You are on page 1of 39

I

SUMMARY

Netz, B. Lysergic acid diethylamide (LSD-25) and suggestibility.
Part I: Analysis of earlier literature.MPI B-rapport nr 16,
dec 1968 (in Swedish).

A review of the earlier literature on relationships of hallu­
cinogenic drugs to suggestibility has been undertaken. The con­
cepts of primary and secondary suggestibility are presented, as
well as a history of the use of drugs in enhancing hypnosis and
suggestibility. Various examples of suggestibility influences on
hallucinogenic drug experiences are given. At this point, the
heightened suggestibility under LSD is stressed, as well as the
influence of factors such as personality, expectations, attitu­
des ("set") and environmental conditiors ("setting") upon the in­
dividual's reactions to LSD. Resultant effects of hallucinogenic
drugs on hypnotic susceptibility and primary suggestibility are
described. It is concluded that the affective and ideational con­
tents of the LSD reaction can be directed and modified by extra­
drug variables. Therefore, "set" and "setting" are of utmost
importance in predicting and interpreting the outcome of LSD
intoxication in connection with research and psychotherapy in
general, and psychochemical warfare in particular. 88 references.
II

REFERAT

Netz, B. Lysergsyre dietylamid (lSD-25) och suggestibilitet.
Del I: Analys av tidigare litteratur. MPI B-rapport nr 16,
dec 1968.

Rapporten innehåller en översikt och analys av tidigare litte­
ratur över relationer mellan hallucinogener och suggestibili­
tet, Begreppen primär och sekundär suggestibilitet diskuteras,
liksom effekter av olika droger på hypnotiserbarhet och suggesti­
bilitet. Härefter ges exempel på effekter av diverse suggestions-
faktorer på LSD-reaktioner. Härvid omnämnes den förhöjda suggesti-
biliteten under LSD-påverkan, betydelsen av personlighetsfaktorer,
förväntningar, tillfälliga stämningslägen, attityder ("set") och
yttre betingelser ("setting") för individens reaktion på denna.
Effekter av hallucinogener på hypnotiserbarhet och primär suggesti­
bilitet redovisas. Sammanfattningsvis framhålles, att såväl emotio­
nella som kognitiva LSD-reaktioner kan påverkas och styras i hög
grad av icke farmakologiskt betingade faktorer ("extra-drug varia­
bles"). Faktorer som "set" och "setting" måste m a o noga beaktas
i samband med en bedömning och utvärdering av resultaten av LSD-
påverkan vid grundforskning och psykoterapi i allmänhet och psyko-
kemisk krigföring i synnerhet. 88 referenser.
III
FÖRORD

Denna rapport utgör inledning och allmän bakgrund till två
följande rapporter, vari kommer att redivisas resultaten
från experimentella undersökningar över interaktionen mel­
lan LSD-25 och hypnotisk suggestibilitet (MPI B-rapport nr
17, dec 1968 och MPI B-rapport nr 19> dec 1968).

Rapporten ingår för MPI del i institutets forskningsprojekt
nr E 012: "Studier av beteenden förorsakade av psykokemiska
stridsmedel o" Författaren till rapporten, bitr militärpsyko­
logen Björn Neta har ingått i den arbetsgrupp bestående av
laborator Anders Sundwall, FOA 1 och docent Sten Mårtens,Rå-
lambéhovs- sjukhus, Stockholm, som varit knutna till detta
forskningsprojekt.

Rapporten har granskats av militäröverpsykologen Jan Agrell,
MPI och tf professor Carl-Otto Jonsson, Psykologiska institu­
tionen, Stockholms Universitet.
INNEHÅLL

sid
Allmän bakgrund ........................................... 1
Inledning ............................................. 1
Primär och sekundär suggestibilitet .................... 3
Tidigare litteratur över effekter av olika droger på
suggestibilitet och hypnotiserbarhet ............... 6
Sammanfattning .............. 8
Hallucinogener och suggestibilitet ......................... 9
Effekter av suggestibilitet på drogupplevelser ......... 9
Exempel på sekundär hypersuggestibilitet ................ 11
Sammanfattning ............ 16
Effekter av hallucinogener på primär suggestibilitet/
hypnotiserbarhet .................................. 17
Sammanfattning ............. 21
Slutsatser och allmän sammanfattning............... 21
Referenser ...... 26
1
ALLMÄN BAKGRUND

Inledning

"The psychochemicale will he the most
difficult of all weaponry to control
and supervise if disarmament ever comes.
Meanwhile they should be recognized for
what they are - agents of war with, not
without, death."
Sidney Cohen ("The Beyond Within.
The LSD story." New York; Atheneum,
1965).

Sedan slutet av 1950-talet har kemiska stridsmedel ägnats
ett förnyat och alltmer påtagligt intresse. Sålunda har äm­
nen med extremt hög toxicitet eller för övrigt skadliga bi­
verkningar blivit föremål för mycket målmedvetet inriktade
undersökningar vid stormakternas militära forskningsinstitu—
tioner. Till de kemiska stridsmedlen hänföres dels dödande
stridsgaser (t e nervgaser),dels s k prestationsnedsättande
ämnen. De senare, vilka inom NATO går under beteckningen "in­
capacitating agents", kännetecknas av att de icke avses ha
dödande verkan, men att de (även i mycket små doser) nedsätter
den angripnes fysiska och psykiska prestations- och stridsför-
måga (FOA, 1964).

Bland de prestationsnedsättande C-stridsmedlen är det framför­
allt de psykokemiska, som tilldragit sig intresse och speciellt
har då deras stora verkan samt flexibilitet i verkansgrad fram­
hållits. Till skillnad från den starkt negativa inställningen
gentemot bruket av dödande stridsgaser, anser man sålunda ofta
på militärt håll, att användandet av psykokemiska stridsmedel
skulle medföra en mer human krigföring (lieberman, 1962). Genom
att dessa substanser endast verkar mot levande organismer, vil­
ka blott tillfälligtvis försätts ur stridbart ski«k, förmodas
de militära vinsterna bli avsevärda. Generellt har man tänkt sig
två olika sätt att applicera psykokemiska stridsmedel: dels en
spridning i stor skala - främst i form av aerosoler - till stridan­
de trupp eller till civilbefolkningen i städer och större samhäl­
2
len, dels en individuell administrering till någon eller någ­
ra få militära och/eller civila befattningshavare på nyckel­
poster. Dessutom tillkommer möjligheten att utnyttja dessa äm­
nen i samband med "hjärntvätt" eller vid förhör med speciella
fångar (Cohen, 1965). Den höga effektiviteten, den "humana ka­
raktären" hos vissa av medlen samt de jämförelsevis låga kost­
naderna medför, att sannolikheten för att C-stridsmedel insätts
mot militära mål och i taktiska sammanhang synes vara lika stor
som eller större än att taktiska kärnvapen insätts (FOA, 1964).

De psykokemiska substanserna hänföres i medicinska termer till
gruppen "hallucinogener" (alt "psykotomimetika", "psykedelika"),
vari ingår sådan psykofarmaka som LSD-25, meskalin, psilocybin,
Sernyl, atropinliknande substanser m fl (Netz, 1967). Under de
senaste 20 åren har hallucinogener använts främst inom biokemisk,
neurofysiologisk, psykiatrisk och psykologisk grundforskning så­
som unika medel att studera mekanismerna bakom såväl abnorma som
normala psykiska processer. Sedan mitten av 1950-talet har de dess­
utom använts som hjälpmedel för att intensifiera och underlätta
psykoterapeutisk behandling av olika neuroser, alkoholism m m. I
synnerhet vad gäller LSD haS^ en mängd forskningsdata och erfaren­
heter ackumulerats, främst i Nordamerika men även i Europa.

Även om litteraturen över psykiska effekter av hallucinogener of­
ta varit motsägande, torde de flesta författare vara ense om att'
LSD och liknande hallucinogener ger upphov till markanta föränd­
ringar i bl a verklighetsuppfattning, tids- och rumsupplevelse,
varseblivning, känslor och affekter, intellektuella funktioner,
kroppsupplevelser samt jag-medvetande. En annan mycket viktig aspekt
är, att de djupgående modifikationerna i mental aktivitet allmänt
synes beledsagas av en förhöjd mottaglighet för olika inryckt. Un­
der det LSD-förändrade medvetandetillståndet förefaller individen
sålunda vara mer känslig för och påverkbar av såväl inre som yttre
stimuli, vilka antar en starkt ökad "valens" och betydelse i med­
vetandet. Det LSD-inducerade tillståndet kan m a o sägas bl a ka­
rakteriseras av en förhöjd suggestibilitet. Denna aspekt på LSD-på-
verkan har dock i allmänhet inte uppmärksammats förrän under 1960-
talet, åtminstone inte explicit. Enligt författarens åsikt torde
3
därför en närmare analys av tidigare litteratur rörande sam­
bandet hallucinogener - suggestibilitet vara av värde för att
optimera en bedömning och utvärdering av resultatet av hallu­
cinogen-påverkan vid grundforskning och psykoterapi i allmän-
het och psykokemisk krigföring i synnerhet.
1)

Föreliggande rapport avser därför främst att ge en översikt
och analys av tidigare vetenskaplig litteratur över effekter
av LSD-25 och liknande hallucinogener på suggestibilitet. Dess­
utom utgör den en allmän bakgrund till två egna experimentella
undersökningar över interaktionen mellan ISD och hypnotisk sug­
gestibilitet (-=hypnotiserbarhet) # Den första av dessa undersök­
ningar utgör Del II av föreliggande rapport (Netz & Engstam,
1968), medan den andra ingår som del i ett experiment, som främst
behandlar effekter av LSD på intellektuella funktioner (Netz,
Mårtens & Sundwall, 1968).

Primär och sekundär suggestibilitet

I den tidigare litteraturen över relationer mellan psykofarmaka
och suggestibilitet återfinns många undersökningar, där man stu­
derat effekter av olika droger på suggestibilitet och hypnotiser-
barhet. Även det motsatta förhållandet har studerats, d v s effek­
ter av olika tillstånd av initial suggestibilitet på efterföljande
drogpåverkan. Resultaten vid dessa undersökningar har dock ofta va­
rit motsägelsefulla. Detta har berott antingen på att man inte
gjort en klar åtskillnad mellan olika slag av suggestibilitet, eller
på att man ej lyckats klargöra huruvida drogerna orsakat en föränd­
rad suggestibilitet eller om initiala suggestioner influerat den för­
väntade karaktären på drogupplevelser och drogbeteende. Innan den ti­
digare litteraturen på detta område refereras, är det därför nödvän­
digt att allmänt beröra vad som avses med olika typer av suggestibili­
tet .

1)
Sedan rapporter om ett misstänkt samband mellan
LSD och kromosom- och fosterskador publicerats
under 1967, har praktiskt taget all forskning och
terapi med LSD på människor upphört. Detta innebär
självfallet inte att risken för en användning av
hallucinogener såsom psykokemiska stridsmedel mins­
kat .
Suggestibilitet är ett begrepp inom psykologin, som har defini­
erats och studerats på en mängd olika sätt med därav följande
motsägande teorier och resultat. Från att först endast ha va­
rit intimt förbundet med hypnos och hypnoidala tillstånd, har
suggestibilitetsbegreppet vidgats till att omfatta en mängd
fenomen. Den första betydelsefulla undersökningen inom detta
område utfördés av Eysenck & Furneaux (1945)• Vid faktorana­
lys av resultaten från suggestibilitetstestningar framkom två
ortogonala faktorer, vilka tillfredsställande förklarade alla
korrelationer. Eysenck kallade de två suggestibilitetstyperna
primär och sekundär suggestibilitet. Denna grundläggande dis­
tinktion har senare verifierats av Stukat (i 958) och Moore (1961)
vid liknande faktoranalyser. Dessa studier har sökt belysa det
faktum, att det inte längre är plausibelt att betrakta suggesti­
bilitet som ett enhetligt drag eller karakteristikum hos den
mänskliga personligheten. Vid ett drogexperimant kan sålunda den
typ av suggestibilitet som involverar en individs reaktioner på
den sociala och interpersonella miljön, hans behov av konformitet,
egna och andra förväntningar etc, vara av ett helt annat slag än
den suggestibilitetstyp, som påstås modifieras av något preparat.

Primär suggestibilitet definieras operationellt såsom "the execution
of motor movements or the experience of certain cognitive or percep­
tual changes by the subject consequent upon the repeated suggestion
on the part of the experimenter that such movement or experience
will take placé, without conscious participation on the subject's
part" (Eysenck & Furneaux, 1 945)^ Dylika fenomen har i litteraturen
beskrivits som exempel på "ideomotorisk" och "ideosensorisk" aktivi­
tet och de utgör prototyper för hypnotiskt beteende. Presentationen
av primär- eller ideo-test är mycket lik den teknik som används för
att inducera hypnos; dessutom används sådana test som mått på gra­
den av hypnotiserbarhet, d v s mottaglighet för primär-test under
hypnospåverkan. Som framgår överensstämmer primär suggestibilitet till
stora delar med hypnotiserbarhet. Man har också erhållit höga korrela-

Exempel på test avsedda att mäta primär suggestibilitet
är Body sway, Armlevitation, Chevreuls pendel m fl (se
närmare Stukat, 1958). Vid dessa test ges suggestionerna
personligt med en monoton och repetitiv röst.
5

tioner mellan mått på dessa båda variabler, där det förra upp-
mätes i normalt, vaket tillstånd och det senare efter en kon­
ventionell hypnosinduktion, d v s under hypnos. Operationellt
sett är de bägge måtten i övrigt identiska.

Som framgår av ovanstående definition synes den primära suggesti-
biliteten i hög grad vara beroende av yttre betingelser (objek­
tiva stimuli). I motsats härtill är det karakteritiska för den
sekundära suggestibiliteten enligt Eysenck ".... the experience on
the part of the subject of a sensation or perception consequent
upon the indirect or implied suggestion by the experimenter that
such an experience will take place in absence of any objective ba-
1
sis for the sensation or perception". Denna suggestibilitets-
typ är ej nämnvärt korrelerad med hypnotiserbarhetsgraden.

Stukats definition av den sekundära suggestibiliteten är något
annorlunda. Han karakteriserar den som ".... the propensity of
a person's cognitive and perceptual processes to be influenced
by the subjective factors operating upon the individual at any
given moment". De mest betydelsefulla subjektiva faktorerna är
i) "need for conformity" samt 2) förväntan ("set or expectation").
Dessa faktorer fungerar som "funktionella determinanter". I och
med att Stukats definition inkluderar faktorer av både förvänt­
nings- och behovskaraktär, utgör den en ganska vittomfattande kate­
gori, till vilken man kan hänföra en mångfald av socialpsykologer
studerade fenomen såsom "Persuasibility" (Janis et al, 1959 )>"In-
fluencibility" (Schächter, 1959), "Social Desirability" (Wirgins,
1959), "Acquiescence" (Bass, 1958)o s v.

Mycket talar också för att den av Stukat isolerade faktorn "se­
kundär suggestibilitet" inte i sig själv nödvändigtvis avspeglar
en sammanhängande, enhetlig realitet. Sålunda framkom vid Moore's
(1961 ) faktoranalys inget underlag för en sekundär dimension, som
kunde inrymma alla ovanstående fenomen. Icke desto mindre fyller be­
greppet ett användbart heuristiskt syfte då att det klart markerar
distinktionen och den bristande korrelationen mellan olika specifika

ij _ . . . . . . . . . ....... . _
Exempel på test på sekundär suggestibilitet är Pro­
gressiva vikter. Ledande frågor, Lukttest o d (Stu­
kat , 1958).
6
exempel på social och interpersonell påverkan-å-.ena- sidan och
exempel på primär suggestibilitet å den andra.

Tyvärr har man i den tidigare litteraturen över psykofarmaka
och suggestibilitet i allmänhet ej uppmärksammat distinktio­
nen.mellan olika suggestibilitetstyper, åtminstone inte expli­
cit. Om emellertid ovanstående definitioner accepteras ha åt­
minstone ett deskriptivt värde, är det uppenbarligen suggesti­
bilitet av sekundär typ, som ligger bakom en persons mottaglig­
het för olika krav och förväntningskarakteristika vid en drog­
situation. Sålunda föreligger vissa undersökningar (Duke, 1962:
Prankenhaueser et al, 1963J Trouton, 1957)* som tyder på att
sekundär suggestibilitet, men inte primär suggestibilitet, korre­
lerar signifikant med graden av subjektiv påverkan efter admini-
strering av en inaktiv substans (aplacebo reaktivitet). När e-
mellertid termen "suggestibilitet" diskuteras såsom en beroende
variabel, vilken förändrats medelst droger, åsyftas sannolikt i
de flesta fallen primär suggestibilitet, i synnerhet när hypnos
har nämnts i sammanhanget.

Tidigare litteratur över effekter av olika droger
på suggestibilitet och hypnotiserbarhet

Pare en genomgång av den speciella litteraturen rörande relatio­
ner mellan hallucinogener och suggestibilitet kan det vara värde­
fullt att beakta erfarenheter från liknande undersökningar, där
man applicerat en mängd olika psykofarmaka av konventionellt slag
i syfte att åstadkomma en förhöjd suggestibilitet/hypnotiserbarhet.

Ett av de tidigaste försöken i linje härmed utfördes av Starkey
(1917), som gav en lätt eter-inhalation till patienter, vilka pre-
medicinerats med natriumbromid. Han fann, att denna teknik i hög
grad underlättade induktionen av ett hypnotiskt tillstånd, under
vilket patienterna var mer mottagliga för suggestionsterapi. And­
ra författare fann dock denna metod ge alltför osäkra och varieran­
de resultat, varför man prövade andra substanser såsom koffein
(Wilson, 1927), barbiturater (Schilder & Kauder, 1927) och lust­
gast (Eysenck & Rees, 1945).
7
År 1932 påstod sig Horsley genom intravenös injektion av ett
kortverkande barbiturat (evipan) kunna framkalla ett tillstånd,
som var omöjligt att skilja från verbalt inducerad hypnos (Hors­
ley, 1943). Viå senare experiment med andra barbiturater (bl a
nembutal) reviderade han emellertid radikalt det tidigare likhets­
tecknet mellan drog-hypnos och verbal hypnos. Uppenbarligen upp­
täckte han, att hypnosfenomen inte kan erhållas i ett drog-indu­
cerat tillstånd med mindre än att man i själva verket inducerar
hypnos, d v s upprättar och vidmakthåller (verbal) kontakt med för­
sökspersonen. Om m a 0 hypnos förekommer i samband med sedativa
preparat eller andra psykofarmaka, är den "lagrad" ovanpå det drog-
inducerade tillståndet och har framkallats genom den specifika in-
teraktionen mellan experimentator och försöksobjekt.

Detta betraktelsesätt överensstämmer med Weitzenhoffers bestämda
åsikt att "Drugs create neither hypnosis nor suggestibility"
(Weitzenhoffer, 1953). Horsley (1951) drog nu i stället slutsatsen
att det mest utpräglade kännetecknet för narkotisk hypnos utgjordes
av den snabbhet med vilket ett visst hypnosdjup kunde uppnås. Han
ansåg sålunda att droger eliminerade nödvändigheten av tidskrävande
instruktioner om hur man blir hypnotiserad. Efter en enda drogindu-
cerad hypnossession ansåg han posthypnotiska suggestioner i fortsätt­
ningen vara tillräckliga för en snabb och effektiv hypnosinduktion
medelst enbart verbala metoder.

I en undersökning från 1929 rapporterade Baernstein, att scopolamin
ökade vaken-suggestibilitet mätt med "body sway"-testet. Detta in­
träffade endast bland individer, som befanns vara suggestibla redan
initialt. Resistenta försökspersoner förblev resistenta. Även om det­
ta experiment har kritiserats hårt därför att statisk ataxi inte
kontrollerades i samband med drogadministreringen, avslöjades dock
ett grundläggande faktum, som verifierats i praktiskt taget alla
senare undersökningar av hypnotiska fenomen (jfr Eysenck & Rees,
1945): oavsett preparat eller teknik, så sker en mycket liten för­
ändring av suggestibilitet bland oemottagliga och resistenta indi­
vider. Om inte åtminstone ett minimum av suggestibilitet eller hyp­
notisk potentialitet föreligger, finns det ingenting att bygga en
ökning på.
8

Andra medel, som påståtts ha medfört en förhöjd hypnotiser-
barhet ooh suggestibilitet, inkluderar hyperventilation (@o-
hsn & Cobb, 1939), scopokloralos (Brotteaux, 1936), pentymal
(Ravitz, 1951), koldioxid (Sargant & Slater, 1963) samt på se­
nare tid även tranquillizers, särskilt fentiazin-derivat (Alex­
ander, 1957; West, 1956, Simko, 1963)« Å andra sidan har ett få­
tal droger haft liten eller ingen inverkan alls. Sålunda fann
Hull (1933)» att alkohol inte medförde någon signifikant effekt
på "body-sway"-suggestioner. Vidare har Halpern & Merlis (i 961 )
rapporterat, att meprobamat inte har någon positiv verkan vare
sig på hypnosinduktion eller hypnosdjup, åtminstone inte hos
psykotiska patienter. De fann emellertid, att imipramin (ett
antidepressivt medel) var värdefullt såtillvida att det stimu­
lerade "ideational activities" samt förstärkte överföringsreak-
tionen men att det inte hade några direkta effekter på hypnoti-
seibarherten, som sådan,.

Sammanfattning

Hittills är det främst vid kliniska försök, som man studera in-
teraktionen mellan diverse droger och hypnotiserbarhet/suggesti-
bilitet. Företrädesvis har man tidigare applicerat sömn- och nerv-
lugnande medel tillhörande barbituratgruppen ( s k hypnotika) med
avsikt att skapa ett tillstånd av narkotisk halvsömn, där patien­
ten är starkt muskulärt avslappad, något omtö.cknad och hämnings­
lös samt psykiskt avspänd, vilka faktorer synes befrämja en ékad
suggestibilitet. Resultaten härvidlag visar att barbiturika under­
lättar hypnotiserbarheten, förutsatt att individen initialt besit­
ter en viss suggestibilitet. Dessutom får dosen ej vara för kraf-
gig, enär patienten då blir alltför dåsig och okoncentrerad för att
kunna samarbeta över huvud taget. För att undvika denna negativa
effekt, har man på senare år begagnat sig av ångestdämpande men ej
sömninducerande tranquillizers, vilka - till skillnad från barbi­
turika - icke angriper främst hjärnans bark utan dess lägre centra.
De flesta författare har betonat, att droger i sig själva inte ska­
par något hypnotiskt tillstånd, utan att detta måste "lagras" ovan­
på det drog-inducerade tillståndet med hjälp av vanliga verbala me­
del o
9
HALLUCINOGENER OCH SUGGESTIBILITET

