 2005 Lewin, Moshe, The Making of the Soviet System. Essays in the Social History of Interwar Russia, New York: Pantheon Books 1985 Lewin, Moshe, Russia/USSR/Russia. The Drive and Drift of a Superstate, New York: The New Press 1995 Lih, Lars, Oleg Naumov & Oleg Khlevniuk (eds), Stalins Letter to Molotov 19251936, Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 1995 Lindgren, Stefan, Lenin, Stockholm: Fischer & Co 1999 Losurdo, Domenico, Towards a Critique of the Category of Totalitarianism, Historical Materialism, vol. 12, nr 2, 2004 Lukacs, John, June 1941: Hitler and Stalin, New Haven: Yale University Press 2007 Maier, Charles, The Unmasterable Past: History, Holocaust and German National Identity, Cambridge, MA & London: Harvard University Press 1997 Maier, Hans (ed.), Totalitarianism and Political Religions. Vol. 1: Concepts for the Comparison of Dictatorships Malia, Martin, Judging Nazism and Communism, National Interest nr 69, hsten 2002 Malia, Martin, The Soviet Tragedy. A History of Socialism in Russia, 19171991, New York: The Free Press 1994 Mann, Michael, The Contradictions of Continuous Revolution, i Kershaw & Lewin (eds), Stalinism and Nazism. Dictatorships in Comparison, Cambridge: Cambridge University Press 1997 Mann, Michael, The Dark Side of Democracy. Explaining Ethnic Cleansing, Cambridge: Cambridge University Press 2005 Martin, Terry, The Affirmative Action Empire: Nations and Nationalism in the Soviet Union, 1923 1939, Ithaca & London: Cornell University Press 2001

113

Martin, Terry, The Origins of Soviet Ethnic Cleansing, Journal of Modern History, vol. 70, nr 4, 1998 Materialy fevralsko-martovskogo plenuma TsK VKP(b) 1937 goda, Voprosy istorii, nr 212, 1992, nr 2 och 510, 1993, nr 2,6, 8, 10 och 12, 1994, och nr 18 och 10, 1995 Mayer, Arno, The Furies. Violence and Terror in the French and Russian Revolutions, Princeton & Oxford: Princeton University Press 2002 McLoughlin, Barry, Mass Operations of the NKVD, 19378: A Survey, i McLoughlin & McDowell (eds), Stalins Terror. High Politics and Mass Repression in the Soviet Union, Houndmills: Palgrave Macmillan 2003 McLoughlin, Barry & Kevin McDermott, Rethinking Stalinist Terror, i Barry McLoughlin & Kevin McDermott (eds), Stalins Terror. High Politics and Mass Repression in the Soviet Union, Houndmills: Palgrave Macmillan 2003 Mecklenburg, Jens & Wolfgang Wipperman (red.), Roter Holocaust? Kritik des Schwarzbuchs des Kommunismus, Hamburg: Konkret Literatur Verlag 1998 Medvedev, Roy, Let History Judge. The Origins and Consequences of Stalinism, New York: Vintage Books 1973 (1968) Merridale, Catherine, Night of Stone. Death and Memory in Twentieth-Century Russia, New York: Viking 2000 Mironov, S.V. & Nicolas Werth (red.), Istorija stalinskogo Gulaga, vol. 1: Massovye repressii v SSSR, Moskva: ROSSPEN 2004 Moore, Barrington, Social Origins of Democracy and Dictatorship. Lord and Peasant in the Making of the Modern World, Boston: Beacon 1966 Mosse, George, The Nationalisation of the Masses. Political Symbolism and Mass Movements from the Napoleonic Wars through the Third Reich, New York: Cornell University Press 1975 Nekrich, Aleksandr, The Punished Peoples: The Deportation and Fate of Soviet Minorities at the End of the Second World War, New York: W.W. Norton 1978 Nichol, Jim, Stalins Crimes Against the NonRussian Nations: The 19871990 Revelations and Debate, The Carl Beck Papers, Pittsburgh: University of Pittsburgh Center for Russian and East European Studies 1991

Nolte, Ernst, Beyond Ideological Impasses, i Franois Furet & Ernst Nolte, Fascism & Communism, Lincoln & London: University of Nebraska Press 2004 Nove, Alec, Glasnost in Action. Cultural Renaissance in Russia, Boston: Unwin Hyman 1989 Nyman, Alf, Nazism, caesarism, bolsjevism. Rapporter frn idfronterna, Lund: Gleerups Frlag 1941 Ochotin, N. & A. Roginskij, Iz istorii nemetskoj operatsii NKVD 19371938 gg., i I. Sjtjerbakova (red.), Nakazannyj narod. Repressii protiv rossijskich nemtsev, Moskva: 1999 Olsson, Tom & Patrik ker (red.), Jag har sett framtiden och den fungerar inte. Journalisterna och frmlingarna i st, Stockholm: Carlsson Bokfrlag 2002 Osipova, Taisia, Peasant Rebellions: Origin, Scope, Dynamics, and Consequences i Vladimir Brovkin (ed.), The Bolsheviks in Russian Society. The Revolution and the Civil Wars, New Haven & London: Yale University Press 1997 Ot sostavitelej, Zvenja. Isstoritjeskij almanach. Vypusk 1, Moskva: Progress Feliks Atheneum 1991 Overy, Richard, The Dictators: Hitlers Germany and Stalins Russia, New York: Norton & Co 2004 Paperno, Irina, Personal Accounts of the Soviet Experience,, Kritika: Explorations in Russian and Eurasian History, vol. 3, nr 4, 2002 Passerini, Luisa (ed.), Memory and Totalitarianism, New Brunswick, NJ: Transaction Publishers 2005 (1992) Paxton, Robert, The Anatomy of Fascism, London: Penguin 2004 Pipes, Richard, Communism. A History, New York: The Modern Library 2001 Pipes, Richard, Russia under the Bolshevik Regime, 19191924, London: Harvill 1994 Pipes, Richard, The Russian Revolution, 1899 1919, London: HarperCollins 1992 Pipes, Richard, The Unknown Lenin. From the Secret Archive, New Haven & London: Yale University Press 1996 Poljakov, Jurij, Valentina Zjitomirskaja & Igor Kiselev, Polveka moltjanija (Vsesojuznaja perepis nase-

114

lenija 1937 g.), Sotsiologitjeskie issledovanija, no. 6, 1990, no 7, 1990, no 8, 1990 Poljan, Pavel, Ne po svoej vole... Istorija i geografija prinuditelnych migratsij v SSSR, Moskva: OGI Memorial 2001 Pollack, Ester, Moskvaprocesserna i svensk press. Rttegngen som mediahndelse, i Anu-Mai Kll (red.), Kommunismens ansikten. Repression, vervakning och svenska reaktioner, Stockholm & Stehag: Brutus stlings Bokfrlag Symposion 2005 Popoff, George, Tjekan: den rda inkvisitionen. Avsljanden och upplevelser, Stockholm: Albert Bonniers Frlag 1925 Raleigh, Donald, Experiencing Russias Civil War: Politics, Society, and Revolutionary Culture in Saratov, 19171922, Princeton: Princeton University Press 2002 Rasstrelnye spiski. Moskva, 19371941, Kommunarka, Butovo. Kniga pamjati zjertv polititjeskich repressij, Moskva: Obsjtjestvo Memorial/Izdatelstvo Zvenja 2000 Remnick, David, Lenins Tomb: The Last Days of the Soviet Empire, New York: Vintage 1994 Rittersporn, Gbor Tams, The Omnipresent Conspiracy: On Soviet Imagery of Politics and Social Relations in the 1930s, i Nick Lampert & Gbor T. Rittersporn (eds), Stalinism: Its Nature and Aftermath. Essays in Honour of Moshe Lewin, Armonk: M.E. Sharpe 1992 Rosefielde, Steven, Stalinism in Post-Communist Perspective, Europe-Asia Studies, vol. 48, nr 6, 1996 Roth, Karl Heinz, Geschichtsrevisionismus. Die Wiedergeburt der Totaliarismustheorie, Hamburg: Konkret Literatur Verlag 1999 Rousso, Henry, The Legitimacy of an Empirical Comparison, i Henry Rousso (ed.), Stalinism & Nazism: History and Memory Compared, Lincoln & London: University of Nebraska Press 2004 Rubinstein, William, Genocide: A History, Harlow: Pearson 2004 Rummel, R.J., Lethal Politics. Soviet Genocide and Mass Murder since 1917, New Brunswick & London: Transaction Publishers 1996 Rsen, Jrn, Interpreting the Holocaust. Some Theoretical Issues, i Klas-Gran Karlsson & Ulf Zander (eds), Holocaust Heritage. Inquiries into European Historical Cultures, Malm: Sekel Bokfrlag 2004

Samuelson, Lennart, Gammal och ny historieskrivning om den sovjetiska landsbygden Arkivrevolutionens betydelse sedan 1990-talet, i Lennart Samuelson (red.), Bnder och bolsjeviker. Den ryska landsbygdens historia 19021939, Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshgskolan i Stockholm 2007 Samuelson, Lennart, Plans for Stalins War Machine: Tukhachevskii and Military-Economic Planning, 19251941, Basingstoke & London: Macmillan 2000 Samuelson, Lennart, Rd koloss p larvftter. Rysslands ekonomi i skuggan av 1900-talskrigen, Stockholm: SNS Frlag 1999 Samuelson, Lennart, Tankograd. Den ryska hemmafrontens dolda historia 19171953, Stockholm: SNS Frlag 2007 Samuelson, Lennart & Andrej Sokolov, Arkivrevolutionen och historieskrivningen om den ryska landsbygden, i Lennart Samuelson (red.), Bnder och bolsjeviker. Den ryska landsbygdens historia 19021939, Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshgskolan i Stockholm 2007 Schafranek, Hans & Matalia Musienko, The Fictitious Hitler-Jugend Conspiracy of the Moscow NKVD, i McLoughlin & McDowell (eds), Stalins Terror. High Politics and Mass Repression in the Soviet Union, Houndmills: Palgrave Macmillan 2003 Schleunes, Karl, The Twisted Road to Auschwitz. Nazi Policy toward German Jews 19331939, London: Andre Deutsch 1972 Schnpflug, Daniel, Histoires croises: Franois Furet, Ernst Nolte and a Comparative History of Totalitarian Movements, European History Quarterly, vol. 37, nr 2, 2007 Service, Robert, Comrades! A History of World Communism, Cambridge, MA: Harvard University Press 2007 Shearer, David, Industry, State, and Society in Stalins Russia, 19261934, Ithaca & London: Cornell University Press 1996 Shearer, David, Social Disorder, Mass Repression, and the NKVD during the 1930s, Cahiers du Monde Russe, vol. 42, no 2, 2001 Siegel, Achim (red.), Totalitarismustheorien nach dem Ende des Kommunismus, Kln & Weimar: Bhlau 1998 Siegelbaum, Lewis & Andrei Sokolov, Stalinism as a Way of Life. A Narrative in Documents, Annals of

115

Communism, New Haven & London: Yale University Press 2000 Sjosjkov, Jevgenij, Repressirovannoe Ostechbjuro, Sankt Petersburg: Nautjno-informatsionnyj tsentr Memorial 1995 Smith, Kathleen, Mythmaking in the New Russia. Politics and Memory during the Yeltsin Era, Ithaca & London: Cornell University Press 2002 Smith, Kathleen, Remembering Stalins Victims. Popular Memory and the End of the USSR, Ithaca & London: Cornell University Press 1996 Sokolov, Andrej, Golos naroda: Pisma i otkliki rjadovych sovetskich grazjdan o sobytijach 1918 1932 gg., Moskva: ROSSPEN 1998 Solsjenitsyn, Alexander, Gulag-arkipelagen. Del 1: Fngelseindustrin, Stockholm: Wahlstrm & Widstrand 1974 (1973) Solzhenitsyn, Alexander, As Breathing and Consciousness Return, i Alexander Solzhenitsyn et al., From under the Rubble, Boston & Toronto: Little, Brown and Company 1975 Suny, Ronald Grigor, Russian Terror/ism and Revisionist Historiography, Australian Journal of Politics and History, vol. 53, nr 1, 2007 Swianiewicz, Stanislaw, Forced Labour and Economic Development. An Enquiry into the Experience of Soviet Industrialization, London, New York & Toronto: Oxford University Press 1965 Thurston, Robert, Life and Terror in Stalins Russia, 19341941, New Haven & London 1996 Timasheff, Nicholas, The Great Retreat. The Growth and Decline of Communism in Russia, New York: Dutton 1946 Tjuchin, Ivan, Kareliia 37: ideologija i praktika terrora, Petrozavodsk: Izdatelstvo Petrozavodskogo Gasudarstvennogo Universiteta 1999 Tjujkina, Sofija, Dvorjanskaja pamjat: Byvsjie v sovetskom gorode. Leningrad, 1920e 1930e gody, Sankt Petersburg: Izdatelstvo Evropejskogo universiteta 2006 Todorov, Tzvetan, Hope and Memory: Reflections on the Twentieth Century, London: Atlantic 2005 Toker, Leona, Return from the Archipelago. Narratives of Gulag Survivors, Bloomington: Indiana University Press 2000

Tolczyk, Dariusz, See No Evil. Literary Cover-Ups and Discoveries of the Soviet Camp Experience, New Haven & London: Yale University Press 1999 Tumarkin, Nina, The Living and the Dead. The Rise and Fall of the Cult of World War II in Russia, New York: BasicBooks 1994 Ulam, Adam, The Bolsheviks: The Intellectual and Political History of the Triumph of Communism in Russia, New York: Macmillan 1965 Vaksberg, Arkady, Stalin Against the Jews, New York: Alfred A. Knopf 1994 Vilenskij, S.S., A.I. Kokurin, G.V. Atmasjkina & I.Ku. Novitjenko (red.), Deti GULAGa 19181956, Rossija. XX vek. Dokumenty, Moskva: Mezjdunarodnyj fond Demokratija, Hoover Institute of War, Revolution and Peace & Stanford University 2002 Viola, Lynne, Introduction, i Lynne Viola (ed.), Contending with Stalinism. Soviet Power and Popular Resistance in the 1930s, Ithaca & London: Cornell University Press 2002 Viola, Lynne, Peasant Rebels under Stalin. Collectivization and the Culture of Peasant Resistance, New York & Oxford: Oxford University Press 1996 Viola, Lynne, The Second Coming: Class Enemies in the Soviet Countryside, 19271935, i John Arch Getty & Roberta Manning (eds), Stalinist Terror: New Perspectives, Cambridge: Cambridge University Press 1993 Viola, Lynne, Tear the Evil from the Root: The Children of the Spetspereselentsy of the North, i Natalia Baschmakoff & Paul Fryer (eds), Modernization in the Russian Provinces, Helsingfors: Institute for Russian and East European Studies 2000 Viola, Lynne The Unknown Gulag. The Lost World of Stalins Special Settlements, Oxford & New York: Oxford University Press 2007 Viola, Lynne et al. (eds), The War Against the Peasantry, 19271930. The Tragedy of the Soviet Countryside, Annals of Communism, New Haven & London: Yale University Press 2005 Volkov, Vadim, The Concept of Kulturnost. Notes on the Stalinist Civilizing Process, i Sheila Fitzpatrick (ed.), Stalinism. New Directions, London & New York: Routledge 2000 Weiner, Amir, Making Sense of War. The Second World War and the Fate of the Bolshevik Revolution, Princeton & Oxford: Princeton University Press 2001

116

Weiner, Amir, Nature, Nurture, and Memory in a Socialist Utopia: Delineating the Soviet SocioEthnic Body in the Age of Socialism, American Historical Review, vol. 104, nr 4, 1999 Weiner, Amir, Nothing but Certainty, Slavic Review, vol. 61, nr 1, 2002 Weitz, Eric, A Century of Genocide. Utopias of Race and Nation, Princeton & Oxford: Princeton University Press 2003 Weitz, Eric, Racial Politics without the Concept of Race: Reevaluating Soviet Ethnic and National Purges, Slavic Review, vol. 61, nr 1, 2002 Welzer, Harald, Sabine Moller & Karoline Tschuggnall, Opa war kein Nazi: Nationalsozialismus under Holocaust im Familiengedchtnis, Frankfurt am Main: Fischer 2002 Werth, Nicolas, Cannibal Island. Death in a Siberian Gulag, Princeton & Oxford: Princeton University Press 2007 Werth, Nicolas, En stat mot sitt folk. Vld, repression och terror i Sovjetunionen, i Stphane Courtois m.fl., Kommunismens svarta bok, Stockholm: Bokfrlaget DN 1999 Wheatcroft, Stephen, The Scale and Nature of German and Soviet Repression and Mass Killings, 193045, Europe-Asia Studies, vol. 48, nr 8, 1996 Williams, Brian Glyn, Commemorating The Deportation in Post-Soviet Chechnya. The Role of Memorialization and Collective Memory in the 1994 1996 and 19992000 Russo-Chechen Wars, History & Memory, vol. 12, nr 1, 2000 Wood, Elisabeth, The Trial of Lenin: Legitimating the Revolution through Political Theater, 1920 1924, The Russian Review, vol. 61, nr 2, 2002 Woods, Nancy, Vectors of Memory. Legacies of Trauma in Postwar Europe, Oxford & New York: Berg Publishers 1999 Yakovlev, Alexander, A Century of Violence in Soviet Russia, New Haven & London: Yale University Press 2002 Yaroshevski, Dov, Political Participation and Public Memory: The Memorial Movement in the USSR, 19871989, History & Memory, vol. 2, nr 2, 1990 Zemskov, Viktor, Kulatskaja ssylka v 30-e gody, Sotsiologitjeskie issledovanija, nr 10, 1991 Zemskov, Viktor, Spetsposelentsy v SSSR, 1930 1960, Moskva: Nauka 2003

