You are on page 1of 271

Mihael Bertilescu

Historier frn den stora vida vrlden

- vittnesbrd om vrldens galenskap


6:e utgvan, 2012

Historier frn den stora vida vrlden


- vittnesbrd om vrldens galenskap

Sammanstllda av pseudonymen Mihael Bertilescu, globetrotter och luttrad internationell konsult

Sjtte utgvan; februari 2012 Bertilescu International Editors 2005 - 2012

Innehll:
Noter frn Europa och Kaukasus ................................................ 1 Asiatiska iakttagelser ................................................................ 86 Mitt Afrika.............................................................................. 168 I Mellanstern och Sydamerika .............................................. 198 Lrdomar frn oceaner och poler ............................................ 238

Frfattarens frord till texterna


Samtliga historier bygger p sjlvupplevda eller direkt till mig terberttade historier. Jag har fabulerat och skrivit lite extra frgstarkt fr att de skall bli intressantare att lsa, men sjlva fakta bakom historierna r rena fakta och inget annat. Egennamn r dock i allmnhet enbart phittade. Flera av historierna relaterar p stt och vis direkt till de sedelrande berttelser som terfanns i gamla folkskolans lsebcker, fast hr r det inte bristande gudsfruktan och moral som r angreppspunkten, utan huvudsakligen den ineffektivitet, misstnksamhet och byrkrati som skapas i totalitra samhllssystem. Samt p mnga andra stllen. Fljande personer har bidragit med uppslag till historier: Wim Cofino, David Dyrssen, Jill Merry, Jonny Svensson, min spansklrare p gymnasiet (Elleonor ngonting), Mihaela Vasilescu, Niels Ipsen, Stfan Einarsson, Ralph Willenbucher, Standa, en oknd hollndare p flygplatsen i Baku samt Vivi Mnsson, som dessutom bidragit med flera bilder. M. Bertilescu

Stora vida vrlden

Afdelning 1
Noter frn Europa och Kaukasus

Huru rumnerna pltsligt fingo pesticider i sitt dricksvatten ..... 3 Iakttagelser om den utlndska sjukvrdens beskaffenhet.......... 13 Om del skrifvkonst och elektriska fenomen ............................. 21 Hvarfr den spanska tuppen enbart gal om sommaren ............ 25 En taxiresa af det mrkligare slaget ......................................... 30 Om ryskt spionage p hgsta niv ............................................ 34 Huru azererna bedrifva sina hafsunderskningar .................... 39 Om att befinna sig i ett land d presidenten gr hdan ............ 46 Huru l blifver serfverat i Baku ................................................ 54 P grnsen till krigets fasor ..................................................... 60 Om hur rysk kaviar kunna inskaffas och bortskaffas ................ 66 Om datoriseringens dla konst ................................................. 73 Bedrifter bland branta Bosniska berg....................................... 78

Stora vida vrlden

Stora vida vrlden

Huru rumnerna pltsligt fingo pesticider i sitt dricksvatten

Jag brjade arbeta p Allmnna Hlsovrdsinstitutet i Bukarest strax efter det att jag klarat av att skriva frdigt och frsvara min doktorsavhandling. Jag hade lst bde kemi och yrkeshygien p medicinfakulteten, samt gnat mina doktorandstudier t frekomst och analys av diverse miljgifter i vatten. Institutet verkade vara det rtta stllet fr ngon med min bakgrund. P den tiden, allts fre revolutionen 1989, blev man automatiskt tilldelad ett arbete efter avslutade studier. Fr min del var det inte s illa, detta var ett arbete som jag gott hade kunnat tnka mig att ska frivilligt om den mjligheten hade getts. Dessutom var det spnnande att flytta frn min lilla stad ute p landsorten till storstaden Bukarest. Avdelningschefen p dricksvattenavdelningen, en kvinna i sextiorsldern som hade arbetat p institutet sedan hon avslutat sina medicinstudier, var intresserad av att jag anvnde mina kunskaper i analytisk kemi till att analysera pesticider i dricksvatten. Institutets direktr tyckte minsann ocks att det var

Stora vida vrlden

viktigt, meddelade avdelningschefen med en bestmd min. Det hade visserligen aldrig rapporterats ngon direkt frekomst av pesticider i dricksvatten i Rumnien, men det ansgs nd viktigt att jag satte igng med att f fart p analyserna. Nvl, jag hade faktiskt arbetat lite med denna analysteknik p universitetet, s jag hade rtt klart fr mig hur jag skulle bra mig t, om bara all ndvndig utrustning fanns p plats. Det var bara ett problem: Gubben.

Interir frn laboratoriet innan det blev ombyggt Pesticidanalyserna, eller rttare sagt ansvaret fr pesticidanalyserna, hade sedan urminnes tider legat p en gubbe

Stora vida vrlden

som barrikaderat sig i ett rum med all analysutrustning. Jag sger barrikaderat, fr det var precis vad han hade gjort. Det fanns tv drrar till rummet. Den ena gick ut till korridoren, och den var alltid lst. ven nr gubben satt inne p sitt rum. Det var bara han som hade nyckel, vriga kopior var sedan lnge borta. Den andra drren, som gick in till det angrnsande laboratoriet, hade han helt enkelt spikat igen med en stor trskiva. Den drren gick inte att f upp hur mnga nycklar man n hade tillgng till. Det var ingen annan n gubben som varit inne i rummet p flera r. Det var ingen som vgade, av ngon anledning var alla rdda fr honom. Att gubben inte var verdrivet intresserad av besk var det inte svrt att rkna ut. Jag kom dock aldrig riktigt underfund med varfr alla var rdda fr honom, annat n att det mjligen bara var s att alla tyckte han upptrdde s underligt att de inte vgade nrma sig honom. Kanske hade han ngon slkting eller god vn som var hgt uppsatt i partiet och som kunde skydda honom. Att vara med i rtt parti r fortfarande viktigt i Rumnien, och p den tiden var det livsviktigt fr den som ville skra en lugn tillvaro. ven de mest obetydliga tjnstemn kunde vara politiskt tillsatta, ven den mest oduglige kunde f ett bra eller ett bekvmt jobb med rtt slktingar bakom sig. Kanske var det s det lg till. Hur som helst var det verhuvud taget inte ngon som visste vad gubben gjorde. Ingen hade ngonsin sett ngon leverera dricksvattenprover, eller andra prover fr den delen, till honom. Ingen hade ngonsin hrt honom be om ngra prover. Ingen hade ngonsin sett att han ftt

Stora vida vrlden

de kemikalier eller gaser som han behvde till analyserna. Ingen hade ngonsin sett att han ftt reservdelar eller servicebesk. Han hade ingen budget. Det enda som hnde var att det en gng per r lg en kort rapport p direktrens bord. Den var alltid identisk, med undantag fr rtalet. Dr stod kort och gott att halten av pesticider lg under det tilltna grnsvrdet i allt dricksvatten i Rumnien. Inga resultat, inga siffror. Inget om hur mnga eller vilka prover som analyserats. Inget om vem som tagit proverna eller hur de analyserats. Inget om vilka pesticider som mtts. Inget annat n att alla pesticidhalter lg under grnsvrdet. Det var gubbens rliga rapport till omvrlden. Och eftersom halterna tydligen lg under grnsvrdet var allt frid och frjd. Ny som jag var p institutet tnkte jag att ngon tar vl med mig in till gubben och presenterar mig och mina arbetsuppgifter. Han satt ju trots allt i det rum dr den utrustning stod, som jag skulle anvnda. Att jag sjlv skulle stlla mig och knacka p den drr som ingen annan vgade nrma sig tyckte jag inte var den perfekta starten p min karrir p institutet, och knappast rttvist heller. Men inget hnde. Jo, efter ett tag brjade mina arbetskamrater undra varfr jag inte gjorde ngra analyser. Ngra prover kom in, men de hamnade inne hos mig, inte hos gubben. Det var ingen som vgade knacka p och ge dem till honom. Efter ytterligare ett tag brjade ven avdelningschefen att frga efter resultat. Jag sa som det var, att jag inte lyckats komma s lngt att jag ens sett den utrustning jag skulle anvnda

Stora vida vrlden

nnu, n mindre kunnat se om den fungerade eller om det saknades delar eller kemikalier. Hon gjorde dock inte en min av att hjlpa mig att komma till tals med gubben. Han satt fortfarande inlst och barrikaderad, ungefr lika avlgsen som en eremit nedgrvd i en jordhla i Timbuktu. Eller varfr inte p mnen. Efter ett par mnader brjade ven institutets direktr att frga efter resultat. Avdelningschefen fortsatte att frga, och mina arbetskamrater krde samma linje. Alla var p mig och undrade varfr jag inget gjorde, men ingen gjorde ngot fr att hjlpa mig. Till slut gick det inte lngre. Jag mste in till gubben, det fanns ingen tervndo. Min taktik var klar. Jag skulle passa p gubben nr han kom p morgonen och frska trnga mig in i rummet samtidigt som honom nr han lste upp. Fr lsa upp och ppna drren, om n bara fr ett par sekunder, det mste han, om han sjlv ville in. Drfr stod jag nu utanfr gubbens drr och lurpassade nr han kom. Han tittade inte ens p mig, lste bara upp drren och var p vg in nr jag kastade mig fram och lyckades ta mig in jag ocks. Gubben var verrumplad. Helt stlld. Folk inne i hans borg, oerhrt! Han grymtade bara ngot och stirrade p mig med sina iskalla ljusgr gon som om jag kom frn en annan planet, samtidigt som hans fula ljusbruna slips nstan krullade sig av ilska.

Stora vida vrlden

Jag hade bestmt mig fr att vara artig och tilltala gubben lugnt och underdnigt. Det borde vara den rtta taktiken. Drfr frklarade jag fr honom att jag just avslutat min utbildning p universitetet, och eftersom jag arbetat med vissa pesticidanalyser dr hade direktren ansett att det varit en lmplig uppgift att hjlpa till med pesticidanalyserna, och det var mnga som intresserade av resultaten. Jag frklarade att eftersom han varit p institutet s lnge och jag var ny, ville jag grna arbeta som assistent t honom. P det viset kunde jag utfra analyserna och han kunde koncentrera sig p att granska resultat och skriva rapporter. Nr gubben inte svarade, utan bara stirrade p en punkt i vggen vid sidan om mig, brjade tlamodet till slut att tryta. Jag tnkte p hur alla pressade mig p analysresultat ute p avdelningen, allt frn mina kollegor till sjlvaste direktren. Efter en stunds stirrande lade jag drfr till: Ni kan vlja mellan att samarbeta med mig eller kriga med mig, det finns inga alternativ. Jag mste f komma igng med analyserna, och det enda instrumentet vi har str p ert rum. Gubben fortsatte att stirra in i vggen och sa bara: Nej! Direktrens rum blev nsta anhalt. Nu mste han f veta hur det ligger till och gra ngot t det. Jag gick in och berttade bakgrunden om varfr det inte kommit ngra pesticiddata frn mig och berttade om konfrontationen med gubben. Direktren lyssnade intresserat. Jag fick uppfattningen att han antingen inte vetat om detta, eller kanske bara vntat p att ngon skulle bry sig.

Stora vida vrlden

Gubbens bermda utrustning Men, undrens tid var inte frbi. Ett par dagar senare var gubben helt pltsligt vck, och ett par hantverkare kom och tog bort trskivan som blockerade drren mellan laboratorierna och bytte ls. Ingen sg ngonsin gubben mer, ingen vet vart han tog vgen. Ingen vet fortfarande vad han gjorde inne p sitt rum, alla dessa lnga dagar. Alla dessa r. Nu kunde jag till slut komma igng med analyserna. Jag ringde runt till olika hlsovrdsavdelningar i landet och bestllde dricksvattenprover. Alla lt frvnade, varfr var det helt pltsligt ngon i Bukarest som frgade efter prover? Hur skulle

10

Stora vida vrlden

dessa prover tas, och vart skulle de skickas? Var det verkligen ndvndigt? Jag fick i varje fall mina prover och kunde komma igng med analyserna efter ett tag. Gaser, kemikalier och liknande ndvndigheter fr analyserna fanns naturligtvis inte, men det gick ju att kpa. Torka bort dammet frn utrustningen gick ocks bra, och att f den att fungera gick faktiskt ocks bra. Det enda som inte var bra var att flera prover visade p pesticidhalter klart ver det tilltna grnsvrdet. - Mihael, Mihael, vad skall jag gra, vi kan ju inte skicka ut rapporter som helt pltsligt sger att vi har hga pesticidhalter i dricksvattnet, nr vi har rapporterat halter under grnsvrdet i alla r! Srskilt inte som en del av pesticiderna inte anvnts p flera r. Hur skall jag frklara detta! Direktren var inte njd. Eller rttare sagt skrckslagen. Han hade ngot vilt och samtidigt frtvivlat i blicken. Kanske hela hans karrir skulle ryka. Inte fr att det varit fel p de gamla resultaten, fusk var inget konstigt, utan fr att vi helt pltsligt visade upp ngot som inte stmde med den tidigare bilden. Alla cirklar skulle helt pltsligt rubbas. Sdant var aldrig bra. Han hoppades frsts p att mina analyser var felaktiga, men jag hade skickat ngra prover till ett par livsmedelsavdelningar p andra institut i landet, och de fick liknande resultat. Halterna VAR fr hga, det gick inte att diskutera. Efter lnga diskussioner kom jag till slut upp med idn att vi frst kunde presentera resultaten p ngon pesticidkonferens, i samband med att vi presenterade ett specialprojekt dr nya pesticidanalyser utfrts med frbttrade analysmetoder och

Stora vida vrlden

11

resultaten visat sig intressanta. Det var i och fr sig sant, det dr med att analysmetoderna var frbttrade. Det blir de automatiskt om man pltsligt tar prover och dessutom analyserar dem, om man nu inte gjort ngondera tidigare. Direktren insg ocks att vi inte kunde hemlighlla analysresultaten i evighet, och att vi faktiskt var ett institut som skulle skydda befolkningens hlsa. P ngot stt mste resultaten upp p bordet frr eller senare. Av alla dliga stt var detta kanske det minst dliga. Vi kunde alltid skylla p frfinad analysteknik, i Rumnien visste vi minsann hur man frbttrade analysmetoder! Vi kunde dessutom skylla p extra grundliga underskningar och extra mnga provtagningar om ngon frgade. Det var det inte. Resultaten blev presenterade p en poster p en pesticidkonferens. Dr var det naturligtvis inte ngon som tyckte det var mrkligt att vi funnit pesticidrester i dricksvattnet, det gjorde man ju lite verallt i vrlden. Det var naturligtvis heller inte ngon som hade reda p att vi tidigare rapporterat under grnsvrdet r efter r. Vem skulle sitta och lsa interna rumnska rapporter, skrivna p rumnska, om de inte innehll ngot intressant? Inte den internationella pesticidforskningsvrlden i varje fall. Tydligen inte ngon i Rumnien heller, fr det var aldrig ngon som reagerade.

12

Stora vida vrlden

Eller ocks begrep alla vad som hnt, att det i verkligheten aldrig utfrts ngra analyser tidigare, och tyckte att det var lika bra att hlla kft. Det var i varje fall direktren tacksam fr.

Stora vida vrlden

13

Iakttagelser om den utlndska sjukvrdens beskaffenhet

Nr man under vistelser i utlandet ndgas uppska den lokala sjukvrden uppstr ofta frvning, ibland ver att den vrd man fr faktiskt r av mycket hg kvalitet, men understundom ver att det verhuvudtaget gr att bedriva vrd under rdande omstndigheter. D jag under ett lngre besk i Rumnien rkade ut fr en omstndighet som krvde omedelbar sjukhusvrd med tillhrande inlggning kan jag gott sga att min frvning orsakades av bda de ovannmnda sklen. Orsaken drtill redovisas i nedanstende berttelse. Det hela utspelade sig under ett tillflligt besk i Timioara, en av Rumniens strre stder, belgen i de nordvstra delarna av landet, nra grnsen till Serbien. Vi var p plats fr att bedriva undervisning p det Allmnna Hlsovrdsinstitutet d jag redan under det inledande morgonmtet den frsta dagen blev spass dlig att ambulans fick tillkallas med omedelbar verkan. Rdande omstndigheter gjorde att jag satt mellan tv lkare p mtet, varfr man knappast kan klaga p att behandling sattes in alltfr sent. Ambulansen var p plats efter ngra f minuter, vilka dock kndes som ganska lnga f

14

Stora vida vrlden

minuter nr jag satt dr och vntade, och medfljande akutlkare satte genast i gng att underska mig. Fastn jag knappt kunde prata, snarare sluddra, fick jag frska frklara fr lkaren vad som hnt och vilka symptomen var. Det frsta de gjorde var att slita av mig skjortan och stta en defibrillator till brstet p mig. Vad fan, tnkte jag, hjrtat slr ju normalt, de tnker vl inte brja med att elektrifiera mig? Har de hrt fel nr jag frskt frklara? Lyckligtvis inte, de anvnde defibrillatorn till att f underskt hjrtrytmen, vilken visades p en skrm, och den sg normal ut. Istllet satte de dropp p mig och en rullstolsliknande br kom fram. Folket inne p institutet, varav jag knde flera sedan tidigare, gjorde stora gon och sg lika chockade ut som mina medfljande kollegor nr jag blev utburen i ambulansen, som satte av i halvhg fart mot sjukhuset.

Piaa Unirii i Timioara

Stora vida vrlden

15

Inne p akutmottagningen blev jag upplagd p en annan br i ett rum som inrymde 4-5 patienter frutom mig, och ett batteri av lkare och skterskor satte igng att underska hjrta, blodtryck och reflexer. Jag fick s ter frklara, fastn jag knappt kunde tala, vad som hnt och hur jag knde mig. En kardiolog kom in, och jag fick frklara igen. Drefter kom en neurolog som inte kunde engelska in, och jag fick ter frklara vad som hnt. Varefter jag fick frklara ytterligare en gng fr en annan lkare, samt fr tv eller tre skterskor som kom in. Alla tyckte tydligen det var kul att underska en utlndsk patient, de fick vl inte in s mnga. Drefter bestmdes att jag skulle genomg ngra underskningar och lggas in fr observation och eventuell medicinering i ett par dagar. En stackars skterska sattes till att kra upp mig p avdelningen, med en avstickare fr ett EKG p vgen. Stackars sger jag, fr det var inte s ltt att kra omkring med rullstol i trappor utan ramp (jag fick hoppa av och frska ta mig upp bst jag kunde) eller fr den delen i trappor med ramp, eftersom rampen var ganska brant och det mste ha varit tungt. Jag var livrdd att hon skulle falla eller tappa greppet, men det gick bra. Jag hade i varje fall ftt en rullstol med fotstd, det var inte alla som hade. Fanns det inga fotstd hade man i vissa fall bundit ett stycke frband mellan stolsbenen s att patienten fick stta ftterna p detta. Vi kom slutligen fram till hissen, som var ett stycke fr sig. Det fanns tv hissar, och dessa skulle utnyttjas av alla: patienter och beskande, sjukvrdspersonal, akutfall, brar med nyopererade, rullstolar, mattransporter, stdning och vad man nu

16

Stora vida vrlden

mer kan tnka sig. Hissarna manvrerades icke av de kande, utan av en dam som satt p en stol vid knapparna och rkte. Troligen var hennes uppgift att se till att de som behvde prioritet, till exempel akutfall och brar m.m., faktiskt blev prioriterade, men det var vl frgan om det hela fungerade som tnkt i praktiken. Snarare tycktes det som om de personer damen i frga knde blev prioriterade, och att hissen drfr beskte de nio vningarna i den mest ologiska fljd man kunde tnka sig. Ett fall fr kaosforskningen? Dock fick jag faktiskt en viss prioritet frsta dagen ssom akutfall, s ibland kanske det fanns en viss logik bakom agerandet. P avdelningen blev jag inkvarterad i ett rum som troligen var avsett fr tv personer, tillsammans med tre andra. Vi hade egen toalett, eller vad man nu skall kalla det, fr det var ngot av det grisigaste jag sett. Man kunde tro att den inte blivit stdad p ratal, dr fanns ingen belysning, inget papper eller handdukar (sdant frvntas man hlla sig med sjlv, ven p en akutavdelning), toaletten saknade sits, p vggen bakom toaletten saknades ett tiotal kakelplattor, spegeln var s korroderad p baksidan att man knappt sg ngot i den, och fnstret gick varken att ppna eller att stnga. Det sistnmnda tarvar en frklaring: fnstret satt fast i en position dr det var en ppen springa p cirka tv centimeter, men gick inte att rubba t ngot hll. Man kan frestlla sig hur kallt (och mrkt) dr var p vintern. Senare frstod jag att det hr med egen toalett innebar att jag blivit inlagd p ett av lyxrummen, de flesta andra fick dela en toalett ute i korridoren, och den sg nnu vrre ut. Mycket vrre.

Stora vida vrlden

17

Sjlva rummet var ngot bttre, men saknade belysning och ventilation, varfr fnstret stod ppet dygnet runt, och det var ganska trngt. P ena sidan av rummet fanns det tv vgglampor, som dock inte fungerade, men det var detta som fick mig att dra slutsatsen att rummet ursprungligen var avsett fr tv personer. Nya lakan fick jag dock, till vriga patienters frtret, men frst efter att ha mutat en skterska med ett paket cigarretter! Till de beskande, som var mnga, fanns det en stol, vriga fick sitta p sngarna. Att antalet beskare var stort har sin naturliga frklaring. Att vara inlagd p sjukhus i Rumnien innebr att man fr viss vrd, men inte s mycket mer. Det serveras ndtorftig mat, men bestick, mugg och liknande skall man sjlv hlla sig med, och det betyder att man blir beroende av hjlp frn vnner och slktingar fr att tillvaron skall bli ngorlunda drglig. Jag hade normalt ingen strre lust att ta den tilldelade maten, oftast ngon slags bngryta uppslafsad p en djup tallrik, s mina kollegor fick frse mig med mat frn till exempel nrbelgna McDonalds! Det framstod som rena gourmetmaten i jmfrelse. Till frukost serverades tv brdskivor med tillhrande klickar majonns (inte smr!) och marmelad, samt te. Inte s ltt fr mig som inte hade ngon kniv att breda ut med och ej heller ngon mugg att dricka te ur. En morgon t jag McNuggets, pommes frites och Cola till frukost. De nrmaste tv dagarna fljde strikt medicinering, bestende av 4 olika piller och tv olika sorters sprutor, samt diverse underskningar (EKG, ultraljud, tomografi, blodstatus m.m.). Sjukhuset hade faktiskt en relativt modern tomograf samt

18

Stora vida vrlden

lite annan halvmodern utrustning, men inte mycket. Medicinen var fr vrigt inget man fick frn sjukhuset, utan mina kollegor fick springa ut p staden med diverse recept och jaga rtt p ett apotek som hade medikamenterna i frga. Dock hll sjukhuset faktiskt med sprutor, nlar och dylikt som behvdes fr injiceringarna och droppen. Personalen var dremot bde kompetent och trevlig, ven om endast ett par kunde engelska. Ansvarig lkare stod i kontakt med resefrskringens lkare, som uppenbarligen inte hade ngot att tillgga, utan tvrtom var mycket imponerad av de besked han fick. Troligen beskrev ansvarig lkare inte sjlva byggnadens status eller toaletternas utseende i telefon. Skterskorna var bde skickliga och trevliga, ven om jag efter ett tag tyckte att de var lite vl intresserade av att ta blodprover och ge mig sprutor. En av dem kallade jag vampyren nr hon kom och tog ytterligare ett blodprov, och det skrattade hon gott t. Platsbrist var ett annat terkommande problem. En ung kille som lg mittemot mig, och som lg inne efter att ha ftt ett helt vningsplan i huvudet (ngon tog bort den brande vggen under en renovering), fann en dag sin sng upptagen av ett akutfall nr han kom tillbaks efter att ha varit ute och rkt. Det fanns uppenbarligen ingen plats ledig, utan de hade bara lagt in akutfallet i en fr tillfllet tom sng, naturligtvis utan att byta lakan vare sig fre eller efter. Under tiden akutfallet fick akut vrd, och det varade ett par timmar, fick istllet den unga killen sitta i sngen bredvid, dr det ju naturligtvis lg en annan patient. S var vi ett tag fem personer, plus beskande, i ett rum avsett fr tv. Flera sngar var fr vrigt svenska, det stod Landstingens Inkpscentral p dem, och flera skterskor gick

Stora vida vrlden

19

runt i klder som det stod Bohuslandstinget och liknande p. Jag knde mig nstan som hemma. Eller kanske i Uddevalla. Min gldje var, av icke helt outgrundliga skl, stor nr jag efter tv dryga dygn kunde lmna sjukhuset och istllet tervnda till mitt hotell. Jag skulle fortfarande ha sprutor var 12:e timme, men hotellet lg ganska nra sjukhuset s det var ltt att ka dit igen nr det var dags. Redan p morgonen samma dag som jag skulle skickas hem, samtidigt som mannen i sngen bredvid ocks brjade frbereda sig fr sitt uttg, stod det tv personer i korridoren utanfr och vntade p att f verta vra sngar. Eftersom ingen av oss kom ivg frrn p eftermiddagen blev det en lng vntan, srskilt som jag utgr frn att personerna i frga inte var helt friska. Nr jag tervnde till sjukhuset fr att f mina sprutor nsta dag lg nykomlingarna dr i samma lakan som vi lmnat dagen innan. Tydligen hade de ingen lust att slnga ut ett paket cigarretter p en sdan detalj som nya lakan. Efter ytterligare ngra dagar var det s dags att tervnda till Bukarest. Fre avfrd fick jag ett lngre samtal med de tv ansvariga lkarna, en neurolog och kardiolog. Efter att tidigare i veckan ha mottagit en fr dem rtt stor summa pengar under bordet var de vldigt intresserade av min hlsa och anvnde oproportionerligt lng tid p att frklara och skriva ned allt om behandling, mediciner och frhllningsorder. Det gr att f god vrd om man bara kan uppmuntra till det p rtt stt! Nvl, ven utan uppmuntran skall jag inte klaga p dem, men efter underbordsfrhandlingarna fick jag ren VIP-behandling.

20

Stora vida vrlden

S slutade det hela med att jag satt hemma i min lgenhet i Bukarest med en drs mediciner, men behandlingen hade i varje fall avsedd effekt. Och som jag skrev inledningsvis, jag hade anledning att bli frvnad bde positivt under negativt under denna tid!

Stora vida vrlden

21

Om del skrifvkonst och elektriska fenomen

Ibland r det inte ndvndigt att bege sig ut p lnga och vdliga frder till andra vrldsdelar fr att f uppleva lite exotisk spnning och strapatser, vilket fljande historia vittnar om. Den utspelar sig icke allt fr lngt frn den del av vrlden som normalt betraktas som civiliserad, nmligen p ett hotell i norra Tyskland. Det hnde sig att jag var p ett mte rrande analyser av havsvatten, med deltagare frn de flesta lnder runt stersjn. Mtet varade i tre dagar, och denna hndelse utspelade sig p kvllen fre mtets sista dag. Eftersom jag var arbetsgruppens ordfrande ingick det i mina plikter att skriva rapporten frn mtet, vilket betydde att jag tillbringade en icke helt obetydlig del av kvllarna med att skriva p min dator inne p hotellrummet. Infr sista dagens mte, som skulle avslutas fre lunch, var det viktigt att ett komplett rapportutkast fanns att tillg, s att rapportens innehll kunde gs igenom och godknnas av alla deltagare redan p sjlva mtet. Det var tradition i denna slags arbetsgrupper att rapporten skrevs klar redan under mtet, inte eftert, och det har visat sig vara ett mycket effektivt stt att arbeta p.

22

Stora vida vrlden

Nvl, jag satt nu och skrev frdigt de sista delarna av det utkast som skulle gs igenom p mtet nsta frmiddag. Nr jag brjade tycka att det var klart var klockan nrmare 21.30 p kvllen. Jag insg att det bsta skulle vara att redan nu skriva ut rapporten p papper, s kunde jag lmna den till en sekreterare fr kopiering tidigt p morgonen. P s vis kunde vi f den utdelad nr mtet startade klockan 09.00. Det var bara ett problem, jag hade ingen skrivare med mig. N, jag bodde ju p ett ngorlunda stort hotell, s receptionen borde kunna hjlpa till med den saken. Ngot egentligt business centre fanns inte, men det mtte vl nd finnas tillgng till en dator med skrivare p ett hotell? Hotellets reception lg p bottenvningen och var ganska flott, med dyra mattor och med stora guldinramade oljemlningar med jaktmotiv p vggarna. Bredvid receptionen lg en bar dr ngra lgmlda herrar satt och drack ngot, troligen p firmans rkning eftersom de sg s njda ut. Nr jag tittade in i kontoret bakom receptionen kunde jag se att dr stod en dator med en skrivare, saken torde drmed vara klar. Nr receptionisten visade sig viftade jag med min diskett och frgade om han kunde vara behjlplig med att skriva ut min rapport om totalt 12 sidor p datorn som jag sg stod inne p kontoret. Receptionisten sg ut som om jag hade bett honom att ta ner mnen t mig. Tyvrr kan vi inte hjlpa till, sade han, den dr datorn r till fr hotellet och fr inte anvndas av gsterna.

Stora vida vrlden

23

- Men, svarade jag, jag skall inte anvnda den sjlv, jag vill bara ha hjlp med att skriva ut 12 sidor, och om det behvs kan jag naturligtvis betala fr pappret. Det gr inte, sa receptionisten med ett nekande tonfall, hotellets regler r sdana och det kan jag inte gra ngot t.

Hr. Receptionisten talar i telefon Jag gav frsts inte upp s ltt, utan frgade nnu ngra gnger om det inte gick att gra ngot fr att hjlpa mig, med argument som att det var mycket viktigt fr mig att f den hr utskriften och s hr sent p dagen var inga bibliotek eller affrer ppna dr jag kunde f hjlp med utskrifter - dessutom spregnade det ute s det vore inte s kul att rnna runt och frska f hjlp p ngot annat stlle ute p stan. Men icke. Att f ngot utskrivet p hotellets skrivare var fullstndigt och uppenbart uteslutet - ett regelbrott - drmed basta! Med ofrrttat rende fick jag tervnda upp p mitt rum, medan jag funderade p om det fanns ngot stlle ppet eller kanske ngot strre hotell i nrheten dit jag kunde g - men s

24

Stora vida vrlden

fick jag pltsligt en id! Det hr skulle nog kunna lsas p ett smart stt nd, utan att jag behvde ge mig ut i regnet. Datorn plockades fram igen, startades upp och kopplades in p telefonlinjen. Det jag kommit p var att hotellet naturligtvis hade en faxmaskin, numret stod i varje fall p visitkorten, och min dator var ju utrustad med ett faxmodem! Jag kunde snda rapporten som ett fax till mig sjlv p hotellets nummer! Sagt och gjort, hotellets fax blev uppringd och rapporten faxad med attention: M. Bertilescu, rum 414. Nr det var klart gick jag triumferande ner i receptionen och frgade om det inte mjligtvis hade kommit ett fax till mig nyligen? Jod, det hade det, 12 sidor plus ett frsttsblad. Vilket mrkligt sammantrffande att det var precis lika mnga sidor som jag nyss bett om att f skriva ut p hotellets skrivare. Jag mste ha sett otroligt njd ut. Receptionisten bara stirrade p mig nr jag gick tillbaks upp p rummet med min rapport utskriven och klar. Han funderar nog nnu idag p om det var samma sidor som jag hade velat skriva ut lite tidigare, eller om det var en ren slump att jag fick ett fax 5 minuter efter att han hade vgrat att hjlpa mig. Om ni lser detta, Herr Receptionist: det var ingen slump!

Stora vida vrlden

25

Hvarfr den spanska tuppen enbart gal om sommaren

Vid en av mina resor genom det soliga Spanien lrde jag knna ett spanskt par nere p sydkusten. De bodde och jobbade i en mindre stad nra Torremolinos, dr de gde ett gammalt men trevligt grdshus nra stadens centrum. Staden hade en lng och fin badstrand och en inbjudande strandpromenad med ett antal mindre restauranger och barer, och drog drfr till sig mnga turister om sommaren. P vintern var staden mer eller mindre dd, den fasta befolkningen drog sig tillbaks till sina hus, lite lngre upp i staden, och nere vid strandpromenaden var det mest tomt och de. Srskilt mnga vervintrande nordbor fanns det inte just hr, det hade inte byggts moderna lgenheter av det snitt som nordeuropeiska pensionrer normalt efterfrgar. Det par jag lrt knna i staden frsrjde sig huvudsakligen p att slja tuppar. Paret i frga hette Jos och Maria, och var vl i 30-rsldern nr jag lrde knna dem. De hade inga barn, men var vldigt sociala och trevliga, kanske ngot som utomstende skulle betrakta som typiska spanjorer: de var ppenhjrtiga och gstvnliga, pratade mycket, sov lnge p morgonen och satt

26

Stora vida vrlden

uppe halva natten och drack rdvin och rkte. Siestan p eftermiddagen var naturligtvis helig fr dem. I sitt vitmlade grdshus hade de en liten verkstadsavdelning med en affr dr de slde tuppar. Det vill sga mlade trtuppar som de skar ut och mlade i starka frger. Jag r inte helt sker p om detta var ngot typiskt fr trakten, eller ngot som de sjlva hittat p, men tupparna var i varje fall trevliga. De kom i olika frgkombinationer - enligt Jos och Maria beroende p vilken sinnesstmning de var i nr de mlade - och i storlekar allt frn 2-3 cm till nrap naturlig storlek. En modell av lagom fickstorlek, ltt att transportera hem, var tydligen den mest populra. Frsljningen av tuppar frsiggick allts i samma lokal som ocks inhyste verkstaden. Den hade en personalingng mot grden och en bl drr ut mot gatan, omringad av klttrande rosor, som tjnade som affrsingng. P sommaren var affren ppen frn elvatiden p frmiddagen till kl. 23 p kvllen, med undantag fr siestan (naturligtvis). P vinterhalvret, nr det inte var mer n en knapp handfull turister i staden, fann de fr gott att hlla stngt. Vintern gnades t helt andra saker som diverse kortare resor fr att hlsa p vnner och slktingar, men mest t ett allmnt filosoferande, kaffedrickande och t att sova lnge och vl. Kort sagt: p vintern gick de i princip i dvala. Nr jag kom p besk i brjan av juni var turistssongen i full gng. Den lilla staden hade ter vckts ur sin vintersmn och sjd av liv. Barer och restauranger var fulla av bde turister och lokalbefolkning, det var som om det ven spratt till av liv i

Stora vida vrlden

27

spanjorerna nr turisterna tervnt. Affrerna hade drrar p vidppen gavel och lockade med sina varor; allt frn rent skrp till dyrbara smycken och mrkesklockor. Naturligtvis var ven tuppaffren ppen och kommersen i full gng. Affrerna gick av ngon anledning oerhrt bra, det gjorde de alltid. De mlade tupparna var mycket uppskattade som souvenirer av turisterna, och jag tror till och med att en och annan av lokalbefolkningen var inne och kpte, grna av de strre modellerna. Fr dem var ju transporten inte ngot problem. Nr jag skriver att affrerna av ngon anledning gick bra s menar jag inte att det var ngot fel p tupparna, tvrtom var de trevliga och vlgjorda, och ej heller srskilt dyra. Men vem har lust att stta upp tuppar verallt? N, det var tydligen mnga som hade det. Jag fick bevittna hur Jos och Maria arbetade hrt, det var ngot nytt fr mig. Frutom att ta hand om kunder som kom in i en strid strm i affren och grna ville diskutera tuppar och tupparnas historia medan de gjorde sina inkp, fick de arbeta mycket med att snida till och mla nya tuppar, s att lagret inte skulle ta slut. Ofta satt de och jobbade till klockan 2-3 p natten, Jos sgade ut rmnen och sedan hjlptes de t att snida till dem, med kniv, samt mla frdigt tuppar i all storlekar och frger. De hade knappt, vilket m sgas vara ovanligt fr spanjorer, tid att ta, dricka, rka eller knappt ens ta siesta. Det sista var nu inte riktigt sant, fr siesta tog de, men den inskrnkte sig till hgst tv timmar mot mer normala fyra.

28

Stora vida vrlden

Det var tv saker som frvnade mig en del. Den frsta var att de faktiskt kunde arbeta s mycket och hrt som de gjorde, det var inte riktigt det intrycket jag ftt nr jag frst lrde knna dem en sen novemberkvll p en bar i Barcelona, inte heller vid mitt frsta besk hos dem i december senare samma r. Det andra som frvnade mig var att de inte hade jobbat under vinterhalvret och lagt upp ett strre lager av frdiga tuppar, s att de i lugn och ro kunde slja under turistssongen och samtidigt till och med f mjlighet att njuta lite av det normalt sett hrliga sommarhalvret. En kvll, nr de som vanligt satt och jobbade fr fullt tryck lngt efter midnatt, dristade jag mig till att ta upp frgan om framfrhllning och vinterarbete. Man kan milt sga att detta fr fll p det kalaste av alla ofruktbara hlleberg som ngonsin hade skdats. Deras frsta reaktion var att brista ut i gapskratt. Ett stort och lngt gapskratt, samtidigt som Jos dunkade mig i ryggen precis som om jag sagt den roligaste sak i vrlden. Jag begrep ingenting. Vad var det som var s roligt? Men, sa jag sedan, vore det inte en bra id att jobba ngra mnader p vintern, s att ni har ett hyfsat lager av tuppar nr turistssongen brjar? Skulle det inte lsa en del av era problem? Vore det inte bra fr affrerna? Nr de frstod att jag menade allvar slutade de pltsligt att gapskratta, och tittade istllet p mig som om jag inte vore klok i ngon nda. Nu begrep jag om mjligt nnu mindre. Varfr var detta en sdan dum id?

Stora vida vrlden

29

Mihael, Mihael, sa Jos till slut, vad r det fr mrkliga ider du kommer med? Varfr skulle vi jobba p vintern? D sljer vi ju ingenting!

Jag blev helt paff. S olika kan man allts tnka, ven inom Europa. Ingen frsljning = ingen id att arbeta. Det gick inte att f dem att erknna ngot annat. S var det bara. Mina lutheranska argument hade inget att hmta, i deras gon var det jag som inte var klok som tyckte de skulle arbeta nr de inte slde ngot. De njt drfr som vanligt av vintern nr turisterna s smningom frsvann, och vem vet, kanske det r s att de hade rtt och jag fel.

30

Stora vida vrlden

En taxiresa af det mrkligare slaget


Nr jag vid ett tillflle avlade en hastigare visit p det nordliga riket Island utspelade sig en historia som s hr i backspegeln r ett trevligt minne, men som startade p ett olyckligare stt. Efter att ha arbetat ombord p ett fartyg en tid anlnde vi en morgon i Reykjaviks hamn. Det r alltid ett sllsamt skdespel att komma iland efter en tid till sjss, och Reykjavik r en stad att minnas p mnga stt. Frutom att staden pminner om en del om svenska vstkusten och r lika ren och luften lika frisk som ryktet frtljer, finns hr ett sjudande nattliv av oanade dimensioner. Islnningarna r heller inte de som spottar i glaset, och enligt gammal sed kastas grna skruvkapsyler till spritflaskor ner p golvet och stampas snder efter ppnandet s fort det r ngot som bara pminner om fest. Det finns ingen mjlighet i vrlden att den kapsylen ngonsin skall p igen! Vid detta tillflle hade jag, tillsammans med 3 kollegor, bestmt att vi skulle ta en utflykt och bese ngra av de mest bermda och nrbeliggande attraktionerna, ssom Geysir, Tingvalla samt det mktiga vattenfallet Gullfoss. Det fanns dock inte ngon arrangerad tur som riktigt passade vrt schema, s vi

Stora vida vrlden

31

hrde oss fr om det inte kunde g att hyra en taxi ver en dag fr att kra oss runt. Jod, det skulle inte vara ngra problem. Ngra islndska kollegor rekommenderade en srskild taxichauffr som var knd i hela Reykjavik, ja kanske p hela Island. Det var en jttelik kille i 55-rsldern som hade en stor jnkare av ngot slag som taxi. Alla andra taxibilar var rtt sm, liksom chauffrerna verkade det som, och det tycktes om inte annat lite bekvmare att ka runt i en stor jnkare n i sm japanska bilar p landsbygdens dliga vgar. Den enda vgen utanfr stderna som r asfalterad r vgen mellan Reykjavik och Keflaviks flygplats, resten r grus eller hjulspr. Sagt och gjort, vi fick tag i jnketaxin och gjorde upp med chauffren om en resa pfljande dag. Det brjade bra. Vi susade ivg i lagom tempo och njt av bilens mjuka fjdring p de steniga vgarna. Utsikten var msom hnfrande med fjlltoppar och glacirer, msom mrklig med rena mnlandskapet utanfr bilen. Fr som betade bland stenarna - hur kan de klara sig p de ftal grsstrn som sticker upp hr och dr? Nr vi brjade nrma oss Tingvalla ryckte det till lite i bilen i en uppfrsbacke. Jag tnkte inte s mycket p det, men efter en liten stund ryckte det till igen, och bilen tvrstannade. I exakt samma gonblick brjade det regna, nstan rakt frn sidan eftersom det blste. Chauffren beordrade ut oss i regnet. Detta var i tidsldern innan mobiltelefoner blivit var mans egendom, s vi kunde inte ringa efter hjlp. Dremot var det, enligt chauffren, "inte

32

Stora vida vrlden

srskilt lngt" till ett stlle dr det fanns telefon. Dit tyckte han att vi skulle putta bilen. Sjlv satte han sig bakom ratten. Vi satte mdosamt igng att putta bilen i den ltta uppfrsbacken i regnet. Bilen, som nyss hade varit bekvm och mjuk framstod helt pltsligt som ett tungt, otympligt och vidrigt monster. Vgen var lerig och hal och regnet strilade ner i ansiktet p oss nr vi kmpade. Chauffren framstod som genom ett trollslag som ckligt fet dr han satt i lugn och ro bakom ratten och lyssnade p bilradion. Vi frbannade honom och hans blytunga bilvrak. Ful och motbjudande var han, och dessutom skitig under naglarna och rdmosig i ansiktet. Ett riktigt svin. Vi slet, svettades, frs och svor om vartannat. Efter en stund, eller var det kanske en evighet, nrmade vi oss en kyrka. Det var tydligen dr telefonen i frga skulle finnas. Med en sista ramsa svordomar och andra otryckbara eder rinnandes ur vra dreglande kftar baxade vi fram bilen den sista biten, tills den med ett avslutande gnissel blev stende utanfr kyrkan. Andfdda och stnande raglade vi in i kyrkan och slog oss halvdda ner i bnkarna medan chauffren gick in i ett rum innanfr och ringde efter hjlp. Vi tvlade i att hitta p krnkande namn p den tjocke chauffren med sitt stripigt flottiga hr, och var i det nrmaste redo att strypa honom nr han skulle visa sig igen. Om han nu vgade. D brjade pltsligt kyrkorgeln att spela. Ur orgeln strmmade den mest fantastiska Bach vi hrt, den fyllde hela kyrkan och vra upprrda sinnen kom snabbt till ro. Vi tittade upp fr att se vem som spelade, och vad fick vi se: vid

Stora vida vrlden

33

klaviaturen satt chauffren. Dr satt allts den person vi nyss varit beredda att ta livet av och spelade den mest underbara musik man kan frestlla sig. Vi skmdes som hundar ver alla vra svordomar och elaka tillmlen, och tackade vr lyckliga stjrna att vi inte sagt ngot s att han hade hrt det. Allt var frltet - spela mer!

