Prärien vibrerar av rituell dans Peyotegudstjänsten är bara en av många traditioner som indianerna i Oklahoma försöker återväcka och förvalta

. Heliga danser och konst har också blivit ett sätt att finna sina rötter och därmed mota det stora sprit- och drogmissbruket bland indianerna. alva är rött och halva svart. Den mesta färgen har nötts bort. Ansiktet betraktar mig stelt, utkarvat direkt ur timmerstocken. Till hälften svart, till hälften rött. Döden och livet. Natten och dagen. Helheten. - Vår mesingwe är unik, säger Kevin, museimannen. Den enda som har bevarats. Fortfarande ... stark medicin! En gång har indianernas heliga mesingwe mött dem vid deras heliga riter i lenapes sista Big House: nu borta sedan åtskilliga decennier. I dag betraktar mig de döda ögonen djupt nere i det brandsäkra lagret i Philbrook Museum. Museet med stora samlingar av indiansk kultur och rituella föremål finns i Tulsa, Oklahoma. Stan med Kenneth Hagins Tulsaväckelse, upprinnelsen till Livets Ord. Kevin plockar fram polaroiden: jag ska få ett foto av Det Heliga med mig hem. Han kikar in i kameran, någon meter från Ansiktet, Plötsligt ryggar han tillbaka, slänger kameran åt sidan. - I can't, säger han, plötsligt upprörd. Jag klarar inte av att fotografera! Det är någon som tittar tillbaka! - Strong medicine, viskar min vän Curtis vid min sida. Här finns mycket spiritual power, mycket andlig kraft. Kevin tar sats, gör ett nytt försök: Svetten bryter fram. Han är själv indian Cheyenne. Curtis tillhör Delawares, Lenilenapefolket. Hans förfäder har en gång dansat och sjungit framför samma mesingwe som nu finns på museet. Ett likadant rödsvart ansikte bär Curtis i ett band om halsen. I Kevins arbete på museet finns konflikten inbyggd": mellan föremålens spiritual power och västerländsk systematik och analys. Ur en plastpåse plockar han fram en vit museihandske och räcker mig. Den är färgad av rött. - Det är helig färg, förklarar han. Den fastnade på handsken när vi undersökte vår mesingwe. Det är en gåva - för den med dig hem! Nästan ceremoniellt stoppar han handsken tillbaka i sin påse och räcker den till mig. - Var försiktig, varnar Curtis. "Strong spiritual power". På Choctawindianernas språk betyder Oklahoma "det röda folket". De första kända invånarna var Spiroindianerna med sina märkliga begravningstempel från 500-talet. De fanns kvar till omkring år 1300. här efter indianernas stora guldstad och kom då i kontakt med prärieindianerna. Många tror att guldstaden bara var en av de indianbyar som målades röda av magnifika solnedgångar. Resten tillverkade den förgyllda fantasin. Tårarnas stig När USA köpte den franska koloin Louisiana i början av 1800-talet följde Oklahomaterritoriet med. Området blev snart en avstjälpningsplats för indianfolk. Genom Cherokees blev indianernas intåg känt som "Trail of Tears", tårarnas stig. Fortfarande finns eken vid floden Arkansas kvar, eken där Creekindianerna samlades för att grunda det nybygge som nu är Tulsa. Här finns nu på den heliga platsen de växter inplanterade som en gång var indianeras mat och medicin. I dag uppgår indianerna till ungefär 170 000, sex procentav befolkningen.

H

Oklahomas guvernör David Walters har proklamerat 1992 som "Year of the Indian". Framförallt innefattar detta en satsning på det indianska arvet och identiteten. Oklahomas heta prärier vibrerar av indiansk kultur och aktiviteter i var och varannan buske. Utställningar, konst, museishower, powwows och utom husteatrar. Kulturarvet Min vän Curtis arbetar som direktor på American Indian Heritage Center i Tulsa. Hans uppgift är att stimulera indianernas medvetenhet om rikedomen i sitt arv. I dag blomstrar den indianska kulturen här, framför allt som konst, hantverk, dans och religiöst-rituella samlingar. På Gilcrease Museum är en hel våning fylld med indianernas kläder, fjäderskrudar, trummor och sniderier. För många av indianerna har fädernas rituella danser blivit allt viktigare. Sommaren igenom vibrerar städer och prärier av indianernas powwows. Helg efter helg besöker de någon av tillställningarna. Måndag till torsdag/fredag lever de borgerligt, i affärer, banker eller jordbruk. Sedan: ut med husvagn, bil och tält till powwowplatsen. - Arvet från fäderna ger oss vår stolthet tillbaka, säger en indian jag talar med. Vi hör hemma i ett sammanhang. Den Stora Anden hjälper oss. Våra fäder följer oss och gläder sig.

"Indianen och kalejdoskopet". Dagens indiankonst är ofta medvetet naivistisk. Målning av SAM ENGLISH

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful