PUNKT.

Skurups journalistlinje 09/10

FOTO: ALVA INGVALDSON

Tema:
Rörelse
Vingklippt Folkvandring Osynlig
Om flyttlådor och gamla kvarter Att tvingas sopa undan resterna
Drömmen om världen som får ny status. av sitt liv och börja om på nytt.
Sida 15 Sida 12
utanför. Livstidsdömde
Daniel Barnett vågar tro. Klassresan Småland
Vikten av att välja rätt hund. Finn dig själv i skogen.
Sida 18 Sida 8 Sida 20
2 LEDARE

Rörelser är
en självklar
del av våra liv
E
tt askmoln gör att din drömresa blir inställd. Du reser
inåt med hjälp av yoga eller meditation för att finna ro.
Kanske står du kvar i kön för att få en lägenhet i det där
området som är på väg att bli hippt?
Rörelse och förflyttning är en naturlig del av våra liv. Tittar
man närmare på begreppen kan de innebära en uppsjö av olika
saker.

Vi som gör Punkt vill göra just det – titta närmare på begrepp
och fenomen i samtiden och vrida och vända på dem för att kun-
na möta dem på så många tänkbara sätt som möjligt. Vår för-
hoppning är att nya tankar och oväntade upplevelser väcks hos
våra läsare.

Många människor ser det som en självklarhet att kunna röra sig
fritt i världen, att ha tillgång till fungerande kollektivtrafik och
att själv få bestämma var man vill slå sig ner.
Vad händer när en människa inte har möjlighet att uppleva den
friheten? Vår reporter Johanna Johansson har träffat Daniel Bar-
nett, en livstidsdömd fånge, som tjänar sitt straff bokstavligen
livet ut, i ett fängelse i Pennsylvania, USA. Trots ett liv bakom
galler känner han framtidstro och förbereder sig för den dag då
han kan röra sig utanför fängelseportarna.

En del av en stad förändras. Människor med tjocka plånböcker

flyttar till en stadsdel som tidigare främst befolkats av låg-
inkomsttagare. Caféer, butiker och klubbar öppnas och området
beskrivs som ”attraktivt” i lägenhetsannonser. Samtidigt rör sig
människor som inte länge har råd att bo kvar mot andra stads-
delar.

11
Fenomenet kallas gentrifiering och sker på många håll i värl-
den. De mest kända exemplen i Sverige är stadsdelarna Haga i
centrala Göteborg och Södermalm i Stockholm.
Är samma sak på väg att hända i Malmö? Alva Ingvaldson
tittar närmare på vart den gamla arbetarstaden är på väg.

Vykort från resmålet, souvenirer från shopen på flygplatsen och

mat och vin från den idylliska gårdsbutiken – det är lätt att

Innehåll
minnas semestern när vi
kommer hem. För Albert
Dadas, som levde i Frank-
rike i slutet av 1800-talet,
var det annorlunda. Han
led av ett tvångsmässigt
behov av att ge sig av med
minnesförlust som konse-
kvens. Danina Mahmuto-
vic har träffat konstnären
Johan Furåker som gestal-

4 Jorden rör sig

tar den ”första patologiska
turistens” liv och resor.

Författare, seismologer, po- Om vår rörliga jord och vikten av att vända hem.
litiker, tullarbetare, cirkus-

5 Trampa
artister och människor som
har varit tvugna att byta
identitet – alla får plats i
vårt temanummer. Det krävs både stil, mod och muskler för att köra fixed gear.
Begreppet rymmer som
Johannes
6 Kollektivt måste
sagt mycket och det
hoppas vi att ni läsare
Kjellgren också känner efter att läst
Hur ska det kollektiva resandet bäst lösas?
Punkt.

Textredaktörer: Henrik Dahl Ansvarig utgivare:

Anna Bachmann Matilda Gustavsson Pia Rydlöv

PUNKT.
Johannes Kjellgren Alva Ingvaldson
Johanna Johansson Tack till:
Redigeringsredaktörer: Danina Mahmutovic Sydsvenskan Tryckeri AB
Åsa Boustedt Anna Norén Anders Dahlbeck
Åsa Rhodin Karin Olsson Julia Svensson
Axel Palmkvist Rolf Mårtensson
Redaktionen: Axel Swartling
Anton Borgström Missa inte: Tidningen Papa
 3
Redigering: Åsa rhodin / Johannes kjellgren
PÅ VÄG

15
18

10 5

8 Klassresan 15 Malmö på rymmen

Poeten Kristian Lundberg har pendlat mellan diskjobb och Statsbor flyttar och packar med sig hela områdens identiteter. Vad
berömmelse - men aldrig känt sig hemma. händer i Malmö?

10 Den långa färden 18 Daniel Barnett

Om det sjuka resandet och att aldrig finna ro. Fransmannen Att leva som livstidsdömd fånge, men ändå ha förmågan och
Albert Dadas öde engagerar än. hoppet att tro på en morgondag.

11 Smolk i paraplydrinken 20 Den inre resan

Turismens smutsiga baksida. När grisfesten på charterorten Finn dig själv på yogaretreat i Smålandsskogen. Långt från
spårar ur. storstadspulsen i stillhet och isolation.

12 Osynlig 22 Hjärtevän
Att lämna ett gammalt liv för att få ett nytt. Om att ständligt vara En hjärttransplantation får ta max fyra timmar - från donator till
på sin vakt och att leva ett liv som gömd. mottagare. Vad händer under dessa timmar?

14 Fram och tillbaka 23 Kappsäck

Varje månad går EU:s flyttlast mellan Bryssel och Strasbourg. Cirkusfolket rör på sig och folk låter främmande människor sova på
Hur länge kan det fortsätta? deras soffor.
4
Redigering: Johannes kjellgren
JORDEN RÖR SIG

Att resa är att Världen håller andan

dö en smula
Jorden skälver och ett ask-
moln sprider sig. Vulkanut-
brott, flodvågor och jordbäv-
ningar – naturens krafter tar

V
hänsyn till väldigt lite.
år risiga Saab susar fram över den vårbruna Skåneslät- Reynir Bödvarsson, seismolog
ten. En gammal bland-cd snurrar i spelaren och vi sjung- vid institutionen för geoveten-
er med så gott vi kan. skaper vid Uppsala universitet,
”Did you give the world some love today, hey babe” har haft fullt upp med att för-
klara varför jorden darrat den
– Åh mamma, kommer du ihåg? skriker Klara plötsligt från baksätet. senaste tiden.
Den här låten lyssnade vi på när vi var på bilsemester i Kroatien. Trots domedagsprofetior och
Rutorna var nedvevade och det var så himla härligt. oro över att den isländska askan
Mmm, jag minns. Faktum är att det var utanför Malmö – på väg ska mörklägga stora delar av
hem efter tre veckors bilsemester – som vi tokspelade den där sång- Europa, behåller Reynir Bödvars-
en. Rusig av lycka över att snart vara hemma hängde jag mig ut son sitt lugn.
genom bilfönstret och skreksjöng refrängen. Vi hade överlevt. – Jordbävningar och vulkan-
utbrott är inte mer ovanligt än
Jag har en tjejkompis som res-
te ensam i Sydamerika i flera
Hon kom hem något annat egentligen, men jag
kan hålla med om att det varit
månader. Det skulle jag ald- tunn som en väldigt mycket som skett inom
rig, aldrig, ALDRIG göra. För sticka och be- loppet av några månader.
det går alltid åt skogen på det rättade att hon Först jordbävningen på Haiti,
ena eller det andra viset när varit övertygad om att sedan i Chile, jordskred i Kina
man reser och då vill jag inte hon skulle dö där på och nu ett vulkanutbrott på Is-
vara ensam. Min kompis fick land. Många förödande händelser
mycket riktigt någon parasit
hotellrummet i staden på väldigt kort tid, men enligt
i magen. Hon kom hem tunn där ingen visste vem Reynir Bödvarsson finns inget
som en sticka och berättade hon var. samband mellan dem.
att hon varit övertygad om att
hon skulle dö där på hotellrummet i staden där ingen visste vem Förklaringen till det som händer
hon var. Personligen känner jag att det krävs oerhört många para- är värme och att jordskorpan helt
plydrinkar, intressanta samtal med vackra främlingar och guidade enkelt varit redo att röra på sig.
turer i inkaruiner för att väga upp dödsskräck i ensamhet i främ- Jag håller med om att slumpen
Askan spred sig efter att vulkanen Eyjafjallajökull fick ett utbrott i april i
mande land. kan verka märklig, men det rör
år.  Foto: Scanpix
sig faktiskt bara om omständig-
Varje längre resa jag gjort har inneburit en eller flera sådana nejnej- heter. ger ett vakande öga på bergsked- – Människan fungerar ju så att
mammahjälp-stunder. Snabb köbildning på autobahn räcker för att Att jordens inre skulle vara ex- jan Himalaya som redan orsakat hon gärna försöker finna djupare
ångesten ska gripa tag i mig. För att inte tala om magsjukor från tra varmt just nu är en teori som ett jordsked på Tibetplatån. Även förklaringar och hitta samband
helvetet, rangliga överfulla färjor och smala bergsvägar med döds- Reynir Bödvarsson avfärdar. längre söderut i Indien befarar för att förstå sin omvärld. Men
föraktande bilförare. – Jordens värme är konstant. forskarna att spänningarna kan naturens krafter tar hänsyn till
Däremot kan jordens temperatur få allvarliga konsekvenser. Iran väldigt lite och då är det ännu
Ja, jag är en fegis. Men för att komma att påverkas efter vulkan- drabbades hårt av en jordbävning viktigare att kunna förutse var
krångla till det gillar jag inte utbrottet på Island. Askan ökar 2003 och risken att marken återi- och när jordskorpan rör sig här-
tillrättalagda charterresor hel- reflektionen av solljus vilket gör gen börjar skaka, när landmassan näst, säger Reynir Bödvarsson.
ler. Klart jag vill se det riktiga att graderna sjunker. pressas upp mot den asiatiska  Anna Bachmann
resmålet. Uppleva det genuina. För närvarande håller seismolo- kontinentalplattan är stor.  annacbachmann@gmail.com
Rädslan från senaste resan för-
vandlas snart till en god histo-
ria. ”Jo, förstår ni.
Den rumänske gränsvakten
var full och viftade med sin pistol Borta bra men hemma bäst för duvan
samtidigt som hans schäferhund
försökte komma åt att bita mig i Att vända hem kan ibland Numera ses duvpost mest som
benet. Så det var tur att jag hade vara mer betydande än att ge en sport, där fågeln med högst
några dollar att muta honom sig iväg. För brevduvor hand- medelhastighet vinner. Men så
med.” Ångesten har förvandlats lar färden om att hitta tillbaka sent som under andra världskri-
till en ”erfarenhet jag inte skulle till sitt duvslag. get användes duvor fortfarande
vilja vara utan.” En vanlig missuppfattning är för att skicka meddelanden mel-
att samma duva kan flyga fram lan trupperna.
Anna Så snart sitter jag väl där igen; och tillbaka mellan två olika plat- 1943 instiftades den så kallade
i ett plan med motorkrångel. ser, men det stämmer inte. Trots Dickin Medal – en medalj som
Norén Och önskar att jag hade stannat duvans otroliga orienteringsför- tilldelas djur för visat hjältemod.
hemma. måga kan den bara hitta hem till Sammanlagt har 32 duvor till-
den plats där den vuxit upp. delats medaljen för sina insatser,
Duvornas benägenhet att åter- bland dem duvan Gustav, för
vända har används mycket inom att ha varit först med att lämna
foto: Scanpix

sjöfart och under långa resor. meddelanden från de landstigna

Särskilt under krigstider har du- trupperna i Normandie.
vornas flygfärder varit betydelse-  Anna Bachmann
fulla för kommunikationen.  annacbachmann@gmail.com

Jobba på semestern
 Foto: Scanpix

För den som vill uppleva nya platser men ändå hålla nere kostna-
derna finns Woofing - en internationell organisation som finns i
16 000 000
Så många exemplar har Dou- I den femdelade ”trilogin” får Galaxliftarens bästa restips: åk
70 länder. Genom woofing (world wide opportunities on organic glas Adams’ bokserie ”Liftarens läsaren följa jordbon Arthur aldrig hemifrån utan en hand-
farms) kan du bo och äta gratis mot att arbeta hos din värd. guide till galaxen” sålts i. Dents äventyr i universum. duk!

Redigering: Axel swartling
Fixerad vid att hålla tramporna igång. Jon Eldeklint cyklar en bancykel, eller fixed gear som det kallas utanför velodromen. Foto: Axel Swartling
Hjulen bara går
En man cyklar förbi Jon Eldeklint, 23, och hans
sparsmakade cykel.
– Är det en sån där streetcykel utan bromsar,
frågar mannen.
– En fixed gear ja, och jag kan bromsa. Allt annat
vore ju idiotiskt, skyndar sig Jon att säga innan
mannen är allt för långt bort.
Avskalade cyklar med bara hjul,
kedja och styre. Från de runda
cykelbanorna, velodromerna, till
New Yorks gator. På 1980-talet
började cykelbuden använda ban-
cyklarna i arbetet vilket gjorde
att paketen kunde levereras snab-
bare.
Med den smidiga cykeln kun-
de de trixa sig igenom trafiken
enkelt. Utan växlar, ringklocka
och bromsar behöll de cykeln
så stilren som möjligt samtidigt
som farten från velodromen be-
hölls. Det enda sättet att få stopp
på cykeln är att med ren mus-
kelstyrka, hålla emot tramporna
som annars hela tiden går runt.
Kedjan är nämligen fixerad vid
bakhjulet och gör att tramporna
går i ett så fort hjulen rullar.
Därav kom också namnet ­–fixed
gear.
Jon Eldeklint tycker känslan av
att bli ett med cykeln är oslagbar.
Det tillsammans med farten och
planeringen gör att han tycker
det är så fascinerande.
– Jag blir mer inne i cyklan-
det. Det gäller att planera sina
tankar och förutse andras. Det är
spännande och gör mig lugnare
i trafiken, säger Jon Eldeklint.
Han är en riktig hemmafixare.
För som de flesta cyklister som åker
fixed gear har han byggt sin egen
cykel med komponenter från
USA, Tyskland, England och Ja-
pan.
– Det finns inget som slår att åka
ut på en landsväg tidigt en mor-
gon och höra fågelkvitter och
bara ta det lugnt.
Fågelkvittret är dessutom lätt
att höra eftersom hjulen är smala
racerhjul och kedjan inte hoppar
mellan växlarna. Det ger Jon en
känsla av frihet.
– Att cykla med någon kompis
och ta en kaffe på vägen och bara
umgås. Jag tycker att fler borde
skaffa ett nytt förhållningssätt till
sin cykel; det är inte bara ett färd-
medel från punkt A till punkt B.
Cykeln kan vara så mycket mer.
Jon Eldeklint anser sig vara
äventyrslysten på många sätt och
att upptäcka nya saker är en stark
TRAMPA
drivkraft för honom att komma
framåt.
– Det är härligt att komma hem
från en lång tur med cykeln med
känslan av att benen fortfarande
snurrar, säger Jon Eldeklint.
Han är från Norrland men
studerar och bor sedan fem år
tillbaka i Linköping. Han tror sig
ha bättre lokalsinne än klasskom-
pisarna som inte heller är från
stan.
– Det värsta som kan hända
när jag är ute och upptäcker nya
vägar är ju att jag får vända om,
och då har jag ju redan lärt mig
vad det är för väg jag åkt på, sä-
ger han.
Jon Eldeklint är trött på frågan
kring bromsarna. Lagen är tvety-
dig och polisen ser det som olag-
ligt att inte ha fungerande broms.
Men han poängterar att det vore
ren idioti att cykla en snabb cykel
utan att kunna stanna.
– Vad skulle vara meningen
med det? Det vore ren idioti som
jag tror ingen skulle utsätta var-
ken sig själv eller någon annan
för. Det är många som åker med
broms den första tiden för att
lära känna cykeln och sig själv
och med tiden behövs inte en
handbroms. Jag åkte med broms i
ungefär ett år innan jag kände
mig redo och bekväm att köra
utan.
Den nuvarande cykeln han
åker med har han haft i två år.
Han har börjat se cykeln mer och
mer som ett transportmedel. Allt
fixande med cykeln har han lagt
bakom sig.
– Det är inte så mycket att fixa
med när cykeln väl är klar. Det
gäller att spänna kedjan lite då
och då, se till att kedjan är väl-
oljad, annars är det inte så mycket
att ordna med.
 Axel Swartling
 axelxedge@gmail.com
Fixed Gear
n Fixed gear betyder att
navet sitter fast på bakhjulet.
Kedjan blir länken till pedal-
erna som hela tiden snurrar
med hjulets rörelser.
n Från början togs den fix-
erade cykeln fram som en
”säkerhetscykel” för kvinnor
på 1800-talet. Herrarnas stora
hjul ansågs farliga och snart
insåg herrarna också fördel-
en med den fixerade cykeln.
n Fördelarna med cyklarna
är att de är så enkla rent
funktionsmässigt. Det krävs
obetydligt med underhåll. I
den subkultur som vuxit fram
runt cykeln är hemmabyggen
en central del.
n I Sverige säljs cykl-
arna i en del cykel-
affärer med bromsar och så
kallade flip-flophjul, ett bak-
hjul där ena sidan har ett
fixerat nav och den andra
sidan har ett frihjulsnav.
5
foto: Scanpix
Karantän är
en del av resan
Det är inte bara vi män-
niskor som reser mellan
olika länder och tving-
as genomgå noggranna
säkerhetskontroller. Även våra
bästa vänner, det vill säga dju-
ren, måste följa en del regler.
Kaniner måste till exem-
pel ha ett intyg som visar
att de inte har kaninpest för
att få hänga med på resan.
Och vill du importera en
fågel från ett land utanför EU
måste den sitta i karantän inn-
an den kan landa i sin svenska
bur.
När det gäller tama illrar
som ska resa mellan EU-län-
der måste dessa ha pass där
information om vaccinatio-
ner och liknande ska finnas.
Samma sak gäller bland an-
nat hästar och de flesta andra
pälsdjur. Passen ordnas hos en
veterinär.
Bilkompis
worldwide
Finns det plats över i bilen? Byt
då ett säte mot ett trevligt sam-
tal. På sajten hitchhikers.org
träffas bilister och liftare för
att försöka hitta gemensamma
vägar över Europa.
Just nu kan du göra upp med
Piotr från Polen som skjutsar dig
från Spanien för bensinpengar
eller åka med Caroline från
Holland till Ungern för bara
200 spänn.
3 600
Så många flyttningar registre-
ras i genomsnitt varje dag hos
Skatteverket.
Totalt flyttade 1 155 957 per-
soner under 2008. De flesta
flyttar inom den egna kom-
munen.
Bäst på att flytta över läns-
gränsen är personer i åldern 20
till 30 år, och allra mest flyttar
21-åriga kvinnor och 23-åriga
män.
 Källa: SCB
6
Pendlarna blir fler och storstads-
regionerna större. Visionerna
för framtidens kollektivtrafik är
många. Men vilken väg är bäst?
Att resa ihop är
”Jag vill att mina skattepengar
ska gå till kollektivtrafik”
Han är meteorelogen som lämnade väderkartorna
bakom sig. Pär Holmgren jobbar fortfarande med
klimat, men nu skriver och föreläser han om ut-
maningarna istället.
Bland annat för deltagare i projektet Fördubbling,
som vill dubbla det kollektiva resandet till 2020.
”Kollektivtrafiken i det hållbara samhället” heter din
föreläsning. Vad snackar du om då?
– Det är mycket peptalk kring hur vi ska jobba med
klimatfrågan. Kollektivtrafiken är viktig och kommer
öka i takt med medvetenheten och att oljepriset går
upp. Lika viktigt är att man använder bra drivmedel,
som biogas.
Hur behöver den förändras?
– Större valfrihet, fler varianter. Exempelvis mindre
GRAFIK: ALVA INGVALDSON
TRÄNGAS TILLSAMMANS
Definition
kollektivtrafik; organiserad trafik där flera resenärer reser med ett
fordon. Sådan trafik bedrivs med väg- och spårfordon, järnväg, sjöfart
och flyg. Kollektivtrafik inom en tätort och upp till 50 km från centrum
kallas lokal, trafik på 50–100 km avstånd kallas regional och trafik på
längre sträckor interregional.
Kollektivtrafik mellan världsdelar kallas interkontinental.
Källa: Ne.se
65 kr
Kostnaden per resa är större än
intäkten per resa i samtliga län.
Kostnaden per resa är högst i
Kalmar och lägst i Stockholm.
22 kr
Kostnaden för en resa uppgick till
65 kronor i Kalmar och 18 kronor i
Stockholm.
Den genomsnittliga kostnaden per
18 kr
kollektivtrafikresa var 22 kronor
medan intäkten var 12 kronor under
2007.
Källa: svenskkollektivtrafik.se
FOTO: SCANPIX
Känd från tv.
Före detta Svt-
meteorologen
föreläser om 67
procent
kollektivtrafik
i ett hållbart
samhälle.
av resenärerna är nöjda enligt 2009 års
Kollektivtrafikbarometer. Undersökningen
FOTO: DANINA MAHMUTOVIĆ
görs varje år av branschorganisationen
Svensk Kollektivtrafik. Fördelarna som lyfts
fram är slippa köra bil, slippa leta p-plats,
spara pengar och värna miljön
bussar som tar upp till 15 personer och drar mindre
bränsle. I glesbygden går bussarna nu tomma eller
halvtomma, där kan man satsa på anropsstyrning, en
FOTO: SCANPIX
slags blandning mellan taxi och buss.
– Sen står valet mycket mellan spårbunden trafik
eller inte. Jag brukar säga att om jag skulle bygga
en ny stad så skulle jag satsa på spår men i en be-
fintlig stad måste man anpassa till det som redan Branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik vill
finns. Trådbussar kan vara ett alternativ i centrum öka det kollektiva resandet i projeket Fördubbling.
och drivas med elmotor utanför stan. Något man menar skulle minska persontrafikens
Gratis kollektivtrafik. Ja eller nej? koldioxidutsläpp. Större sysselsättning, bättre mil-
– För några år sedan var jag en stark anhängare jö, trafiksäkerhet och jämställdhet, tror man finns
av det. Jag vill fortfarande att mina skattepengar går att vinna. Fördubblingen ska ske genom bland an-
till kollektivtrafiken. I ett bra samhälle är det en nat bättre anpassning till resenärerna. Exempelvis
bra lösning. Danina Mahmutovic förenklade byten och fler dörr-till-dörr-resor.

REDIGERING: AXEL SWARTLING / DANINA MAHMUTOVIĆ
Jokkmokk subventionerade
Ett år. Hundra kronor. Åk hur mycket
buss du vill.
I två omgångar försökte Jokkmokks kom-
mun fylla halvtomma
bussar genom att kraftigt
rabattera biljettpriserna.
– På vissa linjer för-
dubblades resandet. Bil-
beroendet är stort i Jokk-
mokk men vi såg att fler
lämnade bilen hemma,
säger Ingrid Inga som är
EU-samordnare och job-
bar med infrastrukturfrå-
gor i kommunen.
Försöket förlängdes efter Ingrid Inga.
det första året. Men pri-
serna höjdes också för alla
mellan 20 och 65 år. Ett årskort kostade nu
1400 kronor, fortfarande rabatterat.
– Men resandet fortsatte att öka. Vi lyf-
tes fram som ett gott exempel i länet.
Men Jokkmokk är en avfolkningskom-
mun där skatteintäkterna minskar.
– Vi hade inte ekonomin att fortsätta.
politik
Tjuvåkning, eller plankning, är enligt nätverket Planka ett sätt att ar-
beta för gratis kollektivkrafik.
Kollektiv plankning
Att inte betala för kollektivtrafik har blivit
en rörelse. I Sveriges storstäder finns nät-
verket Planka som arbetar för gratis kollektiv-
trafik genom att uppmana till plankning
och tjuvåkning i kollektivtrafiken.
Ett medlemskap i nätverket gör att
eventuella böter för de medlemmar som
råkar fastna i biljettkontroller betalas från
en så kallad p-kassa, en bötesfond.
Nätverket ser plankningen både som en po-
litisk handling, men också som ett sätt att
spara pengar på.
– Att en miljonär och en arbetslös betalar
lika mycket för att åka kollektivt är inte
rättvist. Med skattefinansierad, avgiftsfri,
7
TRÄNGAS TILLSAMMANS
Det var ju ”fria” resor för resenärerna 1,2 miljarder
resor
men inte för skattebetalarna.
Ingrid Inga menar att förutom miljön,
var Länstrafiken den stora vinnaren.
– Om bussåkandet ökade
så ökade intäkterna.
görs varje år i den svenska
Men enligt trafikplane- kollektivtrafiken
raren Lars Nilsson som En vanlig dag reser 53 procent med
FOTO: JOKKMOKK KOMMUN
sköter Jokkmokk kom- bil och 14 procent med kollektiva
muns upphandling av färdmedel. 5 procent kombinerar
kollektivtrafik stämmer de båda färdsätten.
det inte.
– Mindre minus men Källa: Statens Institut för
inget plus, enkelt ut- Kommunationsanalys
tryckt, säger han och me- (2008:17)
nar att man bara lyckats
fylla upp den befintliga
trafiken.
Lärdomen av försöken är,
enligt Ingrid Inga, att det behövs mer.
Och ännu fler resenärer.
– Vi kunde göra det i det lilla. Det hade va-
rit intressant om någon av de större städer-
na gjorde ett pilotprojekt. Inte minst för att
se hur kollektivtrafiken skulle orka med.
Danina Mahmutovic FOTO: BARBRO ÖSTLUND
I Linköping provade man så
kallade områdesbussar som bara
gick på beställning.
Svårt få Svensson resa på
beställning
Trots att 12 000 resor har avlastat färdtjänsten kommer områdes-
bussarna i Linköpings kommun att göras om till en fastlinje.
De har inte gått tillräckligt bra ekonomiskt. Tanken var att ge
invånarna möjligheten att resa kollektivt på ett närmare och tryggare
sätt.
Bussarna har inte haft någon fast tidtabell utan har bara trafikerat de
platser där resenärer har beställt på- eller avstigning.
Via telefon har resenären fått boka sin resa. Linjerna har avlastat
färdtjänsten som gör ungefär 300 000 resor om året.
– Störst problem har resenärerna tyckt det är att ringa för att be-
ställa sin bussresa. Det har varit en inkörsperiod där det även va-
rit svårt att få vanliga Svenssons att åka, säger Gunnar Lönn på
Linköpings kommun. Axel Swartling
MP säger: noll nolltaxa
FOTO: PLANKA.NU
kollektivtrafik så betalar var och en ef-
FOTO: MALIN HOELSTAD
ter förmåga, vilket skulle vara en mycket
bättre lösning än den kollektivtrafik vi
har idag, säger Marcus Finbom på Planka i
Stockholm.
Dessutom tycker nätverket att resandet till
arbetet och skolan är arbetstid och därför
egentligen borde betalas av arbetsgivaren. ”I framtiden måste vi inte bara transportera oss hållbart, vi måste även
– Arbetsgivarna är beroende av möjligheten hushålla med de transporter vi gör. Den bästa transporten är den som inte
av transport till arbetet, men trots detta är behöver ske alls. Kollektivtrafik är oerhört mycket bättre än biltrafik, men
det arbetstagaren som betalar för den. Vi ser det innebär inte att den saknar miljöbelastning.
hellre gratis kollektivtrafik där de som reser Att sätta priset till noll, och betala allt via skatten, innebär att de som sparar
tillsammans med de som arbetar inom den på sina resor subventionerar andras resande.”
styr den, säger Marcus Finbom. Det skriver Karin Svensson-Smith, Miljöpartiets trafikpolitiska talesman,
Axel Swartling i en debattartikel i Efter Arbetet (april 2010).
8 KLASSRESAN
Vid 43 års ålder tvingades Kristian Lundberg åter-
vända till det kroppsarbete han lämnat för över tjugo år
sedan. Däremellan hade han hunnit vara hyllad poet,
deckarförfattare och kritiker – men alltid haft känslan
av att vara på tillfälligt besök.
Poeten som tog
jobb i hamnen
När Kristian Lundberg bestämde
sig för att skaffa hund fanns det
bara en ras som dök upp i huvu-
det: schäfer. Och en schäfer fick
det bli.
­– Jag förstod inte då hur myck-
et klassmarkör det var, att jag
skulle vara väldigt ensam med
min schäfer på hundpromena-
derna i Västra hamnen. Men det
är ju någonstans precis vad klass
handlar om – hur långt du än
tar dig så kommer du aldrig att
greppa koderna eller känna dig
riktigt hemma. Mina sketna fylle-
tatueringar hänger med när jag
går upp på förlaget.
Kristian Lundberg är Malmöför-
fattaren som har gjort klassresor
både uppåt och nedåt. Han växte
upp i Malmös mindre privilige-
rade områden och hankade sig
fram på olika jobb, sålde droger
och diskade kulturelitens tallri-
kar. Vid tjugo års ålder blev han
kompis med Lukas Moodysson,
startade den litterära gruppen
Malmöligan och gav ut sin första
diktsamling.
­– När det hände trodde jag att
allting skulle rusa för evigt. Nu
ska jag tjäna så mycket pengar att
jag aldrig behöver göra annat än
skriva tänkte jag. Sedan fick jag 6
000 kronor innan skatt och för-
stod att det fanns klasskillnader
som inte handlar om pengar.
Trots att Kristian Lundberg
fortsatte att diska tallrikar var
han plötsligt ett aktat namn i litt-
eratursverige, en poet och en röst
som blev lyssnad på. Men den nya
rollen fick aldrig riktigt fäste.
– Känslan av att inte höra hem-
ma, att inte platsa, att inte räcka
till. Det kändes främmande att
jag skulle kunna ha mandat att
göra någonting.
Han har alltid läst massor, men
som självlärd finns ett ständigt
hot om att avslöjas – att ha sten-
koll på svensk 20-talspoesi men
plötsligt inte kunna peka ut Vätt-
ern på en Sverigekarta.
– Bara en sådan sak som att min
sextonåriga son har längre utbild-
ning än jag. Hos honom finns en
helt annan självklarhet i känslan
av rättigheter – rätten till resor
och utbildning. En upplevelse av
att vad han säger är viktigt. Det
där har jag aldrig känt, att mina
ord skulle kunna äga någon be-
tydelse.
Vilken relation har du då till din
poesi?
– Nästan som en massmördare
som mellan varven lovar att sluta
mörda. Jag kan inte låta bli skri-
vandet och återvänder gång på
gång. Mina dikter är sanna för
mig men jag har svårt att före-
ställa mig att de skulle äga värde
Ett vanligt
klassrese-
symptom
är att vara oändligt
sträng mot sig själv,
mycket mer än vad
världen kräver.
 Kristian Lundberg
eller giltighet för någon annan.
Samtidigt är jag ganska likgiltig
inför kritik och det tror jag hand-
lar om känslan av att allting ändå
är till låns. På så sätt blir man
orädd.
Kristian Lundberg konstaterar att
inget materiellt hjälper mot käns-
lan av rotlöshet.
– Människor säger ”nu är väl
allting bra, nu har du ju lägen-
het i Västra hamnen”, men det är
inte så enkelt. Tankarna sipprar
in i huvudet. Många av mina upp-
växtkamrater har dött eller sit-
ter i fängelse och jag frågar mig
– hur kom det sig att jag slapp?
Hur kom det sig att jag hade en
sådan längtan efter litteratur när
jag var fjorton? Jag skäms och
tänker att jag inte förvaltat mina
gåvor på rätt sätt, att jag slarvat.
Ett vanligt klassresesymptom är
att vara oändligt sträng mot sig
själv, mycket mer än vad världen
kräver, just för att man upplever
sig simma mot strömmen: om du
inte hela tiden rör dig framåt så
ramlar du baklänges.
Fallet nedåt är klassresenärens
ständiga rädsla. Kristian Lund-
berg upplevde just det för ett par
år sedan. Kritikeruppdragen sina-
de och bokkontraktet drogs in.
– Alla tror att det berodde på
deckardrevet, att jag recenserade
en deckare innan den fanns, men
det var aldrig avgörande. Snarare
att jag var djupt skuldsatt och
skar mig med Expressens kultur-
redaktion.
Att jobba via ett bemannings-
företag och lasta bilar i Malmös
hamn, Yarden, blev lösningen.
– Jag kom dit för att jag var i
desperat behov av pengar. Inte
förrän efter ett halvår slog det
mig att jag kunde ha valt annor-
lunda, att jag kunde ha ringt och
bett om föreläsningsuppdrag på
någon författarskola. Istället gick
jag tillbaks till min gamla roll,
fastande i min egen fälla. Männis-
kor undrar om jag inte bara kun-
de ha hittat ett annat jobb. Men de
förstår inte att klass handlar om
var du tror dig ha tillträde.
Han har alltid bott i Malmö och
parallellt med sitt eget liv följ
stadens klassresa: från arbetar-
stad till kunskapsstad. Sedan han
växte upp vid Värnhemstorget
har platsen förvandlats till en
urban träffpunkt.
Min räddning
har varit att
landa i rotlös-
heten, att gå ut med
schäfern och skriva
böcker trots att jag när
som helst kommer att
bli avslöjad.
 men jag känner mig aldrig som
Kristian Lundberg
– På många sätt är det bättre
idag, ghettogränserna är inte
lika tydliga och om solen skiner
en söndag skulle jag vilja påstå
att alla klasser och bostadsområ-
den finns representerade i Västra
hamnen. Samtidigt har Malmö
drabbats av hybris och glömt bort
den arbetarklass som fortfarande
finns kvar, som jobbar bakom de
fina kulisserna och lever i total
radioskugga. De som inte tillhör
den växande medelklassen får det
allt sämre. De syns inte – de job-
bar dygnet runt och cyklar med
tidningar när alla andra sover.
Under arbetet i hamnen bör-
Kristian Lundberg
n Född 1966, uppvuxen på Ro-
sengård och Värnhem i Malmö.
n Sedan debuten 1991 har han
publicerat ett tjugotal verk: ly-
rik, prosa och kriminalromaner.
n Diktsamlingen ”Job” från
2005 nominerades till August-
jade Kristian Lundberg skriva den
bok som kom ut i slutet av förra
året. ”Yarden” är en skildring av
barndomen, arbetet och fattigdo-
mens fängelse men också av den
solidaritet som skapas på botten.
Nyligen belönades Kristian Lund-
berg med Ivar Lo-Johansson-
priset och trehundratjugotusen
kronor.
Han behövde pengarna men
precis som förr ger de fina recen-
sionerna ingen känsla av eröv-
ring.
– När jag möter mina vän-
ner från uppväxten så ses jag
ju alltid som en vinnare, den
som lyckats lämna, en besökare,
en vinnare. Jag känner mig bara
rotlös
Är det värt att göra klassresan?
– Både och skulle jag vilja säga.
Ibland känns det inte som att
det är värt det. Ibland skulle det
vara skönare att bara omfamnas
av det välbekanta, någon som sä-
ger ”välkommen hem, vad skönt
att du är tillbaka”. Men när för-
sta steget tagits finns ingen åter-
vändo. Min räddning har varit att
landa i rotlösheten, att gå ut med
schäfern och skriva böcker trots
att jag när som helst kommer att
bli avslöjad. Trots att jag borde ha
skaffat en terrier.
 Matilda Gustavsson
 matildahanna@gmail.com
priset. Tidigare har han vun-
nit Aftonbladets litteraturpris.
n Hans senaste bok, ”Yarden”,
handlar om barndomen med
en schizofren mamma och om
att som vuxen tvingas tillbaka
till tonårens kroppsarbete.
 9
Redigering: Karin Olsson
KLASSRESAN

Kristian Lundberg blickar ut över Västra hamnen i Malmö, platsen som representerar såväl hans klassresa som arvet eftar hamnarbetarna. Foto: Matilda Gustavsson
10
Johan Furåkers konstnärskap kretsar kring Albert Dadas. I porträttet (t.h) försöker han gestalta både hans rastlösa och romantiska sida.
Sjukt sugen på att vandra
Malmökonstnären Johan Furåker
hittade sig själv i en man som inte kunde sluta
vandra. Den första patologiska turisten har blivit
hans alter ego.
Det här är en historia om Albert
Dadas. Gasverksarbetaren från
Bordeaux som blev den första att
få diagnosen ”fugue” av franskans
verb för försvinna eller rymma.
Fugue, som ett tvångsmässigt be-
hov att ge sig av.
Sedan Albert Dadas 1887 blev
känd som den första ”patologiska
turisten” har många intresserat
sig för hans livsöde.
Psykologaspiranten Tisse, som
hittade Albert Dadas gråtande i
en sjukhussäng, byggde hela sin
karriär på hans berättelse. Albert
som låg och grät för att han inte
kunde låta bli att börja vandra
mot avlägsna platser så fort han
hörde talas om dem. Med endast
de franc han hade på fickan och
utan en tanke på vad han läm-
nade. En fru, en dotter och ett
arbete.
När han nådde Amsterdam,
Wien, Konstantinopel eller vad
som var hans mål, kunde han inte
komma ihåg hur han kommit dit.
Sjukdomstillståndet ”fugue”, som
Tisse genom Albert Dadas byggde
sin avhandling på, innebar också
minnesförlust.
Från sent franskt 1800-tal till
tidigt svenskt 2000-tal. Karin Jo-
hannisson, professor i idé- och
lärdomshistoria vid Uppsala
universitet, skriver en essä i Da-
gens Nyheter om Albert Dadas.
”Var går gränsen mellan det
normala och det patologiska?”
undrar hon.
Konstnären Johan Furåker läser
hennes ord och fastnar för något.
Han vet inte vad men sparar essän
i sin pärm för just sådana saker.
– Jag vet inte varför jag greps
av Alberts livsöde, säger han flera
år senare.
Vi sitter i hans ateljé i Malmö.
På de vita väggarna hänger svart-
vita akvareller i svarta ramar.
Stadsmotiv av städer för 200 år
sedan. En rysk sedel från 1889.
Så kallad ”op-art” – optisk konst i
neongult.
DEN LÅNGA FÄRDEN
Det är tragi-
komiskt. För
det är ju ett
lustigt sjukdoms-
tillstånd. Men för
Alberts familj är det
bara tragiskt att gång
på gång förlora sin
försörjare.
 Johan Furåker
– Jag tecknade landskapsmotiv
och kom att tänka på den roman-
tiska idén om naturen. Eskapis-
men. Och Albert Dadas.
Han har blivit Johan Furåkers
alter-ego.
– Ju längre tid som gått desto
mer har berättelsen om honom
identifierat mig som konstnär.
Det blir som ett ramverk för mitt
konstnärskap.
I måleriet pendlar perspektivet-
mellan omvärldens syn på Albert
och Alberts syn på omvärlden. Jo-
han Furåker försöker gestalta rast-
lösheten, ångesten och ångern.
Men också sökandet, romantiken
och ”den harmlösa kriminalite-
ten” som lösdrivare.
– Det är tragikomiskt. För det
är ju ett lustigt sjukdomstillstånd.
Men för Alberts familj är det bara
tragiskt att gång på gång förlora
sin försörjare.
Det var just minnesförlusten
som gjorde vandringarna till ett
sjukdomstillstånd, tror Johan Fur-
åker. Samtidigt kan man väl ald-
rig veta om luckorna var sanna
eller inte.
Ofrivilligt sjuk eller medvetet
kriminell? säger Johan Furåker
retoriskt och menar att Albert
som fugue inte var straffbar va-
gabond. Att luffa omkring var vid
den här tiden olagligt.
Enligt Karin Johannisson hamnade
på det här sättet Albert mittemel-
lan den romantiska turismen och
det hotfulla lösdriveriet. Sin bak-
grund till trots valde Albert sina
mål med omsorg.
– Det var inte bara rakt ut i na-
turen. Han sökte sig till metropo-
ler som var populära för den övre
medelklassen. Och han såg fak-
tiskt stora delar av Europa, säger
Johan Furåker.
Han har målat det Albert såg.
Eller i alla fall vad han tror att
Albert såg. Den enda källan nära
Albert är Tisses avhandling och
eftersom minnesförlusten var en
del av diagnosen, finns det inte
direkt några resedagböcker.
Foto: danina MahmutoviĆ
– Albert blev hypnotiserad men
hans berättelser är väldigt frag-
mentariska. Det talar faktiskt för
att han inte kom ihåg något.
Diagnosen för patologisk turism
försvann 1910. Istället sågs symp-
tomen som en form av manlig
hysteri. Men fortfarande idag
finns ”dissociativ fugue” – mål-
medvetet, onormalt resande, med
minnesförlust – i Socialstyrelsens
klassifikation av sjukdomar och
hälsoproblem. Få får dock diag-
nosen.
För Johan Furåker fortsätter ef-
terforskningarna kring Albert Da-
das. Fyra dagar efter vår intervju
ska han till Paris, ”för att äntligen
få lite semester”. Fortfarande väl-
jer han att åka till städer Albert
besökte.
– Jag kan känna igen mig i ho-
nom. I att ha en romantisk läng-
tan efter att livet ska vara något
mer än ”industriarbete”. Något
mer storslaget. Det är nog en
fascination för att släppa allt, en
tanke som säkert alla haft: vad
händer om jag fortsätter förbi
min arbetsplats? Klart det är ir-
rationellt och dumt men det är
också modigt.
 Danina Mahmutovic
 daninamahmutovic@gmail.com

Redigering: Johannes Kjellgren
Paradiset är trasigt
Långa sandstränder, rosa paraply-
drinkar, massage för en billig peng.
Åh, vilket semesterparadis!
Eller?
I det där frågetecknet utspelar
sig Vanja Hamidi Isacsons pjäs
”Paradis”, som spelas under vå-
ren på teaterhuset Bastionen
i Malmö.
Scenariot: vi befinner oss på
en icke namngiven semesterort.
I centrum står Flickan med de
magiska händerna, massör på
hotellet. Hon, som jobbar mitt i
turisternas ”Paradis”, drömmer
hellre om lugn och ro än paraply-
drinkar och charterdisco. Plöts-
ligt uppstår en krissituation som
leder till konflikt mellan lokalbe-
folkning och turister. Allt ställs
på sin spets.
Dramatikern Vanja Hamidi
Isacson kallar pjäsen en ”svart
komedi”. Seriefigursaktiga ka-
raktärer rör sig i en scenmiljö
som liknar ett förstorat dockhus,
plastigt och pastellfärgat. Pjäsen
tar fasta på det absurda i turistin-
dustrin.
– Det är en miljö som är skyd-
dad på låtsas, en slags bubbla där
många väljer att blunda för hur
arbetsvillkoren ser ut för lokalbe-
folkningen, säger Vanja Hamidi
Isacson.
När vi träffas över en kaffe har
”Paradis” bara hunnit spelas två
gånger, och Vanja Hamidi Isac-
son har precis tillfrisknat från
den förkylning hon drog på sig
inför premiären.
Idén att skriva om turism fick
hon under en resa till Tunisien.
Vanja Hamidi Isacsons man är
arabisktalande, och med hans
hjälp kunde hon prata med de
anställda på semesteranlägg-
ningen.
– Det visade sig att vakten inte
hade varit ledig på en vecka, och
Alva
Ingvaldson
att personalen inte hade rätt till
matraster. Om någon blev sjuk
såg chefen det som de övriga an-
ställdas problem att hitta en er-
sättare, säger hon.
Väl hemma igen läste Vanja
Hamidi Isacson om attacken på
Kreta, där en grekisk kvinna kas-
tat en drink på en brittisk turist,
och sedan tänt eld. Kvinnan häv-
dade att turisten utsatt henne för
sexuella trakasserier.
– Händelsen blev som en kata-
lysator för folkets känslor inför
turismen. Vissa hyllade kvinnan
som hjälte, andra tyckte det var
förfärligt.
Det blev även en katalysator för
Vanja Hamidi Isacson. Hon bör-
jade fundera på vad det egentli-
gen innebär att vara ekonomiskt
beroende av turistindustrin.
– I vissa fall är människor be-
redda att gå med på nästan vad
som helst, och då riskerar de att
bli utnyttjade, säger hon.
Är semesterparadiset en illusion?
– Jag tror att många svenskar
bestämmer sig för att det efter-
längtade resmålet måste vara
paradiset. Det ska vara billigt och
perfekt, vi ser det lite som en rät-
tighet.
Men?
– Det handlar om rörlighet.
För en del västerlänningar är den
obegränsad, men så är det inte
för alla människor. Det är en stor
ojämlikhet.
Pjäsen ”Paradis” presenterar
ingen lösning på den problema-
tiken, utan Vanja Hamidi Isacson
vill att åskådarna själva ska tänka
kring hur de reser.
– Och det gäl-
ler inte bara charter-
När jag jagade Sue Ellen
V
ad som helst kan hända
under en resa genom den
amerikanska södern. Min-
nen från min barndom, tv-serien
Dallas och min mormors soffa
kommer till mig under ett besök
på en gayklubb. Men allt började
med en storm.
Virvelvinden som tar med mig till
Oklahoma gör mig sjuk och på
flyget försvinner plötsligt ljudet
på min digitala ljudinspelare som
jag använt för att spela in radio-
intervjuer. Volymen hoppar mys-
tiskt från nivå 100 till 23. Jag petar
och letar men hittar inget fel.
Samtidigt känns min uppblås-
bara leopardkudde som en sten
i nacken, den har blåst upp sig
BAKOM KULISSERNA
Vanja Hamidi Isacson vill visa baksidorna av turismen med sin pjäs ”Paradis”. 
turismen. Backpackers bidrar
också till att platser exploateras,
säger Vanja Hamidi Isacson.
Har du några positiva reseupple-
velser?
– Ja, när jag rest i Algeriet med
min man, som kommer därifrån.
Det är ett oerhört vackert och jag
fascineras av att inte kunna språ-
ket och de sociala koderna. Det är
befriande på något sätt, att vara
tvungen att släppa kontrollen. Sa-
ker blir som de blir.
Är den friheten ett slags paradis
för dig?
– Ja, på sätt och vis är det nog
det.
 Text: Karin Olsson
 karinkajolsson@gmail.com
själv till bristningsgränsen. Mitt
i alltihop börjar turbulensen som
förklarar att något faktiskt håller
på att hända. Planet landar mi-
rakulöst lugnt i Oklahoma City,
men jag fortsätter att skaka.
Efter den obehagliga resan
hämtar min kompis Katie mig
med bil och vi är omringade av
en tornado- och åskstorm. Muller
från nattsvarta moln sprider blix-
tar runt oss. Jag befinner mig i ett
Trollkarlen från Oz-landskap.
Katie berättar hysteriskt histo-
ria efter historia om hela gårdar
och byar som rivits upp av starka
tornadovindar, medan jag förvän-
tar mig att ett hus kommer att
landa framför oss när som helst.
Jag känner mig febrig och trött
Paradis
n Om ”Paradis”
Nyskriven pjäs av Vanja Ha-
midi Isacson. För regin står
Niclas Sandström.
Handlingen utspelar sig på
en turistresort där en kris-
situation leder en noll-
toleranslag. Plötsligt växer
sprickan i hotellkomplexets
murar.
Spelas på teater Bastionen i
Malmö, till och med 22 maj.
n Vanja Hamidi Isacson:
Ålder: 34 år
Bor: Östra Sorgenfri, Malmö
efter väderkaoset och enorma
temperaturskillnader. Ena dagen
varmt, andra snö. Vi går på indi-
ancasino och på äkta sydstatsres-
tauranger äter vi den fettigaste
amerikanska maten jag någonsin
upplevt.
En vecka senare puttrar vi iväg
på roadtrip i Katies bil. Solen gas-
sar och vi svettas i hetsig sydstats­
trafik. Vår Yellow Brick Road
fortsätter mot Dallas – olja och
cowboyhattar – i jakt på JR och
Sue Ellen.
Det kryllar av uppklätt festfolk.
Gaykillarna med cowboyoutfits
blir fler och fler.
Framför oss finns en byggnad,
en kloss med stora fönster. Det
11
Foto: Åsa Rhodin
Gör: Dramatiker på Teater
Foratt, en av de två föreningar
som driver Bastionen.
Planer: Ska till Egypten för
ett jobba med ett teater-
projekt om migration, i sam-
arbete med dramatiker från
Libyen och Frankrike.
n3 andra turismkritiska verk:
Bok: ”Välkommen till Paradi-
set” av Jennie Dielemans
Film: ”Beach” av Danny Boyle
Konst: fotoserien ”Turis-
mer” av Annica Karlsson
Rixon
är JR’s och Sue Ellen’s, Dallas två
stora gayklubbar som är döpta
efter karaktärerna i tv-serien.
Jag blir förvirrad och minns min
barndom.
Jag sitter i soffan hos mormor
och det bjuds på kvällsfika. Det är
söndag och dags för tvångstittan-
de på Dallas; helig tid att svepas
med av skvaller, dammiga ran-
cher och kärlekshistorier. Lucys
blonda hårsvall förtrollade mig,
henne ville jag vara.
Kontrasterna gick inte riktigt
att greppa. Från Sverige till USA,
från lugnet till stormen och från
grå vardag till Dallasglamour.
Efteråt kan jag inte annat än
tänka på JR och sista avsnittet i
såpan; var allt bara en dröm?
12
Varje dag drabbas människor av brott. För vissa
blir livet en mardröm av hot, trakasserier och våld.
För dem finns polisens personsäkerhetsgrupper.
Dejan flyr
för sitt liv
Dejan kom i kontakt med po-
lisens personsäkerhetgrupp
efter att ha retat upp ett kri-
minellt gäng.   Idag lever han
under dödshot.
– Jag kan bli skjuten när som
helst, säger han.  En polis han känner rådde ho-
Dejan väljer det folktomma
fikets mörkaste hörn. Kepsen är
långt neddragen över ögonen och
blicken är trött. För ett år sedan
tvingades han lämna allt som är
vant och hemma för att gömma
sig undan sina gamla bekanta. Ett
bråk om pengar  ställde hela hans
liv på ända och han har fått vänja
sig vid att leva på spänn.  söka om att få delta i det sär-
Dejan kom till Sverige som li-
ten. Han växte upp i ett ruffigt
bostadsområde men beskriver
barndomen som ordinär och sina
föräldrar som stöttande. Han har
drivit företag sedan tjugoårsål-
dern och är entreprenör ut i fin-
gerspetsarna.
– Jag är uppväxt i en driven fa-
milj. Vi har alltid jobbat hårt och
strävat efter att få det bättre.
Fram tills nyligen drev Dejan
en nattklubb. Han beskriver det
som en värld där det är svårt att
hålla distansen till kriminella och
deras gäng. En värld där klubbä-
gare och vakter som nekar gäng-
medlemmar inträde riskerar att
utsättas för våld och anklagelser
om diskriminering. Medan klub-
bar som låter alla komma in kan
bli tillhåll för gängen med trassel
med polis och alkoholtillståndet
som konsekvens.
– Det de unga kriminella sak-
nar i pengar och makt tar de igen
genom att visa sin auktoritet i
utelivet. Nattklubbarna är deras
största scen och att bli nekad in-
träde är en stor skymf för dem.
Som nattklubbsägare måste du
förhålla dig till det, säger han.
Det gick bra i några år. Klubben
var populär och Dejan en profil i
utelivet. Sedan gjorde några hän-
delser – relaterade till en mindre
skuld och en upplevd kränkning
– att Dejans bekanta blev hans
fiender. Gänget pressade Dejan
på pengar, mycket mer pengar
än den ursprungliga skulden.
Och när han vägrade betala blev
han misshandlad och hotad med
OSYNLIG
pistol. Han fick några veckor på
sig att skaffa fram pengarna.
– Det är viktigt att förstå att de
hjälp. Med korrekt bemötande
ordnade poliserna ett akutboende
och senare en lägenhet i en an-
lever sitt liv fullständigt utanför nan stad. De hjälpte honom med
samhällets ramar. De spelar efter skyddade personuppgifter och
helt egna regler. inskrivning på universitetet. De
fixade till och med sociala kon-
nom att anmäla. Trots att han var takter i den nya staden – folk med
rädd för att det skulle vara död- samma idrottsintresse som Dejan.
fött  följde han rådet. Egentligen När han pratar om poliserna i
hade han inget val, upplever han. personsäkerhetsgruppen haglar
Gänget skulle inte släppa honom, lovorden. De var oerhört kor-
han kunde inte själv försvara sig rekta, tog honom på allvar och
mot dem och pengarna hade han hjälpte honom mycket.
inte. Han kände sig fruktansvärt Personsäkerhetspoliserna
ensam.  frågade Dejan om han ville an-
För människor som utsatts för skilda personsäkerhetsarbetet
brott är bemötandet hos till ex- – hjälp att starta ett helt nytt
empel sjukvård eller polis oerhört liv, i en ny identitet. Men han
viktigt. Forskarna pratar om ett avböjde. Att klippa banden till
dåligt bemötande som sekundär sitt gamla liv så definitivt kän-
viktimisering – ett andra över- des omöjligt. 
grepp som ofta är mer kränkande – Men vänner har jag inte så
än det första. Brottsoffer förvän- många av ändå nu. Jag klandrar
tar sig mer av samhället än av dem inte. I mitt liv är sorger och
kriminella och bekymmer så
hånfullhet el- Det är viktigt överhängande
ler nonchalans att förstå att och jag kan ju
i den kontakten inte göra van-
ökar traumat. de lever sitt liga saker med
Den tesen blir liv fullständigt utanför dem. Gå på
tydlig i Dejans samhällets ramar. De matcher och
historia. Hur
spelar efter helt egna Valborgsfirande
engagerat han och så där.
än berättat sin regler.
historia fram  Dejan Han säger att
tills nu så är det han befinner sig
sveket från de poliser som tog i ett mentalt källarplan idag. Han
upp hans anmälan och utredde är skuldsatt sedan nattklubben
brottet – som inte ledde till åtal gick omkull och förhållandet till
–  som gör honom riktig arg. Han familjen har fått sig en törn.
tycker att han möttes av samma Men på ett absurt sätt har hotet
arrogans och snäva människosyn och flykten tvingat honom till en
som han vant sig vid i kontakten nystart. Till ett hälsosammare liv
med uniformerade poliser i sitt fjärran den glammiga och alko-
arbete på klubben. holstinna nattklubbsmiljön som
var hans vardag fram tills förra
– Det var den gängse uppfattning- året. 
en hos polisen att jag fick skylla
mig själv – jag var ju bekant med Och nu då?
killarna. Jag kunde riktigt känna – Nu är det stenhårt arbete som
hur de tänkte ”jävla svartskalle”. gäller. Jag har nått botten, nu ska
Den första polisen jag träffade jag ta sats uppåt igen. Och så hop-
lyssnade på min historia, skrev pas jag kunna flytta tillbaka och
två rader i anmälan och sade åt leva normalt i min gamla hem-
mig att åka hem. stad igen någon dag.
Men det vågade inte Dejan. Ja-
gad och rädd ringde han sin kon- Fotnot: Dejan är ett fingerat
takt inom polisen igen och kom namn.
på så vis in i det lokala personsä-  Anna Norén
kerhetsarbetet. Och där fick han  anna.noren@spray.se
Redigering: Anna norén / Axel palmkvist
illustration: Åsa Rhodin
OSYNLIG
Liten risk att hoten
förvandlas till verklighet
– Vi har vittnestvång i Sverige.
Och då måste det finnas förut-
sättningar för att folk ska våga
vittna utan risk för hot.
Mikael Hiljegren ansvarar
för det lokala personsäkerhets-
skyddet i Stockholms län. Det är
polisens åtgärdsprogram för att
skydda de medborgare som lever
under hot. Genom att bland an-
nat erbjuda larmtelefoner med
gps-utrustning och skyddat bo-
ende ges trygghet åt människor
som av någon anledning hamnat
i onåd hos kriminella organisatio-
ner eller förföljs av andra anled-
ningar.
Om skyddet inte räcker till kan yt-
terligare resurser sättas in. Inom
den högsta säkerhetsnivån, det
särskilda personsäkerhetsarbe-
tet, tvingas många hotade flytta
utomlands och lämna sin gamla
identitet och sina gamla vänner
bakom sig.
Men enligt Mikael Hiljegren
är det få som lever under ett så
allvarligt hot. Och det är inte
ovanligt att dem som ändå
erbjuds en plats inom det sär-
skilda säkerhetsarbetet tvingas
hoppa av eller tacka nej när de
inte klarar av påfrestningarna
det innebär.
– Det är ju en pärs att få en
helt ny identitet och lämna sitt
liv på det sättet. Du har inga so-
ciala kontakter och du förlorar
din utbildning och din yrkeser-
Polisen skyddar
inte de värst utsatta
Trots att polisen satsar re-
surser speciellt riktade mot
personskydd, är det många
som inte får plats i säkerhets-
arbetet. Och det är oklart om
det verkligen är de med störst
hotbild som prioriteras.
– De farligaste ärendena hand-
lar oftast om män som inte kan
släppa sina ex-flickvänner. Men
ändå är det väldigt få sådana fall
vi får in. Kvinnorna får istället
hjälp av kommunens socialtjänst
och frivilligorganisationer, säger
Mikael Hiljegren på länskrimi-
nalpolisen i Stockholm.
När det handlar om relationsbrott
är risken för nya brott och nya
påtryckningar större än när det
handlar om organiserad brottslig-
het. Det visar statistik från Brotts-
förebyggande rådet. Men ändå är
det inte de hoten som får störst
plats i polisens personsäkerhets-
arbete.
En av anledningarna till det är
att personskyddet framför allt är
utformat för att säkra rättsproces-
serna. Den som får skydd av det
särskilda personskyddet är i de
Mikael Hiljegren är kommissarie på Stockholms Länskriminal.
 Foto: Axel Palmkvist
farenhet i förflyttningen, säger
han.
Många som vittnar mot den orga-
niserade brottsligheten upplever
sig hotade eller förföljda. Såväl
antalet anmälningar som antalet
domar för övergrepp i rättsak har
ökat under 2000-talet och detsam-
ma gäller för olaga hot.
Trots detta menar Mikael Hil-
jegren att de flesta inte behöver
känna sig så rädda som de gör.
Han får stöd i Brottsförebyg-
gande rådets rapport ”Otillåten
påverkan mot brottsoffer och vitt-
flesta fall ett vittne, målsägande,
åklagare eller nära anhörig till
någon som bidrar till att få ett fall
prövat i domstol.
Endast i undantagsfall ges det
särskilda personskyddet till nå-
gon som inte hotas av grov eller
organiserad brottslighet.
Kvinnor på flykt undan sina före
detta pojkvänner hamnar i bästa
fall i det lokala personsäkerhets-
skyddet. Men rutinerna för att
slussa in dem till lokala myndig-
heter och frivilliga organisationer
är redan väl inarbetade, vilket gör
att de lätt hamnar utanför.
– De som arbetar på kvinnohu-
sen gör ett fantastiskt jobb, säger
Mikael Hiljegren. Men de har
kanske inte den kompetens eller
de resurser som krävs i riktigt
allvarliga relationsbrottsärenden.
Rutinerna för vårt samarbete
måste bli bättre.
Men det finns även andra pro-
blem. Det är inte sällan som poli-
sen och de lokala myndigheterna
har svårt att komma överens om
hur mycket skyddet får kosta
och vem som ska stå för notan.
13
nen” från 2008. Där slås det fast
att hämnd är ett ovanligt motiv,
och att påtryckningar är sällsynta
efter att dom fallit i målet.
– Om det handlar om hot mot
vittnen finns det två olika situa-
tioner, säger Mikael Hiljegren.
Innan domen vunnit laga kraft
kan det finnas en hotbild, men
inte särskilt lång tid efteråt. I kri-
minella kretsar glömmer man
fort. Det är självcensuren hos vitt-
net och det upplevda hotet som är
det största problemet.
 Axel Palmkvist
 axel.palmkvist@gmail.com
Det mördas fle-
ra kvinnor per
år i sådana här
fall, medan vi under
mina tio år på person-
skydd inte har förlorat
någon skyddsperson
på grund av för dåligt
skydd.
 Mikael Hiljegren
Och för den hotade mamman är
problemet ofta att pappan, som
hotet kommer från, har en tings-
rättsdom som ger honom rätt att
umgås med barnen. Även om de
träffas på neutral plats kan pap-
pan försöka få barnen att berätta
var mamman bor.
– Det mördas flera kvinnor per
år i sådana här fall, medan vi un-
der mina tio år på personskydd
inte har förlorat någon skydds-
person på grund av för dåligt
skydd. Det är väl ett tecken på att
något borde göras.
 Axel Palmkvist
 axel.palmkvist@gmail.com
Redigering: Anna norén / Axel palmkvist
illustration: Åsa Rhodin
OSYNLIG
Liten risk att hoten
förvandlas till verklighet
– Vi har vittnestvång i Sverige.
Och då måste det finnas förut-
sättningar för att folk ska våga
vittna utan risk för hot.
Mikael Hiljegren ansvarar
för det lokala personsäkerhets-
skyddet i Stockholms län. Det är
polisens åtgärdsprogram för att
skydda de medborgare som lever
under hot. Genom att bland an-
nat erbjuda larmtelefoner med
gps-utrustning och skyddat bo-
ende ges trygghet åt människor
som av någon anledning hamnat
i onåd hos kriminella organisatio-
ner eller förföljs av andra anled-
ningar.
Om skyddet inte räcker till kan yt-
terligare resurser sättas in. Inom
den högsta säkerhetsnivån, det
särskilda personsäkerhetsarbe-
tet, tvingas många hotade flytta
utomlands och lämna sin gamla
identitet och sina gamla vänner
bakom sig.
Men enligt Mikael Hiljegren
är det få som lever under ett så
allvarligt hot. Och det är inte
ovanligt att dem som ändå
erbjuds en plats inom det sär-
skilda säkerhetsarbetet tvingas
hoppa av eller tacka nej när de
inte klarar av påfrestningarna
det innebär.
– Det är ju en pärs att få en
helt ny identitet och lämna sitt
liv på det sättet. Du har inga so-
ciala kontakter och du förlorar
din utbildning och din yrkeser-
Polisen skyddar
inte de värst utsatta
Trots att polisen satsar re-
surser speciellt riktade mot
personskydd, är det många
som inte får plats i säkerhets-
arbetet. Och det är oklart om
det verkligen är de med störst
hotbild som prioriteras.
– De farligaste ärendena hand-
lar oftast om män som inte kan
släppa sina ex-flickvänner. Men
ändå är det väldigt få sådana fall
vi får in. Kvinnorna får istället
hjälp av kommunens socialtjänst
och frivilligorganisationer, säger
Mikael Hiljegren på länskrimi-
nalpolisen i Stockholm.
När det handlar om relationsbrott
är risken för nya brott och nya
påtryckningar större än när det
handlar om organiserad brottslig-
het. Det visar statistik från Brotts-
förebyggande rådet. Men ändå är
det inte de hoten som får störst
plats i polisens personsäkerhets-
arbete.
En av anledningarna till det är
att personskyddet framför allt är
utformat för att säkra rättsproces-
serna. Den som får skydd av det
särskilda personskyddet är i de
Mikael Hiljegren är kommissarie på Stockholms Länskriminal.
 Foto: Axel Palmkvist
farenhet i förflyttningen, säger
han.
Många som vittnar mot den orga-
niserade brottsligheten upplever
sig hotade eller förföljda. Såväl
antalet anmälningar som antalet
domar för övergrepp i rättsak har
ökat under 2000-talet och detsam-
ma gäller för olaga hot.
Trots detta menar Mikael Hil-
jegren att de flesta inte behöver
känna sig så rädda som de gör.
Han får stöd i Brottsförebyg-
gande rådets rapport ”Otillåten
påverkan mot brottsoffer och vitt-
flesta fall ett vittne, målsägande,
åklagare eller nära anhörig till
någon som bidrar till att få ett fall
prövat i domstol.
Endast i undantagsfall ges det
särskilda personskyddet till nå-
gon som inte hotas av grov eller
organiserad brottslighet.
Kvinnor på flykt undan sina före
detta pojkvänner hamnar i bästa
fall i det lokala personsäkerhets-
skyddet. Men rutinerna för att
slussa in dem till lokala myndig-
heter och frivilliga organisationer
är redan väl inarbetade, vilket gör
att de lätt hamnar utanför.
– De som arbetar på kvinnohu-
sen gör ett fantastiskt jobb, säger
Mikael Hiljegren. Men de har
kanske inte den kompetens eller
de resurser som krävs i riktigt
allvarliga relationsbrottsärenden.
Rutinerna för vårt samarbete
måste bli bättre.
Men det finns även andra pro-
blem. Det är inte sällan som poli-
sen och de lokala myndigheterna
har svårt att komma överens om
hur mycket skyddet får kosta
och vem som ska stå för notan.
13
nen” från 2008. Där slås det fast
att hämnd är ett ovanligt motiv,
och att påtryckningar är sällsynta
efter att dom fallit i målet.
– Om det handlar om hot mot
vittnen finns det två olika situa-
tioner, säger Mikael Hiljegren.
Innan domen vunnit laga kraft
kan det finnas en hotbild, men
inte särskilt lång tid efteråt. I kri-
minella kretsar glömmer man
fort. Det är självcensuren hos vitt-
net och det upplevda hotet som är
det största problemet.
 Axel Palmkvist
 axel.palmkvist@gmail.com
Det mördas fle-
ra kvinnor per
år i sådana här
fall, medan vi under
mina tio år på person-
skydd inte har förlorat
någon skyddsperson
på grund av för dåligt
skydd.
 Mikael Hiljegren
Och för den hotade mamman är
problemet ofta att pappan, som
hotet kommer från, har en tings-
rättsdom som ger honom rätt att
umgås med barnen. Även om de
träffas på neutral plats kan pap-
pan försöka få barnen att berätta
var mamman bor.
– Det mördas flera kvinnor per
år i sådana här fall, medan vi un-
der mina tio år på personskydd
inte har förlorat någon skydds-
person på grund av för dåligt
skydd. Det är väl ett tecken på att
något borde göras.
 Axel Palmkvist
 axel.palmkvist@gmail.com
14
Hej på dig...
Anders Knutsson, som
reste till USA för att ar-
beta som ingenjör men
efter två år i landet sad-
lade om till konstnär­...
Hur kom det
sig att du
blev konst-
när?
– Jag flyttade till USA för
en anställning som ingen-
jör. Efter ungefär två år
slutade jag och började
måla på fulltid. Jag har all-
tid haft lättare att uttrycka
mig och uppfatta omvärl-
den visuellt.
n Vad har du för relation till
Sverige idag?  
– Den är ganska okom-
plicerad. Jag är i Sverige
ungefär två gånger om
året. Främst för att träffa
mina nära och kära, snacka
skånska, och greja med ut-
ställningar. 
n Följer du med i vad som
händer i Sverige? 
– Jag läser Nordstjernan
och Nordic Reach, våra
svensk-amerikanska tid-
ningar och numera Svens-
ka Dagbladet, Dagens Ny-
heter och Sydsvenskan på
nätet. Ibland lyssnar jag
också på Sveriges Radio -
jag har fortfarande kvar
min kortvågsradio som jag
en gång i tiden lyssnade på
Radio Sweden med.
n Vilka är de största skill-
naderna mellan Sverige och
USA?  
– Vi i Sverige och USA
har samma förhoppningar
och ideal, är praktiska,
målmedvetna, både tror på
lagen och lyder den, sät-
ter stor vikt vid våra barns
utbildning samtidigt som
vi bygger och gör uppoff-
ringar för framtiden. Men
något som gör mig galen
är hur lätt vi kan spåra ur
när vi ska manifestera våra
förhoppningar. Det blir
så lätt individualism mot
socialism, och kapitalism
mot demokrati. I oändliga
variationer.
n Finns det några svårighe-
ter med att förflytta sig mel-
lan två kulturer?
– Inte om man är nyfi-
ken och flexibel.
n Om du inte hade satsat på
konsten hur tror du att ditt
liv hade sett ut idag?   bourg packar de ihop igen och
– Då vore jag nog en sol-
bränd pensionär i Florida.
 Åsa Boustedt
 se mellan Frankrike och Tyskland
EU-parlamentet har möteslokaler både i belgiska Bryssel och franska Strasbourg. På båda ställena finns ny-
byggda kontor för mångmiljardbelopp. Huvudsakligen används lokalerna i Bryssel tre veckor i månaden, sedan
åker alla till Strasbourg en vecka i månaden för ett fyradagarsmöte. 
EU:s flytt kostar miljarder
I folkmun kallas det för flytt-
cirkusen. En gång i månaden
byter de 736 parlamentariker-
na i Bryssel arbetsplats och
reser femtiofem mil söderut
till franska Strasbourg. Efter
Eyjafjallajökull-kaoset höjs
nu rösterna inifrån EU för att
få ett stopp på den ständiga
karavanen.
Mitt under askmoln och trafik-
kaos var det dags för Europapar-
lamentet att byta land. Den här
gången slutade rockaden med att
ledamöter hamnade på var sitt
håll i respektive parlamentsbygg-
nad och att hela EU:s beslutande
organ stannade upp.
Förutom parlamentets ledamöter
ingår ett par tusen tjänstemän,
lobbyister, assistenter och journa-
lister i den månatliga flytten.
Efter fyra dagars arbete i Stras-
återvänder till Bryssel.
Så har det sett ut ända sedan
Sverige gick med i EU. Systemet
bygger i grunden på en uppgörel-
JOBBIGT RESANDE
som 1992 drev igenom att EU:s
huvudsäte formellt skulle ligga i
Strasbourg, trots att det mesta av
unionens arbete av praktiska skäl
var förlagt i Bryssel.
Strasbourgs symbolvärde för
den tysk-franska försoningen ef-
ter andra världskriget och den
maktfaktor huserandet av ett hu-
vudsäte innebär, gör att varken
Frankrike eller Tyskland visat sig
särskilt tillmötesgående i fråga
om förändring. Dessutom ge-
nererar mötena i Strasbourg en
mängd arbetstillfällen och ökade
intäkter för den franska staten.
Men nu kommer notan. Priset för
allt resande, extra boende och
dubbla underhåll beräknas kosta
mer än två miljarder kronor år-
ligen och kritiken från såväl par-
lamentariker som medborgare
ökar nu återigen efter april må-
nads trafikkaos.
I ett öppet brev till ordföran-
den för europeiska rådet, Her-
man Van Rompuy, kräver den
holländska parlamentarikern
Jeanine Hennis-Plasschaert att
FOTO: Scanpix
systemet med två säten nu ska få
ett slut. Hon skriver bland annat
att Strasbourg, som en gång var
en positiv symbol för fred, nu sna-
rast har blivit en negativ symbol
för slöseri med pengar och byrå-
krati. Uppropet undertecknades
av 171 parlamentsledamöter.
Ytterligare skarp kritik har
kommit från svenskt håll. Under
sin tid som EU-parlamentariker
lämnade Cecilia Malmström in
över en miljon namnunderskrif-
ter till kommissionen med krav
om att frågan om Bryssel som
permanent säte skulle utredas.
Kommissionen svarade kort att
detta var en sak för ministerrå-
det.
Förutom kritiken om bortkastade
pengar har EU anklagats för dub-
belmoral i klimatfrågan för dess
oförmåga att bryta med energi-
krävande traditioner.
För att ändra i EU-fördraget
och göra Bryssel till permanent
säte krävs att alla ministrar i Eu-
ropeiska Rådet är överens, men
en av dem vägrar att överhuvud
Redigering: Anton Borgström
Ett tjugotal lastbilar transporterar
uppskattningsvis tjugo ton papper­
mellan Bryssel och Strasbourg
varje månad.  FOTO: Scanpix
Fakta
n Sammanlagt cirka 3 000
människor flyttar varje må-
nad från Bryssel till Stras-
bourg för fyra dagars över-
läggningar i parlamentet.
n Förutom alla människor
transporteras också drivor
av papper, datorer, kläder
och personliga tillhörigheter.
Tjugo lastbilar beräknas köra
skytteltrafik mellan städerna
med tjugo ton papper varje
månad.
n I en rapport från 2007, be-
ställd av Europaparlamentets
gröna block, beräknas pend-
landet till Strasbourg årligen
släppa ut 20 000 ton koldi-
oxid, motsvarande 14 000 tur-
och returresor med flyg över
Atlanten.
n I både Bryssel och Stras-
bourg finns nya parlaments-
byggnader för flera miljar-
der.
debattera frågan – den franske
presidenten Nicolas Sarkozy.
Under en manifestation 2007,
för att stoppa mötena i Stras-
bourg, sa Sarkozy: ”Jag är en
flexibel politiker, men i den här
frågan finns inget utrymme för
förändring.” Samtidigt fick Ceci-
lia Malmström ett brev från den
franske EU-ministern, Jean-Pierre
Jouyet, som varnade henne inför
det kommande ordförandeskapet
att inte fortsätta driva kampanjen
för att lägga ner parlamentet i
Strasbourg.
En lång rad parlamentariker
har sedan dess vädjat till Sarkozy
att överväga sin bestämda stånd-
punkt, bland andra Lena Ek (C)
som förra året föreslog att par-
lamentsbyggnaden i Strasbourg
kunde göras om till museum för
att på så sätt bevara sysselsätt-
ningen i staden.
När askmolnet över Europa nu
lättat återstår att se om kritiken
får fäste även i ministerrådet.
 Anton Borgström
 anton.borgstrom@gmail.com
 15
Redigering: Åsa Boustedt
FOLKVANDRING

Möllan
rör sig

Foto: Åsa Rhodin


16
REDIGERING: ÅSA BOUSTEDT
FOLKVANDRING

Kulturen Gamla arbetarhus får status som

trendiga kulturkvarter. Marknads-

flyttar ut –
krafter förvandlar det som en gång
var billiga bostäder till dyra lägen-
heter. Gentrifiering skapar möjlig-

pengarna in heter och sätter begränsningar för

stadsdelar.

– Det är tydligt att det händer nå-
got på Möllan, säger Anders Lund
Hansen, kulturgeograf vid Lunds
universitet.
Han har forskat kring så kallad
gentrifiering; hur stadsdelar påver-
kas när ett mer köpstarkt klientel
börjar flytta in.
Förändringen på Möllevången
i Malmö har inte gått så snabbt
som forskarna trott, men den är
på gång.
Anders Lund Hansen beskriver
en grupp unga vuxna som han
kallar “gentrifiers” eller “movers”.
De är urbana, kreativa, konstnär-
liga och bra på att hitta områden
de tycker är “chica”. Deras mål är
inte i första hand att tjäna pengar,
utan de vill hitta bra ställen där
de kan utöva sin konst. Ofta söker
de sig till nya kulturer och vill
röra sig i spännande och billiga
områden, som Möllan i Malmö.
Men hippheten brukar sakta
Rose-Marie Mazzoni.
FOTO: ALVA INGVALDSON
men säkert sprida sig. Snart vill
alla bo i det nya området. Klubbar
startar, caféer slår upp och affärer
öppnar.
Hyran stiger i takt med popula-
riteten, husägare förstår att de kan
tjäna pengar på sina lägenheter
och de som bott länge i området
tvingas ofta att flytta därifrån.
Ungefär så det brukar gå till
och det händer i regel i alla stör-
re städer. Det menar Eric Clark
som även han är kulturgeograf i
Lund.
– Det finns två tydliga tecken
på gentrifiering. När de som har
flyttat in ett område är rikare än
de som flyttar ut och när det sker
omfattande bygginvesteringar.
Sedan 1990-talet, då Möllan hade
stora problem med våld och kri-
minalitet, har området förvand-
lats till en populär stadsdel dit
många unga valt att flytta. Inom
kort invigs Citytunneln som
kommer att underlätta stads-
pendlingen och göra det lättare
att ta sig till bland annat Möllan.
Stationen Triangeln nära Möl-
lan kommer att bli en knutpunkt
där man räknar med att närmare
38 000 resenärer kommer att pas-
sera varje dag.
Rose-Marie Mazzoni är projekt-
ledare på Mera Möllan, ett kom-
munalt projekt för att samordna
butiksägare, boende och politiker
på Möllan. Hon säger att föränd-
ringen antingen kan vara en möj-
lighet eller ett hot.
– Det blir en möjlighet för
handlarna som kommer att få
fler kunder. Men det blir ett hot
när marknadskrafterna gnuggar
händerna och tänker “nu kan vi
ta vilka priser som helst”.
Rose-Marie Mazzoni hoppas att
området kommer att förbli lika
mångkulturellt som det är idag
och att inte bara en typ av männis-
kor flyttar in.
Södermalm i Stockholm är ett
exempel på en stadsdel som har
blivit gentrifierat. Där har folk
från övre medelklassen flyttat in
i gamla konstnärs- och arbetar-
kvarter. Samma utveckling är att
vänta kring Möllan.
– Möllan är speciell för att det
är det enda stället i Sverige där
mångfalden finns i vardagen utan
att det ses som ett problem. Det är
självklart här, Möllan borde vara
en modell för andra städer, säger
Rose-Marie Mazzoni.
Alva Ingvaldson
alva.ingvaldson@gmail.com
I andra länder
Några stadsdelar i storstäder
som genomgått gentrifiering:
■ London: Islington.
■ Barcelona: La Barceloneta.
■ New York: Harlem dit Bill
Clinton flyttat sitt kontor samt
Lower East Side.
■ Stockholm: Södermalm.
■ Berlin: Prenzlauer Berg och
Mitte.
■ Rom: Trastevere.
■ Beirut: Downtown Beirut
och Sodeco, där konstnärer
började ställa ut i bombade
lokaler.

Här växer ett nytt och trendigt Malmö fram

Tågstation
När Citytunneln öppnar blir det en station vid
Triangeln vilket underlättar för pendlare i Södra
Innerstaden.

Triangeln Norra
Bostadsbyggen
Sorgenfri Nya bostäder kommer att uppföras i det gamla
Industriområde industriområdet i Norra Sorgenfri.

Gågator
En ny gågata kommer att anläggas på Claesga-
tan vid Möllevångstorget.
Möllevångs-
Pildamms- torget
Annat som påverkar innerstaden:
parken
■ År 2009 fick Malmö 7400 nya invånare och samma ökning vän-
Sjukhus-
området tas för 2010. Antalet har stigit med ungefär 5000 personer om året
de senaste åren.
sgatan

■ Med den takt som Malmö växer i nu kommer staden att ha 350
Norra
000 invånare år 2020 och 400 000 invånare år 2030.
Sofielund
ngesberg

■ Många barnfamiljer väljer att flytta till Malmö och färre familjer
flyttar ut.
■ Det sker en ökad inflyttning till Malmö från utlandet och resten
Norra Grä

av landet, och färre ungdomar väljer att lämna Malmö.

■ För att hantera den ökande befolkningen arbetar Malmö stad
Södra med att förtäta innerstaden – alltså förnya och bygga till - samt att
Sofielund stadsanpassa gång-, cykel- och kollektivtrafiken.
Sevedsplan ■ MKB ska bygga 500 nya hyresrätter och Peab 3000 nya hyres-
rätter under de närmsta fem till sex åren.
■ Citytunneln kommer att invigs i december 2010.
GRAFIK: ÅSA RHODIN
Källa: Malmö Stadsbyggnadskontor
 17
Redigering: åsa Rhodin
FOLKVANDRING

Sevedsplan i Malmö kan mycket väl bli nya Möllan, menar Maja Herrström.  Foto: Åsa Rhodin

Berlin ligger i Seved

– Dit skiten kommer, det är
nästa ställe som friskas upp.
Där börjar det om på ny kula,
säger Maja Herrström.
Hon och fem andra unga kvin-
nor har hittat en billig ateljé
vid Sevedsplan i södra Mal-
mö, ett område som fler och
fler unga väljer att flytta till.
Ett helt vanligt hyreshus och en
vanlig trappa ner till en helt vanlig
källare. Men en för området ovan-
till lägre priser än på andra håll mycket på offentlig konst; det
Sevedsbon Maja
i Malmö. är mosaikplattor här och där, ut-
– Närmare Berlin än Bragega- smyckade elskåp och husfasader Namn: Maja Herrström
tan på Sevedsplan kommer man som dekoreras. Född: Malmö
inte, säger hon. Bott innan: Sankt Knuts torg
Maja Herrström har valt att Den lokala känslan kring Seveds- Gjort: Gått målerilinjen på
flytta från Sankt Knuts torg till plan är något Maja Herrström Östra Grevie folkhögskola,
Sevedsplan. Hon gillar kontras- pratar varmt om. scenografiutbildning i Kö-
terna i området. – Man känner folk och tjingar penhamn och jobbat med
– Det är mer på alla. Vi blir som film och olika konstprojekt.
äkta, mer ruffigt Fastighets- en stor familj, sä- Gör: Konstnär samt illustratör
och mer levande bolaget ger hon. för lokaltidningen Området
MKB är så
Foto: Åsa rhodin

lig lokal. Sedan sommaren 2009
hyr konstnärskollektivet AKR2 en
ateljé på Rasmusgatan i stadsdelen
Seved.
Där målas apor, dinosaurier och
bebisar, skulpturer tar form och
illustrationer växer fram.
– Alla mina vänner vill flytta
hit, så är det bara, säger Maja
Herrström.
I området kan man få tag i atel-
jéer och lägenheter lättare och
än på andra stäl- Utanför Café som riktar sig till de boende
len i Malmö. Rasmus vid Se- kring Sevedsplan. Medlem
Hon säger att det
stolta så de vedsplan har trot- i AKR2, Ateljékollektivet på
finns starka viljor i nästan spricker. toaren rivits upp Rasmusgatan 2.
området. för att odlas på och
– Dels finns det  Maja Herrström vem som helst ska
de som gillar att kunna skörda sen. Hur är mottagandet för de nyinflyt- ger Maja Herrström och menar
krossa rutor och få ut ”svennarna” Det är tänkt att odlingen ska skapa tade, vad tycker de som bott här att området äntligen börjar bli
ur området. Men också de som gemenskap. sedan tidigare? populärt.
odlar på gatan eller de som vill få – Det ska finnas odlingslådor – Det är nog väldigt blandat – Detta kan mycket väl bli nya
alkoholtillstånd till falafelstället. på alla gårdar. Det har luktat bajs och missnöjet hörs mest. Men Möllan.
Maja Herrström berättar att hela dagen för de har gödslat, sä- fastighetsbolaget MKB är så  Alva Ingvaldson
fastighetsbolaget MKB satsar ger hon. stolta så de nästan spricker, sä-  alva.ingvaldson@gmail.com

Vad innebär förändringarna på Möllevången för dig?

Medina Café,
Claesgatan.
Ägare: Kodra Alhir.

– För oss som redan har lo-

kaler här tror jag inte det
kommer att ändras, men
de håller ju på att sälja
bostäder. Caféet kommer
att synas mer när Claes-
gatan blir gågata och med
Citytunneln så nära tror
jag att det kommer att bli
ett attraktivt och modernt Kito’s African Restaurant,
område. Leonardgallerian på Claesgatan. Teheran Supermarket, Ystadgatan.
Ägare: Stephen Amankona. Chef: Amir Ghassimali.
Foto: Alva Ingvaldson

Hur tänker du om att Möl-

lan blir dyrare?
– Jag tror att värdet på
lokaler kommer att stiga
men att hyran förblir den-
samma.
– Jag vill stanna kvar här. Jag hör-
de att Claesgatan ska bli gågata
och när den blir det hoppas jag att
fler kommer hit. Det är bra med
förändringar.
– Det är mycket trevligare nu
på Möllan än förr, mer säkert
och folk har respekt för var-
andra. Innan var det mycket
kaos, framförallt på torget.
Är du orolig för att hyrorna bli
så dyra att ni inte har råd att
stanna?
– Nej, det tror jag inte de blir.
I så fall blir det svårt för alla.
18
Daniel
drömmer
om världen
utanför
Från hemlös missbrukare till heltidsarbetande student.
Daniel Barnett, 39, har tagit sig hela vägen fram. Men
platsen har varit densamma. Fängelset. Och här tar
resan slut.
Hur tar man sig framåt när det
inte finns någon framtid? Hur
motiverar man sig att utvecklas?
Daniel Barnett föds 1971 och
växer upp med sin mamma och
sin storebror i ett litet hus i Phi-
ladelphias innerstad. De lever ett
normalt familjeliv. Daniel går i
skolan och på fritiden spelar han
basket och hänger efter tjejer. När
brödernas mamma träffar en ny
man får de snart också en lillasys-
ter. Huset blir för litet och när Da-
niel är 15 år sparkas han ut. Under
fyra år lever han på gatan eller på
kompisars soffor.
En natt, hög och i jakt på peng-
ar, försöker han stjäla en bil. Det
slutar med att han knivhugger
bilens ägare till döds och sedan
försöker elda upp kroppen för att
dölja spåren. Nästa morgon vak-
nar han av att poliser pekar pisto-
ler mot hans huvud.
Han är 19 år när han döms för mord
till livstids fängelse. I delstaten
Pennsylvania innebär livstidsstraff
att den dömde lever hela sitt liv
och dör i fängelse. Daniel erkänner
VINGKLIPPT
Fängelset är hem för över 2 500 personer.
Under tiden i fängelset har Daniel Barnett studerat.
sitt brott under Jag vill ha det vakt, trots så nu har jag alla mina böcker En vakt sitter på en stol och ro-
sitt första förhör
ogjort och har att miljön på och papper på golvet, säger han. par ut namnen på dem som klarat
vilket egentli- fängelset och För två år sedan fick han en ny säkerhetskontrollen.
gen är till hans bett familjen makten som cellkamrat i sin cell trots de för- På bänken bland besökarna
nackdel. Hade till kvinnan jag vakterna har måner han arbetat sig upp till. – mammor, pappor, syskon och
han nekat, hade dödade om ursäkt. Men lätt stiger dem Antalet fångar har helt enkelt bli- partners till de intagna – är det
han med hjälp jag förstår om de inte åt huvudet. vit för många. alldeles tyst.
av pengar och accepterar det. – Man får Efter en halvtimme låses grin-
en bra advokat svälja allt, Fängelset State Correctional Insti- darna upp.
så småningom  Daniel Barnett precis allt. Jag tution i Dallas, Pennsylvania har Daniel väntar i besöksrummet,
kanske kunnat vet att om jag plats för cirka 1300 fångar. Men som ser ut som en skolmatsal. Där
bli fri. Men Daniel vet vad han har skulle tappa humöret så tar de ge- antalet intagna närmar sig 2500, står runda bord och stolar och un-
gjort. nast bort mina eventuella chan- alltså nästan dubbelt så många än gefär 25 fångar sitter och pratar
– Jag hade inte en tanke på att ser till en frigivning i framtiden. vad fängelset är byggt för. och fikar med sina anhöriga.
neka. Jag vill ha det ogjort och Dessutom går de genast igenom För att hitta dit behövs en Daniel är klädd som de andra
har bett familjen till kvinnan jag din cell och river ner allt, tar bort muntlig vägbeskrivning, adres- intagna i en mörkröd overall. Hå-
dödade om ursäkt. Jag förstår om det du byggt upp. Det gör de även sen finns inte med på bilens GPS. ret är svart, kortklippt och han
de inte accepterar det, säger han. när tillfällig inlåsning gäller, sä- Tre enorma gula byggnader har tatueringar på överarmarna.
De senaste tjugo åren har han ger Daniel. och fyra vakttorn tornar upp ur Han sätter sig ner vid ett runt
tillbringat i en 15 kvadratmeter Tillfällig in­låsning inträffar ingenstans. bord i mitten
stor cell. En bokhylla, en tv, en när det varit ett stort bråk eller Som besö-
Jag är som av rummet
våningssäng, ett skrivbord. Ett om vapen eller narkotika hittats kare får man och berättar
handfat, en toalett och en gal- på någon utav fångarna. Då ska gå igenom en ett barn i en om vardagen i
lerdörr. Allt sker öppet inför alla fångar infinna sig i sina cel- lång säkerhets- leksaksbutik. fängelset.
cellkamraten. Daniel Barnett är ler och vakterna går systematiskt kontroll med Jag vet nästan – Jag jobbar
en av de fångar som genom att igenom precis allt de äger. metalldetektor ingenting om världen med att till-
uppföra sig bra fått en egen cell. – Det spelar ingen roll om du och drogtest. därute men jag är ny- verka tröjor.
Att uppföra sig bra innebär att själv är oskyldig – de gör det för
aldrig hamna i bråk med andra att sätta sig i respekt. För någon
Besöken
bokade långt i
är
fiken och vill veta hur Jag tjänar 4.10
dollar i tim-
fångar, att aldrig säga emot en månad sen tog de min bokhylla förväg. allt funkar. Daniel Barnett men, det är ju

Redigering: johanna johansson
Fängelseuniformen – lika för alla.
Träningen är en del av Daniel Barnetts vardag.
inte så mycket men jag sparar allt
jag kan.
Pengarna som han sparar an-
vänder han till att betala för dis-
tanskurser. Hittills har han klarat
av kurser i socialt arbete och his-
toria.
Vad motiverar dig att studera när
du kanske aldrig kommer att kom-
ma ut?
– För det första vill jag vara be-
redd om tillfället till frihet skulle
ges. Och jag är som ett barn i en
leksaksbutik – jag vet nästan ing-
et om världen där ute men jag är
nyfiken och vill veta hur allting
funkar. Det är det som motiverar
mig till att läsa.
Men han har inte alltid varit lika
positiv och motiverad.
– Det är bara de senaste åren
som jag börjat försöka komma
framåt trots att jag sitter inne. För
sju år sedan var jag så deprime-
rad att jag inte längre ville leva.
Jag såg ingen mening med nå-
gonting. Vad är mitt syfte på jor-
den? Varför sitter jag här? Ska jag
Daniel Barnett har tillbringat mer än halva sitt liv i fängelse.
sitta här tills jag dör? Allt var bara
svart. Jag började gå lite i fängel-
sekyrkan och blev tipsad om hur
jag kunde skaffa brevvänner att
skriva till. Att ha kontakt med
människor på utsidan hjälper väl-
digt mycket. Man får insikt i hur
livet kan vara bara man håller ut.
Förutom att jobba och läsa kur-
ser jobbar han ideellt på fängel-
sets sjukstuga. Resten av tiden
tränar han. Han slutade röka för
tjugo år sen.
Att träna och sluta röka, det
känns som något man gör när man
vill ha ett långt liv. Det är lite svårt
att förstå att du kan motivera dig
till det om livet ska vara här inne?
– Fast som jag ser det är det ju
nästan tvärtom. Ju längre jag är
frisk och ju längre jag lever desto
större är chansen att jag får vara
med om min egen frigivning.
Och förutom åren då jag använde
droger har jag alltid velat ta hand
om min hälsa.
Allt eftersom dagen går blir det allt
mer folk i besöksrummet. Blir det
19
VINGKLIPPT
Foto: Privat
fullt finns det Jag var så hålla humöret framtid. Sen vill jag resa över hela
möjlighet att
deprimerad att uppe. Om du världen och se hur andra männis-
gå ut på gården går genom kor har det. Men samtidigt kan jag
framför besöks- jag inte längre helvetet, fort- inte tänka på det för ofta. Tanken
rummet. ville leva. Vad är sätt gå, läste på att jag kanske aldrig kan få allt
Gården är mitt syfte på jorden? jag någon som det blir alldeles för stark i sådana
en relativt stor Ska jag sitta här tills sa. fall. Att fundera över allt jag mis-
gräs­­matta med Daniel häl- sar… om jag inte tänker framåt
en liten lek- jag dör? Daniel Barnett sar på en äldre blir jag galen.
plats för bar- man som sakta
nen som är på besök. går förbi. Mannen ser ut som en Vad gör du för att uppnå dina
Daniel öppnar en björnbärsjui- snäll morfar, med vitt skägg och drömmar?
ce som jag köpt åt honom. tunna glasögon. – Jag håller mig sysselsatt. Job-
Han får inte köpa dem själv. Po- – Han sitter också på livstid. Vi bar alla dagar i veckan och läser
letterna som används vid köp av har varit här ungefär lika länge. massa böcker. Tränar. Jobb och
mat får inte fångarna röra. Trots ett långt straff att avtjäna träning håller mig frisk och klar
Detta är Daniels hem. har Daniel många förhoppningar i huvudet.
om sin framtid. Daniels optimism trots sin si-
Hur överlever man i ett fäng- – Jag vill se nya omgivningar, tuation är det som får honom att
else? hitta en fru, skaffa barn, nya vän- orka fortsätta varje dag.
– För det första måste man und- ner, nya upplevelser. En ny familj. – Jag har en brinnande nyfiken-
vika gäng och att hamna i bråk. Jag har inte haft besök av min het inför framtiden. Varje dag har
Jag har klarat mig rätt bra. Kan- mamma eller brorsa på 15 år. Jag nya möjligheter och nytt hopp.
ske för att jag nu är en veteran tänker på var jag ska flytta, vilka Alla möjligheter som kommer
här inne. Men för några år sedan jobb jag kan söka. Det är konkreta öppna sig när jag kommer ut. Jag
blev jag misshandlad och nästan drömmar som jag måste tro på, an- vet inte vilka de är och det gör
våldtagen av fyra killar. De såg nars finns det ingen mening med bara att jag ser fram emot det
det som en svaghet att jag var någonting. När jag kommer ut vill ännu mer.
vän med alla och inte med i nå- jag först skaffa ett stabilt jobb så  Johanna Johansson
got gäng. Sen måste man försöka jag kan bygga en grund till en bra  johanna.s.johansson@gmail.com
20 RESAN INÅT

Kortslutning
– fast i hjärtat
J
ag måste börja här. Har saker att skriva men känner mig totalt
jävla förlamad och med andan och gråten i halsen och allde-
les för hög puls för att kunna fokusera.”
Utdrag från min reseblogg, 26 januari 2009.

Jag befann mig i Nicaragua som praktikant i ett lantbrukskoope-

rativ. I fem månader bodde jag hos en familj uppe i bergen, långt
utanför den vanliga turistkartan. Naivt nog hade jag trott att det
skulle bli en resa ganska lik mina tidigare.
När blogginlägget skrevs hade jag bott hos min värdfamilj i tre
månader, i ett hus utan el och med den gigantiska grisen ”Chinga”
som snarkande sovkamrat en tunn plankvägg från mitt huvud.
Halva tiden hade gått. Jag var i upplösningstillstånd och behövde
skriva av mig.

En timmes skumpig busstur, i en pimpad gammal amerikansk

s­ kolbuss – typiskt för Centralamerika. Jag hade tur, elgeneratorn
på internetkaféet var igång och det fanns en dator ledig. Inlägget
fortsätter:
”Igår pratade min värdpappa om det ’utbredda system av ondska’
som landets fattiga just nu lever i, apropå att en kvinna i byn dött
av en mystisk sjukdom (orsakad av mörka krafter) som gjorde att
­hennes mage svullnade upp, och jag sa att fattigdomen orsakats av
det ekonomiska systemet; nyliberalism, och min värdpappa sa att
satan och nyliberalismen är samma sak och jag höll med.”
Min värdfamilj bestod av tio personer. De samsades i ett litet
­trähus med trampat jordgolv och kacklande höns som sprang ut
och in från köket. Förutom barn och barnbarn tog mina värdföräld-
rar hand om Maycol, vars mamma sökt lyckan norrut, och Maritza,
den förståndshandikappade systerdottern som ingen annan ville
veta av.

”I morse strax innan jag skulle ta bussen fick Maritza ett epileptiskt
anfall och jag satt precis bredvid och såg hur hon tittade på mig
strax innan hennes hjärna verkade få kortslutning och hon ramlade
ihop och jag hjälpte till att fånga henne och det första hon sa när
hon återhämtat sig och jag kramade om henne var ’åk inte’ och då
var det jag som fick kortslutning – fast i hjärtat.”
Jag hade ingen guidebok, inga backpackertips att luta mig mot. – Att åka på retreat var som att upptäcka att jag tidigare bara hade ätit snabbmakaroner. Plötsligt fick jag äta
Och det var svårt. Jag ifrågasat-

te ständigt min närvaro och rätt
att klampa in i en familjs liv
en kort stund och sedan lämna
dem för att återvända till Sve-
rige och Tryggheten.
”Och jag läser Naomi Kleins
’Chockdoktrinen’ och mår illa
men känner i alla fall innerligt
att jag har lämnat det stadium
av desillusion inför Kampen
som jag befunnit mig i ganska
länge och det är NÖDVÄNDIGT
OCH BRA men så enormt per-
sonligt och svårt att jag inte vet
vart jag ska ta vägen.”
De välkomnade mig med
öppna armar och inblicken i
denna fattiga nicaraguanska
familjs liv gav mig oerhört
mycket, så mycket att jag ald-
Karin rig någonsin kommer att kun-
Hon reser i
Andliga resor måste inte gå
till Indien för att vara livsom-
välvande. I de småländska
skogarna upplevde psykolo-
gen och yogaläraren Karolina
Holm ”extremt starka gläd-
jeupplevelser” på en yogare-
treat.
– Att delta i en yogaretreat är
ett väldigt annorlunda sätt att
resa. På en vanlig semesterresa
Vilka rädslor kan man möta när Jag funderade
man bor så isolerat? på om mina
– Det finns två typer av räds-
lor förknippat med att åka på en
vänner skulle
yogaretreat. Den ena handlar om finnas kvar när jag
att vara ensam. När man befinner kom tillbaka.
sig i stan är det alltid folk runt
omkring en. Ute på landet är det  Karolina Holm
verkligen mörkt på natten. Vid
ett tillfälle var jag på gården helt middag och kväll. Varje dag. I
själv. Det var bara jag och djuren. tre ­månader. Dessutom lagade

Olsson na återgälda det.

Rökpuffar och rymdskepp
i ny bok om sevärdheter
En guidebok av det ovanligare
slaget är journalisten och förfat-
taren Fredrik Kullbergs Sveri-
ges 100 märkligaste sevärdheter.
Märkligast i Sverige är enligt
författaren Kvarntorpshögen
utanför Kumla. Kvarntorpshö-
gen ger ifrån sig rökpuffar och
Men jag har lovat att för-
söka.
på slänterna är konstinstallatio-
ner placerade.
I boken finns också Gösta
Carlssons ufo-monument utan-
för Ängelholm. Monumentet
restes av företagaren sedan han
bevittnat en rymdfarkost med
utomjordingar.
vet man ganska mycket i ­förväg.
Man har ofta sett bilder från
­platsen man ska till och har en idé
om vad man ska göra. Så är det
inte på en retreat. Man har ingen
aning om vad man ­kommer att få
uppleva.
Karolina Holm var iväg i tre
­ ånader. Platsen för retreaten
m
var en kursgård i Höghultström
i närheten av Åseda i Småland.
Gården ligger ensligt utan gran-
nar.
– Att vara på en avskild plats
underlättar. Det blir lättare att
göra resan inåt. Hemma är det så
mycket som distraherar.
Då blev jag väldigt mörkrädd. Jag
bestämde mig för att trotsa räds-
lan och gå ut i natten och ställa
mig utanför huset. Efter en stund
kände jag hur rädslan försvann.
Den andra rädslan handlar om att
släppa taget om livet hemma. Jag
funderade på om mina vänner
skulle finnas kvar när jag kom
tillbaka.
När Karolina Holm bestämde sig
för att åka på retreat hade hon
redan ägnat sig åt hathayoga
och meditation dagligen under
två års tid. I Höghultström följ-
de hon ett strikt program med
meditation och yoga morgon,
­Karolina Holm all mat åt de
andra ­kursdeltagarna.
– Det händer väldigt mycket
med en när man är iväg så länge.
Du blir otroligt medveten om vad
som pågår inom dig själv och hur
kropp, sinne och själ fungerar.
Jag har en tendens att ägna mig
åt stark självkritik. Under den här
perioden upplevde jag stunder av
total självkärlek.
Hur var det att komma hem?
– För mig var växlingen från
att ha varit så isolerad till att
komma­tillbaka till mitt vanliga
liv som en chock. Jag bodde på
Möllan i Malmö och kontrasten

Redigering: Henrik Dahl
gourmetmiddagar i stället, säger Karolina Holm.
själen
var enorm. De första dagarna
var jag bara hemma i lägen-
heten och ville inte gå ut. Jag
hade öppnat upp mig så otroligt
mycket. Då blir man också sår-
bar.
Karolina Holm menar att det
är viktigt att förvalta det man
har fått med sig från ­retreaten.
Hon beskriver upplevelsen
som en ­katalysator som satte
igång ­viktiga processer. Det hon
­upplevde har följt med henne in i
vardagen hemma i Malmö.
– Att åka på retreat var som att
upptäcka att jag tidigare bara hade
ätit snabbmakaroner. ­Plötsligt
fick jag äta gourmetmiddagar i
stället. Efteråt vet man hur god
mat smakar.
Vistelsen i Småland var även
­ iktig för hennes yrkesroll som
v dalen mellan Pakistan och
psykolog och gav henne ökad
självkännedom.
– Det var nästan som att
­uppleva en kris, vilket jag tror är
något väldigt nyttigt att ha varit
med om när man jobbar med
människor. Resan har också gjort
Foto: Henrik Dahl
mig till en bättre ­yogalärare.
Min ­erfarenhet säger att det
är svårt att ta elever längre än
man själv kommit, så att säga.
På ­kursgården fick jag ­inblick i
yogans och ­meditationens fulla
potential.
Yogaresan lär inte bli den sista
för Karolina Holm. Hon är säker
på att det kommer att bli fler
­resor i framtiden.
– Tiden i Småland är en av
höjdpunkterna i mitt liv.
 Henrik Dahl
 henrik.dahl.swe@gmail.com
Yoga
n Yoga är en samling andliga
och kroppsliga tekniker.
n Teknikerna sägs vara
mångtusenåriga och har tro-
ligen sitt ursprung i Indus-
Indien.
n I Europa har hathayoga fått
stort genomslag.
n På en yogaretreat ägnar sig
deltagarna åt yogaövningar
och meditation.
RESAN INÅT
Han vill arbeta med
andlighet på heltid
De har både den inre och den
yttre världen som arbetsfält –
i sommar bär det av till Peru
och därefter Kebnekaise för
kurser i schamanism. Sedan
några år driver Thomas Zet-
terström tillsammans med sin
fru det andliga ­resföretaget
Epicjourney.
– Fast det är ingen turistbyrå
som vi driver. Deltagarna får ta
sig till platserna på egen hand.
Det skulle vara för mycket jobb
om vi arrangerade själva resbiten
också med alla försäkringar och
liknande som ska ordnas, berättar
Thomas Zetterström.
För Thomas Zetterström ­handlar
schamanism om ”kontakten
med moder jord” och ­beskriver
­fenomenet som ”otroligt
­feminint”. Intresset för tekniken
uppstod tidigt.
– Det har funnits där hela livet
av och till utan att jag från ­början
hade ett namn på det. Begreppet
schamanism kom jag i ­kontakt
med i 16- eller ­17-årsåldern.
Jag minns inte riktigt men det
skulle kunna ha varit genom ett
­trumband. Jag har också ­sysslat
med reiki-healing och gått på
­bibelskola. När jag upptäckte
schamanismen kände jag att jag
hittat rätt. Men det tog många år.
Thomas Zetterströms ­förhoppning
är att kunna försörja sig helt och
hållet på sitt företag.
– Jag sa upp mig från mitt
­arbete i förra veckan. Det är en
dröm sedan länge att få göra det
här på heltid.
I juli håller Epicjourney en kurs i
Peru. Då är bland annat ett besök
i Machu Picchu inplanerat.
– Det är en särskild energi där
och många av våra ­kursdeltagare
Så färdas du i ditt inre
n Dreamachine. Uppfanns 1959
av konstnären och författaren
Brion Gysin med assistans av
­ingenjören Ian Sommerville.
Dreamachine är en snurrande
lampa bestående av en cylin-
der med utsnidade hål. Lampan
sägs leda till förändrade medve-
tandetillstånd.
n Flyttank. En sluten behållare
fylld med kroppstempererat salt-
vatten. Den första flyttanken de-
signades 1954 av vetenskapsman-
nen John Lilly. En rad moderna,
förenklade varianter har tillver-
kats och behandlingar går att få i
de flesta större städer idag.
n Stroboskop. Instrumentet ­består
av en pulserande lampa som
­skapar hallucinatoriska ­effekter.
Användes på ”Acid test-festerna”
som ­arrangerades på ­1960-talet
vill gärna se platsen. ­Machu ­Picchu
ligger i utkanten av ­djungeln.
Det är en väldigt vacker plats och
man känner ­historiens vingslag.
Tyvärr får man inte ha ceremo-
nier på platsen. På så sätt känner
man ­katolska kyrkans ­genomslag.
Schamaner i Peru behandlas
­ungefär på samma sätt som
­romerna har ­behandlats i ­Sverige,
säger ­Thomas ­Zetterström.
Vilka söker sig till era kurser?
– Tidigare har kvinnor som
­ enomgår en jobbig period i livet
g
varit överrepresenterade. De kan
till exempel ligga i skilsmässa
och känner att de tappat kraften.
På senare tid har vi märkt att fler
män söker sig till schamanism.
Det är en klar skillnad jämfört
med tidigare.
Schamanismen fick ett stort
­ enomslag i väst på ­1980-talet när
g ­trumresor, men i själva verket
antropologen Michael ­Harner
­introducerade ­fenomenet med
sin bok ”The Way of the Shaman”
med tillhörande ­kassettband
bestående av schamanskt
­trummande. Men Thomas
­Zetterström är kritisk till hur en
del ­västerlänningar ­använder sig
av schamanska ­tekniker.
– I västvärlden ­handlar
­schamanism mycket om
­upplevelsesökande. Det har blivit
något man vill dela med polarna
och alla är inte lika seriösa.
Schamanism
n Schamanism är en extastek-
nik som syftar till att komma i
kontakt med andevärlden.
n Epicjourney är ett före-
tag i Njurunda i närheten av
Sundsvall som arrangerar
kurser i Schamanism.
Kaatskill-kaleidoskopet i närheten
av Woodstock är störst i världen.
 Foto: Scanpix
i USA av den ­amerikanske
­beatförfattaren Ken Kesey och
hans grupp The Merry Pranksters.
21
Thomas Zetterström. Foto: privat
Vad har man för syn på ­schamanism
i Sverige?
– Det är ofta fråga om olika
­ issförstånd. Många tror att
m
det bara handlar om att göra
gör vi mycket mer. Som vi ser det
behöver man inte någon trumma
för att ägna sig åt det här. Själv
använder jag en skallra eller
­ingenting alls.
Schamanism anses vara en
mycket gammalt företeelse.
Men Thomas Zetterström är inte
intresserad av att upprätthålla
gamla strukturer utan eftersträ-
var förnyelse.
– Företeelsen är hierarkisk
och var tidigare någonting som
endast några få personer kunde
ägna sig åt, till exempel stam-
mens medicinman. Vi vill komma
ifrån detta. Schamanismen i dess
gamla tappning är förbi. Detta
är någonting som alla kan ägna
sig åt. Precis som att det bor en
buddha i alla, bor det också en
schaman i alla.
 Henrik Dahl
 henrik.dahl.swe@gmail.com
Stroboskop används än idag på en
mängd klubbar. Bör ­undvikas av
epileptiker eftersom ljuset kan
leda till anfall.
n Kaleidoskop. Finns i en mängd
utföranden. Från billiga leksak-
skaleidoskop till dyra samlarob-
jekt. Världens största kaleidoskop,
Kaatskill-kaleidoskopet, finns i
närheten av Woodstock och är
byggt i en omgjord silo.
n Diaprojektor med prisma. Gör-
det-själv-varianten. Köp en dia-
projektor på valfri loppis samt en
prisma.
Häng prisman i en tråd framför
projektorlampan. Ger en optisk
effekt där prisman bryter upp dia-
bilden och skapar regnbågsfär-
gade skiftningar.
 Henrik Dahl
 henrik.dahl.swe@gmail.com
22
Redigering: Karin Olsson
HJÄRTEVÄN

Hej på dig...
Hur går det till när ett hjärta lämnar en
kropp för att opereras in i en annan?

Kenneth Åkesson som

I väntan
sedan­1973 är chef för
flyttfirman Pastor Svärds
pojkar.

Hur är det att

hjälpa andra
att flytta?
– Det är ett tufft arbete. 50
procent handlar om teknik
och lika mycket om vilja.
Det krävs också artighet
vilket ofta saknas hos de
unga flyttgubbarna idag.
Det bästa är när flyttgub-
ben leende kommer in och
sakerna hamnar där de ska
innan kunden börjar skrika
ut order. Så vem som helst
kan inte bli flyttgubbe. Det
krävs en försiktig hand. Och
flyttgubbar ska vara klara i
blicken och sega i benen.
n Varför heter firman Pastor
Svärds pojkar?
– Därför att grundaren var
den teologistuderande tim-
mermannen Anders Svärd.
Han arbetade senare som
präst i Caroli församling
och startade också Malmö
stadsmission. Firman starta-
des efter första världskriget
och är idag en av Malmös
äldsta flyttfirmor.
n Hur många kartonger be-
hövs det i snitt vid en flytt?
– Det är omöjligt att säga.
Ett kråkslott i Malmös finare
stadsdelar kan ha upp emot
200 lådor. Det är lite att bita
i. Men Kalle Kula har kan-
ske bara 20 kartonger.
n Du måste ha sett en del
märkliga flyttprylar genom
åren?
– Ja, men det kan jag inte
prata om. Det är en diskre-
tionssak. Men visst har jag
sett en del extravaganta
saker.
n Hur packar jag en bra flytt-
låda?
– Där är det sunt förnuft
som gäller. Du lägger inte
porslin och böcker i samma
låda. Inte heller köksgeråd
tillsammans med skor, även
om lite bakterier i och för
sig kan vara bra för dig.
n Hur gör du om du själv ska
flytta?
– Jag väljer ut ett par gub-
bar från företaget och kör
hem till mitt hus och börjar
packa.
Åsa Boustedt
på pipet
Carsten Lührs är överläkare
och klinikchef vid thorax-
kirurgen på Skånes
universitetssjukhus i
Lund. Han berättar om
den noga planerade och
komplicerade process som
låter läkare byta plats på
liv.
De flesta
transplan-
tationer sker
nattetid.
Donatorn mås-
te nämligen vara
en person som fått
diagnosen ”hjärndöd”, och det kan ta lång
tid att bara ställa den diagnosen. Efter det Fem kopplingar måste göras för
måste patientens sjukhus få tag på de anhö- team att operera in ett hjärta. Gelé-
riga innan det är tillåtet att ta ut organen från från hjärtat på bilden klarar sig bäst
kroppen. Först efter de anhörigas tillåtelse är andra sjuk- utanför kroppen.  Foto: scanpix
det aktuellt att gå ut med ett erbjudande om hus också
transplantation. Det brukar bli någon gång är på plats för
framåt eftermiddagen. att hämta andra
Vi får förstås aldrig misstänkas för att ta ett organ från samma
hjärta från en person där det kan vara tvek- donator. Det hela koordineras väldigt noga. på mottagarens ursprungliga hjärta, och syr
samt att personen verkligen är hjärndöd. Där- sedan fast donatorhjärtat i det. Därefter syr vi
för är det alltid någon annan som ställer diag- Ett hjärta fortsätter att slå i kroppen även om fast de två venerna som går in hjärtat samt
nosen ”hjärndöd”. Så vi är aldrig inblandade ipatienten är hjärndöd. Så för att kunna ta ut kroppspulsådern och lungpulsådern.
beslutet om ett organ ska doneras eller inte. det, kyls det ner till ungefär fyra grader, ge- När det är gjort leder vi tillbaka blodet, som
Det är en ren säkerhetsventil. nom att spruta in en kylande lösning med under tiden gått genom hjärt-lungmaskinen,
bland annat kalium och magnesium. till det nya hjärtat. Fungerar allt som det ska
Sedan kontaktar vi mot- Hjärtat plockas ut och börjar hjärtat slå av sig självt, så fort kranskär-
tagaren. Han eller hon har Ett hjärta fort- kontrolleras för att se om len får blod igen.
redan fått en sökare av oss, det är bra nog att transpla-
och går hemma och vän-
sätter att slå i neras. Sedan läggs det ner i Det händer att hjärtat börjar slå med kam-
tar på att den ska pipa. Det kroppen även en kylväska – en sådan man marflimmer, men det åtgärdas genom att vi
finns de som får vänta bara om patienten är kan ta med sig på picknick ger en vanlig elchock. Men ibland ger hjär-
några veckor, men det finns hjärndöd. Så för att – och ligger inbäddat i is tat inte ifrån sig några livstecken över hu-
dem som får vänta i upp till kunna ta ut det, kyls under hela transporten till vud taget. Det är nog den vanligaste kompli-
ett år. Det beror på om vi
får in ett hjärta som passar
det ner till ungefär fyra mottagarens sjukhus. kationen vid en hjärttransplantation. Det är
inte så himla vanligt, men det händer. Det
eller inte. Det är viktigt att grader. När vi i Lund får besked om kan bero på att kroppen akut stöter ifrån sig
blodgrupperna passar, men att hjärtat kan transplante- hjärtat, eller att hjärtat helt enkelt inte var
även storleken. Donatorns  Carsten Lührs ras, börjar vi söva mottaga- så bra som vi trodde. Då får vi leda tillbaka
och mottagarens hjärtan ren. Men vi kan inte börja blodet till maskinen och gå ut med en väd-
måste överensstämma någorlunda. Helst vill ta ut patientens dåliga hjärta förrän vi verkli- jan, ett så kallat ”urgent call”, till de andra
vi att donatorns hjärta ska vara lite större än gen har donatorhjärtat inne i operationssalen. sjukhusen i Skandinavien. Om det då dyker
patientens. Då finns ingen återvändo. upp ett nytt hjärta som passar vår patient,
Samtidigt som mottagaren kontaktas har vi Genom att leda om blodflödet till en hjärt- får vi förtur till det.
ett team som förbereder sig för att åka iväg lungmaskin stryps blodtillförseln till krans- Vi har ungefär fyra timmar på oss att ta ut
och hämta organet. Det kan ju finnas var kärlen och hjärtat slutar slå. Det dåliga hjärtat donatorns hjärta och få det att pumpa ut blod
som helst i Skandinavien, så det är inte ovan- kan plockas ut och det nya kan kopplas in. i mottagarens kropp.”
ligt att det hämtas med flyg. När de kommer I princip är det fem kopplingar som ska gö- 
fram till donatorns sjukhus händer det att ras. Vi sparar ena halvan av vänstra förmaket  Berättat för Axel Palmkvist.

Ska vi var riktigt poppis, på stenål-

Flyttredskap.  Foto: Scanpix
byta grejer?
I spåren efter finanskris och kli-
mathot kommer byteshandel.
Men nu är det inte djurskinn
som byts mot spannmål, som
förra gången bytesmarknaden
dern.
Nu byts det istället glatt på nä-
tet och det är snarare överflöds-
prylar än livsnödvänigheter som
får nya ägare. Helt utan att peng-
ar är inblandade.
En sökning på ”byta” ger flerta-
let träffar, såväl för lägenheter som
byte av alla möjliga prylar. Face-
bookgruppen ”Bortskänkes/Bytes/
Mottages 08 området” har över 15
000 medlemmar. Och tusentals fler
på andra orter över hela landet.
Senaste bytet när det här skrevs?
På en sajt bytte Moa en ”lila tu-
nika” mot mickan3’s ”vit och söt Byttes mot rostiga spikar i Hasse
tröja med volang vid ringning”. Alfredssons visa.  foto: scanpix

Redigering: Anton Borgström
Helena Schicht har valt ett yrkesliv som till största del sker på resande fot.
 Foto: Scanpix
Cirkusen drar vidare
Att arbeta på cirkus men sam-
tidigt avsky att packa. Hur
går det ihop? Helena Schicht,
turnéledare på Cirkus Maxi-
mum, vet.
– Cirkusvagnen blir den fasta
punkten där jag har mina saker.
Att arbeta på cirkus är faktiskt ett
väldigt enkelt sätt att resa. Åker
jag hem till Borås packar jag bara
en liten övernattningsväska. Jag
avskyr dessutom att packa. Jag
verkligen hatar det. Bokar jag en
flygresa får jag alltid övervikt, sä-
ger hon.
I femton år har Helena Schicht
arbetat som turnéledare på Cir-
Den nya trenden för ressugna går via okända människors soffor­, helt
gratis. 
Ta in på första bästa soffa
Trött på tråkig hotellfrukost och
guidebokens förutsägbara ut-
flyktsförslag?
Gör som Nikujn från Indien
och franske Thomas, hitresta soff-
surfare som dyker upp som ”rese-
närer i närheten av Malmö” vid
en sökning på nätverket Couch-
Surfings hemsida.
Soffsurfning är ett alternativt
ressätt som innebär att du lånar
någons soffa eller extrasäng i
några nätter, utan att betala ett
öre.
Varför? För det kulturella ut-
bytets skull och för att den som
kus Maximum. Arbetet beskriver
hon som en livsstil som man an-
tingen älskar eller hatar.
Större delen av året är det hon
som tillsammans med två kolle-­
gor ansvarar för att cirkusturnén
ska gå som planerat. Artister ska
hitta rätt och föreställningar ska
starta i tid. Under hösten blir det
däremot en del kontorstid då
nästa säsongs turné ska planeras.
Bäst tycker Helene Schicht dock
om resandet och alla möten med
människor.
Att arbeta på cirkus innebär
också att bo väldigt tätt inpå sina
Foto: Anton Borgström
bor på en plats kan tipsa om helt
andra saker än någon guidebok.
Eller så är du helt enkelt pank
men ressugen ändå.
Med sina nästan 2 miljoner an-
vändare världen över är Couch-
Surfing det största nätverket som
förmedlar alternativt reseboende.
28 000 av användarna finns i Sve-
rige, och medelåldern landar på
27 år.
Andra liknande nätverk: Hos-
pitality Club och Servas Interna-
tional.
 Karin Olsson
 karinkajolsson@gmail.com
LIVET I KAPPSÄCK
kollegor. Någonting som Helena
Schicht tycker fungerar bra. Kan-
ske till stor del på grund av cir-
kusens oskrivna regler.
– Det är inte tillåtet att utan förvar-
ning dyka upp och säga: ”Tjena,
ska vi ta en öl?” Ska jag göra nå-
gonting med någon kollega be-
stämmer vi redan på dagen när
vi ska ses och så kommer jag an-
tingen över till deras vagn eller
tvärtom. Vagnen blir min privata
plats där det bara är okej att störa
om det brinner.
 Åsa Boustedt
 asa.boustedt@gmail.com
Framtidens
bilar flyger
i luften
Vill du i fram-
Foto: Spark Design
tiden ku­nna
förflytta dig
fort men sam-
tidigt ha koll
på miljön?
Då kan PAL-
V (Personal
Air and Land
Vehicle) vara
något för dig.
Den trehjuliga, aerodyna-
miskt utformade gyrokoptern
är tillverkad för att kunna köra
på 1 500 meters höjd, vilket
enligt företaget kan bli den
nya standardhöjden för trafik.
Maskinen är en korsning av
bil, motorcykel och flygplan
och framtagen av Spark De-
sign Engineering.
Det kan låta turbulent att
befinna sig 1 500 meter upp i
luften, men designern Spark
Design lovar att PAL-V är lika
stabil som en bil på en lands-
väg och lika rörlig som en
motorcykel. Vill föraren ändå
hålla sig på marken går det
bra att vika undan både pro-
pellern och rotorn.
23
Att videochatta
med penisar
N
ya förfestfavoriten Chat Roulette slumpar dig jorden
runt, dygnet runt. Egentligen finns där mest pervon, då-
rar och fnissiga tonåringar men det spelar inte så stor
roll. Poängen är att vad som helst kan hända.
Månad efter månad domineras topplistorna av låtar om poker-
ansikten och rysk roulette. Samma förtjusning i gamla syndiga
krogspel har gett nytändning åt nittiotalsnöjet att chatta med totalt
okända.
Chat Roulette är uppfunnet av en 17-årig ryss och i grunden inte
svårare än två videorutor och ett konversationsfönster. Vad som gör
det smått oemotståndligt är upplägget: spelet slumpar fram en träff
bland hundratusentals och faller det inte i smaken erbjuds ”next”,
hur många gånger som helst. Under några sekunder möts två ögon-
par, utvärderar varandra, innan någon nextas bort. Klick – du är
död!
I ett av de senaste South Park-avsnitten introduceras Kyle, som
är desperat på att skaffa fler facebookvänner, för Chat Roulette. När
spelet börjar kastas han chockad bakåt i stolen och Cartman konsta-
terar världsvant: ”If you want to find some quality friends, you gotta
wade thru all the dicks first”. Cartman lyckas fånga läget ganska
bra.
En luttrad spelkille har fört statistik över klientelet och redovisar på
youtube: 71 procent killar, 15 procent tjejer och 14 procent super-
perversa. Via bloggar och
filmklipp har vissa roulet-
tekaraktärer gjort sig sär- Plöts-
ligt en
skilt mytomspunna. Man
kan till exempel stöta på
Chat Roulette Bastard, en
sjuårig kille med busig hårig
tandglugg som försöker hand
som håller tillba-
få tjejer att visa brösten,
eller den mimande trans-
an Lady Gaga. The Nazi är
känd för att klä ut sig till
ka huvudet på en
fullfjädrad rasist och fil- boaorm framför
en liten kyckling:
ma reaktionerna: några få
ger honom fingret, andra
svarar med heilanden och
en blond tjej kastar släng-
’Show me your
boobs or I’ll set
kyssar.
him free’. NEXT!
Möjligheten att slippa
skylta med sitt namn har
alltid gjort internet till
mänsklighet i koncentrat.
Chat Roulette saknar registrering, är rakt igenom anonymt (för-
utom den minimala risken att möta mamma) och är upplagt för
ohämmat vansinne. Plötsligt en hårig hand som håller tillbaka hu-
vudet på en boaorm framför en liten kyckling: ”Show me your bo-
obs or I´ll set him free”. NEXT!
Men i sörjan spirar också humor och kärlek. Någon visar upp en lapp
med kramuppmaningar, och att skriva ”If you turn your head I win”
på ett snett papper, är så slitet att ingen längre går på det.
I största youtubehitten
hittills­ spelar en man i grön
huvtröja improviserat piano
och sjunger realtidskommen-
tarer om personerna han mö-
ter: ”Guy in the dark with his
headphones on doesn’t want
no one to seeee him...” Den
hålögda killen som ser ut som
Lisbeth Salanders hackerkom-
pis spricker motvilligt upp i ett
jätteleende.
Men spelet är grymt även
när det är som vackrast. Det
kan till exempel hända att
man har massor gemensamt
med en kille i pirathatt som
ser ut som Johnny Depp, råkar
fumla till med handen på next-
knappen och – pang! – han är
för evigt förlorad.
Matilda Vandringen fortsätter vi-
Gustavsson dare bland snopparna ganska
länge innan insikten landar.
Ont gör det.
 Vi satte PUNKT.
Anna Bachmann
annacbachmann@gmail.com
0736481493
Vart är du på väg?
– Upp. Jag ska ut och tram-
pa egna stigar.
Henrik Dahl
henrik.dahl.swe@gmail.com
0736237934
Vart är du på väg?
– Under jord och fortsätter
med antropologisk blick
att intensivt utforska sub-
kultur, motkultur och sub-
versiv konst.
Anna Norén
anna.noren@spray.se
0733461085
Vart är du på väg?
– Mot nya äventyr.
Johannes Kjellgren
johanneskjellgren@yahoo.se
0736533601
Vart är du på väg?
– Framåt mot nya mål och
upplevelser. Var jag finner
dessa vet jag inte än.
Matilda Gustavsson
matildahanna@gmail.com
0705299456
Vart är du på väg?
– Mot farligheterna
Karin Olsson
karinkajolsson@gmail.com
0739689534
Vart är du på väg?
– Dit vägen tar mig. Nu
närmast: liftning i Europa,
därefter sommarjobb var-
vat med kvällar fyllda av
pysselaktivism och kak-
bak.
Skurups Journalistlinje 09/10
Åsa Boustedt Åsa Rhodin Anton Borgström
asa.boustedt@gmail.com asarhodin@hotmail.com anton@panton.se
0735398984 0762572088 0704730688
Vart är du på väg? Vart är du på väg? Vart är du på väg?
– Mot sol och salta bad, – Mot att göra alla tidningar – In i väggen, riv den, öka
mycket redigering och lite snyggare. takten.
förhoppningsvis en del
skrivande. Och en vecka
i Berlin med allt vad det
innebär.
Alva Ingvaldson Johanna Johansson Danina Mahmutović
alva.ingvaldson@gmail.com johanna.s.johansson@gmail.com daninamahmutovic@gmail.com
0708325422 0733097711 0700669739
Vart är du på väg? Vart är du på väg? Vart är du på väg?
– Vägen är ju äventyret! – Inte alltid rakt fram men – Framåt
Jag vill fortsätta använda fort.
mig av bild, text, ljud och
grafik för att göra berät-
telser om vardagen så bra
som de kan bli.
Har ni
frågor,
vill veta
mer,
kanske ge
Axel Palmkvist Axel Swartling oss jobb?
Ring eller
axel.palmkvist@gmail.com axelxedge@gmail.com
0736780629 0730308913
Vart är du på väg?
– Vart som helst egentligen.
Riktningen är inte alltid så
Vart är du på väg?
– Jag ska ut på äventyr,
brukar jag säga när någon
maila!
viktig. Huvudsaken är att nyfiket frågar vart jag ska.
komma vidare, att hela ti- Tror jag ska fortsätta med
den ha ett driv. det. Jag ska ut på äventyr.