Konserten pgick i minst en halvtimme, och avbrts drefter abrupt nr det kom in en bilmekaniker genom kyrkdrren och frgade efter bilnycklarna. Nu var vi istllet nra att strypa honom, den person som hade frckheten att klampa in och avbryta vrt lyssnande, men insg ganska snart att det kunde vara lite oklokt nr han nu hade kommit fr att fixa bilen. Detta lyckades han ocks med, och vr frd kunde fortstta ver de islndska vidderna. Det blev ingen mer Bach under resan, men vi fick heller inga fler problem med bilen, s det kanske jmnade ut sig. Dock sg vi p vr chauffr med andra gon efter denna hndelse.

34

Stora vida vrlden

Om ryskt spionage p hgsta niv

Ssom varande forskare inom kemi hade jag och mina universitetskollegor, redan under den gamla sovjettiden, tmligen intensiva kontakter med ryska forskare inom allehanda omrden. Professorer frn universitetet var en av de f priviligierade grupperna som hade vissa mjligheter till kontakter med vst, och som till och med ibland fick lov att ka p konferenser i utlandet. Visserligen stndigt tfljda av en politisk officer som kollade att de inte begick ngra oegentligheter eller uttalade ngot ofrdelaktigt om Sovjetunionen, men nd. Den hr gngen var det dock vi som beskte Ryssland. En konferens om Svarta havets kemi anordnades i Leningrad, som ju S:t Petersburg hette p den tiden, och vi var fyra personer som kte dit. Efter sedvanlig tullbehandling, ovnlig men bestmd, samt transport i stora svarta Volgabilar inkvarterades vi p ett flott gammalt hotell, som mer pminde om tsartidens Ryssland n sovjettidens Ryssland med sina gobelnger, oljemlningar och kristallkronor. Leningrad lyckades ju fr vrigt behlla stora delar av sin forna prakt ven under sovjettiden, och har alltid framsttt mer vstorienterat n till exempel Moskva.

Stora vida vrlden

35

Gstfriheten var, som alltid p den hr tiden, geners men vldigt intensiv och utan mjligheter att frhandlas bort, det vill sga vi fick all hjlp vi behvde men lmnades inte i fred en sekund, utom nr vi lyckades stnga in oss p hotellrummet. Utlnningar skulle bara inte rra sig p staden ensamma, ngon var alltid med oss. Gud vet vad de frvntade sig skulle intrffa om vi gick ut ensamma, men det kunde sjlvklart hnda att vi rkade prata med ngon p staden utan att samtalet avlyssnades av en behrig person, och det vore naturligtvis inte bra. Misstnksamhet mot allt var ett adelsmrke fr den dvarande instllningen. Efter att ha lst historien nedan kan lsaren dock rtteligen stlla sig frgan om vem som var mest misstnksam, ryssarna eller vi.

Interir frn hotellets verddiga matsal

36

Stora vida vrlden

Vi diskuterade ofta, och skrattade gott t, den intensiva uppvaktning vi fick, min rumskamrat och jag. Det var i det nrmaste omjligt att sticka nsan utanfr drren utan att ngon av vra vrdar kom sttande och undrade vad han kunde hjlpa till med. Efter ett tag tyckte vi nstan att de var lite vl kvicka med att komma rusande. Ett par gnger hnde det att vi diskuterade om vi inte skulle g ner till baren och ta en drink, och nr vi ppnade drren stod dr en kille utanfr och vntade p oss. En kvll nr vi tyckte att det nog brjade bli dags fr middag knackade det p drren ett par minuter senare och en av vra vrdar stod dr och undrade om vi inte ville ta snart. Var det mjligen ngot som inte stod rtt till? Hur kunde de vara s p alerten? Det var ngot som inte stod rtt till! I knd filmstil diskuterade vi tyst, med duschen p fr fullt, mjligheten fr att vrt rum var avlyssnat. Hur kunde man annars frklara att de tycktes veta om vra planer nstan innan vi hann uttala dem? Vi bestmde att vi, under det att vi pratade om ngot helt annat, skulle ska efter dolda mikrofoner i rummet. Min kollega kikade bakom skp och byrer, i lampskrmar, under bord och i telefonluren, medan jag krp omkring p golvet och letade under sngen, under stolarna och under elementen. Vi hittade inget misstnkt, inte frrn jag lyfte p mattan som lg mitt i rummet. P golvet fanns en metallplatta p cirka 1 gnger 1 decimeter fastskruvad! Saken var klar, det fanns ingen logisk frklaring till varfr en metallplatta skulle vara fastskruvad mitt p golvet. Nu skulle vi nog visa dem att oss spionerar man inte p hur som helst! Trodde de att vi var fdda bakom en ladugrd, eller vad?

Stora vida vrlden

37

Kollegan hade en fickkniv med skruvmejsel, och satte genast i gng med att demontera skruvarna. Spnningen var olidlig, och vi var upprymda som barn. De bastanta skruvarna kte upp med ovntad fart, och det gick bra nda tills den sista skruven nstan var uppe. D hrdes ett frfrligt brak frn vningen under. Vi tittade frgande p varandra. Hade detta brak ngot samband med vrt skruvande? Bst att frsiktigt tassa ned och se vad som hnt. Och visst hade det hnt ngot. En stor kristallkrona i matsalen under hade brakat ned p ett bord! Frvirringen bland personal och hotellgster var total, men ingen mnniska tycktes ha kommit till skada under den nedfallande kronan. Vra skruvar p golvet var inget annat n kristallkronans fste! Diskret men snabbt rusade vi upp p rummet igen, satte tillbaks platta och skruvar och lade tillbaks mattan. Efter ett par minuter kom en person frn hotellet upp och ville titta lite i vrt rum. Det gick inte att se att vi skruvat upp skruvarna, men vrt dliga samvete gjorde nd att vi knde oss tvungna att erknna att vi kanske rkat pilla lite p dem. Det vore nd svrt att f det till att fyra rejla skruvar p ett fste till en stillahngande kristallkrona skulle ha skruvats ur av sig sjlv. Hotelldirektren fktade med armarna och sg uppgiven ut, men eftersom vi var utlnningar och gster strckte han sig inte lngre n s. Vi slapp betala ngot fr kristallkronan, som endast blev mttligt skadad, men det var mnga som undrade varfr vi satt

38

Stora vida vrlden

igng med att skruva upp fyra skruvar i golvet? Vra frklaringar var nog rtt krystade, men gick mest ut p att vi inte hade ngot annat att gra och var intresserade av rysk byggnadskonst, varfr vi grna ville veta mer om hur hotellet var konstruerat. Vi undvek i varje fall mycket bestmt att nmna ngot om skande efter eventuell avlyssningsutrustning p hotellrummet. Vra vrdar skrattade gott t dessa nyfikna utlnningar, men det r svrt att sga vad ryssarna egentligen tnkte och trodde om vrt tilltag. Vi var i varje fall goda vnner ven efter denna hndelse, mjligen med undantag fr hotelldirektren, som tittade ltt misstnksamt p oss. Troligen undrade han vad dessa galna vetenskapsmn skulle hitta p hrnst. Nr vi efter ett par dagar lmnade hotellet sade vi farvl till babuschkan, en ldre dam som alltid satt bakom en disk p vrt vningsplan och hll reda p nr gsterna gick in och ut. Det var nog snarare hon n avancerad rysk avlyssningsutrustning som var frklaringen till att vra vrdar s snabbt fick reda p nr vi var p vg ner till baren.

Stora vida vrlden

39

Huru azererna bedrifva sina hafsunderskningar

Besket p State Institute for Hydrography i Azerbajdzjans huvudstad Baku i maj 2000 var egentligen mest en ren artighetsvisit, ven om vi ocks hade ett frslag att lgga fram. Vi arbetade sedan en tid tillbaka med ett EU-sponsrat projekt som gick ut p att uppgradera vissa laboratorier inom State Committee for Ecology-systemet. Dessa laboratorier hade ansvaret fr att vervaka vattenkvaliteten i floder, sjar och precis invid kusten, medan State Institute for Hydrography var ansvariga fr de ppna vattnen i Kaspiska Havet. State Institute for Hydrography var allts egentligen landets marina forskningsinstitut. Baku r i mnga stycken en mrklig stad. ena sidan har den ett mycket stolt frflutet - viktig handel har frsiggtt hr i mnga rhundraden eftersom staden ligger lngs en av rutterna p Sidenvgen frn orienten till Europa, och man har lnge varit ett mycket viktigt centrum fr oljeutvinning och har en stor hamn. Staden var faktiskt Sovjetunionens tredje strsta. Men man ser ocks grova spr i staden efter den ryska

40

Stora vida vrlden

moderniseringen - fula byggnader av gammalt stalinistiskt snitt, dligt byggda och till stor del mer eller mindre frfallna. Stora delar av befolkningen r fattig, oljeinkomsterna frsvinner till oljebolagen eller sugs upp av presidentens nrmaste familj. Gamla, till stora delar uttjnta, oljeflt nstan inne i centrum av staden bidrar inte direkt till platsens sknhet. P lite avstnd kan Baku dock se riktig fin ut, srskilt sedd frn vattnet en solig sommardag ger den nstan samma intryck som den franska Rivieran. Befolkningen r trevlig - ett broderfolk till turkarna, muslimer, men inte mer religisa n vanliga svenskar. Och vodka, eller lokal champagne eller lokala viner, dricker de grna. Nvl, dr satt vi nu ngra stycken, danskar, tyskar och jag, och frskte prata med de ansvariga p det marina forskningsinstitutet genom tolk. Efter att ha arbetat med laboratorierna inom State Committee for Ecology ett tag insg vi att den budget som var avsedd fr att uppgradera laboratorierna inte skulle rcka till allt som vi borde gra. Antingen skulle vi bli tvingande att ge upp vissa analyser eller att strunta i ngra laboratorier. Det var d vi fick idn att ta kontakt med det marina institutet. Vi visste att de hade ansvar fr en hel del mtningar som vi skulle f svrt att utfra, och drmed skulle det vara en mycket god id att samarbeta om analysverksamheten, s att vi inte behvde ha flera laboratorier arbetande parallellt med varandra, utfrande samma (dyra) analyser. Vi frstod ocks att det marina institutets budget mste vara klart begrnsad, och att de

Stora vida vrlden

41

ocks borde ha problem med vissa analyser. Det var allts helt upplagt fr ett samarbete med msesidiga vinster.

Hamnen i stra Baku Avdelningschefen fr laboratoriedelen tog emot oss artigt, men lite reserverat. Han var en proper men lite blek man i 50rsldern, kldd i typisk, lite gammalmodig och frgls, ststatskostym med en intetsgande slips till den beiga skjortan. Vi fick frst en rundvandring p det relativt stora laboratoriet, och kunde konstatera att maskinparken inte var den mest moderna, att vggarna var mlade i en utomordentlig trkig frg av obestmbar kulr, men att det mesta i varje fall verkade

42

Stora vida vrlden

finnas p plats. Det vill sga allt utom personal, fr det pgick ingen som helst aktivitet p laboratoriet. Efter rundvandringen kom vi s in i ett konferensrum och bjds p det obligatoriska teet i sm glaskoppar, med mycket socker till. Avdelningschefen pratade frst lite allmnt om institutet och dess uppgifter, varefter vi kort presenterade vrt projekt. Som en naturlig fortsttning gick vi ver till att prata om de problem vi hade med att n alla vra ml i projektet, och frklarade grundligt och vl hur vi tnkt oss att ett framtida samarbete kunde se ut. Bgge instituten skulle fortfarande ansvara fr sin egen provtagning, men vi kunde hjlpa varandra med vissa avancerande analyser, och p det viset undg att behva dubblera viss dyrbar utrustning. Vi lade verkligen ut texten om hur bra detta skulle vara fr alla inblandade, och hur vi hoppades p ett frdjupat samarbete vad det gllde utveckling av nya analysmetoder, tolkning av resultat och s vidare. Nr vi avslutat vrt inlgg stllde sig avdelningschefen upp och i det nrmaste skrek: Njet!!. Han avgav drefter en mycket lng och bestmd frklaring som i korthet gick ut p att hans institut hade sitt vl definierade ansvarsomrde, nmligen att vervaka hela den azeriska sektorn av Kaspiska Havet frn alla upptnkliga synvinklar, och han var minsann inte intresserad av att ngon annan lade sig i hans arbete. Dessutom behver vi inget samarbete, eftersom vi nd producerar utfrliga rapporter som tcker in alla tnkbara aspekter och

Stora vida vrlden

43

parametrar sa han med stolthet i rsten, och plockade fram en rsrapport ver tillstndet i Kaspiska Havet frn bokhyllan. Den rapport han lade fram p bordet var mycket tjock, minst 300 sidor skulle jag tippa. Den var visserligen skriven p ryska, inte azeri, och redan hr borde jag kanske blivit lite misstnksam. ven om mnga fortfarande anvnder ryska, srskilt inom vetenskap dr mnga ord helt enkelt saknas p azeri, r trots allt azeri det officiella sprket, och alla officiella rapporter skall avhandlas p detta sprk.

Sllsynt snfall bland palmerna p Fountains Square, Baku

44

Stora vida vrlden

Dock, nr jag blddrade igenom den maskinskrivna rapporten var det klart att den innehll i stort sett allt man kunde nska. Dr fanns tabeller och grafer ver halterna av alla upptnkliga parametrar bde p lngden, tvren och djupet, samt med tiden ver ret. En karta visade vilka provtagningspunkter som beskts, och hur ofta. Det var ocks uppmuntrande lsning. Hr genomfrdes allts trots allt mnga och grundliga underskningar. Datakvaliteten kunde jag ju inte direkt sga ngot om, men jag blev nd imponerad av mngden data och det relativt goda stt som de presenterades p. Det var d jag tittade lite noggrannare p rapportens framsida. P omslaget stod med tydliga siffror: 1989. ven ryssar anvnder som bekant arabiska siffror, s det gick inte att ta miste p. Rapporten var 11 r gammal. Jag frgade artigt om jag istllet kunde f se den senaste rsrapporten. En neutronbomb hade knappast skapat strre tystnad efter sig. Avdelningschefen vred besvrat p sig i stolen och sg ut som om han just hade druckit upp hela ttiksfrrdet. Nr jag frgat ytterligare ett par gnger krp dock den pinsamma sanningen fram. Detta VAR den senaste rsrapporten. Efter Sovjetunionens sammanbrott hade man inte producerat ngra fler rapporter. Vad var s orsaken? Var det ingen som frgade efter data? Jo, det var visst intressant fr det nybildade miljministeriet, det intygade man. Fanns det inte tid att skriva s utfrliga rapporter? Jod, folk hade man gott om, ingen hade ngonsin blivit avskedad. S, varfr skrevs inga fler rapporter?

Stora vida vrlden

45

Lsningen p denna gta var lika enkel som sjlvklar. Efter Sovjetunionens sammanbrott kom det inga mer pengar frn Moskva. Man hade helt enkelt inte haft rd att kpa bunkerolja till fartyget. Det hade inte lagt ut en enda gng sedan 1989. Man hade heller inga pengar till nya kemikalier eller gaser som behvdes i laboratoriet. Det fanns inga prover att analysera, man kunde inte utfra de flesta analyser, det fanns inga data att rapportera. S enkelt var det.

46

Stora vida vrlden

Om att befinna sig i ett land d presidenten gr hdan

I Azerbajdzjan, denna fattiga fre detta sovjetrepublik, dock ack s rik p olja, kaviar och vin, odlas de demokratiska traditionerna icke synnerligen serist. ven om landet r huvudsakligen muslimskt vill de grna framst som mycket vstorienterade och nrma sig bde EU och USA, men det r mer i ordalag n i handling. Exempelvis frvntas presidentens portrtt hnga p alla institutioner och fretag, ven privata sdana. Faktiskt hngde det ett stort portrtt ven p vrt kontor, ett fretag som r helt gt och styrt av utlndska intressen. Vi hade ftt reda p att det inte var bra ur skattemssig och tillstndsmssig synvinkel att inte ha ett dylikt konterfej hngande, varfr vi fann det bst att stta upp ett. Sjlva portrttet var enkelt att anskaffa, det tillhandahlls av en statlig institution. Under en av mina lngre vistelser i landet ifrga fick jag tillflle att nrmare bekanta mig med landets, i vra mer europeiska gons, tvivelaktiga traditioner p det demokratiska omrdet. Landets dvarande president, en ldre man vid namn Heydar Aliyef (stavning lite beroende p hur man verstter frn det

Stora vida vrlden

47

azeriska alfabetet, som skiljer sig ngot frn vrt), var en gammal kommunist som numera kallade sig socialdemokrat eller ngot liknande, och som suttit vid makten sedan evinnerliga tider. Under sovjettiden var han partiordfrande, partiets namn r ondigt att nmna d endast ett var tilltet, samt ordfrande i politbyrn. I brjan p 80-talet inkallades han till Moskva fr att arbeta fr KGB, men tervnde i samband med Sovjetunionens sammanfall fr att, som det hette, rdda fosterlandet frn snderfall. Han lyckades verleva ett antal val, av mycket tvivelaktig karaktr, och satt fortfarande vid makten i brjan av 2000-talet nr jag befann mig i Baku. Hndelse nummer ett var att ett parlamentsval utlystes, det skall enligt lagen hllas vart fjrde r. Aliyefs parti var naturligtvis storfavorit (enligt officiella medier), inte bara i stort sett, utan helt och hllet, helt enkelt det enda tnkbara alternativet. Det fanns, och finns, en icke helt obetydlig opposition i landet, men den tystades ner p ett mycket effektivt stt. Enligt azerisk lag kan man nmligen inte stlla upp i val till parlament eller presidentpost om man r dmd fr brott eller r freml fr brottsutredning. Fljaktligen blev samtliga oppositionsledare fngslade p olika grunder strax fre valet, och det fanns vid den tidpunkten ingen praktisk mjlighet att organisera om oppositionen, trycka nya valsedlar och dylikt, varfr valet i praktiken bestod mellan Aliyefs parti och Aliyefs parti, ingenting annat. Vallngdernas utseende och innehll var heller inte riktigt i enlighet med vad vi r vana vid frn europeisk synvinkel. Nr ngra av mina medarbetare frn laboratoriet kom till

48

Stora vida vrlden

vallokalerna fick de helt sonika veta att de inte stod med p listorna och drfr inte kunde rsta. Det var inga bner att be, utan bara att g hem igen. Ingen vet hur mnga, eller vilka, mnniskor som rkade ut fr samma sak. Man kan, utan att vara alltfr paranoid, misstnka att samma sak inte hnde Aliyefs knda anhngare i ngon strre utstrckning. Valet var drmed verstkat. Dags fr nsta prvning. Nsta r var det dags fr det av mnga, i synnerhet oppositionen, emotsedda presidentvalet. Aliyef brjade bli gammal och sjuklig, ven om han nnu sg vldigt frisk ut p alla stora affischer p staden dr han leende intygade att hans enda mission i livet var att arbeta fr Azerbajdzjans bsta, och han hade drfr utsett sin son till premirminister, den post som normalt frvntades vara den naturliga sprngbrdan till presidentskapet. Dock vgade han inte avg i frvg och verlta t sin son att frska vinna presidentvalet utan sitt std, d han tydligen insg att oppositionen skulle vdra morgonluft om han visade ngot som helst svaghetstecken eller dog. Mlet var nu att sonen skulle verta presidentposten, att d fick vnta. Han lg p sin ddsbdd, men vgade inte ens kasta in handduken fre valet. Eller gjorde han det? Ngra mnader fre valet var han s dlig att han flgs ver till en klinik i USA. Azerbajdzjan hade sttt USA under Irakkriget, visserligen mot lften om bistnd i form av pengar och annat, men nu var det tydligen dags att terglda denna skuld. Den dende presidenten flgs drfr ver till USA under pompa och stt. Enligt mycket intensiva och envisa rykten dog han ocks kort drefter, men ngot ddsfall blev aldrig bekrftat.

Stora vida vrlden

49

Han fick helt enkelt inte d innan valet var verstndet, utan var fortfarande president.

Heydar Aliyef vinkar farvl? Presidentvalet kom och gick, och sonen lyckades vinna med frkrossande officiell majoritet, efter det att mina vnner frn laboratoriet ter blivit nekade att rsta, d de inte stod med p listorna ver rstberttigade. Alla betydande oppositionskandidater satt naturligtvis i fngelse, utan att ngon riktigt visste varfr. Utgngen var drfr inte helt verraskande fr den neutrale betraktaren. En vecka senare satt jag och t lunch p en mrklig restaurang, en rtt flott och trevlig pub, som lg mitt ute i ett

50

Stora vida vrlden

stenigt deland med nrmaste granne ngra kilometer bort, nr pltsligt diverse reportage och bilder p gamle Aliyefs levnadshistoria brjade visas p lokala TV-kanaler, konstant och utan avbrott. Det var bilder p Aliyef skakandes hand med Sovjetunionens ledare, Aliyef p besk hos Bush, Aliyef inspekterande oljeplattformar, Aliyef i uniform under ngot krig. Det var mycket uppenbart att Heydar Aliyef nu officiellt avlidit p sitt sjukhus i USA. Nu vidtog en aktivitet som sllan skdats i detta land, dr det normalt inte sker s mycket. En veckas landssorg proklamerades. En strre folksamling uppstod utanfr presidentpalatset, ven om jag aldrig riktigt lyckades frst om majoriteten kommit fr att srja eller fr att frskra sig om att fanskapet verkligen var borta. Ett strre hav av blommor vxte dock snabbt upp, och blomsterprakten var det sannerligen inget fel p. Alla kommersiella inrttningar i landet fick order om att hlla stngt under landssorgen. Detta gllde inte bara njesstllen som restauranger och barer, utan alla fretag verhuvudtaget. Dock gllde det inte om man betalade en srskild avgift, d fick man hlla ppet! Djupare strckte sig inte landssorgen. Avgiften i frga var tydligen hg, ty nstan allt var stngt, dock fanns det ett par restauranger som var ppna, s vi kunde f ngot att ta p kvllarna. Vrt laboratorium hll ocks ppet, men vi stod mer eller mindre och vntade p att ngon tjnsteman skulle dyka upp och beordra oss att betala eller stnga. Inget sdant hnde dock, kanske lg vi alltfr avskilt en bit utanfr staden fr att ngon skulle bry sig.

Stora vida vrlden

51

Kroppen forslades snabbt ver frn USA fr begravning, och anlnde bara ngot dygn efter det att ddsfallet annonserats. Hastigheten varmed kroppen anlnde fick ryktena att ta ytterligare fart: i verkligheten hade han varit dd i ett par mnader och kroppen frd ver till Baku fr lnge sedan, annars kunde det inte g s fort. Hur det n var med detta, s nog gick det med frvnansvrd hastighet alltid. Eftersom jag bodde i en lgenhet nra stadens strsta mosk fanns det ytterligare verraskningar p lut.

Folk samlas utanfr presidentpalatset i Baku Nsta morgon, allts samma dag som Aliyef skulle begravas p kvllen, bankade det mycket bestmt p lgenhetsdrren klockan halv sju p morgonen! Jag undrade vad det var, och

52

Stora vida vrlden

ville egentligen inte ppna, man vet aldrig vad det r fr mrkliga typer som kommer, indrivare av gasrkningar och dylikt brukar dyka upp ibland, men knackningarna slutade inte. Nr jag tittade ut genom drrgat sg jag att ett par trafikpoliser stod utanfr. Trafikpolisen i detta land r suspekt, korrupt och har som enda inkomstklla att btflla oskyldiga bilister, men de r i vrigt rtt ofarliga, och jag ppnade drfr drren. (Jag kommer i detta sammanhang att tnka p en historia, en av de frsta gngerna jag var i Baku. Nr vi var p vg in till staden frn laboratoriet stod pltsligt en trafikpolis med sin lilla patetiska Fiat 124-liknande bil och vinkade in oss. Vr chauffr vgrade dock att stanna, istllet svngde han bara ut i mitten av vgen och krde frbi! Vi utlnningar blev naturligtvis ytterst frvnade och frgade varfr han inte stannade nr polisen gav tecken, men han frklarade lugnt att om han stannade skulle de bara begra bter fr ngon phittad frseelse, och det hade han inte lust med. Polisen brydde sig heller inte om att vi inte stannade, de frskte bara stoppa nsta bilist istllet! Nr jag senare sjlv var ute och krde tillmpade jag samma taktik d trafikpoliser frskte stoppa mig, och det fungerade!). Trafikpoliserna utanfr min drr lyckades via diverse gestikuleringar och miner, de kunde naturligtvis ingen engelska, tala om fr mig att min Landrover mste flyttas, eftersom gatan skulle asfalteras om! Liket skulle nmligen kras genom staden upp till moskn, och d mste alla vgar vara nyasfalterade, inga gupp eller hlor, det vill sga det normala tillstndet fr en gata i Baku, fick frekomma. Troligen berodde detta p att man var rdd att liket skulle vakna upp om likbilen krde i ett alltfr stort hl. Ngot annat skl kunde jag inte se, utom mjligen att

Stora vida vrlden

53

begravningen, inklusive likfrden, skulle direktsndas p television och att bilderna skert skulle kunna ses i mnga lnder. I vilket fall som helst var det hela sensationellt, d nyasfalterade gator r ungefr lika vanliga som omutade poliser i detta land. Det blev till att g ut och flytta bilen. Asfaltbilarna stod redan och puttrade i gathrnet. P eftermiddagen samlades en hel del folk runtom i staden fr att se kortegen med likbilen kra upp till moskn. Jag tittade sjlv p TV och nr jag sg att bilen nrmade sig gick jag ut med kameran och tog ett par bilder. Nrvarande skdare sg nrmast blaserade ut, men trafikpoliserna stod i givakt nr likbilen frste frbi i frvnansvrt hg fart. Tydligen ville man att den nu dde presidenten skulle fortstta med sina gamla vanor: nr presidenten skall frflytta sig i Azerbajdzjan stngs nmligen all trafik av i god tid, helst 15-20 minuter i frvg, och alla blir drefter tvungna att sitta och vnta fr att s smningom se presidentens stora svarta bil svepa frbi i ohygglig fart. Finns det ngot skrare tecken p att ett land inte r demokratiskt n att gatorna fullstndigt stngs av fr att presidenten bara skall frflytta sig frn punkt A till punkt B? Denna vana att stnga av staden och blsa p i full fart hlls vid liv ven efter presidentens dd. Frgan r varfr, han hade ju knappast brttom dr han lg i sin kista. Men vanor och traditioner r naturligtvis inte till fr att brytas.

54

Stora vida vrlden

Huru l blifver serfverat i Baku


Vi anlnde till Azerbajdzjans huvudstad Baku ganska sent en oktoberkvll, firmans VD och jag. Resan med Lufthansa frn Frankfurt gick bra, planen r bra och servicen r god. Jag fick dessutom se ngot helt nytt, chefen lsandes en vanlig kriminalroman. Jag som trodde att han ALLTID arbetade. Att komma fram var allts enkelt, men att lyckas passera alla mrkliga kontroller p flygplatsen r en konst i sig. D skall man nd hlla i minnet att det tycks enklare att komma in i landet n att komma ut. Nr planet landat rusade alla ut s fort de kunde, vl medvetna om att det gller att komma s lngt fram i de olika kerna som mjligt. Visum mste man ha, men det var det ingen som hade. Inte nr vi kom till flygplatsen i varje fall. Antalet azeriska ambassader i Europa r mycket begrnsat, och det r normalt alldeles fr besvrligt att skaffa visum p frhand fr att ngon skall bry sig om det. Allts gller det att skaffa sig ett visum p plats, och faciliteter fr detta finns p flygplatsen. Dock var det inte s enkelt att vi bara kunde stlla oss i visumkn och f ett visum, inte d. Varfr gra saker enkla nr de kan krnglas till?

Stora vida vrlden

55

Frst fick vi st i en lng k fram till en disk som var mrkt No visa. Lgg mrke till att orden "k" och "disk" r i singular. Det enda som hnde dr, nr vi vl kommit fram till luckan, var att en sjlsligen frnvarande person i uniform tittade igenom passet fr att frvissa sig om att vi verkligen inte hade ngot visum, varefter han satte en stmpel i passet. Frst drefter var det dags att stlla sig i den egentliga visumkn (fortfarande anvnds ordet "k" i singular). Medan vi stod i kn fick vi fylla i ett papper, i tv identiska exemplar, med diverse uppgifter om vem vi var, var vi kom ifrn, var vi skulle bo och vem vi skulle beska. Dessa lappar, tillsammans med 2 passfoton och 40 dollar i kontanter, verlmnades och stmplades utan frgor, troligtvis skulle man kunna fylla i precis vad som helst, det enda som rknas r att man betalar 40 dollar. Drefter fick vi g vidare vid sidan av alla diskar utan att ngon undrade eller visste om vi verkligen hade ett visum eller inte. Efter att vi plockat upp vrt bagage var det dags att fylla i en tulldeklaration med diverse uppgifter, ssom innehav av kontanter, kameror, datorer och andra dyrbarheter, huruvida vi hade med oss "trycksaker eller annan form av informationsbrare" (ingen deklarerar datorer under denna rubrik, innehller de ingen information?) samt chassinummer och motorstyrka p det fordon vi anlnde i. Jag har mnga gnger tnkt att jag skulle g fram till piloterna och frga efter chassinummer och motorstyrka p planet, s jag kunde fylla i deklarationen ordentligt, men det har faktiskt aldrig varit ngon som reagerat ver att den rutan inte varit ifylld. Deklarationen verlmnades sedan till en man som satt bakom en disk, och som tog emot densamma med en ytterst blaserad min. En gng var det faktiskt

56

Stora vida vrlden

en person som satt dr som sg ut som om han lste igenom lappen, men han frgade inte ngot. Drefter tog vi vrt bagage och passerade en sista kontroll, dr bagaget genomlystes. Vad de letade efter vet jag inte riktigt. En gng hade jag vskan full med ampuller, vilka naturligtvis syntes med all nskvrd tydlighet i rntgenapparaten. Tv gubbar stllde sig och glodde p mig och undrade vad det var, men nr jag sa att det var material till laboratoriet godtog de faktiskt detta utan vidare diskussioner! Nvl, denna gng var frsta gngen som chefen var med i Baku, och jag tyckte att jag hade lite ansvar fr att visa mina lokala kunskaper, jag hade ju varit dr flera gnger tidigare. Vi blev hmtade av vr lokale chauffr, som inte kan ett ord engelska, och som krde oss ut till Crescent Beach Hotel, vilket ligger vid en strand lite utanfr staden. Det var rtt sent, nrmare 12 p kvllen, men vi bestmde nd att vi skulle ner och ta oss lite att ta innan vi gick till sngs. P omrdet fanns en restaurang som nrmast gick i westernstil eller ngot liknande med sin trinredning. Lite malplacerat kanske, men oljeborrtornen lngs kusten utanfr fnstren gav nd en aning Texasstmning t det hela. Det lg ocks en Kafkastmning ver stllet, men det hade vi ingen aning om i detta gonblick. Vl inne i restaurangen fick vi ett bord och bestllde samtidigt varsin l, den lokala Xirdalan som finns i tminstone 3 olika styrkor och inte alls r dlig, och brjade titta genom menyn. Dr fanns en del att vlja mellan, mest internationell mat men ocks en del lokala specialiteter ssom grillad str, och vi

Stora vida vrlden

57

tittade kanske i 10 minuter innan vi hade bestmt oss. Vi hade nnu inte ftt ngot att dricka, s vi upprepade vr nskan om varsin l nr vi bestllde fisken. Javisst, sa servitren och marscherade ivg. S gick ytterligare 10 minuter, men vi hade nnu inte ftt ngon l. Jag ropade till mig en servitr och upprepade bestllningen. Jad, sa servitren, och ilade stad med bestmda, men lite sega, steg.

Restaurangen i frga - ingen slump att den r tom? Efter en stund kom fisken, men inget att dricka. Jag undrade lite sarkastiskt om de inte hade ngon l hemma, men fick bekrftat att de hade de visst, ville jag kanske bestlla en? Jod, det var en god id, tyckte vi bda tv. S hade jag allts ftt

58

Stora vida vrlden

bekrftat att stllet verkligen hade l, dock fick jag inte bekrftat varfr de inte lyckades servera oss ngon. Nu brjade jag bli ltt desperat, och tyckte samtidigt att jag som van Baku-resenr skulle kunna fixa detta. Hr hade jag snackat vitt och brett om hur trevligt utelivet i Baku kunde vara, och om hur frvnansvrt mnga hyfsade restauranger och barer det fanns, s fick vi inte ens ngot att dricka! Jag var ute i baren och snurrade och avgav nya order innan jag brjade ta, fick nya frskringar om att det inte var ngot problem, men frgves, det kom fortfarande inget dr vi satt och t. Nu var fisken snart uppten. Ett sista frsk innan maten var slut, tnkte jag, och sprang ut i kket och sa till om l. Det skulle ordnas med en gng, blev jag frskrad. Inget hnde. Till slut var vi frdiga och bad om notan, samtidigt som vi bestllde varsin l. Servitren gav nrmast intrycket av att inte hra eller frst vad vi sade, gick sin vg, och sjlvklart hnde inget. Chefen sg blek ut. Vi fick notan, bestllde l, fick ett jakande svar, men inget hnde. En servitr kom in och tog pengarna, vi bestllde l igen och fick veta att det kommer p momangen, satt kvar en stund, men inget hnde. Till slut var det inget annat att gra n att resa sig och g, utan l. Helt obegripligt och otroligt. Nog fr att det finns en del stllen kvar i Azerbajdzjan dr den gamla sovjetiska take-it-orleave-it-mentaliteten lever kvar, men i allmnhet inte p restauranger, srskilt inte p restauranger som inriktar sig p utlnningar, vilket var precis vad denna gjorde.

Stora vida vrlden

59

Tydligen var det i varje fall andra som lyckats f l, eller frmodligen nnu starkare grejor, om n troligtvis inte p just denna restaurang. Mitt i natten blev chefen nmligen vckt av att ngon fr honom helt oknd person stod och skrek utanfr hans drr och sedan brjade slnga sig p drren med hela sin tyngd. Drren bgnade under attackerna nr han vrkte sig p den under utsttande av diverse svordomar p ngot oknt sprk. Att det var fula ord gick dock inte att ta miste p. Det visade sig dock att bde drr och gngjrn var av god kvalitet, troligen turkiska, och som tur var hll. I det hr lget tyckte chefen att det var klokast att inte ppna, svitt kan bedmas en helt riktig avvgning, utan fick istllet ringa receptionen, som skickade upp ett par vakter fr att avlgsna den entrgne beskaren in spe. Jag undrar fortfarande vad min stackars chef fick fr frsta intryck av Baku: omjligt att f in en endaste liten l p restaurangen, uppfljt av en dre som frskte vrka sig in genom hotelldrren mitt i natten. Det kunde ha brjat bttre fr hans del.

60

Stora vida vrlden

P grnsen till krigets fasor


Armenien och Azerbajdzjan r i krig. S r det, faktiskt, nnu nr detta skrives. Efter konflikten som fljde p Sovjetunionens sammanbrott utbrt p tidigt 1990-tal ett krig mellan lnderna, som inte var ense om frdelningen av vissa regioner. Man krigade halvordentligt under ngra r, ven om det mest rrde sig om diverse handgemng i grnstrakterna, tills pengarna brjade ta slut. D fann man fr bst att lgga ner sjlva kriget, det kostade helt enkelt fr mycket. Ngon riktig fred blev det dock aldrig, bara vapenvila. Lnderna r allts fortfarande, nr detta skrivs, officiellt i krig med varandra, ven om inte ett skott har avlossats p ver 10 r. De flesta var nog njda nr krigandet lades p is, men knappast den miljon mnniskor som kastats ut ur tidigare azeriskt omrde och numera bor som interna flyktingar i sitt eget land. Jag har sett de hus dr mnga av dem placerats i Baku, och det ser inte kul ut. Hur som helst, det faktum att lnderna fortfarande i princip ligger i krig med varandra br knnas till, nr man lser fljande historia. Jag arbetade ett tag i Turkiet, och fick under min vistelse dr en anledning att beska turkarnas broderland, Azerbajdzjan.

Stora vida vrlden

61

Eftersom det inte var srskilt lngt frn min inkvartering i Turkiet till Azerbajdzjan bestmde jag mig fr att kra bil. Det kunde vara omvxlande att f se ngot annat n en flygplanskabin p vgen. Enda komplikationen r att den enda logiskt tnkbara rutten gr genom Armenien. Dock hade jag frsttt att grnsen mellan Armenien och Azerbajdzjan var ppen fr verfart p ett par stllen, s jag tvekade inte. Dessutom var det ju inte srskilt lngt, och jag hade redan ett giltigt visum instmplat i passet.

Grnsstation mellan Armenien och Azerbajdzjan Resan genom stra Turkiet gick bra, och jag kom relativt snabbt in i Armenien utan ngra problem. Vgarna var inte direkt ngot att skryta med, men det var inte min egen bil jag krde utan projektets Landrover, s ngra stenskott och smllar i underredet bekymrade mig inte srskilt mycket. Det var bara att dra p och frska undvika gropar, getter, fr, vagnar och annan kreatur p vgen s gott det nu gick.

62

Stora vida vrlden

Det var frst nr jag kom fram till grnsen mot Azerbajdzjan som det brjade krva till sig. Den armeniska grnskontrollen passerades utan strre problem, ven om de nrvarande sg ut som om de undrade vad jag hll p med som kom krande i en bil p vg mot fiendeland. Den azeriska grnskontrollen var vrre, trots att jag vederbrligen fyllt i tullpappret med bde chassinummer och bilens motorstyrka. Detta dg tydligen inte till fullo. Bilen blev genast omringad av flera uniformerade personer och jag blev beordrad att stanna motorn, kliva ur bilen och komma med in i byggnaden. Vl dr blev jag infst i ett litet rum med sparsamt mblemang, endast ett bord och en stol i mitten. Vggarna var fula och gra, och det enda fnstret hade persiennerna neddragna s man varken sg ut eller in. Jag slog mig ner vi bordet och vntade. Strax kom det in en halvtjock figur i polis- eller tulluniform, eller kanske var han militr, tog mitt pass, tittade i det och stirrade p mig med halvt ilsken blick. Har du varit i Armenien, frgade han till slut. Eftersom jag just kommit krande frn den armeniska sidan i bil kan frgan tyckas lite ondig, och jag hade naturligtvis dessutom mycket svrt att neka till detta. Ja, svarade jag sanningsenligt, jag har krt transit direkt genom Armenien p vg frn Turkiet, utan att stanna p vgen. Vad har du gjort i Armenien, blev nsta frga. terigen kunde frgan mjligen tolkas som lite ondig, eftersom jag just sagt att jag kt direkt transit frn Turkiet. Jag frklarade detta igen, och att stmpeln i mitt pass visade att jag kommit in i

Stora vida vrlden

63

Armenien samma dag. Han sg misstrogen ut, gick ivg med mitt pass och stngde drren. Efter en stund kom nsta person in. Han var ngot kortare och tjockare n den frste, och hade stor mustasch. Pminde lite om Stalin i bde utseende och utstrlning. Han hll mitt pass i handen, och lste intensivt. Har du varit i Armenien, var hans frsta frga. Jag nekade inte till detta faktum, utan frklarade att jag kt transit frn Turkiet. Nsta frga kom reptilsnabbt. Vad har du gjort i Armenien? terigen upprepade jag att jag bara kt igenom utan att stanna, att jag inte pratat med ngon och att jag inte knde ngon i Armenien. Han sg missnjd ut och stngde bestmt drren efter sig nr han gick. Det tog minst 10 minuter, vilka naturligtvis kndes som en evighet dr jag satt och stirrade p en bevpnad vakt som hll mig under uppsikt, tills nsta gubbe kom in. Han var om mjligt nnu kortare och tjockare n den frra, var knallrd i ansiktet och hade mnga streck och stjrnor p uniformen. Har du varit i Armenien, nrmast skrek han, och viftade triumferande med passet som ngot slags graverande bevis. Det fanns inte heller denna gng ngon direkt anledning att frneka detta faktum. Historien om direkttransfer upprepades. Vad har du gjort i Armenien? Hans rst var nrmast desperat. Kanske min ocks, fr nu brjade jag trttna ngot p dessa meningslsa frgor. Jag svarade dock s artigt jag kunde fr att inte reta upp dem

64

Stora vida vrlden

ytterligare. Han stnade, rev sig i huvudet och lommade ivg. Drren stngdes igen. Jag satt dr som en idiot och vntade en stund, nr jag hrde steg utanfr. Med tanke hur de ankommande personernas kroppsform hade utvecklats s hr lngt, frvntade jag mig nu att en 150 kg tung dvrg med lika mnga ordnar som Idi Amin skulle komma in genom drren, men jag bedrog mig faktiskt. Han som kom in var av ganska ordinr kroppsbyggnad, med undantag av en mycket stor nsa. Frsta frgan? Ngon som kan gissa? Den kom som en kulsprutesalva: Har du varit i Armenien? Han stirrade i passet och p mig med ett sdant frakt att jag nstan knde mig skyldig till de flesta tnkbara brott, inklusive samtliga utspelade vrldskrig. Jag lyckades dock upprepa min historia. Nsta frga: kan ngon gissa? Vad har du gjort i Armenien? Med numera ltt hes rst berttade jag n en gng att jag bara kt igenom. Jag visste inte riktigt om jag skulle bli arg eller skratta ver denna parodiska tillstllning, men gjorde allt fr att hlla mig lugn. Han gick. Det gick ytterligare 10 nervsa minuter. Vad skulle hnda? Nu hade jag suttit hr i snart 2 timmar i ett instngt kyffe. Steg i korridoren igen. Vem kommer nu? Drren ppnades och ngon sade ngot till vakten p azeriska och gick igen. Nu hnde dock ngot till slut. Pltsligt ppnade vakten drren och pekade t mig att g ut. Nu stod helt pltsligt alla nrmast i givakt, jag fick

Stora vida vrlden

65

tillbaks mitt pass, stmplat och klart, och grinden ppnades. Bara att hoppa in i bilen och kra ivg! Inga problem lngre! Resten av resan gick nu fort, men jag kom nd fram till Baku ganska sent p kvllen. Detta var nstan det strsta problemet, att kra ute p landsvgarna i Azerbajdzjan efter mrkrets inbrott r alltid oskert. Inte p grund av rnrisk eller liknande, men p grund av vgarnas beskaffenhet. Det r inte kul att kra ner med hjulen i halvmeterdjupa hlor nr man ligger i 70-80 km/h. Den lttnad jag knde gjorde dock att jag och bilen formligen svvade fram ver alla gupp och ojmnheter, och fram kom jag till slut.

66

Stora vida vrlden

Om hur rysk kaviar kunna inskaffas och bortskaffas


De flesta lsare torde knna till den delikatess som utvinns ur rommen frn olika varianter av strfisken - det som vi i dagligt tal vanligen kallar rysk kaviar eller, i vissa fall, beroende p dess ursprung, iransk kaviar. Som de flesta lsare ocks torde knna till r dessa korn av strrommen oerhrt dyra, och sljs vanligtvis i burkar om 50 gram eller mindre, som man nd skall betala en smrre frmgenhet fr. ven om priserna, p grund av utfiskning och andra orsaker, accelererat p senare r, var de substantiella ven nr denna historia utspelade sig i brjan av 2000-talet. Det r heller inte alltid enkelt att hitta dessa burkar, det r ju inte ngot som salufrs i varje lokal Konsumbutik direkt. De flesta mnniskor som bor utanfr sjlva fngstomrdena har drfr knappast haft njet att smaka kta rysk kaviar, utan fr nja sig med en tub Kalles Kaviar till frukostgget. Det r, kan de som haft sagda nje intyga, inte riktigt samma sak. Drfr var jag naturligtvis intresserad av att underska, nr jag nu hade mjligheten att tillbringa en del tid i Azerbajdzjan, om och hur man kunde komma ver den eftertraktade varan p plats. Innan denna mjlighet dk upp tillhrde jag helt och hllet Kalles

Stora vida vrlden

67

Kaviarligan, men hade nu ambitionen att ta mig ur detta livets trsk och elnde s snart som mjligt! Det visade sig ganska omgende att det fanns mjligheter, frn flera olika angreppsvinklar, att f smaka p rysk kaviar i Baku. Det frsta tillfllet lt inte vnta p sig, utan dk upp p en lokal restaurang, Oscar, redan efter ngra dagar. Jag var dr tillsammans med projektledaren, en dansk, och nr jag lste p menyn fann jag till min gldje att kaviar var med som frrtt, och att str i olika former fanns p menyn som huvudrtt. Srskilt dyrt var det inte heller, om jag minns rtt kostade rysk kaviar som frrtt inte mer n 25 kr, vilket inte var srskilt mycket ens vid denna tid. Nvl, jag bestllde naturligtvis rysk kaviar till frrtt, och grillad str Oscar till huvudrtt. Dansken hll p att svimma, han var knd fr att vara relativt terhllsam (milt sagt) med utgifterna i projektet, och tyckte att jag vrkte ut projektets pengar nr jag bestllde kaviar fr 25 kronor. Jag lt honom tycka vad han ville. Jag fick s en ngorlunda stor klick rysk kaviar, Beluga r vanligen den enda sorten som serveras i Baku, som sig br serverad med vitt brd och smr. Jag visste inte riktigt vad jag skulle frvnta mig - var rysk kaviar ngot att ha, eller skulle det visa sig att det bara r snobbigt nys? Det smakade, till min oerhrda gldje men ven frvning, fantastiskt! Det finns ett stort antal olika stt att ta rysk kaviar p - min bestmda uppfattning efter att ha provat tminstone ngra av dem, r att den avnjuts bst p ett litet stycke vitt brd med riktigt smr p. Som dricka duger endast vodka. De som har fr sig att champagne passar till kaviar r lika illa ute som de

68

Stora vida vrlden

som tar senap p glassen nr det finns bjrnbrssylt att tillg. Och vodkan skall smaka riktig vodka och vara kall, det vill sga Absolut Vodka duger inte, den r fr mesig i smaken. Rysk, azerisk, ukrainsk, och kanske ven billigare svensk vodka, r helt klart att fredra. Jag tervnde naturligtvis till samma restaurang flera gnger, och tog fr det mesta (dock inte alltid man skall inte verdriva delikatesser, d frlorar de snabbt sin lockelse!) kaviar till frrtt. Nsta tillflle dk upp lite mer ovntat. Det finns ngra turkiska restauranger i Baku som nstan har karaktren av snabbmatstllen, eller tminstone enklare restauranger, vid namn Anadolu, dr de serverar turkisk mat en masse. Inte dliga, man fr hygglig mat fr en billig peng och utan thvor. Varje sndag serverar dessa restauranger (det finns tminstone tv i centrala Baku) en frukostbuff bestende av diverse kalla och varma rtter. En tysk i projektet och jag hade bestmt att g dit en sndagsmorgon, eftersom han hrt att frukosten skulle vara av god klass. Det visade sig vara en riktig bedmning. Vi gick in och brjade botanisera bland lckerheterna som stod framdukade, de flesta av ngon slags turkisk hrkomst eller stil, och plockade t oss av det som sg bst ut - ostar, grnsaker, ktt, kldolmar och annat. Tysken lyfte p ngra olika lock fr att se vad som fanns dr, och vinkade pltsligt till sig mig med uppsprrade gon. Under locket p en skl som han ppnat lg det rysk kaviar! Vi sopade genast t oss ett par rejla skopor och sprang tillbaks till bordet och brjade ta. Detta var en verraskning, minst sagt. Vem kunde vnta sig att man skulle finna kaviar p frukostbuffn p en billig turkisk restaurang?

Stora vida vrlden

69

Inte vi i varje fall, den saken r klar. Nr vi tit upp gick vi tillbaks och tog resten i sklen. De fyllde inte p mer kaviar s lnge vi var kvar, det hade vl blivit fr dyrt. Vi klagade nd inte nr vi betalade cirka 30 kronor var och gick drifrn. S var den sndagen rddad.

Nr hemresan brjade nrma sig frhrde jag mig hos vr chauffr om mjligheterna fr att kpa kaviar med mig, visste han mjligen om det gick att hitta kaviar, och om den var orimligt dyr? Det visade sig att det var rtt person att frga. Vi hade alltid misstnkt att han var gammal KGB-man eller ngot liknande, fr att hade berttat att han tidigare jobbat i flera r p

70

Stora vida vrlden

Sovjetunionens ambassad i Syrien, dock inte som chauffr! Hur mycket sanning som lg i vra spekulationer r svrt att sga, men bra kontakter av den mer halvskumma sorten hade han i varje fall (han brukade ocks rekommendera barer och nattklubbar dr det enligt honom skulle finnas very good girls, och visste allt om priser och tillgng). Vi krde ut, han och dansken och jag, till en marknad som lg uppe p en kulle i utkanterna av staden. Det var knappt att hans gamla Volga orkade upp fr backarna, men vi kom dit till slut efter att ha kryssat oss fram mellan svartbolmande, stinkande, lastbilar av frkrigsmodell, som hade VERKLIGA problem med att komma upp fr de branta vgarna. Marknaden var full av folk som slde allt mellan himmel och jord, mest grnsaker och frukt, men dr fanns ocks avdelningar med verktyg, gamla el-prylar, ktt, fisk och annat. Alla ropade efter oss och ville slja ngot, men de kunde frsts ingen engelska. Undantaget var en dam som slde frukt, hon berttade att hon egentligen var engelsklrare p en hgre skola, men att hon tjnade bttre p att st p torget och slja frukt! Otroligt egentligen, men inte s mrkligt om man knner till de statliga lnerna i detta land. Dr fanns ocks en kille, som vr chauffr tydligen knde vl, med ett lst kylskp mitt bland grnsakerna. Efter att vi hlsat lste han upp kylskpet - som faktiskt var inkopplat, det kunde man inte alltid lita p i Baku och tog ut ngra glasburkar med kaviar, varje burk innehll 500 gram enligt honom, och det stmde nog rtt bra. Priset angavs till 45 dollar. Han ppnade de olika burkarna och vi fick prova ett litet grand fr att se att kaviaren var OK. Jag och dansken kpte s varsin burk och vi kte njda tillbaks till kontoret. S

Stora vida vrlden

71

kunde jag till slut komma hem till Sverige med 500 gram rysk kaviar i bagaget, ngot som vid denna tid skulle kostat kanske 15000 - 20000 kr att inhandla p till exempel Kastrup. Kaviaren gjorde faktiskt ingen strre sensation i min bekantskapskrets, ngra ville naturligtvis grna smaka och tyckte ocks om det, andra brydde sig inte alls om att ens testa. Nja, jag var vl mest njd om jag fick ha den i fred, s det var inte mycket att brka om. Det visade sig ocks g bra att frysa in kaviaren i sm portioner, s man behvde inte stta i sig allt med en gng om man inte hade lust till det. Eftersom jag kte fram och tillbaks till Baku flera gnger kom jag ocks hem med nnu en burk varje gng. Kaviaren fldade nu i vrt hus. Vid ett av tillfllena ret efter rkade jag ut fr ngon magsjuka i Baku, blev sngliggande ngra dagar p plats och var inte helt terstlld nr jag kom hem. Den obligatoriska burken kaviar kte in i kylskpet, men jag hade ingen direkt lust att ta ngonting, eftersom jag plgades av stndig magvrk. Ingen annan hade heller lust att ta, barnen var fr sm fr att tycka om det, och en slags kaviartrtthet hade insmugit sig i den vriga kretsen. Burken blev drfr bortglmd och blev stende i kylskpet tills jag hade piggnat till igen. D var det fr sent. Kaviaren hade helt enkelt blivit fr gammal, och det var inget annat att gra n att slnga ut hela klabbet. 500 gram finaste rysk kaviar frn Belugastren rtt ut i soporna! Det var ju tur att jag inte kpt den i Europa till normalt pris. Jag brukar numera sga att det finns tre klasser av mnniskor nr det gller kaviartare, och jag rknar allts inte

72

Stora vida vrlden

ens in den typ av tntar som ver huvud taget aldrig smakat kta rysk kaviar: den lgsta klassen r de som inte smakat rysk kaviar mer n ngon enstaka gng. Lite flottare r de som brukar ta delikatessen i frga mer regelbundet, srskilt om de sjlv betalar fr det. Dock, de riktiga storfrsarna, de som egentligen rknas, det r de som kastat ut 1/2 kg kaviar i soporna! Kpa kaviar fr att ta? Amatrer!

Stora vida vrlden

73

Om datoriseringens dla konst


Ssom huvudsakligen arbetande med kemiska, och ibland mikrobiologiska, frgestllningar brukar jag inte srdeles ofta vara direkt inblandad i datorinstallationer och uppsttningar av ntverk fr dylika apparater. Dock var jag, vid ett tillflle i Rumnien, delvis inblandad i ett sdant projekt. Historien visar att saker inte alltid r som de frst ser ut att vara, och sensmoralen r att man skall vara ppen ven fr till synes omjliga mjligheter (eller snarare: omjligheter). Det hela utspelade sig p samma institut som jag avhandlat i den allra frsta historien i denna bok, men vid en betydligt senare tidspunkt. Jag var inblandad i ett projekt dr vi skulle modernisera laboratorierna, med nya lokaler, nya instrument och ett nytt datorsystem. De fotografier som den minnesgode lsaren fortfarande har fr sina gon frn den frsta historien tjnar som en god illustration till varfr denna upprustning hade bedmts ssom ndvndig. Nvl, sjlva upprustningen av laboratorielokalerna drog av olika skl ut p tiden, och nr projektet brjade nrma sig sitt slut insg vi att det inte skulle finnas ngon jordisk mjlighet att f stllt upp och installerat alla instrument och datorer lokalerna var ju fortfarande under ombyggnad, och bestod fr

74

Stora vida vrlden

tillfllet i stort sett bara av vggar. Vi gjorde s gott vi kunde, stllde upp en del instrument till test och packade sedan ner dem igen. Samma sak hnde med det nya datorsystemet, som bestod av en server (huvuddelen) med en bland annat en databas och fyra klienter (arbetsstationer) som skulle placeras ut i de olika laboratorierna. Vi tog upp datorerna och servern, kopplade ihop dem i ett ntverk, installerade alla program och kontrollerade att det hela fungerade som det skulle. Allt visade sig vara i ordning, och hela rasket kte drfr ner i sina orginalkartonger igen, i avvaktan p att laboratorierna skulle bli frdigbyggda. S sg det fortfarande ut nr vi lmnade landet efter avslutat projekt. Mer n 3 r senare startade ett nytt projekt p samma stlle, en slags fortsttning p det gamla. Laboratorierna hade nu varit klara i nstan 3 r, och huvudsyftet med det nya projektet var att vi skulle komma tillbaks och se till att allting fortfarande fungerade, och se vad vi kunde gra fr att ytterligare utveckla verksamheten. Personalen p laboratoriet brjade tydligen bli orolig nr de fick veta att vi skulle komma, och det med rtta. Nu, och inte frr, skulle allt pltsligt packas upp och sttas igng, innan vrt projekt startade. En del instrument stod tydligen uppe, dock i stort sett utan att anvndas, men mycket var fortfarande kvar i sina ursprungliga kartonger. Personalen kastade sig drfr ver det som fortfarande stod nedpackat, bland annat datorsystemet och en del analysinstrument, och frskte se till att allt var igng innan vi skulle dyka upp. Det gick lite si och s med den saken, som vi skall se.

Stora vida vrlden

75

Datorsystemet blev uppackat och servern och klienterna blev utplacerade i laboratoriets olika delar. Flitens lampa ls tydligen en kort tid, en ovanlig freteelse p detta stlle. Eftersom det hela hade fungerat fint nr vi packade ner det, s borde det logiskt sett ocks fungera nu. Det kunde man ju ocks hoppas, eftersom alla garantier naturligtvis gtt ut medan sakerna sttt nedpackade i cirka 3 r. Men, allt p denna jord r nu inte logiskt. En dag, just nr vrt nya projekt hade startat och vi fortfarande inte kommit igng med sjlva arbetet, fick vi en kopia av ett officiellt brev skickat frn laboratoriet till den ansvariga ministern, dr det stod att datorsystemet inte alls fungerade, och att konsulterna uppenbarligen varit bedrgliga eftersom de psttt att det fungerade! Inte s upplyftande att f ngot sdant nedtryckt i halsen just vid projektstarten. Vr egen datorexpert, samma kille som ursprungligen installerat systemet, erbjd sig att g ver till laboratoriet fr att se vad som hnt. Frst ville de inte alls ge honom tilltrde till lokalerna, eftersom han inte officiellt skulle arbeta med datorsystemet i det nya projektet! Dock, efter diverse utvxling av noter gick det till slut igenom, och han skulle av nder f komma dit fr att hjlpa till. Han gick allts dit, satte sig ned vid den frsta klienten, och slog p strmmen. Mycket riktigt, det gick inte att f systemet att kommunicera varken med servern eller med de vriga klienterna. Laboratoriepersonalen, srskilt chefen, sg mycket njda ut. S gr det nr man frsker lura oss, sg det ut som de tnkte.

76

Stora vida vrlden

Nvl, om saker inte fungerar fr man vl leta efter felet, tnkte vr man, och brjade med att kontrollera anslutningen till ntverket. Det visade sig att datorn ver huvud taget inte var ansluten till ntverket, dr fanns inte ens ngon kabel! Hur man nu hade tnkt att den skulle kunna kommunicera med servern utan anslutning r det fortfarande inte ngon som lyckats frklara. Men, med en ntverkskabel var i varje fall det problemet lst! Dags att starta upp datorn igen, men nej det fungerade inte nd. Servern nsta, tnkte vr man, var kan den st? Inlst i ett skyddat rum, med separat och stabiliserad strmfrsrjning som den borde? Nej, inte riktigt s. Han fann den till slut stende p golvet i ett laboratorium, alldeles innanfr drren till provmottagningen. Och han fann ocks en bra orsak till varfr den inte gick att kommunicera med, den var nmligen inte pslagen! Orsaken till detta var att det inte fanns ngon strmstabilisator att tillg, och eftersom institutet ofta drabbades av strmavbrott ville man inte ha den stende pslagen! Kanske klokt, men det gr knappast att frvnta sig att systemet skall fungera om servern r avslagen... Nvl, ven detta problem kunde naturligtvis lsas, det var bara att sl p servern. Tillbaks till klienten. Fungerade det nu d? Nej d, inget svar frn servern! Tillbaks till servern igen var det ngot fel p den? Hur sg ntverket ut hr? D gjordes nsta upptckt: servern var inte heller inkopplad p ntverket! Det fanns verhuvud taget inte ngon ntverksanslutning dr den stod! Vr man lyckades med nd och nppe undg att svimma nr detta gick upp fr honom.

Stora vida vrlden

77

Laboratoriet hade allts klagat p att systemet inte fungerade, nr man varken kopplat in klienterna eller servern p ntverket, och dessutom inte hade slagit p servern! Vilka snillen det finns..... Allts, nnu ett problem som kunde lsas. En vldigt lng ntverkskabel skaffades fram, den drogs frn servern ver ett par drrar, under ngra bord och genom en vgg in till ett nrliggande rum dr det fanns en anslutning. Nu d, fungerade det? Svaret r, kanske ngot verraskande, ja! S fort datorerna och servern var inkopplade och pslagna fungerade systemet som det skulle omedelbart och utan ngra som helst problem. Fantastiskt! Under de r som gtt sedan det frsta projektet avslutades hade ingen ver huvud taget startat dessa datorer, ingen hade frskt att anvnda det dyrbara datorsystemet som var inkpt fr att gra laboratoriets datahantering enklare, snabbare och skrare. Och nr man vl frskte starta det begrep man inte ens att datorerna mste kopplas till ntverket fr att kunna kommunicera med varandra. Ett storslaget stordd som svrligen lter sig vertrffas. Fast man vet ju aldrig, personalen har kanske fler verraskningar p lut?

78

Stora vida vrlden

Bedrifter bland branta Bosniska berg

Plats: Bosnien-Herzegovina Aktrer: Jttebabyn Jttebabyns son Fgelskdaren Jag sjlv Uppgift: k runt och besk diverse laboratorier Denna historia utspelar sig som alla frstr p Balkan, nrmare bestmt i olika delar av det land som heter BosnienHerzegovina. Lyckligtvis handlar historian inte om politik, landets politik r nmligen s krnglig och obegriplig att den nppe lter sig frklaras, ens av och fr bosnierna sjlva. Vi kan hr nja oss med att sga att p grund av att landet befolkas av tre olika folkgrupper (ls: religioner), som lg i krig med varandra s sent som p 1990-talet, s r situationen inte helt banalt och elementrt enkel till sin natur. Det fungerar dock, och landet r bde trevligt och sevrt. Nvl, nu skall vi prata om lite roligare saker, tminstone roliga d de betraktas p lite avstnd. Jag var i landet fr att uppgradera ett antal livsmedelslaboratorier, och jobbade oftast ihop med en mikrobiolog, vi kan kalla honom Fgelskdaren.

Stora vida vrlden

79

Namnvalet r inte helt ologiskt, han hade nmligen ornitologi som hobby. Eller s var det tvrtom, han var ornitolog och hade mikrobiologi som hobby, jag blev aldrig riktigt klok p vilket. Nvl, nstan inga av laboratorierna lg i Sarajevo, ven om det var dr vi bodde fr det mesta, s vi var tvungna att ka runt i landet med bil. Andra transportmedel kan man glmma, jrnvgsntet r inte srskilt vl utbyggt, och landet r fr litet fr att hysa ett effektivt inrikesflyg. Situationen frsvras av att landskapet r ordentligt bergigt, det r nstan mirakulst att man lyckats hitta en pltt att anlgga en fotbollsplan p. Kanske de flesta planer inte r srskilt slta, det kan ju frklara landets normalt halvtaskiga resultat i VM- och EM-kval. Mjligen kan det ocks frklara avaknaden av inrikesflyg. Bosnien-Herzegovina r dessutom inte srskilt varmt p vintern, bergen r oftast minst lika sniga som i norra Europa. Som alla redan har rknat ut kan bilfrder bli bde svra och vdliga, srskilt som de flesta kr som ngon slags sjlvmordspiloter ute p sitt sista uppdrag, och vgntet bara innehller en liten stump motorvg alldeles utanfr Sarajevo. Resten r vgar som i de flesta andra lnder skulle betraktas som lokala cykelvgar, kreatursstigar eller liknande. Hr, dock, anses de lmpliga fr lngtradare i 100 km/tim. Till vr hjlp hade vi den lokala projektledaren Jttebabyn. Det r inte utan skl han gick under den beteckningen, han var nmligen 2 meter lng och vgde nrmare 200 kilo. Alla resor runt i landet skulle fretas i hans bil. Han fick ju milersttning, s det var inte tal om att hyra bil, vi skulle ka i hans. Det kunde vl gtt fr sig, om det inte var s att hans bil var en minst 10 r

80

Stora vida vrlden

gammal Opel skpbil, bakhjulsdriven och utrustad med ngot som skulle kunna betecknas som afrikanska sommardck. Mnsterddjupet skulle INTE ha passerat vid en normal besiktning, om man nu hittade ngot mnsterdjup alls. Kanske det kunde g, men bara om en mikrometerskruv fanns att tillg. Vad sger lsaren om fljande sprgsml: Om man nu sker en passande bil fr att ta sig ver sniga berg p sm slingrande vgar, letar man d efter en bakhjulsdriven bil med blanka dck? Jag tnker inte ens besvara denna retoriskt stllda frga sjlv. Jttebabyn krde vid ngra enstaka tillfllen sjlv, det gick rtt bra, han krde relativt frsiktigt. Enda problemet var att han var tvungen att stanna var 15:e minut eller s. verdrivet? Nja, inte mycket, faktiskt. Han hade tre olika skl att stanna, frutom att han ville ha kaffe ibland, och behvde tanka ibland: fr det frsta rkte han som en borstbindare, och klarade sig inte lnge utan cigarretter. Eftersom varken jag eller Fgelskdaren var srskilt intresserade av att han rkte i bilen nr vi krde, gick han med p att istllet ta rkpauser. Ofta. Fr det andra satt han inte bra i bilen, med sin kroppshydda. ven om bilen var relativt rymlig dr fram fick han sitta ihopkrupen som en halvt inflld fllkniv, och detta gjorde att han var tvungen att stanna med jmna mellanrum bara fr att strcka p sig. Fr det tredje t han blodtrycksmediciner som var urindrivande, och detta i kombination med att han brukade stta i sig minst en liter kaffe till frukost gjorde att han blev desperat och mste stanna VLDIGT ofta. Han gjorde utan tvekan frsk att kombinera de olika typerna av pauser s gott det gick, men det hjlpte bara delvis. Det fanns alltid ngot skl till att stanna. Detta gjorde att vi inte tog oss fram speciellt fort.

Stora vida vrlden

81

Nvl, vid de flesta tillfllen krde istllet Jttebabyn Jr, den 20-riga sonen i familjen. Han var lika lng som gubben, men betydligt smalare. I vrigt sg han ut som en veritabel kopia av sin far. Han behvde inte stanna, eftersom han varken rkte (jo, lite, ibland), t blodtrycksmediciner eller satt riktigt lika illa som Jttebabyn. Istllet krde han som en dre. Fr att illustrera detta skall jag dra denna historia i historian: Frsta gngen jag var i Bosnien var inte Fgelskdaren med, vi hade istllet en annan mikrobiolog som vi kan kalla Veterinren. Detta namn r inte heller helt ologiskt, han var nmligen veterinr, egentligen. Honom lyckades Jttebabyn Jr kncka redan p frsta resan. De var ute och krde ver halva landet (en etapp som tog cirka 8 timmar), nr det var sn och isigt. Veterinren gillade inte detta och medgav eftert att han varit lite spnd redan frn starten. Nr de krt en stund tappade de fullstndigt vggreppet i en kurva, och hll p att kra av vgen. D spnde sig Veterinren lite extra. Efter ytterligare en stund mtte de pltsligt en bil som kom krande baklnges! Den hade ftt sladd alldeles framfr dem och kom bara glidande. Veterinren satt nu som en nystrngad fiol i framstet. Dagen efter kom han inte ur sngen. Han hade ftt ett sdant ryggskott att jag, efter ytterligare 5 dagar, mer eller mindre fick bra honom till flyget. Det enda som rddade honom vara att han hade med sig ngra tabletter, kanske hstmedicin eller ngot, fr de var s starka att han sluddrade nr han tit dem. Men han kunde i varje fall komma upp och st. Nr vi kommit hem ringde han och meddelade att han gr i pension.

82

Stora vida vrlden

Vid ngra tillfllen var bde Jttebabyn Sr och Jr med i bilen samtidigt. Eftersom bgge mste sitta med stena s lngt bak som mjligt, och ryggstden vinklade bakt, fanns det ingen plats kvar fr benen i bakstet. Jag fick ligga p sidan, med benen uppe p stet, under de flera timmar lnga turerna. Det var vrst de frsta gngerna, fr fjdringen var gammal och slog i botten s fort man krde i minsta ojmnhet och ojmnheter finns det gott om p de bosniska vgarna. Det var ett under att inte min rygg gick snder den ocks. Det kanske kommer nr jag blir gammal eller nt..... Efter ngra mnader byttes fjdringen, p projektets bekostnad, och det blev i varje fall lite uthrdligare att sitta dr bak. Vid ett tillflle var bde jag och Fgeskdaren med p samma gng, vi skulle ned till Mostar och beska ett par laboratorier ver dagen. Jttebabyn Jr krde, och han hade brttom. Riktigt brttom. Varfr skall jag snart frklara. Bilen misshandlades det grvsta, han drog till exempel upp den i minst 5000 varv, ofta mer, innan han vxlade. Inte undra p att bilen klappade ihop med jmna mellanrum (vxelldan byttes faktiskt ut vid ett tillflle under projektet, ven det p projektets bekostnad). Fgelskdaren viskade ngot om misshandelstal till mig. Efter ett tag tyckte Jttebabyn Jr att motorn gick lite varm, och ville kyla av den. Vi var precis i brjan av en nerfrsbacke, s det var utan tvekan ett lmpligt tillflle att lgga i en hg vxel och lta motorn vila. Dm om vr frvning nr han istllet slnger in 2:ans vxel, nr vi ligger i nrmare hundra, och lter motorn rusa upp till ver 7000 varv en stund. Fgelskdaren hll p att svimma. Jag vill bara kyla av motorn frklarade Jr. Han lyckades inte.

Stora vida vrlden

83

Nr vi var frdiga med laboratorierna ville Fgelskdaren grna titta en stund p den bermda historiska bron i Mostar, den som frbinder den kristna och muslimska delen, frstrdes under kriget, men sedemera blev teruppbyggd. Jag hade redan sett bron vid ett tidigare besk, men fr Fgelskdaren var det ett unikt tillflle att se den. Han kanske trodde att det bodde en flock hkugglor p toppen, fr han var riktigt angelgen. Jttebabyn Jr lt sig dock inte imponeras, utan frklarade att han mste hem snabbt, eftersom han skulle blanda drinkar till en fest senare p kvllen. Fgelskdaren hll p att svimma igen. Vi hoppade istllet in i bilen och rivstartade mot Sarajevo. P vgen sg Fgelskdaren ngra fr honom intressanta fglar som inte finns i Sverige, och ville stanna lite och ta en nrmare titt. Tror ni det gick? Nja, det var inte en lmplig plats att stanna p, tyckte Jttebabyn Jr, kade farten och satte p bosnisk musik p hgsta volym fr att komma i stmning till festen p kvllen. Fgelskdaren hatar de flesta sorters musik, tydligen srskilt bosnisk sdan, och hll p att svimma igen. Och hr kommer s en historia inom parentes, frn Makedonien: nr vi var ute och krde dr klagade Fgelskdaren p chauffrens musik, undrade vad det var fr skit han spelade, och bad honom att stnga av. Musiken var inte srskilt attraktiv fr det oinvigda rat, det skall sgas. Men, nu var det chauffren som hll p att svimma, och han frklarade prompt, med en mun s snrpt att han sg ut som ett arsle i ansiktet, att det vi lyssnade p var den verlgset mest populra artisten i Makedonien, som alla lskade! S kan det g, nr inte haspen r p..... Slut p denna parentes.

84

Stora vida vrlden

Bron i Mostar den fick Fgelskdaren inte se!

Tillbaks till verkligheten: Jag r vertygad om att Fgelskdaren grt sig till smns p kvllen, efter att ha sugit i sig en helflaska sprit p 5 minuter. Ingen bro, inga fglar, och till p kpet hgljudd bosnisk musik i bilen. Kan man uppleva en vrre dag? Nja, nnu hade de i varje fall inte lyckats kncka honom som de gjorde med Veterinren, ven om det var mycket nra.

Stora vida vrlden

85

86

Stora vida vrlden

Afdelning 2
Asiatiska iakttagelser
Huru de kinesiska vattendragen blefvo frorenade .................. 88 Kulinariska fventyr i Kina ...................................................... 94 Exotiska soufvenirer frn Mittens Rike .................................. 102 Noter vidrrande vietnamesisk frdelning af arbete .............. 108 Huru man fverlefver en promenad i Saigon ......................... 115 Huru starka drycker kunna frtras till maten ....................... 121 Om olyckor och slktskap i det afvlgsna Laos ..................... 127 Medelst pedalkraft i Phnom Penh .......................................... 136 Om vdan af att ska skerhet i en droskbil .......................... 144 Monsunens inverkan p vgarnas beskaffenhet ..................... 152 Om svrigheter med att finna goda medarbetare ................... 156 Om vdan af att kvarlmna reseffekter hos sina medarbetare 162

Stora vida vrlden

87

88

Stora vida vrlden

Huru de kinesiska vattendragen blefvo frorenade

3:e september: Chefen fr vattenbyrns lokala laboratorium i regionen Handong var njd. Han hade just skickat ivg rets rapport ver tillstndet i vattendragen i regionen, och han tyckte att han gjort ett gott jobb. Han och hans personal i laboratoriet hade arbetat hrt under ret, dels med att samla in vattenprover, och dels med att f dem analyserade med den, trots allt, begrnsade utrustning som fanns i till hands. Inte fr att det var ngot strre fel p utrustningen, men en del saker var 30 r gamla, och en del apparater saknades. Fast det var robusta saker, det mste man medge, tillverkade i Kina efter amerikanska frebilder. En slags piratkopiering p hgre niv. Med ordentliga, gra, pltar som hll fr verkan. Man kunde nog slnga spektrofotometern i golvet om man ville, det skulle bli golvet som gick snder. Visst hade det varit kul med en AAS s man kunde mta metaller ocks, men man kan ju inte f allt hr i livet. S mycket visste han. Metallanalyserna sktte man istllet inne p det stora provinslaboratoriet i Jinan. Nvl, nu var rapporten klar och ivgskickad till vattenbyrns chef. De flesta vrden sg bra ut, de lg under eller i trakterna kring de kinesiska grnsvrden som var uppsatta som

Stora vida vrlden

89

maximalt tilltna fr flodvatten som skulle anvndas fr tillverkning av dricksvatten. Ngra parametrar lg kanske lite ver dessa grnsvrden, men det var knappast ngon katastrof. I allmnhet var vattenkvaliteten hyfsad i denna del av Kina, antalet tunga industrier var inte srskilt hgt. De flesta rsmedelvrden lg allts under grnsvrdet, men i rapporten kunde man ocks lsa fljande resultat frn floden Yen-Tsi: Parameter rsmedelvrde Grnsvrde Totalkvve 13 mg/L 10 mg/L CODCr 22 mg/L O2 20 mg/L O2 Resultaten angavs alltid som rsmedelvrde. I provinsen fanns det 38 regionala laboratorier med ca 40 provtagningspunkter var. Skulle man skicka in alla resultat till provinsregeringen skulle den fullstndigt drunkna i fakta, s rsmedelvrden fick duga. Not: Totalkvve r ett mtt p vattnets innehll av kvveinnehllande mnen, bland annat bidragande till vergdning. CODCr r ett mtt p vattnets innehll av organisk frorening, allts hur mycket ren skit det finns i vattnet.

90

Stora vida vrlden

18:e september: Vattenbyrns chef sg bekymrad ut, mycket bekymrad till och med. Han svettades inne p sitt kontor trots att han hade luftkonditioneringen krande fr fullt. Han hade hoppats p att kunna skicka vidare en rapport, till den lokala regeringen, som visade att alla analysresultat i vattendragen lg under grnsvrdet, det hade gjort livet enklare.

Ej helt rent vatten slppes ut Men s dyker det upp en rapport med ngra rsgenomsnitt strax ver grnsvrdena fr det tilltna. Inte mycket ver, visserligen, men nd. Grnsvrden r grnsvrden, det kan man inte komma ifrn.

Stora vida vrlden

91

Nu riskerade han att den lokala regeringen brjade ifrgastta bde analysresultaten och vattenbyrns kompetens nr det gllde att frebygga och frutse frorening av vattendragen. Detta mste hindras till varje pris. Han knde nstan marken gunga under sina ftter, tnk om ngon frskte stlla honom till ansvar fr detta misslyckande? Det fanns inget annat att gra n att frisera vrdena lite. Rapporten som skickades vidare till den lokala regeringen sg drfr helt pltsligt ut s hr: Parameter Totalkvve CODCr rsmedelvrde Grnsvrde 9 mg/L 10 mg/L 19 mg/L O2 20 mg/L O2

29:e september: Lu Qian Weng var disputerad vatteningenjr och ansvarig fr vattenkvalitetsfrgor i den lokala regeringen. Han hade till och med ibland kontakt direkt med provinsregeringen i Jinan nr det rrde dessa saker. Det var naturligtvis rofyllt, men inte alltid s ltt. Herrarna i provinsregeringen (fr herrar var de, allihop) var inte alltid ltta att tas med. Om saker och ting inte blev gjorda som de frvntade sig att de skulle gras, fick man minsann frklara sig i detalj. Lnge och pressande. Det visste Dr. Lu. Han var dessutom medveten om att han ftt sitt arbete p grund av sin kompetens, inte sina kontakter eller slktingar, och

92

Stora vida vrlden

det var en klar nackdel om han brjade ifrgasttas. Drfr blev han klart tveksam nr han sg siffrorna i rapporten. Visst var det bra att alla vrden lg under grnsvrdet, om man nu ser frnuftigt p det, men ett par resultat lg faktiskt ganska nra grnsvrdet. Tnk om ngon brjade frga om hur utvecklingen varit de senaste ren, om det inte var risk att vi verskred grnsvrdena nsta gng, och om dessa medelvrden inte mste betyda att vi faktiskt verskred grnsvrdena under stora delar av ret? Inte bra, inte bra, ngot mste gras. Nr Dr. Lu skickade vidare rapporten till provinsregeringen i Jinan hade den drfr ftt fljande utseende: Parameter Totalkvve CODCr 24:e november: Flera av de hgt uppsatta i provinsregeringen i Jinan hade just tervnt frn en resa till Geneve, dr de beskt Vrldsbankens kontor och diskuterat vilka mjligheter det fanns att ska ln och utvecklingspengar frn dem. En sak hade man ftt klart fr sig, det fanns mycket pengar i omlopp, och det var inte ovanligt att kinesiska provinser fick lna stora summor, kanske 500 - 1000 miljoner dollar, till olika utvecklingsprojekt. Det rrde sig mest om diverse infrastrukturprojekt; nya vgar, nya dammar, avloppssystem, reningsverk och liknande. Man hade lrt sig en sak till: kunde man bara visa att det fanns rsmedelvrde Grnsvrde 3 mg/L 10 mg/L 5 mg/L O2 20 mg/L O2

Stora vida vrlden

93

behov i provinsen, hade man alla mjligheter att f satt i gng stora projekt ven hos sig. Och pengabelopp i den storleken har ju en dokumenterad frmga att ven strila ned i makthavares vidppna fickor, det visste alla, ven om ingen sa ngot. Rapporten om vattenkvalitet frn Handongregionen var drfr i princip en motgng. Med det slags vattenkvalitet kan det inte bli frga om ngra ln till reningsverk, avloppssystem och liknande. Ngra problem gick ju knappast att peka p i denna rent sagolika beskrivning av vattenkvaliteten. En klar och uttalad besvikelse hos de hgt uppsatta. Man riktigt knde hur en iskall vind drog i de vidppna fickorna, som nrmast stod som utsvultna sprrballonger i herrarna byxor. Det fanns bara en sak att gra, lnen frn Vrldsbanken, och drmed de ppna fickornas behov av utfyllnad, var just nu viktigare n allt annat. I den officiella rapporten frn provinsen om vattenkvalitet kunde man drfr lsa fljande resultat gllande floden Yen-Tsi, frn vattenbyrns laboratorium i Handong: Parameter rsmedelvrde Grnsvrde Totalkvve 145 mg/L 10 mg/L CODCr 210 mg/L O2 20 mg/L O2 Vi fr hoppas att rapporten aldrig lstes av laboratoriechefen, som var s stolt ver sina resultat.

94

Stora vida vrlden

Kulinariska fventyr i Kina

Det r mycket som r annorlunda i Kina, detta oerhrt stora, skiftande och innehllsrika land p andra sidan jordklotet. Man sls av folkmyllret, fattigdomen p landsbygden, avsaknaden av moderna faciliteter och maskiner, massagedamernas telefonsamtal till hotellrummet mitt i natten, kinesernas ofrmga att stlla upp en k (alla str bara i en stor svrm och trnger sig framt), toaletternas stank, alla nyfikna blickar och leenden nr man befinner sig utanfr storstderna och tusen andra saker som bidrar till att gra ett besk till en bde intressant och nervpfrestande upplevelse. Frgan r dock om inte en middag p restaurang med ngra kineser av flera anledningar slr det mesta. Jag beskte i brjan av 2000-talet flera kinesiska provinser tillsammans med en dansk kollega. Vi kte runt till olika lokala myndigheter och laboratorier fr att underska vad de kunde, och vad som kunde gras fr att frbttra standarden p vattenkvalitetsmtningarna genom utbildning eller inkp av nya instrument. De flesta stllen vi kom till var, med kinesiska mtt mtt, mindre eller halvstora stder, ofta belgna lite vid sidan av allfartsvgarna, och det var inte ofta det kom utlnningar p besk. Vi fick drmed VIP-behandling och bjds alltid ut p

Stora vida vrlden

95

luncher och middagar av det strre och festligare slaget. Det r bara det att en festlig middag inte betyder riktigt samma sak i Kina som det gr i Europa. Fljande historia, som beskriver en typisk middag, r mnad att frklara varfr. Nr man kommer in p en kinesisk restaurang av det lite flottare slaget mts man av en, i europeiska gon, mrklig syn: baljor p golvet med levande fiskar, rkor, lar och annat simmande omkring. Stora fiskar, sm fiskar, fiskar i alla mjliga frger, dock alltid levande. Akvarier med humrar, krabbor och andra skaldjur. Burar med ormar av olika slag, mest svarta. Man kan inte klaga p att maten inte r pinfrsk. I vissa restauranger tar man helt enkelt en kundvagn och gr runt i olika diskar och plockar till sig det man vill ha av fisk, ktt och grnsaker, och lmnar sedan vidare kundvagnen till personalen, som kr in med den i kket. Det vanligaste r dock att man gr runt med en kypare och pekar ut vilka sorts fiskar och annat man vill ha i de olika baljorna, samt diskuterar val av sidortter ssom grnsaker, nudlar och annat. Nr vi denna afton kom in p restaurangen hade kineserna, som bestod av ngra lokala potentater samt vr tolk, bestmt sig fr att sl p stort, nu skulle de olika kinesiska delikatesserna minsann avsmakas! Vi gick runt och tittade i baljor och akvarier och valde vilka fiskar och skaldjur vi ville ha. Inte nog med det, vi gick ut till ormburarna och valde ut en lmplig orm, som med ett raskt grepp plockades upp ur buren. Detta, samt skldpadda, visade sig vara aftonens hjdpunkter. Men detta var lngt ifrn allt exotiskt vi fick att smrja vra ovana krs med.

96

Stora vida vrlden

Vi gick in och satte oss till bords, jag och dansken samt 5 kineser. Vrt sllskap fick ett eget rum, det r ganska vanligt p lite bttre restauranger, och ett stort runt bord med en snurrande skiva i mitten. Denna tcker nstan hela bordet och har som funktion att man skall slippa skicka olika rtter runt till varandra under middagen. Man snurrar bara p skivan fr att n det man vill ha, och alla tar ur sklarna med sina egna pinnar. Som vanligt ingick ngra sm sklar, tpinnar och ett paket cigarretter i dukningen. Samt ett stort glas kinesiskt brnnvin (Mao Tai), en dryck vars obeskrivbara smak inte torde tilltala den stora majoriteten av vsterlnningar. Brnnvinet bestlls alltid i hela flaskor, om man frgar efter bara ett glas gr det normalt inte att f. Kniv och gaffel fanns naturligtvis inte, men jag hade lyckligtvis lrt mig pinntekniken ganska fort.

