§

429

§§ §
429

429 -

430

ingen, inget, inga, ingenting

(färenat med A. ingen, inget, inga, ingenting använder man bade attributivt ett substantiv eller substantiverat adjektiv) och självständigt. Som subjekt kan man använda ingen etc. (Iiksom inte ndgon etc.) i bade huvudsats och bisats och vid bade enkelt och sammansatt tempus. (Se Verb § 506.) ingen inget inga ingenting (utrum) (neutrum) (plural is) (neutrum)

j/lgen, inget, inga, ingenting kan man aldrig använda i objektsställning vid lost sammansatta verb (se Verb § 537- 539) eller vid verb + preposition - även om huvudsatsen har enkelt tempus.
Exempel: Jag tycker Jämfär: Erik inte om nägra bocker av den fOrfattaren. inga bäcker av den fOrfattaren. särskilt just nu.

Jag gillar

sysslar inte med nägonting Erik gor ingenting

Jämfor: efter ingen, se Adjektiv
Alim.

särskilt

just nu.

Angaende § 216.

bojningen

av adjektiv

och substantiv

Exempe/:

Huvudsats Ingen sag honom. Ingen har sett honom. Ingenting nytt har hänt.

1: Vid verb + J)reposition (ei. vid lost sammansatta verb) använder man i abjektsställning ach liknande även ingen, inget, inga etc., när dessa ard är starkt betanade. Exempel: Han tänkte pa ingenting.

Bisats Han säger, att ingen sag honom. Han säger, att ingen har sett honom. Han säger, att ingenting har hänt. nytt

Alim.

2: Jngendera,

ingetdera,

nagondera,

vardera,

vartdera,

endera,

ettdera,

använder man báde självständigt ach forenat. Den abäjliga efterleden -dera är ursprungligen genitiv pluralis av de ach betyder "av dem": nagandera = nagan av dem: nagotdera = nagat av dern: etc. Exempel: Jag viii inte ha nagondera. Ettdera maste vara fei. Han kammer endera dagen. Ingendera parten kunde lämna nagat besked. ViII du ga pa bia eller pa restaurang? bfldadera.

Mdadera

B. Pronomina ingen, inget, inga, ingenting (och adverbet ingenstans) kan i objektsstä/lning (e/ler liknande position) som regel bara finnas i en huvudsats med fäljande tempus. (Se Verb § 506.) I andra fail maste man läsa upp dem pa enkelt sätt:

_

Jag

viII

gora

ingen: inte inget: inte inga: inte ingenting: inte (ingenstans: inte Exempel: Huvudsats

nägon nägot nägra nägonting nägonstans) Bisats

§

430

man (ens, en, sin, sitt, sina)
"vem eller vilka som helst". (Jfr Adjek-

manbetyder "en eller flera personer", tiv § 204 anm. 4.)

Subjektsform: Objektsform: Genitiv:

man
en

ens resp. sin, sitt, sina

Jag har ingen bil. Jag har inte haft nägon bil.

Jag säger, att jag inte har nägon bil. Jag säger, att jag inte har haft nägon bil.

=

=

a) Användningen mawkan Exempel:

av man och en Objektsformen tiji man heter

man bara använda som subjekt.

en.

Observera 76

hur man placerar

adverbet

intel

Man far inte ga mot rott Ijus. Om pol isen ser en, stoppár han en, och man far bäta 15 kr-onor.

77

§

430

§
b) Användningen av man, ens resp. sin, sitt, sina

431

III ((Ll,
1\IIIIhutivt

aW, aLLa, aWing

Till man finns tva olika possessiver: ens eller sin, sitt, sina. .~in, sitt, sinaanvänder man, när pronomenet star i objektsställning (eller I iknande position, t. ex. prepositionsuttryck) och när detta objekt syftar (pekar) pa subjektet i satsen. (Se ocksa Pronomina § § 407 och 408.) Fär att lättare färsta de olika formerna av man, bäjningen av det person liga pronomenet han: man
en

(färenat

med substantiv) (färenat med adjektiv) (färenat med

all

(utrum)

1,llv:;tändigt och attributivt 1I1"lllIltiv och substantiverat IIlrÍlvständigt 1I1t·.lantiv) och attributivt

allt

(neutrum)

kan man jämfära

med alla (pluralis)

ens sin Exempel: Subjekt:

-

han honom hans sin

"'lilvständigt och ibi and attributivt 111""substantiverat adjektiv)

(färenat allting (neutrum)

M/lII élnvänder aLL, aW, aLLa och aWing ,iiI. den 15 februari.
1111'

bade som subjekt och objekt. som betecknar ämne e.dyl.

Man maste deklarera i februari. Ens deklaration maste vara färdig Objekt, som syftar pa subjektet:

((Lli

använder man tillsammans Substantiv § 101.) aLLt = aLLting

med substantiv

'I.'ilvständigt färe den 15 februari. pa subjektet: till närmaste
1\11111.

Man maste lämna sin deklaration Prepositionsuttryck, som syttar

"Itilvständigt
/Illu

aLLa = aLLa männniskor minst tre.

betecknar

Man kan ga med sin deklarationsblankett bank. Objekt, som inte syftar pa subjektet:

1: Om tva använder Exempel:

man bada eller

bägge.

Pa banken tar de emot ens deklarationsblankett. Obs! I svenskan kan man aldrig Exempel: När man är färdig pa en bank. ersätta man med han. kan man lämna in den

AII mat tog slut under julen. Han käpte allt br od sam fanns kvar i affären. Hon diskade alla koppar som stod i käket. Han kan gära allting. Hon vet allt om manen. Alla var näida med sin semester iar. Allt roligt tar slut fort. Allting vackert färstärde de. adverb (eg. genitiv bästa. av aHa).

med sin deklaration,

I\nm. 2: allm

är ett färstärkande

Exempel: Anm. 1: I talspraket Exempel: använder man ofta man i stället här? fär.jag. I\nm. 3: hel (helt, Kan man fä sitta

Hon gjorde sitt allra Han kom allra sist. hela) hela) är ett adjektiv. använder

=

Kan jag fä sitta

här?

Anm. 2: I ledigt sprak undviker (TIan ofta passivformer ay verben. Man använman + aktiv form av verbet. Betydelsen bl ir ungefär den· der i stället samma. Exempel: Frimärken Frimärken

hel (helt, kel.

man vid substantiv

som kan ha obestämd ,.

arti·

aH (aHt) använder man vid substantiv som betecknar ämne och som inte har obestämd artikel. (Se Substantiv § 101.) Jämfär: Vi drack upp en hel fiaska vin. Vi drack upp allt vin. Exempel: Hon at en hel melon. Hon har bott et! helt ar i Paris. Han var här hela dagen.

= kan vanligen kopas i tidningskiosken kan man vanligen kopa i tidningskiosken.

Se även Verb § 533 a.

79
78

§ 432
Obs! Vid he!a i bestämd ingen bestämd framfärställd stantiv § 112 d.) form singularis och pluralis använder man fristaende artikel (den, det, de) .. (Se Sub-

§§ § 433 var och en, vart och ett
var och en (självständigt) vart och ett (självständigt) (pluralis)

433-434

§

432

var, va rt, vQ1je, varenda, var och en,
Utrum var (attributivt och självständigt) (attributivt) (attributivt) Neutrum vart

etc.

a) Pluralis

var och en +

huvudord

(substantiv

eller pronomen) sitt huvudord, använeller pronomen i plu-

(attributivt)

Om var och en (vart der man konstruktionen ralis.

och ett) star tillsammans med var och en+ av + substantiv

varje

varje

(attributivt) (attributivt)

Exempel:

var och en av flickorna

= {alla flickorna varje fl ic ka

(i den gruppen)

varenda

vartenda

Var och en av er maste hjäl pa ti II.

var, varje och varenda har samma betydelse. varje är det vana) Attributivt ligaste ordet, specielit i talsprak. varenda är ett starkt betonat ord.
Exempel: Det gor jag var dag. Det gor jag varje dag. Det gor jag varenda dag. Varje människa har rätt tiji fri sjukvard. Hon cyklade tiji arbetet varje dag utom da det snoade. Maten blir dyrare for vart ar. Hon städade huset varenda dag och dammsog vartenda rum mycket noggrant.

b) När var och en, genitiv vars och ens, star självständigt fär detsamma som "varje människa".

betyder det unge-

Exempel:

Var och en som onskar stanna en Iängre tid i ett främmande land maste ha uppeha IIsti listand. Jag anser att detta är vars och ens ensak.

§ 434 varannan etc.

vartannat varannan varandra b) Självständigt

(attributivt (attributivt

och självständigt) och självständigt)

}

singularis pluralis

(självständigt)

var

betyder

ungefär "per

person" ingar ocksa i de distinktiva (särskiljande) och var (vart) + ordningstal, t. ex. var(t) (Se Räkneord § 308 c.)

Exempel:

Barnen at en smorgas

var.

var (vart) (vartannat)

uttrycken varannan tredje, var(t) fjärde.

Samma betydelse har de possessiva uttrycken

var sin, var sitt, var sina:

varandra (talsprak: Pluralformen tydelse. Se även Verb § 535.
Exempel: Varannan Vartannat Var femte De väljer De älskar bi I korde hus var invanare president varandra

varann)

använder man bara i reciprok

be-

Exempel:

Barnen at en smärgas var = Barnen at var sin smärgas. Flickorna fick ett äpple var = Flickorna fick var sitt äpple. De lanade tva bäcker var = De lanade var sina tva bäcker. och substantiv efter

Angaende bojningen av adjektiv

varje,

se Adjektiv

§ 216.

for fort. blatt och vartannat rott. i samhället är over 70 ar. vart fjärde ar. och träffar varandra varenda

dag.

80
(j.

81
Grammatik

§§ 435-436 §
435

§ 437

annan, annat, andra
annan annat (attributivt (attributivt andra (attributivt

REFLEXIVA

PRONOMINA

och självständigt) och självständigt) och självständigt)

}

singularis pluralis

§

437 DEFINITION

och FORTECKNING tillbaka) pa satsens subjekt. Se även Pro-

Reflexiva nomina,

§§

pronomina syftar'(pekar 407 och 408.

Exempel:

Har du nagon kudde? - Jag har bara en här. sa du far hämta en annan till dig. Den här bananen är rutten. Jag viII ha en annan. Jag har inga andra bananer, men du viII kanske ha nagot annat att äta istället. Varfär maste jag komma hem klockan tio? Alla andra far vara ute tiji klockan elva.

Vissa verb star alltid tillsammans med ett reflexivt kallas reflexiva verb. (Se Verb § 536) Reflexiva

pronomen.

Sadana verb

Person I iga pronomina jag

pronomina

du
Angaende bäjningen av adjektiv och substantiv efter

annan, se Adjektiv § 216.

han hon den. det vi

mig dig sig sig sig oss

§

436

vem som helst, vad som helst
vem som helst vad som helst vilken vilket vilka som helst som helst som helst

ni
de

er
sig

Självständigt Attributivt eller självständigt

(neutrum) (om personer)}

singularis

Exempel:

(neutrum) (utrum)}

singularis pluralis

vem Självständigt roll vem", "alla".
Självständigt "vad", "aIIt".

som helst

använder

man i betydelsen

"det

spelar

ingen

Jag tvättar mig i varmt vatten. Maste du kamma dig femton ganger om dagen? Han rakar sig varje morgan. Hon ska gifta sig pa fredag. Jag har en vit katt. Den tvättar sig manga ganger varje dag. Vi satte oss i soffan och väntade pa Karl. Nu maste ni skynda er! De känner sig inte riktigt bra idag.

vad som helst

använder man i betydelsen "det spelar ingen roll

Anm.: själv (självt, själva) är inte ett reflexivt pronomen utan ett färstärkningsord som kan sta antingen a) som predikativt attribut eller b) direkt efter sitt huvudord. Exempel: a) Li IIa Eva har gjort det själv. b) Barnen ~Jalva fick bestämma.

Forenat vilken/vilket, vilka) + substantiv delsen "det spelar ingen roll vilken (vilket, Exempel:

+ som helst använder man vilka)" + substantiv.

i bety-

Är det nagon här i klassen som kan äversätta den här texten? - Javisst, det kan vem som helst gära. eftersom texten är sa lätt. Han kunde gära vad som helst fär sin fru. Jag maste ha en ny klänning till festen pa lärdag, inte ha vilken klänning som helst. men jag viII

82

83

~i
III'
III

§§

501 -

504

§

504

VERa
"II rnodalt hjälpverb IiIFilpverb. eller ett verb med samma funktion som ett modalt

ii
I

§
111
II

501 DEFI NITION I.xempel: foränd. Han ska flyga tiji Käpenhamn. De kan komma nästa vecka. Du behover int€ diska. Vi brukar titta pa TV-nytt.

Ett el/er tillstand). ring verb uttrycker vad nagon gor eJ/er vad som händer (verksamhet,

'II

I

:/1

§ 502 Verbets TEMA
1111111.

1: Angaende

bruket

av att

i tva-verbs·konstruktioner,

se Verb

§ § 544--547.
vid vissa

AlIIII. 2:

Ett svenskt verb har manga o/ika former. Med hjälp av tre former av verbet kan tema. bilda al/a andra former. Dessa tre former bildar tillsammans verbets man

En konstruktion verb, specielit na konstruktion. Exempel:

kallad "objekt med vid färnimmelseverben;

infinitiv" färekommer infinitiven star utan

att i den-

Exempel:

tala springa

talade
sp ra ng

ta/at sprungit II. Substantivisk

Jag härde henne sjunga. Vi sag dem komma. Jag bad honom slä sig ned.

"tala" - "springa" kallar man in fin it i v. "talade" - "sprang" kallar man pre t e r i t u m. "talat" - "sprungit" kallar man s up; n u m.

användning

§

Infinitiven kan ha nästan alla substantivets funktioner. Man skulle kunna ka IIa infin itiven verbets substantivform, men tiji sk illnad fran ett substantiv kan infinitiven inte ha artikel eller fa -s i genitiv. a) Infinitiven kan vara subjekt. färst i satsen kan man utelämna

503 INFINIT/V

Infinitiv kan man kalia verbets uppslagsform. Det är infinitiven utgar fran i ordlistor och lexikon. Infinitiven kan man inte boja. Exempel: taJa, stäJ/a, bo, springa.

som man

Star infinitiv-subjektet

att.

Exempel:

Sova är skänt. Att sova är skänt. Det är skänt att sova. (,det är formelIt

subjekt.)

Framfär Exempe/:

en infinitiv

sätter man ibiand ett s. k. infinitivmärke att bo, att springa.

_

att.
Infinitiv-subjektet kan ha ett objekt.

att tala, att ställa,

Exempel:

Att

spela piano är roligt.

§

504 Användningen

av INFINIT/V b) Infinitiven kan vara objekt. utelämna. användning.

Infinitiven l. Verbal

har bade verbal och substantivisk användn ing

att

kan man da i de fiesta fail

Exempel: Infinitiven färekommer i tva-verbs-konstruktioner. Det färsta verbet är

Han fortsatte att läsa. Eller: Han fortsatte läsa.

(= Han

fortsatte

läsningen.)

84
85

11I1

§§ 504-506 §§ 507-508
c) Infinitiven kan foregas av preposition.
"111

PRESENS far man genom att lägga ändelsen - r eller - er tiji verbets stam. (Se 505.) man att:

Exempel:

Jag funderar

pä att gä pa bio. av skatten) fick sta ten

",on'HIS
," l> ~

Genom att hoja skatten (=hojning in pengarna till de nya utgifterna.

M•• presens uttrycker
oI

d) Infinitiven Exempel:

kan sta som bestämning Arbetarna lusten är villiga

till

substantiv

och adj.ektiv.

Illdll{ol

händer nu

att forhandla.

I xempel:

Jag talar

svenska nu.

att resa är stor. (infinitivattribut) l,) IlIan upprepar nagot regelbundet

§

505 Verbets STAM man den del av verbet till vilken man lägger
l)

kallar

I:::xempel: J ag talar

svenska varje dag.

a) ände/ser,

b) suffix och c) prefix. l1agot händer i framtiden, om det framgar cti tidsadverbial att man avser framtid av textsammanhanget eller av

l : a k on jug

a I ion

en:

baka (stammen

= infinitiven) Exempel: Jag reser till Uppsala

i

morgon.

(Stammen s/utar bakning.) pa obetonat - a, som ofta faller t. ex. talande,

framfor

ändelser och suffix,
I\nm.: Man kan ocksa använda presens livlig framställning. Detta kallar i stället fär preteritum man historiskt presens. (se Verb § 508) i

2: a k o n jug 3 : e k o n jug

a tio a tio

las n e n:{~~äng}
n e n: sy

(stammen

infin itiven m inus - a)

§ 508 PRETERITIJM
(stammen = infinitiven)

(l MPERFEKTI.JM)1)

4: e k o n jug

a I ion

gä e n:{spring

(stammen (stammen

infinitiven infinitiven)

minus - a)

Preteritum far man genom att lägga lill en ändelse till verbels stam (1: a. 2: a och 3: e konjugationerna) eller genom atl ändra verbels stamvokal (4: e konjugationen). (Se Verb § § 50S, 51~519.) Preteritum är etl berättande tempus. Med preleritum ultrycker man atl en handl ing är avslutad, och salsen innehaller oftast etl tidsuttryck for forfJuten tid, vani igen bestämt. Detta bestämda tidsutlryck kan vara underforstatl i en lopande berätlelse.

Verbets olika TlDSFORMER,
§ 506

TEMPUS TEMPUS

ENKEL Tresp.

SAMMANSATT

Tidsformerna bildar man genom att boja verbet ~Ch genom att använda och hjälpverb. Man kan ha a) enkelt tempus (t. ex. presens och preteritum) b) sammansatt tempus (t. ex. perfektum och pJuskvamperfektum) jfr § 509. Exempe/: a) Han ser henne. b) Han har sett henne.

Exempel:

Väckarklockan ringde klockan sex i morse. Jag kände mig mycket somnig, men jag steg i alla fail klädde pa mig.

upp och

1) Detta tempus kallar man ibi and preteritum, ibi and imperfektum. Da den latinska termen i mperfektum betyder att hand I ingen inte är avslutad, anser vi att termen preteritum är bättre fär en avslutad handling.

86 87

§ § 509 -

§§
511

511 -

512

PERFEKTlJM

och PLlJSKVAMPERFEKTlJM

I ,,"npel:

När han hade badat drack han en ol.

§ 509 Definition
Med hjälp av supinum och en form av hjälpverbet merna perfektum och pluskvamperfektum.
I1II

l',,:

liven Tempusharmoni,

Verb § 513.)

att ha bildar man tidsfor·
II

~í12 F1.JT1.JR1.JM framtiden. Futurum är en tidsform Futurum bildar man a) med kommer att som anger att nägot händer

I

Obs! I en bisats utelämnar pl uskva mperfek tum.

man i skriftspräk

ofta har/hade vid perfektumj

l,

III

Exempel:

Om hon (har) kommit, ringer jag. När han (hade) badat. drack han en ol.

+

infinitiv

Exempel:

Jag kommer

att vara

I

1.Jppsala i nästa vecka.

§

510

Perfektum b) med ska (ska ll)

har + supinumformen av ett verb kallar man perfektum. Perfektum uttrycker en handling som oftast är forlagd tiji det forflutna men som har anknytning tiji närvarande tid. Perfektum kan ocksä ange en handling som har anknytning tiji framtid. nämligen om man viii uttrycka tidsrelationen mel Ian tva handlingar i framtiden.
Om man har ett tidsuttryck en obestämd tidslängd. i en sats med perfektum, uttrycker detta vanligen

+

infinitiv dag.

Exempel:

Jag ska (skall) diska efter middagen (Jfr Verb § § 544-547.)

II. Att nägot inträffar a) med presens

i framtiden

uttrycker

man dock oftare

pä annat sätt:

+

ett tidsuttryck

som visar att man avser framtid

Exempe/:

Det har snoat mycket den sista veckan, och det fortsätter snoa. Jämfor: Det snoade mycket den sista veckan. (Nu snoar det inte längre.) Hon ska resa utomlands när hon har slutat skolan. (Se även Tempusharmoni, Verb § 513.)

att Exempel: Han reser tiji Goteborg i morgon bitti.

b) med tänker (ämnar)

+

infinitiv april.

Perfektum uttrycker ofta en avslutad upprepad handl ing (exempel 2):

hand/ing

(exempel

l)

el/er

en

Exempel:

Vi tänker

(ämnar)

resa tiji

London

Anm.:

Med

hjälp

av skulle

+

infinitiv

bildar

man:

Exempel:

l) Jag har läst tidningen. 2) Jag har läst tidningen varje dag den här veckan.

a) det färflutnas futurum (futurum preteriti) b) konditionalis
Exempel: a) Jag skulle just gä, när hon kom. " b) Han skulle resa till Paris, om han hade pengar. (Jfr Verb § § 544-547.)

§

511

Pluskvamperfektum

hade + supinumformen

av ett verb kallar man pluskvamperfektum. Pluskvamperfektum uttrycker en handling som är forlagd till det forflutna och som ligger fore den handling som är uttryckt med preteritum.

(Se även Tempusharmoni.

Verb § 513.)

89

88

~"
IIII

§ § 513 §
:1

514

§ § 515 513

516

TEMP!JSHARMONI

AI:I\

VERB

~

Det existerar en viss harmoni me/Ian de olika tidsformerna. Man kan säga att vi har tva tidsplan: nu-planet och dd·planet: (Man kan ocksa taJa om presensfamiljen resp. preteritum-fami/jen.) Till nu-p/anet hor pluskvamperfektum, presens, perfektum, futurum preteriti. futurum, och ti II dd-planet preteritum,

'ti',

Forsta

konjugationen är stammen = infinitiven. Till denna stam lägger man i preteritum ändelsen - de och i supinum ändelsen - t.

I lill ',Iii

konjugationen
T,

I 1"1'<;I!I1S ändelsen -

III nu
Iii I li'i!'sta konjugationen hor drygt hälften av alla verb, bland annat alla ny1'lldllil1gar av typen jobbq (bildat av substantivet jobb). ska ga 1 " konjugationen

\

har gatt

gar dd gick

hade gatt

skulle ga

Infin itiv: Presens: Preteritum:

I~]

Exempel: nu-planet (presensfamiljen)

a)

I

Han Han Han Han

gar ska gar, ska

aIJtid när hon har kommit. (skaIJ) ga när hon har kommit. när (skall) hor, kommer. han kommer skriva när

Perfektum: fram. Pluskvamperfektum:

att jag du jag du jag du jag du

baka bakar bakar etc. bakade bakade etc. hal' bakat har bakat etc. hade bakat hade bakat etc.

vi ni vi ni vi ni vi ni

bakar bakar etc. bakade bakade etc. har bakat har bakat etc. hade bakat hade bakat etc.

Exempel: b) dd-planet (preteritumfamiljen)

I

Han gick när Han skul/e ga Han gick, när Om han hade

hon hade kom mit. när hon kom. hon kom. tid skul/e han skriva.

"

516

Andra konjugationen bestar stammen av infinitiven minus - a.

ill1dra konjugationen xempel: stängja

Man bor inte blanda former frim de olika t,dsplanen i samma mening. Detta är huvudregeln, men det finns naturl igtvis undantag. KONJUGATlONER

I\l1dra konjugationen

indeiar

man i tva grupper . a och b. i presens - eT,

1\. I grupp a är ändelserna

i

preteritum

- de och i supinum

- t.

§

514

INLEDNING sätt kallar man verbets

2: a konjugationen Infinitiv: Presens: Preteritum: Perfektum:

(grupp

a) att stänga jag stänger du stänger etc. jag stängde du stängde etc. jag har stängt du hal' stängt etc. jag hade stängt du hade stängt etc.

Det finns fyra konj ugationer. alika sätt att boja verb. Dessa alika Man skiljer mellan svaga verb (konjugationerna jugation 4).

l, 2, 3) och starka verb (Kon.

De svaga verben bi Idar preteritum med ändelser. de starka ver ben bi Idar preteritum tidsformer. utan ändelser men de har i stäIJet oftast olika stamvokal i ol ika

Pluskvamperfektum:

vi ni vi ni vi ni vi ni

stänger stänger etc. stängde stängde etc. hal' stängt har stängt etc. hade stängt hade stängt etc.

90 91

§ § 516 -

518

§

516 Till grupp a hor de fiesta verb vilkas stam slutar pá tonande konsonalII 1\11111. Verb vilkas stam slutar pä konsonant + t, färlorar t i preteritum och l: supinum. Exempel: vältja, smältja, Iyftja. Preteritum: välte, smälte, Iyfte. Supinum: vält, smält, Iyft.

Anm. l:

Om

verbstammen slutar pä - r eller - r efter läng vokal. verbet i andra konjugationen ändelse i presens.

sakl1:11

Exempel: kär. här, täl, mal. Anm.2: Verb vi Ikas stam slutar pä - nd, färlorar num. d i preteritum och i supl.

I\llIn. 2: Vissa verb kan man i preteritum

och supinum bäja antingen efter forsta eller andra konjugationen, grupp b.

