Lördag 27 februari 2010
REDAKTÖR: PETRA OLSSON • kultur@malmofria.nu • 040-12 59 91
”På en av mina långa promenader gick jag genom tre kyrkogårdar och hamnade vid tågspåret. Där finns en stor målning där det bara står… death”, säger
Tomas Wikström som blev överraskad.
– En allt större del av städerna består
av inomhusgator i gallerior.
Vem tillhör det offentliga rummet?
– Klart det tillhör alla men ett sådant
svar är inte till någon hjälp.
– Det offentliga rummet tillhör dem
som tar plats i det. De som ser till att det
finns en offentlig kultur. Befolkar sta-
den. Ett bra offentligt liv kräver tid och
folk. Men det räcker med att bara gå ige-
nom staden. Att undvika att kollidera
med folk, notera andra människor.
I STADSLIVET finns även andra typer av
spår. Markeringar av folket som bor i sta-
den. Rester av lördagskvällens fester el-
ler lappar och klistermärken, affischer,
gatukonst och graffiti.
– Att sätta spår i staden ses rutinmäs-
sigt som ett problem av myndigheter.
Som klotter, nedskräpning, sådant som
kostar skattepengar att städa bort. Det
är väl någon gammal ordning-och-reda-
inställning som lever kvar och dyker
upp i diskussionen om nolltolerans.
– Jag förstår inte det resonemanget.
Man ser alla ”övertramp” som symptom
på samma sak. Det måste vara mer nyan-
serat än så.
Det finns många olika typer av bud-
skap där mycket folk vistas. Och var de
sitter är också tolkningar av var de vikti-
ga flödena av människor finns. Mark-
Efter nedläggningshotet – nu vill Signal vässa verksamheten
Nu kan de ansvariga för Signal
– Center för samtidskonst an-
das ut. Hotet om nedläggning
är avvärjt och nu blickar de
framåt mot nya samarbeten
med internationella konstnärer.
PETRA OLSSON •
petra.olsson@malmofria.nu
I förra veckans nummer berättade vi att
nedläggningshotade Signal – Center för
samtidskonst får stöd från Stiftelsen
Framtidens Kultur. Tack vare engångs-
summan på en halv miljon kronor slip-
per Signal lägga ner sin verksamhet.
Signal – Center för samtidskonst har
tidigare sagt att de saknar minst 300 000
kronor per år för att verksamheten ska
kunna fortsätta.
nadsföring av teatrar, konserter, da-
torhjälp, massage och fotvård. Eller lap-
par om lägenhetsbyten, bortsprungna
katter och borttappade ägodelar. Medde-
landen som de flesta inte vänder sig
emot men som ändå är förbjudna.
Egentligen.
– Det är bara onyanserat att säga att det
är nedskräpning. Att ens göra det till ett
problem. Lag och ordning i all ära men
jag tror att en slapp inställning är sund ef-
tersom det är ett steg mot att acceptera
en realitet som inte bara är negativ.
Varför ska man reta sig på affischer,
undrar Tomas Wikström och menar att
det finns plats för motreaktioner: att
riva ner och själv ta bort de budskap
man inte vill se.
I det otillåtna är allt tillåtet.
Vem har rätt att sätta spår?
– Det är en rätt man ska ta sig. Tillsam-
mans med ett omdöme om hur man ska
göra det. Det finns många olika sätt att
sätta gränser för vad man gör. När blir det
destruktivt? Det man bidrar med ska vara
konstruktivt, tycker jag. Att krossa föns-
ter leder nog inte till något bra. Att måla
sin tag? Det kan vara okej men jag skulle
vara sparsmakad med var.
– Alla kan ha åsikter om var gränsen
går, det måste vara en del av den offent-
liga diskussionen.
Han tycker det funkar bra i Malmö där
Summan är en engångsinjektion, men
stödet från stiftelsen gör att Signal kan
satsa på de närmaste säsongerna, säger
curator Elena Tzotzi på Signal.
– Det är väldigt positivt och väldigt
överraskande och gör att vi kan lägga
upp en plan, säger Elena Tzotzi.
ENLIGT SIGNAL har konstarenan bevil-
jats cirka 202 000 kronor från Region
Skåne, 230 000 kronor från Malmö stad
och 250 000 från Statens Kulturråd för
2010. En förändring är att regionen har
höjt sitt stöd med 100 000 kronor, enligt
Elena Tzotzi.
– Vi har varit inställda på nedläggning
eftersom de andra beskeden vi fått inte
varit tillräckliga. Men nu tänker vi opti-
mistiskt att vi måste fixa det här.
Än finns inte några utmejslade planer
på hur verksamheten ska utvecklas,
FOTO: DANINA MAHMUTOVIC
han bor. Här finns en flora av illegala
markeringar.
– Häri ligger stadens vitalitet. I marke-
ringar av folk som vill uttrycka sig men
inte har råd att köpa annonsplats. Det
handlar om en massa människor som
har idéer de vill förmedla. Det finns ing-
et hemskare än att vara instängd med
sina tankar.
– Samtidigt finns det människor som
jag önskade tog mer plats, kanske pen-
sionärer som skriver poesi eller bara
mer plats för idéer om politik eller tan-
kar om livet. Det borde också finnas väg-
gar som inte är till för graffitimålare.
Storstäderna borde också lära av de
små orterna när det kommer till anslags-
tavlor, tycker Tomas Wikström.
– Det borde finnas fler offentliga an-
slagstavlor i proportion till antalet invå-
nare! Elskåpen kompenserar för bristen
och det är bra. De finns överallt och är
lagom stora för affischer. Det är bara
märkligt att det är olagligt.
Vilken plats har gatukonsten i det
offentliga rummet?
– Den står för något spännande och
överraskande. Men den har inte en själv-
klar plats. Det är provocerande för
många men samtidigt uppskattar
många aha-upplevelsen. Gatukonsten
förstår att utnyttja nischer som ingen
tänkt på. Elskåp, stuprör, trafikskyltar –
men Signal vill profilera sig tydligare
FOTO: PETRA OLSSON
som en plats för konstnärligt och curato-
riskt utforskande.
– Vi vill gå på djupet på saker, och
koppla sidoaktiviteter till utställningarna.
Vi vill skapa kopplingar mellan konst
och angränsande ämnen som film, jour-
nalistik, teori och historia. Och vara en
plats för diskussion och kunskapsför-
djupning, säger Elena Tzotzi.
SIGNAL PLANERAR ÄVEN att bygga ut sitt
residencyprogram, som innebär att cu-
ratorer och konstnärer kommer till Mal-
mö för att arbeta med Signal. Konstare-
nan vill också satsa på att bygga ut det
nationella och internationella nätverket
kring sitt konstnärsarkiv.
– Vi bjuder hit curatorer och skriben-
ter att gå igenom vårt arkiv för att lära
känna lokala konstnärskap för framtida
KULTUR 5
HALLÅ DÄR...
Artikelför-
FOTO: GABRIEL FLORES JAIR
fattare Dani-
na Mahmu-
tovic.
PETRA OLSSON •
petra.olsson@
malmofria.nu
Du har skrivit
en hel artikel- Danina Mahmutovic.
serie om det
offentliga rummet till Malmö Fria
Varför intresserar det dig?
– Jag hade varit på Möllan och druckit
öl och på vägen hem reflekterade jag
över vad som får ta plats i staden, som
graffiti, gatukonst och reklam. Det är
intressant med uttryck som finns i ut-
rymmet som är allas och ingens. Vilka
intentioner finns det bakom? Varför vill
man synas? Och vad är det offentliga rum-
met? Det är ett begrepp man slänger sig
med utan att definiera vad man menar,
och jag ville undersöka det närmare. b
alla sådana ställen där olagliga marke-
Någon- ringar finns och som inte utnyttjas för
stans finns kommersiell reklam.
– När man väl sett alla spår blir de en
en intres- anledning att ge sig ut på stan. De tillför
sant gräns en dimension av upptäckarglädje.
mellan det Vad har reklamen för plats?
– Stor och självklar plats men vad be-
offentliga tyder det att man uppfattar den som
rummet självklar? Jag tror att det betyder att
man mer eller mindre omedvetet accep-
och natu- terar innehållet i de kommersiella bud-
skapen som norm.
ren där al- – Men är det rimligt att vi tar reklamens
lemansrät- plats i det offentliga rummet för självklar
bara för den betalar för sig? Det offentliga
ten gäller. rummet betalar vi alla för genom skatt
som används för att bygga de här miljöer-
När får man na. Varför är den yttrandefriheten så knu-
plocka upp ten till att kunna betala för sig?
– Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle
mora- där kommersiella värderingar ligger till
grund för väldigt mycket. Men det borde
kniven? inte utesluta en större medborgerlig fri-
het, när det gäller vad som får synas i
form av bilder och texter, i det offentliga
rummet. b
>> NÄSTA VECKA
Danina Mahmutovic träffar Kolbjörn
Guwallius, författare till boken Sätta
färg på staden – Obeställd kreativitet i
det offentliga rummet.
utställningar. De tar reda på vilka konst-
närer som bor här och jobbar med dem.
Det har gett mycket resultat, säger Elena
Tzotzi.
I VÅR KOMMER tre franska curatorer och
konstnärer från gruppen castillo/corra-
les till Signal för att utforma en utställ-
ning som kretsar kring Kathryn Bigelow.
– Hon började som konceptkonstnär
och var medlem i Art & Language-rörel-
Elena Tzotzi, cura- sen i New York, och gick sedan vidare till
tor på Signal. Hollywood där hon gjorde actionfilmer
som Point Break. Det är intressant att tit-
ta på hur de här olika sidorna av hennes
verksamhet hänger ihop. Den koppling-
en har inte gjorts tidigare, säger Elena
Tzotzi. b
Utställningen om Kathryn Bigelows verksamhet öpp-
nar i april.