Lckert stekta spindlar serveras p en gata

Stora vida vrlden

97

Ormen skulle serveras frst, och en kypare kom in med ormen i ena handen och en kniv i den andra. Nu brjade ett sllsamt skdespel. Med kniven skar kyparen upp den slingrande ormen p lngden och brjade klmma den lngst upp och sedan nedt. Jag undrade frst vad han hll p med, nr jag sg att det stod tv sm glas under ormen, ungefr i storlek och form som vanliga snapsglas. I dessa samlades ormens blod upp. Avsikten var naturligtvis att ge ormblodet till kvllens tv hedersgster. Gissa vilka. Ceremonin var dock inte helt klar nnu. Nr allt blod var urkramat skars gallblsan ut och lades i ett likadant litet glas, fyllt med kinesiskt brnnvin. Med en nl prickade kyparen ngra hl i gallblsan, vilket gjorde att glasets innehll fick en nrmast neongrn frg. Nr den tomma blsan fiskats upp var glaset klart att dricka. Naturligtvis var ven detta frbehllet kvllens hedersgster. Ormblod och ormgalla, enligt kineserna mycket bra fr mn. Makes a man very strong! intygade samtliga. Det var skert sant, tminstone strker det skert karaktren att stta i sig dylika saker. Dansken sg blek ut och tackade mycket bestmt nej till att dricka ormblodet. Kineserna sg besvikna ut, men skrattade nd. Jag tnkte dock att mig skall inga jvla kineser kunna kncka, tog upp mitt ormblodsglas och svepte det. Det smakade ungefr som man kunde vnta sig, lite kvljande och halvslemmigt. Dock hade jag mitt dricksglas med kinesiskt brnnvin att sklja ned med. Kineserna sg helt pltsligt lite imponerade ut.

98

Stora vida vrlden

Nu flg fan i mig, och jag tog danskens ormblodsglas och svepte det med, denna gng nedskljt med glaset med ormgalla. Nu sg kineserna riktigt imponerade ut! Ormgallan smakade ungefr som Gammeldansk, lite beskt men inte s illa som man kunde tro. Drefter fljde en omgng med skl (gambei) i kinesiskt brnnvin. Jag drack med alla 5 kineserna i tur och ordning, en skl med varje. Maten brjade nu komma in p bordet. Frutom relativt lttidentifierade grnsaker, ntter, kycklingbitar och liknande var det inte mycket jag knde igen, utan jag fick frga vad det var fr kulinariska lckerheter som stlldes in p bordet. En skl med hnsftter stekta i pikant ss kunde jag dock sjlv lista ut vad det var. Frutom denna delikatess kom det in saker ssom strimlad manet, koron rullade och skurna i skivor, sylta p grisron, strimlad tjurpung, komage i tomatss, grodgryta, en skl med hnssoppa dr det frsta som kom upp nr man rrde i den var ett hnshuvud, hundktt, stekta insekter som sg ut som stora grsuggor eller ngot (bra fr matsmltningen, enligt vra vrdar), och naturligtvis ormen stekt i ss. Dessutom insaltade gsgg, med gula som var mer brunaktig n gul. Ngot ris eller ngra nudlar kom inte in, det ter man inte till maten vid finare tillstllningar. Allt skljdes ned med kinesiskt brnnvin och ackompanjerades av kinesernas smaskande, tuggande och frsande. Det finns inga som har s ckligt bordsskick som kineser, srskilt r de specialister p att ta med hela munnen vidppen, och det gller att inte vara alltfr knslig nr man sitter i deras sllskap. Rker som borstbindare gr de ocks.

Stora vida vrlden

99

Kineserna ste p ordentligt av de olika sakerna i mina sklar, naturligtvis anvnde de sina egna tpinnar att sa upp med. Nr vi tuggat p dessa lokala delikatesser en stund fick vi in varsin skl med en hel, men skldls, kokt skldpadda. ven denna ansgs mycket nyttig fr att strka manligheten och var, om jag frstod saken rtt, det dyraste och exklusivaste man kunde bjuda p. Dock var det inte vare sig srskilt aptitligt eller srskilt gott. Mrkligt nog var de flesta andra rtter godare n de lter, tveklst r kineserna bra p att gra matrtter av de mest underliga saker. Hundktt och koron var inte alls dumt, syltan p grisron pminde om svensk jul, ormen var god men med frvnansvrt lite ktt p, hnsftterna hade god smak men det enda man kunde gra var att suga p dem, dr fanns inte riktigt ngot att ta. Jag r vertygad om att den som hade tillgng till ondliga mngder hnsftter att ta, men ingenting annat, snart skulle svlta ihjl. Gsftter var ngot bttre, dr kunde man i varje fall tugga p simhuden. Liksom komagen var maneten seg och svr att f ned, efter att ha tuggat en bit i ett par minuter var det inget annat att gra n att svlja biten hel. Det gick precis. Insekterna sg inte s verdrivet aptitretande ut, men gick frvnansvrt ltt att ta, lite knaperstekta, egentligen inget strre fel p den anrttningen. Brnnvinet gjorde vl saken enklare. Kineserna fnittrade som barn, sklade, och var nu knallrda i ansiktet. Nr vi brjade knna oss frdiga, och rejlt mtta efter alla dessa rtter, kom kyparna in med stora fat med ngkokta fiskar och skaldjur. Very famous fish enligt kineserna. Det var bara

100

Stora vida vrlden

att hugga i. Fiskarna var stora och mnga, och det var inte helt enkelt att dela dem med pinnar, men alla t nd friskt av dem. Nr vi s brjade bli frdiga, och nu var vi helt sprickfrdiga, stlldes stora fat med nudlar fram p bordet. Det, eller ris, ter man alltid som avslutning p en finare middag fr att fylla ut lite och skerstlla att alla blir mtta. Vid det hr laget fick jag inte ner mycket, skall jag sga. Frutom ytterligare en omgng brnnvin.

Elephant Ear Fish, bilden dock frn Vietnam Kineserna var nu riktigt duktigt imponerade, efter att jag druckit ormblod och ormgalla, tit av alla mrkliga matrtter och dessutom sklat med alla 5 i tur och rangordning under hela

Stora vida vrlden

101

kvllen. Sjlva var de rtt berusade, men jag klarade mig hyfsat bra. Mihael can drink a lot nickade alla och skrattade s de kiknade. Efter denna middag fick det bli raka vgen till hotellet och sngen. Det tog inte mer n 5 minuter s brjade telefonen att ringa, det var damerna i hotellets massageavdelning som tyckte att jag behvde lite sllskap. Den enda frklaringen till att de alltid kunde veta nr man kommit hem, var att receptionen hll tt kontakt med dem. Can I come to your room? Do you want to make love to a Chinese girl? och s vidare flera gnger under kvllen. Nr jag blivit vckt fr tredje eller fjrde gngen klockan 2 p natten trttnade jag och ringde in till dansken och frgade: Do you want to make love to a Swedish man?. Han lt inte imponerad i telefonen, men jag hll p att d av skratt. S kan det g efter fr mycket ormblod och ormgalla.

102

Stora vida vrlden

Exotiska soufvenirer frn Mittens Rike


Efter en lngre vistelse i det gigantiska och mngbefolkade (hr betydande svl mycket folk ssom mnga olika folkslag) landet Kina, eller som det heter i Kina, Mittens Rike, funderade jag p vilken slags souvenir jag borde hemfra till moderlandet. Det numera gigantiska kinesiska utbudet av varor av allehanda slag medfr att en resenr kan vlja mellan nstan allt tnkbart, inklusive i stort sett allt man finner hemma, men det gller ju att f fatt i ngot som antingen r mycket svrt eller dyrbart att f tag p hemma, eller ngot som r typiskt fr landet ifrga. Eller kanske ngot som r mer exotiskt n ngot annat. Eller, som det blev i mitt fall, ngot som r mer idiotiskt n det mesta. Sjlvklart var jag frst ute och handlade diverse saker som man br passa p att handla nr man r i denna del av vrlden, sdant som helt enkelt r mycket billigare n hemma. Jag inkpte drfr ngra olika praktfulla sidentyger i fantastiska frger och av en, tminstone enligt min icke helt expertmssiga bedmning, god kvalitet och till ett gott pris. Drefter skummade jag igenom marknaden fr piratkopierade CD-skivor (detta var fre DVD-tiden) och kpte in ett antal fr cirka 1 dollar stycket. Bra pris det ocks, dessutom var samtliga av god kvalitet och fungerade, vilket minsann inte alltid r fallet med piratkopierade produkter. Bland de CD-skivor jag kpte fanns

Stora vida vrlden

103

ocks ngra kinesiska popgrupper som sg roliga ut p omslaget. De visade sig kanske inte vara lika roliga att lyssna till, men det var utan tvekan ngot man icke helt enkelt finner dr hemma. Nr jag s ftt fatt i dessa saker, samt lite kinesiska gotter, brjade jag fundera mer serist. Det hr var vl bra saker, men med undantag fr ngra av CD-skivorna, som jag nd egentligen inte var srskilt intresserad av, kunde jag lika grna ha kpt dem hemma. Det var vl fint att jag ftt tag i billigt tyg, men det kittlade liksom inte utlandsnerverna tillrckligt. Jag behvde, kort sagt, ngot som var mer exotiskt, ngot som var vrre, ngot jag kunde brcka folk med nr jag kom hem! Lsningen p problemet stavades o-r-m, orm. Jag hade hrt talas om, men egentligen inte sett med egna gon, att kineserna gillade att lgga in ormar i sprit och sedan dricka spriten som strkande dryck. Vid detta tillflle hade jag nnu inte beskt Vietnam, dr man kan kpa ormar (normalt kobror) i spritflaskor av olika storlek i snart sagt vartenda gathrn. Handeln med dessa osannolika drycker tycks vara mer diskret, eller kanske mer seris, i Kina, fr det var inte, i varje fall inte enligt min erfarenhet, ngot man sg verallt nr man var ute och gick. Ryktet hade jag i varje fall hrt, och orm hade jag ju redan tit p en restaurang under mitt besk, s det var bara att frga mina kinesiska vrdar lite diskret. Vr tolk, Mr Tan, en liten kille i 40-rsldern som lskade att prata i mobiltelefon, srskilt under pgende mten eller mitt under andra samtal (ett typiskt kinesiskt srdrag), sken genast upp nr jag frgade om han visste var man kunde kpa orm i

104

Stora vida vrlden

sprit. Av ngon anledning hll han handen vid sidan av munnen och viskade till mig att det skulle vi ordna, vi kunde g och titta p ngra grejor efter arbetet. Varfr han viskade bakom handen, precis som om jag frgat efter ngot frbjudet, frstod jag inte riktigt d, men frklaringen till hans diskretion skulle framkomma senare. Nr dagens arbete var avslutat satte vi oss i en bil med chauffr och krde ivg. Vrt ml var, antog jag, en affr dr de slde sprit. S icke! Vrt ml var inte en spritbutik utan nrmaste apotek! Orm i sprit anses nmligen av kineserna vara en slags medicin, och de bra sorterna tillhandahlls enkom p apoteken. Vi gick in och lngs vggen bakom disken sg jag rader av glasburkar i olika storlekar, innehllande ormar och ngra andra saker som jag inte riktigt visste vad det var.

Stora vida vrlden

105

Medan jag funderade p vilken storlek jag skulle ta, det fanns allt frn ganska sm burkar p kanske en halvliter eller s, med bara en liten orm i, till vldigt stora, troligtvis p nrmare 10 liter, innehllande en stor orm, en skldpadda samt lite annat smtt och gott. Mr Tan pratade med personalen, som till min frvning genast plockade fram askar med olika tabletter i. Vad var nu detta? P de flesta stod det bara med kinesiska tecken, vilka jag trots ihrdiga frsk fortfarande har vissa svrigheter med, men p ngra stod det ocks skrivet ord som "Strong", "Lucky Man" och liknande. Mr Tan frklarade att alla dessa tabletter var mycket bttre och modernare n ormspriten, och att jag borde ta dem istllet. Bttre och modernare? Nr blev ormar omoderna? Det var ju en orm jag ville ha med mig hem! Mr Tan tyckte dock fortfarande att jag var fel ute, och nu frstod jag till slut, nr han frklarade att tabletterna var mycket bttre om jag hade problem, och att de allesamman skulle gra en man mycket stark och uthllig. Det var allts olika potensmediciner som frevisades, och han hade fullstndigt missfrsttt mig nr jag ville kpa en burk med ormsprit. Han trodde jag skulle ha den som medicin, och helt naturligt tyckt att det skulle vara smartare om jag kpte ett par paket tabletter snarare n att slpa hem en stor och tung flaska med orm och sprit. Jag fick frklara fr honom att jag ville ha med mig en flaska orm hem som souvenir, och jag tror han frstod detta, ty han gick till slut med p att jag kpte en. Den variant jag valde var ganska stor, p cirka 4 liter, och innehll en orm lindad runt en stor ginsengrot, en skldpadda samt ett strre antal brandgula

106

Stora vida vrlden

ntter eller frukter. Plus naturligtvis kinesiskt brnnvin. Det var en stor rund glasburk med ett lock av glas, inte ngot skruvlock eller liknande plitlig tillslutning. Jag fick den dock i en snygg rd sammetskartong med brhandtag. Med inkpet avklarat terstod nu bara problemet att f hem ormen hela vgen frn den kinesiska obygden utan att spilla ur all sprit. Det gick inte p ngra villkor att lgga burken ned, s ttt kunde man inte f locket, den mste transporteras stende. Den var dessutom tung, och jag hade redan en resvska som var verfylld med tyger och CD-skivor samt en datorvska att slpa p. Mr Tan hjlpte mig att tejpa fast locket och att lgga tidningspapper runt burken inne i sammetsasken, men jag knde mig nd lngt ifrn vertygad. Dessutom oroade jag mig fr hur jag skulle kunna transportera den stende hela vgen, d asken var minst 40 cm hg, allts fr hg fr bagageutrymmena ovanfr sittplatserna p flygplanet. Dagen fre avresan vaknade jag genomsvettig mitt i natten av att jag drmde mardrmmar om att spriten runnit ut, och att ormen (som helt pltsligt var levande) ringlade ivg samtidigt som skldpaddan satt och kvkte som en groda. Och det var inte ens delirium. Ivg kom jag dock till slut, den kinesiska tullen var fullstndigt ointresserad av vad jag hade med mig, och jag hade sdan tur p planet att en flygvrdinna hittade ett fack som var precis lagom smalt fr att min ormburk skulle f plats och samtidigt kunna st skert, d.v.s. cirka 20 cm brett, och hgt nog fr att den skulle kunna st upp. S var sjlva flygresan brgad.

Stora vida vrlden

107

Nr jag kom fram blev det dock ett otroligt slpande, med en riktigt tung resvska i ena handen, ormburken i den andra och den efterhand alltmer tunga datorvskan ver axeln. Den sista biten fick jag stanna var 10:e meter och vila, eftersom det inte hjlpte stort att byta hand nr bgge sidorna var belastade. Jag var dessutom livrdd att tullarna skulle stoppa mig, d det helt skert var emot alla existerande tullbestmmelser att infra en glasburk med orm i sprit, och om jag hade s tungt bagage att jag hela tiden blev tvungen att stanna skulle jag skerligen bli inplockad fr kontroll. Tullfiltret var dock obemannat, tack till Gud, Allah, Buddha och alla andra hgre makter, och nr jag ftt in alla vskor och ormar i en taxi kunde jag slutligen slappna av. Det gick! Ormen och skldpaddan str n idag i min bokhylla och ser exotiska ut. Nr jag vill kncka gster brukar jag bjuda p ett glas av spriten, som smakar vedervrdigt. P det viset har denna souvenir tminstone varit lyckad, om det n lg mycket arbete bakom den.

108

Stora vida vrlden

Noter vidrrande vietnamesisk frdelning af arbete

Vid den lokala vattenbyrn i staden Thai Nguyen i norra Vietnam, i en provins som ocks heter Thai Nguyen, finns ett laboratorium som ansvarar fr att mta vattenkvaliteten i provinsen. Dit kom jag fr att hjlpa till med att f igng ett antal analyser, efter det att ny utrustning hade kpts in under projektets frsta del. Det var inget srskilt avancerat i apparatvg, mest enklare standardutrustning, men det borde i varje fall vara mjligt att utfra flertalet av de mtningar man, ssom ansvarigt laboratorium, frvntades klara av i flod- och sjvatten. Jag bodde i en pampig villa, som vanligtvis gick under benmningen Slottet, i utkanten av staden. Det var ett stort privatgt hus, med en pool utan reningsverk (vattnet blev med jmna mellanrum grnt och mste bytas), som projektet hyrt i flera r. I villan ingick en kokerska och en vaktmstare, bgge bodde p en trsng ute i garaget. Frn huset tog det cirka 10 minuter att kra till laboratoriet med motorcykel, passerande faktiskt ett flertal risflt inne i staden.

Stora vida vrlden

109

Omrdet mellan villan och stadens centrum var ngot sankt, allts perfekt fr risodling, men det hade ocks den olgenheten att vgen in mot staden allt som oftast blev versvmmad under regnperioden. Nu var det dock inte regnperiod, den hade inte riktigt brjat s hr i maj, och vgarna var torra och luften behagligt varm. Dock kunde man med frdel ta en kall l, eller ta, p en restaurang som lg p plar ver en damm p vgen hem. Frsk fisk hade man i en ntkasse under restaurangen, strax bredvid den plats dr toaletten rann ut. Fisken var vldigt vlnrd. Staden var en typisk halvstor sydostasiatisk stad: mest mindre hus, blandat med rena ruckel och gator utan asfalt, samt med ett par stora, breda avenyer med strre, officiella, byggnader (partihgkvarter, sportstadion och liknande). verallt sg man sm affrer och sm och stora marknader som slde allt mjligt, inklusive bde dda och levande djur av alla tnkbara slag. Inte fr att anvndas som husdjur, utan fr att ta. Det som slog en mest annars var de sm, taniga, men otroligt sega vietnamesiska kvinnorna som bar omkring p otroliga brdor av ved, tegelstenar, grisar eller ngot annat. Gissningsvis omkring 150 cm lnga och vgande 45-50 kg kunde de knka runt p brdor som ftt vilken normalbyggd vsterlndsk man som helst att storkna. Fullstndigt otroligt! Alla som inte gick, cyklade eller drog handkrror kte motorcykel, s ocks jag. Naturligtvis utan hjlm och andra vsterlndska pfund. P sin hjd kunde man tnka sig att stta en basebollkeps p huvudet, som skydd mot solen. Sol var det

110

Stora vida vrlden

verraskande mnga som var rdda fr - det ansgs inte fint bland damer att bli solbrnd, s de kte runt med handskar som gick upp till armbgarna och nsdukar knutna runt munnen. Det pstods att ven det sistnmnda var fr att skydda sig mot solen, inte mot damm och avgaser. Laboratoriet lg i en typisk gul stenbyggnad inne i staden, och hade bland annat den obligatoriska badmintonbanan p framsidans cementgrd. P baksidan tillverkades stora runda lersklar, cirka 2 meter i diameter, som skulle anvndas i ngot frsk att samla upp gas frn komposthgar, gas som kunde anvndas att elda med. Huruvida detta lyckades eller inte har jag ingen aning om, men det tillverkades i varje fall mnga lersklar.

Stora vida vrlden

111

P sjlva laboratoriet jobbade 4 personer med varierande bakgrund. Alla var dock relativt unga, 25-30 r, och hade examen frn universitetet. Dock inte, med ett enda undantag, i ngot som pminde om kemi! Chefen fr laboratoriet, Mr Tan, en kille p cirka 30 r, byggd som en typisk vietnames (d.v.s. liten, smal och med insjunken brstkorg), hade bakgrund som ngon slags skogsingenjr. De andra tv killarna, bda med lite diffusa arbetsuppgifter, var ocks ingenjrer av ngot slag, inom byggnads- eller anlggningsteknik. Det var bara Ms Liu som var kemiingenjr. Alla fyra, allts ven Ms Liu, hade frldrar eller makar med hga positioner inom den lokala maktapparaten. Frutom dessa personer hade jag tillgng till en tolk och en projektsekreterare, som ocks ordnade praktiska detaljer. Laboratoriet bestod av tv rum p tredje vningen, relativt rymliga och med vitmlade vggar. Alla apparater stod p plats och var uppackade, det var bara att stta igng. Ngra viktiga saker fattades dock, upptckte jag snart. Exempelvis fungerade inte destillationsanlggningen fr att rena vatten med, s det fick hmtas i 25-litersdunkar frn en anlggning p universitetet. Nr jag brjade rota i skpen upptckte jag ocks en hel del gammal utrustning, med svenska flaggor p. Tydligen hade SIDA stttat laboratoriet fr ett tiotal r sedan, men all den utrustningen, vare sig den fungerade eller inte, hade nu gmts undan till frmn fr nya saker med danska flaggor p. Arbetsfrdelningen p laboratoriet sg ungefr ut s hr: Mr Tan var chef, och satt drfr mest inne p kontoret, drack te och

112

Stora vida vrlden

knappade p datorn. Ibland kunde han faktiskt visa sig p laboratoriet, han var nog dr tv gnger under de 5 veckor jag var p plats, men det var allts inte mer n det. Dock upptckte jag tminstone en kolv med en gammal lsning som hade hans signatur inne p laboratoriet, s ngon gng mste han ha gjort ngot. Av de tv andra killarna var den ena ansvarig fr provtagningarna. Det betydde att han, normalt en gng per vecka, tog jeepen ut i bushen, tog cirka 5 prover med en vattenhmtare (det tog 10 minuter) och drefter satte sig och drack te i 3 timmar i ngon lokal cafeteria, modell hydda, innan han krde tillbaks till laboratoriet med proverna. Vad han gjorde vriga dagar kunde jag aldrig komma underfund med. Inne p sjlva laboratoriet var han i varje fall inte. Den andra killen gjorde, svitt jag kunde se, ver huvud taget aldrig ngot som hade med laboratoriet att gra. Nr han var p plats satt han inne p kontoret och rkte och drack te. Han pstods vara ansvarig fr rapporteringen. Den enda som var intresserad av sjlva laboratoriearbetet var Ms Liu. Hon var andra sidan riktigt bra och arbetade mycket, trots att hon var gift med den lokala partibossen, Mr Son. Det utfrdes vl inte ngot banbrytande arbete av vrldsklass inne p laboratoriet, men hon var faktiskt intresserad av att lra sig nya saker och av att f proverna analyserade. Det var dock inte alltid s ltt fr henne att hinna med allting, det var mnga (c:a 15) olika parametrar som skulle analyseras i proverna, och det kom ven in externa prover som

Stora vida vrlden

113

tagits p andra platser i provinsen. Allt arbete skulle om mjligt utfras enligt vietnamesisk standard, s jag stod inne p laboratoriet och lste standarder p vietnamesiska, medan Ms Liu, som knappt kunde ngon engelska, frskte frklara. Det var faktiskt enklare n det lter. En dag, nst sista veckan jag var p plats, kom chefen fr vattenbyrn, Mr Van, p besk. Han var en grnad men jovialisk herre i 60-rsldern, som tyvrr inte pratade ngon engelska. Det visade sig, vilket jag inte visste innan, att killen som hade hand om provtagningarna var hans son. Dock kunde jag frst att Mr Van var mycket njd med framtskridandet under mitt besk, och det gladde honom bde att de flesta analyser nu fungerade och att personalen tyckte samarbetet med mig gtt bra. Det sistnmnda var vl sant p sitt stt - ven om de 3 killarna inte direkt jobbade ihjl sig var de trevliga att prata med, och inne p laboratoriet hade det nd hnt rtt mycket. Jag beklagade mig dock lite ver att Ms Liu var s ensam inne p laboratoriet, och att det var synd att hon alltid var i tidsnd och hade svrt att hinna med allt som borde gras. Om inte annat var det inte bra ur skerhetssynpunkt att vara ensam p laboratoriet, inskt jag. Det gr som bekant inte att komma med direkt kritik i dessa delar av vrlden, om man fr ngon att tappa ansiktet s har man verkligen gjort bort bde sig sjlv och personen i frga, och sdant leder bara till att det absolut inte hnder ngonting. Jag tnkte dock att om jag nmner att hon

114

Stora vida vrlden

r ensam och har svrt att hinna med, kanske han ber ngon av killarna att lgga mer tid inne p laboratoriet. Men inget hnde. Nsta vecka kom Mr Van tillbaks igen, dagen fre jag skulle ka hem. Ngon omfrdelning av arbetsuppgifterna hade inte skett, men jag tnkte att s ltt kunde jag inte ge upp, och jag trodde dessutom att jag kommit p var skon klmde. Det kunde gott vara s att laboratoriearbete av det hr slaget ansgs som ett typiskt kvinnoarbete. Drfr sa jag till Mr Van, nr jag lmnade min slutredovisning av framtskridandet under projektet, att det enda som riktigt bekymrade mig var att det var svrt fr Ms Liu att hinna med allt, och att det skulle behvas ytterligare en flicka p laboratoriet som hennes assistent. Det tog skruv, Mr Van nickade och sg njd ut. Redan samma eftermiddag kom det en ung tjej och sa att hon skulle brja p laboratoriet nsta dag. Hon jobbade tydligen redan p den lokala vattenbyrn, men hade nu ftt veta av Mr Van att hon skulle byta arbetsuppgifter. S var det problemet lst.

Stora vida vrlden

115

Huru man fverlefver en promenad i Saigon

Saigon, eller Ho Chi Minh City som det numera heter, r en stor stad och i alla bemrkelser dessutom en storstad. Trafiken r intensiv, dominerad av motorcyklar med inslag av bilar, bussar och cykeltaxi. Staden innehller fantastiska kontraster, med skyhga blankpolerade hotell och lyxiga affrscentra i stadens mitt, men i kvarteret bredvid kan det se ut som om man vore frflyttad till en fattig landsortsstad av klart mindre dimensioner med sm butiker, trasiga och smutsiga gator och fattiga mnniskor. Folket r klart annorlunda n i norra Vietnam, hr nere gr allting i ett hgre tempo, och allting r extremare: de flotta husen r flottare, de fula husen r fulare, tiggarna tigger mer, trafiken lter mer, barerna sljer mer l, och s vidare. Fr den som r van vid det lugnare tempot i Hanoi eller i ngon mindre asiatisk stad r det en klar chock att komma till detta inferno. Olika storstder har sina egenheter, som av diverse anledningar kan verka irriterande: Bombay har sina tiggare, Kanariearna har sina envisa frsljare av lgenheter, Hanoi har sina vykortsfrsljare, Bukarest har sina zigenarbarn o.s.v.

116

Stora vida vrlden

Saigon tycks ha begvats med en otrolig cocktail av i stort sett allting. Fr den oinvigde kan det vara en prs bara att ta sig en promenad genom de centrala delarna av staden, och hr fljer drfr en beskrivning av hur det kan g till, med handfasta rd fr verlevnad inbakade. Vissa fysiska och mentala frberedelser r ocks p sin plats. Fre sjlva promenaden br man alltid frse sig med solglasgon, ven om det regnar, samt kl sig i lngbyxor och vanliga skor s man ser lite mindre turistaktig ut. Kortbyxor och sandaler fungerar som ngon slags magnet. Dessutom br man alltid rra sig i par, en av vartdera knet, hr kunde hotellen egentligen gra en insats och st med matchningsservice fr gsterna. Var beredd p att aldrig visa ngon svaghet, stanna aldrig upp om ens bara fr att klia nsan i en sekund. Att g och lsa kartor r naturligtvis tabu. Egentligen r det bsta rdet att enbart g ut under ett av de tropiska skyfall som ofta hrjar i trakterna, ty d r gatorna tomma. D detta r ett rd i samma klass som att uppmanas att ka Vasaloppet p Midsommar fr att undvika trngseln, kommer det dock inte att beaktas i texten nedan. Genast nr man kommer ut frn sitt hotell sls man av tv saker: fr det frsta att det r fuktigt och varmt, det r det nmligen alltid, och fr det andra att hela staden tycks ha sett att man just kommit ut frn hotellet. Som genom ett trollslag dyker ett antal motorcykelkillar upp och undrar vart man skall, samtidigt som ngra killar med cykeltaxi brjar hojta och gapa. Motorcykelkillarna frgar aldrig om man behver en skjuts, de frgar direkt vart man skall eller vad man letar efter. Det bsta

Stora vida vrlden

117

man kan gra r att le t dem och sga nej, samt att bestmt g vidare. En eller tv kommer troligen att flja efter och frga ett par gnger till, men det r inget att bry sig om, g bara vidare.

Gatubild frn Saigon Nr man s kommit ungefr 10 meter r det dags att passera den frsta baren. Hr r det en klar frdel att g i par. Men r man ensam man och utlnning kommer den kille som str p pass utanfr baren att knacka eller sparka p drren, och genast dyker 2-3 lttkldda damer upp i densamma och frsker vinka in den frbipasserande, samtidigt som vaktkillen nrmast frsker mota in en. Det r bara att vinka tillbaks och g vidare, svida man nu inte r vrltrstig eller sugen p damsllskap,

118

Stora vida vrlden

vilket i och fr sig plgar hnda, d kan man naturligtvis g in. Men lt oss nu anta att man gr vidare. Efter ytterligare 10 meter r det dags fr den frste tiggaren, det finns dessvrre mnga av dem i Saigon. Nstan undantagslst saknar de ett ben eller en arm eller ett ga eller ngot liknande, och de kommer drfr fretrdesvis hoppandes eller hasandes efter en. Frdelen med lytta tiggare r att man normalt kan rra sig snabbare n dem, s det bsta r att sga nej och g ivg. Hr kommer solglasgonen ocks vl till pass, eftersom de gr det enklare att ltsas som ingenting. Det lter kanske krvt, men r ndvndigt. Nu kan man g i fred i 5 sekunder. Nsta attack blir frmodligen frn ngra damer som vill slja massage. Hur mnga massageinstitut det finns i Saigon mste vara omjligt att sga, s stora tal har helt enkelt inte uppfunnits nnu. Matematikvetenskapen str infr en av sina strsta utmaningar. Gr man omkring inne i centrum fr man uppfattningen att det finns en dylik inrttning ungefr var 30:e meter, kanske nnu ttare. Damerna r normalt mycket propert kldda och sljer skert helt seris massage, ven om man troligen kan f annat ocks, men det blir nd snabbt lite irriterande nr man inte kan ta mnga steg frrn de str dr och sger "massaaaaaage". Av ngon anledning kan vietnameser omjligen uttala ordet massage som "massage", det blir alltid "massaaaaaaage". Nr de sger "massaaaaaage" sticker de dessutom upp broschyrer mitt i ansiktet p en, och man kan d vlja mellan att g rakt igenom deras utstrckta arm eller att g runt den. P grund av vrmen rekommenderar jag den kortaste

Stora vida vrlden

119

vgen rakt fram, srskilt om man har solglasgon s man inte riskerar att f broschyrerna i gat. Av ngon anledning inriktar de sig frmst p kvinnliga kunder, s ven hr kan en parpromenad underltta. Nsta kategori att anfalla r barn som sljer vykort. De finns verallt, och frsker genom att se gulliga ut krnga vykort eller kartor ver staden. Skms p frldrarna som skickar ut dem, men de har vl inte mycket val. De, det vill sga barnen, kan vara svra att sga nej till, men den vane resenren mste klara ven denna prvning. Se vnlig ut, sg nej och g vidare. Passa samtidigt p att avspisa ett par killar som vill putsa skorna, det gr av bara farten. Det r inte slut nnu, vi har fortfarande kvar gatufrsljare och affrsinnehavare som agerar inkastare. Dessa klarar man normalt av genom att helt enkelt titta t ett annat hll. terigen gr solglasgonen sitt jobb. Man skall bara akta sig fr att inte trampa fel och snubbla nr man tittar bort, i liggande stllning blir man ett ltt offer fr frsljarna och kommer troligen hem med 20 tpinnar och 3 t-shirts man inte vill ha. Hller man sig bara upprtt s uppstr det enda problemet om man verkligen r intresserad av ngot de sljer och tittar p det, d kan de vara mycket besvrliga att hantera och bli av med. Hftplster r en alltfr mild beskrivning. Ett nej duger inte som svar, utan de vill alltid veta vad man istllet kan vara intresserad av, eller vilket pris man r beredd att ge fr den vara man frst tittade p, eller om man inte vill titta i kusinens affr lite lngre bort. S lnge det gr att spela ointresserad kan detta i frsta hand rekommenderas.

120

Stora vida vrlden

Vid det hr laget, efter att ha promenerat runt en stund, har man ftt 100-tals frslag frn motorcykelkillar, skoputsare, barer, massagedamer, tiggare, CD-krngare, affrsinnehavare, restauranger, gatufrsljare och andra. Man brjar bli avtrubbad, brjar knna sig lite rutinerad dr man vant glider fram som en blandning mellan Stenmark och Fred Astaire mellan de olika hindren. Det kanske till och med brjar bli lite sent och skymma. D ndrar det hela karaktr. Motorcykelkillarna undrar inte lngre vart man r p vg eller vad man letar efter, r det mrkt ute tycker de sig veta att man letar efter fruntimmer, fretrdesvis riktigt fallna sdana. Frgorna som de stller nu r allts inte lngre "vart r du p vg" utan snarare "vill du ha en flicka", eller "skall jag kra dig till flickor" och liknande. Samma sak frn cykeltaxikillarna. Allts inte bara frn en eller tv, utan till synes frn Saigons samlade flotta av potentiella taxikurirer. Damerna som vinkar i bardrrarna blir bde envisare och vackrare. Det blir ltt lite mycket. Det gller att ha stark karaktr. Den bsta medicinen r en nervlugnande Saigon Beer eller en iskall 333. P en bar full med vackra damer. Eller kanske inne p diskoteket "Apocalypse Now". Tro mig.

Stora vida vrlden

121

Huru starka drycker kunna frtras till maten

I en del lnder finns det helt andra traditioner nr det gller att dricka starka drycker till maten n de vi normalt tillmpa i den hga Nord. Exempelvis dricker man i Vietnam grna vin till maten i sm likrglas, samtidigt som man kolkar i sig whisky eller annan starksprit i stora vinglas eller vanliga dricksglas. I varje fall om man har pengar och skall spela flott. Effekten blir, ssom den i alkoholens vidunderliga vrld insatte lsaren frstr, i vissa lgen helt katastrofal. I synnerhet som vissa asiater har svrt att frbrnna alkohol i samma takt som vsterlnningar, och drfr ofta blir pverkade i klart hgre grad. Detta, i kombination med att det r socialt accepterat att "tappa ansiktet", det vill sga gra bort sig, under pverkan av alkohol, gr att asiater ofta upplevs som verdrivet fulla eller barnsliga nr de dricker. Det r dock icke enbart asiater frunnat att upptrda underligt under alkoholens inverkan. Vid det tillflle, som beskrivas i denna historia, befann jag mig i Thailand. Detta land, som utan tvekan r ett av de mest attraktiva i Asien, innehller det mesta den nyfikne beskaren kan behva: fantastiska strnder, vidstrckta bergstrakter, billiga barer, samt exotiska damer. Vad behvs mer?

122

Stora vida vrlden

Jag hade arbetat ett tag tillsammans med personalen p ett laboratorium i Bangkok, denna fantastiska, gigantiska, smutsiga, fula, vackra och mycket hektiska storstad, nr projektet brjade lida mot sitt slut. Laboratoriechefen, Mr. Pronkas, en man 50rsldern, tyckte att det var dags att g ut och ta en rejl avskedsmiddag p en restaurang. Vi som arbetade i projektet hade naturligtvis inga invndningar mot detta eminenta frslag. Sagt och gjort, vi fick ordnat ett bord p en restaurang inte allt fr lngt frn laboratoriet. Nr jag sger att det inte var s lngt betyder det att vi bara hade 1 timmas resa med bil i halv rusningstrafik, vilket r lite i Bangkok. Nr vi kom dit visade det sig att restaurangen lg mycket vackert vid en sj, och faktiskt till stora delar lg ute p sjn, uppbyggd p pelare. Vi tog plats vid bordet. Mr Pronkas plockade genast upp en liter Johnnie Walker Black Label som han hade haft med sig. Det r standard p thailndska restauranger att om vill man ha ngot rejlt att dricka tar man grna med det sjlv, och betalar en smrre "ppningsavgift" fr flaskan. Vi var ett sllskap p 6 personer: jag, en vietnames, en chauffr, Pronkas och tv tjejer frn laboratoriet. Enda kruxet var att det bara var jag och Pronkas som drack ngot som innehll alkohol, vriga ville hellre hlla sig till Cola och liknande drycker. Chauffren skyllde p att han skulle kra bil, vilket i och fr sig var helt sant, men inte brukar det stoppa folk frn att dricka i dessa trakter. Damer dricker normalt inte ute och vietnamesen skyllde p att han inte tlde sprit. Det var mer n vad jag kunde pst, spass mycket hade mitt rykte fregtt mig. Det fanns ingen mjlig utvg runt detta

Stora vida vrlden

123

utan att verka mycket frolmpande p vr vrd. Whiskyn fick dock vnta lite, frst skulle vi dricka ett par l som uppvrmning! Vad det nu skulle vara bra fr........

Pronkas lngst till vnster, frfattaren i mitten Maten blev drefter bestlld, typisk thailndsk mat med lite extra exotisk touch, eftersom Pronkas grna ville visa oss lite "specialiteter". Av denna anledning kom det in mrkliga saker som strimlad manet (inte mycket att hnga i granen, snarare svrtuggat) samt ngra obestmbara rtter, som enligt honom skulle frmja ett rejlt drickande, men mest var starka. Vi hade nu startat p whiskyn, som till min lttnad serverades tmligen utspdd med vatten. Dock hade ett par av servitriserna som sin huvuduppgift att se till att vra glas aldrig ens var i nrheten av

124

Stora vida vrlden

att bli tomma, snarare blev de upptoppade med ny whisky och en smula vatten s snart innehllet brjade krypa ner mot hlften. Promillen steg snabbt. Jag brjade snart knna mig rtt pverkad, och Mr Pronkas var naturligtvis inte bttre. Ssom varande vrd fr det hela ville han grna dricka mest, och han blgade snabbt i sig stora mngder. Ansiktsfrgen blev snabbt rdare, s ocks hos mig, men det hela blev ocks roligare och roligare. I varje fall n s lnge. Nr vi tit och druckit ett tag brjade jag bli n mer dimmig, men jag var inte vrst. Nu var allting s roligt att vi (d.v.s. jag och Mr Pronkas, vriga var kanske inte lika roade) skrattade s vi skrek t allt och alla. Sllan har vl sanningarna varit s rttframma. Mr Pronkas kom nu in p ett spr som han sedan hade svrt att slppa: massage. Han brjade bertta olika historier om nr han ftt massage och av vem, tillsammans med vem, och hur bra det hade varit. Historierna blev mer och mer detaljerade allt eftersom tiden gick, och var inte helt igenom barntilltna. Drefter berttade han att han skulle kra bil hem, men att han, om det var fr svrt att kra p grund av drickandet, skulle svnga av t vnster (det r enklast, eftersom det r vnstertrafik i Thailand) och stanna ngonstans dr han kunde f massage, och frst drefter kra hem till frugan i ett tminstone ltt tillnyktrat tillstnd. Denna historia, att han skulle svnga av t vnster, fr att sedan ska upp ett massagestlle och frst drefter ta sig hem,

Stora vida vrlden

125

upprepade han sedan minst 10 gnger, under yviga gester som visade precis hur han skulle styra bilen t vnster och hur massagen skulle g till, under den nrmaste kvarten. Han var som en skiva som hakat upp sig. "Om jag mrker att jag inte kan kra ordentligt svnger jag bara av t vnster (gester som visar hur han svnger bilen) och letar upp ett stlle dr jag kan f massage (gester som visar hur han fr massage). Jag hll p att d av skratt, vriga personer, nyktra som de var, verkade ha lttare fr att hlla sig allvarliga.

Pronkas mot slutet av kvllen, lite sliten

126

Stora vida vrlden

Vi hade fortfarande en del kvar av den desdigra whiskyflaskan, men Pronkas bestmde att vi inte fick g hem frrn den var helt uppdrucken. Av rena artighetsskl, naturligtvis inget annat, knde jag mig drfr tvingad att hlla i mig ett par rejla portioner ytterligare. Vid det hr laget var jag tmligen berusad (en vulgrare person torde ha benmnt mig ssom "aspackad") och det togs en del komprometterande fotografier p mig, hrmandes n den ene och n den andre personen i laboratorievrlden. Personerna i frga torde icke f se de omtalade bilderna, enr det kan vara skadligt fr min framtida karrir. Bst s. Till slut blev jag tydligen infst i en taxi och krd tillbaks till hotellet. Mina minnen frn taxifrden r mycket luddiga, det sista jag minns r att Mr Pronkas stod och gapskrattade och gjorde sina patenterade massagegester nr bilen krde ivg, samt att chauffren var tjock. Dock vaknade jag upp p mitt hotell nsta dag, om n icke helt frsch, s jag kom uppenbarligen rtt. Sensmoral? Om ni gr ut och ter middag i Thailand, se till att ta med mnga personer som dricker sprit. Det blir lugnare s.

Stora vida vrlden

127

Om olyckor och slktskap i det afvlgsna Laos

I det avlgsna landet Laos, inklmt mellan mktiga grannar i Sydostasien, rder en annan syn p rttvisa n vad vi r vana vid. Detta fick jag lra den hrda vgen nr jag jobbade som kemilrare p en skola i Vientiane under en tid. Vientiane r en dammig och inte srskilt stor stad vid Mekongflodens strand, tmligen omodern och fattig med vra mtt mtt. Dr finns inte srskilt mnga attraktioner annat n att det r exotiskt i strsta allmnhet och har en stor, men svettig, marknad i tre vningar dr man kan kpa det mesta frn levande djur via falska Rolexklockor till tvttmaskiner. Ett huvudnje r annars att inta sin middag i en av de sm utomhusrestaurangerna lngs Mekongflodens strand, sittande p sm plastmbler lyssnande till musik frn andra sidan floden, vilket betyder Thailand. Belysningen bestr av stearinljus i avskurna plastflaskor. Stsur fisk kan rekommenderas. Regnvder br undvikas. Fr den som bor dr en lngre tid gr stadens kollektivtrafik, bestende av verfyllda och svettiga skmt till bussar frn anno dazumal, i kombination med tuktukfrarnas okunskap om

128

Stora vida vrlden

trafikregler och adresser i staden, att det knns ndvndigt med ett mer robust fordon av ngot slag. Taxi r inte att tnka p, det finns bara en handfull, och de utgrs av gamla ryska skrotbilar frn 60-talet. Bara att sitta i en (ven om den r stillastende) r frenat med fara fr liv och lem. Eget fordon behvs allts. Vgntets beskaffenhet gr att man ofta vljer att inskaffa en motorcykel till transporter snarare n en bil, och det var just det jag hade gjort. De flesta medtrafikanter r visserligen helt utan knsla fr trafikvett (och folkvett) och kr som om de vore bde blinda och dva, men trafiken r mestadels s gles att det inte spelar s stor roll, s lnge man kr ngorlunda frsiktigt sjlv. Mnga kr utan krkort, och det kan vara en frdel ibland, allts fr dem sjlva. Fr man bter fr en trafikfrseelse blir dessa hgre om man har krkort, med motiveringen att d borde man veta bttre! Tyvrr rkade jag nd ut fr en olycka nr jag var ute och krde, en lokal motorcykelmadame krde p mig rejlt bakifrn nr jag stod stilla och vntade vid ett rtt ljus. Det gick s illa nr jag fll att jag blev forslad till ett sjukhus fr lttare omplstring. Det gick i och fr sig frvnansvrt bra p sjukhuset, vilket dock frklaras av att det lg i Thailand. Sjukhus i Laos r inte att tnka p om man har ngot allvarligare n inbillningssjuka, och dessutom ligger ju Thailand bara p andra sidan Mekongfloden. Madamen som krde p mig var helt oskadd fick jag veta, s ven hennes motorcykel. Allt borde allts ha varit frid och frjd, men s icke!

Stora vida vrlden

129

Bt p Mekongfloden i Vientiane Efter ngra dagar dk 5 halvt hysteriska slktingar till den pkrande madamen upp vid mitt hus, i sllskap med en polis, och krvde ersttning fr sveda och vrk! Fr en oskadd person! Jag knde mig helt oskyldig till olyckan, men det var jag frsts inte enligt gngse asiatiska regler, som sger: eftersom jag r utlnning r det mitt fel. Punkt slut. Vad r nu logiken bakom detta? Jo, om jag bara hllit mig hemma istllet fr att ka till deras land hade olyckan aldrig hnt, d spelar det ingen roll vem som krt p vem. Glasklart och logiskt. Inte nog med att de ville ha ersttning fr sveda och vrk, av skl som inte var helt uppenbara fr mig var det ocks ndvndigt att jag betalade fr ett slktkalas i samband med en frsoningsceremoni i det nrbelgna (och mycket vackra)

130

Stora vida vrlden

templet. Det var dock inte jag och madamen som skulle frsonas, utan madamen i frga och andarna. Slkten som absolut mste nrvara bestod enligt uppgift av 600 personer! Efter att jag argumenterat med denna hop av halvgalna, tjattrande, slktingar och en polis som bara hll med dem i allt i flera timmar, och vgrat att betala ngot, gav de sig till slut och lommade ivg. Nu borde allts allting vara frid och frjd, men s icke! Ngra dagar senare fick jag inbrott i huset nr jag var p jobbet, precis allt vgglst var snott. Det var nstan lge att utfra den otilltna komparationen tom, tommare, tommast, varav mitt hus var det senare. I stldgodset ingick dock inte mbler och andra inventarier tillhrande hyresvrden, dessa stod kvar som frut. Trots att inbrottet skett p ljusan dag och mnga borde rra sig i nrheten av huset var det absolut ingen som sett ngot. Kopplingen till olyckan var helt solklar, detta intygas av andra som bott i landet lnge. Fr man inte vad man ber om s tar man det.. En vecka efter inbrottet kom en kille och knackade p min drr och frgade om det inte var s att jag behvde en vakt. Jag hade d bott i Laos i mer n ett halvr och aldrig haft ngon vakt. Att folk kommer och knackar p drren och erbjuder sig att jobba r inte speciellt vanligt. Vakten i frga visade sig vid senare snokande vara slkt med hyresvrden. Naturligtvis. Till saken hr att nr jag flyttade in s hade hyresvrden slktingar som grna vill arbeta som bde vakter och maid. Enligt hyresvrden helt otroligt plitliga, hederliga och arbetsamma personer. Jag anstllde emellertid, efter rekommendation av en

Stora vida vrlden

131

kollega, en helt annan maid, som normalt kom kl. 11 och gick nr jag kom hem frn jobbet. Tyvrr anstllde jag ingen vakt. Vanligtvis gick jag till jobbet klockan 9, och inbrottet skedde mellan 9 och 11 ngon gng. En ren slump? Nr jag kontaktade hyresvrden efter inbrottet tittade han bara p mig med stora gon och sa han att jag fr skylla mig sjlv nr jag inte anstllt deras slktingar som vakter p ntterna och maid hela dagen, s att dessa kunde passa huset. Efter att ha hrt dessa dumheter ville jag egentligen inte bo kvar i huset, men dessvrre hade jag redan betalat hyran i frskott fr det nrmaste halvret. Detta gjorde jag dagen innan inbrottet!

Frfattaren i diskussioner med hyresvrden

132

Stora vida vrlden

Nr jag nmnde fr hyresvrden att jag tnkte flytta, ven om jag inte lyckades hyra ut huset i andra hand, blev han arg som ett bi och gormade och skrek vrre n om kriget hade terupptagits. Det dr vanligen s viktiga med att undvika att tappa ansiktet om man blir arg hade han tydligen inte ngon direkt knnedom om. Om jag flyttade var jag minsann nd ansvarig fr huset och deras mbler och andra inventarier i ytterligare 6 mnader, och om jag flyttade ut s skulle jag vara tvungen att betala fr vakter 24 timmar om dygnet plus en maid som ser till huset dagtid! Basta! Dessa anstllda skulle vara slktingar till hyresvrden, ngra andra kunde naturligtvis inte godknnas. Jag fick dock till slut tag p ett utlndskt par som ville hyra i andra hand, men hyresvrden var fortfarande arg som en extra uppretad bisvrm. Slktskapen i Laos r krngliga och slktbanden r starka. KAN det mjligen vara s att motorcykelmadamen var kusinfarbror-brorsonfaster-farmorsbarnbarns-systerdotter till hyresvrden? En vecka senare fick jag ett brev frn rektorn p skolan dr jag jobbade. Jag var inte vlkommen tillbaka efter terminens slut, trots att jag hade ett 2-rigt kontrakt. Kontrakt gller inte i Laos, hvdade rektorn bestmt. Han var fr vrigt ocks arg som ett bi nr han verlmnade brevet. Till saken hr att jag var den frsta behriga kemilrare de ngonsin haft p skolan. Jag hade inte gjort ngonting verhuvudtaget som skulle ge dem anledning att sparka mig. Tvrtom hade jag intrycket av att jag var omtyckt av bde kollegor och framfr allt av eleverna p skolan.

Stora vida vrlden

133

Kan skolans rektor mjligen ha varit farbrorskusinbarnsyssling till hyresvrden? Min ambassad var inte mycket bttre, trots att jag tvivlar p att de anstllda r slkt med motorcykelmadamen. Svida inte ngon av dem har underhllskyldighet fr ngot barn i slkten, det kan man aldrig veta. Sdant hnder i de bsta sllskap. Jag blev frsts av med pass och alla andra identitetshandlingar vid inbrottet. Enligt ambassaden mste man dock ha ngon slags identitetshandling fr att f ett nytt pass, vilket fr min del utvecklades till ngot slags Moment 22. Jag kan gott frst principen, men det tog mycket tjafs fr att f dem att frst mitt problem, srskilt som deras ppettider r begrnsade till mellan 9-11 p mndagar och onsdagar. Alla 5 anstllda arbetar dock mndag-fredag 8-17. Vad de gr r en annan frga. Frbereder cocktailparties? MEN, det hela hnde under en stor helg i Laos, och dessutom var det lite helgdagar dr hemma, s det skulle ta 3 veckor att f ett nytt pass. Ambassadfolket i Laos och passmyndigheten hemma mste ju varva ner innan helgen, och att stressa bara fr att hjlpa landsmn i knipa gr inte fr sig, det fr man ha frstelse fr. Ett problem var att jag skulle f besk av min bror 2 veckor efter inbrottet och att vi hade planerat att ta en tur till Vietnam. Ambassaden tyckte att du kan vl skjuta p semestern. Inte s ltt nr brorsan bokade resan och sin semester fr ett r sedan och jag lyckades f ngra dagars ledigt frn skolan frst efter 10 timmars verlggningar med den sure rektorn. Efter mycket diskuterande, och 2 dagar senare, eftersom vi inte hann diskutera

134

Stora vida vrlden

frdigt detta under beskstiden p mndagen, gick de slutligen med p att utfrda ett provisoriskt pass. De lyckades dremot skriva fel datum p giltighetstiden, vilket jag upptckte nr jag kom hem samma dag. Men d var det fr sent eftersom ambassadens ppettid var ver fr den veckan! Det blev en del krngel innan jag lyckades komma in i Vietnam och sen tillbaka in i Laos. Bde vietnameserna och laotierna skrattade frst t mitt grisrosa handskrivna pass som de inte alls kunde frst var ngot anvndbart, innan jag lyckades vertyga dem om att det faktiskt var en giltig handling. Internationellt erknd och hgst officiell. Nu var jag tillbaks i Laos, s nu skulle vl allting vara frid och frjd? Men icke s. Rektorn p skolan dr jag jobbade var inte speciellt hjlpsam lngre. Jag behvde ett anstllningsintyg frn dem fr att skaffa ett nytt affrsvisum, men det var helt pltsligt omjligt att f ett sdant papper. Drfr fick jag under en lngre period ka ut ur landet var 14:e dag och betala 30 dollar ur egen ficka fr ett nytt turistvisum. Efter ett tag trttnade jag och kte hem. Skolan fick klara sig bst den ville. Demokratiska Folkrepubliken Laos fick klara sig bst den ville. S var allting till slut frid och frjd. Frutom att mitt hus dr hemma var uthyrt i ytterligare ett r s jag fick bo i en lgenhet utan mbler. Detta kunde jag dock uthrda lttare n det tidigare kaoset.

Stora vida vrlden

135

Frfattaren pustar ut efter att det hela lst sig

136

Stora vida vrlden

Medelst pedalkraft i Phnom Penh


Under en av mina asiatiska resor hnde det sig att jag kom till Kambodjas numera mycket fredliga huvudstad, Phnom Penh. Staden har ju ett i moderna tider mycket vldsamt och blodigt frflutet, men av detta ser man numera endast vissa spr i form av museer och utstllningar. Exempelvis beskte jag under min vistelse i Phnom Penh tortyrmuseet, en tidigare smskola dr de rda khmererna sprrade in oliktnkande och andra som kunde tnkas vara det minsta misshagliga fr regimen. Det sgs att endast 8 fngar av flera tiotusentals slapp undan med livet i behll. Det var de 8 som satt dr nr vietnamesiska trupper stormade in i Phnom Penh och avlgsnade de rda khmererna frn makten i landet (till och med det kommunistiska Vietnam tyckte att de rda khmererna var alltfr kommunistiska!!). Resten slogs eller torterades ihjl, och samtliga finns fotograferade, dokumenterade, och delvis utstllda i den gamla skolan med sina lekplatser p grden och sina tortyrkammare i skolsalarna. Ddens flt (Killing Fields), en annan vlknd och vlanvnd avrttningsplats, ligger strax utanfr staden. Dr kan man fortfarande se benknotorna och de avrttades klder sticka upp ur marken i massgravarna. Eller varfr inte hlla i en

Stora vida vrlden

137

ddskalle i en av de ofantliga staplarna av kranier som finns att beskda?

Monument vid Killing Fields Nvl, jag var i Phnom Penh fr att utfra arbete t Mekong River Commission, eftersom Kambodjas huvudlaboratorium fr flodvattenunderskningar ligger i just huvudstaden. Staden r

138

Stora vida vrlden

som sagt mycket trevligare och skrare nu fr tiden n den var under de blodiga ren. Nr man mter folk p gatan och pratar med dem ter det sig helt obegripligt att detta folk kunde vara involverade i en av vr tids mest knda skrckregimer. Gatorna ser ut som verallt annars i Sydostasien: motorcyklar, folk, krror och folk igen. Samt motorcyklar en gng till. Ngra huvudgator r relativt stora och asfalterade, men alla sidogator r av grus och sm, och anvnds lika mycket som vardagsrum som gator. Folk gr allting p gatan: tvttar sig, byter om, vilar sig, lagar mat, sover; man kan frvnta sig vad som helst. Jag intog vanligtvis mina middagar p en lokal restaurang med ngra trevliga tjejer som serverade. De lskade att prata med mig och ville veta allt om mig och min familj och annat. En av dem hade en pojkvn i Sverige som hon skickade brev till. Han hade, tragiskt nog, lovat henne att hon skulle f komma till Sverige nr han avslutat sina studier, men drefter knappt besvarat hennes entrgna brev. Jag inkvarterades p hotell Goldiana, ett relativt stort och vlknt hotell, ett av de f som var av god klass utan att vara ett av de f internationella lyxhotellen, som naturligtvis finns ven hr. Det ligger mycket centralt och man kan till fots n ett flertal av de sevrdheter som finns i staden. Till Mekongflodens strand, med det kungliga palatset och knda stllen ssom Foreign Correspondents Club (knt fr att ha varit det sista skra stllet fr utlnningar nr de rda khmererna intog Phnom Penh) r det dock enklare att ta en bil eller motorcykel. Motorcykeltaxi kan man f tag i verallt, normalt unga killar med basebollkeps som sitter och vntar p kunder i varje gathrn samt utanfr hotell,

Stora vida vrlden

139

barer, restauranger och liknande stllen. Utanfr hotellet stod alltid 5-6 stycken som verfll en nr man kom ut. Detta var frsta gngen jag var i Phnom Penh, s p kvllen bestmde jag att jag skulle ta en promenad i omgivningarna fr att rekognosera lite. Jag hade ingen karta, men det r vanligtvis inte s svrt att rra sig runt i fyrkanter i en ny stad och nd hitta tillbaks utan strre svrigheter. Jag traskade drfr ivg i mrkret och ignorerade motorcykelkillarnas envetna uppvaktande, jag visste ju nd inte riktigt vart jag skulle ta vgen. Dock visste jag t vilket hll Mekongfloden lg, s jag promenerade ivg i den riktningen. Det var cirka 30 grader varmt, och fuktigt, trots att klockan var 8 p kvllen. Hotellet lg p en mindre sidogata, men bara ett par hundra meter frn en av de strre vgarna med mycket trafik och mycket folk. Ett problem var att min resvska inte hade kommit fram, s jag hoppades hitta ngon kldaffr p vgen dr jag kunde kpa en skjorta eller en trja till nsta dag. Det blev en spnnande vandring, och jag hade mycket svrt att vnda om och g tillbaks till hotellet, delvis p grund av att det var kul att titta sig omkring, och delvis p grund av att jag av ngon anledning inte hittade en endaste kldaffr eller marknad dr de slde klder. Normalt r kldaffrer och framfr allt gatumarknader med klder i stort sett det enda man ser i denna del av Asien. Dock icke nu nr jag behvde en dylik inrttning.

140

Stora vida vrlden

Efter en vandring p cirka en och en halv timme kom jag ner till floden. Lngs med flodstranden lg ett stort tivoli med karuseller och pariserhjul och annat som folk kte i. Dessutom fanns dr en stor servering av ngot slag, jag r inte riktigt sker p om det var ett tehus eller en bar eller bdadera, dr folk lg i hngmattor och drack! Ivriga kambodjaner frskte vinka in mig, men eftersom jag trodde mer p tehusteorin n p barteorin gick jag vidare. Dock brjade jag bli trtt i benen efter allt vandrande i vrmen, och det var allts dags att ta sig tillbaks p ngot stt. Jag visste nog ungefr hur jag skulle g, men hade ingen lust att vidare begagna de numera ngot slitna apostlahstarna. Cykeltaxi fick bli svaret. Det vore idealiskt att ta sig hem i lugn och ro p en cykeltaxi, istllet fr att fara runt som en bldre p en motorcykel. P s vis kunde jag f se lite mer av staden. I ett gathrn satt ett gng cykeltaxifrare och glodde, och de var mycket ivriga att f kra mig till hotell Goldiana, det knde de allesammans till i detalj. Frst ville han som stod frmst ha 2 dollar, men gick snabbt med p att utfra transporten fr 1 dollar. Det r ngot slags minimipris fr i stort sett allt i Kambodja, tminstone fr utlnningar. Lyckligtvis r det ocks maximipris fr rtt mnga tjnster, tminstone fr medvetna utlnningar. Jag tog plats i cykeltaxin, dr man sitter lngst fram i en slags stol och chauffren hgre upp baktill. Chauffren i frga, en halvt tandls och senig kambodjan som sg ut som om han var i 70-rsldern (och drmed troligen var 40) satte av med en fr 30-gradig vrme imponerande fart, men t ett fr mig

Stora vida vrlden

141

fullstndigt verraskande hll. Jag ppekade fr honom att jag ville till hotell Goldiana, men han bara viftade med armarna no ploblem, mistel. Detta var det enda han kunde sga p engelska. Nr vi krt ett tag stannade han dock till och brjade tjattra med ngra andra cykelkillar, som alla pekade t varsitt hll. Vid det hr laget var jag lite bortkollrad, och hade tappat greppet om vilket hll hotellet egentligen lg t. Som tur var hade jag hotellets visitkort med gatuadress, och jag gav det till killen. Han sken upp och satte av i en ny riktning med bestmda tramptag.

Cykeltaxi med en annan kund Efter ett tag stannade han igen och tjattrade med ngra andra cykelkillar, som alla pekade i olika riktningar. En av riktningarna valdes ut ssom varandes den riktiga och vi satte av

142

Stora vida vrlden

t det hllet. Efter ett tag knde jag igen en gata. Det var samma vi krt p fr 10 minuter sedan, fast t andra hllet. Killen hade allts inte en susning om var hotellet lg, och brjade nu kryssa fram och tillbaks p gatorna, troligen i avsikt att avska hela staden i jakten p hotell Goldiana. Nr vi krt runt p detta stt i minst 30 minuter fick jag (allts jag, som var i Phnom Penh fr frsta gngen, och inte han) syn p en gata jag knde igen, nmligen den stora gatan inte s lngt frn hotellet. Jag pekade ut frdriktningen t den vilsekomne cykeltaxifraren, och efter ett par minuter knde jag igen avfartsgatan in mot hotellet, vilket naturligtvis jag fick peka ut fr honom. S kom vi lyckligt fram till Goldiana efter minst 40 minuters entrget skande. Det var nu det roliga brjade. Nr jag skulle betala brjade han protestera. Jag hade ju bett om, och kommit verens om priset fr, en tur till hotellet. Det han levererat var ju mycket mer, en ren sightseeingtur med lokal guide, och det var naturligtvis det jag skulle betala fr! 4 dollar tyckte han var lagom, 1 dollar var ju rena skmtet! Alla cykeltaxifrare och motorcykelkillar som vntade utanfr hotellet hll, icke helt ovntat, med honom nr han i mlande ordalag beskrev hur omfattande och heltckande vr rundtur varit. Vad jag bestllt var helt pltsligt fullstndigt ovidkommande. 4 dollar kunde vara minimum fr en spass omfattande rundtur i staden. Mina protester vckte fga gehr. Jag fr dock medge att det r svrt att bli riktigt arg i situationer som denna, nr det diskuteras 1 eller 4 dollars som om det vore en diskussion p liv och dd. Man mste

Stora vida vrlden

143

naturligtvis kfta emot lite, fr att visa att man inte r helt dum, men det fr ocks erknnas att killen fick jobba hrt fr sina pengar. Jag gav honom till slut 2 dollars, och han var hyfsat njd med detta. Det var knappast ngot fatalt slag mot min ekonomi, s det fanns ingen direkt anledning till sura miner. Jag anlitade faktiskt samma kille en gng till ett par dagar senare, och nu hittade han hotellet. Det r aldrig fr sent att lra! Jag funderade senare p om han verkligen inte visste var hotellet lg, eller om han bara spelade dum fr att frska f ut en eller tv dollars extra frn en utlndsk kund. De jag frgade p Mekong River Commission var dock helt vertygade: de har faktiskt noll koll! Jag var inte den frsta som rkat ut fr liknande, och knappast den sista heller, men det var tminstone troligtvis sant att han inget visste. Tro det den som vill.

144

Stora vida vrlden

Om vdan af att ska skerhet i en droskbil


I brist p bussfrbindelser ansg vi oss tvungna att anlita en taxi frn Kampot (Kambodjas kust) tillbaka till Phnom Penh efter en weekend med bad, strnder och djungelturer. Jag hade anlitat en taxichauffr som jag knde och som jag dessutom kte ner med p fredag kvll, en av f taxichauffrer i Kambodja som kan ett par ord mer engelska n no ploblem, mistel och vars bil inte r ett skrotobjekt frn 60-talets Ryssland. P resan ner var allt frid och frjd. Nr vi skulle tillbaks p sndagen s stod det dremot en annan taxi och vntade p oss utanfr hotellet, en bil som hade vissa likheter med Rysslands dumpade skrotobjekt, och han som krde kunde inte ens de obligatoriska 2 orden no ploblem. Mina Khmerkunskaper var inte mycket bttre. Till rga p allt s verkade han vara halvblind fr han fick kisa nr jag frskte kommunicera via gester och kroppssprk. Och detta skulle vara vr chauffr.. Nvl, han hade iallafall ftt information om att vi ville till Phnom Penh, och tydligen hade han dessutom redan ftt betalt frn den andra taxichauffren, som jag var dum nog att betala i frskott ocks fr hemresan. Jag fick aldrig ngon frklaring till varfr det pltsligt blev bil- och frarbyte, men troligtvis tjnade den ursprungliga chauffren p att anlita den

Stora vida vrlden

145

hr killen, som frmodligen inte fick mer n en brkdel av vad jag hade betalat, och istllet sjlv leta upp nya utlnningar att kra till Phnom Penh. Vi satte oss glada i hgen i taxin, trtta och skitiga efter att ha traskat i ogenomtrnglig djungel och nnu mer ogenomtrngliga grottor, anpassade mer fr typiska asiatiska dvrgar n fr normalstora europer, och ganska lttade ver att snart f komma hem till luftkonditionering och en kall dusch. Resan till Phnom Penh skulle ta c:a 2.5 timmar, en inte alltfr lngvarig resa fr att vara genom Kambodjas demarker. P tal om luftkonditionering hade jag uttryckligen bett om, och betalt extra fr, att f ka i en taxi som hade denna nymodighet. Av ngon anledning drar Kambodjanska taxibilar med AC nstan dubbelt s mycket bensin som de utan AC. Troligen r taxibilar i Kambodja srskilt konstruerade fr detta, sjlv har jag inte mrkt ngon nmnvrd skillnad i frbrukning i de bilar jag har krt. Att betala extra, det vill sga det dubbla priset fr detta, r sledes en sjlvklarhet. Att sitta i en bil i 3 timmar i 40 graders vrme r ngot som till och med asiaterna sjlva bvar fr, med andra ord inget att rekommendera fr klena nordbor som fr hjrtattack vid temperaturer ver 25 grader. 40 graders vrme utomhus allts, inne i bilen blir det ytterligare ngra grader varmare, lgg drtill luft som r mttad med damm och avgaser till 100 %, s finns en viss risk att man inte r helt frisk nr/om man kommer fram. Som sagt, resan ner var smrtfri och behaglig, till och med nstan lite kallt i bilen med vl fungerande AC. Tillbaka var lite vrre, att bilen inte hade AC frstod vi ganska snart, d bilen

146

Stora vida vrlden

troligen tillverkades ett par decennier innan detta var uppfunnet. Dessutom var luftintaget igensatt av damm och rutorna gick inte att veva ner, detta fick vi surt erfara under den lnga frden hem mot Phnom Penh. Men, det finns alltid de som har det vrre, fngarna under Rda Khmererna till exempel, man ska inte klaga s lnge man fr lov att klaga utan att bli halshuggen, och vi hade ju i alla fall vatten s vi klarade oss under 3 timmar. Hotellet lg i en nerfrsbacke, och tack vare detta startade taxin nstan helt utan problem. Den frsta timmen rullade p ganska bra, om n i varmaste laget, torrbastun p Valhallabadet r rena kylskpet i jmfrelse. Vi frskte snla p vattnet s gott det gick, s att det skulle rcka hela vgen fram till Phnom Penh. Det kryllar inte precis av 7-Eleven p landsbygden i Kambodja, verhuvudtaget var det p hela vgen ganska tomt bde p folk (och f) och affrer. Om taxichauffren hade kommit ihg att tanka bilen i Kampot vgade vi aldrig frga, vi kunde fr den delen inte frga heller p grund av vissa sprkbarrirer. Nr vi satt dr som bst och fantiserade om vinterbad i Lappland small det helt pltsligt s att hela bilen hoppade till. Vi tittade oss omkring efter vgpirater, som kanske invandrat frn Laos, man kan aldrig vara helt sker, men det var precis lika tomt p folk som det varit hittills under hela resan. Bilen brjade drefter utstta diverse underliga ljud, innan den till slut protesterade hgljutt och klappade ihop helt och hllet.

Stora vida vrlden

147

Ngra av de mer lantliga invnarna i Kambodja Chauffren satt kvar en bra stund och bara tittade frgande, det verkade ta ett tag innan han fattade att vi stod stilla. nnu i skrivande stund undrar jag om han sg skillnad p om landskapet omkring oss rrde sig eller inte. Till slut gick han, efter vr frmaning, ut ur bilen. Detta var viktigt ocks fr oss: eftersom bilen bara hade en endaste fungerande drr s kunde vi bara komma ut genom frardrren. Att chauffren inte hade ngra vidare kunskaper i hur en bil fungerar fick vi snart klart fr oss nr han ppnade bagageluckan fr att leta efter motorn. Lyckligtvis var en i sllskapet ganska hndig med bilar och kunde tminstone hjlpa honom att ppna motorhuven. Det

148

Stora vida vrlden

visade sig dock att det inte var ngot strre fel p motorn frutom att den var verhettad. Smllen som vi hrt berodde p att en sten slagit hl p kylsystemet, ngot som vi upptckte nr vi frvnat underskte den lilla vattenpl som av ngon anledning pltsligt visade sig under bilen. Teorin om en eventuell underjordisk klla mitt i vgen, alternativt illusion - vi var trots allt ganska trstiga - fick vi snart verge. Nr detta gick upp fr chauffren blev han just s vit i ansiktet som en mrkhyad Kambodjan kan bli, och vaggade fram och tillbaka och verkade fundera p vad han skulle ta sig till. Inget folk i sikte och mobilntet var sklart inte utbyggt i denna del av landet. Efter ngra minuter satte han av, till fots, i samma riktning som vi nyss hade kommit ifrn. Vi stod frgande kvar och undrade hur han tnkt egentligen, om han alls tnkt, vi hade ju trots allt kt i drygt en timma p en vg som var om mjligt mer dslig n skoterlederna i Sibirien. Vi frskte stoppa honom men detta resulterade bara i ett par arga utbrott med spottande och frsande uttalanden p Khmer. Vi gav upp och lt honom bege sig ivg, vad han n skulle ta sig till, leta efter hjlp eller jaga hjort. Vi satte oss ner vid bilen och frskte hlla oss stilla fr att inte svettas alltfr mycket, vi hade dock bara en flaska vatten kvar och hur lnge det skulle drja innan vi fick mjlighet att inhandla mer vgade vi inte ens fantisera om. Efter en timme (!) kom chauffren tillbaka, smtt mer verhettad n en timme tidigare. Vad han gjort under denna timme undrade vi frsts, men det var ingen id att frska ta reda p. Att han kom tillbaks lika tomhnt som han gick var ganska uppenbart.

Stora vida vrlden

149

Den desdigra taxin str - just det - still Efter ngra minuters pustande lade han sig under bilen och inspekterade vattenplen, som dock vid det hr laget dunstat in, och kylarsystemet med sitt hl. Han lg dr och filosoferade ett bra tag och tog sedan av sig skjortan och stoppade upp denna i hlet i kylarsystemet! Sen klev han upp och snodde vr enda kvarvarande vattenflaska, som vi med mycket mda lyckats spara, och hllde vattnet i kylaren! Han gav sedan tecken att vi skulle hjlpa honom att putta igng bilen. Till skillnad mot hotellets nerfrsbacke var det hr en gropig rakstrcka p en smal grusvg, allts var det inte s enkelt att f fart p bket. Efter ngra frsk startade dock motorn mirakulst! Vi kunde inte snabbt nog kliva in i bilen, och som genom ett under rullade

150

Stora vida vrlden

bilen hela vgen fram till Phnom Penhs frorter, dr den dock p nytt protesterade och definitivt gav upp. Nu var vi dock i lite mer civiliserade trakter och kunde med inte alltfr stora svrigheter f tag i en tuktuk som kunde kra oss resterande vg hem till den efterlngtade luftkonditioneringen, kalla duschen, och ngot flytande att hlla i halsen. Vid det hr laget fick till och med tanken p surstrmmingsspad drglet att brja rinna i munnen. So far so good. Det var nu det roliga brjade. Dumma som vi var s hade vi frvntat oss viss kompensation frn chauffren fr att han inte kunnat kra oss hela vgen fram, som han ju faktiskt ftt betalt fr, och fr att vi ftt sitta i en verhettad bil utan AC, som vi ocks betalt fr, och dessutom blivit strandsatta mitt ute i demarken p grund av hans ruckel till bil. Att vi inte skulle f ngra pengar tillbaks var en sak, det trodde vi inte p, men en urskt eller ett beklagande kunde man i varje fall vnta sig. Till vr ohljda frvning brjade taxichauffren istllet brka och gorma p oss och ville ha extra betalt, det hade ju trots allt tagit ett par timmar mer av hans tid n berknat! Frmodligen kategoriserades dessa 2 timmar som bonus-sightseeing och en ren frmn, och dessutom hade han ju ftt offra sin skjorta fr vr skull. Detta fick vi versatt med hjlp av tuktuk-fraren, som fr vrigt fullstndigt hll med om att det ju var sjlvklart att det var vi som skulle st fr dessa kostnader. Hade vi inte varit halvdda redan s hade vi nog orkat st kvar och argumentera, men 10 dollar extra verkade just d

Stora vida vrlden

151

ganska billigt fr att f komma drifrn och hem! S slutade denna vdliga utflykt.

152

Stora vida vrlden

Monsunens inverkan p vgarnas beskaffenhet


Under ett av mina otaliga besk i landet Kambodja passade jag p att gra en smrre avstickare till det bermda tempelomrde som populrt gr under benmningen Angkor Wat. Egentligen r det bara det mktiga huvudtemplet som heter Angkor Wat, men fr denna historia r namngivningen fullstndigt ovidkommande. Frden upp mot tempelomrdet, med utgngspunkt i Phnom Penh, hade fretagits med flyg, mycket snabbt och bekvmt, men hemt hade vi planlagt att ka bt lngs Mekongfloden, d detta troligen kunde ge lite intressantare vyer att skda p vgen. Till saken hr att resan fretogs under torkperiodens slutskede. Mekongflodens vattenstnd var drfr vid sitt absoluta minimum, och det var dessutom ovanligt lgt eftersom lnderna uppstrms anvnder mer och mer av flodvattnet till konstbevattning. Detta r ett stort problem i omrdet. Vi hade drfr blivit frvarnade om att de strre frjorna skulle f svrigheter att ta sig fram till frjelget, och att vi skulle f kliva ombord p mindre btar fr att transporteras ut en bit p floden till de vntande frjorna. Dremot hade vi inte blivit frvarnade om att de ftal regnskurar som kommit senaste veckan redan frstrt vgarna. Det visade sig allts att floden var torrlagd p

Stora vida vrlden

153

grund av regnbrist, samtidigt som vgarna var frstrda av regnet! Detta var vi dock n s lnge lyckligt ovetande om. Vi hade bestllt en minibuss som skulle kra oss ner till frjelget. Det skulle inte vara ngot problem enligt chauffren. Vi packade in oss i den vita Toyotan i gryningen och krde ivg ner mot floden. Efter bara ett par kilometer stannade vr chauffr mitt p vgen, dr var ngon slags uppstndelse med bilar, folk och krror. Det visade sig att lngre n s hr kunde man inte kra, vgen var allt fr lerig och snderkrd fr bilar! Detta mste bara chauffren vetat nr han tagit betalt fr att kra oss hela vgen, men naturligtvis hade han inte sagt ngot till oss. Vad skulle vi nu ta oss till? Ett av de fordon som stod parkerat p vgen var en traktor med ett stort flak p slp. Det var den som skulle kra oss resten av vgen. Vi var inte direkt ensamma, efterhand kom minst 50 andra turister i bilar och fick hoppa av. Nu skulle alla upp med sitt pick och pack p traktorslpets flak. Det var hgt upp, nstan svrt att komma upp, och s lerigt att all packning blev grisig nstan innan man satt ner den. En skinntorr kambodjan uppe p flaket skulle hjlpa en dam i vrt sllskap upp och strckte ner handen. Nr hon tog den och hgg i fr att komma upp dansade kambodjanen rakt ner i backen med nsan fre! Dagens goda skratt var rddat. Flaket blev snabbt helt fullpackat s alla fick st upp. En dollar var skulle vi dessutom betala till traktorfraren. Han gjorde i varje fall goda affrer. S satte han av lngs de s kallade vgarna ner mot floden. Det mste ha varit en otrolig syn

154

Stora vida vrlden

nr vi stod dr som packade sillar och frskte hlla balansen p den skumpiga vgen. Flaket var som sagt var rtt hgt, och det verkade inte som om det skulle vara helt hlsosamt att ramla av. Det fanns i och fr sig en sarg runt, men den var bara 40 centimeter hg och erbjd inte mycket att hlla sig fast i. Jag msom stod och msom halvsatt och frskte luta mig mot sargen, ingen stllning var det minsta bekvm men det kndes lite skra att huka sig s att man hade tyngdpunkten lite lgre ner. Det gick ju inte att hlla sig fast i de som stod runtomkring, dels hade de lika stora svrigheter att hlla balansen som jag och dels ville man inte dra med sig fler om man skulle rka falla av.

Svrlyft dam som slutligen kom upp

Stora vida vrlden

155

Frden tog nog nrmare en timme, och det blev efterhand rtt jobbigt att st upp. Fr varje grop vi dansade ner i var det ngra som skrek fr att de var p vg att falla, men mirakulst nog klarade sig alla. tminstone var det inte ngon som saknade ngon i sitt sllskap nr vi slutligen kom fram till floden. Dr vntade, som vntat, ett antal av de typiska lnga btarna med propelleraxlarna stickandes rakt bakut fr att kra oss ut en bit till den verkliga frjan, och en ngot mer bekvm bttur p en i och fr sig vattenfattig Mekongflod. Tillbaks till Phnom Penh kom vi, men det hade varit enklare att flyga, den saken r klar!

156

Stora vida vrlden

Om svrigheter med att finna goda medarbetare

Jag arbetade en gng i tiden p ett projekt i Bangladesh, i vanlig ordning gick det huvudsakligen ut p att hjlpa lokala myndigheter och laboratorier med att frbttra sina mtningar. Vrt projektkontor lg p en, ven med lokala mtt mtt, ganska hrt trafikerad gata inne i de centrala delarna av Dhaka. I stort sett dygnets alla timmar var gatan full av cykeltaxis, med inslag av mopedtaxis, bilar, kor, dragkrror och diverse annat smtt och gott. Man skulle utan vidare kunna tro att en gata i stort sett dominerad av cykeltaxis borde vara relativt tyst och lugn, srskilt om det r nrmare 40 grader varmt, men s var inte fallet. Det r nmligen s att om man konstant gapar, skriker, ringer i ringklockor och tutar med hjlp av diverse anordningar s kan ovsendet ven i detta till synes oskyldiga fall bli fullstndigt ronbedvande. Lyckligtvis hade vi en vl fungerande luftkonditionering inomhus, s det fanns ingen som helst anledning att ppna ngra fnster ut mot gatans konstanta dn.

Stora vida vrlden

157

Vrt projekt lpte relativt lugnt mina arbetsuppgifter var ovanligt klara och vl knda av alla inblandade, s jag kunde i stort sett koncentrera mig p att gra det jag borde f gjort, och slapp det mesta av det vanliga problemet med olika intressen inom ett projekt som kolliderar (till exempel att ett Ministerium vill att man gnar tid t en sak, ett annat Ministerium ngot annat, laboratoriet man arbetar med ngot tredje, bistndsgivaren ngot fjrde o.s.v.). Vi insg dock ganska snart att det fanns en aspekt av vrt projekt som vi inte klarade av att reda ut med den personal som var p plats. Vi frvntades nmligen inte bara utbilda laboratoriefolk och hjlpa dem med att f igng sina analyser, projektet avsg tcka mer n s: institutionell kapacitet. Vad r nu detta? Jo, vi frvntades ocks reda ut och beskriva i en rapport hur de olika institutioner som deltog i miljmtningarna skulle samarbeta, hur de skulle frdela arbetet mellan sig, och hur de skulle dela p resurser och folk. Allt fr att de skulle kunna genomfra miljvervakningen s smidigt och effektivt som mjligt. Det var ngot som vi kanske hade kunnat gra sjlva, men dels var vi upptagna av mer tekniska frgor, dels fanns det avsatt pengar i projektet till att hyra in en institutionell expert under ett par mnader fr att gra detta jobb. Nu skulle vi bara finna en lmplig person. Jag knde ett par konsulter som kanske skulle kunna vara lmpliga, och satte igng med att kontakta dessa. Den frsta fick jag tag i nstan omedelbart, men han hade tyvrr inte tid och mjlighet att komma frrn vrt projekt skulle vara ver. Den andra personen var lite svrare att f tag i, men till slut lyckades jag fnga henne. Hon lovade att kolla sin kalender och kontakta mig ngon av de nrmaste dagarna. Jag hrde ingenting. Efter

158

Stora vida vrlden

fem dagar frskte jag att f tag i henne igen, men lyckades inte. Efter ytterligare ngra dagar kom det s ett fax: jag kan dessvrre inte finna tid till att arbeta i ert projekt den hr gngen, men kontakta mig grna en annan gng. S var det krt.

Gatubilden domineras av cykeltaxis Vi letade med viss svrighet upp ytterligare tre namn, ingen som vi knde direkt men som i sin tur blivit rekommenderade av folk vi knde. Det sg hopplst ut till en brjan: den frste fick vi ver huvud taget inte fatt i, eller tminstone inget svar frn, trots otaliga telefonsamtal, e-mails och faxar till olika tnkbara stllen dr personen i frga pstods befinna sig. Den andre var nstan lika hoppls, men vi fick tag p honom till slut. P en

Stora vida vrlden

159

knastrig telefonledning frn Uzbekistan frklarade han dock att det inte gick just nu. Vi brjade bli desperata. Skall det vara s frjolat svrt att hitta en institutionsexpert? Till slut fick vi dock napp. En tysk som vi knappt visste vem det var, men som tydligen varit inblandad i rtt mnga projekt, sade att han hade mjlighet och gav klartecken fr deltagande. Vi pustade ut och frberedde oss fr en lugn helg: nu var det vl klart? Vr traditionella fredagsdrink p kontoret intogs under extra avslappnade former men vi blev abrupt vckta ur vr Trnrosadrm. Bst som vi hllde upp den tredje eller fjrde omgngen av Gin Tonics brjade det rassla i faxmaskinen. Ut kom ett ovntat och hgst ovlkommet fax: tysken hade helt pltsligt ftt andra planer, och istllet accepterat ett uppdrag fr ett projekt i Afrika! Han kunde p inga villkor komma! Panik! Istllet fr en lugn helg fljde nu en helg i den globala kommunikationens tecken. Vi ringde och mailade till i stort sett alla vi knde och inte knde, jag undrar om jag inte frskte f fatt p Kungen ocks, fr att finna namnet p ngon tnkbar konsult som vi kunde kontakta. Telefoner och faxmaskiner gick varma, telefonledningarna gldde av allt mailande. Till slut dk ett namn upp: en engelsman i 60-rsldern som ngon hrt sgas hade varit inblandad i ngot tidigare projekt. P mndag eftermiddag fick vi tag i honom, och Halleluja: han accepterade genast att komma! Vi trodde knappt vra ron, men det var sant. Vi nrmast sjnk ihop p golvet som urlakade disktrasor efter denna prs.