Exempel: användja. sändja, tändja preteritum: använde. sände, tände supinum: använt, sänt. tänt Anm. 3: I verb. vilkas stam slutar pä vokal + d, overgär detta d framfär supinumändelsen till t. Exempel: räda. rädde, rätt fäda. fädde, fäU

Exempel: koka, läna, spara, spela, tala. preteritum: kokade. kokte. Supinum: kokat. kokt.

l,

517 Tredje

konjugationen

I tredje konjugationen B. I grupp b är ändelserna Till grupp b hor 3: e konj ugationen 1. de verb vilkas stam slutar pá de tonlasa konsonanterna presens -

är stammen

=

infinitiven. ändelsen - dde.

er,

preteritum

- te och i supinum

- t.

I iii denna stam lägger man i presens ändelsen - r, i preteritum och i supinum ändelsen - tt.

k, p, t, s.
Infinitiv: Presens: Preteritum: att sy jag syr du syr etc. jag sydde du sydde etc. jag har sytt du har sytt etc. jag hade sytt du hade sytt etC. vi syr ni syr etc. vi sydde ni sydde etc. vi har sytt ni har sytt etc. vi hade sytt nihade sytt etc.

Exempel:

aka, kopa, mata, läsa

2. nágra fá verb, vilkas

stam slutar

pa

n

eller l

Perfektum: Pluskvamperfektum:

Exempel:

rona, krana,

begynna, synas, genmäla

2: a konj ugationen

(grupp

b) STARKA VERB

I nfin itiv: Perfektum:

vijag har etc. etc. niattläser läst läst harde ni läste läst vi hahadeIäst vijag Iäsaetc. etc. du läser etc. läser jaghade läste

§

518 Fjärde

konjugationen minus -

Om infinitiven slutar pa _ a bestar stammen av infinitiven na stam lägger man ändelsen - er i presens.

a. Till

den-

Om infinitiven slutar pa annan vokal - ga., se - är stammen och ti II denna stam Iägger man i presens ändelsen - r. Det typiska § 521.) fär fjärde konjugationens verb är vokalväxlingen.

=

infinitiven

(Se Verb

93
92

§

520

§§

518 -

519 konjugationens verb bildar man inte genom

Obs! Preteritum av fjärde lägga till en ändelse!

iii I

II 520 Schematisk i\ONJlJGATIONERNA

äversikt 1-

äver VERBBOJNINGEN 4 sa mt OREGELBlJNDNA VE RB

Supinum slutar oftast pa . it, äver svara verb. Verb § 522.)

i nagra
1 \l .

fail

pa -

tt.

(Se den alfabetiska

listilll Konjugation

gärja springja läsja bakaj syj stängja Preteritum sprungjit presens syjr jt k är stängjde bakajde stängjt läsjt Supinum gajr jtt springjer kärjdejt gajtt sy stängjer kär bakajt läsjer läsjte gärj j jde sprang gjor gjor syjdde bakajr Infinitiv gick

4: e konjugationen Infinitiv: Presens: Preteritum: Perfektum: Pluskvamperfektum:

Iia. IV. Ilb. oreg.

kär /a gaj

l.
att jag du jag du jag du jag du springa springer springer etc. sprang sprang etc. har sprungit har sprungit etc. hade sprungit hade sprungit etc. vi ni vi ni vi ni vi ni springer springer etc. sprang sprang etc. har sprungit har sprungit etc. hade sprungit hade sprungit etc.
1

I mperativ
Anm.: Om stam men slutar delse ,i presens. Exempel: bär. stjäl. pä - r eller - t, saknar verb i fjärde konjugatiorien än· gaj stängj gärj springj kärj läsj syj

.. syjendepart. Perf. äsjande se bakjande stängjande 529 gajende Pres. gär jande § springjande kär Verb part.

..

bakaj

§ 519 Bäjning av OREGELBtJNDNA

VERB och preteri· Snedstrecket betecknar slutet pa verbstammen.
a) Anm. l: Man markerar vanligen konjugationstillhärighet siffra eller b) genom att sätta ut ändelserna. Exempel: a) stänga II a b) stäng/a, -de, -t markerar l:a konjugationen pä fäljande~sätt: bak/a. -ade. -at. genom en romersk

De s. k. oregelbundna verben har olika vokal i infinitivjpresens tumjsupinum. I ävrigt bäjer man dem som svaga verb.

I nfin itiv:

ens:etc.etc.etc. ade är gjort ar gjort etc. orde

vi gjordegjort ni hade gjort ni hade gjort vi gära hade har gjorde jag gär gjort etc. att har etc.etc. etc. gär

Anm.2:

Mänga

(Se ocksa den alfabetiska

listan äver svara verb. Verb § 522.)

95

94

§

521

~raven -'dväljts haft hetat drivit fl frusen fail fatt farit burit brutit hunnit druck -fl bort bund bitit fallen frusit dótt dold faren funnit färsvunnit funn bruten buren brusten bl brustit brunn gett hunnen dugt driven drucken Grammatikdäriv)er itäver bärlistait it Preteritum biten faricutit bär ugen it finnsker finner fann färsvunnen bett dolt gripit brót brunnen bliven g(bad heter hinner hann hette -havd driver it drev drbegravde drack dragit dvaits ~i22 Presens borde gatt binder biterS(ravd band bet bunden fórsvinner for bar fafunnen fanns brister brinner brast brann gjutit gjort dvälj(e)s dragen Perf. 522 Alfabetisk be(de)r its frós färsvann flót flgratit flugit dolde fick fäll blev bjuden bjudit gnidit given gal glidit hade duger dvaldes Supinum fryser flyter flyger fläg dóljer gal edd gjller glatt gjuterit dra(ge)r drog ha(ve)r gjord dugde dog bjuder begraverpart. begrav(i)t bli(ve)r bryter glider gled gär uten -graten bjäd griper gripen gniden gläd(j)er gol gnider gay gót gjorde gar uten gängen grater grep gladde gned gickiv grät
'l,

v SVARA VERB

givit

§

§

hinna beg rov dväljas gnida heta dólja färsvinna falla grata gripa ha(va) bita fara finnas finna ka flyga dr dra(ga) gära ga dó bära fa ta brista br (va) driva binda inna bli ge gjuta fbära rysa fly ic bjuda bryta duga glädja glida begrava gala giva 521 Schema óver vani igabe(dja) VOKALVÄXLlNGAR INOM DEN 4:e IjKONJlJGATIONEN

dväljdes däg Infinitiv 97

skr iva

v vskrev uÓ sovit adruck usprungit u sov osupit bfatt ar for frusen frusit kom ä fan pen blev a stal gen it skriven sóp drack frós skrivit kommen kommit Preteritum io oo bliven -Iaten latit blivit buren burit faren bjuden astul fick aa stulen tog tagit sprang drucken ägatt -su bjód bjudit itagen T Perf. Supinum gangen lät ifarit sprungen gick it (j )u.Infinitiv part. Y

-

u

Grupp

1)

(

1) Vokalväxling

enligt

grupperna

1 -

3 är vanligast.

96

522 §

tärskar it skjkl Iuven part. uta svald sviken sovit sov stadd städd tamd svur struken stul -stadd staruden svider strider red sticker stuckit sätter satt svulten svuren svält strukit sk stulen tigit kliver Presens sover -stridd stridit rivit rev runn torde sv svek lett tvingar men stucken super svalde lidit svälterer said svalt ser slutar slutat slutade slstatt kan lever nyser skä slutit siet skälvde iter snuten snät stiger stigit sprungit sviker kommer rann tigeriten lät spunn tämjer itit itd stätt smord smort smorde svalt -supen tagit säp tamt svultit sa sväljd sam satte svor svält tjIägger uter strykur skärIt stod slutad skälver halier sl hallit kunnat lev(a)t sluten sl slät Preteritum snutit lade -stigen städ(j)er slassed river rinner svikit kommit svidit stadde stred smyger smäg latit stack tvingad tvungen tvungit städde leringar spord lider pipit skrev skrivit spärjer rät simmar säger ta(ge)r säljeruten sagd summit salde tjutit skät -tegen skild skilt slarev( njuter knät knutit knuten levde stal niger nyste nigit kluvit sluppit kunde kläv slapp Perf. sprang skolaititIvtitpart. maste(j)it erit Presens maste skulle mast kom skolat skrik kvalt later -Iaten städivit a) svä Ijer -skriden tvingat nusit sk skinit skridit riden sport ly skriver täm(j)d led täm(j)t rider tagen svär(jer) sitter sagt simmat sedd suttit sag skrät skrutit Ijudit tjät skiide knyter skuren stjälttuppen slipper klyver kryper Supinum -sl häll krupit slagits hallen k teg springer Ijuger Ijugit spann skriker -skriken hägg skrek kiev huggit -kliven kvalde smugit kvald Iyder skrider skiner supit sken ridit riven skriven piper sväljt rutit ruten ligger liden spruck -sutten sa(de) Ijuder spridd spritt spred -skruten klklingat klungit njutit slagen slagit slog lagt lagd Supinum neg nys(i)t slogs kom spinner hugger snyter kväljer log -smugen kväljt steg tvingade spunnen sporde ryterred täm(j)de smärjer tog legat sprucken sprack sett simmad sprider sjnjät uder skjutit klang njuten -klingad ska(lI) kräp Ijäg sprungen huggen Iydde pep spricker skryter lag sjunger sjunken sjänk Ijäd sj sjäd sjudit skj skiljer -klungen skjuter -lsträk -Iydd -Iegad sjunker sjäng sjungit sjunkit sjungen krupen -Ijugen

-

sova smyga tvinga tiga svida sluta slitaida slass sla smärja svälta sätta skära ~;käIvaa str svälja sälja säga tjuta städj svär(j)a spinna springa tämja spricka ta(ga) sprida Infinitiv slippaja sta spär stiga stjälá

-

sluter ta svika sny stryka supa a städ(j)

-

spridde sväljde skalv tvang tamge sticka

tegat svälte

§

99

~xit

§

522

vikt Jnfinitiv

v vunnit viken vU>(en vant valt ärSdpinum vridit· äten äter växt vald val)d VUl)nen viinit vart vet orden växer ätit vriden vqrit tars viII vrider viner var visste vek vänjer at vred ven varder tordes vinner vann ville v,eJat Presens part. viPet-fo vjk(i)t ker växte väljer vande valde Preteritum torts vftat

-

§§
tj

523 -

524

523 VERBETS

PLURALFORMER

ricJigare använde man i svenskan en speciell pluralform av verbet vid pluralt subjekt. Iforsta, andra och tredje konjugationen gällde detta presens, i fjärde Iwnjugationen presens och preteritum. I presens var denna form lika' med infinitiv.

Exempel:

vi tala, vi stänga, vi sy, vi springa.

Preteritum av fjärde konjugationen fick ändelsen - o. Ibiand hade pluralformen samma stamvokal som preteritum singularis, ibiand samma som supinum.

Exempel: vi buro läto kommo sprungo

springa) lata) (av bjuda) bära) vi bjodo(av komma)

Änm.:

Dessa pluralformer slutade man i talspräket att använda redan pä 1300talet, medan de i skriftspräket har levt kvar tiji mitten av 1900-talet.

§ 524 IMPERATIV
Imperativformen av verbet är densamma som verbstammen. Se även Verb

§ § 505 och 520.
baka Infinitiv kor läs stäng att spring/a I mperativ bakal sy spring att gorla sy ga att stängl a (a) gor läs/a (b) att kor/a gal

4: e 3: e konjugationen 2: a konjugationen Oregelbundna verb 1: a konjugationen

I

'III!
I

I mperativ Exempel:

använder

man for att uttrycka

en tillsägelse

eller en befallning.

Tala hogre!. Kor langsamt! Gä I ite fortare!

100

r

101

§§ 527-528
§ § 524 527

Anm.: Man kan uttrycka en artig uppmaning pa alika sätt. Exempel: Var snäll och oppna därren, Eva! Var vänliga och kom in, medan ni väntar pa mig! Var sa god och sitt, herr Karlssan! Svara, är du snäll! Se även Ordfäljd

I,)

(Inde till ävriga verbstammar (l: a, 2: a och 4: e konjugationerna) (JlJs! 1: a konjugationens verbstam slutar pä 'obetonat - a, som faller Ir«mfär - ande (tala - ande).

bort

Exempel:

talande

l. lekande Ilb, sjungande

IV.

§ 902 III.

§ 525 KONJUNKTIV
I modern svenska använder man mycket sällan konjunktiv. tiv forekommer i lagspräk och i vissa staende fraser. Presens konjunk-

~i 528

Användningen

av PRESENS

PARTICIP

IJresens particip a) som adjektiV

har fyra användningsomräden

Exempel:

(= Vittne skall äga eller ha rätt "Vittne äge rätt till ersättning" till ersättning; Rättegangsbalken 1962). Leve konungen! (= Ma konungen leva!)
konjunktiv använder man i en del onskesatser och konditionala

Exempel:

ett lekande barn en leende natur

Preteritum satser.

b) som substantiv ett ett en en fortroende (4:e deklinationen) pastaende (4:e deklinationen) studerande (5: e deklinationen) gaende (5:e deklinationen)

Exempel: Exempel: Jag onskar att han toge (= skulle ta) med sig nagon riktigt ost idag. Om jag vo re (var) ledig nu, skulle jag resa till Rom. god

PRESENS

PARTICJP och PERFEKT

PARTICIP

seSubstantiv

§ 104

c) som adverb

§ 526 DEFI NITI ON
Presens particip och perfekt particip kan man kalia da man oftast använder dem som adjektiv. verbets adjektivformer, Exempel: .Hon var stralande vacker. Han bor fortfarande i Gäteborg.

§ 527 PRESENS PARTICIP
presens
.111 :11:

d) efter ver ben komma och go.

i uttryck

som:

particip

bildar

man genom att lägga till pa betonad vokal (3: e konjugationen och

a) - ende till verbstam som slutar vissa verb i 4: e konjugationen)

Hon kom cyklande. Hon kommer springande. De gar sjungande. Hon gick leende genom livet.

Exempel:

troende III, gaende IV.

103
102

v> ::J v ""' ::J v> o, O I ""' + ""' ::J v> "'" ., O 3 p ao> 3 ~ 5' ""' 3 ~ g"'" o;§ -U 'ti C""'::J l.o: ~ 529 0"0

<

CD 'JO ::1, ;:>"

o> o> :T o> :T o> CD 0>. CD CD ~CD :T ;:> o>

""'

~

-

:T o>

c:

~ ~
""' CD 0>, ::J 'JO o> "'" ""'

§
0>, CD ::J :T

529

< o" Ô

o" ::J

c:

o

cr' aJ "o

-1 ::o ::o ITl .-+ L(Y) (l) - ITl -, "o, ul -, -O c:: :T ol c:: -1 o' (l aJ -a' v> aJ "o
<.D

N » () - o~ A a ~ II 3 ~ ~. a. 3 aJ aJ· (l) aJ
CD CD CD CD

-o

I'"rfckt

particip

har alltsa

alltid

samma stamvokal

som supinum.

/111111.

l:

Verb av 4:e konjugationen, vilkas supinum har ändelsen - tt bildar perfekt particip som 3:e konjugationen (t. ex. missforstatt missforstadd etc.) supinum slutar pa - t, bildar (t. ex. gjort - gjord etc.) perfekt parti-

I\llIn.

2: Oregelbundna verb, vilkas cip enligt 2:a konjugationen

1\11111.

3: I oregelbundna verb och ve rb i 2: a konjugationen, grupp b, vilkas supinum sJutar pa o tt, hor ett t tiJI stammen (t. ex. oversätta (infinitiv) oversatt (supinum) - oversatt, oversatt, oversatta). 4: Verb i 2:a konjugationen, grupp a, vilkas supinum slutar pa - tt (verb· particip '0 dd, - tt, o dda stammen slutar pa vokal + d) far i perfektum (t. ex. foda (infinitiv) fctt (supinum) fodd, fctt, fOdda). (Se Verb § 516 A anm. 3!) 5: Användningen av particip

I\lIm.

0>; '"" X o"

r»r
O ;
Q)

[JJ[JJ[JJ
o> o> O

0>: X

CD o> ro ::l
••••• CI): tU: l.

""' :::l

::JCD CD

:J (ti
::J
O>.

""'

"'"

o: , o n ","<CD
CD

[JJ[JJ[JJ

v> v>

CD

CD

...,

0):

""'

ao~·

•..... a. o O , O ""' ""'

ao ao ~.

,

Q): ~:

.•.• \

~ ~:~:
Q):

"""l.

"'"

Q): 0>: 0>: ..., ""' ::J

","",""A ([)

_. t: _.
Q)(/)CD
""' CD

[JJI[JJ

0010 o: o: o:
""'
""' o>

V>IV>

-U
...,
CD

::J
v> -

""'

::J

1J1J::J

::J ro _ . _::J
en

::J
co) ro:
"""l

"'"

::J

""' ro

~~~
o>

I\nm.

i stället

for bisatser

Q):~:

""' ::J
111

""' ro
•••••

::J Q):
..,

""'-::J

ro ro

a.
""

a.'
o>

-

~ 3 ~. ~.~. ~ _ - O·
o: o: ""' ""'
""'t' v>

\,,~
(/)
(/)

Q): ""'

0,):

~

""'

::J

A;1;".
~:
VJ

0>:

_

(J) (f) "< '< Q)' ..,,'

_ .•..•.

c.::::a.
?'

v> v>_ ••••.••••. [l)o Q)oQ)< C.

<, ::J
o>

~~. ~ ::s
.

a.:::: a.'
o>

v>
'<

a. a.

"'O.~ O;

&-8:~

-,
~

~
0>:

~ ~:~: ~' 3 3
3~~ il) Q)••••••
-' a.
o> '

~
<

~
::J

Typiskt for sven sk fackprosa är att den mycket ofta använder particip, bade presens och perfekt particip, i attributiv ställning. i ledigare stil ersätter man dessa particip med bisatser, vanJigen relativsatser. (Se § 1007,) Meningsbyggnad Perfekt particip av transitiva verb har som rege\ passiv betydelse, medan presens particip och perfekt particip av intransitiva verb vaniigen har'aktiv betydelse. Exempel: Det av byggnadsfirman X·Bygg uppforda bostadskomplexet har vid en nyligen gjord besiktning visat sig vara behäftat med aiivariiga br ister == Bostadskomp\exet, som har uppforts av byggnadsfirman X-Bygg, har vid en besiktning. som nyligen gjorts, visat sig vara behäftat med aiivarIiga brister. Inom kvarteret Katthavet boende personer uppmanas att otcrdrcj Iigen uppscka den i huset Nybrogatan II belägna vaccinationscentralen == personer som bor inom kvarteret Katthavet uppmanas att ofordrcjligen uppscka den vaccinai huset Nybrogatan ll. tionscentral som är belägen (== ligger)

••••. 0>:
00)::::1

::l

0>:

O'CI

ao ao _.

a.'
o>

::J

a.

a.

~

ao

5'

a.'
-

00)0

:J < < <
•••••

<~ro

< 0>'-

CD

CD

::J

<~(t)
00)0 •••••

::l
v> ""'

OJo

<~
•••••

ro

:J
(f)

<~ro
Q)o ••••• :::l

<~ro
Q)o •••••

::l
v> ::J

~Q~

Q):~

~

~ ~. ~
vl v> ""' v>
QJ ••

v> v>
"'""'""'"

.VJ

§"~. ~
o> _, o> -

(/) u') v> v> ""' ""' v> v>

""'

""'

,<'<'<
o>
V'I

VJ

0"0""' o' ""' ""' cr x
CD

ä:Q;Q;
...•....•.....•.

:;::. :;::. ::J CD
o>

a.-a.
C.J:

_::J
CD

:;:: CD

a.::::c. a. a.
"'""'"
v> -

1J1J"O
o>

--g~=
o>

o: 0:,0:
:TO"

"'""'""'"

v> v> ::J ::J

~~~
O'
""'

333
000 t:\)o

.ar: 0>: .., fg 3 c: a a. ~ tt! ""'. s. ii" <' 3 o' ""' ~
'JO CD 'JO

:;' o o

-

:;•.• ao

?:

OJ·

ao ao ao

a.-a.
Q)Q;c.

ä)il)ä) a.-a.
CD :T
v>

Q)' x'
~

eu

a.-a. a.-a.
o>

ili"

Q.) ••

o:
CD

ag-cro
~ < ~
""'

x .... ,,:
Q)'

C.J:

1J

~:"tJ

5 ::J _.

c.
""' o>

:::l
(f) ro ""'

o:

...,

...• •..•.l. (

...,

~~8' o
o>

o"
o>

CD

0""",0
o>

o"
"'"

ao

""'

::J

""' ::J

e.e.e.

ct) ro· ro

e.e.e.
(1)

-::J < < -= 0>: Q): ao-ao
<
0>' •.•••• OQ

3
_
VI -

~

~

g-g-g.
v> -

e.e.e.
CD CD

::J

0-·O •.... ""' O·
a. ..., ""'
o>a.a.
o>
Q.)

Vi' ~. 3 (l) CI) _.

o:"'" ti) ., o:-+.
"""l

v>v>

-. <
::J
o>

","V>
"""

"",,,,"v>

o>
-

Q):
>< ""'

...,

OO"X
CD o> CD

Q):
o>

::J -::J

-

""_v> Q)o ••••• C. C. Q)o o> a. a. o> a. o" o>
o..
o> ...,

v>

o: ""'

- .....• < _. < o> ::J
::J
o>

"

ro -::J (f) (/)

e.e.e.
ro

e.e.e.
ro ro ro -::J

~

a.'<,< a. a. a. o> a. a.
o> o>

&x" "'c O: o:
ar"S-g
o> o>

ro ro -::J

a.e.e.
CD CD
CI)

ro -::J

o: cr
","CD
CD

o"

~V'Jx

~::rcr
ä>: ::J ::J _.

n""'O"
""'

o"

o ::J _::J
o>

1J ""'
CD 1J :::l ro

~:

~

Q)"t:_
o>

< CD "'" CD

-::J

;~~

~~~ ~~~ ti) e._ g:::l ~.
CI)

0,):

~~.~
a.
CD

Q) a.

CD

it
::J
ro
-

_ o>

o:
..••• ""' o> ""'

o:
:::l v> _""' ""'
CD

o:
""' ro

a.

~~(/)

0<::_
o>

v> o
CD

:ro
ro ::J

::J
o>

::J

::J
o>

""'

_

o>

::J
CD

""' ::J
CD

o" O
"'"
CD

-

::J

_::J

105
104

.~
111

§§
l'lljf

530 -

531
§§

,
II

532-533

§ 530 PERFEKT

PARTICIP

och SUPINUM PASSIVUM

se Man använder perfekt particip efter verben vam och bli (predikativt, (for. Adjektiv § 203). Man kan ocksa använda perfekt particip attributivt enat med ett sUbstantiv, se Adjektiv § 202). Se äVen Verb § 534. Exempel: Bilen var parkerad pa Stortorget Brevet timmar. i tva Obs!DorrarnaFonstret Dorrarna Fonstret BockernaHäftet BlusarnaSkärpet Flickan blev forvanad over presenten. Dorren Boken Boken Dorren Herr Berg hade en nykopt skjorta pa sig. Det hembakade brôdet smakade bra. Po/isen hittade de stulna bilarna i Ma/mo.

§ 532 s-PASSIVUM
Passivum kan man bilda genom tillägg av ändelsen - s enligt foljande schema: Pluskvamsys L..L--" skrivits stäng(e)s syddes Perfektum hade sytts Verb T stängdessytts somhage käpts I har läs/a,oppnats stam slutar pa - s, har alltid ändelsen äppnas skrivits skriv(e)s hade oppnats stängts kopts käp(e)s stängts hade I harkäptes vilkas I äppnades skrevs Blusen- es i perfektum presens. II Preteritum I Presens

-

""- "" " """ "-- " " "
f

-- 1-

l.

Man använder Exempel:

alltid

supinum

efter verbet att ha (har, hade eller ha).

Iia.

Han har parkerat bi len pa StortOFget. Hon hade kopt skjortan igar. Om en timme ska hon väJ ha ätit färdigt. hem ma. " b. Jag skulle ha bakat kakor, om jag hade haft mjol

Obs! Supinum

s/utar alltid

pa _ t (ib/and _ tt).

III.
§
531 SAMORDNING av TvA VERBFORMER Svenskan samordnar a) fOr att uttrycka ofta tva verbformer: IV. en samtidig handling

ExempeJ:

Pappa satt och läste en bok. Jag lag pa soffan och rokte. Han häller pa och lagar mat.

Anm.:

Tillsammans

med

modala

hjälpverb

använder

man

Infinitivform

äppnas, stängas, käpas, sys, skrivas.
Exempel: Posten kan lämnas hos portvakten. F onstren ska stängas pä natten.

Anm.:

Han holi pä att drunkna

=

Han var nära

att drunkna.

b) for att uttrycka

en avsikt

§ 533 Nagot om ANVÄNDNI NGEN av PASSIVUM
a) Passivum använder man framfär allt oväsentligt vem som utfor en handling. med aktiva satser där man är subjekt. i satser där det är oklart eller Ofta är sadana 'satser I ikvärdiga

Exempe/:

Vi gar Hangick ofta ut och roar sig. hem och lade oss

(=

Vi gar ofta ut for att roa oss).

(Se äVen Diverse 106

§

1112.)

Exempel:

Dorrarna (Jämfor:

äppnas klockan nio. Man oppnar dorrarna

klockan nio.)

107

-==-=~----~~-~--------------

§§ 535-536
§§

533-535
b) Passivum lingen. kan man använda även när man anger vem som utfär hand· Vi träffas om en stund

=

Vi träffar

varandra

om en stund.

I\nm.: Man behover ett pluralt subjekt for att fa reciprok betydelse. Exempel: LJpplysningar lämnas av sekreteraren.
l)

sekreteraren
i skriftspraket.

kallas här agent. Satser med agent färekommer

framfär

all!

Verbet är ett s. k. deponens-verb. (Det slutar alltsa pa - s som om det hade passiv form, men det har aktiv betydelse.)

Exempel:

Han hoppades, att jag skulle kunna komma. Hon minns ingenting av olyckan. (= kommer De har Iyckats klara sin examen.

ihag)

§

534 PASSIVLJM med former

av bH eller vara med former

+

PERFEKT

PARTICIP particip eller Exempel pa deponensverb: andas (l), hoppas (l), Iyckas (l), latsas (l), aldras (l), minnas (Iia), skämmas (IIa), trivas (Iia), synas (lIb), tyckas (1Ib), finnas (IV).

vara

Man kan ocksa bilda passivum + perfekt particip.

av bli

+

perfekt

Exempel:

Han blev utnämnd tiji professor. Sängen är inte bäddad.

Obs! Reciproka verb och deponens-verb i s-passivum. (Se Verb § 532.)

bäjer man pa samma sätt som verb

Passivum med bli + perfekt particip framhäver händelsefórloppet, själva óvergangen fran ett tillstand till ett annat, medan passivum med vara + perfekt particip framhäver resultatet av hand 1ingen.

§ 536 REFLEXIVA
(Se även pronomina

verb

§

437.) och objektet i satsen är samma person.

Exempel:

Bilen blev stulen, medan jag var inne pa banken. När hon kom ut pa gatan, upptäckte hon, att bilen var stulen.

Ett verb är reflexivt

när subjektet

Exempel:

§ 535 VERBENS
Verbformer

s-FORMER pa - s kan man indela grupper:

som slutar

Jag tvättar mig i varmt vatten. Han rakar sig varje morgan. Jämfär: Han rakar honom varje morgon. (= A rak ar B varje morgan) (Se pronomina § 407.)

a) Verbet star i passiv form Exempel Exempel: Därren stängs kl.0ckan sju. Han har utnämnts ti II professor. gifta. sig lägga sig roa sig sätta sig a) färlova sig \ b) känna sig (Dessa verb star utan objekt eller predikatsfyllnad, se Adjektiv § 203.) pa reflexiva verb:

b) Verbet

har reciprok

betydelse

Exempel:

Vi ska mätas klockan atta = Vi ska mäta varandra klockan atta. De sags i Vened ig = De sag (= träffade) varandra i Venedig.

(Detta verb star med predikatsfyllnad

/adjektivj.) 109

108

-"---

§§

536-537
c) lära sig ha pa sig klä pa sig klä av sig ta pa sig ta av sig § (Dessa verb kan ha objekt.) 538 FAST eller Läs SAMMANSÄTTNI NG t. ex. känna och ledig stil.

§§ 538-540

Vissa verb är än fast, än lost sammansatta, Los sammansättning är vanligare i talsprak

igen, igenkänna.

Exempel: Exempel: a) Vi forlovade oss forra aret. b) Vi kände oss glada. c) Vi tog pa oss kläderna.

J ag kände igenhenne genast. Han igenkände omedel bart sina fiender.

Los sammansättning

ger ofta verbet en mer konkret

betydelse.

Exempel:

Han brot av en kvist. Hon avbrot samtalet.

\
FAST och LOST SAMMANSATTA VERB

§ 539 OLI KA BETYDELSE

vid FAST och Läs SAMMANSÄTTNING betydelse vid fast resp. los sammansättning.

§

537 DE FIN IT ION som är fogad som

Ibiand har ett verb helt olika

Ett sammansatt verb bestar av ett verb plus en partikel prefix till alla eller nagra former av verbet. Vissa verb är fast sammansatta, verbet utan att det sammansatta Fast sammansatta

Exempel: prefixet fran

d. v. s. man kan inte skilja verbet forlorar sin mening. t. ex.

här-, miss-, samo, umo, und-, vanExempel pa fast sammansatta

verb har ett oskiljbart prefix, och a-.

ano, be-, er-, fär-,

Hon avgick med pension (slutade sitt arbete). Bordsbenet gick av (gick son der) . Hon gick forbi järnvägsstationen (passerade). De forbigick henne vid prisutdeln ingen (negl igerade, over) .

hoppade

verb:

Obs! Partikeln i lost sammansatta Verb med obetonat prefix är alltid

verb är nästan alltid fast sammansatta.

betonad.

anställa beta Ia erhalla forklara

missforsta samarbeta umgas vantolka

§ 540 äversikt
(Angaende

over placeringen SAMMANSATTA VE RB "vandrande"

av "VANDRANDE"

ADVERB

vid LäsT

adverb, se Ordfoljd

§ § 906 -

908.) (Se Verb § 506 a.) adver-

Vissa verb är lost sammansatta, d. v. s. partikeln star som prefix i presens particip och perfekt particip och är i andra verbformer fristäende.

1. a) Huvudsats

med rak ordfoljd

och enkelt tempus placerar

Exempel:

Hon är mycket omtyckt pa arbetet. (Jämfor: Man tycker mycket om henne pa arbetet.) Han log igenkännande mot henne .. (Jämfor: Han kände igen henne och log mo(nenne.)

I huvudsatser med rak ordfoljd betefter det forsta verbet.

man det "vandrande"

Exempel:

De tycker

i n te om sno.

110

111

§§ §§
540 541

542 -

543

b) Huvudsats

med rak ordfäljd

och sammansatt

tempus

TRANSITIVA

och INTRANSITIVA

VERB

Exempel:

Han har a I lti

d tyckt

om äl.

§ 542 DEFI NITI ON
Ett transitivt verb är ett verb som kan ha objekt, verb inte kan ha nagot objekt. admedan ett intransitivt

2. a) Huvudsats

med omvänd ordfoljd

och enkelt tempus man det "vandrande"

I huvudsatser med omvänd ordfOljd placerar verbet efter subjektet.

Ett verb kan vara 1) enbart transitivt, t. ex'. käpa, 2) enbart intransitivt, och intransitivt, t. ex. sLuta.' Det finns t. ex. dä, eller 3) bade transitivt manga verbpar med gemensam eller besläktad stam, där det ena verbet är transitivt och det andra är intransitivt, t. ex. bränna och brinna

Exempel:

Tycker hon i nt e om kaffe? Honom känner jag i n t eigen.

b) Huvudsats

med omvänd ordfoljd

och sammansatt

tempus

§ 543 Nagra TRANSITIVA
Transitiva verb

och INTRANSITIVA

VE RB (en jämfärelse)

slockna sta väcka säva sittasänka trättn brinnapräcka verb kallna avakna verb däntransitiva fallaTransitiva sova, I räka bleknana drunknasomna verb märkställa vaka, tystna tysta Intransitiva rykaträtta liggasläcka sjunka spricka slutas dräjasätta

Exempel:

Har ni al dr i g bleka aom att dansa? tyckt färmärka bränna dränk fälla däda färdräja kyla lägga Nu har jag ä n t (av)sluta kort om den där lastbilen. I i gen

3. Bisatser

med enkelt och sammansatt

tempus alltid fo re det fOrsta verbet.

I bisatser star det "vandrande: Exempel:

' adverbet

Han fragar om de i n te tycker om snä. De viII veta om ni a I d r i g har tyckt om att dansa.

De tva delarna av ett sammansatt verb star alltid tillsammans utom i huvudsatser med enkelt tempus och "vandrande" adverb. I dessa satser är de skiida av ett "vandrande" adverb (rak ordfäljd) eller adverb (omvänd ordfäljd). av subjekt + "vandrande"

Observera

skillnaden

mellan och

sätta, stäLLa, Lägga (transitiva) sitta, sta., liggá (intransitiva).
Exempel:

§

541 ADJEKTIVETS

PLACERING

vid uttrycket

se ...

ut

I uttrycket se ... ut placerar man adjektiv (eller adverb adjektiv) mel Ian se och uto Färstärkande m fl. sätter man omedel bart färe adjektivet.

particip använda som som mycket, oerhärt

Hon lägger boken pa bordet. Boken ligger pa bordet. Han ställer cykeln pa garden. Cykeln star pa garden. Han sätter sig i soffan. Han sitter i soffan. Hon sätter blomman ivasen. Men: Blomman star ivasen.

Exempel:

Han ser trevi ig ut. Han sag trätt och utarbetad ut. Du ser mycket Iyckl ig uto Hon har alltid sett frisk ut.

sätta har ofta betydelsen egentl iga betydelse.

"placera",

medan stälia och lägga har kvar sin

113
112
8. Grammatik

§ 546

§§ 544-546

(

MODALA

HJÄLPVERB

c) nagot som sägs eller pastas av nagon annan än subjektet

§ 544 DEFI NITION
Modala hjä/pverb star tillsammans med infinitiven av ett annat verb. Del modala hjälpverbet modifierar det andra verbet pa nagot sätt, d. v. s. dcl uttrycker subjektets inställning till satsinnehallet eller den talandes mening. Obs! Efter modala hjälpverb det andra verbet. sätter man aldrig ut att framfär infinitiven av

Exempel:

Han ska vara

mycket

trevlig

(. sägs det).

Jfr

lär!

d) sannolikhet

Exempel:

morgon. Det ska bli regn att det blir regn i morgan.)

i

(=

Det är troligt,

sannolikt,

§ 545 Färteckning
Fäljande kan ma viII lär verb kallar bära torde kunna ska(ll)

äver MODALA

HJÄLPVERB

2. skul!e uttrycker

ocksa:

man modala hjälpverb: a) artighet bär maste kunde borde kunnat ville maste skulle matte bort velat skolat mast Exempel: Jag skulle vilja ha en kopp kaffe. Skulle du vilja hjälpa mig?

skola vi/ja

b) tvekan,

osäkerhet

Dessa hjälpverb bildar ol ika betydelser.

presens utan ändelse. Samma hjälpverb

kan ha flera

Exempel:

Jag skulle knappast jag tror det.)

tro det.

(=

Det är osäkert

om

c) nagot blott tänkt

eller änskat

§ 546 äversikt

äver BETYDELSER

de

MODALA

HJÄLPVERBEN

och

deras

OLI KA c_,~mpel: Jag skulle absolut resa, om jag hade rad.

l.

1. ska och skul!e uttrycker: d) sannol ikhet a) avsíkt, dock endast i färsta person (i fragor även i andra person) Exempel: J ag tänker ga pa bio II. maste uttrycker plikt, nädvändighet. som "ärjvar tvungen", "det ärj Han sade att det skulle bli regn. (Jfr Verb § 546 I 1 d.)

Exempel:

Jag ska ga pa bio i kväll.) Verb § 512.)

j

kväll.

(=

(Jfr b) plikt

Futurum,

och skyldighet Du skall icke stjäla. (= Det är färbjudet att stjäla.) Det är jag som ska diska idag. (= Det är bestämt att jag diskar idag.)

maste betyder detta fail detsamma var nädvändigt".

i

Exempel:

Exempel:

Jag maste tyvärr

ga nu. 115

114

~

§

546 Anm.

§§

546 -

547

l:

Om

nodvändigheten Du behiiver nagan

negeras, inte gora

använder det. (Jfr uttryck

man slippa.)

i

stället

verbet

behäver.
Exempel:

VII.

lär uttrycker
Exempel:

antagande grundat

pa rykte.

Anm.

2:

maste

kan

gang

i pasitiva

innebära

sannalikhet. borta.)

Han lär vara mycket trevlig. (= Det sägs att han är mycket trevlig.)

Jfr ska!

Exempel:

Det maste vara Erik som kommer där barta. (= Det är sannalikt Erik som kommer där

VIII.

ma

uttrycker:

III.

bära uttrycker

lämplighet,

mäjlighet,

antagande.

a) änskan, färhoppn ing

Exempel:

Du bär (borde) se den här filmen. (= Det är lämpligt att du ser den här filmen.) Det borde ga att ävertala honom. (= Det är nog mäjligt att ävertala honom.) Det bär vara han som kommer nu. (= Det är antagligen han som kommer nu.)

Exempel:

Ja, ma han leva. (= Jag hoppas att han ska leva länge.)

Anm.:

Presensformen

ma

är i denna betydelse

mycket

ovanlig.

b) uppmaning IV. vilja uttrycker alltid subjektets onskan. Exempel: Exempel: Jag viII gärna fälja med pa bio. Ingreppma tillstand. ej

(=

far inte) utfäras

utan vederbärandes

Obs! vilja

har i svenskan aldrig

futura I betydelse.

Anm.:

Man använder kanslistil.

endast

presensformen

i denna

betydelse

ach da

V.

kunna uttrycker

mäjlighet,

formäga.

Exempel:

Jag kan komma klockan atta. (= Det är mäjligt for mig att komma klockan 8.) Han kunde inte cykla. (= Han hade inte lärt sig att cykla.)

§

547 VERB som konstrueras

som MODALA

HJÄLPVERB verb: ämna (I),

Som modala hjälpverb behäva (II), färsäka

konstruerar

man ofta även fäljande

bmka (l), fd (IV), lata (IV), nika (I), tänka (II), (II),- orka (I), slippa (lV), täras (oreg.), vaga (l).

;"1

VI.

torde uttrycker

den talandes anldgande. Dessa hjälpverb bildar presens med ändelser. De uttrycker i § § 545 och 546 en modalitet. ofta liksom ver ben

Exempel:

(=
II

Han torde vara här snart. Han är antagligen här snart.)

l.
nog, kanske, antagligen,

fd

uttrycker:

a) tillätelse torde ger samma betydelse som adverben färmodligen, visst. Exempel: I den här kupén far man inte räka.

III1

116

117

§ 547

§

547

b) nodvändighet Han fick betala. 50 kronor i parkeringsboter. Han var tvungen att betala 50 kronor boter. )

V,

tänka och ämna uttrycker

avsikt.

(Jfr ska.)

Exempel:

Exempel: i parkeringsVI.

Jag tänker

(ämnar)

ga klockan

sex.

(=

raka uttrycker

en tillfällighet,

slump.

c) inträdande

hand ling

i

uttrycken fa hära, fa känna, fa se och fa veta Exempel: Jag rakade se hans porträtt i tidningen. (= Jag sag händelsevis hans porträtt tidningen.)

i

Exempel:

Plotsligt

fick jag se henne. VII.

orka uttrycker

fysisk eller psykisk kraft,

formaga.

d) impuls,

päverkan Exempel: Jag gjorde sa att han Jag orkar inte arbeta Jag har inte kraft längre nu. att arbeta längre

Exempel:

Jag fick honom att skratta. skrattade.)

(=

(=

nu.)

Anm.:

1 momenten

c och d har

fa

VIII.
ingen rent modal betydelse.

sLippa betyder detsamma

som inte behäva. (Jfr

maste, anm. 1.)

II.

Exempel: Lata använder man: att man tillater nagon (objektet) att gora nagot

Du slipper gora det. (= Du beh over inte gora det.)

a) for att uttrycka

IX.

täras

Vaga morkret.

Exempel:

Foräldrarna

lät pojken vara uppe tiji

midnatt.

Exempel:

Han tOrs inte

(=

vagar

inte) ga hem ensam

b) fOr att uttrycka

att nagon (subjektet)

fOrmar

nagon att gora nagot

Exempel:

Han lät verkstaden

reparera

bilen.

Anm.:

Mänga

behäva, fa, kunna, tänka, raka.
Exempel: Du behiiver inte hjälpa mig. Ou fär inte gä ännu. Han kan inte svara just nu. Hon tänker resa till LJppsala. J ag räkade se honom pä gatan.

av

dessa

hjälpverb

kan

ocksä

var a

självständiga

verb,

t.

ex.

III.

bruka uttrycker

en vana.

Exempel:

Jag brukar

dricka

te pa morgnarna.

Jag behiiver en ny kappa. Du fär den här boken av mig. Han kan engelska. Jag tänker ofta pä dig. " honom pä gatan. J ag räkade (= träffade)

IV.

behäva uttrycker

nodvändighet.

(Jfr maste.)

Exempel:

Pa den restaurangen bord langt i fOrväg.

behover

(=

maste) man alltid

beställa

119 118

§ § 601 -

602 d) o r s a k s a dve Exempel: r b svarar pa fragan varfor

§ § 602 -

603

ADVERB
§ 601 DEFI NITI ON
T ermen adverb betyder egentl igen nagot som här ti II verbet. Adverbet är alltsa en bestämning till ett verb. Emellertid kan adverbet ocksa vara en bestämning till ett adjektiv, ett annat adverb eller tiji en hej sats. Obs! Adverb är oboj liga och paverkar eller substantiv. Exempel: Han kom sent ti II taget. Han är ganska trevlig. Hon kom ovanligt tidigt till sammanträdet. Han dricker vani igen äl ti II maten. inte efterfäljande adjektiv, particip

(Varfär gar du sa langsamt?) Jag har ont i foten. Därfor (av den orsaken) gar jag sa langsamt.

e) g rad

a dve

r b -

svarar pa fragan ivilken och dylikt (hur mycket,

grad, ivilken hur lite)

utsträckning

Exempel:

(l vilken utsträckning arbetar du med statistiska Jag arbetar ganska lite med sadant.

problem?)

(bestämning (bestämning (bestämning (bestämning
tiji

till tiji till

ett verb) ett adjektiv) ett ann at adverb) INDELNING av ADVERBEN enligt FUNKTION

ti II en hej sats)

§ 603 PRONOM I NELLA
Anm.: Adverbet Exempel: kan ocksa v.ara en bestämning Det var omkring (cirka) ett räkneord. människor pa ishockey·matchen. 2000

adverb

Adverbens exakta betydelse kommer fram färst da de star (Jämfär pronomina! Dessa star i stället fär substantiv.) De pronominella adverben ersätter prepositionsuttryck

i ett

sammanhang.

av olika slag. grupper:

Observera att eftersom adverben är indelade dels efter betydelse och dels efter funktion, sa färekommer ett och samma adverb ofta i bada avdelningarna, t. ex. där (rumsadverb, relativt adverb), aUtid (ti dsadverb, indefinit adverb).

De pronominella a) dem o n str

adverben kan man indela i fäljande a t i v a

(=

utpekande)

adverb:

där, dit, här, hit, da, nu, sedan, därefter, därom m. fl. § 602 I NDELNI NG av ADVERBEN
a) t i d s a dve Exempel: b) rum r b svarar enligt BETYDELSE Exempel: Här bor j ag (= i Där bor han. De viII inte flytta Hon cyklade hela Han har tidigare det här huset) . dit (= till den där staden). vägen hit. aldrig talat därom (= om det där). av här el'ler där

pa fragan när

(När gick de?) De gick tidigt. r b svarar pa fragorna var, vart, varifran

s a dve

Angaende demonstrativa adverb sammansatta sition, se Adverb § 608 II.

+

prepo-

Exempel:

(Var star paketet?) Det star där borta. (Vart gick han?) Han gick hem. a dve r bsvarar pa fragan hur, pä vilket sätt

b) rei

at i va

(=

tillbakasyftande)

adverb:

där, dit, varifran, varefter, vari m. fl.
c) s ä tts Exempel: Exempel: (Hur mar du?) Tack, jag mar ganska bra. Bokhandeln, där jag alltid brukar handla, hade inte den nya grammatiken. (= Bokhandeln, som jag alltid brukar hand la i, 121

120

§

603

§
hade inte den nya grammatiken.) Jfr Relativa pronomina,

604

§ 604 SATSADVERB
Satsadverbet är ett slags omdome om satsens innehall(o)sannol ikhet, (o)säkerhet, färmodan, färsäkran, färnekande och dylikt. Satsadverbet kan man ganska of ta by ta ut mot en hej sats. där det ursprungl iga adjektivet eller adverbet ingar. (Se Ordfäljd § 906.)

§ § 409 och 410.
Familjen Nord bor i .ett hus pa landet, dit man inte kan komma fram med bil. (= Familjen Nord bor i ett hus pa landet, som man inte kan komma fram till med bil.) Den del av landet, varifran han kommer, är glest befolkad. (= Den del av landet, som han kommer (i)fran, är glest befolkad.) Angaende § 609. relativa adverb sammansatta av var

II)

a I I m ä n n a s a t s a dve

r b:

+

preposition,

se Adverb

1. adverb bi Idade av adjektiv som sl utar pa - Ug med adverbsuffixet - en, eller t+vis, t. ex mäjligen, naturUgtvis, vanligen. Se vidare Adverb § 607, 2. Exempel: De dricker vanligen äl till maten.

c) i n te r rog

a t i va

(=

fragande)

adverb:

var, vart, vaTifran, när, hur, varfär m. fl.
De interrogativa satser. adverben inleder bade direkta och indirekta frage2. adverb som är bildade pa annat sätt, t. ex. ju, oog, väl, kanske, tyvärr, (o)gärna, absolut m. fl.

Exempel: Exempel: Var bor du? (= pa vilken Han undrar var du bor. Vart tog solen vägen? Vi undrade vart solen tog Hur mycket är klockan? Hon viII veta hur mycket ..Varifran kommer det här Alla undrar, varifran det plats) h) n e gat vägen. klockan är . vackra ty get? här vackra tyget kommer. ion

Mina skor är tyvärr

fär tranga.

e r:

inte, icke, ej, samt knappt, knappast
Exempel: Man kan knappast andas i det här rum met. Jag färstar inte folk som räker äverallt.

Observera

ski Ilnaden i ordfOljd adverb

mellan direkta sammansatta

och indirekta av var

fragor! se
G)

Angaende interrogativa Adverb § 609.

+

preposition,

k o n j u 11 k tio

n e I I a a dve

r b:

d) ind

ef i n i ta

(obestämda)

adverb:

ndgonstans, ingenstans, nagorlunda, ndgonsin,'alltid. (= vid alla tilltällen), aldrig (= vid inga tillfällen) m. fl.
Exempel: Var De Jag Det är han nagonstans? har ingenstans att bo (= inte nagot ställe att bo pa). har aldrig nagonsin gillat blodpudding. är alltid skänt att sova.

Manga adverb är ett slags bindeord mell an den sats där de star och en sats som kommer fore eller efter denna sats. Dessa adverb kallar man konjunktionella adverb, eftersom de har nästan samma funktion som konjunktioner. (Se Konjunktioner § 802.) I motsats tiji konjunktionerna paverkar emellertid de konj unktionella adverben ordfoljden? Man har nämIigen omvänd ordfoljd i en huvudsats som borjar med ett konjunktionellt adverb.

De konjunktionella adverben ocksa sta inne en sats.

i

kan -

motsats

till

konjunktionerna

-

122

123

§§ 606-607
§
605

§ 605 Indelning av de konjunktioneJla

adverben

i grupper enligt

betydels.'"

~

I'OG

FäRSTÄRKANDE

adverb

a) (foljd

eJler slutsats):

a Utsd, sdledes, sdlunda, därfór, fóljaktligen
i svenska. Foljaktligen

m. JI,

I /',!'stärkande adve rb är oftast en bestämning ti II ett adjektiv eJler ett annat rodverb t. ex. mycket, helt, alldeles, oerhärt, ganska, lagom, rätt, (allt)fär, III,'. inte alls, aUt (framfär komparativer).

Exempel:

De har däliga kunskaper fä ett bra arbete.

har de svärt

1111

I xempel:

b) (motsats):

dock, emellertid,

ändd m. fl.

Hon var oerhort deprimerad äver resultatet. Jag känner mig ganska trätt i kväll. Säsen var lagom kryddad. Han bl ir allt feta re fär varje är.

Exempel:

Svenssons ville flytta utanfär staden. Restiderna tiJi arbetet blev emeJlertid

for länga .

I talspräk och ledigare stil använder man som färstärkningsord ofta adverb hi Idade av adjektiv som ger uttryck for en subjektiv uppfattn ing, t. ex.

.limtastiskt, enormt, hemskt, fórskräckligt
c) (sammanhang eller overensstämmelse: man kan säga att de har ungefär samma betydelse som och men att de är starkare): ocksa, även, dessutom, Exempel: Han ser fantastiskt bra ut. Hon är enormt begävad. John lagar hemskt god mat.

m. fl.

likasd m. fl.

Exempel:

Kalle har hjälpt oss att tvätta bilen. Dessutom har han lovat att gä igenom motorn

I morgan.

OLlKA

sätt att BILDA

ADVERB

d) (forklaring): ningen)

ju, nämligen

(dessa bäda adverb

kan inte stä torst

I me·

§ 607 Adverb bildade av ADJEKTIV
1. a) Man 'kan bilda adverb av adjektiv (= neutrumformen av adjektiv). genom att lägga tiji suttixet -

t

Exempel:

Jag tycker att en resa skaJl vara välplanerad. Den blir nämligen mycket trevligare dä. (Jfr den samordnande konjunktionen fór, Konjunktioner

§ 808.)

Exempel:

Studenterna är otroligt intelligenta. Han gick färvänansvärt fort. Kom inte for sent ti II lektionen! Jämfär: Hon fick ovanligt vackra blommor av sin fäs~man. (adverb) (adjektiv) Hon fick ovanliga, vackra blommor av sin fästman. (adjektiv) (adjektiv)

e) (fortsättning):

slutligen, vidare m. fl.

Exempel:

Statsrädet talade länge om situationen pä arbetsmarknaden. Slutligen framhäJl han vikten av en färbättrad information tiJi den invandrade arbetskraften.

b) Man kan ocksä använda presens particip . particip som adverb.

och neutrumformen

av perfekt

Anm.: I tväledade konjunktionella uttryck, bride, , . och, antingen, . , eLter, m. fl .• är det färsta ordet ett konjunktionellt adverb ocn det andra ordet en sam· ordnande konjunktion. (Se Kon.iunktioner § 809.)

Exempel:

Det är strälande vackert väder idag. Han vägrade bestämt att skriva pä papperet.

125
124

§§

607-608
2. Av adjektiv som slutar pa - Lig kan man bilda adverb pa fäljande lelle II t.~ 1111": 'II "th l) lille suffixet - t MIli I,;i I emellertid

§ 608

l"

hem borta nere utbort ned inner, ma uhem upp ppe dit hit m. fl.

dock d) ju nog

a) genom att lägga tiji

Exempel:

Han talar tydligt. suffixet - en II Sammansatta cadverb + preposition eller adverb) (tmkelt adverb II) adverb

b) genom att lägga till Exempel:

Har ni mäjligen färska räkor? Han kommer trol igen med nästa tag. Han talar tydligen med nagon.

+ i:Fran:
ifran här (= den här platsen ) ifran norr ifran var (=vilken plats)

c) genom att lägga tiji

suffixet

t+vis

härifran norrifran varifran

Exempel:

Hon kommer vanligtvis fär sent. Kan ni mäjligtvis hjälpa mig med väskorna? hitat därtill vartill bortat hemat (Se Adverb § 602 c.) c) adverb

( = + här platsen det här mot ) tillriktning till, mot i imot yad hemmet b) adverb den a..t = tijiriktningdärbort här
härat härtill

Adverb

som slutar

pa -ligt

}

är vanligen

sättsadverb.

+ till

Exempel:

Han talar tydligt (= pa ett tydligt sätt). Han uppträder naturligt (= pa ett naturligt

sätt).

Adverb

som slutar pa - ligen eller - ligtvis är satsadverb.

(Se Adverb § 604.)

Exempel:

Han talar tydligen nagon).

med nagon (= det är tydligt

att han talar

med

Man far naturligtvis inte spotta pa golvet (= självklart, att man inte far spotta pa golvet).

det är naturligt,

d) adverb nor-rut soderut västerut osterut

+

"Ltt

till, ti II, ti II, ti II,

mot mot mot mot

norr soder väster oster

§ 608 Nagra vaniiga adverb som INTE. är bildade av ADJEKTIV
l. Enkla adverb a) aldrig alltid genast nu ibi and
of ta

e) adverb snart sällan redan

+ .'Uti

eller -

i
det här det där vilket,

häruti eller däruti eller varuti eller

häri däri vari

i

yad

126

127

§ § 608 - 609 därom därvid härvid härom f) adverb g) adverb + vid

§§

610 -

611

+

om om det här om det där

~

()IO

Adverb

bildade

med SUFFIXEN

- Ledes, - Lunda, -t+vis,

- stans och

- städes 1\. I\dverbsuffixen
- Ledes, - Lunda, - t+vis uttrycker ofta sättet:

fraga om det här fraga om det där

h) adverb hittills dittills

+ tins

saledes salunda nagorlunda annorl unda ingalunda naturl igtvis mäj Iigtvis Exempel: Det gar nagorlunda (= ganska) Har ni moj Iigtvis färska räkor? bra fär honom i arbetet.

(preposition ) ti II den här tidpunkten tiji den där tidpunkten
I\llm.:

annorlunda använder man ocksä som adjektiv, n iska = en männ iska som är ol ik andra.

t. ex. en annorlunda

män-

Samma mänster använder man när man bildar en mängd andra sammansatta adverb, t. ex. varigenom, härmed, därav. 13. Adverbsuffixen Angaende adverb sammansatta § 406 anm. 2. av dess - stans
OCll -

städes uttrycker

platsen,

rummet:

+ preposition,

se Possessiva pronom ina. nagonstans ingenstans annorstädes ingenstädes därstädes härstädes I NTERROGATIVA och Adverb med suffixet - städes är. mer formeIIa se även Indefinita än de med suffixet - stans.

§

609 Schematisk äversikt äver nagra RELATIVA, DEMONSTRATIVA adverb

Angaende ingenstans, Relativa där dit varifran varfär adverb Interrogativa var vart varifran varfär adverb Demonstrativa där dit därifran därfär adverb Exempel:

pronomina,

§ 429 B.

Han har ingenstans att bo. Han har aldrig haH nagonstans att bo. Hon utävade länge sitt yrke a T eleverkets huvudkontor. Under sin verksamhetstid därstädes ränte hon stor uppskattn ing fran saväl äverordnade som underordnade.

Exempel:

Varifran (interrogativt adverb) kommer du? Den stad varifran (relativt adverb = som ... ifra.n) jag kommer ligger i norra Sverige. Anders kommer ocksa därifran. Varfor (interrogativt adverb) kom John inte ti II sammanträdet?Han var mycket upptagen, varfor (relativt adverb = av 'l.j.iLken orsak) han inte kunde komma. Han var mycket upptagen. Därfor (demonstrativt adverb = av ' den orsaken) kunde han inte komma.

§

611

ADVERBETS

KOMPARATION

1. Adverb som är bildade av adjektiv har samma komparativ- och superlativformer som adjektivet (se Adjektiv § 210): " senast sena re sent längre Iänge (tid) langt (rum) Obs! Suffixet -t faller } bort framfär komparativoch superiativändelserna. längst

128 9. Grammatik

129

§ § 611 -

612

§
2. varre Nagra av de andra adverben kan man ocksa komparera: fort bra} värst mest närmast bäst oftast re otta närmare helst fortast mer(a) hellre forta re { bättre s~.mre { sämst 1IIlIpp A (var?, Mr, där,etc.) använder man vid verb som vara, bo, sit ta, stä, Iljl!lcL. Dessa verb uttrycker befintlighet, d. v. s. att nagot sker (händer) pa en i>,,:;lämd plats. Detta symboliseras av den stara punk ten och mannen som star IIv;lIlfär grupp A.

612

I xempel:

Han star där. Eva är hemma. Olle bor här.

Anm.· mycket (mer, mest) använder man altributivt i stället fcr flest) framfcr kollektiva substantiv. (Se Substantiv § 101.) Exempel: Det var mycket folk Det finns mänga folk manga
(f/,',.,

(=

(=

manga människor) folkslag) i Afrika.

pa matchen.

Grupp B (van?, hit, dit, etc.) använder man vid verb som spring a, äka, gä, Iwmma, längta, ringa, telegrafera.Dessa verb uttrycker rärelse, verklig eller liinkt, tiji en plats. ovanfär grupp B. Detta symboliseras av pilen och mannen som springer

3. Perfekt particip och presens particip, använda Som adverb, man med mer(a) och mest. (Jfr Adjektiv § 210.)

kompareri11 Exempel: Han springer dit. Lars kommer hem. Anders gar bort. Hon längtar hit.

Observera att man bara kan komparera adverb som är bildade av adjektiv (t. ex. sent) eller som har nagot slags adjektivisk betydelse (t. ex. länge).

dVRIGT

§

612

Adverb

som betecknar

BEFINTLlGHET B hit ~-~/ va in. rt? dit ut bort hem upp fram ner (ned)

f;

*

-

resp. RDRELSE

Anm.

1:. Jämfcr exemplen "Eva gär dit" och "Lars gar Det senare exemplet ultrycker rorelse inom elt man betraktar delta som befintl ighet. Exempel: Hon gar hemma (i huset) och städar. Men: Hon gar hem och städar.

där barta i parken" . bestämt omräde och

Anm.

2: Jämfcr exemplen "Lägg boken här!" och "Lägg hit boken! ". I det fcrsta exemplet tänker man pa platsen där boken ska ligga. andra exemplet är det rorelsen som är huvudsaken. 3: Jämfär exemplen "De bor 5 trappor upp" och "De (femte) vaningen" . I det fcrsta exemplet tänker alt man maste ga eller äka upp ti II femte vaningen.

I det

Anm.

bor däruppe pa 5:e man antagligen pä

Anm.

4: I talsprak och ledig stil säger man alta "Han bor längst ut vid havet" i stället fcr "Han bor längst ute v/d havet". Pa samma sält använder man hägst upp i stället fcr hägst uppe, och Längst bort i stället fcr + rumsadverb). Längst barta (d. v. s. superlativ

131

§

613

§§

701 -

702

§

613 ANVÄNDNINGEN

av adverben

var -

vart resp. där -

dit

l' HE P O S I T ION E R
/111

1. var -

vart är interrogativa

(fréJgande) adverb DEFINITION

Exempel:

Direkt

fraga

Indirekt

fraga

Var bor du? Vart gick han?

Han undrar, var du bor. Eva fragade, vart han gick.

'" dlll;Issen prepositioner bestar av obojliga smaord, i regel obetonade, som "'"'' ocksa skulle kunna kalia "relationsord" (eller "färhallandeord"). Prellionen star i regel framfOr sitt huvudord (vanligen ett substantiv, ett !'''''lUmen i objektsform eller en infinitiv) och uttrycker en relation - ett lIi,li;'illande _ mel Ian huvudordet och and ra ord i satsen. I meningen "Boken II',I-:,;r pä bordet" uttrycker man färhallandet (relationen) meiian "boken" l, "bordet" .
IIO, •• 'lO

2. där -

dit är
l', '~positionerna
l)

kan vara

a) demonstrativa

adverb

nnkla (av, pd) eller sammansatta (se Prepositioner § 702 - 728)

(framfär, omkring)
en ordgrupp § 729)

/) sammanställda Exempel: Lars sitter där. De gar dit.

av flera ord sa att de bildar

(i stäHet for, med anledning av) (se Prepositioner
l)

former

av verb,

adjektiv

eller substantiv

(angaende, enligt, medelst) (se Prepositioner
b) relativa adverb

§

730)

Exempel:

Här är huset där jag bor.

L-..J

ALFABETISK FORTECKNING over vaniiga ENKLA SATTA PREPOSITIONER och deras ANVÄNDNING Karin ocksa kommer.

och SAMMAN-

Jag tänker

resa tiji

ett h~t

§ 702

av
Tavlan är malad av min bror.

l.
att man vani igen kan byt a ut det relativa adverbet där mot som vid (rumspreposition som visar befintlighet) och att man vanIigen kan by ta ut det relativa adverbet dit mot som ... ti!! (rumspreposition som visar rorelse). Se Prepositioner § 736 samt Relativa pronomina § 410.

Agent:

2. Material: Observera

Stolen är av trä. Hon skakade av käld/rädsla/vrede. Han led av/dog av denna sjukdom. Hon njot av konserten. Han var rod av i Iska. Han blev tratt av den ansträngande naden. (Jfr även pa.) vissa adj.:

... pa,

i eller

3. Orsak:

pro me-

Exempel:

Här är h~set. s~m jag bor i

(=

i

vilket

jag bor).

4. a) Efter

Jag tänker resa till ett hoteli, som Karin ocksa kommer till

L-:.---i

(=

till

l'

vilket

Karin ocksa kommer).

Det var vänligt/snällt/ofarskämt av dig att. komma. Det var typiskt av dig att gära sa. (Jfr for.) Hon är intresserad/road av konst. (Jfr fär.)

132

133

§§

702 -

707 §§
708 710

b) Efter

vissa verb:

Läxan bestod av tva sidor text. Jag fick/kopte/lanade boken av henne. (Jfr fran.) Jag läste brevet av en hände/se/av vana/av misstag. gammal

'l

108 fran I\nger ursprung rum eller tid: i Det här tyget är fdm Kina. Han kommer fran Schweiz. Vi fick ett brev fran var mor. (Jfr av.) Bordet är fran l700-talet. Avsta fran att roka lev längre!

c) Framfor

vissa subst.:

§

703

bakom Han sitter bakom dig. (:f.framfor.)

i.

Ovrigt:

Rum:

:/

709

for Hennes intresse for konst är stort. (jfr av.)

§

704

bland
Min bil star bland de andra bilarna parker ingspl atsen. pa

d)

Efter vissa subst.: Efter vissa adj. och particip:

1. Rum:

2. Ovrigt:

bland annat bland andra

(= (=

b/.

bl. a.) a.)

§

705

enLigt Enligt min asi kt är detta en god idé. c) Efter vissa verb:

Hon är rädd for ormar. (Jfr om.) Han var orol ig for oss. De är kända for sitt goda humor. Mannen blev anhallen/anklagad/domd/. misstänkt for sabotaget. Läxan var for lätt (jsvar) for dem. Det är bra/nyttigt/viktigt for honom aH vila. Det är typiskt for henne att al It id säga emot. (Jfr av.) Han är glad for det. (Jfr over.) Jag ska berätta/forklara/tala om det for henne. Vi oroade oss for dig. Han presenterade sig for mig. Vi rakade ut for en olycka. J ag varnar d ig for honom. J ag intresserar mig for konst. (Jfr intresserad av nagot.)

§

706

efter

1. Rum: B i larna korde efter bussen. (:f. framfor.) 2. Tid: Kom efter k lockan tre! 3. Efter v issa verb: Jag har fragat (jfr även tW)/ringt/sokt äVen om )/Ietat/längtat efter dig hela dagen. (jfr

(:f. färe.)

Anm.:

efter

tioner.

är

en preposition. (Se Konjunktioner

medan efter det att och § 814 och Diverse § 1103.)

sedan är tidskonjunk-

§

710

fore Han gick fare mig och visade vägen. Hon gick hem fare klockan tre idag. De är fare sin tid pa deHa omrade.

1. Rum:

(* (*

efter.) efter.)

§

707

framfor Han star framfor oss. (:f. bakom.)

2. Tid:

l. Rum: 2. Ovrigt: Framfor alft ska ni skota er hälsa. Jag foredrar kaffe framfor te.

Anm.:

färe är preposition och § 816 och Diverse § 1101.)

innan

är

tidskonjunktion.

(Se

Konjunktioner

134

135

§§

711 -

715 711 genom
'1

§

§§
/16 med

716 -

718

1. Rum: 2. Mede/:

De kärde genom staden. Medel: Genom att ligga ti" fr isk igen. sängs en vecka blev han Han malade tavlan med en tjock penseI. Hon betalade med en check. Vi reste dit med biljbussjbatjflygjsparvagnjtag. mect: De kom hit med färäldrarna. Hon är bekantjforlovadjgiftjsläkt med honom.

§ 712
1. Rum:

hos (

<

hus) Han arbetar jbor hos sin syster. man en del exempel

i. =

tillsammans

l. il) Efter b) Efter

vissa adj.: vissa verb:

2. ävrigt: Hos Pär Lagerkvist finner pa dialektala uttryck.

Han ska forlova sigjgifta sig med henne. Vad menar han med det? Kan jag fa pratajtala med dig ett tag?

§

713

i
§
Se Tidsprepositioner
717

1. Tid:

mellan Eva satt me"an herr och fru Blom. Taget gar mellan Gäteborg och Stockholm. De kom natten mellan torsdag och fredag.

§§

732, 734, 735.

2. Rum: Han bor iStockholm. Han satte sig i fMäljenjgräset. 3. a) Efter vissa adj.: Han är svenska. brajduktigjdäligjfortjustjtokig

,. Rum: 2. Tid:
Anm.:

J ag har ont i halsenjhuvudetjmagenjryggen. Hon var kär i honom. b) Efter vissa verb: vissa subst.: Vi gar
alla

1bland använder man emet/an j stilistiska skäl. emet/an kan man emellan") .

stä"et fär met/an av rytmiska e"er placera efter huvudordet ("oss vänner

i skolan.

c) Framfär

De Iigger sj uka i inffuensa. Vad har de i Ion? Alla hus kommer att färlora i värde. Han deladejskar apelsinen i fyra delar. Hon kom i bärjanjmittenjslutet av september. (Jfr vid och pa, anm. 2.) De gar skoi an fortfarande. (Jfr till.)

§ 718
1. RUim:

mat

Vi akte i riktning Tag mot Malmo.

mot staden. (Jfr till.) brukar varen komma till

i

2. Tid:

Mot slutet av april Sverige. Efter vissa adj.:

§

714

inom

3. a)

Hon är a Iltid artigjelakjhovligjsnälljsträngj styggjuppriktigjvänligjärlig mot 055. Studen terna demonstrer adejk ämpadej protesterade mot refor men. Han bytte sin gamla bil mot ,en ny.

1. Rum: Han kom inom härhalljsynhall. 2. 'Tid: Ni maste aka inom en vecka. (Jfr

utom.)

b)

Efter vissa verb:

§

715

längs

RUm: De pramenerade längs fl.oden.
Anm Otta kan man använda emot mot; ibi and är det en stilistisk

i

stället skillnad

fär mot. Man kan alltid mellan mot och emot.

använda

136 137

§§

719 -

721 719

§§ b) Efter Se T idsprepositioner § § 733 och 735. vissa verb: Jag blev bjuden pä lunch/middag/kaffe/ en c igarrett/fest/dans. De väntar pä mig. Vi trar pä yad du säger. Han hor/lyssnar/ser pä nyheterna. Jag litar pä yad du säger. Hon svarar pä brevet. Han ropade/visslade pä hunden. Det beror pä vädret. De klagade pä den dä I iga maten. (Jfr over.) Hon ska kade pä huvudet. Han ryckte pä axlarna. Vi hal' tio minuter pä oss, innan bussen gär. De är pä flykt/resa/väg. Jag gor det pä ett villkor. Han gbr det pä uppdrag av sin chef. Molnen I igger pä 500 meters hojd. Rummet är 7 m pä längden och 4 m pa bredden.

721 -

722

§

om

1. Tid:
2. ävrigt: a) Kroppsdelar:

Vi var kalla/varma/väta/torra/rena/smutsiga om händerna. Vi fros om fotterna. Katten slickade sig om nosen. Stockholm ligger norr om Malmo. Hedersgästen sitter ti" vänster om värd innan. Hon är rädd om sin son. (Jfr for.) Han är medveten/ovel"tygad om svarigheterna. Han bad/fl"ägade om rad. Boken handlaI" om dagens samhälle. Han dl"omde om henne.

b) Vissa adverbiella uttryck: c) Efter vissa adj.:

c) Framfär

vissa subst.:

d) Efter

vissa verb:

§

720 omkring Det stod tio äppelträd (runt) omkring huset.

1. Rum: 2.

Hon hal' en väning pä tre rum och kbk. Han hal' en son pä fem ar. Hal' du nagot bra exempel pä ordfoljdsproblem?

= cirka, ungefär:

Han stannade i London omkring

en vecka.
Anm. 1: Prepositionen d använder staende uttryck: man I formeli stll i stället for pd sa mt i vissa

§

721


Se Tidsprepositioner § § 732, 734 och 735.
Anm.

l, Tid: 2. Rum:

ä ena sidan .•• ä andra sidan Lämna saken ä sldo! (Se även Prepositioner Hon talade ä hans vägnar. borjanjmittenjslutet 2: Talsprakets ocksa i skriftspraket. (Se av och i.)

§ 741.)

Lampan star pä golvet/bordet. Hon bor pä Drottninggatan/landet/ett hoteli. Vi gar pä bio/teater /opera/konsert/restaurang/ sa'mmanträde. (Jfr tiU.) Han arbetar pä apotek/fabrik/kontor/sjukhus. Hon läser pä universitetet. (Jfr vid.) vissa adj.: Jag är säker/osäker pä saken. Han är trott pa att hora dina rad ständigt. (Jfr av.) Hon sent Han Han Han var arg pä sin man som alltid tiji middagen. är rik/fattig pä idéer. är blind pa ena ogat. är dov pä ena orat. kom for

"i

september"

borjar

bli

vanligt

§

722 till Vi stannar till den femtonde. Vänta till i morgon! Läxan till idag är inte lätt. Finns det nagra biljetter till i kväll? Han kom fbI' sent till middagen. Han kom till sist. De ska flytta till hbsten/vintern/varen/sommaren/julen/pasken.

3. a) Efter

1. Tid:

138

139

§§

722 -

723

§ § 724 Vi ska resa tiJI Skane/Stockholm. Det här är vägen tiJI Uppsala. TiJI vem kan jag vända mig fär att fa veta der! Hon akte tag tiJI Malmä. (Jfr mat.) De promenerade tiJI teatern. (= byggnaden). (Jfr pd.) De akte buss till skolan. Du kan skriva/ringa/hälsa (Jfr i.) tiJI Anderssons.
~ 725
ij

727

2. Rum:

/24

utan Han kom utan sin hund idag. (::;t med.) Vi är alltid utan pengar i slutet av manaden.

3. a) Efter

vissa verb:

utom Han var utom härhilil/synhall. Alla utom han hade kommit. form efter utom.) (Jfr inam.)

Yad kan den här produkten användas tiJI? Hon har utvecklats tiJI en stor artist. Här forvandias strämmen tiJI liksträm. Han valdes tiJI ordfärande. Barnet doptes tiJI Anna. De längtade tiJI Italien. (Jfr efter.)

l. Rum:
?

=

med undantag av:

(Obs! Subjekts-

b) Framfär

vissa subst.: Detta har varit tiJI fordel/glädje/hjälp/nyttal bekymmer/nackdeljskada for mig. Yad är han tiJI yrket? Jag känner honom tiJI namnet/utseendet. Jag viII dit tiJI varje pris. TiJI lands tar resan fyra dagar. Jag har fatt den till skänks. De gar till bords/fots/sängs/sjoss. e aven § (S" 741.

§

726

vid
Västervik Iigger vid Ostersjän. Vi mäts vid stationen! Hon läser vid universitet. (Jfr pd.) Kom vid tiotiden! Vid 40 ars alder blev han statsminister. Vid den tiden var han frisk. Olyckan hände vld bärjan/slutet av resan.(Jfr Han reste hem vid ett olämpligt tillfälle. vissa adj.: Han var van/avan Du vänjer vid bi len.

l. Rum:

2. Tid:

c) Ovrigt:

Det är en bekant/kusin/släkting/vän tiJI mig. Han, tog till orda. (Se även Prepositioner § 741.) objekt: Käp boken till mig! (Jfr at.) 3. a) Efter

i.)

4. Indirekt

b) Efter vissa verb:

dig snart vid hennes da Iiga humär.

§

723