Zjukovskij, V.S., Lubjanskaja imperija NKVD 1937 1939, Moskva: Izdatelstvo Vetje 2001

Kina
Ahn, Byung-joon, Chinese Politics and the Cultural Revolution: Dynamics of Policy Processes, Seattle: University of Washington Press 1976 Ashton, Basil, Kenneth Hill, Alan Piazza & Robin Zeitz, Famine in China, 19581961, Population and Development Review, vol. 10, nr 4, december 1984 Bachman, David, Bureaucracy, Economy and Leadership in China: The Institutional Origins of the Great Leap Forward, Cambridge: Cambridge University Press 1991 Bai, Xi, Kaiguo dazhenfan: rang lishi gaosu weilai (Det Stora Kvsandet av Kontrarevolutionen d Nationen Grundades: Lt Historien Bertta fr Framtiden), Beijing: Zhonggong dangshi chubanshe 2006 Barnett, A. Doak, China on the Eve of Communist Takeover, New York: Frederic A. Praeger 1963 Becker, Jaspar, Hungry Ghosts: Chinas Secret Famine, London: John Murray 1996 Bernstein, Thomas P., Mao Zedong and the Famine of 19591960: A Study in Wilfulness, The China Quarterly, nr. 186, juni 2006 Bernstein, Thomas P., Stalinism, Famine and Chinese Peasants, Theory and Society, vol. 13, nr. 3, maj 1984 Bernstein, Thomas P., Starving to Death in China, New York Review of Books, 16 juni 1983 Bexell, Magdalena, Det svenska erknnandet av Folkrepubliken Kina 1950, i Diplomatiska Erknnanden: Sverige, Danmark och Folkrepubliken Kina r 1950, Lund: Centrum fr st- och sydstasienstudier 2000 Bodde, Derek, Peking Diary, London: Jonathan Cape 1951 Brown, Jeremy & Paul G. Pickowicz (eds), Dilemmas of Victory: The Early Years of the Peoples Republic of China, Cambridge: Harvard University Press 2007 Chan, Alfred L., Mao's Crusade: Politics and Policy Implementation in China's Great Leap Forward, New York: Oxford University Press 2000 Chan, Anita, Stanley Rosen & Jonathan Unger (eds), On Socialist Democracy and the Chinese

117

Legal System: The Li Yizhe Debates, Armonk: M E Sharpe 1985 Chang, Jung, & Jon Halliday, Mao: Den Sanna Historien, Stockholm, Prisma 2006 Chedi fouding wenge qingchu zuo de yingxiang (Frneka Kulturrevolutionen frn Grunden och Rensa ut Vnsterns Inflytande), Jinan: Shandong renmin chubanshe 1985 Courtois, Stphane, Nicolas Werth m.fl., Kommunismens svarta bok, Stockholm: Bokfrlaget DN 1999 Ding, Longjia, Kang Sheng yu Zhao Jianmin yuanan (Kang Sheng och Orttvisan som Begicks Zhao Jianmin), Beijing: Renmin chubanshe 1999 Domenach, Jean-Luc, The Origins of the Great Leap Forward: The Case of One Chinese Province, Boulder: Westview 1995 Esherick, Joseph W., Paul G. Pickowicz & Andrew G. Walder (eds), The Cultural Revolution as History, Stanford: Stanford University Press 2006 Fairbank, John K. & Merle Goldman, China: A New History, Cambridge: Harvard University Press 1998 Gongan shi zhishi wenda (Frgor och Svar om den Offentliga Skerhetens Historia), Beijing: Qunzhong chubanshe 1994 Guangxi wenge dangan ziliao bianxie weiyuanhui (ed.), Guangxi wenge tupian dangan ziliao (Fotografisk Arkivdokumentation frn Kulturrevolutionen i Guangxi), Nanning: 1990 Guangxi wenge dashi nianbiao bianxie xiaozu (ed.), Guangxi wenge dashi nianbiao (Kronologi ver Viktiga Hndelser i Guangxi under Kulturrevolutionen), Nanning: Guangxi renmin chubanshe 1990 Hao, Jian (ed.), Wenge sishi nian ji 2006. Beijing. Wenhua dageming yantaohui quanjilu (Till Fyrtiorsminnet av Kulturrevolutionen 2006 Beijing: Mtesanteckningar frn en Konferens om den Stora Kulturrevolutionen), Forth Worth: Fellows Press of America 2006 Jianguo chuqide zhenya fangeming yundong (Den Tidiga Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen), Beijing: Qunzhong chubanshe 1992 Johnson, Chalmers (ed.), Ideology and Politics in Contemporary China, Seattle: Washington University Press 1973 Anu-Mai Kll (red.), Kommunismens ansikten. Repression, vervakning och svenska reaktioner,