Effekter av suggestibilitet på drogupplevelser

Under 1940- och 1950-talen inriktades forskningen främst på
hallucinogenernas förmåga att framkalla kortvariga och kontroll-
lerbara experimentella psykoser hos normala personer - s k mo­
dellpsykoser (Cholden, 1956). Er o m senare hälften av 1950-ta-
let kom emellertid den psykotomimetiska - psykoshärmande - aspek­
ten att betraktas som otillräcklig för att täcka de viktigaste
effekterna. I stället inriktade man sig på de positiva psykotera­
peutiska effekter, som LSD och andra hallucinogener i allt större
utsträckning syntes äga, bl a vid behandling av alkoholism och
andra neurotiska störningar. Orsaken till denna omsvängning låg
främst i att man börjat uppmärksamma betydelsen av sådana fakto­
rer, som ej direkt har att göra med hallucinogenernas rent farma­
kologiska verkan. Förutom av åosens storlek har LSD-upplevelsen
således visat sig i hög grad styras av ett flertal icke farmako­
logiskt betingade faktorer. Under 1960-talet har dylika s k "extra-
drug" variabler kommit att refereras till under termer som "set"
och "setting". Begreppet "set" innefattar faktorer som försöksper-
sonens/patientens karakteristiska personlighetsdrag, attityder och
livserfarenheter, förhandskännedom om olika LSD-symtom, suggestions-
effekter o d, med "setting" innefattar de yttre miljöbetingelserna
för själva LSD-sessionen, liksom försöksledarens/terapeutens per­
sonlighetstyp och förhållningssätt. Sålunda anför t e Mogar (1965)i
"It has become apparent that adverse psychological or behavioral
effects are not drug-specific. More generally, the nature, intensi­
ty, and content of the experience are the result of complex trans­
actions between the subject's past history and personality, the set
and expectancies of both the subject and administrator, and the physi­
cal and psychological setting in which the experience takes place
... In the search for relatively invariant or 'drug-specific' reac­
tions, much of the research until recently has failed to assess, con­
trol, or systematically vary relevant non-drug variables." Till in-
varianta och LSD-specifika reaktioner hänför Unger (1963) främst a)
perceptuella förändringar, b) depersonalisationsupplevelser, c) o-
grumlat medvetandetillstånd samt d) det retrospektiva intakta minnes-
intrycket av upplevelsen. Däremot synes emotionella och kognitiva
10
(^ideational") reaktioner 1 ston utsträckning styras av "extra­
drug" variabler, eftersom man kunnat iaktta en systematisk va­
riation mellan olika undersökningar härvidlag. Enligt Unger:
"That the positive or negative character of the experience can
be systematically directed, overriding even personality factors,
seems now to have been fairly conclusively demonstrated .... In
content, as in affect, subjects apparently respond to the impli­
cit or explicit suggestion or expectation of the therapist or
experimenter." LSD och liknande hallucinogener intar således en
viss särställning inom farmakologien, i och med att själva prepa­
raten spelar en relativt underordnad roll för innehållet i reak­
tionerna i förhållande till faktorer som "set" och "setting".

Särskild i Nordamerika har man under det senaste decenniet fram­
hävt betydelsen av den starkt förhöjda suggestibiliteten och där­
med av "extra-drug" faktorer. Sålunda har man t e introducerat en
s k psykedelisk behandlingsteknik, med vilken man söker underlätta
personlighetsförändringar direkt genom en form av suggestionsterapi»
I syfte att kontrollera och styra LSD-upplevelsen inleds den psyke-
deliska terapin med en förberedelseperiod, varvid terapeuten etable­
rar en stark, positiv förväntan ("set") om förändring och tillfrisk­
nande. Under själva LSD-sessionen styr sedan terapeuten patientens
upplevelser med hjälp av både direkta och indirekta suggestioner ("set
ting"). Sålunda har t e dämpad belysning, expressiv musik, familjepur-
trätt o dyl visats vara av värde för att intensifiera patientens reak­
tioner (Abramson, 1967).

Även om de flesta författare är ense om att LSD-tillståndet bl a känne­
tecknas av en förhöjd suggestibilitet, har man oftast inte preciserat
vilken typ härav som åsyftas. När termen "suggestibilitet" används i
samband med "extra-drug"- och personlighetsspecifika variabler såsom
positiva och negativa attityder, förväntningar, "setting" etc torde
dock denna i de flesta fall kunna ersättas med den mer precisa beteck­
ningen "sekundär suggestibilitet". I det följande ges exempel från
den tidigare litteraturen, som vittnar om att individer under hallu­
cinogen-påverkan verkligen är hypersuggestibla.
11
Exempel på sekundär hypersuggestibilitet

Redan i mitten av 1950-talet observerade Rinkel et al (1 955 )
betydelsen av situationella faktorer i samband med LSD-påver-
kan. D.e framhöll att "... the activities of the observer and
of those interacting with the subject influence the reaction."
Åven Agnew & Hoffer (1955) noterade "... marked shifts in mood
when the subject's milieu was unwittingly changed." Wikler (1956)
påpekade att "... the drug effect depends on the subject's histo­
ry, the dose and the situational and motivational conditions; in
the present state of knowledge we must accept the principle of
multifactoral determinism". Abramson (1 956) deklarerade frankt
att "The response of the subject ... will depend markedly upon
the attitude of the therapist ... In particular, if the thera­
pist is not anxious aboiit the use of the drug, anxiety in the
patient will be much decreased." Sandison (i960) observerade, att
förekomst av ångest till stor del tycktes bero på"”... what the
patient is told beforehand as well as rumors and myths current
among patients and staff, or even in press, about hallucinogenic
drugs." Hyde (i960) rapporterade att "impersonal, hostile and in­
vestigative attitudes" hos försöksledarna framkallade fientliga
och paranoida reaktioner.

Slater et al. (1 957) har påvisat vissa skillnader i LSD-responser
beroende på om LSD administrerats individuellt eller i smågrupper.
Under den sistnämnda betingelsen företedde försökspersonerna bl a
en större upprymdhet. Även Leary, Litwin & Metzner (1963) har vi­
sat, att gruppens storlek har betydelse för drog-reaktioner: stora
grupper (mer än åtta fpp)tenderade at~t medföra flera negativa respon-
ser, medan i mindre grupper (färre än sex fpp) reaktionerna var mer
positiva samt atmosfären mer gynnsam och stödjande.

Sidney Cohen var bland de första att utnyttja termen suggestibili-
tet för att beskriva LSD-tillstånde: "One aspect of the LSD syndro­
me which is hardly mentioned in the literature is the subject's sharp­
ly heightened suggestibility when under the influence of the drug.
What each person experiences during exposure to an hallucinogen will
depend as much upon the interpersonal transactions on verbal and non-
12
verbal levels as upon his own personality structure ... The
patient can be directed into an examination of his problems
or he can be guided into a transcendent state. He can be en­
couraged to occupy himself with external sensory or internal
contemplative. Finally, his mood might be modulated toward hy­
perphoria or to a painful dysphoria." (Cohen, 1959). Även Haft-
man (1960) syftade uppenbarligen på betydelsen av sekundär suggesti-
bilitet när han rapporterade följande: "The patient under LSD,
from a therapeutic point of view, is quite definitely hyper-
suggestible. In our gropp for instance, which consist of two
Freudians and two Jungians, the latter, will get the transcen­
dental experience in the patient much faster than the former.
The two Freudians, on the other hand, will evoke the patient's
childhood memories much more quickly than the two Jungians in
the group. These results are due to different orientations and
different kinds of suggestion on the part of the therapists."

Harman (1963) har hävdat att "... there can be no doubt that
suggestibility, in one sense, plays a major role in influencing
the nature of the experience provided by the psychedelic agents."
Likaledes framhåller Leary (1964): "A psychological interpreta­
tion of the psychedelic effect which fits the set-setting hypo­
thesis is the extreme suggestibility which characterizes the ex­
perience. The heightened vulnerability to internal or external
stimuli - which lead some to paranoia and others to cosmic ecsta-
cy - points to the critical importance of expectation and environ­
mental pressure. Set and setting determine the direction in which
suggestibility is pushed." Sålunda har bl a Donald Jackson betonat
att " ....... , aooording to the structuring of 'the situa­
tion, a psychotic - like (psychotomimetic), a psychotherapeutic
(in the sense of facilitating psychotherapy), or a transcendental
(psychedelic or mind-manif eating Reaction may evolve." (Savage,
Jackson & Terrill, 1962).

Barrios (1 965) har formulerat en teori, enligt vilken hallucinoge­
nernas terapeutiska effektivitet förmodas ha sin grund i det hyper-
suggestibla tillstånd de framkallar. Barrios framhåller också, att
terapeutens egen övertygelse om metodens förträfflighet suggerar pa­
tienten att förvänta sig ett tillfrisknande. Enligt denna tankegång
skulle vad som helst som ökär suggestibiliteten, t e hallucinogansr,
bidra till terapieffekten.
13
Elkes (1963) har påpekat att droger såsom LSD ooh liknande
"dysleptika" (hallucinogener) har gemensamt att de kan fram­
kalla markanta förändringar i självmedvetande, perception,
kommunikation m m "... which are exquisitely dependent on
the situational and social setting in which they are given."
Beträffande förekomsten av hallucinationer har Klee (i 960)
gjort följande kommentar: "One other kind of suggestibility
which we see in some subjects with LSD has to do with hallu­
cinations. Some subjects will report spontaneously that they
hallucinate anything that is spoken of around them. We have
had this occur a number of times where the subject would re­
port this spontaneously, and then we would sit down and sug­
gest things to him to hallucinate and he would do so." I det­
ta sammanhang förtjänar följande citat av Cohen att uppmärk­
sammas: "In an early study using LSD we deliberately altered
our attitude toward our subjects. When we were friendly, they
saw beautiful patterns in warm reds and yellows and felt quite
euforic. When my co-worker and I went over to a corner and whis­
pered, many of them became suspicious, the colors they saw tur­
ned pasty green or dark purple, even our faces became threate­
ning and diabolical." (Alpert, Cohen & Schiller, 1966). Även
Savage (1 952) har rapporterat att han kunnat suggerera halluci­
nationer. Som ett exempel citerar han en hörselhallucination (en
särskild melodi), vilken framkallades genom en direkt suggestion
av försöksledaren. Smith (1 959) har i samband med en diskussion
av den akuta sensitiviteten under hallucinogen-påverkan anfört
följande: "This enhanced sensitivity to the feeling of others
is accompanied by increased suggestibility and the subject in
the drugged state can be readily induced to believe, for example,
that one hand seems bigger tjian another."

Krippner (1965) har påpekat, att de psykosliknande reaktioner som
tidigare beskrivits "... occurred within the context of a labora­
tory situation surrounded by white-coated physicians who were loo­
king for evidence that an analogous situation to schizophrenia was
being produced." Även Leary, Litwin & Metzner (1963) menar, att den
konventionella sjukhusmiljön med dess läkarrockar och andra status­
symboler starkt bidragit till psykotomimetiska reaktioner, fr a pa-
ranoida vanföreställningar. Dessutom framhåller de det betydelseful­
la faktum-, att försöksledarna tidigare ej tillhandahållit någon me-
H
ningsfull referensram, som kunnat hjälpa individen att bear­
beta och struktUEera de nya upplevelserna. I stället för att
distribuera hallucinogener under dylika ogynnsamma omständig­
heter förmodade Leary et al, att reaktionerna skulle bli över­
vägande transcendentala ("consciousness-expanding"), om man
gav preparaten i en okonventionell men samtidigt stödjande ,
estetisk omgivning - ofta hmmmiljö (leary, Litwin & Metznery
1963). I en strävan att tillhandahålla en psykedelisk refe­
rensram lät Leary et al sina försökspersoner (intellektuella
och konstnärer) förbereda sig bl a med hjälp av en manual,
vars principer grundar sig på "The Tibetan Book of the Dead"
(Leary, Metzner & Alpert, 1964). Den psykedeliska teknik som
antytts ovan anges ha medfört, att frekvensen psykotomimetiska
reaktioner nedbringades högst avsevärt. I stället beskrevs of­
ta den droginducerade upplevelsen med termer såsom "religiös",
"mystisk", "visionär", "kosmisk" /’transcendental" 0 d. Leary
(1 965) anger följande procentsatser i en sammanfattning base­
rad på fem olika undersökningar (Ditman, Haymon & Whittlesey,
1 962; McG-lothlin, 1 962; Savage et al., 1963; Pahnke, 1 963;
Leary, Litwin & Metzner, 1963) omfattande 559 försökspersoner:
"If the setting is supportive but not spiritual, between 40 to
75 percent of psychedelic subjects will report intense and life­
changing religious experiences; if the set and setting are suppor­
ting and spiritual then from 40 to 90 percent of the experiences
will be revelatory and mystico-religious,"

Eftersom man tidigare framhävt olikheten mellan psykotomimetiska
LSD-reaktioner och egentliga psykostillstånd bör man dock starkt
betona den psykosförebyggande effekten av att försökspersonerna
varit medvetna om LSD-ingiften och härmed förberedda på dess re­
sultat. Självfallet blir utfallet helt annorlunda i det fall indi­
viden inte har någon rationell förklaring till varför han upplever
sig själv och omvärlden såsom förändrad. Sålunda har de schizofreni-
liknande tillstånd som ibland rapporterats i samband med illegalt
missbruk av hallucinogener i vissa fall gäller personer, som ovetan-
Ü fått LSD. Detsamma gäller ett par fall av självmord (Cohen, 1968).
även användningen av LSD såsom ett psykokemiskt stridsmedel bygger i
princip på sistnämnda premisser. Cohen (1965) beskriver de potentiel­
la effekterna av en blixtattack gentemot civilbefolkningen i en stad
enligt följande:
15
"The devastating effects of LSD on people unaware that a che­
mical is the cause of their mental distortions is enormous
and hardly calculable. Those exposed to very minute amounts
might be able to fight off the symptoms or attribute their
discomfort and that of their neighbors to a new kind of virus.
The mildly and moderately intoxicated will be a particular
hazard. They will ge about felling somewhat indisposed, but
unaware that their judgment, motor skills and performance are
impaired. Should some unexposed person attempt to point out
their incompetence, they will be prone to lose emotional con­
trol and behave aggressively. When larger amount of LSD are
absorbed, many persons will be convinced that they are losing
their minds and will become panic-stricken. The effects of the
sudden appearance of large numbers of dazed, terrified people
in the streets, in vehicled and in workshops can hardly be pre­
dicted. Suicides, perhaps homocides, will occur. The accident
rate will soar. Even if the air and rail-traffic controllers
alone were affected, collisions and secondary fires would be
widespread. The traffic and communications-net breakdown will
compound the disaster. Those untouched by the drug will suffer
along with the temporarily insane... The prevailing notion that the
populace will fall into a pleasant dream state ie untenable.
When a large dose of LSD is combined with serious stress, a psycho­
tic reaction will result"

Cohen (1965) refererar även till en film med amerikansk frivillig
försökstrupp, som ovetande blivit utsatt för LSD (troligtvis i mo-
derata doser) . Dessa soldater var helt omedvetna om sitt abnorma
tillstånd. De kunde inte lyda enkla order eller utföra ordinära upp­
gifter på ett acceptabelt sätt. Några av dem brast ut i hejdlösa
skratt- och fnitteranfall. Hela situationen påminde om en burlesk
fars, som enligt Cohen skulle kunnat kallas "The Day the Soldiers
Couldn't Stop Laughing". Det torde emellertid vara orealistiskt att
förvänta sig liknande euforiska reaktioner under verkliga stridsför-
hållanden, eftersom "set" och "setting" då kommer att kännetecknas
av en påtaglig stress, dödshot etc.

Även om de flesta nutida forskare förefaller vara ense om betydel­
sen av "extra-drug" variabler, föreligger hittills bara en under­
sökning, där man sökt att systematiskt kontrollera och variera den
sekundära formen av suggestibilitet. Levis & Mahlman (1964) presen­
terade en lista med typiska symtom pm meskalinpåverkan för en utvald
grupp försökspersoner (fpp). Häften var fraserade i positiv rikt­
ning medan den andra hälften formulerats i rakt motsatt riktning
till de typiska meskalinupplevelserna. De båda hälfterna av sugge­
rerade symtom utbalanserades på två undergrupper inom vardera av

1 . .
Truppen hade dock nagra veckor i förväg informe­
rats om att de skulle exponeras för en hallucino­
gen substans (Cohen, 1968).
16

två experimentgrupper (placebo resp meskalin) och jämfördes
med två ytterligare undergrupper, vilka ej fick någon sugge*
stionslista före placebo resp meskalin. Samtidigt som man
fann många typiska, signifikanta differenser mellan placebo-
och meskalingrupperna, noterades endast ett «symtom som av­
speglade en signifikant influens från "pre-drug" listan med
suggestioner. Meskalin-experimentgruppen tenderade att god­
taga symtomet "depression" om det förestavats, även om detta
är tvärtemot den vanliga drogupplevelsen och trots att det
förkastades av kontrollgruppen, som fått meskalin utan någon
"pre-drug"lista. Det extremt låga antalet fpp i varje under­
grupp berövar emellertid resultaten dess allmängiltighet. Sanno­
likt skulle i en större och mer genombearbetad studie andra
skillnader komma fram, vilka mer tydligt skulle kunna demon­
strera styrkan och effekten av en systematisk och planerad
"pre-drug" styrning på försökspersonernas upplevelser och
responser.

Sammanf at tning

Även om experimentella undersökningar rörande effekter av
"extra-drug" variabler - särskilt av typen sekundär suggesti-
bilitet - hittills varit ytterst fåtaliga, torde det av ovan
givna exempel klart framgå', att det inte längre råder någon tve­
kan om dessa variablers mycket stora betydelse för prediktion
och tolkning av utgången av LSD-påverkan. Att såväl emotionella
som kognitiva reaktioner kan påverkas och styras av icke farma­
kologiskt betingade faktorer ("set" och "setting") framgår så­
lunda indirekt av det faktum, att en och samma kemiska substans
använts som forskningsinstrument inom så vitt skilda områden som
parapsykologi, schizofreniforskning, kreativitet, psykokemisk
krigföring, religionsforskning, "hjärntvätt", psykoterapi, dröm­
forskning, terminal cancer, filosofi etc (Netz, 1967). Det hallu­
cinogena medvetandetillståndet är m a o ett i hög grad suggesti-
belt tillstånd, förvisso i termens sekundära betydelse, och sanno­
likt även i den primära betydelsen. Den sistnämnda möjligheten
kommer att studeras härnäst.
17
Effekter av hallucinogener p& primär suggestibili-
tet/hypnotiserbarhet

Den tidigare litteraturen över effekter av olika hallucinoge­
ner på hypnotiserbarhet och/eller primär suggestibilitet har
till övervägande del bestått av teoretiska spekulationer jämte
anekdotiska och "single-case" observationer (Sargant & Slater,
1963; Lanter, Weil & Roth, 1962; Cohen, 1959; Heath, 1958; Da­
vies & Davies, 1995). Under 1960-talet har dock relationer mel­
lan LSD och hypnos gjorts till föremål för närmare studier,
främst i klinisk-psykiatriska sammanhang.

Vid en konferens över "The Use of LSD in Psychotherapy" (Abramson,
I960) rapporterade bl a T .T.Peck, att han till LSD-påverkade indi­
vider, vilka tidigare visat sig vara icke-hypnotiserbara, gett po­
sitiva, ångestdämpande suggestioner om att de i fortsättningen skul­
le kunna gå i hypnos. Trots att man ej försatte fpp i hypnos under
LSD-sessionen, blev senare mellan 88 och 92 procent av dessa indi­
vider hypnotiserbara med enbart konventionella, verbala metoder.
En annan paneldeltagare, L«J»West, instämde i att vaken-suggestio­
ner under LSD-påverkan har en avsevärt förlängd effekt; dock ansåg
han själva hypnosinduktionen omöjlig att genomföra under LSD. Detta
senare uttalande byggde på erfarenheter av sex hypnosobjekt med vil­
ka West haft svårigheter att bibehålla kontakt och verbal kommunika­
tion under LSD-påverkan. G.D. Klee presenterade en något mer detalje­
rad beskrivning av flera opublicerade försök, där olika suggestibili-
tetstest hade administrerats under LSD. Eftersom även Klee trodde att
hypnos var en omöjlighet under LSD-påverkan - enär individer, som
fått LSD i doser om 50 mikrogram (eller mer) har svårt att kunna sova
- gavs alla test såsom vaken-suggestioner. Sålunda gjordes försök att
påverka estetiska bedömningar, relativa linjelängder etc; vidare gavs
indirekta suggestioner om specifika symtom; det auto-kinetiska testet
presenterade även, liksom "Body-sway"-testet och direkta suggestio­
ner om hallucinationer. Enligt tidigare definitioner torde samtliga
dessa prov med undantag för de två sistnämnda räknas såsom test på
sekundär suggestibilitet. Klee gjorde emellertid ingen åtskillnad
mellan de båda huvudtyperna av suggestibilitet, vilket förmodligen
bidrog till att utvärderingen av resultaten försvårades. Klee fann
sålunda starkt varierande effekter vid samtliga test: vissa indivi­
der företedde en negativ suggestibilitet vid vissa prov, medan andra
uppvisade en hypersuggestibilitet.
18
Även om samtliga paneldeltagare var överens om att LSD ger
upphov till en förhöjd suggestibilitet, var man allmänt av
den uppfattningen, att det är omöjligt att framkalla och
vidmakthålla hypnos under LSD-påverkan. Ett liknande nega­
tivt samband hade tidigare rapporterats av Hoch (1 956 )9 som
fann att hypnos var av mycket litet värde såsom antidot till
LSD« I kontrast till dessa slutsater står emellertid några
färskare undersökningar, där man påvisat en positiv interak-
tion mellan LSD och hypnos»

Sålunda har Eogel ofc Hoffer (i 962 a) rapporterat, att man me­
delst post-hypnotiska suggestioner kunnat avbryta både sub­
jektiva och beteendemässiga effekter av LSD hos en kvinna, som
två timmar tidigare fått 100 mikrogram LSD. Sedan kunde man
(fortfarande under samma LSD-session) åter försätta henne i
hpnos, Hon fick nu suggestioner om att uppleva de vanliga LSD-
effekterna i det posthypnotiska tillståndet, vilket hon också
gjorde. Man kunde på detta sätt avbryta och återframkalla LSD-
påverkan upp till tre gånger under en och samma LSD-session.
Pörsöket upprepades tre veckor senare, fast denna gång utan
LSD o Härvid kunde nan på enbart hypnotisk väg återframkalla
LSD-påverkan; kvinnan uppgav sålunda att hennes upplevelse
"... was very much like the previous LSD-25 experience, but
not as vivid." Senare har Solursh & Rae (1966) beskrivit ytter­
ligare ett fall, där man kunnat avbryta och reproducera en LSD-
upplevelse med hjälp av hypnos och posthypnotiska suggestioner.
I detta sammanhang kan nämnas, att hypnos med framgång använts
i ett par liknande experiment för att modifiera de subjektiva
effekterna av morfin (Ludwig & Lyle, 1964) och etylalkohol
(Platonov & Matskevich, 1951)»

Psykiatrikerna Jerome Levine och Arnold M Ludwig har utarbetat
en terapimetod, där man kombinerar hypnos med LSD-påverkan. Äv­
en om man inte utfört några direkta mätningar av primär suggesti-
bilitet under LSD— och hypnospåverkan, har deras studier visat,
att de två tillstånden faktiskt kan existera sida vid sida och
att de kan ingripa i och påverka varandra i vissa viktiga hänseen­
den. Den s k hynodeliska terapimetoden (Levine & Ludwig, 1966;
Ludwig & Levine, 1967) utarbetades vid Lexingtonsjukhuset, sedan
19
bl a Isbell givit incitamentet till LSD-behändling av narko­
maner. För att maximera de psykoterapeutiska effekterna här­
vidlag införde Levine & Ludwig hypnos som ett medel att modi­
fiera LSD-upplevelsen och strukturera den för terapeutiska
ändamål. Denna speciella applikation av hypnotism hade f ö
föreslagits redan 1953 av Aldous Huxley (Fogel & Hoffer, 1962 b;
Huxley, 1961 ).

Vid den hypnodeliska behandlingstekniken ges LSD oralt i doser
om 2 mikrogram/kg kroppsvikt (ca 1 25 - 200 mikrogram LSD to­
talt), varefter man efter några få minuter genomför en hypnos-
induktion ("high eye fixation") under ca 45 minuter, d v s fram
till dess LSD-effekterna börjar inträda. Levine & Ludwig (1966)
framhåller: "Thus, the hypnosis and LSD effects are brought to­
gether in a very smooth and natural sequence. Technically, this
seemed to be a much more efficient way of producing the 'hypno-
delic state' than by first allowing the LSD state to develop
and then trying to superimpose a hypnotic trance." När sedan pa­
tienten både är hypnotiserad och under LSD-påverkan, fortsätter
terapeuten med en intensiv psykoterapi av traditionell psykoana­
lytisk art. Hela sessionen pågår ca 2-g- till 3 timmar. Vid slutet
ges patienten bl a posthypnotiska suggestioner om att komma ihåg
allt som inträffat under sessionen. Erfarenheterna från en pilot­
studie med 12 narkomanipatienter summerades med att "... hypnosis
could be readily used to control, modify and direct the LSD experi­
ence." (Levine, Ludwig & Lyle, 1963).

I en senare kontrollerad undersökning med 70 narkomaner befanns
den hpnodeliska terapiformen signifikant överlägsen LSD, hypnos
och psykoterapi separat eller i möjliga kombinationer (Ludwig &
Levine, 1965). Dessutom framkallades en signifikant större "alte­
ration in consciousness" under den hypnodeliska terapisessionen
jämfört med någon av de övriga metoderna (Levine & Ludwig, 1965).
Författarna framhåller slutligen: "The hypnodelic technique makes
explicit and full use of the power of suggestion in directing and
guiding the patient's thoughts and behavior. This is in contrast
to most other forms of psychotherapy where suggestion seems to
play a large role but its use is often disguised or implicit. Not
only is suggestion used to control and structure the patient's
productions while under the hypnodelic state, but posthypnotic
suggestions are utilized to encourage the patient to continue
working cn hie problems and to behave constructively in the
future." (Ludwig É Levine, 1967).

De undersökningar, som redovisats ovan har gemensamt att
man ej genomfört några formella mätningar vare sig av primär
suggestibilitet eller hypnotiserbarhet före och under LSD-på-
verkan. När vår egen undersökning (Netz & Engstam, 1968) pla­
nerades (under hösten 1964), hade sålunda ännu ingen rent
experimentell studie över effekter av LSD på primär suggesti-
bilitet/hypnotiserbarhet publicerats. Detta förhållande bidrog
starkt till att vi valde att studera dylika effekter snarare än
effekter på sekundär suggestibilitet.

Samtidigt med vårt experiment (se del II) genomfördes dock -
utan vår vetskap - en närbesläktad undersökning vid Stanford
University, varvid man studerade effekter av LSD, meskalin resp
psilocybin på primär suggestibilitet (Sjöberg, 1965; Sjöberg &
Hollister, 1965). De tre hallucinogenerna jämte en kombination
av deasa administrerades separat i doser motsvarande 1.5 mikro­
gram LSD/kg kroppsvikt (ca 110 mikrogram LSD totalt). Primär
suggestibilitet mättes både före och 2 timmar efter administrering
av varje preparat med hjälp av en standardiserad hypnotiserbar-
hetsskala, "1 7-item Stanford Suggestibility Scale" (Weitzenhoffer
& Sjöberg, 1961). Det bör observeras, att fpp (24 manliga studen­
ter) _ejj_ hypnotiserades i samband med dessa testningar. Pör utvär­
dering av beteendeobservationer jämte subjektiva rapporter beträff­
ande graden av trance-liknande eller hypnos-liknande upplevelser
i samband med suggestibilitetstestningarna användes en "Trance In­
dicator Score". Man fann, att LSD, meskalin samt kombinationen av
de tre drogerna framkallade en signifikant ökning av primär suggesti­
bilitet. Ökningen befanns vara av samma storleksordning som efter
en konventionell hypnosinduktion utan droger; denna senare hypnoti-
serbarhettestning genomfördes en månad efter avslutade drogförsök.
Under psilocybin noterades ingen ökning av primär suggestibilitet,
vilket resultat utesluter möjligheten av att de LSD- ocjji meskalin-
inducerade förändringarna i suggestibilitet skulle vara baserade på
förväntningseffekter, experimentell bias o d. Trance-fenomen ökade
också påtagligt under alla drogförsök, dock i mindre utsträckning
21
under psilocybin. Dessa resultat skulle kunna tolkas som att
ISD och meskalin ger upphov till ett hypnosliknande tillstånd,
i vilket individen är ovanligt mottaglig för suggestioner
(Hilgard, 1 965, sid 145). Sjöberg & Hollister (1 965) framhåller
även: "The present study did not investigate the induction of
hypnosis 'under psychotomimetic drugs, although this would be
a logical next step. Instead, we have shown similarities between
primary suggestibility under those drugs and during hypnosis#
Such points of convergence imply a similar mode of action opera­
ring within both types of experimental interventions."

Redan här kan omnämnas, att resultaten vid våra egna experiment
(Netz & Engstam, 1968; Netz, Mårtens & Sundwall 1968), överens­
stämmer väl med Sjoberg's. Dessutom utgör våra försök ett (komplet­
terande) "logical next step", i och med att vi valt att studera
primär suggestibilitet under ISD- och hypnos-påverkan simultant.
Vi har m a o studerat effekter av ISD på hypnotiserbarhet i stället
för på primär suggestibilitet.

Sammanfattning

Tidigare har det rått en påtaglig tvekan och ovisshet huruvida det
är möjligt att inducera och vidmakthålla hypnos per se i ISD-till-
ståndet, samt även huruvida drogen i sig själv framkallar ett om
hypnos påminnande trance-tillstånd. Beträffande den första fråge­
ställningen har man dock under 1960-talet påvisat, att hypnos kan
bibringas simultant med ISD-påverkan. Dessutom har man visat att
den primära formen av suggestibilitet ökar signifikant under ISD.
Den senare frågeställningen - huruvida ISD och liknande hallucino­
gener i själva verket framkallar ett trance-tillstånd liknande hyp­
nos - är f n mindre klart utredd. Denna fråga kommer att göras till
föremål för en närmare analys i del II av föreliggande rapport (Netz
& Engstam, 1968).

SIUTSATSER OCH AIIMÄN SAMMANFATTNING

Tidigare har en mängd olika psykofarmaka använts i syfte att åstad­
komma förändringar i suggestibilitet (i termens bredaste betydelse).
Bland dylika medel återfinns eter, lustgas, barbiturater, scopolamin
22
alkohol, fentiazin-derivat, mebrobamat, imipramin och koldioxid-
inhalation. Till stor del har de frågetecken och oklarheter som
omgett tidigare rapporter berott på, att man antingen bortsett
från att skilja mellan olika typer av suggestibilitet, eller på
att man inte uppmärksammat sambandets riktning, nämligen huru­
vida resp drog förändrat suggestibiliteten eller om suggestions-
faktorer influerat den förväntad© drogeffekten. Samma kritik kan
riktas mot litteraturen över relationer mellan hallucinogener och
suggestibilitet. Även om de flesta författare betonat att LSD-till-
ståndet kännetecknas av en förhöjd suggestibilitet, har man oftast
inte preciserat om man härmed avsett den primära eller sekundära
formen av suggestibilitet.

Vad beträffar primär suggestibilitet har man dock under 1960-talet
visat, att LSD eller meskalin i sig själv framkallar ungefär sam­
ma ökning i suggestibilitet som en efterföljande konventionell hyp-
nosinduktion utan hallucinogener. Det har även framkommit, att pri­
mär suggestibilitet under hypnos, d v s hypnotiserbarhet, ökar sig­
nifikant i samband med ISD-påverkan. Dessa båda experimentella fynd
talar (i ) för att vaken-suggestioner under LSD har en avsevärt för­
höjd effekt, samt (2) för att denna effekt ökar ytterligare ifyll
hypnos induceras simultant med LSD-påverkan. Denna senare effekt
har även utnyttjats i kliniska sammanhang, där man introducerat
hypnos som ett medel att modifiera LSD-upplevelsen och strukture­
ra den för terapeutiska ändamål. Man har sålunda visat, att det
verkligen går att framkalla och vidmakthålla hypnos under LSD-på­
verkan - trots tidigare spekulationer om motsatsen. Andra för­
fattare har rapporterat, att man kunnat avbryta och reproducera
en LSD-upplevelse med hjälp av hypnos och posthypnotiska suggestio­
ner. Sammanfattningsvis kan sägas, att LSD-25 framkallar en ökning
av såväl primär suggestibilitet som hypnotiserbarhet, samt att hyp­
nos kan kombineras med LSD-påverkan, varvid de bägge tillstånden
ingriper i och påverkar varandra.

Vad gäller effekter av olika tillstånd av sekundär suggestibili­
tet på karaktären av en framkallad LSD-upplevelse, visar en genom­
gång av litteraturen en klar tendens härvidlag. Sålunda framhåller
numera de flesta författare, att såväl emotionella som kognitiva
reaktioner kan påverkas och styras i hög grad av icke farmakolo­
giskt betingade faktorer (s k "extra-drug" variabler) såsom per-
sonlighetstyp, tillfälliga stämningslägen, förhandsinforma­
tion om typiska drogeffekter, suggestions- och förväntnings-
effekter ("set") samt av yttre miljöbetingelser och relatio­
ner till försöksledarna ("setting"). Även om det länge varit
känt, att "extra-drug" variabler och sekundär suggestibilitet
spelar en betydelsefull roll vid drogpåverkan i allmänhet och
psykofarmakoterapi i synnerhet, förefaller gruppen hallucino­
gener vara särskilt mottaglig för dylika suggestionseffekter
(Ludwig & Levine, 1966). Trots att de LSD-specifika effekter­
na i sig själva är mycket starka, har sålunda faktorer som "set"
och "setting" visat sig ha en ovanligt stor betydelse för inne­
hållet i reaktionerna. Något tillspetsat skulle detta förhållan­
de kunna uttryckas enligt följande:

Administrera en "psykotomimetisk" substans för att illustrera
en modellpeykos, och följden blir en psykotisk reaktion, där
aspekter på den yttre omgivningen antar en förhöjd, dysforisk
och hotfull karaktär. Erbjud en "psykedelisk" substans med ut­
sikt om en mystisk upplevelse, och individen kommer att bli exta­
tisk översvallande och träda in i ett transcendentalt tillstånd,
där omgivningen och även jaget blir helt ovidkommande. Ge LSD för
psykoterapeutiska ändamål, och uppmärksamheten kommer att riktas
inåt, varvid övriga psykiska förändringar kan komma att betraktas
som symboliseringar av det konfliktfyllda material, som står under
granskning och bearbetning.

Av ovanstående formuleringar framgår implicit, att det LSD-induce-
rade medvetandetillståndet är ett i hög grad suggestibelt till­
stånd (i termens sekundära betydelse). Sålunda framhåller t e Mas­
ters & Houston (1966) som ett faktum, att en "psykos" knappast
någonsin uppkommer hos en något så när frisk LSD-påverkad person,
som inte har förväntningar härpå och som inte utsatts för stress­
faktorer som leder till en psykotomimetisk reaktion. Det är enligt
dem inte LSD i sig själv, utan en illa genomförd LSD-session, som
med få undantag utlöser en icke avsedd "psykotisk" epiéod hos en
normal individ. Aaronson (1966) har påpekat, att de mystiko-reli-
giösa psilocybin-upplevelser som Leary's försökspersoner erfarit ef­
ter att bl a ha förberett sig med hjälp av "The Tibetan book of
the Dead", delvis beror på att denna manual (Leary, Metzner &Alpert,
1964) är "... mer föreskrivande än beskrivande". Unger (1963) och
Barrios (1965) har i en översikt över psykedeliska psykoterapiför­
24
sök noterat i vilken stor usträckning olika terapeuter kunna
styra LSD-upplevelsen med hjälp av både direkta och indirek­
ta suggestioner. Mogar (i 965) har påpekat, att tidigare experi­
mentella undersökningar av sådana funktioner som minne, koncen­
trationsförmåga, tankeförlopp, psykomotorik, perception etc of­
ta lett till motsägelsefulla resultat, vilket till stor del be­
rott på att man bortsett från att kontrollera relevanta "extra-
drug" variabler.

De slutsatser som kan dras av föreliggande litteraturöversikt
är, att icke farmakologiskt betingade faktorer såsom "set"
och "setting" spelar en ytterligt betydelsefull roll för en
adekvat prediktion och tolkning av resultaten vid LSD-påverkan
i sqmband med grundforskning och psykoterapi.

Som en konsekvens av ovanstående följer självfallet, att fak­
torer som "set" och "setting" måste noga beaktas även i sam­
band med en bedömning och utvärdering av effekter och verkans—
grad av psykokemiska stridsmeldel. Eftersom något erfarenhets­
mässigt underlag för en dylik bedömning saknas, har hittills­
varande beskrivningar av symtombild och verkansgrad måst extra—
poleras utifrån tillgängliga data och litteraturuppgifter över
effekter av hallucinogener. Enligt författarens åsikt har här­
vid två avgörande skiljaktigheter i "set" och "setting" ofta
inte uppmärksammats i tillräcklig utsträckning. Eör det första
hygger tillgängliga rapporter över subjektiva och beteenderaässi-
ga verkningar av LSD och liknande hallucinogener på att medverkan­
de försökspersoner och patienter varit fullt medvetna om att de
intagit något preparat. De har m a o varit förberedda på samt kun-
hat härleda orsakerna till de uppkomna drogeffekterna. Eör det
andra måste tidigare undersökningar med hallucinogener ses mot
bakgrunden av att de genomförts under fredsmässigt betryggande
förhållanden. Vid en potentiell applikation av hallucinogener
såsom psykokemiska stridsmedel kommer självfallet dessa både pre­
misser och betingelser inte längre vara aktuella. Enbart det för­
hållande, att såväl stridande trupp som civilbefolkning inte är
medvetna om att de exponerats för någon psykokemisk substans, tor­
de medföra att reaktionerna till övervägande del blir ångestladda-
de och traumatiska. Med tanke på att reaktionerna dessutom kommer
att utvecklas i en atmosfär och omgivning ("set" och "setting")
25
präglad av förvirring, siräck och dödshot, torde sannolikhe­
ten för att några euforiska eller i övrigt "psykedeliska"
upplevelser ska inträffa vara ytterligt liten. Detta gäller
i synnerhet individer, som utsatts för en normal dos eller
mer. Men även bland måttligt påverkade personer kommer tro­
ligen flertalet inte uppleva någon känsla av välbefinnande -
trots att detta beskrivits som en möjlig reaktion — eftersom
i deras hypersuggestibla tillstånd den omgivande miljön kom­
mer att få ett dominerande inflytande.

Sammanfattningsvis kan följande anföras. Det torde stå fullt
klart, att psykokemiska stridsmedel kan ge upphov till mass-
skadesituationer med panikslagna hallucinerande soldater irran­
de omkring på stridsfältet, hindrande den egna sidana strids-
uppgifter och utövande en demoraliserande inverkan påväl på
lätt skadade som på opåverkade kamrater. Likaledes kommer en
effektiv spridning av LSD och likaande substanser i aerosol-
form över städer o s v att leda till förödande resultat: sto­
ra delar av civilbefolkningen kommer att förete psykotiska reak­
tioner, gripas av ångest och panik etc, vilket sekundärt torde
leda till ett flertal kroppsskador, självmord och andra döds­
olyckor. Mot denna bakgrund utgör uppfattningen att psykokemiska
stridsmedel såsom LSD och atropinliknande substanser skulle med­
föra en "human krigföring" en inadekvat och orealistisk värdering,
som troligen har sin grund i att man bedömt effekterna av dessa
substanser utifrån den generella "set" och "setting", som råder
under fredsmässiga förhållanden. Författarens grundsyn på hallu­
cinogenernas speciella roll som psykokemiska stridsmedel delas
däremot bl a av den amerikanske psykiatern och LSD-experten Sidney
'lohen, vilken framhåller: "In LSD we have not yet discovered a
compassionate, nonlethal way to wage war ... It is evident that
the so-called incapacitating agents are neither nonlethal nor
humane. The idea of war seems no more attractive with the mental
disruption of LSD than with the ulceration of skin and lung caused
by mustad gas." (Cohen, 1965).
26.

REFERENSER

A a r o n s o n , B . S , - (1966) - LSD: E x p e r im e n t a l fin d in g s. - S y m p o s iu m on
LSD; T he F a l l m e e t in g s of the N e w J e r s e y P s y c h o l o g i c a l A s s o c i a ­
tio n , E a s t O r a n g e , N e w J e r s e y , 1966.

A b r a m s o n , H .A . - (196 6 ) - S o m e o b s e r v a t io n s on n o r m a l v o lu n t e e r s and
p a t ie n ts . I L , C holden ( E d , ) - L y s e r g i c A c id D ie th y la m id e and
M e s c a lin e in E x p e r im e n ta l P s y c h i a t r y . N e w Y ork: G rune &
S tr a tto n , 1 9 5 6 , p. 5 1 - 5 4 .

A b r a m s o n , H ,A . ( E d .) - (I 9 6 0 ) - The U s e of LSD in P s y c h o th e r a p y : T r a n s ­
a c tio n s of a C o n fe r e n c e . N e w York: J o s ia h M a c y , J r . F ou n d ation ,
1 9 6 0 , 304 p.

A b r a m s o n , H . A , (Ed. ) - (1967) - T he U s e of LSD in P s y c h o t h e r a p y and
A l c o h o l i s m . N e w Y ork; B o b b s - M e r r i l l . 1 9 6 7 , 697 p.

A g n e w , N . & H o ffe r , A . - (1955) - N ic o tin ic a c id m o d ifie d l y s e r g i c a c id
d ie th y la m id e p s y c h o s e s . J . M en t. S e i . , 1 9 5 5 , 1 0 1 , 1 2 - 2 7 .

A le x a n d e r , L , - (1957) - D iff e r e n tia l e f f e c t s of the n ew " p sy c h o tr o p ic "
d r u g s . A nn. N . Y. A c a d . S e i . , 1 9 5 7 , 67^ 7 5 8 - 7 6 5 .

A lp e r t , R . , C ohen, S. & S c h i l l e r , L . - (1966) - LSD. N ew Y ork: T he N ew
A m e r i c a n L ib r a r y , 1 9 6 6 , p. 3 0 .

B a e r n s t e i n , L . N. - (19 2 9 ) - A n e x p e r im e n t a l study of th e e ffe c t on w aking
s u g g e s t i b i l i t y of s m a l l d o s e s of s c o p o la m in e h y d r o b r o m id e .
M a s t e r ' s T h e s is , U n iv e r . of W is c o n s in , 1 9 2 9 .

B a r r i o s , A . A . - (1965) - A n e x p la n a tio n of the b e h a v io r a l and th er a p e u tic
e f f e c t s of the h a llu c in o g e n s . Int. J. N e u r o p s y c h ia t. , 1 9 6 5 , 1,
574-592.

B a s s , B . M . - (1956) - D e v e lo p m e n t and e v a lu a tio n of a s c a l e fo r m e a s u r in g
s o c i a l a c q u i e s c e n c e . J. A b n o r m . S o c . P s y c h o l . , 1 9 5 6 , 53,
29 6 -2 9 9 .
27.

B r o tte a u x , P . - (1936) - H y p n o tis m e et S c o p o c h lo r a lo s e . P a r i s ; Y ilg o t
P r e s s , 1936.

C h o ld en , L . (Ed. ) - (1956) - P r o c e e d i n g s of the Round T a b le on L y s e r g ic
A c id D ie th y la m id e and M e s c a lin e in E x p e r im e n ta l P s y c h ia t r y .
N e w York; Grune & S tra tto n , 1956.

C oh en , M . E . & Cobb, S . - (1 9 3 9 ) - The u s e of h y p n o s is in the study of
a c i d - b a s e b a la n c e of the blood in a patien t w ith h y s t e r i c a l
h y p e r v e n tila tio n . R e s . P u b l. A s s . N e r v . M ent. D i s . , 1939, 19,
3 1 8 -332.

C ohen, S . - (1959) - T he th e r a p e u tic p o ten tia l of L S D -2 5 . I R . M. F e a t h e r -
sto n e & A . S im o n (E d s. ) - A P h a r m a c o l o g ic a l A p p r o a c h to the
Study of the M ind. S p r in g fie ld , 1 1 1 .; T h o m a s , 1 9 5 9 .

C oh en , S . - (1965) - The B ey o n d W ithin. - The LSD S to r y . N e w Y ork;
A th e n e u m , 1965, p. 2 3 3 - 2 3 4 .

C o h en , S . - (1 9 6 8 ) - C h ief of P s y c h o s o m a t i c M e d ic in e , V e t e r a n s A d m i n i s t r a ­
tio n H o s p it a l, L o s A n g e l e s . P e r s o n a l c o m m u n ic a tio n , N o v . ,
1968.

D a v i e s , M. E . B . & D a v i e s , T . S , - (1955) - L y s e r g i c a c id in m e n ta l d e f i ­
c ie n c y , L ancet, 1955, 269, 1090.

D itm a n , K . S . , H a y m o n , M. & W h it tle s e y , J . R . B . - (1962) - N a t u r e and
f r e q u e n c y of c l a i m s fo llo w in g LSD. J. N e r v . M ent. D i s . , 1962,
134, 3 4 6 -352.

D uke, J . D . - (1962) - A study of r e la t io n s h ip s b e tw e e n p r im a r y s u g g e s t i ­
b il it y , s e c o n d a r y s u g g e s t i b i l i t y , and p la c e b o r e a c t iv i t y . P h . D.
D i s s e r t a t i o n , U n iv e r . of N o rth C a r o lin a , 1962.

E l k e s , J. - (1963) - The d y s l e p t i c s : N o te on a no m a n ' s la n d . C om prehend,
P s y c h i a t . , 1963, 4 , 1 9 5 - 1 9 8 .

E y s e n c k , H. J. <k F u r n e a u x , W. D . - (1945) - P r i m a r y and s e c o n d a r y s u g g e s ­
t ib ilit y . A n e x p e r im e n t a l and s t a t i s t i c a l stu d y . J. E xp. P s y c h o l . ,
1945, 35, 4 8 5 -5 0 3 .
28.