160

Stora vida vrlden

Nu gick allting pltsligt fort och ltt. Engelsmannen var positiv till att komma i en hast, och dk upp p kontoret redan fljande mndag. Han var grhrig och lite ltt verviktig, men sg pigg ut frnsett att han svettades som en gris i vrmen. Han sade att hade nyligen blivit pensionerad frn sitt gamla jobb, men att han inte hade ngon lust att helt sluta arbeta nnu, utan grna ville fortstta som oberoende konsult i tminstone tio r till. Vi hade frberett hans ankomst noga, och skrivit lnga listor p saker som skulle gras samt bokat mten med olika ministerier och laboratoriechefer. Allt lpte perfekt. Nr vi hlsat engelsmannen vlkommen skulle vi hlla ett mte fr att diskutera hans uppgifter i mer detalj samt gra upp en tidsplan fr genomfrandet. Han ville grna ha en Cola att dricka, eftersom han knde sig lite orolig i magen (det r normaltillstndet i Bangladesh), men vi hade ingen, s han bestmde sig fr att g ut och kpa en innan mtet brjade. Nrmaste affr lg bara 25 meter bort, s han gick ut genom drren och travade ivg. Efter ngra sekunder sg vi hur folk brjade vifta med armarna och tjattra i ovanligt hg ton utanfr. Jag tittade ut genom drren och fick till min fasa se engelsmannen ligga orrlig i vgkanten! Jag rusade ut och frskte frga honom vad som hnt, men han var helt okontaktbar. Han var helt enkelt dd! Vi ringde efter en ambulans, och efter vissa mdor lyckades den trnga sig fram bland alla cykeltaxis och den strre hop nyfikna som samlats sekundsnabbt. Dock, ambulanspersonalen kunde bara konstatera att vi hade rtt, han var fullstndigt och oterkalleligt dd. De lyfte upp vr hett efterlngtade konsult p

Stora vida vrlden

161

en br, tckte ver honom, lade in honom i ambulansen och krde ivg. Det var det sista vi sg av honom. Allt vi fick var 10 minuter fr att sga goddag. Det visade sig senare att han ftt en hjrtinfarkt. Tragiskt fr honom och otur fr oss. Det tog flera veckor att hitta en ny institutionsexpert, men det lyckades och det var tminstone en person som sedermera verlevde hela projektet.

162

Stora vida vrlden

Om vdan af att kvarlmna reseffekter hos sina medarbetare

Fljande historia utspelade sig under ett projekt i ett asiatiskt land, vars identitet r i sammanhanget fullstndigt ovidkommande. Det r nmligen vare sig landet i frga, dess geografi, dess byrkrati eller dess befolkning som utgr krnan i denna berttelse. Istllet lter vi huvudrollen spelas av en av de personer som arbetade i projektet. Han var fr vrigt dansk. ven detta r mjligen i sammanhanget ovidkommande, men icke desto mindre en smula lustigt att ppeka. Dansken i frga var en beskedlig och nrmast obetydlig person, som gjorde sitt jobb utan strre thvor, och som inte direkt var ngon strre personlighet eller den som syntes och hrdes mest. Nr vi andra skrattade och berttade historier p kontoret, eller satt och svor ver saker som inte fungerade i detta galna land, satt han mest tyst och bjd ver sin dator. Han tog sig kanske en drink med oss andra p kvllen, men han var frsiktig med vad han hllde i sig. Han fljde sllan med ut p utflykter eller barrundor, utan tycktes trivas bst med att sitta fr sig sjlv p hotellet. Nvl, det var nu inte mycket att gra t

Stora vida vrlden

163

det, var och en fr vl ha sin egen personlighet. Det var, kort sagt, en beskedlig och frsynt person vi hade att gra med. Hans huvuduppgift i projektet var att vara expert p vissa mikrobiologiska analyser, och det fanns inget att klaga p hans fackliga kunnande. Det nrap sprutade ut instruktioner och rapporter ur hans skrivare, och han hade dessutom med sig ett smrre bibliotek av litteratur inom mikrobiologi. Vi hade stor nytta av honom, av hans kunskaper och av hans bcker. Efter att ha arbetat hos oss i nrmare tv mnader var hans frsta del av arbetet avslutad, och han kte hem p semester. Eftersom han plikttroget hade avslutat alla uppgifter som lagts honom, saknade vi honom egentligen inte. Han hade ju nd mest suttit i ett hrn och jobbat fr sig sjlv, s ngon strre skillnad, socialt sett, blev det inte nr han frsvann. Det var frst ngra veckor senare som vi saknade honom: vi hade ftt ngra frgor kring det han skrivit i en rapport, och det var egentligen bara han som kunde svara p dem. Vi frskte f fatt i honom, men han var bortrest p semester och inte antrffbar. Ngon kom helt pltsligt p en mjlig lsning. Det var ju faktiskt s att han hade lmnat kvar en resvska p kontoret med diverse saker i, var det inte mjligt, ja faktiskt mycket troligt, att hans bcker ocks lg i resvskan? Kunde vi bara f fatt i dem, vore det en enkel match att finna svaret p de frgor vi ftt. Sagt och gjort, resvskan rotades fram ur ett frrd. Det var bara ett problem: den var lst. Nvl, alla vet ju hur plitliga ls p resvskor r, det skulle nog kunna lsas. Senare p

164

Stora vida vrlden

eftermiddagen gick jag och en tjej i projektet ls p vskan med diverse attiraljer: pennknivar, nycklar till andra resvskor, och till och med de klassiska hrnlarna kom till anvndning. Jag knde mig som en blandning mellan tjuv och detektiv. Det var ett evigt pillande, men efter en stund gick faktiskt det ena lset upp. Eftersom det var en hrd vska rckte det inte med ett ls, utan vi fick fortstta med det andra. Till slut, efter en bra stunds trixande under hgljutt svrande (icke hrdade individer skulle ha blivit mrkrdda om de hrde oss), gick det andra lset ocks upp. Om jag inte minns fel var det en av vra nycklar till en annan vska som nstan passade, och som till slut fick upp lsen. Vi slngde upp vskan p ett bord och ppnade den. Nr locket gled upp och vi sg innehllet trillade hakorna ner i hjd med knna p oss bda tv.

Svrppnad - och svrstngd - vska

Stora vida vrlden

165

Jod, dr lg faktiskt ngra bcker om mikrobiologi, precis som vi hade hoppats. Men inte bara det, minsann. Till vnster i vskan lg en hg med rosa och ljusbl damtrosor, mrkta mndag till sndag p framsidan! Lter det underligt? D var detta nd ungefr det mest normala vi fann. I mitten lg ngon slags svarta gummiunderklder, svl kalsonger (med ett strategiskt hl i) som undertrjor. Under dessa en hg med tidningar, vars innehll inte lmpar sig fr en nrmare beskrivning i denna familjebok. Vi var s frvnade att vi inte ens kom oss fr att skratta, srskilt som vi insg att vi satt oss sjlva i klistret. Paniken kom krypande, vad skulle vi gra nu? Situationen mste lsas p ngot stt. Vi kunde ju inte tala om fr dansken att vi ppnat hans vska fr att leta efter en bok, och vi kunde inte heller lmna vskan olst s att han frstod att vi varit och tittat i den. Prioritet nummer ett fick bli att lsa vskan igen. Vi frskte se till att allting lg som vi hade funnit det, och stngde drefter igen locket fr gott. Det visade sig dock att det inte var direkt ltt att lsa vskan igen. Vi svettades ver den nr vi stod dr med vra hrnlar och felaktiga nycklar och frskte f de frpillade lsen att g igen, men det var strt omjligt. Jag var nra att drabbas av andtppa och f ett nervst sammanbrott, men till slut gick det faktiskt. In med fanskapet i frrdet igen. Problem nummer tv var hur vi skulle f fatt i den information vi s hett efterlngtade. Vi beslutade till slut att vnta tills dansken hade kommit tillbaks frn sin semester, det var inget annat att gra. Nr han var p plats igen skickade jag honom ett mail, och kunde inte lta bli att frga om det inte var

166

Stora vida vrlden

s att han hade lmnat kvar bckerna ngonstans hos oss, s vi sjlva kunde titta i dem och hitta svaret. Elakt, kanske, men jag kunde inte hlla mig. Jag tror att han svarade inom 10 sekunder. Jag har bckerna i Danmark, jag faxar ner en kopia av de intressanta sidorna. Ni behver inte leta p kontoret. Man kunde nstan knna paniken i orden. Nsta dag hade han tydligen varit p ett bibliotek eller hos ngon kollega och funnit ett exemplar av boken, fr det kom ett fax med ngra sidor och en frklaring p vad vi skulle titta efter. S var sjlva problemet lst. Vad skall man egentligen sga om det hela? I princip fr vl var och en ha vad de vill i sin resvska, jag lgger inga direkta moraliska aspekter p det s lnge det inte str andra. Men jag funderar fortfarande kring tv saker. Fr det frsta: vad tnkte han egentligen nr jag i mitt mail antydde att vi skulle leta efter hans bok p kontoret? Att dma av det snabba svaret var han inte helt tilltalad av denna tanke. Och kunde han ppna vskan utan problem nr han kom ner, eller hade vi frstrt lset? Och vad tnkte han i s fall? Fr det andra: hur i hela vrlden kunde jag och min kollega hlla masken nsta gng vi sg honom? Det kunde vi nmligen, och fr mig r detta en mycket strre gta n hur han kunde ha en vska med diverse mer eller mindre perversa tillbehr stende p kontoret.

Stora vida vrlden

167

168

Stora vida vrlden

Afdelning 3
Mitt Afrika

Vestafrikanska fventyr - mysteriet med de frsvunna afrikanerna ............................................................................ 170 Huru surstrmmingen blefvo introducerad i Vestafrika ......... 178 Huru kontanta medel icke torde hanteras .............................. 183 Om regnperiodens inverkan p husens beskaffenhet.............. 187 I Moambiques vlkomnande famn ........................................ 192

Stora vida vrlden

169

170

Stora vida vrlden

Vestafrikanska fventyr - mysteriet med de frsvunna afrikanerna

Burkina Faso r ett av jordens fattigaste lnder, oftast finner man det cirka 5 platser frn botten i fattigdomsligan. Det r nd ett frvnansvrt trevligt och civiliserat land, med vnliga och rliga mnniskor, och ngra skerhetsproblem tycks inte existera. Detta r en nstan mrklig kontrast mot flera av grannlnderna - Elfenbenskusten, Nigeria, Senegal och andra, dr kriminalitet och rena upplopp r nrmast vardagsmat. En nackdel med Burkina Faso, tminstone fr mig, r att man talar franska, och nstan ingen engelska. Innan jag kte dit fr att jobba fick jag drfr g hos en privatlrare fr att frska lra mig franska. Det gick vl hyfsat, men det r klart att mina kunskaper var vldigt begrnsade nr jag gav mig av - mjligen kan en del av nedanstende upplevelser tminstone delvis frklaras av detta. Nr jag kom till huvudstaden, Ouagadougou, frsta gngen, i april 2004, var det ver 40 grader varmt. Normalt sett avskyr jag vrme av det slaget, och det kndes som att stiga ut i ngon slags bastu. Hur skulle jag klara detta i tv mnader? Nvl, jag var ju inte den enda utlnningen p plats, s det mste g att fungera som mnniska nd, och till min gldje kunde jag se att burkinabeerna ocks svettades ngot kopist i vrmen. Det var allts inte bara jag som tyckte det var fr varmt (dremot, det

Stora vida vrlden

171

upplevde jag senare, frs de och gick runt i tckjacka och mssa nr det bara var runt 20 grader p morgonen). Stora delar av landet r mer eller mindre ken, eller kenartat. Regn faller bara under regnperioden, och d kommer det andra sidan s mycket att det spolar bort vgar och broar och stller till med stora skador p spannmlsmagasin och bostder. Ngot mellanting, d.v.s. lite lagom regn, tycks inte existera Vrmen har naturligtvis stor effekt p mnniskors arbetsfrmga. ven om man kunde se stackars gatuarbetare st och slita med spadar i vrmen, otroligt att de kunde f ngot gjort, s tr vrmen p bde uthlligheten och effektiviteten. Det blir till och med nstan jobbigt att tnka om det r fr varmt, fr att inte tala om att f ngot gjort. Det r mycket uppenbart i vissa lgen. Jag bodde i en projektvilla med kock, chauffr och vakter, tillsammans med ngra danskar och ngon fransman. Huset var utrustat med ett antal gammalmodiga luftkonditioneringsapparater som lt som uppvarvade reaplan nr de startades, men efter ett tag blev det i varje fall ngorlunda svalt. Enda problemet var att det knappt gick att sova nr de stod p, det blev helt enkelt fr mycket ovsen. En flkt i vardagsrumstaket var nnu vrre. Nr den sattes p var man snart vertygad om att hela taket skulle lyfta, och den lt som en gammal DC3:a med skurna motorlager. Det var ocks ngot mrkligt med duschen i huset, en apparat som man annars hade stort behov av i vrmen. Det kom knappt ngot vatten ur den. Inget strilande, bara en enda liten

172

Stora vida vrlden

strle, eller kanske snarare ett antal ttt fallande droppar! Vissa dagar kom det s lite vatten att det enda man kunde gra var att lgga en handduk under och g ut och ta frukost, drefter tervnda och torka av sig efter bsta frmga med den fuktade handduken. Den strsta frdelen med huset var utan tvekan att det hade ett vl fungerande kylskp, som kocken och vakten sg till att ha fyllt med lokal l, mycket bra produkter fr vrigt (Flag bst, Brakina smst). Detta var ofta rddningen frn uttorkning. Staden Ouagadougou r Burkinas klart strsta, ngonstans mellan 2 och 3 miljoner mnniskor lr bo dr, ingen vet riktigt ordentligt. Den r vitt utbredd t alla hll, de flesta hus r sm lerhus i en enda vning, ofta byggda runt en grd dr flera familjer bor. Staden r mest dammig och torr, dr finns inte mycket till grnska, bara det karakteristiska rda dammet verallt. Det finns dock ett relativt distinkt centrum med lite strre byggnader; presidentpalats, ngra hotell och ngra stora, moderna bankbyggnader i glas, samt en bred aveny, Avenue de la Revolution. Burkina Faso var lnge en ren militrdiktatur, det var militren som genomfrde revolutionen i frga, och fortfarande vore det synd att pst att demokratin r ngot annat n en framtida nskedrm fr invnarna. Laboratoriet bestr av en egen byggnad vid vattenverket inne i staden, p en smal och dammig grusvg kantad av lga hus med diverse affrer, lsa frsljare och hantverksverkstder. Av ngon anledning heter denna krokiga vg Avenue del la Libert. Det lter ngot flottare n det r i verkligheten. Sjlva

Stora vida vrlden

173

laboratoriebyggnaden r dock inte s dlig, relativt nybyggd med danska pengar och vl fungerande. Det arbetar ett tiotal personer p laboratoriet, som r vl utrustat och kan klara rtt mnga, ven avancerade, analyser. Personalen kan grovt delas in i tv, ungefr lika stora, kategorier - de som gr ngot och de som inte gr ngot. Samtliga, med ett undantag, har dock en otrolig talang fr att g upp i rk just nr man behver f tag i dem. Fr danska bistndspengar hade ett antal nya instrument inkpts till laboratoriet. Min huvuduppgift var att f satt upp dessa instrument och se till att analyserna kom igng ordentligt. Dessutom fanns ett flertal gamla apparater som enligt uppgift inte fungerade. Jag brjade med dessa. Det visade sig att dessa icke-fungerade apparater i allmnhet inte var behftade med srskilt allvarliga fel: en spektrofotometer uppgavs ge alltfr oskra signaler - det var bara lampan som var ls. En apparat fr att mta nrsalter fungerade inte, och laboratoriechefen ville kpa en ny till en kostnad av nrmare 100 000 kronor. Jag bytte en slang s fungerade den igen. Toppexemplet var dock en liten apparat fr fltmtningar av turbiditet. Den behvde nya batterier. Nvl, nu gllde det att samla ihop folk p laboratoriet fr att f lrt upp dem i de vriga analyserna. Detta visade sig inte vara s ltt. Fr det frsta var det alltid ngon som var borta av olika anledningar, ngon slkting var avliden eller ett barn fyllde r eller ngot liknande. Fr det andra anvnde de otroligt mycket tid till provtagning. Normalt skulle prover hmtas frn 3-4 punkter i staden (ett prov frn vardera platsen) en gng i veckan,

174

Stora vida vrlden

och det betydde att 2-3 personer var borta hela dagen. Hur det kunde ta s lng tid kom jag aldrig underfund med. Nr jag kte med en gng tog det tv timmar. Och lyckades man s samla ihop ett rimligt antal personer kunde man ge sig fan p att de frsvann sprlst vid frsta bsta tillflle.

Personalen vilar upp sig mellan anstrngningarna Jag vet inte hur mnga gnger det hnde liknande saker: Vi skulle stta igng med ngon analys om 5 minuter, alla var p plats. Det kunde rcka att jag gick p toaletten i en minut, s var laboratoriet helt pltsligt tomt nr jag kom tillbaks. Alla var puts vck. Jag letade igenom laboratoriet, inte en sjl frutom sekreteraren. Det var hon som var den enda som saknade

Stora vida vrlden

175

frmga att frsvinna. Hon satt nmligen och spelade Tetris hela dagen p sin dator, och tydligen var det roligare n att g upp i rk. I sllsynta fall kunde man hitta den frsvunna personalen p ett intilliggande kaf. D satt de helt pltsligt och drack kaffe eller te i en timme, just nr vi hade bestmt att vi skulle stta igng med ngot. Ibland kunde man ocks hitta ngra av dem spelandes volleyboll p en bana inne p omrdet. Dock, fr det mesta var de som uppslukade i tomma intet. Fullstndigt sprlst och obegripligt frsvunna. Jag fick lov att ndra taktik, det var slut med toalettbesk och uttalanden som att vi stter i gng om 10 minuter, jag skall bara hmta en kopia av analysmetoden. Det fick ocks vara slut med att stta igng analyserna och sedan g in p kontoret och skriva p rapporten medan personalen fortsatte p egen hand. Detta var nmligen, med mycket f undantag, dmt att misslyckas. Istllet fick jag st kvar inne p laboratoriet och titta p, det gjorde att det flt lite bttre, men inte perfekt. Vrmen har, som sagt var, stort inflytande p arbetsfrmga och arbetslust, det kan man inte komma ifrn. En dag mtte vi COD (ett slags mtt p vattnets innehll av organiskt material) med en ny metod. Metoden gr ut p att man frst kokar proverna med ngra kemikalier i en timme, varefter man mter provernas frg med en spektrofotometer. Ju mer frg, desto mer organiskt material i proverna.

176

Stora vida vrlden

Vi startade p frmiddagen med att hlla upp de 15 proverna i provrr, tillstta kemikalier och koka blandningen i en slags metallvrmare med hl fr provrren, varefter vi mtte frgen i dem nr de svalnat. Detta klarade vi av p cirka 2.5 timmar fre lunch. Det visade sig att 3 prover hade s hga halter, allts att de var s skitiga, att frgen var fr stark fr att kunna mtas! Vi skulle allts bli tvungna att spda dessa prover med rent vatten och gra om experimentet. Jag sa som det var, att eftersom halterna var fr hga skulle vi behva spda de 3 proverna och gra om det hela. Ingenting hnde. Jag tnkte att de r nog oskra p hur de skall gra och hur mycket de skall spda, s jag frklarade att det kunde vara lagom att spda proverna 10 gnger och drefter gra precis som vi gjort frut. Ingenting hnde. De kanske inte frstod vilka prover det gllde, tnkte jag nu, s jag stllde fram de 3 proverna p bnken och sa att det var dessa det gllde, och vatten att spda med finns hr bredvid. Ingenting hnde. Tydligen var jag tvungen att vara lite tydligare, s jag frklarade att det mest effektiva var att stta igng fre lunch, s kunde proverna koka under lunchen och drefter mtas. Det var lnge sedan jag sett s frvnade miner. Man kunde tro att det var en samling fgelholkar som stod och glodde p mig. Till slut var det i varje fall en som sa, med mycket eftertryck: Menar du I DAG???

Stora vida vrlden

177

Jo, det var vl s jag hade tnkt. Tydligen var det inte bara folk som hade en sllsynt frmga att frsvinna i vrmen, utan ven arbetslust. Min ocks.

178

Stora vida vrlden

Huru surstrmmingen blefvo introducerad i Vestafrika

Under en tur till Burkina Faso hnde det sig att surstrmming, en produkt annars tmligen oknd p dessa breddgrader, och bland de negroida folkslagen i allmnhet ej synnerligen vanlig, blev introducerad. Det mrkliga r att det var en dansk, inte en norrlnning, som infrde denna delikatess till landet ifrga. Resten av historien r egentligen inte srskilt mrklig, men nd vrd att berttas. Huruvida det var lagligt eller ej att infra surstrmming i Burkina Faso kan inte med enkelhet besvaras, men ngra polisira tgrder blev det i varje fall aldrig frgan om. Troligtvis har burkinabeerna inte kunnat frutse surstrmmingens omissknnliga karaktr, och drfr heller icke stiftat ngra lagar mot denna osannolika produkt. Dansken som hade djrvheten att medfra en burk surstrmming p den lnga frden till Afrika r en man av ovanligt mod, och med stor smak fr delikatesser. Bland annat har han en uttalad smak fr vstafrikanska damer och vstafrikanskt l, vilket i sig tyder p god smak. Det avgrande i

Stora vida vrlden

179

sammanhanget r dock troligen att hans bror har en sommarstuga i Sverige, och att han drigenom blivit introducerad i surstrmmingens mystiska vrld. Man kan ndock frst att det krvs mod att medfra surstrmming p denna resa, srskilt som den gr genom Paris, dr man mste byta plan. Det mesta tyder p att fransmnnen saknar sinne fr denna nordiska delikatess, och nrmast skulle reagera med hot om giljotinering om en dylik burk rkade ppnas p franskt territorium.

Hur som helst, burken i frga hade utan problem infrts i Burkina Faso, och var nu redo fr ppnande. S gott som det var mjligt i Ouagadougou hade de rtta tillbehren infrskaffats. Mandelpotatis fanns naturligtvis inte att f, men l, lk och

180

Stora vida vrlden

vanlig potatis, samt grddfilsliknande crme fraiche fanns att tillg. Dessutom r det mjligt att inkpa Absolut Vodka i Burkinas strsta supermarket (av samma storlek som en ordinr Konsumbutik), Marina Market. Kocken i villan, en burkinabe i 65-rsldern, prglad av mer traditionell afrikansk kosthllning, var mycket skeptisk redan innan burken ppnades. Ngon slags r fisk p burk, som dessutom brjat bli lite rund, det kan vl knappast var ngot att ha? Ouagadougou ligger spass lngt in i landet att frsk fisk inte direkt r ngon stapelvara, och det har frsts sin frklaring i det varma klimatet och den allmnna bristen p kylmjligheter. Man r helt enkelt av vana och ndvndighet p sin vakt mot fisk, srskilt fisk som luktar mrkligt. En verlevnadsfrga, helt enkelt. Detta frklarar lite vad som hnde nr burken ppnades. Fr att undvika alltfr stora problem bestmdes det att burken skulle ppnas p villans baksida, s man kunde slippa ifrn alltfr mycket av den frvntade doften inne. Av ndvndighet, fr att undvika flugor och mygg, kunde drrar och fnster ju inte ppnas hur som helst om vdring skulle visa sig akut ndvndig. Konservppnaren kom fram, sattes p burken, och dansken vred om tills det brjade pysa ut doft av surstrmming. Detta fick omedelbart tv effekter, en human och en animal: Kocken fick ett anfall och brjade springas omkring, samtidigt som han viftade med armarna och tjt:

Stora vida vrlden

181

t inte det dr, det r ngot fel, ni blir sjuka och dr, skrek han. Tnk om folk tror att det r jag som frgiftat er, t det inte! Ni blir sjuka! Han var nrmast hysterisk. Hysteriska blev ocks Ouagadougous alla flugor, och de r inte f. Ett veritabelt svart moln av flugor samlades kring burken inom loppet av 5 sekunder. Det gick knappt att se framfr sig, solen frmrkades och allt var som ett surrande inferno. En svensk kohage en varm sommardag r absolut noll och intet i jmfrelse. Dansken tog burken under trjan och trngde sig in genom den myggntsfrsedda drren, in i skerheten i huset. Ngra flugor fljde med in, men det var inte s farligt.

Hr grillas det brouchettes, mer i afrikanernas smak

182

Stora vida vrlden

S gick det till slut att avnjuta surstrmmingen inne i huset, med potatis, lk och grddfil, alltsammans nedskljt med l och snaps som sig br. Kocken satt utanfr och grt, han var vertygad om att vi skulle d av matfrgiftning allihop, och att han skulle f skulden och bli avskedad, alternativt satt i fngelse. Dessutom tlde han vl knappast doften. Vi klarade oss dock, precis som man brukar gra nr man tit surstrmming, men med en viss baksmlla, som man ocks av ngon anledning brukar f av surstrmming. Kocken brjar n i dag att darra om man nmner denna mltid. Det var fr honom det slutgiltiga beviset fr att vita mnniskor r tokiga.

Stora vida vrlden

183

Huru kontanta medel icke torde hanteras

Fr ett antal r sedan blev jag ombedd att st som vrd fr en strre konferens om vattenresurser, som skulle hllas i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. Konferensen omfattade deltagare frn hela Vstafrika, samt ett antal konsulter och andra inblandade frn Europa. Totalt skulle nrmare 40 personer deltaga. Jag fann ett lmpligt hotell i Ouagadougou, det fanns fr vrigt i stort sett bara ett att vlja mellan p den hr tiden, och lyckades frhandla fram ett bra pris fr alla deltagare, 3 ntter plus hyra fr konferenslokaler, inklusive lunch och middag. Det r, mhnda icke helt ovntat, klart billigare att anordna konferenser i Burkina Faso n i Europa, men totalpriset var nd uppe i mer n 10 000 dollar. Numera r ju Euron den klart fredragna valutan i Vstafrika, men detta utspelade sig p 1980-talet, fre dess intg p vrldsscenen. Ett krux var att vid denna tid fanns det inga uttagsautomater i Burkina Faso, och att verfra pengar via banker var bde tidsdande och kostsamt. Vi bestmde drfr att det enklaste

184

Stora vida vrlden

vore om jag tog med mig drygt 10 000 dollar i kontanter. Sagt och gjort, ekonomiavdelningen p mitt fretag ordnade fram pengarna, jag stoppade dem i fickan och kte till Ouagadougou.

Eftersom det inte fanns ngot bttre passande flyg anlnde jag till hotellet strax fre konferensen skulle brja. Det var bara att kavla upp skjortrmarna och stta igng med de sista frberedelserna. Det r frvnansvrt hur mnga mrkliga saker som mste ordnas bara fr en liten konferens. Lyckligtvis hade jag ett par kolleger p plats, och de hade sett till att allting fungerade, och mtet kunde brja helt enligt planerna. Frsta dagen frlpte utan problem, det vill sga det fanns naturligtvis uppenbara problem med vattenresurserna i Vstafrika, det

Stora vida vrlden

185

framkom nnu en gng mycket tydligt, men organisationsmssigt fungerade det hela nrmast perfekt. P kvllen kunde jag koppla av med mina kolleger och andra jag knde och bara njuta av att det hela var s lyckat. Nsta dag, under lunchen, tyckte jag att jag hade tid att g ner till receptionen och betala kalaset. De knde mig visserligen vl sedan tidigare p hotellet, men stod skert och vntade p att f sina pengar. Nr jag kom ner i receptionen knde jag efter pengarna i byxfickan, men den var tom! Helt tom! Vad i helvete, tnkte jag, r pengarna vck? Vad har hnt? Panik! Medan jag stod dr och frskte andas normalt och tnka efter vad som hnt, kom en av personalen fram till mig och sade att de skte mig nere i tvtteriet. Tvtteriet? Just det, samma morgon hade jag ju lmnat in en del saker till tvtt, bland annat det andra paret byxor! Jag rusade ner i tvttavdelningen, och dr stod chefen fr tvtteriet, en stor svart dam i 50-rsldern med huckle om huvudet, med en bunt sedlar i handen och tittade strngt p mig. Monsieur Mihael, sa hon med hg rst, och stirrade p mig med blixtrande gon, vad r det hr fr dumheter! Inser han hur mycket pengar detta r, och dem tar han inte bttre hand om! Frstr han inte att de flesta mnniskor i Burkina Faso aldrig ens fr se s hr mycket pengar under hela sin livstid! Skms p sig, att slarva s! Jag fick mig mitt livs utskllning av en mycket upprrd tvttmadam, men fick dock under en lng harang av bannor och

186

Stora vida vrlden

avlusningar tillbaks pengarna, varefter jag fick lomma drifrn skamsen. Hon hade frsts rtt, fr de flesta mnniskor i Burkina Faso var detta mer pengar n de kanske har under hela sitt liv, och dem hade jag skickat ner till tvtten. Nu kunde jag i varje fall betala hotellet, och jag tackade min lyckliga stjrna fr att personalen var s hederlig att de inte ens hade en tanke p att ta pengarna. Drarna har som bekant sina skyddsnglar, uppenbarligen s ocks i Vstafrika!

Stora vida vrlden

187

Om regnperiodens inverkan p husens beskaffenhet


Burkina Faso i Vstafrika kan vara torrt, vldigt torrt till och med. Landet bestr till mycket stor del av kenliknande omrden, och under torkperioden vxer det inte mycket i dessa trakter. Fdan rcker d inte till mycket: boskapen blir elndig och mager, de vilda djuren blir elndiga och magra, och mnniskorna blir i stort sett lika elndiga och magra. Alla vntar p att regnperioden skall starta, s att landet ter kan brja grnska och frodas, samt ge mat till alla behvande. S kommer d till slut de efterlngtade regnen. Nr de vl kommer r det inte precis ngra stilla nordiska sommarregn som lugnt faller i skymningen, snarare vansinniga skyfall som vrker ner och spolar med sig det mesta som kommer i vgen. Vid ett tillflle befann jag mig i Ouagadougou just nr regnperioden startade, och det var d som fljande historia utspelade sig. Som vanligt arbetade jag i ett samarbetsprojekt med ett laboratorium i staden, och jag hade vid middagstid ett rende till ett annat laboratorium i samma stad. Vi hade ftt slut p reservdelar till en apparat, och telefonledes ftt reda p att vi kunde lna en dylik del frn det andra laboratoriet. Jag och en lokal kille som jag arbetade ihop med satte oss drfr i en bil

188

Stora vida vrlden

och kte ivg till det andra stllet, ett privat fretag, som lg nstan i andra nden av Ouagadougou. Nr vi brjade nrma oss vrt ml blev den annars stndigt s klart bla himlen pltsligt gulbrun i horisonten, och det mrkt gulbruna bandet vxte med oanad hastighet upp mot himlens hjder. Min medhjlpare blev orolig och satte gasen i botten, enligt honom var det tydligen ett rejlt ovder p gng. Mycket riktigt, det tog inte mer n 10 minuter tills hela himlen var frmrkad och luften full med yrande sand, som blste rakt in i bilen och satte sig i gon och ron, och det var mrkt som sent p kvllen. Ngra minuter senare, nstan samtidigt som vi var framme, brjade det sregna. Ngra killar kom springande ut frn labbet med ett par tomkartonger som vi satte ver huvudet och sprang in. Under tiden vi avlade vr visit fortsatte regnet, och vi kunde omjligtvis ka drifrn nr vi egentligen var redo, spass mycket vrkte regnet ned utanfr. Det var bara att fortstta artigheterna och dricka kaffe med laboratoriechefen, som i och fr sig var en trevlig person. Han gillade oss ocks, eftersom det var han som importerat de flesta instrument som vi hade kpt till laboratoriet, och han hade troligen tjnat sig en bra hacka p vrt projekt. Till slut upphrde regnet, d hade det kanske varat i en dryg timme. Vi gick ut till bilen, en Mitsubishi Pajero av jeeptyp. Nu var det min tur att kra, s jag satte mig bakom ratten och drog ivg. Vgarna, som mestadels var av grus, stod nstan helt under vatten, och p sina stllen forsade stora floder av

Stora vida vrlden

189

regnvatten, 2-3 dm djupa, tvrs ver vgarna. Gruset, eller kanske rttare sagt sanden, blev sphal nr allt vatten lg ovanp, och det var som att kra i moddig sn, bilen kanade fram och tillbaks och var svr att styra. Vi kom dock helskinnade fram till vrt eget laboratorium.

versvmmad vg i Nazinga nationalpark P kvllen brjade det regna igen, och inte heller nu tog det i srskilt frsiktigt. Jag bodde som vanligt i vr projektvilla, och den tycktes torr inuti. Dock var den utrustad med ett platt tak, som omjligen kunde hlla helt ttt i det intensiva regnandet, det kunde man ocks se p alla gamla vattenskador i innertaket. Vi t en god middag och tog ngra kvllsl p uteplatsen, vars tak

190

Stora vida vrlden

hll ttt. Inom parentes sagt kan man ltt se p ldrickningstekniken hur lnge en person varit i Afrika. Det kryllar nmligen av flugor i denna del av vrlden, vare sig man r inne i en stad eller ute p landet, och lunderlgg anvnds drfr snarare som lock ver glasen n som underlgg. Kapsylen stts alltid tillbaka p en ppnad flaska. Det r nd oundvikligt att en fluga dimper ner i len d och d. Den ovane Afrikaresenren reagerar omedelbart genom att kasta ut all l ur glaset och hlla upp nytt. Den mer rutinerade resenren sticker vant ner fingrarna, plockar upp flugan, och dricker sedan vidare som om inget hnt. Den som varit i Afrika tillrckligt lnge bryr sig verhuvud taget inte om huruvida det finns flugor i len eller ej. Detta allts sagt inom parentes. Nr vi slutligen gick och lade oss, efter en god middag och ngra kvllsl, regnade det fortfarande hftigt. Det var kanske lite halvsvrt att somna i allt ovsen, men det var vl egentligen inte vrre n det sedvanliga reaplansbullret frn luftkonditioneringen, bara ett nytt oljud. Jag somnade dock gott efter ett tag. Helt pltsligt, mitt i natten, rycktes min drr upp och en av danskarna kom inrusande i bara kalsongerna och viftade med armarna. Mihael, Mihael, det har hnt ngot, skrek han, stirrade vilt upp i taket, och sprang ut igen. Jag kastade mig upp ur sngen, men nr jag satte ner ftterna p golvet trampade jag i 5 cm djupt vatten! Jag sprang in i danskens rum, och dr stod han med hnderna i sidorna och stirrade uppt med vild blick och darrande kropp. Normalt darrar man bara i Burkina Faso om man ftt malaria, men det var inte det som var problemet i det hr fallet. Halva innertaket hade ramlat ned bredvid hans sng,

Stora vida vrlden

191

och det var naturligtvis lika bltt p golvet hr som i resten av huset. Det visade sig att regnvatten hade trngt in genom yttertaket, som naturligtvis var ngot av ett fuskbygge liksom det mesta hr nere, och ansamlats mellan yttertaket och innertaket, vilket dock hll relativt ttt. Till slut blev det nd s stor tyngd att hela innertaket sprack, och ett par sektioner ramlade ner p golvet tillsammans med allt vatten. Det var bara att stlla sig och vnta p att det mesta vattnet skulle rinna ut, lugna ner den skrrade dansken som fortfarande darrade av chocken, och drefter terg till sngen. Nsta dag fick vr lokala personal ett minst sagt intensivt jobb med att bra ut alla mbler i solen, som tervnt, och sedan frska torka upp s gott det gick. En del kartonger och andra smsaker som sttt p golvet var mer eller mindre frstrda och fick kastas, men eftersom golv och vggar var av cement var sjlva skadorna p huset inte s stora. Det skall dock sgas att det tog ett tag att f det helt torrt i det fuktiga klimatet. Delar av innertaket fick bytas, och ngon lokal hantverkare skickades upp p yttertaket fr att frska tta det s gott det gick. n idag kan man se att delar av taket i det drabbade rummet ser mycket nyare ut n resten av innertaket i huset. Den som knner till denna historia vet varfr.

192

Stora vida vrlden

I Moambiques vlkomnande famn

Moambique p Afrikas sydstra kust r utan tvekan en prla med sina strnder och sina fantastiska jtterkor, om n en mycket fattig prla, men allt detta hade jag egentligen ingen aning om i det hr gonblicket. Jag var p vg till Moambiques nst strsta stad, Beira, som ligger i den sdra delen av landet, inte s lngt frn grnsen till Sydafrika. Mitt uppdrag var att arbeta ett par veckor med ett laboratorium som danska Danida hade hjlpt till att bygga upp, och som kontrollerade diverse marina produkter (allts fisk och skaldjur) innan de, lyckligt ovetande i sitt frysta tillstnd, exporterades till gourmeternas Europa. Vgen till Beira var inte helt rak. Frst flg jag till Paris, dr jag bytte till ett plan med destination Johannesburg, Sydafrika. Efter ett antal timmar i en trng turistklass kom jag fram, och bytte d till det plan som skulle ta mig till slutdestinationen. Planet till Paris var ett SAS-plan av ordinr storlek, planet till Johannesburg var en Air France jumbojet, planet till Beira var ett skmt. Det r alltid svrt att uppskatta storlekar p flygplan, men det hr var inte stort, den saken r klar. Och det var smalt, otroligt smalt. Uppenbarligen gick denna propellerplanstyp under smeknamnet flygande pennor bland de initierade. OK, i

Stora vida vrlden

193

princip r det kanske skrare att flyga med relativt sm plan, eftersom de kan landa nstan var som helst om de fr problem, men det knns minsann inte alltid skrare. Framfr allt knns det inte bekvmare. S smala stolar har jag aldrig upplevt p ett flygplan, och d brukar flygplansstolar inte vara imponerande breda om man inte betalar fr den dyra klassen. Det gr inte Danida fr sina konsulter. Nr jag trngde ner min stackars bakdel i flygplansstolen flg tv tankar genom mitt huvud: fr det frsta undrade jag om jag lagt p mig och bannade mig sjlv fr att jag inte tagit p mig ett par tunnare kalsonger, och fr det andra kom jag att tnka p de tv danskar som jag skulle mta nere i Beira. Jag hade aldrig sett dem frut, men ftt beskrivet att de skulle vara vldigt stora, helt i klass med riktigt feta amerikaner. Jag var ocks medveten om att den normala vgen till Beira gick med den rutt som jag tagit, och att dessa tv King Size personer allts mste ka med de flygande pennorna frn och till. Den enda slutsatsen jag kunde dra var att deras storlek antingen var oerhrt verdriven, eller att de kpte tv flygbiljetter var nr de frflyttade sig med denna flygplanstyp. Dessutom undrade jag hur besttningen bar sig t fr att artigt be dem om att stta sig p var sin sida av planet fr att undvika slagsida. Vi landade i Beira vid niotiden p kvllen. Flygplanet stannade en bit ut p plattan och vi fick ta vrt pick och pack och g in i den lilla terminalbyggnaden genom den tryckande vrmen. Pass- och tullkontroller var inget problem, utan gick fort och smidigt. De flesta nrvarande, inklusive de tungt bevpnade vakterna, verkade mer intresserade av att komma

194

Stora vida vrlden

hem n av att kolla mina papper och persedlar. Jag kom ut i ankomsthallen, eller vad man nu skall kalla denna mindre vestibul utanfr tullen, och brjade spana efter ett par danskar av strre dimension. Jag sg bara skinntorra afrikaner. OK, de har vl blivit lite sena och r skert p vg, filosoferade jag hgt fr mig sjlv. S mste man ju tnka, det gr inte att hetsa upp sig fr smsaker som att man sent p kvllen str ensam och vergiven i ett helt frmmande land som man aldrig tidigare beskt. Men, efter att ha vntat 20 minuter sg jag fortfarande bara smala afrikaner, inte en skymt av ngra vita danskar modell strre. Nr jag brjade fundera p vad jag skulle ta mig till, brjade jag frst att det hr kunde bli halvt besvrligt. Jag insg att det var rtt mycket jag egentligen borde veta men inte hade riktigt full koll p: - jag inte visste var jag skulle bo, - jag visste inte var danskarna bodde, - jag visste inte riktigt vad laboratoriet hette eller var det lg, - jag visste inte vilken organisation laboratoriet tillhrde annat n att det var ngot som frkortades LIP - jag hade inte namnet p ngra andra personer i landet. Kort sagt: jag visste ingenting. Efter en stund kom det fram ett par lokala killar till mig och frgade om jag behvde en taxi. Det gjorde jag vl i och fr sig, men jag hade ju ingen aning om vart jag skulle ta vgen. Desperat brjade jag grva bland mina e-mails frn dansken i mina andra tillhrigheter och hittade till slut ett telefonnummer. Men klockan var ju snart tio p kvllen, och telefonnumret var troligen till laboratoriet, eftersom jag anvnt det nr jag pratat

Stora vida vrlden

195

med dansken tidigare. Och vad kunde jag ringa med nr mobiltelefon inte r det frsta min arbetsgivare utrustar folk med?

Frfattaren avnjuter en l p stranden i Beira Den pstdde taxichauffren hade dock en mobiltelefon, och han ringde numret som jag hade uppskrivet. Som tur var svarade uppenbarligen ngon, och de snackade en stund p portugisiska, vilket jag naturligtvis inte begriper ngonting av. Vem pratade han egentligen med? Efter avslutat samtal tyckte taxikillen att det var dags att ka, nu visste han vart vi skulle. Jag knde mig

196

Stora vida vrlden

lite tveksam, men hade egentligen inget val. Mindre tveksam blev jag knappast nr jag fick se den s kallade taxibilen: en gr Mazda 626 av samma typ som jag sjlv precis slt drhemma, fast med stora sprickor tvrs ver framrutan, med bgge backspeglarna utslagna, med trasiga sidorutor och lite andra smsaker i olag. Ngon form av taxiskyltar eller liknande hade den naturligtvis inte heller. Vi kte dock ivg i natten, med en framlykta som inte fungerade och en som bara lyste hjlpligt, jag tyckte fortfarande att jag inte hade ngot riktigt val, men gillade inte situationen. Srskilt som kompisen till chauffren kte med i bakstet. Det r ofta ett tecken p att ngot skumt r i grningen. De snackade dock mycket med mig p engelska, och det fanns inget i deras stt som tydde p att ngot konstigt skulle vara p gng. Vi kte s genom Beira i kolmrkret, gatubelysningen var frsts helt obefintlig, och antalet neonskyltar och liknande var lika med noll i denna relativt lilla stad. Jag noterade dock med tacksamhet att vi inte krde ut p ngon skum landsbygd, utan hll oss i befolkade omrden. Ibland sg man till och med havet skymta p hger sida, eller rttare sagt, man insg att havet lg dr eftersom det var nnu svartare n staden, men med ngra ltt identifierbara fartygsljus utstrdda. Efter en stunds kande med bilvraket, som mrkligt nog fungerade utan problem, kom vi fram till en fortliknande inrttning med taggtrds- och vakttornsfrsedda murar och uniformerade bevpnade vakter runtomkring. Vi krde fram till porten, och chauffren vxlade ngra ord med en av vakterna, varefter bommen kte upp och vi in. Vakterna stod i stram givakt nr vi passerade.

Stora vida vrlden

197

Vi parkerade och gick bort till ett av radhusen, dr tv gigantiska danskar satt och vntade och drack gin & tonic tillsammans med en pytteliten islnning. P bordet lg en mobiltelefon som numret jag hade uppskrivet tydligen gick till. Vi hade fantastiskt nog kommit rtt, och taxikillen gnggade hgt nr han fick se danskarna, dem knde han mycket vl igen. Troligtvis hade de blivit ngot av lokala celebriteter, med sina i denna vrldsdel lite ovanliga kroppshyddor. Chauffren gav sig av igen, och jag kunde pusta ut och installera mig i ett av grannhusen i denna anlggning fr utlnningar, vl bevakad och bara 50 meter frn en fantastisk strand. Jag bestmde mig dock fr att i framtiden vara mer noga med att ta reda p var jag skall bo innan jag reser till en ny plats.

198

Stora vida vrlden

Afdelning 4
I Mellanstern och Sydamerika
Om vdan af att flyga i sllskap med ldre damer ikldda hufvudduk............................................................................... 200 Huru man finner en plitlig taxi i Beirut ................................ 209 Om konsten att fverlefva under korseld ................................ 217 Om firandet af Ramadan i Syrien ........................................... 227 Marknadsfynd i Sydamerikas djungler ................................... 233

Stora vida vrlden

199

200

Stora vida vrlden

Om vdan af att flyga i sllskap med ldre damer ikldda hufvudduk

Denna historia tjnar egentligen tv syften, liksom i vrigt flera av historierna i denna bok. Det frsta syftet r naturligtvis att p ett roande och frhoppningsvis intressant stt skildra ett ventyr eller en hndelse frn ngon av mina resor, s att lsaren kan lra mer om vad som kan ske nr man beger sig utanfr sina vanliga domner. Det andra syftet, som inte minst r nyttigt fr den lsare som lser boken i studiesyfte, kanske som en frberedelse till egna ventyr i den stora vida vrlden, och som nskar ta del av den erfarenhet som jag tvivelsutan har samlat p mig genom rens lopp, r att frbereda lsaren p de svrigheter som man kan rka i, ja rent av att tjna som en varning och som en direkt uppmaning till att verkligen se upp. Den roade lsaren torde verkligen kunna dra nytta av den kunskap som frmedlas i denna historia, och som insamlats genom smrtsam och grundlggande underskande journalistik p plats, icke utan vissa vedermdor och uthrdanden. tminstone tror jag att en s.k. murvel frn ngon av de geografiska tidskrifter som numera utges i liknande syfte som denna bok hade uttryckt sig ungefrligen p detta vis.

Stora vida vrlden

201

Huvudduk, sjalett, huckle, eller vad man nu vill kalla det, bres av mnga kvinnor vrlden ver, dock inte alltid i samma syfte. I det gamla bondesamhllet var hucklet ett stt att skydda hret under arbetet i jordbruket eller med hemmets sysslor, sledes bar i ldre tider mnga kvinnor huvudduk av praktiska och hygieniska skl. Sedvnjan lever vidare i mnga lnder, kanske frmst i de gamla ststaterna, dr man n i dag, framfr allt i lantliga miljer, stndigt stter p damer, mjligen fretrdesvis, dock icke enbart, ldre sdana, ikldda huvudbonaden i frga. De damer som utgr huvudpersonerna i denna historia r dock inte vare sig bondmoror eller ryska babuschkor, utan kommer fretrdesvis frn muslimska lnder i Mellanstern med omgivningar. Vi talar allts frmst om damer som br, eller kanske tvingas bra, huvudduk av religisa skl. Mitt budskap med denna historia r i korthet: se upp med ldre damer i huvudduk, eller skall jag kanske uttrycka mig mer rakt p sak: se upp fr krringar i huckle nr du r ute och flyger! Frgan som lsaren genast torde stlla sig r varfr gamla damer i huvudduk gr vl knappast en fluga frnr? r de terrorister, super och slss de, luktar de illa, eller vad r problemet? Nej, jag kan genast dementera alla ovanstende spekulationer, problemen r helt andra, och jag skall hr frska att frklara varfr man skall undvika dessa personer p resor. Som jag redan ppekat har jag en hel del erfarenhet av att resa till lnder med vervgande muslimsk befolkning, och jag har drfr god grund till mina pstenden nedanfr. Det finns nmligen fem problem som man ALLTID rkar ut fr nr krringar med huckle skall med p samma flyg. Och nr jag

202

Stora vida vrlden

sger ALLTID s menar jag ALLTID. Nja, en vetenskapligt korrekt statistisk analys av datamaterialet ifrga skulle nog visa p en sannolikhet runt 95%, men i det hr sammanhanget, srskilt nr man flyger ofta, duger helt enkelt ingen annan slutsats n ALLTID. N, vad r det d fr problem som omtalas - tnker frfattaren inte avslja dessa? Jod, vi skall ta en titt p dem i detalj, ett och ett, och frska att se hur de kan undvikas, vilket dock, det skall omedelbart sgas, inte alltid r mjligt:

Se upp fr dylika sllskap Problem 1: Incheckningen Vad sker: Att st i incheckningsk efter en krring med huckle r lika effektivt som att stlla sig vid en lyktstolpe och frga stolpen efter vgen till Klockrike. Ofelbart, fullstndigt ofelbart, s har alltid krringar med huckle en massa mrkliga

Stora vida vrlden

203

problem som personen i incheckningen inte kan lsa. Jag vet inte riktigt vilka slags problem det rr sig om, men det spnner troligen ver intervallet fel biljett - fr mycket eller felaktigt packat bagage - mrkliga anslutningar till resml som inte existerar- omjliga sittplatsnskeml. Av ngon anledning blir det alltid totalstopp i kn s fort en krring med huckle kommer fram till incheckningen. Den stackars personen som hanterar incheckningen sitter frst och pratar, pekar och gestikulerar i 5 minuter, brjar drefter ringa i telefonen i en smrre evighet, springer ivg, och blir slutligen tvungen att hlla en konferens med ngra kolleger fr att lsa hucklets problem. Nr det hela till slut ser ut att ha lst sig dyker det alltid upp 7 slktingar till krringen och krnglar till situationen igen. Normal expeditionstid fr en vanlig person med familj bestende av fru och tv barn r 1.5 - 2 minuter fr hela familjen. Vrldsrekordet fr expediering av en ensam krring med huckle ligger p 11 minuter och slogs p Kastrup av en dansk som rstade p Dansk Folkeparti, medan medianvrdet r runt 34 minuter. Den lngsta tiden gick inte att mta, eftersom atomuret i Braunschweig stannade innan krringen var klar. Lsning: Nr du vljer k till incheckningen, tag ALLTID en dr det inte str krringar med huckle, om mjligt. Problem 2: Ombordstigning Vad sker: Som den initierade lsaren vet r krringar med huckle alltid sm och taskiga (korta och feta) och rr sig med en hastighet som r s lngsam att en snigel skulle f ett nervst sammanbrott, grta blod och skrika efter valium om den inte

204

Stora vida vrlden

klarade av att rra sig fortare. Trots detta lyckas hucklena alltid st som en stor varbld lngst fram vid ingngen nr planet skall bordas, lite oklart hur de lyckas med detta, vilket fr till fljd att gngen in till flygplanet r igenproppad i minst 10 minuter medan dessa flygplatsens sengngare sakta rullar fram genom plttunneln. Att kunna trnga sig frbi r inte att tnka p, dels beroende p krringarnas fetma, men framfr allt fr att de alltid rr sig i klungor om minst 5 personer, troligen bara fr att jvlas. Lsning: Det r bara att sitta kvar nr ombordstigningen brjar, och vnta tills krringarna kommit in p planet, det finns ingen annan mjlighet om man inte vill bruka vapen. Problem 3: Sittplatser p planet Vad sker: Nr man s till slut kommer ombord p planet och letar upp sin angivna sittplats sitter det helt ofelbart (detta r en 100%-are) en krring med huckle p platsen, och en annan likadan krring p platsen bredvid. Vanligtvis tror man att man rkat ut fr ett par siamesiska tvillingar, eftersom det varken gr att sra p dem eller se ngon skillnad p dem. Nr man frgar vilken plats krringen har ser hon helt ofrstende ut, eftersom hon bara pratar arabiska/turkiska eller vad det nu r, trots att hon bott i Danmark de senaste 36 ren. Det andra hucklet frstr inte heller ngot, utan sitter bara och viftar med armarna som en jvla semafor och skriker Allah, Allah. I de flesta fall kan man vara helt sker p att krringarna var frst in p planet, och allts hade samtliga platser att vlja p, men nd valde just din plats. Anledningen till att de sitter fel varierar, men det finns tv huvudfrklaringar: den frsta r att en frvnande hg andel av dessa hucklen r analfabeter, och allts inte kan lsa sig till var

Stora vida vrlden

205

de skall sitta, den andra frklaringen r att de helt enkelt tar den plats de tycker ser bst ut, eftersom de tycks anse att krringar med huckle har fretrde i alla situationer. Det finns en situation nummer tv ocks, som intrffar ibland. Man kommer ombord, och ser att ens sittplats faktiskt r ledig. Halleluja! Dock, nr man frsker stta sig ner kommer det genast ngon springande och vill byta till sig platsen, eftersom gamla farmor eller farfars far eller ngot liknande har platsen bredvid, och hela slkten mste sitta bredvid varandra, ven om det bara r en 45-minuters flygning. Det r dessa senare situationer som gr att hela sittplatsfrgan kommer upp till 100%. Det r alltid ngot som skall flyttas, bytas, ndras nr krringar med huckle r ombord! Lsning: Man fr tala med en flygvrdinna, som frhoppningsvis kan gra sig frstdd och flytta p krringarna, eller i varje fall ta reda p var de egentligen skulle sitta, s att man kan stta sig dr istllet. Har man tur s r det inte en plats mellan tv feta amerikaner. Problem 4: Dndimpen Vad sker: Det slr helt enkelt aldrig fel: p vareviga flygning dr det r fler n 3 krringar med huckle ombord, r det minst en av dem som fr dndimpen och svimmar under flygningen! Varenda gng hr man helt pltsligt det fr mig numera s vlbekanta finns det ngon lkare ombord i hgtalarna, och nr man vnder sig om ligger dr en stnande krring med huckle och med benen i vdret, under det att sju slktingar hnger runt och flktar hysteriskt med papperslappar. Det hr med finns det en lkare ombord trodde jag tidigare var

206

Stora vida vrlden

ngot som bara frekom p filmer, men jag vet nu bttre. Det r snarare regel n undantag p vissa destinationer med hg andel hucklen ombord (Baku, Beirut, Istanbul och liknande). Sedan blir man tvungen att sitta dr under tre timmar och lyssna till slktingarnas eviga mamma, mamma, mamma i falsett varannan sekund. Det blir ganska pfrestande i lngden, och r antagligen en av anledningarna till att det bevisligen gr t s mycket sprit p dessa rutter trots att en stor del av resenrerna r muslimer. Det r vl inte bara jag som hller p att f ett sammanbrott av det som hnder, det har ven hnt att rttroende och fromma muslimer p vg till Mekka ftt bras av planet med akut alkoholfrgiftning. Nr man s kommer fram, svida planet inte blir tvunget att mellanlanda fr att dumpa krringen, kommer det ombord en gng med sjukvrdspersonal och br ut liket p en br. Ingen r vl direkt ledsen ver detta, men man kan ltt frlora ett par timmar om det skall mellanlandas. Lsning: Drick sprit. Problem 5: Avstigning och Passkontroll Vad sker: Under flygningen sitter krringarna med huckle i regel vldigt tysta, svida de inte fr dndimpen (se ovan). Man skulle i det nrmaste kunna beskriva dem som rena mumierna, ofta sitter de och sover nr de inte vrker i sig av maten som serveras, och som inom parentes sagt naturligtvis r garanterat fri frn flsk. Men, nr planet kommer fram och slutligen lyckas landa spritter det pltsligt till i krringarna! Lngt innan planet stannat, och allts lngt innan man egentligen fr och br resa sig upp, flyger samtliga hucklen upp som nystrckta

Stora vida vrlden

207

spiralfjdrar och brjar rycka ner sitt pick och pack frn hyllan, om de nu nr upp. I detta lge blir personalen tvungen att brja ropa i hgtalarna fr vi be samtliga passagerare att sitta ner tills planet har stannat, men krringarna varken hr eller ser, eller frstr inte, fr de fortstter bara som om inget hnt. I strsta mjliga mn kommer de drfr att st lngst fram vid drren nr det r dags att g av, varfr samma snigelscenario som vid ombordstigningen utspelar sig igen, fast nu i omvnd riktning. Vad som hnder vid passkontrollen kan den vakne lsaren ltt rkna ut, och man br naturligtvis undvika att stlla sig i en k som innehller hucklen, srskilt om landningskort eller liknande skall fyllas i (det har hucklena sjlvklart inte gjort eftersom de inte kan lsa och skriva, varfr tjnstemannen mste anvnda 5 minuter till att fylla i t dem). Man kan ltt frledas att tro att detta inte skulle vara ngot problem, p de flesta stllen har man ju en k fr landets medborgare (eller EU) och en fr vriga, och krringarna borde drmed rent naturligt undvikas. Men icke. Det visar sig alltid att 98% av hucklena r EU-medborgare (vanligen svenska, danska eller tyska), och allts hamnar i din k lik frbannat. Lsning: Det gller att ha nerverna under kontroll och frhoppningsvis inte ha ett anslutande flyg efter 30 minuter. Som framgr av ovanstende redovisning r det inte alltid enkelt att flyga i vissa typer av sllskap, som i sin tur fretrdesvis dyker upp p vissa typer av destinationer. Ett antal specifika rd har kunnat ges, men dessa r icke allmngiltiga och lser inte samtliga problem, varfr det generella rdet att ta det otroligt lugnt och frska hlla nerverna under kontroll

208

Stora vida vrlden

stndigt mste hllas i bakhuvudet. Svida man nu inte som ett alternativ vljer att stanna hemma eller bara resa med buss till Norge.

Stora vida vrlden

209

Huru man finner en plitlig taxi i Beirut

Egentligen mste jag brja med att sga emot mig sjlv, rubriken ovanfr r nmligen totalt missvisande. r det inte s, kre lsare, att den ger intryck av att det faktiskt r mjligt att finna en plitlig taxi i Beirut? Om s r fallet mste jag genast be om urskt fr detta felaktiga och missledande pstende. Slutsatsen av den hr historien r nmligen en, sger en, och helt klar: det gr bara inte att finna en plitlig taxi i Beirut. Om du som lsare r anhngare av teorin ingenting r omjligt och tycker att jag tminstone borde hvda att det visat sig hittills omjligt eller r oerhrt svrt eller ngon liknande, en aning mjukare, skrivelse, s kan jag bara hvda en sak: ledsen, men din teori r fel! Du har levt ett helt liv i en felaktigt optimistisk och verdrivet positivistisk drmvrld, en drm om vrldens godhet och mnniskans uppfinningsrikedom som inte existerar i det krassa livet. Hr har vi ett genuint fall av ngot som r och frblir en tvttkta och pur omjlighet. Basta! Detta pstende krver naturligtvis sin frklaring, och det krver ocks ett uppvisande av en solid bevisfring, ngot sdant hr kan man ju inte pst utan att verkligen veta vad man talar om. Jag frstr detta, det r helt naturligt att undra om jag

210

Stora vida vrlden

verkligen vet vad jag talar om. Dock, tro mig, jag har tillbringat mnga mnader i Beirut, och vet precis vad jag talar om. Jag har kt med sm och stora taxifretag, med frbestllda taxis och med bilar jag plockat upp p gatan. Jag har kt med bilar som snarare plockat upp mig, jag har kt ensam och tillsammans med andra. Jag har kt ihop med utlnningar och jag har kt ihop med libaneser. Jag har kt med nya bilar och med gamla, med unga frare och med sdana som sg ut som om de var p vg till sin egen begravning. Med frare som krt som vansinniga och med (i undantagsfall) sdana som krt ngorlunda frsiktigt. Det har dock funnits en gemensam nmnare, en slags trygghet och grundbult i allt kande, ngot som man alltid kunde lita p: man kunde aldrig veta nr de kom, var de kom, eller om man skulle komma fram till den nskade destinationen. Det skall direkt sgas att det finns taxibilar som ser riktigt bra ut i Beirut. Vissa stora taxifretag har en smrre flotta av nya, av ngon anledning alltid vita, bilar. Den stora majoriteten av taxibilar man ser r dock gamla, fullstndigt odugliga, Mercedes 200 frn 70-talet, ursprungligen mlade i en slags gallgrn frg. Ursprungligen skall hr illustrera att de normalt blivit partiellt ommlade eller rostlagade i alla mjliga frger. Dessa bilar ser i allmnhet s skraltiga ut att man troligtvis hade blivit kastad i fngelse p obestmbar tid i Sverige om man dykt upp med en bil i dylikt skick p besiktningen. Frgan r om inte offentligt spstraff terinfrts ocks, och alla hade tyckt att det var rtt. Nvl, lt oss starta frn brjan. Det finns tv stt att f tag p en taxi i Beirut. Man kan ringa efter en frn ngot av de

Stora vida vrlden

211

strre taxifretagen, eller man kan plocka en direkt p gatan. Det senare r det verlgset vanligaste sttet. Man gr s bara ner och stller sig i ett gathrn, och kan vara sker p att det inte drjer mer n ett ftal sekunder innan det dyker upp en gubbe i en bil som ser ut som en rullande skrothg och undrar om man vill ka med. De flesta av dessa bilar r s kallade service, d.v.s. de kr runt som ngon slags bussar och plockar upp passagerare efter hand. Man r sledes inte garanterad en egen bil, men det blir i gengld billigare. tminstone i teorin.

Mosk i Beiruts downtown, Haririmoskn i bakgrunden

212

Stora vida vrlden

r man s en utlnning som str i gathrnet frsker de ofelbart pst att de r taxi, inte service, och begr ett 4-5 gnger hgre pris fr resan. Om de nu rkar vara p vg t det hll man vill ka till, och det kan man inte vara sker p. Varje resa, utan undantag, brjar drfr med en frhandling, frst om destinationen och drefter om priset. Om de begr mer n resan borde kosta skall man bara vifta frbi dem. Det gller allts att knna till priserna, annars blir man lurad direkt. Lyckas man slutligen komma verens om priset r det bara att hoppa in. Ett gott rd i varningens tecken r p sin plats: ven om trafiken r farlig s br man inte anvnda bltet i dessa bilar, i varje fall inte om man r p vg till ett mte eller liknande. Bltena r nmligen undantagslst oanvnda sedan flera r tillbaka och drfr fulla av skit, och lmnar fljaktligen stora tjusiga rnder p skjortan. Detta vet jag av erfarenhet, och det ser inte snyggt ut p en i vrigt nytvttad och vlstruken vit skjorta. Resan gr inte fort. Dels r trafiken riktigt tt p de ofta frvnansvrt trnga gatorna. Dels r gatorna fulla av stridsvagnshinder, gallergrindar, cementblock och utrullad taggtrd som ligger i vgen. Dels str det posteringar med stridsvagnar i vgen i vart och vartannat gathrn. Och dels s r frarens stora ml att hinna rka s mnga cigarretter som mjligt under resans gng samt naturligtvis att f plockat upp s mnga passagerare som mjligt p vgen. I varje gathrn kryper han drfr fram, under ivrigt tutande, och frsker attrahera fler kunder. Ofta lyckas det, ibland inte. Hittar han ngon som vill till ett stlle som inte ligger riktigt dit man sjlv vill kan det gott hnda att personen nd plockas upp och man fr en ovntad svng runt staden. Man fr vl ta det som sightseeing. Till

Stora vida vrlden

213

skillnad mot i Sydostasien begr de i varje fall inte extra betalt fr dylika rundturer. Nr man s passerar det stlle man vill till r det bara att sga ifrn och hoppa av. Ibland har man kommit dit man vill, ibland fr man g 500 meter som avslutning, lite beroende p vilket humr chauffren r p, och lite beroende p om vgarna r ppna eller avsprrade. Men billigt r det, en dollar r normalpriset 2007! Ett alternativ, som vid en frsta anblick kan verka mycket bttre och plitligare, r att ringa ett av de f stora taxibolagen och frbestlla en bil. Man kan dock inte alls vara sker p att det r s mycket bttre i praktiken. Detta var trots allt ett alternativ som jag anvnde rtt ofta, srskilt nr jag skulle ivg ngonstans och projektet nd betalade. Jag terger hr ett typiskt fall, mnga gnger gick det till ungefr s hr: Kvllen fre jag skulle ivg ringde jag och bestllde en bil, denna gng till klockan 08.30. Det gick rtt fort och bra, ringer man bara p kvllen kommer man vanligtvis fram till vxeln relativt snabbt. S lngt var allts allting under kontroll. Problemen brjade p morgonen. Klockan 08.45 hade naturligtvis ingen bil kommit. Jag brjade ringa till vxeln, fick frst veta att det r mnga som ringer just nu men kom s smningom fram. Damen i luren verkade frst mycket frvnad ver att jag bestllt en bil, men sade strax att den kommer om 5 minuter, vilket r standardsvaret och vanligen inte betyder ngonting. Inte heller denna gng.

214

Stora vida vrlden

20 minuter senare ringde jag igen, eftersom det sjlvklart inte kommit ngon bil. Den kommer om 5 minuter fick jag ter veta. 10 minuter senare ringde jag igen. Nu var det en manlig rst i luren, och han undrade vad jag hade fr problem eftersom jag ringde igen. Jag frklarade att mitt enda problem var att jag bett om en bil till klockan 08.30, och att den nu var 09.15 utan att ngon bil dykt upp. Efter att ha frsvunnit ett tag, troligen i diskussion med ngon kollega eller kanske till med en chauffr, frklarade han att en ny bil var p vg. Nr jag undrade vad som hnt med den frsta sa han, troligen utan ett uns av rodnad p kinderna, att den tagit upp en annan passagerare. 20 minuter senare ringde min mobil, och en chauffr frklarade p knagglig engelska att han vntade p mig.

Taxi sker kunder i vstra Beirut

Stora vida vrlden

215

Glad i hgen gick jag ut p gatan, men hittade ingen bil. Ringde tillbaks till chauffren som p sin rudimentra engelska frskte frskra mig att han vntade utanfr, men det gjorde han uppenbarligen inte. tminstone vntade han inte utanfr mitt hus. Efter ett tag fick jag ringa vxeln, som i sin tur ringde chauffren, och sedan tillbaks till mig, och frklarade var han stod. Han stod inte riktigt dr jag frvntade att han skulle st, om man uttrycker det milt. Nr jag slutligen hittade taxin var klockan nstan 10. Jag hade ett avtalat mte med ett laboratorium klockan 09.00. Det var bara att ringa och frska frklara att jag var p vg. Ingen fara, sa de. Det visade sig till slut vara riktigt, det hr med att det inte var ngon fara och jag inte behvde stressa upp mig. Nr jag kom fram klockan 10.30 hade personalen i laboratoriet inte kommit nnu, de dk upp vid elvatiden. Libanesisk tidhllning i sin yppersta form! Vad skall man lra av detta? Tja, att det r hopplst, till exempel, eller att det inte r s mycket att hetsa upp sig fr, kanske. Welcome to Lebanon, som de brukar sga nr ngot mrkligt intrffar. Det gller att inte hetsa upp sig allts, svida man nu inte r p vg till flygplatsen, frsts... Dock, det finns faktiskt ett tredje alternativ nr man skall ngonstans, och som allvarligt br vervgas: privata minibussar som kr runt i ngon slags halvreguljr busstrafik med linjenummer och allt. Vanliga organiserade linjebussar, som vi normalt tnker oss dem, existerar inte. Dessa minibussar r skitiga, skruttiga, frarna kr som fan, de r ofta rtt fulla

216

Stora vida vrlden

(bussarna, allts, de flesta frare r trots allt muslimer), men priset r fast, ven fr utlnningar, och man vet ungefr var man hamnar. De r, trots denna rcka av nackdelar, att rekommendera jmfrt med alternativen fr den som har en tid att passa. Eller saknar starka nerver.

Stora vida vrlden

217

Om konsten att fverlefva under korseld

Jag rkade vid ett tillflle befinna mig i Beirut just under det vrsta utbrott av vld som intrffat sedan inbrdeskriget slutade 1995, till och med ett snpp vrre n det var under det korta kriget med Israel 2006. Och naturligtvis, det kan man ju enkelt rkna ut, befann jag mig just i den mest vldsutsatta delen av Libanon under den vrsta tiden. Var annars? Bakgrunden r inte den lttaste att frklara, men landet hade vid denna tidpunkt befunnit sig i en lngre politisk kris, som bland annat resulterat i att man trots 19 (ja, nitton) frsk inte lyckats f parlamentet att vlja en ny president, efter det att den gamla avgtt, trots att samtliga partier var verens om vem som skulle bli president! Det finns en frklaring till detta ocks, den enkla beskrivningen r att man inte var verens om vissa andra politiska frgor som hade med presidenttillsttningen att gra. Konsekvenserna av den politiska oredan kunde ltt ses ute p stan, som under en lngre tid kryllade av militrer och polis i stort sett i varje gathrn, lnga rullor av taggtrd utlagda p alla mjliga platser, stridsvagnar och s.k. tjeckiska igelkottar utlagda p gatorna. Dessutom var stora delar av stadens centrum belgrat av oppositionsfolk som slagit upp gigantiska tltlger i

218

Stora vida vrlden

anslutning till parlamentet som en slags protest mot regeringen. Tltlgren fick till fljd att trafiken genom stora delar av centrum fick stoppas, och att kringvgarna blev fullproppade. De flesta lnders utrikesdepartement avrdde vid denna tidpunkt frn alla resor till Libanon p grund av risken fr att vldet skulle blossa upp. Tidigare hade flera bilbomber smllt av runt om i staden, och ven vid ett par tillfllen ddat knda regeringspolitiker. Vid samtliga tillfllen d en strre bomb smllt av hade jag naturligtvis befunnit mig i staden. S var allts lget nr jag p grund av ett lngre projekt befann mig i Beirut i maj 2008. Jag hade anlnt p sndagen, flyttat in p mitt vanliga hotell, Cavalier i Hamra (vstra Beirut), och situationen var till synes normal nr jag gick till arbetet p mndag och p tisdag. Det hela brjade lite frsiktigt p onsdagen. Ngon slags strejk var utlyst, men det var ingen som upplyst mig om detta, och nr jag p morgonen gick ut fr att ka minibuss ner till kontoret i centrum mrkte jag att gatorna var helt tomma! Jag gick tillbaks in p hotellet, och fick hra att oppositionen hade sprrat ngra gator i staden med brinnande bildck, att den stora vgen ut till flygplatsen var avstngd, och att det var bst att hlla sig borta frn de centrala delarna av staden. Livet i nromrdet gick vidare utan ngra strre thvor, ven om trafiken som sagt var nere p ett minimum. Jag blev dock ombedd av projektet att inte resa runt i staden allt fr mycket, och fick stlla in ett par planerade besk p laboratorier. En annan kille frn samma projekt var ute nd, och berttade att det inte hade varit ltt fr taxin att komma tillbaks till hotellet, de fick ngra gnger kryssa sig fram mellan brinnande bildck och annan brte som lagts ut

Stora vida vrlden

219

som trafikhinder. Nvl, det var egentligen inte ngot strre problem att arbeta frn hotellet, Internet fungerade ju, s jag krde bara vidare som om inget hade hnt, i stort sett.

Oppositionen sprrar av vgarna p ett effektivt stt! P torsdagen skickade jag ett mail till ambassaden i Damaskus och talade om var jag var, ifall ngot skulle hnda. Jag var kvar p hotellet, men var ute i omgivningarna och promenerade och t lunch. Jag hrde frn mina kolleger att det tydligen varit lite skottlossning hr och var, jag hade dock inte hrt ngot. Vid tvtiden p eftermiddagen ringde ambassaden och undrade hur det var med mig, och om jag hrt ngon skottlossning. Det hade jag ju inte, och samtalet avslutades ngorlunda optimistiskt. Jag hade knappt lagt p luren frrn det brakade loss.

220

Stora vida vrlden

Skottsalvor brjade hras, frst lite p avstnd, men hastigt nrmare och nrmare, och mycket hastigt ttare och ttare. Efter en timme var skjutandet helt konstant och lt som om det kom frn 100-200 meter frn hotellet. Jag vgade mig ut p balkongen, men sg inte s mycket mer n ngon enstaka person med maskingevr som sprang frbi vrt kvarter. Skottsalvorna blandades nu med kraftigare smllar, mjligen stridsvagnar som avfyrade grvre skott eller ngon form av raketer. Den som hoppades p att landets arm skulle ingripa och stta stopp fr det hela hoppades dock frgves; armns neutralitet i inrikespolitiska frgor r helig, och kunde inte rubbas! Frklaringen r enkel, armn bestr av soldater frn alla religioner, och kan ltt splittras om den inte hller sig neutral. Just detta var en av grundorsakerna till inbrdeskriget, s det r frsteligt att man vill undvika en upprepning av detta scenario. Jag brjade undra vad jag skulle gra. P tv kunde jag se direktrapporter p Al Jazeera och BBC World, med reportrar som kte runt i pansarbilar, hjlm och skottsker vst och filmade i Hamradistriktet runt hotellet. Gatorna var helt de, s nr som p en del folk med maskingevr som sprang omkring, och alla affrer var naturligtvis stngda. Senare p dagen fick man se deras bil, nu med flera skotthl genom rutorna, och hra sgas att kameramannen blivit skjuten och frd till sjukhus, dock inte med livshotande skador. Jag fick ocks reda p orsaken till att det var s mycket skjutande just runt hotellet: en regeringsvnlig tv-station i nrheten skulle intas och stngas av oppositionen, och en av de ledande politikerna i regeringen (Saad Hariri), garen av tv-stationen, bodde i nrheten. Oppositionsmilis anfll nu bda dessa stllen!

Stora vida vrlden

221

Vr team leader ringde och undrade om jag sett ngot. Han bodde i en annan del av staden, och dr hnde ingenting, folk satt ute p cafer och drack kaffe i godan ro! S typiskt Libanon, jag har hrt liknande historier frn inbrdeskriget, dr folk till slut inte brydde sig om att det pgick ett krig i nsta kvarter, utan slppte ut barnen att leka p gatan. Det var naturligtvis inte tal om att g ut och ta p kvllen, middagen fick intas p hotellets restaurang, som pltsligt var full av folk. Det var en mrklig knsla att sitta dr, vid ett fnsterbord, och ta middag under det att ett smrre krig pgick utanfr. Nu var det dessutom mrkt, s man sg inte riktigt vad som hnde, men skjutandet fortsatte ofrtrutet.

Milisman spanar efter - ja, vad? Jag vervgde lnge om jag inte skulle slpa in madrassen p toaletten och lgga mig dr, eftersom den saknade fnster.

222

Stora vida vrlden

Inte fr att ngon hade direkt anledning att skjuta p hotellet, men man kan ju aldrig veta var kulorna hamnar nr folk springer runt och skjuter hej vilt. Till slut lade jag mig nd p sngen, jag bestmde mig fr att risken var liten p fjrde vningen, och lyckades faktiskt somna utan allt fr stora svrigheter, trots allt ovsen och smllande. Nr jag vaknade p fredag morgon pgick skjutandet med ungefr samma styrka som fregende dag. Under frukosten, som jag intog med en italienare som arbetade p vrt projekt, avlossades pltsligt ett par rejla salvor av ngot strre, raketer eller liknande, nra hotellet, och alla i matsalen hll p att stta morgonkaffet i vrngstrupen nr rutorna dallrade. Det blev till att frska jobba vidare p hotellet, men det var nu helt omjligt att koncentrera sig och f ngot gjort. Telefoner, Internet, tv och liknande fungerade utan problem, s man kunde kommunicera med omvrlden hur man ville. Dock verkade det smartaste vara att hlla s lg profil som mjligt och stanna inne p hotellet, s det gjorde jag. P tv kunde man se att tv-stationen intagits av oppositionsstyrkorna och stngts, och den frsvann ocks frn etern. Sent p eftermiddagen brjade skjutandet att avta en del, och jag pustade ut lite, kanske skulle det vara ver nu. Men, nr jag lg dr p sngen och frskte lugna ner mig s hrde jag helt pltsligt att det brjade igen, nu nnu intensivare n tidigare, och man hrde att ett strre antal bilar krde frbi p den stora gatan utanfr. Jag smg mig ut p balkongen och kikade runt hrnet, och kunde se en kolonn med bilar kra ivg med jublande milismn p flaken, i god tradition skjutandes vilt

Stora vida vrlden

223

rakt upp i luften. Vem som trffades av kulorna nr de kom ner igen vet man aldrig. Bilarna frsvann p ett par minuter och s var allting tyst igen. P tv sade de att alla milismn gett sig av nr de uppntt sitt ml, som var att stnga tv-stationen och att visa att de kunde inta staden om de bara ville, och lmnat ver omrdet till armn. Jag struntade i varfr, bara det blev tyst igen. P natten sov jag som en stock, men det gjorde tydligen inte alla. Enligt mina kolleger hade kraftig skottlossning utbrutit igen vid halvtvtiden p natten, och varat i minst en halvtimme, men jag hrde inget av det dr jag lg i min trnrosasmn! S kunde livet sakta, jag sger sakta, brja terg till det mer normala. Det gick att g ut lite p dagtid p lrdagen, men gatorna var fortfarande rtt tomma, frutom en del mystiska personer (dock utan synliga vapen) som stod i varje gathrn. Trafiken var i stort sett frnvarande, och endast ngra f butiker var ppna. Jag gick inga lnga rundor de frsta dagarna, men skadorna p byggnader i omrdet var frvnansvrt f. Ett par butiker hade skotthl i rutorna och fick byta dessa samt stda upp inne, men med tanke p hur mycket det hade skjutits s var staden frvnansvrt intakt. Min teori r att en mycket stor del av skjutandet antingen var vlriktat (mot tv-stationen och Hariris hus) alternativt bara var skrmskott upp i luften. Strider pgick i nnu ngra dagar uppe i bergen och i Tripoli, men i min del av Beirut kunde bara enstaka skottsalvor hras d och d, framfr allt sent p kvllarna. Ett stort aber var att flygplatsen fortfarande var stngd. ven om det rena vldet hade stoppat, s sprrade oppositionen fortfarande av vgarna i protest i avvaktan p en politisk lsning. Politikerna kte nu ivg till Qatar fr att frhandla (flygplatsen ppnade tillflligt fr deras

224

Stora vida vrlden

privatplan), men vi andra satt dr som instngda idioter och vntade p att skjutandet skulle brja igen. Jag skickade ett mail till utrikesministern och tyckte att han skulle gra ngot, men fick ett svar frn en underhuggare som gick ut p att jag fick skylla mig sjlv om jag var dr, nr UD nu avrdde frn resor. Samma instllning hade ambassaden, allt de sa eller skrev brjade med ppekandet att de avrdde frn resor till Libanon, MEN om man nu nd befann sig dr fick man klara sig bst man kunde. Jag brjade underska mjligheterna fr att ta mig ut ur landet, antingen med taxi till Syrien eller med bt till Cypern. Det normala taxipriset fr en resa till Damaskus var vid denna tidpunkt cirka 80-100 dollar, inte mer. Helt pltsligt, framkallat av situationen, lg priserna p 800-1500 dollar! Dessutom var det mnga som avrdde frn att ge sig ut p denna tur, eftersom vgarna inte var skra, och den kortaste vgen ver bergen, den man normalt anvnde, var avsprrad. Det framgick ocks att hotellsituationen i Damaskus var ngot prekr, och att det inte var helt ltt att f plats p ett flygplan. Jag fick via kontakter i Danmark tag i en libanes i Tripoli som bott i Danmark och pratade danska, och han lovade att hjlpa mig att hitta transport till Syrien om jag ville ha det, men jag valde att avvakta. Jag kontaktade ett par andra personer i Syrien, vars namn jag fick av en kille i vrt projekt, men de kunde inte riktigt gra ngot. Frjorna till Cypern hade egentligen inte brjat g fr ssongen (de kr bara p sommaren), men kom igng efter ett par dagar nr nu behovet fanns. Jag hrde talas om frjepriser p allt mellan 500 dollar och upp till 2000 Euro! Det var bara att

Stora vida vrlden

225

glmma detta ocks, dessutom verkade det omjligt att kpa biljetter i frvg, man skulle bli tvungen att bege sig dit och frska trnga sig fram i ngon slags kliknande folksamling. Situationen kan illustreras med fljande episod: en kollega ville ka taxi till en industri han jobbade med, och som lg i en sker del av staden, men taxibolaget hade helt pltsligt inga bilar lediga. Alla var p vg till Syrien! Det r klart, med de priserna s.. Dag efter dag gick, affrerna brjade ppna och det mesta blev normalare igen, men flygplatsen var fortfarande stngd! Jag brjade knna mig instngd, fngad, eller som oppositionens gisslan i Beirut. Dessutom hade jag biljett hem p sndag, och p torsdag hade flygplatsen fortfarande inte ppnat! Vad skulle jag gra om den var stngd ven p sndag? P fredag kom s det efterlngtade beskedet: politikerna hade kommit verens i Qatar, och oppositionen skulle avbryta sina aktioner. Redan p eftermiddagen dk grvskopor och lastbilar upp och brjade rja upp vgarna, och det sades att flygplatsen skulle ppna igen under lrdagen! Vilket jubel! P kvllen fick jag ett mail frn flygbolaget om att mitt flyg p sndag morgon skulle g 12 timmar tidigare n avsett, och att jag allts skulle flyga redan p lrdag eftermiddag. Inte mig emot, ju frr desto bttre. Jag packade mina saker p lrdagsmorgonen och gav mig ivg. Under omstndigheterna hade jag vntat mig att flygplatsen skulle vara verfull, men den var, mrkligt nog, precis som vanligt! Det enda sensationella var vl att flyget jag kte med var det frsta mot Frankfurt efter krisen. Det smakade extra gott med ett par drinkar ombord.

226

Stora vida vrlden

Som folk hade sagt till mig tidigare: det blir skert krig eller ngot liknande snart, fr i Libanon kan inget bli bttre utan att det frst blir smre. Detta visade sig stmma p pricken. Hur det blir p lng sikt kan jag inte veta nr detta skrivs, men den omedelbara effekten var mycket god. Nr jag terkom ett par veckor senare var presidenten installerad, alla ockupationstlt i centrum borta, mycket av taggtrden borta, bilar kunde terigen kra p gatorna nra centrum, detta centrum som frut nrmast liknat en tom spkstad men nu var fullt av folk, cafer, restauranger och affrer som kunnat ppna igen. Men, var det verkligen ndvndigt att starta ett smrre krig, med 84 dda totalt i Libanon, fr att lyckas med detta?

Stora vida vrlden

227

Om firandet af Ramadan i Syrien

Trum-trum-trum-trum-trum-trum-trum-trum-trum-trumTRUM-TRUM-TRUM-TRUM-TRUM-trum-trum-trum-trumtrum-trum-klang-klang-klang-klang-klang-klang-klang-klang. Faaan, inte nu igen!!!! Just nr jag sov som bst, naturligtvis.... Klockan 3 p morgonen passerar det i vanlig ordning ngon slags galning utanfr och bankar p en trumma och slr p staketen med en kpp. Dags fr alla att vakna, dags fr alla att stiga upp! Nja, inte riktigt alla, jag har inte ngra direkta planer p att g upp just nu, utan frsker somna om. Men alla muslimer ska upp, drmed basta, de mste ju ta frukost innan solen gr upp! Vi r mitt i Ramadan i Syriens huvudstad Damaskus. Ovsendet r allts inget ovsende, utan en service. Att befinna sig i ett huvudsakligen muslimskt land under Ramadan r en aning speciellt. D jag jobbade p ett projekt i Syrien bodde jag i landet under ett r, och kunde allts inte undg den heliga fastemnaden. Ramadan r fr muslimerna lite som julafton, nyr, psk och midsommar p en gng - eller kanske snarare som en enda lng uppesittarkvll - och firas som bekant under en hel mnad, som bde brjar och avslutas med extra fest under ngra dagar. Under denna mnad r inget

228

Stora vida vrlden

normalt. Man kan finna affrer som r stngda p dagen men ppna p natten. Muslimerna gr runt som smngngare p dagen, fr att sedan sitta uppe halva, eller ofta hela, natten och ta dadlar. De fr ju varken ta eller dricka nr solen r uppe, s det r bst att passa p under nattens timmar. Det hr med att ta och dricka r frresten inte det enda som r frbjudet dagtid, de fr till exempel inte rka eller idka sex under de ljusa timmarna. Rkning r, som bekant, p sina hll p vg att frpassas till att vara en mer eller mindre ljusskygg verksamhet, nu nr det r frbjudet i de flesta lokaler, men under Ramadan r det vrre n ngonsin. En hel del olgenheter kan allts noteras, inte bara fr muslimerna. Eftersom Syrien inte r en officiell muslimsk stat r det dock tilltet fr oss andra att gra vad vi vill; vi kan frossa i mat och dricka dagtid, rka som borstbindare eller uppska horhus vilken tid p dygnet vi behagar. Men det r inte alltid s enkelt, nr till exempel mnga restauranger envisas med att avst frn all alkoholservering under denna mnad. Att jobba r inte heller enkelt. Muslimerna r s utsjasade att arbetsdagen r frkortad - och det gller alla. Det kanske inte lter s outhrdligt, men inte mycket blir gjort. Fr muslimerna r det faktiskt som en extra semester, de frvntas helt enkelt inte prestera ngot vettigt under Ramadan, annat n att prata lite med varandra. Om de nu inte somnar mitt under konversationen. Mnga dyker pltsligt upp p jobbet i kortbyxor och t-shirt ven om de normalt gr i kostym, srskilt om det r varmt ute. Man kan i och fr sig frst detta, det r inte s kul att avst frn att dricka nr det r 40 grader ute, och en lttare kldsel hjlper i varje fall lite. Men tro inte att de tar ut semester under den hr

Stora vida vrlden

229

mnaden, det gr ingen (och hr menar jag 0%, absolut ingen), den sparar de till efter Ramadan, eftersom de mste vila upp sig efter en sdan fantastisk strapats som fastemnaden innebr. Och trots att de inte fr ta dagtid under en hel mnad gr de flesta upp flera kilo i vikt, eftersom de vrker i sig sdana kopisa mngder under nattens mrka timmar.

Frfattaren tar sig en arrak under Ramadan Fr oss kristna finns det dock en hel del frdelar, och dem ska vi komma till nu. Restaurangerna r till exempel pltsligt

230

Stora vida vrlden

nstintill tomma dagtid, ter man lunch och tidig middag kan man breda ut sig hur mycket som helst, ven om utbudet ibland r begrnsat, d kockarna r upptagna med att frbereda all mat som muslimerna ska konsumera p kvllen efter mrkrets inbrott. Man slipper ocks trngas med s mnga krringar med huckle p stan, de r vl hemma och vilar upp sig eller lagar mat till familjen (Dock inte alla, ett antal av dem gnar sig t operation drrknackning, och springer runt och tigger. Alltid sm gamla krringar i huckle. Varfr de tigger, och varfr det just r extra kortvxta krringar i huckle som tigger, lyckades jag aldrig riktigt att frst, men de hoppas frsts att folk knner sig extra givmilda under den heliga fastemnaden. Det gjorde inte jag). Bortsett frn just denna mindre olgenhet r tillvaron helt enkelt betydligt lugnare p dagtid under Ramadan. Men p kvllen blir det fart. Vi var ngra gnger utbjudna p iftar med vra lokala kollegor, de flesta av dem r muslimer. Iftar r den frsta mltiden man intar p kvllen just nr solen gtt ned. Man kommer s till restaurangen, dr det r framdukat med porslin och ett par smsaker att konsumera, vanligen vatten och dadlar. Men ingen fr naturligtvis rra ngot, inte frrn vi ftt officiell signal att solen gtt ned. Vid den hr tiden gick solen ned strax efter klockan 19 i Damaskus, s det var inte s farligt sent. Alla sitter i god ordning runt bordet, men p helspnn och invntar klarsignal fr att starta konsumtionen. En och annan kristen kanske lppjar lite p vattnet i smyg, men muslimerna rr inget. S kommer d en signal frn moskerna, solen har officiellt gtt ned! Som en man fr muslimerna vattenglaset till munnen och tmmer det i ett ganska snabbt svep, tar (fortfarande som en

Stora vida vrlden

231

man) upp dadeln och gnager i sig den, fr att sedan (och nu talar vi fortfarande om ngot som utfres som en man) fylla p vattenglaset och dricka en omgng till. Bergman kunde inte ha regisserat en bttre koordinerad scen. Nja, efter en hel dag utan att dricka i den hr vrmen kan de vl frtjna detta. Drefter brjar tandet, soppa serveras alltid frst, sedan fljer ytterligare ngra rtter, avslutat med det obligatoriskt extremt stsliskiga arabiska bakverket. Muslimerna ter som om var dag vore den sista, och vrre n om de just levt p svltkost i ett fnglger i 10 r. Riktigt s farligt r det vl inte, de har ju i princip bara vnt p dygnet, men de uppfr sig vrre n om de faktiskt varit p grnsen att svlta ihjl, varje dag. Efter maten rker alla vattenpipa som galna, unga som gamla, mn som kvinnor, rkare som icke-rkare, s att rken snart str ttare n i Ltzen. Eftersom de anvnder tobak med smak av till exempel pple eller jordgubb doftar det inte s illa, men alla undersknnigar visar att man fr i sig ungefr lika mycket skit av en enda vattenpipa som av en hel limpa moderna cigarretter. Det r ingen som bryr sig, vattenpipan hr till. Ibland knns det hela lite verdrivet. Jag t ofta sjlv inte lunch under Ramadan, det var trkigt att ta ensam, s den stora skillnaden var att jag tit frukost lite senare. Inte hll jag p att d av svlt fr detta, man vnjer sig fort, och r kroppen bara instlld p att den inte blir ngot lunch s verkar den nstan inte bry sig. Man kan ana lite drag av masshysteri bakom lidandet. Trum-trum-trum-klang-klang-klang-klang. ntligen har de passerat, och jag kan frska somna om igen. Solen har bevisligen inte gtt upp nnu, och jag har ytterligare ngra

232

Stora vida vrlden

timmar kvar tills jag ska flja solens exempel och sjlv stiga upp. Ligger och dsar och filosoferar lite kring mnniskors ibland konstiga beteende, och frsker komma fram till om det r jag eller de som r underliga. Svaret brjar sakta kristallisera fram dr jag ligger i ett tillstnd mellan smn och vakenhet, hjrnan arbetar ju ibland knivskarpt nr man inte riktigt r vaken, och just nr det slutgiltiga svaret hller p att formeras, d....aaiijaaa allaaaaah nej, nej, det r minareterna som brjar kalla till morgonbn, och jag r pltsligt klarvaken igen! Med uppsprrade gon inser jag att svaret p min frga r som bortblst, och jag gnar istllet mina tankar t att grymta ver det faktum att de inte lter mig sova i fred. Frst efter ngra minuter r det ter tyst, och jag somnar fridfullt igen. Fr tillfllet r Ramadan ver, tminstone i mitt sovrum.

Stora vida vrlden

233

Marknadsfynd i Sydamerikas djungler

Det r inte srskilt allmnt knt att man kan gra de mest hpnadsvckande fynd p sydamerikanska marknader. Det var dock vad som hnde sig under ett projekt i Colombia fr ett antal r sedan. Det hela frsiggick i en halvstor stad, kanske 250 000 invnare, med den typiskt sydamerikanska mixen av trevliga personer, halvskummisar och rena gangsters. Det kunde dock ha varit vrre, ytligt sett var det relativt god ordning, och man kunde rra sig ngorlunda fritt i sjlva staden. Vi var dock tillsagda att aldrig ka utanfr stadsgrnserna utan bevpnade vakter, det hade frekommit en del kidnappningar av utlnningar. Det kndes som om vi grna kunde vara utan den erfarenheten, s vi hll oss nstan enbart inne i staden. Vi var ombedda att delta i ett projekt som gick ut p att kartlgga vattenfringen i en stor flod i Colombia. Avsikten var bland annat att kunna frutse och drmed frbereda sig fr eventuella versvmningar, dessutom skulle vi mta och modellera (berkna) frekomsten av olika froreningar i floden.

234

Stora vida vrlden

Fr att enklast kunna hlla koll p vattenfldet i floden beslutades att vi skulle infrskaffa en boj som skulle lggas ut i floden, och som kunde mta bde vattenstnd, strmmar samt ngra enklare parametrar i vattnet (temperatur, ledningsfrmga etc.). Om vi kpte en boj utrustad med satellitnavigering och satellitverfring av data s kunde vi dessutom f in alla data kontinuerligt, s att vi i varje sekund visste bde bojens lge (den var i och fr sig frankrad) samt alla data om strmmar, vattenstnd och s vidare. Bojen inkptes, fr en icke obetydlig summa pengar, nrmare 1 miljon kronor, och lades ut p en kritisk punkt i floden, en bit nedanfr staden som vi skulle skydda. Teorin bakom detta var att om vattenstndet skulle stiga dramatiskt, borde man frst mrka det nedanfr staden, eftersom det stigande vattenstndet troligen skulle bero p hgt vattenstnd i havet, inte p hg vattenfring i floden. Bojen lades ut och frankrades rejlt, strmmarna var ganska starka i floden, och vi ville naturligtvis inte hamna i en situation dr bojen slet sig och drev ut till havs! Den var alltfr dyrbar fr dylika excesser. Projektet blev lyckat. Bojen fungerade vl och frsg oss med mngder av data, och om vattenstndet ngon gng brjade nrma sig det kritiska visste vi det innan det brjade stiga ordentligt inne i staden. Allt vervakat direkt frn datorer inne p det lokala flodvervakningskontoret. Allt var frid och frjd. Men, en dag ropade en av de lokala medarbetarna in mig till kontrollrummet. Bojen har slitit sig, jag kan se hur den rr sig!

Stora vida vrlden

235

Mycket riktigt, man kunde p datorskrmen enkelt se att bojen inte lngre lg stilla, och tmligen precist flja dess rrelse p skrmen. Det var bara ett fel - den rrde sig motstrms, upp lngs floden mot staden! Vi fljde fascinerat vr bojs vidare vandring, upp lngs floden och in mot staden. Till slut lmnade den till och med floden och rrde sig upp p land, fr att slutligen stanna p en punkt ngonstans inne i staden. Vi var helt frbryllade.

Lika frbryllade var dock inte vra lokala medarbetare, srskilt inte vr chauffr, en slags lokal torped med stor kroppshydda och kldd i den helt frvntade vita kostymen med tillhrande vit hatt. Behver jag nmna att han hade stor slokmustasch? Det ser ut som om vr boj finns p marknaden, sa han. Bst jag ker upp och tittar, men jag behver lite sllskap.

236

Stora vida vrlden

S kom det sig att vr lokale torped, tillsammans med 3 andra mn av tvivelaktig moral och med mycket muskler, kte upp till stadens livliga och frgstarka marknad fr att leta efter vr boj. Och mycket riktigt, dr fanns den till salu, bland grnsaker, illrda pepparfrukter, skriande hns, gamla skor, tjocka trjor, frgade textilier och piratkopierade CD-skivor lg vr boj. Oskadad men med den kraftiga kedjan till frankringen avkapad, troligtvis med en bgfil eller liknande. Sljaren, en mycket lokal typ som naturligtvis hade hittat bojen drivande omkring och tyckte att vi skulle vara tacksamma fr att han tagit hand om den, begrde frst motsvarande cirka 2000 kronor fr den, men fick till slut, under press frn 4 stycken mycket hotfulla personer, en hitteln p knappt 500 kronor. Han sg tydligen en aning missnjd ut, 500 var frsts mindre n 2000, men enligt vr personal var han antagligen ganska njd med sitt dagsverke nd. 500 kr motsvarade en normal mnadsln fr mnga. Och fr oss var det trots allt billigt fr en pjs som var vrd nrmare miljonen.

Stora vida vrlden

237

238

Stora vida vrlden

Afdelning 5
Lrdomar frn oceaner och poler

Polarstation G. von Neumayer svarar inte............................. 240 Vittnesbrd om tyskars och irakiers omvittnat dliga sjben . 247 Traditionella svenska drycker p otraditionella stt .............. 255

Stora vida vrlden

239

240

Stora vida vrlden

Polarstation G. von Neumayer svarar inte

Under en period av mitt brokiga leverne gnade jag mig med liv och lust t utforskning av de kanske mest ogstvnliga, men p mnga stt ocks mest fascinerande, delarna av vrt klot, nmligen polaromrdena. Drivkraften fr oss forskare var inte bara de intressanta och viktiga frgor rrande Moder Jord och hennes funktioner som kunde studeras i dessa extrema hrn av vrlden, utan bestod ocks i mycket hg grad av ventyrslystnad och en nskan om att se och uppleva sdant som r f mnniskor frunnat. Jag befann mig, d denna berttelse utspelar sig, ombord p M/S Stena Arctica, en 185 meter lng bulklastare som inhyrts av Svenska Polarforskningssekretariatet fr att frakta ett drygt 60tal nordiska forskare, byggnadsarbetare (!), besttningsmn och journalister, samt uppsjar av utrustning av diverse slag, ner till Weddellhavet i Antarktis. Nrvaron av byggnadsarbetare frklaras av att ett av vra uppdrag var att bygga upp den svenska forskningsstationen Wasa och den finska dito p en bergstopp som stack upp ur inlandsisen p Dronning Mauds land.

Stora vida vrlden

241

Under resan fick vi uppleva mnga sllsamma ting; fantastiska isberg av gigantiska mtt (ett berg av samma storlek som Belgien hade nyligen lossnat i nrheten), nrkamp med pingviner av olika slag (de flyttade sig inte frrn man kom c:a 1 meter frn dem), 24 timmar lnga krningar med bandvagnar fr att frakta folk och byggmaterial till forskningsstationsbygget, helikopterfrder ver inlandsisen, samt ett rekord: vi blev en dag det fartyg som varit lngst sderut ngonsin (7822.1S, 3710.0W) nr vi trngde s lngt sderut vi kunde i Weddellhavet.

Karta med de svenska stationerna Wasa och Svea utmrkta

242

Stora vida vrlden

Med ombord p fartyget var ocks ngra tyskar, som utfrde lite geologisk forskning men mest utnyttjade oss som fraktbt fr att komma ner till den tyska forskningsstationen Georg von Neumayer, som inte lg s vldigt lngt frn de nordiska. Eftersom vi reste med en bulklastare med enorma lastrum hade tyskarna med sig en del otympligt gods som inte direkt lmpade sig fr ordinrt fraktflyg, ssom pistmaskiner, containrar och liknande. Tyskarna hade funnit att pistmaskiner var utmrkta transportmedel p isen, sjlva frlitade vi oss dock till Hgglunds bandvagnar, en konstruktion som kanske mnga svenska lsare sttt p i det militra. Efter att vi en dag i slutdelen av vr lnga resa lyckats lgga till vid havsiskanten och hissa tyskarnas maskiner verbord fr vi en inbjudan att komma och beska forskningsstationen p eftermiddagen. Inbjudan mottogs naturligtvis tacksamt, efter 55 dagar till sjss r det alltid en upplevelse att se ngot nytt. Jag hade sjlv varit iland p isen ngra gnger, och ven krt bandvagn till stationen vid tv tillfllen, s lite avkoppling hade jag haft, men det fanns de som inte varit av fartyget sedan vi lmnade Montevideo (s.k. ombordare finns p alla handelsfartyg, s ven detta). Efter lunchen hade det blst upp lite, och vi fick problem nr vi frskte lgga till lngs inlandsiskanten. Till slut fick vi hissas iland med korgar. Tyskarna kom med sina pistmaskiner och hmtade oss, naturligtvis i perfekt formerade kolonner och med precis effektivitet. Det var c:a 7.5 km till stationen och frden tog en halvtimme. Av detta kan den matematiskt bevandrade lsaren rkna ut att pistmaskinerna gick med c:a 15

Stora vida vrlden

243

km/h. Vra bandvagnar gick fortare, 25-30 km/h med tomma lastvagnar, men tyskar har ju alltid satt grundlighet fre hastighet. Nr vi kom fram till stationen sg vi ingenting, i varje fall nstan ingenting. Ett par skorstenar och ngra antenner stack upp ur isen, dessutom stod det ett par flygplan parkerade vid sidan av. Var detta allt, eller hade vi kommit fel? Nej d , det var i hgsta grad rtt. Frklaringen r att stationen var uppbyggd av stora rr som lagts ut p isen, och att dessa rr versnades med ungefr 1 meter sn per r. Vid vrt besk lg stationen nrmare 8 meter under ytan, och man berknade att den bara kunde anvndas i ytterligare 2-3 r, drefter antogs risken bli fr stor att rren skulle kollapsa under isens tyngd, och stationen mste verges. Detta bekymrade dock inte oss, utan vi gick ner i lejonets kula genom en stor port som lg nedanfr en ramp i isen. Det var frvnansvrt stort inuti, rren var skert minst 8 meter i diameter, s man hade gott om utrymme. Tyskarna hade dagen till ra, frutom att de hissat en svensk flagga som tv svenska kolleger sknkt till polarforskningsfartyget Polarstern frra ret, bullat upp med kaffe och tyskt l i lnga banor. Vi var naturligtvis inte blyga av oss, utan lt oss vl smaka. Inte s mycket av kaffet, det kan vi f hemma, men vl av den vriga frplgnaden. Efter en rundvisning av stationen, som bland annat hade en mycket vlutrustad medicinsk avdelning, samt naturligtvis en lkare, brjade det s smtt bli dags fr oss att terg. Dock

244

Stora vida vrlden

visade det sig att det blst upp ytterligare, och att fartyget blivit tvunget att lmna iskanten eftersom dyningen blivit lite vl hg. Vi var fast hos tyskarna! Eller var det mjligen de som knde sig mest fast? Nu brjade nmligen problemen fr vra vrdar: hur skulle man underhlla 40 svenskar som vntar p att f terg till sitt fartyg? Balett? Koloratursng? Visafton? Meditation? Nej, det fanns naturligtvis bara ett, sger ett, stt: mat och dryck.

Tysk pistmaskin inne i stationen Fram kte tysk korv och grillad kyckling, samt strre mngder iskall bier. Att f den iskall var ju aldrig ngot problem i dessa trakter. Stmningen bde steg och sjnk p en gng, det

Stora vida vrlden

245

vill sga den steg hos alla svenskar i takt med ldrickandet, och den sjnk hos tyskarna som brjade se allt mer desperata ut. Jag vet inte riktigt om de bara tyckte det var jobbigt med 40 fulla svenskar i stationen eller om de ville terg till sina jobb, eller om de till och med bekymrade sig fr att vi skulle tmma hela lfrrdet, vilket troligtvis inte var litet. Vi gjorde i varje fall vrt yttersta, om jag sger att jag drack 10 l r det nog en underdrift. Och jag var lngt ifrn vrst. I vilket fall som helst var tyskarna mycket tjnstvilliga d vi till slut fick ett meddelande frn fartyget om att de nu var nra iskanten, och att vi borde komma dit och frska ta oss ombord innan det blev fr sent. Riktigt mrkt blev det aldrig, eftersom vi befann oss s lngt sderut, men sent blir det var man n befinner sig. Pistmaskinerna gick nu med oanad hastighet ner mot iskanten. Kolonnerna var inte lngre lika perfekta, nu gllde hastighet framfr perfektion! Vl framme vid iskanten blste det mer n frvntat, och det fanns ingen mjlighet fr fartyget att lgga till ordentligt. Vi stod dr som en lallande gng p vg hem frn en fredagsfest och undrade vad som skulle hnda. Gulare sn har vl aldrig skdats i Antarktis. Till slut lyckades de f fartyget att ligga ngorlunda stilla rtt nra kanten, tillrckligt nra fr att vi skulle kunna hissas ombord i korgar. Det snade som bara attan och korgarna svngde betnkligt nr Ali Hassan, en norsk neger (!), hissade upp oss med de jttelika kranarna, avsedda fr ngot tyngre laster n en liten korg med 3 personer i. Ett par tyskar fljde med ombord, men nr de skulle tillbaks till sina pistmaskiner sade skepparen stopp, det var fr riskabelt. De fick vackert stanna ombord till nsta dag. Vad jag mrkte hmnades

246

Stora vida vrlden

de dock inte genom att frska tmma vrt lfrrd. Det hade heller inte varit enkelt, inte ens fr tyskar, fr det var rtt stort.

Stena Arctica frn helikoptern Nsta morgon var vdret lite bttre, dock inte vra huvuden, men det lyckas oss till slut att stta iland de vernattande tyskarna och de sista av de tyska containrarna. Drefter satte vi kurs norrut mot Marambio, en argentinsk forskningsstation p den Antarktiska halvn (mest befolkad av militrer, trots att militr personal r frbjudet enligt Antarktistraktatet), resans slutml fr vr del.

Stora vida vrlden

247

Vittnesbrd om tyskars och irakiers omvittnat dliga sjben

Vid ett tillflle fr ett icke helt fraktfullt antal r sedan, under min period som upptcktsresande och utforskare av vrldshavens hemligheter, fick jag mjligheten att medflja p en tysk expedition p den beryktade Nordsjn. Jag anvnder ordet beryktad av flera skl, Nordsjn r ju inte minst knd och omsjungen frn mnga sjmanshistorier och i mnga skrnor frn de sju haven, som under mrka och kulna vinterkvllar plgar berttas fr mindre befarna hrare, kanske framfr en sprakande och vrmande brasa, av mnniskor som av tidigare erfarenhet benmner sig ssom sjbussar eller liknande attribut. Men, det r ocks omvittnat, allmnt knt och vetenskapligt bevisat att Nordsjn, till stor del tack vare sin relativa grundhet, stora omrden r bara 20-30 meter djupa, mycket snabbt under blstens inverkan kan frvandlas frn en mild och stilla vattenspegel till ett rykande och sjungande inferno. Detta var nu ngot som ocks jag fick bevittna. Expeditionen, som var planerad att g frn Bremerhaven till Frarna, hade som huvudsyfte att fr vetenskapens rkning

248

Stora vida vrlden

upptaga vattenprover frn olika djup p olika stllen lngs rutten, fr att medelst en kemisk analys av dess olika bestndsdelar kunna utrna nytt vetande om bde vattnets cirkulation och om det marina livet, p mikroskopisk niv, i detta hav. Med p expeditionen fanns 5-6 tyska vetenskapare frn Bremerhaven och Hamburg, en irakisk gstforskare samt jag och min medarbetare frn hemlaboratoriet. Dessutom hade bten en besttning p ett 10-tal man, inklusive en halvtokig kock (av ngon anledning r denna besttningskategori ofta mer eller mindre knasig, jag vet inte varfr). Fartyget, som var brandgult till frgen och hade namnet R/V Victor Hensen efter en tysk marinforskare, var inredd och utrustad fr sitt ndaml, vetenskapliga expeditioner till havs, och hade all tnkbar utrustning fr upptagande av vattenprover frn allehanda djup. Utrustning fr analys av vattenprover, en gaskromatograf, hade vi sjlva med oss. Detta instrument sattes upp, skruvades och bands fast i bnk och skott, gasledningar drogs fram, varefter apparaten krdes igng och provades noga innan bten lade ut frn Bremerhaven tidigt en morgon. Fartyget, eller kanske snarare bten, var inte s stort, knappt 40 meter lngt, vilket dock under de flesta omstndigheter r mer n tillrckligt. Dock, nr jag gick in p toaletten som lg vid forskarnas hytter sg jag att dr fanns en toalettstol, ett handfat och en stor rostfri spyvask, minst 60 cm i diameter! Redan hr borde jag anat ord angende btens, och kanske ven tyskarnas, sjegenskaper, men det gjorde jag inte, inte nnu. Det blste friskt nr Victor Hensen stvade ut mot havet lngs en kanal och genom ett par slussar. Tyskarna brjade se oroliga ut, och det visade sig att s snart vi kom ut till kusten

Stora vida vrlden

249

och frigjorde oss frn kanalens lugnande inverkan brjade bten rulla betnkligt i den relativt grova sjn. Och nr jag sger betnkligt menar jag betnkligt, det vore lttast att jmfra oss med ett extra urholkat ntskal guppande p vgorna. Som genom ett trollslag frsvann tyskarna och irakiern ner i btens inre, dr hytterna lg. Vetenskapsmnnen allts, inte besttningen, den arbetade naturligtvis vidare som om inget hnt, men vra forskande kollegor var som uppslukade av ett svart hl.

Vrt enda skydd mot den rasande Nordsjn Blsten och rullandet fortsatte med ofrminskad styrka hela dagen. Alla lsa saker rullade fram och tillbaks, vi fick stuva minsta skruv ordentligt fr att den inte skulle frsvinna. Det brjade bli svrt att g, srskilt i lejdarna, nr benen msom var

250

Stora vida vrlden

som bly (nr bten gick uppt) och man msom lttade frn marken (nr bten var p vg nert i nsta dal). Att sitta p en vanlig stol var inte att tnka p, om man inte tryckte upp den i ett hrn och hll emot med ftterna s man inte ramlade ut nr bten lutade ut ur hrnet. Jag knde mig ocks lite halvtaskig och gick ner och lade mig en stund bland de stnande tyskarna, men efter en halvtimma kom min medarbetare ned och sa att hon behvde hjlp, s jag steg upp och fortsatte arbetet. Vi frvntade att bten skulle stanna p den frsta provtagningspunkten s att vi kunde ta de frsta proverna framt eftermiddagen, nr vi kommit en bit ut, men besttningen meddelade oss att det blste fr mycket, s det gick inte att stanna och ta ngra prover! De provhmtare vi skulle anvnda oss av var en slags flaskor (kallas Go-Flo fr de som knner till detta) som fsts p en lng vajer och vinschas ut p sidan av bten, och det blir fr farligt att hantera detta om det rullar fr mycket. Istllet fick vi ta vatten ur ett system som pumpade upp havsvatten frn strax under ytan, och som kom ut i en vanlig kran i laboratoriet. Ltt och geschwint frsts, men inte direkt det optimala, och vi kunde ju bara f prover frn ytan. Men vad skulle vi gra? Det var bara att ta prover frn kranen och gra det bsta av situationen. Besttningen, som tydligen var van vid tyska sngliggande forskare, var flera gnger inne och kollade p oss hrdade utlnningar som jobbade trots sjgngen, och naturligtvis imponerade vi lite p dem. P tyskfronten, dremot, intet nytt. Nr vi skulle ta middag var det dags fr nsta cirkusnummer. Mssen var inte srskilt fullsatt, s gott om plats var

Stora vida vrlden

251

det ju, men inte ltt att sitta och ta. ven om slingerdukar var utlagda (vta trasor under tallrikarna) rullade det s mycket att man var tvungen att anvnda en hand till att hlla fast tallrikar och glas med och en hand till att hlla fast sig i bordet med. Vad skulle man d ta med? Enda mjligheten var att frska hlla kvar tallriken och glaset med armbgen, och anvnda ena handen till att ta med. Inte helt ltt, men det fick ju g. Bordet kunde man inte slppa, det mrkte jag nr jag gjorde det, och genast flg ivg baklnges i en tv meter lng nedfrsbacke, som sekunden innan varit en uppfrsbacke, tills jag slog i skottet bakom mig med en smll! Det var vl tur att kocken inte serverade kttbullar, de hade tveklst rullat ivg frn tallriken i samlad tropp innan man hunnit spetsa den frsta p gaffeln. P tyskfronten fortfarande intet nytt. Efter middagen skulle jag g p toaletten. Det rullade s mycket att det inte gick att sitta p holken utan att hlla ut hnderna och sttta sig mot bda sidovggarna! Tur att utrymmet inte var s stort, s man kunde gra detta. Att sova blev heller inte helt enkelt, eftersom man var p vg att rulla ur kojen om man lg avslappnat. Dessutom lg kojerna s att man rullade ena stunden med huvudet upp, nsta stund med ftterna upp, vilket fick till fljd att blodet vxelvis rusade in och ut ur huvudet. Det enda sttet att ligga ngorlunda stilla blev att ligga p rygg med armarna utsprrade t sidorna, s man inte rullade fr mycket. Jag provade senare att lgga in min flytvst under madrassen p sngens utsida, s man kunde ligga i en dal upptryckt mot vggen. Det var inte mycket bttre, men gjorde i varje fall s att man inte behvde ligga p rygg hela tiden. P tyskfronten nnu intet nytt.

252

Stora vida vrlden

Nsta dag fortsatte blsandet som frr, mjligen blste det nnu mer. Vi kunde fortfarande inte ta prover p vanligt stt, utan fick frlita oss till pumpen. Dessutom meddelade skepparen nu att Frarna inte lngre stod p programmet, istllet skulle vi g till Aberdeen och nja oss med det, lngre kunde vi inte komma under rdande vderlek. Faktiskt dk en av tyskarna upp p frmiddagen, en ung kille som nu hade terhmtat sig spass att han kunde frska jobba lite. Det kunde vi vl se som ett positivt tecken. Mindre positivt var att irakiern ocks dk upp, helt desperat och med ngot minst sagt vilt i blicken. Han hade nu spytt s mycket att han inte kunde spy mer, och vdjade till styrman (som var sjukvrdsansvarig ombord) att han skulle f saltinjektioner, s han inte skulle d av saltbrist efter allt spyende! Styrman sg ngot ofrstende ut, han hade tydligen inga saltinjektioner att ta till. Den stackars irakiern fick vackert krypa till kojs igen med ofrrttat rende. P kvllen, nr en utvald skara satt och t middag i det alltjmt kraftiga rullandet, med hjlp av armbgar, tre hnder och vad som nu behvdes, hrdes ett stort brak frn manskapsmssen. Vi ramlade in och fick se att det var TV:n som brakat i golvet. Till historien hr att den minsann inte bara stod p en hylla och vntade p att f ramla ner, den satt ordentligt fastskruvad med kraftiga jrnband som fsts i skotten, men det var tydligen inte tillrckligt! Tidigare p dagen hade en hylla med mjl, socker och annat brakat ner inne i byssan. Kocken gick av ngon anledning runt och gapskrattade, tckt i mjl, sirap och annat. De r lite knasiga, kockarna, som sagt var. P tyskfronten inte nytt, frutom den enda killen som visat sig.

Stora vida vrlden

253

P tredje dagens morgon kom vi ntligen fram till Aberdeen, och kunde lgga till i den stora hamnen bland fiskebtar och oljeindustrins underhllsfartyg i vrldens graste stad (alla hus r av granit, eller om de r nyare, av betong), som trots detta namn inte alls r s dlig att beska. Eftersom det r en stor hamnstad finns dr gott om pubar, och dessutom ofta sckpipeblsare p huvudgatan Union Street.

Aberdeen - ntligen framme P tyskfronten hnde det nu saker - till slut. Som genom nnu ett trollslag, men nu omvnt, dk tyskarna upp igen och brjade arbeta, nr vi nu lg vid kaj. Riktigt med vad vet jag inte. Eftersom de inte tagit ngra prover p vgen borde det inte finnas ngot att gra, men det kan hnda att killen som piggnade

254

Stora vida vrlden

till medan vi fortfarande var till sjss hade lyckats rdda ngra skvttar vatten t de vriga. Irakiern meddelade prompt att han inte tnkte ka med oss tillbaks, lmnade bten och kte ivg till flygplatsen i en taxi. Vi sg inte honom mer, frgan r om tyskarna ngonsin sg honom mer, eller om han kte hem till Irak direkt. Vi lg kvar i Aberdeen att par dagar fr terhmtning, innan vi pbrjade resan tillbaks. Det blste fortfarande, om n inte riktigt lika mycket, men tyskarna utfrde terigen samma magiska trick och frsvann ur synfltet under hela terresan. Vi arbetade vidare som vanligt, besttningen var terigen inne och konstaterade med beltna miner att sjgngen inte bet p oss, och vi kom tillbaks till Bremerhaven efter drygt ett par dygn. Vetenskapligt fick vi vl inte ut s mycket av resan, eftersom vi inte kunde ta ordentliga prover, men vi hade i varje fall gjort god reklam fr oss sjlva hos besttningen, ven om det nu inte riktigt var sjlva mlet med utflykten. Men, ver vdrets makter r det, som bekant, svrt att rda! Och jag undrar fortfarande vad tyskarna gjort Ran fr ont

Stora vida vrlden

255

Traditionella svenska drycker p otraditionella stt

Resenrer som tillbringat viss tid i den hga Nord, nrmare bestmt i konungariket Sverige, torde ngon gng ha frundrats ver de traditionella svenska dryckesvanorna. Hr intagas till maten inte bara lttare saker ssom l och vin, utan ven starkare drycker ssom vodka. De flesta beskare i landet har svrt att frst hur mat kan kombineras med starksprit, men vanans och traditionens makt r stor. Dessutom r det bra fr hlsan, resonerar dessa underliga personer. Ett srskilt kapitel kan gnas t punschdrickandet. Svensk punsch r en i mngas smak vedervrdigt st dryck som kan intagas bde iskall som en svalkande (nja) dryck p sommaren, men ocks i uppvrmt tillstnd under kyliga dagar. Det senare tilltaget hnger intimt samman med den svenska vanan att under vinterhalvret alltid ta en soppa p torkade gula rter, helt logiskt benmnd rtsoppa, p torsdagar. Detta r en urgammal tradition som av olika anledningar r p stark tillbakagng i det moderniserade och internationaliserade

256

Stora vida vrlden

svenska samhllet, men som lever kvar bland ldre personer och p mer traditionellt inriktade institutioner. Sjfarten r ett typexempel p det senare. Jag arbetade en tid p ett svensk institut som sysselsatte sig med fysiska, kemiska och i viss mn biologiska underskningar av haven runt Sverige. Fr att kunna bedriva dessa underskningar p ett effektiv stt hyrde vi in oss p ett fr ndamlet specialutrustat fartyg tillhrande Fiskeriverket, den 60 meter lnga U/F Argos. De flesta av oss tillbringade varje r tskilliga veckor p detta smtt klassiska fartyg.

Nedisad Argos med fyra forskare

Stora vida vrlden

257

Det mesta av arbetet gick p rutin. Vra underskningar utfrdes naturligtvis dygnet runt, det vore alltfr dyrt att inte utnyttja fartyget till fullo, varfr vi fick jobba i skift. Att, som en ofrstende person uttryckte sig, g iland p en holme och grilla om kvllarna var det inte tal om. Arbetet utfrdes ocks oavsett vderlek, det spelade ingen roll om det sregnade, var 15 grader kallt eller blste som attan, proverna skulle upp och analyseras nd. Det enda som kunde stoppa oss var om det blste smdjvlar, mer n 25 m/s eller s, d blev det helt enkelt fr farligt att ta prover lngre. Det fanns allts i princip bara tre saker att gra ombord - jobba, sova eller ta. Hrav kan man dra slutsatsen att mltiderna under dessa omstndigheter, som s ofta p isolerade arbetsplatser blir ngon slags hgtider, det enda njet man har. Inte p Argos. Kocken hette Leffe och var en pyknisk gubbe i 60-rsldern. Enligt egen utsago, som vi ofta fick hra, srskilt nr han hade druckit, var han handelsflottans bsta kock. Den uppfattningen var han helt ensam om. Han kunde inte laga ordentlig mat, han kunde inte hlla rent i byssan, han kunde inte hlla sig sjlv ren. Det mesta var fel. Han hll sig med ngra specialiteter som vi fick rtt ofta, och hr kommer ngra exempel. Fick vi ris till maten en dag, s visste vi att nsta morgon skulle det bli rispannkakor till frukost. Av somliga gick dessa under benmningen brottarmattor, eftersom de som regel var stora och relativt svrtuggade, samt otroligt feta (vad det sistnmnda nu har med brottning att gra). En annan specialitet var sprckta korvar, en slags lunchkorvar som han kokte i ett spad med lk, tills alla korvarna definitivt hade spruckit och flkt sig ut och in.

258

Stora vida vrlden

I byssan fanns det en maskin fr potatisskalning, som inte rengjordes srskilt ofta. En ur besttningen tittade en gng ner i denna maskin nr bten lg i hamn, och blev s cklad av det han sg att han slngde ut hela maskinen med en gng (han var maskinist, s det var vl hans bord.). Drefter fick vi bara fyrkantig, smakls, potatis serverad. Frklaringen var att Leffe inte orkade skala fr hand, s han kpte in stora bakpotatisar och skar av sidorna med en stor kniv, det gick fortast. Tyvrr var inte denna sortens potatis lmplig att koka, varfr den kom in p bordet i stora, vita, vattniga fyrkanter, fullstndigt utan smak. Det fanns dock en ljuspunkt: p torsdagar, under vinterhalvret, serverades alltid rtsoppa, och till rtsoppan drack vi varm punsch. Mssen var traditionell p mnga stt, med bruna trpaneler och ett portrtt p Kungen och Silvia p vggen. Punsch kndes helt rtt, srskilt nr det var kallt ute. Bten hll dock inte med dylika excesser, punschen fick vi sjlva ta med. Eftersom de flesta av oss var kemister var detta inget problem, och punschen var allts inte inhandlad p Systembolaget, utan framstlld av laboratoriesprit och essens. Tillverkningen betroddes endast plitliga medarbetare, som ofta hade sina egna tricks (snabbmogning av punschen i ultraljudsbad var ett sdant). Det kunde dock g fel ibland, trots flera rs rutin. Avsaknaden av en skriftlig procedur, trots att laboratoriet var ackrediterat av SWEDAC, r en delfrklaring till nedanstende hndelser.

Stora vida vrlden

259

Vid ett tillflle hade punschen blandats till av en chilenare som arbetade p laboratoriet, och som trots att han inte var infdd svensk hade lrt sig att uppskatta punsch till rterna. Nr hans skapelse bars in och vi brjade lppja p den hll alla p att storkna och stta i vrngstrupen. Folk sg ut som rdspritslyktor i ansiktet. Den var stark nt s in i bomben! ven rutinerade sjfarare och knda halvalkisar bland besttningen ojade sig, och kunde inte dricka upp. Chilenaren mrkte ingenting. Efter maten frhrde vi honom om hur han gjort, ngot hade uppenbarligen gtt fel. - Jag har fljt receptet, en flaka essens och en flaka sprit, var det enda vi fick ur honom. Detta dg inte som frklaring, men nr vi underskte de tomma flaskorna frstod vi till slut vad som hnt. Normalt brukade vi kpa essens med socker i, denna kommer i 33 cl flaskor. Enligt receptet skall en sdan flaska blandas med en flaska (samma mngd) brnnvin, och man fr d en punsch som r 20%, lite svagt men OK. Med labsprit kan man ju alltid gra den lite starkare. Dock, denna gng hade ngon kpt sm essensflaskor p 10 cl utan socker, man skulle allts tillstta socker sjlv. Detta hade chilenaren antagligen inte uppfattat, utan gjort som han brukar gra, det vill sga blandat essensen direkt med labsprit - klart! Instruktionen p essensen ld faktiskt ngot i stil med blanda flaskans innehll med en flaska sprit men receptet avsg naturligtvis 40% brnnvin, inte 95% labsprit, och dessutom skulle man koka en sockerlag och tillstta. Ngot socker fanns garanterat inte i blandningen som serverades. Slutsatsen blev att han troligen blandat 10 cl essens med 1 liter

260

Stora vida vrlden

95% sprit, och glmt att tillstta sockerlag. Det blir mer n 85% alkohol i slutprodukten! Inte undra p att vi storknade. Men, han hade ju fljt receptet...

H.M. Konungen med sin brud Som en slags kontrast intrffade en annan felaktighet i tillverkningen vid ett senare tillflle, lika klassisk bland de sgner som plgar berttas p fartyget. Den hr gngen var det jag sjlv som var ansvarig fr tillverkningen. Spriten fanns inte lngre p 1-liters flaskor, utan inkptes nu i stora 25-liters dunkar. En sdan fanns ombord, det visste jag nr vi ntrade fartyget strax fre avgng. Dock upptckt jag till min fasa att dunken nstan var tom, dr fanns bara ngon deciliter kvar p botten! Desperat sprang jag tillbaks till laboratoriet, fick syn p

Stora vida vrlden

261

en halvfull dunk som jag ryckte med mig och sprang tillbaks till bten, som nu lg och slet i frtjningarna av lust att ge sig av. Flmtande langade jag in dunken p laboratoriet och pustade ut. Nsta dag tillverkade jag punsch enligt receptet och min egna gedigna erfarenhet: 10 cl essens, 75 cl brnnvin (d.v.s. utspdd labsprit) och en sockerlag som tillverkades ombord. Nr jag provsmakade den tyckte jag att den smakade lite svagt, s jag hllde i mer sprit. Glad i hgen stllde jag undan punschen fr torsdagens begivenheter, och brjade arbeta. P torsdagen bars rtsoppan och de tillhrande pannkakorna fram i mssen, och den varma punschen stlldes fram p bordet under det att Kungen och Silvia med belten min tittade ner frn sitt portrtt. Alla t och drack, och jag fick berm fr att punschen var s mjuk och fin, som om den vore lagrad lnge. Alla var njda och beltna. Senare p kvllen behvde jag sprit fr att tvtta ngra elektroder. Jag hllde upp lite frn dunken, men tyckte att det luktade konstigt. Gammalt vatten eller ngot, absolut inte 95% labsprit. Jag hllde upp lite mer. Nej, samma unkna doft slog mot mig. Vad var nu detta? Hade ngon stulit spriten? Jag underskte dunken ytterligare, och fick se att ngon skrivit Gta lv p etiketten. Mysteriet ttnade. Vad betydde detta? Ivrigt kastade jag mig p telefonen och ringde folk p laboratoriet hemma, som upplyste mig om att en dunk med provvatten frn Gta lv frsvunnit frn frrdet, och de undrade om jag sett den. Jo, det hade jag vl. Sanningen var

262

Stora vida vrlden

allts att jag ftt med mig en dunk med Gta lvvatten istllet fr labsprit, och att det var detta vatten som utgjort huvudingrediensen i den punsch jag tillverkat! Inte undra p att den smakade milt.

Lmplig punschbas? Nu blev jag livrdd att jag frgiftat alla ombord, vattnet i Gta lv r ju inte det allra bsta ut bakteriologisk synpunkt. Skulle nu samtliga bli magsjuka ocks? Det var inte utan att jag darrade p manschetten. Men, det visade sig att s inte var fallet, ingen verkade drabbas av den typen av symptom. Det r klart, vem kan bli sjuk av att dricka lite mild punsch, ven om den nu framstllts p ett otraditionellt stt?

M. Bertilescu Historier frn den stora vida vrlden

Dr. Mihael Bertilescu (f. 1961) r en av vr tids strsta reseskildrare, och har gjort sig knd fr sitt trffskra och mlande skdliggrande av de oanade kulturkrockar en resenr frn den civiliserade delen av vrlden kan rka ut fr i mer avlgsna hrn av vr planet. Bertilescus sprk r elegant men med en ton av groteskt burleskeri och bildligt mlande uttryck som leker med, och utmanar, lsarens alla fem sinnen p ett stt som ingen annan frfattare lyckats med. De sirligt utsmyckade meningarnas vokabulra essens frambringar en knsla av nrvaro med en samtidig stringent emotion av distans och medverkan, rubbande de knda fysiska lagarnas bundenhet och ramar av oanade possibiliteter. Han blottlgger den underliggande psyko-corpiala mentaliteten ssom ingen lyckats med sedan Professor Ernst Kretschmers dagar.

Frsta utgvan av det banbrytande verket Historier frn den stora vida vrlden utkom hsten 2005.