under Det ägde rum under l700-ta let. Under dagen är han aldrig hemma. Det hände under kriget. Det var under Gustav III:s regering. De levde heJt isolerade där under tva manader. Under julen var han tv ungen att arbeta. Hunden Det är grader. Det är lag/lade sig under sängen. under noll idag. fär det är tre minus(Jfr äver.) under hans värdighet att gära det.

1. Tid:

§ TP at
1. Rum:

2. Rum:

2. Indirekt 3. Efter

objekt:

3. Ovrigt:

vissa verb:

Jag ska bara ringa till kontoret; under tiden kan du väl ta ut bilen ur garaget.

140

141

§§ §§
728 729

729 -

730

§

728

Over Han bor ivaningen over oss. Barnen sprang over gatan. Det är over noll idag. (Jfr under.) Huset är over 300 ar gammalt. Klockan är over elva. De var inte over 50 personer. Hon blev glad over presenten. (Jfr for.) Jag är fortvivladjforvanadjledsenjstolt over ditt beteende. Flickan gladde sig over betyget. (Jfr at.) Hela ti den klagade han over sin tandvärk. (Jfr pd.)

Grupp b l. Sammanställda prepositioner + enkel preposition: i stället fär med anledning av pa grund av ti II fäljd av vid sidan av i fraga om med hänsyn ti II tiji häger om ti II vänster om med undantag av 2. tillsammans tack vare 3. med uppbyggda av enkel preposition

1. Rum:

+

substantiv

2.

= mera än:

3. a) Efter

vissa adj.:

b) Efter

vissa verb:

Änm.:

Det finns en mängd sammansatta prepositioner (adverb + preposition) färutom de ovan nämnda. Dessas betydelse behäver oftast ingen färklaring. Exempel:

i och med fran och med (= fr. o. m.) till och med (= t. o. m.)
Hon kom hit med anledning av bräl1opet. Joakim hann läsa fem bäcker i stället for en pa grund han läste mycket fort. Bokhy!!an star till hoger om skrivbordet. Hon klarade provet tack vare sin stora ambition. Du skall läsa till och med sidan 125.

innanfär, utanfär, bortifrdn, m. fl.

ovanfär,

nedanfär,

ovanpd,

bredvid, Exempel:

av att

§

729 SAMMANSTÄLLDA

PREPOSITIONER

§

Grupp a fär fär sedan skul11)

730 PREPOSITIONER SUBSTANTIV

bildade

av VERB,

ADJEKTIV

eller

En del vaniiga prepositioner substantiv, t. ex.

är ursprungligen

former

av verb, adjektiv

eller

l.
Exempel: Familjen Borg kom hit fOr tva ar sedan. ViII du gära det här for min skull. Han kom fOr Evas skull.

angaende beträffande oavsett rärande enl igt jämte medelst

1) Har som huvudord

genitivformen

av ett substantiv

eller

pronomen.

2. bortsett fran (verbform oberoende av

+

enkel preposition)

142

143

I
l,

§§

730 -

732

§§
Exempe/: Man gjorde en utredning angaende behovet av dag hem i stadell, Enligt väderrapporten skal/ det b/i fint väder i morgan. TV-programmet iga l' var utmärkt bortsett fr an ett trakigt fän, drag. Observera skillnaden mellan läste boken (i) tva tímmal''' . de, behävde tva timmar fär lalar om att han läste iboken var färdig med den eller ej.

732 -

733

rl
II

"Han läste boken pa tva timmal''' och "Han Det färsta exemplet talar om att han använatt läsa färdigt boken; det andra exemplet under tva timmal', men vi vet inte, om han

TlDSPREPOSITlONER C. Negation

+

tidslängd

J

§

731 DEFJNITION

Sval' pa fragan pa hur läng tid utan att ... : pd

+

inte

=

hur lang tid gick/har

gatt o. s. v.

Svenskan skiljer mycket noga mel Ian tidslängd (tidsperiod) och tidpunkt. Fär att färsta skillnaden mel/an de alika användningarna av tidsprepositio. tidpunkt. det viktigt, att man tal' red a pa om det är fraga om tidslängd elle,. ner är

Exempel:

Jag hal' jag hal' Han far ga utan

inte sett henne pa tre ar = Tre ar hal' gatt utan att sett henne. inte ga upp Ul' sängen pa en vecka = En vecka mäste att han far ga upp Ul' sängen.

§

732 TIDSLÄNGD Alla tempus av verbet hur länge: är användbara, presens dock bara om framtid.

A. Tidslängd Sval' pa fragan

Exempe/:

Hon hal' bott här tva ar en periOd av tva ar. Prepositionen

i

=

Hon hal' bott här under

§ 733 TIDPUNKT
A. Sval' pa fragan

i kan

man ute/ämna

i

detta fal/. presens dock

om

när

+

presens (futurum):

AI/a tempus av verbet bara om framtid.

är mäj Iiga vid denna preposition,

Exempel:

Vi reser om en vecka.

Exempel: B. Tidslängd

Hon hade bott/ska

bo o. s. v. här (i) tva ar.

B. Sval' pa fragan

när

+

preteritum

(pluskvamperfektum):

efter

+

avslutad

handling Exempel: hur lang tid behovel', använder man C. Sval' pa fragan när De kom till oss den 15 juli och reste (hade rest) efter en vecka.

Sval' pa fragan pa hur lang tid for att ... : pa

+

preteritum

(pluskvamperfektum):

for Exempel: Han lagade bilen tre timmal' fär attpa tre bilen. laga timmal'

sedan
Han kom (hade kommit) hit for tre ar sedan.

=

Han använde, behovde tre Exempel:

Man tänker sig är användbara. tempus av verbet en prestation, ett resultat, 144

nagot som är färdigt.

AI/a

D. Som svar

i morgan,

pa fragan när använder man ocksa uttryck av typen pd morgonen, fredags.' Se nedanstaende schema!

i

igar,

10.

Grammatik

145

§ 734 Schema äver TIDSUTTRYCK
Iiivarjulenju I ;ii varas Framtid allmänhet julas Nutid sändags pa vararna julvaren ivar i pa jularna pa sändagarna pa sändag F ärfl uten ti d vinter, m;dsommar, -en, fred ag torsdag onsdag lärdag t;sdag on, vintrar -somrar jul, -en, -ar sändag, -en, -ar var, -en, -ar Helger Dagar

Delar av dagen morgon, -en, morgnar

i morse

pa morgonen pa morgnarna

i morgon bitti

i mandags morsei pa mandagsmorgonen färm iddag, -en, ar eftermiddag, -en, -ar i natt i gar kväll -en, -ar

pa mandag morgon i eftermiddag

II pa natten i efterm iddags pa kvällen eftermiddagen kvällarna pa nätternaiddagarna efterm

i

efterm iddag

kväll,

i

kväll

i kväll

natt. -en. nätter

i natt

i natt

i gar natt natten tiji Áret och manaderna januari februari mars april maj > juni juli augusti september oktober november december

i gar

i fjol färra

iar
aret

nästa ar

i januari

i januari

i

januari

i januari

§§

734 -

735

§§

735 -

736

Anm:

l:

i gar

och

i dag

kan man ocksa skri va igar och idag.

r:xempel:

Anm. 2: Vid datum och artal använder man ingen preposition. Exempel: Han är fädd den 3 juli 1947. Vi ska träffas den 24 februari igen. Hon reste fr im hemlandet (ar) 1970. J ulen 1959var jag i Helsingfors. Anm. 3: Specielit i "kommunikésvenska", t. ex. tidningsreportape, nyhetsuppläs· mandags uttryckel ningar o. s. v. använder man otta i stället fär eftermiddags - 'pa eftermiddage1l, pa mandagen. Pa samma sätt: mandags marse -pa mandagsmarganen, o. s. v.

Det är andra gangen pa en vec ka som han kommer fär sent. 1 2 3 4 5 6 Det här var det dummaste jag har härt pa flera veckor . 1 2 3 5 6 Det var färsta gang en pa länge som vi sags. 1 2 3 4 5 6 Däremot: Det var den bästa film 1 2 3 4

i

i

i

(som) jag har sett

i

hela mitt

liv.

pa mandagen kan i sadan stil även betyda den mandag som kommer. Exempel: Pa mandagen bevistar de bada statsäverhuvudena en färeställning pa Nationaloperan. Anm. 4: När man anger en bestämd tid pa dagen, eller dag, arstid eller helg under en bestämd tidsperiod använder man vanligen pa, 1. ex. pä mändagen, pa varen, pd ju!en. Exempel: Pa Pa Pa Pä kvällen (den dagen) läste han tidningen. mändagen under den färsta semesterveckan reste vi. varen 1969 var vi utomlands. j ulen det aret var de i fj äIIen.

i

+

bestämd tidsperiod.

Observera att det vid dessa uttryck ning, se Diverse § 1109.

är fraga om ett slags emfatisk

omskriv-

§

736

RUMSPREPOSITIONER

Se även under, Prepositianer § 723.

ti II mot at Grupp 1 fran
1.1111

mellan längs l)

Svenskan sk i Ijer mel Ian tre slags rumsprepositioner: 1. prepositioner som uttrycker riktn ing, 2. prepositioner som uttrycker befintl ighet, och 3. prepositioner som ibi and uttrycker riktning och ibi and befintlighet. (Se även Adverb § 612.) i hos äver inom under bakom pa Grupp Gruppefter LJ • framfär 2 3 vid :-' eller

LJ

"

§

735 PERIODICITET hur otta:

\ t\
~
"De

Svar pa fragan

Exempel: Undantag:

en gang

i sekunden, i timmen, i veckan, i

manaden o. s. v.

en gang om dagen, om dygnet, om aret.

Alla tempus av ver ben är användbara.

Exempel: Anm.: Superlativ eller ordningstal + pd + tidsperiodjtidsuttryck
l 2 3 4

i obestämd form.
5

Grupp 1: De kärde mot stationen. Hon reser till Madagaskar

i morgon.

det (här, där) + vara + superlativ eller ordningstal + (subst. +) pa + tidsut. tryckjtidsperiod
6

(i obestämd form).

l) "De promenerade längs floden" uttrycker
promenerade. Jämfär parken" .

inte riktning utan talar om var de promenerade i parken" med "De promenerade tiji

148

149

§§

736 -

738

§§ Grupp 2: Jag arbetar hos Andersson & Soner. Per satt bakom Lisa. Grupp 3: Hon sitter pa stolen. Han kom pa festen. Hunden ligger under bordet. Hunden krop in under bordet.

738 -

740

M:IIII~a prepositionér kan fungera som konjunktioner e/ler kan vara en del av """jllnktioner, t. ex for, for att, sedan, eftersom, trots att, pd grund avatt,

""." anledning avatt,

m. fl.

Anm.·

Relativpronomenet som + rumsprepositionerna ut mot dit. re/at/va adverbet där; som + til! ut mot det (Se Adverb § 613. 2 b.)

i, vid, pd kan man of ta by'" kan man pa samma sätt byl"

I x'1lnpel: Han kunde inte kom ma, fär han hade inga pengar. (konjunktion) De kom trots regnet. (preposition) De kom trots att det regnade. (konjunktion) Forestä/lningen var inställd pa grund av sjukdom. (preposition) Foreställningen var inställd pa grund av att primadonnan blivit sjuk. (konjunktion)

äVRIGT

li 739 PREPOSITIONER

som uttrycker

GENITIVFäRHALLANDE

§ 737 ADVERB

+

PREPOSITIONER som bestar av ett adverb
****-

Ett genitivfärha/lande uttrycker man ofta i svenskan med hjälp av en prepo:;it ion, vani igen pd,for, till, i, vid eller over. Observera att prepositionen av är ovanlig i sadana genitivuttryck.

Det finns manga uttryck Exempel: ga in

+

en preposition.

Exempel:

i

ga/titta in genom resa/längta hem ti/l ga in pa

ut ur affären/rummet ut genom därren/fonstret bort fran Kiruna/familjen ut fran apoteket

Herr Blomsträm malade taket pa sitt hus. Vi är nu framme vid malet fär var resa. Barbro är en god vän ti/l mig. Hans kunskaper i svenska är ännu inte sa stora. Den svenske kungen Gustav II Adolf stupade i slaget vid UHzen 1632. Vi tittade pa en karta äver Sverige. Drottningen av England heter Elizabeth.
I stället for en genitivkonstruktion med - s (se Substantiv § § 101 O och 114) eller ett genitivuttryck med preposition använder man oftaett sammansatt substantiv. Exempel: hustak, resmal, svenskkunskaper. En genitivkonstruktion med - s har oftas.t samma betydelse som ett genitivuttryck med preposition. Huvudordet bl ir dock i regel mer betonat om man använder en genitivkonstruktion med - s Denna "konstruktion är ocksa mer formel!. Exempel: Landets invanare är kända for sin gästtrihet. Invanarna i landet är kända for sin gästtrihet.

Anm

Ganska Exempe/:

manga ord kan vara Han sitter Han sitter

bäde preposition

och adverb.

Anm.

l:

bakom mig. (preposition) bakom. (adverb) Anm.2:

Hon har varit här sedan midsommar. (preposition) Hon reste hem sedan. (adverb) Se äVen Diverse § 1103.

II

§ 738 PREPOSITION + INFINITIV och PREPOSITION + BISATS Prepositioner bisats. kan i svenskan styra (hära ihop med) en infinitiv el/er en hej
Exempel:

I
II

§
Är du intresserad a v att ga med oss? Hon var rädd for att träffa okända människor. Han blev forvanad ä ver att se henne. Är du intresserad a v att han kommer? Hon var rädd for att hon maste träffa okända mélnniskor. Han blev forvanad ä ver att hon var där.

740 Olika fal/ da PREPOSITIONEN som bärjar

star SKILD

fran SITT HUVUDORD

1. i relativsatser
Exempel:

med vad el/er som.

Färst om en manad kan jag visa dig vad arbetar med. Stolen som han sitter pa är gron.

(=

det som) jag nu

150 151

§§

740 -

741

§§ 2. vid infinitivuttryck

801 -

802

KONJUNKTIONER
§ 801 DEFINITION Konjunktioner är ord som binder eller fogar samman. De är obojIiga och vanIigen obetonade. § 802 OLI KA SLAG AV KONJUNKTIONER l. I Samordnande konjunktioner (bindeord) binder samman satser eller satsdelar av samma sort.

Exempel: De har manga trevi iga grammofonskivor att lyssna pä. Hon har ett svart problem att brottas med. 3. i frägesatser

Exempel: Vem gay du brevet tHl? Vad kan man använda den här maskinen till? Hon undrade, vem du gay brevet tijI. Han fragar, yad man kan använda den här maskinen till. 4. vid emfas

Det finns bara nagra fa samordnande konjunktioner: Exempel: Det bor man tänka pä. Sädana svärigheter är du inte ensam om.
Anm.: huvudordet. och 4 är. det ocksä mäjligt , fallen 3 att placera prepositionen framfär

och, samt (formelit), . eHer, men, utan,for, ty (formelIt), m. fl.
Exempel: Per och Stina gick pa bio. I (och binder samman tva subjekt) Han sitter och läser. (tva predikat) Kommer du eller kommer du inte? (tva fragande huvudsatser) Vi bjod dem, men de ville inte komma. (tva huvudsatser) De hoppades, att resan skulle ga bra och att vi skulle komma fram fore kvällen. (tva bisatser) Observera att en samordnande konjunktion inte päverkar ordfoljden I en huvudsats! Se Ordfoljd § 902 l.

§ 741 PREPOSITION + rest av gammal KASUSSäJNING
Efter nagra prepositioner, specielIt tiU och i, kan man i vissa uttryck ännu se gam la kasusformer av substantiv, adjektiv och pronomen. Exempel: till bords, till sängs, till fots, till dods, utomlands, inomlands till dess, sedan dess till godo, till salu till hands, till väga, till orda allt i allo, forvisso skämt asido, ga man ur huse iforstone, pa nader i rättan tid, igodan ro pa sistone II.

I

Underordnande konjunktioner (fogeord) fogar samman huvudsats med bisats. De inleder bisatsen (den underordnade satsen).

Man kan dela in de underordnande konjunktionerna deras betydelse.

i grupper efter

1. Det all mänt underordnande att. 2. Temporala konjunktioner (tidskonjunktioner): när, dd, tins, (inte) forrän, innan, medan, sedan. 3. Kausala konj unktioner (orsakskonj unktioner): eftersom, därfor att, for att (i ledig stil i stället for därjor att), dä, emedan (formelIt), som (formelIt).

152

153

§§

803 -

805

\

§§
konjunktioner konj unktioner (vi/lkorskonjunktioner): (medgivande-, motsatskonj unktioner):

806 -

809

4. Konditionala

am, ifail.

§

806 eUer star ofta mel Ian tva alternativ.

5. Koncessiva 6. Finala

dier

fastän, fast (Iedig stil),
konjunktioner 7. Konsekutiva

trots att, även am, ehuru (forme/lt).
Exempel: Ska han eller du gora det? ViII du sitta e/ler sta? Han undrar om du viii sta eller om du hell re viII sitta.

(avsiktskonjunktioner):

for att, sa att (Iedig stil).
konjunktioner (foljdkonj unktioner): sa att, sa (i huvudsatsen) ... att. 8. Komparativa konjunktioner (jämforelsekonjunktioner): sam, sasom, än, ju (i bisatsen) " . ju eller desto (i huvudsatsen). 9. Interrogativa konjunktioner (fragekonjunktioner): om, huruvida (formelit), ifa II (taisprak). Se även Konj unktionella adverb § 604 c.

§

807

men ac h utan

men och utan uttrycker en motsats eller en invändning. men är vanligare än utan, eftersomutan kräver en negation iforsta ledet och en klar motsats i det
andra.

SAMORDNANDE

KONJUNKTIONER

Exempel:

Han steg upp klockan sju men kom ända for sent. Lars äter aldrig fisk utan bara kott.

§

803

I NLEDNI NG maste alltid sta me/lan de ord och uttryck I samma satsled som men kan man ofta tänka sig ordet ända, och pa samma sätt kan man tänka sig bara i samma satsled som utan.

De samordnande konjunktionerna som de binder samman.

Exempel:

De vi Ile gärna ga, men de hade ingen moj Iighet att gora det.

§ 808 for och ty for och ty betyder samma sak, men for använder man mest i ledigare stil, medan ty är typiskt for skriftsprak, specielit for fackprosa.
Exempel: Han kunde inte bjuda sin flicka pa bio, for han hade inga pengar. Gotland har of ta stora vattenproblem sommartid, ty nederbor· den är ringa.

§

804 och När och binder samman flera av samma sort, sätter man i regel bara ut och mel Ian de tva sista.

och är sällan betonat och uttalas vanligen "a".
satsdelar

Exempel:

Hon packade ner trojor, i väskan.

byxor, skor, kjolar,

blusar och klänningar

Anm.

§

805

samt
Anm. Anm.

huvudsatser, men de kan 1: Satser inledda med fór och ty är visserligen ändä inte stä ensamma i matsats till óvriga huvudsatser. Därfór tycker man alta at! dessa satser är bisatser av samma typ som satser inledda eftersom, därfór att, asv. med de underordnande konjunktionerna 2: fór och ty kan bara binda är mycket vanligt 3: fór § 1009 I c artm. 1. samman i huvudsatser. Exempel, se Meningsbyggnad

samt betyder detsamma som och. Man använder det i mera formelI stil och även när man viII betona bindeordet. samt kan inte binda samman tva full',
ständiga huvudsatser men däremot tva fullständiga bisatser.

talspräket.

§
Exempel: Ni papekar flera felaktigheter personalen vid flera tillfällen andra liknande oegentligheter utredningen, bl. a. att den yngre blivit forbigangen samt att även fOrekommit.

809

bade

och, antingen

dier, varken

eller

i

Man kan forstärka konjunktionerna och och dier genom att lägga till ett kon· junktionellt adverb (se Adverb § 604 c) i det forsta ledet pa foljande sätt:

154

155

§ § 811 § § 809 811

815

'III

bade... och antingen eller varken eller

I\nm. 2: Man utelämnar

ofta att, specielIt efter karta huvudsatser. gar nu.

Exempel: Jag tro,:jag

11,1

III
II

Exempel: Hon viII bade ga pa bio och pa restaurang. Hon viII antingen ga pa bio eller pa restaurang. Hon viii varken ga pa bio eller pa restaurang. Man kan säga attbdde ... Iochvisar att tva alternativ av tva gäller, antingell ... eller att ett alternativ av tva gäller och varken ... eller att inget alternativ av tva gäller.

§

812

när

när kan vara bade konjunktion och fragande adverb.

I I

Exempel: När taget kom, stod chauffären och väntade. (konjunktio:l) Chauffären fragar: "När kommer taget?" (fragande adverb) (Se Adverb § 603 c.)

III
I

UNDERORDNANDE

KONJUNKTIONER

§ 813 dä dä kan vara bade temporal och kausal konjunktion; dessutom kan dd vara adverb med betydelsen "vid den tidpunkten", se Diverse § § 1104 och 1105. Exempel: Da jag var liten, bodde vi pa landet. (temporal konjunktion) Myndigheterna besl6t att f6rpassa mannen, da han saknade giltigt uppehallstillstand. (kausal konjunktion) Vi gick samtidigt i skoian, men jag kände honom inte da. (adverb)

I

§

810

INLEDNING

De underorc;:lnandekonjunktionerna inleder bisatser. Bisatsen kan antingen sta efter eller färe huvudsatsen. Om bisatsen star fare huvudsatsen. far huvudsatsen omvänd ordfaljd. (Se Ordf61jd § 902 II.)
I

§
I

811

att §
814

li

att star oftast efter sägeverb (t. ex. säga, berätta, tycka) och har med tiden fatt ett slags mellanställning mel/'an konjunktion och skiljetecknet :. Därf6r har man efter att ibi and bisatsordf61jd och iQland huvudsatsordf61jd, särskilt i ledigt sprak: (Se vidare objektsbisatser, Meningsbyggnad § 1004 A.) Exempel: Hon säger, att han in te har tid. Hon säger, att han har i nte tid. (Iedigt sprak)
Anm. 1: Denna mellanställning mellan konjunktionoch skiljetecken märker man ocksa i fraga om placeringen av adverbial och objekt. Dessa placerar man ofta, specielIt i ledigt sprak, direkt efter att. Ocksa ordfäljden paverkas: man far omvänd ordfiiljd. Exempel: I Spanien träffade han Eva. Han sade, att han träffade Eva Spanien. Han sade, att i Spanien träffade han Eva. (Iedigt sprak) Sjiiresor tycker hon i n t e om. Hon säger;-aIT hon i nt e tYcKer om sjiiresor. Hon säger, att sjiiresor tycker hon in t e om. (Iedigt sprak)

sedan och preposition. (Se Diverse § § 1103

sedan kan vara konjunktion. adverb och 1105.)

Exempel: Sedan (= efter det att) de ätit middag, gick de pa bio. (konjunktion) De at middag (färst). Sedan (= därefter) gick de pa bio. (adverb) Han har inte träffat henne sedan pask. (preposition)

§ 815

inte ...

färrän

i

inte star i huvudsatsen, som maste sta fare bisatsen. I stället f6r inte kan man ha eU annat negerande ord, t. ex. knappt, knappast. Exempel: Vi träffade ingen bekant pa hela dagen, forrän vi nästan var hemma igen, Han hade knappt hunnit innanfär d6rren, forrän telefonen ringde.

Jämfär:

De undrade. om han träffade Eva i Spanien. Han viii veta, om hon inte tycker om sjiiresor.

157
156

§ § 819 § § 816 819 816

823

§

innan
Som preposition betyder i1WIIII

I\llgaende

ordfäljden

frageformade

konditionalsatser,

se Ordfäljd

§

904.

innan kan vara konjunktion och preposition. samma sak som färe. (Se Diverse § 1l0l.)
Exempel:

ti

820 fastiin

./ilstiin har i ledig stil formen fast. Man kan fär att fa fram en motsats meiian
Kom ·hem, innan det blir märkt! (konjunktion) Kom hem innan (= färe) kfockan sju. Iva satser färena dessa antingen

./ilstiin eller 2) med den samordnande
Iar man da huvudsats

+

bisats,

med den underordnande konjunktionen konjunktionen men. I det färra fallet i det sena re fail et huvudsats + huvudsats.

l)

innan som preposition

är fedig stil. Exempel: Han gick till arbetet, fastän han var sjuk. Han var sj uk, men han gick ändä ti II arbetet. § 807.) (Se men, Konjunktioner

§

817

därfär att

därfär att-bisatsen star i regel efter huvudsatsen. I talsprak använder milll ofta en fristaende därfär att·bisats som svar pa en fraga inledd med varfiil'. I talsprak och ledig stil använder man ofta fär att i stället fär därfär (lU. (Jämfär den final a konjunktionen fär att.)
Exempel: Varfor kommer du fär sent? - Därfor att (For att) klocka inte ringde. Hon viII ga ut därfor att (= eftersom) solen skiner. min väckar·

§ 821 fär att

jär att är den vaniigaste
Exempel: Han kom tiji

finala

konjunktionen.

(Se ocksa därfär att.)

Sverige for att han skulle träffa sin syster.

talspräk Da konj unktionen därfär att ofta medfär svar igheter, kan man rekommendera användandet av eftersam i stället. Angaende skillnaden mellan därfär och därfär att, se Diverse § 1l0l.

använder

man ofta sa att som final

konjunktion.

§

822 sa. att man vani igen med sa huvudsatsen och att som inledan-

sa att konstruerar
de ord i bisatsen. § 818 da man mest i formelI sti l. Exempel:

Den kausala konj unktionen dd använder

Hon arbetade sa hart, att hon maste sjukskriva

sig.

Exempel:

Dä hon inte visste att hennes man skulle komma hem just denna dag, blev hennes häpnad obeskrivlig.

§

823 än och sam

(Se Diverse § 1l04.)

De bada konjunktionerna än och sam uttrycker en jämfärelse. än använder man bara efter en komparativform (av adjektiv eller adverb) eller en form av ordet annan eller efter ett ord som är bildat av annan, t. ex. annorlunda.,

annanstans. § 819 om am är den vaniigaste
Exempel: konditionala konjunktionen. Exempel: Eva Han Han Han sjunger bättre än Olle. är äldre än sin fru. hade inga andra vänner än de tva. har aldrig bott nagon annanstans än

Stockholm.

Om jag far tid, kommer

jag.

159
158

§§ §§
823 825

901 -

902

I and ra fail

använder

man

sam.

ORDFOLJD
§ 001 INLEDNING
are 1/ GV Svens k an h ar I" jam f"" Ise me d manga an ra, ICk e-germans •••hl sprak ... od' mycket bestämda regler for ordfoljden .

Exempel:

Olle sjunger inte lika bra som Eva. Han är lika gammal som sin fru. De bor pa samma gata som vi.

Angaende

"sin fru", "sam vi",

./

se Pronomina

§

408, anm. 1.

§

824

ju.".

desto (ju)

ju ... des to har ju i bisatsen och desto i huvudsatsen. Man kan ocksa användaju i bisatsen. Oftast star ju och desto framfär komparativformer av adjektiv eller adverb.

Exempel:

Ju mer han drack, desto (ju) fullare

blev han.

o o o k tt substantiv ?etta ~eror bl. a. pa att man inte pa nagan ändelse an se om ~. r man inte ar subjekt, objekt eller nägon annan satsdel. Predikatsverbet boJ# utan man efter den '/person" (Se pronomina § 402) som utfor handlinge(l,f h I od' . ac p reanvander samma f'arm fór 1:a, 2 :a och 3:e person, ba e slngu Iarl?'"'"kt och uralis. (Dessutom uttrycker man oftast fraga enbart genom att subJt'! h II Pt d"l, I"atsverb kommer iannan ordningsfäljd.) Därfär k an man . t..4< e er M eIn ~4 och u lämna subjektet utom nagra fa undantagsfall. (Se Verb § e ningsbyggnad § 1009 I anm. 2.)
u

i

5r

§

825

am ORDFDLJDEN I HUVUDSATS
utan frageord. I talsprak

Det interrogativa am inleder en indirekt fragesats använder man ofta ifall i stället fär om.

§ 002 REGLER
Exempel: Han fragade mig, om (ifall) jag ville ga.

fär ORDFäLJDEN
.001 ..

i HUVUDSAíS

E n hd" uvu sats ar sJa vstan d'19: dk" an I rege I sta ensam, o b eroe nde av andra en o uppma in satser. Huvudsatsen kan vara 1) ett pastaende, 2) en fraga, 3) en n g.

Exempel:

1) Han kommer nu. 2) Kommer han nu? 3) Kom nu! har

Huvudsatsen

ibiand rak ordfoljd

(subjektet

kommer

fo re Q!edikatsverbeJ)' efter ~).

ibiand omvänd ordfoljd

(subjektet

kommer

l.

Oh u o o ""ller m uvu d satsen ar ett pastaen d e, h ar den an t'Ingen ra k '" d omvänd ordfäljd. Ordfäljden är omvänd om huvudsatsen bärjar rTl e en annan satsdel än subjektet.

161 160
11.

Grammatik

§

902 §§
Ol II Ett tidsadverbial star otta forst, men rumsadverbiaJ, sättsadverbial fo/jd § 913.) objekt endast Om de är betonade eller star i motsats till nagot. (Se O,'tI

902 -

903

blem med rak eller omvänd ordfoljd. Om imperativen ett subjekt, sätter man detta efter imperativen fQljd) .

riagon gäng har (omvänd ord-

(och, men, fär, utan, m. II Observera att en samordnande konjunktion vänd Konjunktioner. § 802) kan stä fo re Subjektet utan att satsen far 0111 - se ordfQljd.
Exempe/: K/ockan sju äter jag frukost. ~ äter frukost klockan sju. inte komma.

Exempel:

Kom nu! Sätt dig pä stolen! Sätt du dig här och lugna ner dig!

= ---

Vi bjod dem, men de ~

Anm.:

Observera att ordfäljden i en huvudsats är omvänd ocksä när bisats elJer en direkt ett adverbiaJ elJer ett objekt som bestär anfäring. satsen bärjar med Exempel: (bs) När kloCkan var sju, ~ ~, anfäring) när klockan "Klockan "Klockan ~. var sju. är sju", är Sju". (hs) (bs) ~ (direkt
b..!!!:!.

hUVUdav en

§
(hs) ~ (direkt (hs)

903 Schematisk

oversikt

over ORDFäLJDEN

HUVUDSATS

(hs)

\.

Hon ska träffa

honom

I morgon ska hon träffa honom _

t:@D~:

anfäring)

i morgon.

(tidsadverbial)

Han koper Exoressen I l. Om huvudsatsen är en fräga,
Exempe/:

Expressen hemvägen.

koper han pa

har den van/igen

omvänd ordfoJjd.

(objekt)

pa hemvägen.

Kommer Varfor

-=-kommer

bQn?

hon?

~ där.

viII inte bo (rumsadverbial) Där ~ ~ inte bo.

(Jndantag:

jekt, är ordfoljden Om fragan borjar

rak. ett frägeord med

SOm samtidigt

är sub.

(hs)

:!..9.g

stannar _hemma.

(bs) Om du viII, stannar jag hemma. (hs) ska jag

om du viII. (bs)
Exempel: ~ ~ kommer där borta? (hs)
.::@g

ska hända i morgon?

ska stanna hemma,

(bs) Om du viII,

om du viiI. (bs)
Han fragade: ",. 162 En huvudsats SOm innehäller en imperativ (UppmaningSform av verbet) har vanI igen inget subjekt. Därfor har man ; detta fail heller inga prokomma? " "Kan du

stanna hem ma. (hs) "Kan han. du komma?" , fragade

163

--.---.-:::

I

§
§§
903 904

904

Exempel:
II'

(hs) ~ (hs)

gick. var sju. (bs)

III.

Pästäende Han bor här. Här bor han.

Fräga

III

Karl gick. när klockan

Bor han här?

B isatsen ger vanligen sen. I exemplet talar Jämfor:

närmare upplysningar om det som händer i huvudsatbisatsen om tidpunkten när Karl gick. sju.

Han bor inte här. Här bor han inte. Bor han inte här?

Karl gick klockan

Bisatsen Han ska komma idag. Ska han komma idag? verbet.)

har

som rege\

rak

ordfaljd direkt

(subjektet

kommer

fare

predikatsordet (se

I en bisats star subjektet

efter det bisatsinledande

Idag ska han komma.

Meningsbyggnad

§ 1008) utom där detta är subjekt (som, vem som etc.).
(vi Ilkors-) bisatser av typen

Han ska inte komma

-

---

idag. Ska han inte komma idag?

lJndantag 1: Konditionala

Idag ska han inte komma.

Hade jag tid. skulle jag gora det gora det.

=

Om jag hade tid. skulte jag

VarfOr kommer Vem kommer

---

hon? där barta? Dessa bisatser kallar man frägeformade konditionalsatser. eftersom samma ordfoljd som en fraga. De är mycket vanIiga i svenskan. de har

Yad ska hända i morgan? En frägeformad konditionalsats star alltid fare sin huvudsats. For "vandrande" adverb i sadana satser gäller samma regler som for "vandrande" adverb i huvudsatser. (Se Ordfoljd § 906.) For de indefinita pronomina ingen, inget o. s. v. gäller samma regler i denna typ av satser som i huvudsatser. (Se Pronomina § 429.) Man kan därfär säga att de frageformade konditionalsatserna har en mellanställning mellan huvudsatser och bisatser. Jfr: Sätt du dig här och lugna ner dig! Exempel: Om jag inte ~ idag. gor j ag det i morgon. gor jag det i morgon. Hinner jag inte idag.

III.

Uppmaning Kom nu! Sätt dig pa stolen!

Undantag 2: att-satser. ORDFOLJDEN I BISATS Angaende olika typer

(Se Konjunktioner

§ 811 anm. 1.) § § 1003 1007.

av bisatser.

se Men ingsbyggnad

§

904 REGLER

for ORDFDLJDEN

i BISATS

En bisats (i skriftspräk) mäste vara sammanbunden med en huvudsats. Bisatsen kan inte existera ensam. Den är en del av huvudsatsen: ett s/ags bestämning eller forklaring till huvudsatsen.

165 164

§ 905

§§ 906-907 §
l. 905 Schematisk (hs) Hon sade,
1i

oversikt

over ORDFäLJDEN

B, SATS

I\OVERBETS PLATS
906 "VANO RANDE" ADVERB

att de ~r. (hs) Hon säger,

(bs) En del mycket van liga adverb har ol ika plats i forhällande tiji predikatsverbet huvudsats och bisats_ I en huvudsats star dessa adverb efter det forsta verbet, i en bisats star de fare detta. Man kan därfär kalia dem "vandrande" adverb.

i

att de ska komma.
'l

(bs)

II

II.

(hs) Jag stannar om du \dl.J. (bs)

hemma,

(bs) Om du

vil/,

stannar jag hemma.
III 1/:

(hs)

(hs) Han kommer, (bs) När han kan, när han kan. (bs) kommer
III.

Dessa adverb star ottast som bestämning till hela satsen. Man kallar dem da satsadverbial. (Adverb är en ordk Iass: adverbial är en satsdel.) Satsadverbialet är ett slags omdäme om satsens innehall - sannolikhet, osäkerhet, färmodan, färsäkran, färnekande o. dyl. Satsadverbia let kan man ganska otta by ta ut mot en hel sats, där det ursprungl iga adjektivet eller adverbet ingar.

han. (hs)

§
A.

907 Forteckning Foljande

over "VANDRANDE"

ADVERB

(hs) Boken, (bs) som jag läser, är mycket träk igo (hs) (hs) Han akte till landet, (bs)

adverb "vandrar"

i regel (är rorliga): knappast knappt med viss sannolikhet mojligen mojligtvis naturl igtvis nog (= antagligen) ogärna sannol ikt saledes (= alltsa) säkerl igen säkert slutl igen trol igen troj igtvis tydl igen vani igen vani igtvis verkligen väl = (antagligen) äter ätminstone även m. fl. arbetar ogärna pä overtid.

där han stannade en vecka.

I V. (hs) Oskar fragar, vem du viII träffa. (bs)

ordfoljd mellan direkt och indirekt Observera skillnaden fraga är huvudsats och en indirekt fraga är bisats. Oirekt fraga 'ndirekt Var bor han? Var ska han bo? Vem träffar du? Oskar fragar, Vem viII du träffa? Oskar fragar, När ~r du? Han fragar, De fragar, De fragar, fraga

i

fraga.

En direkt

absolut aldrig a/ltid a II tsa antagl igen bara blott egentl igen ej endast faktiskt färmodl igen forvisso givetvis gärna (he/lre, helst) i själva verket
ic ke

inte ingalunda

ju
var ~ bor.

var lliw ska bo. vem du träffar. vem Q.!dviII träffa. när du kommer. Exempel: (hs) 'Fräken Froken eftersom Andersson

-

kanske kanhända

Andersson

maste by ta arbete, pä overtid. (bs)

hon ogärna arbetar

166

167

§§

907-908
§
B. Andra adverb "vandrar" dagl igen egentl igen fo rr forut härom dagen inom kort längsamt länge ocksä ofta
nu
908

bara ibiand och är dä vanligen obetonade. strax ständigt sä smäningom säJlan särskilt tidigare tidigt ti" och med ti" sist ti" slut tiJI stor del tyvärr änyo än(nu) over huvud (taget) m. fl.

Anm. 3: ocksd -

inte heller

Adverbet ocksd kan bara sta i en jakande sats. I satser med negation (inte, a!drig m. flo) använder man i stället heller. Exempel: 1. 2. 3. 4. 5. (hs) Karin kan läsa. Hon kan ocksll skriva. Lisa kan inte läsa. Hon kan Inte heller Sten kan läsa. Han kan skriva ocksll. Dag kan inte läsa. Han kan inte skriva Johan har ingen regnrock. Han har (l exempel 3, 4 och 5 är ocksd och nade.)
(bs)

skriva. heller. inget paraply heller. inte· heller mer beto-

sakta sent snabbt

1. Gustav talar om att Karin kan skriva. 2. Testresultatet visar att Lisa inte heller kan skriva. 3. Fru Ek talar om att Johan att han inte har nllgot paraply Anm. 4:

kan läsa och att hon ocksll inte kan läsa och att hon

inte har nagon regnrock och heller.

ti!! och

med -

inte ens

Angäende inte ...

heller, inte ...

ens, se Ordfoljd § 908 anm. 3 och

4:

Adverbet t ti!! och med (t. o. m.) kan bara sta i en jakande sats. I satser med negation (inte m. flo) använder man i stället ens. Exempel: De forlorade allt vid branden, t. o. m. sina kläder. De har ingenting kvar efter branden, inte ens sina kläder. Anm. 5: Inbordes placering av "vandrande" adverb samma sats,

Exempel: (hs) Hon kor ofta bil. Han talar om att hon ofta kor bil. (bs) Men: (hs) Hon kor bi I ofta. Han talar om att hon kor bil ofta. (bs)

Om inte + ett annat av dessa "vandrande" adverb finns placerar man vanligen inte efter det andra adverbet. Exempel: (hs) Han viII kanske inte komma. Man far naturligtvis
(bs)

§ 908 Anmärkningar om de "vandrande" adverben
Anm. 1: Olika typer av "vandrande" De "vandrande" a) b) c) d) adverb adverben kan vara

Hon säger. att han kanske inte viII kom ma. Hon papekar, alt ~ turligtvis pa golvet. na·

negationer och liknande (knappast, omoj ligen), se Adverb § 604 b obestämda tidsadverb (ofta, forr), se Adverb § 602 a sättsadverb (snabbt, sakta) , se Adverb § 602 c Adverb § 602gradadverb (verkligen) och orsaksadverb (därjor), se och ibiand d och e. adverb i borjan av huvudsats med undantag av bio a.

inte spotta pa golvet.

inte far ,spotta

Anm.6:

Anm. 2: "Vandrande"

inte som bestämriing till ett specielÚ ord eller uttryck Adverbet inte kan ocksa vara en bestämning till ett specielIt ord eller uttryck i satsen. Man placerar inte direkt framfor detta ord (uttryck).
som da blir starkt be~onat. Exempel: (hs) De har inte otta lust l-.-JO att arbeta.

I en huvudsats kan man placera dessa adverb _

borjan. I det fa liet far huvudsatsen omvänd ordfOljd. Om man sär. ocksd man även, forst satsen. skilt viII dessutom. betonaord kan eller placera far man byta ut dessa ord mat Detta

bara, b!ott, endast, forstds,

ju"

ocksd, verkligen, vät, även _ i satsens

-=

(bs)

i

Han säger. att de inte ofta ~ har lust att arbeta. Han säger. alt de otta inte har lust att arbeta.)

(Jämtor:

De har otta

Exempel: Hon har reparerat sitt rum själv. Dessutom har hon ma/at det. (= Hon har málat det ocksll.)

inte lust att arbeta.

Jag viii gärna aka. om inte hon toljer med.

168

'-~ ====

169

§§ §
908

909 -

910

Även andra adverb än inte kan bestämma ett specielIt ord eller uttryck.

§ ~9

Placeringen av BESTÄMDA TIDSADVERB och en del RUMSADVERB

-Anm.7:

(hs)

De har bara sällan

(bs)

~

Han talar om, att_~ bara sällan har lust

Iust att arbeta.

Andra adverb, t. ex. bestämda tidsadverb och en del rumsadverb, har vanIigen samma plats i huvudsats och bisats. Exempel: (hs) Katten är ute. Katten gick ut i morse.
(bs)

~=

att arbeta. Placeringen av inte, aUtid, atdrig, m. fl.

i konditionala

bisatser

I en bisats (vani igen en konditional bisats, se Konjunktioner § 819 och Ordfoljd § 904) kan inte, alltid, aldTig, m. fl. och subjektet ibi and byta plats. Exempel: "Om vädret inte blir bätlre, reser vi hem i morgon"
IU!

Anna undrar, om katten är ute. Eva svarar, att katten gick ut i morse.

§ 910 SYNONYMER BLAND DE "VANDRANDE"

ADVERBEN

kan man ändra ti II "Om inte vädret blir bättre, reser vi hem i morgon". Anm.8: Placeringen av "vandrande" adverb vid infinitiv man dessa adverb mellan infinitivmär-

Framfor en infinitiv placerar ket att och infinitiven.

Bland de "vandrande" adverben finns det mänga synonympar, d. v. s. adverb som har ungefär samma betydelse. Skillnaden mellan dem är oftast bara en stilskillnad. Fäljande adverb använder man Fäljande adverb använder i formelI stil eller när adverbet man mest i ledig stil: är betonat: bara inte ocksä äter, igen alltid säkert endast, blott icke, ej även änyo ständigt färvisso

Exempel: Han bad mig att inte gora det. Hon lovade aU alltid komma i tid. Anm.9: Ordfoljden vid kanske När kanske stär forst i en huvudsats, kan man ha bäde rak och omvänd ordfOljd. Exempel: l) Kanske hon kommer mojligt) i morgon = Det kan ske (det är

atl hon kommer i morgon.

2) Kanske kommer hon

i

morgon.

kanske har i exempel 2 bl ivit enbart eU adverb, där man har glomt den ursprungl iga betydelsen.
Anm. 10: Placeringen av tyvärr

tyvärr är ol ikt andra adverb genom aU man ofia placerar det sist i
satsen med ett kommatecken framfOr. Det kan ocksä stä farst sen eller vara ett "vandrande" adverb. Exempel: Deras bil
&!:

i

sat-

sonder idag, tyvärr.

Tyvärr ~ deras bil sonder idag.
(hs)

Deras bi I

ili tyvärr

(bs)

Han säger atl deras bil tyvärr är sonder idag.

sonder idag.

171
170

§§ §
911

912 -

913

§ 911 Schematisk

äversikt äver DE "VANDRANDE" PLACERI NG i H,lJVUDSATS och BISATS

ADVERBENS

Oversikt over den INBORDES ADVERBIAL

PLACERINGEN

av OBJEKT

och

Huvadsats !::tan reste inte hem. Hon har aldrig träffat dem.

Bisats Vi undrade. om han inte reste hem. Hon viII aldrig inte komma. dem. eftersom hon

§

912 INLEDNING kan vara:

Ett adverbial

1. ett adverb: 2. ett adverbiellt uttryck:

igdr, hemrna, fort, därfor nästa vedro, pd samrnaren, studen, med stor hastighet.

har träffat

i

i

Han borde egentligen

aka.

Han stan nade. fastän han egentligen borde aka. Ett adverbial kan uttrycka tid, plats, sätt, orsak ,och grad (svara pa fragorna när, var, hur. varfor och hur mycket). Jfr Adverb § 602.

Pastaende: boken. boken?

Har har inte läst Han du han inte? Du kommer inte. Kommer inte Iäst

Hon säger, att han inte kommer. Hon fragar, om han inte kommer.

Pastaende: raga:

§ 1.

913 HUVUDSATS

med rak ordfoljd

Hon sade, att du inte har läst Subjekt boken. Hon fragade. boken. Pastaende: De ~ hit. Fraga:
'{jJJ Qi! aldrig

+

predikatsverb

+

objekt

+

adverbial

om du inte har läst

Exempel: Subjekt Predikatsverb äter ska dricka besäker Objekt ärtsoppa kaffe släktingar Adverbial pa torsdagarna. i käket. iStockholm under sommaren.

aldrig

komma

Han säger, att de aldrig hit.

viii

komma

Vi

Han Hon

komma

Han fragar. hit.

om de aldrig

viII komma

hit? Man far naturl igtvis pa golvet. inte spotta

Hon papekar.

aH man naturl igtvis

inte

Anm.

l:

far spotta pa golvet.

Om man har ett adverbial som uttrycker plats (rumsadverbial) och ett som uttrycker tid (tidsadverbial), placerar man vanligen rumsadverbialet fare tidsadverbialet. Exempel: Elsa och Erik träffade Anderssons pa landet i somras. De bada arbetskamraterna reser tHl Rom i maj. "

Anm. 2: Om rumsadverbialet bialet fore detta.

är mycket

langt

kan man placera tidsadver-

Exempel: Elsa och Erik träffade Anderssons i somras pa eU underbart hoteli i Rhendalen.

173

172

§ § 913 -

914 §
914

2. J subjekt + predikatsverb + direkt objekt +{ F:~l~~i:i~~j~t}+ Exempel:

adverbial

Rumsadverbial, sättsadverbial, orsaksadverbial och objekt däremot placerar man forst endast om de är betonade eller star i motsats till nagot. (Se nedan moment 1 b.) 1a tidsadverbial + predikatsverb + subjekt + objekt + adverbial

'l)

II
I

Subjekt Han Predikatsverb
gay

'd~

I

Jag

lämnade

Direkt objekt blommor boken

Preposition + indirekt obj. AdverbiaJ till värdinnan till honom igar pa biblioteket i mandags. Exempel: Pred.Tidsadverbial
ve rb

Subjekt
de de

(Pred.verb) resa

Objekt Anderssons

Adverbial pa landet. till Rom.

Anm. 1: Direkt objekt kallar man ocksa ackusativobjek't. Indirekt objekt kallar man ocksa dativobjekt. Anm. 2: Beträffande 1den inbärdes2.ordningen mellan olika adverbial fäljd § 913, anm. 1 och Anm. 3: det färe det direkta objektet inte har nagon preposition Om det indirekta objektet. EXempel: lärnnade Subjekt gay boken obj.obj. värdinnan pablommor biblioteket Predikatsverb igar,honom Adverbial Direkt Indirekt i mandags. se Ord.

somras maj

träffade ska

(dt, till) star
1 b

sättsadverbial orsaksadverbial + predikatsverb + subjekt + { objekt eller eller objekt adverbial rumsadverbial }

--

Exempel: Bredvid honom Med stor hastighet Därfär Orsaksadverbial Sättsadverbial 3. I sUbjekt+ predikatsverb + "vandrande" adverbial + objekt + adverbjal verb inte torsdagarna. viII Exempel:adverbial kaffe verb) äter Objekt (Pred.iAdverbial koket. aldrig dricka "Vandrande" pa ärtsoppa Pred.Rumsadverbial

gar en vacker flicka. Adverbial ikatsverb sitter Pred Predikatsverb jordatmosfären. sig ObjektPredikatsverb Subjekt jag närmade rymdkapseln Subjekt langsamt.

§ 914 HUVUDSATS med omvänd ordfoJjd
ordfoljd. Om huvudsatsen borjar med en annan satsdeJ än subjektet har den omvänd Ett tidsadverbial star ofta forst i en IJUvudsats,specielIt Omsubjektet är kort, t. ex. ett personligt pronomen. (Se nedan moment 1 a.)
174

Objekt Den tyngsta väskan

Predikatsverb har

Subjekt han

(Pred.· verb) Adverbial ställt bakom bilen.

175

§

914

§ 915
2.

'i 915 BISATS adverbi~1 preposition , + eller objekt }+ predikatsverb + subjekt +jdi~ekt '+ jj Indlrekt objekt 10bjektf Exempel: Adverbial Igar Direkt objekt blommor

l,

subjekt + predikatsverb + objekt + adverbial Exempel:

Predikatsverb
gay

Subjekt hon

Indirekt objekt till sin man.
§ 913 l, anm, 1 och 2,

Huvudsats

Bisats

pä om vi var landet i inbordes ordningen han äter torsdagarna, kaffe somras. i pä att ärtsoppa Han de viII käket. mel/an olika adverbial. se Ordfoljd säger, dricka

-

Subjekt Predikatsverb Objekt

Adverbial

Hon undrar. Han fragade, Anm.: det fiire det direktaobjektet inte har Angáendeden Om det indirekta objektet. Anm.: nágon preposition (dt, till) , stár Adverbial Jgár Predikatsverb
gay

Subjekt hon

Indirekt objekt sin man

Direkt objekt bJommor,
2.

sub· kt + pred'k at sver b + d'Irekt ob' k t + {preposition + je I je indirekt objektf+ Exempel: Huvudsats Bisats Subjekt Pred.verb Dir. obj.
gay

l

ad ver b'la I

adverbial}. 'j"vandrande'" 3. eller objekt + predlkatsverb + subjekt + 1adverbial Exempel: Objekt Kyckling Pred.verb äter "Vandrande" adverbial aldrig (Pred.verb)

I

adverbial f+j j eller objekt

Prep. + ind. obj. till värdinnan

Adverbial pä festen.

Subjekt

Hon undrade. om Adverbial pa vardagarna

vi

blommor

