You are on page 1of 80

Exempelsamling i kvantummekanik

Tommy Ohlsson
Institutionen f¨ or teoretisk fysik
Kungliga Tekniska H¨ ogskolan
Stockholm
1999
Typsatt i L
A
T
E
X
Sammanst¨alld av Tommy Ohlsson, 1998-1999.
c _ Teoretisk Fysik, KTH, 1999
Inneh˚all
Inneh˚all i
Lydelser 1
Inledande kvantfysik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
Endimensionella Schr¨odingerekvationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
V˚agpaket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
Bundna tillst˚and . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Endimensionell spridningsteori . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Tidsberoende Schr¨odingerekvationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Harmoniska oscillatorn i en dimension . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Grundl¨aggande postulat och obest¨ambarhetsrelationen . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Tv˚a- och tredimensionella Schr¨odingerekvationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
V¨ateatomen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Tredimensionella harmoniska oscillatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Partiklar i elektromagnetiska f¨alt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
St¨orningsteori . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Enkelt spektrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Degenererat spektrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Tidsberoende st¨orningsr¨akning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Variationskalkyl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Impulsmoment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Banimpulsmoment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Spinn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
Koppling av impulsmoment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
M˚angpartikeltillst˚and . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
L¨osningar 25
i
ii
Lydelser
Inledande kvantfysik
1. I den moderna teorin f¨or gittervibrationer ¨ar dessa kvantiserade. Atomerna i gittret kan
anses r¨ora sig i en tredimensionell harmonisk oscillatorpotential. Kvantumet f¨or gittervibra-
tionerna kallas fonon. Antag att vinkelfrekvensen f¨or vibrationerna ¨ar ω. Vilken energi kan
en elektron uppta eller avge till vibrationerna vid en kollision?
2. En radios¨andare med effekten 50 kW s¨ander p˚a frekvensen 1 MHz. Vad ¨ar energin f¨or
varje utstr˚alat kvantum? Hur m˚anga kvanta utstr˚alas per period?
3. Vad ¨ar de Broglie-v˚agl¨angden f¨or en elektron som accelererats genom en potentialdifferens
p˚a 100 V?
4. Visa att de Brogliev˚agl¨angden f¨or en partikel kan skrivas som
λ = λ
c
_
_
c
v
_
2
−1,
d¨ar λ
c
¨ar partikelns comptonv˚agl¨angd.
Endimensionella Schr¨odingerekvationen
5. Visa att den tidsberoende Schr¨odingerekvationen

¯h
2
2m

2
ψ
∂x
2
+V ψ = i¯h
∂ψ
∂t
satisfieras av v˚agfunktionen f¨or en fri partikel
ψ(x, t) = e
i(kx−ωt)
d˚a V = konstant.
6. En partikel med massan m r¨or sig i potentialf¨altet V (x) = kx
2
/2, d¨ar k ¨ar en konstant.
St¨all upp den tidsoberoende Schr¨odingerekvationen f¨or partikeln och visa att v˚agfunktionen
ψ(x) = Ae


km
2¯ h
x
2
¨ar en l¨osning till densamma. Best¨am energiegenv¨ardet.
1
2
7. En partikel r¨or sig l¨angs en r¨at linje, x-axeln. I ett visst ¨ogonblick beskrivs partikeln av
v˚agfunktionen
ψ(x) = N
e
iax
1 +
ix
b
, N reell.
a) Normera ψ.
b) Ber¨akna v¨antev¨ardet av l¨aget.
c) Best¨am a s˚a att v¨antev¨ardet av r¨orelsem¨angden blir noll.
8. Visa att den plana v˚agen
ψ(x, t) = Ae
i(kx−ωt)
¨ar en egenfunktion till r¨orelsem¨angdsoperatorn p = −i¯h
d
dx
svarande mot egenv¨ardet ¯hk.
Best¨am sedan v¨antev¨ardena ¸p) och ¸p
2
) samt os¨akerheten ∆p.
9.
¨
Ar v˚agfunktionen
ψ(x, t) = Ae
−ax
2
−iωt
en egenfunktion till r¨orelsem¨angdsoperatorn p? Best¨am v¨antev¨ardena ¸p) och ¸p
2
) samt
os¨akerheten ∆p.
10. Visa att v˚agfunktionen
ψ(x, t) = Asin(kx −ωt)
¨ar en egenfunktion till operatorn p
2
, men ej till operatorn p. Best¨am os¨akerheten ∆p.
V˚agpaket
11. Ett v˚agpaket utg¨ors av en superposition av plana v˚agor, vars f¨ordelning p˚a olika v˚agtal
k best¨ams av funktionen
ˆ
ψ(k) =
_
_
_
0 om k < −K
N om −K < k < K
0 om k > K
.
a) Best¨am v˚agfunktionen ψ(x).
b) Best¨am N s˚a att
_

−∞
[ψ(x)[
2
dx = 1.
12. Ett v˚agpaket utg¨ors av en superposition av plana v˚agor, vars f¨ordelning p˚a olika v˚agtal
k best¨ams av funktionen
ˆ
ψ(k) =
N
k
2
+a
2
.
a) Best¨am v˚agfunktionen ψ(x).
b) Best¨am N s˚a att
_

−∞
[ψ(x)[
2
dx = 1.
13. Vilken form har v˚agpaketet ψ(x) om de ing˚aende plana v˚agornas f¨ordelning best¨ams av
funktionen
ˆ
ψ(k) =
_
2∆
2
π
_
1/4
e
−∆
2
(k−k
0
)
2
?
3
Bundna tillst˚and
14. En elektron r¨or sig under inverkan av potentialen
V (x) =
_
0 f¨or 0 ≤ x ≤ a
∞ f¨or ¨ovriga x
.
a) H¨arled ett uttryck f¨or elektronens m¨ojliga energier.
b) Antag att elektronen befinner sig i andra exciterade tillst˚andet. Ber¨akna de m¨ojliga
frekvenserna f¨or den elektromagnetiska str˚alning, som emitteras d˚a elektronen ˚aterg˚ar till
grundtillst˚andet.
15. En partikel ¨ar bunden till en endimensionell potentialgrop med o¨andligt h¨oga v¨aggar
p˚a avst˚andet L fr˚an varandra (potentialen V = 0 inuti gropen och V = ∞ utanf¨or gropen).
Ber¨akna sannolikheten att p˚atr¨affa partikeln inom avst˚andet L/3 fr˚an en av v¨aggarna
a) om partikeln ¨ar i grundtillst˚andet.
b) om partikeln ¨ar i f¨orsta exciterade tillst˚andet.
c) om partikeln ¨ar i ett mycket h¨ogt exciterat tillst˚and.
d) enligt klassisk fysik.
16. En partikel med massan m r¨or sig l¨angs x-axeln under inverkan av potentialen:
V (x) =
_
0 f¨or 0 < x < a
∞ f¨or x < 0 och x > a
.
Ber¨akna energiniv˚aerna. Ber¨akna den l¨agsta energin f¨or en neutron i en endimensionell
l˚adpotential med bredden 10 fm. (K¨arndiametern ¨ar av denna storleksordning.)
17. En partikel med massan m befinner sig i en potentialgrop, definierad av
V (x) =
_
0 d˚a 0 < x < a
∞ f¨or ¨ovrigt
.
Vid en viss tidpunkt beskrivs partikeln av v˚agfunktionen
ψ(x) = A
_
1 + 4 cos
_
πx
a
__
sin
_
2πx
a
_
,
d¨ar A ¨ar en konstant. Vilka m¨ojliga energiv¨arden kan man finna vid en m¨atning, och vad ¨ar
sannolikheten f¨or respektive v¨arde?
18. En partikel befinner sig i en l˚adpotential av formen
V (x) =
_
0 om 0 < x < a
∞ f¨or ¨ovrigt
.
Vid tiden t = T ¨andras potentialen pl¨otsligt till
V (x) =
_
0 om 0 < x < 2a
∞ f¨or ¨ovrigt
.
Antag att partikeln befinner sig i grundtillst˚andet f¨or t < T. Ber¨akna sannolikheten f¨or att
man vid en m¨atning av energin f¨or t > T skall finna partikeln i grundtillst˚andet svarande
mot den nya potentialen.
4
19. L˚at V (x) vara en attraktiv potential V (x) < 0, −∞ < x < ∞, [V (x)[ ≤ C
1
|x|
(x →
±∞) f¨or n˚agon konstant C. D˚a kan man visa att det finns ˚atminstone ett bundet tillst˚and
(se uppgift 88). F¨or en potential enligt figuren m˚aste gropens djup V
0
6
V (x)
0
-
x
−V
0
a
¨overstiga ett visst v¨arde f¨or att ett bundet tillst˚and skall kunna uppkomma. Best¨am detta
minsta V
0
! Denna modell ger en f¨orklaring till varf¨or inte alla par av atomer bildar stabila
molekyler trots att potentialen kan vara attraktiv f¨or vissa avst˚and. Barri¨aren i x = 0 mot-
svaras av den starkt repulsiva potentialen mellan tv˚a k¨arnor p˚a sm˚a avst˚and fr˚an varandra.
20. Paritetsoperatorn definieras genom (Pψ)(x) = ψ(−x). Vilka egenv¨arden har P? Visa
det f¨oljande: Om potentialen V (x) kommuterar med P, dvs. ([P, V ]ψ)(x) = 0 f¨or alla ψ(x),
s˚a ¨ar en egenfunktion till Hamiltonoperatorn H = T +V ¨aven egenfunktion till P! Vad kan
man speciellt s¨aga om l¨osningar till den endimensionella station¨ara Schr¨odingerekvationen?
21. En partikel med massan m r¨or sig l¨angs x-axeln under inverkan av potentialen
-
x
6
V (x)
−a a
V (x) =
_
V
0
f¨or [x[ > a
0 f¨or [x[ < a
.
V
0
antages vara s˚a avpassad att systemet n¨att och j¨amnt har tv˚a bundna tillst˚and. Ber¨akna
approximativt energin f¨or den l¨agsta energiniv˚an uttryckt i V
0
.
5
22. En partikel med massan m r¨or sig l¨angs x-axeln under inverkan av potentialen
-
x
6
V (x)
a b
V
0
V (x) =
_
_
_
V
0
f¨or [x[ < a
0 f¨or a < [x[ < b
∞ f¨or [x[ > b
.
a) Best¨am energiniv˚aer < V
0
f¨or symmetriska och antisymmetriska tillst˚and.
b) Best¨am V
0
s˚a att det l¨agsta symmetriska tillst˚andet har energin V
0
och ber¨akna f¨or detta
tillst˚and sannolikheten att partikeln “befinner sig i intervallet −a < x < a”.
23. En partikel, massa m, befinner sig i en o¨andligt djup potentialgrop med en δ-potential
V (x) =
_

¯ h
2
2ma
δ
ǫ
(x) [x[ < d
∞ [x[ > d
, δ
ǫ
=
_
1
ǫ
[x[ <
ǫ
2
0 f.¨o.
.
Best¨am uttryck f¨or l¨agsta energin f¨or symmetriska och antisymmetriska tillst˚and n¨ar δ
ǫ
(x) →
δ(x) (ǫ →0). Ber¨akna energiskillnaden mellan dessa tillst˚and om
d
a
≫1.
Endimensionell spridningsteori
24. En neutron som infaller mot en atomk¨arna p˚averkas av en attraktiv potential med kort
r¨ackvidd. Den kommer d¨arf¨or med en viss sannolikhet att reflekteras och kan i s˚a fall inte
inducera en k¨arnreaktion. F¨or att se om “snabba neutroner” (h¨og energi) eller “l˚angsamma
neutroner” (l˚ag energi) l¨ampar sig b¨ast f¨or att inducera k¨arnreaktioner kan man betrakta
en f¨orenklad endimensionell modell d¨ar potentialen ges av
V (x) =
_
0 x < 0
−V
0
x > 0
.
H¨ar ¨ar V
0
> 0 och x ¨ar koordinaten vinkelr¨at mot k¨arnans yta (x = 0). Behandla problemet
genom att genomf¨ora en explicit ber¨akning av reflektions- och transmissionskoefficienterna.
25. Kontaktytan mellan tv˚a metaller fungerar som ett potentialsteg, s˚adant att hastigheten
hos de elektroner som infaller fr˚an v¨anster och passerar kontaktytan minskar med 75 % vid
6
passagen. Antag att de infallande elektronerna motsvarar en str¨om p˚a 1 µA. Hur stor blir
d˚a str¨ommen till h¨oger om barri¨aren?
-

-
v
0,25 v
6
-x
V (x)
26. Vid ett fotoelektriskt experiment f˚ar ljus med v˚agl¨angden 410 nm infalla mot en alu-
miniumyta. Ytan kan i en enkel modell representeras av ett potentialsteg enligt figur, d¨ar
uttr¨adesarbetet W har v¨ardet 2,80 eV. Ber¨akna sannolikheten f¨or att en elektron, som absor-
berat en foton, skall kunna l¨amna metallen utan att reflekteras vid ytan. Det f˚ar f¨oruts¨attas
att elektronen r¨or sig vinkelr¨att mot ytan och att den fr˚an b¨orjan hade energin −W.
6
V (x)
0
-
x
-
−W
27. N¨ar en ljusstr˚ale fr˚an vakuum infaller mot ett medium sker en brytning av ljusstr˚alen
enligt figuren. Brytningsindex n f¨or mediet definieras av relationen
n =
λ
0
λ
=
sin α
sin β
d¨ar λ
0
och λ ¨ar ljusets v˚agl¨angd i vakuum respektive i mediet. N¨ar elektroner infaller mot en
metall sker p˚a motsvarande s¨att en brytning av de v˚agor som ¨ar associerade med elektroner-
na. Metallens yta kan approximativt representeras av ett spr˚ang i den potentiella energin V
fr˚an V = 0 utanf¨or metallen till V = −V
0
inuti metallen. Antag att elektroner med energin
7
10 eV under infallsvinkeln α = 45

tr¨affar en metallyta, f¨or vilken g¨aller att V
0
= 12 eV.
Ber¨akna vinkeln β.
s
R
α
β
vakuum metall
28. En partikel med massa m infaller fr˚an v¨anster l¨angs x-axeln och m¨oter en “smal och
mjuk” potentialbrunn (se figur)
-
-
x
6
−δ/2 δ/2
V (x) =
_

¯ h
2
2maδ
[x[ <
δ
2
0 annars
Partikelns r¨orelse beskrivas av v˚agfunktionen
u(x) =
_
u

(x) = e
ikx
+Be
−ikx
x < −
δ
2
u
+
(x) = Ce
ikx δ
2
< x
,
d¨ar B (reflexionsamplituden) och C (transmissionsamplituden) best¨ams genom att man
sammanbinder u

och u
+
via Schr¨odingerekvationen i omr˚adet [x[ <
δ
2
(g¨ors ej h¨ar). D˚a
partikelns v˚agl¨angd ¨ar stor i f¨orh˚allande till potentialens bredd, dvs.


≪ 1, s˚a kan visas
att integrationen ¨over brunnen kan ers¨attas med villkoren: u

(0) = u
+
(0) (v˚agfunktionen
¨ar kontinuerlig i 0) och
du
+
dx
(0) −
du

dx
(0) = −
1
a
u(0) (v˚agfunktionens derivata g¨or ett spr˚ang i
origo, proportionellt mot u(0)) (skall ej visas). Anv¨and dessa villkor f¨or att best¨amma B och
C. Best¨am d¨arp˚a reflexionskoefficienten R = [B[
2
och transmissionskoefficienten T = [C[
2
och verifiera att R +T = 1.
8
29. En partikel, massa m, faller in mot en potentialbrunn med djup V
0
och bredd d. F¨or
enkelhets skull antas V
0
och d ha s˚adana v¨arden att systemet endast har ett bundet tillst˚and.
Best¨am den l¨agsta energi hos partikeln vid vilken totaltransmission upptr¨ader. – Numerisk
ber¨akning (resultatet i eV) f¨or V
0
= 5 eV, d = 1
˚
A, och partikeln en elektron.
Tidsberoende Schr¨odingerekvationen
30. En partikel med massan m r¨or sig i en endimensionell l˚adpotential definierad av
V (x) =
_
0 0 < x < a
∞ f¨or ¨ovrigt
.
Vid tiden t = 0 har v˚agfunktionen formen
ψ(x, 0) =
_
2
3a
sin
_
πx
a
_
+
_
4
3a
sin
_
3πx
a
_
.
Hur ser v˚agfunktionen ut vid en godtycklig tid t?
31. En partikel med massan m r¨or sig under inverkan av potentialen
V (x) =
_
+∞ f¨or [x[ ≥ a
0 f¨or [x[ < a
.
Vid tiden t = 0 beskrivs den av en v˚agfunktion
ψ(x, 0) = N sin
3
_
2πx
a
_
f¨or [x[ < a, d¨ar N ¨ar en normeringskonstant. Ber¨akna v˚agfunktionen ψ(x, t).
Harmoniska oscillatorn i en dimension
32. Krafterna mellan atomerna i en HCl-molekyl kan approximativt representeras av en
fj¨ader med fj¨aderkonstanten 516 N/m. Detta inneb¨ar att atomerna kommer att utf¨ora en
harmonisk sv¨angningsr¨orelse i f¨orh˚allande till varandra. Ber¨akna den l¨agsta och den n¨ast
l¨agsta energiniv˚an f¨or denna r¨orelse. S¨att den reducerade massan till µ = 1,61 10
−27
kg.
33. Vibrationsr¨orelsen f¨or en tv˚aatomig molekyl kan beskrivas med en enkel endimensionell
modell enligt f¨oljande. En partikel med massan µ r¨or sig l¨angs x-axeln under inverkan av
potentialen
V (x) = V
0
_
e
−2a(x−x
0
)
−2e
−a(x−x
0
)
_
,
d¨ar a, x
0
och V
0
¨ar f¨or molekylen karakteristiska konstanter. F¨or de l¨agst liggande niv˚aerna
¨ar potentialen approximativt harmonisk kring j¨amviktsl¨aget x = x
0
, dvs. om V (x) serieut-
vecklas kan termer av tredje potens och h¨ogre i (x −x
0
) f¨orsummas.
a) Best¨am grundtillst˚andets energi i denna approximation.
b) Ber¨akna grundtillst˚andets energi numeriskt f¨or H
2
-molekylen f¨or vilken a = 20 nm
−1
,
V
0
= 7 10
−19
J, x
0
= 0,074 nm och µ = 0,84 10
−27
kg.
9
34. Visa att Hamiltonoperatorn f¨or en harmonisk oscillator kan skrivas
H =
_
1
2
+a

a
_
¯hω,
d¨ar operatorerna a och a

definieras av uttrycken
a =
_

2¯h
x +i
p

2m¯hω
,
a

=
_

2¯h
x −i
p

2m¯hω
.
Dessa operatorer kallas f¨or stegoperatorer av f¨oljande sk¨al. Om operatorn a

f˚ar operera p˚a
en egenfunktion till H s˚a erh˚alls en ny egenfunktion, n¨amligen den som svarar mot n¨armaste
h¨ogre egenv¨arde. Med hj¨alp av operatorn a erh˚alls p˚a motsvarande s¨att den egenfunktion
som svarar mot n¨armaste l¨agre egenv¨arde (om a f˚ar operera p˚a grundtillst˚andets v˚agfunktion
blir resultatet noll).
35. Best¨am v¨antev¨ardena ¸p) och ¸p
2
) f¨or en harmonisk oscillator i grundtillst˚andet.
36. Ber¨akna f¨or den endimensionella harmoniska oscillatorn i det n:te egentillst˚andet
a) medelv¨ardet av potentiell och kinetisk energi.
b) os¨akerhetsprodukten ∆x ∆p.
c) generalisera resultatet i a) till det fall att tillst˚andet ¨ar godtyckligt.
37. En elektrisk sv¨angningskrets (LC-krets) kan uppfattas som en harmonisk oscillator med
t. ex. sp¨anningen V som koordinat. J¨amf¨or uttrycket f¨or energin i kretsen
1
2
LI
2
+
1
2
CV
2
(= T
kin
+V
pot
) I = C
dV
dt
med Hamiltonfunktionen f¨or en harmonisk oscillator
1
2m
p
2
+
1
2

2
x
2
, p = m
dx
dt
, och iden-
tifiera m, ω och p f¨or kretsen. Best¨am kommuteringsrelationen [I, V ]. Best¨am f¨orintelse-
och skapelseoperatorer (A, A

) (uttryckta i I och V ) s˚a att kretsens Hamiltonoperator f˚ar
formen
H = ¯hω
_
A

A+
1
2
_
.
R¨akna ut oscillatorenergienheten ¯ hω (b˚ade i SI-enheter och elektronvolt) om C = 10
−9
F,
L = 10
−9
H. Vad ¨ar den kvantiserade oscillatorns excitationsniv˚a om maximala v¨ardet p˚a
V ¨ar 10
−3
V?
Grundl¨aggande postulat och obest¨ambarhetsrelationen
38. Utg˚a fr˚an definitionen av kommutatorn [A, B] = AB−BA och visa f¨oljande relationer:
a) [A, B] + [B, A] = 0
b) [A, A] = 0
c) [A, B +C] = [A, B] + [A, C]
d) [A+B, C] = [A, C] + [B, C]
e) [A, BC] = [A, B]C +B[A, C]
f) [AB, C] = [A, C]B +A[B, C]
10
39. Visa f¨oljande kommuteringsrelationer:
a) [x
i
, x
j
] = 0
b) [p
i
, p
j
] = 0
c) [x
i
, p
j
] = i¯hδ
ij
d) [p
i
, F(r)] = −i¯h
∂F(r)
∂x
i
40.
¨
Ar det m¨ojligt att m¨ata x och p
z
samtidigt, dvs. kan man ange ett tillst˚ands l¨age i x-led
samtidigt som man k¨anner r¨orelsem¨angden i z-led?
41. Observabeln A har i tillst˚andet ψ spridningen noll, dvs. ∆A = 0. Visa att ψ ¨ar ett
egentillst˚and till A.
42. Ber¨akna spridningsprodukten ∆x ∆p f¨or dels de tv˚a l¨agsta tillst˚anden i en endimensio-
nell l˚adpotential med o¨andliga v¨aggar och dels det l¨agsta tillst˚andet f¨or en endimensionell
harmonisk oscillator. J¨amf¨or med Heisenbergs undre gr¨ans.
43. L˚at Hamiltonoperatorn H och en given godtycklig observabel A vara tidsoberoende.
H¨arled ur obest¨ambarhetsrelationen
∆A ∆B ≥
1
2
[¸[A, B])[
relationen ∆τ ∆E ≥
¯ h
2
d¨ar ∆τ [
d

¸A)[ = ∆A. Tolka ∆τ fysikaliskt!
44. Den genomsnittliga livsl¨angden f¨or ett exciterat atomtillst˚and ¨ar 10
−8
s. V˚agl¨angden
f¨or en observerad spektrallinje ¨ar 3000
˚
A. Hur stor ¨ar bredden relativt v˚agl¨angden?
45. L˚at φ(x) = f(x)e
ikx
(−∞ < x < ∞) d¨ar f(x) ¨ar reell, normerbar, deriverbar och
f(x) →0, d˚a x →±∞. Visa att ¸p
x
) = ¯hk.
46. Visa att medelv¨ardet av r¨orelsem¨angden i ett station¨art tillst˚and med diskret egenv¨arde
¨ar noll!
Ledning: Vad ¨ar [r, H]?
47. En partikel med massan m ¨ar bunden i en potential V (r). A ¨ar en observabel som ej
beror explicit av tiden. Ber¨akna
d
dt
¸A) f¨or ett station¨art bundet tillst˚and.
48. L˚at ¦φ
n
¦

n=1
vara en fullst¨andig ortonormerad m¨angd av funktioner och ¦φ
ν
¦ en ¨andlig
delm¨angd (ν antar ¨andligt m˚anga v¨arden n). Varje v˚agfunktion kan skrivas
ψ =

n=1
a
n
φ
n
.
L˚at P vara en operator s˚adan att Pψ =

ν
a
ν
φ
ν
(hur ber¨aknar man a
ν
), dvs. summan
l¨oper endast ¨over element i ¦φ
n
¦. Visa att
a) P ¨ar sj¨alvadjungerad (hermitesk),
b) P
2
= P,
c) och ge egenv¨arden och egenfunktioner till P!
En operator som uppfyller a) och b) kallas projektionsoperator.
11
49. Best¨am sannolikhetst¨atheten f¨or de olika v¨arden p˚a r¨orelsem¨angden p som kan antas i
ett allm¨ant energiegentillst˚and f¨or den harmoniska oscillatorn.
Ledning: Uttryck Hamiltonoperatorn i p-representationen (Fouriertransform).
50. Feynmans teorem: En sj¨alvadjungerad operator beror av en reell parameter λ, λ →
H(λ) (t. ex. Hamiltonoperatorn). H(λ) antas vara sj¨alvadjungerad f¨or alla intressanta v¨arden
p˚a λ. L˚at ψ
k
(λ) vara motsvarande normerade egenfunktioner h¨orande till ett givet (diskret)
egenv¨arde E
k
(λ). Visa att
d

E
k
(λ) =
_
ψ
k
(λ),
_

∂λ
H(λ)
_
ψ
k
(λ)
_
.
Unders¨ok speciellt vad detta inneb¨ar d˚a λ = ¯h, m, e, osv.
51. Virialteoremet: L˚at potentialen V (r) vara en homogen funktion av graden n och T
kinetiska energioperatorn. Visa att f¨or ett godtyckligt bundet, station¨art tillst˚and g¨aller
n¸V ) = 2¸T).
52. Best¨am matrisrepresentationerna av operatorerna x och p
x
relativt en bas som best˚ar
av egenvektorer till operatorn
p
2
x
2m
+V (x), d¨ar V (x) =
_
0 om 0 < x < a
∞ om x < 0 eller x > a
.
53. Visa att energin f¨or en partikel som r¨or sig i en potentialgrop av godtycklig form alltid
¨ar st¨orre ¨an gropens st¨orsta djup.
Ledning: Visa f¨orst att medelv¨ardet f¨or den kinetiska energin i ett bundet tillst˚and ¨ar st¨orre
¨an noll. Partialintegrera och anv¨and Gauss sats.
54. En partikel (massa m) med best¨amd energi befinner sig i tillst˚andet ψ = e
−λr
. Ber¨akna
medelv¨ardena av partikelns kinetiska och potentiella energier. Potentiella energin g˚ar mot
noll i o¨andligheten.
55. Betrakta en fri elektron lokaliserad till ett omr˚ade med utstr¨ackningen 1
˚
A. Ta medelav-
vikelsen ∆x som ett m˚att p˚a v˚agpaketets bredd. Efter hur l˚ang tid har v˚agpaketets bredd
f¨ordubblats? F¨or att uppskatta storleksordningen antar vi att sannolikhetst¨atheten ges av
[ψ(x)[
2
=
1


_

2
+
_
¯ht
2m∆
_
2
_
−1/2
e

_
x−
_
¯ hk
0
m
_
t
¸
2
2
_

2
+
(
¯ ht
2m∆
)
2
¸
.
S¨att ∆ = 1
˚
A.
Tv˚a- och tredimensionella Schr¨odingerekvationen
56. Visa att en l¨osning till Schr¨odingerekvationen f¨or en fri partikel i tre dimensioner

¯h
2
2m
_

2
∂x
2
+

2
∂y
2
+

2
∂z
2
_
ψ(x, y, z) = Eψ(x, y, z)
12
kan skrivas
ψ(x, y, z) = Ae
ik·r
.
Hur ¨ar k relaterad till energin E?
57. Vi f¨oruts¨atter att v¨axelverkan mellan en neutron och en proton kan beskrivas med
potentialen
V (r) =
_
∞ r < a
−Ae
−r/b
r ≥ a
,
d¨ar A = 35 MeV och b = 2,18 10
−15
m. Ange egenfunktionen och egenv¨ardet f¨or det
bundna tillst˚andet med ℓ = 0 (deuteronen). Neutronens och protonens massor ¨ar m
n
=
m
p
= 1,67 10
−27
kg. Hur skall man v¨alja a f¨or att den ber¨aknade l¨agsta energiniv˚an skall
st¨amma med det empiriska v¨ardet p˚a deuteronens bindningsenergi E = −2,23 MeV?
Ledning: Utveckla (som vanligt) ψ i klotytfunktioner i ekvationen f¨or r¨orelsen relativt den
gemensamma tyngdpunkten. Substituera ρ = e
−r/2b
i ekvationen f¨or R.
V¨ateatomen
58. Ber¨akna sannolikheten att hitta en elektron i grundtillst˚andet f¨or v¨ate p˚a st¨orre avst˚and
fr˚an k¨arnan ¨an Bohrradien.
59. En myonisk kolatom best˚ar av en negativt laddad myon (µ) som r¨or sig i det elektriska
f¨altet fr˚an en
12
C-k¨arna (Z = 6). Uppskatta hur stor del av sin tid myonen tillbringar
inuti kolk¨arnan, dvs. hur stor sannolikheten ¨ar att finna myonen innanf¨or k¨arnans radie R,
d˚a den myoniska atomen befinner sig i sitt grundtillst˚and. V˚agfunktionen kan best¨ammas
som om kolk¨arnan vore punktformig. Massorna hos kolk¨arnan och myonen ges av m
C
c
2
=
11 170 MeV respektive m
µ
c
2
= 105 MeV och k¨arnradien R = 2,95 10
−13
cm.
60. Hur stor energi kr¨avs f¨or att jonisera en v¨ateatom i n = 3-tillst˚andet?
61. En elektron med f¨orsumbar energi f¨orenar sig med en heliumk¨arna He
2+
. Vilken v˚agl¨angd
har den emitterade fotonen?
62. Best¨am v¨antev¨ardena av kinetisk och potentiell energi f¨or en v¨ateatom i 2s-tillst˚andet.
63. Ytan p˚a flytande helium kan laddas elektrostatiskt, och laddningen ligger kvar i timtal.
En elektron med laddningen −e i vakuum utanf¨or heliumytan attraheras till ytan av sin
spegelladdning
ǫ−1
ǫ+1
e, d¨ar ǫ ¨ar heliums dielektricitetskonstant. Flytande helium ¨ar en isolator,
s˚a elektronen hindras fr˚an att g˚a in i heliumet av en o¨andligt h¨og potential. Ange kraften
mellan en elektron, som befinner sig p˚a avst˚andet x utanf¨or ytan, och dess spegelladdning
och visa att den potential som binder elektronen till ytan ¨ar
V (x) =
_

1
4πǫ
0
ǫ−1
ǫ+1
e
2
4x
i vakuum (x > 0)
∞ i helium (x < 0)
.
Skriv upp Schr¨odingerekvationen f¨or den ytbundna elektronen och j¨amf¨or den med Schr¨o-
dingerekvationen f¨or v¨ateatomen. Ange, utg˚aende fr˚an denna j¨amf¨orelse, den ytbundna
elektronens energiniv˚aer.
Ledning: Den ytbundna elektronen har reducerade massan m = elektronmassan ty helium-
reservoarens massa antas o¨andligt stor.
13
64. Medelhastigheten ¯ v f¨or elektronen i en v¨ateatom kan definieras som ¯ v =
_
¸v
2
). Ber¨akna
¯ v i grundtillst˚andet.
65. En elektron i ett Coulombf¨alt V = −
e
2
4πǫ
0
1
r
(v¨ateatomen) har i 2s-tillst˚andet v˚agfunk-
tionen ψ = k
_
2 −
r
a
0
_
e
−r/2a
0
. Best¨am sannolikaste avst˚and och medelavst˚and mellan k¨arna
och elektron.
66. Betrakta den orbital vid givet huvudkvanttal n i vilken elektronen p˚averkas av st¨orsta
m¨ojliga centrifugalkraft. Ber¨akna ¸r) och
∆r
r
, d¨ar ∆r ¨ar medelavvikelsen. Hur illustrerar
detta korrespondensprincipen? Hur stor ¨ar en v¨ateatom d˚a den ¨ar s˚a starkt exciterad att
∆r
r
= 10
−2
?
67. Best¨am den elektriska medelpotentialen φ som skapas av elektronen och k¨arnan i grund-
tillst˚andet hos v¨ateatomen. Diskutera resultatet i gr¨anserna r →0 och r →∞.
Ledning: Laddningst¨atheten (i enheter e) f¨or elektronen ges av ρ
e
= −[ψ[
2
, d¨ar ψ(r) ¨ar
elektronens v˚agfunktion. Bidraget φ
e
fr˚an elektronen till medelpotentialen antas vara en
sf¨ariskt symmetrisk l¨osning till Poissons ekvation ∆φ
e
= −ρ
e

0
.
68. I vissa experiment kan en atom ber¨ovas alla sina elektroner s˚a att man bara f˚ar kvar
en k¨arna med laddningen Ze. I n¨arheten av en s˚adan k¨arna kan det m¨ojligen spontant ur
vakuum bildas ett elektron-positronpar enligt f¨oljande princip: Det r˚ader ekvivalens mellan
energi och massa, E = mc
2
. Positronen har samma massa som elektronen, men med motsatt
tecken p˚a laddningen. Vi skapar nu en elektron och en positron, d¨ar elektronen placeras i
det l¨agsta kvanttillst˚andet f¨or potentialen fr˚an k¨arnan, medan positronen l¨amnar k¨arnan
med mycket l˚ag hastighet (dvs. den har energin noll). Detta fall ¨ar det energim¨assigt gynn-
sammaste om man vill bilda ett elektron-positronpar. Finn ett algebraiskt uttryck f¨or den
minsta k¨arnladdning, som skulle kr¨avas f¨or att den angivna processen skall ¨aga rum (under
energikonservering). Ber¨akna ocks˚a ett numeriskt v¨arde p˚a Z.
69. Ett icke-station¨art tillst˚and hos elektronen i en v¨ateatom beskrivs av (den normerade)
v˚agfunktionen:
φ(r, t) = φ
a
(r)e
−iE
a
t/¯ h

b
(r)e
−iE
b
t/¯ h
, E
a
< E
b
.
F¨or t = 0 g¨aller:
φ(r, 0) = A
_
e
−αρ
+ (2 −ρ +x)e
−βρ
¸
(ρ och x i enheter av Bohrradien a
0
).
Best¨am α, β, E
a
, E
b
och A. Ange vilka konfigurationer (n, ℓ, m) som ing˚ar i φ(r, t) och r¨akna
ut energimedelv¨ardet ¸H) =
_
φ

(r, t)Hφ(r, t) dr.
Tredimensionella harmoniska oscillatorn
70. Antag att nukleonerna i en l¨att k¨arna r¨or sig i en medelpotential av formen V (r) =
−V
0
+
1
2

2
r
2
. Best¨am antalet nukleoner av ett slag (neutroner eller protoner) som h¨ogst
kan finnas i ett slutet skal. Ett skal definieras som m¨angden av tillst˚and med samma energi,
varvid h¨ogst tv˚a nukleoner f˚ar befinna sig i samma tillst˚and.
14
71. Best¨am m¨ojliga egenv¨arden f¨or en tv˚aatomig molekyl med reducerade massan µ. V¨axel-
verkan mellan atomerna beskrivs av potentialen V (r) =
1
2
µω
2
(r − r
0
)
2
, d¨ar r ¨ar avst˚andet
mellan atomerna och ω och r
0
konstanter. Vi f¨oruts¨atter att [r −r
0
[ ≪r
0
(sm˚a vibrationer),
s˚a att tr¨oghetsmomentet ¨ar konstant µr
2
0
.
Partiklar i elektromagnetiska f¨alt
72. Landauniv˚aer f¨or en tv˚adimensionell elektrongas.
a) En elektron ¨ar i z-led inst¨angd i en potentialbrunn
V (z) =
_
∞ z < 0 och a < z
0 0 < z < a
,
och befinner sig i ett homogent magnetf¨alt B = Be
z
, som kan antas definierat via B = ∇A
med A = (−By, 0, 0). Elektronens r¨orelse beskrivs d˚a av Hamiltonoperatorn
H =
1
2m
(p +eA)
2
+V (z).
Best¨am elektronens energiniv˚aer.
Ledning: Separera den tidsoberoende Schr¨odingerekvationen med ansatsen
φ(r) = e
ikx
f(y)g(z).
b) Hur ¨andras energiv¨ardena om vi ¨aven tar h¨ansyn till elektronens spinn (
1
2
) , varvid vi f˚ar
Hamiltonoperatorn
H =
1
2m
(p +eA)
2
+V (z) −gS
z
,
d¨ar S
z
¨ar spinnoperatorns z-komponent och g en konstant?
Ledning: Hur modifierar man l¨ampligen ansatsen i ledningen ovan?
73. Visa att operatorerna
ξ = x −
1
eB
p
y
och η = −
1
eB
p
x
kommuterar med Hamiltonoperatorn i f¨oreg˚aende uppgift, men ej med varandra. Vilka slut-
satser kan man dra av dessa iakttagelser?
74. En laddad partikels r¨orelse i ett elektromagnetiskt f¨alt f˚as ur Hamiltonoperatorn
H =
P
2
2m
+eφ, d¨ar P = p −eA.
A(r, t) och φ(r, t) ¨ar f¨altets elektromagnetiska potentialer. Visa Ehrenfests teorem
d
dt
¸mr) = ¸P).
15
75. En partikel med massa m och laddning e p˚averkas av ett konstant homogent magnetf¨alt
i z-riktningen B = Be
z
. Hamiltonoperatorn s¨attes till
H =
p
2
2m

e
2m
L
z
B
z
+
e
2
8m
_
x
2
+y
2
_
B
2
z
.
Visa att medelv¨ardet av r f¨oljer den klassiska r¨orelseekvationen
m
d
2
¸r)
dt
2
= e
d¸r)
dt
B.
St¨orningsteori
Enkelt spektrum
76. En endimensionell harmonisk oscillator (massa m, frekvens
ω

) som sv¨anger l¨angs x-
axeln p˚averkas av en st¨orning med potentialen ǫx. Ber¨akna den av st¨orningen f¨ororsakade
¨andringen av energiniv˚aerna, dels exakt och dels med st¨orningsr¨akning.
77. En partikel med massan m ¨ar r¨orlig l¨angs x-axeln. Den p˚averkas av ett potentialf¨alt av
formen
V (x) =
_
_
_
0 om 0 < x < a eller 3a < x < 4a
V
1
om a < x < 3a
∞ om x < 0 eller x > 4a
,
d¨ar V
1
¨ar liten j¨amf¨ort med grundtillst˚andets energi. Best¨am energierna f¨or samtliga sta-
tion¨ara tillst˚and med hj¨alp av f¨orsta ordningens st¨orningsr¨akning.
78. Tv˚a partiklar med samma massa m p˚averkar varandra med en kraft svarande mot
potentialen
V (r) = −
b
r
+cr,
d¨ar b och c ¨ar positiva konstanter. Best¨am grundtillst˚andets energi under antagandet att
termen cr kan betraktas som en liten st¨orning.
79. R¨ontgenspektra fr˚an myoniska atomer, dvs. atomer d¨ar en elektron har ersatts med en
myon, ¨overensst¨ammer inte med vad man skulle v¨anta sig om atomk¨arnan vore punktformig.
Avvikelsen kan f¨orklaras om man antar att k¨arnan har en utbredd laddningsf¨ordelning. Ef-
tersom myonen ¨ar ca. 200 g˚anger tyngre ¨an elektronen ‘r¨or den sig’ betydligt n¨armare k¨arnan
¨an en elektron – Bohrradien ¨ar ju omv¨ant proportionell mot massan. Myonen p˚averkas
s˚aledes i h¨ogre grad ¨an elektronen av detaljerna i laddningsf¨ordelningen (j¨amf¨or med upp-
gift 59). Ber¨akna med hj¨alp av f¨orsta ordningens st¨orningsr¨akning den korrektion till den
myoniska v¨ateatomens energiniv˚aer (n, ℓ, m), som orsakas av protonens ¨andliga utstr¨ackning.
Vi antar att protonen ¨ar en likformigt laddad sf¨ar med radien R ≈ 10
−15
m, vilket inneb¨ar
att myonens potentiella energi ges av
V (r) =
_

e
2
8πǫ
0
R
3
_
3R
2
−r
2
_
r < R

e
2
4πǫ
0
r
r > R
.
Ber¨akna speciellt energikorrektionen f¨or det tillst˚and som mest m¨arker av k¨arnans ¨andliga
utstr¨ackning.
16
80. Beskriv kvalitativt hur energiniv˚aerna f¨or olika impulsmoment ℓ ¨andras n¨ar steget i
potentialen
V (r) =
_
−V
0
r < a
0 r > a
rundas av enligt figuren nedan. Anv¨and f¨orsta ordningens st¨orningsr¨akning.
6
V (r)
0
-
r
−V
0
a
81. Ber¨akna f¨orsta ordningens relativistiska korrektion till v¨ateatomens l¨agsta energi. F¨orsta
ordningens (i ljushastigheten c) approximation av r¨orelseenergin, c
_
m
2
c
2
+p
2
− mc
2
, ger
den korrigerade Hamiltonoperatorn (visa detta!)
H =
p
2
2m

e
2
4πǫ
0
r

1
8
p
4
m
3
c
2
.
J¨amf¨or den erh˚allna energikorrektionen med energiskillnaden mellan v¨atets f¨orsta exciterade
niv˚a och grundniv˚an.
82. En partikel, massa m, ¨ar inst¨angd i potentialen
V (x) =
_
∞ [x[ > a
ǫE
1
sin
πx
a
[x[ < a
,
d¨ar E
1
¨ar grundtillst˚andets ost¨orda energi (f¨or ǫ = 0). S¨att upp ett uttryck f¨or grundtill-
st˚andets energi i l¨agsta icke-f¨orsvinnande ordningen i ǫ (eventuella integraler skall evalueras).
Ber¨akna koefficienten f¨or korrektionen med en noggrannhet av ca. 1%.
Degenererat spektrum
83. Starkeffekten: En v¨ateatom i ett svagt homogent elektriskt f¨alt beskrivs av Hamilto-
noperatorn
H = H
0
+eE
z
z, H
0
=
p
2
2m

e
2
4πǫ
0
r
.
17
Ber¨akna med f¨orsta ordningens st¨orningsr¨akning uppspaltningen av den f¨orsta exciterade
ost¨orda niv˚an (L-skalet). Ange ¨aven de linj¨arkombinationer av de ost¨orda egenfunktionerna,
som h¨or ihop med respektive st¨orda niv˚a.
Ledning: Eftersom b˚ade H och H
0
kommuterar med L
z
blandas ej tillst˚and med olika mag-
netiska kvanttal m.
84. I en modell av kvark-kvarkv¨axelverkan antas Coulombf¨altet i en v¨ateatom modifieras s˚a
att den potentiella energin ges av uttrycket
V (r) = −
e
2
4πǫ
0
(r +r
0
)
,
d¨ar 0 < r
0

4πǫ
0
¯ h
2
me
2
. Best¨am r
0
s˚a att energiskillnaden mellan 2s- och 2p-tillst˚anden blir
10
−7
E
H
, d¨ar −E
H
¨ar elektronens energi i v¨ateatomens grundtillst˚and.
85. I en tv˚adimensionell isotrop harmonisk oscillator med Hamiltonoperatorn
H =
1
2m
_
p
2
x
+p
2
y
_
+
1
2

2
_
x
2
+y
2
_
¨ar den n¨ast l¨agsta (dvs. f¨orsta exciterade) energiniv˚an dubbelt degenererad med egenfunk-
tioner
φ
1
= Nxe
−mω(x
2
+y
2
)/(2¯ h)
, φ
2
= Nye
−mω(x
2
+y
2
)/(2¯ h)
.
Degenerationen upph¨avs av en st¨orning H

= ǫxy. Ber¨akna de st¨orda energiniv˚aerna (t.o.m.
ordningen ǫ) och motsvarande nollte ordningens egenfunktioner.
Tidsberoende st¨orningsr¨akning
86. En harmonisk oscillator med H =
1
2
p
2
+
1
2

2
x
2
¨ar vid t = 0 i sitt grundtillst˚and.
Under tidsintervallet (0, T) verkar en st¨orning
ǫ
¯h
T
_
x
x
0
_
3
(x
0
=
_
¯h/mω)
p˚a oscillatorn. Best¨am t.o.m. ordningen ǫ den tidsberoende tillst˚andsfunktionen f¨or t > T.
Ange medelv¨ardet (i ordningen ǫ
2
) av den energi oscillatorn tagit upp av st¨orningen. Obs!
Grundtillst˚andskomponenten m˚aste reduceras i ordningen ǫ
2
s˚a att (φ(t), φ(t)) = 1 +O(ǫ
3
).
Betrakta speciellt gr¨ansfallet T →0.
87. Resonans. En endimensionell harmonisk oscillator med svagt oscillerande frekvens
H =
p
2
2m
+
1
2
mω(t)
2
x
2
,
ω(t) = ω
0
+ ∆ω cos γt, ∆ω ≪ω
0
,
befinner sig i grundtillst˚andet. Ber¨akna till f¨orsta ordningen i ∆ω sannolikheten f¨or ¨over-
g˚angar till exciterade tillst˚and. Anta ocks˚a att [γ −2ω
0
[ ≪2ω
0
.
Ledning: ¸n[x
2
[0) =
¯ h

2mω
f¨or n = 2, ¸n[x
2
[0) = 0 f¨or ¨ovrigt.
18
Variationskalkyl
88. Visa att varje endimensionell attraktiv potential
V (x) < 0, −∞< x < ∞, [V (x)[ ≤ C
1
[x[
(x →±∞),
har ˚atminstone ett bundet tillst˚and. Med dessa krav p˚a potentialen kan det visas att den
kontinuerliga delen av energispektrumet ges av 0 ≤ E < ∞, vilket f˚ar antas vara k¨ant.
Ledning: Ans¨att den normerade v˚agfunktionen ψ =
_
2a
π
_
1/4
e
−ax
2
.
89. Visa att man kan ber¨akna v¨ateatomens n = 2-energiegenv¨arde genom variationsmeto-
den. Anv¨and ansatsfunktionen (α variationsparameter)
Nρe
−αρ
cos θ.
Varf¨or f˚ar man inte ett n¨armev¨arde till energiegenv¨ardet f¨or n = 1-niv˚an?
F¨orenkling: R¨akna med ρ =
r
a
och Hamiltonoperatorn:
H =
¯h
2
2ma
2
_
−∆−
2
ρ
_
, d¨ar ∆φ =
1
ρ
_

2
∂ρ
2
(ρφ)
_

1
ρ
2
1
¯h
2
L
2
φ.
90. Trots ih¨ardigt experimenterande har man aldrig lyckats observera kvarkar annat ¨an
indirekt. Fr˚anvaron av fria kvarkar har tvingat fram teoretiska argument f¨or att kvarkarna
¨ar fj¨attrade”i baryoner (3 kvarkar) och mesoner (kvark-antikvark). Det skulle kr¨avas o¨andlig
energi f¨or att befria en kvark ur sitt bundna tillst˚and. En enkel modell f¨or mesoner inneb¨ar
att kvarkarna r¨or sig i en potential som v¨axer linj¨art med avst˚andet, dvs.
V (r) = kr, d¨ar r > 0 ¨ar radialkoordinat.
Uppskatta grundtillst˚andets energi med hj¨alp av variationsmetoden. Vilken av ansatserna
ψ = e
−ar
2
och ψ = e
−ar
¨ar b¨ast?
Ledning: Detta ¨ar ett sf¨ariskt problem, anv¨and ∆φ =
1
r
_

2
∂r
2
(rφ)
_
.
Impulsmoment
Banimpulsmoment
91. Visa utg˚aende fr˚an definitionen L = rp att banr¨orelsem¨angdsmomentets komponenter
uppfyller kommuteringsrelationerna
[L
i
, L
j
] = i¯hL
k
,
d¨ar (i, j, k) ¨ar en cyklisk permutation av (x, y, z).
92. Visa kommuteringsrelationen
[L
2
, L
i
] = 0,
d¨ar i st˚ar f¨or x, y eller z.
19
93. Visa obest¨ambarhetsrelationen f¨or operatorparet L
z
och φ, d¨ar φ ¨ar pol¨ara vinkeln i
xy-planet:
∆L
z
∆φ ≥
¯h
2
.
Ledning: Skriv L
z
som en differentialoperator i sf¨ariska koordinater.
94. V˚agfunktionen f¨or en partikel har i ett visst ¨ogonblick formen
ψ(r) = ϕ(r)(Y
11
(θ, φ) + 2Y
10
(θ, φ) + 3Y
20
(θ, φ)),
d¨ar ϕ(r) ¨ar en ok¨and (ej n¨odv¨andigtvis normerad) funktion. Vad ¨ar sannolikheten att vid
en m¨atning av r¨orelsem¨angdsmomentets kvadrat L
2
finna v¨ardet 2¯h
2
?
95. V˚agfunktionen f¨or en elektron i en kolatom kan i vissa kemiska sammanhang antagas
vara av formen
ψ(r) = R(r)(1 + 3 sin θ sin φ).
Best¨am sannolikheten f¨or att man vid en m¨atning av r¨orelsem¨angdsmomentet skall finna
elektronen i ett p-tillst˚and.
96. Vid m¨atning p˚a ett visst tillst˚and hos ett system erh˚alles de precisa v¨ardena ¯ h
2
ℓ(ℓ +1)
p˚a L
2
och ¯hm p˚a L
z
, d¨ar ℓ > 0. Om systemet med v˚agfunktion ψ befinner sig i n¨amnda
tillst˚and, vilken osk¨arpa finner man vid en m¨atning av L
x
? Osk¨arpan ∆L
x
(standardavvikel-
sen) definieras genom (∆L
x
)
2
= ¸L
2
x
) −¸L
x
)
2
. Ange en undre gr¨ans C(ℓ) f¨or denna osk¨arpa.
(∆L
x
≥ C(ℓ) ≥ 0.)
97. En elektron i en v¨ateatom befinner sig i tillst˚andet ψ
nℓm
. Ber¨akna spridningen ∆L
a
vid
m¨atning av impulsmomentets komponent i en godtycklig riktning a. L
a
= a L.
98. V˚agfunktionen f¨or en partikel som r¨or sig i en centralpotential ¨ar
ψ(x, y, z) = (x +y +z)e
−αr
.
Best¨am v¨antev¨ardet av r¨orelsem¨angdsmomentets kvadrat L
2
.
99. En tredimensionell isotrop harmonisk oscillator har i f¨orsta exciterade tillst˚andet de
energim¨assigt degenererade egenfunktionerna
ψ
1
= xe

1
2
(
r
a
)
2
, ψ
2
= ye

1
2
(
r
a
)
2
, ψ
3
= ze

1
2
(
r
a
)
2
.
Konstruera genom superposition av dessa v˚agfunktioner ett tillst˚and i vilket L
x
s¨akert har
v¨ardet ¯h och ber¨akna impulsmomentet f¨or detta tillst˚and. Vilken ¨ar den st¨orsta noggrannhet
man kan f˚a vid en m¨atning av L
z
?
100. En partikel har vid en viss tidpunkt v˚agfunktionen ψ = (x + y + z)f(r), d¨ar r =
_
x
2
+y
2
+z
2
. Vad ¨ar sannolikheten f¨or att en m¨atning av L
z
ger v¨ardet noll?
101. Vid ett experiment, d¨ar en skur av atomer med impulsmomentet J f˚ar passera ett mag-
netf¨alt, beror avb¨ojningen p˚a impulsmomentets v¨arde i magnetf¨altets riktning. Antag nu att
den ing˚aende str˚alen ¨ar polariserad s˚a att alla atomernas impulsmoment har ett v¨aldefinierat
v¨arde M
a
¯h p˚a komponenten i riktningen a, som bildar vinkeln θ med magnetf¨altets riktning.
Str˚alen spj¨alkas d˚a i 2J +1 delstr˚alar. Best¨am relativa intensiteten hos dessa delstr˚alar om
J = 1. Behandla fallen M
a
= 1, 0, −1, respektive.
20
Spinn
F¨or spinn
1
2
-partiklar har vi att spinnet kan beskrivas med f¨oljande vektor av matriser
S =
¯h
2
__
0 1
1 0
_
,
_
0 −i
i 0
_
,
_
1 0
0 −1
__
.
Ibland anv¨ander man S =
¯ h
2
σ, d¨ar σ
x
, σ
y
, σ
z
kallas Paulimatriser. I alla uppgifter betecknar
vi de gemensamma egenvektorerna till σ
2
och σ
z
med α =
_
1
0
_
och β =
_
0
1
_
.
102. Spinntillst˚andet hos en str¨om av partiklar (intensitet I
1
) beskrivs av v˚agfunktionen
χ = C
1
α + C
2
β, d¨ar C
1
= cos γe

1
och C
2
= sin γe

2
. 0 ≤ γ ≤
π
2
, δ
1
och δ
2
reella.
Partikelstr¨ommen f˚ar passera genom ett inhomogent magnetf¨alt i y-riktningen, varvid den
splittras i tv˚a str˚alar. Den utg˚aende str˚ale som svarar mot S
y
=
¯ h
2
(intensitet I
2
) f˚ar passera
ytterligare ett inhomogent magnetf¨alt, nu i z-riktningen, med ¨annu en splittring som f¨oljd.
Antag att den utg˚aende str˚ale, som svarar mot S
z
=
¯ h
2
har intensiteten I
3
. Ber¨akna
I
2
I
1
och
I
3
I
1
.
103. Spinntillst˚andet f¨or en str¨om av partiklar beskrivs av v˚agfunktionen χ = C
1
α + C
2
β,
d¨ar [C
1
[
2
+ [C
2
[
2
= 1. Str˚alen splittras i tv˚a delstr˚alar av ett inhomogent magnetf¨alt i z-
riktningen. Str˚alen med S
z
=
¯ h
2
f˚ar passera ett filter som sl¨apper igenom partiklar med
S
y
=
¯ h
2
. Hur stor ¨ar intensiteten hos den s˚a erh˚allna str˚alen relativt den ursprungliga
intensiteten?
104. Tillst˚andet f¨or en spinn
1
2
-partikel beskrivs av den normerade v˚agfunktionen ψ(r)α +
φ(r)β, d¨ar α och β ¨ar egenvektorer till spinnoperatorn S
z
med motsvarande egenv¨arden
¯ h
2
respektive −
¯ h
2
. Man letar efter partikeln med en detektor som endast reagerar f¨or partiklar
som har v¨ardet
¯ h
2
p˚a spinnkomponenten i x-riktningen. S¨ok sannolikheten f¨or att detektorn
skall finna partikeln i volymselementet dV i punkten r.
105. Spinnriktningen f¨or en elektron bildar vinkeln θ med z-riktningen. Ber¨akna sannolik-
heten att man erh˚aller v¨ardet
¯ h
2
vid en m¨atning av S
z
.
106. Man har en partikel med spinn
1
2
i ett homogent magnetiskt f¨alt l¨angs z-axeln, vilket
ger energioperatorn
H = −µBS
z
,
d¨ar µS
z
= magnetiskt moment (µ given konstant). Visa att medelv¨ardet av spinnvektorn
roterar kring z-axeln med best¨amd frekvens ω, dvs. f¨oljande relation g¨aller:
d
dt
¸S
x
) = ω¸S
y
);
d
dt
¸S
y
) = −ω¸S
x
);
d
dt
¸S
z
) = 0.
Best¨am ω (Larmorfrekvensen).
21
107. 1980˚ars Nobelpris i fysik utdelades f¨or arbeten r¨orande K-mesoner. I ett viktigt experi-
ment studerar man tidsutvecklingen av partikeln K
0
. Vi beskriver K
0
som en superposition
av tv˚a tillst˚and K
0

och K
0
+
:
ψ
K
0 =
1

2



+
) .
Det g¨aller nu att tillst˚anden K
0

och K
0
+
¨ar egentillst˚and till energioperatorn, med olika
egenv¨arden (energier eller massor). Om vi tillverkar en partikel K
0
vid tiden t = 0, s˚a
kommer vi f¨or tider st¨orre ¨an 0 i allm¨anhet inte l¨angre att ha ett rent K
0
-tillst˚and, utan
K
0
plus n˚agonting annat. Vid tiden t

uppst˚ar det dock igen ett rent K
0
-tillst˚and, dvs.
ψ
K
0(t

) = fasfaktor ψ
K
0(0). Tiden t

kan relateras till skillnaden i energi f¨or tillst˚anden K
0

och K
0
+
. Finn ett s˚adant uttryck f¨or t

.
Koppling av impulsmoment
108. Hos en elektron (spinn
1
2
) sammans¨atter sig banimpulsmomentet L och spinnet S till
ett totalt impulsmoment J = L + S. S¨ok de normerade egenfunktionerna, med tillh¨orande
egenv¨arden, till J
2
och J
z
.
109. S
1
och S
2
¨ar spinnoperatorerna f¨or tv˚a partiklar med spinn s
1
resp s
2
. Best¨am
egenv¨ardena till operatorn S
1
S
2
och deras multipliciteter. Till¨ampa resultatet p˚a fallet
s
1
=
3
2
, s
2
= 1. Best¨am egenfunktionerna.
110. Hos en elektron sammans¨atter sig banimpulsmomentet L och spinnet S till totalt
impulsmoment J = L+S. D˚a vet man att m¨ojliga v¨arden p˚a j ¨ar ℓ +
1
2
och ℓ −
1
2
. Visa att
man inte kan f˚a ett tillst˚and med j = ℓ −
3
2
.
Ledning: Anv¨and stegoperatorer och t¨ank p˚a vad som h¨ander vid h¨ogsta j
z
.
111. En partikels v˚agfunktion ¨ar i sf¨ariska koordinater r, θ och φ:
ψ = F(r)
_
cos θ
e

sin θ
_
.
Visa att ψ ¨ar egenfunktion till L
2
, J
2
och J
z
, d¨ar J = L +S.
112. Tre stycken spinn
1
2
-partiklar kan sammans¨atta sina spinn till ett totalt spinn
3
2
(allt i
enheter ¯h). Om α
i
och β
i
, i = 1, 2, 3, ¨ar normerade egenvektorer f¨or “spinn upp” respektive
“spinn ner” i z-riktningen, s˚a kan man konstruera den v˚agfunktion som har spinnprojek-
tion
3
2
p˚a z-axeln. G¨or detta och anv¨and nedstegningsoperatorn S

f¨or att generera alla
(normerade) basvektorer f¨or denna spinn
3
2
-multiplett.
113. Betrakta spinnsystemet med tre icke-v¨axelverkande partiklar, alla med spinn
1
2
. Man
kan bilda 2 2 2 = 8 linj¨art oberoende spinnv˚agfunktioner f¨or detta system. En av dessa
v˚agfunktioner kan, med konventionellt beteckningss¨att, skrivas χ = [ ↑↑↑). L˚at den totala
spinnoperatorn f¨or de tre partiklarna vara S = S
1
+ S
2
+ S
3
. Ber¨akna egenv¨ardena till
operatorn S
2
och S
z
i tillst˚andet χ.
22
114. V¨ateatomens finstruktur. Om v¨ateatomen beskrivs av Hamiltonoperatorn
H
0
=
p
2
2m
+V (r), V (r) = −
1
4πǫ
0
e
2
r
,
s˚a f˚ar man degenererade energiniv˚aer som endast beror p˚a huvudkvanttalet n. Med spektro-
skopi kan man dock m¨ata upp sm˚a uppsplittringar av varje niv˚a n, beroende p˚a ytterligare
v¨axelverkan i v¨ateatomen H = H
0
+W. I f¨orsta ordningens korrektion m˚aste man ta h¨ansyn
till f¨oljande bidrag, som alla har samma storleksordning (10
−3
eV),
W = W
mh
+W
SB
+W
D
,
d¨ar
W
mh
= −
p
4
8m
3
c
2
,
massans beroende av hastigheten, som behandlades i uppgift 81.
W
D
=
¯h
2
8m
2
c
2
∆V (r),
Darwintermen som kan h¨arledas fr˚an Diracekvationen i relativistisk kvantummekanik.
W
SB
=
1
2m
2
c
2
1
r
dV
dr
L S,
spinn-bankopplingen. Detta uttryck kan tas fram m.h.a. klassisk relativitetsteori, s˚a n¨ar p˚a
faktorn
1
2
.
Ber¨akna bidraget till uppsplittringen av 2p-niv˚an som kommer fr˚an spinn-bankopplingen
W
SB
= ξ(r)L S.
Tips: Om man bet¨anker utseendet hos J
2
, d¨ar J = L + S, s˚a inser man snart att det ¨ar
l¨ampligt att v¨alja en bas f¨or 2p-tillst˚anden som best˚ar av gemensamma egenfunktioner till
L
2
, S
2
, J
2
och J
z
.
M˚angpartikeltillst˚and
115. I den s.k. skalmodellen f¨or en atomk¨arna antages nukleonerna r¨ora sig i en potential
V (r) =
kr
2
2
.
Betrakta nu grundtillst˚andet f¨or
4
He i skalmodellen. P˚a grund av spinndegeneration kan
s˚av¨al de tv˚a protonerna som de tv˚a neutronerna beskrivas med v˚agfunktioner svarande
mot grundtillst˚andet f¨or partiklar i V (r). Ange ett uttryck f¨or den totala egenfunktion
(rums- och spinndel) som beskriver grundtillst˚andet f¨or
4
He. Beakta s¨arskilt Pauliprincipens
symmetrikrav. (Se ¨aven uppgift 70.)
23
116. Betrakta ett system best˚aende av tv˚a elektroner med f¨orsumbar inb¨ordes v¨axelverkan.
Schr¨odingerekvationen kan d˚a skrivas
[H(p
1
, r
1
) +H(p
2
, r
2
)] ψ(r
1
, r
2
) = Eψ(r
1
, r
2
).
F¨or spinndelen av tillst˚andet har vi basen av egenfunktioner till S
2
och S
z
, best˚aende av
en triplett av symmetriska tillst˚and (S = 1), χ
1m
, m = −1, 0, 1, och en antisymmetrisk
singlett (S = 0), χ
00
. Pauliprincipen inneb¨ar att den totala v˚agfunktionen skall byta tecken
under byte av b˚ade rums- och spinnkoordinater (elektronen ¨ar en fermion). Visa utg˚aende
fr˚an detta att v˚agfunktionens rumsdel f¨or grundtillst˚andet till Hamiltonoperatorn ovan ¨ar
symmetrisk.
Ledning: Anv¨and Schr¨odingerekvationen Hφ
n
= E
n
φ
n
.
117. Utbytesv¨axelverkan. Spinn p˚a samma eller n¨arliggande atomer i en kristall kan
kopplas genom utbytesv¨axelverkan. Denna ¨ar en konsekvens av Pauliprincipen. Betrakta f¨or
enkelhetens skull tv˚a v¨axelverkande elektroner (elektrostatisk v¨axelverkan). Spinndelen f¨or
tv˚aelektrontillst˚andet ¨ar antingen symmetrisk (triplett, tv˚a med parallella spinn, ett med
antiparallella spinn) eller antisymmetrisk (singlett, antiparallella spinn). Hur ¨ar det med
rumsdelens symmetri? L¨agg in de tv˚a elektronerna i rumstillst˚anden ϕ
a
och ϕ
b
och ber¨akna
skillnaden i energi mellan de tv˚a m¨ojligheterna.
Ledning: Vad inneb¨ar egentligen Pauliprincipen? Hur m˚aste vi skriva rumsdelen f¨or de olika
fallen? Studera V = ¸ψ[
e
2
4πǫ
0
r
[ψ), d¨ar r ¨ar avst˚andet mellan elektronerna.
24
L
¨
osningar
1. Eftersom gittersv¨angningar ¨ar kvantiserade kan energi endast upptas eller avges i enheter
av fononenergin ¯ hω.
2. Anv¨and E = ¯hω f¨or fotoner. 6,6 10
−28
J resp 7,5 10
25
kvanta per period.
3. E = 100 eV och E =
¯ h
2
k
2
2m
=
h
2
2mλ
2
⇒ λ = 0,12 nm.
4. Fr˚an relativitetsteorin vet vi att
p =
mv
_
1 −(
v
c
)
2
.
˚
A andra sidan ¨ar [p[ = ¯hk =
2¯ hπ
λ
. D˚a f˚ar vi
2¯hπ
λ
=
mv
_
1 −(
v
c
)
2
eller
λ = λ
c
_
_
c
v
_
2
−1 med λ
c
=
2π¯h
cm
5. Ins¨attning av ψ(x, t) i Schr¨odingerekvationen ger
¯h
2
k
2
2m
+V = ¯hω
6. Schr¨odingerekvationen blir

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ +
1
2
kx
2
ψ = Eψ.
Ins¨attning av ψ(x, t) ger att E =
¯ h
2
_
k
m
.
7.
a) Normeringen ges av
_

−∞
[ψ(x)[
2
dx = N
2
_

−∞
b
2
[b +ix[
2
dx = N
2
_

−∞
b
2
b
2
+x
2
dx = 1
25
26
D˚a blir N =
1


och ψ(x) =
_
b
π
e
iax
b+ix
.
b) V¨antev¨ardet av l¨aget, ¸x), ges av
¸x) =
_

−∞
ψ

(x)xψ(x)dx =
b
π
_

−∞
x
b
2
+x
2
= ¦udda funktion¦ = 0.
c) V¨antev¨ardet av r¨orelsem¨angden, ¸p), ges av
¸p) =
_

−∞
ψ

(x)pψ(x)dx =
b
π
_

−∞
¯h
b
2
+x
2
_
a −
b
b
2
+x
2
_
+i
b
π
_

−∞
¯hx
(b
2
+x
2
)
2
= ¯h
_
a −
1
2b
_
= 0
om a =
1
2b
.
8. Vi l˚ater p verka p˚a ψ(x)
−i¯h
d
dx
Aexp¦i(kx −ωt)¦ = ¯hkAexp¦i(kx −ωt)¦
Vi antar vidare att v˚agfunktionen ¨ar normerad. D˚a blir
¸p) =
_

−∞
ψ

(x)pψ(x)dx = ¯hk
_

−∞
ψ

ψdx = ¯hk
och
¸p
2
) =
_

−∞
ψ

(x)p
2
ψ(x)dx =
_

−∞
(pψ)

(x)pψ(x)dx = ¯h
2
k
2
.
Detta ger att ∆p = 0.
9. V˚agfunktionen ψ(x) = Aexp(−ax
2
−iωt) ¨ar inte en egenfunktion till operatorn p, eftersom
−i¯h
d
dx
Aexp(−ax
2
−iωt) = 2i¯haAxexp(−ax
2
−iωt).
F¨orst normerar vi v˚agfunktionen
_

−∞
[ψ(x)[
2
dx = 2A
2
_

0
exp(−2ax
2
)dx = 1 ⇒ A =
_
2a
π
_1
4
.
V¨antev¨ardena ¸p) och ¸p
2
) blir
¸p) =
_

−∞
ψ

(x)pψ(x)dx = 2ai¯hA
2
_

−∞
xexp(−2ax
2
)dx = ¦udda funktion¦ = 0
och
¸p
2
) =
_

−∞
(pψ

(x)pψ(x)dx = 8a
2
¯h
2
A
2
_

0
exp(−2ax
2
)x
2
dx = a¯h
2
.
Detta ger att
∆p =

a¯h.
27
10. V˚agfunktionen ψ(x) = Asin(kx −ωt) ¨ar inte en egenfunktion till operatorn p, eftersom
−i¯h
d
dx
Asin(kx −ωt) = −i¯hkAcos(kx −ωt).
D¨aremot den ¨ar en egenfunktion till p
2
−¯h
2
d
2
dx
2
Asin(kx −ωt) = ¯h
2
k
2
Asin(kx −ωt).
Nu kan vi ber¨akna ∆p
¸p) =
_

−∞
ψ

(x)pψ(x)dx = −i
k
2
¯hA
2
_

−∞
sin 2(kx −ωt)dx = ¦udda funktion¦ = 0
och
¸p
2
) =
_

−∞
ψ

(x)p
2
ψ(x)dx = ¯h
2
k
2
_

−∞
[ψ(x)[
2
dx = ¯h
2
k
2
.
d¨ar integralerna definierats genom n˚agot l¨ampligt gr¨ansv¨arde. Detta ger att
∆p = ¯hk.
11.
a) Vi f˚ar v˚agfunktionen genom att ber¨akna inversen av Fouriertransformen
ψ(x) =
1


_

−∞
ˆ
ψ(k)e
ikx
dk =
_
2
π
N
sin Kx
x
b) Vi anv¨ander Parsevals relation
_

−∞
[ψ(x)[
2
dx =
_

−∞
[
ˆ
ψ(k)[
2
dk = N
2
_
K
−K
dk = 1.
D˚a blir N =
1

2K
.
12. Se uppgift 11.
a) ψ(x) =
N
a
_
π
2
e
−a|x|
.
b) N =
_
2a
3
π
13. Inversen av Fouriertransformen ger
ψ(x) =
_
1
2π∆
2
_1
4
exp
_

x
2
4∆
2
+ik
0
x
_
28
14.
a) Schr¨odingerekvationen blir

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ = Eψ eller ψ
′′
+
2mE
¯h
2
ψ = 0.
Med k
2
=
2mE
¯ h
2
kan l¨osningen skrivas
ψ(x) = Asin kx +Bcos kx.
Randvillkoret ψ(0) = 0 ⇒ ψ(x) = Asin kx och randvillkoret ψ(a) = 0 ger k =

a
. D˚a
blir energierna
E
n
=
n
2
π
2
¯h
2
2ma
2
n = 1, 2, 3, . . . .
b) De m¨ojliga frekvenserna ges av skillnaden mellan energiniv˚aerna E
3
−E
1
,
E
3
−E
2
, E
2
−E
1
. Vi f˚ar ν =
2π¯ h
ma
2
,
5π¯ h
4ma
2
,
3π¯ h
4ma
2
.
15. P˚a samma s¨att som i uppgift 14 finner vi att l¨osningen till Schr¨odingerekvationen ¨ar
ψ
n
(x) = N sin
_
πn
L
x
_
Normeringen ges av
_
L
0
[ψ(x)[
2
dx = N
2
_
L
0
sin
2
_
πn
L
x
_
dx = 1.
S˚aledes blir ψ
n
(x) =
_
2
L
sin(
πn
L
x).
Sannolikheten att finna partikeln i intervallet 0 ≤ x ≤
L
3
blir
P(0 ≤ x ≤
L
3
) =
_ L
3
0
[ψ(x)[
2
dx =
2
L
_ L
3
0
sin
2
_
πn
L
x
_
dx =
1
3

1
2πn
sin
_
2πn
3
_
.
a) grundtillst˚andet, n = 1, P =
1
3


3

.
b) f¨orsta exciterade tillst˚andet, n = 2, P =
1
3
+

3

.
c) h¨ogt exciterat tillst˚and (n ¨ar stort), P =
1
3
±ǫ.
d) klassisk blir sannolikheten
1
3
, detta motsvarar n →∞.
16. Den station¨ara Schr¨odingerekvationen −
¯ h
2
2m
d
2
dx
2
φ+V (x)φ = Eφ, med randv¨arden φ(0) =
φ(a) = 0, har l¨osningar φ
n
(x) =
_
2
a
sin(k
n
x), k
n
a = nπ, n = 1, 2, 3, . . ., energiegenv¨arden
E
n
=
¯ h
2
k
2
n
2m
=
¯ h
2
2m
_

a
_
2
, n = 1, 2, 3, . . .. Med a = 10 fm f˚as en uppskattning av l¨agsta
neutronenergin i en atomk¨arna E
1
= 2,0 MeV.
29
17. P˚a samma s¨att som i uppgift 14 finner vi att l¨osningen till Schr¨odingerekvationen ¨ar
ψ
n
(x) =
_
2
a
sin
_
πn
a
x
_
,
med energiniv˚aerna
E
n
=
n
2
π
2
¯h
2
2ma
2
.
Vi ska utveckla v˚agfunktionen ψ i egenfunktionerna ¦ψ
n
¦. Med hj¨alp av trigonometriska
formler finner vi att
2 cos
_
π
a
x
_
sin
_

a
x
_
= sin
_
π
a
x
_
+ sin
_

a
x
_
.
Detta ger, efter normering
ψ =
1
3
(2ψ
1

2
+ 2ψ
3
)
De m¨ojliga energiv¨ardena blir
E
1
=
π
2
¯h
2
2ma
2
, E
2
=

2
¯h
2
ma
2
E
3
=

2
¯h
2
2ma
2
Sannolikheten f¨or respektive v¨arde ges av
[(ψ
n
, ψ)[
2
Vilket ger
4
9
,
1
9
respektive
4
9
.
18. Grundtillst˚andena f¨or t < T respektive t > T ges av
ψ
0
=
_
2
a
sin
_
π
a
x
_
och ψ

0
=
_
1
a
sin
_
π
2a
x
_
.
Den s¨okta sannolikheten blir
[(ψ
0
, ψ

0
)[
2
=
¸
¸
¸
¸
¸

2
a
_
a
0
sin
_
π
a
x
_
sin
_
π
2a
x
_
dx
¸
¸
¸
¸
¸
2
=
32

2
.
19. I intervallet 0 < x < a blir Schr¨odingerekvationen −
¯ h
2
2m
d
2
ψ
dx
2
−(E+V
0
)ψ = 0. F¨or bundet
tillst˚and kr¨avs att E < 0. Med k
2
=
2m
¯ h
2
(E +V
0
) kan l¨osningen skrivas
ψ(x) = Asin kx +Bcos kx.
Randvillkoret ψ(0) = 0 ⇒ ψ(x) = Asin kx. F¨or x > a har vi −
¯ h
2
2m
d
2
ψ
dx
2
= Eψ. Med
α
2
=
2m
¯ h
2
[E[ har vi l¨osningen:
ψ(x) = Ce
αx
+De
−αx
ψ →0 d˚a x →∞ ⇒ C = 0
30
Kontinuitetsvillkor att ψ och ψ

¨ar kontinuerliga i x = a:
Asin ka = De
−αa
kAcos ka = −αDe
−αa
Dessa tv˚a villkor ger: tan ka = −
ka
αa
. F¨or att l¨osa denna ekvation numeriskt s¨atter vi ka = z
och b = a
_
2mV
0
¯ h
2
. D˚a ¨ar αa =

b
2
−z
2
och ekvationen blir
tan z = −
z

b
2
−z
2
.
F¨or bundet tillst˚and kr¨avs b >
π
2

2mV
0
¯ h
2
a
2
>
π
2
4
⇒ V
0
>
¯ h
2
π
2
8ma
2
.
0.00 1.57 3.14 4.71
z
-10
-5
0
5
10
b
tan z
20. Man ser l¨att att P ¨ar sj¨alvadjungerad: (Pψ, φ) = (ψ, Pφ). Allts˚a har P reella egenv¨arden.
Vidare Pψ = aψ och P
2
= 1 ⇒ ψ = P
2
ψ = P(Pψ) = a
2
ψ, s˚a a
2
= 1. D˚a m˚aste
a = ±1. Motsvarande egenfunktioner kallas symmetriska eller antisymmetriska funktioner.
Varje funktion kan skrivas som en summa av en symmetrisk och en antisymmetrisk funktion
(P har en fullst¨andig upps¨attning egenfunktioner), explicit: ψ = ψ
(s)
+ ψ
(a)
, d¨ar ψ
(s)
(x) =
(ψ(x) +ψ(−x))/2, ψ
(a)
(x) = (ψ(x) −ψ(−x))/2. Man ser l¨att [T, P] = 0, s˚a [P, V ] = 0 ⇒
[P, H] = 0. Om ψ ¨ar en egenfunktion till H, Hψ = Eψ, har vi HPψ = PHψ = PEψ =
EPψ, varf¨or Pψ blir en ny egenfunktion med samma egenv¨arde E. Om E ¨ar degenererat,
s˚a kan, enligt ovan, ψ skrivas som en summa av egenfunktioner till P med samma energi E.
Speciellt g¨aller f¨or endimensionella problem att H ej har degenererade egenv¨arden (en andra
31
ordningens linj¨ar ordin¨ar differentialekvation med tv˚a randvillkor har h¨ogst en l¨osning) s˚a
varje egenfunktion till H har best¨amd paritet.
21. Schr¨odingerekvationen −
¯ h
2
2m
d
2
ψ
dx
2
+ V ψ = Eψ. Kontinuitetsvillkoret ¨ar att ψ och ψ

¨ar
kontinuerliga i x = ±a. F¨or bundna tillst˚and ¨ar E < V
0
:
[x[ < a :
d
2
ψ
dx
2
+k
2
ψ = 0, k
2
=
2mE
¯h
2
[x[ > a :
d
2
ψ
dx
2
−κ
2
ψ = 0, κ
2
=
2m(V
0
−E)
¯h
2
Behandla symmetriska (s) och antisymmetriska (a) l¨osningar var f¨or sig (se uppgift 20).
(s) :
ψ = A
1
cos kx f¨or [x[ < a
ψ = A
2
e
−κ|x|
f¨or [x[ > a
(Det ¨ar n¨odv¨andigt av fysikaliska sk¨al att f¨orkasta l¨osningen e
−κ|x|
i [x[ > a.) Eftersom ψ
¨ar symmetrisk r¨acker det att st¨alla upp kontinuitetsvillkoren i x = a. ψ kont.
A
1
cos ka = A
2
e
−κa
(best¨ammer A
2
/A
1
)
ψ

/ψ kont. ⇒ k tan ka = κ
(a) :
ψ = A

1
sin kx i [x[ < a
ψ = A

2
e
−κ|x|
sgn x i [x[ > a
ψ kont. ⇒ A

1
sin ka = A

2
e
−κa
ψ

/ψ kont. ⇒ −k cot ka = κ
De tv˚a ekvationerna skall nu l¨osas, vilket m˚aste ske numeriskt. F¨or att g¨ora detta inf¨or
vi beteckningarna ξ = ka, η = κa, α =
_
2mV
0
a
2
¯ h
2
. D˚a blir ξ
2
+ η
2
= α
2
, ξ tan ξ = η (s),
−ξ cot ξ = η (a). Ekvationerna l¨oses grafiskt. Vi f˚ar allts˚a ett ¨andligt antal l¨osningar svarande
mot diskreta v¨arden p˚a E (< V
0
). Dessa l¨osningar ¨ar de bundna tillst˚anden (normerbara
l¨osningar till den station¨ara Schr¨odingerekvationen). L¨osningarna ¨ar alternerande symmet-
riska och antisymmetriska n¨ar E ¨okar. Den l¨osning som svarar mot minsta v¨ardet p˚a E
kallas grundtillst˚andet och ¨ar symmetrisk. Ur diagrammet framg˚ar att det finns precis tv˚a
bundna tillst˚and d˚a
π
2
≤ α < π. α =
π
2
ger V
0
=
π
2
¯ h
2
8ma
2
. ξ
2
+ η
2
=
_
π
2
_
2
och η = ξ tan ξ ger:
ξ =
π
2
cos ξ. L¨osning ξ ≈ 0,934 och den l¨agsta energiniv˚an blir E =
¯ h
2
ξ
2
2ma
2
=

2
π
2
V
0
≈ 0,354V
0
.
22.
a) Vi s¨oker de tillst˚and som har energi E < V
0
. Schr¨odingerekvationen: −
¯ h
2
2m
φ
′′
(x) +
V (x)φ(x) = Eφ(x) vilket ger:
[x[ < a : φ
′′
−κ
2
φ = 0, κ
2
=
2m
¯h
2
(V
0
−E)
a < [x[ < b : φ
′′
+k
2
φ = 0, k
2
=
2m
¯h
2
E
32
0.00 1.57 3.14
ξ
0
1
2
3
4
η
(s) (a) (s)
α
α
Rand- och kontinuitetsvillkor:
I x = ±a skall φ och φ

vara kontinuerliga (sannolikhetsstr¨ommen kontinuerlig) och i x = ±b
skall φ = 0. Vi har nytta av f¨oljande sats: Om potentialen (och d¨armed hela Hamiltonopera-
torn) ¨ar symmetrisk (V (x) = V (−x)), s˚a kan l¨osningarna v¨aljas antingen symmetriska eller
antisymmetriska (se uppgift 20). Om Hamiltonoperatorn har enkla egenv¨arden blir detta
uppfyllt automatiskt. I en dimension blir alla bundna tillst˚and enkla och h¨ar blir givetvis al-
la tillst˚and bundna. Dela upp i symmetriska och antisymmetriska l¨osningar. De symmetriska
l¨osningarna (s):
0 < x < a : φ
1
= A
1
cosh κx
a < x < b : φ
2
= A
2
sin k(b −x) (satisfierar randvillkor i x = b)
φ kontinuerlig i x = a ger: A
1
cosh κa = A
2
sin k(b −a) (best¨ammer A
2
)
φ

φ
kontinuerlig ger: κtanh κa = −k cot k(b −a) (best¨ammer egenv¨ardena E
n
)
F¨or de antisymmetriska l¨osningarna (a):
0 < x < a : φ
1
= A

1
sinh κx
a < x < b : φ
2
= A

2
sin k(b −x)
φ kontinuerlig i x = a ger: A

1
sinh κa = −A

2
sin k(b −a)
φ

φ
kontinuerlig ger: κcoth κa = −k cot k(b −a)
L¨osningen i x < 0 f˚as givetvis genom f(−x) = f(x). Med beteckningarna α =
_
2mV
0
¯ h
2
,
33
κ =

α
2
−k
2
och E =
¯ h
2
k
2
2m
kan vi l¨osa ekvationerna f¨or energin grafiskt:
0 1 2 3 4 5 6 7
ka
−2
0
2
4
6
8
α
−kcotk(b−a)
1/(b−a)
κtanhκa
κcothκa
(a)
(s)
Man f˚ar par av l¨osningar d¨ar den symmetriska har n˚agot l¨agre energi ¨an den antisymmetriska.
b) E = V
0
⇒ k = 0
Fall (s):
0 < x < a : φ = C
1
a < x < b : f = C
2
sin k(b −x)
φ kontinuerlig i x = a ger: C
1
= C
2
sin(b −a)
φ

kontinuerlig i x = a ger: −k cos k(b −a) = 0
L¨agsta l¨osningen: k(b −a) =
π
2
⇒ k =
π
2
1
b−a
V
0
=
¯ h
2
k
2
2m
=
¯ h
2
2m
π
2
4
1
(b−a)
2
P(−a < x < a) =
_
a
−a
φ

1
(x)φ
1
(x) dx = 2aC
2
1
Normeringsvillkor: 1 = 2
_
_
a
0
C
2
1
dx +
_
b
a
C
2
1
sin
2
k(b−a)
sin
2
k(b−a)
dx
_
⇒ C
2
1
=
1
a+b
Den s¨okta sannolikheten ¨ar
2a
a+b
.
23. S¨att k
2
= −
2mE
¯ h
2
, varvid Schr¨odingerekvationen tar formen
_
d
2
dx
2
+
1
a
δ
ǫ
(x)
_
u(x) = k
2
u(x), [x[ < d,
34
u(d) = u(−d) = 0.
L˚at u
±
(x) vara l¨osningen f¨or x >
ǫ
2
och x < −
ǫ
2
respektive. D˚a ǫ → 0, eller


≪ 1 –
l˚ag energi (stor v˚agl¨angd) i f¨orh˚allande till ǫ, f˚ar vi (enkel verifikation om man har l¨art sig
derivera funktioner med enkla diskontinuiteter, se kurs i distributionsteori)
u
+
(0) = u

(0) (kontinuitet)
du
+
dx
(0) −
du

dx
(0) = −
1
a
u(0)
(spr˚ang i derivatan proportionellt mot u(0) och potentialens styrka).
Eftersom V (−x) = V (x) blir enligt tidigare visad sats (se problem 6) varje l¨osning till
Schr¨odingerekvationen symmetrisk (s) eller antisymmetrisk (a). F¨or −d < x < −
ǫ
2
g¨aller
u
(s)

(x) = u
(s)
+
(−x), u
(a)

(x) = −u
(a)
+
(−x). Vi f˚ar u
+
(x) = sin k(d − x). Villkoren i origo ger
d˚a l¨osningen ¨ar:
symmetrisk: kontinuiteten trivialt uppfylld, derivatavillkoret blir
tan kd = 2ka (s)
antisymmetrisk: derivatan blir automatiskt kontinuerlig och om funktionen ska vara konti-
nuerlig m˚aste u(0) = 0, dvs.
sin kd = 0, k
n
=

d
, n = 1, 2, 3, . . . (a)
L¨agsta energin f¨or symmetriska tillst˚and ges av minsta icke-f¨orsvinnande roten till (s), vilket
ger kd <

2
. Eftersom 2ka ≪kd i (s) s¨atter vi k =
δ+π
d
och vi f˚ar
2a
d
(δ +π) = tan(d +π) =
tan δ = δ + O(δ
3
), varf¨or till l¨agsta icke-f¨orsvinnande ordning δ =
2πa
d−2a
och k =
π
d−2a
.
Skillnaden i energi mellan de tv˚a l¨agst liggande symmetriska och antisymmetriska tillst˚anden
respektive blir
∆ = E
(s)
0
−E
(a)
0
= −
π
2
¯h
2
2m
_
_
1
d −2a
_
2

1
d
2
_
.
24. L¨osningen till Schr¨odingerekvationen blir
ψ(x) =
_
Ae
ikx
+Be
−ikx
, x < 0
Ce
ik
1
x
, x > 0
,
d¨ar k =
_
2mE
¯ h
2
och k
1
=
_
2m
¯ h
2
(E +V
0
). Kontinuitet hos funktion och derivata (ty ψ(x) ska
l¨osa Schr¨odingerekvationen f¨or alla x) ger
_
A+B = C
k
k
1
(A−B) = C ⇒ B = A
k−k
1
k+k
1
⇒ R = [
B
A
[
2
= [
k
1
−k
k
1
+k
[
2
, T = 1 −R =
4kk
1
|k
1
+k|
2
Speciellt: E = 5 MeV, V
0
= 50 MeV ger R =
_

55−

5

55+

5
_
2
≈ 0,288 och T ≈ 0,712.
35
25. Vi f˚ar anta att potentialen i barri¨aren ¨ar V
0
och energin hos elektronerna E > V
0
, annars
har vi totalreflexion, dvs. de elektroner som infaller fr˚an v¨anster passerar inte kontaktytan
(kolla att detta ¨ar sant!).
F¨or x < 0 ¨ar Schr¨odingerekvationen

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ = Eψ eller ψ
′′
+
2mE
¯h
2
ψ = 0.
Med k
2
=
2mE
¯ h
2
kan l¨osningen skrivas
ψ
I
(x) = e
ikx
+Be
−ikx
.
F¨or x > 0 f˚ar vi

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ +V
0
ψ = Eψ eller ψ
′′
+
2m(E −V
0
)
¯h
2
ψ = 0.
Med k
′2
=
2m(E−V
0
)
¯ h
2
kan l¨osningen skrivas
ψ
II
(x) = Ce
ik

x
,
ty ingen inkommande v˚ag fr˚an h¨oger.
Randvillkoret vid x = 0 , ψ och ψ

kontinuerliga, ger
1 +B = C
ik(1 −B) = ik

C.
Fr˚an detta kan vi l¨osa ut C =
2k
k+k

och ber¨akna transmissionskoefficienten
T =
k

k
C
2
=
4kk

(k +k

)
2
.
Vi finner f¨orh˚allandet mellan k och k

fr˚an
p = ¯hk = mv med v

=
v
4
⇒ k

=
k
4
D˚a ¨ar T = 0,64 och I = 0,64 µA.
26. L˚at E
e
och E
f
beteckna elektronens energi respektive fotonens energi. F¨or att elektronen
ska kunna l¨amna metallen m˚aste E
e
> 0. Sannolikheten ges av transmissionskoefficienten.
F¨or x < 0 ¨ar Schr¨odingerekvationen

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ −Wψ = E
e
ψ eller ψ
′′
+
2m(E
e
+W)
¯h
2
ψ = 0.
Med k
2
=
2m(E
e
+W)
¯ h
2
kan l¨osningen skrivas
ψ
I
(x) = e
ikx
+Be
−ikx
.
F¨or x > 0 f˚ar vi
36

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ = E
e
ψ eller ψ
′′
+
2mE
e
¯h
2
ψ = 0.
Med k
′2
=
2mE
e
¯ h
2
kan l¨osningen skrivas
ψ
II
(x) = Ce
ik

x
,
Randvillkoret vid x = 0 , ψ och ψ

kontinuerliga, ger
1 +B = C
ik(1 −B) = ik

C.
Fr˚an detta kan vi l¨osa ut C =
2k
k+k

och ber¨akna transmissionskoefficienten
T =
k

k
C
2
=
4kk

(k +k

)
2
.
Eftersom elektronen absorberat en foton blir dess energi E
e
= E
f
−W = ¯hω −W. D˚a blir
k

k
=
_
1 −
W
¯hω
,
som med de numeriska v¨ardena ¯ hω = 3,01 eV och W = 2,80 eV ger T = 0,66.
27. F¨or x < 0 ¨ar Schr¨odingerekvationen

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ = Eψ eller ψ
′′
+
2mE
¯h
2
ψ = 0.
D˚a f˚ar vi
k
2
=
2mE
¯h
2
⇒λ
0
=
2π¯h

2mE
.
F¨or x > 0

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ −V
0
ψ = Eψ eller ψ
′′
+
2m(E +V
0
)
¯h
2
ψ = 0.
och
k
′2
=
2m(E +V
0
)
¯h
2
⇒λ =
2π¯h
_
2m(E +V
0
)
.
Till sist f˚ar vi
sin β =
λ
λ
0
sin α =
_
E
E +V
0
sin α.
Ins¨attning av de numeriska v¨ardena ger β = 28

.
28. u

(0) = u
+
(0) = u(0) ger 1 +B = C.
du
+
dx
(0) −
du

dx
(0) = −
1
a
u(0) ger ikC −ik(1 −B) =

C
a
. Detta leder till B = −
1
1+i2ka
, C =
i2ka
1+i2ka
. Man verifierar l¨att R+T = [B[
2
+[C[
2
= 1,
med R =
1
1+(2ka)
2
och T =
(2ka)
2
1+(2ka)
2
. F¨or fallet a negativ, dvs. en potentialbarri¨ar, f˚ar vi
tydligen B

= B

och C

= C

, komplexkonjugerade v¨arden, s˚a att R och T blir samma
som f¨or en brunn med samma absolutv¨arde p˚a a.
37
29. V˚agfunktionen vid totaltransmission (ingen reflekterad v˚ag)
-
x
0 d
- -
-

e
ikx
Ae
iKx
+Be
−iKx
Ce
ikx
k
2
=
2mE
¯h
2
K
2
=
2m(E +V
0
)
¯h
2
Kontinuitetsvillkor vid x = 0 och d (logaritmiska derivatorna lika fr˚an b¨agge sidor):
x = 0 : ik = iK
A−B
A+B
x = d : ik = iK
Ae
iKd
−Be
−iKd
Ae
iKd
+Be
−iKd
Den f¨orsta relationen visar, d˚a k ,= K, att b˚ade A och B ,= 0. S¨att A/B = a och kombinera
de tv˚a ekvationerna (h¨ogerleden lika) till
a−1
a+1
=
ae
i2Kd
−1
ae
i2Kd
+1
eller e
i2Kd
= 1, varav 2Kd =
2π(+n2π). Endast ett bundet tillst˚and betyder
2mV
0
d
2
¯ h
2
< π
2
, varf¨or vi m˚aste v¨alja Kd = π
eller
E = 37,6 eV −5 eV = 32,6 eV.
30. P˚a samma s¨att som i uppgift 14 finner vi att l¨osningen till Schr¨odingerekvationen ¨ar
ψ
n
(x) =
_
2
a
sin
_
πn
a
x
_
,
med energiniv˚aerna
E
n
=
n
2
π
2
¯h
2
2ma
2
.
Totala v˚agfunktionen kan skrivas
ψ(x, t) =

n=1
a
n
ψ
n
e

iE
n
t
¯ h
.
Genom att j¨amf¨ora detta med v˚agfunktionen finner vi att
a
n
,= 0 f¨or n = 1, 3.
D˚a blir
ψ(x, t) =
_
2
3a
sin
_
π
a
x
_
e

i¯ hπ
2
t
2a
2
m
+
_
4
3a
sin
_

a
x
_
e

i9¯ hπ
2
t
2a
2
m
38
31. P˚a samma s¨att som i f¨oreg˚aende tal finner vi att l¨osningen till Schr¨odingerekvationen
¨ar
ψ
n
(x) =
_
2
a
sin
_
πn
a
x
_
,
med energiniv˚aerna
E
n
=
n
2
π
2
¯h
2
2ma
2
.
Totala v˚agfunktionen kan skrivas
ψ(x, t) =

n=1
a
n
ψ
n
e

iE
n
t
¯ h
.
Vi ska utveckla v˚agfunktionen ψ i egenfunktionerna ¦ψ
n
¦. Med hj¨alp av trigonometriska
formler har vi
sin
3
α =
3
4
sin α −
1
4
sin(3α).
D˚a blir den normerade v˚agfunktionen
ψ(x, 0) = N

_
3 sin
_

a
x
_
, −sin
_

a
x
__
och genom att j¨amf¨ora detta med totala v˚agfunktionen, f˚ar vi att
a
n
,= 0 f¨or n = 2, 6.
Efter normeringen
ψ(x, 0) =
1

10
(3ψ
2
−ψ
6
).
D˚a blir
ψ(x, t) =
_
1
5a
_
sin
_

a
x
_
e

i2¯ hπ
2
t
a
2
m
−sin
_

a
x
_
e

i18¯ hπ
2
t
a
2
m
_
32. Schr¨odingerekvationen f¨or den relativa r¨orelsen blir

¯h
2

d
2
dx
2
ψ +
1
2
k
2
x
2
ψ = Eψ
D˚a ¨ar
ω =
¸
k
µ
och energierna
E
n
= ¯hω
_
n +
1
2
_
.
39
Ins¨attning av de numeriska v¨ardena ger
E
0
= 186 meV och E
1
= 558 meV.
33. Potentialen kan approximeras med
V (x) ≈ −V
0
+V
0
a
2
(x −x
0
)
2
Schr¨odingerekvationen f¨or den relativa r¨orelsen kring x = x
0
blir

¯h
2

d
2
dx
2
ψ −V
0
ψ +V
0
a
2
(x −x
0
)
2
ψ = Eψ,
eller

¯h
2

d
2
dx
2
ψ +V
0
a
2
(x −x
0
)
2
ψ = (E +V
0
)ψ,
D˚a ¨ar
ω = a
¸
2V
0
µ
a) Grundtillst˚andets energi blir
E
0
= ¯ha
¸
V
0

−V
0
.
b) Ins¨attning av de numeriska v¨ardena ger
E
0
= −4,1 eV
34. Stegoperatorerna a, a

kan ocks˚a l¨asas av direkt fr˚an FS (2.5) och (2.6):
a =
1

2
_
d
dq
+q
_
och a

=
1

2
_

d
dq
+q
_
.
Med variabelsubstitutionen q =
_

¯ h
x, f˚ar vi
a =
_

2¯h
x +i
p

2m¯hω
a

=
_

2¯h
x −i
p

2m¯hω
D˚a blir
a

a =

2¯h
x
2
+
p
2
2m¯hω

i
2¯h
[x, p]
vilket ger resultatet.
40
35. F¨or en harmonisk oscillator blir Schr¨odingerekvationen:

¯h
2
2m
d
2
dx
2
ψ +
1
2

2
x
2
ψ = Eψ
vilket med variabelsubstitutionen q =
_

¯ h
x ¨overg˚ar i
1
2
_

d
2
dq
2
+q
2
_
ψ =
E
¯hω
ψ.
Med a =
1

2
(
d
dq
+q) och a

=
1

2
(−
d
dq
+q), f˚ar vi
d
dq
=
1

2
(a −a

)
p = −i
_
m¯hω
2
(a −a

).
Vi f˚ar nu ¸p) = ¸−i
_
m¯ hω
2
(a −a

)) och ¸p
2
) = ¸−
m¯ hω
2
(a −a

)
2
). I grundtillst˚andet ¨ar
¸0 [ p [ 0) = −i
_
m¯hω
2
¸0 [ (a −a

) [ 0)
= ¦ FS (2.5) och (2.6), a [ 0) = 0, a

[ 0) = 1)¦
= i
_
m¯hω
2
¸0 [ 1) = 0,
och
¸0 [ p
2
[ 0) = −
m¯hω
2
¸0 [ (a −a

)
2
[ 0)
= −
m¯hω
2
¸0 [ (aa −aa

−a

a +a

a

) [ 0)
= ¦ FS (2.5) och (2.6), a [ n) =

n [ n −1), a

[ n) =

n + 1 [ n + 1)¦
=
m¯hω
2
¸0 [ 0) −
m¯hω

2
¸0 [ 2) =
m¯hω
2
36.
a) Vi vet att harmoniska oscillatorns egenfunktioner ¨ar ortogonala och skall anv¨anda detta
och skapelse- och f¨orintelseoperatorer f¨or att ber¨akna de erforderliga integralerna. F¨or en
harmonisk oscillator blir Schr¨odingerekvationen:

¯h
2
2m
d
2
ψ
dx
2
+
1
2

2
x
2
ψ = Eψ,
vilket med variabelsubstitutionen q = x
_

¯ h
¨overg˚ar i
1
2
_

d
2
dq
2
+q
2
_
u
n
=
E
n
¯hω
u
n
.
41
Energiniv˚aerna ¨ar
E
n
¯ hω
= n +
1
2
. Med a =
1

2
_
d
dq
+q
_
och a

=
1

2
_

d
dq
+q
_
f˚ar vi
d
dq
=
1

2
(a −a

)
d
2
dq
2
=
1
2
(a
2
−aa

−a

a +a

2
)
Vi f˚ar nu ¸T) = ¸−
¯ h
2
2m
d
2
dx
2
) = ¸−
¯ hω
2
d
2
dq
2
)
¸T) = −
¯hω
4
¸n[a
2
−aa

−a

a +a

2
[n) = ¦FS (2.5) och (2.6), ¸n[a
2
[n) = ¸n[a

2
[n) = 0¦
= −
¯hω
4
¸n[(−a

n + 1[n + 1) −a


n[n −1)) = −
¯hω
4
(−(n + 1)n) =
¯hω
2
_
n +
1
2
_
.
Uttryck nu x
2
=
¯ h

q
2
i a 0 och a

och g¨or om proceduren (eller anv¨and virialteoremet i
uppgift 51).
¸V ) =
1
2

2
¸x
2
) =
¯hω
2
_
n +
1
2
_
.
b) (∆x)
2
= ¸x
2
) −¸x)
2
Av FS (2.5) och (2.6) framg˚ar att ¸x) = 0 s˚a (∆x)
2
=
¯ h

_
n +
1
2
_
,
¸p
2
) = (∆p)
2
= 2m¸T) = ¯hmω
_
n +
1
2
_
, ty ¨aven ¸p) = 0 och
∆x∆p = ¯h
_
n +
1
2
_
.
c) ψ(x, t) =


n=0
A
n
ψ
n
(x)e

iE
n
t
¯ h
Potentiella energin
¸V ) =
_

n=0
A
n
ψ
n
(x)e

iE
n
t
¯ h
¸
¸
¸
¸
1
2

2
x
2
¸
¸
¸
¸

n=0
A
n
ψ
n
(x)e

iE
n
t
¯ h
_
=

n=0
[A
n
[
2
¯hω
2
_
n +
1
2
_
+
¯hω
2
_
(n + 1)(n + 2)ℜ(A
n
A

n+2
e
2iωt
)
Kinetiska energin
¸T) =
_
p
2
2m
_
=

n=0
[A
n
[
2
¯hω
2
_
n +
1
2
_

¯hω
2
_
(n + 1)(n + 2)ℜ(A
n
A

n+2
e
2iωt
)
Vid varje tidpunkt g¨aller:
¸V ) +¸T) =

n=0
[A
n
[
2
¯hω
_
n +
1
2
_
= ¸E).
Om vi s¨atter T =

ω
(= harmoniska oscillatorns period i klassisk mekanik) s˚a f˚ar vi f¨oljande
tidsmedelv¨arden:
1
T
_
T
0
¸V ) dt =

n=0
[A
n
[
2
E
n
2
=
1
2
¸E)
1
T
_
T
0
_
p
2
2m
_
dt =

n=0
[A
n
[
2
E
n
2
=
1
2
¸E)
42
37. Motsvarigheten
1
2
LC
2
_
dV
dt
_
2
+
1
2
CV
2

m
2
_
dx
dt
_
2
+
1
2

2
x
2
ger med V ∼ x att m =
LC
2
, ω =
1

LC
, p = LCI. Kvantisering: [p, V ] = −i¯h 1, dvs. [I, V ] = −i
¯ h
LC
1. S¨att in
ansatsen A = αI −iβV , A

= αI + iβV i H = ¯hω
_
A

A+
1
2
_
vilket efter identifiering med
energin i kretsen ger ¯hωα
2
=
L
2
, ¯hωβ
2
=
C
2
,
αβ
LC
=
1
2¯ h
, varav α =
_
L
2¯ hω
, β =
_
C
2¯ hω
, och
¯hω ≈ 1,05 10
−25
J ≈ 0,66 10
−6
eV. Maxsp¨anning 10
−3
V ger energi
CV
2
2
= 0,5 10
−15
J,
dvs. 5 10
9
kvanta. (D˚a V ¨ar maximal, ¨ar I = 0, bara “potentiell” energi.)
38.
a), b) F¨oljer fr˚an definitionen av kommutatorn.
c)
[A, B +C] = A(B +C) −(B +C)A
= AB +AC −BA−AC
= [A, B] + [A, C].
d) se c).
e)
[A, BC] = ABC −BCA
= ABC −BAC +BAC −BCA
= [A, B]C +B[A, C].
f) se e).
39.
a)
[x
i
, x
j
]ψ = (x
i
x
j
−x
j
x
i
)ψ = (x
i
x
j
−x
i
x
j
)ψ = 0ψ.
b)
_
−i¯h

∂x
i
, −i¯h

∂x
j
_
ψ = −i¯h

∂x
i
_
−i¯h

∂x
j
_
ψ +i¯h

∂x
j
_
−i¯h

∂x
i
_
ψ
= −¯h
2
_

2
∂x
i
∂x
j
ψ −

2
∂x
j
∂x
i
_
ψ = 0ψ.
c)
_
x
i
, −i¯h

∂x
j
_
ψ = −i¯h
_
x
i
∂ψ
∂x
j

∂(x
i
ψ)
∂x
j
_
= i¯hδ
ij
ψ.
d)
_
−i¯h

∂x
i
, F(r)
_
ψ = −i¯h
_
∂(F(r)ψ)
∂x
i
−F(r)
∂ψ
∂x
i
_
= −i¯h
∂F(r)
∂x
i
ψ.
40. Ja, eftersom operatorerna x och p
z
kommuterar, vilket g¨or det m¨ojligt att hitta gemen-
samma egenfunktioner. Man kan d˚a m¨ata t.ex. p
z
varvid v˚agfunktionen blir en egenfunktion
till p
z
, varefter x m¨ates s˚a att egenfunktionen till p
z
blir en egen funktion till x. Om till-
st˚andet innan m¨atningen av x redan ¨ar ett egentillst˚and till x s˚a f˚ar man samma tillst˚and
efter som f¨ore m¨atningen.
43
41. ∆A = 0 ⇒ (ψ, Aψ)
2
= (Aψ, Aψ) = (ψ, ψ) (Aψ, Aψ) = 0. Allts˚a har vi likhet i
Schwartz olikhet [(ψ, Aψ)[ ≤ |ψ| |Aψ|, vilket medf¨or att Aψ = λψ. Omv¨andningen g¨aller
¨aven: Aψ = λψ ⇒ ∆A = 0.
42. (J¨amf¨or uppgift 16. och 36.) F¨or endimensionella l˚adan har vi ∆x =
a

12
, ∆p = ¯h

a
,
s˚a ∆x∆p = ¯h

2

3
. Den endimensionella oscillatorns grundtillst˚and har ∆x∆p =
¯ h
2
, vilket ¨ar
likhet i Heisenbergs obest¨ambarhetsrelation (maximalt lokaliserat tillst˚and i fasrummet).
43. En enkel verifikation (g¨or det!) visar att i¯h
d

¸A) = ¸[A, H]). Observera att [A, H]

=
[H

, A

] = −[A

, H

] = −[A, H]. S˚a [A, H] ¨ar anti-sj¨alvadjungerad och har allts˚a rent
imagin¨art spektrum (visa detta!). Vi f˚ar, med ∆τ =
∆A
[
d

A[
,
∆τ∆E =
∆A∆H
¸
¸
d

¸A)
¸
¸
= ¯h
∆A∆H
[¸A, H)[
.
Heisenbergs obest¨ambarhetsrelation ger d˚a ∆τ∆E ≥
¯ h
2
. Om t ¨ar den tid man l˚ater passera
innan man m¨ater en observabel A, s˚a f˚ar man en statistisk f¨ordelning f¨or utfallet av denna
m¨atning om m¨atningen upprepas p˚a identiskt preparerade system. ∆τ =
¯ h
2∆E
blir den
minsta tid som m˚aste g˚a innan man kan uppt¨acka n˚agon ¨andring i denna f¨ordelning. Denna
minsta tid beror ej av vilken observabel A man m¨ater.
44. Om livsl¨angden ¨ar τ = 10
−8
s, s˚a m˚aste os¨akerheten ∆τ ≤ τ. Enligt f¨oreg˚aende uppgift
har vi ∆E ≥
¯ h
2∆τ

¯ h

. F¨or standardavvikelser har vi (t¨ank igenom) ∆λ = ∆
_
hc
E
_

hc
E
2

3∆E =
λ
2
hc

3∆E. Den relativa breddningen
∆λ
λ

λ
hc

3∆E ≥
λ
hc
¯ h

3

=
λ

3
4πcτ
=
30

3
4π·3·10
8
=

3

10
−7


3 10
−8
.
45. Vi kan f¨oruts¨atta att φ(x) ¨ar normerad: (φ, φ) = (f, f) = 1. Vi f˚ar
¸p
x
) =
_
fe
ikx
,
¯h
i

∂x
(fe
ikx
)
_
= ¯hk(f, f) +
¯h
i
(f, f

).
H¨ar ¨ar (f, f

) =
_

−∞
ff

dx =
1
2
_
f
2
(x)
¸

−∞
= 0 eftersom f(x) ¨ar reell och g˚ar mot 0 d˚a
x →±∞.
46. Verifiera f¨orst att [r, H] =
i¯ h
m
p. Genom att anv¨anda att H ¨ar sj¨alvadjungerad f˚ar vi f¨or
ett (normerbart) egentillst˚and ψ f¨orv¨antansv¨ardet
¸p) =
m
i¯h
((ψ, rEψ) −(Eψ, rψ)) = 0.
Vad h¨ander om ψ ¨ar ett generaliserat egentillst˚and i det kontinuerliga spektrumet?
47. L˚at ψ
n
vara ett godtyckligt station¨art bundet tillst˚and med energi E
n
, varvid
d
dt
¸A) =
d
dt
(ψ, Aψ) =
i
¯h

n
, (HA−AH)ψ
n
) = 0,
eftersom Hψ
n
= E
n
ψ
n
och H ¨ar sj¨alvadjungerad.
44
48.
a) P sj¨alvadjungerad inneb¨ar att (ψ
1
, Pψ
2
) = (Pψ
1
, ψ2), d¨ar ψ
1
och ψ
2
¨ar tv˚a godtyckliga
tillst˚and. Vi har
ψ
1
=

n=1
a
n
φ
n
, φ
2
=

n=1
b
n
φ
n
.
(Pψ
1
, ψ
2
) =
_

n=ν
a
n
φ
n
,

m=1
b
m
φ
m
_
=

n=ν
a

n

m=1
b
m

n
, φ
m
) =

n=ν
a

n
b
n
.
Vi f˚ar p.s.s. (ψ
1
, Pψ
2
), dvs. (ψ
1
, Pψ
2
) = (Pψ
1
, ψ
2
).
b) F¨or egenfunktioner φ
n
har vi

n
=
_
φ
n
, om φ
n
∈ ¦φ
ν
¦
0, f.¨o.
,
varf¨or P
2
φ
n
= PPφ
n
= φ
n
, eller 0 beroende p˚a om n = ν, n˚agot ν, eller ej respektive. S˚a
P
2
φ
n
= Pφ
n
, f¨or alla n. Detta g¨aller d˚a ocks˚a f¨or alla linj¨arkombinationer av φ
n
, allts˚a f¨or
alla tillst˚and ψ, vilket ger P
2
= P.
c) ψ egenfunktion till P, Pψ = aψ, ger aψ = Pψ = P
2
ψ = a
2
ψ, f¨or alla tillst˚and ψ. D˚a
m˚aste a = 0 eller a = 1 (varf¨or?). a = 1 f¨or alla ψ som tillh¨or rummet som uppsp¨annes av
φ
ν
och a = 0 f¨or ψ som tillh¨or det komplement¨ara rummet.
49. I x-representationen (konfigurationsrumsframst¨allningen) satisfierar v˚agfunktionen φ
n
(x)
_

¯h
2
2m
d
2
dx
2
+
1
2

2
x
2
_
φ
n
(x) = E
n
φ
n
(x), E
n
= ¯hω
_
n +
1
2
_
.
I p-representationen (r¨orelsem¨angdsrumsframst¨allningen), d¨ar tillst˚anden ¨ar uttryckta i en
bas av generaliserade egenfunktioner till p-operatorn, ¨ar v˚agfunktionen Fouriertransformen
ˆ
φ
n
, d¨ar
φ
n
(x) =
1

2π¯h
_
ˆ
φ
n
(p)e
ipx/¯ h
dp.
Eftersom multiplikation med x svarar mot operatorn +i¯h
d
dp
satisfierar
ˆ
φ
n
(p)
_

¯h
2
2

2
d
2
dp
2
+
1
2m
p
2
_
ˆ
φ
n
(p) = E
n
ˆ
φ
n
(p),
som matematiskt ¨ar ekvivalent med ekvationen f¨or en harmonisk oscillator med
massan m

=
1

2
och vinkelfrekvensen ω

= ω.
En j¨amf¨orelse med de dimensionsl¨osa harmoniska oscillatoregenfunktionerna (FS, sid. 12,
(2.7)) ger d˚a
ˆ
φ
n
(p) =
1

p
0
u
n
(p/p
0
), d¨ar p
0
=
_
¯h/m

ω

=

¯hmω.
Faktorn 1/

p
0
kommer fr˚an att normeringen skall vara 1 i p-variabeln. Sannolikhetst¨atheten
f¨or r¨orelsem¨angden p blir d˚a
[
ˆ
φ
n
(p)[
2
=
1
p
0
u
n
(p/p
0
)
2
=
1

π 2
n
n!
1
p
0
e
−(p/p
0
)
2
H
n
(p/p
0
)
2
,
d¨ar p
0
=

¯hmω.
45
50. Vi har H(λ)φ(λ) = E(λ)φ(λ) och |φ(λ)| = 1, s˚a E(λ) = (φ(λ), H(λ)φ(λ)) = ¸H(λ)).
Derivera denna relation
dE

=
_
∂φ
∂λ
, Hφ
_
+
_
φ,
∂H
∂λ
φ
_
+
_
φ, H
∂φ
∂λ
_
=
_
φ,
∂H
∂λ
φ
_
+E
__
∂φ
∂λ
, φ
_
+
_
φ,
∂φ
∂λ
__
=
_
∂H
∂λ
_
+E
d

(φ, φ) =
_
∂H
∂λ
_
,
ty (φ, φ) = |φ|
2
= 1, vilket skulle visas.
51. F¨orst p˚aminner vi oss att en homogen funktion av grad n, V (λr) = λ
n
V (r), satisfierar
Eulers ekvation: r ∇V = nV (visa detta genom att derivera f¨oreg˚aende ekvation med
avseende p˚a λ). Med Hamiltonoperatorn H = T +V =
p
2
2m
+V (r) f˚ar vi
2T −nV =
p
2
m
−r ∇V.
Men [r, H] =
_
r,
p
2
2m
_
=
1
2m

i
¦p
i
[r, p
i
] + [r, p
i
] p
i
¦ = i¯h
p
m
, dvs.
p
2
m
=
1
i¯ h
[r, H] p och
[p, H] = [p, V ] = −i¯h[∇, V ] = −i¯h∇V . D˚a f˚ar vi
2T−nV =
1
i¯h
¦[r, H] p +r [p, H]¦ =
1
i¯h
¦r Hp −Hr p +r pH −r Hp¦ =
1
i¯h
[r p, H] .
L˚at nu φ vara ett bundet station¨art tillst˚and till H, dvs. Hφ = Eφ, d¨ar φ ¨ar normerbar;
anta normering |φ| = 1. F¨orv¨antansv¨ardet i detta tillst˚and
¸2T −nV ) = (φ, (2T −nV )φ) =
1
i¯h
(φ, [r p, H] φ) ==
1
i¯h
¦(φ, r pHφ) −(Hφ, r pφ)¦
=
1
i¯h
E ¦(φ, r pφ) −(φ, r pφ)¦ = 0.
Allts˚a har vi visat 2¸T) = n¸V ), taget i ett godtyckligt bundet station¨art tillst˚and.
52. Vi s¨oker de egenfunktioner till
d
2
dx
2
som ¨ar 0 i x = 0 och x = a. De normerade bas-
vektorerna (egenfunktionerna) blir: φ
n
=
_
2
a
sin
nπx
a
. De s¨okta matriselementen ¸m[x[n) =
_
a
0
φ

m

n
dx =
_
_
_
a
2
, om m = n
0, m−n j¨amnt tal ,= 0

8amn
π
2
(m
2
−n
2
)
, m−n udda
.
¸m[p
x
[n) =
_
a
0
φ

m
_
−i¯h
d
dx
φ
n
_
dx =
_
0, m−n j¨amnt tal

4¯ hmn
ia(m
2
−n
2
)
, m−n udda
.
53. ¸T) =
_ _ _
ψ

_

¯ h
2
2m

_
ψ d
3
r = −
¯ h
2
2m
_ _ _
∇ (ψ

∇ψ) d
3
r +
¯ h
2
2m
_ _ _
∇ψ

∇ψ d
3
r.
Den f¨orsta termen i h¨ogerledet blir 0 om man anv¨ander Gauß sats och den andra ¨ar positivt
definit (> 0). ¸E) = ¸T) + ¸V ) och ¸V ) =
_ _ _
ψ

V (x)ψ d
3
r ≥
_ _ _
ψ

V
min
ψ d
3
r = V
min
eftersom tillst˚andet ¨ar normerat.
46
54. Normera v˚agfunktionen: φ(r) =
_
λ
3
π
e
−λr
. Eftersom partikeln har best¨amd energi befin-
ner den sig i ett egentillst˚and: −
¯ h
2
2m
∆φ+V (r)φ = Eφ och vi f˚ar f¨or V : V (r) = E+
¯ h
2
2m
∆φ(r)
φ
.
Uttryck ∆ i sf¨ariska koordinater och anv¨and randvillkoret V (r) → 0 d˚a r → ∞ s˚a f˚as
V (r) = −
¯ h
2
λ
mr
och E = −
¯ h
2
λ
2
2m
.
¸φ
N
[V (r)[φ
N
) =
_

0
φ

N
V (r)φ
N
4πr
2
dr = −
¯h
2
λ
2
m
¸φ
N
[
p
2
2m

N
) =
_

0
φ

N
_

¯h
2
2m

_
φ
N
4πr
2
dr =
¯h
2
λ
2
2m
55. Av sannolikhetst¨atheten framg˚ar att vi har en normalf¨ordelning. ∆x =
_
¸x
2
) −¸x)
2
=
_

2
+
_
¯ ht
2m∆
_
2
. F¨or att denna standardavvikelse skall f¨ordubblas kr¨avs att
_
¯ ht
2m∆
_
2
=
3∆
2
⇒ t =
2

3m∆
2
¯ h
≈ 1,50 10
−16
s.
56. Ins¨attning av ψ(x, t) i Schr¨odingerekvationen ger
¯h
2
(k
2
x
+k
2
y
+k
2
z
)
2m
= E eller [k[ =
_
2mE
¯h
2
57. Vi har Schr¨odingerekvationen relativt tyngdpunkten:
_

¯h
2

∆−Ae
−r/b
_
ψ
rel
= E
rel
ψ
rel
.
S¨att nu ψ
rel
=
R(r)
r
Y
lm
och utveckla ∆ i sf¨ariska koordinater:
∆ψ =
1
r

2
∂r
2
(rψ) +
1
r
2
Λψ,
d¨ar vi vet att ΛY
lm
= −l(l + 1)Y
lm
och h¨ar har vi att l = 0. F¨or radialdelen f˚ar vi:
d
2
R
dr
2
+
2µA
¯h
2
e
−r/b
R +
2µE
rel
¯h
2
R = 0
ρ = e
−r/2b
⇒ ρ
2
d
2
R

2

dR

+
8µb
2
¯h
2
_

2
+E
rel
_
R = 0.
Vi k¨anner igen Bessels differentialekvation som har l¨osningen R(r) = AJ
ν
(ξ) + BY
ν
(ξ),
d¨ar ν =
b
¯ h

−8µE
rel
≈ 1,010, om vi s¨atter in det efterfr˚agade v¨ardet p˚a E
rel
, och ξ =
b
¯ h

8µAe
−r/2b
. Randvillkoret R(r) < ∞ f¨or r → ∞ (ξ → 0) ger B = 0. Vi har ocks˚a
randvillkoret att R(r = a) = 0. Den f¨orsta roten till J
ν
, ξ
ν,1
≈ 3,8452, vilket ger a =
2b ln
b

8µA
¯ hξ
ν,1
≈ 1,5 10
−13
m.
58. I FS sid. 13 hittar vi v˚agfunktionerna f¨or v¨ateatomen. V¨ateatomens grundtillst˚and ¨ar
φ
100
. L¨angst ner p˚a sid. 13 st˚ar tabell ¨over de f¨orsta radialfunktionerna:
φ
100
= a
−3/2
0
2e
−r/a
0
1


(Y
00
=
1


).
P(r > a
0
) =
_

a
0
φ

100
φ
100
4πr
2
dr =
4
a
3
0
_

a
0
r
2
e
−2r/a
0
dr = 5e
−2
≈ 0,68.
47
59. Grundtillst˚andet: ψ
100
= a
−3/2
2e
−r/a 1


, d¨ar a =
a
0
Z
= 4πǫ
0
¯ h
2
Zµe
2
enligt FS (2.14). µ
¨ar reducerade massan: µ =
m
C
m
µ
m
C
+m
µ
.
P(r < R) =
_
R
0
ψ

100
ψ
100
4πr
2
dr = 1 −
_
1 +
2R
a
+
2R
2
a
2
_
e
−2R/a
≈ 4 10
−4
.
60. FS (2.8) ger direkt E
n
= −
Ze
2
2(4πǫ
0
)an
2
≈ −
13,6
n
2
eV. F¨or n = 3 f˚ar vi att E = 1,51 eV
r¨acker f¨or att jonisera en elektron i v¨ateatomen.
61. FS (2.8) ger E
n
= −
Ze
2
2(4πǫ
0
)an
2
och a =
a
0
Z
= 4πǫ
0
¯ h
2
Zµe
2
. S¨att in data f¨or helium.
λ ≈ 2,3 10
−8
m.
62. V¨ateatomens 2s-tillst˚and ¨ar ψ
200
. L¨angst ner p˚a sid. 13 i FS finns en tabell ¨over de f¨orsta
radialfunktionerna:
ψ
200
=
1

2a
3
2
_
1 −
r
2a
_
e

r
2a
Y
00
(Y
00
=
1


).
Med potentiella energin V = −
e
2
4πǫ
0
r
, f˚ar vi
¸V ) = (ψ
200
, V ψ
200
) = −
e
2
8a
3
πǫ
0
_

0
_
1 −
r
2a
_
2
e

r
a
rdr = −
e
2
16aπǫ
0
.
Nu utnyttjar vi att
¸T) +¸V ) = ¸H)
och f˚ar
¸T) = E
2
−¸V ) = −
e
2
32aπǫ
0
+
e
2
16aπǫ
0
=
e
2
32aπǫ
0
.
63. Spegelladdningen ger upphov till Coulombkraften: F = −
1
4πǫ
0
ǫ−1
ǫ+1
e
2
(2x)
2
.
F = −∇V = −
dV
dx
⇒ V (x) = −
1
4πǫ
0
ǫ −1
ǫ + 1
e
2
4x
.
Den endimensionella Schr¨odingerekvationen blir d˚a:

¯h
2
2m
d
2
ψ
dx
2
+V (x)ψ = Eψ.
Den radiella ekvationen f¨or v¨ateliknande atomer:

1
r
¯h
2

d
2
(rR)
dr
2
+V (r)R = ER,
d¨ar V (r) = −
1
4πǫ
0
Ze
2
r
. Dessa tv˚a ekvationer ¨ar p˚a samma form om vi s¨atter ψ = rR och
Z =
1
4
ǫ−1
ǫ+1
och m = µ enligt ledningen. Elektronen utanf¨or heliumytan f˚ar allts˚a samma
energiniv˚aer som en elektron i ett v¨ateliknande system som befinner sig i ett [n00)-tillst˚and.
Energierna blir d˚a enligt FS (2.8):
E
n
=
1
32
_
ǫ −1
ǫ + 1
_
2
¯h
2
ma
2
0
1
n
2
.
48
64. V¨ateatomens grundtillst˚and ¨ar ψ
100
. L¨angst ner p˚a sid. 11 finns en tabell ¨over de f¨orsta
radialfunktionerna:
ψ
100
= 2a

3
2
e

r
a
Y
00
(Y
00
=
1


).
Eftersom p = mv, f˚ar vi
¸v
2
) =
1
m
2
¸p
2
) =
2
m
¸T)
d¨ar ¸T) ¨ar medelv¨ardet av kinetiska energin. Genom att utnyttja att
¸T) +¸V ) = ¸H),
blir det s¨okta medelv¨ardet
¸v
2
) =
2
m
(E
1
−¸V )).
Medelv¨ardet av potentiella energin ber¨aknas
¸V ) = (ψ
100
, V ψ
100
) = −
e
2
a
3
πǫ
0
_

0
e

2r
a
rdr = −
e
2
4aπǫ
0
och
¸v
2
) =
2
m
(E
1
−¸V )) =
2
m
_

e
2
8aπǫ
0
+
e
2
4aπǫ
0
_
=
e
2
4πǫ
0
ma
= ¦FS sid. 13 ger
e
2
4πǫ
0
=
¯h
2
ma
¦ =
¯h
2
m
2
a
2
.
Vilket ger
¯ v =
_
¸v
2
) =
¯h
ma
65. Sannolikhetst¨atheten i radialled ges av
f(r) = [k[
2
ψ

ψ4πr
2
= C
_
4r
2

4
a
3
0
r
3
+
1
a
2
0
r
4
_
e
−r/a
0
.
Sannolikaste avst˚and f˚as ur
df
dr
= 0. Detta ger en 3:e-gradsekvation med l¨osning
r
0
= (3 +

5)a
0
.
F¨or att f˚a medelavst˚andet beh¨over vi normera v˚agfunktionen. FS sid. 13 ger d˚a:
ψ
2s
= a
−3/2
g
2s
(ρ)Y
00
⇒ k =
a
−3/2
0

32π
¸r) = ψ

2s

2s
4πr
2
dr = 6a
0
.
49
66. St¨orsta centrifugalkraften f˚as f¨or l = n−1 (varf¨or?). Ansatsl¨osning av radiella Schr¨odinger-
ekvationen enligt polynommetoden (eller studium av v¨atev˚agfunktioner i formelsamlingen)
ger d˚a
R
nl
= konst. r
n−1
e
−r/(na)
, d¨ar a ¨ar Bohrradien,
varav
¸r) =
_

0
r
2n−1
e
−2r/(na)
r
2
dr
_

0
r
2n−2
e
−2r/(na)
r
2
dr
=
na
2
(2n + 1)!
(2n)!
= a
n(2n + 1)
2
och p˚a samma s¨att, ¸r
2
) =
_
na
2
_
2
(2n+2)!
(2n)!
= a
2
n
2
(4n
2
+6n+2)
4
. Med (∆r)
2
= ¸r
2
) − ¸r)
2
f˚ar
vi ∆r =
r

2n+1
. F¨or stora huvudkvanttal ¨ar medelavvikelsen ∆r liten j¨amf¨ort med orbi-
talens radie ¸r) (t.ex.: ∆r f¨or en satellit kring jorden blir om¨atbart litet), i enlighet med
korrespondensprincipen.
∆r
r
= 10
−2
ger 2n + 1 = 10
4
och ¸r) ≈ a(5 10
3
)
2
= 1,3 mm.
67. Vi skall l¨osa
1
r
d
2
dr
2
(rφ
e
(r)) = −ρ
e
(r)/ǫ
0
,
d¨ar φ
e
(0) ¨ar regulj¨ar (ingen punktladdning i origo) och φ
e
(∞) = 0 (standardnormering).
Laddningst¨atheten i grundtillst˚andet
ρ
e
(r) = −[ψ(r)[ = −
1
a
3
1
π
e
−2r/a
(FS sid. 11; vi s¨atter a f¨or a
0
och r¨aknar potentialen i enheter e). Inf¨or l¨amplig dimensionsl¨os
radie x =
2r
a
, varvid vi f˚ar ekvationen
d
2
dx
2
(xφ
e
) = Kxe
−x
, med K =
1
4πǫ
0
1
a
.
Man inser l¨att att uppintegrerade xφ
e
m˚aste vara av formen K [(bx +c)e
−x
+Ax +B]. Ge-
nom att ta andraderivatan av detta och identifiera med Kxe
−x
f˚as K [(x + 2)e
−x
+Ax +B].
φ
e
(∞) = 0 ger s˚a A = 0, och φ
e
(0) regulj¨ar (¨andlig) ger B = −2, eftersom vi f¨or sm˚a x har
φ
e
(x) = K (2/x +B/x + 1 +. . .). Allts˚a
φ
e
(x) = K
__
1 +
2
x
_
e
−x

2
x
_
= −
1
4πǫ
0
1
r
+
1
4πǫ
0
_
1
a
+
1
r
_
e
−2r/a
.
Eftersom φ
k
(r) =
1
4πǫ
0
1
r
, s˚a f˚as totala potentialen
φ(r) = φ
k
(r) +φ
e
(r) =
1
4πǫ
0
_
1
a
+
1
r
_
e
−2r/a
.
Enligt ovan ¨ar φ
e
(0) = −K = −
1
4πǫ
0
1
a
, s˚a att φ(r) =
1
4πǫ
0
_
1
r

1
a
+O(r)
_
d˚a r → 0 (g¨aller
om r ≪ a). (K¨arnpotentialen – konstant bidrag fr˚an elektronh¨oljet). D˚a r → ∞ (r ≫
a) ¨ar det dominerande bidraget en exponentiellt avtagande potential (sk¨armad potential)
1
4πǫ
0
1
a
e
−2r/a
.
50
68. F¨or att skapa elektron-positronparet kr¨avs att elektronens bindningsenergi blir st¨orre ¨an
(den relativistiska) viloenergin som kr¨avs f¨or att skapa elektron-positronparet. E
1
≥ 2m
e
c
2
,
d¨ar E
1
¨ar elektronens bindningsenergi och m
e
¨ar elektronmassan. FS (2.8) (n = 1):
E
1
=
Ze
2
2a
1
4πǫ
2
0
=
Zµe
4
2¯h
2
(4πǫ
0
)
2
,
d¨ar reducerade massan µ =
m
e
m
k¨ arna
m
e
+m
k¨ arna
≈ m
e
, Z ≥
8πǫ
0
¯ hc
e
2
≈ 274.
69. Av tidsutvecklingen ser vi att vi har energiegentillst˚and och de ¨ar olika eftersom E
a
< E
b
.
Vi kan nu best¨amma α, β, E
a
och E
b
genom en direkt avl¨asning i FS sid. 13. Vi ser p˚a f¨orsta
temen att den kommer fr˚an 1s-tillst˚andet. Allts˚a ¨ar α = 1 och E
a
= E
1
. Den andra termen
kommer fr˚an n = 2-tillst˚and s˚a β =
1
2
och E
b
= E
2
. Direkt j¨amf¨orelse med formelsamlingen
ger att e
−αρ
=
1
2
g
1s
. (2 − ρ)-delen i andra termen ¨ar sf¨ariskt symmetrisk och kommer fr˚an
2s-tillst˚andet:
(2 −ρ)e
−βρ
=
4

2
g
2s
.
Termen xe
−βρ
st˚ar d˚a f¨or ett 2p-tillst˚and. Utveckla i klotytfunktioner f¨or att se vilka m som
ing˚ar:
x = ρ sin θ cos φ = ρ sin θ
1
2
_
e

+e
−iφ
_
=
ρ
2
_

3
(Y
1,−1
−Y
11
) (FS sid. 4)
Vi har nu:
φ(r, 0) = A


_
1
2
g
1s
Y
00
+
4

2
g
2s
Y
00
−2g
2p
Y
11
+ 2g
2p
Y
1,−1
_
.
H¨arav ser vi att de ing˚aende konfigurationerna ¨ar (1, 0, 0), (2, 0, 0), (2, 1, 1) och (2, 1, −1).
Vi har ocks˚a utvecklat φ(r, 0) i egenfunktioner som ¨ar ortonormala och kan d¨arf¨or normera:
(φ(r, 0), φ(r, 0)) = A

2

_
1
4
+ 8 + 4 + 4
_
= 1,
s˚a att A

=
1

65π
. Av FS (2.9) ser vi att
A =
1
_
a
3
0
A

=
1

65π
1
_
a
3
0
.
¸H)
φ
kan vi r¨akna ut direkt eftersom vi vet hur H opererar p˚a de normerade egentillst˚anden.
Vi f˚ar (jfr. skal¨arprodukten ovan):
¸H)
φ
=

65π
_
E
a
4
+ 16E
b
_
=
17
65
E
a
.
70. Vi ska l¨osa Schr¨odingerekvationen:

¯h
2
2m

2
ψ +
_
−V
0
+
1
2

2
r
2
_
ψ = Eψ.
51
Separera i kartesiska koordinater: ψ = X(x)Y (y)Z(z):

¯h
2
2m
X
′′
X
+
1
2

2
x
2
=
¯h
2
2m
_
Y
′′
Y
+
Z
′′
Z
_
+V
0

1
2

2
_
y
2
+z
2
_
+E = E
x
.
Upprepas proceduren ser man att ψ blir en produkt av tre endimensionella harmoniska
oscillatorerfunktioner och att energin E = E
x
+E
y
+E
z
−V
0
. E
x
, E
y
, och E
z
¨ar egenv¨arden
till endimensionella harmoniska oscillatorn:
E
i
=
_
n
i
+
1
2
_
¯hω
och energin E =
_
n
x
+n
y
+n
z
+
3
2
_
¯hω −V
0
.
Vi m˚aste nu ocks˚a ber¨akna degenerationsgraden f¨or ett givet n f¨or att se hur m˚anga nukleoner
som “f˚ar plats” i varje skal. Om n
x
= k, s˚a m˚aste n
y
+n
z
= n−k. Detta kan ske p˚a n−k+1
s¨att och vi f˚ar degenerationsgraden:
n

k=0
(n −k + 1) = n(n + 1) −
n(n + 1)
2
+ (n + 1) =
(n + 1)(n + 2)
2
.
Det ryms allts˚a (n + 1)(n + 2) nukleoner i ett givet skal. F¨or de f¨orsta skalen ger detta
2, 6 och 12 nukleoner. K¨arnor som har helt fyllda skal skall allts˚a ha 2, 8, 20 nukleoner
totalt. S˚adana k¨arnor kallas magiska och blir specillt stabila. Exempelvis blir heliumk¨arnan
som ¨ar dubbelmagisk (2 protoner och 2 neutroner) v¨aldigt stabil vilket ¨ar grunden vid
fusionsreaktioner. F¨or att f˚a h¨ogre magiska tal kr¨avs att man ¨aven tar h¨ansyn till spinn-
bankoppling.
71. Den fullst¨andiga Schr¨odingerekvationen f¨or tv˚apartikelsystemet:

_
¯h
2
2m
1

2
1
+
¯h
2
2m
2

2
2
_
ψ +
1
2
µω
2
(r −r
0
)
2
ψ = Eψ.
Separation i tyngdpunktsdel och relativdel ger:

¯h
2
2M

R
ψ
R
= E
R
ψ
R

¯h
2


r
ψ
r
+
1
2
µω
2
(r −r
0
)
2
ψ
r
= E
r
ψ
r
.
Det ¨ar den senare ekvationen som ger vibrations- och rotationsenergierna. Tyngdpunktsr¨orelsen
ger en kinetisk translationsenergi. Om man uttrycker ∆-operatorn i vinkeldel och radialdel
i sf¨ariska koordinater ser vi att det ¨ar l¨ampligt att utveckla l¨osningen i klotytfunktioner
genom att skriva ψ
r
=
u(r)
r
Y
lm
, d¨ar u ska best¨ammas. S¨att in i Schr¨odingerekvationen och
f¨orkorta bort klotytfunktionerna:

¯h
2

u
′′
+
¯h
2

l(l + 1)
r
2
+
1
2
µω
2
(r −r
0
)
2
u = Eu.
52
Vi betraktar I = µr
2
som konstant f¨or sm˚a vibrationer och f˚ar d˚a:

¯h
2

u
′′
+
1
2
µω
2
(r −r
0
)
2
u =
_
E −
¯h
2
l(l + 1)
2I
_
u.
Vi k¨anner igen detta som endimensionella harmoniska oscillatorn eftersom termen r
0
inte
¨andrar derivatan. Detta ger oss direkt energierna:
E
nl
=
_
n +
1
2
_
¯hω +
¯h
2
l(l + 1)
2I
.
Vi har allts˚a f˚att en uppdelning i en vibrationsdel och en rotationsdel. Approximationen ¨ar
bara giltig f¨or sm˚a n.
72. Ins¨attning av ansatsfunktionen i Hφ = Eφ, med
H =
1
2m
(p
x
−eBy)
2
+
1
2m
p
2
y
+
1
2m
p
2
z
+V (z)
ger efter division med φ
E = E
xy
+E
z
=
_

¯h
2
2m
d
2
dy
2
f(y) +
1
2m
(¯hk −eBy)
2
f(y)
_
1
f(y)
+
_

¯h
2
2m
d
2
dz
2
g(z) +V (z)g(z)
_
1
g(z)
.
Egenv¨ardesekvationen f¨or g(z) har l¨osningarna
g(z) = A
n
sin
_
n
πz
a
_
, egenv¨arden E
z
(n) = n
2 ¯ h
2
π
2
2ma
2
, n = 1, 2, . . ..
Med substitutionen y

= y −
¯ hk
eB
blir xy-ekvationen
_

¯h
2
2m
d
2
dy

2
+
1
2m
e
2
B
2
y

2
_
F(y

) = E
xy
F(y

),
dvs. ekvationen f¨or en harmonisk oscillator med ω =
eB
m
. Vi f˚ar d˚a
E
xy
(N) = ¯h
eB
m
_
N +
1
2
_
, N = 0, 1, 2, . . . .
Totalt f˚as energiniv˚aerna
E(k, n, N) = n
2
π
2
¯h
2
2ma
2
+
¯heB
m
_
N +
1
2
_
, −∞< k < ∞; n = 1, 2, . . . ; N = 0, 1, . . . .
Vi f˚ar diskreta egenv¨arden, men eftersom energierna ¨ar oberoende av k, s˚a ¨ar varje energi-
egenv¨arde ∞-degenererat.
b) Anv¨and ansatsen e
ikx
f(y)g(z)χ
m
, d¨ar χ
m
¨ar en egenfunktion till spinnoperatorn S
z
. Man
inser snart att energiniv˚aerna blir
E(k, n, N) = n
2
π
2
¯h
2
2ma
2
+
¯heB
m
_
N +
1
2
_
−gm
s
, −∞< k < ∞; n = 1, 2, . . . ; N = 0, 1, . . . .
53
73. Eftersom H ej inneh˚aller x g¨aller [H, η] = 0. Vidare ser vi att
__
x −
1
eB
p
y
_
, (p
x
−eBy)
_
= [x, p
x
] + [p
y
, y] = 0,
vilket ger [H, ξ] = 0. Att [ξ, η] = −
i¯ h
eB
,= 0 inses direkt. ξ och η ¨ar r¨orelsekonstanter, men
ingen gemensam egenfunktion till H och ξ kan samtidigt vara egenfunktion till η och omv¨ant.
74. Visa f¨orst det allm¨anna uttrycket f¨or tidsutveckling av medelv¨arden
d
dt
¸Q) =
i
¯h
¸[H, Q]) +
_
∂Q
∂t
_
.
H¨ar ¨ar Q = mr s˚a
∂(mr)
∂t
= 0, eftersom r ¨ar en konstant operator. Vi visar satsen f¨or
komponenten x (alla riktningar ¨ar likv¨arda)
[H, x] =
_
(p −eA)
2
2m
+eφ, x
_
=
1
2m
_
p
2
+e
2
A
2
−e(p A+A p), x
¸
+ [eφ, x]
= ¦
_
A
2
, x
¸
= 0, ty A bara multiplikationsoperator¦
=
1
2m
_
p
2
, x
¸

e
2m
[p A, x] −
e
2m
[A p, x]
=
1
2m
_
p
2
x
, x
¸

e
2m
[p
x
A
x
, x] −
e
2m
[A
x
p
x
, x]
=
1
2m
p
x
[p
x
, x] +
1
2m
[p
x
, x] p
x

e
2m
p
x
[A
x
, x]

e
2m
[p
x
, x] A
x

e
2m
A
x
[p
x
, x] −
e
2m
[A
x
, x] p
x
= −
i¯h
m
p
x
+
ie¯hA
x
m
.
D˚a har vi visat
d
dt
¸mr) = ¸p −eA) = ¸P) .
75. Det r¨acker att visa p˚ast˚aendet f¨or en komponent x. Vi har
d
dt
¸x) =
i
¯h
¸[H, x]) =
¸p
x
)
m
+ω¸y), d¨ar ω =
eB
z
2m
.
P˚a samma s¨att f¨or de ¨ovriga komponenterna. Sedan f˚ar vi
d
2
dt
2
¸x) =
__
H,
i
¯h
[H, x]
__
.
Utveckla den dubbla kommutatorn, s˚a f˚as
i
¯h
_
H,
p
x
m
+ωy
_
= . . . =
e
m
_
d
dt
¸r) B
_
x
,
vilket skulle visas.
54
76. Allm¨ant om st¨orningsr¨akning: L˚at H
0
vara en Hamiltonoperator med k¨ant spektrum
Sp (H
0
) och k¨anda egenfunktioner svarande mot den diskreta delen av Sp (H
0
) (egenv¨arden;
dessa ligger p˚a negativa energiaxeln). Vi l¨agger till en term H

som betraktas som en st¨orning
av H
0
:
H = H
0
+ǫH

,
d¨ar ǫ ¨ar liten i den mening som f¨oljer. Id´en (f¨orhoppningen) ¨ar att Sp (H) inte ska skilja sig
mycket fr˚an Sp (H
0
) om ǫ ¨ar tillr¨ackligt liten.
Problem: L¨os egenv¨ardesproblemet
Hφ(ǫ) = E(ǫ)φ(ǫ).
Studera ett (godtyckligt) enkelt egenv¨arde E
0
∈ Sp (H
0
). D˚a ¨ar motsvarande egenfunktion
φ
0
, H
0
φ
0
= E
0
φ
0
, entydigt best¨amd av E
0
. φ
0
och E
0
antas vara v¨al k¨anda. Anta nu att
det s¨okta E(ǫ) och φ(ǫ) ligger n¨ara E
0
och φ
0
, och att de ¨ar analytiska i parametern ǫ
E(ǫ) ∼ E
0
+ǫe
1

2
e
2
+. . . (1)
(Rayleigh-Schr¨odingerserien)
φ(ǫ) ∼ φ
0
+ǫφ
(1)

2
φ
(2)
+. . . (2)
S¨att in (1) och (2) och identifiera koefficienterna i potensserien i ǫ.
Anm¨arkning: Vi kan anta att |φ
0
| = 1, (φ
0
, φ
(1)
) = (φ
0
, φ
(2)
) = 0, och (φ
0
, φ(ǫ)) ,= 0 om
φ(ǫ) ¨ar analytisk och ǫ liten.
Sv˚ara fr˚agor: (i) Vilka krav m˚aste man st¨alla p˚a H
0
och H

f¨or att (1) och (2) ska ha
nollskild konvergensradie? (ii) Om h¨ogerleden i (1) och (2) konvergerar, ¨ar det d˚a s¨akert
att man har likhet i (1) och (2)? (iii) Vad kan s¨agas ifall (1) och (2) inte konvergerar,
inneh˚aller ¨and˚a e
1
, e
2
osv. n˚agon information om E(ǫ) (asymptotisk konvergens, summering
av divergenta serier . . .)? Dessa fr˚agor g˚ar vi inte in p˚a – som fysiker j¨amf¨or vi ber¨akningen
med experiment.
I det givna problemet ¨ar H
0
= −
¯ h
2
2m
d
2
dx
2
+
1
2

2
x
2
och H

= ǫx.
1. Exakt l¨osning. Kvadratkomplettera
H = −
¯h
2
2m
d
2
dx
2
+
1
2

2
_
x +
ǫ

2
_
2

ǫ
2
2mω
2
.
S¨att ξ = x +
ǫ

2
,
d
2
dx
2
=
d
2

2
⇒ egenv¨ardeproblemet
_

¯h
2
2m
d
2

2
+
1
2

2
ξ
2
_
ψ(ξ) = (E +
ǫ
2
2mω
)ψ(ξ).
Allts˚a har vi E
n
(ǫ) = −
ǫ
2
2mω
2
+ ¯hω
_
n +
1
2
_
, ∆E
n
(ǫ) = E
n
(ǫ) −E
n
(0) = −
ǫ
2
2mω
2
. (Sp (H) ¨ar
en translation av Sp (H
0
).)
2. St¨orningsr¨akning. L¨agg f¨orst m¨arke till att om (1) konvergerar mot E
n
(ǫ) s˚a g¨aller
E
n
(ǫ) = ǫ
2
e
2
– endast 2:a ordningens st¨orning ¨ar nollskild. Vi kontrollerar att e
1
= 0:
e
1
= (ψ
n
, H

φ
n
) = ¸n[x[n) = ¸n[
x
0

2
(a +a

)[n) = 0. Andra ordningens st¨orning blir
e
2
= −

n

=n
¸n

[H

[n)¸n[H

[n

)
E

n
−E
n
= −

n

=n
[¸n

[H

[n)[
2
E

n
−E
n
= −
1
2mω
2

n

=n
[¸n

[a +a

[n)[
2
n

−n
= −
1
2mω
2
,
som v¨antat.
55
77. Vi kan skriva Hamiltonoperatorn som
H = H
0
+V

= −
¯h
2
2m
d
2
dx
2
+V
0
+V

,
d¨ar
V
0
(x) =
_
∞ om x < 0 eller x > 4a
0 0 < x < 4a
och
V

(x) =
_
0 om x < a eller x > 3a
V
1
a < x < 3a
P˚a samma s¨att som i uppgift 14 finner vi att l¨osningen till den ost¨orda Hamiltonoperatorn
H
0
¨ar
ψ
n
(x) =
_
1
2a
sin
_
πn
4a
x
_
,
med energiniv˚aerna
E
n
=
n
2
π
2
¯h
2
32ma
2
.
Eftersom energiniv˚aerna ¨ar icke degenererade, blir f¨orsta ordningens st¨orning:
e
n
= (ψ
n
, V

ψ
n
) =
V
1
2a
_
3a
a
sin
2
_
πn
4a
x
_
dx =
V
1
2
+
V
1
πn
sin
_
πn
2
_
.
D˚a blir energiniv˚aerna
E
n
=
n
2
π
2
¯h
2
32ma
2
+
V
1
2
+
V
1
πn
sin
_
πn
2
_
.
78. Reducerade massan µ = m/2. S¨att
e
2
4πǫ
0
= b och a =
¯h
2

=
2¯h
2
bm
D˚a blir v˚agfunktionen i grundtillst˚andet (FS sid. 13)
ψ
100
= 2
_
bm
2¯h
2
_3
2
e

bmr
2¯ h
2
Y
00
(Y
00
=
1


)
och den ost¨orda energin
E
(0)
1
= −
b
2
m
4¯h
2
.
Eftersom energiniv˚an ¨ar icke-degenererad, blir f¨orsta ordningens st¨orning:
E
(1)
1
= (ψ
100
, crψ
100
) = 4c
_
bm
2¯h
2
_
3
_

0
re

bmr
¯ h
2
r
2
dr =
3c¯h
2
bm
och grundtillst˚andets energi blir
E
1
= E
(0)
1
+E
(1)
1
= −
b
2
m
4¯h
2
+
3c¯h
2
bm
.
56
79. St¨orningen av v¨atehamiltonoperatorn (med Z = 1) har utseendet
V

(r) =
_

e
2
4πǫ
0
R
3
_
3
2
R
2

1
2
r
2

R
3
r
_
, r < R
0, r > R
.
F¨orsta ordningens korrektion till energin
e
1
=
¸nlm[V

[nlm)
¸nlm[nlm)
= ¸nlm[V

[nlm),
om tillst˚anden [nlm) ¨ar normerade.
δE
nl
=
_
R
0
R
nl
(r)R
nl
(r)

V

(r)r
2
dr.
Nu ¨ar R
nl
(r) ≈ R
nl
(0) d˚a 0 < r < R, eftersom atomk¨arnans radie R ≪ a, Bohrradien f¨or
myonen. Vi f˚ar till nollte ordningen i
R
a
δE
nl
= [R
nl
(0)[
2
_
R
0
V

(r)r
2
dr =
e
2
R
2
4πǫ
0
1
10
[R
nl
(0)[
2
.
Men R
nl
(0) = 0 f¨or l ≥ 1 (vilket inneb¨ar att myonen p˚averkas av en centrifugalkraft som
h˚aller den utanf¨or k¨arnan), dvs. den m¨atbara effekten av den ¨andliga k¨arnradien ges av
δE
n0
=
e
2
R
2
4πǫ
0
1
10
[R
n0
(0)[
2
.
Eftersom R
n0
(0) avtar med ¨okande huvudkvanttal n ¨ar det myonens grundniv˚a som p˚averkas
mest, och f˚ar den korrigerade energin (FS sid. 13 ger grundtillst˚andet R
10
(r) =
2
a
3/2
e
−r/a
,
d¨ar a Bohrradien f¨or myonen, s˚a R
10
(0) =
2
a
3/2
)
δE
10
=
e
2
R
2
10πǫ
0
a
3
och grundniv˚ans energi blir
E = E
(0)
_
1 −
8
10
_
R
a
_
2
+. . .
_
,
d¨ar E
(0)
= −
e
2
8πǫ
0
a
¨ar den ost¨orda energin, a =
4πǫ
0
¯ h
2
µe
2
, µ =
m
µ
m
p
m
µ
+m
p
.
80. L˚at ψ
l
vara en egenfunktion, f¨or en best¨amd r¨orelsem¨angd l, till den ost¨orda radiella
Hamiltonoperatorn
H
0
= −
¯h
2
2m
_
d
2
dr
2
+
2
r
d
dr

l(l + 1)
r
2
_
+V (r) = −
¯h
2
2m
_
d
2
dr
2
+
2
r
d
dr
_
+V
eff
(r),
d¨ar
V
eff
(r) = V (r) +
¯h
2
2m
l(l + 1)
r
2
,
57
d¨ar den andra termen i den effektiva potentialen kan betraktas som en centrifugalpotential.
Inf¨or man en positiv st¨orningspotential V

enligt figuren blir f¨orsta ordningens energikorrek-
tion
E
(1)
= (ψ
l
, V

ψ
l
) =
_

0

l
[
2
V

(r)r
2
dr positiv.
De tillst˚and ψ
l
som har stor vikt vid kanten r = a ¨okar mest. F¨or sm˚a v¨arden p˚a l (t.ex. 0) ¨ar
ψ
l
koncentrerad n¨ara r = 0 och med Schr¨odingerekvationen kan man se att ψ
l
(r) →0, l →
∞, f¨or fixt r (centrifugalpotentialen dominerar f¨or stora l, som d˚a “pressar ut” tillst˚andet).
Slutsats: Energiniv˚aernas f¨orskjutning som funktion av l E
(1)
(l) v¨axer f¨orst med l f¨or att
sedan g˚a mot noll.
81. Hamiltonoperatorn har formen H = H
0
+ H
1
, d¨ar H
0
=
p
2
2m

e
2
4πǫ
0
1
r
¨ar den icke-
relativistiska v¨atehamiltonoperatorn och H
1
= −
p
4
8m
3
c
2
betraktas som en st¨orning. Grund-
tillst˚andet f¨or den ost¨orda operatorn
φ
(0)
100
(r) = 2a
−3/2
0
e
−r/a
0
1


(normerat)
E
(0)
1
= −
e
2
8πǫ
0
a
0
S¨att E
1
≈ E
(0)
1
+E
(1)
1
, grundniv˚an f¨or H. F¨orsta ordningens st¨orningsr¨akning ger
E
(1)
1
= (φ
(0)
100
, H
1
φ
(0)
100
) = −
1
8m
3
c
2

(0)
, p
4
φ
(0)
).
Ber¨akning av matriselementet:
Alternativ 1: Eftersom p
2
¨ar sj¨alvadjungerad g¨aller (φ
(0)
, p
4
φ
(0)
) = (p
2
φ
(0)
, p
2
φ
(0)
) och
H
0
φ
(0)
= E
(0)
⇒ p
2
φ
(0)
= 2m
_
E
(0)
+
e
2
4πǫ
0
1
r
_
φ
(0)
, dvs.
(p
2
φ
(0)
, p
2
φ
(0)
) = 4m
2
_
(E
(0)
)
2

(0)
, φ
(0)
) + 2E
(0)
e
2
4πǫ
0
_
φ
(0)
,
1
r
φ
(0)
_
+
_
e
2
4πǫ
0
_
2
_
φ
(0)
,
1
r
2
φ
(0)
_
_
,
d¨ar (φ
(0)
, φ
(0)
) = 1 och

(0)
,
1
r
φ
(0)
) ≡
_
1
r
_
=
4
a
3
0
_

0
1
r
e
−2r/a
0
r
2
dr =
1
a
0
,

(0)
,
1
r
2
φ
(0)
) ≡
_
1
r
2
_
=
4
a
3
0
_

0
1
r
2
e
−2r/a
0
r
2
dr =
2
a
2
0
(vinkelintegrationen blir trivial). Vi f˚ar d˚a

(0)
, p
4
φ
(0)
) = 5m
2
_
e
2
4πǫ
0
a
0
_
2
= 5
_
¯h
a
0
_
4
.
Alternativ 2: p
4
= ¯h
4

2
, d¨ar ∆ ¨ar Laplaceoperatorn. Vi kan r¨akna ut (vi vet fr˚an vektora-
nalysen att ∆
1
r
= −4πδ
0
, d¨ar δ
0
¨ar den tredimensionella Diracfunktionen)

2
e
−r/a
0
= ∆∆e
−r/a
0
58
= ∆
_
e
−r/a
0
_
_
−1
a
0
_
2
(∇r)
2

1
a
0
∆r
__
= ∆
_
e
−r/a
0
_
_
1
a
0
_
2

1
a
0
2
r
__
=
_
_
1
a
0
_
2

1
a
0
2
r
_
∆e
−r/a
0
+ 2(∇e
−r/a
0
) ∇
_
_
1
a
0
_
2

2
a
0
r
_

1
a
0
(−8πδ
0
)
= e
−r/a
0
_
_
1
a
0
_
2

2
a
0
r
_
2
+ 2
_
−1
a
0
_
e
−r/a
0
(∇r)
2
2
a
0
r
2
+

a
0
δ
0
= e
−r/a
0
_
_
1
a
0
_
4

4
a
3
0
r
_
+

a
0
δ
0
,
f¨or att sedan ber¨akna integralen
_
e
−r/a
0
(∆
2
e
−r/a
0
)r
2
drdΩ = 4π
_

0
e
−2r/a
0
_
_
1
a
0
_
4

4
a
3
0
r
_
r
2
dr +

a
0
=
π
a
0


a
0
+

a
0
=

a
0
.
Med insatta faktorer

(0)
, p
4
φ
(0)
) = 4a
−3
0
1

¯h
4

a
0
= 5
_
¯h
a
0
_
4
.
Slutligen
E
(1)
= −
1
8m
3
c
2
_
φ
(0)
, p
4
φ
(0)
_
= −
5
8
1
m
3
c
2
_
¯h
a
0
_
4
= −
5
2mc
2
_
E
(0)
_
2
= −
5
8
mc
2
α
4
≈ −9,1 10
−4
eV,
d¨ar α =
e
2
4πǫ
0
¯ hc

1
137
¨ar den dimensionsl¨osa finstrukturkonstanten (se ¨aven uppgift 114).
82. Systemets ost¨orda energiniv˚aer ¨ar E
n
= n
2
E
1
, d¨ar E
1
=
¯ h
2
π
2
8ma
2
, n = 1, 2, . . . och mot-
svarande egenfunktioner φ
n
=
1

a
sin [nπ(x +a)/2a]. D˚a (φ
n
(x))
2
¨ar en j¨amn funktion i
x, medan st¨orningen sin
πx
a
¨ar udda, s˚a f¨orsvinner alla diagonalmatriselement (φ
n
, H

φ
n
):
F¨orsta ordningens st¨orning (f¨or varje niv˚a) ¨ar noll. I andra ordningen g¨aller
e
2
= −

n=2
[(φ
n
, H

φ
1
)[
2
E
n
−E
1
.
Uppenbarligen f˚as bidrag endast fr˚an j¨amna n = 2k, k = 1, 2, . . .. Med beteckningen
A
k
=
_
a
−a
φ
2k
(x) sin
πx
a
φ
1
(x) dx =
2
π
_
π
0
sin 2ky sin(2y −π) sin y dy
f˚as
e
2
= −ǫ
2
E
1

k=1
A
2
k
4k
2
−1
.
59
Ber¨akning av A
k
: Upprepad anv¨andning av trigonometriska “produkt till summa”-formler
ger
sin 2ky sin 2y sin y =
1
4
[−sin(2k + 3)y + sin(2k + 1)y + sin(2k −1)y −sin(2k −3)y] .
Med
_

0
sin(2M + 1)y dy =
2
2M+1
f˚as
A
k
= −
2
π

1
4
2
_

1
2k + 3
+
1
2k + 1
+
1
2k −1

1
2k −3
_
=
1
π
32k
(4k
2
−9)(4k
2
−1)
.
Serien konvergerar snabbt:
e
2
≈ −ǫ
2
E
1
1
π
(1,5170 + 0,0248 + 0,0003 +. . .) ≈ −0,156ǫ
2
E
1
.
83. L-skalet (n = 2) ¨ar 2
2
= 4-faldigt degenererat om vi bortser fr˚an spinnet (H

verkar
trivialt p˚a spinndelen av tillst˚andet). L˚at V (E
(0)
) vara det fyrdimensionella egenrummet till
L-energiegenv¨ardet och anta att φ
(0)
∈ V (E
(0)
). Ans¨att E = E
(0)
+ ǫe
1
, φ = φ
(0)
+ ǫφ
(1)
(ǫ anv¨ands f¨or att identifiera termer i en potensserie), 1:a ordningens st¨orning. S¨att in i
Schr¨odingerekvationen, varvid till 1:a ordningen i ǫ
H
0
φ
(1)
+H

φ
(0)
= e
1
φ
(0)
+E
(0)
φ
(1)
.
Nu har H
0
φ
(1)
och E
(0)
φ
(1)
samma projektion p˚a V (E
(0)
), s˚a i V (E
(0)
) g¨aller ekvationen
H

φ
(0)
= e
1
φ
(0)
,
vilket utg¨or ett ¨andligdimensionellt egenv¨ardesproblem. H

:s verkan i V (E
(0)
) kan represen-
teras med en matris om vi f¨orst v¨aljer en ON-bas V (E
(0)
),
φ
(0)
=
4

i=1
c
i
φ
i
, H

ij
= (φ
i
, H

φ
j
),
varvid problemet f˚ar utseendet
4

j=1
H

ij
c
j
= e
1
c
i
, i = 1, . . . , 4.
Eftersom [H
0
, L
z
] = [H

, L
z
] = 0 s˚a kan vi anta att b˚ade de st¨orda och de ost¨orda till-
st˚anden ¨ar egentillst˚and till L
z
. De ost¨orda tillst˚anden i L-skalet som svarar mot respektive
st¨orda tillst˚and ¨ar allts˚a linj¨arkombinationer av tillst˚and med givet magnetiskt kvanttal:
ψ
211
, ψ
21,−1
och aψ
210
+bψ
200
. F¨or att best¨amma a och b observerar vi att
z = r cos ν, (Y
10
, cos νY
10
) = (Y
00
, cos νY
00
) = 0 och (Y
10
, cos νY
00
) = (Y
00
, cos νY
10
)
(H

¨ar sj¨alvadjungerad). I matrisform har allts˚a H

:s verkan p˚a m = 0-tillst˚anden utseendet
H

=
_
0 A
A 0
_
,
60
med egenv¨arden ±A, och man ser att a = ±b respektive, dvs. a =
1

2
= ±b om tillst˚anden
normeras till 1.
Ber¨akning av egenv¨arden:
e
(1)
1
= (ψ
211
, H

ψ
211
) = (ψ
21,−1
, H

ψ
21,−1
) = e
(2)
1
,
men
_
Y
2
11
(ν, ϕ) dΩ ∼
_

0
cos
2
ν cos ν sin ν dν = 0
s˚a e
(1)
1
= e
(2)
1
= 0 svarande mot de ost¨orda tillst˚anden ψ
211
och ψ
21,−1
.
e
(3)
1
=
1
2

210

200
, H


210

200
)) = (ψ
210
, H

ψ
200
)
och e
(4)
1
= −e
(3)
1
.
˚
Aterst˚ar att ber¨akna ett matriselement. Enligt FS sid. 13 har vi
ψ
210
= a
−3/2
g
2p
(ρ)Y
10
(ν, ϕ) = a
−3/2

6
12
ρe
−ρ/2
Y
10
,
ψ
200
= a
−3/2
g
2s
(ρ)Y
00
(ν, ϕ) = a
−3/2

2
2
_
1 −
1
2
ρ
_
e
−ρ/2
,
d¨ar ρ =
r
a
; vi har ocks˚a z =
_

3
aρY
10
.

210
, H

ψ
200
) = eE
z

3
12
_

0
_
1 −
1
2
ρ
_
ρ
4
e
−ρ

_
Y
10
Y
00



3
aY
10
dΩ
= eE
z
a
12
_

0
_
1 −
1
2
ρ
_
ρ
4
e
−ρ
dρ = eE
z
a
12
_
Γ(5) −
1
2
Γ(6)
_
= −eE
z
3a.
Sammantaget:
Ost¨ort tillst˚and 1:a ordningens energikorrektion
ψ
211
0
ψ
21,−1
0
1

2

210

200
) −3eE
z
a
1

2

210
−ψ
200
) 3eE
z
a
I f¨orsta ordningens st¨orningsr¨akning h¨avs degenerationen partiellt.
84. St¨orningen av Coulombf¨altet
V

= V −V
Coulomb
= −
e
2
4πǫ
0
_
1
r +r
0

1
r
_
=
e
2
4πǫ
0
r
0
r(r +r
0
)
=
e
2
4πaǫ
0
ρ
0
ρ(ρ +ρ
0
)
,
d¨ar vi har inf¨ort ett l¨ampligt dimensionsl¨ost avst˚and ρ = r/a, ρ
0
= r
0
/a, a = a
0
¨ar
Bohrradien. I det fyradimensionella ost¨orda energiegenfunktionsrummet till energiniv˚an
n = 2 har V

matriselementen V
ij
= (φ
i
, V

φ
j
), d¨ar, enligt FS sid. 13, φ
1
= a
−3/2
g
2s
Y
00
,
φ
2,3,4
= a
−3/2
g
2p
Y
1m
, m = −1, 0, 1 respektive. Eftersom V

¨ar sf¨ariskt symmetrisk och
61
Y
00
, Y
1,−1
, Y
10
och Y
11
¨ar ortogonala f¨oljer det att V
ij
= 0 om i ,= j. Vi approximerar
diagonalelementen genom att utnyttja att ρ
0
≪1:
V
11
=
1
2
e
2
4πaǫ
0
_

0
ρ
0
ρ(ρ +ρ
0
)
_
1 −
1
2
ρ
_
2
ρ
2
e
−ρ

=
1
2
e
2
4πaǫ
0
_

0
ρ
0
ρ
2
_
1 −
ρ
0
ρ
+
_
ρ
0
ρ
_
2
−. . .
_
_
1 −
1
2
ρ
_
2
ρ
2
e
−ρ

=
1
2
e
2
4πaǫ
0
ρ
0
_

0
_
1 −
1
2
ρ
_
2
e
−ρ
dρ +O(ρ
2
0
)
=
e
2
8πaǫ
0
ρ
0
_

0
_
1 +
ρ
2
4
−ρ
_
e
−ρ
dρ +O(ρ
2
0
)
=
e
2
8πaǫ
0
ρ
0
_
Γ(1) +
1
4
Γ(3) −Γ(2)
_
+O(ρ
2
0
) =
e
2
16πaǫ
0
ρ
0
+O(ρ
2
0
).
P˚a samma s¨att
V
22
= V
33
= V
44
=
e
2
48πaǫ
0
ρ
0
+O(ρ
2
0
).
Villkor: V
11
−V
22
= 10
−7
E
H
= 10
−7 e
2
8πaǫ
0
⇒ r
0
= 3 10
−7
a ≈ 1,6 10
−15
cm.
85. Av formen p˚a energiegenfunktionerna inses att vi har energiniv˚aer svarande mot (n
x
, n
y
) =
(1, 0) respektive (0, 1) och E(1, 0) = E(0, 1) = 2¯hω. F¨or ber¨akning av H

:s matriselement i
det tv˚adimensionella ost¨orda energiegenfunktionsrummet uppsp¨ant av φ
1
och φ
2
beh¨over vi
f¨orst ber¨akna normeringskonstanten N:

1
, φ
1
) = (φ
2
, φ
2
) = N
2
_
x
2
e
−mωx
2
/(2¯ h)
dx
_
e
−mωy
2
/(2¯ h)
dy
= N
2

1
2

π
_
¯h

_
3/2


π
_
¯h

_
1/2
,
s˚a att N =

¯ h
_
2
π
. Av symmetrisk¨al g¨aller (φ
1
, H

φ
1
) = (φ
2
, H

φ
2
) = 0. Vidare f˚as

1
, H

φ
2
) = (φ
2
, H

φ
1
) = N
2
_
x
2
e
−mωx
2
/(2¯ h)
dx
_
y
2
e
−mωy
2
/(2¯ h)
dyǫ
= N
2
_
1
2

π
_
¯h

_
3/2
_
2
ǫ =
1
2
ǫ
¯h

.
Med ansatsen aφ
1
+bφ
2
f¨or nollte ordningens st¨orda egenfunktioner och energi¨andringen E

f˚as ekvationen
_
0
ǫ¯ h
2mω
ǫ¯ h
2mω
0
__
a
b
_
= E

_
a
b
_
vilket resulterar i
E
1
= 2¯hω +
ǫ¯h
2mω
f¨or
φ
1

2

2
och
E
2
= 2¯hω −
ǫ¯h
2mω
f¨or
φ
1
−φ
2

2
.
Alternativ: Anv¨and stegoperatorer f¨or en tv˚adimensionell harmonisk oscillator!
62
86. Ans¨att en tidsberoende l¨osning till
i¯hφ(x, t) = [H +H

(t)] φ(x, t), φ(x, 0) = φ
0
(x)
p˚a formen φ(x, t) =

n
a
n
(t)e
−iE
n
t/¯ h
φ
n
(x), d¨ar

n
(x) = E
n
φ
n
(x), E
n
= ¯hω
_
n +
1
2
_
, (φ
m
, φ
n
) = δ
nm
.
H¨ar ¨ar
H

(t) =
_
ǫ
¯ h
T
_
x
x
0
_
3
, 0 < t < T
0, f¨or ¨ovrigt
.
Begynnelsevillkor: a
0
(0) = 1, a
n
(0) = 0, n ≥ 1. Att faktorisera ut tidsfaktorn e
−iE
n
t/¯ h
fr˚an a
n
(t) (vilket inte ¨ar n¨odv¨andigt, men l¨ampligt) medf¨or att vi f˚ar a
n
(t) = a
n
(T),
konstant f¨or t > T, d˚a H

(t) = 0. Ins¨attning av ansatsen i Schr¨odingerekvationen och
skal¨arproduktbildning med φ
m
leder till
i¯h
_
d
dt
a
m
(t)
_
e
−iE
m
t/¯ h
=

n=0
a
n
(t)e
−iE
n
t/¯ h

m
, H

φ
n
).
Vi skall best¨amma a
m
(t) t.o.m. ordning ǫ. D˚a a
0
(t) = O(ǫ
0
) och a
n
(t) = O(ǫ), n ≥ 1, s˚a f˚as
tydligen, d˚a (φ
0
, H

φ
0
) = 0,
i¯h
d
dt
a
0
(t) = 0, dvs. a
0
(t) = 1 +O(ǫ
2
),
i¯h
d
dt
a
m
(t) = e
i(E
m
−E
0
)t/¯ h

m
, H

φ
0
),
varav, om vi s¨atter
_
φ
m
,
_
x
x
0
_
3
φ
0
_
= A
m
(t > T)
a
n
(T) = −iǫ
1
T
A
n
e
i(E
n
−E
0
)t/¯ h
dt = −iǫA
n
e
inωT/2
sin nωT/2
nωT/2
.
Om vi l˚ater T →0, s˚a f˚as a
n
(T) = −iǫA
n
.
Ber¨akning av A
n
: Man inser l¨att (st¨orningen ¨ar udda) att A
n
,= 0 bara f¨or n = 1 och n = 3.
Enligt FS sid. 12 f˚as
A
n
=
_

−∞
φ
n
(x)
_
x
x
0
_
3
φ
0
(x) dx =
_

−∞
u
n
(q)q
3
u
0
(q)dq.
Med hj¨alp av formler p˚a sid. 10 och 12 i FS f˚as
q
3
u
0
(q) =
3

2
4
u
1
(q) +

3
2
u
3
(q),
varav
A
1
=
3

2
4
, A
3
=

3
2
.
Medelv¨ardet av den upptagna energin blir (a
0
(t) skall reduceras till ordningen ǫ
2
s˚a att
a
2
0
(t) +a
2
1
(t) +a
2
3
(t) = 1 +O(ǫ
3
))
(E
1
−E
0
)[a
1
(t)[
2
+ (E
3
−E
0
)[a
3
(t)[
2
= ǫ
2
¯hω
9
8
_
_
sin ωT/2
ωT/2
_
2
+ 2
_
sin 3ωT/2
3ωT/2
_
2
_
.
63
87. Allm¨ant om tidsberoende st¨orningsr¨akning: Vi vill l¨osa den tidsberoende Schr¨odinger-
ekvationen
i¯h
d
dt
ψ(t) = (H
0
+ǫV (t))ψ(t),
med begynnelsevillkoret ψ(t = 0) = φ
i
, och speciellt ¨overg˚angssannolikheten till ett tillst˚and
φ
f
P
if
= [(φ
f
, ψ(t))[
2
.
Ans¨att [ψ(t)) =

n
c
n
(t)[φ
n
), d¨ar c
n
(t) = ¸φ
n
[ψ(t)). S¨att in ansatsen i Schr¨odinger-
ekvationen och skal¨armultiplicera med [φ
k
)
i¯h
d
dt
c
n
(t) = E
n
c
n
(t) +

k
ǫV
nk
(t)c
k
(t),
d¨ar V
nk
(t) = ¸φ
n
[V [φ
k
). S¨att c
n
(t) = b
n
(t)e
−iE
n
t/¯ h
, varvid b
n
(t) kan f¨orv¨antas variera
l˚angsamt om ǫ ≪1; inf¨or ocks˚a ω
nk
=
E
n
−E
k
¯ h
. Vi f˚ar
i¯h
d
dt
b
n
(t) = ǫ

k
e

nk
t
V
nk
(t)b
k
(t).
Utveckla nu Fourierkoefficienterna i ǫ:
b
n
(t) = b
(0)
n
(t) +ǫb
(1)
n
(t) +ǫ
2
b
(2)
n
(t) +. . . .
S¨att in i ekvationen ovan och identifiera koefficienterna till potenser ǫ
r
:
(i) r = 0 : i¯h
db
(1)
n
dt
(t) = 0
(ii) r ,= 0 : i¯h
db
(r)
n
dt
(t) =

k
e

nk
t
V
nk
(t)b
(r−1)
k
(t).
Genom rekursion kan vi allts˚a best¨amma l¨osningen till ordning r i termer av l¨osningen till
ordning r −1. Med givet begynnelsev¨arde har vi
b
(0)
n
(t = 0) = δ
ni
, b
(r)
n
(t = 0) = 0 r ≥ 1.
Vi har ocks˚a b
(0)
n
(t) = δ
ni
, som utg¨or nollte ordningens l¨osning. r = 1:
i¯h
d
dt
b
(1)
n
(t) =

t
e

nk
t
V
nk
(t)δ
ki
= e

ni
t
V
ni
(t),
och med begynnelsevillkoret iakttaget varvid [ψ(t)) ¨ar best¨amt till f¨orsta ordningen i ǫ.
Denna f¨orsta ordningens approximation kan f¨orv¨antas vara god om inte t ¨ar f¨or stor, s˚a att
b
n
(t) inte avviker mycket fr˚an begynnelsev¨ardena.
¨
Overg˚angssannolikheten ges av P
if
(t) =
[b
f
(t)[
2
, d¨ar
b
f
(t) = b
(0)
f
(t) +ǫb
(1)
f
(t) +. . . .
Anta att begynnelse- och sluttillst˚anden ¨ar olika [φ
i
) , = [φ
f
), s˚a att b
(0)
n
(t) = 0. Vi f˚ar d˚a till
f¨orsta ordningen
P
if
(t) = ǫ
2
[b
(1)
f
(t)[
2
=
ǫ
2
¯h
2
¸
¸
¸
¸
_
t
0
e

fi
t

V
fi
(t

) dt

¸
¸
¸
¸
2
.
64
L˚at nu V (t) = V cos ωt, d¨ar V ¨ar en tidsoberoende operator, och s¨att V
fi
(t) = V
fi
cos ωt.
F¨orsta ordningens approximation av tidsutvecklingen
b
(1)
f
(t) = −
V
fi
2i¯h
_
t
0
_
e
i(ω
fi
+ω)t

+e
i(ω
fi
−ω)t

_
dt

=
V
fi
2¯h
_
e
i(ω
fi
+ω)t
−1
ω
fi

+
e
i(ω
fi
−ω)t
−1
ω
fi
−ω
_
och ¨overg˚angssannolikheten
P
if
(t, ω) =
ǫ
2
[V
fi
[
2
4¯h
2
¸
¸
¸
¸
e
i(ω
fi
+ω)t
−1
ω
fi

+
e
i(ω
fi
−ω)t
−1
ω
fi
−ω
¸
¸
¸
¸
2
=
ǫ
2
[V
fi
[
2
4¯h
2
¸
¸
¸
¸
e
i(ω
fi
+ω)t/2
sin [(ω
fi
+ω)t/2]

fi
+ω)/2
+e
i(ω
fi
−ω)t/2
sin [(ω
fi
−ω)t/2]

fi
−ω)/2
¸
¸
¸
¸
2
.
(Skissa utseendet hos de tv˚a termernas belopp!) Om [ω − ω
fi
[ ≪ [ω
fi
[ s˚a dominerar den
andra termen (resonanstermen) och vi f˚ar
P
if
(t, ω) =
ǫ
2
[V
fi
[
2
4¯h
2
¸
¸
¸
¸
sin [(ω
fi
−ω)t/2]

fi
−ω)/2
¸
¸
¸
¸
2
.
I det givna problemet ¨ar den ost¨orda Hamiltonoperatorn
H
0
=
p
2
2m
+
1
2

2
0
x
2
, E
n
= ¯hω
_
n +
1
2
_
,
och st¨orningen V = mω
0
cos γtx
2
, d¨ar vi f¨orsummar termer av ordning (∆ω)
2
; ∆ω svarar
mot ǫ ovan och γ mot ω.
V
fi
= ¸m[mω
0
x
2
[0) =
_
¯ h

2
, f¨or m = 2
0, f¨or ¨ovrigt
.
J¨amf¨orelse med ovan ger ω
fi
= ω
0
(n
f
−n
i
) = 2ω
0
, d˚a n
f
= 2, n
i
= 0 och
P
02
(t, ω) =
(∆ω)
2
8
¸
¸
¸
¸
sin [(2ω
0
−γ)t/2]
(2ω
0
−γ)/2
¸
¸
¸
¸
2
.
Denna approximation kan f¨orv¨antas g¨alla om t ¨ar liten och [γ −2ω
0
[ ≪2ω
0
.
88. Meningen med att anv¨anda variationsmetoden f¨or att visa detta ¨ar f¨orst˚as att vi kan
v¨alja en enkel v˚agfunktion som har energi mindre ¨an noll. Eftersom den kontinuerliga delen
av spektrumet tillh¨or positiva E-axeln kan vi d˚a vara s¨akra p˚a att den diskreta delen, vilket
svarar mot normerbara bundna tillst˚and, ej ¨ar tom. Energin f¨or det givna tillst˚andet blir
E
a
=
_
ψ

_

¯h
2
2m
d
2
dx
2
+V (x)
_
ψ dx =
¯h
2
a
2m
+
_
2a
π
_
1/2
_
e
−2ax
2
V (x) dx.
S¨ok minimum av E
a
genom att s¨atta derivatan till noll
¯h
2
2m
+
_
1
2aπ
_
1/2
_
e
−2ax
2
V (x) dx −
_
2a
π
_
1/2
_
2x
2
e
−2ax
2
V (x) dx = 0.
65
S¨att in detta i uttrycket f¨or E
a
min E
a
=
_
4a

_
1/2
_
(1 + 4ax
2
)e
−2ax
2
V (x) dx < 0,
vilket skulle visas. Alternativ: Man kan direkt i uttrycket f¨or E
a
se att
E
a
a
=
¯h
2
2m
+
_
2

_
1/2
_
e
−2ax
2
V (x) dx,
d¨ar andra termen ¨ar mycket mindre ¨an 0 om 0 < a < ǫ och ǫ ¨ar litet.
89. F¨orst normerar vi och f˚ar p˚a s˚a s¨att N uttryckt i α.
1 = N
2
_

0
ρ
2
e
−2αρ
ρ
2

_
π
0
cos
2
θ sin θ2π dθ = N
2

3
(2α)
−5
_

0
x
4
e
−x
dx =
N
2
α
5
π,
s˚a N
2
=
α
5
π
.
Eftersom cos θ ∼ Y
10
, s˚a g¨aller att
L
2
¯ h
2
cos θ = 1(1 + 1) cos θ = 2 cos θ. Bilda (φ, Hφ) =
N
2 ¯ h
2
2ma
2

3
I
ρ
, d¨ar
I
ρ
=
_

0
ρe
−αρ
_

1
ρ
_
d
2

2
2(ρ
2
e
−αρ
) +
2
ρ
2
ρe
−αρ

2
ρ
ρe
−αρ
_
= ¦efter en del r¨akningar¦
=
3
4
_
1
α
3

1
α
4
_
.
Vi vill minimera N
2
(φ, Hφ) =
¯ h
2
2ma
2

2
−α). Derivera och s¨att till 0. Det ger α =
1
2
och f¨or
energin E
min
= −
1
4
¯ h
2
2ma
2
, vilket ¨ar det korrekta v¨ardet f¨or v¨atets n = 2-niv˚a. Egenfunktionen
¨ar ocks˚a den exakta f¨or n = 2, l = 1 och m = 0. Anledningen till att vi inte f˚ar n = 1-niv˚an
¨ar att den givna ansatsfunktionen, tack vare cos θ, ¨ar ortogonal mot varje s-niv˚a, speciellt
v¨atets grundniv˚a.
90. Vi vill minimera ¸H)
ψ
f¨or v˚ara tv˚a olika tillst˚and och eftersom ett s˚adant minimum
ger en ¨overskattning av den verkliga energin ¨ar den v˚agfunktion b¨ast som ger det l¨agsta
minv¨ardet. Eftersom v˚agfunktionerna ¨ar onormerade skall vi minimera:
¸H)
ψ
=
(ψ, Hψ)
(ψ, ψ)
=
_

0
ψ

_

¯ h
2
2m
1
r

2
∂r
2
(rψ) +krψ
_
4πr
2
dr
_

0
ψ

ψ4πr
2
dr
.
F¨or att evaluera integralerna f¨or ansatsfunktionen ψ = e
−ax
2
har vi nytta av att veta:
_

0
x
m
e
−ax
2
dx =
Γ((m+ 1)/2)
2a
(m+1)/2
.
F¨or ψ = e
−ar
2
f˚ar vi efter lite r¨aknande att ¸H) =
3¯ h
2
2m
a + k
_
2

, och genom att derivera
f˚ar vi det optimala a och minv¨ardet E
0
:
a =
3
_
2k
2
m
2
9π¯h
4
och minv¨ardet ¨ar E
0


1,86
3
¸
¯h
2
k
2
m
.
66
Nu anv¨ander vi ist¨allet ψ = e
−ar
i ¸H). Om vi partialintegrerar kan vi f¨orkorta bort en
integral
_

0
e
−2ar
r
2
dr och slipper d¨armed integrera. D˚a f˚ar vi ¸H) =
¯ h
2
a
2
2m
+
3k
2a
, och vi f˚ar
i detta fall:
a =
3
_
3km
2¯h
2
och minv¨ardet ¨ar E
0
≈ 1,97
3
¸
¯h
2
k
2
m
.
Vi ser att ansatsen med ψ = e
−ar
2
ger den b¨asta (l¨agsta) uppskattningen av mesonens
grundtillst˚and. Detta beror p˚a att redan en potential som uppfyller V < konstant ger en
v˚agfunktion som avtar som e
−ar
. En potential som v¨axer kan d˚a f¨orv¨antas ha en v˚agfunktion
som avtar snabbare ¨an e
−ar
.
91. Se boken.
92. Se boken.
93. Obest¨ambarhetsrelationen: ∆A∆B ≥
1
2
[¸[A, B])[.
Enligt FS (1.16): L
z
= −i¯h

∂φ
. H¨ogerledet i obest¨ambarhetsrelationen:
[L
z
, φ] = L
z
φ −φL
z
= −i¯h

∂φ
φ +φi¯h

∂φ
= ¦Derivering av produkt¦
= −i¯h −φi¯h

∂φ
+φi¯h

∂φ
= −i¯h
och vi f˚ar:
∆L
z
∆φ ≥
¯h
2
.
Anm¨arkning: Vid ber¨akning av kommutatorn ovan blir det mer begripligt om man t¨anker
sig att operatorerna ska verka p˚a n˚agot ocks˚a.
94. L
2
= 2¯h
2
motsvarar l = 1. Den s¨okta sannolikheten ges av

m
[(Y
1m
, ψ)[
2
[ψ[
2
=
1 + 4
1 + 4 + 9
=
5
14
.
95. F¨or att best¨amma sannolikheten f¨or att man vid en m¨atning av r¨orelsem¨angdsmomentet
ska finna elektronen i ett p-tillst˚and, ska vi utveckla v˚agfunktionen i klotytfunktioner. FS
sid. 4 ger
sin φsin θ = i
_

3
(Y
1,−1
+Y
11
)
och v˚agfunktionen blir
ψ(r) = R(r)(

4πY
00
+i

6πY
1,−1
+i

6πY
11
).
Att elektronen skall finnas i p-tillst˚and betyder att l = 1. Den s¨okta sannolikhten ges av

m
[(Y
1m
, ψ)[
2
[ψ[
2
=
6 + 6
4 + 6 + 6
=
3
4
.
67
96. Att vi f˚ar precisa v¨arden p˚a L
2
och L
z
inneb¨ar att vi m¨ater p˚a egentillst˚and till L
2
och L
z
. Att vi kan finna gemensamma egenfunktioner beror p˚a att L
2
och L
z
kommuterar
(verifiera). Vi har L
2
ψ
lm
= ¯h
2
l(l + 1)ψ
lm
, och L
z
ψ
lm
= ¯hmψ
lm
. ¸L
2
x
) = (ψ
lm
, L
2
x
ψ
lm
)
(≡ ¸lm[L
2
x
[lm) med Diracnotation). Vi vet att vinkeldelen till ψ
lm
¨ar klotytfunktioner Y
lm
.
F¨or att best¨amma hur L
x
verkar skriver vi (som alltid) om den med hj¨alp av stegoperatorer.
FS (1.17) ⇒ L
x
=
1
2
(L
+
+L

)
FS (1.22): L
±
Y
lm
= ¯h
_
l(l + 1) −m(m±1)Y
l,m1
L
x
Y
lm
=
1
2
(L
+
+L

) Y
lm
=
¯h
2
_
l(l + 1) −m(m+ 1)Y
l,m+1
+
¯h
2
_
l(l + 1) −m(m−1)Y
l,m−1
Eftersom Y
l,m1
¨ar ortogonal mot Y
lm
blir ¸L
x
) = 0
L
2
x
Y
lm
= L
x
(L
x
Y
lm
) = a
1
Y
l,m+2
+
¯h
2
2
_
l(l + 1) −m
2
¸
+a2Y
l,m−2
¸L
2
x
) =
¯h
2
2
_
l(l + 1) −m
2
¸
och ∆L
x
=
¯h
2
_
l(l + 1) −m
2
Minv¨ardet antas f¨or m = l.
C(l) = ¯h
_
l
2
.
97. Vi ska best¨amma ¸L
a
) och ¸L
2
a
). L
a
= ˆ a L = a
x
L
x
+a
y
L
y
+a
z
L
z
och enligt FS (1.17):
L
x
=
1
2
(L
+
+L

), L
y
=
i
2
(L

−L
+
). Vinkeldelen till ψ ¨ar klotytfunktioner Y
lm
.
∆L
a
=
_
¸L
2
a
) −¸L
a
)
2
L
2
a
= (a
x
L
x
+a
y
L
y
+a
z
L
z
)
2
= a
2
x
L
2
x
+a
2
y
L
2
y
+a
2
z
L
2
z
+ a
x
a
y
(L
x
L
y
+L
y
L
x
) +a
x
a
z
(L
x
L
z
+L
z
L
x
) +a
y
a
z
(L
y
L
z
+L
z
L
y
)
¸L
x
) = ¸L
y
) = 0 ty (Y
lm
, L
±
Y
lm
) = 0
¸L
z
) = (ψ
nlm
, L
z
ψ
nlm
) = ¯hm
¸L
2
x
) = ¸L
2
y
) =
¯h
2
2
_
l(l + 1) −m
2
¸
(se uppgift 96)
¸L
2
z
) = ¯h
2
m
2
¸L
x
L
z
) = (ψ
nlm
, L
x
L
z
ψ
nlm
) = (ψ
nlm
, L
x
m¯hψ
nlm
) = m¯h¸L
x
) = 0
P˚a samma s¨att visas att alla korstermer inneh˚allande L
z
inte ger bidrag.
˚
Aterst˚ar ¸L
x
L
y
+
L
y
L
x
) = ¸
1
2i
(L
2
+
−L
2

)) = 0 ˚aterigen p.g.a. ortogonalitet mellan olika klotytfunktioner.
∆L
a
=
¯h

2
_
1 −a
2
z
_
l(l + 1) −m
2
68
98. F¨or att ber¨akna v¨antev¨ardet av r¨orelsem¨angdsmomentets kvadrat, ska vi utveckla v˚ag-
funktionen i klotytfunktioner. Uttryck f¨orst ψ i sf¨ariska koordinater
ψ(r) = r(cos φsin θ + sin φsin θ + cos θ)e
−αr
.
Klotytfunktionerna ges av FS sid. 4. D˚a blir
cos φsin θ =
_

3
(Y
1,−1
−Y
11
)
sin φsin θ = i
_

3
(Y
1,−1
+Y
11
)
cos θ =
_

3
Y
10
,
och v˚agfunktionen blir
ψ(r) =
_

3
re
−αr
_
Y
1,−1
(1 +i) +Y
11
(−1 +i) +

2Y
10
_
.
Eftersom
L
2
Y
1m
= 2¯h
2
,
blir v¨antev¨ardet av r¨orelsem¨angdsmomentets kvadrat
¸L
2
) =
(ψ, L
2
ψ)
[ψ[
2
= 2¯h
2
.
99. F¨or att se hur L
x
verkar p˚a de givna egenfunktionerna s˚a skriver vi om den till stego-
peratorer och utvecklar egenfunktionerna ψ
i
i klotytfunktioner. Uttryck f¨orst ψ
i
i sf¨ariska
koordinater
ψ
1
= r sin θ cos ψe

1
2
(
r
a
)
2
ψ
2
= r sin θ sin φe

1
2
(
r
a
)
2
ψ
3
= r cos θe

1
2
(
r
a
)
2
Klotytfunktionerna ges av FS sid. 4
Y
11
= −
_
3

sin θe

, Y
10
=
_
3

cos θ, Y
1,−1
=
_
3

sin θe
−iφ
.
D˚a blir
ψ
1
= (Y
1,−1
−Y
11
)g(r),
ψ
2
= i(Y
1,−1
+Y
11
)g(r),
ψ
3
=

2Y
10
g(r),
d¨ar g(r) =
_

3
re

1
2
(
r
a
)
2
. Skriv nu L
x
=
1
2
(L
+
+L

). Med FS (1.22) f˚ar vi:
L
x
ψ
1
= 0, L
x
ψ
2
= i¯hψ
3
, L
x
ψ
3
= −i¯hψ
2
.
69
F¨or att f˚a egenfunktioner med egenv¨arde ¯h: L
x
(aψ
2
+bψ
3
) = ¯h(aψ
2
+bψ
3
), vilket ger villkoret
a = ib och vi kan v¨alja a = 1, b = i s˚a att ψ
2
+ iψ
3
blir egentillst˚and (onormerat) till L
x
.
F¨or att best¨amma L konstaterar vi att L
2

2
+ iψ
3
) = ¯h
2
l(l + 1)(ψ
2
+ iψ
3
) eftersom b˚ade
ψ
2
och ψ
3
¨ar egenfunktioner till L
2
.
˚
Aterst˚ar att ber¨akna ¸L
z
) och ¸L
z
)
2
f¨or att best¨amma
∆L
z
. Med FS (1.20) f˚ar vi: L
z
ψ
2
= −i¯hψ
1
, L
z
ψ
3
= 0. ¸L
z
) = 0 eftersom ψ
1
och ψ
2
¨ar
ortogonala. L
2
z
ψ
2
= ¯h
2
ψ
2
(Alternativt kan man f˚a dessa relationer genom att permutera x,
y och z i L
x
-resultaten ovan.)
¸L
2
z
) =
¸ψ
2
+iψ
3
[L
2
z

2
+iψ
3
)
¸ψ
2
+iψ
3

2
+iψ
3
)
=
¸ψ
2
+iψ
3

2
)¯h
2
¸ψ
2

2
) +¸ψ
3

3
)
=
¯h
2
2
s˚a att ∆L
z
=
¯ h

2
. I ber¨akningen av ¸L
2
z
) har ortogonalitet och det faktum att normen f¨or
ψ
2
och ψ
3
¨ar lika anv¨ants.
100. F¨orst utvecklar vi ψ i klotytfunktioner, och sen ska vi anv¨anda att sannolikheten att
vid m¨atning p˚a tillst˚andet ψ finna tillst˚andet ϕ ¨ar p = [(ψ, ϕ)[
2
(ϕ och ψ normerade).
Klotytfunktionerna st˚ar i FS sid. 4.
ψ = rf(r)(sin θ cos φ + sin θ sin φ + cos θ)
= rf(r)
_
sin θ
1
2
_
e

+e
−iφ
_
+ sin θ
i
2
_
e
−iφ
−e

_
+ cos θ
_
=
_

3
rf(r)
_
Y
1,−1
−Y
11
+i(Y
1,−1
+Y
11
) +

2Y
10
_
=
_

3
rf(r)
_
(1 +i)Y
1,−1
+ (−1 +i)Y
11
+

2Y
10
_
= ψ
1,−1

11

10
.
P(M¨atning av L
z
ger resultat 0) =
[(ψ
10
, ψ
1,−1

11

10
)[)[
2
[(ψ
10
, ψ
10
)[[(ψ
1,−1

11

10
, ψ
1,−1

11

10
)[
=
a
2
a(a +a +a)
=
1
3
.
I sista ber¨akningen har FS (1.21) anv¨ants dvs. vi har utnyttjat att normen av olika klotyt-
funktioner ¨ar lika och att de ¨ar ortogonala mot varandra. Av utvecklingen ψ = ψ
1,−1

11
+
ψ
10
ser man direkt att sannolikheten blir en tredjedel eftersom de tre tillst˚anden ψ
1,−1
, ψ
11
och ψ
10
¨ar lika sannolika (de har samma norm).
101. Att vi har ett v¨aldefinierat v¨arde p˚a impulsmomentet i riktningen ˆ a inneb¨ar att vi har
ett egentillst˚and till operatorn ˆ a L. Vi har magnetf¨alt i z-riktningen och ska konstruera ett
egentillst˚and till ˆ a L med hj¨alp av klotytfunktioner. Vi kan v¨alja a
y
= 0 och f˚ar d˚a: ˆ a =
(sin q, 0, cos q). Som vanligt anv¨ander vi stegoperatorer s˚a att L
x
=
1
2
(L
+
+L

). Konstruera
nu egentillst˚and till ˆ a L med egenv¨arde M
a
¯h:
(a
x
L
x
+a
z
L
z
)(c
1
Y
1,−1
+c
2
Y
10
+c
3
Y
11
) = M
a
¯h(c
1
Y
1,−1
+c
2
Y
10
+c
3
Y
11
)
VL : a
x
¯h
2
(

2c
1
Y
10
+

2c
2
Y
11
+

2c
2
Y
1,−1
+

2c
3
Y
10
) +a
z
¯h(−c
1
Y
1,−1
+c
3
Y
11
)
70
Identifiering av koefficienterna framf¨or klotytfunktionerna ger:
Y
1,−1
: a
x
¯h

2
c
2
−a
z
¯hc
1
= M
a
¯hc
1
Y
10
: a
x
¯h

2
c
1
+a
x
¯h

2
c
3
= M
a
¯hc
2
Y
11
: a
x
¯h

2
c
2
+a
z
¯hc
3
= M
a
¯hc
3
Dessa ekvationer ger:
c
1
c
2
=
sin θ

2(M
a
+cos θ)
och
c
3
c
1
=
sin θ

2(M
a
−cos θ)
. L˚at I
1
, I
2
och I
3
vara
intensiteterna f¨or str˚alarna svarande mot komponenterna −1, 0 och 1. Vi har
I
1
I
2
=
_
c
1
c
2
_
2
och
I
3
I
2
=
_
c
3
c
2
_
2
.
M
a
= 1 :
I
1
I
2
=
1
2
tan
2
θ
2
I
3
I
2
=
1
2
cot
2
θ
2
M
a
= 0 :
I
1
I
2
=
1
2
tan
2
θ
I
3
I
2
=
1
2
tan
2
θ
M
a
= −1 :
I
1
I
2
=
1
2
cot
2
θ
2
I
3
I
2
=
1
2
tan
2
θ
2
.
102. Kvoten
I
2
I
1
best¨ams ur det allm¨anna sambandet att P(I tillst˚andet ψ finna tillst˚andet ψ) =
[(ψ, φ)[
2
(ψ och φ m˚aste vara normerade). H¨ar inneb¨ar det att vi s¨oker (α
y
, χ), d¨ar α
y
¨ar egen-
funktion till S
y
med egenv¨arde
¯ h
2
. S
y
=
¯ h
2
σ
y
, d¨ar σ
y
=
_
0 −i
i 0
_
. Egenv¨ardesekvationen
blir
_
0 −i
i 0
__
a
b
_
=
_
a
b
_
⇒ a = −ib
s˚a att α
y
=
1

2
_
1
i
_
, d¨ar α
y
¨ar normerad.

y
, χ) = α

y
χ =
1

2
_
1 −i
_
_
C
1
_
1
0
_
+C
2
_
0
1
__
=
1

2
(C
1
−iC
2
) .
F¨or
I
2
I
1
= [(α
y
, χ)[
2
f˚ar vi d˚a
[(α
y
, χ)[
2
=
1
2
(C
1
−iC
2
) (C
1
+iC
2
) = ¦Lite r¨aknande¦ =
1
2
[1 + sin 2γ sin(δ
2
−δ
1
)] .
I
3
I
2
= [(α, α
y
)[
2
=
1
2
.
103. Den ing˚aende str˚alen har intensitet I
in
. Str˚alen efter f¨orsta filtret har intensitet I
1
och
str˚alen ut har intensitet I
ut
.
I
1
I
ut
= [(α, χ)[
2
= [C
1
[
2
.
I
ut
I
1
= ¦Se f¨oreg˚aende uppgift¦ =
1
2
s˚a att
I
ut
I
in
=
1
2
[C
1
[
2
.
71
104. Vi utvecklar v˚agfunktionen efter egenvektorer till S
x
eftersom koefficienten framf¨or
α
x
d˚a talar om “hur mycket” partikeln befinner sig i tillst˚andet α
x
. S
x
=
¯ h
2
_
0 1
1 0
_
och
dess egenvektorer ¨ar α
x
=
1

2
_
1
1
_
och β
x
=
1

2
_
1
−1
_
. Skriv om α och β i dessa
vektorer: α =
1

2

x

x
), β =
1

2

x
−β
x
). Det g¨or att vi kan skriva v˚agfunktionen som
1

2
(ψ(r) +φ(r))α
x
+
1

2
(ψ(r) −φ(r))β
x
. Sannolikheten att finna partikeln i ett litet element
dV runt r blir nu
1
2
[ψ(r) +φ(r)[
2
.
105. Vi kan v¨alja v˚art koordinatsystem s˚a att spinnriktningen ligger i xz-planet n =
(sin θ, 0, cos θ). Vi s¨oker egenvektorer till
n S = sin θS
x
+ cos θS
z
=
¯h
2
_
cos θ sin θ
sin θ −cos θ
_
.
Egenv¨ardena ¨ar som vi vet ±
¯ h
2
. Egenv¨ardesekvationen blir
¯ h
2
_
cos θ sin θ
sin θ −cos θ
__
a
b
_
=
¯ h
2
_
a
b
_
. Efter lite r¨aknande f˚ar vi de normerade egenvektorerna α
θ
=
_
cos
θ
2
sin
θ
2
_
och
β
θ
=
_
−sin
θ
2
cos
θ
2
_
. P(
¯ h
2
i z-riktningen) = [(α, α
θ
)[
2
= cos
2 θ
2
.
106. Vi ska l¨osa den tidsberoende Schr¨odingerekvationen med H = −µBS
z
och sedan
ber¨akna de ¨onskade medelv¨ardena. Schr¨odingerekvationen blir Hψ = i¯h
∂ψ
∂t
. Om vi har ett
egentillst˚and till H: Hψ
n
= E
n
ψ
n
f˚ar vi tidsberoendet direkt: ψ = ψ
n
e
E
n
t/i¯ h
. I v˚art fall
vet vi att egenvektorerna till H blir egenvektorerna till S
z
(α och β) och egenv¨ardena blir
±µB
¯ h
2
. Vi kan d˚a direkt skriva upp l¨osningen till v˚ar tidsberoende Schr¨odingerekvation:
ψ = C
1
αe
iµBt/2
+C
2
βe
−iµBt/2
, d¨ar [C
1
[
2
+[C
2
[
2
= 1
¸S
x
) = (ψ, S
x
ψ) = ψ

S
x
ψ
=
_
C

1
α

e
−iµBt/2
+C

2
β

e
iµBt/2
_
¯h
2
_
C
1
βe
iµBt/2
+C
2
αe
−iµBt/2
_
=
¯h
2
_
C

1
C
2
e
−iµBt
+C

2
C
1
e
iµBt
_
¸S
y
) = ¦Likartade ber¨akningar¦ =
¯h
2
_
−iC

1
C
2
e
−iµBt
+iC

2
C
1
e
iµBt
_
¸S
z
) = ¦Likartade ber¨akningar¦ =
¯h
2
_
[C
1
[
2
−[C
2
[
2
_
.
Derivering ger nu de efterfr˚agade sambanden med ω = Bµ.
107. Eftersom ψ

och ψ
+
¨ar egentillst˚and till H med olika egenv¨arden E

och E
+
kan vi
direkt skriva l¨osningen till den tidsberoende Schr¨odingerekvationen som
ψ
K
0(t) = Aψ

e
−iE

t/¯ h
+Bψ
+
e
−iE
+
t/¯ h
,
d¨ar [A[
2
+[B[
2
= 1. Med begynnelsevillkoret
ψ
K
0(0) =
1

2



+
)
72
f˚ar vi A = B =
1

2
. F¨or t

f˚ar vi:
ψ
K
0(t

) =
1

2
ψ

e
−iE

t/¯ h

+
e
−iE
+
t/¯ h
=
1

2
e
−iE

t

/¯ h
_
ψ


+
e
−i(E
+
−E

)t

/¯ h
_
.
F¨or att detta ska vara rent K
0
-tillst˚and ska
(E
+
−E

)t

¯ h
= ±2π.
108. Vi vet att Y
lm
¨ar egenfunktioner till L
2
och L
z
och att α och beta ¨ar egenfunktioner till
S
2
och S
z
. Egenfunktionerna till J
2
och J
z
blir d˚a tensorprodukter (se kurs i vektoranalys:
Yttre produkt) av dessa funktioner. Dessa tensorprodukter blir av formen Y
lm
χ, d¨ar χ ¨ar
antingen α eller β. N¨ar J – operatorer verkar p˚a en s˚adan produkt kommer L – delen att
verka endast p˚a Y
lm
och S – delen endast att verka p˚a χ. Nu vet vi att egenv¨ardet till J
2
blir j(j + 1)¯h
2
, d¨ar j kan anta v¨ardena l −
1
2
och l +
1
2
. F¨or varje v¨arde p˚a j b¨orjar vi
med det egentillst˚and som har maximalt j
z
och stegar oss sedan ner med stegoperatorn J

.
Maximalt j
z
= j. Beteckna v˚agfunktionen med j och j
z
med [j j
z
).
¸
¸
¸
¸
l +
1
2
l +
l
2
_
= Y
ll
α
_
= [l l)
¸
¸
¸
¸
1
2
1
2
__
J

Y
ll
α = (L

+S

)Y
ll
α = ¯h
_

2lY
l,l−1
α +Y
ll
β
_
.
Om vi normerar f˚ar vi:
¸
¸
¸
¸
l +
1
2
l −
1
2
_
=
1

2l + 1
_

2lY
l,l−1
α +Y
ll
β
_
.
Ytterligare en stegning och normering ger:
¸
¸
¸
¸
l +
1
2
l −
3
2
_
=
1

2l + 1
_

2l −1Y
l,l−2
α +

2Y
l,l−1
β
_
.
Fortsatt stegning och normering ger sedan alla funktioner med j = l +
1
2
. Den sista blir:
¸
¸
¸
¸
l +
1
2
−l −
1
2
_
= Y
l,−l
β
_
= [l −l)
¸
¸
¸
¸
1
2

1
2
__
.
F¨or j = l −
1
2
m˚aste vi anv¨anda en linj¨arkombination av Y
l,l−1
α och Y
ll
β

¸
l −
1
2
l −
1
2
_
= aY
l,l−1
α +bY
ll
β
_
f¨or att skapa ett tillst˚and med j
z
= j, annars f˚ar j
z
fel
v¨arde. F¨or att best¨amma a och b kan vi g¨ora p˚a flera s¨att. Vi kan multiplicera med J
2
,
skriva om med stegoperatorer och r¨akna p˚a. Vi kan skal¨armultiplicera med
¸
¸
l +
1
2
l −
1
2
_
och
utnyttja ortogonaliteten eller vi kan utnyttja att J
+
¸
¸
l −
1
2
l −
1
2
_
= 0. Den jobbigaste ¨ar nog
“J
2
-metoden”. Vi v¨aljer skal¨armultiplikation:
(aY
l,l−1
α +bY
l,l−1
β,

2Y
l,l−1
α +Y
ll
β) = a

2l +b = 0.
Normeringen a
2
+b
2
= 1 ger:
a =
1

2l + 1
, b = −
1

2l + 1
.
Sedan ger nedstegning med J

och normering resten.
¸
¸
¸
¸
l −
1
2
l −
1
2
_
=
1

2l + 1
(Y
l,l−1
α −

2lY
ll
β)
¸
¸
¸
¸
l −
1
2
l −
3
2
_
=
1

2l + 1
(

2Y
l,l−2
α −

2l −1Y
l,l−1
β)
73
109. Egenv¨ardena best¨ams enklast genom att anv¨anda omskrivningen
S
1
S
2
=
1
2
_
(S
1
+S
2
)
2
−S
2
1
−S
2
2
¸
=
1
2
_
J
2
−S
2
1
−S
2
2
_
.
Vi vet att egenv¨ardena j till J
2
g˚ar fr˚an [s
1
− s
2
[ till s
1
+ s
2
. (Egenv¨ardena till J
2
¨ar som
vanligt j(j + 1)¯h
2
.) Egenv¨ardena till S
1
S
2
blir d˚a
1
2
¯h
2
[j(j + 1) −s
1
(s
1
+ 1) −s
2
(s
2
+ 1)].
F¨or varje v¨arde p˚a j finns det 2j +1 olika egenfunktioner s˚a multipliciteten blir 2j +1. Dessa
kan v¨aljas som egenfunktioner ¨aven till J
z
. Egenv¨ardena blir −
5
2
¯h
2
, −¯h
2
och ¯h
2
. Beteckna
den gemensamma egenfunktion till S
2
1
och S
z
med [s
1
s
1
z
) och motsvarande f¨or S
2
och J.
Vi ser p˚a uttrycket f¨or S
1
S
2
att dess egenfunktioner ¨ar egenfunktioner till S
2
1
, S
2
2
och J
2
.
Egenfunktionerna blir samma som till J
2
. Vi v¨aljer dessa som egenfunktioner ¨aven till J
z
,
men det ¨ar inte helt n¨odv¨andigt. Enklast ¨ar att b¨orja med det st¨orsta v¨ardet p˚a j (= parallella
spinn). D˚a ¨ar egenv¨ardet till S
1
S
2
=
3
2
¯h
2
. Egenfunktionen blir:
¸
¸
5
2
5
2
_
=
¸
¸
3
2
3
2
_
[1 1) de ¨ovriga
egenfunktionerna f˚as med nedstegningsoperatorn J

och normeringar. F¨or egenv¨ardet −¯h
2
till S
1
S
2
¨ar j =
3
2
. Egenfunktionen
¸
¸
3
2
3
2
_
= a
¸
¸
3
2
1
2
_
[1 1) + b
¸
¸
3
2
3
2
_
[1 0). Med FS (1.22)
vet vi att J
+
p˚a detta tillst˚and ska bli 0. Det ger

3a +

2b = 0. Detta tillsammans med
normering ger a och b. De ¨ovriga egenfunktionerna med detta j f˚as med J

och normering.
Slutligen egenv¨ardet −
5
2
¯h
2
(j =
1
2
). Om vi v¨aljer egenfunktionerna till J
2
s˚a att de blir
egenfunktioner ¨aven till J
z
m˚aste vi ha en linj¨arkombination av
¸
¸
3
2
3
2
_
[1 −1),
¸
¸
3
2
1
2
_
[1 0) och
¸
¸
3
2

1
2
_
[1 1). Applicera J
+
p˚a detta tillst˚and och s¨att till 0. D˚a f˚ar man
1

2
¸
¸
¸
¸
3
2
3
2
_
[1 −1) −
1

3
¸
¸
¸
¸
3
2
1
2
_
[1 0) +
1

6
¸
¸
¸
¸
3
2

1
2
_
[1 1).
En nedstegning med J

och normering ger det andra tillst˚andet med detta egenv¨arde.
110. Vi vill att j
z
= l −
3
2
ska vara det st¨orsta v¨ardet p˚a j
z
. Ett s˚adant tillst˚and kan bara
skapas av en linj¨arkombination av Y
l,l−2
α och Y
l,l−1
β. Vi vet ocks˚a att J
+
verkande p˚a detta
tillst˚and med maximalt j
z
ska ge 0. F¨ors¨ok nu skapa ett s˚adant tillst˚and:
J
+
(aY
l,l−2
α +bY
l,l−1
β) = (L
+
+S
+
)(aY
l,l−2
α +bY
l,l−1
β)
= ¦L verkar bara p˚a Y
lm
och S bara p˚a α och β enligt FS (1.22)¦
=

4l −2¯haY
l,l−1
α +

2l¯hbY
l,l
β +b
¯h

2
Y
l,l−1
α.
Koefficienterna framf¨or varje basfunktion m˚aste vara 0. Andra termen ger omedelbart att
b = 0 och d¨armed blir ocks˚a att a = 0. Givetvis kan man som ett arbetsammare alternativ
f¨ors¨oka skapa ett egentillst˚and till J
2
med egenv¨arde ¯h
2
_
l −
3
2
_ _
l −
1
2
_
.
111. Det ¨ar (som alltid) l¨ampligt att f¨orst dela upp ψ i egenfunktionerna α och β samt
klotytfunktioner. Med FS sid. 4 f˚ar vi: ψ = F(r)
_

3
_
Y
10
α −

2Y
11
β
_
. FS (1.19) ger
L
2
Y
1m
= ¯h
2
2Y
1m
. Allts˚a ¨ar ψ egenfunktion till L
2
med egenv¨arde 2¯h
2
. F¨or J
z
har vi:
J
z
_
Y
10
α −

2Y
11
β
_
= (L
z
+S
z
) (Y
10
α −Y
11
β) = ¯h
__
0 +
1
2
_
Y
10
α −
_
1 −
1
2
_

2Y
11
β
_
=
¯h
2
_
Y
10
α −

2Y
11
β
_
74
och J
z
har egenv¨arde
¯ h
2
. F¨or J
2
kan vi antingen vara listiga eller r¨akna ut den direkt. Direkt
metod:
J
2
= (L +S)
2
= L
2
+S
2
+ 2L S.
H¨ar har utnyttjats att L och S kommuterar. L
2
och S
2
vet vi hur de opererar p˚a ψ. (FS
(1.19))
2L S = 2L
x
S
x
+ 2L
y
S
y
+ 2L
z
S
z
= (L
+
S

+L

S
+
) + 2L
z
S
z
,
d¨ar FS (1.17) anv¨ants. Nu ¨ar det bara att anv¨anda FS (1.20) och (1.22) och sedan identifiera
egenv¨ardet som j(j +1)¯h
2
. Det ¨ar smartare att konstatera att eftersom l = 1 och s =
1
2
och
[l−s[ ≤ j ≤ [l+s[ (fr˚an allm¨an teori) s˚a m˚aste j vara
1
2
eller
3
2
. Nu ¨ar J
+
ψ = (L
+
+S
+
)ψ = 0,
vilket man ¨overtygar sig om med FS (1.22). Nu vet vi att enda m¨ojligheten att f˚a 0 ¨ar att
f¨ors¨oka stega upp ett tillst˚and med maximalt j
z
. Allts˚a ¨ar j = j
z
=
1
2
.
112. F¨or produkten α
1
α
2
α
3
(alla “spinn upp”) g¨aller att
S
z
α
1
α
2
α
3
= (S
1
z
+S
2
z
+S
3
z

1
α
2
α
3
=
3
2
¯hα
1
α
2
α
3
.
F¨or nedstegningsoperatorerna S
i

= S
i
x
−iS
i
y
g¨aller (FS (1.22)) S
i

α
i
= β
i
, S
i

β
i
= 0, s˚a
att S

α
1
α
2
α
3
= β
1
α
2
α
3

1
β
2
β
3

1
α
2
β
3
. Eftersom de tre termerna i summan var f¨or sig
¨ar normerade och inb¨ordes ortogonala, m˚aste vi normera med en faktor. Opererar vi med
S

p˚a h¨ogerledet ovan f˚ar vi S

S

α
1
α
2
α
3
= 2(β
1
β
2
α
3

1
α
2
β
3

1
β
2
β
3
) och opererar vi
igen p˚a detta tillst˚and med S

f˚ar vi 6β
1
β
2
β
3
. Normerat f˚ar vi:
3
2
¯h :
¸
¸
¸
¸
3
2
3
2
_
= α
1
α
2
α
3
1
2
¯h :
¸
¸
¸
¸
3
2
1
2
_
=
1

3

1
α
2
α
3

1
β
2
α
3

1
α
2
β
3
)

1
2
¯h :
¸
¸
¸
¸
3
2

1
2
_
=
1

3

1
β
2
α
3

1
α
2
β
3

1
β
2
β
3
)

3
2
¯h :
¸
¸
¸
¸
3
2

3
2
_
= β
1
β
2
β
3
113. S
z
= S
1
z
+S
2
z
+ S
3
z
. Med FS (1.20) vet vi hur varje spinnoperator i summan verkar
p˚a “sitt” respektive spinn. F¨or S
z
f˚ar vi:
S
z
χ = (S
1
z
+S
2
z
+S
3
z
) [↑↑↑) =
3
2
¯h[↑↑↑) .
F¨or att se hur S
2
verkar p˚a v˚art tillst˚and utvecklar vi den f¨orst i de enskilda spinnoperato-
rerna. S
2
= S
2
1
+S
2
2
+S
2
3
+2S
1
S
2
+2S
1
S
3
+2S
2
S
3
. Kvadraterna kan ber¨aknas direkt och
f¨or skal¨arprodukterna skriver vi om x- och y-komponenterna med hj¨alp av stegoperatorer.
S
1
S
2
= S
1
x
S
2
x
+ S
1
y
S
2
y
+ S
1
z
S
2
z
= ¦FS (1.17)¦ =
1
2
(S
1
+
S
2

+ S
1

S
2
+
) + S
1
z
S
2
z
och
motsvarande f¨or de andra skal¨arprodukterna. Nu ¨ar S
2
1
[↑↑↑) = ¯h
2
_
1
2
_
1
2
+ 1
__
[↑↑↑).
S
1
z
S
2
z
[↑↑↑) = ¯h
2
_
1
2
_
2
[↑↑↑)
S
1
+
S
2

[↑↑↑) = ¦FS (1.22)¦ = 0 (tack vare S
1
+
)
Totalt f˚ar vi: S
2
[↑↑↑) = ¯h
2
_
3
1
2
_
1
2
+ 1
_
+ 3 2
_
1
2
_
2
_
[↑↑↑) =
15
4
¯h
2
[↑↑↑).
75
114. I basen av egenfunktioner som best¨ams av kvanttalen l, s, J och m
J
blir W
SB
diagonal.
Detta inses genom att f¨orst observera att J
2
= L
2
+S
2
+2L S, ty L och S kommuterar, s˚a
W
SB
= ξ(r)L S =
1
2
ξ(r)
_
J
2
−L
2
−S
2
_
.
Egenv¨ardena blir
ξ
2p
L S
¸
¸
¸
¸
l = 1; S =
1
2
; J; m
J
_
=
1
2
ξ
2p
¯h
2
_
J(J + 1) −2 −
3
4
_ ¸
¸
¸
¸
l = 1; S =
1
2
; J; m
J
_
,
som ej beror av m
J
, s˚a den fr˚an b¨orjan sexfaldigt degenererade 2p-niv˚an splittras i en
fyrfaldigt degenererad niv˚a svarande mot J =
3
2
och en tv˚afaldigt degenererad niv˚a svarande
mot J =
1
2
. Vi har
ξ(r) =
1
2m
2
c
2
1
r
dV
dr
,
varf¨or
ξ
2p
=
1
2m
2
c
2
e
2
4πǫ
0
_
1
r
3
_
.
Om R
2p
(r) ¨ar normerad till 1, s˚a f˚as
_
1
r
3
_
=
_

0
1
r
3
[R
2p
(r)[
2
r
2
dr =
1
24
a
−3
,
d¨ar a ¨ar Bohrradien, s˚a
ξ
2p
=
1
2m
2
c
2
e
2
4πǫ
1
24
a
−3
=
1
48¯h
2
mc
2
α
4
.
α =
e
2
4πǫ
0
¯ hc

1
137
¨ar den dimensionsl¨osa finstrukturkonstanten. Vi f˚ar f¨oljande korrektioner
i energin
J =
3
2
: ∆E =
1
96
mc
2
α
4
≈ 1,5 10
−5
eV, fyrfaldigt degenererad.
J =
1
2
: ∆E = −
1
48
mc
2
α
4
≈ −3,0 10
−5
eV, tv˚afaldigt degenererad.
115. Fyrpartikeltillst˚andet ¨ar en linj¨arkombination av produkter av tv˚a tv˚apartikeltillst˚and:
ψ
p
ψ
n
, svarande mot proton- och neutrontillst˚andet respektive. Om vi f¨orst betraktar proto-
nerna, som ¨ar fermioner, s˚a vet vi att ψ
p
¨ar en antisymmetrisk (vid permutation av proton-
koordinaterna (spinn- och rumskoordinater), f¨or de tv˚a protonerna ¨ar identiska partiklar)
linj¨ar-kombination av produkttillst˚and R
p
χ
p
, d¨ar R
p
och χ
p
¨ar rums- och spinntillst˚and
respektive. Grundniv˚an f¨or en harmonisk oscillator f¨or tv˚a protoner har ett symmetriskt
tv˚apartikeltillst˚and R
p
, vilket medf¨or att χ
p
¨ar antisymmetrisk. L˚at 1 och 2 beteckna de tv˚a
protonerna. Det enda antisymmetriska tv˚apartikelspinntillst˚andet ges av
1

2
(α(1)β(2) −α(2)β(1)) ,
vilket ger protontillst˚andet
ψ
p
= R
p1
R
p2
1

2
(α(1)β(2) −α(2)β(1)) ,
d¨ar α och β ¨ar normerade spinnegenfunktioner till S
z
. ψ
n
har ett helt analogt utseende.
76
116. Varje tillst˚and ges av en linj¨arkombination av produkter av rums- och spinntillst˚and
ψ(r
1
, r
2
) = ψ
0
(r
1
, r
2

00

1
(r
1
, r
2

11

2
(r
1
, r
2

10

3
(r
1
, r
2

1,−1
.
Om nu ψ(r
1
, r
2
) ¨ar en egenfunktion till den givna Hamiltonoperatorn, s˚a f¨oljer det att
ψ
i
(r
1
, r
2
), i = 0, 1, 2, 3, ocks˚a ¨ar egenfunktioner. Dessa rumsegenfunktioner ges av produkt-
tillst˚and
ψ(r
1
, r
2
) = φ
n
(r
1
) ϕ
m
(r
2
),
d¨ar H(p
1
, r
1

n
(r
1
) = E
n
φ
n
(r
1
) och H(p
2
, r
2

m
(r
2
) = E
m
ϕ
m
(r
2
), s˚a egenv¨ardet till
ψ(r
1
, r
2
) blir E(n, m) = E
n
+ E
m
. Nu ¨ar de givna spinntillst˚anden antisymmetriska el-
ler symmetriska, s˚a det f¨oljer fr˚an pauliprincipen att motsvarande rumstillst˚and ¨ar sym-
metriskt eller antisymmetriskt respektive. Det rumstillst˚and som ¨ar symmetriskt och har
l¨agsta energin har formen
ψ
(s)
(r
1
, r
2
) = φ
0
(r
1
) φ
0
(r
2
), E
(s)
= E
0
+E
0
.
Grundtillst˚andet f¨or antisymmetriska tillst˚and ges av
ψ
(a)
(r
1
, r
2
) = φ
0
(r
1
) φ
1
(r
2
) −φ
1
(r
1
) φ
0
(r
2
), E
(a)
= E
0
+E
1
.
H¨ar ¨ar φ
0
(r) och φ
1
(r) grundtillst˚andet respektive den f¨orsta exciterade niv˚an. Tydligen ¨ar
grundtillst˚andet hos tv˚apartikelsystemet symmetriskt, vilket skulle visas.
117. Pauliprincipen inneb¨ar att hela v˚agfunktionen skall vara antisymmetrisk m a p byte
av b˚ade rums- och spinnkoordinater. Fr˚an problemformuleringen vet vi att spinndelen ¨ar
antingen symmetrisk eller antisymmetrisk. Detta betyder att rumsdelen m˚aste vara anti-
symmetrisk respektive symmetrisk. Till tripletten h¨or en antisymmetrisk rumsdel. De tv˚a
m¨ojligheterna ¨ar (f¨or de givna enpartikeltillst˚anden)
ψ
s
(r
1
, r
2
) =
1

2

a
(r
1

b
(r
2
) +φ
a
(r
2

b
(r
1
)) ,
ψ
a
(r
1
, r
2
) =
1

2

a
(r
1

b
(r
2
) −φ
a
(r
2

b
(r
1
)) .
Skillnaden i energi mellan singlett- och triplettillst˚andet blir:
2
_ _
φ
a
(r
1
)

φ
b
(r
2
)

e
2
4πǫ
0
[r
1
−r
2
[
φ
a
(r
1

b
(r
2
) dr
1
dr
2
.
Denna integral kallas utbytesintegralen. F¨or elektroner p˚a samma atom ¨ar denna positiv. En
konfiguration med parallella spinn (triplettillst˚and), varvid ψ = ψ
a
, har l¨agre energi. Detta
kallas Hunds regel.

A Typsatt i L TEX

Sammanst¨lld av Tommy Ohlsson, 1998-1999. a c Teoretisk Fysik, KTH, 1999

Inneh˚ all
Inneh˚ all Lydelser Inledande kvantfysik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Endimensionella Schr¨dingerekvationen . . . . . . . . o V˚ agpaket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bundna tillst˚ and . . . . . . . . . . . . . . . . . . Endimensionell spridningsteori . . . . . . . . . . o Tidsberoende Schr¨dingerekvationen . . . . . . . Harmoniska oscillatorn i en dimension . . . . . . Grundl¨ggande postulat och obest¨mbarhetsrelationen a a Tv˚ och tredimensionella Schr¨dingerekvationen . . . ao V¨teatomen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a Tredimensionella harmoniska oscillatorn . . . . . Partiklar i elektromagnetiska f¨lt . . . . . . . . . a St¨rningsteori . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . o Enkelt spektrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . Degenererat spektrum . . . . . . . . . . . . . . . Tidsberoende st¨rningsr¨kning . . . . . . . . . . o a Variationskalkyl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Impulsmoment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Banimpulsmoment . . . . . . . . . . . . . . . . . Spinn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Koppling av impulsmoment . . . . . . . . . . . . M˚ angpartikeltillst˚ and . . . . . . . . . . . . . . . . . . L¨sningar o . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i 1 1 1 2 3 5 8 8 9 11 12 13 14 15 15 16 17 18 18 18 20 21 22 25

i

ii

t) = ei(kx−ωt) d˚ V = konstant. a 6. Vad ¨r energin f¨r varje utstr˚ kvantum? Hur m˚ alat anga kvanta utstr˚ per period? alas 3. Visa att de Brogliev˚ angden f¨r en partikel kan skrivas som agl¨ λ = λc a agl¨ d¨r λc ¨r partikelns comptonv˚ angd. 1 . En radios¨ndare med effekten 50 kW s¨nder p˚ frekvensen 1 MHz. Vilken energi kan o a en elektron uppta eller avge till vibrationerna vid en kollision? a a a a o 2. Antag att vinkelfrekvensen f¨r vibrationerna ¨r ω. d¨r k ¨r en konstant. Best¨m energiegenv¨rdet. Kvantumet f¨r gittervibrao o tionerna kallas fonon.Lydelser Inledande kvantfysik 1. I den moderna teorin f¨r gittervibrationer ¨r dessa kvantiserade. Endimensionella Schrodingerekvationen ¨ 5. Vad ¨r de Broglie-v˚ angden f¨r en elektron som accelererats genom en potentialdifferens a agl¨ o p˚ 100 V? a o 4. o a a a St¨ll upp den tidsoberoende Schr¨dingerekvationen f¨r partikeln och visa att v˚ a o o agfunktionen ψ(x) = Ae− √ km 2 2¯ x h satisfieras av v˚ agfunktionen f¨r en fri partikel o a o a a ¨r en l¨sning till densamma. En partikel med massan m r¨r sig i potentialf¨ltet V (x) = kx2 /2. a c v 2 − 1. Atomerna i gittret kan o a anses r¨ra sig i en tredimensionell harmonisk oscillatorpotential. Visa att den tidsberoende Schr¨dingerekvationen o − ¯ 2 ∂2ψ h ∂ψ + V ψ = i¯ h 2m ∂x2 ∂t ψ(x.

a) Best¨m v˚ a a b) Best¨m N s˚ att ∞ −∞ |ψ(x)|2 dx = 1. I ett visst ¨gonblick beskrivs partikeln av o a a o v˚ agfunktionen eiax ψ(x) = N . Ett v˚ agpaket utg¨rs av en superposition av plana v˚ o agor. 13. a a a a o a 8. Ett v˚ agpaket utg¨rs av en superposition av plana v˚ o agor. a a a a c) Best¨m a s˚ att v¨ntev¨rdet av r¨relsem¨ngden blir noll. men ej till operatorn p. Ar v˚ ψ(x. x-axeln. ψ(x. Visa att den plana v˚ agen ψ(x. Visa att v˚ agfunktionen a a a ¨r en egenfunktion till operatorn p2 . Best¨m os¨kerheten ∆p. a 10. b) Ber¨kna v¨ntev¨rdet av l¨get. b) Best¨m N s˚ att a a ∞ −∞ |ψ(x)|2 dx = 1.2 7. t) = Aei(kx−ωt) a o a hd a h ¨r en egenfunktion till r¨relsem¨ngdsoperatorn p = −i¯ dx svarande mot egenv¨rdet ¯ k. Vilken form har v˚ agpaketet ψ(x) om de ing˚ aende plana v˚ agornas f¨rdelning best¨ms av o a funktionen 1/4 2 2 2∆2 ˆ e−∆ (k−k0 ) ? ψ(k) = π . 1 + ix b a) Normera ψ. a a a a ¨ agfunktionen 9. t) = A sin(kx − ωt) V˚ agpaket 11. 12. 2 Best¨m sedan v¨ntev¨rdena p och p samt os¨kerheten ∆p. k + a2 a) Best¨m v˚ a agfunktionen ψ(x). N reell. vars f¨rdelning p˚ olika v˚ o a agtal k best¨ms av funktionen a   0 om k < −K ˆ N om −K < k < K . En partikel r¨r sig l¨ngs en r¨t linje. t) = Ae−ax 2 −iωt en egenfunktion till r¨relsem¨ngdsoperatorn p? Best¨m v¨ntev¨rdena p och p2 samt o a a a a os¨kerheten ∆p. ψ(k) =  0 om k > K a agfunktionen ψ(x). vars f¨rdelning p˚ olika v˚ o a agtal k best¨ms av funktionen a N ˆ ψ(k) = 2 .

¨ a o and. f¨r x < 0 och x > a o Ber¨kna energiniv˚ a aerna. d¨r A ¨r en konstant. En partikel ¨r bunden till en endimensionell potentialgrop med o¨ndligt h¨ga v¨ggar a a o a p˚ avst˚ a andet L fr˚ varandra (potentialen V = 0 inuti gropen och V = ∞ utanf¨r gropen).3 Bundna tillst˚ and 14. som emitteras d˚ elektronen ˚ a aterg˚ till ar grundtillst˚ andet. f¨r ovriga x o ¨ a) H¨rled ett uttryck f¨r elektronens m¨jliga energier. b) om partikeln ar i f¨rsta exciterade tillst˚ o andet.) a a 17. a o o b) Antag att elektronen befinner sig i andra exciterade tillst˚ andet. Ber¨kna de m¨jliga a o frekvenserna f¨r den elektromagnetiska str˚ o alning. f¨r ovrigt o ¨ Vid tiden t = T ¨ndras potentialen pl¨tsligt till a o V (x) = 0 om 0 < x < 2a . Vilka m¨jliga energiv¨rden kan man finna vid en m¨tning. En partikel med massan m r¨r sig l¨ngs x-axeln under inverkan av potentialen: o a V (x) = 0 ∞ f¨r 0 < x < a o . c) om partikeln ¨r i ett mycket h¨gt exciterat tillst˚ d) enligt klassisk fysik. och vad ¨r a a o a a a sannolikheten f¨r respektive v¨rde? o a 18. En partikel med massan m befinner sig i en potentialgrop. 15. . En partikel befinner sig i en l˚ adpotential av formen V (x) = 0 ∞ om 0 < x < a . Ber¨kna sannolikheten f¨r att o a o man vid en m¨tning av energin f¨r t > T skall finna partikeln i grundtillst˚ a o andet svarande mot den nya potentialen. 16. (K¨rndiametern ¨r av denna storleksordning. ∞ f¨r ovrigt o ¨ Antag att partikeln befinner sig i grundtillst˚ andet f¨r t < T . definierad av V (x) = 0 ∞ d˚ 0 < x < a a . f¨r ¨vrigt o o Vid en viss tidpunkt beskrivs partikeln av v˚ agfunktionen ψ(x) = A 1 + 4 cos πx a sin 2πx a . En elektron r¨r sig under inverkan av potentialen o V (x) = 0 ∞ f¨r 0 ≤ x ≤ a o . Ber¨kna den l¨gsta energin f¨r en neutron i en endimensionell a a o l˚ adpotential med bredden 10 fm. an o Ber¨kna sannolikheten att p˚ affa partikeln inom avst˚ a atr¨ andet L/3 fr˚ en av v¨ggarna an a a) om partikeln ¨r i grundtillst˚ a andet.

Barri¨ren i x = 0 mota svaras av den starkt repulsiva potentialen mellan tv˚ k¨rnor p˚ sm˚ avst˚ fr˚ varandra. dvs. Ber¨kna a approximativt energin f¨r den l¨gsta energiniv˚ uttryckt i V0 .x −V0 overstiga ett visst v¨rde f¨r att ett bundet tillst˚ skall kunna uppkomma. F¨r en potential enligt figuren m˚ gropens djup V0 o aste V (x) 6 0 a .4 1 19. a a a a and an 20. o a an . V ]ψ)(x) = 0 f¨r alla ψ(x). En partikel med massan m r¨r sig l¨ngs x-axeln under inverkan av potentialen o a V (x) 6 . D˚ kan man visa att det finns ˚ a atminstone ett bundet tillst˚ and (se uppgift 88). −∞ < x < ∞. Best¨m detta a o and a ¨ minsta V0 ! Denna modell ger en f¨rklaring till varf¨r inte alla par av atomer bildar stabila o o molekyler trots att potentialen kan vara attraktiv f¨r vissa avst˚ o and. o o s˚ ar en egenfunktion till Hamiltonoperatorn H = T + V ¨ven egenfunktion till P ! Vad kan a¨ a man speciellt s¨ga om l¨sningar till den endimensionella station¨ra Schr¨dingerekvationen? a o a o 21. L˚ V (x) vara en attraktiv potential V (x) < 0. ([P.x −a V (x) = V0 0 a f¨r |x| > a o . Vilka egenv¨rden har P ? Visa a det f¨ljande: Om potentialen V (x) kommuterar med P . f¨r |x| < a o V0 antages vara s˚ avpassad att systemet n¨tt och j¨mnt har tv˚ bundna tillst˚ a a a a and. |V (x)| ≤ C |x| (x → at ±∞) f¨r n˚ o agon konstant C. Paritetsoperatorn definieras genom (P ψ)(x) = ψ(−x).

5 22.och transmissionskoefficienterna. s˚ a adant att hastigheten hos de elektroner som infaller fr˚ v¨nster och passerar kontaktytan minskar med 75 % vid an a . Best¨m uttryck f¨r l¨gsta energin f¨r symmetriska och antisymmetriska tillst˚ n¨r δǫ (x) → a o a o and a d δ(x) (ǫ → 0). o f¨r |x| > b o a) Best¨m energiniv˚ < V0 f¨r symmetriska och antisymmetriska tillst˚ a aer o and. Behandla problemet a a a a a genom att genomf¨ra en explicit ber¨kning av reflektions. x>0 H¨r ¨r V0 > 0 och x ¨r koordinaten vinkelr¨t mot k¨rnans yta (x = 0). |x| > d δǫ = 0 1 ǫ |x| < f. F¨r att se om “snabba neutroner” (h¨g energi) eller “l˚ neutroner” (l˚ energi) l¨mpar sig b¨st f¨r att inducera k¨rnreaktioner kan man betrakta ag a a o a en f¨renklad endimensionell modell d¨r potentialen ges av o a V (x) = 0 −V0 x<0 . a and Endimensionell spridningsteori a averkas av en attraktiv potential med kort 24. Den kommer d¨rf¨r med en viss sannolikhet att reflekteras och kan i s˚ fall inte a a o a a o o angsamma inducera en k¨rnreaktion.x a   V0 0 V (x) =  ∞ b f¨r |x| < a o f¨r a < |x| < b . Kontaktytan mellan tv˚ metaller fungerar som ett potentialsteg. En partikel. and 23. En neutron som infaller mot en atomk¨rna p˚ r¨ckvidd. o a 25.¨. befinner sig i en o¨ndligt djup potentialgrop med en δ-potential a V (x) = h ¯ − 2ma δǫ (x) ∞ 2 |x| < d . massa m. Ber¨kna energiskillnaden mellan dessa tillst˚ om a ≫ 1. En partikel med massan m r¨r sig l¨ngs x-axeln under inverkan av potentialen o a V (x) 6 V0 . b) Best¨m V0 s˚ att det l¨gsta symmetriska tillst˚ a a a andet har energin V0 och ber¨kna f¨r detta a o tillst˚ sannolikheten att partikeln “befinner sig i intervallet −a < x < a”. o ǫ 2 .

80 eV. N¨r en ljusstr˚ fr˚ vakuum infaller mot ett medium sker en brytning av ljusstr˚ a ale an alen enligt figuren.x 27. Hur stor blir o a d˚ str¨mmen till h¨ger om barri¨ren? a o o a v  . Vid ett fotoelektriskt experiment f˚ ljus med v˚ angden 410 nm infalla mot en aluar agl¨ miniumyta. Antag att de infallande elektronerna motsvarar en str¨m p˚ 1 µA. skall kunna l¨mna metallen utan att reflekteras vid ytan.6 passagen. som absora a a o berat en foton. d¨r a uttr¨desarbetet W har v¨rdet 2. o a an o V 6 (x) 0 −W . Brytningsindex n f¨r mediet definieras av relationen o n= sin α λ0 = λ sin β d¨r λ0 och λ ¨r ljusets v˚ angd i vakuum respektive i mediet. Metallens yta kan approximativt representeras av ett spr˚ i den potentiella energin V ang fr˚ V = 0 utanf¨r metallen till V = −V0 inuti metallen. Ber¨kna sannolikheten f¨r att en elektron.25 v V 6 (x) -x 26. N¨r elektroner infaller mot en a a agl¨ a metall sker p˚ motsvarande s¨tt en brytning av de v˚ a a agor som ¨r associerade med elektronera na.0. Ytan kan i en enkel modell representeras av ett potentialsteg enligt figur. Antag att elektroner med energin an o . Det f˚ f¨ruts¨ttas a ar o a att elektronen r¨r sig vinkelr¨tt mot ytan och att den fr˚ b¨rjan hade energin −W .

a R α β s vakuum metall 28. dvs. Anv¨nd dessa villkor f¨r att best¨mma B och a o a C. 2π ≪ 1. a o a Ber¨kna vinkeln β.x V (x) = h ¯ − 2maδ 0 2 δ |x| < 2 annars Partikelns r¨relse beskrivas av v˚ o agfunktionen u(x) = u− (x) = eikx + Be−ikx u+ (x) = Ceikx δ x < −2 . f¨r vilken g¨ller att V0 = 12 eV. s˚ kan visas att integrationen ¨ver brunnen kan ers¨ttas med villkoren: u− (0) = u+ (0) (v˚ o a agfunktionen 1 agfunktionens derivata g¨r ett spr˚ i o ang ar kontinuerlig i 0) och du+ (0) − du− (0) = − a u(0) (v˚ ¨ dx dx origo.7 10 eV under infallsvinkeln α = 45◦ tr¨ffar en metallyta. En partikel med massa m infaller fr˚ v¨nster l¨ngs x-axeln och m¨ter en “smal och an a a o mjuk” potentialbrunn (se figur) 6 −δ/2 δ/2 . proportionellt mot u(0)) (skall ej visas). Best¨m d¨rp˚ reflexionskoefficienten R = |B|2 och transmissionskoefficienten T = |C|2 a a a och verifiera att R + T = 1. D˚ o a a kδ a partikelns v˚ angd ¨r stor i f¨rh˚ agl¨ a o allande till potentialens bredd. δ 2 <x d¨r B (reflexionsamplituden) och C (transmissionsamplituden) best¨ms genom att man a a δ sammanbinder u− och u+ via Schr¨dingerekvationen i omr˚ o adet |x| < 2 (g¨rs ej h¨r). .

Best¨m den l¨gsta energi hos partikeln vid vilken totaltransmission upptr¨der. Ber¨kna v˚ o a a a agfunktionen ψ(x. t). f¨r |x| < a o Vid tiden t = 0 beskrivs den av en v˚ agfunktion ψ(x.84 · 10−27 kg. 0 ∞ 0<x<a .074 nm och µ = 0. x0 och V0 ¨r f¨r molekylen karakteristiska konstanter. dvs. faller in mot en potentialbrunn med djup V0 och bredd d. x0 = 0. d¨r N ¨r en normeringskonstant. b) Ber¨kna grundtillst˚ a andets energi numeriskt f¨r H2 -molekylen f¨r vilken a = 20 nm−1 . Ber¨kna den l¨gsta och den n¨st a a a l¨gsta energiniv˚ f¨r denna r¨relse. massa m. En partikel med massan µ r¨r sig l¨ngs x-axeln under inverkan av o o a potentialen V (x) = V0 e−2a(x−x0 ) − 2e−a(x−x0 ) . Detta inneb¨r att atomerna kommer att utf¨ra en a a a o harmonisk sv¨ngningsr¨relse i f¨rh˚ a o o allande till varandra. f¨r ¨vrigt o o Hur ser v˚ agfunktionen ut vid en godtycklig tid t? 31. a o A o Tidsberoende Schr¨dingerekvationen 30. Harmoniska oscillatorn i en dimension 32. a o o a aerna d¨r a. En partikel med massan m r¨r sig under inverkan av potentialen o V (x) = +∞ 0 f¨r |x| ≥ a o . 0) = N sin3 2πx a f¨r |x| < a. En partikel. 0) = 2 πx + sin 3a a 4 sin 3a 3πx a . o o −19 V0 = 7 · 10 J. om V (x) serieutvecklas kan termer av tredje potens och h¨gre i (x − x0 ) f¨rsummas. . F¨r de l¨gst liggande niv˚ a a a a ¨r potentialen approximativt harmonisk kring j¨mviktsl¨get x = x0 .61 · 10−27 kg. S¨tt den reducerade massan till µ = 1.8 29. o o a) Best¨m grundtillst˚ a andets energi i denna approximation. d = 1 ˚. – Numerisk a a a ber¨kning (resultatet i eV) f¨r V0 = 5 eV. F¨r o enkelhets skull antas V0 och d ha s˚ adana v¨rden att systemet endast har ett bundet tillst˚ a and. a an o o a 33. Vibrationsr¨relsen f¨r en tv˚ o o aatomig molekyl kan beskrivas med en enkel endimensionell modell enligt f¨ljande. Krafterna mellan atomerna i en HCl-molekyl kan approximativt representeras av en fj¨der med fj¨derkonstanten 516 N/m. och partikeln en elektron. En partikel med massan m r¨r sig i en endimensionell l˚ o adpotential definierad av V (x) = Vid tiden t = 0 har v˚ agfunktionen formen ψ(x.

och ideno 2 dt tifiera m. Best¨m kommuteringsrelationen [I. C]B + A[B. En elektrisk sv¨ngningskrets (LC-krets) kan uppfattas som en harmonisk oscillator med a t. Best¨m f¨rintelseo a a o och skapelseoperatorer (A. C] = [A. C] d) [A + B. A] = 0 c) [A. C] = [A. B]C + B[A. p = m dx . 35. BC] = [A. Med hj¨lp av operatorn a erh˚ p˚ motsvarande s¨tt den egenfunktion o a a alls a a som svarar mot n¨rmaste l¨gre egenv¨rde (om a f˚ operera p˚ grundtillst˚ a a a ar a andets v˚ agfunktion blir resultatet noll). Om operatorn a† f˚ operera p˚ o o a ar a en egenfunktion till H s˚ erh˚ en ny egenfunktion. Ber¨kna f¨r den endimensionella harmoniska oscillatorn i det n:te egentillst˚ a o andet a a) medelv¨rdet av potentiell och kinetisk energi. B] + [A. A† ) (uttryckta i I och V ) s˚ att kretsens Hamiltonoperator f˚ a ar formen 1 . 2¯ h 2m¯ ω h d¨r operatorerna a och a† definieras av uttrycken a a = a† = Dessa operatorer kallas f¨r stegoperatorer av f¨ljande sk¨l. C] e) [A. a ¯ ade L = 10−9 H. a 37. a c) generalisera resultatet i a) till det fall att tillst˚ andet ¨r godtyckligt. ω och p f¨r kretsen. B] = AB − BA och visa f¨ljande relationer: a an o a) [A. sp¨nningen V som koordinat. V ]. H = ¯ ω A† A + h 2 R¨kna ut oscillatorenergienheten hω (b˚ i SI-enheter och elektronvolt) om C = 10−9 F. Visa att Hamiltonoperatorn f¨r en harmonisk oscillator kan skrivas o H= 1 + a† a ¯ ω. Vad ¨r den kvantiserade oscillatorns excitationsniv˚ om maximala v¨rdet p˚ a a a a V ¨r 10−3 V? a Grundl¨ggande postulat och obest¨mbarhetsrelationen a a 38. Utg˚ fr˚ definitionen av kommutatorn [A. J¨mf¨r uttrycket f¨r energin i kretsen a a o o 1 2 1 LI + CV 2 2 2 (= Tkin + Vpot ) I = C dV dt 1 med Hamiltonfunktionen f¨r en harmonisk oscillator 2m p2 + 1 mω 2 x2 . n¨mligen den som svarar mot n¨rmaste a alls a a h¨gre egenv¨rde.9 34. h 2 mω p x + i√ . C] f) [AB. C] . B] + [B. Best¨m v¨ntev¨rdena p och p2 f¨r en harmonisk oscillator i grundtillst˚ a a a o andet. 36. 2¯ h 2m¯ ω h mω p x − i√ . b) os¨kerhetsprodukten ∆x · ∆p. A] = 0 b) [A. ex. B + C] = [A. C] + [B.

dvs. Ber¨kna dt A f¨r ett station¨rt bundet tillst˚ a o a and. summan a l¨per endast ¨ver element i {φn }. c) och ge egenv¨rden och egenfunktioner till P ! a En operator som uppfyller a) och b) kallas projektionsoperator. L˚ P vara en operator s˚ at adan att P ψ = ν aν φν (hur ber¨knar man aν ). 43. Visa f¨ljande kommuteringsrelationer: o a) [xi . pj ] = i¯ δij h d) [pi . pj ] = 0 c) [xi . L˚ Hamiltonoperatorn H och en given godtycklig observabel A vara tidsoberoende. B] | 2 d d¨r ∆τ · | dτ A | = ∆A. Visa att o o a a a) P ¨r sj¨lvadjungerad (hermitesk). F (r)] = −i¯ ∂F (r) h ∂xi ¨ 40. Visa att ψ ¨r ett a egentillst˚ till A. . dvs. normerbar. Observabeln A har i tillst˚ andet ψ spridningen noll. Hur stor ¨r bredden relativt v˚ angden? o a A a agl¨ 45. ∆A = 0. V˚ angden a o and ¨ agl¨ f¨r en observerad spektrallinje ¨r 3000 ˚. Den genomsnittliga livsl¨ngden f¨r ett exciterat atomtillst˚ ar 10−8 s. L˚ φ(x) = f (x)eikx (−∞ < x < ∞) d¨r f (x) ar reell. Varje v˚ a agfunktion kan skrivas ψ= ∞ n=1 an φn . deriverbar och at a ¨ f (x) → 0. Ber¨kna spridningsprodukten ∆x · ∆p f¨r dels de tv˚ l¨gsta tillst˚ a a a andet f¨r en endimensionell o nell l˚ adpotential med o¨ndliga v¨ggar och dels det l¨gsta tillst˚ a o a harmonisk oscillator. at a a H¨rled ur obest¨mbarhetsrelationen ∆A · ∆B ≥ relationen ∆τ · ∆E ≥ h ¯ 2 1 | [A. xj ] = 0 b) [pi . Visa att px = ¯ k. d˚ x → ±∞. Ar det m¨jligt att m¨ta x och pz samtidigt. A ¨r en observabel som ej a a d beror explicit av tiden. En partikel med massan m ¨r bunden i en potential V (r). a a a 48. b) P 2 = P . Tolka ∆τ fysikaliskt! a 44. and a o a a anden i en endimensio42. L˚ {φn }∞ vara en fullst¨ndig ortonormerad m¨ngd av funktioner och {φν } en ¨ndlig at n=1 delm¨ngd (ν antar ¨ndligt m˚ a a anga v¨rden n). J¨mf¨r med Heisenbergs undre gr¨ns. H]? a 47. dvs. kan man ange ett tillst˚ o a ands l¨ge i x-led a samtidigt som man k¨nner r¨relsem¨ngden i z-led? a o a 41. Visa att medelv¨rdet av r¨relsem¨ngden i ett station¨rt tillst˚ med diskret egenv¨rde a ¨r noll! Ledning: Vad ¨r [r.10 39. a h a o a a and a 46.

Ledning: Visa f¨rst att medelv¨rdet f¨r den kinetiska energin i ett bundet tillst˚ ¨r st¨rre o a o and a o a a ¨n noll. Ber¨kna a a medelv¨rdena av partikelns kinetiska och potentiella energier. e. En partikel (massa m) med best¨md energi befinner sig i tillst˚ a andet ψ = e−λr . ex. 55. Visa att a d Ek (λ) = dλ ψk (λ). a A ¯t h 2m∆ 2 −1/2 − x− 2 ∆2 + hk0 ¯ m 2 t 2 ht ¯ ( 2m∆ ) . y. om x < 0 eller x > a 53. Betrakta en fri elektron lokaliserad till ett omr˚ med utstr¨ckningen 1 ˚. station¨rt tillst˚ g¨ller o a and a n V =2 T . a 52. y. Efter hur l˚ tid har v˚ ang agpaketets bredd f¨rdubblats? F¨r att uppskatta storleksordningen antar vi att sannolikhetst¨theten ges av o o a 1 |ψ(x)|2 = √ ∆2 + 2π S¨tt ∆ = 1 ˚. osv. Partialintegrera och anv¨nd Gauss sats. Feynmans teorem: En sj¨lvadjungerad operator beror av en reell parameter λ. Potentiella energin g˚ mot ar a noll i o¨ndligheten. L˚ ψk (λ) vara motsvarande normerade egenfunktioner h¨rande till ett givet (diskret) a at o egenv¨rde Ek (λ). ∂ H(λ) ψk (λ) . o a a h 51. Visa att en l¨sning till Schr¨dingerekvationen f¨r en fri partikel i tre dimensioner o o o − ¯2 h 2m ∂2 ∂2 ∂2 + 2+ 2 ∂x2 ∂y ∂z ψ(x. Ta medelavade a A vikelsen ∆x som ett m˚ p˚ v˚ att a agpaketets bredd. Hamiltonoperatorn). Visa att energin f¨r en partikel som r¨r sig i en potentialgrop av godtycklig form alltid o o a o a o ¨r st¨rre ¨n gropens st¨rsta djup. Best¨m matrisrepresentationerna av operatorerna x och px relativt en bas som best˚ ar av egenvektorer till operatorn p2 x + V (x).11 49. 54. λ → a H(λ) (t. 50. m. Best¨m sannolikhetst¨theten f¨r de olika v¨rden p˚ r¨relsem¨ngden p som kan antas i a a o a a o a ett allm¨nt energiegentillst˚ f¨r den harmoniska oscillatorn. a and o Ledning: Uttryck Hamiltonoperatorn i p-representationen (Fouriertransform). H(λ) antas vara sj¨lvadjungerad f¨r alla intressanta v¨rden a o a p˚ λ. z) . Virialteoremet: L˚ potentialen V (r) vara en homogen funktion av graden n och T at kinetiska energioperatorn. z) = Eψ(x. d¨r V (x) = a 2m 0 ∞ om 0 < x < a . Visa att f¨r ett godtyckligt bundet. e Tv˚ och tredimensionella Schrodingerekvationen a¨ 56. ∂λ Unders¨k speciellt vad detta inneb¨r d˚ λ = ¯ .

an a a 59. Hur ¨r k relaterad till energin E? a 57. i helium (x < 0) Skriv upp Schr¨dingerekvationen f¨r den ytbundna elektronen och j¨mf¨r den med Schr¨o o a o o dingerekvationen f¨r v¨teatomen. a ¨ ¨ ǫ+1 s˚ elektronen hindras fr˚ att g˚ in i heliumet av en o¨ndligt h¨g potential. hur stor sannolikheten ¨r att finna myonen innanf¨r k¨rnans radie R. Vi f¨ruts¨tter att v¨xelverkan mellan en neutron och en proton kan beskrivas med o a a potentialen ∞ r<a V (r) = . och dess spegelladdning o och visa att den potential som binder elektronen till ytan ar ¨ V (x) = e 1 − 4πǫ0 ǫ−1 4x ǫ+1 ∞ 2 i vakuum (x > 0) . Flytande helium ar en isolator. den ytbundna an a o elektronens energiniv˚ aer. Hur skall man v¨lja a f¨r att den ber¨knade l¨gsta energiniv˚ skall a o a a an st¨mma med det empiriska v¨rdet p˚ deuteronens bindningsenergi E = −2. Ledning: Den ytbundna elektronen har reducerade massan m = elektronmassan ty heliumreservoarens massa antas o¨ndligt stor. och laddningen ligger kvar i timtal. dvs.18 · 10−15 m.95 · 10−13 cm. −Ae−r/b r ≥ a d¨r A = 35 MeV och b = 2. Ber¨kna sannolikheten att hitta en elektron i grundtillst˚ a andet f¨r v¨te p˚ st¨rre avst˚ o a a o and fr˚ k¨rnan ¨n Bohrradien. a a o a d˚ den myoniska atomen befinner sig i sitt grundtillst˚ a and.23 MeV? a a a Ledning: Utveckla (som vanligt) ψ i klotytfunktioner i ekvationen f¨r r¨relsen relativt den o o gemensamma tyngdpunkten. Vilken v˚ angd o o a agl¨ har den emitterade fotonen? 62. d¨r ǫ ar heliums dielektricitetskonstant. y. Neutronens och protonens massor ar mn = ¨ mp = 1. Massorna hos kolk¨rnan och myonen ges av mC c2 = a a 11 170 MeV respektive mµ c2 = 105 MeV och k¨rnradien R = 2. o V¨teatomen a 58. a 60. Ange kraften a an a a o mellan en elektron.12 kan skrivas ψ(x. En myonisk kolatom best˚ av en negativt laddad myon (µ) som r¨r sig i det elektriska ar o f¨ltet fr˚ en 12 C-k¨rna (Z = 6). som befinner sig p˚ avst˚ a andet x utanf¨r ytan. Ange. V˚ agfunktionen kan best¨mmas a som om kolk¨rnan vore punktformig. a . Best¨m v¨ntev¨rdena av kinetisk och potentiell energi f¨r en v¨teatom i 2s-tillst˚ a a a o a andet. En elektron med f¨rsumbar energi f¨renar sig med en heliumk¨rna He2+ . Ange egenfunktionen och egenv¨rdet f¨r det a a o bundna tillst˚ andet med ℓ = 0 (deuteronen).67 · 10−27 kg. a En elektron med laddningen −e i vakuum utanf¨r heliumytan attraheras till ytan av sin o spegelladdning ǫ−1 e. z) = Aeik·r . utg˚ o a aende fr˚ denna j¨mf¨relse. Ytan p˚ flytande helium kan laddas elektrostatiskt. Hur stor energi kr¨vs f¨r att jonisera en v¨teatom i n = 3-tillst˚ a o a andet? 61. Uppskatta hur stor del av sin tid myonen tillbringar a an a inuti kolk¨rnan. Substituera ρ = e−r/2b i ekvationen f¨r R. 63.

E = mc2 . a a Ledning: Laddningst¨theten (i enheter e) f¨r elektronen ges av ρe = −|ψ|2 . . a and varvid h¨gst tv˚ nukleoner f˚ befinna sig i samma tillst˚ o a ar and. Ber¨kna r och ∆r . Ett skal definieras som m¨ngden av tillst˚ med samma energi. I n¨rheten av en s˚ vakuum bildas ett elektron-positronpar enligt f¨ljande princip: Det r˚ o ader ekvivalens mellan energi och massa. medan positronen l¨mnar k¨rnan o an a a a med mycket l˚ hastighet (dvs. a o 68. d¨r ∆r ¨r medelavvikelsen. Ett icke-station¨rt tillst˚ hos elektronen i en v¨teatom beskrivs av (den normerade) a and a v˚ agfunktionen: h h φ(r. Best¨m sannolikaste avst˚ och medelavst˚ mellan k¨rna 66. Best¨m antalet nukleoner av ett slag (neutroner eller protoner) som h¨gst a o 2 kan finnas i ett slutet skal. Best¨m den elektriska medelpotentialen φ som skapas av elektronen och k¨rnan i grunda a tillst˚ andet hos v¨teatomen. I vissa experiment kan en atom ber¨vas alla sina elektroner s˚ att man bara f˚ kvar o a ar a a adan k¨rna kan det m¨jligen spontant ur a o en k¨rna med laddningen Ze. ℓ. Betrakta den orbital vid givet huvudkvanttal n i vilken elektronen p˚ averkas av st¨rsta o m¨jliga centrifugalkraft. Detta fall ¨r det energim¨ssigt gynnag a a sammaste om man vill bilda ett elektron-positronpar. 69. Eb och A. Bidraget φe fr˚ elektronen till medelpotentialen antas vara en an sf¨riskt symmetrisk l¨sning till Poissons ekvation ∆φe = −ρe /ǫ0 . Vi skapar nu en elektron och en positron. 0) = A e−αρ + (2 − ρ + x)e−βρ (ρ och x i enheter av Bohrradien a0 ). β. Ea < Eb . Ber¨kna a e 65. a ar a Best¨m α. r a0 a and and a e−r/2a0 . som skulle kr¨vas f¨r att den angivna processen skall ¨ga rum (under a a a a energikonservering). d¨r ψ(r) ¨r a o a a elektronens v˚ agfunktion. men med motsatt tecken p˚ laddningen. Finn ett algebraiskt uttryck f¨r den o a a o a minsta k¨rnladdning. Medelhastigheten v f¨r elektronen i en v¨teatom kan definieras som v = ¯ o a ¯ v i grundtillst˚ ¯ andet. t) dr. Positronen har samma massa som elektronen. t) och r¨kna ut energimedelv¨rdet H = φ∗ (r. Hur illustrerar o a a a r detta korrespondensprincipen? Hur stor ¨r en v¨teatom d˚ den ¨r s˚ starkt exciterad att a a a a a ∆r = 10−2 ? r 67. den har energin noll). Antag att nukleonerna i en l¨tt k¨rna r¨r sig i en medelpotential av formen V (r) = a a o −V0 + 1 mω 2 r2 .13 64. F¨r t = 0 g¨ller: o a φ(r. Ber¨kna ocks˚ ett numeriskt v¨rde p˚ Z. a Tredimensionella harmoniska oscillatorn 70. En elektron i ett Coulombf¨lt V = − 4πǫ0 1 (v¨teatomen) har i 2s-tillst˚ a a andet v˚ agfunkr tionen ψ = k 2 − och elektron. Ange vilka konfigurationer (n. d¨r elektronen placeras i a a det l¨gsta kvanttillst˚ a andet f¨r potentialen fr˚ k¨rnan. t) = φa (r)e−iEa t/¯ + φb (r)e−iEb t/¯ . m) som ing˚ i φ(r. Ea . 2 v 2 . t)Hφ(r. Diskutera resultatet i gr¨nserna r → 0 och r → ∞.

14 71. a o a Partiklar i elektromagnetiska f¨lt a 72. Landauniv˚ f¨r en tv˚ aer o adimensionell elektrongas. 0. a) En elektron ¨r i z-led inst¨ngd i en potentialbrunn a a V (z) = ∞ 0 z < 0 och a < z . Ledning: Separera den tidsoberoende Schr¨dingerekvationen med ansatsen o φ(r) = eikx f (y)g(z). varvid vi f˚ a a ¨ ¨ Hamiltonoperatorn 1 2 (p + eA) + V (z) − gSz . Elektronens r¨relse beskrivs d˚ av Hamiltonoperatorn H= 1 2 (p + eA) + V (z). Visa Ehrenfests teorem a a d mr = P . som kan antas definierat via B = ∇×A o a med A = (−By. t) ¨r f¨ltets elektromagnetiska potentialer. 2m Best¨m elektronens energiniv˚ a aer. V¨xela verkan mellan atomerna beskrivs av potentialen V (r) = 1 µω 2 (r − r0 )2 . H= 2m a d¨r Sz ¨r spinnoperatorns z-komponent och g en konstant? a Ledning: Hur modifierar man l¨mpligen ansatsen i ledningen ovan? a 73. 1 ar b) Hur andras energiv¨rdena om vi aven tar h¨nsyn till elektronens spinn ( 2 ) . Best¨m m¨jliga egenv¨rden f¨r en tv˚ a o a o aatomig molekyl med reducerade massan µ. Vi f¨ruts¨tter att |r − r0 | ≪ r0 (sm˚ vibrationer). Vilka slutsatser kan man dra av dessa iakttagelser? 74. Visa att operatorerna ξ =x− 1 py eB och η=− 1 px eB kommuterar med Hamiltonoperatorn i f¨reg˚ o aende uppgift. t) och φ(r. o a a 2 s˚ att tr¨ghetsmomentet ¨r konstant µr0 . men ej med varandra. 0<z<a a och befinner sig i ett homogent magnetf¨lt B = Bez . En laddad partikels r¨relse i ett elektromagnetiskt f¨lt f˚ ur Hamiltonoperatorn o a as H= P2 + eφ. dt . a 2m A(r. d¨r r ¨r avst˚ a a andet 2 mellan atomerna och ω och r0 konstanter. d¨r P = p − eA. 0).

atomer d¨r en elektron har ersatts med en o an a myon. En endimensionell harmonisk oscillator (massa m. o a ¨ 77. o 79. a . m). V (x) =  ∞ om x < 0 eller x > 4a a o andets energi. dvs. r>R Ber¨kna speciellt energikorrektionen f¨r det tillst˚ som mest m¨rker av k¨rnans ¨ndliga a o and a a a utstr¨ckning. Hamiltonoperatorn s¨ttes till a H= e e2 p2 2 − Lz Bz + x2 + y 2 Bz . 200 g˚ a anger tyngre ¨n elektronen ‘r¨r den sig’ betydligt n¨rmare k¨rnan a o a a a a a averkas ¨n en elektron – Bohrradien ¨r ju omv¨nt proportionell mot massan. Tv˚ partiklar med samma massa m p˚ a averkar varandra med en kraft svarande mot potentialen b V (r) = − + cr. Best¨m energierna f¨r samtliga staa o d¨r V1 ar liten j¨mf¨rt med grundtillst˚ a ¨ tion¨ra tillst˚ med hj¨lp av f¨rsta ordningens st¨rningsr¨kning. frekvens 2π ) som sv¨nger l¨ngs xaxeln p˚ averkas av en st¨rning med potentialen ǫx. r d¨r b och c ¨r positiva konstanter. Ber¨kna den av st¨rningen f¨rorsakade o a o o andringen av energiniv˚ aerna. En partikel med massa m och laddning e p˚ averkas av ett konstant homogent magnetf¨lt a i z-riktningen B = Bez . o a a a Avvikelsen kan f¨rklaras om man antar att k¨rnan har en utbredd laddningsf¨rdelning. dels exakt och dels med st¨rningsr¨kning. Ber¨kna med hj¨lp av f¨rsta ordningens st¨rningsr¨kning den korrektion till den myoniska v¨teatomens energiniv˚ (n. som orsakas av protonens ¨ndliga utstr¨ckning. vilket inneb¨r a a a att myonens potentiella energi ges av V (r) = e − 8πǫ0 R3 3R2 − r2 e2 − 4πǫ0 r 2 r<R .15 75. R¨ntgenspektra fr˚ myoniska atomer. Efo a o tersom myonen ¨r ca. 2m 2m 8m d2 r dr =e × B. ¨verensst¨mmer inte med vad man skulle v¨nta sig om atomk¨rnan vore punktformig. 2 dt dt Visa att medelv¨rdet av r f¨ljer den klassiska r¨relseekvationen a o o m Storningsteori ¨ Enkelt spektrum ω a a 76. Den p˚ a o a averkas av ett potentialf¨lt av a formen   0 om 0 < x < a eller 3a < x < 4a V1 om a < x < 3a . a and a o o a 78. ℓ. Myonen p˚ s˚ aledes i h¨gre grad ¨n elektronen av detaljerna i laddningsf¨rdelningen (j¨mf¨r med uppo a o a o a a o o a gift 59). En partikel med massan m ¨r r¨rlig l¨ngs x-axeln. a aer a a Vi antar att protonen ¨r en likformigt laddad sf¨r med radien R ≈ 10−15 m. Best¨m grundtillst˚ a a a andets energi under antagandet att termen cr kan betraktas som en liten st¨rning.

a o Ber¨kna koefficienten f¨r korrektionen med en noggrannhet av ca. Ber¨kna f¨rsta ordningens relativistiska korrektion till v¨teatomens l¨gsta energi. 1%. massa m. |x| < a a andets ost¨rda energi (f¨r ǫ = 0). a o Degenererat spektrum 83. S¨tt upp ett uttryck f¨r grundtillo o a o d¨r E1 ¨r grundtillst˚ a st˚ andets energi i l¨gsta icke-f¨rsvinnande ordningen i ǫ (eventuella integraler skall evalueras). 2m 4πǫ0 r .16 80. 82. Starkeffekten: En v¨teatom i ett svagt homogent elektriskt f¨lt beskrivs av Hamiltoa a noperatorn p2 e2 H = H0 + eEz z. 2m 4πǫ0 r 8 m3 c2 J¨mf¨r den erh˚ a o allna energikorrektionen med energiskillnaden mellan v¨tets f¨rsta exciterade a o niv˚ och grundniv˚ a an. ger o den korrigerade Hamiltonoperatorn (visa detta!) H= p2 e2 1 p4 − − .r −V0 81. Beskriv kvalitativt hur energiniv˚ aerna f¨r olika impulsmoment ℓ ¨ndras n¨r steget i o a a potentialen −V0 r < a V (r) = 0 r>a rundas av enligt figuren nedan. F¨rsta a o a a o ordningens (i ljushastigheten c) approximation av r¨relseenergin. ¨r inst¨ngd i potentialen a a V (x) = ∞ ǫE1 sin πx a |x| > a . Anv¨nd f¨rsta ordningens st¨rningsr¨kning. En partikel. c m2 c2 + p2 − mc2 . a o o a V (r) 6 0 a . H0 = − .

ordningen ǫ den tidsberoende tillst˚ a a andsfunktionen f¨r t > T .m. En harmonisk oscillator med H = 2 p2 + 1 mω 2 x2 ¨r vid t = 0 i sitt grundtillst˚ 2 Under tidsintervallet (0. Ange ¨ven de linj¨rkombinationer av de ost¨rda egenfunktionerna. 4πǫ0 (r + r0 ) h ¯ d¨r 0 < r0 ≪ 4πǫ02 . Best¨m t. befinner sig i grundtillst˚ andet. o an a a o som h¨r ihop med respektive st¨rda niv˚ o o a.och 2p-tillst˚ a a a anden blir me −7 a a and. 84. φ(t)) = 1 + O(ǫ3 ). o Ange medelv¨rdet (i ordningen ǫ2 ) av den energi oscillatorn tagit upp av st¨rningen.17 Ber¨kna med f¨rsta ordningens st¨rningsr¨kning uppspaltningen av den f¨rsta exciterade a o o a o ost¨rda niv˚ (L-skalet). 2m 2 ∆ω ≪ ω0 . a 87. Resonans. o o o . Ber¨kna till f¨rsta ordningen i ∆ω sannolikheten f¨r ¨vera o o o g˚ angar till exciterade tillst˚ and. 86.o. φ2 = N ye−mω(x +y )/(2¯ ) . Anta ocks˚ att |γ − 2ω0 | ≪ 2ω0 . f¨rsta exciterade) energiniv˚ dubbelt degenererad med egenfunktioner 2 2 2 2 h h φ1 = N xe−mω(x +y )/(2¯ ) . En endimensionell harmonisk oscillator med svagt oscillerande frekvens H= p2 1 + mω(t)2 x2 . n|x2 |0 = 0 f¨r ¨vrigt. 10 EH . ω(t) = ω0 + ∆ω cos γt. d¨r −EH ¨r elektronens energi i v¨teatomens grundtillst˚ a 85. Ber¨kna de st¨rda energiniv˚ a o a o aerna (t. aste a Betrakta speciellt gr¨nsfallet T → 0. a h ¯ Ledning: n|x2 |0 = √2mω f¨r n = 2.o. I en modell av kvark-kvarkv¨xelverkan antas Coulombf¨ltet i en v¨teatom modifieras s˚ a a a a att den potentiella energin ges av uttrycket V (r) = − 2 e2 . ordningen ǫ) och motsvarande nollte ordningens egenfunktioner. Ledning: Eftersom b˚ H och H0 kommuterar med Lz blandas ej tillst˚ med olika magade and netiska kvanttal m. Best¨m r0 s˚ att energiskillnaden mellan 2s. Degenerationen upph¨vs av en st¨rning H ′ = ǫxy.m. T ) verkar en st¨rning o ǫ ¯ h T x x0 3 (x0 = ¯ /mω) h p˚ oscillatorn. Tidsberoende storningsr¨kning a ¨ 1 a and. Obs! a o Grundtillst˚ andskomponenten m˚ reduceras i ordningen ǫ2 s˚ att (φ(t). I en tv˚ adimensionell isotrop harmonisk oscillator med Hamiltonoperatorn H= 1 1 p2 + p2 + mω 2 x2 + y 2 x y 2m 2 a a a o an ¨r den n¨st l¨gsta (dvs.

y. Trots ih¨rdigt experimenterande har man aldrig lyckats observera kvarkar annat ¨n a a indirekt. −∞ < x < ∞. Visa utg˚ aende fr˚ definitionen L = r×p att banr¨relsem¨ngdsmomentets komponenter an o a uppfyller kommuteringsrelationerna [Li . k) ¨r en cyklisk permutation av (x. Li ] = 0. a a a r Impulsmoment Banimpulsmoment 91. Anv¨nd ansatsfunktionen (α variationsparameter) a N ρe−αρ cos θ. z). a a Uppskatta grundtillst˚ andets energi med hj¨lp av variationsmetoden. Visa att varje endimensionell attraktiv potential V (x) < 0. y eller z. j. Lj ] = i¯ Lk . π 89. ar a 1/4 −ax2 Ledning: Ans¨tt den normerade v˚ a agfunktionen ψ = 2a e . Varf¨r f˚ man inte ett n¨rmev¨rde till energiegenv¨rdet f¨r n = 1-niv˚ o ar a a a o an? r o a F¨renkling: R¨kna med ρ = a och Hamiltonoperatorn: H= ¯2 h 2ma2 −∆ − 2 ρ . a a 92. anv¨nd ∆φ = 1 ∂r2 (rφ) . d¨r ∆φ = a 1 ρ ∂2 1 1 (ρφ) − 2 2 L2 φ. Det skulle kr¨vas o¨ndlig energi f¨r att befria en kvark ur sitt bundna tillst˚ o and. Vilken av ansatserna a 2 a a ψ = e−ar och ψ = e−ar ¨r b¨st? ∂2 Ledning: Detta ¨r ett sf¨riskt problem. En enkel modell f¨r mesoner inneb¨r o a att kvarkarna r¨r sig i en potential som v¨xer linj¨rt med avst˚ o a a andet. Fr˚ anvaron av fria kvarkar har tvingat fram teoretiska argument f¨r att kvarkarna o a a a a ¨r fj¨ttrade”i baryoner (3 kvarkar) och mesoner (kvark-antikvark). |V (x)| ≤ C 1 |x| (x → ±∞). Visa att man kan ber¨kna v¨teatomens n = 2-energiegenv¨rde genom variationsmetoa a a den. d¨r i st˚ f¨r x. h d¨r (i. Visa kommuteringsrelationen [L2 . 2 ∂ρ ρ ¯ h 90. V (r) = kr. dvs. vilket f˚ antas vara k¨nt. d¨r r > 0 ¨r radialkoordinat. har ˚ atminstone ett bundet tillst˚ and. a ar o . Med dessa krav p˚ potentialen kan det visas att den a kontinuerliga delen av energispektrumet ges av 0 ≤ E < ∞.18 Variationskalkyl 88.

) 97. Behandla fallen Ma = 1. −1. Vad ¨r sannolikheten att vid a a a o a a en m¨tning av r¨relsem¨ngdsmomentets kvadrat L2 finna v¨rdet 2¯ 2 ? a o a a h 95. Vid m¨tning p˚ ett visst tillst˚ hos ett system erh˚ a a and alles de precisa v¨rdena h2 ℓ(ℓ + 1) a ¯ 2 a a p˚ L och ¯ m p˚ Lz . Vilken ¨r den st¨rsta noggrannhet a o man kan f˚ vid en m¨tning av Lz ? a a 100. En tredimensionell isotrop harmonisk oscillator har i f¨rsta exciterade tillst˚ o andet de energim¨ssigt degenererade egenfunktionerna a ψ1 = xe− 2 ( a ) . Ber¨kna spridningen ∆La vid a m¨tning av impulsmomentets komponent i en godtycklig riktning a. som bildar vinkeln θ med magnetf¨ltets riktning. Vid ett experiment. d¨r ℓ > 0. a 94. a h a a Str˚ spj¨lkas d˚ i 2J + 1 delstr˚ alen a a alar. En elektron i en v¨teatom befinner sig i tillst˚ a andet ψnℓm . V˚ agfunktionen f¨r en partikel har i ett visst ¨gonblick formen o o ψ(r) = ϕ(r)(Y11 (θ. Ange en undre gr¨ns C(ℓ) f¨r denna osk¨rpa. Vad ar sannolikheten f¨r att en m¨tning av Lz ger v¨rdet noll? o a a ¨ 101. En partikel har vid en viss tidpunkt v˚ agfunktionen ψ = (x + y + z)f (r). . 2 Ledning: Skriv Lz som en differentialoperator i sf¨riska koordinater. 0. d¨r r = a x2 + y 2 + z 2 . V˚ agfunktionen f¨r en partikel som r¨r sig i en centralpotential ¨r o o a ψ(x. φ) + 3Y20 (θ. d¨r φ ¨r pol¨ra vinkeln i a o a a a xy-planet: ¯ h ∆Lz ∆φ ≥ . Antag nu att a o a a a den ing˚ aende str˚ ¨r polariserad s˚ att alla atomernas impulsmoment har ett v¨ldefinierat alen a a a v¨rde Ma ¯ p˚ komponenten i riktningen a.19 93. x (∆Lx ≥ C(ℓ) ≥ 0. Om systemet med v˚ a h a agfunktion ψ befinner sig i n¨mnda a a a tillst˚ and. φ)). 1 r 2 ψ3 = ze− 2 ( a ) . Best¨m sannolikheten f¨r att man vid en m¨tning av r¨relsem¨ngdsmomentet skall finna a o a o a elektronen i ett p-tillst˚ and. Best¨m v¨ntev¨rdet av r¨relsem¨ngdsmomentets kvadrat L2 . 1 r 2 ψ2 = ye− 2 ( a ) . 96. a 98. vilken osk¨rpa finner man vid en m¨tning av Lx ? Osk¨rpan ∆Lx (standardavvikela o a sen) definieras genom (∆Lx )2 = L2 − Lx 2 . d¨r ϕ(r) ¨r en ok¨nd (ej n¨dv¨ndigtvis normerad) funktion. 1 r 2 Konstruera genom superposition av dessa v˚ agfunktioner ett tillst˚ i vilket Lx s¨kert har and a v¨rdet ¯ och ber¨kna impulsmomentet f¨r detta tillst˚ a h a o and. z) = (x + y + z)e−αr . y. V˚ agfunktionen f¨r en elektron i en kolatom kan i vissa kemiska sammanhang antagas o vara av formen ψ(r) = R(r)(1 + 3 sin θ sin φ). beror avb¨jningen p˚ impulsmomentets v¨rde i magnetf¨ltets riktning. d¨r en skur av atomer med impulsmomentet J f˚ passera ett maga ar netf¨lt. Best¨m relativa intensiteten hos dessa delstr˚ om a alar J = 1. φ) + 2Y10 (θ. Visa obest¨mbarhetsrelationen f¨r operatorparet Lz och φ. a a a o a 99. respektive. La = a · L.

d¨r µSz = magnetiskt moment (µ given konstant). 0 ≤ γ ≤ π . ¯ Ibland anv¨nder man S = h σ. Man har en partikel med spinn ger energioperatorn 1 2 i ett homogent magnetiskt f¨lt l¨ngs z-axeln. Tillst˚ o agfunktionen ψ(r)α + ¯ φ(r)β. Man letar efter partikeln med en detektor som endast reagerar f¨r partiklar o ¯ o o som har v¨rdet h p˚ spinnkomponenten i x-riktningen. nu i z-riktningen. σy . varvid den o ar a ¯ splittras i tv˚ str˚ a alar. dvs. Visa att medelv¨rdet av spinnvektorn a a roterar kring z-axeln med best¨md frekvens ω. a d Sy = −ω Sx . Hur stor ¨r intensiteten hos den s˚ erh˚ 2 intensiteten? 1 andet f¨r en spinn 2 -partikel beskrivs av den normerade v˚ 104. Spinnriktningen f¨r en elektron bildar vinkeln θ med z-riktningen. och β = vi de gemensamma egenvektorerna till σ 2 och σz med α = 1 0 102. d¨r α och β ¨r egenvektorer till spinnoperatorn Sz med motsvarande egenv¨rden h a a a 2 h ¯ respektive − 2 . d¨r C1 = cos γeiδ1 och C2 = sin γeiδ2 . Str˚ a alen splittras i tv˚ delstr˚ av ett inhomogent magnetf¨lt i za alar a ¯ riktningen. 105. I alla uppgifter betecknar a a 2 0 1 . d¨r |C1 |2 + |C2 |2 = 1. Spinntillst˚ andet f¨r en str¨m av partiklar beskrivs av v˚ o o agfunktionen χ = C1 α + C2 β. d¨r σx . a a o ¯ Antag att den utg˚ aende str˚ som svarar mot Sz = h har intensiteten I3 . a 2 I1 I3 . σz kallas Paulimatriser. 1 0 0 −1 . Ber¨kna I2 och ale. dt d Sz = 0. 0 −i i 0 . vilket a a H = −µBSz . Str˚ alen med Sz = h f˚ passera ett filter som sl¨pper igenom partiklar med ar a 2 ¯ a a allna str˚ alen relativt den ursprungliga Sy = h . f¨ljande relation g¨ller: a o a d Sx = ω Sy . Den utg˚ aende str˚ som svarar mot Sy = h (intensitet I2 ) f˚ passera ale ar 2 ytterligare ett inhomogent magnetf¨lt.20 Spinn F¨r spinn 1 -partiklar har vi att spinnet kan beskrivas med f¨ljande vektor av matriser o o 2 S= ¯ h 2 0 1 1 0 . I1 103. δ1 och δ2 reella. Ber¨kna sannoliko a ¯ heten att man erh˚ aller v¨rdet h vid en m¨tning av Sz . med ¨nnu en splittring som f¨ljd. dt . S¨k sannolikheten f¨r att detektorn a 2 a skall finna partikeln i volymselementet dV i punkten r. Spinntillst˚ andet hos en str¨m av partiklar (intensitet I1 ) beskrivs av v˚ o agfunktionen χ = C1 α + C2 β. a a 2 106. dt Best¨m ω (Larmorfrekvensen). a 2 Partikelstr¨mmen f˚ passera genom ett inhomogent magnetf¨lt i y-riktningen.

i = 1. utan kommer vi f¨r tider st¨rre ¨n 0 i allm¨nhet inte l¨ngre att ha ett rent K 0 -tillst˚ o o a a a K 0 plus n˚ agonting annat. a a a a o 111. 2 0 0 and Det g¨ller nu att tillst˚ a anden K− och K+ ar egentillst˚ till energioperatorn. a 110. till J2 och Jz . Hos en elektron sammans¨tter sig banimpulsmomentet L och spinnet S till totalt a 1 impulsmoment J = L + S. 2. Om vi tillverkar en partikel K 0 vid tiden t = 0. a and Ledning: Anv¨nd stegoperatorer och t¨nk p˚ vad som h¨nder vid h¨gsta jz . En av dessa o v˚ agfunktioner kan. med tillh¨rande o o egenv¨rden. 1980 ˚ Nobelpris i fysik utdelades f¨r arbeten r¨rande K-mesoner. Best¨m egenfunktionerna. Best¨m egenv¨rdena till operatorn S1 · S2 och deras multipliciteter. ′ 0 ψK 0 (t ) = fasfaktor · ψK 0 (0). s2 = 1. Finn ett s˚ adant uttryck f¨r t . L˚ den totala a at spinnoperatorn f¨r de tre partiklarna vara S = S1 + S2 + S3 . Man a 2 kan bilda 2 · 2 · 2 = 8 linj¨rt oberoende spinnv˚ a agfunktioner f¨r detta system.21 107. Hos en elektron (spinn 1 ) sammans¨tter sig banimpulsmomentet L och spinnet S till 2 ett totalt impulsmoment J = L + S. Betrakta spinnsystemet med tre icke-v¨xelverkande partiklar. ¨r normerade egenvektorer f¨r “spinn upp” respektive h a o “spinn ner” i z-riktningen. Visa att a o a a a 2 3 man inte kan f˚ ett tillst˚ med j = ℓ − 2 . alla med spinn 1 . Tiden t′ kan relateras till skillnaden i energi f¨r tillst˚ o anden K− 0 ′ och K+ . a a 3 1 a 112. En partikels v˚ agfunktion ¨r i sf¨riska koordinater r. s˚ kan man konstruera den v˚ a agfunktion som har spinnprojek3 tion 2 p˚ z-axeln. Vid tiden t′ uppst˚ det dock igen ett rent K 0 -tillst˚ ar and. θ och φ: a a ψ = F (r) cos θ eiφ sin θ . S¨k de normerade egenfunktionerna. S1 och S2 ¨r spinnoperatorerna f¨r tv˚ partiklar med spinn s1 resp s2 . 3. Till¨mpa resultatet p˚ fallet a a a 3 s1 = 2 . o Koppling av impulsmoment a 108. Vi beskriver K 0 som en superposition 0 av tv˚ tillst˚ K− och K+ : a and 0 1 ψK 0 = √ (ψ− + ψ+ ) . o 2 113. D˚ vet man att m¨jliga v¨rden p˚ j ¨r ℓ + 2 och ℓ − 1 . Om αi och βi . dvs. I ett viktigt experiars o o ment studerar man tidsutvecklingen av partikeln K 0 . d¨r J = L + S. Ber¨kna egenv¨rdena till o a a operatorn S2 och Sz i tillst˚ andet χ. Visa att ψ ¨r egenfunktion till L2 . . a a o a a 109. skrivas χ = | ↑↑↑ . Tre stycken spinn 2 -partiklar kan sammans¨tta sina spinn till ett totalt spinn 2 (allt i enheter ¯ ). med konventionellt beteckningss¨tt. G¨r detta och anv¨nd nedstegningsoperatorn S− f¨r att generera alla a o a o (normerade) basvektorer f¨r denna spinn 3 -multiplett. med olika ¨ egenv¨rden (energier eller massor). s˚ a a and. J2 och Jz .

2 Betrakta nu grundtillst˚ andet f¨r 4 He i skalmodellen.22 114. o W = Wmh + WSB + WD .) a . klassisk relativitetsteori. d¨r a Wmh = − p4 .a. s˚ inser man snart att det ¨r a a a a l¨mpligt att v¨lja en bas f¨r 2p-tillst˚ a a o anden som best˚ av gemensamma egenfunktioner till ar L2 . I den s. Tips: Om man bet¨nker utseendet hos J2 . 2m2 c2 r dr spinn-bankopplingen. Med spektroa ar aer a skopi kan man dock m¨ta upp sm˚ uppsplittringar av varje niv˚ n. som alla har samma storleksordning (10−3 eV). J2 och Jz . I f¨rsta ordningens korrektion m˚ man ta h¨nsyn a a o aste a till f¨ljande bidrag. Beakta s¨rskilt Pauliprincipens o a symmetrikrav.h. Detta uttryck kan tas fram m.k. s˚ n¨r p˚ a a a 1 faktorn 2 . Ber¨kna bidraget till uppsplittringen av 2p-niv˚ som kommer fr˚ spinn-bankopplingen a an an WSB = ξ(r)L · S. M˚ angpartikeltillst˚ and 115. beroende p˚ ytterligare a a a a v¨xelverkan i v¨teatomen H = H0 +W . som behandlades i uppgift 81. (Se ¨ven uppgift 70. 2m V (r) = − 1 e2 . Om v¨teatomen beskrivs av Hamiltonoperatorn a a H0 = p2 + V (r). 8m2 c2 Darwintermen som kan h¨rledas fr˚ Diracekvationen i relativistisk kvantummekanik. P˚ grund av spinndegeneration kan o a s˚ al de tv˚ protonerna som de tv˚ neutronerna beskrivas med v˚ av¨ a a agfunktioner svarande mot grundtillst˚ andet f¨r partiklar i V (r). V¨teatomens finstruktur. 8m3 c2 massans beroende av hastigheten. d¨r J = L + S.och spinndel) som beskriver grundtillst˚ andet f¨r 4 He. skalmodellen f¨r en atomk¨rna antages nukleonerna r¨ra sig i en potential o a o V (r) = kr2 . S2 . 4πǫ0 r s˚ f˚ man degenererade energiniv˚ som endast beror p˚ huvudkvanttalet n. WD = ¯2 h ∆V (r). a an WSB = 1 1 dV L · S. Ange ett uttryck f¨r den totala egenfunktion o o (rums.

a o a 117. antiparallella spinn). a o Ledning: Vad inneb¨r egentligen Pauliprincipen? Hur m˚ vi skriva rumsdelen f¨r de olika a aste o e2 fallen? Studera V = ψ| 4πǫ0 r |ψ . Visa utg˚ ade a aende fr˚ detta att v˚ an agfunktionens rumsdel f¨r grundtillst˚ o andet till Hamiltonoperatorn ovan ¨r a symmetrisk. Spinn p˚ samma eller n¨rliggande atomer i en kristall kan a a kopplas genom utbytesv¨xelverkan. Denna ¨r en konsekvens av Pauliprincipen. r1 ) + H(p2 . tv˚ med parallella spinn. Betrakta f¨r a a o enkelhetens skull tv˚ v¨xelverkande elektroner (elektrostatisk v¨xelverkan). Utbytesv¨xelverkan. Hur ¨r det med a rumsdelens symmetri? L¨gg in de tv˚ elektronerna i rumstillst˚ a a anden ϕa och ϕb och ber¨kna a skillnaden i energi mellan de tv˚ m¨jligheterna. r2 ) = Eψ(r1 . F¨r spinndelen av tillst˚ o andet har vi basen av egenfunktioner till S2 och Sz . Pauliprincipen inneb¨r att den totala v˚ a agfunktionen skall byta tecken under byte av b˚ rums. 0. och en antisymmetrisk and singlett (S = 0).och spinnkoordinater (elektronen ¨r en fermion). χ00 . a o o a Schr¨dingerekvationen kan d˚ skrivas o a [H(p1 . χ1m . . d¨r r ¨r avst˚ a a andet mellan elektronerna. r2 )] ψ(r1 .23 116. Spinndelen f¨r a a a o tv˚ aelektrontillst˚ andet ¨r antingen symmetrisk (triplett. best˚ aende av en triplett av symmetriska tillst˚ (S = 1). m = −1. Betrakta ett system best˚ aende av tv˚ elektroner med f¨rsumbar inb¨rdes v¨xelverkan. ett med a a antiparallella spinn) eller antisymmetrisk (singlett. Ledning: Anv¨nd Schr¨dingerekvationen Hφn = En φn . r2 ). 1.

24 .

1 − ( v )2 c mv 1 − ( v )2 c med λc = 2π¯ h cm D˚ f˚ vi a ar 2¯ π h = λ eller λ = λc c v 2 −1 5. Ins¨ttning av ψ(x. t) i Schr¨dingerekvationen ger a o ¯ 2 k2 h + V = ¯ω h 2m 6. 4.12 nm. E = 100 eV och E = h2 k 2 ¯ 2m = h2 2mλ2 ⇒ λ = 0. a h o 3. Eftersom gittersv¨ngningar ¨r kvantiserade kan energi endast upptas eller avges i enheter a a av fononenergin hω.L¨sningar o 1.5 · 1025 kvanta per period. ¯ 2. t) ger att E = a 7. 2m dx2 2 h ¯ 2 k m. mv . a) Normeringen ges av ∞ −∞ 1 ¯ 2 d2 h ψ + kx2 ψ = Eψ.6 · 10−28 J resp 7. |ψ(x)|2 dx = N 2 ∞ −∞ b2 dx = N 2 |b + ix|2 25 ∞ −∞ b2 dx = 1 b2 + x2 . Anv¨nd E = ¯ ω f¨r fotoner. Fr˚ relativitetsteorin vet vi att an p= ˚ andra sidan ¨r |p| = ¯ k = A a h 2¯ π h λ . Schr¨dingerekvationen blir o − Ins¨ttning av ψ(x. 6.

h . ∞ −∞ ∞ −∞ ∞ −∞ ψ ∗ (x)pψ(x)dx = ¯ k h ∞ −∞ ψ ∗ ψdx = ¯ k h ψ ∗ (x)p2 ψ(x)dx = (pψ)∗ (x)pψ(x)dx = ¯ 2 k 2 .26 b e D˚ blir N = √1 och ψ(x) = π b+ix . dx F¨rst normerar vi v˚ o agfunktionen −i¯ h ∞ −∞ |ψ(x)|2 dx = 2A2 ∞ 0 exp(−2ax2 )dx = 1 ⇒ A= 2a π 1 4 . eftersom a d h A exp(−ax2 − iωt) = 2i¯ aAx exp(−ax2 − iωt). ges av a a o a p = = om a = 1 2b . + x2 c) V¨ntev¨rdet av r¨relsem¨ngden. ges av a a a iax x = ∞ −∞ ψ ∗ (x)xψ(x)dx = b π ∞ −∞ b2 x = {udda funktion} = 0. p . a bπ b) V¨ntev¨rdet av l¨get. x . h 9. h ∆p = √ a¯ . ∞ −∞ ψ ∗ (x)pψ(x)dx = =0 b π ∞ −∞ b ¯ h a− 2 b2 + x2 b + x2 +i b π ∞ −∞ ¯x h (b2 + x2 )2 1 ¯ a− h 2b 8. V¨ntev¨rdena p och p2 blir a a p = och p2 = Detta ger att ∞ −∞ ∞ −∞ ψ ∗ (x)pψ(x)dx = 2ai¯ A2 h ∞ −∞ x exp(−2ax2 )dx = {udda funktion} = 0 (pψ ∗ (x)pψ(x)dx = 8a2 ¯ 2 A2 h 0 ∞ exp(−2ax2 )x2 dx = a¯ 2 . D˚ blir a a −i¯ h p = och p2 = Detta ger att ∆p = 0. Vi l˚ p verka p˚ ψ(x) ater a d A exp{i(kx − ωt)} = ¯ kA exp{i(kx − ωt)} h dx Vi antar vidare att v˚ agfunktionen ¨r normerad. V˚ agfunktionen ψ(x) = A exp(−ax2 −iωt) ¨r inte en egenfunktion till operatorn p.

h dx2 k h ψ ∗ (x)pψ(x)dx = −i ¯ A2 2 −∞ ∞ ∞ −∞ sin 2(kx − ωt)dx = {udda funktion} = 0 ψ ∗ (x)p2 ψ(x)dx = ¯ 2 k 2 h ∞ −∞ |ψ(x)|2 dx = ¯ 2 k 2 . a) ψ(x) = N π e−a|x| . 2K 12. h dx D¨remot den ¨r en egenfunktion till p2 a a −¯ 2 h Nu kan vi ber¨kna ∆p a p = och p2 = ∞ −∞ d2 A sin(kx − ωt) = ¯ 2 k 2 A sin(kx − ωt).27 10. a) Vi f˚ v˚ ar agfunktionen genom att ber¨kna inversen av Fouriertransformen a 1 ψ(x) = √ 2π b) Vi anv¨nder Parsevals relation a ∞ −∞ ∞ −∞ ˆ ψ(k)eikx dk = 2 sin Kx N π x |ψ(x)|2 dx = ∞ −∞ ˆ |ψ(k)|2 dk = N 2 K dk = 1. Se uppgift 11. V˚ agfunktionen ψ(x) = A sin(kx − ωt) ¨r inte en egenfunktion till operatorn p. Inversen av Fouriertransformen ger ψ(x) = 1 2π∆2 1 4 exp − x2 + ik0 x 4∆2 . h d¨r integralerna definierats genom n˚ a agot l¨mpligt gr¨nsv¨rde. −K D˚ blir N = a √1 . a 2 b) N = 2a3 π 13. Detta ger att a a a ∆p = ¯ k. eftersom a −i¯ h d A sin(kx − ωt) = −i¯ kA cos(kx − ωt). h 11.

ar 2 15. . . L S˚ aledes blir ψn (x) = 2 L sin( πn x). 4ma2 . 3. n = 2. 2. P = 1 3 b) f¨rsta exciterade tillst˚ o andet. Randvillkoret ψ(0) = 0 blir energierna ⇒ ψ(x) = A sin kx och randvillkoret ψ(a) = 0 ger k = nπ a . detta motsvarar n → ∞. a) Schr¨dingerekvationen blir o − Med k 2 = 2mE h2 ¯ ¯ 2 d2 h ψ = Eψ 2m dx2 eller ψ ′′ + 2mE ψ = 0. √ φ(a) = 0. ¯2 h kan l¨sningen skrivas o ψ(x) = A sin kx + B cos kx.. energiegenv¨rden a En = 2m = n = 1. Med a = 10 fm f˚ en uppskattning av l¨gsta as a neutronenergin i en atomk¨rna E1 = 2. P = 3 ± ǫ. Den station¨ra Schr¨dingerekvationen − 2m dx2 φ+V (x)φ = Eφ. Vi f˚ ν = mah . ..0 MeV. 3. 2. kn a = nπ. o and ¨ d) klassisk blir sannolikheten 1 . 2. . . D˚ a En = n2 π 2 ¯ 2 h 2ma2 n = 1. P˚ samma s¨tt som i uppgift 14 finner vi att l¨sningen till Schr¨dingerekvationen ¨r a a o o a ψn (x) = N sin Normeringen ges av L 0 L πn x L |ψ(x)|2 dx = N 2 sin2 0 πn x dx = 1. b) De m¨jliga frekvenserna ges av skillnaden mellan energiniv˚ o aerna E3 − E1 . 3 h d ¯ 16. E2 − E1 . 4ma2 . . med randv¨rden φ(0) = a o a 2 2 − √ 3 4π . n = 1. . a . a nπ 2 . P = 3 + 8π . har l¨sningar φn (x) = o h2 k n ¯ 2 h ¯ 2m 2 2 a sin(kn x). .28 14. . n = 1. 3. 5π¯ h 3π¯ h 2π¯ E3 − E2 . . 1 c) h¨gt exciterat tillst˚ (n ar stort). 0 |ψ(x)|2 dx = 1 3 2 L L 3 sin2 0 πn 1 1 x dx = − sin L 3 2πn a) grundtillst˚ andet. L L 3 Sannolikheten att finna partikeln i intervallet 0 ≤ x ≤ P (0 ≤ x ≤ L )= 3 L 3 blir 2πn 3 .

efter normering ψ= De m¨jliga energiv¨rdena blir o a E1 = π2 ¯ 2 h . a Sannolikheten f¨r respektive v¨rde ges av o a |(ψn . a a n2 π 2 ¯ 2 h . I intervallet 0 < x < a blir Schr¨dingerekvationen − 2m d ψ − (E + V0 )ψ = 0. P˚ samma s¨tt som i uppgift 14 finner vi att l¨sningen till Schr¨dingerekvationen ¨r a a o o a ψn (x) = med energiniv˚ aerna 2 πn sin x . ψ)|2 4 Vilket ger 9 . 9π 2 h ¯ 19. Randvillkoret ψ(0) = 0 ⇒ α2 = 2m |E| har vi l¨sningen: o h2 ¯ h ¯ ψ(x) = A sin kx. Grundtillst˚ andena f¨r t < T respektive t > T ges av o ψ0 = Den s¨kta sannolikheten blir o ′ |(ψ0 . F¨r x > a har vi − 2m d ψ = Eψ. 2ma2 E2 = 2π 2 ¯ 2 h ma2 E3 = 9π 2 ¯ 2 h 2ma2 1 (2ψ1 + ψ2 + 2ψ3 ) 3 π x sin a 2π x a = sin π x + sin a 3π x . Med hj¨lp av trigonometriska a formler finner vi att En = 2 cos Detta ger. Med k = h2 (E + V0 ) kan l¨sningen skrivas and a o ¯ ψ(x) = A sin kx + B cos kx. 18. 1 9 4 respektive 9 . a 2a a 0 π π sin x sin x dx a 2a 2 2 2 = 32 . ψ0 )|2 2 π sin x a a √ 2 = a och ′ ψ0 = 1 π sin x . F¨r bundet o o dx2 2m 2 tillst˚ kr¨vs att E < 0. 2ma2 Vi ska utveckla v˚ agfunktionen ψ i egenfunktionerna {ψn }.29 17. Med o dx2 2 2 ψ(x) = Ceαx + De−αx ψ → 0 d˚ x → ∞ a ⇒ C=0 .

00 1. Varje funktion kan skrivas som en summa av en symmetrisk och en antisymmetrisk funktion (P har en fullst¨ndig upps¨ttning egenfunktioner). D˚ ¨r αa = b aa och b = a h2 ¯ z . enligt ovan. har vi HP ψ = P Hψ = P Eψ = a EP ψ. a a a a a Vidare P ψ = aψ och P 2 = 1 ⇒ ψ = P 2 ψ = P (P ψ) = a2 ψ. o a a s˚ kan. Motsvarande egenfunktioner kallas symmetriska eller antisymmetriska funktioner. a Speciellt g¨ller f¨r endimensionella problem att H ej har degenererade egenv¨rden (en andra a o a . Man ser l¨tt [T. P φ). Om E ¨r degenererat.14 z 4. φ) = (ψ. Allts˚ har P reella egenv¨rden. F¨r att l¨sa denna ekvation numeriskt s¨tter vi ka = z a √ 2mV0 2 − z 2 och ekvationen blir .57 3.71 20. Om ψ ¨r en egenfunktion till H. H] = 0. s˚ [P. D˚ m˚ a a aste a = ±1. P ] = 0. ψ skrivas som en summa av egenfunktioner till P med samma energi E. Hψ = Eψ. explicit: ψ = ψ (s) + ψ (a) . Man ser l¨tt att P ¨r sj¨lvadjungerad: (P ψ. s˚ a2 = 1. varf¨r P ψ blir en ny egenfunktion med samma egenv¨rde E. d¨r ψ (s) (x) = a a a (ψ(x) + ψ(−x))/2. 10 5 tan z 0 b -5 -10 0. ψ (a) (x) = (ψ(x) − ψ(−x))/2. tan z = − √ 2 − z2 b F¨r bundet tillst˚ kr¨vs b > o and a π 2 ⇒ 2mV0 2 a h2 ¯ > π2 4 ⇒ V0 > h2 π 2 ¯ 8ma2 . V ] = 0 ⇒ a a [P.30 a Kontinuitetsvillkor att ψ och ψ ′ ¨r kontinuerliga i x = a: A sin ka = De−αa kA cos ka = −αDe−αa ka o o a Dessa tv˚ villkor ger: tan ka = − αa .

31 ordningens linj¨r ordin¨r differentialekvation med tv˚ randvillkor har h¨gst en l¨sning) s˚ a a a o o a varje egenfunktion till H har best¨md paritet.) Eftersom ψ a o a a o o a a a ¨r symmetrisk r¨cker det att st¨lla upp kontinuitetsvillkoren i x = a. Den l¨sning som svarar mot minsta v¨rdet p˚ E a o o a a kallas grundtillst˚ andet och ¨r symmetrisk. ψ kont. F¨r bundna tillst˚ ¨r E < V0 : o and a 2 2 |x| < a : |x| > a : d2 ψ + k 2 ψ = 0. L¨sningarna ¨r alternerande symmeto a o o a riska och antisymmetriska n¨r E ¨kar. Kontinuitetsvillkoret ¨r att ψ och ψ ′ ¨r o dx2 kontinuerliga i x = ±a. η = κa. F¨r att g¨ra detta inf¨r o o o 2mV0 a . Vi f˚ allts˚ ett ¨ndligt antal l¨sningar svarande o ar a a o mot diskreta v¨rden p˚ E (< V0 ).934 och den l¨gsta energiniv˚ blir E = o a an h2 ξ 2 ¯ 2ma2 = 4ξ 2 π 2 V0 ≈ 0. dx2 d2 ψ − κ2 ψ = 0. Dessa l¨sningar ¨r de bundna tillst˚ a a o a anden (normerbara l¨sningar till den station¨ra Schr¨dingerekvationen). Schr¨dingerekvationen: − 2m φ′′ (x) + o V (x)φ(x) = Eφ(x) vilket ger: |x| < a : φ′′ − κ2 φ = 0. dx2 k2 = 2mE ¯2 h 2m(V0 − E) 2 κ = ¯2 h Behandla symmetriska (s) och antisymmetriska (a) l¨sningar var f¨r sig (se uppgift 20). α = h2 ¯ −ξ cot ξ = η (a). ξ 2 + η 2 = π och η = ξ tan ξ ger: and a 2 2 2 ξ= π 2 cos ξ. κ2 = 2m (V0 − E) ¯2 h 2m k2 = 2 E ¯ h a < |x| < b : φ′′ + k 2 φ = 0. ξ tan ξ = η (s). L¨sning ξ ≈ 0. vilket m˚ a o aste ske numeriskt. h2 ¯ a) Vi s¨ker de tillst˚ o and som har energi E < V0 . A1 cos ka = A2 e−κa ψ /ψ kont. D˚ blir ξ 2 + η 2 = α2 . a h ¯ a a 21. Ekvationerna l¨ses grafiskt. ⇒ A′ sin ka = A′ e−κa 1 2 ψ ′ /ψ kont. ⇒ −k cot ka = κ 2 (best¨mmer A2 /A1 ) a ′ ⇒ k tan ka = κ ψ = A′ sin kx i |x| < a 1 De tv˚ ekvationerna skall nu l¨sas. a vi beteckningarna ξ = ka. 22. o o (s) : ψ = A1 cos kx f¨r |x| < a o −κ|x| ψ = A2 e f¨r |x| > a o (Det ¨r n¨dv¨ndigt av fysikaliska sk¨l att f¨rkasta l¨sningen e−κ|x| i |x| > a. Schr¨dingerekvationen − 2m d ψ + V ψ = Eψ. .354V0 . α = π ger V0 = 8ma2 . Ur diagrammet framg˚ att det finns precis tv˚ a ar a 2 π 2 h2 ¯ bundna tillst˚ d˚ π ≤ α < π. (a) : ψ = A′ e−κ|x| sgn x i |x| > a 2 ψ kont.

14 Rand. Med beteckningarna α = o as . h2 ¯ L¨sningen i x < 0 f˚ givetvis genom f (−x) = f (x).och kontinuitetsvillkor: I x = ±a skall φ och φ′ vara kontinuerliga (sannolikhetsstr¨mmen kontinuerlig) och i x = ±b o skall φ = 0. Om Hamiltonoperatorn har enkla egenv¨rden blir detta a uppfyllt automatiskt.57 ξ 3. I en dimension blir alla bundna tillst˚ enkla och h¨r blir givetvis aland a la tillst˚ bundna. Dela upp i symmetriska och antisymmetriska l¨sningar. s˚ kan l¨sningarna v¨ljas antingen symmetriska eller a a o a antisymmetriska (se uppgift 20).00 α 1. De symmetriska and o l¨sningarna (s): o 0 < x < a : φ1 = A1 cosh κx a < x < b : φ2 = A2 sin k(b − x) (satisfierar randvillkor i x = b) φ kontinuerlig i x = a ger: A1 cosh κa = A2 sin k(b − a) (best¨mmer A2 ) a φ′ φ kontinuerlig ger: κ tanh κa = −k cot k(b − a) (best¨mmer egenv¨rdena En ) a a 0 < x < a : φ1 = A′ sinh κx 1 ′ a < x < b : φ2 = A2 sin k(b − x) φ′ φ F¨r de antisymmetriska l¨sningarna (a): o o φ kontinuerlig i x = a ger: A′ sinh κa = −A′ sin k(b − a) 1 2 kontinuerlig ger: κ coth κa = −k cot k(b − a) 2mV0 . Vi har nytta av f¨ljande sats: Om potentialen (och d¨rmed hela Hamiltonoperao a torn) ¨r symmetrisk (V (x) = V (−x)).32 (s) 4 (a) (s) 3 η 2 α 1 0 0.

varvid Schr¨dingerekvationen tar formen a h2 ¯ 1 d2 + δǫ (x) u(x) = k 2 u(x). dx2 a |x| < d. ar o a agot a a b) E = V0 ⇒ k = 0 Fall (s): 0 < x < a : φ = C1 a < x < b : f = C2 sin k(b − x) φ kontinuerlig i x = a ger: C1 = C2 sin(b − a) φ′ kontinuerlig i x = a ger: −k cos k(b − a) = 0 L¨gsta l¨sningen: k(b − a) = a o V0 = h k ¯ 2m 2 2 π 2 h π ¯ 1 2m 4 (b−a)2 a 2 P (−a < x < a) = −a φ∗ (x)φ1 (x) dx = 2aC1 1 2 a 2 b C sin2 k(b−a) Normeringsvillkor: 1 = 2 0 C1 dx + a 1 2 k(b−a) sin Den s¨kta sannolikheten ¨r a+b . o a 2a = 2 2 ⇒ k= π 1 2 b−a dx ⇒ 2 C1 = 1 a+b o 23. S¨tt k 2 = − 2mE . .33 κ= √ α2 − k 2 och E = 8 h2 k 2 ¯ 2m kan vi l¨sa ekvationerna f¨r energin grafiskt: o o 6 4 −kcotk(b−a) 2 κtanhκa (s) κcothκa (a) 0 1/(b−a) −2 0 1 2 3 ka 4 5 6 α 7 Man f˚ par av l¨sningar d¨r den symmetriska har n˚ l¨gre energi ¨n den antisymmetriska.

.712. vilket a o and o a ar d ger kd < 3π . ang Eftersom V (−x) = V (x) blir enligt tidigare visad sats (se problem 6) varje l¨sning till o ǫ Schr¨dingerekvationen symmetrisk (s) eller antisymmetrisk (a). Ceik1 x . f˚ vi (enkel verifikation om man har l¨rt sig ar a derivera funktioner med enkla diskontinuiteter. o a o Skillnaden i energi mellan de tv˚ l¨gst liggande symmetriska och antisymmetriska tillst˚ a a anden respektive blir ∆ = E0 − E0 (s) (a) =− π2 ¯ 2 h 2m 1 d − 2a 2 − 1 d2 . Kontinuitet hos funktion och derivata (ty ψ(x) ska a h2 ¯ h2 ¯ l¨sa Schr¨dingerekvationen f¨r alla x) ger o o o A+B =C k k1 (A − B) = C 1 B = A k−k1 k+k ⇒ ⇒ R = | B |2 = | k1 −k |2 . . varf¨r till l¨gsta icke-f¨rsvinnande ordning δ = d−2a och k = d−2a .34 u(d) = u(−d) = 0. dvs. Eftersom 2ka ≪ kd i (s) s¨tter vi k = δ+π och vi f˚ 2a (δ + π) = tan(d + π) = 2 d 2πa π tan δ = δ + O(δ 3 ). Villkoren i origo ger ar d˚ l¨sningen ¨r: a o a symmetrisk: kontinuiteten trivialt uppfylld. L¨sningen till Schr¨dingerekvationen blir o o ψ(x) = Aeikx + Be−ikx . derivatavillkoret blir tan kd = 2ka (s) antisymmetrisk: derivatan blir automatiskt kontinuerlig och om funktionen ska vara kontinuerlig m˚ u(0) = 0. 2. ǫ ǫ kǫ L˚ u± (x) vara l¨sningen f¨r x > 2 och x < − 2 respektive. d n = 1. Vi f˚ u+ (x) = sin k(d − x). . aste sin kd = 0. V0 = 50 MeV ger R = ≈ 0. T = 1 − R = A k1 +k √ √ √55−√5 55+ 5 2 4kk1 |k1 +k|2 Speciellt: E = 5 MeV. u− (x) = −u+ (−x).288 och T ≈ 0. . 3. (a) L¨gsta energin f¨r symmetriska tillst˚ ges av minsta icke-f¨rsvinnande roten till (s). kn = nπ . 24. x < 0 . x>0 d¨r k = 2mE och k1 = 2m (E + V0 ). se kurs i distributionsteori) u+ (0) = u− (0) (kontinuitet) du− 1 du+ (0) − (0) = − u(0) dx dx a (spr˚ i derivatan proportionellt mot u(0) och potentialens styrka). D˚ ǫ → 0. eller 2π ≪ 1 – at o o a l˚ energi (stor v˚ angd) i f¨rh˚ ag agl¨ o allande till ǫ. F¨r −d < x < − 2 g¨ller o o a (s) (s) (a) (a) u− (x) = u+ (−x).

64 och I = 0. Vi f˚ anta att potentialen i barri¨ren ¨r V0 och energin hos elektronerna E > V0 . Sannolikheten ges av transmissionskoefficienten. ty ingen inkommande v˚ fr˚ h¨ger. F¨r x > 0 f˚ vi o ar − Med k ′2 = ¯ 2 d2 h ψ + V0 ψ = Eψ 2m dx2 kan l¨sningen skrivas o ψII (x) = Ceik x .35 25. ¨ F¨r x < 0 ¨r Schr¨dingerekvationen o a o − Med k 2 = 2mE h2 ¯ ¯ 2 d2 h ψ = Eψ 2m dx2 eller ψ ′′ + 2mE ψ = 0. ag an o Randvillkoret vid x = 0 . annars ar a a har vi totalreflexion. aa 26. Fr˚ detta kan vi l¨sa ut C = an o 2k k+k′ ′ eller ψ ′′ + 2m(E − V0 ) ψ = 0. de elektroner som infaller fr˚ v¨nster passerar inte kontaktytan an a (kolla att detta ar sant!). ¯2 h med v ′ = v 4 ⇒ k′ = k 4 2m(Ee +W ) h2 ¯ . k (k + k ′ )2 T = Vi finner f¨rh˚ o allandet mellan k och k ′ fr˚ an p = ¯ k = mv h D˚ ¨r T = 0. L˚ Ee och Ef beteckna elektronens energi respektive fotonens energi. ψ och ψ ′ kontinuerliga. F¨r x > 0 f˚ vi o ar eller ψ ′′ + 2m(Ee + W ) ψ = 0. a aste F¨r x < 0 ¨r Schr¨dingerekvationen o a o − Med k 2 = ¯ 2 d2 h ψ − W ψ = Ee ψ 2m dx2 kan l¨sningen skrivas o ψI (x) = eikx + Be−ikx . ¯2 h 2m(E−V0 ) h2 ¯ och ber¨kna transmissionskoefficienten a k′ 2 4kk ′ C = . dvs.64 µA. ¯2 h kan l¨sningen skrivas o ψI (x) = eikx + Be−ikx . ger 1+B = C ik(1 − B) = ik ′ C. F¨r att elektronen at o ska kunna l¨mna metallen m˚ Ee > 0.

du+ (0) − du− (0) = − a u(0) ger ikC − ik(1 − B) = dx dx 1 i2ka − C . dvs. ¯2 h 2π¯ h . en potentialbarri¨r. C = 1+i2ka . a a sin β = 1 28.36 − Med k ′2 = 2mEe h2 ¯ ¯ 2 d2 h ψ = Ee ψ 2m dx2 eller ψ ′′ + 2mEe ψ = 0. λ0 E + V0 Ins¨ttning av de numeriska v¨rdena ger β = 28◦ . a ¯ 27. Detta leder till B = − 1+i2ka . ′ Randvillkoret vid x = 0 . o a a . D˚ blir h a k′ W = 1− . s˚ att R och T blir samma a a som f¨r en brunn med samma absolutv¨rde p˚ a. ⇒λ= 2m(E + V0 ) (2ka) 1 o a ar med R = 1+(2ka)2 och T = 1+(2ka)2 . F¨r x < 0 ¨r Schr¨dingerekvationen o a o − D˚ f˚ vi a ar k2 = F¨r x > 0 o − och k ′2 = Till sist f˚ vi ar λ E sin α = sin α. F¨r fallet a negativ. a a 2 ¯ 2 d2 h ψ = Eψ 2m dx2 2mE ¯2 h eller ψ ′′ + 2mE ψ = 0. komplexkonjugerade v¨rden. ¯2 h kan l¨sningen skrivas o ψII (x) = Ceik x .66.01 eV och W = 2. k (k + k ′ )2 T = Eftersom elektronen absorberat en foton blir dess energi Ee = Ef − W = ¯ ω − W .80 eV ger T = 0. f˚ vi ′ ∗ ′ tydligen B = B och C = C ∗ . ψ och ψ ′ kontinuerliga. och ber¨kna transmissionskoefficienten a 4kk ′ k′ 2 C = . Man verifierar l¨tt R + T = |B|2 + |C|2 = 1. ger 1+B Fr˚ detta kan vi l¨sa ut C = an o 2k k+k′ = C ik(1 − B) = ik ′ C. u− (0) = u+ (0) = u(0) ger 1 + B = C. k ¯ω h som med de numeriska v¨rdena hω = 3. ¯2 h 2π¯ h . ⇒ λ0 = √ 2mE ¯ 2 d2 h ψ − V0 ψ = Eψ 2m dx2 2m(E + V0 ) ¯2 h eller ψ ′′ + 2m(E + V0 ) ψ = 0.

2ma2 an ψn e− iEn t h ¯ .6 eV − 5 eV = 32.37 29. t) = ∞ n=1 2 2 πn sin x . varav 2Kd = a o a+1 ae +1 o aste a 2π(+n2π). P˚ samma s¨tt som i uppgift 14 finner vi att l¨sningen till Schr¨dingerekvationen ¨r a a o o a ψn (x) = med energiniv˚ aerna En = Totala v˚ agfunktionen kan skrivas ψ(x. 3. V˚ agfunktionen vid totaltransmission (ingen reflekterad v˚ ag) eikx AeiKx + Be−iKx  Ceikx . a a n2 π 2 ¯ 2 h .6 eV. att b˚ A och B = 0. Genom att j¨mf¨ra detta med v˚ a o agfunktionen finner vi att an = 0 D˚ blir a ψ(x. Endast ett bundet tillst˚ betyder 2mV20 d < π 2 . o 4 sin 3a i9¯ π 2 t h 3π x e− 2a2 m a . d˚ k = K. t) = i¯ π 2 t h π 2 sin x e− 2a2 m + 3a a f¨r n = 1. 30.x 0 k2 = d 2mE 2m(E + V0 ) K2 = ¯2 h ¯2 h Kontinuitetsvillkor vid x = 0 och d (logaritmiska derivatorna lika fr˚ b¨gge sidor): an a x=0: x=d: ik = iK A−B A+B AeiKd − Be−iKd ik = iK iKd Ae + Be−iKd Den f¨rsta relationen visar. S¨tt A/B = a och kombinera o a ade a i2Kd de tv˚ ekvationerna (h¨gerleden lika) till a−1 = aei2Kd −1 eller ei2Kd = 1. varf¨r vi m˚ v¨lja Kd = π and h ¯ eller E = 37.

Schr¨dingerekvationen f¨r den relativa r¨relsen blir o o o − D˚ ¨r aa ω= och energierna En = ¯ ω n + h 1 2 . P˚ samma s¨tt som i f¨reg˚ a a o aende tal finner vi att l¨sningen till Schr¨dingerekvationen o o a ¨r ψn (x) = med energiniv˚ aerna En = Totala v˚ agfunktionen kan skrivas ψ(x. t) = ∞ n=1 2 πn sin x .38 31. − sin a 6π x a 1 3 sin α − sin(3α). o 32. k µ ¯ 2 d2 h 1 ψ + k 2 x2 ψ = Eψ 2 2µ dx 2 . 10 D˚ blir a ψ(x. a a n2 π 2 ¯ 2 h . Med hj¨lp av trigonometriska a formler har vi sin3 α = D˚ blir den normerade v˚ a agfunktionen ψ(x. 6. Vi ska utveckla v˚ agfunktionen ψ i egenfunktionerna {ψn }. f˚ vi att ar och genom att j¨mf¨ra detta med totala v˚ an = 0 Efter normeringen 1 ψ(x. 2ma2 an ψn e− iEn t h ¯ . 0) = N ′ 3 sin 2π x . t) = 1 5a sin i2¯ π 2 t h 2π x e− a2 m − sin a i18¯ π 2 t h 6π x e− a2 m a f¨r n = 2. 0) = √ (3ψ2 − ψ6 ). 4 4 a o agfunktionen.

2µ dx2 2V0 µ V0 − V0 . p] 2¯ h 2m¯ ω 2¯ h h . ¯ och E1 = 558 meV.39 Ins¨ttning av de numeriska v¨rdena ger a a E0 = 186 meV 33.1 eV a a an 34. = mω p x + i√ 2¯ h 2m¯ ω h mω p x − i√ 2¯ h 2m¯ ω h mω 2 p2 i x + − [x. dq Med variabelsubstitutionen q = a = a† D˚ blir a a† a = vilket ger resultatet. 2µ och f˚ vi ar 1 a† = √ 2 − d +q . Potentialen kan approximeras med V (x) ≈ −V0 + V0 a2 (x − x0 )2 Schr¨dingerekvationen f¨r den relativa r¨relsen kring x = x0 blir o o o − eller − D˚ ¨r aa ω=a a) Grundtillst˚ andets energi blir E0 = ¯ a h b) Ins¨ttning av de numeriska v¨rdena ger a a E0 = −4.6): 1 a= √ 2 d +q dq mω h x. Stegoperatorerna a. ¯ 2 d2 h ψ − V0 ψ + V0 a2 (x − x0 )2 ψ = Eψ.5) och (2. a† kan ocks˚ l¨sas av direkt fr˚ FS (2. 2µ dx2 ¯ 2 d2 h ψ + V0 a2 (x − x0 )2 ψ = (E + V0 )ψ.

2m dx2 2 mω h ¯ vilket med variabelsubstitutionen q = x 1 2 − o ar ¨verg˚ i d2 En + q 2 un = un . a | n = n | n − 1 . I grundtillst˚ andet ¨r a 2 0|p|0 = −i m¯ ω h 0 | (a − a† ) | 0 2 = { FS (2. a† | n = n + 1 | n + 1 } m¯ ω h m¯ ω h m¯ ω h = 0|0 − √ 0|2 = 2 2 2 = − 36. 2 + q) och a† = 1 √ (− d dq 2 d dq p Vi f˚ nu p = −i ar m¯ ω h 2 (a = = −i h − a† ) och p2 = − m¯ ω (a − a† )2 . f˚ vi ar 1 √ (a − a† ) 2 m¯ ω h (a − a† ).6).och f¨rintelseoperatorer f¨r att ber¨kna de erforderliga integralerna.6). dq 2 ¯ω h + q). a† | 0 = 1 } = i m¯ ω h 0 | 1 = 0. a | 0 = 0. a) Vi vet att harmoniska oscillatorns egenfunktioner ¨r ortogonala och skall anv¨nda detta a a och skapelse.5) och (2.40 35. F¨r en harmonisk oscillator blir Schr¨dingerekvationen: o o − 1 ¯ 2 d2 h ψ + mω 2 x2 ψ = Eψ 2 2m dx 2 mω h x ¯ vilket med variabelsubstitutionen q = 1 2 Med a = 1 √ ( d 2 dq o ar ¨verg˚ i − d2 E + q2 ψ = ψ. F¨r en o o a o harmonisk oscillator blir Schr¨dingerekvationen: o − ¯ 2 d2 ψ 1 h + mω 2 x2 ψ = Eψ. 2 och 0 | p2 | 0 m¯ ω h 0 | (a − a† )2 | 0 2 m¯ ω h 0 | (aa − aa† − a† a + a† a† ) | 0 = − 2 √ √ = { FS (2.5) och (2. dq 2 ¯ω h .

6). An ψn (x)e− ¯ω h 2 iEn t h ¯ 1 mω 2 x2 2 + ¯ω h 2 ∞ n=0 An ψn (x)e− iEn t h ¯ |An |2 n+ 1 2 (n + 1)(n + 2)ℜ(An A∗ e2iωt ) n+2 |An |2 ¯ω h 2 n+ 1 2 − ¯ω h 2 (n + 1)(n + 2)ℜ(An A∗ e2iωt ) n+2 Vid varje tidpunkt g¨ller: a V + T = Om vi s¨tter T = a tidsmedelv¨rden: a 2π ω ∞ n=0 |An |2 ¯ ω n + h 1 2 = E . t) = n=0 An ψn (x)e− Potentiella energin V = = Kinetiska energin T = p2 2m = ∞ n=0 ∞ n=0 ∞ n=0 ∞ iEn t h ¯ n+ 1 2 . i a 0 och a† och g¨r om proceduren (eller anv¨nd virialteoremet i o a V = ¯ω h 1 mω 2 x2 = 2 2 n+ 1 2 . (= harmoniska oscillatorns period i klassisk mekanik) s˚ f˚ vi f¨ljande a ar o 1 T 1 T T 0 T ∞ n=0 ∞ n=0 V dt 0 = = |An |2 |An |2 1 En = E 2 2 En 1 = E 2 2 p2 2m dt .6) framg˚ att x = 0 s˚ (∆x)2 = ar a 1 2 2 p = (∆p) = 2m T = ¯ mω n + 2 .5) och (2. n|a2 |n = n|a† |n = 0} 4 √ √ 1 ¯ω h ¯ω h ¯ω h n+ .41 Energiniv˚ aerna ¨r a En hω ¯ = n + 1 . n|(−a n + 1|n + 1 − a† n|n − 1 ) = − (−(n + 1)n) = = − 4 4 2 2 h 2 ¯ mω q Uttryck nu x2 = uppgift 51). 1 2 .5) och (2. ty ¨ven p = 0 och h a ∆x∆p = ¯ n + h c) ψ(x. Med a = 2 1 √ 2 d dq + q och a† = 1 √ 2 d − dq + q f˚ vi ar d 1 = √ (a − a† ) dq 2 d2 1 2 = (a2 − aa† − a† a + a† ) dq 2 2 ¯ω d h d ¯ Vi f˚ nu T = − 2m dx2 = − h2 dq2 ar 2 2 2 T = − ¯ω h 2 2 n|a2 − aa† − a† a + a† |n = {FS (2. h ¯ mω b) (∆x)2 = x2 − x 2 Av FS (2.

42 1 37. B]C + B[A. d) se c). dvs. varefter x m¨tes s˚ att egenfunktionen till pz blir en egen funktion till x. ∂xi ∂xj ∂xj ∂xi 40.66 · 10 eV. ¨r I = 0. −i¯ ∂xi ∂xj = −i¯ h = −¯ 2 h c) xi . a) [xi . e) [A. och h −15 J.05 · 10−25 J ≈ 0. Motsvarigheten 1 LC 2 dV + 1 CV 2 ∼ m dx + 2 mω 2 x2 ger med V ∼ x att m = 2 dt 2 2 dt h ¯ 1 h a LC 2 . h 2 energi CV 2 β = C 2¯ ω . A = αI + iβV i H = ¯ ω A A + 2 vilket efter identifiering med h 2 2 energin i kretsen ger ¯ ωα2 = h = 0. [I. Om tilla a st˚ andet innan m¨tningen av x redan ¨r ett egentillst˚ till x s˚ f˚ man samma tillst˚ a a and a ar and efter som f¨re m¨tningen. Man kan d˚ m¨ta t. 39. o a .5 · 10 ¯ ω ≈ 1. ∂xi ∂ψ ∂(xi ψ) ∂ ψ = −i¯ xi h − ∂xj ∂xj ∂xj = i¯ δij ψ.ex. L 2. Maxsp¨nning 10 V ger h a dvs. V ] = −i¯ · 1. B] + [A. vilket g¨r det m¨jligt att hitta gemeno o samma egenfunktioner. (D˚ V ¨r maximal. Ja. C]. eftersom operatorerna x och pz kommuterar. varav h −3 α= L 2¯ ω . b) F¨ljer fr˚ definitionen av kommutatorn. BC] = ABC − BCA = ABC − BAC + BAC − BCA = [A. V ] = −i LC · 1. −6 ¯ ωβ 2 = h C αβ 2 . p = LCI. a). b) −i¯ h ∂ ∂ h ψ . ω = √LC . Kvantisering: [p. bara “potentiell” energi. o an c) [A. F (r) ψ = −i¯ h − F (r) ∂xi ∂xi ∂xi = −i¯ h ∂F (r) ψ. C]. f) se e). LC = 1 2¯ . B + C] = A(B + C) − (B + C)A = AB + AC − BA − AC = [A. −i¯ h d) −i¯ h ∂ ∂ψ ∂(F (r)ψ) . pz varvid v˚ a a agfunktionen blir en egenfunktion till pz .) a a a 38. h ∂ ∂xi − i¯ h ∂ ∂ ψ + i¯ h ∂xj ∂xj − i¯ h ∂ ψ ∂xi ∂2 ∂2 ψ− ψ = 0ψ. S¨tt in 1 † † ansatsen A = αI − iβV . 5 · 109 kvanta. xj ]ψ = (xi xj − xj xi )ψ = (xi xj − xi xj )ψ = 0ψ.

H ] = − [A. ∞ −∞ f eikx . S˚ [A. dt dt ¯ h eftersom Hψn = En ψn och H ¨r sj¨lvadjungerad.) F¨r endimensionella l˚ a o o adan har vi ∆x = ¯ s˚ ∆x∆p = ¯ 2nπ3 . Aψ)2 = (Aψ. H]. A ] = − [A . Vi kan f¨ruts¨tta att φ(x) ¨r normerad: (φ. s˚ f˚ man en statistisk f¨rdelning f¨r utfallet av denna a a ar o o h ¯ m¨tning om m¨tningen upprepas p˚ identiskt preparerade system. H] = i¯ p. ∆τ = 2∆E blir den a a a minsta tid som m˚ g˚ innan man kan uppt¨cka n˚ aste a a agon ¨ndring i denna f¨rdelning. Den endimensionella oscillatorns grundtillst˚ har ∆x∆p = h . (HA − AH)ψn ) = 0. i f f ′ dx = = 0 eftersom f (x) ¨r reell och g˚ mot 0 d˚ a ar a h 46. Verifiera f¨rst att [r. Aψ) = (ψn . Genom att anv¨nda att H ¨r sj¨lvadjungerad f˚ vi f¨r o a a a ar o m ett (normerbart) egentillst˚ ψ f¨rv¨ntansv¨rdet and o a a p = m ((ψ. 4π·3·108 = 4π 10 45. rψ)) = 0. Vi f˚ med ∆τ = d∆A . Aψ) = (ψ. 1 2 ¯ ∂ h (f eikx ) i ∂x f 2 (x) ∞ −∞ = ¯ k(f. 12 ∆p = ¯ nπ . En enkel verifikation (g¨r det!) visar att i¯ dτ A = [A. och 36. s˚ m˚ os¨kerheten ∆τ ≤ τ .43 41. Allts˚ har vi likhet i a Schwartz olikhet |(ψ. Aψ)| ≤ ψ · Aψ . Vi f˚ o a a ar px = H¨r ar (f. (J¨mf¨r uppgift 16. a and a √ . Om t ¨r den tid man l˚ passera a a a ater 2 innan man m¨ter en observabel A. f ) + h ¯ h (f. 42. Om livsl¨ngden ¨r τ = 10−8 s. φ) = (f. d | A. vilket medf¨r att Aψ = λψ. vilket ¨r a h √ a and 2 likhet i Heisenbergs obest¨mbarhetsrelation (maximalt lokaliserat tillst˚ i fasrummet). ha 43. H | A dτ ∗ ¯ Heisenbergs obest¨mbarhetsrelation ger d˚ ∆τ ∆E ≥ h . Denna a o minsta tid beror ej av vilken observabel A man m¨ter. varvid at a and d d i A = (ψ. f ) = 1. ψ) · (Aψ. Omv¨ndningen g¨ller o a a a ¨ven: Aψ = λψ ⇒ ∆A = 0. H] ¨r anti-sj¨lvadjungerad och har allts˚ rent a a a a imagin¨rt spektrum (visa detta!). i¯ h Vad h¨nder om ψ ¨r ett generaliserat egentillst˚ i det kontinuerliga spektrumet? a a and 47. | dτ A | ∆τ ∆E = ∆A∆H ∆A∆H =¯ h . ∆A = 0 ⇒ (ψ. H] . H] = o hd ∗ ∗ ∗ ∗ [H . Aψ) = 0. a 44. rEψ) − (Eψ. a a . a ar. L˚ ψn vara ett godtyckligt station¨rt bundet tillst˚ med energi En . Enligt f¨reg˚ a a a aste a o aende uppgift h ¯ h ¯ o a har vi ∆E ≥ 2∆τ ≥ 2τ . Den relativa breddningen ∆λ ≈ hc 3∆E ≥ hc h2τ3 = 4πcτ = 2 E √ λ √ hc √ 30 3 3 −7 ≈ 3 · 10−8 . Observera att [A. f ′ ) = a ¨ x → ±∞. F¨r standardavvikelser har vi (t¨nk igenom) ∆λ = ∆ hc ≈ E √ √ √ √ 2√ λ ¯ hc λ λ 3 3∆E = λ 3∆E. f ′ ).

a = 1 f¨r alla ψ som tillh¨r rummet som uppsp¨nnes av aste o o o a o o a φν och a = 0 f¨r ψ som tillh¨r det komplement¨ra rummet. ar v˚ ¨ agfunktionen Fouriertransformen ˆ φn . ger aψ = P ψ = P 2 ψ = a2 ψ.s. d¨r tillst˚ o a a a anden ¨r uttryckta i en a bas av generaliserade egenfunktioner till p-operatorn. 2 dp 2m som matematiskt ¨r ekvivalent med ekvationen f¨r en harmonisk oscillator med a o 1 och vinkelfrekvensen ω ′ = ω. φm ) = n=ν a∗ bn . ψ2). (ψ1 . ar b) F¨r egenfunktioner φn har vi o P φn = φn . Sannolikhetst¨theten an a f¨r r¨relsem¨ngden p blir d˚ o o a a ˆ |φn (p)|2 = ¯ mω. p0 √ Faktorn 1/ p0 kommer fr˚ att normeringen skall vara 1 i p-variabeln. ∞ n=1 n=1 an φn . d¨r ψ1 och ψ2 ¨r tv˚ godtyckliga a a a tillst˚ and.¨. and c) ψ egenfunktion till P . 2m dx2 2 En = ¯ ω n + h 1 2 . n m=1 Vi f˚ p. a o o (2. n˚ o a agot ν. (ψ1 . om φn ∈ {φν } . allts˚ f¨r o a a a o a a o alla tillst˚ ψ. d¨r a 1 h ˆ φn (p)eipx/¯ dp. φn (x) = √ 2π¯ h ˆ Eftersom multiplikation med x svarar mot operatorn +i¯ d satisfierar φn (p) h dp − ¯2 h 1 2 ˆ d2 ˆ mω 2 2 + p φn (p) = En φn (p). Vi har ψ1 = (P ψ1 . 49. d¨r p0 = ¯ /m′ ω ′ = ¯ mω. S˚ a P 2 φn = P φn . ∞ m=1 bm φ m a∗ n bm (φn . 12. Detta g¨ller d˚ ocks˚ f¨r alla linj¨rkombinationer av φn . vilket ger P 2 = P . I p-representationen (r¨relsem¨ngdsrumsframst¨llningen). P ψ2 ) = (P ψ1 . P ψ = aψ. ψ2 ) = n=ν ∞ an φn . D˚ o and a m˚ a = 0 eller a = 1 (varf¨r?). o varf¨r P 2 φn = P P φn = φn . f. dvs. P ψ2 ) = (P ψ1 . 0. massan m′ = mω 2 En j¨mf¨relse med de dimensionsl¨sa harmoniska oscillatoregenfunktionerna (FS. P ψ2 ). f¨r alla tillst˚ ψ. h 1 1 1 −(p/p0 )2 un (p/p0 )2 = √ e Hn (p/p0 )2 . φ2 = = n=ν ∞ bn φ n . sid.s.44 48. n n! p p0 π·2 0 d¨r p0 = a √ . ψ2 ). eller ej respektive. a a a) P sj¨lvadjungerad inneb¨r att (ψ1 . eller 0 beroende p˚ om n = ν. f¨r alla n. I x-representationen (konfigurationsrumsframst¨llningen) satisfierar v˚ a agfunktionen φn (x) − ¯ 2 d2 h 1 + mω 2 x2 φn (x) = En φn (x).7)) ger d˚ a √ 1 ˆ h h a φn (p) = √ un (p/p0 ).

F¨rst p˚ o aminner vi oss att en homogen funktion av grad n. H]} = {r · Hp − Hr · p + r · pH − r · Hp} = [r · p. m − n j¨mnt tal = 0 . m − n udda 2 h ¯ h ¯ h ¯ 53. φ) = . φ + φ. a . m − n udda π 2 (m2 −n2 ) a m|px |n = 0 φ∗ −i¯ h m 2 d φn dx dx = 2 0. r · pφ)} i¯ h i¯ h 1 E {(φ. [r · p.45 50. at a and a a anta normering φ = 1. V (λr) = λn V (r). Vi har H(λ)φ(λ) = E(λ)φ(λ) och φ(λ) = 1. vilket skulle visas. ∂λ ∂λ ty (φ. r · pφ) − (φ. D˚ f˚ vi h h a ar = 1 i¯ h [r. 4¯ mn h − ia(m2 −n2 ) . De s¨kta matriselementen m|x|n = a  a om m = n  2. Hφ + φ. Med Hamiltonoperatorn H = T + V = 2m + V (r) f˚ vi a ar 2T − nV = 2 p2 − r · ∇V. Hφ = Eφ. H] p och 2T −nV = 1 1 1 {[r. m p2 m p 1 hp Men [r. φ + φ. T = ψ ∗ − 2m ∆ ψ d3 r = − 2m ∇ · (ψ ∗ ∇ψ) d3 r + 2m ∇ψ ∗ · ∇ψ d3 r. ∂λ dλ ∂λ 2 = φ. Den f¨rsta termen i h¨gerledet blir 0 om man anv¨nder Gauß sats och den andra ¨r positivt o o a a definit (> 0). H] p + r [p. a Derivera denna relation dE dλ = = ∂H ∂φ ∂φ . De normerade basa 2 o vektorerna (egenfunktionerna) blir: φn = a sin nπx . a ∗ 0. satisfierar Eulers ekvation: r · ∇V = nV (visa detta genom att derivera f¨reg˚ o aende ekvation med p2 avseende p˚ λ). E = T + V och V = ψ ∗ V (x)ψ d3 r ≥ ψ ∗ Vmin ψ d3 r = Vmin eftersom tillst˚ andet ¨r normerat. taget i ett godtyckligt bundet station¨rt tillst˚ a 52. H ∂λ ∂λ ∂λ d ∂H ∂H + E (φ. r · pHφ) − (Hφ. dvs. V ] = −i¯ [∇. Vi s¨ker de egenfunktioner till o d2 dx2 som ¨r 0 i x = 0 och x = a. 2m = 2m i {pi [r. Allts˚ har vi visat 2 T = n V . V ] = −i¯ ∇V . s˚ E(λ) = (φ(λ). H(λ)φ(λ)) = H(λ) . H] φ) == {(φ. pi ] pi } = i¯ m . [p. i¯ h i¯ h i¯ h L˚ nu φ vara ett bundet station¨rt tillst˚ till H. F¨rv¨ntansv¨rdet i detta tillst˚ o a a and 2T − nV = = (φ. φ) = φ = 1. dvs. r · pφ)} = 0. H] = [p. ∂H φ +E ∂λ ∂φ ∂φ . i¯ h a and. m − n j¨mnt tal a . d¨r φ ¨r normerbar. (2T − nV )φ) = 1 1 (φ. 51. H] = r. a φm xφn dx = 0  − 8amn . pi ] + [r. H] .

r ∂r2 r och h¨r har vi att l = 0. och ξ = a a d¨r ν = h −8µErel ≈ 1.68. 13 st˚ tabell ¨ver de f¨rsta radialfunktionerna: a a ar o o 1 −3/2 φ100 = a0 2e−r/a0 √ (Y00 = √1 ).5 · 10−13 m. V¨teatomens grundtillst˚ ar o a a and ¨ φ100 . π e Eftersom partikeln har best¨md energi befina 2 h ¯ (r)φ = Eφ och vi f˚ f¨r V : V (r) = E + 2m ∆φ(r) . L¨ngst ner p˚ sid.1 ¯ d¨r vi vet att ΛYlm = −l(l + 1)Ylm a ≈ 1. t) i Schr¨dingerekvationen ger a o 2 2 ¯ 2 (kx + ky + kz ) h 2 =E 2m eller |k| = 2mE ¯2 h 57. 2µ och utveckla ∆ i sf¨riska koordinater: a ∆ψ = 1 ∂2 1 (rψ) + 2 Λψ. ρ = e−r/2b ⇒ ρ2 2 + ρ dρ dρ ¯ h Vi k¨nner √ Bessels differentialekvation som har l¨sningen R(r) = AJν (ξ) + BYν (ξ). ar o ner den sig i ett egentillst˚ and: φ Uttryck ∆ i sf¨riska koordinater och anv¨nd randvillkoret V (r) → 0 d˚ r → ∞ s˚ f˚ a a a a as ¯2 ¯ 2 λ2 V (r) = − h λ och E = − h2m . Normera v˚ agfunktionen: φ(r) = λ3 −λr . Randvillkoret R(r) < ∞ f¨r r → ∞ (ξ → 0) ger B = 0.46 54. Vi har ocks˚ o a h ¯ randvillkoret att R(r = a) = 0. 58.8452. om vi s¨tter in det efterfr˚ a ¯ √ b 8µAe−r/2b . 56. 4π 4π P (r > a0 ) = ∞ a0 φ∗ φ100 4πr2 dr = 100 4 a3 0 ∞ a0 r2 e−2r/a0 dr = 5e−2 ≈ 0.1 ≈ 3. a igen o b a agade v¨rdet p˚ Erel . 13 hittar vi v˚ agfunktionerna f¨r v¨teatomen. ∆x = a ar o ∆2 3∆ 2 = = + ⇒ ht ¯ 2m∆ . Den f¨rsta roten till Jν . F¨r att denna standardavvikelse skall f¨rdubblas kr¨vs att o o a √ 2 3m∆2 h ¯ t= ≈ 1.50 · 10 −16 s. I FS sid. ξν. .010. mr h2 ¯ − 2m ∆φ + V φN |V (r)|φN = φN | 2 ∞ 0 φ∗ V (r)φN 4πr2 dr = − N − ¯ 2 λ2 h m p |φN = 2m 2 ∞ 0 φ∗ N ¯2 h ¯ 2 λ2 h ∆ φN 4πr2 dr = 2m 2m x2 − x ht ¯ 2m∆ 2 2 55. F¨r radialdelen f˚ vi: a o ar 2µErel d2 R 2µA −r/b + 2 e R+ R=0 dr2 ¯ h ¯2 h dR 8µb2 d2 R + 2 Aρ2 + Erel R = 0. Ins¨ttning av ψ(x. Av sannolikhetst¨theten framg˚ att vi har en normalf¨rdelning. Vi har Schr¨dingerekvationen relativt tyngdpunkten: o − S¨tt nu ψrel = a R(r) r Ylm ¯2 h ∆ − Ae−r/b ψrel = Erel ψrel . vilket ger a = o √ 2b ln b 8µA hξν.

4πǫ0 ǫ + 1 4x Den endimensionella Schr¨dingerekvationen blir d˚ o a: ¯ 2 d2 ψ h + V (x)ψ = Eψ.6 eV. µ 2 P (r < R) = 0 ∗ ψ100 ψ100 4πr2 dr = 1 − 1 + 2 2R 2R2 + 2 a a e−2R/a ≈ 4 · 10−4 . 2 a0 Z h ¯ = 4πǫ0 Zµe2 . Spegelladdningen ger upphov till Coulombkraften: F = − 4πǫ0 . Grundtillst˚ andet: ψ100 = a−3/2 2e−r/a √1 . ma2 n2 0 . V¨teatomens 2s-tillst˚ ¨r ψ200 .8) ger En = − 2(4πǫ0 )an2 och a = −8 λ ≈ 2. r 2µ dr2 1 d¨r V (r) = − 4πǫ0 Ze . F¨r n = 3 f˚ vi att E = 1.3 · 10 m. F = −∇V = − dV dx ⇒ V (x) = − 1 ǫ − 1 e2 . FS (2.51 eV n2 r¨cker f¨r att jonisera en elektron i v¨teatomen. V ψ200 ) = − Nu utnyttjar vi att e2 8a3 πǫ0 ∞ 0 1− r 2a 2 e− a rdr = − r e2 . Dessa tv˚ ekvationer ¨r p˚ samma form om vi s¨tter ψ = rR och a a a a a r 1 ǫ−1 Z = 4 ǫ+1 och m = µ enligt ledningen.8) ger direkt En = − 2(4πǫ0 )an2 ≈ − 13. f˚ vi ar V = (ψ200 . 13 i FS finns en tabell ¨ver de f¨rsta a and a a a o o radialfunktionerna: 1 ψ200 = √ 3 2a 2 2 1− r r e− 2a Y00 2a 1 (Y00 = √ ). L¨ngst ner p˚ sid. a Energierna blir d˚ enligt FS (2.47 a 59. a o a Ze 61. R a0 Z h ¯ = 4πǫ0 Zµe2 enligt FS (2. d¨r a = 4π mC mµ a ¨r reducerade massan: µ = mC +mµ . 32aπǫ0 16aπǫ0 32aπǫ0 ǫ−1 2 ǫ+1 e (2x)2 1 63.8): a En = 1 32 ǫ−1 ǫ+1 2 ¯2 1 h . Elektronen utanf¨r heliumytan f˚ allts˚ samma o ar a energiniv˚ som en elektron i ett v¨teliknande system som befinner sig i ett |n00 -tillst˚ aer and.14). FS (2. 4π e Med potentiella energin V = − 4πǫ0 r . Ze o ar 60. 2m dx2 Den radiella ekvationen f¨r v¨teliknande atomer: o a − − 2 h 1 ¯ 2 d2 (rR) + V (r)R = ER. 16aπǫ0 T + V = H och f˚ ar T = E2 − V = − e2 e2 e2 + = . S¨tt in data f¨r helium. a o 2 62.

48 64. V¨teatomens grundtillst˚ ¨r ψ100 . L¨ngst ner p˚ sid. 11 finns en tabell over de f¨rsta a and a a a o ¨ radialfunktionerna: ψ100 = 2a− 2 e− a Y00 Eftersom p = mv, f˚ vi ar v2 = 1 2 2 p = T 2 m m
3 r

1 (Y00 = √ ). 4π

d¨r T ¨r medelv¨rdet av kinetiska energin. Genom att utnyttja att a a a T + V = H , blir det s¨kta medelv¨rdet o a v2 = 2 (E1 − V ). m
∞ 0

Medelv¨rdet av potentiella energin ber¨knas a a V = (ψ100 , V ψ100 ) = − och 2 2 (E1 − V ) = m m e2 e2 + 8aπǫ0 4aπǫ0 e2 4πǫ0 ma e2 a3 πǫ0 e− a rdr = −
2r

e2 4aπǫ0

v2

=

=

= {FS sid. 13 ger Vilket ger v= ¯

e2 ¯2 h ¯2 h = } = 2 2. 4πǫ0 ma m a ¯ h ma

v2 =

65. Sannolikhetst¨theten i radialled ges av a f (r) = |k|2 ψ ∗ ψ4πr2 = C 4r2 − Sannolikaste avst˚ f˚ ur and as
df dr

4 3 1 4 −r/a0 . e 3 r + a2 r a0 0

= 0. Detta ger en 3:e-gradsekvation med l¨sning o r0 = (3 + √ 5)a0 .

o a andet beh¨ver vi normera v˚ o agfunktionen. FS sid. 13 ger d˚ a: F¨r att f˚ medelavst˚ ψ2s = a−3/2 g2s (ρ)Y00 ⇒ a0 k=√ 32π
−3/2

∗ r = ψ2s rψ2s 4πr2 dr = 6a0 .

49 66. St¨rsta centrifugalkraften f˚ f¨r l = n−1 (varf¨r?). Ansatsl¨sning av radiella Schr¨dingero as o o o o ekvationen enligt polynommetoden (eller studium av v¨tev˚ a agfunktioner i formelsamlingen) ger d˚ a a a Rnl = konst. · rn−1 e−r/(na) , d¨r a ¨r Bohrradien, varav r =
∞ 2n−1 −2r/(na) 2 r e r 0 ∞ 2n−2 −2r/(na) 2 r e r 0 na 2 (2n+2)! 2 (2n)!

dr na (2n + 1)! n(2n + 1) = =a 2 (2n)! 2 dr = a2 n
2

och p˚ samma s¨tt, r2 = a a
r √ . 2n+1

(4n2 +6n+2) . 4

vi ∆r = F¨r stora huvudkvanttal ¨r medelavvikelsen ∆r liten j¨mf¨rt med orbio a a o talens radie r (t.ex.: ∆r f¨r en satellit kring jorden blir om¨tbart litet), i enlighet med o a korrespondensprincipen. ∆r = 10−2 ger 2n + 1 = 104 och r ≈ a(5 · 103 )2 = 1,3 mm. r 67. Vi skall l¨sa o 1 d2 (rφe (r)) = −ρe (r)/ǫ0 , r dr2 d¨r φe (0) ¨r regulj¨r (ingen punktladdning i origo) och φe (∞) = 0 (standardnormering). a a a Laddningst¨theten i grundtillst˚ a andet ρe (r) = − |ψ(r)| = − 1 1 −2r/a e a3 π

Med (∆r)2 = r2 − r

2

f˚ ar

(FS sid. 11; vi s¨tter a f¨r a0 och r¨knar potentialen i enheter e). Inf¨r l¨mplig dimensionsl¨s a o a o a o radie x = 2r , varvid vi f˚ ekvationen ar a d2 (xφe ) = Kxe−x , dx2 med K =
1 1 4πǫ0 a .

Man inser l¨tt att uppintegrerade xφe m˚ vara av formen K [(bx + c)e−x + Ax + B]. Gea aste nom att ta andraderivatan av detta och identifiera med Kxe−x f˚ K [(x + 2)e−x + Ax + B]. as φe (∞) = 0 ger s˚ A = 0, och φe (0) regulj¨r (¨ndlig) ger B = −2, eftersom vi f¨r sm˚ x har a a a o a φe (x) = K (2/x + B/x + 1 + . . .). Allts˚ a φe (x) = K Eftersom φk (r) =
1 1 4πǫ0 r ,

1+

2 x

e−x −

2 1 1 1 =− + x 4πǫ0 r 4πǫ0

1 1 + a r

e−2r/a .

s˚ f˚ totala potentialen a as 1 4πǫ0 1 1 + a r e−2r/a .

φ(r) = φk (r) + φe (r) =

1 1 1 1 Enligt ovan ¨r φe (0) = −K = − 4πǫ0 a , s˚ att φ(r) = 4πǫ0 1 − a + O(r) d˚ r → 0 (g¨ller a a a a r om r ≪ a). (K¨rnpotentialen – konstant bidrag fr˚ elektronh¨ljet). D˚ r → ∞ (r ≫ a an o a a) ar det dominerande bidraget en exponentiellt avtagande potential (sk¨rmad potential) a ¨ 1 1 −2r/a e . 4πǫ0 a

50 68. F¨r att skapa elektron-positronparet kr¨vs att elektronens bindningsenergi blir st¨rre ¨n o a o a (den relativistiska) viloenergin som kr¨vs f¨r att skapa elektron-positronparet. E1 ≥ 2me c2 , a o a a d¨r E1 ¨r elektronens bindningsenergi och me ¨r elektronmassan. FS (2.8) (n = 1): a E1 = d¨r reducerade massan µ = a Ze2 1 Zµe4 , = 2 2a 4πǫ2 2¯ (4πǫ0 )2 h 0 ≈ me , Z ≥
8πǫ0 hc ¯ e2

me mk¨rna a me +mk¨rna a

≈ 274.

69. Av tidsutvecklingen ser vi att vi har energiegentillst˚ och de ¨r olika eftersom Ea < Eb . and a Vi kan nu best¨mma α, β, Ea och Eb genom en direkt avl¨sning i FS sid. 13. Vi ser p˚ f¨rsta a a a o temen att den kommer fr˚ 1s-tillst˚ an andet. Allts˚ ¨r α = 1 och Ea = E1 . Den andra termen aa 1 a o kommer fr˚ n = 2-tillst˚ s˚ β = 2 och Eb = E2 . Direkt j¨mf¨relse med formelsamlingen an and a 1 ger att e−αρ = 2 g1s . (2 − ρ)-delen i andra termen ¨r sf¨riskt symmetrisk och kommer fr˚ a a an 2s-tillst˚ andet: 4 (2 − ρ)e−βρ = √ g2s . 2 Termen xe−βρ st˚ d˚ f¨r ett 2p-tillst˚ ar a o and. Utveckla i klotytfunktioner f¨r att se vilka m som o ing˚ ar: x = ρ sin θ cos φ = ρ sin θ Vi har nu: √ φ(r, 0) = A 4π 1 4 g1s Y00 + √ g2s Y00 − 2g2p Y11 + 2g2p Y1,−1 . 2 2 ρ 1 iφ e + e−iφ = 2 2 8π (Y1,−1 − Y11 ) 3 (FS sid. 4)

H¨rav ser vi att de ing˚ a aende konfigurationerna ¨r (1, 0, 0), (2, 0, 0), (2, 1, 1) och (2, 1, −1). a Vi har ocks˚ utvecklat φ(r, 0) i egenfunktioner som ¨r ortonormala och kan d¨rf¨r normera: a a a o (φ(r, 0), φ(r, 0)) = A′ 4π s˚ att A′ = a
√1 . 65π 2

1 +8+4+4 4

= 1,

Av FS (2.9) ser vi att A= 1 a3 0 1 A′ = √ 65π 1 a3 0 .

H φ kan vi r¨kna ut direkt eftersom vi vet hur H opererar p˚ de normerade egentillst˚ a a anden. Vi f˚ (jfr. skal¨rprodukten ovan): ar a H
φ

=

4π 65π

Ea + 16Eb 4

=

17 Ea . 65

70. Vi ska l¨sa Schr¨dingerekvationen: o o − ¯2 2 h 1 ∇ ψ + −V0 + mω 2 r2 ψ = Eψ. 2m 2

51 Separera i kartesiska koordinater: ψ = X(x)Y (y)Z(z): − ¯ 2 X ′′ h 1 ¯2 h + mω 2 x2 = 2m X 2 2m Y ′′ Z ′′ + Y Z 1 + V0 − mω 2 y 2 + z 2 + E = Ex . 2

Upprepas proceduren ser man att ψ blir en produkt av tre endimensionella harmoniska a a oscillatorerfunktioner och att energin E = Ex + Ey + Ez − V0 . Ex , Ey , och Ez ¨r egenv¨rden till endimensionella harmoniska oscillatorn: Ei och energin E = = ni + 1 2 ¯ω h 3 2 ¯ ω − V0 . h

nx + ny + nz +

Vi m˚ nu ocks˚ ber¨kna degenerationsgraden f¨r ett givet n f¨r att se hur m˚ aste a a o o anga nukleoner som “f˚ plats” i varje skal. Om nx = k, s˚ m˚ ny + nz = n − k. Detta kan ske p˚ n − k + 1 ar a aste a s¨tt och vi f˚ degenerationsgraden: a ar
n

k=0

(n − k + 1) = n(n + 1) −

n(n + 1) (n + 1)(n + 2) + (n + 1) = . 2 2

Det ryms allts˚ (n + 1)(n + 2) nukleoner i ett givet skal. F¨r de f¨rsta skalen ger detta a o o 2, 6 och 12 nukleoner. K¨rnor som har helt fyllda skal skall allts˚ ha 2, 8, 20 nukleoner a a totalt. S˚ adana k¨rnor kallas magiska och blir specillt stabila. Exempelvis blir heliumk¨rnan a a som ¨r dubbelmagisk (2 protoner och 2 neutroner) v¨ldigt stabil vilket ¨r grunden vid a a a fusionsreaktioner. F¨r att f˚ h¨gre magiska tal kr¨vs att man ¨ven tar h¨nsyn till spinno a o a a a bankoppling. 71. Den fullst¨ndiga Schr¨dingerekvationen f¨r tv˚ a o o apartikelsystemet: − 1 ¯2 2 h ¯2 2 h 2 ∇1 + ∇ ψ + µω 2 (r − r0 ) ψ = Eψ. 2m1 2m2 2 2

Separation i tyngdpunktsdel och relativdel ger: − − ¯2 h ∆R ψR 2M = ER ψ R = Er ψ r .

1 ¯2 h 2 ∆r ψr + µω 2 (r − r0 ) ψr 2µ 2

Det ¨r den senare ekvationen som ger vibrations- och rotationsenergierna. Tyngdpunktsr¨relsen a o ger en kinetisk translationsenergi. Om man uttrycker ∆-operatorn i vinkeldel och radialdel i sf¨riska koordinater ser vi att det ar l¨mpligt att utveckla l¨sningen i klotytfunktioner a o ¨ a u(r) a a a o genom att skriva ψr = r Ylm , d¨r u ska best¨mmas. S¨tt in i Schr¨dingerekvationen och f¨rkorta bort klotytfunktionerna: o − ¯ 2 ′′ ¯ 2 l(l + 1) 1 2 h h 2 u + + µω (r − r0 ) u = Eu. 2µ 2µ r2 2

. 2. . . . . 2. . . . 1.. 1. Vi f˚ diskreta egenv¨rden. Vi k¨nner igen detta som endimensionella harmoniska oscillatorn eftersom termen r0 inte a andrar derivatan. med a H= ger efter division med φ E = Exy + Ez = + − − 1 1 ¯ 2 d2 h 2 f (y) + (¯ k − eBy) f (y) h 2m dy 2 2m f (y) 1 ¯ 2 d2 h g(z) + V (z)g(z) . a 2 2 blir xy-ekvationen 1 2 2 ′2 ¯ 2 d2 h + e B y F (y ′ ) = Exy F (y ′ ). 2 2m dz g(z) 1 1 2 1 2 2 (px − eBy) + p + p + V (z) 2m 2m y 2m z Egenv¨rdesekvationen f¨r g(z) har l¨sningarna a o o g(z) = An sin n Med substitutionen y ′ = y − − πz .52 Vi betraktar I = µr2 som konstant f¨r sm˚ vibrationer och f˚ d˚ o a ar a: − ¯ 2 ′′ 1 2 h 2 u + µω (r − r0 ) u = 2µ 2 E− ¯ 2 l(l + 1) h 2I u. a hk ¯ eB h π ¯ egenv¨rden Ez (n) = n2 2ma2 . Man a a inser snart att energiniv˚ aerna blir E(k. Ins¨ttning av ansatsfunktionen i Hφ = Eφ. . n = 1. . . ekvationen f¨r en harmonisk oscillator med ω = o Exy (N ) = ¯ h Totalt f˚ energiniv˚ as aerna E(k. 2I Vi har allts˚ f˚ en uppdelning i en vibrationsdel och en rotationsdel. Vi f˚ d˚ ar a N = 0. 1. n. n = 1. . . o a 72. dvs. N ) = n2 ¯ eB h π2 ¯ 2 h + 2 2ma m N+ 1 2 − gms . . 2m dy ′ 2 2m eB m. a a b) Anv¨nd ansatsen eikx f (y)g(z)χm . −∞ < k < ∞. n. . −∞ < k < ∞. men eftersom energierna ¨r oberoende av k. . . N = 0. 2. . . d¨r χm ¨r en egenfunktion till spinnoperatorn Sz . . 2. . Detta ger oss direkt energierna: ¨ Enl = n+ 1 2 ¯ω + h ¯ 2 l(l + 1) h . N = 0. eB m N+ 1 2 . Approximationen ¨r a att a bara giltig f¨r sm˚ n. . . n = 1. s˚ ¨r varje energiar a a aa egenv¨rde ∞-degenererat. . N ) = n2 ¯ eB h π2 ¯ 2 h + 2 2ma m N+ 1 2 .

x] 2m 2m 2m e e e [px . = − px + m m D˚ har vi visat a d mr = p − eA = P . Q] + dt ¯ h ∂Q ∂t . . Att [ξ. i [H. η] = − eB = 0 inses direkt. x] = 2m x 2m 2m 1 1 e = px [px . y] = 0. x] − [A · p. x] px − px [Ax . Vi har a ast˚ o i px d x = [H. x = p2 + e2 A2 − e(p · A + A · p). x] = (p − eA)2 1 + eφ. a o H¨r ¨r Q = mr s˚ ∂(mr) = 0. x] − [Ax . x] px − 2m 2m 2m ie¯ Ax h i¯ h . = ¯ h m m vilket skulle visas. a 74. x = 0. d r ×B dt . x] Ax − Ax [px . x + [eφ. Vidare ser vi att a x− 1 py . Visa f¨rst det allm¨nna uttrycket f¨r tidsutveckling av medelv¨rden o a o a i d Q = [H. men a o ingen gemensam egenfunktion till H och ξ kan samtidigt vara egenfunktion till η och omv¨nt. x] 2m 2m = { A2 . eB i¯ h vilket ger [H. ξ och η ¨r r¨relsekonstanter. Vi visar satsen f¨r a a a ∂t komponenten x (alla riktningar ar likv¨rda) a ¨ [H. x H. (px − eBy) = [x. . dt ¯ h m d¨r a ω= eBz . x] − [Ax px . px ] + [py . ty A bara multiplikationsoperator} 1 e e = [p · A. eftersom r ¨r en konstant operator. + ωy = . η] = 0. Det r¨cker att visa p˚ aendet f¨r en komponent x. x − 2m 2m 2m e e 1 p2 . 2m P˚ samma s¨tt f¨r de ¨vriga komponenterna. x] ¯ h . dt 75. ξ] = 0. s˚ f˚ a as px e i H. Sedan f˚ vi a a o o ar d2 x = dt2 Utveckla den dubbla kommutatorn. Eftersom H ej inneh˚ aller x g¨ller [H. . x] = +ω y . x] p2 .53 73. x − [px Ax . x] + [px .

. 2mω 2 = − d2 dξ 2 ǫ2 1 ¯ 2 d2 h + mω 2 ξ 2 ψ(ξ) = (E + )ψ(ξ). (Sp (H) ar a h ¨ en translation av Sp (H0 ). ¨ Sv˚ fr˚ ara agor: (i) Vilka krav m˚ aste man st¨lla p˚ H0 och H ′ f¨r att (1) och (2) ska ha a a o nollskild konvergensradie? (ii) Om h¨gerleden i (1) och (2) konvergerar. . a 1. ∼ E0 + ǫe1 + ǫ2 e2 + . an a a Problem: L¨s egenv¨rdesproblemet o a Hφ(ǫ) = E(ǫ)φ(ǫ). . Kvadratkomplettera o H=− S¨tt ξ = x + a ǫ d2 mω 2 . Studera ett (godtyckligt) enkelt egenv¨rde E0 ∈ Sp (H0 ).54 76. a inneh˚ aller and˚ e1 . D˚ ¨r motsvarande egenfunktion a aa φ0 . (1) (2) S¨tt in (1) och (2) och identifiera koefficienterna i potensserien i ǫ. . och (φ0 . φ(1) ) = (φ0 . St¨rningsr¨kning. Exakt l¨sning. ∆En (ǫ) = En (ǫ) − En (0) = − 2mω2 . 2 2m dξ 2 2mω 2 2 ǫ ǫ 1 Allts˚ har vi En (ǫ) = − 2mω2 + ¯ ω n + 2 . summering ¨ a av divergenta serier . H0 φ0 = E0 φ0 . och att de ¨r analytiska i parametern ǫ o a a E(ǫ) φ(ǫ) (Rayleigh-Schr¨dingerserien) o (1) 2 (2) ∼ φ0 + ǫφ + ǫ φ + . ¨r det d˚ s¨kert o a a a att man har likhet i (1) och (2)? (iii) Vad kan s¨gas ifall (1) och (2) inte konvergerar. 2mω 2 som v¨ntat. L¨gg f¨rst m¨rke till att om (1) konvergerar mot En (ǫ) s˚ g¨ller o a a o a a a En (ǫ) = ǫ2 e2 – endast 2:a ordningens st¨rning ¨r nollskild. φ(ǫ)) = 0 om a φ(ǫ) ar analytisk och ǫ liten. a . . H ′ φn ) = n|x|n = n| √0 (a + a† )|n = 0. Vi l¨gger till en term H ′ som betraktas som en st¨rning a a o av H0 : H = H0 + ǫH ′ . Vi kontrollerar att e1 = 0: o a x o e1 = (ψn . φ(2) ) = 0. n˚ agon information om E(ǫ) (asymptotisk konvergens. Id´n (f¨rhoppningen) ¨r att Sp (H) inte ska skilja sig a ¨ o e o a mycket fr˚ Sp (H0 ) om ǫ ¨r tillr¨ckligt liten. 1 h2 d2 ¯ I det givna problemet ¨r H0 = − 2m dx2 + 2 mω 2 x2 och H ′ = ǫx. Allm¨nt om st¨rningsr¨kning: L˚ H0 vara en Hamiltonoperator med k¨nt spektrum a o a at a Sp (H0 ) och k¨nda egenfunktioner svarande mot den diskreta delen av Sp (H0 ) (egenv¨rden. Andra ordningens st¨rning blir 2 e2 = − = − n′ =n n′ |H ′ |n n|H ′ |n′ =− ′ En − E n n′ =n 1 | n′ |H ′ |n |2 =− ′ En − E n 2mω 2 n′ =n | n′ |a + a† |n |2 n′ − n 1 . φ0 och E0 antas vara v¨l k¨nda. d¨r ǫ ar liten i den mening som f¨ljer. a Anm¨rkning: Vi kan anta att φ0 = 1. Anta nu att a a a det s¨kta E(ǫ) och φ(ǫ) ligger n¨ra E0 och φ0 .) 2.)? Dessa fr˚ agor g˚ vi inte in p˚ – som fysiker j¨mf¨r vi ber¨kningen ar a a o a med experiment. . dx2 ǫ ¯ 2 d2 h 1 + mω 2 x + 2m dx2 2 mω 2 ⇒ egenv¨rdeproblemet a 2 − ǫ2 . entydigt best¨md av E0 . e2 osv. a a dessa ligger p˚ negativa energiaxeln). (φ0 .

+ bm 4¯ 2 h . crψ100 ) = 4c ∞ re− bmr h2 ¯ r2 dr = 3c¯ 2 h bm och grundtillst˚ andets energi blir E1 = E 1 + E 1 (0) (1) =− b2 m 3c¯ 2 h .55 77. S¨tt a e2 =b 4πǫ0 och a= D˚ blir v˚ a agfunktionen i grundtillst˚ andet (FS sid. Vi kan skriva Hamiltonoperatorn som H = H0 + V ′ = − d¨r a V0 (x) = och V ′ (x) = 0 V1 om x < a eller x > 3a a < x < 3a ∞ 0 om x < 0 eller x > 4a 0 < x < 4a ¯ 2 d2 h + V0 + V ′ . 2m dx2 P˚ samma s¨tt som i uppgift 14 finner vi att l¨sningen till den ost¨rda Hamiltonoperatorn a a o o H0 ar ¨ 1 πn ψn (x) = sin x . V ′ ψn ) = D˚ blir energiniv˚ a aerna En = V1 V1 πn n2 π 2 ¯ 2 h . Reducerade massan µ = m/2. 32ma2 Eftersom energiniv˚ aerna ¨r icke degenererade. 13) ψ100 och den ost¨rda energin o b2 m . + + sin 2 32ma 2 πn 2 ¯2 h 2¯ 2 h = bµ bm V1 2a 3a a sin2 πn V1 V1 πn . blir f¨rsta ordningens st¨rning: an ¨ o o E1 (0) bm =2 2¯ 2 h 3 2 h e− 2¯ 2 Y00 bmr 1 (Y00 = √ ) 4π =− bm 2¯ 2 h E1 (1) 3 0 = (ψ100 . blir f¨rsta ordningens st¨rning: a o o en = (ψn . 2a 4a med energiniv˚ aerna n2 π 2 ¯ 2 h En = . x dx = + sin 4a 2 πn 2 78. 4¯ 2 h Eftersom energiniv˚ ar icke-degenererad.

2 d¨r a Bohrradien f¨r myonen. a = a 4πǫ0 h2 ¯ µe2 . µ= mµ mp mµ +mp . Nu ¨r Rnl (r) ≈ Rnl (0) d˚ 0 < r < R. 2m r2 . 13 ger grundtillst˚ ar andet R10 (r) = a3/2 e−r/a . e a o d¨r E (0) = − 8πǫ0 a ¨r den ost¨rda energin. nlm|nlm om tillst˚ anden |nlm ¨r normerade.. s˚ R10 (0) = a3/2 ) a o a δE10 = och grundniv˚ energi blir ans E = E (0) 1 − 2 e2 R2 10πǫ0 a3 8 10 R a 2 + . till den ost¨rda radiella at o a o a o Hamiltonoperatorn H0 = − d¨r a Veff (r) = V (r) + ¯2 h 2m d2 2 d l(l + 1) + − dr2 r dr r2 + V (r) = − ¯2 h 2m d2 2 d + dr2 r dr + Veff (r). a R δEnl = 0 Rnl (r)Rnl (r)∗ V ′ (r)r2 dr. R3 r . Bohrradien f¨r a a a o myonen. f¨r en best¨md r¨relsem¨ngd l. den m¨tbara effekten av den ¨ndliga k¨rnradien ges av o a a a a δEn0 = e2 R2 1 |Rn0 (0)|2 . . St¨rningen av v¨tehamiltonoperatorn (med Z = 1) har utseendet o a V ′ (r) = e − 4πǫ0 R3 2 3 2 2R − 1 r2 − 2 0. Vi f˚ till nollte ordningen i R ar a R δEnl = |Rnl (0)|2 V ′ (r)r2 dr = 0 e2 R2 1 |Rnl (0)|2 .. r>R F¨rsta ordningens korrektion till energin o e1 = nlm|V ′ |nlm = nlm|V ′ |nlm . r<R . 4πǫ0 10 Eftersom Rn0 (0) avtar med ¨kande huvudkvanttal n ¨r det myonens grundniv˚ som p˚ o a a averkas 2 mest. ¯ 2 l(l + 1) h . 4πǫ0 10 Men Rnl (0) = 0 f¨r l ≥ 1 (vilket inneb¨r att myonen p˚ o a averkas av en centrifugalkraft som h˚ aller den utanf¨r k¨rnan). 80. L˚ ψl vara en egenfunktion. och f˚ den korrigerade energin (FS sid. dvs.56 79. eftersom atomk¨rnans radie R ≪ a.

φ(0) ) = 1 och a 1 1 (φ(0) . grundniv˚ f¨r H. 1 −2r/a0 2 1 r dr = . 8m3 c2 Ber¨kning av matriselementet: a a a a Alternativ 1: Eftersom p2 ¨r sj¨lvadjungerad g¨ller (φ(0) . dvs. d¨r δ0 ¨r den tredimensionella Diracfunktionen) r ∆2 e−r/a0 = ∆∆e−r/a0 . a 81. l → a o ∞.p φ 4 (0) ) = 5m 2 e2 4πǫ0 a0 2 =5 ¯ h a0 4 . φ(0) ) ≡ r r 1 1 (φ(0) . Vi f˚ d˚ ar a (φ (0) . p2 φ(0) ) och e2 1 (0) (0) 2 (0) (0) H0 φ = E ⇒ p φ = 2m E + 4πǫ0 r φ(0) .57 d¨r den andra termen i den effektiva potentialen kan betraktas som en centrifugalpotential. d¨r H0 = a relativistiska v¨tehamiltonoperatorn och H1 = a tillst˚ andet f¨r den ost¨rda operatorn o o φ100 (r) E1 (0) (1) (0) (0) p4 − 8m3 c2 p2 2m betraktas som en st¨rning. p2 φ(0) ) = 4m2 (E (0) )2 (φ(0) . φ(0) r + e2 4πǫ0 2 φ(0) . 0) ¨r and o a a a a ¨ ψl koncentrerad n¨ra r = 0 och med Schr¨dingerekvationen kan man se att ψl (r) → 0.ex. a Inf¨r man en positiv st¨rningspotential V ′ enligt figuren blir f¨rsta ordningens energikorreko o o tion ∞ E (1) = (ψl . 1 (0) φ r2 . H1 φ100 ) = − (0) (0) 1 (φ(0) . F¨r sm˚ v¨rden p˚ l (t. (p2 φ(0) . 2 φ(0) ) ≡ r r2 = 4 a3 0 4 = 3 a0 ∞ 0 ∞ 0 e2 4πǫ0 1 φ(0) . Alternativ 2: p4 = ¯ 4 ∆2 . V ′ ψl ) = 0 |ψl |2 V ′ (r)r2 dr positiv. e r a0 1 −2r/a0 2 2 r dr = 2 e r2 a0 (vinkelintegrationen blir trivial). Hamiltonoperatorn har formen H = H0 + H1 . som d˚ “pressar ut” tillst˚ o o a andet). φ(0) ) + 2E (0) d¨r (φ(0) . Vi kan r¨kna ut (vi vet fr˚ vektorah a a a an a a nalysen att ∆ 1 = −4πδ0 . Grundo − e2 1 4πǫ0 r ar den icke¨ = 2a0 −3/2 −r/a0 e 1 √ 4π (normerat) = − e2 8πǫ0 a0 S¨tt E1 ≈ E1 + E1 . De tillst˚ ψl som har stor vikt vid kanten r = a okar mest. f¨r fixt r (centrifugalpotentialen dominerar f¨r stora l. F¨rsta ordningens st¨rningsr¨kning ger a an o o o a E1 (1) = (φ100 . p4 φ(0) ). d¨r ∆ ¨r Laplaceoperatorn. Slutsats: Energiniv˚ aernas f¨rskjutning som funktion av l E (1) (l) v¨xer f¨rst med l f¨r att o a o o sedan g˚ mot noll. p4 φ(0) ) = (p2 φ(0) .

Systemets ost¨rda energiniv˚ ¨r En = n2 E1 . och moto aer a a 1 a a a svarande egenfunktioner φn = √a sin [nπ(x + a)/2a]. a0 a0 a0 a0 1 4 5π ¯ h =5 4π a0 ¯ h a0 4 .58 ∆ e−r/a0 1 a0 −r/a0 2 = = −1 a0 1 2 a0 r 2 2 (∇r) − 2 1 ∆r a0 = ∆ e−r/a0 1 a0 2 1 a0 − 2 − 1 2 a0 r 1 (−8πδ0 ) a0 − ∆e−r/a0 + 2(∇e−r/a0 ) · ∇ 2 − a0 r − 4 a3 r 0 2 2 a0 r − = e 1 a0 1 a0 +2 + −1 a0 e−r/a0 (∇r)2 8π 2 + δ0 a0 r2 a0 4 = e−r/a0 8π δ0 . . Med beteckningen as an a a Ak = −a φ2k (x) sin πx 2 φ1 (x) dx = a π ∞ k=1 sin 2ky sin(2y − π) sin y dy f˚ as e2 = −ǫ2 E1 A2 k .. d¨r E1 = 8ma2 .1 · 10−4 eV. s˚ f¨rsvinner alla diagonalmatriselement (φn . . p4 φ(0) = − 3 c2 8m 8 m3 c2 ¯ h a0 4 =− 5 E (0) 2mc2 2 5 = − mc2 α4 8 ≈ −9. p4 φ(0) ) = 4a−3 0 Slutligen E (1) = − e2 4πǫ0 hc ¯ 4π 0 ∞ e−2r/a0 1 a0 4 − 4 a3 r 0 r2 dr + 8π a0 π 4π 8π 5π − + = . . 4k 2 − 1 . d¨r α = a ≈ 1 137 a o a ¨r den dimensionsl¨sa finstrukturkonstanten (se ¨ven uppgift 114). . 5 1 1 φ(0) . a0 f¨r att sedan ber¨kna integralen o a e−r/a0 (∆2 e−r/a0 )r2 drdΩ = = Med insatta faktorer (φ(0) . . 2. . k = 1. H ′ φ1 )|2 . medan st¨rningen sin πx ¨r udda. 2 2 h π ¯ 82. H ′ φn ): o a F¨rsta ordningens st¨rning (f¨r varje niv˚ ¨r noll. I andra ordningen g¨ller o o o a) a a e2 = − |(φn . n = 1. En − E 1 n=2 π 0 ∞ Uppenbarligen f˚ bidrag endast fr˚ j¨mna n = 2k. 2. D˚ (φn (x))2 ¨r en j¨mn funktion i a a o x.

0003 + . 1:a ordningens st¨rning. varvid problemet f˚ utseendet ar 4 ′ Hij cj = e1 ci . S¨tt in i a o o a Schr¨dingerekvationen. ′ Hij = (φi . De ost¨rda tillst˚ a and o anden i L-skalet som svarar mot respektive st¨rda tillst˚ ¨r allts˚ linj¨rkombinationer av tillst˚ med givet magnetiskt kvanttal: o and a a a and ψ211 . . Nu har H0 φ(1) och E (0) φ(1) samma projektion p˚ V (E (0) ). π 4 2k + 3 2k + 1 2k − 1 2k − 3 π (4k 2 − 9)(4k 2 − 1) 1 e2 ≈ −ǫ2 E1 (1. s˚ i V (E (0) ) g¨ller ekvationen a a a H ′ φ(0) = e1 φ(0) . . I matrisform har allts˚ H ′ :s verkan p˚ m = 0-tillst˚ H′ = 0 A A 0 . j=1 i = 1. 4. Ans¨tt E = E (0) + ǫe1 . . Lz ] = [H ′ . H ′ :s verkan i V (E (0) ) kan represeno a a teras med en matris om vi f¨rst v¨ljer en ON-bas V (E (0) ). Lz ] = 0 s˚ kan vi anta att b˚ de st¨rda och de ost¨rda tilla ade o o st˚ anden ¨r egentillst˚ till Lz . cos νY10 ) a a a a anden utseendet (H ′ ¨r sj¨lvadjungerad). L˚ V (E (0) ) vara det fyrdimensionella egenrummet till at L-energiegenv¨rdet och anta att φ(0) ∈ V (E (0) ). L-skalet (n = 2) ¨r 22 = 4-faldigt degenererat om vi bortser fr˚ spinnet (H ′ verkar a an trivialt p˚ spinndelen av tillst˚ a andet).156ǫ2 E1 . (Y10 . Eftersom [H0 . π Serien konvergerar snabbt: 83. φ = φ(0) + ǫφ(1) a a (ǫ anv¨nds f¨r att identifiera termer i en potensserie). varvid till 1:a ordningen i ǫ o H0 φ(1) + H ′ φ(0) = e1 φ(0) + E (0) φ(1) . .5170 + 0. ψ21.) ≈ −0. F¨r att best¨mma a och b observerar vi att o a z = r cos ν.0248 + 0.−1 och aψ210 + bψ200 . cos νY00 ) = 0 och (Y10 . . cos νY00 ) = (Y00 . cos νY10 ) = (Y00 . 4 2 2M +1 sin(2M + 1)y dy = f˚ as Ak = − 1 32k 1 1 1 1 2 1 = · ·2 − + + − . o a 4 φ(0) = i=1 ci φi . . . vilket utg¨r ett ¨ndligdimensionellt egenv¨rdesproblem.59 Ber¨kning av Ak : Upprepad anv¨ndning av trigonometriska “produkt till summa”-formler a a ger sin 2ky sin 2y sin y = Med ∞ 0 1 [− sin(2k + 3)y + sin(2k + 1)y + sin(2k − 1)y − sin(2k − 3)y] . H ′ φj ).

a = a normeras till 1. Ber¨kning av egenv¨rden: a a (1) 1 √ 2 = ±b om tillst˚ anden e1 = (ψ211 . d¨r. φ1 = a−3/2 g2s Y00 . m = −1. St¨rningen av Coulombf¨ltet o a V ′ = V − VCoulomb = − e2 4πǫ0 1 1 − r + r0 r = e2 r0 e2 ρ0 = . vi har ocks˚ z = a a (ψ210 . I det fyradimensionella ost¨rda energiegenfunktionsrummet till energiniv˚ o an n = 2 har V ′ matriselementen Vij = (φi . ∞ 0 ∞ 0 r d¨r ρ = a . 13 har vi A ar a ψ210 ψ200 √ 6 −ρ/2 ρe Y10 . 13. H ′ ψ211 ) = (ψ21. H ′ ψ21. 0. ϕ) dΩ ∼ (1) (2) 0 ∞ (2) cos2 ν cos ν sin ν dν = 0 s˚ e1 = e1 = 0 svarande mot de ost¨rda tillst˚ a o anden ψ211 och ψ21. H ′ ψ200 ) 2 (4) (3) och e1 = −e1 . 2 2 −3/2 −3/2 4π 3 aρY10 . enligt FS sid. dvs. och man ser att a = ±b respektive. e1 = (3) 1 (ψ210 + ψ200 . H ψ200 ) ′ 3 = eEz 12 a = eEz 12 √ √ 1 4π 4 −ρ 1 − ρ ρ e dρ Y10 Y00 √ aY10 dΩ 2 3 1 1 a Γ(5) − Γ(6) = −eEz 3a. ϕ) = a−3/2 1 − ρ e−ρ/2 .60 med egenv¨rden ±A. a = a0 ¨r a o a o and Bohrradien. ρ0 = r0 /a.−1 . a a a φ2. Eftersom V ′ ¨r sf¨riskt symmetrisk och .3. V ′ φj ). 4πǫ0 r(r + r0 ) 4πaǫ0 ρ(ρ + ρ0 ) a d¨r vi har inf¨rt ett l¨mpligt dimensionsl¨st avst˚ ρ = r/a. o o a a 84. 1 − ρ ρ4 e−ρ dρ = eEz 2 12 2 Sammantaget: Ost¨rt tillst˚ o and 1:a ordningens energikorrektion ψ211 0 ψ21. ˚terst˚ att ber¨kna ett matriselement. H ′ (ψ210 + ψ200 )) = (ψ210 .−1 . = a g2p (ρ)Y10 (ν. Enligt FS sid. ϕ) = a 12 √ 1 2 = a−3/2 g2s (ρ)Y00 (ν.−1 0 1 √ (ψ210 + ψ200 ) −3eEz a 2 1 √ (ψ210 − ψ200 ) 3eEz a 2 I f¨rsta ordningens st¨rningsr¨kning h¨vs degenerationen partiellt.4 = a−3/2 g2p Y1m . 1 respektive.−1 ) = e1 . men 2 Y11 (ν.

ny ) = a aer (1. φ2 ) = N 2 1√ π 2 ¯ h mω x2 e−mωx 3/2 2 h /(2¯ ) dx 1/2 e−mωy . 0 0 8πaǫ0 4 16πaǫ0 e2 ρ0 + O(ρ2 ). 2 h /(2¯ ) dy = N2 · s˚ att N = a mω h ¯ 2 π. Vidare f˚ a a as = (φ2 . φ1 ) = (φ2 .61 a o Y00 . H ′ φ1 ) = N 2 2 (φ1 . Av formen p˚ energiegenfunktionerna inses att vi har energiniv˚ svarande mot (nx .−1 . 2 Alternativ: Anv¨nd stegoperatorer f¨r en tv˚ a o adimensionell harmonisk oscillator! E1 = 2¯ ω + h f¨r o ǫ¯ h 2mω ǫ¯ h 2¯ ω − h 2mω . Y10 och Y11 ¨r ortogonala f¨ljer det att Vij = 0 om i = j. 1 1− ρ 2 2 ρ2 e−ρ dρ ∞ 1 e2 1 1 − ρ e−ρ dρ + O(ρ2 ) ρ0 0 2 4πaǫ0 2 0 ∞ ρ2 e2 1+ ρ0 − ρ e−ρ dρ + O(ρ2 ) 0 8πaǫ0 4 0 1 e2 e2 ρ0 Γ(1) + Γ(3) − Γ(2) + O(ρ2 ) = ρ0 + O(ρ2 ). Y1. 0 48πaǫ0 r0 = 3 · 10−7 a ≈ 1. 1) och E(1. 0) respektive (0. 0) = E(0. H ′ φ1 ) = (φ2 . · √ π ¯ h mω Av symmetrisk¨l g¨ller (φ1 . 2 mω Med ansatsen aφ1 + bφ2 f¨r nollte ordningens st¨rda egenfunktioner och energi¨ndringen E ′ o o a f˚ ekvationen as ǫ¯ h 0 a a 2mω = E′ ǫ¯ h b b 0 2mω vilket resulterar i φ1 + φ 2 √ och 2 φ1 − φ 2 √ E2 = f¨r o . Vi approximerar diagonalelementen genom att utnyttja att ρ0 ≪ 1: V11 = = = = = P˚ samma s¨tt a a V22 = V33 = V44 = e Villkor: V11 − V22 = 10−7 EH = 10−7 8πaǫ0 2 1 e2 2 4πaǫ0 ∞ 0 ∞ 0 ρ0 ρ(ρ + ρ0 ) ρ0 ρ2 1− 1 1− ρ 2 ρ0 ρ 2 ρ2 e−ρ dρ 2 1 e2 2 4πaǫ0 ρ0 + ρ 2 − .6 · 10−15 cm.. H ′ φ2 ) x2 e−mωx 3/2 2 2 /(2¯ ) h dx y 2 e−mωy 2 /(2¯ ) h dyǫ = N 1√ π 2 ¯ h mω ǫ= 1 ¯ h ǫ . F¨r ber¨kning av H ′ :s matriselement i h o a det tv˚ adimensionella ost¨rda energiegenfunktionsrummet uppsp¨nt av φ1 och φ2 beh¨ver vi o a o f¨rst ber¨kna normeringskonstanten N : o a (φ1 . H ′ φ2 ) = 0. 1) = 2¯ ω.. ⇒ 85.

s˚ f˚ an (T ) = −iǫAn . H ′ φ0 ) = 0. Med hj¨lp av formler p˚ sid. t) = [H + H ′ (t)] φ(x. s˚ f˚ a a a as tydligen. x x0 3 = 0. t). om vi s¨tter a φm . d˚ (φ0 . A3 = . h ¯ ǫT x x0 . men l¨mpligt) medf¨r att vi f˚ an (t) = an (T ). H ′ φn ). d˚ H ′ (t) = 0. H¨r ar a ¨ H ′ (t) = En = ¯ ω n + h 3 . 10 och 12 i FS f˚ a a as √ √ 3 2 3 3 u1 (q) + u3 (q). T nωT /2 a as Om vi l˚ T → 0. a a o a o Enligt FS sid. ater Ber¨kning av An : Man inser l¨tt (st¨rningen ¨r udda) att An = 0 bara f¨r n = 1 och n = 3. Att faktorisera ut tidsfaktorn e−iEn t/¯ fr˚ an (t) (vilket inte ¨r n¨dv¨ndigt. h = ei(Em −E0 )t/¯ (φm .o. a d a0 (t) dt d i¯ am (t) h dt i¯ h varav. a0 (t) = 1 + O(ǫ2 ). dvs. q u0 (q) = 4 2 varav √ √ 3 3 2 A1 = . 12 f˚ as An = ∞ −∞ φn (x) x x0 3 φ0 (x) dx = ∞ −∞ un (q)q 3 u0 (q)dq.62 86. φ0 = Am (t > T ) 1 sin nωT /2 h an (T ) = −iǫ An ei(En −E0 )t/¯ dt = −iǫAn einωT /2 . Ins¨ttning av ansatsen i Schr¨dingerekvationen och o a a o skal¨rproduktbildning med φm leder till a i¯ h d h h an (t)e−iEn t/¯ (φm . D˚ a0 (t) = O(ǫ0 ) och an (t) = O(ǫ). h p˚ formen φ(x. Ans¨tt en tidsberoende l¨sning till a o i¯ φ(x. n ≥ 1. (φm . 0. n ≥ 1.m. ordning ǫ. 0) = φ0 (x) 1 2 Hφn (x) = En φn (x). an (0) = 0. 0<t<T . 4 2 Medelv¨rdet av den upptagna energin blir (a0 (t) skall reduceras till ordningen ǫ2 s˚ att a a a2 (t) + a2 (t) + a2 (t) = 1 + O(ǫ3 )) 3 1 0 (E1 − E0 )|a1 (t)|2 + (E3 − E0 )|a3 (t)|2 = ǫ2 ¯ ω h 9 8 sin ωT /2 ωT /2 2 +2 sin 3ωT /2 3ωT /2 2 . H ′ φ0 ). f¨r ¨vrigt o o h Begynnelsevillkor: a0 (0) = 1. . an a o a a o ar konstant f¨r t > T . d¨r a φ(x. t) = a n h an (t)e−iEn t/¯ φn (x). am (t) e−iEm t/¯ = dt n=0 ∞ Vi skall best¨mma am (t) t. φn ) = δnm .

Med givet begynnelsev¨rde har vi a b(0) (t = 0) = δni . s˚ att bn (t) = 0. Allm¨nt om tidsberoende st¨rningsr¨kning: Vi vill l¨sa den tidsberoende Schr¨dingera o a o o ekvationen d i¯ ψ(t) = (H0 + ǫV (t))ψ(t). Vi har ocks˚ bn (t) = δni . s˚ att o o a a o a ¨ bn (t) inte avviker mycket fr˚ begynnelsev¨rdena. . . S¨tt cn (t) = bn (t)e−iEn t/¯ . t och med begynnelsevillkoret iakttaget varvid |ψ(t) ¨r best¨mt till f¨rsta ordningen i ǫ. som utg¨r nollte ordningens l¨sning. a Ans¨tt |ψ(t) = a n cn (t)|φn . Overg˚ an a angssannolikheten ges av Pif (t) = |bf (t)|2 . Pif (t) = ǫ2 |bf (t)|2 = 2 ¯ h 0 (0) . ψ(t))|2 . h dt med begynnelsevillkoret ψ(t = 0) = φi . n (0) (r) bn (t = 0) = 0 r ≥ 1. a a o Denna f¨rsta ordningens approximation kan f¨rv¨ntas vara god om inte t ¨r f¨r stor. och speciellt ¨verg˚ o angssannolikheten till ett tillst˚ and φf Pif = |(φf . Vi f˚ d˚ till a a ar a f¨rsta ordningen o 2 t ′ ǫ2 (1) eiωf i t Vf i (t′ ) dt′ . k Utveckla nu Fourierkoefficienterna i ǫ: bn (t) = b(0) (t) + ǫb(1) (t) + ǫ2 b(2) (t) + . Anta att begynnelse. Vi f˚ ar h ¯ i¯ h d bn (t) = ǫ dt eiωnk t Vnk (t)bk (t). d¨r cn (t) = ekvationen och skal¨rmultiplicera med |φk a i¯ h φn |ψ(t) . inf¨r ocks˚ ωnk = o a . k d cn (t) = En cn (t) + dt h d¨r Vnk (t) = φn |V |φk . . varvid bn (t) kan f¨rv¨ntas variera a a o a En −Ek l˚ angsamt om ǫ ≪ 1. n n n S¨tt in i ekvationen ovan och identifiera koefficienterna till potenser ǫr : a (i) (ii) r = 0 : i¯ h dbn (t) = 0 dt (r) dbn r = 0 : i¯ h (t) = dt (1) eiωnk t Vnk (t)bk k (r−1) (t).63 87.och sluttillst˚ anden ¨r olika |φi = |φf . r = 1: a o o i¯ h d (1) b (t) = dt n eiωnk t Vnk (t)δki = eiωni t Vni (t). d¨r a (0) (1) bf (t) = bf (t) + ǫbf (t) + . . . Genom rekursion kan vi allts˚ best¨mma l¨sningen till ordning r i termer av l¨sningen till a a o o ordning r − 1. . S¨tt in ansatsen i Schr¨dingera o ǫVnk (t)ck (t).

och st¨rningen V = mω0 cos γtx2 . 2 . at a a a F¨rsta ordningens approximation av tidsutvecklingen o bf (t) = − (1) Vf i 2i¯ h t 0 ei(ωf i +ω)t + ei(ωf i −ω)t ′ ′ dt′ = Vf i ei(ωf i +ω)t − 1 ei(ωf i −ω)t − 1 + 2¯ h ωf i + ω ωf i − ω 2 och ¨verg˚ o angssannolikheten Pif (t. d˚ nf = 2. ω) = (∆ω)2 sin [(2ω0 − γ)t/2] 8 (2ω0 − γ)/2 2 . ω) = ǫ2 |Vf i |2 sin [(ωf i − ω)t/2] (ωf i − ω)/2 4¯ 2 h 2 . (Skissa utseendet hos de tv˚ termernas belopp!) Om |ω − ωf i | ≪ |ωf i | s˚ dominerar den a a andra termen (resonanstermen) och vi f˚ ar Pif (t. I det givna problemet ¨r den ost¨rda Hamiltonoperatorn a o H0 = p2 1 2 + mω0 x2 . ej ¨r tom. ni = 0 och a P02 (t. o a a a 88. 2m 2 En = ¯ ω n + h 1 2 . 2 S¨k minimum av Ea genom att s¨tta derivatan till noll o a ¯2 h + 2m 1 2aπ 1/2 e−2ax V (x) dx − 2 2a π 1/2 2x2 e−2ax V (x) dx = 0. Eftersom den kontinuerliga delen a av spektrumet tillh¨r positiva E-axeln kan vi d˚ vara s¨kra p˚ att den diskreta delen.64 L˚ nu V (t) = V cos ωt. Energin f¨r det givna tillst˚ a o andet blir Ea = ψ∗ − ¯ 2a h ¯ 2 d2 h + V (x) ψ dx = + 2m dx2 2m 2a π 1/2 e−2ax V (x) dx. ∆ω svarar o a o mot ǫ ovan och γ mot ω. d¨r V ¨r en tidsoberoende operator. f¨r ovrigt o ¨ a o J¨mf¨relse med ovan ger ωf i = ω0 (nf − ni ) = 2ω0 . och s¨tt Vf i (t) = Vf i cos ωt. Vf i = m|mω0 x2 |0 = h ¯ √ . f¨r m = 2 o . Meningen med att anv¨nda variationsmetoden f¨r att visa detta ¨r f¨rst˚ att vi kan a o a o as v¨lja en enkel v˚ a agfunktion som har energi mindre ¨n noll. Denna approximation kan f¨rv¨ntas g¨lla om t ¨r liten och |γ − 2ω0 | ≪ 2ω0 . 2 0. ω) = = ǫ2 |Vf i |2 ei(ωf i +ω)t − 1 ei(ωf i −ω)t − 1 + ωf i + ω ωf i − ω 4¯ 2 h ǫ2 |Vf i |2 i(ωf i +ω)t/2 sin [(ωf i + ω)t/2] sin [(ωf i − ω)t/2] + ei(ωf i −ω)t/2 e 2 (ωf i + ω)/2 (ωf i − ω)/2 4¯ h 2 . vilket o a a a svarar mot normerbara bundna tillst˚ and. d¨r vi f¨rsummar termer av ordning (∆ω)2 .

Bilda (φ. 2 vilket skulle visas. Hφ) = 2ma2 (α2 − α). tack vare cos θ.65 S¨tt in detta i uttrycket f¨r Ea a o min Ea = 4a 2π 1/2 (1 + 4ax2 )e−2ax V (x) dx < 0. 2a(m+1)/2 3¯ 2 h 2m a F¨r ψ = e−ar f˚ vi efter lite r¨knande att H = o ar a f˚ vi det optimala a och minv¨rdet E0 : ar a a= 3 +k 2 aπ . Hψ) = = (ψ. Hφ) = ρe−αρ − 1 ρ . d¨r Iρ = 0 ∞ L2 h2 ¯ cos θ = 1(1 + 1) cos θ = 2 cos θ. och genom att derivera 2k 2 m2 9π¯ 4 h och minv¨rdet ¨r a a E0 ≈ √ 1. s˚ N 2 = a π Eftersom cos θ ∼ Y10 . α5 α5 . energin Emin = − 4 2ma2 . ψ) ∞ 0 ∂ h ¯ ψ ∗ − 2m 1 ∂r2 (rψ) + krψ 4πr2 dr r ∞ 0 2 2 ψ ψ ∗ ψ4πr2 dr 2 . ¨r att den givna ansatsfunktionen. Anledningen till att vi inte f˚ n = 1-niv˚ a a a. 2 90. Alternativ: Man kan direkt i uttrycket f¨r Ea se att o ¯2 h Ea = + a 2m 2 aπ 1/2 e−2ax V (x) dx. vilket ¨r det korrekta v¨rdet f¨r v¨tets n = 2-niv˚ Egenfunktionen a a o ar an ¨r ocks˚ den exakta f¨r n = 2. d2 2 2 2(ρ2 e−αρ ) + 2 ρe−αρ − ρe−αρ dρ2 ρ ρ = {efter en del r¨kningar} a = 3 4 1 1 − 4 α3 α h ¯ Vi vill minimera N 2 (φ. 2 d¨r andra termen ¨r mycket mindre ¨n 0 om 0 < a < ǫ och ǫ ¨r litet. F¨r att evaluera integralerna f¨r ansatsfunktionen ψ = e−ax har vi nytta av att veta: o o ∞ 0 2 xm e−ax dx = 2 Γ((m + 1)/2) . Det ger α = 1 och f¨r a o 2 2 ¯ 1 h a a o a a.86 3 ¯ 2 k2 h . ¨r ortogonal mot varje s-niv˚ speciellt v¨tets grundniv˚ a a. Vi vill minimera H ψ f¨r v˚ tv˚ olika tillst˚ och eftersom ett s˚ o ara a and adant minimum ger en ¨verskattning av den verkliga energin ¨r den v˚ o a agfunktion b¨st som ger det l¨gsta a a minv¨rdet. a a a a 89. m . Derivera och s¨tt till 0. o ar a a a 1 = N2 0 ∞ π ρ2 e−2αρ ρ2 dρ 0 cos2 θ sin θ2π dθ = N 2 4π (2α)−5 3 ∞ 0 x4 e−x dx = N2 π. Eftersom v˚ a agfunktionerna ¨r onormerade skall vi minimera: a H (ψ. s˚ g¨ller att a a ¯ 2 h2 4π a N 2ma2 3 Iρ . F¨rst normerar vi och f˚ p˚ s˚ s¨tt N uttryckt i α. l = 1 och m = 0.

L2 = 2¯ 2 motsvarar l = 1. ψ)|2 1+4 5 = = . FS sid. Att elektronen skall finnas i p-tillst˚ betyder att l = 1. m a a Vi ser att ansatsen med ψ = e−ar ger den b¨sta (l¨gsta) uppskattningen av mesonens grundtillst˚ and. 4 ger sin φ sin θ = i och v˚ agfunktionen blir √ √ √ ψ(r) = R(r)( 4πY00 + i 6πY1. Den s¨kta sannolikhten ges av and o 6+6 3 |(Y1m . 94.−1 + i 6πY11 ). Detta beror p˚ att redan en potential som uppfyller V < konstant ger en a v˚ agfunktion som avtar som e−ar . Se boken. Den s¨kta sannolikheten ges av h o |(Y1m . H¨gerledet i obest¨mbarhetsrelationen: h∂ [Lz . D˚ f˚ vi H = h2m + 3k . 93. Om vi partialintegrerar kan vi f¨rkorta bort en a a o ∞ ¯ 2 a2 integral 0 e−2ar r2 dr och slipper d¨rmed integrera. a 91. ska vi utveckla v˚ agfunktionen i klotytfunktioner. 2 Anm¨rkning: Vid ber¨kning av kommutatorn ovan blir det mer begripligt om man t¨nker a a a sig att operatorerna ska verka p˚ n˚ a agot ocks˚ a.16): Lz = −i¯ ∂φ . F¨r att best¨mma sannolikheten f¨r att man vid en m¨tning av r¨relsem¨ngdsmomentet o a o a o a ska finna elektronen i ett p-tillst˚ and. B] |. Se boken. En potential som v¨xer kan d˚ f¨rv¨ntas ha en v˚ a a o a agfunktion som avtar snabbare ¨n e−ar . 2 |ψ| 4+6+6 4 2π (Y1. |ψ|2 1+4+9 14 och vi f˚ ar: m 95.66 Nu anv¨nder vi ist¨llet ψ = e−ar i H .97 3 ¯ 2 k2 h . a 2 o a Enligt FS (1. 92.−1 + Y11 ) 3 m . Obest¨mbarhetsrelationen: ∆A∆B ≥ 1 | [A. och vi f˚ ar a a ar 2a i detta fall: a= 3 3km 2¯ 2 h och minv¨rdet ¨r a a 2 E0 ≈ 1. φ] = Lz φ − φLz = −i¯ h ∂ ∂ φ + φi¯ h = {Derivering av produkt} ∂φ ∂φ ∂ ∂ + φi¯ h = −i¯ h = −i¯ − φi¯ h h ∂φ ∂φ ∆Lz ∆φ ≥ ¯ h . ψ)|2 = = .

a o C(l) = ¯ h ˆ 97.17): a a i Lx = 1 (L+ + L− ).m+1 + 2 2 l(l + 1) − m(m − 1)Yl. Vi vet att vinkeldelen till ψlm ¨r klotytfunktioner Ylm .m−1 a Eftersom Yl. x F¨r att best¨mma hur Lx verkar skriver vi (som alltid) om den med hj¨lp av stegoperatorer. Ly = 2 (L− − L+ ). Vi ska best¨mma La och L2 . Vinkeldelen till ψ ¨r klotytfunktioner Ylm .17) FS (1. Vi har L2 ψlm = ¯ 2 l(l + 1)ψlm . Aterst˚ Lx Ly + ar 1 Ly Lx = 2i (L2 − L2 ) = 0 ˚ aterigen p. 2 Minv¨rdet antas f¨r m = l. La = a · L = ax Lx + ay Ly + az Lz och enligt FS (1.m+2 + x L2 = x ¯2 h l(l + 1) − m2 2 och ¯2 h l(l + 1) − m2 + a2Yl. Att vi kan finna gemensamma egenfunktioner beror p˚ att L2 och Lz kommuterar a (verifiera). ortogonalitet mellan olika klotytfunktioner. o a a FS (1.g.m1 ¨r ortogonal mot Ylm blir Lx = 0 L2 Ylm = Lx (Lx Ylm ) = a1 Yl. + − ¯ h ∆La = √ 2 1 − a2 z l(l + 1) − m2 .67 96.a. L2 ψlm ) h h x x a (≡ lm|L2 |lm med Diracnotation). och Lz ψlm = ¯ mψlm . Lx Lz ψnlm ) = (ψnlm . Lz ψnlm ) = ¯ m h 2 Lx = L2 = y ¯2 h l(l + 1) − m2 2 L2 = ¯ 2 m2 h z (se uppgift 96) Lx Lz = (ψnlm . L2 = (ψlm .m−2 2 ¯ h l(l + 1) − m2 ∆Lx = 2 l . Lx m¯ ψnlm ) = m¯ Lx = 0 h h ˚ P˚ samma s¨tt visas att alla korstermer inneh˚ a a allande Lz inte ger bidrag. Att vi f˚ precisa v¨rden p˚ L2 och Lz inneb¨r att vi m¨ter p˚ egentillst˚ till L2 ar a a a a a and och Lz .m1 h L± Ylm Lx Ylm = = 1 (L+ + L− ) Ylm 2 ¯ h ¯ h l(l + 1) − m(m + 1)Yl.22): ⇒ Lx = 1 (L+ + L− ) 2 = ¯ l(l + 1) − m(m ± 1)Yl. a 2 ∆La = L2 a = L2 − La a 2 (ax Lx + ay Ly + az Lz )2 = a2 L2 + a2 L2 + a2 L2 x x y y z z Lx = Ly = 0 ty (Ylm . L± Ylm ) = 0 + ax ay (Lx Ly + Ly Lx ) + ax az (Lx Lz + Lz Lx ) + ay az (Ly Lz + Lz Ly ) Lz = (ψnlm .

22) f˚ vi: 2 Lx ψ2 = i¯ ψ3 . L2 ψ) = 2¯ 2 . h blir v¨ntev¨rdet av r¨relsem¨ngdsmomentets kvadrat a a o a L2 = (ψ. ska vi utveckla v˚ o a a a o a agfunktionen i klotytfunktioner. D˚ blir a 2π (Y1. Skriv nu Lx = 1 (L+ + L− ). ar . 4 Y11 = − D˚ blir a ψ1 ψ2 ψ3 d¨r g(r) = a 1 r −2(a) 2π 3 re 2 = r sin θ cos ψe− 2 ( a ) 1 r 2 = r sin θ sin φe− 2 ( a ) 1 r 2 = r cos θe− 2 ( a ) 1 r 2 3 sin θeiφ . re 3 L2 Y1m = 2¯ 2 . √ = 2Y10 g(r). h Lx ψ3 = −i¯ ψ2 . Med FS (1.−1 + Y11 ) 3 4π Y10 . F¨r att se hur Lx verkar p˚ de givna egenfunktionerna s˚ skriver vi om den till stegoo a a peratorer och utvecklar egenfunktionerna ψi i klotytfunktioner.−1 − Y11 )g(r). F¨r att ber¨kna v¨ntev¨rdet av r¨relsem¨ngdsmomentets kvadrat.−1 = 3 sin θe−iφ .68 98. 4π Y1. .−1 − Y11 ) 3 2π = i (Y1. Uttryck f¨rst ψi i sf¨riska o a koordinater ψ1 ψ2 ψ3 Klotytfunktionerna ges av FS sid. h |ψ|2 99. (Y1. Uttryck f¨rst ψ i sf¨riska koordinater o a ψ(r) = r(cos φ sin θ + sin φ sin θ + cos θ)e−αr . Klotytfunktionerna ges av FS sid. h Lx ψ1 = 0. 8π = = i(Y1.−1 (1 + i) + Y11 (−1 + i) + 2Y10 . 4.−1 + Y11 )g(r). = 3 = cos φ sin θ sin φ sin θ cos θ och v˚ agfunktionen blir ψ(r) = Eftersom √ 2π −αr Y1. 8π Y10 = 3 cos θ.

cos q). a(a + a + a) 3 I sista ber¨kningen har FS (1. Av utvecklingen ψ = ψ1. ψ11 a och ψ10 ¨r lika sannolika (de har samma norm).−1 + c3 Y11 ) h 2 . I ber¨kningen av L2 har ortogonalitet och det faktum att normen f¨r a z a a ψ2 och ψ3 ¨r lika anv¨nts. h a y och z i Lx -resultaten ovan. Lz ψ2 = ¯ 2 ψ2 (Alternativt kan man f˚ dessa relationer genom att permutera x. 100.21) anv¨nts dvs. 4. Vi kan v¨lja ay = 0 och f˚ d˚ a = and ˆ a a ar a: ˆ (sin q. ψ1.−1 + ψ11 + ψ10 .−1 + 2c3 Y10 ) + az ¯ (−c1 Y1. a Klotytfunktionerna st˚ i FS sid.−1 + c2 Y10 + c3 Y11 ) h √ √ √ √ ¯ h VL : ax ( 2c1 Y10 + 2c2 Y11 + 2c2 Y1. a a and F¨r att best¨mma L konstaterar vi att L2 (ψ2 + iψ3 ) = ¯ 2 l(l + 1)(ψ2 + iψ3 ) eftersom b˚ o a h ade A ar a o a ψ2 och ψ3 ar egenfunktioner till L2 . Med FS (1. ψ10 )||(ψ1.−1 + Y11 ) + 2Y10 = 3 √ 2π = rf (r) (1 + i)Y1. b = i s˚ att ψ2 + iψ3 blir egentillst˚ (onormerat) till Lx . 0.−1 + ψ11 + ψ10 )|)|2 |(ψ10 . ψ1. Lz ψ3 = 0.−1 + c2 Y10 + c3 Y11 ) = Ma ¯ (c1 Y1. vi har utnyttjat att normen av olika klotyta a funktioner ¨r lika och att de ¨r ortogonala mot varandra.) L2 = z ψ2 + iψ3 |ψ2 ¯ 2 h ¯2 h ψ2 + iψ3 |L2 |ψ2 + iψ3 z = = ψ2 + iψ3 |ψ2 + iψ3 ψ2 |ψ2 + ψ3 |ψ3 2 h ¯ a o s˚ att ∆Lz = √2 . ar ψ = rf (r)(sin θ cos φ + sin θ sin φ + cos θ) 1 i = rf (r) sin θ eiφ + e−iφ + sin θ e−iφ − eiφ + cos θ 2 2 √ 2π rf (r) Y1. F¨rst utvecklar vi ψ i klotytfunktioner. Som vanligt anv¨nder vi stegoperatorer s˚ att Lx = 1 (L+ + L− ). Lz = 0 eftersom ψ1 och ψ2 ¨r ar h 2 ortogonala. Vi har magnetf¨lt i z-riktningen och ska konstruera ett and ˆ a egentillst˚ till a · L med hj¨lp av klotytfunktioner.−1 . vilket ger villkoret o a a h h a = ib och vi kan v¨lja a = 1. Att vi har ett v¨ldefinierat v¨rde p˚ impulsmomentet i riktningen a inneb¨r att vi har a a a ˆ a ett egentillst˚ till operatorn a · L. 101.69 F¨r att f˚ egenfunktioner med egenv¨rde ¯ : Lx (aψ2 +bψ3 ) = ¯ (aψ2 +bψ3 ).−1 + ψ11 + a a ψ10 ser man direkt att sannolikheten blir en tredjedel eftersom de tre tillst˚ anden ψ1. Konstruera a a 2 nu egentillst˚ till a · L med egenv¨rde Ma ¯ : and ˆ a h (ax Lx + az Lz )(c1 Y1. och sen ska vi anv¨nda att sannolikheten att o a vid m¨tning p˚ tillst˚ a a andet ψ finna tillst˚ andet ϕ ¨r p = |(ψ.−1 + ψ11 + ψ10 . |(ψ10 . ϕ)|2 (ϕ och ψ normerade). ˚terst˚ att ber¨kna Lz och Lz 2 f¨r att best¨mma ¨ a ∆Lz .20) f˚ vi: Lz ψ2 = −i¯ ψ1 .−1 + (−1 + i)Y11 + 2Y10 3 = ψ1.−1 + ψ11 + ψ10 )| P (M¨tning av Lz ger resultat 0) = a = a2 1 = .−1 − Y11 + i(Y1.

Iut 1 Iut 1 Iut = {Se f¨reg˚ o aende uppgift} = s˚ att a = |C1 |2 . αy )|2 = . Ma = 1 : I1 1 θ = tan2 I2 2 2 1 I1 2 = tan θ Ma = 0 : I2 2 I1 1 θ Ma = −1 : = cot2 I2 2 2 I3 1 θ = cot2 I2 2 2 I3 1 2 = tan θ I2 2 I3 1 θ = tan2 . d¨r αy ¨r normerad. alen I1 = |(α. Str˚ efter f¨rsta filtret har intensitet I1 och alen alen o str˚ ut har intensitet Iut . I2 och I3 vara at I1 I2 intensiteterna f¨r str˚ o alarna svarande mot komponenterna −1. I2 2 2 I2 a a andet ψ finna tillst˚ andet ψ) = 102. 2 1 † (αy . χ)|2 = |C1 |2 . Den ing˚ aende str˚ har intensitet Iin . I2 2 |(αy . d¨r αy ar egenaste a a o a ¨ 0 −i h ¯ h ¯ funktion till Sy med egenv¨rde 2 . d¨r σy = a a . Vi har och I3 I2 = c1 c2 2 = c3 c2 2 . Egenv¨rdesekvationen a i 0 blir 0 −i a a = ⇒ a = −ib i 0 b b s˚ att αy = a 1 √ 2 1 i a . a 1 −i C1 1 0 + C2 0 1 1 = √ (C1 − iC2 ) . Sy = 2 σy . 0 och 1.−1 : Y10 : Y11 : Dessa ekvationer ger: c1 c2 ¯ h ax √ c2 − az ¯ c1 = Ma ¯ c1 h h 2 ¯ h ¯ h h ax √ c1 + ax √ c3 = Ma ¯ c2 2 2 ¯ h ax √ c2 + az ¯ c3 = Ma ¯ c3 h h 2 och c3 c1 = √ sin θ 2(Ma +cos θ) = √ sin θ . a 2 2 I3 1 = |(α. χ)|2 f˚ vi d˚ ar a 1 1 (C1 − iC2 ) (C1 + iC2 ) = {Lite r¨knande} = [1 + sin 2γ sin(δ2 − δ1 )] . H¨r inneb¨r det att vi s¨ker (αy . χ) = αy χ = √ 2 F¨r o I2 I1 = |(αy . χ)|2 = 103. I1 2 Iin 2 . Kvoten I1 best¨ms ur det allm¨nna sambandet att P (I tillst˚ 2 |(ψ. χ). 2(Ma −cos θ) L˚ I1 . φ)| (ψ och φ m˚ vara normerade).70 Identifiering av koefficienterna framf¨r klotytfunktionerna ger: o Y1.

Det g¨r att vi kan skriva v˚ o agfunktionen som 1 1 √ (ψ(r) + φ(r))αx + √ (ψ(r) − φ(r))βx . Om vi har ett a a o h ∂t ¨ h egentillst˚ till H: Hψn = En ψn f˚ vi tidsberoendet direkt: ψ = ψn eEn t/i¯ . Sz = {Likartade ber¨kningar} = a 2 Derivering ger nu de efterfr˚ agade sambanden med ω = Bµ. Vi utvecklar v˚ agfunktionen efter egenvektorer till Sx eftersom koefficienten framf¨r o 0 1 h ¯ αx d˚ talar om “hur mycket” partikeln befinner sig i tillst˚ a andet αx . Sx = 2 och 1 0 1 1 1 1 och βx = √2 . Schr¨dingerekvationen blir Hψ = i¯ ∂ψ . Sannolikheten att finna partikeln i ett litet element 2 2 1 dV runt r blir nu 2 |ψ(r) + φ(r)|2 . Sx ψ) = ψ † Sx ψ = = d¨r a |C1 |2 + |C2 |2 = 1 ∗ ∗ C1 α† e−iµBt/2 + C2 β † eiµBt/2 ¯ h C1 βeiµBt/2 + C2 αe−iµBt/2 2 ¯ h ∗ C ∗ C2 e−iµBt + C2 C1 eiµBt 2 1 ¯ h ∗ ∗ −iC1 C2 e−iµBt + iC2 C1 eiµBt Sy = {Likartade ber¨kningar} = a 2 ¯ h |C1 |2 − |C2 |2 . αθ )|2 = cos2 θ . = (ψ. Vi s¨ker egenvektorer till o n · S = sin θSx + cos θSz = ¯ h 2 cos θ sin θ sin θ − cos θ h ¯ 2 . 105. Skriv om α och β i dessa dess egenvektorer ar αx = √2 ¨ 1 −1 1 1 vektorer: α = √2 (αx + βx ). a and a 107. Eftersom ψ− och ψ+ ¨r egentillst˚ till H med olika egenv¨rden E− och E+ kan vi direkt skriva l¨sningen till den tidsberoende Schr¨dingerekvationen som o o h h ψK 0 (t) = Aψ− e−iE− t/¯ + Bψ+ e−iE+ t/¯ . sin θ − cos θ a b cos θ 2 sin θ 2 = och ¯ Egenv¨rdena ¨r som vi vet ± h . P ( h i z-riktningen) = |(α. β = √2 (αx − βx ). I v˚ fall and ar art vet vi att egenvektorerna till H blir egenvektorerna till Sz (α och β) och egenv¨rdena blir a ¯ ±µB h . 2 2 βθ = 106. Egenv¨rdesekvationen blir a a a 2 h ¯ 2 cos θ sin θ a b . Efter lite r¨knande f˚ vi de normerade egenvektorerna αθ = a ar − sin θ 2 cos θ 2 ¯ . 0. Med begynnelsevillkoret a 1 ψK 0 (0) = √ (ψ− + ψ+ ) 2 . d¨r |A|2 + |B|2 = 1. Vi kan v¨lja v˚ koordinatsystem s˚ att spinnriktningen ligger i xz-planet n = a art a (sin θ.71 104. cos θ). Vi ska l¨sa den tidsberoende Schr¨dingerekvationen med H = −µBSz och sedan o o ber¨kna de onskade medelv¨rdena. Vi kan d˚ direkt skriva upp l¨sningen till v˚ tidsberoende Schr¨dingerekvation: a o ar o 2 ψ Sx = C1 αeiµBt/2 + C2 βe−iµBt/2 .

l−1 α och Yll β o aste a a 1 1 l − 2 l − 2 = aYl.l−1 α + bYll β f¨r att skapa ett tillst˚ med jz = j.l−2 α + 2Yl. Den jobbigaste ¨r nog a “J2 -metoden”.72 f˚ vi A = B = ar 1 √ . Normeringen a2 + b2 = 1 ger: 1 1 a= √ . Vi vet att Ylm ¨r egenfunktioner till L2 och Lz och att α och beta ¨r egenfunktioner till S2 och Sz . d¨r χ ¨r a a antingen α eller β. Dessa tensorprodukter blir av formen Ylm χ. F¨r att best¨mma a och b kan vi g¨ra p˚ flera s¨tt. 2 2 F¨r att detta ska vara rent K 0 -tillst˚ ska o and (E+ −E− )t′ h ¯ = ±2π. 1 F¨r j = l − 2 m˚ vi anv¨nda en linj¨rkombination av Yl. a 2 1 1 utnyttja ortogonaliteten eller vi kan utnyttja att J+ l − 2 l − 2 = 0. 2 F¨r t′ f˚ vi: o ar ′ ′ 1 1 h h h h ψK 0 (t′ ) = √ ψ− e−iE− t/¯ + ψ+ e−iE+ t/¯ = √ e−iE− t /¯ ψ− + ψ+ e−i(E+ −E− )t /¯ . annars f˚ jz fel o and ar v¨rde. and Maximalt jz = j.−l β = |l − l 1 1 − 2 2 . l+ l 1 l+ 2 2 = Yll α = |l l √ 11 22 J− Yll α = (L− + S− )Yll α = ¯ h Om vi normerar f˚ vi: ar l+ 1 1 l− 2 2 2lYl. Vi v¨ljer skal¨rmultiplikation: a a √ √ (aYl.l−2 α − 2l − 1Yl.l−1 α + Yll β . Den sista blir: 2 l+ 1 1 −l− 2 2 = Yl. F¨r varje v¨rde p˚ j b¨rjar vi h a a 2 med det egentillst˚ som har maximalt jz och stegar oss sedan ner med stegoperatorn J− . √ 1 2lYl. 2l + 1 2l + 1 Sedan ger nedstegning med J− och normering resten. √ 1 1 1 (Yl.l−1 α + Yll β . Egenfunktionerna till J2 och Jz blir d˚ tensorprodukter (se kurs i vektoranalys: a Yttre produkt) av dessa funktioner. b = −√ . a o a o a a 1 skriva om med stegoperatorer och r¨kna p˚ Vi kan skal¨rmultiplicera med l + 2 l − 1 och a a.l−1 α − 2lYll β) = √ l− l− 2 2 2l + 1 √ √ 1 1 3 ( 2Yl. 2Yl. Vi kan multiplicera med J2 . Beteckna v˚ agfunktionen med j och jz med |j jz . Nu vet vi att egenv¨rdet till J2 a a a 1 o a a o blir j(j + 1)¯ 2 . l+ l− 2 2 2l + 1 Fortsatt stegning och normering ger sedan alla funktioner med j = l + 1 .l−1 β .l−1 β) l− l− = √ 2 2 2l + 1 . a a 108. =√ 2l + 1 Ytterligare en stegning och normering ger: √ √ 1 3 1 =√ 2l − 1Yl. N¨r J – operatorer verkar p˚ en s˚ a a adan produkt kommer L – delen att verka endast p˚ Ylm och S – delen endast att verka p˚ χ.l−1 α + Yll β) = a 2l + b = 0. d¨r j kan anta v¨rdena l − 1 och l + 2 .l−1 α + bYl.l−1 β.

h a a 1h F¨r varje v¨rde p˚ j finns det 2j + 1 olika egenfunktioner s˚ multipliciteten blir 2j + 1. 1 2 1 2 2 2 a Vi vet att egenv¨rdena j till J2 g˚ fr˚ |s1 − s2 | till s1 + s2 . Ett s˚ skapas av en linj¨rkombination av Yl.l−1 α + 2l¯ bYl.19) ger ar 3 L2 Y1m = ¯ 2 2Y1m . Beteckna a a a h h h 2 o den gemensamma egenfunktion till S1 och Sz med |s1 s1z och motsvarande f¨r S2 och J.l−1 β) = {L verkar bara p˚ Ylm och S bara p˚ α och β enligt FS (1.l−1 α. Andra termen ger omedelbart att o aste b = 0 och d¨rmed blir ocks˚ att a = 0. En nedstegning med J− och normering ger det andra tillst˚ andet med detta egenv¨rde. Om vi v¨ljer egenfunktionerna till J2 s˚ att de blir a 2 3 1 3 egenfunktioner ¨ven till Jz m˚ vi ha en linj¨rkombination av 2 3 |1 − 1 . 2 2 |1 0 och a aste a 2 1 3 a and och s¨tt till 0. Detta tillsammans med a and normering ger a och b.l β + b √ Yl.l−2 α och Yl. (Egenv¨rdena till J2 ¨r som a ar an a vanligt j(j + 1)¯ 2 .l−1 β) = (L+ + S+ )(aYl. S2 och J2 . Vi vet ocks˚ att J+ verkande p˚ detta a a a tillst˚ med maximalt jz ska ge 0.73 109. a o a 1 2 Egenfunktionerna blir samma som till J2 . F¨r egenv¨rdet −¯ 2 as o a h 3 3 3 3 till S1 · S2 ar j = 3 . F¨rs¨k nu skapa ett s˚ and o o adant tillst˚ and: J+ (aYl. Det ¨r (som alltid) l¨mpligt att f¨rst dela upp ψ i egenfunktionerna α och β samt a a o √ klotytfunktioner. Med FS (1. Det ger 3a + 2b = 0. Vi ser p˚ uttrycket f¨r S1 · S2 att dess egenfunktioner ¨r egenfunktioner till S2 . Med FS sid. Vi v¨ljer dessa som egenfunktioner ¨ven till Jz . F¨r Jz har vi: h aa a h o Jz Y10 α − √ 2Y11 β = = (Lz + Sz ) (Y10 α − Y11 β) = ¯ h √ ¯ h Y10 α − 2Y11 β 2 0+ 1 2 Y10 α − 1 − 1 2 √ 2Y11 β . Givetvis kan man som ett arbetsammare alternativ a a 1 3 f¨rs¨ka skapa ett egentillst˚ till J2 med egenv¨rde ¯ 2 l − 2 l − 2 . o o and a h 111. D˚ ¨r egenv¨rdet till S1 ·S2 = 2 ¯ 2 . Egenfunktionen blir: 5 2 = 2 3 |1 1 de ¨vriga aa a 2 2 egenfunktionerna f˚ med nedstegningsoperatorn J− och normeringar. Egenfunktionen 2 3 = a 2 1 |1 1 + b 2 2 |1 0 . 4 f˚ vi: ψ = F (r) 4π Y10 α − 2Y11 β . Egenv¨rdena blir − 2 ¯ 2 .) Egenv¨rdena till S1 · S2 blir d˚ 2 ¯ 2 [j(j + 1) − s1 (s1 + 1) − s2 (s2 + 1)]. FS (1. De ¨vriga egenfunktionerna med detta j f˚ med J− och normering. a 3 o a a adant tillst˚ kan bara and 110. −¯ 2 och ¯ 2 . Enklast ¨r att b¨rja med det st¨rsta v¨rdet p˚ j (= parallella a o a a o o a a 5 3 3 h o spinn). Egenv¨rdena best¨ms enklast genom att anv¨nda omskrivningen a a a S1 · S2 = 1 1 2 (S1 + S2 )2 − S2 − S2 = J − S2 − S2 . Allts˚ ¨r ψ egenfunktion till L2 med egenv¨rde 2¯ 2 .22) ¨ 2 2 √ √2 vet vi att J+ p˚ detta tillst˚ ska bli 0.22)} a a √ √ ¯ h = 4l − 2¯ aYl. a a men det ¨r inte helt n¨dv¨ndigt.l−2 α + bYl. Applicera J+ p˚ detta tillst˚ 1 3 3 √ 2 2 2 1 3 1 |1 − 1 − √ 3 2 2 1 3 1 |1 0 + √ − 2 2 6 |1 1 . o as 1 h a a Slutligen egenv¨rdet − 5 ¯ 2 (j = 2 ).l−1 β. Vi vill att jz = l − 2 ska vara det st¨rsta v¨rdet p˚ jz . D˚ f˚ man a a ar 2 − 2 |1 1 .l−2 α + bYl. Dessa o a a a 5 kan v¨ljas som egenfunktioner ¨ven till Jz . h h 2 Koefficienterna framf¨r varje basfunktion m˚ vara 0.

19)) 2L · S = 2Lx Sx + 2Ly Sy + 2Lz Sz = (L+ S− + L− S+ ) + 2Lz Sz . Direkt a o a 2 metod: J2 = (L + S)2 = L2 + S2 + 2L · S. F¨r J2 kan vi antingen vara listiga eller r¨kna ut den direkt. Nu ¨r det bara att anv¨nda FS (1. Allts˚ ¨r j = jz = 2 . h 2 F¨r att se hur S2 verkar p˚ v˚ tillst˚ utvecklar vi den f¨rst i de enskilda spinnoperatoo a art and o rerna. Normerat f˚ vi: a and ar ar 3 ¯: h 2 1 ¯: h 2 1 − ¯: h 2 3 − ¯: h 2 3 2 3 2 3 = α1 α2 α3 2 1 1 = √ (β1 α2 α3 + α1 β2 α3 + α1 α2 β3 ) 2 3 1 1 3 = √ (β1 β2 α3 + β1 α2 β3 + α1 β2 β3 ) − 2 2 3 3 3 = β1 β2 β3 − 2 2 113. Med FS (1. Eftersom de tre termerna i summan var f¨r sig o ar normerade och inb¨rdes ortogonala. Nu ¨r J+ ψ = (L+ +S+ )ψ = 0.17) anv¨nts.22) och sedan identifiera a a a a egenv¨rdet som j(j + 1)¯ 2 . F¨r Sz f˚ vi: a o ar Sz χ = (S1z + S2z + S3z ) |↑↑↑ = 3 ¯ |↑↑↑ . Nu ¨r S1 |↑↑↑ = ¯ 2 2 2 + 1 |↑↑↑ . L2 och S2 vet vi hur de opererar p˚ ψ. s˚ o att S− α1 α2 α3 = β1 α2 α3 + α1 β2 β3 + α1 α2 β3 . Sz = S1z + S2z + S3z . o a a 2 h 1 1 h S1z S2z |↑↑↑ = ¯ 2 2 1 2 2 1 2 2 |↑↑↑ (tack vare S1+ ) 15 2 h 4 ¯ S1+ S2− |↑↑↑ = {FS (1.20) vet vi hur varje spinnoperator i summan verkar p˚ “sitt” respektive spinn. H¨r har utnyttjats att L och S kommuterar. an a a aste vilket man ¨vertygar sig om med FS (1.22)} = 0 Totalt f˚ vi: S2 |↑↑↑ = ¯ ar h 31 2 1 2 +1 +3·2 |↑↑↑ = |↑↑↑ . Opererar vi med o aste ¨ S− p˚ h¨gerledet ovan f˚ vi S− S− α1 α2 α3 = 2(β1 β2 α3 + β1 α2 β3 + α1 β2 β3 ) och opererar vi a o ar igen p˚ detta tillst˚ med S− f˚ vi 6β1 β2 β3 .och y-komponenterna med hj¨lp av stegoperatorer. o a a S1 · S2 = S1x S2x + S1y S2y + S1z S2z = {FS (1. . h 2 a a F¨r nedstegningsoperatorerna Si− = Six − iSiy g¨ller (FS (1. m˚ vi normera med en faktor. S2 = S2 + S2 + S2 + 2S1 · S2 + 2S1 · S3 + 2S2 · S3 . Nu vet vi att enda m¨jligheten att f˚ 0 ¨r att o o a a 1 f¨rs¨ka stega upp ett tillst˚ med maximalt jz . (FS a a (1.20) och (1.22). Si− βi = 0. d¨r FS (1.74 ¯ och Jz har egenv¨rde h .22)) Si− αi = βi . o o and aa 112.17)} = 1 (S1+ S2− + S1− S2+ ) + S1z S2z och 2 motsvarande f¨r de andra skal¨rprodukterna. Kvadraterna kan ber¨knas direkt och a 1 2 3 f¨r skal¨rprodukterna skriver vi om x. Det ¨r smartare att konstatera att eftersom l = 1 och s = 1 och a h a 2 3 1 a |l−s| ≤ j ≤ |l+s| (fr˚ allm¨n teori) s˚ m˚ j vara 2 eller 2 . F¨r produkten α1 α2 α3 (alla “spinn upp”) g¨ller att o a Sz α1 α2 α3 = (S1z + S2z + S3z )α1 α2 α3 = 3 ¯ α1 α2 α3 .

0 · 10−5 eV. s˚ a a a ξ2p = e α = 4πǫ0 hc ≈ ¯ i energin 2 = 0 ∞ 1 1 −3 |R2p (r)|2 r2 dr = a . I basen av egenfunktioner som best¨ms av kvanttalen l. mJ 2 . S = 1 .och rumskoordinater). J. s˚ o a WSB = ξ(r)L · S = Egenv¨rdena blir a ξ2p L · S l = 1. s˚ f˚ a a as 1 r3 d¨r a ¨r Bohrradien. a a . 2m2 c2 r dr varf¨r o 1 e2 1 .och spinntillst˚ a and a respektive. J. Vi f˚ f¨ljande korrektioner 1 mc2 α4 ≈ 1. 96 1 ∆E = − mc2 α4 ≈ −3. som ¨r fermioner. s. f¨r de tv˚ protonerna ¨r identiska partiklar) o a a a and linj¨r-kombination av produkttillst˚ Rp χp . Grundniv˚ f¨r en harmonisk oscillator f¨r tv˚ protoner har ett symmetriskt an o o a a at a tv˚ apartikeltillst˚ Rp . fyrfaldigt degenererad. tv˚ afaldigt degenererad. Vi har 1 1 dV ξ(r) = . Fyrpartikeltillst˚ andet ¨r en linj¨rkombination av produkter av tv˚ tv˚ a a a apartikeltillst˚ and: ψp ψn . 48 ∆E = J= 3 : 2 1 J= : 2 115. 2 c2 4πǫ 24 2m 48¯ 2 h 1 137 a o ar o ¨r den dimensionsl¨sa finstrukturkonstanten. ty L och S kommuterar. L˚ 1 och 2 beteckna de tv˚ and o protonerna. r3 24 e2 1 −3 1 1 a = mc2 α4 .75 114. ξ2p = 2 c2 4πǫ 2m r3 0 Om R2p (r) ¨r normerad till 1. ψn har ett helt analogt utseende. d¨r Rp och χp ¨r rums. 2 som ej beror av mJ . 1 ξ(r) J2 − L2 − S2 . Det enda antisymmetriska tv˚ apartikelspinntillst˚ andet ges av 1 √ (α(1)β(2) − α(2)β(1)) . J och mJ blir WSB diagonal. a Detta inses genom att f¨rst observera att J2 = L2 + S2 + 2L · S. S = 1 . s˚ den fr˚ b¨rjan sexfaldigt degenererade 2p-niv˚ splittras i en a an o an 3 afaldigt degenererad niv˚ svarande a fyrfaldigt degenererad niv˚ svarande mot J = 2 och en tv˚ a 1 mot J = 2 . s˚ vet vi att ψp ¨r en antisymmetrisk (vid permutation av protona a koordinaterna (spinn. 2 vilket ger protontillst˚ andet 1 ψp = Rp1 Rp2 √ (α(1)β(2) − α(2)β(1)) . vilket medf¨r att χp ¨r antisymmetrisk. Om vi f¨rst betraktar protoo a nerna. 2 d¨r α och β ¨r normerade spinnegenfunktioner till Sz .och neutrontillst˚ andet respektive. svarande mot proton. mJ 2 = 1 3 ξ2p ¯ 2 J(J + 1) − 2 − h 2 4 l = 1.5 · 10−5 eV.

De tv˚ o a m¨jligheterna ¨r (f¨r de givna enpartikeltillst˚ o a o anden) ψs (r1 . r2 ) ψa (r1 . s˚ det f¨ljer fr˚ pauliprincipen att motsvarande rumstillst˚ ¨r syma o an and a metriskt eller antisymmetriskt respektive. r2 )χ10 + ψ3 (r1 . 4πǫ0 |r1 − r2 | Denna integral kallas utbytesintegralen. r2 ) blir E(n. s˚ f¨ljer det att a a o ψi (r1 . Varje tillst˚ ges av en linj¨rkombination av produkter av rums.och triplettillst˚ andet blir: 2 φa (r1 )∗ φb (r2 )∗ e2 φa (r1 )φb (r2 ) dr1 dr2 . r2 )χ11 + ψ2 (r1 . r2 ) = = 1 √ (φa (r1 )φb (r2 ) + φa (r2 )φb (r1 )) . Detta a kallas Hunds regel. r2 ) = φ0 (r1 ) · φ0 (r2 ). r2 )ϕm (r2 ) = Em ϕm (r2 ). H¨r ¨r φ0 (r) och φ1 (r) grundtillst˚ a a andet respektive den f¨rsta exciterade niv˚ Tydligen ¨r o an. s˚ egenv¨rdet till a a a a anden antisymmetriska elψ(r1 . 1. r2 ). i = 0. 117. 2.och spinnkoordinater. Det rumstillst˚ som ¨r symmetriskt och har and a l¨gsta energin har formen a ψ (s) (r1 . r2 ) = φ0 (r1 ) · φ1 (r2 ) − φ1 (r1 ) · φ0 (r2 ). E (s) = E0 + E0 . Dessa rumsegenfunktioner ges av produktaa tillst˚ and ψ(r1 . r2 ) ¨r en egenfunktion till den givna Hamiltonoperatorn. r2 )χ00 + ψ1 (r1 . 2 Skillnaden i energi mellan singlett. r2 ) = φn (r1 ) · ϕm (r2 ). varvid ψ = ψa . E (a) = E0 + E1 . Detta betyder att rumsdelen m˚ aste vara antisymmetrisk respektive symmetrisk. d¨r H(p1 . r2 ) = ψ0 (r1 .−1 . Nu ¨r de givna spinntillst˚ ler symmetriska. r1 )φn (r1 ) = En φn (r1 ) och H(p2 . vilket skulle visas. Fr˚ problemformuleringen vet vi att spinndelen ¨r ade an a antingen symmetrisk eller antisymmetrisk. 2 1 √ (φa (r1 )φb (r2 ) − φa (r2 )φb (r1 )) . Grundtillst˚ andet f¨r antisymmetriska tillst˚ ges av o and ψ (a) (r1 . Pauliprincipen inneb¨r att hela v˚ a agfunktionen skall vara antisymmetrisk m a p byte av b˚ rums. r2 )χ1. har l¨gre energi. En o a a konfiguration med parallella spinn (triplettillst˚ and).76 116. ocks˚ ¨r egenfunktioner. a grundtillst˚ andet hos tv˚ apartikelsystemet symmetriskt. Om nu ψ(r1 . 3.och spinntillst˚ and a and ψ(r1 . F¨r elektroner p˚ samma atom ¨r denna positiv. . m) = En + Em . Till tripletten h¨r en antisymmetrisk rumsdel.