Stockholm & Stehag: Brutus stlings Bokfrlag Symposion 2005 Li, Changrui & Shang Changfeng, Sannian kunnan shiqi fei zhengchang siwang renkou shu yanjiu shuping (Sammandrag av Forskning Kring Antalet Mnniskor som Dog en Onaturlig Dd under de Tre Svra ren), opublicerat konferenspaper, 2007 Li, Hui, Hu Feng jituan yuanan shimo (Brjan och Slutet p Rttshaveriet i Fallet om Hu Fengklicken), Beijing: Renmin ribao chubanshe 1989 Li, Zhisui, The Private Life of Chairman Mao, New York: Random House 1994 Lieberthal, Kenneth G. & Bruce J. Dickson, A Research Guide to Central Party and Government Meetings in China 19491986, revised and expanded edition, Armonk: M E Sharpe 1989 Lieberthal, Kenneth G., Governing China: From Revolution Through Reform, New York: W W Norton 1995 Lifton, Robert Jay, Thought Reform and the Psychology of Totalism: A Study of Brainwashing in China, Chapell Hill, University of North Carolina Press (1961) 1989 Lindbeck, John M. H. (ed.), China: Management of a Revolutionary Society, Seattle: University of Washington Press 1971 Liu, Guokai, A Brief Analysis of the Cultural Revolution, Armonk: M E Sharpe 1987 Lu, X. Y., A Step Toward Understanding Popular Violence in Chinas Cultural Revolution, Pacific Affairs, vol. 67, nr. 4, 1995 MacFarquhar, Roderick & John K. Fairbank (eds), The Cambridge History of China, Vol. 14: The Peoples Republic, Part 1: The Emergence of Revolutionary China, 19491965, Cambridge: Cambridge University Press 1987 MacFarquhar, Roderick & Michael Schoenhals, Maos Last Revolution, Cambridge: Harvard University Press 2006 MacFarquhar, Roderick, The Origins of the Cultural Revolution 3: The Coming of the Cataclysm, New York: Columbia University Press 1997 MacFarquhar, Roderick, The Origins of the Cultural Revolution I: Contradictions among the People 19561957, Oxford: Oxford University Press 1974 MacFarquhar, Roderick, The Origins of the Cultural Revolution II: The Great Leap Forward 19581960, Oxford: Oxford University Press 1983

118

MacFarquhar, Roderick, Timothy Cheek & Eugene Wu (eds), The Secret Speeches of Chairman Mao, Cambridge: Harvard University Press 1989 Madsen, Richard, The Politics of Revenge in Rural China during the Cultural Revolution i Jonathan N. Lipman & Stevan Harrell (eds), Violence in China: Essays in Culture and Counterculture, Albany: State University of New York Press 1990 Mei, Zhi, Wangshi ruyan: Hu Feng chenyuanlu (Det Frgngna r en Dimma: Berttelsen om Orttvisan som Begicks mot Hu Feng), Hong Kong: Sanlian shudian 1989 Mhlhahn, Klaus, Remembering a Bitter Past: The Trauma of Chinas Labor Camps, 19491978, History & Memory, vol. 16, nr. 2, 2004 Peng, Xizhe, Demographic Consequences of the Great Leap Forward in Chinas Provinces, Population and Development Review, vol. 13, nr. 4, december 1987 Reflections on Hu Feng Counterrevolutionary Case, JPRS Report China, JPRS-CAR91037, 27 juni 1991 Rickett, Allyn and Adele, Prisoners of Liberation, New York: Cameron Associates 1957 Robinson, Thomas W. (ed.), The Cultural Revolution in China, Berkeley: University of California Press 1971 Schoenhals, Michael (ed.), Maos Great Inquisition: The Central Case Examination Group, 19661979, publicerad som specialnummer av kvartalstidskriften Chinese Law & Government, vol. 29, nr. 3, 1996a Schoenhals, Michael (ed.), Public Security in the Peoples Republic of China: A Selection of MoodAssessment Reports (19511962), publicerad som specialnummer av kvartalstidskriften Contemporary Chinese Thought, vol. 38, nr. 3, 2007 Schoenhals, Michael, The CCP Central Case Examination Group, 19661979, The China Quarterly, nr. 145, mars 1996b Schoenhals, Michael, Original Contradictionson the Unrevised Text of Mao Zedongs On the Correct Handling of Contradictions Among the People, Australian Journal of Chinese Affairs, nr. 16, juli 1986 Schoenhals, Michael, Yang Xianzhens Critique of the Great Leap Forward, Modern Asian Studies, vol. 26, nr. 3, 1992

Schoenhals, Michael, Chinas Cultural Revolution 19661969: Not a Dinner Party, Armonk: M E Sharpe 1996c Schoenhals, Michael, Saltationist Socialism: Mao Zedong and the Great Leap Forward 1958, Stockholm: Stockholms universitet 1987 Shangfang tongxun bianjishi (ed.), Chunfeng huayu ji (Av Detta M de Unga Lra), 2 volymer, Beijing: Qunzhong chubanshe, 1981 Shangfang tongxun bianjishi (ed.), Shinian qiyuan lu (Anmrkningsvrda Fall frn de Tio ren), Beijing: Qunzhong chubanshe 1986 Shapiro, Judith, Maos War against Nature: Politics and the Environment in Revolutionary China, Cambridge: Cambridge University Press 2001 Song, Yongyi & Dajin Sun (eds), The Cultural Revolution: A Bibliography, 19661996. HarvardYenching Library Bibliographical Series VI. Cambridge: Harvard-Yenching Library, Harvard University 1998 Strauss, Julia, Morality, Coercion and State Building by Campaign in the Early PRC: Regime Consolidation and After, 19491956, The China Quarterly, nr. 188, december 2006 Strauss, Julia, Paternalist Terror: The Campaign to Suppress Counterrevolutionaries and Regime Consolidation in the Peoples Republic of China 1950 1953, Comparative Studies in Society and History, vol. 44, nr. 1, 2002 Sun, Warren, The National Defense Universitys Teaching Reference Materials, CCP Research Newsletter, nr. 10 & 11, 1992 Sun, Zhen, Hu Feng yuanan de qianqian houhou (Fre och Efter Fallet Hu Feng), i Sun Mingshan (ed.), Lishi shunjian II (Ett gonblick i Historien II), Beijing: Qunzhong chubanshe 2001 Sutton, Donald S., Consuming Counterrevolution: The Ritual and Culture of Cannibalism in Wuxuan, Guangxi, China, May to July 1968, Comparative Studies in Society and History, vol. 37, nr. 1, 1995 Teiwes, Frederick C. & Warren Sun, China's road to disaster: Mao, central politicians and provincial leaders in the unfolding of the Great Leap Forward, 1955-1959, Armonk: M E Sharpe 1998 Teiwes, Frederick C., Politics and Purges in China: Rectification and the Decline of Party Norms 19501965, Armonk: M E Sharpe 1993 Thgersen, Stig & Sren Clausen, New Reflections in the Mirror: Local Chinese Gazetteers (di-

119

fangzhi) in the 1980s, The Australian Journal of Chinese Affairs, nr. 27, januari 1992 Trevaskes, Susan, Public Sentencing Rallies in China: The Symbolizing of Punishment and Justice in a Socialist State, Crime Law and Social Change, vol. 39, nr. 4, 2003 Walder, Andrew G. & Yang Su, The Cultural Revolution in the Countryside: Scope, Timing and Human Impact, The China Quarterly, nr. 173, mars 2003 Walker, Robert L., The Human Cost of Communism in China: Report to the US Senate Committee of the Judiciary, 1971, sedemera publicerad p sidan http://users.erols.com/mwhite28/warstat1.htm#M ao Wang, Nianyi, Chedi fouding Wenhua dageming (Om att i Grunden Frneka den Stora Kulturrevolutionen), Beijing: Jiefangjun zhengzhi xueyuan chubanshe 1985 Wang, Nianyi, Da dongluan de niandai (Den Stora Turbulensens Tid), Zhengzhou. Henan renmin chubanshe 1988 Wemheuer, Felix, Chinas Groer Sprung nach vorne (19581961): Von der kommunistischen Offensive in die HungersnotIntellektuelle erinnern sich, Mnster: Lit-Verlag 2004 Wemheuer, Felix, Lndliche Erinnerungen und staatliche Vergangenheitsbewltigung der Groen Sprung-Hungersnot in der chinesischen Provinz Henan, Frankfurt aM: Peter Lang 2007 White, Lynn T., Politics of Chaos: The Organizational Causes of Violence in Chinas Cultural Revolution, Princeton: Princeton University Press 1989 Williams, Philip F. & Yenna Wu (eds), Remolding and Resistance among Writers of the Chinese Prison Camp: Disciplined and Published, London: Routledge 2006 Williams, Philip F. & Yenna Wu (eds), The Great Wall of Confinement: The Chinese Prison Camp through Contemporary Fiction and Reportage, Berkeley: University of California Press 2004 Woody, W. (pseud.), The Cultural Revolution in Inner Mongolia: Extracts from an Unpublished History, Stockholm: Center for Pacific Asia Studies 1993 Xiao, Sike & Tumen, Zhenjing shijie de 77 tian (Sjuttiosju Dagar som Skakade Vrlden), Beijing: Zhonggong zhongyang dangxiao chubanshe 1994

Xiao, Sike, Chaoji shenpan (Superrttegng), 2 volymer, Jinan: Jinan chubanshe 1992 Yan, Jiaqi & Gao Gao, Turbulent Decade: A History of the Cultural Revolution, Honolulu: University of Hawai'i Press 1996 Yang, Kuisong, Xin Zhongguo zhenya fangeming yundong yanjiu (En Studie ver Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen i det Nya Kina), 2007, publicerad p sidan http://www.coldwarchina.net/zwxz/zgxz/yks/0020 68.html Yang, Kuisong, Xin Zhongguo gonggu chengshi zhengquan de zuichu changshiyi Shanghai zhenfan yundong wei zhongxin de lishi kaocha (Inledande Regimkonsolideringsfrsk in det Nya Kinas Stder: En Historisk Underskning med Utgngspunkt frn Kampanjen att Kvsa Kontrarevolutionen i Shanghai), 2005, publicerad p sidan http://www.coldwarchina.net/zwxz/zgxz/yks/0017 03.html Yang, Xiguang, Captive Spirits: Prisoners of the Cultural Revolution, Hong Kong: Oxford University Press 1997 Zheng, Yi, Scarlet Memorial: Tales of Cannibalism in Modern China, Boulder: Westview Press 1996 Zhonggong Yunnan shengwei dangshi yanjiushi & Yunnan sheng danganguan (eds), Dayuejin yundong: Yunnan juan (Kampanjen Stora Sprnget Framt: Yunnan), Beiing: Zhonggong dangshi chubanshe 2004 Zhonggong zhongyang wenxian yanjiushi (ed.), Jianguo yilai Mao Zedong wengao (Mao Zedongs Manus sedan Nationens Grundande), 13 volymer, Beijing: Zhongyang wenxian chubanshe 1992 1996 Zhonggong zhongyang zuzhibu bangongting (ed.), Zuzhi gongzuo wenjian xuanbian 19531954 nian (Valda Dokument om Organisationsarbetet 1953 1954), Beijing: 1980 Zhonggong zhongyang zuzhibu bangongting (ed.), Zuzhi gongzuo wenjian xuanbian 19781984 nian (Valda Dokument om Organisationsarbetet 1978 1984), Beijing: 1985 Zhongguo renmin gongan shigao (Utkast till en Historia om Folkets Offentliga Skerhet), Beijing: Jingguan jiaoyu chubanshe 1997 Zhongguo renmin jiefangjun guofang daxue dangshi dangjian zhenggong jiaoyanshi (ed.), Zhonggong dangshi jiaoxue cankao ziliao (Referensmaterial fr Undervisning i KKPs Historia), 24 volymer, Beijing: 1986

120

Zhongguo renmin jiefangjun guofang daxue dangshi dangjian zhenggong jiaoyanshi (ed.), Wenhua dageming yanjiu ziliao (Forskningsmaterial om den Stora Kulturrevolutionen), 3 volymer, Beijing: 1988 Zhonghua renmin gongheguo zuigao renmin fayuan tebie fating shenpan Lin Biao Jiang Qing fangeming jituanan zhufan jishi (Dokumentation av Folkprepubliken Kinas Hgsta Folkdomstols Speciella Domstols Rttegng mot Huvudbrottslingarna i den Kontra-Revolutionra Lin Biao och Jiang QingKlicken), Beijing: Fal chubanshe 1981

De Walque, Damien, Selective Mortality During the Khmer Rouge Period in Cambodia, Population and Development Review, vol. 31, nr 2, 2005 Ebihara, May, Perspectives on Sociopolitical Transformations in Cambodia/Kampuchea A Review Article, Journal of Asian Studies, vol. 41, nr 1, 1981 Etcheson, Craig, After the Killing Fields. Lessons from the Cambodian Genocide, Lubbock: Texas Tech University Press 2005 Etcheson, Craig, The Rise and Demise of Democratic Kampuchea, Boulder: Westview Press 1984 Fawthrop, Tom & Helen Jarvis, Getting Away with Genocide? Elustive Justice and the Khmer Rouge Tribunal, London & Ann Arbor 2004 Fein, Helen, Revolutionary and Antirevolutionary Genocides: A Comparison of State Murders in Democratic Kampuchea, 1975 to 1979, and in Indonesia, 1965 to 1966, Comparative Studies in Society and History, vol. 35, nr 4, 1993 Frieson, Kate, Revolution and Rural Response in Cambodia: 19701975, i Ben Kiernan (ed.), Genocide and Democracy in Cambodia: the Khmer Rouge, the United Nations and the International Community, New Haven: Yale University Southeast Asia Studies 1993 Frberg Idling, Peter, Pol Pots leende. Om en svensk resa genom rda khmerernas Kambodja, Stockholm: Bokfrlaget Atlas 2006 Heder Stephen & Judy Ledgerwood, Politics of Violence: An Introduction, i desamma (eds), Propaganda, Politics, and Violence in Cambodia. Democratic Transition under United Nations Peacekeeping, Armonk & London: M.E. Sharpe 1996 Heder, Stephen & Brian Tittemore, Seven Candidates for Presecution: Accountability for the Crimes of the Khmer Rouge, London: American University 2001 Heuveline, Patrick, Between One and Three Million: Towards the Demographic Reconstruction of a Decade of Cambodian History (19701979), Population Studies, vol. 52, nr 1, 1998 Heuveline, Patrick & Bunnak Poch, The Phoenix Population: Demographic Crisis and Rebound in Cambodia, Demography, vol. 44, nr 2, 2007 Hinton, Alexander Laban, A Head for an Eye: Revenge in the Cambodian Genocide, American Anthropologist, vol. 25, nr 3, 1998

Kambodja
Barnett, Anthony, Democratic Kampuchea: A Highly Centralized Dictatorship, i David Chandler & Ben Kiernan (eds), Revolution and Its Aftermath in Kampuchea. Eight Essays, New Haven: Yale University Southeast Asia Studies 1983 Becker, Elizabeth, When the War Was Over. The Voices of Cambodias Revolution and Its People, New York: Simon and Schuster 1986 Boua, Chantoua, David Chandler & Ben Kiernan (eds), Pol Pot Plans the Future: Confidential Leadership Documents From Democratic Kampuchea, 19761977, New Haven: Yale University Southeast Asia Council 1988 Chandler, David, Brother Number One. A Political Biography of Pol Pot, Boulder, San Francisco & Oxford: Westview Press 1992 Chandler, David, Facing the Cambodian Past. Selected Essays 19711994, Chiang Mai: Silkworm Books 1996b Chandler, David, A History of Cambodia, Boulder: Westview Press 1996a Chandler, David, The Tragedy of Cambodian History: Politics, War, and Revolution since 1945, New Haven & London: Yale University Press 1991 Chandler, David, Voices from S-21. Terror and History in Pol Pots Secret Prison, Berkeley, Los Angeles & London: University of California Press 1999 Cook, Susan (ed.), Genocide in Cambodia and Rwanda: New Perspectives, New Brunswick: Transaction Publishers 2005 De Nike, Howard, John Quigley & Kenneth Robinson (eds), Genocide in Cambodia. Documents from the Trial of Pol Pot and Ieng Sary, Philadelphia: University of Pennsylvania Press 2000

121

Hinton, Alexander Laban, Why Did They Kill? Cambodia in the Shadow of Genocide, Berkeley, Los Angeles & London: University of California Press 2005 Hughes, Rachel, Memory and Sovereignty in Post1979 Cambodia: Choeung Ek and Local Genocide Memorials, i Susan Cook (ed.), Genocide in Cambodia and Rwanda: New Perspectives, New Brunswick: Transaction Publishers 2005 Huor, Jesper, Sista resan till Phnom Penh, Stockholm: Ordfront 2006 Jackson, Karl, Cambodia 1978: War, Pillage, and Purge in Democratic Kampuchea, Asian Survey, vol. 19, nr 1, 1979 Kiernan, Ben, Blood and Soil. A World History of Genocide and Extremination from Sparta to Darfur, New Haven & London: Yale University Press 2007 Kiernan, Ben, The Cambodian Genocide 1975 1979, i Samuel Totten, William Parsons & Israel Charny (eds), Century of Genocide.: Eyewitness Accounts and Critical Views, New York: Garland Publishers 1997 Kiernan, Ben, Genocide and Resistance in Southeast Asia: Documentation, Denial and Justice in Cambodia and East Timor, New Brunswick: Transaction Publishers 2008 Kiernan, Ben, How Pol Pot Came to Power. Colonialism, Nationalism, and Communism in Cambodia, 19301975, New Haven & London: Yale University Press 2004 (1985) Kiernan, Ben, The Pol Pot Regime. Race, Power, and Genocide in Cambodia under the Khmer Rouge, 197579, New Haven & London: Yale University Press 2002 (1996) Kissi, Edward, Genocide in Cambodia and Ethiopia, i Robert Gellately & Ben Kiernan, The Specter of Genocide. Mass Murder in Historical Perspective, Cambridge: Cambridge University Press 2003 Ledgerwood, Judy, The Cambodian Tuol Sleng Museum of Genocidal Crimes. National Narrative, i David Lorey & William Beezley (eds), Genocide, Collective Violence, and Popular Memory. The Politics of Remembrance in the Twentieth Century, Wilmington: Scholarly Resources 2002 Lemarchand, Ren, Comparing the Killing Fields: Rwanda, Cambodia, and Bosnia, i Steven Jensen (ed.), Genocide: Cases, Comparisons and Contemporary Debates, Kpenhamn: The Danish Center for Holocaust and Genocide Studies 2003

Marcher, Annette & Peter Frederiksen, De Rde Khmerer. Folkemord og forsoning i Cambodja, Kpenhamn: Frydenlund 2002 Margolin, Jean-Louis, Kambodja: i den frvirrade brottslighetens land, i Courtois m.fl., Kommunismens svarta bok 1999 Mosyakov, Dmitry, The Khmer Rouge and the Vietnamese Communists: A History of their Relations as Old in the Soviet Archives, i Susan Cook (ed.), Genocide in Cambodia and Rwanda: New Perspectives, New Brunswick: Transaction Publishers 2006 Nath, Vann, A Cambodian Prison Portrait: One Year in the Khmer Rouges S-21, Bangkok: White Lotus 1998 Ponchaud, Franois, Cambodia Year Zero, Harmondsworth: Penguin 1978 Porter, Gareth, Vietnamese Communist Policy towards Kampuchea 19301970, i David Chandler & Ben Kiernan (eds), Revolution and Its Aftermath in Kampuchea. Eight Essays, New Haven: Yale University Southeast Asia Studies 1983 Pran, Dith (ed.), Children of Cambodias Killing Fields, New Haven & London: Yale University Press 1997 Raszelenberg, Patrick, The Khmer Rouges and the Final Solution, History & Memory, vol. 11, nr 2, 1999 Raszlenberg, Patrick, Die Roten Khmer und der Dritte Indochinakrieg, Hamburg: Institut fr Asienkunde 2002 Rungswasdisab, Puangthong, Thailands Response to the Cambodian Genocide, i Susan Cook (ed.), Genocide in Cambodia and Rwanda: New Perspectives, New Brunswick: Transaction Publishers 2006 Samphan, Khieu, Lhistoire rcente du Cambodge et mes prises de position, Paris: lHarmattan 2004 Shawcross, William, Sideshow: Kissinger, Nixon and the Destruction of Cambodia, New York: Simon and Schuster 1979 Short, Philip, Pol Pot: The History of a Nightmare, London: John Murray 2005 Slocomb, Margaret, Chikreng Rebellion: Coup and Its Aftermath in Democratic Kampuchea, Journal of the Royal Asiatic Society, vol. 16, nr 1, 2006 Thion, Serge, The Cambodian Idea of Revolution, i David Chandler & Ben Kiernan (eds), Revolution

122

and Its Aftermath in Kampuchea. Eight Essays, New Haven: Yale University Southeast Asia Studies 1983 Thion, Serge, Watching Cambodia: Ten Paths to Enter the Cambodian Tangle, Bangkok: White Lotus 1993 Um, Khatharya, Specificities: The Broken Chain: Genocide in the Reconstruction and Destruction of Cambodian Society, Social Identities, vol. 4, nr 1, februari 1998 Ung, Loung, First They Killed My Father. A Daughter of Cambodia Remembers, New York: HarperCollins Publishers 2000 Vickery, Michael, Cambodia:19751982, Boston: South End Press 1985 Vickery, Michael, Democratic Kampuchea Themes and Variations i David Chandler & Ben Kiernan (eds), Revolution and Its Aftermath in Kampuchea. Eight Essays, New Haven: Yale University Southeast Asia Studies 1983 Williams, Paul, Witnessing Genocide: Vigilance and Remembrance at Tuol Sleng and Choeung Ek, Holocaust and Genocide Studies, vol. 18, nr 2, 2004

holm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshgskolan i Stockholm 2007 Schoenhals, Michael, Why Dont We Arm the Left? Maos Culpability for the Cultural Revolutions Great Chaos of 1967, The China Quarterly, 182, juni 2005 Sovjetunionens kommunistiska partis (bolsjevikerna) historia: kortfattad kurs, Stockholm: Arbetarkultur 1939 Vickery, Michael, Cambodia: 19751982, Boston: South End Press 1985 Watson, Rubie, Memory, History, and Opposition under State Socialism, Santa Fe: School of American Research Press 1994

Avslutning
Afanasev. Jurij (red.), Sovetskaja istoriografija, Moskva: Rossijskij gosudarstvennyj gumanitarnyj universitet 1996 Bauman, Zygmunt, Auschwitz och det moderna samhllet, Gteborg: Daidalos 1994. Bring, Ove, International Criminal Law in Historical Perspective. Comments and Materials, Stockholm: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet 2002 Karlsson, Klas-Gran, Motives, Mechanisms and Memories of Soviet Communist Terror, i Steven L.B. Jensen (ed.), Genocide: Cases, Comparisons and Contemporary Cases, Kpenhamn: The Danish Center for Holocaust and Genocide Studies 2003 Kim, Maksim Pavlovitj, Istorija SSSR. Epocha sotsializma (19171963). Utjebnoe posobie dlja XXI klassov srednej sjkoly, Moskva: Prosvesjtjenie 1964 Robertson, Geoffrey, Crimes against Humanity. The Struggle for Global Justice, London: Penguin 2006 Samuelson, Lennart, Bnder och bolsjeviker. Den ryska landsbygdens historia 19021939, Stock-

123

Forskningsversikten kan bestllas eller laddas hem frn www.levandehistoria.se/kommunistiskaregimer ISBN: 978-91-977117-8-4 Forum fr levande historia Box 2123, 103 13 Stockholm e-post: info@levandehistoria.se webb: www.levandehistoria.se

ISBN 978-91-977117-8-4

9 789197 711784