E y s e n c k , H. J. & R e e s , W. L . - (1 9 4 5 ) - S ta te s of h e ig h te n e d s u g g e s tib ilit y :
N a r c o s i s , J. M ent. S e i. , 1 9 4 5 , 9 1 , 3 0 1 - 3 1 0 .

FOA ( F ö r s v a r e t s f o r s k n in g s a n s t a lt ) - (1 9 6 4 ) - FOA o r ie n t e r a r o m B C -
s t r i d s m e d e l . OM, nr 2, d e c e m b e r , 1964.

F o g e l , S. & H o ffe r , A . - (1962 a) - The u s e of h y p n o s is to in ter r u p t and
r e p r o d u c e an L S D -2 5 e x p e r i e n c e . J , C lin . E xp. P s y c h o p a th . s
1 9 6 2 , 2 3 , 1 1 -1 6 ,

F o g e l , S. & H o ffe r , A . - (1962 b) - P e r c e p t u a l c h a n g e s in d u ced by h y p n o ­
tic s u g g e s t i o n for the p osth yp n otic s ta te : I. G e n e r a l a cco u n t of
th e e f f e c t on p e r s o n a lit y . J . C lin . E xp. P s y c h o p a t h ., 1 9 6 2 , 2 3 ,
24-35.

F r a n k e n h a e u s e r , M. , J ä r p e , G . , S van , H. & W r a n sjö , B. : - (1963) -
P s y c h o - p h y s i o l o g i c a l r e a c t io n s to tw o d iffe r e n t p la c e b o t r e a t ­
m e n t s . S can d . J. P s y c h o l . , 1 9 6 3 , 4 , 2 4 5 - 2 5 0 .

H a lp e r n , S . & M e r l i s , S . - (1961) - H y p n o sis and p s y c h o tr o p ic a g e n ts :
T h e ir in t e r a c tio n in m e n ta l p a t ie n ts . I E , R o th lin (Ed. )-N e u r o -
P s y c h o p h a r m a c o lo g y , V o l II. A m s t e r d a m ; E l s e v i e r , 1 9 6 1 ,
p. 2 5 8 - 2 6 2 .

H a r m a n , W. W. - (196 3 ) - The i s s u e of the c o n s c i o u s n e s s ^expanding d r u g s .
M ain C u r r e n ts in M odern T hought, 1 9 6 3 , 2 0 , 5 - 1 4 .

H a r tm a n , M .A . - (I 9 6 0 ) - Group in t e r c h a n g e , I H. A . A b r a m s o n (Ed. ) -
T he U s e of LSD in P s y c h o t h e r a p y , N e w Y ork; J o s ia h M a cy ,
J r . F o u n d a tio n , I 9 6 0 , p. 115,

H e a th , E . S . - (1958) - S o m e n e g le c t e d a s p e c t s of r e s e a r c h in h y p n o s is .
B r it , J. M ed, Hypn. . 1 9 5 8 , 1 0 , 1 3 - 1 6 .

H ilg a r d , E . R . - (196 5) - Hypnotic S u s c e p t ib ilit y , N e w Y ork; H a r c o u r t,
B r a c e & W orld, 1 9 6 5 , p. 145.

H o c h , P . H. - (1956) - S tu d ie s in r o u te s of a d m in is tr a tio n and c o u n te r a c tin g
d r u g s . I L . C holden (Ed. ^ L y s e r g i c A c id D ie th y la m id e and M e s ­
c a lin e in E x p e r im e n t a l P s y c h i a t r y . N e w York; Grune & S tra tto n ,
1 9 5 6 , p. 8.
28.

E y s e n c k , H. J. St R e e s , W. L , - (1 9 4 5 ) - S ta te s of h e ig h te n e d s u g g e s tib ilit y :
N a r c o s i s , J. M ent. S e i . , 1 9 4 5 , 9 1 , 3 0 1 -3 1 0 .

FOA ( F ö r s v a r e t s fo r s k n in g s a n s t a lt ) - (1 9 6 4 ) - FOA o r ie n t e r a r om B C -
s t r i d s m e d e l . OM, nr 2, d e c e m b e r , 1964.

F o g e l , S. St H o ffe r , A . - (1962 a) - The u s e of h y p n o s is to in ter r u p t and
r e p r o d u c e an L S D -2 5 e x p e r i e n c e . J. C lin . E xp . P s y c h o p a th . ,
i 9 6 2 , 2 3 , 1 1 -1 6 ,

F o g e l , S. & H o ffe r , A . - (1962 b) - P e r c e p t u a l c h a n g e s in d u ced by h y p n o ­
tic s u g g e s t i o n for the p osth yp n otic s ta te : I. G e n e r a l a cco u n t of
the e f f e c t on p e r s o n a lit y . J . C lin . E xp . P s y c h o p a t h . , 1 9 6 2 , 2 3 ,
2 4-35.

F r a n k e n h a e u s e r , M. , J ä r p e , G. , S van , H. St W r a n sjö , B . : - (1963) -
P s y c h o - p h y s i o l o g i c a l r e a c t io n s to tw o d iffe r e n t p la c e b o t r e a t ­
m e n t s . Sc and. J. P s y c h o l , , 1 9 6 3 , £ , 2 4 5 - 2 5 0 .

H a lp e r n , S . St M e r l i s , S. - (1961) - H y p n o sis and p s y c h o tr o p ic a g e n ts:
T h e ir in t e r a c tio n in m e n ta l p a t ie n ts . I E , R o th lin (Ed. )-N e u r o -
P s y c h o p h a r m a c o lo g y , V o l II. A m s t e r d a m ; E l s e v i e r , 1 9 6 1 ,
p. 2 5 8 - 2 6 2 .

H a r m a n , W. W. - (1 9 6 3 ) - The i s s u e of the c o n s c i o u s n e s s e x p a n d in g d r u g s .
M ain C u r r e n ts in M odern T hought, 1 9 6 3 , 2 0 , 5 - 1 4 .

H a r tm a n , M .A . - ( i 9 6 0 ) - Group in t e r c h a n g e , I H . A . A b r a m s o n (Ed. ) —
T he U s e of LSD in P s y c h o t h e r a p y , N e w Y ork; J o s ia h M a cy ,
J r . F o u n d a tio n , I 9 6 0 , p. 115,

H e a th , E . S . - (1958) - S o m e n e g le c t e d a s p e c t s of r e s e a r c h in h y p n o s is .
B r it , J . M ed, Hypn, . 1 9 5 8 , 1 0 , 1 3 - 1 6 .

H ilg a r d , E . R . - (1965) - H ypnotic S u s c e p t ib ilit y , N e w York; H a r c o u r t,
B r a c e St W o rld , 1 9 6 5 , p. 145.

H o c h , P . H. - (1956) - S tu d ie s in r o u te s of a d m in is tr a tio n and c o u n te r a c tin g
d r u g s . I L . C hold en (Ed. ) - L y s e r g ic A c id D ie th y la m id e and M e s ­
c a lin e in E x p e r im e n t a l P s y c h i a t r y . N e w Y ork; Grune St S tra tto n ,
1 9 5 6 , p. 8.
29.

H o r s l e y , J . S . - ( 1 9 4 3 ) - N a r c o - a n a l y s i s . N e w Y ork; O xford U n iv e r . P r e s s .
1943.

H o r s l e y , J . S . - (1 9 5 1 ) - N a r c o t ic h y p n o s is . B r it . J . M ed. Hypn. , 1951,
2, 2-7.

H u ll, C. L . - (1933) - H y p n o sis and S u g g e s tib ility : A n E x p e r im e n t a l A p p ­
r o a c h . N e w York: A p p le t o n - C e n t u r y - C r o f t s , 1933.

H u x le y , A . - (1961) - F r e e i n g the m in d . C o n f e r e n c e , 1 9 6 1 , J2, 2 - 6 .

H y d e , R. W. - ( i 9 6 0 ) - P s y c h o l o g i c a l and s o c i a l d e te r m in a n ts of drug action,
I. G. J. S a r w e r - F o n e r (Ed. ) -The D y n a m ic s of P s y c h i a t r i c Drug
T h e r a p y . S p r in g fie ld , 1 1 1 .; T h o m a s , I 9 6 0 , p. 2 9 7 - 3 1 5 .

J a n is , I. L . , H ovlan d, C. I. , F i e l d , P . B . , L in to n , H. , G r a h a m , E . ,
C oh en , A . R . , R if e , D. , A b e ls o n , R . P . , L e s s e r , G . S. & King,
B . T , : - (1959) - P e r s o n a l i t y and P e r s u a s i b i l i t y . N e w Haven;
Y a le U n iv e r s it y P r e s s , 1959.

K le e , G. D . - ( i 9 6 0 ) - G roup in t e r c h a n g e . I H .A .A b r a m s o n ( E d .) - The
U s e of LSD in P s y c h o th e r a p y . N e w York; J o s ia h M a c y , J r.
F o u n d a tio n , I 9 6 0 , p. 132.

K r ip p n e r , S . - (1965) - C o n s c i o u s n e s s - e x p a n s i o n and the e x te n s io n a l
w o r ld . E t c . , 1 9 6 5 , 2 2 , 4 6 3 - 4 7 4 .

L a n te r , R . , W e il, J. & R oth, M. - (1962) - Note a p r o p o s of the d ia g n o stic
and th e r a p e u tic u s e of h a llu c in o g e n ic d r u g s ( m e s c a l i n e , L S D -2 5 ).
A nn. M e d ic o p s y c h o l. , 1 9 6 2 , 1 2 0 , 2 4 4 - 2 5 3 .

L e a r y , T . , L itw in , G. H. & M e t z n e r , R . - (1 9 6 3 ) - R e a c tio n s to p s ilo c y b in
a d m in is t e r e d in a su p p o r tiv e e n v ir o n m e n t . J . N e r v . M ent. D is . ,
1 9 6 3 , J_37, 5 6 1 - 5 7 3 .

L e a r y , T . - (1964) - Introduction. I D . S o lo m o n (Ed. ) - LSD - The C o n ­
s c i o u s n e s s - E x p a n d i n g D ru g . N e w York; P u t n a m ' s , 1 9 6 4 , p. 13.

L e a r y , T . , M e t z n e r , R. & A lp e r t , R. - (1964) - T he P s y c h e d e l i c E x p e r i ­
e n c e . A M anual B a s e d on the T ib e ta n B ook of the D e a d . N e w York;
U n iv e r s it y B o o k s , 1964.
30.

L e a r y , T. - (1965) - T he R e lig io u s E x p e r ie n c e : Its p r o d u ctio n and i n t e r ­
p r e ta tio n . I G. M. W eil, R . M e tz n e r & T . L e a r y ( E d s . ) - The
P s y c h e d e l i c R e a d e r . N e w Y ork; U n iv e r s it y B o o k s , 1965, p. 195.

L e v i n e , J. , L udw ig, A . M . & L y l e , W. H. , J r . - (1 9 6 3 ) - T he c o n tr o lle d
p s y c h e d e lic s t a t e . A m e r . J. C lin . Hypn. , 1 9 6 3 , 6, 1 6 3 - 1 6 4 .

L e v i n e , J. & L u d w ig , A . M . - (1 9 6 5 ) - A lt e r a t io n s in c o n s c i o u s n e s s p r o ­
duced by c o m b in a tio n s of L SD , h y p n o s is and p s y c h o th e r a p y .
P s y c h o p h a r m a c o lo g i a , 1 9 6 5 , 7, 1 2 3 - 1 3 7 .

L e v i n e , J. & L u d w ig, A . M . - (1966) - The h y p n o d elic tr e a tm e n t te c h n iq u e .
Int. J. C lin . E x p . H y p n ., 1 9 6 6 , 14, 2 0 7 - 2 1 5 .

L e v i s , D. J. & M ah lm a n , B . - (1964) - S u g g e s tio n and m e s c a l i h e s u lfa te .
J. N e u r o p s y c h ia t. , 1 9 6 4 , 5, 1 9 7 - 2 0 0 .

L i e b e r m a n , E . J . - (1962) - P s y c h o c h e m i c a l s a s w e a p o n s . B u ll, of A to m ic
S c i e n t i s t s , J a n u a r y , 1 962.

L u d w ig , A . M . & L y l e , W. H. , J r . - (1964) - The e x p e r im e n t a l p rod u ction of
n a r c o tic drug e f f e c t s and w ith d r a w a l s y m p to m s th rou gh h y p n o s is .
Int. J. C lin . E xp. H y p n ., 1 9 6 4 , 12, 1 - 1 7 .

L u d w ig , A . M . & L e v i n e , J. - (1965) - A c o n t r o lle d c o m p a r is o n of fiv e
b r ie f t r e a t m e n t te c h n iq u e s e m p lo y in g LSD , h y p n o s is , and
p s y c h o th e r a p y . A m e r . J. P s y c h o th e r a p . , 1965, 19, 4 1 7 - 4 3 5 .

L u d w ig, A . M . & L e v i n e , J. - (1966) - T he c li n i c a l e f f e c t s of p s y c h e d e lic
a g e n t s . C lin . M e d . , 1 9 6 6 , 7 3 , 2 1 - 2 4 .

L u d w ig , A . M . & L e v i n e , J. - (1967) - H y p n o d elic th e r a p y . C u rren t
P s y c h i a t r i c T h e r a p ie s , 1967, 7, 1 3 0 -1 4 1 .

M a s t e r s , R . E . L . & H ou ston , J. - (1966) - The V a r i e t i e s of P s y c h e d e lic
E x p e r i e n c e . N e w Y ork; H o lt, R in e h a r t & W inston , 1966.

M cG lo th lin , W. H. - (1962) - L o n g - la s t in g e f f e c t s of LSD on c e r t a in a ttitu d es
in n o r m a ls : A n e x p e r im e n t a l p r o p o s a l. Rand C o r p o r a tio n , Santa
M o n ica ; C a l i f . , 1962.
M o g a r , R . E . - (1 9 6 5 ) - C u r r en t sta tu s and fu tu re tr e n d s in p s y c h e d e lic
(LSD) r e s e a r c h . J. H u m a n stic P s y c h o l . , 1965, 5^ 1 4 7 -1 6 6 .

M o o r e , R . K . - (1961) - S u s c e p t ib ilit y to h y p n o s is and s u s c e p t i b ilit y to
s o c ia l in f lu e n c e . P h . D. D i s s e r t a t i o n . Stanford U n iv e r s it y ,
1961.

N e t z , B. - (1967) - P s y k o k e m is k a s u b s t a n s e r ; E ffe k t e r , im p lik a t io n e r och
a p p lik a tio n e r . E n in tr o d u c e r a n d e ö v e r s ik t ö v e r h a llu c in o g e n e r -
p s y k o to m im e tik a - p s y k e d e lik a . M P I -r a p p o r t nr 58, 1 9 6 7 .

N e t z , B . & E n g s t a m , P - O . - (1968) - L y s e r g s y r e d ie ty la m id (L S D -2 5 ) och
s u g g e s t i b ilit e t . D e l II: E ffe k te r av en t r ö s k e ld o s L S D -2 5 på
h y p n o tis e r b a r h e t . M P I B - r a p p o r t nr 17, 1963.

N e t z , B . .M å r t e n s , S. & Su n d w all, A - ( 1 9 6 8 ) - L y s e r g s y r e d ie ty la m id
(L S D -2 5 ) och in t e l le k t u e lla fu n k tio n er. D e l II: E f f e k t e r av
en låg dos L S D -2 5 på in t e lle k t u e lla fu n k tio n er, h y p n o tisk
s u g g e s t i b i l i t e t och s y m p a t o - a d r e n o m e d u llä r a k tiv ite t. E n p i l o t ­
s tu d ie . M PI B - r a p p o r t nr 19, 1968..

P a h n k e , W. N . - (1963) - D r u g s and M y s t ic i s m : A n A n a l y s i s of the R e la t io n ­
sh ip b e tw e e n P s y c h e d e l i c D r u g s and the M y s t ic a l C o n s c i o u s n e s s .
P h . D . D i s s e r t a t i o n , Harvard U n iv e r s it y , 1963,

P la to n o v , K. J. & M a ts k e v ic h , A . M. - (1931) - H y p n o sis , and the n e r v o u s
s y s t e m under the in flu e n c e of a lc h o h o l. T r . U kr. P s k h o n e v .
I n s t . , 1 9 3 1 , 1 5 , 9 3 - 1 0 6 . (G enom N. K le itm a n : P s y c h o l . A b s t r . ,
1933, 7, 1 8 4 . )

R a v it z , L . J . - (1951) - Standing p o ten tia l c o r r e l a t e s of h y p n o s is and n a r ­
c o s i s . A r c h . N e u r o l. P s y c h i a t . , 1 9 5 1 , 65, 4 1 3 - 4 3 5 .

R in k e l, M. , H y d e, R . W. , S o lo m o n , H. C. & H oagland, H._: - (1 9 55 ) -
E x p e r im e n t a l p s y c h ia tr y II. C lin ic a l and p h y s i o - c h e m i c a l o b s e r ­
v a tio n s in e x p e r im e n t a l p s y c h o s i s . A m e r . J. P s y c h i a t . , 1 9 5 5 ,
111, 88 1 -8 9 5 .

S a n d is o n , R . A . - ( i 9 6 0 ) - Group in t e r c h a n g e . I H .A . A b r a m s o n ( E d .) -
T he U s e of LSD in P s y c h o t h e r a p y , N e w Y ork; J o s ia h M a c y , J r .
F o u n d a tio n , I 9 6 0 , p. 91.
32.

S a r g a n t, W. & S la t e r , E . - (1963) - A n Introduction to P h y s ic a l M ethods
of T r e a tm e n t in P s y c h i a t r y . B a lt im o r e ; W illia m s & W illia m s ,
1963.

S a v a g e , C. - (1952) - L y s e r g i c a c id d ie th y la m id e (L S D -2 5 ): A c l i n i c a l -
p s y c h o lo g ic a l study. A m e r . J, P s y c h i a t . , 1 9 5 2 , 1 0 8 , 8 9 6 - 9 0 0 .

S a v a g e , C. , J a c k s o n , D. & T e r r i l l , J. - (1962) - LSD , t r a n s c e n d e n c e , and
the n ew b e g in n in g . J. N e r v . M ent. D i s . , 1962, 135, 4 2 5 - 4 3 9 .

S a v a g e , C . , H a r m a n , W. W. , F a d im a n , J. & S a v a g e , E . - (1963) - A
fo llo w - u p note on the p s y c h e d e lic e x p e r i e n c e . - P a p e r d e liv e r e d
at a m e e tin g of the A m e r i c a n P s y c h i a t r i c A s s o c i a t i o n , St. L ouis,
M o. , 1 963.

S c h ä c h t e r , S. - (1959) - T he P s y c h o lo g y of A ffilia tio n . S ta n fo r d , C a lifo r n ia ;
Stanford U n iv e r s it y P r e s s , 1959.

S c h il d e r , P . & K au d er, O. - (1927) - H y p n o s is . N e r v . M ent. D is . M onogr.
S e r . , 1927, 46.

S im k o , A . - (1963) - S u g g e s tio n and h y p n o s is th er a p y p o ten tia te d with
Itr id a l. M ed. W e lt ., 1 9 6 3 , 3 2 , 1 6 0 6 -1 6 0 9 .

S j ö b e r g , B . M. , J r . - (1965) - T he e f f e c t s of l y s e r g i c a c id d ie th y la m id e
(L S D -2 5 ), m e s c a l i n e , p s ilo c y b in and a c o m b in a tio n of th r e e drugs
on p r im a r y s u g g e s t i b ilit y . P h . D . D i s s e r t a t i o n , S tan ford U n i v e r ­
s i t y , 1965.

S jö b e r g , B . M. , J r . & H o l l i s t e r , L. E . - (1965) - The e f f e c t s of p s y c h o ­
t o m im e t ic d ru gs on p r im a r y s u g g e s t i b ilit y . P s y c h o p h a r m a c o lo g ia ,
1 9 6 5 , 8, 2 5 1 - 2 6 2 .

S l a t e r , P . E . , M o r im o to , K. & H yde, R .W . - (1957) - The e ffe c t of group
a d m in is tr a tio n upon sy m p to m fo r m a tio n under LSD. J. N e r v .
M ent. D i s . , 1957, J_25, 3 1 2 - 3 1 5 .

S m ith , C. M. - (1959) - S o m e r e f le c t i o n s on the p o s s i b l e th e r a p e u t ic e f f e c t s
of the h a llu c in o g e n s . Q uart. J . Stud. A lc o h o l, 1 9 5 9 , 20, 2 9 2 - 3 0 1 .
33.

S o lu r s h , L . P . & R a e , J. M. - (1 9 6 6 ) - L SD , s u g g e s t io n and h y p n o s is .
Int. J, N e u r o p s y c h i a t . , 1 9 6 6 , 2, 6 0 - 6 4 .

S t a r k e y , F . R . - (1 9 1 7 ) - E th e r h y p n o s is in p s y c h o th e r a p y . M ed. R e c .
1 9 1 7 , 9I_, 631.

Stukåt, K. G. - (1958) - S u g g e s tib ility : A F a c t o r i a l and E x p e r im e n t a l A n a ­
l y s i s . S to ck h o lm ; A lm q u is t & W ik s e ll, 1958.

T ro u to n , D. - (1957) - P l a c e b o s and th e ir p s y c h o lo g ic a l e f f e c t s . J. Ment.
S e i . , 1957, 1 03, 344-353.

U n g e r , S . M . - (1963) - M e s c a l i n e , L SD , p s ilo c y b in , and p e r s o n a lit y ch ange.
A rev iew . P sy c h ia tr y , 1963, 2 6 , 1 1 1 -125.

W e itz e n h o ffe r , A . M. - (1953) - H y p n o tism : A n O b jec tiv e Study in S u g g e s t i ­
b ility . N e w Y ork; John W i l e y , 1953.

W e itz e n h o ffe r , A . M. & S ju b e r g , B . M . , J r . - (1961) - S u g g e s tib ility with
and without "induction of h y p n o s i s ” . J. N e r v . M ent. D i s . , 1961,
132, 204-220.

W e st, L , J. - (1956) - Round T a b le M ee tin g on C u rren t P r a c t i c e s in
H y p n o s is . 112th A nn. M ee tin g A m e r . P s y c h ia t . A s s . , C h ic a g o ,
1 1 1 ., 1956.

W ig g in s, J . S . - (1959) - I n te r r e la tio n s h ip s a m o n g M M P I m e a s u r e s of
d is s im u l a t io n under stan d ard and s o c i a l d e s i r a b i l i t y in s t r u c t io n s .
J. C o n su lt. P s y c h o l . , 1 9 5 9 , 2 3 , 4 1 9 - 4 2 7 .

W ik le r , A . - (1956) - The u s e s of d rugs in p s y c h ia t r ic r e s e a r c h .
A m e r . J. P s y c h i a t . , 1 9 5 6 , 1 1 2 , 9 6 1 -9 6 9 .

W ils o n , S. R . - (1927) - T he p h y s io l o g ic a l b a s i s of h y p n o s is and s u g g e s t i o n .
P r o c . R . S o c . M e d . , S e c t . A n e s t h , , 1 9 2 6 - 2 7 , 20, 1 5 - 2 1 .