vi

Indirekt objekt utan preposition:se Ordfäljd § 913 2, anm. 3, Exempel: Hon undrade, om han gay värdinnan blommor pä festen.

Tidsadverbia' Idag

Predikatsverb kan

Subjekt
de

"Vandrande" adverbial inte

(Predikatsverb) komma,

3, Isubjekt + "vandrande" Exempel: Huvudsats Subj. Hon undrar, om vi

adverbial + predikatsverb + objekt + adverbial

Bisats "Vandr." adverbial aldrig Pred.verb äter Objekt ärtsoppa Adverbial pä torsdagarna.

176
177 12, Grammatik

§ § 915 -

916

Huvudsats Subj. Vi fragade, om han "Vandr." adverbial inte

§ § 1001 Bisats Pred.verb ville dricka

1002

MENINGSBYGGNAD
Objekt kaffe Adverbial käket morgon. § 1001 INLEDNING En sats kan inga som en satsdel i en annan sats. Satsen att han kom ingar i satsen Jag säg att han kam. att han kam fungerar där som objekt till säg pa ungefär samma sätt som hanom i satsen jag säg hanom. I satsenJag hade oomligen inte somnat oor han kam utgär oor han kam adverbial pa ungefär samma sätt som om det i dess ställe hade statt dd. Man säger att en sats är underordnad den sats den ingar i. Satsenatt han kam är underordnad satsen Jag säg att han kam. Man säger ocksa att en sats är äverordnad den sats som ingar i den. SatsenJag säg att han kam är äverordnad satsen att han kam. En sats som inte är underordnad nagon annan kallar man huvudsats. Andra satser kallar man bisatser. Bisatser kan därfär inte färekomma ensamma. Se även Bisatsinledande ord. Meningsbyggnad § 1008.

Vi sade,

att

vi

otta

ta/ade

om vädret med vara grannar pil sändagarrlll ,

OVRIGT

§ 916 PLACERINGEN av OBETONAT PRONOMEN som OBJEKT
Personliga och reflexiva pronomina (se Pronomina § § 402, 403, 404 och 437) som objekt är i regel obetonade. I en huvudsats med enkelt tempus (se Verb § 506 a) ett "vandrande" placerar man ett obetonat pronomen i objektsställning fare adverb.

Exempel: Jag träffar aldrig herr Ek. Han sag inte biJen. Hon gay inte sin man pengarna

morse.

§ 1002

HUVUDSATSER

Men: Jag träffar honom aldrig. Hon gay honom inte pengarna i morse. Han tvättar sig sällan. (reflexivt pronomen)
.-----.

En huvudsats kan vara 1) ett pastaende 2) en fraga 3) en uppmaning Exempel; 1) Hon kommer hit i kväll. Hon kommer kanske inte. 2) Kommer du i kväll? 3) Kom hit i kväll! Angaende ordfäljden i huvudsats se Ordfäljd § § 902och 903. En eller flera huvudsatser kan utgära en mening. När en mening innehaller flera huvudsatser, färenar man dessa vanligen med en samôrdnande konjunktion. Se Konjunktioner § 802.
Anm.

Anm.

l;
Om ett personligt eller reflexivt pronomen som objekt nägon gäng är betonat är det vanligen fräga om motsatsbetoning. Exempel; Vi känner inte henne (men honom). (Jfr Ordfoljd § 908 anm. 6.)

I
l'
J

Anm.2: Denna regel gäller sätta pä. (Se Verb § §inte _ 539.) 537 lost sammansatta Exempel: Eva tycker inte om Adam. Jämfor: Eva tycker inte om honom. verb av typen tycka om,

I~'
l'
I

Anm.3: I en hUvUdsats med sammansatt tempus (se Verb § 506 b) har ett obetonat pronomen i objektsställning samma plats som ett vanligt objekt. Exempel; Hon har aldrig träffat Peter. Jämfor; Hon har aldrig träffat honom.

I
Ij

li
I
I

Angaende ordfaJjden vid sammansatta verb, se Verb § 540.

l;

Uttryck som han säger, hon tyckte, jag undrar m. fl. är inte hela satser utan bara delar av satser. Verben säger, tyckte, undrQr' o. s. v.

~
li

178 179

§ § 1004 -

1005

§ § 100'2 -

1004
mäste alltid ha ett objekt. Objektet brukar bestä av en direkt an· färing, av en objektsbisats (vanligen en att ~sats) eller av pronomenet Exempel: "Kom nu!" sa(de) han. Hon vet aU han ska komma. De undrade om vi kunde kom ma. Jag tycker det. Jag undrar det.

D. En subjektsbisats (vanligen en att-sats) är ofta det egentliga subjektet till ett opersonligt uttryck. Exempel: Det är säkert att han ska gora det. Säkert är att han klarar sig. Det var konstigt att han kom sa sent.

det.

Anm. 2: Huvudsatser inledda med for och ty har samma funktion' som bisatser inledda med eftersom och därfor att. Dessa huvudsatser kan inte stä ensamma. (Se Konjunktioner § § 808 och 817.) Exempel: Han kundeinle kommaidag, Ilir han hade i nie Han kundeinle kommaidag, därtlir alt han i nie lid. hada lid.

Indelning av bisatserna efter deras INRE UPPBYGGNAD § 1005 K o n jun a) att-satser k tio n s bis a t s e r (se Konjunktioner § §802, 810-825)

BISATSER

Exempel: Hon säger att han inte har tid.

§ 1003 INLEDNING
Bisatserna kan man dela in pa tva olika sätt: 1) efter deras funktion i den overordnade satsen, och 2) efter deras inre uppbyggnad.

b) Temporala bisatser (tidsbisatser) Exempel: När taget kom stod hans taxi och väntade. c) Kausala bisatser (orsaksbisatser) Exempel: Hon viII ga ut därfor att (eftersom) solen skiner.

§ 1004 Indelning av bisatserna efter deras FUNKTION i den overordnade satsen A. En objektsbisats är objekt till predikatsverbet i huvudsatsen. Dessa bisatser är vanligen att'satser eller indirekta fragesatser. Exempel: Hon vetatt vi ska komma. De undrade om vi kunde komma. B. En adverbialsbisats utgor adverbial i huvudsatsen. De fiesta bisatser inledda med en underordnande konjunktion är adverbialsbisatser. Exempel: Klockan var sju, när han kom hem. Hon kom inte till arbetet, eftersom bilen hade gatt sonder. C. En attributsbisats är en bestämning till ett substantiv i huvudsatsen. Attributsbisatsen är vani igen en relativsats. Exempel: De bor i ett hus som är gront.

d) Konditionala bisatser (vi IIkorsbisatser) Exempel: Om jag far tid kommer jag.

e) Koncessiva bisatser (medgivande bisatser) Exempel: Han gick till arbetet fastän han var sjuk. f) Finala bisatser (avsiktsbisatser) Exempel: Tant Elsa gav den gratande fl ickan en chokladbit hon skulle bli glad igen. for att

181
180

§ § 1005 -

1006 § 1007 Rei a t i v a bis at ser

§ § 1007 -

1008

g) Konsekutiva bisatser (fäljdbisatser)

En relativ bisats kan bärja med Exempel: Hon arbetade sa hart att hon maste sjukskriva sig. a) ett relativt pronomen: sam, vars, vilken, vilket, vilka, vod; h) Komparativa bisatser (jämfärelsebisatser) Exempel: Eva sjunger bättre än Olle. Olle sjunger inte lika bra som hon. i') Interrogativa bisatser (fragebisatser) Exempel: Han fragade mig om jag ville ga med honom. (Se även Meningsbyggnad § 1006.) b) ett relativt adverb: där, dit, m. fl. Exempel: Boken som jag läser just nu är verkl igen intressant. Hotellet dit vi ska resa i sommar är välkänt.

(Se Relativa pronomina § § 410Anm.: Om det relativa na det.

412och Relativa adverb § 613, 2 b.)

pronomenet i n t e är subjekt i bisatsen kan man uteläm-

Exempel: Filmen vi säg igär var dälig.

§ 1008 Oversikt over nagra vani iga BISATSINLEDANDE ORD § 1006 Ind i r e k t a f r age s.a t s e r

A. Underordnande konjunktioner En indirekt fragesats kan bärja med

att
a) ett interrogativt (fragande) pronomen: vem, vad, vilken, vilket, vilka; b) ett interrogativt (fragande) adverb: när, var, van, hur, varfär, varifrdn; c) en interrogativ (fragande) konjunktion: am, hUTUvida,ifall; (Se även Meningsbyggnad § 1005i.)

när, dd, sedan därfär att, eftersam, dd am (konditionalt) fastän, trots att fär att

sd att

än, sam am (interrogativt)
B. Frageord

Se vidare Konjunktioner § § 810 -

825.

Anm. 1: Om en direkt fräga borjar med ett frägande pronomen eller adverb, forenar detta ord huvudsatsen med bisatsen. när man gor frägan indirek t. Exempel: Vad viII du? (direkt fräga) Han frägar yad du viiI. (indirekt fräga, rak ordfoljd) Var bor han? (direkt fräga) De viII veta var han bor. (indirekt fräga. rak ordfoljd) Anm. 2: Om en direkt fräga i n t eborjar med ett frägande pronomen eller adverb, forenar man huvudsatsen med bisatsen med en interrogativ (frägande) konjunktion, när man gor frägan. indirekt. Exempel: Har de varit här? (direkt fräga) Hon undrar om de har varit här. (indirekt fräga. rak ordfoljd)

vem, vod vilken, vilket, vilka när, var, van, hur, varfär, varifrdn, am, hUTUvida,ifall
C. Relativa ord

sam, vars vil~, vilket, vilka, vad där, dit 183

182

§ 1009
§ 1009

§ 1009 Nägra vani iga MENINGSTYPER
Observera huvudsatsernas ordfOljd i fäljande exempel. En huvudsats IInl omvänd ordfäljd om den bärjar med (en konjunktion omedelbart fOljd "V) en annan satsdel än subjektet. (Se Ordfäljd § 902.) Detta gäller ocksä 011' den bärjar med en bisats som är adverbial eller objekt. l.
lilll

d) huvudsats med inbäddad bisats aldrig. Exempel:

HOppeiatt han skulle bl i frisk \ "do<od.

"'"

a) huvudsats

+ huvudsats

v,,,nd'

onIsom bor

i

huset\"jäIP"

ti"

Exempel: Solen sken och det fanns inte ett moln pä himlen.

--+

--

.,omm,,",\ (som) hon aldrig fiek \ bl.v dy<o fo' honom.

b) huvudsats som slutar med bisats Exempel: Alla ~ heml när kloek~~ e) huvudsats som bärjar med bisats Exempe'l: När klockan är fem 1~
~

Hon gjo,d. '''i han kunde \,0'

,ti bil popolä'-

M fem.
e) huvudsats som slutar med adverbial + huvudsats som slutar med adverbial torsdags. och Exempel: Herr Karlsson fiskade i Lillsjän hem.
!lill1 fiek myeket fisk dä.

+

f) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som slutar med adverbial
Anm. 1: I ledig stil och talspräk är det vanligt att man gär länga me· ningar med manga huvudsatser sammanbundna med samordnande Konjunktioner. Exempel: De ringde och bjäd honom komma ut pä landet

Lillsjän, och Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson han ~ myeket fisk dä.

+

och han ville gärna äka men han kunde inte äka just dä,

+

+

for han hade for mycket arbete.

+

g) huvudsats som slutar med adverbial altverbial Exempel: Herr Karlsson fiskade fiek !lill1 myeket fisk.

+ huvudsats som borjar med

Anm. 2: I en mening med tvä samordnade huvudsatser som har sam· ma subjekt kan man utelämna subjektet i den andra huvud-. och, men, ell.er och satsen (dock endast vid konjunktionerna

Lillsjän

i torsdags och dä +
185

utan).

Exempel: Till slot kom solen fram och värmde

=--

+

=-

OSS

alla.

184

_

1--------==--------·

§ 1009 § 1009

§ 1009 Nägra vani iga MENINGSTYPER
Observera huvudsatsernas ordfäljd i fäljande exempel. En huvudsats hIll omvänd ordfoljd om den bärjar med (en konjunktion omedelbart fäljd /Iv) en annan satsdel än subjektet. (Se Ordfäljd § 902,) Detta gäller ocksa 0111 den bärjar med en bisats som är adverbial eller objekt. l. a) huvudsats

d) huvudsats med inbäddad bisats

Exomp'" HOPP'iatt han skulle bti fr isk\ f."ocad'

"'" ,Id,ig.

+ huvudsats

v",nd'

'nl ~

bor i huset\"iäIP"

ti" W honom

Exempel: Solen sken och det fanns inte ett main pa himlen.

--+

--

Blommo'"l (som) hon aldrig fiek \ bl,v dyca

b) huvudsats som slutar med bisats

H,n gjo,d' '''i
Exempel: Alla ~ heml när kloek~!:! ~ fem, e) huvudsats som borjar med bisats Exempe'l: När klockan är fem 1~~ hem.

bE.!l

kunde \'.'

,tt

bil POP"' '. ä

e) huvudsats som slutar med adverbial adverbial Exempel: Herr Karlsson ~
bE.!l

+ huvudsats som slutar med
torsdags. och

i Lillsjän

+

fiek myeket fisk dä.

f) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som slutar med adverbial
Anm. 1: I ledig stil och talspräk är det vanligt att man gär länga meningar med mänga huvudsatser sammanbundna med samordnande Koniunktioner. Exempel: De ringde och bjäd honom komma ut pil landet

Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson han fiek myeket fisk da.

-

Lillsjän, och

+

och han ville gärna Ilka men han kunde inte Ilka just dä,

+

+

for han hade fär mycket arbete.

+

g) huvudsats som slutar med adverbial + huvudsats som borjar med a&verbial Exempel: Herr Karlsson fiskade fiek
bE.!l

Anm, 2: I en mening med tvl! samordnade huvudsatser som har sam· ma subjekt kan man utelämna subjektet i den andra huvud·, satsen (dock endast vid konjunktionerna och, men, eller och utan) . Exempel: Till slot kom solen fram och värmde oss alla.

Lillsjän

torsdags och da

+

=--

+

=-

myeket fisk.

185

184

§ 1009
§ 1009 h) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som borjar III"tI adverbial
ti)

Anm.: Detta är ett slags inbäddade bisatser.

huvudsats som bärjar med bisats + konjunktion + bisats Exempel

Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson fick han mycket fisk.

Li IIsjän och dä

+

l'
När jag var barn och (när)

I~ I
l,

-=

hela familjen ännu utflykter till den

+

(Se även Ordfäljd § 902.)

II.

a) huvudsats + huvudsats som slutar med bisats Exempel: Han bad dem komma pa middag, men de kunde inte

bodde hemma\gjOrde ~ ofta närbelägna slottsruinen.

-

+

2:

AU han själv gjort rätt och aU alla andra bara +

- =

komma I eftersom de inte hade nagon barnvakt. \var ville missfärsta honom b) huvudsats som borjar med adverbial + huvudsats som slutar med bisats
!lill1

helt ävertygad om.

Anm.: De fiesta underordnande konjunktioner upprepar man of t a och art upprepar man nästan a I lti d efter den samordnande -kon.iunktionen.

Exempel: I torsdags fiskade herr Karlsson

Lillsjän och han

+-

e) huvudsats som slutar med bisats + konjunktion + bisats fick mycket fiSk,! när.han var där. Exempel 1: Konduktären meddelade\att taget inte var särskilt mycket färsenat och aU passagerarna mycket väl

c) huvudsats + huvudsats med "inkilad"

l1,isats

Man kan "kila in" bisatsen i den andra av tva sammanbundna huvudsatser, direkt efter den samordnande konjunktionen. I det fal/et far den andra huvudsatsen omvänd ordfoljd. Detta är en vani ig konstruktion i svenskan.

+

skulle hinna med färjan.

Exempel: Hon bad dem komma pa middag, m:nl eftersom de

v 2: Herr persson Undrar\ em som U!Jger och vem
g>J!!

-+

talar sanning.

inte hade nagon barnvakt I kunde de inte komma. --

Anm. 1: Man upprepar i regel frägande adverb na efter den samordnande konjunktionen.

och frägande

pronomi187

186

!l:

§ 1009 § § 1101 1102

DIVERSE
3: !::@D M heIt fortrollad av fjällenlIdit han ofta reser

+ och dit ~

forresten ska resa nu pa lordag.

§ 1101 Användningen av fare och innan fare är en preposition och hor ihop med, styr,

Anm. 2: Man Upprepar otta relativa adverb och re'ativa pronomina eftcl den samordnande konjunktionen. Detta gäller trämst där och dit.

1. substantiv, även egennamn 2. pronomen i objektsställning 3. räkneord (oftast klockslag) Exempel: Jag maste läsa tidningen fare middagen. Kan jag fa lana boken fare Eva? Han läste tidningen fare mig. Kan du komma fare tolv?

tion + bisats f) huvudsafs som borjar med adverbial och slutar med bisats

+ konjunk.

Ex_mp_l,

19" mo"_ ~

Eval

~

+ Paris och (som) inte hade nagra pengar kvar.
g) huvudsats som bade barjar Exempel; När jag ~ gar fortast. till Australien ska jag flyga/ =/eftersom och slutar med en bisats

=

nyss hade kommit hem tran innan är en konjunktion och inleder en bisats. Exempel: Jag maste läsa tidningen, innan vi äter middag.

I =-

Anm. 1: I talsprák och ledig stil använder man ofta innan som preposition och fore som konjunktion.

det

Anm. 2: fOTe är en preposition, medanforr

(=

forut,

tidigaTe1})är

eU adverb.

I II.

huVudsats som slutar med en bisats som slutar med en bisats Exempel

§ 1102 Användningen av under och medan under är en preposition och hor ihop med, styr, 1. substantiv, även egennamn 2. pronomen i objektsställning Exempel: Han var i Sverige under sommaren. Hunden Iigger under bordet. Under Bergs bor familjen Lind. Familjen Berg bor i lägenheten under oss. Observera att under är bade tidspreposition och rumspreposition. (Se Prepositioner § 723.)
1) komparativ av adverbet tidigt.

l;

Hon berättade ständigt om Omar.
!som hon hade träffat

i paris/ Idär hon hade varit hembiträde.

2: ~~

sin fästmo en bukett

blommol han Isom

hade Plockat/ Inär han gick genom parken.
188 189

-=

§ § 1102 -

1103
och inleder en bisats.
Änm.:

§ § 1103 färst
kan ocksä betyda

1105

medan är en konjunktion

inte ..

färrän.

Exempel:

De kom färst pä kvällen de hade lovat att komma

(=

inte färrän pä kvällen). pä färmiddagen.

fastän

Exempel:

Lars var pä sitt arbete, medan hans fru reste amk ring i Europa.

§

1103 Användningen

av efter och sedan oc h här i hop med, styr,

3. en preposition

aLltsedan

efter är en preposition
1. 2. 3. 4.

Exempel:

sUbstantiv, även egennamn pronomen i objektsställning räkneord (oftast klockslag) att ha + supinum (se Verb

Han har inte träffat henne sedan semestern . Sedéjn dess (se Prepositioner § 741) har han däremot mycket fl itigt.

studerat

§

502)

§
Exempel: Han kom efter middagen. Han kom efter henne. Han kom efter att ha träffat

1104 Olika

betydelser

av dd (se Konjunktioner

henne.

1. dd kan vara en temporal konjunktion har dä samma betydelse som när.

§

802, II 2) och

sedan kan vara
1. a) en konjunktion

Exempel:

Da (= när) familjen Kvist kom hem frän semestern, si Iverskedar färsvunna.

var deras

(= när, efter det att)

och inleder

en bisats. 2. dd kan vara en kausal konjunktion (se Konjunktioner dä samma betydelse som eftersom. Da (= eftersom) silverskedarna stälden genast till polisen.

§ 802,

II 3) och har

Exempel:

Han kom hit sedan han sagt godnatt till

henne.

b) en konjunktion

(= alltsedan)

och inleder

en bisats.

Exempel:

var mycket dyrbara,

anmäldes

Exempel: 2.

Hon är sig inte lik sedan olyckan

hände.

3. dd kan vara adverb

och betyda a) vid den tiden, vid den tidpunkten

b)
ett adverb. Man kan i regel tänka sig adverbet sedan som en matsats tiji adverbet färst, om man talar om flera saker som har hänt i fäljd. Adverbet efterdt. sedan kan man vanI igen byt a ut mat adverben därefter eller Exempel:

i sd fall,

om det är sd.

Herr och fru Kvist hade fätt skedarna i färlovningspresent. Skedarna var da (= vid den tidpunkten) 150 ar gamla. Har du tandvärk? Da (= i sä fail) bär du genast ga till tandläkaren.

Exempel:

Han äkte (färst) tionen.

buss till torget. buss till

Han gick sedan tiji sta: torget. Sedan gick han

Eller: Han äkte (färst) ti II stationen.

§ 1105 Användningen

av tidsadverben

sedan och dd

Observera

ordfäljden

om adverbet

kommer

färst

i huvudsatsen!

Adverbet sedan kan man vani igen by ta ut mat adverben därefter eller efterat, medan man kan använda vid den tidpunkten eller vid den tiden i stället fär dd. Se även D iverse § § 1103 oc h 1104.

190

191

§ 1108

§ § 1105 -

1107
Forst tvättade han bilen. Sedan (= därefter) ställde han in d"" I garaget. Hon kom hem klockan halv sex. Da (= vid den tidpunkten) 1111Ih hennes barn redan lagat middagen. • 1108 Användningen av tro, tycka och tänka

Exempel:
11

,~
11 ,l

""
l,

II

t.ro

= inte veta säkert, anta
Jag har inte läst bok en ännu, men jag tror att den är intressant. (Innan jag har erfarenhet av boken.)

li

§

1106

Användningen

av trots och trots att Exempel: och hor ihop med, styr,

trots är en preposition

l. substantiv, även egennamn 2. pronomen i objektsställning
Exempel: Han kom hem trots ovädret och stormen. Det gick bra trots allt. Han korde ensam hela vägen trots Karins

7.. tro = Lita pa, veta att det som nagon säger är sant
Exempel: protester. Jag trodde henne, när hon forklarade som hon gjorde. varfor hon kom sa sent

trots att är en konjunktion
Exempel:

(= fastän)

3. tro
och inleder en bisats.

pc"t

Exempel: Han korde ensam hela vägen, trots att Karin protesterade mat detta. mycket

Hon har alltid trott pä en personlig De trodde pa det godas seger.

gud.

§

1107

Användningen

av därfär och därfär att

därfär är ett adverb och betyder ungefär detsamma som "av den orsaken",
"av den anledningen".

tycka

därfär att är en konjunktion
Exempel: Det är kallt. Därfor

(= eftersom)

och inleder

en bisats.

l.

tycka = mena, anse, ha en asikt
Exempel: Nu har jag läst boken, och jag tycker att den är mycket tressant. (Sedan jag har fatt erfarenhet.) in-

t

,

(=

av den orsaken) därfor
I

fryser

jag om händerna.

Jag fryser

om händerna,

att det är kallt.

t

2. týc ka om
Exempel:

= ha en asikt om
Yad týc ker du om bok en? Den är urträkig.

Obst Om man har en mening med huvudsats och bisats, sa kan man i regel inte borja meningen med därfär att. Man maste använda nagon av konjunktionerna eftersom, emedan eller da, om man viII placera bisatsen forst. (Se Konjunktioner § 817.) Som svar pa en fraga inledd med varfärkan man, särskilt i talsprak, använda endast bisatsen inledd med därfär att. (Obs! Bisatsordfoljden har man kvar.) Se även Emfatisk omskrivning, Diverse § 1109.

3. tycka óm = gULa, älska, vara färtjust
Exempel: Han tycker óm choklad.

i
193

192 13. Grammatik

§ § 1108 -- 1109 tänka 1. tänka = använda hjärnan, fundera
Sch~ma over användningen A. Det framhävda Exempel:
'Ir'
I
I

§ 1109
av emfatisk omskrivning mäste borja med sorn.

ordet är subjekt.

Relativsatsen

Jag kan inte tänka när jag är trott. Presensfamilj: (se Verb § 513) Han gor det.

--

2. tänka pd

II

I
1

Exempel:

Adam tänker

aldrig

mera pä Eva.

Han har gjort

det.

3. tänka

= planera, ämna, ha fär avsikt att
Anna tänker äka till

Han ska gora det. (se Verb

§

------mellan

Det ~

han som ~

det. det.

Det 1!! han som har gjort

Det är han som ska gora det.

547 V) Preteritumfami Ij: (se Verb § 513) Han gjorde det. det.

ExempeJ:

Flen pa sondag.

Det ~

han som gjorde

det.

Observera

att man inte har nagot infinitivmärke

(att) efter tänka.
Han hade gjort Han skulle gora det.

Det var han som hade gjort det. Det var han som skulle gora det.

§ 1109 EMFATISK

OMSKR/VN/NG Observera färhallandet verbens tidsformer!

När man viII rikta särskild uppmärksamhet pa ett ord, "framhäva" det, kan man "Iyfta fram" det genom en s. k. emfatisk omskrivning. Det innebär att man bor jar med det dr/det var.+ det ord som man viII betona, och sedan ordet. tillfogar en reJativsats som ta/ar om Yad man viII ha sagt om det framhävda

B. Det framhävda ordet kan även vara en annan satsdel än subjektet. I det fallet brukar relativsatsen inte ha nagot som.

Exempel:

Anna spelar. Han älskar (Man viII betona att just Anna och ingen annan spelar:) Det är Anna som spe/ar. en vecka. här biff.

Hon har arbetat

Nikom

pä hosten.

De skulle komma lordagen.

-! ----

Det är biff

(som) han älskar. (som) hon har

j arbetat Det J!!

här. en vecka

Det var pä hosten (s~m) ni kom. (som) de ) Det varkomma. ~skujte pä lordagen

Pä!

194

195

§ § 1110 § 1109
Observera den mycket vani iga konstruktionen:

1111

§ l110 Användningen

av som och att

-------------_/
ÄR/VAR DÄRFDR

som kan vara
1. relativpronomen (se Pronomina

§ 410)

~ET

(SOM) ... Exempel: Hunden som ligger där heter Fido. ViiI du ge mig tidningen som ligger pa bordet?

Exempel:

Aor sent._ B i len hade gatt sonder . Därftir kom for ser" hade gatt son der . kom han l,í1t. - Det var därfor (som) han Jämfor: Han kom for sent därfär att bilen ,_--------'
§ 817.
J<empel är subjek-

Se även Diverse § l107 och Konjunktioner

2. jämforande

konjunktion

(= sasom).

se Konjunktioner

§ 823.

Exempel:

C. Man kan ocksa framhäva tet betonat.

ett ord i en fraga. I foljande ef

De bor i samma hus som Petterssons. Hon är lika fattig som jag.

I

G or han det? Har han gjort det? Ska han gora det? Gjorde han det?' Hade han gjort det?

Skulle han gora det?

-------

Ar det han som gQ!f' det? , Är det han som ~ ~ Är det han som ~ /: gjort det?

J í

I

att kan vara 1. en underordnande § 8l1)
Exempel: konjunktion som inleder en bisats (se Konjunktioner

-

Var det han som ~

Iorde

gora det? det? Jag vet att han inte kommer
I dag heller.

~de giort det? Var det han som ~ ulle gora det? Var det han som

2. infinitivmärke

(star framfor

en infinitiv).

se Verb § 503

-

~=~::::_-__ ~
än subjektet.

Exempel:

Har du lust att ga pa bio ikväll?

Obs! J ämfor

foljande

tva exempel:

D. Även i en fraga kan man framhäva en annan Ocksa här brukar man utelämna som.

satsdel

1. Hon är glad därfor att solen skiner. 2. Solen skiner. Det är därfor (som) hon är glad.

-l

-----------------------/n

Älskar

han biff?

--

Är det biff

(som) h' (so

/
I

=
pam)

älskar? m) hon har

I

I det andra exemplet

har vi s. k. emfatisk

omskrivning.

(Se Diverse

§

1109)

-Har vecka?arbetat en hon här ~ ~arbetat en vecka ~Är det här?

§ l1l1
ni kom? de -kom-

Användningen

av mycket i jakande och nekande satser

-Kom ni pa hosten? Kommer de pä lordag?

A. Aaverbet mycket + ett substantiv (kollektiv. se Substantiv § 101. Adverb § Gl1 anm.) använder man bade i jakande och nekande satser.

l, ~

Är det pä hosten (~ jvar det pA lordag (scr~m) ~?

Exempel:

Erik har mycket pengar. Johan har inte mycket pengar.

197

196

§ § 1113 I

1114

: § § 1111 I!I

1113

Exempel:

1)
2 a) 2 b)

I

B. Adverbet mycket + adjektiv, adverb, presens particip eller perfekt particip använder man bara i jakande meningar. en nekande mening maste man by ta ut mycket'mot sd, (sd) särskilt eller (sd) speciellt.
1

I
'''l

Exempel:

I

Fru Persson sjunger mycket vackert. Fräken Persson sjunger inte sa vackert. Herr Persson är mycket rik men han är inte särskilt Han är mycket intresserad av ishockey. Hon är inte (sa) specielIt road av ishockey.

3 a) 3 b) 4) vacker.

De hal' aldrig hälsat pa oSS. Jag hal' of ta träffat dem. Hur manga lägenheter finns det i de husen? Jag vet inte hur manga det finns i dem, men i det här huset finns det tolv. Känner du de människor som bor ivaningen ovanfär? Känner du dem som bor ivaningen ovanfär? De sista dikterna i boken är finast. Jag tycker bäst om de sista dikterna.

§

1112 Användningen

av att och for att framfär

en infinitiv

§

1114 STAVNINGEN

av m- och n-LJUDEN

A. Stavningen Exempel: 1) Hon tycker mest om att ligga och lata sig. 2) Han kom nog for att hälsa pa dig.

av m·ljudet

I exempel 1 är infinitiven objekt till predikatet pa fragan v a d. (Se ocksa Verb § 504, II.) I exempel 2 talar kom. man om var

tycker om och svarar alltsa
a v s i k than

Regel: Dubbelt m kan man bara ha meiian tva vokaler, och den färs· ta vokalen maste da vara kort. (Undantag: damm, tamm - jfr dam, tam.) ,m dubbeltecknas alltsa inte i ord som rum trots att vokalen är kort. Angaende kort och lang vokal, se LJttal U 1.

f ä l' han kom, i v i I ken

Vokal

med v betyder kort vokal,

t. ex. a i glass:

cr

§

1113 Schema äver användningen

av de och dem de kan dessutom vara friVokal med _ betyder lang vokal, t. ex. ä i glas:

de och dem finns i flera ol ika pronomengrupper. staende bestämd artikel. dem de de dem Objektsform 111.) a) (Se Pronomina § 422.) Attributivt 416.) 2. Demonstrativt pronomen

o
(fragor) (sval') stort) stora)

de de de de Subjektsform Exempel: (en) d II m (fraga) (tva) du m m a (ett) d ~ mt (sval') (tva) d II m m a l' um met (är (ett stort) l' 'ú m (tva stora) l' U m l' tí mme n (är (Herr Ek) gi '6 mme l' (alltid pengarna) (Han) gi '6 md e (dem igar) (Han hal') gi 6 mt (dem manga ganger)

Anm.: (en) be k v a m (stol) (ett) be k v ä m t (badrum) (ett stort) pro b , e m

(tvá) be k v a m a (stolar) (tvá) b e k v a m a (badrúm) pro b lem e t (šr stort)

ä och e är här betonade och lánga. 199 198

§ § 1114 -

1115 § 1116

II

B. Stavningen av n-Ijudet § Regel: Dubbelt n kan man ha me/Jan tvä vokaler. och den färsta vokalel1 maste vokal kort. Dubbelt en kort da varakommer färe. n kan man ocksa ha slutet av ett ord, onI
1116

II

Användningen av STOR resp. LlTEN BEGYNNELSEBOKSTAV

i/I

i

Man skriver a/Jtid det forsta ordet i en mening med stor begynnelsebokstav. Inne i meningen skriver man vissa ord med stor begynnelsebokstav. Aridersson midsommar Volvo Ettnationalitet: dockhem Blomstermala muhammedan viss betecknar har fräken Lund viss (visst) meningden Rogeografisk utan Amerika Berg Atlanten Likasa Mälaren Gotland social manader: svensk, dal1sk. yrke: som onsdag tillhär en gäteborgare, professorhar gotlänningaror anknytning: som grupp. t. rang, centerpartistord som italienska eX. den helger: aprilveckodagar: Gäteborg Liten pa Sverige namn begynnelsebokstav inne i Klarälven Stor alvar: begynnelsebokstav stä/Jning:

il

II

il

Exempel: (en) s ann (historia) floder och städer: hav:ann orter: oar: världsdelar: s bäcker: äser: (tva)Iänder: a (historier) foretag: Peter (ett) s a n t (svar) teaterpj personer: sjoar: har alltid parti: religion: (tva)namn pa a (svar) s ann (Erik) k lf nn e r (henne) (Han) k ~ n de (henne inte da) (Han har) k g n t (henne länge)

~
'l

Anm.

l:

I I

en, m.

i slutet fl. ordet, av

I migra mycket vani iga ord skriver man enkelt n efter kort vokal t. ex. man (Substantiv och pronomen).vän, han, hon, rn ann en m ;j nn en !tva) v 'jj nn v ;; n n ern (tva) fT n a (tva) fin a ben e t (är ben en (är (är stor) (är stora) e r (är här) a (är här) (stolar) (bord) langt) langa)

(en stor) man (tva stora) m ij n (en) v ij n (är här) vl{nnen (är här) Anm. 2: (en) f In (stol) (ett) fin t (bord) (ett langt) ben (tva langa) b iFn

Anm.3:

i och e är

här betonade och langa.

Jämfär g I ä m! - g I ä m d e _ g I ä m t känn! - kände - känt

§

1115

AVSTAVNING Adjektiv inne i en mening skrivs alltid med liten begynnelsebol<stav. Det svensk, tysk, amerikansk. Ord som är gäller även nationalitetsadjektiv: sammansatta eller avledda av namn brukar skrivas med Iiten begynnelsebokstav: uppsalabo, parisresa.

Man kan avstava ord i svenskan efter tva principer:

1. mellan stave/ser sa att en konsonant kommer till nästa rad;
Exempel: mat-ta poj-ke sit-ta

2. mellan ordets olika morfem (morfem kallar man varje del av ett ord Som har nagon betYde/se, t. ex. vissa prefix, suffix, ände/ser). Exempel: fär-ord-et be-kant-skaps-krets_en
Anm.: Man far aldrig dela pa fasta bokstavskombinationer som betecknar ett reg-na. Ijud, t. ex. ng i tung-a, ck i tack-a, sch i dusch-av-del-ning. Däremot: 200 201

--·--------=-~-=-=------.JI --------------

,

I

U 2

Ul
II
I

UTTAL
UTTAL LJ.l

U 2 KONSONANTER \. De svenska konsonanttecknen är: bc dfg och i vissa namn forekommer q, W, z. Dubbeltecknad konsonant
h j k I m n prs

tv x. I nagra utländska

ord

STAVNING
1\.

VOKALER
Svenskan har 9 olika vokaler.

visar, att foregaende

vokal är kort.

I stället

for "kk"

använder man ck. l. II. III. I betonad kvantitativt ställning skiljer man mellan utan ocksa kvalitativt olika. läng och kort vokal. Dessa är inte bara Uttalet av de olika konsonanttecknen när de inte ingar i konsonantsammansätt-

ningar är: b

III.

Obetonad vokal är alltid kort. Exempel: Vokalerna "hatt"[hat], representeras "hand"[hand], konsonantbokstav efter vokalen

"tä-Ia". "Han tä-r den". Men: "Han tar út den". Star det uttalas

d
f

rb] be [dl da
rf] fin

av 9 vokaltecken. ska vokalen "hasch"[ha~]. foljande

i

samma

stavelse

mer än en [ha:t],

kort. Exe,mpel: "hat"

g framfore, i,y, ä, ä i samma stavelse efter -l, -r i samma stavelse annars h

[j] ge, gilla, gymnastik,

gäst, gora

IV. De olika vokaltecknen [a:] hat

representerar

uttal:

a -==:::::::= [a] h a tt
le:] het
e -==:::::::= [ e ] he

[j] älg, berg
19] gro, gren, dag, stig, gata, god, Gud, ga [hl han

tt I

[i:] rit

i
ibiand ibiand [o:] kol [u] rott' (i manga laneord) k framfor e, i,y,ä, ä i samma stavelse' annars m

[j]

ja

i -==:::::::=
0-=::::::::::::[:>

[i] ri tt [u:] rot
] bo II'

[~] journalist

[u:) Rut u -==:::::::= [e] ru tt ry:] byt y~[y] by tt [o:] bat a-=:::::::::::: [ :>] ratt [E:) rät ä -==:::::::= [E] rätt' [o:] rot o -==:::::::= [o) ro tt [re:] här fore-r:-<::::::::::[re] fore ·r:-<:::::::::: [a:] [fEm]. resp. [u']eller [:>]. Exempel: "sett" mellan gäller inte herr' forr [re:] for

[G]

kemi, Kina, kyrka, känna, kok klass, klen, kall, koka, kung, kal, tak, lek

[k]

[l] le
[m]min [nl [ph] [rl nu

n

p' r' s
v

[pJ pa [R] ro

[s] se
rt] [v] ta vit

I Korte uttalas ibiand [E]. Exempel: "fem"
'Det framgar inte av stavningen

om o skall uttalas [u:] eller[o:]

'Pluraländelsen -or uttalas vanligen [-;Ir] eller [-cr]. , I stora delar av landet har uttalet av kort [e] och kort [E] sammanfallit. [set] och "sätt" [SEt]. Särskilt Stockholm är dessutom langt [e:] och langt [E:]. Exempel: [ne:sa] for[nE:sa]"näsa". framfor r. 'Kort eframfor·r harocksa uttalet [a:].

II vissa

laneord

samt i nagra andra undantagsfall

uttalar

man k[khJtrots

att det star

bekant for sammanfallet Dessa sammanfaIl

framfore,

i, y, á, ä, t.ex. [kho] "ko",[khile]"kille".

Jämfor käk, Kina. Ex.: [phapha]

'Of ta uttalar man p, t, k med stark aspiration. 'l storre delen av Sverige uttalar m, rs och rt. Se nedan punktV.

man rd som ett Ijud. Pa samma sätt gor man med rl,

203 202

____ ------.l----~'--------------

U2
c framfbre, i,y, ä, rj i samma stavelse annars q (mycket
W

U2-U3
VI. [s] [k] sällsynt) [k] [v] [s] centrum Carlsson Qvist Wahlstróm Zon (su:n) Nagra vaniiga fail av bortfail av konsonant a) b) c) d) e) f) g) den fristaende ·k i fórbindelsen bestämda (reduktion)

i obetonad

stavelse

artikeln det [de(:)]

.g i adjektivändelsen vaniiga ord:jag[ja(:)]. ·t i neutrum singularis -de i preteritum ·t i supinum av l:a

.;g: rolig [rú:li] och roligt [rÚ:lit] vad[vaj, dag [da: 1m. fl. bestämd form: huset [hÚ:se] ropade [rÚ:pa] i ropat [rÚ:pä] och kommit[k:':>mi] och 4:e konjugationerna

·skt: hem skt [hemst]

x z

[ks] yxa

av l:a konjugationen:

IV. Konsonantsammansättningar

ch'
ng gn sk framfór e,

[6] [~]
[l)]

ch ef

hänga

Anm.: Bortfallet

av konsonanter

skiftar i olika delar av lande!. Det gäller särskilt fallen e, f och g.

[I)n] regna

i,y,ä, rj
i sam ma stavelse annars [6] [~] [sk] [6] [~] [6] [~] sked, skina, sky, skär, skór skriva, ska, skola, skul/e, skal, mask, fisk sju skjuta

Se även Pronomina sa mt Konjunktioner

§§ 403, anm. 2a och b, 418 anm., 428, Räkneord § 305, anm. 3,

§ 804.

sj'
skj stj sch ·sion' ·tion

BETONING

[6J [~] stjärna m]~] sChack,dusch [6] [~] mission [6] [~] station (assimilationer [(U bord av .r)
LJ

3

ALLMÄNNA

REGLER

V. r-fórbindelser rd

rl
rn rs

[l] härlig
[11]

barn fors
bo rt

1. Da ett ord star betonat inom satsen färdelar sig trycket inom ordet pa olika sätt hos olika ord. Hos somliga ord samlas nästan allt tryck till en enda stavelse. Vi säger att ord av den typen har accent 1. Hos andra ord har en stavelse, oftast ordets färsta stavelse, ett markerat huvudtryck samtidigt som en fäljande stavelse har ett starkt bitryck. De bada typerna av ord har ocksa var sin typiska "melodi" . Ord av den senare typen sägs ha accent 2. 2. Reglerna fär svaräverskadl alla flerstaviga färdelningen mel Ian de tva accenttyperna är manga och iga. AII a enstaviga ord har naturl igtvis accent 1. Nästan ord, vilkas färsta stavelse är betonad har accent 2. r d; h u v u dve t i v, ad je kt i v, r ä k neo tik I a r är ofta betonade i satsen. h j ä I pv erb, k o n jun k tio n e r, pre r b och vissa

rt

[~]

[tj

Fórbinde/sen

(assimi/ationen)

sträcker sig ocksa mel/an olika ord. omfattarocksa nästfóljande 3. S u bst an ver b par Art

Exempel: Ex.: tvättar sig" [hantvÉta~ejJ; assimilationen d, /, n, s, t. "Han [b:), t~e:] "bortse".

i k I a r,

p o sit

i 0-

I sammansättningar. Särskilt i Mellansverige

fórekommer

uttalet

[6] (ett blasljud)

fór dessa

konsonant-

ner, vissa verbpartiklar och pronomen (dock ej demonstrativa pronomirta) är regel obetonade i läpande tal. Skillnaden mel Ian betonade och obetonade ord är i svenskan mycket stor och paverkar starkt ordets utta l.

i

'l manga utländska ord harocksa g ochj uttalet[~]. Ex. "[6eni:], [~eni:]"geni",mu:r], [~u:r] "jour".

Nedan fäljer en äversikt äver accentfärdelningen som norma It är tryckstarka inom satsen. Observera ser där bäjningsändelser kan färändra accenten!

i nagra specielit

ordklasser de ordklas-

204 205

U4
LJ 4 SLJ8STANTIV !i) Fär 3:e deklinationens substantiv. som har ändelsen - er i obestämd form pluralis gäller fäljande: SUbstantiv, vilkas
färsta

u
stavuhu a) de fiesta flerstaviga utländska substantiv har accent 1 b) substantiv med omljud i pluralis har accent 1.

4

saknar 1. Accent betoning. har al/a tvä· och flerstaviga

l

Exempel:

kostým,

bes6k.

LJndantag: són nagra pä - ska. LJndantag: sUbstantiv, som slutar pa ände/serna _ essa, _ inna, _or sa 111 I c) ävriga Exempel: prinséssa, lärari;'na, réktor. Exempel: substantiv

sbner.

har i regel accent 2

a) kostýmer, restauránger; b) städer, b6cker; c) kátter, fllmer.

2.a) Alla enstaviga Exempel:

substantiv

har accent 1.

stól, bárn.

6) 4: e och 5: e dekl inationerna med ändelsen - n eller ingen pluraländelse har samma accent i obestämd form singularis och pluralis.

b) De fiesta tvä· och flerstaviga Exempel: filcka, bágare.

substantiv

har accent 2.

Exempel:

äpple - äpplen, kn~ bárn - bárn, bágare -

knän; bágare,

léjen -

léjen.

3) form singularis. accent Substantivens

i obestämd

form

singularis

finns

kvar

bestämd

7) När man lägger till de bestämda pluraländelserna - a, - na till en pluralform med accent 2, har substantivet fortfarande men bitrycket (se LJttal LJ 3, 1) flyttas tiji den sista staveisen.

eller - en accent 2,

Exempel: Exempel: stól - stálen, bárn bágaré - bágaren. bárnet, fllcka _ flickan

blómmor - blómmorna, húndar - húndarna, kátter - kátterna, äpplen - äpplena, bágare - bágarna, léjon - léjonen.

Anm.: léjon - léjonét. Bitrycket tfyttas till sista staveisen

i

ord av typen

Substantiv med accent 1 i bestämd form pluralis.

i

obestämd

form

pluralis

har kvar accent 1 även

Exempel: 4) Substantiv med ände/serna (1: a och 2: a dek/inationerna) - or och - ar obestämd far accent 2.

i

form pluralis

kostýmer - kostýmerna, skór knän - knäna, hús - húsen.

skórna,

ExempeJ:

f/fckor,

rósor, gúbbar,

húndar.

206 207

----

__

L

U5~U7 U4~U5
SChema äver accentfärdeln ingen vid substantiv Dekl. Exempel: bádäd, bádade. blámma -na -r -a -er -or -br -ar -n -en -en -n -ne)t -et -t-na -( -na -en Anm.: Perfekt particip, vilkas grundform har accent 2, har i bestämd form och i pluralis fortfarande accent 2 men' bitrycke~ flyttas till den sista staveisen.

U
2

6

ADJEKTIV (Se Uttal, U 3.)

3

Adjektiven betonar man enl igt huvudreglerna. dock alltid i: Accent 1 färekommer

1.
4

Adjektiv

pä -isk.

Exempel:

týpisk.

5

2. Adjektiv

pä -

eL

och - er i obestämd

form singularis.

Exempel:

énkel, máger.

U 5 VE RB 1. Verb, vilkas färsta stavelse är obetonad, har accent 1
Exempel: kontrollérar, betá Iar, färnékar. (Se även Uttal lJ 7, 4.) 3. Komparativformer pä -

re.

Exempel:

h6gre.

2. Presensformer Verb § § 537 -

av enkla verb som slutar
539.)

pä - er har accent 1. (Se även SAMMANSÄTTNINGAR och
U 7

3. Ôvriga flerstaviga

verbformer

har accent 2. vid verb

Nägot om accent och betoning AVLEDNINGAR ord har accent 2.

Schema äver accentfärdelningen Presens Preteritum bádar bádade trór bádad bádat tródd Supinum Perf. -eskdver part. skr(vlt tródde trótt -aläste skrév skríven läser stänger läst stiingd -astängde Infinitiv -a stängt

1.

De fiesta sammansatta

Konj.

Exempel:

h5ghus, ji'Írnv~g, järnvägsstatibn, sýnskadad, fi'Írdigsdilla.

kórtlek,

l.
Iia.
II b. 2. Avledda ord med obetonade suffix har accent 2. - aktig, - are, - artad, - bar, - dom, - het, - ig, - ing, - Ling, - ning, - Lek, Obetonade suffix är bl. a. fäljande: o erska, _faLdíg, _fuH, _fär, - haftig, _ Líg, _ Läs, - mässig, - sam, - skap.

III.
IV

Exempel:

bágare, drickbar,

ki'Írleksful1,

énhet, älskl\ng. 209

208

U 7

3. Avledda Betonade - tet.

ord med betonade suffix suffix är bl. a. fo/jande:

har accent 1.

LITTERATUR

- ant, . ent, - eri, - ·ion, . sion, . tion,
Beckman, Exempel:
Anm.: Orden

intressánt.

kompetént,

statión.

kvalitét.

i grupp

3 är läneord.

4. Avledda

ord med obetonade prefix prefix är bl. a. foljande:

har accent 1.

Obetonade

be.

och

jor _.

Exempe/:

betála (jämfor

tá/a, accent 2), forständ.

Svensk spraklära for den hogre elementarundervisningen, 9. uppl. 2 tr., 1952 Beite-Englund m. fl.: Basie Swedish Grammar, 1966 Bjorkhagen, Im.: Modern Swedish Grammar, 1965 Collinder, Bjorn: Svenska, va rt spraks byggnad, 1971 Durovie, Lubomir: Nagra svarigheter i svensk grammatik for tjeckisk- och 1971 slovakisktalande, Elert, Claes-Christian: Allmän och sven sk fonetik, 1966 Elert, Claes-Christian: Morfofonematiska typer bland svenska substôntiv i Forhandlingar vid sammankomst for att dryfta fragor rorande svenskans beskrivning, II, 1966 Elert, Claes-Christian: Ljud och ord i svenskan, 1970 Englund, Gertie: Nägra svarigheter i svensk grammatik for fransktalande,
1970

Natanael:

Hedin, 5. Avledda Betonade ord med betonade prefix prefix har accent 2.

under -, ut·, äter., over ..

är bl. a. foljande:

an " av., er·, m·iss ., om., till.,
6verrock.

Exempe/:
Anm.:

ántal,

úndersÓka, úttala,

Nagra svarigheter i svensk grammatik for spansktalande, 1971 Holm, Gosta, red.: Sven skt talsprak, 1967 Kiefer, Ferenc: Swedish Morphology, 1970 KVAL (Hammarberg, Bjorn): Maskinell generering av bojningsformer och identifi.kation av ordklass i Forhandlingar vid sammankomst for att dryfta fragor rorande svenskans beskrivning, III, 1966 Malmberg, Bertil: Uttalsundervisning, 1966 Mervel, Frans: Nagra svarigheter i svensk grammatik for ungerskta lande,
1971

Lars Magnus:

Vid ortnamn och familjenamn färekommer bäde accent Sammansatta mansnamn har betoning pä andra Jedet.
Exempe/:

l och

2.

Lars-Érlk,

Nils-Óve, har oftast

Bengt-Gbran. huvudtryck pä färsta ledet.

Kvinnonamn däremot ExempeJ: Ánn-Marie.

Nagra svarigheter i svensk grammatik for japansk· talande, 1970 Saanila, Kai A.: Nägra svarigheter i sven sk grammatik fOr finsktalande, 1971 Soderbergh, Ragnhild: Svensk ordbildning (= Skrifter utg. av Nämnden fOr svensk sprakvard 34), 1968 Teleman, Ulf: Om svenska ord Trevisani, Margareta: Nagra svarigheter i sven sk grammatik for italiensk· talande, 1970 Wessén, El ias: SVensk spräkhistoria: II Ordbildningslära, 1958 I I I Grundi injer tiji en historisk syntax, 1956 Wessén, Elias: Va rt svenska sprak, 1968

Pettersson,

N ils-Owe:

210 211

deskri ptiv svensl< grammatik
Utarbetad av
LÄRARE VID lES, STOCKHOLMS UNIVERSITET

Redigerad av
BRITTA HOLM och ELIZABETH NYLUND

Boken är en sammanställning av den svenska grammatiken. Scheman med kommentarer beskriver och forklarar de grammatiska reglerna. Grammatiken är iforsta hand avsedd for invandrare men kan ocksa användas av svenskar som viII ha en oversiktlig beskrivning over svenskans grammatiska monster.

Almqvist&WIksell

Best. nr 21-15048-6
Tryck. nr 21-21574-X

9"789121150481

II

III

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful