S PEL AR E N S H A N DBOK S PEL AR T I P S

• 1 •
 FÖRORD

F
em år! Så lång tid tog det att skriva Consaber. Det
började under hösten 1994 under projektnamnet
’Krilles hobbyhörna’. Den stora klumpen skrevs
1994–1995 och var textmässigt klar att ges ut innan Eon
var det. Sen kom Eon ut och jag insåg att Consaber
behövde en rejäl omarbetning. Jag har fortfarande en
pappersutskrift av denna första version som jag läser då
och då för att se hur en rollspelsmodul inte ska se ut. Det
var bara att ta tillbaka härket och skriva om det. Och
skriva om det. Och skriva om det.
Den sista tiden har det mest varit utfyllnad och småputs,
men det har varit nödvändigt småputs. Frågetecken och
språkliga bakåtvolter har rätats ut, nödvändig information
har lagts till och saker och ting har hamnat i en mer
naturlig ordning, och saker och ting har tagits bort.
Jag skulle nog kunna sitta här och skriva på Consaber
hur länge som helst och fylla volym efter volym med
text. Det är bara att konstatera: det är alldeles för trevligt
att skriva den här modulen så jag vill nog egentligen inte
sluta, men någon gång ska ni väl få möta äventyret i
Consaber. Dessutom lär jag nog inte bli mer nöjd än så
här, så det är lika bra att lägga Consaber bakom mig.
Fem års arbete har äntligen tagit slut och en ny nation,
om än bara en påhittad sådan, har sett dagens ljus!
Inte så illa pinkat för något som en gång i tiden enbart
var känt som ’hobbyhörnan’.
Författaren,
Skövde, sensommaren 1999
S PEL AR E N S H A N DBOK S PEL AR T I P S

CONSABER
Första tryckningen, ISBN 91-8912817-6
Copyright © 2000 Carl Johan Ström

http://www.neogames.se

KONSTRUKTION
Krister ”Reducerad till äktenskapsrådgivare” Sundelin

PRODUKTION
Carl Johan ”Känslomässigt vakuum” Ström

TACK TILL
Marco ”Jag ser inte problemet” Behrmann
Daniella ”Ska de ha trevliga namn?” Carlsson
Björn ”Nja...” Hellqvist
Dan ”Alldeles… alldeles underbart” Johansson
Ola ”Varför inte?” Nilsson
Titti ”Hundöron på tärningen” Wentzel

LAYOUT & REDIGERING

Carl Johan “Tomtesex” Ström
David ”Kan inte hitta den...” Block

ILLUSTRATIONER
John ”Doften av pengar” Hellervik
Michael ”Nästa vecka” Gullbrandson

KARTOR
Carl Johan ”Den som blir mest depressiv vinner” Ström

OMSLAGSBILD
Keith ”But it doesn’t bleed” Parkinson

KORREKTUR
David ”Nej det är med k” Block
Torbjörn ”All inspiration kommer från mig” Lindblad
Stina ”Finns det inget te?” Almered

SPELTESTARE
Johan ”Lövboll” Eriksson
Robert ”Vädret är borta” Nilsson
Tobias ”Skänk en slatt” Kleveland
Artur ”Hej allihopa!” Foxander
Fredrik ”Bandsåg!” Robertsson
Martin ”Inga fjompvapen” Lundmark
Rickard ”Du får en fraggel för den” Johansson
Pär ”Du får det på onsdag, jag lovar!” Jonsson
Krister ”Spelledaren har full tangentbordsbuffert” Sundelin
Lars ”Fopfopfopfop” Bergström
Pauli ”Jag hoppades på hjälp, inte sarkasmer” Paananen
Rikard ”Du får halshugga mig nästa gång jag är i Skövde” Lindegren
Anna ”Han är höviskt kär, pucko!” Bergman
Anna ”Får man ta huvudet med sig hem?” Sjöman
Karl Johannes ”Jippi! Tiraker! Tiraker!” Henriksson
Håkan ”Alla dessa lövgringos” Stendahl
Cecilia ”Det luktar stadsmilis” Strömberg

OMSLAGSREPRO
OmniGraf International

TRYCK
Q-Press, Oskarshamn

• 3 •
INNEHÅLLSFÖRTECKNING

HISTORIA RELIGION
sidan 5 sidan 65

SAMHÄLLE HÄRMAKTEN
sidan 13 sidan 71

GEOGRAFI PERSONER
sidan 29 sidan 83

KULTUR KAMPANJMATERIAL
sidan 55 sidan 91
CO N SA BER HIS T OR I A

KAPITEL ETT

HISTORIA

T
zorcelan stod på krönet på Uriens norra stadsmur. Dess
nötta sten vittnade om hundratals år av patruller på muren,
men trots åldern och upprepade invasioner stod den kvar.
Detta kunde han sluta sig till då han studerat stenen – en något
vitare stensort hade använts för att reparera en bit av muren,
tydligen för mycket länge sedan, och en hel sektion till vänster
om honom hade byggts upp i en nyare stil ganska nyligen.
Enligt riddar Dunbaton hade muren överlevt sedan Frihetskriget
för femtonhundra år sedan. Efter att den sabriske riddaren
berättat lite om murens tidiga historia hade han kastat sig rakt
in i en lång berättelse, som han då och då avbröt för en sång,
om detta första krig som givit Consaber dess frihet och
självständighet och i vilken Uriens norra stadsmur spelat en vital
roll.
Tzorcelan hade lyssnat förundrat, inte så mycket på grund av
sagans storslagenhet eller Dunbatons sångröst – Dunbaton var en
god sångare – utan på grund av att svunna tider var så levande
för sabrierna. Alla sabrier som Tzorcelan hade mött hade hela
tiden hållit minnet av sin historia vid liv. Tzorcelan fick hela
tiden lära sig namnet på fallna sabriska hjältar och deras dåd, inte
bara deras hjältedåd utan även deras misstag och dumheter.
Om det fanns något folk som kunde ta lärdom av ordspråket
”den som inte lyssnar på historien är dömd att upprepa den”, så
var det förmodligen sabrierna.

• 5 •
HI S TO R I A CONS AB E R

CONSABERS HISTORIA

C
onsabers historia går långt tillbaka i tiden och har skapat en av de främsta civilisation­
erna i Mundana. Consabers gryning står dels i det sedan länge fallna imperiet Colonan
och dels i det primitiva folk som var tokons förfäder. Under historiens lopp har Consaber
drabbats av sju krig mot sin ärkefiende, Thalamur, och ett antal inbördeskrig och uppror, vilka
hela tiden pressat fram en utveckling i det en gång så primitiva riket. På femtonhundra år har
Consaber kommit på en nivå där det kan konkurrera med det långt äldre jargiska kejsardömet.

Historiens gryning Colonerna förtryckte alla i de områden som ockuperades och

hela deras ekonomi var baserad på slavarbete och massiv import
Det finns två källor för historien innan Consabers bildande.
från sina erövrade provinser. Några provinser gjorde motstånd,
Det är dels tokonska folksagor och legender samt ett fåtal
bland annat tokon-barbarerna i öster, namngivna av floden
arkeologiska lämningar, och dels Colonans historiekrönikor.
Touk på gränsen mellan nuvarande de hertigdömena Uriens
De förra är dock svårtydda och kryptiska och de senare är
och Tokon. Men så länge det fanns nya områden att erövra
huvudsakligen i händerna på Thalamur även om det finns
blomstrade imperiet.
avskrivningar av flera av dem i Consaber.
I slutändan fanns det inget mer att erövra – det jargiska
Ursprungligen fanns det ett tidigt folkslag i området som man
kejsardömet stod fritt och starkt och en erövring av detta skulle
har slutit sig till var Tokons anfäder. Dessa kallade sig för
kosta för mycket. Likadant var det med Ebhron i öster och
Drakens folk och levde i Drakens land. Detta var ett kortvuxet
barbarfolken i norr var för rörliga för att Colonan skulle ha
folkslag som höll hårt på sin frihet. De enda lämningar som
någon möjlighet att besegra dem. Imperiet började stagnera.
återstår från denna tid är stencirklar, hällristningar och senare
Ständiga attacker från raunlänningarna i norr förvärrade
också byggnadsverk som den runda stenbefästning som kallas
situationen ytterligare. Imperiets behov av sin militärmakt
’broch’. I övrigt vet man inte mycket om dem då den enda
ökade hela tiden, även på grund av att det egna området inte
bevarade text från detta folk och denna tid är den så kallade
var helt underkuvat.
Sian-stenen.
Vid denna tid kom ett alviskt folkslag invandrande från väster
och blandades med det tokonska folket. Förmodligen blandades
mer än sedvänjor och kultur, då dessa alver är de enda som har
skäggväxt och tokon har vissa alviska drag i utseendet. Ändå
levde tokon och léarama, de inflyttade alverna, relativt
åtskilda.
Dessa tidiga tokonska stammar blev undantryckta av ett
expansivt folk från väster. Dessa mer civiliserade främlingar
pressade undan småfolket och gjorde sig till herrar över Urma
Bréann och Danbréann. De hade under sin höjdpunkt
kontrollen över hela kusten från det nuvarande Asharien till
Measlätten i öster. De kallade sitt imperium för Colonan och
detta namn har levt kvar ända till nutid.
I söder fanns ett annat rike, Danarth. Dessa kom bara att
snudda vid Consabers historia, men betydde desto mer för det
coloniska imperiet. Än idag kallas ön i söder för ”Danbréann”
– det enda betydelsefulla inflytandet som Danarth fick

Coloniska imperiet
För tretusen år sedan hade det coloniska imperiet nått sin
höjdpunkt. Dess huvudsäte låg i den thalaskiska provins som
fortfarande bär namnet Colonan.
Imperiets kommunikationer var i första hand sjöbundna och
dess ekonomi var huvud­sakligen baserad på slavar. Det fanns
goda handelskontakter med resten av världen och imperiet
blomstrande.
Mycket av det akademiska vetandet i Consaber och Thalamur
härstammar från Colonan. Även om Takhalernas akademier
skiljer sig mycket från Legio Colonan så är de såpass lika att
deras gemensamma ursprung i imperiet är klart urskiljbara.

• 6 •
CO N SA BER
Sabrisk tideräkning
Observera att nästan alla årtal i denna bok är angivna
med den sabriska tideräkningen. I Consaber utgår man
från Frihetskriget vilket medför att det enligt Consabers
kalender nu är år 1512, till skillnad från Daaks tideräkning,
enligt vilken det är 2967 e. D. För mer information om
den sabriska tideräkningen, se sidan 12.
Frihetskriget
Till slut blev motståndet så stort och det coloniska imperiet så
utspritt att det kollapsade. Att imperiet ändå höll ihop i nästan
femtusen år anses som ett mirakel enligt nutida historiker.
Makten splittrades mellan städerna An-Thalamur och Colonan.
När An-Thalamur krävde lydnad och tribut från Colonan
vägrade Colonan och An-Thalamur tog med vapenmakt
besittning över de östra provinserna. Ockupationen höll i
ungefär etthundra år innan de ockuperade delarna reste sig
under det gemensamma drakbanéret och kastade ut
ockupationsmakten.
Det blodiga kriget pågick i fem år och hyllas alltjämt som
Frihetskriget. Resultatet var grunden till det rike som idag
kallas för Consaber. Frihetskrigets sista dag blev också den
första dagen i det första året i Consabers historia. Därför räknar
man i Consaber tiden enligt den sabriska kalendern där man
utgår från detta datum.
I samband med Thalamurs splittring och Frihetskriget för­
stördes stora delar av den coloniska historieskrivningen. Väldigt
mycket av vad man vet om det gamla imperiet är därför frag­
mentariskt och efterkonstruerat.
Consabers bildande
Det gamla Consaber var större än det nuvarande Consaber,
eftersom Tokon dels var ett av de sex kungadömena där även
det nutida landet Alarinn ingick. Det gamla Consaber var ett
klanbaserat samhälle, där de sex kungarna och deras överkung
valdes av klanhövdingarna och kunde avsättas av dessa. Men
även detta skulle ändras.
I samband med Andra anarkin blev kronan ärftlig och seden att
välja överkung försvann. På Danbréann blev de tre kungarnas
kronor också ärftliga, medan på fastlandet och Urma Bréann
fortgick seden att välja kung. När Daaks kyrka infördes i
Consaber modifierades rangskalan: kungarna blev hertigar och
överkungen blev ensam monark över Consaber. Uriens och
Calana blev också hertigdömen. Klanhövdingarna blev grevar
och baroner och deras land blev ärftlig. Fortfarande svor dock
kungen en trohetsed till Draken. I Tokon fortgick livet som
vanligt och man behöll seden att välja sin kung.
Krigstiden och Drottning Calana
Thalamur gav dock inte upp så lätt, vilket sex större konflikter
mellan Consaber och Thalamur vittnar om. Den första tiden,
fram till år 890 kallas därför för Krigstiden, då det var då som
fyra av de sex thalaskiska krigen utkämpades. Det var även då
• 7 •
HIS T OR I A
som den Alarinnska frigörelsen inträffade, Consabers enda
verkliga förlust. Förutom dessa krig har det dessutom varit fyra
inbördeskrig i Consaber, två krig om tronföljden, ett uppror
och ett religiöst krig.
Legenderna om drottning Calana IV lever än idag. Det finns
knappt någon som inte känner till henne – i alla fall inte någon
som har hört talas om de andra sagorna. En stor del av sagornas
storhet och förmåga att fängsla kommer av att man vet att
drottning Calana dör av en armborstskäkta. Just denna tragiska
upplösning fullbordar myten, och som avslutning på de flesta
versioner av sagan finns det ett löfte om återkomst när
Consaber behöver henne.
Sagorna är många, långa och nedtecknade och tolkade av
diverse författare. Om man letar riktigt noga i ett välförsett
bibliotek kan man hitta Gwerdan Metaidhs återberättande av
dessa sagor. Har man riktig tur kan man till och med hitta dem
på gammalsabriska, nedtecknad med de gamla runorna.
Daaks kyrka
Redan tusen år innan frihetskriget (runt 380 e.D.) hade en
jargisk munk, Matres, vandrat till det område som nu är
Consaber och börjat förkunna Daaks bud. Han vann en liten
skara anhängare, mestadels nere i söder. Matres brödraskap
tolererades som ett underligt påfund av folket.
Den Gamla tron och Daaks tro levde sida vid sida i fred ända
tills en tronföljdskris inträffade under 400-talet S.T. En av
tronpretendenterna var Daaktroende, och såg i Daaks kyrka i
Jargien en möjlighet att få militärt stöd för att vinna tronen mot
ett löfte att konvertera hela riket till Daaks bud. Under denna
tid tilltog missionen mot Consaber omfång och nästan en
tiondel av Consabers befolkning anslöt sig till Daakkyrkan.
Denna period av Consabers kom att kallas ’Missionen’ av
senare generationer, då våld och övergrepp i Daaks namn var
van­liga i riket.
Som motståndare till Daaks kyrka stod natur­ligtvis de
tronpretendenter som erkände sig till den Gamla tron och när
den blodiga historien var över var det bara Conner X som
kunde göra anspråk på tronen. I samband med detta införs den
jargiska Daakkyrkan i Consaber och Conner X själv blev
helgonförklarad av aboraten i Tibara.
Ett tjugotal år senare (år 500 S.T.) blir så den hårda jargiska
Daakkyrkan officiell statsreligion i Consaber. Matres mer
liberala tro har sina värsta år i riket. Än värre blev det för Den
Gamla tron som överlevde endast i lönndom.
Under det Fjärde thalaskiska kriget (751–766 S.T) dog två
regenter av huset Turina och försatte landet än en gång i tron­
följdskris, denna gång under brinnande krig. Detta ut­nyttjade
thalaskerna omedelbart som började vinna mark. Conmore, en
tokonsk hövding med alviskt påbrå, samlade då tokon under
Drakbaneret och lyckades tvinga tillbaka thalaskerna och så
småningom få fred. Conmore kunde dra sin släktlinje hela
vägen till Conner I och valdes därför som konung över Con­
saber under krigets sista dagar.
Conmore bröt snabbt med den jargiska moderkyrkan,
återinförde den Gamla tron och såg till att de lokal sabriska
Daaktroende fritt fick utveckla sin tro utan att styras av den
HI S TO R I A
jargiska moderkyrkan. Genom detta vann han folkets gillande
och formade den sabriska kyrkan så som den ser ut idag.
Dessvärre inledde han också en kraftig schism med den jargiska
moderkyrkan och blev sedermera bannlyst.
Alarinnska frigörelsen
År 604 efter Frihetskriget, för niohundra år sedan, inträffade en
stor brytning i Consabers historia. Den dåvarande kungen,
Conrad I, förolämpade den rådgivare som representerade
Consabers alviska befolkning. Rådgivaren svarade med att
utmana kungen och Consaber på en duell.
Händelsen slutade i ett blodigt inbördeskrig och nederlag för
den kungliga hären. Kungens halvbror, senare kallad Con­
stantin III gjorde en palatskupp och avsatte den gamle
kungen.
Han slöt fred med alverna och gav dem den del av Consaber
där de levde och som nu avfolkats av människor som ett eget
rike. Slutligen gav han den gamle kungen åt alverna som
Krig
Consaber har ända sedan rikets grundande varit involverat i
många krig. Följande krig har Consaber drabbats av:
Frihetskriget (–4 till 1): Conner sìol Roth förenar
klanerna och kastar ut de thalaskiska ockupanterna.
Första anarkin (139–142): Tronföljdskrig, vanns av
Calana I.
Första thalaskiska kriget (142–147): Thalamur
(Västcolonan) invaderar ett, som man tror, krigstrött
Consaber och förlorar.
Andra anarkin (300–301): Tronföljdskrig, orsakades
genom att thalaskiska agenter mördade kung Conner VII.
Andra thalaskiska kriget (303–309): Consabers respons
på Thalamurs mord på kungen, man tar Colonan som
ersättning för dådet.
Tredje Thalaskiska Kriget (447–451): Thalamur försöker
återta Colonan, men drottning Calana IV pressar tillbaka
thalaskerna långt in på deras eget område. Thalamurs försvar
håller på att bryta samman då hon skjuts av en pil och
avlider. Man spekulerar fortfarande om inte pilen beordrades
av hennes efterföljare, Connacht III. Trupperna dras tillbaka
från Thalamur och allt erövrat återtas av thalaskerna.
Connacht III mördas samma år.
Tredje anarkin (479–480): Religiös konflikt. Slutar med
att Conner X kommer till makten.
Alarinnska frigörelsen (604–608): Conrad I förolämpar
en alvisk ambassadör, som svarar med att utmana honom
och hans rike på ’duell’. Duellen går uselt för alverna till en
början, tills Pachail ‘mhor’ Nentari byter strategi och satsar
helt på gerillakrigföring. Efter fyra års krig och två väl valda
slag vinner léaram-alverna sitt eget rike. Conrad avsätts av
• 8 •
CONS AB E R
avslutade fyra års ’duell’ med att ta hans huvud. Detta är
Consabers enda verkliga militära förlust genom historien.
Den Alarinnska frigörelsen har lett till en viss misstänksamhet
mot alvsläktet, men Consaber har i alla fall lärt sig att man inte
ska förolämpa en alv. Förutom stammen léaram, som har
Alarinn som sitt eget rike, finns också en stor befolkning av
pyaralver i Consaber, av vilka en del har utmärkt sig i
Kungadömets tjänst och belönats med adelsprivilegier. I
grevskapet Felosi är nästan hälften av befolkningen léaram-
alver. Totalt tjugoåtta pyarfamiljer har vunnit adelsprivilegier
och en av Consabers två flottor står under alviskt befäl.
Det moderna Consaber
Till skillnad från det coloniska imperiet och Thalamur har man
en väpnad styrka, inte för att erövra och hålla territorium, utan
för att skydda handelsvägarna. Både Colonan och Thalamur
byggdes upp och hölls/hålls samman med vapenmakt, medan
Consaber är ett handelsimperium som skyddas med vapen­
makt. Detta tillsammans med en regering som inte enbart
Constantin III som överlämnar honom till Alarinn där han
halshuggs.
Fjärde anarkin (610–611): Uppror mot Constantin III i
Tokon, när man ser det som förräderi att överlämna Alarinn
åt alverna. Upproret kväses snabbt.
Fjärde thalaskiska kriget (751–766): Det längsta av alla
thalaskiska krig, även kallat ’Femtonårskriget’ eller ’Tre­
konungskriget’. Kriget utkämpas av tre kungar i rad och
avslutas med att en tokonsk klanhövding, Conmore (’Stort
huvud’), återigen samlas tokon under Drakbaneret och
kastar ut thalaskerna från Consaber. Eftersom Conmore
kunde dra sin ättelinje ända till Conner I valdes han som
kung Conmore I, trots att han faktiskt var en oäkting med
alviskt påbrå. Han återinförde under sin långa regenttid flera
gamla sedvänjor från Tokon, bland annat tillåts återigen den
Gamla tron.
Femte thalaskiska kriget (1310–1318): Conisbrough I
’Sjöfararen’ besegrar Thalamur fullständigt till sjöss tack vare
sitt skickliga sjömanskap och välgrundade sjökrigstaktik.
Consabers plats som sjönation säkras och utan flotta på
Thalaskiska sjön kan Thalamur inte få fram förnödenheter
till armén, som kapitulerar utanför Uriens.
Sjätte thalaskiska kriget (1505–1506): Även kallat
Pereinska frihetskriget. Sabriska Daak-trogna trupper och
frivilliga kors­farare går in i Pereine för att stödja rebellerna.
Thalamur lyckas få de sabriska trupperna i blockad med
hjälp av sin flotta, men drar sig från Fristaten Pereine i dec­
ember 1506, efter att den thalaskiska flottan kapitulerar efter
en kavallerichock över isen mot de infrusna fartygen.
Sabriska trupper stannar i Pereine. Även Colonan får hjälp
med att vinna sin själv­ständighet, men striderna i Colonan
är mycket oblodigare.
CO N SA BER HIS T OR I A

bygger på vapenmakt, utan även folkligt och religiöst stöd och Det är också helt uppenbart att Consabers inblandning i
tillika starka traditioner, gör Consaber till en mycket stabil Thalamurs inre angelägenheter återigen eldat upp stämningen
statsbildning. mellan Thalamur och Consaber. Det är svårt att säga hur det
kommer att sluta, men ett nytt storkrig är inte uteslutet.
Detta bevisades år 1505 efter Frihetskriget då provinsen
Dessutom är Thalamurs inre splittring oroande. Skulle det gå
Pereine i Thalamur ville bli fritt. Thalamur svarade genast med
så långt som att det blir inbördeskrig i Thalamur är det inte helt
stora truppansamlingar, vilket besvarades med att Pereine bad
otroligt att den segrande fraktionen i Thalamur skulle fortsätta
om väpnad hjälp från Consaber. Därmed drogs den urgamla
in i Consaber när de har chansen.
konflikten mellan Consaber och Thalamur återigen upp då
sabriska trupper drog in och förstärkte de pereinska rebellernas På senare tid har stämningen i hertigdömet Tokon försämrats.
styrkor, visserligen på kyrkans begäran och under kyrkans Då Constantin XIV inte har svurit den traditionella trohetseden
officiella befäl. till Draken har Tokon blivit mer och mer uppretade och det
talas om uppror och krig mot resten av Consaber.
Efter ett års intensiva strider och fyra fältslag drog sig Thalamur
ur Pereine, men Pereine är än så länge beroende av Consabers En ny konkurrent har också börjat uppträda nu när Consaber
beskydd. Just Thalamurs inre splittring vittnar om Consabers stiger allt snabbare som handelsnation – cirefalierna. Cirefalierna
mycket starkare statsbildning. har bland annat tagit ön Colm i söder och där byggt upp ett
imponerande försvarsverk, med motiveringen att de måste
Det tunga adliga kavalleriet försvinner nästan omärkligt sakta
kunna försvara sin handelsstation. Detta har naturligtvis lett till
och svärdsadeln söker sig istället till flottan i allt högre grad.
diplomatiska spänningar mellan cirefalierna och sabrierna.
Ofrälse fotsoldater och bågskyttar ökar i antal och har dessutom
hamnat mer och mer under konungens direkta kontroll.
Ämbetsmannaadeln blir allt mer mäktig och får mer att säga till
om. Detta leder naturligtvis till vissa inre slitningar, särskilt som
svärdsadeln är stark i norr och ämbetsmannaadeln är starkare i
söder.

• 9 •
HI S TO R I A CONS AB E R

Regentlängd 300–301 Andra anarkin, även denna gång

inbördeskrig om tron­följden. Från och med
Consabers regentlängd dras tillbaka till Conner sìol Roth,
nu är Consabers krona ärftlig. Seden att välja
den hövding som samlade tokoner, perenner och conrier
kung försvinner alltså.
under Drakbaneret mot Thalamur i Frihetskriget. Efter att
kriget var vunnet valdes han som överkonung. Seden att
välja kung satt i till Andra anarkin, varefter kungatiteln blev Huset Uriens
ärftlig.
301–310 Conleigh IV
Flera av regenterna är kvinnor (markerade med ‘*’ i listan).
310–344 Conleigh V
Calana I samlade sina klaner under sig då hon inte kunde
tolerera att hennes halvbror skulle väljas till överkung och i 344–371 Conner IX
Första anarkin vann hon tronen. Calana IV gick till mot­
371–393 Conleigh VI
offen­siv i tredje thalaskiska kriget och kämpade sig långt in
i Thala­mur innan hon träffades av en pil i bröstkorgen och 393–401 Connacht I ’Blöjkrönte’, dör vid nio års
dog i sårfeber två dagar senare 451. Senare kvinnliga ålder
regenter har visser­ligen inte deltagit i slag, men de har ofta
401–445 Connacht II
dragit ut i fält och flera av dem har med glädje deltagit i
tornerspel. Majoriteten av de kvinnliga regenterna har dock 445–451 Calana IV Nirani *
styrt med list snarare än med vapenmakt.
451 Connacht III ’Förrädaren’
451–456 Conleigh V
Huset Roth, statsbildandet
456–479 Conleigh VI
1–49 Conner I
479–480 Tredje anarkin, religiös konflikt.
49–78 Marak
78–99 Conner II Cam-shorn (’Kroknäsa’)
Huset Turina
92 Första interregnum; Marak II
480–491 Conner X ’den Kyske’, inför Daaks tro
99–102 Marak II
491–544 Constance I *
102–128 Conner III
545–590 Constance II *
128–139 Conner IV
591–604 Connacht III
139–142 Första anarkin, inbördeskrig om tronföljden.
604–608 Conrad I
608–639 Constantin III ’Kväsaren’, drabbas av ett
Huset Calana uppror (Fjärde anarkin) i Tokon som kväses
142–149 Calana I Morrigwen (’Krigarkvinnan’) *
640–682 Constantin IV
149–158 Lomach I
682–709 Constantin V
159–180 Conner V
709–720 Constance III *
180–202 Constantin I
721–732 Conrad II
202–213 Conner VI
732–750 Conrad III
205–206 Andra interregnum;
750–757 Conburgh I, startar Fjärde thalaskiska kriget
Constantin II
751
213 Conleigh I
757–765 Conburgh II, stupade under Fjärde
213–234 Conleigh II thalaskiska kriget
234–250 Calana II *
251–264 Calana III *
Huset Tukon
766–791 Conmore I ’Förnyaren’, tokonsk oäkting
264–280 Conleigh III
med alviskt påbrå som återinförde Gamla
281–292 Conner VII tron och regerade mesta delen av sin tid
iförd breacam feile.
292–300 Conner VIII
791–806 Conmore II

• 10 •
CO N SA BER HIS T OR I A

806–810 Constantin VI 1259–1280 Conburgh VI, vill kasta ut Verdurhakh, men

misslyckas då regentförsamlingen går emot
810–811 Constantin VII
honom.
811–834 Fiorina I ’Kjolkungen’ *, avsätter som
1280–1300 Conburgh VII ’den Mesige’
femtonåring Constantin VII och får honom
avrättad för tyranni. 1300–1306 Conara III *
834–836 Conmore III
836–847 Fiorina II *, dog i tornerspel.
Huset Calnia
1306–1330 Conisbrough I ’Sjöfararen’
847–872 Conmore IV
1330–1342 Constantin XI
872–910 Conmore V
1342–1349 Constantin XII
910–943 Conrad IV ’Tronlöse’. Egentligen var det
hans hustru, senare Fiorina III, som styrde 1349 Conisbrough II
riket i hans namn.
1349–1372 Conisbrough III
943–949 Fiorina III, Conrad IVs hustru *
1372–1385 Constance IV *
949–953 Hertigen av Calnia, förmyndare åt den
1385–1389 Constance V ’den Heliga’ *, abdikerade till
omyndige Conrad V
förmån för sin kusin. Helgonförklarades
953–1002 Conrad V ’Halvsekelskungen’ 1392.
1002–1010 Constantin VIII
1010–1042 Constantin IX
Huset Negaidh
1389–1421 Constantin XIII Den Milde
1042–1066 Conmore VI
1421–1435 Conisbrough IV
1066 Harold I
1435–1448 Conisbrough V
1066–1081 Conmore VII
1448–1490 Conisbrough VI
Huset Ramesney 1490–1496 Conrad VII
1081–1100 Conshorn I 1496– Constantin XIV
1100–1121 Conshorn II
1121–1125 Conara I *, abdikerar och lämnar kronan åt
sin son.
1125–1139 Conshorn III
1139–1140 Conshorn IV
1140–1149 Conara II *, dog i barnsäng utan arvingar
1149–1152 Regent saknas

Huset Kinyen-Sina
1152–1160 Con’felya I ’Halvalv’, gör anspråk på tronen
genom släktskap med Conmore I via léaram
Riksvapnet, Drottning
1160–1177 Conburgh III ’Drakfrände’, adlar draken
Konungens vapen Fiorinas vapen
Verdurhakh och tillsätter honom som
Kluven sköld, första Delad sköld, första
regentförsamlingens talman på obestämd
fältet svart, andra fältet fältet guld, andra fältet
framtid. Verdurhakh har ännu inte avgått.
rött. I första fältet en blått. I första fältet en
1177–1180 Conburgh IV gyllene krona över ett svart drake. I andra
gyllene svärd. I andra fältet en gyllene
1180–1202 Conburgh V
fältet en gyllene drake. drottningkrona.
1202–1230 Conrad VI
1230–1259 Constantin X

• 11 •
HI S TO R I A
Tideräkning och kalender
Consaber räknar sin tideräkning annorlunda än Daak. Man
utgår från Frihetskriget och sätter dess sista år, det året då
Consabers frihet säkrades, till år 1. Enligt Consabers kalender
är det nu år 1512 S.T., till skillnad från Daaks tideräkning,
enligt vilken det är 2967 e.D.
Ännu en viktig skillnad är att nyårsaftonen enligt Daak är den
sista dagen på det förra året, medan det enligt sabrisk tideräkning
är den första dagen på det nya året. Årets första dag är alltså 28
december, medan 1 januari är årets andra dag. I övrigt är
tideräkningen colonisk.
När Daaks tro instiftades som statsreligion i Consaber ungefär
år 500 var det en stor fråga om man skulle överge Consabers
tideräkning till förmån för Daaks tideräkning. Efter lång tids
överläggning kom Hennes Majestät Constance I, dåvarande
regent och drottning, fram till att det skulle bli alldeles för
krångligt för populasen – de kunde ju knappt räkna åren som
det var, så varför krångla till det?
Alltså fick Consabers tideräkning vara kvar, till stor förtret för
Daaks präster. Det krävdes att drottningen instiftade en lag som
Datum Gamla kalendern
28 december ����Det sabriska nyåret. Årets första dag.
1 januari ����������St Inaly. Rikets skyddshelgon som också
ses som årets skyddshelgon.
5 januari ����������St Mayrak.
7 januari ����������Ljusbärarens ankomst. Daaks heligaste dag.
12 januari ��������St Eoboths födelsedag.
14 januari ��������Åminnelsedagen (tokon). Året är
fortfarande i sin mörkaste tid, och det finns
återigen ingen måne på himlen. Tokon
påminner sig nu att det blir vinter igen
även nästa år.
16 januari ��������Jordesoldatens Förkunnelse. En av Daaks
heliga dagar.
1 mars �������������Vårdagjämningen (tokon).
16 mars ������������St Constance, fastedagen.
23 mars ������������Kröningsdagen, till åminnelse av krön­
ingen av Conner X som införde Daaks tro
till riket.
24 mars ������������Alla Själars Dag. En av Daaks heliga dagar.
1 april ��������������Tokarnas Dag (tokon). En gammal tok­
onsk tradition då man släpper loss med alla
former av tokiga upptåg. Ingen läns­herre
har rätt att stoppa Tokarnas Parad.
1 maj ���������������Malkhainn (tokon), sommarhälsningen.
Tokon hälsar nu sommaren med sång,
musik, dans och eldar.
10 maj �������������Flottparaden i Calnia börjar.
13 maj �������������Konungens födelsedag.
• 12 •
CONS AB E R
förbjöd sabrier att räkna åren enligt Daak för att saken skulle
lugna ner sig. Lagen gäller fortfarande. (Historieboken säger för
övrigt att drottning Constance I var urusel på matematik och
också förbjöd sin hovmagus att tala till henne om ämnet eller
referera till det.)
Tack vare flottan har Consaber mer eller mindre tvingats gå
över till en fast kalender med sifferdatum, men upp till alldeles
nyligen har man aldrig haft någon sådan kalender. Istället har
man mätt dagarna i relation till olika helgondagar.
Denna kalender gäller fortfarande i stora delar av Consaber,
särskilt i de delar där kyrkan har starkt inflytande. Det är enbart
i de större hamnstäderna som den nya kalendern har börjat
användas även av vanligt folk.
Tokon har haft sin egen kalender, baserad på de egna
högtiderna. Till skillnad från Daak-kyrkan har man inte några
helgon, som således inte kan ha några dagar, så man relaterar
till olika festivaler och tidpunkter.
Samtliga kalendrar utgår från det sabriska nyåret, som inträffar
första fullmånen efter vintersolståndet. Observera att månad­
erna är tjugoåtta dagar långa.
18 maj �������������Årsdagen av slaget vid Firina. Firas i tre
dagar med den berömda korvfestivalen.
1 juni ��������������Sommarsolståndet (tokon).
5 juni ��������������St Conner den Kyske.
18 juni �������������Turinagaloppen.
21 juni �������������Milargoks hädanfärd. En av Daaks heliga
dagar.
1 augusti ����������St Tyndall, skördefesten.
8 augusti ����������Torneringen i Uriens.
14 augusti ��������Toukdraget (tokon).
1 september �����Höstdagjämningen (tokon).
12 september ���St Alda.
21 september ���St Eoboth. Till minne av St Eoboths död.
7 oktober ��������St Verrete.
Sörjenatten (tokon) då Tokon har en hög­
tid för de fallna sina.
8 oktober ��������De Dödas Natt.
23 oktober �������St Torsten
1 december ������Vintermörke (tokon), vintersolståndet, då
tokon tar farväl av det år som gått.
15 december ����St Faulk.
Ljusna (tokon). Två veckor efter årets
mörkaste natt och då månen är ny, firar
tokon Ljusna med en rejäl fest, som för att
glömma den mörka årstiden.
23 december ����Daaks uppenbarelsedag. En av Daaks hel­
iga dagar.
CO N SA BER S AM HÄL L E

KAPITEL TVÅ

SAMHÄLLE

E
fter att cirefaliern avslutat sitt anförande tog Konungen
tog till orda: ”Ambassadören har hävdat sin sak. Vi
anmodar baronessa Rafali av Salston Tor att förklara de
legala och historiska aspekterna av saken.”
Tystnaden lägrade sig över den stora salen. Den långhåriga
trollkvinnan reste sig från sin plats och klev fram till den öppna
ytan mellan ämbetsmännens höga bänkar. Hon gick ner på knä
mellan dem och bugade sig för konungen, reste på sig och drog
fram flera pergamentark ur kåpans ärm.
”Min konung, intet står om detta i Jus Colona”, började Rafali
sin föreläsning framför Konungens regentförsamling, ”utom
detta: ’sabriskt land Colm icke är, sitt eget för all framtid.’” Ett
besviket mummel hördes i salen och det cirefaliska sändebudet
log för sig själv. Rafali lät sig dock inte nedslås utan reste sig upp
och fortsatte föreläsningen, lärarinna som hon var.
”Kejsar Fegyhan påstås ha skrivit denna lag under det gamla
coloniska imperiets dagar, en lag som den ärade ambassadören
från Caserion vill hävda förhindrar sabriskt anspråk på ön. Men
ordet ’sabrisk’ tillkom inte i äldre coloni förrän år 64 enligt vår
tideräkning, under Marak den förstes regnum, varför det är klart
som sommarsolen att den lag som ambassadören hänvisar till är
ett falsarium.” Ett kort skratt från rikets ädlingar avslöjade att
det inte alls var så klart som Rafali sade.
”Därtill, från den första dagen av Conner den Förstes regering
över de sex kungadömena förkastade vi den kejserliga lag som
påtvingats oss av thalaskerna. Inte heller har colonisk lag någonsin
gällt i det cirefaliska samväldet. Trots detta vågar man hänvisa
till den lag som Fegyhan falskeligen påstås ha författat som om
den gällde oss båda!”

• 13 •
S AM H Ä L L E CONS AB E R

SAMHÄLLE

C
onsaber har ett visst demokratiskt styre och en skriven och konstant lag, något som få
andra nationer har. Juridisk praxis i Consaber och dess kolonier och handeln över hela
världen har spridit sabriskan över hela klotet som ett ekonomiskt och juridiskt språk.
Sabriska används ofta i domstolar utomlands och kontrakt författas ofta på sabriska. Consabers
handelshus har större filialer runt om i världen och deras penningväxlar och skuldebrev godtas
över hela världen som betalning vid större transaktioner.

Den feodala ordningen
Den feodala ordningen har med lojalitet att göra. Consaber är
ett feodalt strukturerat samhälle och ett väldigt strikt sådant.
Det finns ytterst liten möjlighet att gå från en samhällsklass till
en annan, vare sig upp eller ner. En träl eller en livegen kan bli
fri av sin ägare eller länsherre och det finns en möjlighet att
någon blir adlad för sin tjänst gentemot konungen och riket.
Dessa är de enda möjligheter till klassförändring som kan ske.
Rent juridiskt sett kan konungen upphöja någon från träl till
adel, men det har aldrig hänt i Consabers historia.
Adel
Som ‘adel’ räknas varje man eller kvinna som är född av adliga
föräldrar eller som erkänns av en adlig fader. De sistnämnda kallas
för ‘bastarder’ och är oftast resultatet av en adelsmans vänstrande
bland ofrälse. Då en bastard till hälften redan är adel räcker det
med att fadern erkänner bastarden för att denne ska anses som
adlig. Gör fadern det inte så får han fortsätta vara ofrälse.
Därtill kommer de som konungen anser sig förtjänta av
riddarslaget utan att vara av adlig börd. Detta inträffar dock inte
särskilt ofta och om det händer så ligger det med största
sannolikhet mer politik än förtjänst bakom upphöjandet.
ofta en trohetsed till sin hertig för att kunna dra fördel av
hertigens politiska och militära inflytande.
Utöver hertig och greve finns tre andra adelsranger som äger
eller förvaltar land. En markis är en person som förvaltar en stad
med stadsrättigheter åt konungen. En godsherre är en riddare
som förvaltar ett stycke land åt en greve eller hertig. En baron
äger ett stycke land som kommer att gå i arv till hans son och
är därför självstyrande så långt som grevskapets greve tillåter.
Liksom i fallet ovan svär en baron ofta trohet till sin greve för
att kunna dra nytta av grevens militära och politiska
inflytande.
Baron, markis och godsherre har ungefär lika mycket att säga
till om. Skillnaden är att baronen äger ett stycke land stort som
ett fylke, godsherren förvaltar ett stycke land stort som ett fylke
eller mindre och markisen förvaltar en stad. Bland de tre anses
markisen ha lite mer att säga till om, och godsherren lite
mindre att säga till om, men rent formellt är deras rang

Adelsranger
Kungen är lojal mot Daak, så som hans värdsliga representant
över Consaber. Det är primoden av Calnia som sätter kronan på
konungens huvud när han kröns för att representera att makten
kommer från Daak. Konungen svär sin trohet till Daak, till
Consaber och till folket. Ursprungligen svor han också trohet till
den Stora draken, men denna sed bröts i och med den nuvarande
kungens kröning, vilket Tokon är mycket irriterade över.
Under konungen finns sex hertigar (egentligen fem – den sjätte
är hertigen av Tokon och någon sådan har inte funnits på
femhundra år). Dessa svär sin trohet till Kronan och till deras
konung. En hertig är också så gott som alltid även greve av
något grevskap. Hertigtitlarna är aldrig ärftliga. Två av dem,
hertigdömena Uriens och Calana tilldelas i samband med ett
ämbete. Uriens tillfaller härens befälhavare och Calana tillfaller
primoden av Calnia. De övriga tre, Nensema, Turina och
Negaidh, tillfaller vissa av konungens släktingar.
Utöver hertigarna finns också 27 grevar som svär sin trohet till
kronan. Även om dessa grevars förläningar ligger inom ett
hertigdöme och greven därför formellt är underställd hertigen
så är denna rangordning endast administrativ. Hertigen får
dekret från konungen som skickar vidare dessa till grevarna,
men i realiteten är en greve självstyrande. En greve svär dock

• 14 •
CO N SA BER S AM HÄL L E

likvärdig. Ofta är markiser rikare än baroner och baroner är

ofta rikare än godsherrar. Observera att godsherrar och mark­ Fem hertigar och en överkung
iser inte sitter i regentförsamlingen eftersom dessa bara förvaltar Det finns fem hertigdömen i Consaber. Tokon räknas
land och inte äger den. inte som ett hertigdöme men fungerar i praktiken ändå
Under dessa hittar man riddare som svär trohet till den baron, som ett sådant. Följande personer innehar hertigtitel
greve eller hertig som de är underställda. Alla adelsmän och (eller motsvarande) i Consaber:
-kvinnor måste svära en trohetsed till kronan som går före alla
andra eder. De är med andra ord direkt underställda kungen.
Det ofrälse folket behöver inte svära trohet eftersom de
Tardon Helmason
förväntas lyda ändå. I gengäld svär en överordnad en ed att Hertig av Negaidh genom släktskap
alltid stå till tjänst till sina underordnade. Det sägs att av allting med Konungen eftersom kronprins
i hela världen så finns det bara en sak som är större än en sak­­nas. Traditionellt så går hertig­dömet
underordnas trohet till sin överordnade, och det är en till kronprinsen då sådan finns. För mer
överordnads trohet till sina undersåtar. info, se sidan 51.
Det är skillnad på att förvalta och att äga. Ett vanligt baroni ägs
av en överordnad, normalt en greve, hertig eller kronan, men Margan Deluvien
förvaltas av en godsherre. Den enda praktiska skillnaden är att
Hertig av Nensema genom släktskap
en ägd egendom automatiskt ärvs av en arvtagare då ägaren
med Konungen eftersom andre son till
dör, medan en förvaltad egendom dras in av ägaren och delas
konungen saknas. Traditionellt hålls
ut som förvaltad förläning till en ny förvaltare, normalt den
hertigdömet av Konungens näst äldsta
gamle förvaltarens arvinge. En ägare kan också dra in en
son. För mer info se sidan 52.
förvaltad egendom om han är missnöjd med hur denna sköts.

Trälar Girdan Matravin

Hertig av Turina genom släktskap med
‘Trälar’ är de som inte har rätt att äga någon egendom. De är
Konungen eftersom tredje son till
själva ägda. En träl känns igen på den krage av brons som de
konungen saknas. Hertigdömet är det
måste bära, på vilken husbondens eller ättens namn eller
minsta i Consaber men är ändå mycket
bomärke finns graverat. Alla som är födda av en trälinna blir
rikt. För mer info se sidan 51.
trälar i sin moders husbondes tjänst. Husbonden har alltid rätt
att ta bort kragen och därmed göra trälen fri. Han har också rätt
att sälja trälen till någon annan fri man. Nagor Cretèn
Hertig av Uriens. Tillika befälhavare
Fria män över armén. Hertigdömet är det enda
av hertigdömena som är ärftliga. Hertig
Alla som inte är trälar är fria män. Således är alltså adeln också
Cretén håller även grevskapen Créten
fria män, men de refereras oftast till som riddare eller baroner.
som sitt eget. För mer info se sidan 50.
Normalt sett menar man dock alla som inte är adel eller trälar
när man refererar till fria män.
Erefan Daversin
Livegna Hertig av Calana i egenskap av primod
av Calnia och sabriska kyrkans över­
I consaber har det blivit allt mer ovanligt med trälar. Istället har
huvud. Traditionellt styrs hertigdömet
antalet livegna ökat. En livegen är en fri man, även om detta
av kyrkan. Vapen­skölden består av ett
inte innebär att den livegne är helt fri. En livegen anses vara en
gyllene coloniskt riddarkors på rött.
del av den mark som han besitter och all avkastning från
För mer info om Calana, se sidan 50.
marken tillhör den som äger marken. En livegen kan inte säljas
som en träl. Marken kan överlåtas till en annan ägare, varvid
den livegne ‘följer med på köpet’. För att den livegne ska Cailleach sìol Leath-Shùile
fortsätta att vara en del av marken måste naturligtvis ägaren
Ard righ av Tokon genom klan­höv­
avsätta en del av avkastningen till den livegnes fortlevnad.
ding­arnas bekräftelse av den förre ard
Markägaren eller länsherren kan när som helst upplösa
righs vilja. Titeln ‘ard righ’ kallas även
livegenskapen. Om den livegne kan hålla sig undan i ett år och
överkung och motsvarar i praktiken en
en dag anses också livegenskapen vara upplöst.
hertigs titel. Ard Righ har ingen
Den livegne har rätt till att näras av den mark han brukar, och vapensköld, men väl en eget väv som
markägaren har skyldighet att se till att så sker. Markägaren har består av sex trådar grönt, sex trådar
också skyldighet att försvara den livegne. I övrigt har livegna rött, två trådar gult, sex trådar rött och
samma skyldigheter och rättigheter som friborna. I många fall sex trådar svart.
har livegna det bättre än fria män, då de senare alltid tvingas till
en strid på kniven för överlevnad.

• 15 •
S AM H Ä L L E CONS AB E R

RIDDERSKAPET

M
ånga anser att riddarväsendet är grunden i hela den feodala ordningen, liksom det är
basen för hela den sabriska krigsmakten. Det är vanligare bland folk att söka hjälp hos
en riddare än hos fogden, emedan riddaren är en symbol för heder och skydd medan
fogden mest förknippas med betungande skatter. Därigenom får riddare ofta en mer folklig
kontakt än fogdarna. Det finns fler urmasabriska riddare än danasabriska. Riddare håller helt
enkelt på att falla ur modet på Danbréann, men ridderskapet är fortfarande en viktig del av livet
på Urma Bréann.

Riddarnas ursprung
Riddarens ursprung ligger, som ordet antyder, i en beriden
krigare. Redan i det coloniska imperiets utkanter verkar det
som om det fanns beridna krigare som sålde sina tjänster till
olika klaner i utbyte mot mat. I vissa fall har detta beskydd haft
bismak av rent kriminellt beskydd. Ibland har det till och med
förekommit krig mellan grupper av beridna krigare, med de
som ger befolkningen beskydd på ena sidan och de som anser
att de första försvårar för krigare på andra sidan.
Nånstans omkring år 300 S.T. börjar riddarskapet institution­
aliseras. Fortfarande var det dock alltid de lokala klanerna som
avgjorde om de hade behov av en riddare och dennes skydd. Så
småningom blev dessa beridna krigare upptagna i de lokala
klanerna och bildade familj. Krigarnas söner tränades i sina
fäders yrke och var på så sätt ärftligt, men de hade ingen särskild
position i klanen annat än att det var de som tränade resten av
klanen till milis och gick i fronten vid krig mot grannklaner.
Därigenom kom deras anseende att förbättras kraftigt, men livet
som huskrigare eller klankrigare var ändå ett hårt sådant.
Det sägs att det var drottning Calana IV som ställde dessa beridna
krigare under direkt kontroll av kronan under sitt första år på
tronen, i utbyte mot lagstadgad beskattningsrätt åt riddarna. På så
sätt fick kronan tillgång till de beridna krigarna och lokal­befolk­
ningen fick ett garanterat skydd av lagen.
I det tredje thalaskiska kriget två år senare visade det sig att drott­
ningens beslut var ett mycket klokt – kronan fick nu tillgång till
professionella och erfarna krigare och behövde inte längre förlita
sig på opålitliga legosoldater eller okunniga frivilliga. Det tredje
thalaskiska kriget var också det mest framgångsrika fram till dess
att drottning Calana IV stupade långt inne i Thalamur.
Genom sin nära kontakt med lokalbefolkningen har riddaren av
tradition alltid varit en lagens förlängda arm. Inte ens inför­andet
av det kungliga fögderiet år 961 S.T. enligt konung Conrad V:s
dekret har kunnat göra något åt denna sak. Fortfarande,
femhundra år senare, är det mer naturligt för en bonde att vända
sig till en riddare med sina problem istället för till fogden.
Därigenom är det vanligt att riddare och fogde ingått ett nära
samarbete.

• 16 •
CO N SA BER S AM HÄL L E

Dubbningsceremonin
Den sabriska dubbningsceremonin har anor från den gamla
Men rovriddarna, då?...
tokonska manbarhetsriten, med senare inkomna inslag från Efter att ha läst allt om riddare och ridderlighet kan man
Daaks tro. Den första delen av ceremonin inleds med att den fråga sig om det finns rovriddare, med tanke på de höga
blivande riddaren får ett symboliskt renande bad. Han får krav som ställs på en riddare. Problemet med ideal är att
därefter sitta under natten i ensamhet i bön och meditation över de är just ideal och ingenting annat. Hade alla riddare
vapen och rustning framför hans skyddshelgons altare. efterlevt idealen hade det inte funnits några rovriddare.
Tyvärr finns det naturligtvis riddare som frångår idealen.
Strax före gryningen börjar själva dubbningsceremonin med en
Den egna profiten och bekvämligheten kommer ofta att
morgonmässa, under vilken den blivande riddaren sitter i bön
ta överhanden i kampen mot idealen.
framför altaret. Under mässan välsignas vapen och rustningar av
den präst som håller mässan. Den blivande riddaren kallas sedan Dessutom, i det perfekta riddarromantiska dramat måste
fram till högaltaret där en riddare, ofta den som varit hans herre det finnas rovriddare, annars finns det ju inga skurkar
under väpnartiden men annars hovmästaren till den länsherre i som kidnappar väna jungfrur eller drar skatter ur
vars tjänst den blivande riddare skall inträda, tar över cere­mo­ bönderna som en tvätterska vrider ur tyget.
nin. Fyra eder skall nu avläggas, en inför den blivande ridd­ar­ens
heder, en inför Daak eller Draken (beroende på om ridd­ar­en är
Daak-trogen eller tillhör den Gamla tron), en inför Konungen
som tar hand om alla riddare som inte har ärvt sin faders
och en inför den blivande riddarens länsherre. Alla eder skall
förläningar eller titlar. Det finns två slags riddarordnar, dels de
avläggas med den blivande riddaren på knä framför den som
kyrkliga ordnarna och dels de världsliga. En kyrklig orden är
håller i ceremonin. Första eden avläggs precis i soluppgången,
kyrkans väpnade arm, medan en världslig orden oftast instiftas
då de första solstrålarna stiger över horisonten. Efter dubb­
av konungen eller startas på egen hand.
ningen tågar alla församlade ut ur kyrkan och iväg till en lämplig
borg (oftast länsherrens) för att där fira den nyblivne riddaren. Som medlem i en riddarorden kan man alltid räkna med mat
och husrum och även annan hjälp. Även om hjälpen sällan är
Man kan bara dubba en riddare per tillfälle och länsherre, då den
ekonomisk så finns möjligheten. Betydligt oftare är hjälpen i
första eden måste sväras då solen stiger över horisonten. Detta
form av ordenskamrater som ställer upp vid ens sida i vilka
är en stor skillnad mot till exempel Soldarn, då det i Soldarn ofta
trångmål man än kan tänkas hamna i. Å andra sidan så innebär
dubbas flera riddare vid varje tillfälle. I Soldarn finns det också
medlemskap i en riddarorden också en del plikter och
en speciell ceremoni som använts i fält, så att man snabbt kan
skyldigheter. Man måste ställa upp för sin orden och för sina
dubba en riddare under mer primitiva omständigheter. Ingen
ordenskamrater.
sådan finns i Consaber, utan man är tvungen att vänta tills man
kan genomföra ceremonin i en kyrka. Ofta finns det ett löfte om lydnad, och i kyrkliga ordnar även
om fattigdom och celibat, som måste följas.
Riddarordnar Kyrkliga riddarordnar är, som namnet antyder, knutna till
kyrkan. De finns till för att skydda kyrkans ägor, kyrkor och
Riddarordnar fyller två syften. För det första så är de en
kloster samt pilgrimsleder. Flera av de stora kyrkliga ordnarna
sammanslutning avsedd att skydda riddarnas egna intressen och
har preceptorat även i främmande länder. St Eoboths orden är
för inbördes beundran. För det andra är det också en institution
en av de få sabriska ordnar som är accepterad även i Jargien.

DEN REGERANDE ORDNINGEN

K
ronan i Consaber är ärftlig. Enligt lagen ska den äldste sonen ärva kronan, om inga
söner finns går kronan till regentens hustru, därefter till regentens äldsta dotter. Därefter
blir det mer komplicerat, då plebejförsamlingen ska enas om vilken av Konungens
släktingar som är mest lämpad för kronan. Detta är en av de få rester som finns av den gamla
klantraditionen från de första Jus magna.

Konungens råd Plebej- och regentförsamlingen

Konungens råd utgörs av de viktigaste ämbetsmännen i riket,
närmare bestämt hertigen av Uriens, primoderna av Calnia och
Turina, förste sjöherren, rikskonnetabeln, rikets skattmästare,
regentförsamlingens, plebejförsamlingens och deviskollegiets
respektive talmän, rikets härold och domus magus över Legio
Colonan. Dessutom kan konungen, utöver dessa elva ämbets­
män, tillkalla upp till elva andra personer som har konungens
tillit. Konungens råd är dock inte ett beslutande organ utan ett
rådgivande organ.
Consaber har två rådgivande och lagstiftande församlingar, ple­
bej­­församlingen och regentförsamlingen. Plebejförsam­lingen
anses vara folkets röst till konungen, och regentförsamlingen
anses vara adelns röst till konungen.
Regentförsamlingen består av alla landägande adelsmän i riket.
Här är det viktigt att skilja på landägande och förvaltande
adels­män – godsherrar och markiser är förvaltande adelsmän
och har alltså inte plats i regentförsamlingen. Inte heller van­

• 17 •
S AM H Ä L L E CONS AB E R

ande orsak till att baron anses vara högre än godsherre och
Riket markis. Eftersom en hertig har sitt ämbete i egenskap av
Styrs av: Kungen förvaltande så får han inte plats i regentförsamlingen i egenskap
av hertig. Däremot är det mycket vanligt att en hertig har plats
Kyrkligt överhuvud: I teorin aboraten i Tibara, i i regentförsamlingen varande greve eller baron någon
praktiken kungen annanstans.
Dömande instans: Kungen och rikskonnetabel Plebejförsamlingen för folkets röst, dels genom de som utses
att representera folket i grevskapen, dels genom en representant
Hertigdömen för varje gille som vinner konungens godkännande och dels
genom representanter för Legio Colonan. Enda kravet på att
Styrs av: Hertigar sitta i plebejförsamlingen är att man ska vara ofrälse. Val sker
Kyrkligt överhuvud: Primoderna av Calnia och genom personval och inträffar när den tidigare medlemmen
Turina avgår eller dör. Den representant som väljs skickas iväg till
Calnia och får ett appanage av kronan som ersätter förlorad
Dömande instans: Konnetabel inkomst.
Två representanter från varje grevskap ska utses till plebej­
Grevskap församlingen, en representant kommer från varje gille med
Styrs av: Grevar kungligt gillesbrev och tolv representanter kommer från Legio
Colonan. Av de sistnämnda kommer tio från ett vardera av de
Kyrkligt överhuvud: Övriga primoder tio stora trollkarlshusen och två utses av curian inom Legio
Dömande instans: Riksfogde Colonan att företräda de mindre husen. Slutligen utser de tre
misslenationerna varsin representant till plebejför­sam­lingen.
Totalt finns det 133 ledamöter i plebejförsamlingen. Det finns
Fylken, städer 99 ledamöter i regentförsamlingen.
Styrs av: Baroner, godsherrar, markiser Såväl plebej- som regentförsamling har rätt till att framställa
Kyrkligt överhuvud: Prelater förslag till konungen och konungen är skyldig att gå till
regent- och plebejförsamling för råd. Konungen kan inte
Dömande instans: Fogde heller stifta lagar som han vill. Han kan författa ett tillägg eller
tolka lagen, men tillägg eller tolkningar måste godkännas av
Byar både regent­för­samlingen och plebejförsamlingen så att de inte
går emot lagens anda. För att stifta en ny lag måste
Styrs av: Lägre godsherrar regentförsamlingens talman stödja lagförslaget och det krävs
Kyrkligt överhuvud: Prelater två tredjedels majoritet i båda församlingarna. I krigsråd
behöver konungen endast gå till regentförsamlingen, då det är
Dömande instans: saknas adelns uppgift att kriga.
Det händer ibland att konungen adlar några personer i plebej­
församlingen för att dessa ska kunna stödja honom eller balan­
liga riddare har plats i regentförsamlingen. Detta är en bidrag­ sera ut adelsmännen i regentförsamlingen. Senast det hände
var för ett halvår sedan, då fyra trollkarlar och -kvinnor blev
adlade för att kunna balansera adeln.
Rådgivande och lagstiftande församlingar I alla saker som rör kyrkan måste konungen gå till denna. Kyr­
Regentförsamlingen Antal kan beslutar helt själv vad den vill göra, men kungen har veto­
rätt om kyrkan vill gå in och lägga sig i riket Consabers
Konungen (har utslagsröst)..........................................1
affärer.
Regentförsamlingens talman.......................................1
Grevar......................................................................27
Baroner....................................................................58 Skatter
Tokons klaner..........................................................12
Det finns ganska många olika skatter som kan slå ganska hårt
Summa: 99 mot de fattiga. Av all gemensam bymark tillfaller alltid en
tiondel länsherren och en tiondel kyrkan. Dessa marker brukas
Plebejförsamlingen Antal gemensamt av alla byns invånare. Därtill kan man få utföra så
2 per grevskap..........................................................54 kallade dagsverken åt sin länsherre med till exempel hus- och
1 per gille.................................................................64 vägunderhåll. Under dessa dagsverken måste länsherren för­
Legio Colonan, 1 per hus plus två för småhusen.......12 sörja den skattepliktige med mat och dryck, men eftersom det
Misslenationerna, 1 per styck......................................3 kan påverka arbetet hemma så är det ingenting som man vill
göra. Det är ganska vanligt med dagsverken vid skördetid eller
Summa: 133
då ens länsherres befästningar behöver repareras. Man tar även
ut skatt av annan produktion. Detta är dock mer individ­uellt,

• 18 •
CO N SA BER S AM HÄL L E

men vart tionde djur, var tionde tunna med fisk, eller i de fall Kvarnskatt: Ofria bönder är genom lag tvungna att mala sitt
där man faktiskt får in reda pengar från sin verksamhet, vart mjöl i länsherrens kvarn (om denne äger en). Ersättningen för
tionde silver, tillfaller normalt länsherren och lika mycket detta är normalt en skopa säd per säck.
därtill till kyrkan. Det går att slippa undan tionde till kyrkan
Osedlighetsbot: Om en ogift ofri kvinna inte är kysk så får
– storbönder kan till exempel få slippa detta. Utöver detta
hon betala en osedlighetsbot, eftersom sådana föräktenskapliga
finns det andra skatter som man kan drabbas av:
affärer anses sänka hennes värde. Detta anses inte vara ett straff
Döds- och arvsskatt: När en bonde dör har länsherren rätt utan en skatt, varför det är kvinnan som får betala och inte
till hans bästa djur. Därefter har kyrkan rätt till det näst bästa mannen.
djuret. Dessutom tar man ofta in något som kallas inträde för
Giftermålsskatt: Om en ofri bondes dotter ska gifta sig måste
att arvingen ska få ta marken i besittning. Inträde utgör 12d
han betala en särskild skatt. Denna är normalt på 24d, men kan
per tunnland för ofrälse och upp till två pund silver för
vara större om flickan ska gifta sig utanför byn.
länsherrar och riddare. Inträde betalas i samband med döds-
och arvsskatt. Vapenskatt: En lägre adelsman måste ofta hålla ett antal
soldater och riddare för sin herre. Han kan dock slippa detta
Vallskatt: Rätten att valla djur i en länsherres skog är
om han istället betalar ett pund silver per soldat och år, och
avgiftsbelagd. På allmän mark är det ingen fara, men i en
sex pund silver per riddare och år, till sin länsherre.
länsherres skogar får man betala för sig med 1d per djur och år.
Detta inträffar huvudsakligen när man vill valla svin i
ekskogar.

DEN DÖMANDE ORDNINGEN

K
ungen har full rätt att döma i varje brotts- eller tvistefall. Eftersom han omöjligt kan
vara överallt delegeras den dömande makten ut på olika instanser. Det finns tre
lagsamlingar, den kungliga rätten, den folkliga rätten och den kyrkliga rätten. Dessa lagar
tolkas av tre olika instanser.

Kunglig rätt
Den kungliga rätten rör allt som har med riket Consaber att
göra och kan endast tolkas av kungen, rikskonnetabeln eller en
av de kungliga domstolar som finns i de olika hertigdömena.
Varje kunglig domstol leds av en konnetabel som utses av
kungen. I särskilt viktiga fall får konungen själv eller
rikskonnetabeln, en av konungen utsedd ämbetsman, ta över
domsrätten. Det är enbart i kunglig rätt som någon kan dömas
till döden för sin första förseelse.
Den kungliga rätten omfattar alla höga mål, som till exempel:
◊ Förräderi
◊ Bryta mot kungens dekret eller order
◊ Skada eller döda kungens tjänare
◊ Falskmynteri
◊ Mordbrand
◊ Brott mot skogslagarna
◊ Orätt dom i lägre domstol
◊ Vapenvägran
◊ Mened
Kyrklig rätt
I alla fall som rör kyrkan dömer kyrkan själva. De brott som
begås på kyrkans mark ska dömas av kyrkan (om det inte är
höga brott, förstås). Dessutom har kyrkan domsrätt i fall som
rör häxeri och kätteri.
Som häxeri räknas att med avsikt skada eller döda en person med
magi och att använda magi för att påverka en persons sinne till
nackdel för denne. Man har rätt att använda magi för självförsvar,
då detta faller under nödvärnsrätten. Kätteri kan man inte gå lika
hårt emot, då tokons Gamla tro är tillåten i Consaber, men en
person som inte bekänner sig till vare sig den Gamla tron eller
Daaks kyrka kommer onekligen att få problem.
Observera att kyrkan bara har rätt att döma den misstänkte. Det
kommer på den världsliga makten att verkställa straffet genom
konungens fögderi.
Folklig rätt
Den folkliga rätten är till stor del baserad på ‘gammal hävd’.
Den skrevs strax efter den alarinnska frigörelsen då kungen
ansåg att dessa lagar måste på något sätt regleras och det var i
samband med detta som principen ‘om det inte är nedskrivet så
finns det inte’ kom till.
Alla fall som inte hamnar under kyrklig eller kunglig rätt
hamnar här. Det rör sig huvudsakligen om civilmål, tvister och
mindre brottsmål. Lokala länsherrar har rätt att tolka den lägre
rätten, men normalt sett tolkas den av en av kungen eller
rikskonnetabeln utsedd fogde eller riksfogde.
Tvister adelsmän emellan löses ofta genom strid. Vilken adels­
person som helst har rätt att kräva ‘dom genom strid’ för att få
ett avgörande. De vanligaste skälen är orätt anklagande för
brott eller förolämpning mot en adelsperson eller någon i
dennes närhet (familj eller en adelsdam). När en sådan strid är
avklarad är saken ur världen. Den som vinner har rätt och den
som förlorar har fel. I de flesta fall avgörs striden av första
blodet, ibland avgörs striden som vilken dyst som helst, och vid
ett fåtal tillfällen är striden till döds. Adelskvinnor har rätt att
ställa upp i dylika tvister, men det vanligaste är att de inte ställer

• 19 •
S AM H Ä L L E
Jus Magna – Consabers lag
Språk: Sabriska (thalaskisk skrift – tidiga exemplar i
sabriska runor finns).
Läsbarhet: Svårläst (Ob4T6).
Förkunskaper: Lagkunskap 10.
Kunskapsinnehåll: Lagkunskap (Sabrisk lag) 16,
Bokhållning 8, Kulturkännedom (Consaber) 8,
Historia (Consaber) 8.
Tillgänglighet: Svåråtkomlig Ob4T6.
‘Jus Magna’ är den sabriska lagboken. Den är skriven på
en mycket formell och exakt form av sabriska som är
mest känd som ‘juridisk sabriska’ och som är så exakt för
att inga tvetydigheter ska föreligga. Boken är indelad i
tre band som totalt är på 514 sidor. Det finns ingen
enskild författare till Jus Magna. Flera bitar författades
under Frihetskriget för mer än 1500 år sedan, men
skrevs ner först flera hundra år senare. Därefter har lagar
lagts till allt eftersom och Jus Magna har genomgått flera
omstruktureringar under historiens lopp. Den senaste
omstruktureringen skedde år 1374 S.T., under Constance
IVs regering och den nuvarande lagboken kallas därför
‘Drottning Constances lag’.
• 20 •
CONS AB E R
upp personligen utan har en förkämpe istället. En förkämpe är
en annan person som kämpar i ens eget namn. Kvinnor har
alltid rätt till förkämpar. Konungen utser ofta en av sina riddare
till sin förkämpe. Andra personer kan få rätt att använda en
förkämpe om personen är lagom lat och lagom inflytelserik.
Straff
Den lägre rätten i Jus magna har fyra olika straff, blodsfejd,
laglöshet, stympning och bot. Den kungliga rätten har normalt
bara två straff, döden och laglöshet, men det är mycket upp till
Konungen eller en konnetabel att döma.
Blodsfejd: Innebär att målsägarens får rätt att hämnas till en
viss del på svaranden. Exakt hur mycket bedöms av domstolen.
Till exempel kan målsägaren få rätt att bränna ner och plundra
två gårdar för svaranden. Svaranden har inte rätt att hämnas
tillbaka om inte domstolen dömer annorlunda. Av plundrat
byte ska kronan ha det tredje myntet, det vill säga att kronan
får en tredjedel av bytet. Efter detta är saken ur världen – ur
lagens synvinkel, vill säga. Blodsfejd kan lätt leda till vidare
våldshandlingar, särskilt i norr.
Laglöshet: Ett vanligt straff bland ofrälse. Det är också ett av
de två straff som en kvinna kan dömas till direkt och brottet är
då alltid mord, häxeri eller kätteri. Alla andra straff är oftast av
bot eller blodsfejd och tilldöms kvinnans förmyndare. Laglöshet
innebär att man ställs utanför lagens skydd. Alla och envar som
ger den laglöse skydd och hjälp kommer att betraktas som
skyldiga för högförräderi.
Stympning: Innebär att brottslingen mister en kroppsdel eller
piskas. Straffsatserna för stympning kan till exempel vara att
mista två fingrar vid första förseelsen, ögonen vid andra
förseelsen och hängning vid tredje förseelsen (tjuvnad).
Döden: Döms så gott som enbart vid högmålsbrott. Adelsmän
halshuggs med yxa, kvinnor halshuggs med svärd och ofrälse
hängs. Det krävs högförräderi eller mord på adelsman för att en
kvinna ska halshuggas, även om det händer att kvinnor döms
till spöstraff eller stocken.
Bot: Böter är det vanligaste straffet, åtminstone för småförseelser.
Av alla böter som döms tar kronan alltid det tredje silvret,
övrigt tillfaller målsägaren. Straffet för till exempel lösaktighet
är sex silver för ofria kvinnor. Kan man inte betala boten blir
det ofta stympning eller straffarbete.
Observera att fängelsestraff inte är en påföljd som man kan
dömas till i Consaber. Ett fängelse är ett förvaringsställe från det
att en brottsling har gripits till dess att straffet har utmätts. Det
finns alltså inga tankar på kriminalvård eller något liknande i
Consaber. Det kan dock hända att vissa personer spärras in i
fängelse, men det är i sådana fall väldigt sällan något brott som
är den bakomliggande orsaken. Förmodligen har personen bara
blivit politiskt obekväm, eller så har personen tagits tillfånga i
strid och spärras in i väntan på att lösen ska betalas, men
fängelse tilldöms aldrig som straff för brott.
Sabrisk lag
Juridiskt sett är Consabers samhälle är indelat i flera ordningar.
Dessa ordningar definieras i dokumentet ‘Jus Magna’, vilket är
CO N SA BER
en av de få skrivna författningar som finns. Jus Magna kom till
i samband med Frihetskrigen för närmare 1500 år sedan.
Genom att Jus Magna är en av de få skrivna författningar som
finns har Consaber en stabil och säker regering, med väl
utlagda procedurer och riktlinjer för hur makten ska fördelas.
Därför är sabrisk lag ofta ett föredöme även utanför Consaber.
I utländska lagskolor studerar man ofta hur Consabers skrivna
lag påverkar det sabriska samhället och många menar att detta
är rätt väg att gå.
Som följd av detta används många uttryck från sabrisk lag även
utomlands. Till exempel, ‘herna sebricam’ är sabriska och
betyder ‘sabrisk praxis’. Frasen används om lagar som står över
regenten och som till och med regenten är tvungen att lyda. I
Consaber är det just så, att konungen inte står över lagen, utan
är tvungen att följa rikets lagar. De lagar som står över regenten
sägs därmed följa sabrisk praxis. Colonan, Pereine, Asharien,
Caserion, Melorion, Gordrion och naturligtvis Consaber har
till största delen lagar enligt sabrisk praxis.
Motsatsen till sabrisk praxis är kejserlig praxis eller på sabriska
‘herna colona’. Kejserlig praxis innebär att regenten stiftar lagar
efter eget tycke. Regentens ord är lag, helt enkelt. Detta var en
av de fundamentala principerna som sabrierna vände sig emot
under Frihetskriget.
En annan viktig princip i sabrisk lag är ‘naern caherna, valeth
aern vodainn’, eller ‘om det inte är nedskrivet så finns det inte’.
Detta gäller inte enbart för lagar utan för alla former av
överenskommelser. En överenskommelse är helt enkelt inte
giltig om den inte är nedskriven och undertecknad eller försedd
med sigill. Detta innebär att det inte finns någon lag, utom
EKONOMI OCH HANDEL
C
onsabers hela maktställning är baserad på handel. Skulle handeln lamslås så skulle
Consaber snabbt bli bankrutt. Detta vet Consabers fiender, men det är svårt att slå mot
något så abstrakt som handel, särskilt som hela Consabers väpnade styrkor och i synnerhet
flottan är till för att skydda handeln.
Handel och sjöfart
En stor del av Consabers makt och rikedom kommer från
handelssjöfarten. Consaber har konstanta handelsförbindelser
över stora delar av Mundana och som enda sjöfartsnation har
sabriska fartyg seglat runt hela Mundana. Detta gör att Consaber
är en nation i uppåtgående, till skillnad från Thalamur som är
ett rike i dekadens och Alarinn och Asharien som är mer eller
mindre stillastående. Mer och mer makt och inflytande läggs
över på det östliga konungariket med sin starka ekonomi.
Consabers möjlighet till havsgående sjöfart kommer av flera
upptäckter och uppfinningar.
Latituden är lätt att mäta på solhöjden. Longituden är betydligt
värre. Hertigen av Calana var från början en enkel lots från
början som kom på ett sätt att använda ett astrolab och en
tabellsamling för att bestämma longituden – han belönades med
ett hertigdöme och tiotusen pund silver. Hans sonsons son är
• 21 •
S AM HÄL L E
hedern, som hindrar en adelsman att bryta mot ett muntligt
löfte.
Äktenskap
Äktenskap i Consaber är ett politiskt och juridiskt arrangemang
för att säkra arvsföljden som dessutom är helgat av Daak.
Eftersom all arvsföljd är baserad på äktenskapet är detta mycket
viktigt. Det är inte alls sällan som brudparet ser varandra för
första gången framför altaret. I ett sådant klimat är det inte
förvånande att män såväl som kvinnor söker kärlek i utom­
äktenskapliga affärer. Kärlek och äktenskap är två helt skilda
saker i Consaber. Kyrkan predikar hela tiden äktenskaplig
trohet, men det är inte så ofta detta efterföljs. Kvinnor håller
sig oftare inom äktenskapet än vad män gör, ofta för att hålla
saker och ting enkla och säkra. Män, å andra sidan, beundras
ofta för deras fertilitet. Denna dubbelmoral är en ofta debatterad
fråga och något som angrips kraftigt av Daaks präster från
predikstolarna.
Utomäktenskapliga affärer ger naturligtvis följder i form av
utomäktenskapliga barn, vilka ofta kallas illegitima barn eller
bastarder. En bastard har inte någon arvsrätt, och lagen tillåter
inte att fadern adopterar en bastard och på så sätt gör honom
till arvinge om inte alla andra legitima arvingar är döda.
Skilsmässor är inte att tänka på. De enda skälen att upplösa ett
äktenskap är om kvinnan har en älskare eller om man i
efterhand upptäcker att paret är närmare besläktat än vad man
trodde från början. Det sistnämnda kostar enorma mängder
pengar att bevisa, så ofta är det enklare för alla inblandade att ta
sig en älskarinna och acceptera bastarder.
den nuvarande hertigen och tillika primoden av Calnia, således
en av Consabers mest inflytelserika män.
Denna tabellsamling, tillsammans med sjökort och ruttböcker,
anses vara statshemligheter. Sekretessen kring dessa är total och
endast långlotsarna ombord på ett fartyg och i nödfall fartygets
kapten har tillgång till tabellsamlingen, sjökort, ruttböcker och
astrolab. De flesta sjömän känner knappt till att dessa finns. Att
lämna ut dessa till icke-bemyndigade personer (alla andra än
sabrier med ett kungligt lotsbrev) anses vara högförräderi och är
ett högmålsbrott straffbart med döden. Det är långlotsens och
kaptenens plikt att se till att dessa inte faller i orätta händer.
Därför förvaras tabellsamling, sjökort och ruttböcker i en
blyfodrad låda, den så kallade kortlådan, som dessutom innehåller
två behållare med lättflyktig och brandfarlig olja som lätt kan
krossas och antändas om skeppet bordas, varefter lådan kastas
överbord. Tack vare blyfodringen sjunker lådan som en sten.
S AM H Ä L L E
Långlotsarna utbildas endast av Consabers långlotsgille. Utan
ett mästarbrev eller lotsbrev från gillet får man inte ta tjänst som
långlots. Det tar omkring tolv år att utbildas till långlots.
En stor del av Consabers framgångar beror också på skepps­
typen sabrier, ett råriggat två- eller tremastat fartyg med
strömlinjeformat skrov och rak, utfallande stäv. Skeppet är
lättseglat och snabbt, och den kan ändå ta hyfsat stora mängder
last. Det är en snabb skeppstyp, dels på grund av sin stora
segelyta, dels på grund av skrovutformningen. Dess stora styrka
är dock dess utmärkta sjövärdighet som gör det möjligt att segla
över havet istället för längs med kusterna. Ungefär hälften av
handelsflottans fartyg är sabrier.
Import
Consaber har inlett en era av kolonialisering och långväga handel
över haven. Man har exempelvis koloniserat Felani-öarna – sju
öar sydväst om Consaber i den norra delen av övärlden. Deras
namn är Folem, Nimo, Ruim, Ryon, Mito, Ralo och Saar, och
de upptäcktes och koloniserades (vissa säger erövrades) av Felani
av Ramesney år 1329 S.T. Öarna står för stor del importen av
arrak, bomull, citrusfrukter, socker, kaffe, tobak och kryddor.
Bomull och kaffe importeras också från Momolan och kaffe,
silke och siden importeras även från Ebhron.
En hel del av dessa varor når aldrig Consaber. Istället seglar
sabriska handelsmän, ibland med väpnad eskort, till andra riken
och säljer sina varor där. Silke och siden och även ylle från
Consaber exporteras med förtjänst till bland annat jargiska
kejsardömet och Melorion. Kaffe och tobak är inte omtyckta i
jargiska kejsardömet, i alla fall inte av kyrkan, så exporten dit
av dessa varor är begränsad.
En del av handelsvarorna kommer ända från Forion och även
från Kryddöarna i Söderhavet väster om Forion.
Gillesväsende
Ett gille eller skrå är en sammanslutning av hantverkare eller
motsvarande som gått samman i syfte att samverka och koor­
dinera verksamheten. Det krävs att man har ett mästarbrev från
en gilles- eller skråmästare för att få öppna egen verksamhet,
samt att det lokala gillet godkänner verksamheten. Stora delar
av Consabers köpmän och hantverkare är samman­slutna i gillen
och det är inte populärt att stå utanför gillet.
Att stå utanför gillet är i bästa fall förenat med trakasserier, i
värsta fall högförräderi. En långlots som står utanför lotsgillet
får inte utöva lotsämbetet och om han skulle göra det ändå så
är det en tidsfråga innan man blir hängd för brott mot kon-
ungens lag. En värdshusvärd som inte är med i sitt gille riskerar
inte lika mycket, men han kommer nästan garanterat att bli
trakasserad av gillet, i värsta fall i form av ren vandalism. Har
man ett mästarbrev från gillet så har man rätt att yttra sin röst i
gillets råd. Det är gillets råd som utser gillesmästaren inom sina
egna kretsar. Gillesmästaren är gillets röst gentemot konungen
och adeln.
Gillen tvingas ofta samverka sinsemellan. Ett typiskt exempel är
en svärdssmed som tillverkar en klinga. Han skickar klingan till
en härdare som härdar klingan, och därefter går klingan vidare
till en svärdsfejare som polerar svärdet och monterar det.
• 22 •
CONS AB E R
Svärdssmederna inom ett visst område måste sälja sina klingor
till en viss svärdsfejare, som bara anlitar en viss härdare för den
sista härdningen. Här råder gott om utrymme för intriger både
inom gillet och mellan olika gillen – mycket av detta sker med
mer eller mindre ohederliga metoder.
Bokföring
En stor del av Consabers ekonomiska styrka är att man ofta vet
exakt var pengarna finns vid ett givet ögonblick. Detta beror i
sin tur på det bokföringssystem som så gott som alla köpmän
och handelsmän använder sig av. Systemet kallas caserisk
bokföring.
Det caserinska bokföringssystemet kom till på grund av cire­
falernas utspridda handelsimperium, då man var tvungen att veta
var pengarna fanns och hur de användes. Det var nödvän­digt att
en kapten skulle kunna redovisa hur pengarna hade använts när
han återkom. Consaber modifierade systemet och började att
använda det. Bland annat började man då dela in en verksamhet
i flera delar. Ägaren var en del, handelshuset en annan del, varje
filial en egen del och varje fartyg en egen del, och så vidare.
Tack vare bokföringssystemet blev det möjligt att hålla ordning
på pengarnas flöde utan att själv vara närvarande.
Myntfot
Myntfoten baseras på denaren, en enhet som funnits i omlopp
sedan det coloniska imperiets tid. I Consaber säger man ”silver”,
inte ”denarer”, även om förkortningen ‘d’ lever kvar. Den
sabriska silvern är lika god som någon annan och värd lika
mycket. I Consaber finns flera olika myntsorter. Det finns
kvartingar (silvermynt vägande ungefär ett halvt gram, värda en
0,25d), cador (av silver, värda 4d), nakon (guld/silverlegering,
värda 12d) och slutligen remerier (av rent guld, värd 252d).
Det finns inget mynt som motsvarar ett pund silver eller en
mark silver. Enheterna ‘pund’ och ‘mark’ används enbart i
räkenskaper. Se även tabell C-1 för en sammanställning.
Consaber har få handelsrestriktioner. I och med att riket är så
beroende av handel kan man knappast ha handelsrestriktioner
utan att det slår tillbaka på den så för riket livsviktiga handeln.
En av de viktigaste restriktionerna är handel med guld. All
handel med guld är förbehållen kronan, men i vissa fall går det
att få dispens. Det gäller oftast utrikeshandel där säljaren inte
godtar skuldsedlar (gäller framförallt handeln med jargiska
kejsardömet) och alltså måste få betalt på något annat sätt. I
sådana fall övertar kronan skuldsedlarna och slår ett antal
guldremerier till samma värde. Ofta följer en flottenhet med
handelsfartyg som bär guldlast som eskort.
Myntfot Motsvarar Förkortning *
1 pund ** 240 silver £
1 mark ** 160 silver (saknas)
1 silver 4 kvartingar d
1 cador 4 silver c
1 nakon 12 silver n
1 remerier 21 nakon R
* Observera att förkortningarna enbart används i skrift.
** Räkenskapsenheter; finns inte som mynt.
Tabell C-1: Consabers myntfot.
CO N SA BER S AM HÄL L E

KOMMUNIKATION

D
e större vägarna i Consaber kallas antingen kejserliga eller kungliga. De kejserliga
vägarna härstammar från det coloniska imperiet och är stenlagda, medan de kungliga
vägarna tillkommit senare, framförallt från år 766 S.T. då Conmore I Förnyaren steg på
tronen och började upprusta de gamla vägarna och bygga nya vägar i riket. De kungliga vägarna
är ofta bredare men de är sällan stenlagda.

Postiljonsverket Normalt sett rider postiljonerna ensamma, men vid viktigare

Consaber har ett primitivt men fungerande postväsende. Det
kungliga postiljonsverket består av ett antal postryttare runt om
i landet som utgår från en postiljonsstation och rider en sträcka
fram eller tilbaka.
Varje postiljonsstation ska hålla två ryttare och ha plats för två
extra ryttare. Dessutom ska det finnas en stationsmästare och
fyra hästar i stallet. Så fort en ryttare kommer i närheten av en
station blåser han i sitt horn för att förbereda stationen på att
det är en ryttare på väg. En ryttare ska då vara beredd att ta
budkavlen och rida vidare omedelbart. När ryttaren kommer
in lämnar han ifrån sig de brev som ska till stationen, varpå de
som ska vidare överlämnas till den nya, utvilade ryttaren. Den
nya ryttaren tar över budkavlen och rider vidare. Den ankomna
ryttaren får därefter vila ut på stationen, han får äta sig mätt och
hans häst blir omskött. Därefter rider han tillbaka till sin
ursprungsstation, eventuellt med brev åt andra hållet.
Det finns tre sorters brev som skickas med postiljoner. Den
viktigaste gruppen är kungliga budkavlar. Dessa måste fram till
varje pris. En postiljon som inte kommer fram i tid (det finns
reglementerat hur lång tid en viss sträcka får ta) med en kunglig
budkavle straffas med fyrtio rapp spöstraff. Att tappa bort en
kunglig budkavle räknas som högförräderi.
Den andra typen av brev är tidender, en slags nyhetsbulletin
eller väggtidning. Dessa skickas ut med oregelbundna
mellanrum, omkring en i månaden, och sätts upp på stationens
anslagstavla. Dessa förmedlar viktigare nyheter till folket, som
till exempel att riket går i krig, nya lagar och så vidare.
Den tredje typen är privata brev. Dessa ska fram, men det finns
inget tidskrav på dem. De kostar en hel del och används därför
av de adels- och köpmän som har behov av brevförbindelse
men som fortfarande tjänar på att inte skaffa sig en egen kurir.
Breven lämnas normalt på postiljonsstationen, men kan om
avsändaren är beredd att betala extra för det skickas ända till
mottagarens dörr. Annars får mottagaren titta in på postiljons­
stationen för att ta emot brevet.
Postiljonerna och stationsmästarna är alltid läs- och skriv­
kunniga, skickliga ryttare och uthålliga män (det finns några
kvinnliga postiljoner men inga kvinnliga stationsmästare). De
är beväpnade och har fyrtio dagars vapenträning om året hos en
lokal länsherre för att de ska kunna försvara sig. Deras hästar är
snabba och och relativt uthålliga. Hästarna är däremot inte
starka och kan alltså inte bära en ryttare i full rustning. Normalt
sett är postiljonerna utrustade med ett svärd, en sköld (röd med
ett posthorn i guld, vilket är kungliga postiljons­verkets vapen),
en kortärmad brynja, en svart ämbetsrock med postiljons­
verkets vapen broderat på vänster sida och ett horn med vilket
man signalerar ens ankomst.
budkavlar reser de i grupper om två eller begär eskort från
konungens vägvakter. Eftersom så viktiga budkavlar går ut ifrån
huvudstaden uppstår inga problem om en station skulle vara
tom. Eventuellt kan stationsmästaren själv ge sig av med brev,
men den tillkomna ryttaren måste då stanna på stationen som
tillförordnad stationsmästare.
En stationsmästare utses alltid bland de övriga postiljonerna.
Ofta är det en äldre postiljon eller en som blivit skadad i
tjänsten som blir befordrad. Detta är det närmaste pension man
kan komma i Consaber. Stationsmästaren ansvarar för de
postiljoner som bor och arbetar på stationen och delar ut
uppdragen bland dessa. Många stationsmästare kopierar också
tidender och sprider ut dessa bland de större byarna i
närheten.
Brev som skickas med postiljoner kommer normalt fram. De
flesta byar har någon som ska till en stad där det finns en
postiljonsstation någon gång i månaden, och dessa får ganska
ofta uppgiften att titta in på stationen, ta reda på vad som står i
tidender och ta med sig brev som ska till personer i hembyn.
Det stora frågetecknet är hur länge det ligger på mottagar­
stationen innan det blir upphämtat.
Alternativet till att skicka brev med postiljoner är att förlita sig
på antingen kyrkan eller på kringresande handelsmän. Att skicka
ett brev med en handelsman som ska åt rätt håll kan ta mellan
en vecka till en månad, och kostar ungefär 1-6d beroende på
avstånd. Att skicka ett brev via kyrkan är något säkrare, men kan
å andra sidan ta lite längre tid. Ersättningen är i så fall ungefär
lika hög och ges i form av allmosor till kyrkan eller klostret.
Konungens vägvakter
De kungliga och kejserliga vägarna underhålls och bevakas av
konungens vägvakter. Det är en beriden styrka som dels
underhåller vägarna och dels patrullerar dem för att skydda
vägfarande. De är normalt bra ryttare och hyfsat skickliga
soldater som är heltidsanställda av kronan för att säkra rikets
vägar. De används ibland som eskort åt konungens postiljoner
om dessa bär på särskilt viktiga meddelanden och har då
skyldighet att ställa upp. De har också skyldighet att ingripa om
någon blir överfallen på eller omkring rikets vägar.
De har rätt att utnyttja postiljonsstationerna för övernattning
och kan i vissa fall även bli utspisade på dessa stationer. Annars
är de oftast hänvisade till milis eller stadsvakt för kost och logi.
Vägvakter kan även begära kost och logi på värdshus i utbyte
mot en ‘vägsedel’, en frisedel som motsvarar en viss summa i
skatt. När det är dags för värdshusvärden att betala sitt tionde
gäller vägsedeln som kvitto på att värden redan betalat skatt till
kronan i form av en måltid och övernattning. Det är natur­

• 23 •
S AM H Ä L L E CONS AB E R

ligtvis hårda straff på att förfalska vägsedlar, så många värds­hus­
värdar är mycket försiktiga med att ta emot dem. Normalt tar
de bara emot dem av vägvakter som de känner.
Vallfartsorter
Något som är vanligt i Consaber är vallfart och pilgrimsfärder
till olika heliga platser. De båda termerna används lite om
vartannat och betyder samma sak
Det finns två orsaker till pilgrimsfärd. Den ena är som bot för
dödssynder, den andra är för att förkorta tiden i den renande
elden. Alla pilgrimsfärder måste ske till fots och man måste själv
genomföra den – man kan inte göra den genom ombud.
Calnia är en av de vanligaste platserna för vallfart och i St Inalys
katedral i Calnia får man sitt vallfartsbevis. Andra vanliga platser
att vallfärda till är Firina nunnekloster, där St Constance togs
upp i Daaks famn i ett ljussken, och Turina, där St Verrete lät
sig bli ihjälplågad för att lätta på böndernas plåga. Ett fåtal
modiga ger sig av på vallfart hela vägen till Tibara.
Pilgrimer känns lätt igen på att de går, på den bruna kappa och
hatt som de måste bära och på vandringsstaven. Pilgrimer garan­
teras alltid mat och husrum i kloster och större kyrkor, och kan
ibland komma ganska billigt undan i vissa värdshus. Väg­vakter
har särskilda order att i synnerhet skydda just pil­grimer, varför
hemliga kurirer ofta är förklädda som pilgrimer.

UTRIKESPOLITIK

D
et är inte särskilt förvånande att Consabers utrikespolitik är koncentrerad på konflikten
med Thalamur. Så gott som hela Consabers diplomatiska kår är inriktad på att vinna
utrikespolitiska poäng mot Thalamur. Man försöker vinna allierade i de cirefaliska
länderna och på Asharinahalvön. Målen är bland annat att lättare och billigare få hyra legosoldater
där, att få Caserion att gå in i västra Thalamur och erövra de stora och bördiga slätter som står
för stora delar av Thalamurs spannmåls- och jordbruksproduktion.

Motståndare Tokon är ett större problem. Dessa stolta barbarer vägrar att
ställa sig under Drakbaneret så länge som Consabers konung
Sabriska diplomater försöker stoppa all handel med Thalamur.
vägrar att svära Draken trohet, och Konungen är allt för stolt
I synnerhet är det jargiska kejsardömet och cirefalierna som
och allt för Daak-trogen för att svära trohetseden till Draken
man försöker påverka. I det första fallet går det ganska lätt.
och kommer inte att göra det om landet så skulle gå under om
Moderkyrkan tycker inte om de ‘otrogna magikerhundarna’
han inte gjorde det.
och ser gärna att de raderas ut från Mundanas yta. Kejsaren är
ett annat kapitel. Dels blir det svårt och framförallt dyrt att
utrota Thalamur och dels innebär det faktiskt en handelsförlust Kolonialpolitik
om Thalamur försvinner. Mörka rykten säger dock att kejsar
Consaber är i en expansiv fas just nu. Fler och fler kolonier
Jargus är för galen för att bry sig.
införlivas i riket, som verkligen håller på att förvandlas till ett
Cirefalierna är svårare att komma överrens med. I och med att imperium. Ett imperium är tvärtemot vad många tror inte lika
Consaber är en konkurrent vad gäller kontrollen över haven med envåldsstyre eller kejsardöme, utan är en samling av stater,
och handeln finns det många politiska fraktioner där som kolonier och riken där en av dem (metropolen) kontrollerar
föredrar att hjälpa fiendens fiende så att man en gång för alla inrikes- och utrikespolitiken i de övriga (periferierna).
blir av med de sabriska jävlarna. Andra hävdar att Thalamur är
Det är Consabers politik att lägga så stora delar av Mundana
den verkliga fienden och kommer att försöka återupprätta ett
som möjligt under sig, för att på så sätt skapa en större marknad
nytt kejsardöme, gärna i Caserion också. Det kan därför vara
och få större resurser till sitt förfogande. Även cirefalierna har
bättre om Consaber står emot Thalamur än att Caserion och
denna politik, så det är fullt möjligt att Mundana får se ett
cirefalierna måste göra det. Den troligaste linjen på lång sikt är
kolonialkrig i framtiden. Förutom det har de flesta områden
att Caserion kommer att stödja Consaber såpass mycket att
som koloniseras något emot att hamna under ett styre som
Consaber överlever men inte så mycket att Thalamur rasar. I så
ligger tvärs över havet.
fall tvingas Consaber koncentrera sig på Thalamur även i
framtiden och blir svagare på handelsområdet. För att upprätthålla kolonierna och för att expandera krävs en
stor flotta. Denna är naturligtvis under uppbyggnad, vilket ger
ett behov på främmande träslag som mahogny och teak, men
Allierade även behov av furu och ek. De förra måste importeras från
Det närmaste direkta allierade som Consaber har är Tokon och kolonierna, medan de senare till viss del är inhemska. Dock är
Alarinn. Det är bara ett fåtal stötestenar som hindrar dessa båda Consabers träbehov monumentalt just nu, och ek och furu
stolta folk att gå ut på Consabers sida i framtida krig. Alarinn har importeras därför utifrån.
problemet att det är svårt att ta sig från alvriket till fronten utan
Man kan iskallt räkna med att få se Consabers rödsvarta
hjälp av sabriska flottan, en hjälp som Consaber har mycket
örlogsfana på allt fler ställen i Mundana. Frågan är hur lång tid
svårt att undvara. Annars har Husens Råd i Kinyen Sina i
det tar innan andra riken följer efter Consabers exempel och
princip förklarat sig villiga att ställa sina styrkor till Consabers
börjar kolonisera de med.
förfogande, förutsatt att husfurstarna ställer upp med folk.

• 24 •
CO N SA BER S AM HÄL L E

FOLKSLAG

D
et finns flera folkslag i Consaber. Alla är vanariska folkslag i grunden och således
ljushyade. Många av Consabers inrikes problem härstammar från slitningarna mellan de
olika folkslagen. Utöver människofolkslagen så finns det också alver, dvärgar, tiraker och
misslor i Consaber, vilket gör det kulturella livet än mer turbulent.

Den typiske... livstid för sin post är det enda sättet att avsätta någon i princip
att ha ihjäl honom, vilket man också gör om man anser att
Det som står nedan under rubrikerna ‘Den typiske...’ är egent­
överhuvudet vanstyr och missköter sitt ansvar. Det är nästan
ligen en missvisande bilden av respektive folk, som beror på
accepterat att mörda ett överhuvud för sitt folks bästa – man kan
fördomar av utlänningar eller andra folk. Tag därför ‘den
dock knappast visa sig bland folk då man faktiskt är en mördare.
typiska’ beskrivningen med en nypa salt.
Däremot är det helt oacceptabelt att mörda ett överhuvud för
Samma sak gäller för beskrivningen av andra folkslag än de att själv fylla luckan efteråt.
sabriska conrierna, tokon och perennerna. Detta rör sig om
Många är de tokonska tragiska hjältar som omsjungs för att ha
typiska sabriska fördomar om dessa andra folkslag, så tag även
dräpt en vanstyrande furste för att därefter försvinna upp i
dessa med en nypa salt.
bergen. Således är det bäst för dessa överhuvuden att styra sitt
folk väl, och för det mesta gör de det.
Tokon
Tokon är ett folkslag som inte har utvecklats så mycket från sitt Den typiske tokon
ursprung. De är korta och kraftiga med hår som oftast går i
En typisk tokon är, paradoxalt nog, individualist. Han tror på
skalan från svart till brunt och rött. Ögonen är oftast gröna, blå
sin egen frihet och vägrar att underställa sig någon annan. Han
eller grå. Tokon bor i ett område som sträcker sig runt om
följer sin klanfurstes order för att det är för hans klans bästa och
Alarivikens norra del, från en del in i Alarinn till en del ner i
han lyder sin hustrus och sina vänners råd i ämnen som de vet
hertigdömet Calnia. Ursprungligen levde de i hela Consaber
mer om än han själv.
och Alarinn, men är nu begränsade till hertigdömet Tokon och
dess omgivningar. Han är troende i den Gamla Tron, men det tar sig mer i form
av respekt för Gudarna och de som tolkar deras röst än aktiv
Tokon lever huvudsakligen i ett klansamhälle. Undantag finns,
tillbön. Han följer sin heder i allt, ljuger inte om han kan
huvudsakligen i norra Calnia där de lever i ett feodalt samhälle.
undvika det och genom allt är han sin egen och ingen annans.
Klansamhället är baserat kring ett hus eller klan, som kan dra
Han är en god kämpe som inte ger upp för den sak som han
sin ättelinje bakåt i tiden till en viss anfader, efter vilken huset
förutsatt sig.
är uppkallat. Inom varje hus finns sedan ett antal familjer.
Hans stora nackdelar är en överdriven stolthet för sin egen
Varje familj styrs av ett familjeöverhuvud. Familjeöver­huvud­
person och sin klan, samt att han med stor sannolikhet är
ena utgör ett råd som lyder under en klanfurst. Samtliga
obildad. Väldigt få tokon kan läsa och skriva, men de flesta kan
klanfurstar styr över alla familjer i sin klan. Klanfurstarna lyder
läsa tecken i terrängen och alla kan sin familjs historia långt
slutligen under en överkung, även kallad ardrigh. Ledarna är
bakåt i tiden.
alltid valda enligt ett demokratiskt system. Det är baserat på det
faktum att enligt tokonisk lag tillhör en viss mark inte en enskild En tokon är inte så överdrivet förtjust i sabrier och ser ingen
person, utan de personer som bor på den, det vill säga klanen. orsak att tvingas att underställa sig konungen. Han är förbannad
Överhuvudet för klanen eller familjen är således den person som över att Konungen brutit traditionen och inte svurit trohet till
förvaltar marken med klanens eller familjens tillåtelse. Draken, och framförallt anser han att det inte är Calnias sak att
styra Tokon. Han har en väldigt stark pliktkänsla gentemot familj
Varje form av överhuvud, från familjeöverhuvudena till ardrigh
och klan, och en alldeles för överutvecklad hämndlystenhet.
är ansvariga inför sitt folk. Eftersom ett överhuvud väljs på

Släktskap mellan folkslag

De olika folkslagen som finns i Consaber och
Thalamur är till stor del rester av de folkslag som
fanns under det colniska imperiets tid, i form av
coloner och ur-tokon. Ny blod har tillkommit
huvudsakligen i form av cirefaliska influenser.
Schemat till höger ger en översiktlig bild av
släktskapen mellan folken. Observera att folkslag
inom parentes är utdöda.

• 25 •
S AM H Ä L L E
Typisk tokon Typisk conrier
Den västlige tokon går klädd i triubhas, en enkelt tunika och en
rejäl pläd, medan den östlige tokon går klädd i en breacam feile
vikt på alarialvernas sätt, med en enkel tunika under. I bältet
sitter en rejäl dolk och det är ofta en andra dolk i ena stöveln.
Är det kallt drar han en rejäl fäll över axlarna.
Tokon har sällan vapen på sig. Ett ordspråk säger att ”det finns
en tid då svärden talar, men fram tills dess hänger de bäst på
väggen.” Tokon har sällan svärdsskidor. Är det ofärd går de med
naken klinga eller med svärdet insvept i en rejäl läderbit eller
skinnfäll. Annars lämnar de svärdet hemma.
Conrier
Conriernas anfäder är dels de tokoniska urinvånarna i området
och dels de coloniska ockupanterna. De har ärvt dels en strikt
samhällsstruktur från colonierna, dels en pliktkänsla från tokon,
vilket har lett till det nuvarande feodala samhället.
Conriernas samhällsstruktur är huvudsakligen baserat på tjänst
och gentjänst. Då det utvecklats i en tid då pengar var ovanliga
som bäst var man tvungen att byta tjänst mot gentjänst. Detta
har lett till en krigarklass som specialiserat sig på krigföring, och
i utbyte mot det skydd som de utgör mot grannar och stråtrövare
närdes de av den bondeklass som också växte fram. Krigaren
svor trohet till de som han beskyddade, som i sin tur svor trohet
till krigaren som de närde. Liksom de flesta yrken ärvdes
krigaryrket från far till son och en krigande adel växte fram.
Numera håller svärdsadeln på att ersättas av en tjänstemanna-
adel, då krigandet inte längre är en sysselsättning för de som har
råd med det. Tvärtom, de som har råd försöker i högsta grad
undvika krigandet. Denna omstrukturering av krigsmakten har
inneburit att ‘tjänst och gentjänst’-principen sakta börjat
försvinna ur samhället, för att ersättas av två andra samman­
fogande faktorer: dels nationalismen, då man mer och mer ser
landet Consaber som idealet och inte kungen, och dels pengar.
• 26 •
CONS AB E R
E n Typisk perenner
conrisk man ser på en häst som en plats att sätta en kvinna på,
eller i värsta fall som ett transportmedel, men han föredrar helt
klart att gå eller att ta en vagn, trots att lagen påbjuder att endast
adeln har rätt att rida. Då denna lag har sitt ursprung i att endast
krigare (som senare blev adeln) behövde rida och dessutom inte
ville ha något som hotade dem ser conriern denna lag som
något förlegat och obehövligt. Andemeningen med lagen är ju
att ridande folk är krigare, och krig är något som conrier anser
vara förlegat. För att ytterligare poängtera det förlegade i denna
lag vägrar ofta den manlige conriern att rida och sätter gärna en
kvinna till häst. Trots detta har lagen varit kvar i bruk,
huvudsakligen på grund av att perenniska adelsmän vill ha den
kvar.
Conrierna är ett stolt släkte. De är medvetna om sin långt
gångna samhällstruktur, och är ytterst lojala mot den. Man har
vunnit sin självständighet genom järnhård disciplin och lojalitet.
Conrier anser sig ha ett betydligt bättre samhälle än till exempel
Thalamur.
Conrierna har mer ljust tonade hårfärger, från blond till mörkt
brunt, medan ögonfärgerna mestadels är blå, grå eller bruna.
Den typiske conriern
Den typiske conriern är en stolt och snobbig man. Han är
civiliserad, kultiverad och i många fall läskunnig. Han anser sig
vara rättmätigt överlägsen alla andra folkslag, en civilisationens
bålverk mot barbariet och skapelsens krona. Han blir djupt
chockad över ociviliserat uppträdande, men när han väl kommer
över chocken kommer han att visa ett visst löje och förakt över
‘barbarerna’. Förr eller senare kommer han att försöka omvända
barbaren från oordningens kaos till civilisationens välsignelser,
och blir djupt personligt förolämpad om han misslyckas.
Människan är som sagt var skapelsens krona, och conriern ser
människans skapelser som värda långt mer aktning än naturen i
CO N SA BER
sig. Således är conriern mer lagd åt konst, litteratur, vetenskap
och mänskligt skapande, och inte särskilt mycket naturmänniska.
Naturen är i bästa fall en resurs, i värsta fall ett otyg.
Conriern anser att hans plikt är mot samhället, civilisationen
och det sabriska riket, inte mot en överordnad länsherre eller en
konung. Monarken är civilisationens ledare, och som
administratör av den sabriska civilisationen är konungen värd
aktning, inte som ättling till Conner I eller överordnad
länsherre.
Den typiske conriern bär inte rustning. Det är inte hans uppgift
att kriga. Den uppgiften överlåter han med glädje åt gemene
knektar och nordbor. Själv tar han hand om uppgiften att leda
dem i fredstid mot civilisationens höjder. Däremot bär han ofta
ett lätt calanasvärd, ett något tunnare, smalare och mer väl­
balanserat stridssvärd, vid sidan. Conriern anser nämligen att
svärdsfäktning är en högt aktad social konst (i alla fall med de
lättare calanasvärden och en dolk) och utövar denna med lust
och glädje, så länge han slipper göra det på slagfältet.
Conriern illustreras ofta som en blond ung man med blå ögon,
klädd i en löjligt kort kjortel och en kort mantel, ofta med en
mycket blickfångande blygdkapsel i grenen. Svärdet hänger
alltid i sidan i ett bälte från höger axel till vänster höft, och han
håller sin huvudbonad under vänster arm. Han är så gott som
alltid rakad och välfriserad och uppträder något kokett.
Perenner
Perennerna är ett blandfolk av tokon och conrier som på senare
tid kommit att bli mer och mer isolerade på Urma Bréann.
Lustigt nog har det blivit perennerna som behållit det gamla
Consabers värderingar, efter att Tokon återgått till sina gamla
traditioner och conrierna blivit mer civiliserade. Därmed har
perennerna kommit att behålla den feodala ordningen till skill­
nad från conrierna. De ser sig bundna av tjänst och gentjänst
snarare än av ett samhällskontrakt eller av pengar. Således är de
mer lojala till konungen som person, inte Consaber som rike.
Perenner utgör den stora delen av Consabers befolkning. På
Urma Bréann är de helt dominerande och utgör mer än 90% av
befolkningen, medan på Danbréann utgör de bara hälften av
befolkningen. Ändå är det conrierna som dominerar politiken,
huvudsakligen på grund av att de innehar större delen Consabers
maktpositioner. Den som tror att perennerna är kuvade och
lydiga undersåtar tror dock fel. En conrisk adelsman må ha hur
mycket som helst att säga till om, men om han styr orättvist eller
bryter mot lagen i sitt styre så kommer perennerna att säga ifrån.
Fler än en gång har en conrisk adelsman som försöker utnyttja
sin position till egen vinning funnit att han har ett mycket ilsket
bondeuppror på halsen, ofta med stöd från perenniska adelsmän
i området.
Perenner är ofta brun- eller svarthåriga, men en liten del är
rödhåriga. De har bruna ögon och är ofta kraftigt byggda. De är
något kortare än conrier men något längre än tokon. Skägg och
långt hår är vanligt.
Den typiske perennern
Den typiske perennern är en robust herre, med kraftiga muskler
av alla typer, inklusive en vältränad ölmuskel. Han är snar till ett
• 27 •
S AM HÄL L E
skratt som är bullrande och hjärtligt, väldigt olikt conrierns
koketta flin eller oljiga leende. Han går klädd i en lång kjortel
med ett brett bälte i vilket dolken och svärdet hänger och han
har en lång mantel hängd över axlarna, ofta pälsfodrad. Han bär
aldrig de fåniga tunna handskarna som conrierna har, utan de
kraftiga och fodrade hanskarna från norr som är närmare
pansarhandskar än vanliga vardagshandskar.
Perennern är förtjust i de gamla kämpalekarna och finner de
sydländska banketterna något löjliga och tråkiga. Han finner de
sydländska danserna fåniga, och finner det slöseri med tid att
dansa med en hovdam för att vinna hennes hjärta. Däremot slåss
han mer än gärna för hennes gunst i nästa tornerspel och vinner
gärna ära åt sig och sin dam med sin lans och sitt svärd. Vidare
älskar han de öppna haven, de karga hedarna, de grönskande
skogarna och de snötäckta bergen.
Den perenniska adelsmannen ser krigandet som sin uppgift. Att
försvara konungen med svärd och sköld och att dö i konungens
tjänst är perennerns högsta mål. Till skillnad från conriern, som
är lojal till Consaber som nation, är perennern fortfarande lojal
mot konungen som person. Perennern är troende och lyder den
sabriska kyrkans bud. Likaså är perennern lojal mot överordnade
såväl som underlydande, han står vid ett givet ord som om det
vore konungens lag eller Daaks bud och han håller hårt på sin
heder. Ve den som förolämpar en perenner.
En adlig perenner avbildas fullt rustad på en stridshäst med lans,
medan en ofrälse perenner normalt avbildas som en skogsman i
grönt med långbågen på axeln. Möjligen kan han avbildas som
kapten på ett av konungens örlogsfartyg. Han är en manna­
ledare och krigare, vare sig det rör sig om en riddare till häst, en
kapten över bågskyttarna eller kapten på ett fartyg.
Neromenzer (thalaskier)
Neromenzerna är det vanligaste folkslaget i Thalamur och kallas
därför ofta för thalaskier. Detta är dock felaktigt, eftersom
‘thalaskier’ är en benämning på invånare i Thalamur, medan
‘neromenzer’ är namnet på folkslaget. Neromenzern har svart
eller brunt hår och är mörkare i hyn än vanliga vanariska
folkslag, kanske på grund av ett nära släktskap med cirefalierna.
Neromenzer är ganska ovanliga i Consaber. Man kan hitta dem
i hamnstäder, olika köpmannagillen, i nordligaste Uriens vid
gränsen mot Colonan, och i sydligaste Uriens i ett fåtal städer.
Neromenzer är näst intill förföljda i Consaber, vilket är
förståeligt med alla århundraden av fiendskap med Thalamur.
Detta gör att neromenzer i Consaber ofta är hunsade och
kuvade, men en neromenzer i sin rätta miljö (Thalamur) är stolt
och absolut övertygad om att han är skapelsens krona.
Ebhroniter
Ebhron, ett stort kejsardöme ostsydost till sydost om Consaber,
är en potentiell militär allierad. Man har omfattande militärt
utbyte, men än så länge inga allianser. Detta gör att det pågår en
omfattande handel med Ebhron, och det finns några ebhroniter
bosatta i Consaber.
Ebhroniterna är ett vanariskt folkslag, ofta mörkhåriga och
mörkögda, ca 180 cm långa och bastant byggda. De anses vara
rättskaffens och hederssamma, men något för patriotiska och
S AM H Ä L L E
stolta. Ebhroniterna använder regelbundet magi för att navigera
över öppet hav. Som tur är är ebhroniterna inte särskilt
expansiva av sig och i princip självförsörjande, vilket gör att de
inte är något handelsmässigt hot på haven. Det är bara lyxvaror
som exporteras till Ebhron.
Pyar
Pyar-alverna har man ingen särskild åsikt om. I och med att de
smälter in så bra i den mänskliga kulturen ses de helt enkelt på
som långlivade människor. Det är inget särskilt med dem, i och
med att de har lärt sig att leva på ett sådant sätt att man inte
märker av deras förbannelse. De har ett något mindre fördelaktigt
rykte som köpmän, då de ofta kan vänta på bättre tider
generationer senare och har hur mycket tålamod som helst.
Däremot har de gott rykte som adelsmän: alltid erfarna, alltid
visa, alltid kompetenta och alltid modiga (i och med att de har
kompetensen att vara det). Tjugoåtta adelsfamiljer i Consaber är
av pyars stam, och den mest kända och mest välrenommerade
är förmodligen familjen Elisari.
Léaram
En sabrier ser en alarialv (ett vanligt namn på léaram-alver) som
en slags alvisk Tokon, en ädel vilde som vördas som man alltid
vördar äldre varelser. De får alltid ett skimmer av vemodighet
över sig, kanske på grund av förbannelsen, kanske på grund av
något annat. Urmasabrier identifierar sig lättare med alarialverna
än sydlänningarna och är de enda som kan tänka sig att acceptera
léaram som jämlikar, även om lagen inte gör det.
Ibland vinner en del léaram ryktbarhet även i Consaber. Ett av
de mest kända exemplen är Kiyona Nentari sìol Dah’Touin,
som tillsammans med sin älskare vunnit stor gunst hos Hans
Majestät. Arketypen av alarialverna är just detta: en vandrande
ädel krigare, klädd i pläd, utan riddarbälte, kedja och sporrar,
men som däremot bär sin heder med stolt hjärta och
carwelansvärdet på ryggen, en person som är villig att offra liv
och lem för en främmande konung, ofta på grund av en älskad
i detta främmande land, och som slutligen alltid går ett tragiskt
öde till mötes.
Léaram-alver finner man oftast i Felosi, där nästan hälften av
invånarna är léaram-alver, totalt nästan 25.000 personer. Dessa
hör huvudsakligen till huset Rudani och har vissa särskilda
privilegier som nästan gör Felosi till en alarinnsk koloni.
För många människor i Rhung-Alari-området är léaram
personifieringen av den alviska Förbannelsen och de flesta
associerar ‘alviska’ med den alarialviska dialekten, felya alarina.
Misslor
Misslesläktet är ovanligt väl representerat i Consaber. Det går
ungefär en missla på femtio människor. Förmodligen beror det
på att Consaber är ett rike som är mycket likt det land de en
gång kom ifrån, och att de således lätt kan identifiera sig med
förhållandena i riket. I och med att det finns så många misslor
så får de till och med göra sig hörda i konungens plebejför­
samling.
• 28 •
CONS AB E R
Misslor delar in sig i så kallade nationer, efter geografisk
spridning och efter liknande seder och bruk. En misslenation
samlas ungefär var femte år till ting, där man beslutar saker som
enbart rör misslor samt umgås och festar. Normalt sett inträffar
dessa ting oavsett om man egentligen får hålla ting eller inte i
landet man är. I Jus Magna står det ingenstans att misslor får
hålla ting, men å andra sidan står det inte heller någonstans att
de inte får hålla ting, så kronan låter misslorna hållas. Det finns
tre misslenationer i Consaber. Östsabria nation omfattar misslor
i Alarinn, Tokon och nordöstra halvan av Urma Bréann.
Västsabria nation omfattar misslor i nordvästra Uriens, Calana
och fristaten Pereine. Danasabria nation omfattar misslor på
Danbréann. Var och en av dessa nationer har rätt att sända en
representant till Plebejförsamlingen.
Knappt någon människa försöker lära sig misslespråket la’itha.
Dels är det fruktansvärt svårt för utomstående, då det inte har
någon som helst släktskap med något annat språk på Mundana,
och dels behövs det normalt inte. De flesta misslor förstår
sabriska (eller andra människospråk) tillräckligt bra för att kunna
kommunicera obehindrat. I och med att misslor mest umgås
med misslor har la’ithan lyckats kvarstå som misslornas
modersmål.
Dvärgar
Dvärgarna i Narekh-Renk-Ghor spelar en viktig roll för
Consaber. Förutom att de är de enda som bistår med kvasr så är
de också de bästa smederna, stenhuggarna och grovmekanikerna
i området, och konsulteras ofta i dylika ärenden. Eftersom de
dessutom har ett stort spannmåls- och köttbehov förekommer
det livlig handel mellan Narekh-Renk-Ghor och Consaber i
övrigt.
Zolod-dvärgar finns i de större städerna, framförallt Calnia och
Uriens. Dessa lever inte i särskilda kvarter eller ghetton, vilket
annars är vanligt, utan bosätter sig lite här och var i huvudstaden.
De livnär sig huvudsakligen på handeln mellan Narekh-Renk-
Ghor och Calnia, samt mellan Kholon-Renk-Roghan och
Uriens. Dessutom sysselsätter de sig som hantverkare.
Dvärgarna har ingen särskild representation i Consaber. Ett par
gillesrepresentanter i plebejförsamlingen kommer från klan
Zolod. Dessutom har Narekh-Renk-Ghor en fast diplomatisk
representation i Consaber. Även om denna teoretiskt sett inte
har något inflytande över Consabers lokala politik så konsulteras
de ofta i frågor som rör Narekh-Renk-Ghors närområde och
relationer med dvärgar i övrigt.
Tiraker
Tiraker, framförallt av Frakk-stammen, kan man hitta längst i
norr i Tokonmassivet och i Urmamassivet. De gör ibland räder
ner mot Tokon, norra Calana och norra Uriens. Tiraker är
allmänt misstrodda och i norr till och med hatade. Det är inte
lämpligt för mer fridsamma tiraker att visa sig i norra Uriens
eller i Tokon, i alla fall om han vill behålla pälsen. Inte heller
bör tiraker ge sig på sabriska fartyg till sjöss.
CO N SA BER GEO G R AFI

KAPITEL TRE

GEOGRAFI

C
erec Tzorcelan hade en formidabel utsikt från slottet Dun­
baton. I norr och öster steg de höga bergstopparna i
Urma­massivet högt ovanför den lilla byn som slottet
skyddade. Den strida och snabba floden Baton rann ner mot
sydväst I söder möttes hans blick av den djupa och grönskande
dalen som lyste i all sin prakt i solljuset.
Under färden till slottet Dunbaton hade Tzorcelan och hans värd
ridit genom ett av de mest omväxlande landskapen han någonsin
sett. Kusten vid Uriens var klippig och brant, men längre in hade
de ridit genom omväxlande öppna fält och höga bokskogar.
Slutligen hade de kommit upp i bergstrakterna i grevskapet
Baton, där han hade överväldigats av de höga bergen, den klara
luften och de glada byarna nere i dalarna.
Plötsligt hörde han hur riddar Frederick Deluvien av Dunbaton
kom upp på tornets tak.
”Min far hade samma vana”, sade riddaren. ”Han brukade också
njuta av utsikten från det här tornet.”
Tzorcelan vände sig halvt om, fortfarande med armbågarna mot
bröstvärnet. ”Och ni?” frågade han. ”Brukar ni också njuta av
utsikten härifrån?”
Frederick Deluvien satte sig på bröstvärnet och blickade ner mot
vägen mot porten, där en ensam ryttare kom ridande på en hårig
bergsponny, en ryttare klädd i en grönrutig pläd av den typ som
var så typisk för alarialverna.
Frederick skrattade och skakade på huvudet: ”Inte på senare tid,
min baron. Jag har fått annat att vila ögonen på.”

• 29 •
GE OG R A F I CONS AB E R

GEOGRAFI

C
onsabers geografi domineras av dess splittring i en nordlig del på fastlandet och en
sydlig del på ön Danbréann. Även demografin domineras av denna uppdelning. Halvön
i norr, Urma Bréann, är huvudsakligen befolkad av tokon och perenner, medan
Danbréann huvudsakligen är befolkad av conrier. Danbréann är ganska låglänt utom i
Danamassivet. Urma Bréann är desto klippigare, utom i syd och sydväst.

Urma Bréann riktning. Dess högsta toppar ligger 800 meter över havet, men
de fångar upp rikligt med regnvatten som rinner ner mot havet
Halvön i norr, Urma Bréann, har mycket variernade terräng.
i floderna Tuirn och Fen.
Dess centrala delar utgörs av det otillgängliga Urmamassivet
med sina snöklädda toppar. Norr om Urmamassivet finns
Rinya­skogen en blandskog som befolkas av Henéa. De södra Rinyaskogen
delarna finns bördigs slättmark som blandas med områden av
Mitt emellan Tokonmassivet och Urma­mass­ivet, där kalla och
kuperad terräng och mindre lövskogar. De västra och nord­
fukt­iga vindar från alari­viken pressas in mellan de båda bergs­
östra delarna är mestadels karga och klippiga bergs- och
mass­iven och av­ger rikligt med nederbörd, finns ett brett
hedlandskap. Det finns dock en hel del bland skog även i detta
skogs­­täckt område. Huvud­sak­ligen är det bland­skog, där den
område.
västra delen har ett stort inslag av barrskog och den östra delen
huvud­sakligen är lövskog. Mittdelen av skogen är en mycket
tät blandskog. Detta är ett av de områden som bebos av henéa-
Urmamassivet alver. Den fruktas med rätta av de som bor i närheten av den
Centralt på Urma Bréann ligger Urmamassivet. Det är och få vågar ens gå i närheten av gränsen till henéas jaktrevir,
visserligen en bergstrakt, men den sträcker sig som mest 1400 som mark­eras av skallar från vildsvin, hjort, grävling och en
meter över havet. Det hindrar dock inte att bergsmassivet är och annan dvärg, alldeles i utkanten på den enorma och
högt, svårtillgängligt, snötäckt och öde. Från bergen rinner två mycket täta skogen.
större floder, Uriens ner mot västkusten och Sema ner mot
Rinyaskogen är finns omnämd på flera ställen i Consabers
sydkusten.
historia. Det är bland annat härigenom som tokon marscherade
för att nå Nantien och skära av thalaskernas armés försörjnings­
Olandet linjer under Femte thalaskiska kriget. Marschen höll på att sluta
med katastrof, då henéa uppfattade det som ett invasionsförsök,
Olandet är en bit i Urmamassivet som inte står under sabrisk
men arméns härförare Danach Röde lyckades komma i kontakt
kontroll. Formellt sett är det en del av Consaber – ett faktum
som helt förbigått de tiraker som härjar i bergen.
Det finns ett smalt pass, Vargpasset, som förbinder grevskapen
Felosi och Calnia. Det är mycket snabbare än både sjö- och
landvägen runt Urmamassivet, men det har dåligt rykte. Flera
karavaner, transporter, kurirer och resande har överfallits av
tiraker i Vargpasset.
I olanden finns även den okända Karnag-grottan som innehålla
sällsamma grottsalar och mysterier från en tidigare tidsålder. Se
sidan 54 för mer information om detta grottsystem.

Danbréann
Danbréann är ganska låglänt utom i Danamassivet, ett
bergsmassiv på öns östra och centrala del, som har en högsta
höjd på 800 meter över havet. De västra delarna täcks av
lövskog. De norra delarna är relativt regnfattiga och saknar
betydelse som jordbruksmark. I sydöst finns de bördiga
områdena, speciellt runt floden Tuirn. De östligaste delarna av
Danbréann är torra och ogästvänliga. Här finns en besvärlig
terräng med många djupa raviner och svårforscherad snårskog.

Danamassivet
Danamassivet ligger centralt på ön Danbréann. Det är en
bergskedja utan snötäckta toppar som sträcker sig i öst-västlig

• 30 •
CO N SA BER
med och förhandla med Henéa, så att tokon fick fri lejd genom
skogen. Denna fria lejd var därmed en av de händelser som
bidrog till att Femte thalaskiska kriget slutade med sabrisk
seger, trots att staden Firina föll.
Vid fyra tillfällen har man försökt införliva henéa och
Rinyaskogen under Consabers fana. Dessa försök har aldrig lett
till något gott. Vid samtliga tillfällen har pyar- och léaram-
alverna i Consaber kraftigt motsatt sig det hela. Consaber har
aldrig lyckats erövra Rinyaskogen. Man kan inte belägra
alverna då de är helt självförsörjande och man har enorma
problem att erövra skogen med våld, då normal slagordning
inte fungerar i en så tät skog och henéa är gerillaspecialister.
Detta gör att henéa inte tycker om besökare. Det kan tyckas
lite långsint, men alver lever som alla vet ganska länge och har
gott minne.
Tokonslätten
Tokonslätten är ett stort område i nordöst som till största delen
består av hedlandskap och djupa barrskogar. Landskapet är
kuperat med mjukt rullande kullar och berg. Här och var finns
djupare raviner. Området avgränsas av floden Touk i väster,
Alariviken i söder och Tokonmassivet i nord och öst. Största
delen av området utgörs av Tokon som en del av Consaber. De
sydöstra delarna tillhör dock Alarinn. Drakskogarna är ett stort
område i öster som är mycket otillgängligt (se sidan 53).
Tokonmassivet
I norr höjer sig det enorma Tokonmassivet som en gräns mot
ödelanden och de stora slätterna. De höga snöklädda topparna
sträcker sig till höjder uppemot 4000 meter över havet. Från
dessa berg rinner floderna Nantien, Touk och Níe ner mot
havet.
Detta område är nästan helt öde. En del nordliga barbarer vågar
sig ibland upp hit, det bor en del tirakstammar i hela bergs­
kedjan, i dess nordöstra delar bor och lever en del tokon och i
sydost lever en hel del tiraker på gränsen till Alarinn. I det
nordvästra hörnet av bergsmassivet finns flera dvärgfästen som
har nära kontakter med Colonan.
Floder
Consaber är känd för sina många floder av varierande karaktär.
Vissa är snabba och farliga medan andra flyter stilla i
meanderbågar ned mot kusten. De nio viktigaste floderna
beskrivs nedan:
Felas: Den nedre biten av denna flods lopp utgör gränsen
mellan grevskapen Skywif och Felosi, medan den övre biten
vattnar Felosis ganska bördiga landskap.
Mater: Floden Mater utgör grevskapet Firinas södra gräns. En
stor mängd timmerflottning sker på floden, var nedre lopp är
ganska makligt.
Nantien: En grund och bred flod som utgör Consabers
västligaste gräns. Väster om Nantien ligger fristaten Colonan.
Söder om Nantien ligger hertigdömet Uriens.
• 31 •
GEO G R AFI
Níe: Floden Níe är gränsen mellan Alarinn och Consaber. En
hel del flodhandel mellan Tokon och Léaram förekommer
längs floden.
Rames: Rames är en kort och strid flod som mynnar ut vid
Ramesney.
Sema: Denna flod har sin källa vid dvärgafästet Narek-Renk-
Ghor och utlopp i Calniabukten.
Touk: Floden Touk rinner från Tokonmassivet ner i Alariviken
och utgör gränsen mellan hertigdömena Tokon och Uriens.
Vid dess mynning ligger Intouk.
Tuirn: Tuirn är en långsam flod som rinner rakt igenom
staden Turina.
Uria: En snabb och farlig flod från Urmamassivet till
Thalahavet.
Klimat
Danbréann har ett ganska behagligt klimat med heta somrar,
regniga vintrar, där temperaturen sällan går under nollsträcket.
På Danbréann snöar det sällan, inte ens i det bergiga Dana-
massivet eftersom det inte är högre än 800 meter. Under våren
och hösten så drabbas Danbréann ibland av tropiska stormar
som drar in från havet i söder. Om inga tropiska stormar
drabbar ön så får de östra delarna av Danbréann sällan speciellt
mycket nederbörd.
De södra delarna av Urma Bréann har ett tempererat klimat
med varma somrar och ganska kalla vintrar. De sydvästra del­
arna är betydligt regnigare än de östra delarna där det många
gånger kan bli svår torka under sommaren. Trots dessa problem
så utgör ändå området Consabers kornbod. På de höga
Urmamassivet kan dock vädret vara mycket mer besvärligt,
speciellt på vintern då snödjupet kan vara avsevärt.
De nordvästra delarna av Consaber är karga eftersom man inte
har speciellt mycket nederbörd. Å andra siden blir vintrarna
inte speciellt stränga.
Tokon har ett ganska besvärligt klimat med varma och torra
somrar och mycket kalla vintrar med mycket snö. Landet
lämpar sig inte för odling utan man livnär sig mest på
boskapsskötsel. I delar Tokonmassivet ligger snön året runt.
Medeltemperaturer i landet kan avläsas i tabell C-2 nedan.
Månad Tokon Danbréann Urma Bréann
Januari –10°C +3°C –2°C
Februari –8°C +6°C –1°C
Mars –2°C +9°C +4°C
April +5°C +12°C +8°C
Maj +13°C +15°C +12°C
Juni +17°C +20°C +18°C
Juli +23°C +24°C +22°C
Augusti +20°C +25°C +23°C
September +12°C +20°C +19°C
Oktober +5°C +14°C +13°C
November –1°C +8°C +7°C
December –8°C +5°C ±0°C
Tabell C-2: Medeltemperaturen i Consaber.
GE OG R A F I
STÄDER
E
n sabrisk stad sjuder av liv. Få städer är lugna och stilla, utan det händer alltid saker och
ting i dem. Verksamheten i städerna börjar tidigt på dagen och först upp är bagarna,
varefter resten av staden långsamt vaknar ur sin nattliga slummer. Därefter håller stadens
aktiviteter igång till långt in på kvällen då stadens portar stängs.
En typisk stad i Consaber
Den typiska sabriska staden har vuxit upp kring någon av tre
platser: en skyddad vik, en plats där två eller fler vägar korsar
varandra, eller kring en borg. Den skyddade viken är en natur­
lig ankarringsplats för båtar och fartyg under oväder och även
en naturlig plats att utgå ifrån vid fiske. Därför uppstår det ofta
fiske- och hamnstäder kring en sådan plats. Firina och Calnia
är typiska sådana här städer.
Vägkorsningar är naturliga mötesplatser för resande. Därför är
det också naturligt att förlägga värdshus, övernattningsplatser
och marknadsplatser på sådana ställen. Runt dessa växer det så
småningom upp en by. Om platsen är den rätta kan byn växa
vidare till en stad. Salston Tor och Intouk är två exempel på
sådana här städer.
En borg börjar ofta som en herrgård, där en riddare eller baron
bor och har som utgångspunkt för sin maktsfär. Herrgården
förstärks med tiden och blir befäst, för att så småningom bli en
fulländad borg. Allt eftersom borgen växer och blir starkare
och bättre som försvarsverk så dras också omgivande folk dit
för att leva i beskydd av borgen. Dessutom är borgen alltid i
behov av vissa resurser såsom mat och arbetskraft, varför det är
naturligt att de som kan bistå med dessa resurser dras dit. Med
tiden blir befolkningen så stor att den får stadsprivilegier.
Uriens är typexemplet av en sådan stad.
Sanitet är en sak som man inte känner till särskilt mycket om.
Det normala sättet att göra sig av med hushållsavfall är att kasta
ut det på gatan, där kringströvande svin och råttor tar sig an
uppgiften att få det att försvinna. Det är ytterst få städer som
har någon form av kloaksystem eller för den delen ens några
stenlagda gator, så normalt brukar en stads gator förvandlas till
lersörja efter stormregn eller långa perioder av nederbörd.
Vatten hämtas ur gemensamma brunnar på stadens gator och
torg. Allt detta sammantaget innebär att städer är ypperliga
tillhåll för epidemier.
Vidare är städer ofta en mardröm ur brandsynpunkt. Eftersom
en stor del av byggnadsmaterialet i ett hus är trä, även i ett
stenhus, så finns det gott om bränsle utifall att en eld skulle få
fäste. Dessutom ligger husen nära varandra, varför eld sprider
sig oerhört snabbt från hus till hus. Avsaknad av organiserat
brandförsvar gör naturligtvis sitt till.
Städernas styre
Den stora skillnaden mellan en stad och en by är att en stad
alltid har stadsprivilegier. Detta innebär att staden inte längre
betalar skatt till de adelsmän som äger eller förvaltar den mark
där staden står, utan att staden enbart svarar inför kronan.
Vidare så styr staden sig själv med ett inhemskt råd som stadens
skråmästare själva får utse. Stadens råd leds av antingen den
• 32 •
CONS AB E R
länsherre som äger marken runt omkring staden, eller om
staden är tillräckligt stor av en av konungen utsedd markis.
Markisen eller länsherren för konungens talan i stadsrådet,
fungerar som ordförande och har utslagsröst i rådets
överläggningar. Markisen ska försörjas av staden, medan en
länsherre som styr en stad bara kan dra nytta av dess strategiska
läge i samband med till exempel försvar.
Städernas försvar
Många städer har en ringmur för försvar av staden. I många fall
finns det andra försvarsverk i närheten, till exempel slott eller
borgar i eller strax utanför staden. Sådana försvarsverk har som
syfte att hindra fienden att komma in i staden och är också
något av en statussymbol.
En ringmur fungerar bara som försvarsverk så länge som det
finns män att bemanna den. Eftersom stadsvakter ofta är så
många som behövs för att hålla bråkstakare lugna och inte mer
måste därför stadens invånare ställa upp i försvaret av staden. I
och med att det dessutom är sed att plundra och bränna en stad
som gör motstånd vid anfall så är många städer tveksamma till
att mönstra män till försvaret. Normalt gör en stad motstånd
bara om det finns god möjlighet till undsättning. En stad som
inte har någon möjlighet till undsättning ger ofta upp i samma
ögonblick som fiendens banér är inom synhåll.
Om det finns möjlighet till undsättning, eller i ett fåtal fall då
staden inte har något annat val, så brukar stadens män ta till
vapen. De som har någon form av vapenvana samlas vid
murarna med de vapen som finns att få tag på. Övriga hjälper
till med andra delar av försvaret, som till exempel att ta hand
om sårade, släcka bränder och utfodra de som slåss.
En stad som gör motstånd men faller är normalt ingen vacker
syn. I ett fåtal fall visar fienden nåd på grund av stadsbornas
tapperhet. Oftast plundras dock staden utan pardon och drabbas
bara värre om den håller ut längre, eftersom detta utsätter den
belägrande armén för risker under längre tid.
Byar
Byar finns det gott om i Consaber - totalt nästan 4.500 stycken.
De flesta byar har mellan 10 och 20 storfamiljer, ofta om tjugo
personer eller mer. En sabrisk familj omfattar ofta tre eller till
och med fyra generationer, så man hittar ofta barn, deras
föräldrar, farföräldrar och gammelfarföräldrar under samma tak.
Man lever mycket nära varandra i byn. Alla känner alla och det
finns knappt något som man inte vet om de andra.
En typisk by är centrerad kring en kyrka. Runt omkring denna
ligger mellan tio och tjugo gårdar, oftast bestående av ett eller två
bostadshus och en, två eller tre ekonomibyggnader. Gårdarna
ligger i anslutning till vägar till och från byn. En gemensam brunn
CO N SA BER GEO G R AFI

eller två finns normalt mitt i byn och ofta finns det en kvarn i
närheten. Många byar, men inte alla, har en lokal taverna, till
vilken man ofta går för att ta en öl i glada vänners lag. Beskrivning av städer
Bytinget är det som beslutar i alla saker som rör byn. Alla fria Varje stad beskrivs på var sin sida (med undantag av
män har rätt att vara med och besluta. På Urma Bréann låter Calni och Turina som kräver större plats). Observera att
man ofta kvinnor i alla fall göra sin sak hörd och i de nordligaste det bara är städer med stadsprivilegier beskrivs. Mindre
delarna av Consaber och i hela Tokon har även fria kvinnor orter och byar finns alltså inte beskrivna.
rätt att vara med och besluta på samma sätt som fria män. Olika
byar har olika sätt att samla tinget. Oftast samlas det när det Intressant att notera är också att Narenkh-Renk-Ghor,
behövs och ofta i samband med marknadsdagar. Det finns den största bosättningen inom imrådet, inte behandlas
sällan någon ordning i tinget utan man talar när man har något eftersom det är ett dvärgafäste som inte lyder under
att säga. Byns äldste, den person som har det juridiska ansvaret Consabers krona.
för byn inför länsherrar och fogdar, brukar dock tysta de andra
Karta: Kartan över staden visar grovt gator, kvarter,
om något intressant sägs som inte hörsammas.
murar, befästningsverk och annat som kan vara av
Det normala sättet att fördela marken kring byn är genom att in­tresse. Skalan är 1:5000, vilket innebär att en cm på
jämföra familjernas tomtmarks längd på framsidan, och sedan kartan är 50 meter i verkligheten.
fördela åkerplättar i remsor vars bredd står i förhållande till ens
Intressanta platser: I en separat ruta vid sidan av
tomtmarks längd. Varje bit åkermark delas upp på detta sätt, så
kartan beskriver ett antal intressanta platser som finns
en bonde brukar en lång remsa på alla de åkrar som finns i
utmärkta på karta. Naturligtvis finns det fler intressanta
närheten av byn.
platser, men dessa lämnas till spelledaren att hitta på.
En bit av åkermarken tillfaller alltid byns länsherre och en
Faktaruta: I faktarutan finns dels stadens vapen­­sköld
annan bit tillfaller alltid kyrkan. På dessa bitar arbetar byborna
av­bildad och dels diverse information som vem som är
gemensamt och avkastningen från dessa tillfaller alltid länsherre
stad­ens herre, invånarantalet, hur befolk­ningen är upp­
och kyrka. På så sätt blir det enkelt för byborna att betala en
delad i olika folkslag och raser. Faktarutan tar vidare upp
rättvis och lagstadgad skatt. Detta innebär också att det är sällan
vilken religion man tror på (vanligen Daak­tro), stadens
som enskilda bönder hamnar i trångmål på grund av
viktigaste näringar, hur stora militärar resurser staden nor­
skatteproblem. Sådana problem inträffar mest i samband med
malt har i fredstid. Faktarutan avslut­as med att kort ta upp
speciella skatter på vallningsrätter och arv och liknande. Se
några av de saker som staden är känd för.
avsnittet om skatter på sidorna 18–19.

• 33 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Aliana
I sydvästra hörnet av Urma Bréann ligger grevskapet Alni och
Fakta om Aliana
dess huvudort Aliana. Grevskapet är det till ytan största i Herre: greve Kidar av Sinista.
hertig­dömet Uriens, men Aliana är förvånansvärt liten. Staden
Invånarantal: 2.500.
ligger i en väl skyddad havsvik i ett annars kargt hedlandskap.
Staden är långsmal och utdragen i en halvmåne, då den följer Befolkning: Perenner 70%, conrier 21%,
havsvikens linje. På en klippa i söder ligger slottet Sinista, från tokon 4%, neromenzer 2%, misslor 2%,
vilket greve Kidar styr och försvarar både grevskapet och övriga 1%.
staden.
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 96%.
Det är vanligt att fartyg från Thalaviken gör ett sista stopp i
Huvudnäring: Fiske, skeppsbygge.
Aliana och fyller upp förråden innan de går ut till havs, så det
är ingen ovanlighet att se stora havsgående fartyg ute på redden. Handelsvägar: Havsvägen norrut och söderut, österut
I stadens norra del hittar man fiskehamnen - ett gytter av smala via den kejserliga vägen.
pirer med fiskebåtar av alla storlekar, och med fiskrökerier,
Militära resurser: 26 man stark stadsvakt, samt slottet
fisktorkningsställningar och inläggningsbodar så nära havet de
Sinista (greve Kidar, 31 husriddare plus dessas väpnare,
kan komma. Fiskenäringen står för större delen av stadens
150 knektar i garnison) och omgivande baroner och
inkomster och torkad och inlagd fisk från Aliana säljs över så
godsherrar.
gott som hela Consaber. Fisklukten är stark i denna del av
staden, och under de heta sommarmånaderna kan den bli i det Känd för: Fiskstank, torkad, inlagd och rökt fisk,
närmaste outhärdlig. stapelbäddarna, sista hamnen innan man löper ut till
havs.
Stadens andra stora inkomst kommer från skeppsbygge. Tim­
mer från de stora skogarna i inlandet, innanför Aliana, kommer
ner på kärror eller flottas ner till kusten, där skeppsbyggare
väljer ut virket och konstruerar sina skepp på
Alianas stapelbäddar.

17.

Intressanta platser i Aliana

1) Slottet Sinistra. 10.
2) Greve Kidars residens.
8. 13.
3) Örlogshamnen. 7. 11.
9.
4) Fiskehamnen.
5) Varvet. 4. 6.
2.
6) Katedralen.
19.
7) Stadsvaktens garnison.
8) Alianaviken. 14.
9) Fisketorget. 15.

10) Norra porten.

11) Stora porten.
1.
12) Varvsporten. 3.
5.
13) Västra citadellet.
12.
14) Värdshuset Storken & Draken.
16.
15) Värdshuset Kättingen.
16) Kabelskären, med ställningar för
att torka fisk.
17) Celeniskogen.
18.
18) Vrakudden.
19) Handelskammaren.

• 34 •
CO N SA BER GEO G R AFI

Caer Negaidh
Caer Negaidh är inte bara namnet på huvudorten och
Fakta om Caer Negaidh
grevskapet på östra Danbréann, utan även namnet på slottet Herre: Markis Ivandar Casin.
som skyddar staden. Stadens näring domineras helt av handeln
Invånarantal: 6.000.
med Ebhron och av kalkbrottet i närheten av staden. Vit
kalksten skeppas från Caer Negaidh till hela Consaber och även Befolkning: Conrier 71%, perenner
långväga till Soldarn och Asharien. En stor del av stadens 12%, neromenzer 4%, ebhroniter 4%,
stenbyggnader är byggda i denna vita kalksten, samt även dess misslor 3%, pyar-alver 2%, övriga 4%.
imponerande försvarsmur och slottet.
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 99%.
Stadens herre, markis Ivandar Casin, försöker just nu medla i
Huvudnäring: Stenhuggeri, export v vit kalksten,
en konflikt mellan grevarna av Tresna och Flarne. Båda grev­
handel med Ebhron, fiske.
arna vill ha ensamrätt på det rika fisket i bukten utanför Caer
Negaidh. Ingen av de båda grevarna har dock någon större lust Handelsvägar: Sjövägen till Ebhron, resten av
att lyssna på en obetydlig markis utom när hertig Tardin Danbréann och Urma Bréann.
Helmason är i området. Hertig Tardin stöder markis Ivandar
Militära resurser: 9 stadsriddare, en stark stadsvakt
öppet, men har egentligen ingenting emot att grevarna käbblar
om 235 man och omgivande baroner och godsherrar.
eftersom det innebär att de binder en hel del resurser vid
varandra och inte kan gå emot hertigen lika lätt. Dessutom kan Känd för: Slottet Caer Negaidh, murar och
hertigen lätt spela ut de båda mot varandra. byggnader i vit kalksten, stenhuggeri.
Området kring Caer Negaidh är rikt jordbruksland som fuktas
av varma och sydliga vindar. Den enda smolken i glädjebägaren
är att tropiska stormar, om än försvagade, ofta slår hårt mot
bukten vid Caer Negaidh.

Intressanta platser
1) Slottet Caer Negaidh. 2.
2) Vita porten.
3) Stentorget.
5.
4) Stenhuggeriet.
14. 1.
5) Daakkyrkan.
6) Grönsakstorget. 18.

16. 17. 7.
7) Markis Ivandars Casins 13.
10.
residens.
8) Turinaporten. 3.

9) Frihamnen. 4. 15.

10) Fiskehamnen.
11) Brandskären.
12) Sörrännan. 9.
13) Citadellet. 19.
8.
14) Stadsvaktens kasern. 6.

15) Värdshuset Röda tunnan.

16) Värdshuset Vågen.
17) Legio Colonans hus.
1 1.
20.
18) Stora torget.
19) Fyrtornet. 12.

20) Varvsområdet.

• 35 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Calnia Varje år sedan 1498 hålls en konsert i konsertsalen i Kungliga

Musikakademien i Calnia. Konungen är naturligtvis när­var­
Calnia är rikets huvudstad och Consabers absoluta metropol.
ande och dessutom alla som gör anspråk på att ‘vara någon’.
Ingen stad i landet kan ens mäta sig med den med sabriska
Ingen adelsman har råd att missa detta evenemang, särskilt
mått mätt enorma staden. Staden ligger väl skyddad inne i
som hovpersonligheter från hela världen gästar Calnia enkom
Calnia­bukten. Som en första försvarslinje mot anfall från havs
för denna händelse.
finns den massiva befästningen Caer Utria, som inte enbart
används som försvarsverk utan även som fängelse. Det sägs att Vid Konungens födelsedag, för närvarande i mitten av maj,
ingen någonsin har lyckats fly från Caer Utria. Caer Utria kom­mer alltid minst en flotta hem på hembesök till Calnia –
fungerar också som flottbas, men utgör en fara för fientliga ibland kommer till och med båda flottorna – om inte krig hin­
fartyg på egen hand med sina massiva katapulter. Slotts­ drar. Vid detta tillfälle hålls den stora flottparaden i Calnias
holmen är stadens andra försvarslinje mot anfall från sjön och hamn, då örlogsman efter örlogsman anlöper hamnen. Flott­
utgörs av en befäst klippa. Innanför Slottsholmen är bukten paraden pågår i åtta dagar. Under dessa dagar finns ett kvarter
muddrad och förberedd med ankarplatser åt hela den kungliga ombord som vakt och de övriga tre är lediga. Varje kvarter får
flottan. Dessutom är de kungliga flygdragonerna stationerade alltså sex dagars permission i huvudstaden under dessa åtta
här i fredstid. dagar.
På en udde i öster ligger det kungliga slottet, Consabers
enskilt största borgbygge som dock mer och mer går över till
att bli ett palats än ett försvarsverk. I sänkan mellan Slott­ Intressanta platser
sholmen och det kungliga slottet breder själva staden ut sig.
1) Kungliga slottet.
St:a Inalys katedral ligger mitt i staden och silhuetten med
Slotts­holmen till vänster, St:a Inalys torn i mitten och kung­ 2) Redden.
liga slottet till höger är välkänd för varje sjöfarare i sabriska
3) St Inalys katedral.
flottan. 18.
4) Slottsholmen.
Calnia är rikets politiska, militära, kulturella och ekonomiska
centrum. Det är runt om denna stad som allting i riket 5) Caer Utria, fästningen.
kretsar. Det är en fullt naturlig utveckling för en stad som
6) Stadsvaktens kasern. 25.
ligger så centralt i riket, har goda kommunikationer sjövägen
och dessutom är den plats från vilken konungen styr sitt rike. 7) Flottbasen.
Därför är staden också osedvanligt stor, nästan tio gånger
8) Admiralitetsbyggnaden.
större än någon annan stad i konungariket.
9) Kungliga musikakademien. 15
10) Legio Colonans magi-
Fakta om Calnia akademi.
Herre: Storamiral Ludich av Calnia. 11) Stora torget.
Invånarantal: 55.000. 12) Fyrudden.
Befolkning: Perenner 38%, conrier 40%, 13) Fyrtornet.
tokon 7%, pyar-alver 4%, zolod-dvärgar
14) Storamiral Ludich residens.
3%, neromenzer 2%, thalasker 2%,
misslor 1%, övriga 3%. 15) Sjömanskyrkan.
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 78%, 16) Kungliga gardets kasern.
Gamla tron 8%.
17) Flygdragonernas stallar.
Huvudnäring: Handel med nästan hela Mundana,
18) Västra porten
administration, flottbas, utgångpunkt för den
vedertagna Calnia-meridianen. 19) Stora porten.
Handelsvägar: Sjövägen till resten av världen och 20) östra porten. 4.
Consaber, landvägen åt nordväst till Uriens, landvägen
21) Värdshuset Huggaren.
åt nordost till Narekh-renk-Ghor.
22) Burwells krog.
Militära resurser: 310 man stark stadsvakt, 250 man i
det kungliga gardet, konungens väpnare (6 st), 216 23) Kungliga biblioteket.
man i garnison och upp till 26 flygdragoner på
24) Gamla ringmuren.
Slottsholmen, stora delar av kungliga flottan i hamn.
25) Floden Sema.
Känd för: Huvudstad i Consaber, den årliga
flottparaden, nyårskonserten i Calnia, storamiral 26) Kungstorget.
Ludich av Calnia.

• 36 •
 CO N SA BER
Kombinationen av flottparaden och Konungens födelsedag gör
att Calnia övergår i karnevalsstämning under åtta dagar. Detta
är rikets största fest och det märks. Alla möjliga evenemang
inträffar. Magiakademien bjuder på fyrverkerier, Musik­
akademien firar regentens födelsedag med maraton­dans, det är
en ståtlig bankett på Kungliga Slottet och rikets största torner­
spel på Stora Torget, allmänheten får besöka vissa av krigs­
flottans fartyg och flygdragonerna har upp­visningar. Karnevals­
stämningen är knappast något man kan undgå. Traditionen
bjuder att varje kök lagar så mycket mat de orkar och ställer ut
på gatorna, varefter det bara är för alla som passerar att ta för
sig. Dans förekommer i alla former så gott som överallt, och
musikanter och gycklare finns i varje gat­hörn. Alla är glada och
lyckliga, och lustigt nog förekommer knappt ett enda slagsmål
under flottparaden.
5.
17.
• 37 •
GEO G R AFI
Ett av de mer beskådade evenemangen är Slottsholmsrodden,
där varje örlogsman ställer upp med en tiohuggare och
besättning till dessa roddbåtar. Varje båt representerar ett fartyg
i Hans Majestäts Krigsflotta och ror ikapp på den åttonde dagen
av festligheterna. Många småbåtar ligger ute vid den sex
kilometer långa tävlingssträckan mellan Slottsholmen och Fyr­
udden och stränderna är fullsatta av åskådare. Hans Majestät
själv beskådar kapprodden från det fartyg som vann rodden
föregående år. Det är alltså en enormt stor ära för ett fartyg att
vinna Slottsholmsrodden.
Formellt är det greven av Calnia, storamiral Ludich, som är
stadens herre. I realiteten är det dock konungen som har
direkt kontroll över stadens väl och ve.
GE OG R A F I CONS AB E R

Cretén
Cretén ligger Sydväst om Uriens och kallas därför ibland för
Cretén
‘Uriens södra flank’. Cretén är ett typexempel för det mer Herre: Hertig Nagor Cretén av Uriens.
holistiska försvarstänkande som börjat framträda mer och mer i
Invånarantal: 2.300.
Consaber och som också är ett exempel på den mer sydsabriska
politiken. Tanken är att Consabers försvar ska bestå av borgar Befolkning: Perenner 45%, conrier 28%,
som skyddar varandra, så Cretén skyddar alltså Uriens för anfall tokon 12%, pyar-alver 3%, zolod-dvärgar
söderifrån och utgör ännu en länk i kedjan som ska skydda 4%, misslor 4%, övriga 4%.
Consaber.
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 86%,
Problemet med strategin är att den är för nytänkande. Den Gamla tron 11%.
förutsätter mer makt hos kronan, mindre makt hos adeln och
Huvudnäring: Jordbruk, hästuppfödning.
framförallt mindre splittring hos adeln. Icke desto mindre har
den visat sig framgångsrik, kanske för att den sabriska adeln Handelsvägar: Kejserlig väg åt nordväst-sydöst,
glömmer bort inbördes fientligheter så fort Thalamur börjar flodvägen mot Uriens.
skramla med vapnen.
Militära resurser: En mäktig borg bevakar staden.
Ätten Cretén, eller Criatain som den ursprungligen kallades Garnisonen utgörs av ett 160 man starkt kompani av
och efter vilken staden har fått sitt namn, är en av de mest Uria Livgarde, eller det Svarta Gardet. 14 riddare finns
lysande militärsläktena i Consaber. Titeln som hertig över också.
Uriens tillfaller alltid arméns överbefälhavare, och upprepade
Känd för: Militärstad, Uria Livgarde. Även hertigen
gånger i Consabers historia är det ätten Cretén som ha hållit
av Uriens hemstad.
hertigtiteln. Även den nuvarande hertigen är greve över
Cretén.

Intressanta platser i Cretén

1) Caer Criatain, Creténs mäktiga
försvarsborg. 6.
9.
2) Hertig av Uriens residens.
3) Uria livgardes baracker. Även känt
som det Svarta gardet.
4) Uriensporten.
5) Sydporten.
6) Norra vägen.
4. 14. 18.
3.
7) Södra vägen.
10.
8) Daakkyrkan.
2.
9) Vallslätten. 16. 1.
8.
10) Hästtorget. 12.
15.
11) Stora torget.
12) Fästningsplatsen. 1 1.
13.
13) Stadsvaktens hus. 17.
14) Värdshuset Smeden & väpnaren. 5.
15) Värdshuset Gyllene uttern.
16) Värdshuset Sol & måne.
17) Gamla eken, en gammal ek som är
minst 500 år gammal. Är Creténs
vårdträd.
18) Svarta Gardets vapensmedja. 7.

• 38 •
CO N SA BER GEO G R AFI

Dunreith
Långt upp i norr, på gränsen mellan hertigdömena Tokon och
Fakta om Dunreith
Uriens, ligger staden Dunreith, en av de minsta städerna i Herre: Stormästare Sirian av St Faulks
Consaber. Staden skulle knappast finnas om det inte vore för Orden.
Faulksriddarnas preceptorat och huvudsäte som finns i staden
Invånarantal: 800.
och stadens 800 invånare är nästan helt beroende av riddarorden
för sin försörjning. Befolkning: Perenner 40%, tokon 38%,
léaram-alver 14%, misslor 4%, conrier
Slottet Dunreith, med samma namn som staden, är huvudsätet
3%, övriga 1%.
för Faulksriddarna och en av Consabers mäktigare borgar. Den
byggdes ursprungligen år 620 för att hota Tokon och se till att Religion: Sabrisk Daak-kyrka 92%, Gamla tron 8%.
tokon inte gjorde uppror, men eftersom läget stabiliserades
Huvudnäring: St Faulks preceptorat, viss handel med
blev slottet mer och mer onödigt. Till slut tog Faulksriddarna
Tokon i nordöst.
över slottet, rustade upp det och gjorde det till sin ordens
huvudsäte. Som sådant har det tjänat Consaber långt mer än Handelsvägar: Oländig väg söderut, vadställe till
vad det gjorde som gränsbefästning. Tokon.
I staden finns också en helgedom som är tillägnad den gamla Militära resurser: St Faulks preceptorat med 46
tron. Detta har under lång tid varit en nagel i ögat på de rätt­ ordensriddare och 260 knektar.
troende ordensriddarna som inte kan acceptera någon annan
Känd för: St Faulks Orden och dess preceptorat,
tro än Daaks. För att inte relationerna med befolkningen i
viktig gränsbefästning, en av den gamla trons heliga
omgivningen så tillåts dock helgedomen finnas kvar. Druiderna
eklundar finns strax söder om staden.
sköter dock det mesta av sin religionsutövning i den heliga
eklunden strax söder om staden.

Intressanta platser
1) Slottet Dunreith.
2) St Faulks preceptorat.
3) Södervägen.
4) Västra porten.
5) Stora porten. 9.

6) Stormästera Sirians residens.

7) Stora tornet.
8) Vadstället. 18. 7.
4.
9) Floden Touk. 19. 12.
1.
10) Gamla trons helgedom. 13. 6.
11) St Faulks torg. 2. 17.
10.
14. 15.
12) Linnas krog. 1 1.
13) Värdshuset Lejonet & björnen. 5.

14) Riddarhuset.
8.
15) Hospitalet.
16) Eklunden. Den gamla trons
helgedom.
17) Ljusbringarens katedral.
18) Mörka skogen.
16.
19) Järnporten.
3.

• 39 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Elara
Är det vackra tyger man är ute efter så är Elara rätt plats att åka
Fakta om Elara
till. Nästan två tredjedelar av allt ull som produceras i Consaber Herre: Markis Eamon de Valera.
hamnar förr eller senare i Elara och spinns där till tråd som i sin
Invånarantal: 6.000.
tur vävs till tyg. Utöver vanliga tyger (som sprids över hela
världen) är Elara också känt för sina vackra gobelänger som ofta Befolkning: Perenner 51%, conrier 32%,
pryder sabriska slott och även utländska slott så långt borta som tokon 7%, misslor 3%, pyar 2%, zolod
i Soldarn. En gobeläng från Elara är den absolut senaste inne- 2%, övriga 3%.
grejen man kan ha i sitt slott som väggprydnad och isolering.
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 91%,
De beställs ofta för att illustrera vissa händelser, som till exempel
Gamla tron 7%.
ett bröllop, ett ovanligt lyckat tornerspel, ett besök av Hans
Majestät eller en historisk händelse vid beställarens hemort. Huvudnäring: Ylletyger, gobelänger, fiske.
Man importerar också ylletyger från Alarinn och Tokon och Handelsvägar: Västerut till Calnia längs med den
försöker även imitera deras rutiga ylletyger. Dock saknar man kejserliga vägen, sjövägen.
den hantverksskicklighet som alari-alverna och tokon har och
Militära resurser: 29 riddare, ett garde om 280 man,
Elara-pläder är inte alls lika fint vävda som en breacam från
stadsvakt om 54 man.
Alarinn eller Tokon. De säljer dock ganska bra, eftersom det är
mode bland adelsmän på Urma Bréann att ha en pläd på Känd för: Ylletyger, gobelänger och breacam-
väggen och de flesta kan ändå inte se skillnad på en riktig imitationer.
breacam och en imitation.

Intressanta platser
1) Stora tornet..
2) Markis Eamon de Valeras 12.
residens..
3) Fästningsholmen.
4) Fästningskyrkan. 1 1.

5) Elara gardes baracker.

6) Vävarnas torg. 7.

7) Katedralen.
8) Fiskehamnen.
19.
9) Örlogshamnen. 10. 8.
10) Calniaporten. 6. 15.
11) Östra porten.
12) Sävån.
16. 14.
13) Riddarsalen. 17.

14) Handelshamnen. 20.

5. 18.
15) Mardhinns alviska 13.
restaurang.
1. 9.
16) Värdshuset Kronan.
4. 2.
17) Värdshuset Piraten.
2 1.
18) Fästnmingsbron. 3.

19) Fisktorget.
20) Kastellet.
21) Gamla fästningen.

• 40 •
CO N SA BER GEO G R AFI

Firina
Firina stad är en ganska stor stad som har blivit en lokal metropol i norra
Fakta om Firina
Consaber. Utöver Uriens finns det ingen större stad i om­rådet, varför folk Herre: Greve Severan Madanes
från Salston Tor och byarna i längs gränsfloden Nantien i norr färdas till av Firina, tillika markis av Firina.
Firina vid större festligheter och mark­nader. Staden ligger också
Invånarantal: 4.000.
strategiskt viktigt och blockerar vägen söderut mot Uriens. Genom att
staden dessutom har kontakt med havet är det en naturligt knutpunkt i Befolkning: Perenner 56%,
Consabers försvar. tokon 24%, conrier 12%, misslor
3%, pyar 1%, övriga 4%.
De stora skogarna i grevskapet Firina är en stor bidragande faktor till att
näringslivet i Firina är så rikt som det är. Stora mängder timmer flottas Religion: Sabrisk Daak-kyrka 88%, Gamla
ner för floden Mater till just Firina, där det senare skeppas söderut till tron 11%.
skeppsvarven. Huvudsakligen är det de långa och raka furustammarna
Huvudnäring: Fiske, handel, i framtiden även
som används som master och rår på fartyg som skeppas, men bågmakare
flottbasen.
anser att en eller idegran från Firina är det absolut bästa bågämnet i
Consaber. Handelsvägar: Längs kejserliga vägen norrut
och söderut, även havsvägen.
Fiske är också en viktig industri för Firina, både havsfiske och laxfiske i
floden. Fisken rökes eller saltas innan den skick­as iväg söderut. Enrisrökt Militära resurser: Slottet Firina med greven,
lax är en delikatess som Firina är känt för. hans son och 26 husriddare, en garnison om 96
knektar, stadsvakt om 35 man.
Staden Firina är mest berömd för slaget och freden i Firina 1318. Slaget
om Firina var en segdragen belägring där thalaskerna var tvungna att ta Känd för: Slaget vid Firina, Freden vid Firina,
staden för att skydda sin rygg, medan stadens invånare fått löfte om korvfestivalen i Firina som pågår i dagarna tre
undsättning. Thalask­erna började därmed belägra staden som efter en med början den 18e maj.
segdragen belägring slutligen föll. I
samma stund tågade en sabrisk här
upp från söder, samtidigt som tokon
föll ner mot den från norr.
Thalaskerna gav upp och
kapitulerade villkorslöst innan de
ens han börja med sina grym­heter.
Fir­inas stadsbor belönades för sin 4.
tapp­erhet. Staden byggdes upp igen, 13.
ett nytt fäste byggdes i sten, allting 1.
15.
på kronans bekostnad.
Stadsprivilegiet har gjort att Firina
har blomstrat. På tvåhundra år har 5.
invånarantalet ökat tiofalt från 500 2.
personer till 4000 personer och det 7.
är tal om att bygga ut ringmuren,
speciellt som fiskebyn börjar växa. 9.
10.
Det är dess­utom tal om att placera 6.
en flott­bas i anslutning till staden, då
det allt mer spända läget gentemot 1 1.
Thalamur har fått konung Constan­ 3.
14.
tin XIV att beställa sex nya örlogs­
skepp vilka det egentligen inte finns 12.
plats för. Firina kan därmed bli en 8.
av de viktigaste städerna i riket.
Under korvfestivalen förevisas alla
underliga korvsorter från Consaber
och utomlands. Eftersom korven 1) Firina fästning. 6) Floden Mater. 11) Värdshuset Tuppen.
ofta är kryddstark blir det tvunget
2) Katedralen. 7) Niles korvstånd. 12) Vakttornet.
att skölja ner den med något, oftast
öl av olika typer som även det 3) Söderporten. 8) Gamla slagfältet. 13) Slottet Firina.
kommer från hela Consaber men
4) Broporten. 9) Segercitadellet. 14) Firnina garnison.
även utomlands. Förutom korv
och öl finns det åtskilliga andra 5) Stora torget. 10) Gamla ringmuren. 15) Handelstorget.
evene­mang. tornerspel, dansaftnar
och gycklare.

• 41 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Intouk
Vid floden Touks mynning ligger staden Intouk, en av de få
Fakta om Intouk
städer som saknar ringmur. Staden är också ovanligt utstpridd Herre: Ard righ Cailleach sìol Leath-
och är stadsprivilegiet till trots mer en samling med närliggande Shúile.
byar kring slottet Intouk med en gemensam ‘stadskärna’ vid
Invånarantal: 2.000.
floden. Slottet Intouk är det enda försvarsverket kring staden
och som sådant är det ett av de mer massiva fästena i Befolkning: Tokon 72%, perenner 18%,
Consaber. misslor 3%, conrier 2%, léaram 3%, pyar
1%, övriga 1%.
Slottet Intouk är sätet för tokons ard righ eller överkung. Den
nuvarande överkungen är Cailleach sìol Leath-Shúile, en karis­ Religion: Den gamla tron 51%, sabrisk Daak-kyrka
matisk och vältränad man i trettioårsåldern med vild­sint hår. Han 42%.
har som policy att helt undvika våldsamheter med Consaber och
Huvudnäring: Fiske, jordbruk, fårskötsel.
sabrier, utan nöjer sig med att trilskas och vägra. Mer radikala
grupperingar i hans regering vill ha väpnat upp­ror, men än så Handelsvägar: Havsvägen via Alariviken till Alarinn
länge har Cailleach lyckats hålla klanerna i schack. Det mest och västra Consaber, norrut längs den kejserliga vägen.
kontroversiella han har gjort är dock att välja sin fjortonåriga
Militära resurser: 60 huskrigare på slottet Intouk,
kusin från den östra delen av klanen som sin efterföljare.
100 man milis.
En av Tokons favoritsporter är dragkamp och utövas varje år i
Känd för: Touk-draget, ard righ Cailleach sìol Leath-
en skördefestival i Intouk. Förutom andra typiska tokoniska
Shùile, uisge beatha från huset Shùile, dragkampen
spor­ter som svärdsdans, varpa, stockstötning och tokonkast (en
över floden Touk under skördefestivalen
slags brottning) förekommer det naturligtvis dragkamp. Gäst­ande
sabrier får då chansen att visa vad de går för. De matchas alltid av
exakt lika många tokon. De båda lagen tar tag i änden på ett rep
som är spänt över floden Touk och på givet kommando
börjar de dra för kung (eller över­kung) och fosterland.
Det enda man vinner är ära och berömmelse för sig 9.
själv och sitt respektive hemland. De medlemmar i det
förlorande laget som inte ramlar i floden brukar normalt 5.
kastas i av publiken.
2.
Sabriska adelsmän ställer inte ofta upp i Touk-draget.
De adelsmän som gör det är normalt riddare från norr, 1.
oftast norra Uriens. Hertigen av Uriens är ett av
undantagen som ofta ställer upp. Kungen tycker bara
det är fånigt, men han brukar gästa Intouk vid denna
festival som uppkallats efter den årliga dragkampstävlingen. 6.
3.
7.
Intressanta platser i Intouk
10.
1) Slottet Intouk.
1 1.
2) Kärntornet.
4.
3) Norrbron.
4) Sörrbron.
5) Floden Touk.
6) Daakkyrkan.
7) Geireinns värdshus.
8) Sumpön.
9) Snårskogen.
10) Lanfairs gästgivaregård.
13.
11) Dragstället.
12) Vävarnas hus.
8.
13) Heliga lunden och stencirkeln.

• 42 •
CO N SA BER GEO G R AFI

Myndar
De stora ekskogarna på västra Danbréann beskrivs ibland som
Fakta om Myndar
”Consabers okända guldgruva”. Orsaken är att ekskogarna är Herre: Hertig Margan Deluvien.
vitala för Consabers varvsindustri. Skogarna i grevskapet Vimna
Invånarantal: 8.000.
förser stapelbäddarna i Myndar med timmer för de fartyg som
byggs på Danbréann. I och med att Consaber rustar upp inför Befolkning: Conrier 82%, perenner 9%,
det kommande kriget är det liv och rörelse på varvet. Rykten misslor 2%, pyar 2%, övriga 5%.
säger också att mäster Duria, en av Consabers mest beryktade
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 99%.
levande skeppsbyggare, experimenterar med en ny fartygstyp i
modeller och kommer bygga ett första skepp av typen inom Huvudnäring: Timmer, varvsindustri.
kort om han bara kan få flottan intresserad av det nya skeppet.
Handelsvägar: Längs den kejserliga vägen mot
Även flottbasen i Myndar är full av aktivitet. Tillsammans med nordost, sjövägen.
flottbasen på Marnoc ansvarar man för blockaden av ön Colm
Militära resurser: 12 örlogsskepp med ca 620 sjömän
och man lyckas ovanligt bra med detta - krigsskeppen på Colm
och 420 marinkårister stationerade i flottbasen, samt
kommer bara ut i Colms närvatten tack vare de enorma
hertigens hustrupper: 26 riddare och 150 knektar.
projektilkastarnas skydd. Utanför det är de fritt byte för de
sabriska örlogsskeppen som bordar varje cirefaliskt krigsskepp på Känd för: Stapelbäddar och varv, myndarisk ek.
väg till eller från Colm. Endast handelsfartyg släpps igenom
blockaden, men även dessa bordas regelbundet men släpps oftast
efter en genomgående inspektion.
Cirefaliska ambassadörer brukar
ofta framföra protester mot detta till 1) Borgen. 6) Kejserliga vägen. 11) Örlogshamnen.
konungen som antingen ignorerar
2) Hertigens residens. 7) Kejsarporten. 12) Nya hamnen.
dem eller kontrar med att hävda att
den cirefaliska landstigningen på 3) Daaks tempel. 8) Nya porten. 13) Västra porten.
Colm är lika mycket krigsdåd som
4) Varvet. 9) Marinkårens hus. 14) Krogen Tre rosor.
blockaden. Det är tydligt att
cirefalerna inte vill ha krig med 5) Kornön. 10) Garnisonen. 15) Citadellen.
Consaber, i alla fall inte än.

6.

15. 15.
7.

10.

1. 8.
12.
2.

3.
14. 9.

4.

1 1.
13.

5.

• 43 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Nensema
Nensema var den förra huvudorten i hertigdömet med samma namn,
Fakta om Nensema
men detta ändades år 1316 under det Femte thalaskiska kriget. Under Herre: Markis Oron Tar.
ett försök att invadera Danbréann belägrades staden av thalaskiska
Invånarantal: 5.500.
sjöstyrkor och av thalaskiskt infanteri på land. Läget var inte så kritiskt
- en sabrisk här var på väg från Myndar och från Ybersiel och den Befolkning: Conrier 81%, perenner
sabriska flottan låg i blockad utanför Nensema. I praktiken var beläg­ 8%, neromenzer 6%, misslor 3%, pyar
rarna belägrade och det var mest en tidsfråga innan den skulle ge upp. 1%, övriga 1%.
Konung Conisbrough I hade dock andra planer. Han behövde de sab­ Religion: Sabrisk Daak-kyrka 96%.
riska styrkorna på fastlandet för att bygga upp försvaret där gent­emot
Huvudnäring: Skeppsbygge, flottbasen, handel,
land­offensiven som snart skulle komma, men hade inte kon­ventionella
fiske.
resurser till ett snabbt avslut av Nensemas belägring. För det var han
tvungen att göra sig av med den thalaskiska flottan utanför Nensema. Handelsvägar: Landvägen till Myndar, sjövägen
Conisbrough stack några av sina skepp i brand och skickade in dem längs med Danbréanns nordkust och till fastlandet.
driv­ande mot den thalaskiska flottan. I normala fall är sådana brand­
Militära resurser: 10 örlogsskepp med 490
skepp mindre farliga, men för en flotta som ligger nära land för att
sjömän och 200 marinkårister, markisens 9
belägra en stad är näst intill dödsdömd av ett sådant drag. Mycket
husriddare och 96 knektar, stadsvakt om 39 man.
riktigt sking­rades den thalaskiska flottan i panik för brandskeppen och
det var en enkel sak för Conisbrough att ringa in de thalaskiska skepp­en Känd för: Branden 1316, St Verretes kyrka,
och göra sig av med dem ett efter ett. Däri­genom förintades en stor del flottbase, Consabers största varv, den goda
av den thalaskiska flottan och den thalaskiska hären utanför Nen­sema gav gatuplaneringen.
snabbt upp, omringade från alla håll och utan hopp om und­sätt­ning.
Segern kom dock till ett dyrt pris: staden Nensema fatt­ade eld på grund av
brandskeppen och brann ner nästan helt, varför hertigen flyttade sitt säte
söderut till Myndar. Som genom ett mirakel överlevde stadens kyrka.
Slaget vid Nensema var något av en försmak av slaget vid Firina år
1318, då den stora huvuddelen av den thalaskiska hären isolerades på
nästan samma sätt och gav upp till priset av en hel stad. I både fallet
Firina och Nensema var kronan generös och hjälpte till att bygga upp
städerna igen. Eftersom Nensema var totalt nedbränd byggde man
upp staden från grunden, med god gatuplanering från början. 2.
Nensemas stadskärna är därför prydlig och rak. Staden har rikets
största varv och en väl befäst flottbas.

1) Markis Oron Tars residens.

13.
2) Kyrkön.
3. 4.
3) Flottbasen. 10.
5.
4) Admiralitetsbyggnaden. 7.

5) Marinkårens baracker. 15.

6) Riddarhuset. 1 1. 6.
7) St Verretes kyrka.
8.
8) Conisburgsporten.
1. 16. 12.
9) Myndarporten.
14.
10) Danavarvet.
11) Nya varvet.
12) Slagholmen.
9.
13) Värdshuset Vinrankan.
14) Oldens krog.
15) Masthuggartorget
16) Kungsbron.

• 44 •
CO N SA BER GEO G R AFI

Ramesney
Rames-viken i Nensemabukten är väl skyddad för storm och
Fakta om Ramesney
fiender men har utmärkt placering för att komma ut och Herre: Amiral Morollan Elisari.
skydda ön och handelslederna mot sydväst och sydöst. Därför
Invånarantal: 1.200.
har man valt att lägga Danbréanns viktigaste flottbas här inne.
Consaber var dock inte först med denna idé - redan det Befolkning: Conrier 68%, perenner
coloniska imperiet visste stadens vikt och hade omfattande 25%, pyar 3%, misslor 2%, övriga 2%.
befästningsverk här. Många av dessa befästningsverk används
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 93%.
fortfarande, reparerade där det behövs och utbyggda.
Huvudnäring: Flottbasen.
Staden Ramesney är en garnisonsstad, vars enda uppgift är att
hålla flottbasen igång. Stadens bofasta invånare, 1.200 till Handelsvägar: Huvudsakligen havsvägen till Myndar
antalet, är antingen soldater i garnisonen eller hantverkare och och Turina.
köpmän som sysslar med underhåll och logistik. Staden är
Militära resurser: Amiralens hustrupper bestående av
också huvudsäte för amiralen och greven Morollan Elisari,
18 riddare och 142 knektar, 500 marinkårister i
andre sjöherren och befälhavare över Consabers andra flotta.
garnison, normalt mellan 12 och 30 örlogsfartyg men
Amiralen har ett mycket gott sinne för administration – nästan
undantagsvis upp till hela andra flottan om 78
lika gott som hans sinne för sjöstridstaktik. Han ser till att
krigsskepp, inklusive två drakfartyg med tillhörande
staden alltid har de resurser som behövs för att underhålla hans
flygdragoner.
andra flotta när de löper i hamn.
Känd för: Amiralen Morollan Elisari, Danbréanns
Ofta är dock hamnen ganska tom. Sällan ser man mer än två
viktigaste flottbas, fyrtornet och vågbrytaren.
dussin örlogsskepp här. De är oftast till sjöss och patrullerar
farlederna eller i konvojtjänst för att skydda handelsfartyg mot
pirater och kapare. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att
hela flottan samlats och synen av 78 stora krigsskepp för ankar
i hamnen är något som måste upplevas.
9.

Intressanta platser
1) Admiral Morollan Elisaris residens.
7.
2) Borgen. 12. 2.
3) Stora varvet.
4) Redden (ankringsplats för flottan). 17.
15. 10.
5) Vågbrytaren. 13.

6) Fyrtornet. 3. 16. 1 1.
1.
7) Norra porten.
8) Ankarporten.
4. 8.
9) Ramesån. 14.

10) Sabriska sjömanskyrkan.

11) Garnisonens baracker.
5.
12) Värdshuset Treklövern. 18.
19.
13) Värdshuset Valen & tunnan.
14) Flygdragonernas plats och stallar.
6.
15) Marinkårens administration.
16) Enögde Pietts krog.
17) Stora torget.
18) Hamninloppet.
19) Gripudden.

• 45 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Salston Tor Turina

Det lokala handelscentrat i grevskapet Nantien i norra Uriens är Den största staden på Danbréann, Turina, är något av
Salston Tor, som ligger ungefär mitt i grevskapet. Det är dock inte rikets inofficiella kulturhuvudstad. Visserligen finns de
huvudorten i grevskapet - den rollen tar den lilla orten Silersham stora akademierna i Calnia, men det är i Turina som
vid kusten - utan bara det naturliga handelscentrat mellan Colonan, kulturen och framförallt den sydländska kulturen
Seredan och Tokon. Staden får sitt namn från sitt geografiska läge frodas. Turina-borna hävdar ofta att nordlänningarna
och från slottet Salston Tor, som betyder ‘Tvåklippans fästning’. inte har någon kultur, eller lånar den möjligen från
Salston Tor ligger på den sluttande sidan av en kulle, där slottet söder. Det sägs att calanadansen ursprungligen kommer
ligger på en hög klippa vid ett brant stup. från Turina, liksom musiken som man dansar till.
Staden är unik på så sätt att inga hus är byggda mot stadsmuren. Staden är också huvudsäte för hertigen av Turina, en
Orsaken till det är att det ska vara lättare att försvara staden mot välkänd och erfaren fäktare. Hans fäktteknik, som han
angrepp och stadens herrar har hållit stenhårt på den här riktlinjen också lär ut i sin berömda fäktskola, är visserligen
sedan det förra kriget mot thalaskerna. Eftersom Salston Tor så gott omdebatterad, men att han är skicklig är det ingen
som alltid får ta första smällen vid anfall från Thalamur så är det vist som förnekar. Huruvida hans stil är praktisk är en helt
att ha ett så starkt försvar som möjligt i Salston Tor. annan sak.
1.200 invånare bor i staden under ledning av stadsrådet. Staden har Hertigen av Uriens, Turinas politiska, militära och
stadsprivilegier men saknar markis. Stadsrådet leds istället av baron­ personlighetsmässiga motpol, hävdar att Mason an
essa Rafali, magiker av huset Duncreigh, som bor i slottet Salston Turina är en civil fäktskola, som bara fung­erar i
Tor och har sitt laboratorium i slottets norra torn. uppvisningssyfte eller i dueller, men att den är
komplett värdelös på slagfältet. Detta har lett till rejäla
praktgräl de två emellan, men de har ännu inte gjort
Fakta om Salston Tor upp på vare sig tornerfält eller i duell.
Herre: Baronessa Rafali av huset Duncreigh. Den 18 juni varje år hålls den berömda Turina­
galoppen, en ridtävling som endast är öppen för kvin­
Invånarantal: 1.200.
nor. Man tävlar i två moment. Det första är momen­
Befolkning: Perenner 71%, tokon 15%, tet posanten, en slags dressyrritt där det gäller att se så
conrier 8%, neromenzer 3%, misslor 2%, ståtlig eller vacker ut som möjligt (det gäller häst såväl
övriga 1%. som ryttarinna) och samtidigt ha perfekt kontroll
över sitt riddjur. De senaste fyra åren har segrarinnan
Religion: Sabrisk Daak-kyrka 80%, Gamla
varit hennes majestät drottning Fiorina och segern
tron 16%.
har alltid varit rättvis. Hennes majestät är en mycket
Huvudnäring: Handel, skogsindustri. skicklig ryttarinna och en uppenbarelse av grace och
kunglighet.
Handelsvägar: Landvägen nordväst till Colonan, österut
till Seredan och Tokon. Det andra momentet är själva Galoppen, en kappritt
som utgår från Ridskolan, går sedan genom staden ut
Militära resurser: Stadsvakt om 26 man, Rafalis slottsvakt
i en bana i terrängen med förberedda hinder och
22 man, plus närliggande baroner och godsherrar.
tillbaka till Ridskolan. Som förväntat är deltagar­antalet
Känd för: Baronessan Rafali, Stora fontänen. större i posanten än i galoppen då galoppen är mer
våldsam och farlig än posanten, men galoppen är mer
omtyckt som publikevenemang. Senaste galoppen, år
1511, slutade med att ingen av domarna med rent
1) Slottet Salston. samvete kunde proklamera endera av Hennes majestät
1.
2) Riddarhuset. Drottningen och hennes nåd Inalea Elisari, dotter till
2.
amiral Morollan Elisari, som seg­rarinna. Det är enda
3) Sydporten. gången som Galoppen har blivit oavgjord.
4) Stora fontänen. Ridskolan är inte bara centrum för själva tävlingen
11.
5) Postiljonsstationen. och de sociala evenemang som kommer i samband
10. 4. med denna, det är också en skola av finaste klass där
6) Krogen Lekbrodern. man lär unga damer den ädla konsten att hantera en
5.
7) Värdshuset Tofflan. häst. Så gott som alla segrarinnor har någon gång gått
9.
6. i Turina Ridskola. Dessutom är det ett stuteri där man
8) Stadsmilisen. föder upp de finaste thalaskiska fullbloden i världen.
8. 3. 7. 9) Daakkyrkan. Det är lite av en ironi, som sabrierna dels gottar sig åt
10) Västporten. men också grämer sig åt, att de finaste thalaskiska
fullbloden föds upp i Consaber för att Consaber inte
11) Höga torget. har några inhemska fullblod.

• 46 •
CO N SA BER GEO G R AFI

1) Caer Tuirn. 10) Floden Tuirn.

Turina Handelsvägar: Sjövägen längs
med kusten, landsväg till Caer 2) Citadellet. 11) Örlogshamnen.
Herre: Hertig
Negaidh och Ybersiel.
Girdan Matravin. 3) Riddarhuset. 12) Handelshamnen.
Militära resurser: 37 husriddare
Invånarantal: 4) Ridskolan. 13) Norra torget.
under hertigen, 294 knek­tar och
10.000.
stadsvakter, ett femtiotal unga 5) Fäktskolan. 14) Kungsplatsen.
Befolkning: adels­män i fäkt­skolan som gärna
6) Katedralen. 15) Broplatsen.
Conrier 87%, vill visa sin skicklighet med
perenner 8%, misslor 2%, pyar calanasvärdet. 7) Norra porten. 16) Biblioteket.
2%, övriga 1%.
Känd för: Fäktskolan Mason an 8) Stadsvakten. 17) Värdshuset Solen.
Religion: Daakkyrka 95%. Turina, Turina ridskola, Turina-
9) Dansakademien. 18) Narinas krog.
galoppen.
Huvudnäring: Handel, vin.

7.

8.
4.

9. 16.
13.
18.

12.
5.

15.

10.
3.
2.
1.
6.

17.

1 1.

14.

• 47 •
GE OG R A F I CONS AB E R

Uriens
Det sägs ofta att Uriens är porten till södra Consaber. Det ligger
Fakta om Uriens
strategiskt till vid ett av de få ställen där man utan problem kan Herre: Markis Rien Wildaran.
gå över floden. Flera gånger genom historien har det varit
Invånarantal: 8.000.
staden Uriens som hindrat thalaskerna att fortsätta söderut mot
Consabers hjärta och huvudstad. Slottet i Uriens är det största Befolkning: Perenner 62%, conrier 21%,
och mest befästa i riket och ett typexempel på hur man tänker tokon 7%, pyar 3%, misslor 3%, zolod
sig en sabrisk borg. 2%, övrigt 2%.
Torneringen i Uriens i början av augusti är den andra största i Religion: Sabrisk Daak-kyrka 89%.
riket och den mest besökta. Uriens har ett utmärkt läge för detta
Huvudnäring: Handel.
som kust- och hamnstad, så det är enkelt att ta sig dit. Dessutom
är rikets skickligare riddare i fyra fall av tio från hertigdömet Handelsvägar: Längs den kejserliga landsvägen mot
Uriens, så dessa behagar ofta dyka upp på torneringen. norr och söder, sjövägen ner till Danbréann i första
hand.
Tornerspelet pågår i tre dagar, första dagen med dyst, andra med
mêlée och tredje med fria utmaningar och bågskyttetävling. Militära resurser: Slottet Uriens med 38 riddare, 140
Under den tiden är det mycket gyckelspel och på kvällarna är bågskyttar och 330 knektar, stadsvakt om 78 man (som
det bankett för deltagarna i slottet Caer Uriens. normalt har ganska lite att göra).
Närmare ettusen riddare brukar gästa Uriens vid tillfället, så det Känd för: Tornerspelet i Uriens, fästningen i Uriens,
är naturligt att det också slås upp en stor marknad i Uriens vid skickliga riddare.
tillfället. Totalt sett ökar invånarantalet i staden Uriens från
sextusen till nästan trettio tusen under dagarna kring torneringen.
Detta bringar stora inkomster till hertigdömet.

Intressanta platser
1) Caer Uriens.
5.
2) Riddargården.
3) Slottskatedralen. 15.

4) Doralems kyrka. 16.

5) Norra porten.
8.
6) Slottsporten.
7) Kärnan.
8) Tornertorget.
9) Slottsholmen.
10) Riddarhuset. 14.
1 1. 3.
11) St Inalys plats. 2 1.

12) Floden Uria. 17.

13.
13) Markisens residens. 4.
14) Stadsvakten.
2.
15) Ringmuren.
9. 10.
16) Värdshuset Skölden. 12. 20.
7.
17) Jeneres krog.
1.
19.
18) Garnisonens baracker.
18.
19) Bågskyttebana. 6.
20) Hantverkartorget.
21) Legio Colonan.

• 48 •
CO N SA BER GEO G R AFI

Ybersiel
Staden Ybersiel är Danbréanns viktigaste hamnstad. Det är via
Fakta om Ybersiel
den här hamnen som större delen av all trafik till fastlandet går. Herre: Markisinna Jana Fevelien.
Ybersiel är också det närmaste som Consaber har till frihamn.
Invånarantal: 5.500.
Tullarna är låga, men kontrollerna är desto hårdare och markis­
innan är känd för att göra processen kort då hon ofta mer än Befolkning: Conrier 40%, perenner 21%,
gärna (och med en vek fogdes stöd) tar lagen i egna händer. neromenzer 8%, ebhroniter 6%, asharier
6%, cirefalier 4%, soldier 4%, tokon 3%,
Det finns dock de som faktiskt vågar, trots hotet om ens korta
misslor 2%, pyar 2%, marnakh 1%, jargier 1%, övriga
men otrevliga öde om man skulle åka fast. Trots allt så kan mar­
2%.
kis­innans knektar inte vara överallt samtidigt. På så sätt har Yber­
siels hamnkvarter blivit ökända som urtypen till ‘skumma hamn­ Religion: Sabrisk Daak-kyrka 65%, Samori-lära 10%*,
kvarter’ i Consaber. Om en skepparhistoria säger något om pir­ Cirza-templet 4%*, tokons Gamla tro 2%, jargisk
ater med lapp för ögat och träben, bordeller i hamnen, smugglare Daak-kyrka 1%, Mahktah-kult 1%*.
och lönnmördare så är det oftast i Ybersiel som den utspelar sig.
*Endast inofficiellt. Aktiv mission och offentlig dyrkan
Till viss del är det sant. Det finns fler smugglare i Ybersiel än
är förbjuden, men ordningsmakten jagar inte dessa så
nå­gon annanstans och Ybersiel är en vanlig ankringsplats för sab­
värst mycket.
riska fribrytare och pirater i Consabers tjänst.
Huvudnäring: Handel, sjöfart, fiske.
Kommer man bara upp från de skumma hamnkvarteren, eller
håller sig vid pirerna under dagtid, så har Ybersiel en betydligt Handelsvägar: Landsvägen mot söder genom
mer respektabel fasad. På grund av de låga tullarna samlas Danamassivet, sjövägen till fastlandet.
handelsmän från hela Mundana för att utbyta varor och för att
Militära resurser: Markisinnans 14 husriddare,
köpa de främmande varor som nästan bara går att få tag på i
stadsvakt om 360 man.
Consabers kolonier. Arrak, kaffe, te, bomull och exotiska träslag
skeppas från Ybersiel runt om till Mundana till överpriser som Känd för: Hamnen, hamnkvarteren, pirater och
köparna otroligt nog betalar. Vilka köpmän och handelshus som fribrytare, överfarten till fastlandet.
får tillåtelse att sätta upp filialer här beror helt och hållet på hur
mycket man smörar för den fåfänga
markisinnan. Vackra gåvor och en hel del
smicker är ganska bra saker, vilket inte bara
köpmän har upptäckt, utan även fribrytare.
Rena mutor fungerar dock inte alls och
dylika försök leder oftast till problem.

1) Katedralen. 8.

2) Försvarsmuren och vallgraven. 1. 5.

12.
3) Markisinnans residens.
13.
4) Samoritemplet.
5) Fribrytarplatsen.
10.
14.
6) Grundsund. 3.

7) Djupa viken.
8) Örlogshamnen.
1 1.
9) Varvet.
7.
10) Värdshuset Stormfågeln.
11) Värdshuset Träbenet.
6.
9. 16.
12) Värdhuset Galna grisen.
13) Halta Linnas krog. 4. 15.
14) Gamla hamnkrogen. 2.

15) Arenan.
16) Stadsvaktens kaserner.

• 49 •
GE OG R A F I
HERTIGDÖMEN
D
et finns sex hertigdömen i Consaber. Alla dessa, utom Tokon, lyder under varsin
hertig. Hertigdömena är i sin tur indelade i totalt 27 grevskap, Tokon inte inräknat då
det inte finns några grevskap i Tokon. Grevskapen lyder under en greve. Städerna som
med stadsprivilegier är inte underordnade grevskapen de ligger i. Tokon beskrivs närmare i ett
eget avsnitt.
Uriens
Hertig Nagor Cretèn håller Uriens som sitt eget. Det är ett av
de få hertigdömen som är ärftligt. Hertigdömet är till ytan
Consabers näst största - bara Tokon är större - och väldigt
långsmalt. Hertigen är också befälhavare över konungens här.
Han är en mycket erfaren och nytänkande härförare vars
suveräna taktiska geni gjorde det möjligt att befria och hålla
Pereine och Colonan, trots Thalamurs numerära
överlägsenhet.
Alni: Hertigdömets sydligaste grevskap är också dess största.
Alni är ett mycket rikt grevskap, där jordbruk och svinbete i
dess stora skogar försörjer stora delar av dess invånare. De rika
bok- och ekskogarna förser inte bara adeln med vilt att jaga,
utan också skeppsbyggarna med timmer för sina
skeppsbyggen.
Cretén: Grevskapet Cretén ligger vid med floden Uria och
sträcker sig så långt norrut som till Firina. Det ligger mer
kustnära, så dess huvudnäring är fisket. Hertig Nagor Cretén
håller även Cretén som sitt eget. Familjen har fått namn efter
dess huvudstad, vilket i sin tur givit namnet åt grevskapet. Dess
största ort är dock staden Uriens, efter vilket hertigdömet fått
sitt namn.
Firina: Firina hade varit fruktansvärt fattigt om det inte hade
varit för en resurs som inte finns någon annanstans i hela riket:
dess enorma furuskogar. De raka och långa stammarna är
ovärderliga i skeppsbygge och duger utmärkt till master och
rår. Lägg därtill viss gruvdrift i norra delarna av Urmamassivet,
så får man ett grevskap som trots väldigt fattiga jordar ändå är
tämligen rikt. Gruvdriften hotas dock hela tiden av tiraker från
bergen. Kolande är också ett problem, då alverna i Rinya-
skogen inte tillåter någon på deras territorium, vilket gör att
man inte kan utnyttja de rika resurserna i närheten av gruvorna.
Därför blir man tvungen att frakta kolet längre, vilket gör
järnbrytningen här dyrare. Huvudorten, som har samma namn
Lediga platser: Grevskap
Ett flertal grevar är namngivna, men majoriteten av
grev­skapen är inte tillsatta. Detta är för de fall där
spelledaren vill sätta in en egen greve, eller då någon
rollperson (mot all förmodan) skulle få en såpass hög­
adlig titel. Istället för att då byta ut en existerande greve
finns det några lediga platser som skulle kunna fyllas.
Det finns dock inga lediga hertigdömen, eftersom samt­
liga delas ut som en del av ett politiskt ämbete eller
genom direkt släktskap med kungen (son eller dotter till
kungen och potentiell arvtagare).
• 50 •
CONS AB E R
som grevskapet, är mest känd för sin korvfestival och dess
hamn kommer förmodligen att rustas upp som flottbas.
Nantien: Grevskapet har fått sitt namn efter gränsfloden
Nantien, som utgör gränsen mot Colonan. Boskapsskötsel och
fiske är de viktigaste näringarna i grevskapet, men även korn
odlas under de korta sommarmånaderna.
Seredan: Seredan är Uriens nordostligaste grevskap och
gränsar mot Tokons norra delar. Det gränsar också mot
Rinyaskogen, vilket gör att folkloren spirar i detta grevskap.
Det är ett bergs- och skogslandskap som huvudsakligen lever
av boskapsskötsel och med andra ord inte är särskilt rikt. Greve
Margon Ulthari håller Seredan som sitt eget, och hans tredje
dotter Fiorina, då femton år gammal, äktades med konungen
för fyra år sedan.
Baton: Grevskapet Baton ligger i östra Uriens, på Urmamassivets
sluttningar. Det härjas ofta av tiraker från bergen, och dess
försvarsverk är av förståeliga skäl slitna och i behov av
upprustning. Tyvärr är dock detta grevskap lågprioriterat. Då
de mörka molnen återigen börjar hopas över Thalamur finns
tyvärr inte resurser att rusta upp grevskapets befästningsverk, så
mer och mer ansvar får vila på de få riddersmän och vapenföra
bönder som vågar stanna kvar. St Faulksriddarna har en hel del
inflytande här, just på grund av att de ofta ställer upp till
böndernas försvar mot tirakerna.
Calana
Erefan Daversin håller hertigdömet i egenskap av primod av
Calnia och en av de två högsta kyrkliga ämbetsmännen i riket.
Calana är Consabers rikaste hertigdöme. Dess södra delar
vattnas av vindar från havet och floder från bergen, vilket
tillsammans med en slätt med lerjordar ger Consabers bördigaste
mark.
Calnia: Grevskapet omfattar områden norr och öster om
Calniabukten, och även vattnen utanför. Därigenom är det en
utmärkt flottbas, väl skyddad från storm och vind och dessutom
tämligen rikt. Greven av Calnia är en position som tillsätts av
Kronan och alltid till Förste Sjöherren. För tillfället är det
storamiral Ludich Targaton som har denna hedervärda position.
Genom sitt läge runt huvudstaden har Calnia kommit att bli
det traditionella hantverkarcentret i Consaber. Särskilt finsmide,
optik och skeppsbygge är specialiteter här.
Uter: Av tradition hamnar dvärgafästet Narec (rukh: Narekh-
Renk-Ghor) under grevskapets jurisdiktion, även om det
praktiskt sett innebär att greven av Uter som mest kan få dra
nytta av tullar och vägskatter på vägen från dvärgafästet. Detta
brukar Konungen dock aldrig tillåta, man är trots allt beroende
av kommersen och kan därför inte skrämma bort dvärgarna i
Narec. Det är tur att grevskapet vattnas av floder såväl som
CO N SA BER
fuktiga havsvindar. Damm- och ålafiske och svinbete är stora
näringar vid sidan av jordbruk.
Agant: Greve Heryn Bosom håller Agant som sitt eget. Det är
ett rikt och bördigt landskap i södra Calana, alldeles vid kusten,
så även fiske spelar en stor roll för grevskapets ekonomi. Heryn
Bosom är också rikets konnetabel, vilket ofta tvingar honom
till huvudstaden.
Felosi: Grevskapet Felosi (felya alarina: feloshyadh) är ett kargt
område i nordöstra Calana. Det särskilda med detta landområde
är att nästan femtio procent av invånarna är Léaram-alver,
mestadels av huset Rudani. Officiellt är de Konungens
undersåtar, men han låter dem ändå lyda under Husens Råd i
Kinyen Sina, som en vänskapsgest åt Alarinn. Grevskapet har
av tradition alltid varit under alviskt styre. Just nu är det pyar-
alven greve Milandor Vimari som håller grevskapet. Liksom
Baton i Uriens härjas Felosi ofta av tiraker från Urmamassivet.
Cralo: Cralo ligger i östra Calana, och är ett mycket bördigt
jordbrukslandskap. Man kan även dra nytta av handeln med
dvärgarna i granngrevskapet Uter, och har fördelen att det inte
plågas av tiraker från Urmamassivet.
Skywif: Den södra delen av grevskapet är ett rikt
jordbrukslandskap, medan den norra delen är kargare och man
tvingas där leva mer av fiske och boskapsskötsel. Visst skogsbruk
i grevskapets nordvästra del ger en hel del rikedomar. Greve
Valachen håller Skywif som sitt eget. Han har ganska dåligt
• 51 •
GEO G R AFI
rykte, då han har en förmåga att skatta liv och lust ur bönderna.
Det ryktas allt för ofta om ett kommande uppror, och St
Faulksriddarna gör sitt bästa för att lindra plågan för de ofrälse.
Frågan är om det räcker.
Turina
Turina är till ytan Consabers minsta hertigdöme, men är ändå
väl ansett och mycket rikt. Det anses vara det mest kultiverade
hertidömet i riket, och det har fördelen av ett framskjutet läge
vilket gör det till en handelsstad. Här finns många berömda
akademier och fakulteter, till exempel Turinas ridskola, den
berömda Fäktakademien, Maraksbiblioteket och många andra
landmärken. Hertigdömet hålls av Girdan Matravin, en
synnerligen berömd fäktmästare.
Turin: Greven av Turin och tillika primoden av Turina är
Faran Dun Malinn, en synnerligen välrenommerad herre.
Turin är mest känd för dels vallfartsorten Turina och dess två
katedraler, men också för dess fäktakademi (under hertigens
ledning) och ridskola. Ridskolan har för övrigt en egen
uppfödning av thalaskiska fullblod, och utför de mest
häpnadsväckande konster med de extremt vältränade djuren.
Som tur är har man en såpass stor population av de ädla djuren
att man slipper importera dem från Thalamur.
Nol: Nol är mestadels känt för sina viner. De kommer inte upp
i samma klass som nensemavinerna från Vimna, men ligger inte
långt efter. Det är dock ett något för torrt landskap för att vara
idealiskt för vinodling, men med hjälp av konstbevattning går
det alldeles utmärkt i alla fall.
Ebrin: Ebrins stora inkomstkälla är dess olivoljeproduktion.
Den olivolja som kommer härifrån är av yppersta kvalitet, och
kan enkelt användas till de mest skilda användningsområden.
Negaidh
Hertigen av Negaidh, hertig Tardon Helmason är faktiskt
konungens kusin, och en av hans mest betrodda släktingar.
Hertigdömet är tämligen rikt, då delar av det ligger i det
bördiga bälte som bland annat omfattar södra Uriens och
Calana.
Negin: Negin är det ena av Negaidhs två stora jordbruksområden.
Det finns även en sekundär flottbas i grevskapet, som har den
stora fördelen att det ligger i lä för stormar bakom Danamassivet.
Arsacke: Arsackes stora ekskogar förser varven på Danbréann
med det timmer som behövs för att bygga fartyg. Tyvärr måste
furu för masterna seglas ner från Urma Bréann. Lejonparten av
allt timmer skeppas nerför floden Tuirn in i Nensema-bukten,
eller längs med kusten.
Laerm: Hade det inte varit för gruvdriften i Danabergen hade
Laerm varit näst intill öde. Nu finns det inte bara rika
järnfyndigheter utan även rika lager av dvärgakol, vars
användning Consaber endast nyligen insett vidden av. Detta
gör att Laerm mer eller mindre blomstrat upp under de senaste
decennierna, och mängder med arbetshungriga ofrälse söker sig
hit i syfte att arbeta i gruvorna.
Alcheg: Rikets Skattmästare, herr Tyrdal Dunmargon, håller
grevskapet som sitt eget. Grevskapet är ganska flackt och torrt,
GE OG R A F I
då det ligger i regnskugga bakom Danamassivet. En enorm pir
och vågbrytare, konstruerad under imperiets dagar, sträcker sig
ut och skyddar hamnen i staden Alcheg från väder och vind.
Det är ett av de få byggnadsverk som har överlevt tidens tand
från imperiets fall till våra dagar.
Tresna: Tresna är det andra stora jordbruksområdet i
hertigdömet. Hela grevskapet är något kulligt men med rika
jordar, utom det nordvästra hörnet som är alldeles för kargt
efter årtusenden av påfrestningar från havet.
Flarne: Flarne är huvudsakligen ett fiskeområde. Fiskebåtar
från Flarne har djuphavsfiske som specialitet, och resten av
grevskapet är inriktat på fiskerinäringen. Torkad fisk från
Flarne skeppas över hela Consaber.
Nensema
Detta hertigdöme på västra Dana Bréann har en vital uppgift i
Consabers försvar. Då det största hotet kommer från Thalamur,
Caserion och Melorion är det ett viktigt basområde för Flottan.
Visserligen är Första Flottan baserad i Calnia, men det finns
gott om sekundära baser i Nensema. Syftet är att hålla en
strategisk reserv i Nensema i händelse av en thalaskisk invasion
av Consaber (och då i synnerhet Uriens), då man med flottans
hjälp kan skära av de thalaskiska försörjningslinjerna, samt att
utgöra en framskjuten försvarsposition i händelse av en
cirefalisk invasion från havet. Därmed är Nensema strategiskt
vitalt för Consaber, och hertigdömet är därför militärt sett
mycket gynnat av Kronan. Hertig Margan Deluvien håller
hertigdömet.
Rim: Det västligaste av Nensemas grevskap är också det mest
välbefästa. Åtskilliga försvarsverk står utmed den branta och
klippiga kusten och är bland de mest imponerande befästningar
INTRESSANTA PLATSER
D
et här är ett mycket litet urval av intressanta platser i Consaber. Dessa platser är speciellt
lämpade för äventyr. Avsikten är att spelledaren skall kunna använda dessa platser för att
få inspiration till egna äventyr. Naturligtvis finns det många fler platser som skulle vara
intressanta att beskriva, men tyvärr får inte alla plats.
Askslätten
Den absolut östligaste delen av Danbréann kallas för askslätten.
Anledningen till detta är de spontant förekommande eld­
stormarna som gör att nästan all vegetation saknas. Marken
täcks ofta av gråvit aska. Då det blåser så virvlar askan upp och
gör det svårt att andas. Under de sällsynta regnovädren bildas
en otrevlig lera som har en förmåga att sätta sig fast på allt.
Legio Colonan håller området under uppsikt eftersom man
anser att bränderna uppkommer på magisk väg. De magiker
som besöker platsen finner också att området är högmagiskt för
pyrotropi.
Brelsest
På Urma Bréanns sydligaste udde ligger den lilla men viktiga
hamnen Brelsest. Markis Tiniern är den nuvarande makt­hav­
aren i Brelsest. Han är en omtyckt bland sjömän och hamnens
• 52 •
CONS AB E R
som byggts av andra än dvärgar. Flottbasen i Marnoc, som är
förberedd för att husera heavé-drakar, blockerar effektivt all
infart i Danasundet och säkrar därmed infartslederna till
huvudstaden. Greve Una Finvarik ansvarar för grevskapets väl
och ve, och framförallt dess försvarsverk.
Ramesney: Amiral Morollan Elisari håller Ramesney i
egenskap av Andre Sjöherren. Väl skyddad av ön Tusha och
långt inne i Nensema-bukten ligger Ramesviken. Grevskapet
omger denna vik och har som enda uppgift att försörja Andra
Flottan som är baserad här. Således är grevskapet huvudsakligen
ett jordbruks- och fiskedistrikt, trots att det egentligen är väl
lämpat för vinodling.
Nensen: Nensen är ett rikt skogslandskap. Dock är träslagen i
skogarna inte lämpade för skeppsbygge, så istället används de
för boskapshållning. Fiske är dock den viktigaste näringen i
området.
Vimna: En hel del skogsbruk, huvudsakligen ek och bok,
försörjer stapelbäddarna med timmer för skeppsbygge.
Svinvallning i ekskogarna är också en viktig näring, vid sidan
av det sedvanliga jordbruket och fisket.
Tarna: Tarna är förmodligen Consabers finaste vindistrikt.
Genom att det är varmt, vattnat av floder från bergen och
fuktiga havsvindar och med soliga sluttningar så är det utmärkt
för vinodling, och vinerna från detta grevskap är erkända över
hela världen. Således har vinerna kommit att bli grevskapets
huvudnäring.
Prowe: Vattnat av ett antal snabba floder från bergen, men på
fel sida om dem, har Prowe kommit att bli huvudsakligen ett
jordbruksdistrikt. En del gruvdrift förekommer också, liksom
en hel del fiske i de fiskrika vattnen i Danasundet.
bofasta vilka inte är speciellt många. Han har dock vissa
politiska nackdelar i omgivningen i egenskap av markis. Han
kan till exempel inte lita på att närliggande baroner ska ställa
upp till Brelsests försvar med annat än konungens direkta order.
I synnerhet baron Irevan från Tesel precis nordväst om Brelsest
har mer än ett par horn i sidan till markis Tiniern.
Fartyg som kommer till Consaber från sydväst siktar oftast på
Brelsest, då dess fyrtorn syns långväga och är ett utmärkt
landmärke för att navigera till havs. Dock sker inte så mycket
internationell handel i Brelsest. De flesta fartyg tar bara ombord
färskvatten och proviant för att sedan fortsätta nordväst till
Uriens eller nordost till Calnia. Däremot är Brelsest en
överfartsort för trafik mellan Urma Bréann och Danbréann och
det är huvudsakligen den trafiken, samt fiske, som staden lever
på. Postiljonsverket sänder sina försändelser över sundet till
Danbréann huvudsakligen via Brelsest ner till Nensema, och
postiljonsstationen i Brelsest är därför en av de största i riket.
CO N SA BER GEO G R AFI

En imponerande vågbrytare skyddar hamnen från de kraftiga Drakskogarna

vind­arna och ofta förekommande stormarna i Danasundet, men
I de nordöstra delarna av Tokon finns de vidsträckta drak­
Brelsest är mest känd för sitt stora fyrtorn.
skogarna. Dessa sägs en gång i tiden ha täckt hela Drakens land
(det vill säga nuvarande Tokon, Consaber och Alarinn). Det är
Colm i dessa skogar som druiderna berättar om hur Ubheanaidh
samlade ihop alverfolk, människor och dvärgar för att kämpa
Colm är en ö sydväst om Danbréann som hålls av den
mot Ondskan. Landet utanför drakskogarna kallas för ”de
cirefaliske kurfursten Ghazarim. Ön och dess huvudort kallas
glömdas land” som Draken har övergett. I drakskogarna lever
Ramezior Krack av cirefalierna, men det struntar sabrierna
de utvalda folket. Någonstans i skogarna sägs också Sabhrainn-
högaktningsfullt i. Ön har en inhemsk sabrisk befolkning som
kulten ha ett av sina viktigaste fästen.
huvudsakligen lever av fiske, fåruppfödning och visst jordbruk.
Befolkningen behandlas huvudsakligen väl av ockupanterna.
Det finns två orter på ön, den största är Ramezior Krack och Elfhpec
är mycket kraftigt befäst. Consaber tillåter aldrig fler än ett
Det höga berget längst ner i söder i Urmamassivet är ett
halvdussin fartyg i Ramezior Kracks kraftigt befästa hamn och
mysterium och en legend. På toppen påstås det att det finns ett
storfurst Ramezior går motvilligt med på det, huvudsakligen på
paradis på jorden där undersköna alvkvinnor håller till, men
grund av att Consaber med lätthet kan skära av all kommunik­
ingen har någonsin sett något då toppen är inhöljd i dimma. Det
ation in eller ut från Colm, vilket bevisades hösten 1488. För­
finns inga vägar upp dit, varför flygdragonerna då och då tar en
svarsverken är dvärgabyggda och omfattar bland annat två
titt på platsen. Ingen utom talman Verduhrakh har någonsin
ångdrivna kastmaskiner av gigantiska mått som kan hiva iväg
tillåtits landa här. Längre ner på berget sägs det finnas en koloni
upp till ett ton tunga vildeldsprojektiler åtskilliga hundra meter.
med gripar. De vaktar sina bon med sina liv.
Det måste ha kostat enorma mängder pengar för att bygga
försvarsverken, särskilt med tanke på hur lite dvärgar tycker om
vatten, och ordspråket ”att skeppa dvärgar till Colm” betyder Grikentulw
helt enkelt att lyckas med ett omöjligt projekt med hjälp av
Grikentulw är en by som egentligen inte hade satt sitt namn på
tillräckligt mycket pengar.
någon karta om det inte hade varit för dess bibliotek. Det är
Ett av Colms stora problem är att det inte finns något naturligt förmodligen ett av de tre största biblioteken i Consaber, endast
förekommande vatten. Allt regnvatten har dessutom en tendens överträffat av kungliga biblioteket i Slottet i Calnia samt
att mycket snabbt för­svinna ner i marken. möjligen Magiakademiens bibliotek. Biblioteket är inhyst i ett

• 53 •
GE OG R A F I CONS AB E R

befäst torn med den tillhörande läsesalen i en byggnad i Misia

anslutning till tornet. Biblioteket innehåller ofattbara 16.000
Misia var en gång en mäktig fästning, men är numera bara en
volymer och även om det finns ett register över alla dessa
stor borgruin i centrala Felosi. Fästningen byggdes i en vildare
böcker så finns det ingen katalog eller förteckning över var det
tid då hotet från tirakerna i bergen var betydligt större än nu.
finns. Det är väldigt få böcker som har någon ryggtitel så det är
Det påstås att det finns en skatt begravd här. Att ta sig in i
inte alls lätt att finna vad man söker. Bibliotekarierna vet dock
ruinerna sägs vara mycket riskfyllt eftersom det finns otrevliga
det mesta om bibliotekets böcker, inklusive vilka böcker som
monster. De vanligaste ryktet är att det finns hyggelmonster,
inte finns och på vilken ort man kan finna dem.
gargyler och basilisker.
Byns fyrahundra invånare lever till större delen på fårskötsel och
hästuppfödning, främst sabriska batonhingstar. En uppslagen
bok och en stegrande stridshingst förekommer också på baron
Narec (Narekh-Renk-Ghor)
Valir Tanarons vapen, den länsherre över Grikentulw. För att få en komplett bild av hur det ser ut i Consaber så måste
man ta med dvärgafästet Narekh-Renk-Ghor, då det trots allt
Det ryktas att en hemlig organisation samlas i Grikentulw för
spelar en mycket stor roll för Consabers ekonomi. Syftet med
hemliga möten. Bönderna i Grikentulw säger ingenting, men
fästet var att underlätta handelsförbindelserna mellan dvärgarna
det sägs att man har sett en drake landa utanför biblioteket.
och imperiet. Det var troligtvis 4600 år före Daak som fästet
Många är rädda för att det skulle vara en häxkult eller en
började byggas. Det tog nästan hundra år innan handeln kom
thalaskisk spionring - mer vidskepliga personer brukar säga det
igång, men då gjorde den det med rivstart och Narekh-renk-
förra, medan mer världsliga personer säger det senare - men
Ghor blomstrade.
underligt nog gör konungen ingenting åt det.
Narekh-renk-Ghor har alltid haft en handel omkring sig. Detta
har gjort att Narekh-renk-Ghor inte bara växt explosionsartat
Karnag-grottan (jämfört med andra dvärgafästen) utan dessutom blivit mer
Mitt i Olanden (det södra bergsmassivet på Urma Bréann) finns specialiserat på handel.
Karnag-grottan. Namnet är egentligen missvisande eftersom det
Narekh-renk-Ghor är mest känt för Rådssalens tak, vilken är
egentligen är frågan om ett helt system av raviner och grottor.
byggd som ett kupolvalv av bergskristall med inget annat
I Karnag sägs det finnas djupa gångar som leder in till
fästmaterial än bergskristallernas egen tyngd. På håll gnistrar
skugglanden. Många delar av året är området täckt av djup snö.
kupoltaket i solskenet som en jättediamant och ljuseffekterna
Även våren är en farlig tid att befinna sig i området eftersom
inne i Rådssalen skulle till och med få den mest styvnackade
oberäkneliga grottorna och strömfårorna kan översvämmas utan
thismalv att brista i tårar över dess skönhet – förutsatt att man
någon förvarning.
någonsin fick in honom i rådssalen, förstås.
Dvärgarna från Narekh-renk-Ghor anlitas ofta för olika sten­
Marnoc verk i Consaber. Det kungliga slottet i Calnia är nästan helt
Marnoc är en hamn utan stadsprivilegier som är belägen på ön dvärgahantverk, liksom befästningsverken i Uriens, biblioteket
väster om Nensema. Hamnen är underställd Baron Segir Vid­ i Grikentulw, den stora katedralen i Calnia och fontänen i
hammar. Den utgör en viktig utpost för den sabrisk flotten. Salston Tor. Även saltexporten från dvärgafästet är viktigt för
Det var från början en fiskehamn som kompletterades med Consaber. Fästet behöver dock, som de flesta andra dvärgafästen,
stora pirer för att kunna ta emot Kronans örlogsfartyg. Våg­ import­era en hel del varor utifrån, till exempel spannmål och
brytare har uppförts och murar och befästningsverk är under kött, och i synnerhet korn och humle till ölbryggning.
konstruktion.
Narekh-renk-Ghor har ungefär 80.000 invånare, inräknat de
Orsaken till denna expansion är enkel: cirefalerna har besatt ön bofasta människor som finns där (ca 6.000), vilket gör att det
Colm i sydväst och hotar därmed inte bara Danbréann utan till faktiska invånarantalet är större än Consabers huvudstad Calnia.
och med fastlandet. Marnoc, med dess idealiska läge mitt i Fästet styrs för närvarande av Kung Vihar klan Ghor.
inloppet till Thalaviken kan stänga av all trafik från Thalahavet
in i Thalaviken och därmed skydda fastlandet från en cirefalisk
invasion och även thalaskisk sjöfart från söder upp i norr. Det
Vita jungfrun
enda sättet för Thalamur att flytta trupper till de troliga Denna lilla och vita kalkstensklippa är ett utmärkt landmärke för
slagfälten i norr är genom att erövra Marnoc eller ta landvägen. sjöfarare. Dock är det ingen som vågar närma sig klippan, då den
omges av farliga rev som sänkt många fartyg genom sina dagar.
En omfattande spionverksamhet pågår i Marnoc med omnejd
och har spridit sig upp till Myndar, Nensema och Ramesney.
Cirefaliska och thalaskiska spioner försöker få reda på hur Våtmarken
försvaret kommer att se ut, medan sabriska spioner försöker
Ett stort träskaktigt område väster om Calnia genom vilken
stoppa detta och dessutom ta reda på hur de väldiga projek­
floden Sema rinner. Området är mest känt för alla lycksökare
tilkastarna på Colm fungerar. Cirefaliska spioner försöker i sin
som lockats in i träsket och inte kommit tillbaka. Det är möjligt
tur försvåra det sabriska spionaget. Från Marnoc och Myndar
att det finns ett band med pirater och laglösa som opererar från
skickar man regelbundet ut fartyg för att patrullera farvattnen
Vå­tmarken. Ryktena om våtmarkens fasor sprids i de när­
mellan Danbréann och Colm. Varje skepp som närmar sig
belägna byarna. De förtäljer om bottenlös gungfly, sump­
Colm stoppas, bordas och genomsöks.
monster, illasinnade skugg­varelser och fasansfulla vandöda.

• 54 •
CO N SA BER KU L T U R

KAPITEL FYRA

KULTUR

Y
sana Deluvien fräste åt Kiyona, ”Varför går du alltid
klädd i den där trasan?!!” Hon pekade upphetsat med hela
handen på Kiyonas grönsvartrutiga pläd. ”Det är ju
oanständigt! Man ser knäna! Och så enkelt! Det passar sig inte
för dottern till en... en... hertig, att gå klädd i så simpla saker
som en stor rutig filt!”
”Husfurst Kornay Nentari sìol Dah'Touin t'an Ailean t'an Cinne­
ach”, sade Kiyona syrligt, ”går klädd likadant och skulle ta
mycket illa upp för den förolämpningen. Likaså huset Dah'Touins
vävare.”
”Det visar vad jag har sagt hela tiden” kontrade Ysana, nu vänd
till sin son.”Det passar sig helt enkelt inte för en sabrisk riddare
att ta en barbartös som sin frilla!”
”Men mor...” försökte Frederick bryta in, men kom inte längre
innan modern fortsatte.
”Och svärd har hon också, och ingen frisyr. Hur kan du förvänta
dig respekt med en sådan älskarinna, när hon inte ens kan klä sig
som folk? Nå?” Ysana stirrade på sin son med en blick som
antydde att det enda svar hon skulle acceptera var en ursäkt och
medgivande om att hon hade rätt.
Frederick och Kiyona utväxlade en lång blick. ”Vem har sagt
något om att jag vill ha respekt?” sade riddaren till slut. ”För
min del har jag all respekt jag vill ha, från folket runt omkring
godset Dunbaton, från de omgivande godsen, från Hans Majestät,
men viktigast av allt” – han gick fram till Kiyona och lade armen
om hennes axlar – ”har jag vunnit respekt och kärlek från
scéalta-iri Kiyona Nentari. Jag är nöjd, och om det inte passar
för Er så är det inte mitt problem. God eftermiddag, min fru.”

• 55 •
KUL T U R CONS AB E R

CONSABERS KULTUR

C
onsaber har ett rikt kulturliv, särskilt på Danbréann och i Calnia. Calnia är inte bara
rikets huvudstad, utan även dess huvudort vad gäller kultur och lärdom. Kulturen har
gamla anor — i många fall går den tillbaka på gamla colonisk traditioner. Även tokons
traditioner har spelat stor roll för att forma Consabers kulturella utveckling.

Nord och syd Teater

Det är mycket stor skillnad på nöjen på Danbréann och Urma
Bréann. Nordlänningarna är mer våldsamma och ‘primitiva’ i
sina fester. Den huvudsakliga sysselsättningen är de normalt nio
till tretton rätter som serveras, med andra nöjen som varvas
mellan rätterna serveras.
På Danbréann är däremot maten en bisak. Där är dansandet det
absolut viktigaste och man rör sig mer än till sina bordsgrannar.
Det sociala livet är mycket viktigt i en sydländsk bankett. En
nordländsk bankett är mer bastant och offentlig, medan en
sydländsk bal är mer diskret, elegant och intim. Därmed är de
sydländska festerna mer lämpade för lobbyister och politiskt
bakgrundsspel än de nordliga banketterna.
I och med att det är adeln som sätter standarden sprids denna
egenskap även ner till till ofrälset, även om skillnaderna där är
mindre.
Teater har ett skamfilat rykte i Consaber, men är ändå mycket
populärt. Eftersom det är män som spelar alla kvinnoroller så är
teatern något av det mest skandalösa man kan gå på. Speciellt
om man är en någorlunda högt uppsatt person – anledningen
till detta är att man då i princip stödjer idén att folk ska kunna
lämna sin plats i samhället och däri­genom förnekar samhällets
grundläggande struktur.
Om adeln går på teater gör de det maskerade för att inte bli
igenkända.
I den folkliga kulturen är mysteriespel mycket omtyckta. Ett
mysteriespel är en teaterföreställning utan manus eller repliker.
Istället improviseras hela stycket runt om ett tema och har ofta
en mycket mystisk framtoning.

Musik och dans

Den högst ansedda kulturen är hovdanserna, huvudsakligen
två- tre- och fyrtaktade pardanser, musiken som hör samman
med detta och naturligtvis allt annat som har med hovlivet att
göra – vilket inkluderar mat, dryck och fantastiska dräkt­
kreationer. Musiken framförs helst av flertalet samtränade
musiker, och komponeras mer eller mindre på löpande band.
Väl ansedda kompositörer ansvarar för sina egna musiker, och
de flesta städer med självaktning har egna musiker, ofta
utbildade vid den kungliga musikakademien i Calnia.
Kungen, Constantin XIV, är mycket förtjust i dessa, då han
härstammar från det ‘mer kultiverade’ Danbréann och stöder
friskt musikakademien med pengar. I och med att kungen gillar
det så gillar alla andra det. I rättvisans namn ska nämnas att
konsertmusiken är i sig underbart vacker. Detta har dock lett
till en viss motsättning mellan den ‘kultiverade’ södra delen av
Consaber och den mer ‘folkliga’ norra delen.
I och med den sabriska flottans spridning och storleken på dess
handelsimperium har sabrisk kultur också börjat spridas runt
om i Mundana. I Thalamur innebär populariteten hos sabrisk
kultur att Magikratin har tvingats förbjuda all spridning av
denna. Spridningen är annars störst hos de som har råd –
adelsätterna är speciellt förtjusta i sabriska konserter, speciellt de
med dans på programmet.
Dans är ett trevligt nöje som avnjuts av frälse och ofrälse,
dock med sina egna danser. Hovdansen är ofta pardanser,
medan folkdanser ofta är ringdanser eller balladdanser.
Misslorna har ett antal egna danser, som börjar bli populära
även bland människor – även dessa är pardanser och ofta
mycket mer intima och fartfyllda än de uppstyltade men
vackra hovdanserna.

• 56 •
CO N SA BER KU L T U R

MAT OCH DRYCK

A
lkohol är på intet sätt förbjudet i Consaber. Tvärtom är det ett medel att vara social.
Det händer ganska ofta att man tar ett stop öl efter dagens arbete för att slappna av och
bara vara trevlig mot sina grannar och arbetskamrater. Till och med barnen ‘skolas tidigt’
i form av svagdricka och utspätt vin – det finns annars inte så mycket annat än vatten att
dricka.
Alkoholintag Normalt sett spädes vinet när det serveras. En del vatten och
två delar vin är en vanlig spädning, och görs före en bankett.
Observera att alkohol inte är fult i Consaber. Däremot är det
Ju lägre ner i rangskalan man kommer desto mer utspätt är
ansett som ett tecken på dålig självkontroll om en adelsman blir
vinet. Det är ett stort hederstecken att få en kanna vin och en
full och allt annat än hedervärt om en adelskvinna blir full.
kanna vatten ställd framför sig så att man själv får späda vinet.
Exakt synsätt beror till viss del på den fulla personens rang – en
Destillerade viner, så kallade brännviner, förekommer. Det är
hertig anses vara ‘en kul typ’ om han är full och det är mer
inte så vanligt att destillera vanligt vin till vanligt brännvin, men
acceptabelt om en riddersdam blir full än om en vanlig adels­
det används ofta som försteg för förädlingen av vin till andra
fröken blir kanonpackad.
produkter. Det är betydligt vanligare att jäsa ett kok av mosade
Att vara drängfull anses bland underklassen vara ett sätt att rovor eller betor och sedan destillera detta till ett betydligt
släppa loss. Dock är det som vanligt inte bra att gå till överdrift, starkare brännvin.
och en alkoholist är något av sämsta man kan bli utpekad att
Flera olika sabriska brännvinstillverkare har skapat sig ett namn
vara. Hur som helst är alkohol ett sätt att vara social på, och
på olika kryddade brännvin. Dessa ‘husens brännvin’ är tämligen
som det sägs i ett gammalt tokonskt ordspråk:
dyra, men det finns mycket billigare sorter som bara används för
Det finnes i Sulamis hov att bli kanonpackad. I Tokon och Uriens är uisgie beatha (uttalas
Fem skäl att hävda vinets lov: ‘WISH-giba’), ett ‘brännvin’ på korn med röksmak, en mycket
Gott vin, en vän, eller glaset tömt, vanlig dryck som har fått viss ryktbarhet även i söder, om inte
Därtill var dröm som mänskor drömt, annat så på grund av så kallade uisge-fejder, där tokonska klaner
Eller om man vinet glömt. gör upp om vilken uisge som är godast.
En mycket populär dryck bland conrier är arraksbål eller
Olika drycker punsch. Punsch består av arrak – en destillerad starksprit gjord
på ris, palmsaft, sockermelass och örtkryddning – citronsaft och
Öl, vin och mjöd är de vanligaste alkoholhaltiga dryckerna i
socker som röres samman. Citroner och arrak importeras
Consaber. Öl är den utan tvekan mest vanliga drycken och
huvudsakligen från Felani-öarna, men citroner kan också
finns i två huvudsakliga varianter, överjästa och underjästa. De
hämtas från södra Asharina eller från Ebhron. Punsch serveras
överjästa sorterna är de där jästen flyter upp till ytan efter
antingen väl kyld eller i vissa fall varm. Rumstempererad är
avslutad jäsning och är ofta mörkare än de underjästa och
punsch mest en styggelse.
förekommer mest i norr. Kvasr och misslebrygd är mycket fina
exempel på överjästa öl. De underjästa ölen är av den typen där
jästen sjunker till botten av jäskaret efter avslutad jäsning och är Mat
mer vanlig i söder.
De vanligaste grödorna i Consaber är korn, havre och råg, i
Vin finns, dels i form av vanligt vin i vitt och rött samt vissa given ordning. Vete odlas till viss del i de södra delarna av
underliga varianter som till exempel Sanari-alvernas veliam, ett Urma Bréann men anses vara en lyxvara. Vitt bröd hittar man
ljusblått starkvin som är vida känt för sin styrka och underbara enbart på en adelsmans bord. Humle odlas lite här och där, för
smak. Veliams färg kommer dels av druvorna men också av det att användas i mjöd- och ölbryggningen.
till­satsjäst som används för tillverkningen.
Andra matkällor är jakt och fiske, rotfrukter som rovor och
Vin görs av druvsaft som får jäsa – svårare än så är det faktiskt morötter, bär, svamp, frukt, biodling och det mesta annat som
inte. Vad som gör skill­nader i smak och kvalitet är druvornas går att äta, samt vad som kommer från husdjuren i form av ägg,
ur­sprung, hur mycket druvorna fått mogna, druvornas typ mjölk och kött.
och hur länge de får jäsa och även hur de får jäsa. Normalt
De vanligaste husdjuren är getter, får, grisar och höns. Den
sett behöver man inte tillsätta någon jäst eftersom jästen ofta
sabriska grisen är ganska praktisk. Den kan försvara sig alldeles
finns på druvskalen och naturligt hamnar i saften när druv­
utmärkt, då den är mer besläktad med vildsvinet än det
orna trampas.
moderna svinet och den när sig själv i skogen. Det enda man
Mestadels är vinerna av tämligen dålig kvalitet. Förutom syd­ behöver är någon som vallar dem. Naturligtvis beskattas denna
sluttningarna av Danbréann är Consaber inget vidare vinland. resurs – rätten att valla svin i skogsområden beskattas med en
Det är för kallt. Södra Thalamur är ett betydligt bättre vin­ avgift som kallas ‘pannage’.
distrikt, och delar av Asharina är också tämligen bra vin­distrikt.
Får och getter kan dock inte ta hand om och nära sig själva,
Nensemaviner är dock kända även utanför Consaber och är
särskilt inte under vintern, varför de flesta djur utöver mjölkdjur
ofta ganska sträva i smaken. Det importeras också en hel del
och avelsdjur slaktas under höst och vinter.
viner som sedan förädlas på olika sätt till finare produkter.

• 57 •
KUL T U R
Kor är också ganska vanligt, framförallt i söder men också i
norr, där man har en lokal och långhårig ko. En typisk sabrisk
ko ger omkring två liter mjölk om dagen. Den sabriska kon har
en slaktvikt på ungefär 200 kg.
Maten som tillagas är i allmänhet ganska enkel. Kött före­
kommer inte så ofta i maten, annat än vid högtider och helger.
Oftast rör det sig om fläskkött eller fågel, men nöt förekommer
också. Ädelt kött (det vill säga kött från jaktbyten som till
exempel hjort och vildsvin) är i princip begränsat till adeln, och
tjuvskytte är ett brott som man inte ser mellan fingrarna på.
Tvärtom förlorar ofta skytten två fingrar vid första förseelsen,
och sina ögon vid den andra.
Daak påbjuder också att man äter fisk på veni (fredag), och förr
i tiden även på merkari och sabi (onsdag respektive lördag). För
vanligt folk är fisk lika med saltad eller rökt sill. Även torkad
torsk förekommer, och inlandsfolken kan inte få någon annan
fisk än dessa. Har man tur och bor i rätt område kan man få tag
på ål, havsfisk eller musslor till hyfsat låga priser. Flod- och
insjöfisk går också att få tag på och många landägare har sina
egna fiskodlingar.
Daak förbjuder också kyrkans män att äta kött från fyrbenta
djur. Därför äter dessa ofta fågel av olika sorter, allt ifrån vanliga
husfåglar (gås, kyckling och höns) till jaktbyten som fasan och
rapphöns.
Mjölk dricks sällan ‘direkt från kon’, utan förädlas först till ost
och smör. Vasslen från osten tas om hand och förädlas vidare
till messmör. Kärnmjölken, det som blir över när man kärnar
smör, används till baket. Grädden används i andra former av
• 58 •
CONS AB E R
matlagning. De enda som dricker mjölk är sjuka, gamla och
barn.
Den vanligaste måltiden är en stuvning. I stuvningen lägger
man det mesta som man kan få tag på, till exempel köttbitar,
höns, svamp, rotfrukter och annat som råkar bli liggande. Det
som blir över från frukoststuvningen läggs på en brödbit till
middagen (det mål som äts mitt på dagen kallas i Consaber för
‘middag’). Till kvällsvard gör man en ny stuvning, dock lite
mer matig.
Andra vanliga rätter är gröt (havregrynsgröt eller korngröt är
vanliga), stekt gröt, fläsk, bönor, pannkakor, vanliga smörgåsar,
grytor, pajer och pastejer. Vid festligheter dyker de stora
köttbitarna upp på bordet, som till exempel skinka, rostbiff
eller helstekt hjort, men också andra rätter vars huvuduppgift
är att smaka gott.
Adelsmän har ofta väldigt intressanta maträtter. Förgylld svan,
det vill säga en svan som bakas in i en blandning av ägg, mjöl
och pulvriserat bladguld, förekommer ibland, men får anses
vara en av de mer obskyra rätterna. Vaktel i mintsås, hjort i vin
och karp i smörsås är andra goda exempel på finare maträtter.
Vid många större banketter är det vanligt att man får en kraftig
brödkaka att äta på istället för en tallrik. Brödkakorna samlas in
mellan rätterna och delas sedan ut som allmosor till fattiga.
Generellt har adeln på senare tid tagit till sig allt fler maträtter
från det jargiska köket, som är känt för sitt överdåd.
CO N SA BER KU L T U R

SPRÅK

D
et finns flera språk som talas i Consaber. Det vanligaste är sabriskan, men man talar
fort­farande tokon i Tokon. I grevskapet Felosi talar en stor del av befolkningen felya
alarina, vilket även behärskas av många av Consabers infödda pyar-alver. La’itha talas
bland misslor och hålls vid liv bland dessa, även om få andra talar detta glada och sjungande
språk.
Sabriska skrivs knappast alls idag. I övrigt är det bara akademiker som
kan dem.
Sabriskan är ett språk som härstammar dels från äldre coloni,
det språk som talades i imperiet, men också från barbarspråk Felya-nai och rukh-nekh används huvudsakligen av alver
från Tokon och Méaslätten. Det är ett enkelt språk att lära sig respektive dvärgar. En del utländsk korrespondens sker på
och även att uttala. Sabriskan har bland annat fördelen av att felya-nai och rukh-nekh i och med att båda språken är så pass
det är precist definierat. Det finns till och med specificerade snarlika var man än kommer i världen. Därigenom har de
stavningsregler för sabriska, vilket sabriska är tämligen unikt om kommit att bli ganska praktiska när det gäller att kommunicera
att ha. Därför passar sabriskan utmärkt för juridiska och med andra kulturer. Det är faktiskt ganska vanligt att sabriska
ekonomiska texter, då risken för missförstånd är liten. upptäcksresande försöker kommunicera med de lokala folken
på felya eller rukh, eftersom det är ganska troligt att om de
Sabriskan sprids mer och mer, delvis på grund av handelsimperiet
infödda har något gemensamt språk med sabrier så är det något
men också på grund av sabrisk kultur. Många penningväxlar är
av dessa båda språk.
författade på sabriska, och fler och fler lagtexter i världen skrivs
också på sabriska. De tre stora motståndarna mot sabriskan är Thalaskiska tecken är en utveckling av coloniska tecken och är
Ebhron i öster, Thalamur i egenskap av Consabers ärkefiende de vanligaste. Även äldre coloni skrivs numera med thalaskiska
och slutligen också jargiska kejsardömet. tecken, men eftersom de båda teckenuppsättningarna är så
snarlika – thalaskisk skrift är något putsade coloniska tecken
Det finns två huvudsakliga dialekter av sabriska. Den norra
plus lite tillägg – så är det inga större problem för den moderne
dialekten, urmasabriskan, låter mer sjungande och ‘folklig’ än
läsaren att tolka äldre skrifter. Sabriskan har stavningsregler för
den sydliga dialekten, danasabriskan, som ofta beskrivs som
thalaskisk skrift, men dessa används huvudsakligen i situationer
nasal och ‘snobbig’. Det är inga större skillnader i ordförråden
där det absolut inte får förekomma utrymme för misstolk­
och det finns inga skillnader i grammatiken. Urmasabriskan har
ningar, till exempel i lagar och domar.
fler ord som härstammar från tokon, medan danasabriskan har
fler ord från äldre coloni. Vid nästan alla andra tillfällen struntar man i stavningsreglerna,
utan skriver i en väldigt förkortad form. Ett typiskt brev kan se
I och med att majoriteten av de väpnade styrkorna, även
ut ungefär som här: ”Tack för ditt å fred e St Torsten. Var kan
officerare, kommer från norr är urmasabriskan det naturliga
lev Calnia II dgr e Nyår m skeppet Sirina, kt Joran förvarn.”
militära språket, vilket tack vare flottan även har spridit sig till
En läskunnig sabrier uttolkar detta lätt som ”Tack för ditt brev
sjöss. Detta har gjort att det finns många specifika militära och
från fredagen efter Sankt Torsten. Varorna kan levereras till
sjöfartstermer i urmasabriskan som inte återfinns i danasabriskan.
Calnia två dagar efter nyår med skeppet Sirina. Kapten Joran är
Å andra sidan är danasabriskan mer populär i hovkretsar.
förvarnad.”
Danasabriskan innehåller flera musikaliska termer och termer
som har med dans och kultur att göra, vilka saknas i
urmasabriskan. De personer som talar urmasabriska i hovet eller
på en bal ses ofta på som ett slags ‘dansande björnar’, vilket gör
att de flesta nordländska adelsmän och -kvinnor som tar sig in
i hovkretsar snabbt byter dialekt.

Skriftspråk
Det finns fem skriftspråk som används i någon utsträckning i
Consaber, närmare bestämt thalaskisk skrift, sabriska runor,
tokonska runor, felya-nai och rukh-nekh.
Thalaskisk
Tokonska runor är den äldsta formen av inhemsk skrift i skrift
Consaber och skrevs som lodräta streck med raka eller skeva
tvärstaplar av olika längd, där en grupp av tvärstaplar motsvarar
ett tecken. Detta skriftsystem kom sedan att utvecklas till
Ortsnamn
sabriska runor, där man delade de lodräta strecken efter varje Ortsnamn har ofta två delar, en geografiskt beskrivande del och
tecken och satte dem bredvid varandra. Tvärstrecken blev en namndel. Den inledande geografiska delen ska inte betonas,
också mer bågformade. Sabriska runor kan man finna på en del och ofta försöker man komma förbi denna del så fort som
mycket gamla pergament och på träplattor, medan tokonska möjligt. Dunbaton ska alltså uttalas dunBAton – ‘dun’ ska vara
runor i princip enbart finns inhuggna på sten. Båda är näst intill kort och obetonat, ‘baton’ ska vara kraftigt betonat på första
utdöda – tokonska runor kan läsas av tokons druider, men

• 59 •
KUL T U R CONS AB E R

stavelsen. Huvudorten i ett grevskap eller hertigdöme är så gott oigenkännlighet. Tänk bara på att många sabriska mansnamn
som alltid uppkallad efter förläningen (eller möjligen tvärtom). slutar med konsonant och många sabriska kvinnonamn slutar
med vokal. Är man riktigt lat kan man helt låta bli att förvanska
Här är några exempel på vanliga geografisk beskrivande delar i
namnet – se till exempel på Frederick Deluvien. Romanska
ortsnamn:
språk, som till exempel franska, bör man vara försiktig med,
dun ���������������befästning men de passar ofta bra till danasabriska namn.
in ������������������flodmynning
Det är inte många som har familjenamn i Consaber. I princip
nan ����������������fors
kan man räkna in adelsätterna och vissa köpmannafamiljer i
beg ����������������berg, bergssida
denna skara. Inalea Elisari och Frederick Deluvien är två bra
chraen �����������djup dal
exempel på personer med familjenamn.
nic ����������������sjö
bréann �����������ö De flesta namn består av personnamnet samt en patronym eller
tor �����������������kulle matronym. Två exempel är Mikal Harans son eller Kari Edas
dotter, vilka helt enkelt betyder just vad de låter som, att Mikal
är Harans son och Kari är Edas dotter. Ofta används personnamn
Uttalsregler plus yrke eller personnamn plus hemort, som till exempel
Sabriska ord uttalas ungefär som vanlig svenska, med följande Frederick av Dunbaton eller Toral Mjölnare. Titel används ofta
undantag då det gäller konsonanter: om personen har någon. Exempel på detta är magister Rafali.
c �������������������som ‘k’ En viktig regel är att spelaren ska klara av att uttala sitt eget
ch �����������������som ‘ach’, ‘loch’ med tungt ‘k’ namn. Samma sak gäller spelledaren – det är en fördel om hans
gh �����������������stumt efter mjuk vokal, som g efter hård spelledarpersoners namn går att uttala. Mrlzcholu Chrostiol­
vokal nastiolim eller Gwennwyffwr bör alltså bara tillåtas om spelaren
th ������������������eng. ‘then’ faktiskt kan uttala harangen och om det är möjligt att lära andra
dd �����������������mitt emellan ‘d’ och ‘th’ att uttala den.
dh �����������������stumt efter mjuk vokal, som ‘th’ efter hård
vokal
nn �����������������långt betonat ‘n’
Andra namnseder
mh ����������������‘w’ efter hård vokal, annars ‘v’ Misslenamn bör låta ‘gulligt svenska’ – namn som Nypa,
bh �����������������som ‘v’ Snöboll, Tuss och Bubbla är utmärkta exempel på misslenamn.
ph �����������������som ‘f’ Alviskt namnbruk beskrivs närmare i Förbannelsens Folk:
w ������������������‘o’ som i ‘stor’ Alver. Se även Spelarens Handbok.

Följande undantag gäller för vokalerna:

a ��������������������mitt emellan det korta och långa a-ljudet i
svenska Typiska namn
o �������������������som ‘å’ Typiska sabriska kvinnonamn: Alade, Daria, Edet,
u �������������������som i ‘u-båt’ Elsgita, Gwendelli, Helas, Ilwe, Inaly, Indina, Ivia,
e �������������������som i ‘mellan’ Jaina, Lasna, Less, Lewellyn, Linna, Mara, Melony,
i ��������������������som i ‘myteri’ Mira, Narina, Nelna, Ryana, Sala, Tiana, Ulli, Valla,
y �������������������som i ‘myteri’ Vasla, Welle, Yrva
Typiska sabriska mansnamn: Bundel, Burwell,
Flervokalskombinationer uttalas som diftonger, med följande Carnin, Celin, Creigh, Dnegel, Faradan, Funsarat,
undantag: Heryn, Jeneres, Jiemes, Lestat, Marak, Neres, Niles,
-aidh, -eidh ���eng. ‘aye’ Nuskel, Ocran, Oftar, Ofter, Olden, Patne, Pelen,
ù �������������������mellan ‘u’ och ‘o’ som i stor Pelt, Picar, Pien, Piett, Raken, Reben, Revan, Reven,
ui ������������������kort ‘u’ Rumap, Saldin, Tenas, Tiamel, Torden, Unter, Varfer,
ae ������������������eng. ‘ale’ Yrwen
ie ������������������ungefär som i ‘Wien’ Typiska tokonska kvinnonamn: Ailis, Brithain,
Cìdhain, Dewain, Eìra, Fiona, Gwendeilidh, Helaìs,
Vokal med accent ska uttalas separat och långt, exempelvis: Inalaidh, Lewelleinn, Meloneidh, Neillidh,
Owaineidh, Pithainn, Righidh, Sìusaidh, Tailinn,
bréann �����������‘bre-ann’ Usiann, Wiasinn, Yrfhaidh
Typiska tokonska mansnamn: Aidann, Breadainn,
Sabriska namn Cìaran, Dùweigh, Earlach, Farrach, Giereinn, Idair,
Ett enkelt sätt att få ett namn som låter någorlunda sabriskt är Lanfair, Mùir, Niei, Ossain, Pòl, Ruigh, Siadan,
att ta ett helt vanligt europeiskt namn eller ord, huvudsakligen Tùirigh, Ùille, Wydhei, Yrwainn
från germanska eller nordiska språk, och sedan modifiera det till

• 60 •
CO N SA BER KU L T U R

TRADITIONER OCH VANOR

S
om alla riken i Mundana har Consaber sina egna små vanor och egenheter. I Consaber
finns det många informella regler om gästfrihet, artighet vid samtal och liknande.
Grunden till mycket av detta ligger i att hierarkin inom samhället skall kunna bevaras.
Det rekommenderas att spelarna får ta del av detta om de spelar sabriska rollpersoner, då det
underlättar rollspelandet av sabrier om man vet hur de uppför sig.

Sedvänjor personnamnet. ‘Min herre’ går också bra, särskilt om riddaren

Gästfriheten bjuder att en slottsherre alltid ska ta emot en
adelsman som söker skydd mot väder och vind i hans slott.
Slottsherren tar emot och accepterar sin gäst. En accepterad
gäst står sedan under slottsherrens beskydd – allt ont som riktas
mot gästen riktas i princip mot slottsherren och oavsett fejder
och fiendeskap får en slottsherre inte skada en accepterad gäst.
I gengäld accepterar gästen sin värd som överordnad så länge
som han gästar honom. Gästen måste exempelvis be om
tillstånd att få lämna sin värd, och om han har den minsta heder
i kroppen så stannar han på slottet tills dess att han får tillstånd
att lämna det.
Den första skålen på varje bankett tillägnas alltid konungen,
utan undantag. Ve den som bryter denna tradition...
En barkad pinne ställs ut vid dörren på ett värdshus då det är
fullbelagt. Det anses som dålig stil att gå in och fråga om rum
om det står en ‘vit pinne’ mot dörren.
En person får aldrig gifta sig utan sitt familjeöverhuvuds med­
givande.
En underordnad i sällskap med en överordnad ska gå något
bakom och till höger om den överordnade.
Tilltal
Konungen eller drottningen tilltalas med ‘ers majestät’. Möj­
ligen kan de tilltalas som ‘min konung’ eller ‘min drott­ning’
om man står på god fot med majestäterna.
En prins eller prinsessa ska tilltalas som ‘ers kungliga höghet’.
Kronprinsen har också titeln prinsen av Negaidh – kron­prins­
ens hustru blir också kronprinsessa och får alltså titeln prins­
essan av Negaidh. I de fall då en prinsessa är tronföljare får hon
titeln kronprinsessa och prinsessan av Negaidh fram till dess att
hon blir krönt till drottning.
Hertigar och hertiginnor tilltalas som ‘ers excellens’, eller
möjligen ‘hertigen/hertiginnan’ följt av förläningens namn.
Grevar och grevinnor tilltalas som ‘ers högvördighet’, eller
‘greven/grevinnan’ följt av förläningens namn.
Baroner, baronessor, markiser och markisinnor är likvärdiga i
rang och tilltalas ‘ers nåd’, eller ‘baronen/baronessan/mar­
kisen/markissinnan’ följt av förläningens eller stadens namn. En
markis är en person som leder en stads styre direkt från
konungen och det är även markisen som förvaltar stadsbrevet,
det dokument där en stads privilegier fastslås.
En riddare eller godsherre tilltalas med ‘sir’, ‘ers nåd’, ‘riddar’
eller ‘herr’ följt av namnet. Om riddaren har en förläning kan
man tilltala honom med namnet på förläningen istället för
är ens länsherre. En riddersdam tilltalas också med ‘sir’, trots att
det låter lite fånigt i våra öron, eller med ‘ers nåd’, ‘min fru’
eller ‘min dam’. En riddares hustru tilltalas som ‘fru’ eller ‘ers
nåd’ följt av hennes namn eller förläningens namn.
Ens länsherre kan normalt tilltalas som ‘min herre’ utan
problem.
Adelspersoner som ej kommit i ålder (det vill säga blivit
bortgifta eller myndiga) tilltalas med ‘unge herrn’ eller ‘unga
fröken’.
En regis eller primod tilltalas som ‘ers eminens’. En präst eller
abbot tilltalas som ‘fader’, en abbedissa tilltalas som ‘moder’, en
munk som ‘broder’ och en nunna som ‘syster’. Dessa kan följas
av namnet om nödvändigt.
En överordnad officer tilltalas alltid med grad. De olika grader
som finns är korpral, sergeant, löjtnant och kapten, i stigande
ordning. En korpral för befäl över en grupp, en sergeant för
befäl över en pluton, en löjtnant för befäl över ett kompani och
en kapten för befäl över ett regemente.
Kvinnors adelstitlar kommer oftast från deras respektive makar.
En grevinna får oftast titeln genom att hon är gift med en
greve, men ibland kan förläningen vara hennes egen genom
arv, i vilket fall hon ändå får titeln ‘grevinna’. Det är likadant
med alla andra adelsranger utom prinsessor och adelsfröknar.
Dessa kan få sin titel genom släktskapet med sin far. En
prinsessa kan få sin titel genom blodslinje (hennes far var en
kung och hennes mor var en drottning) eller genom att gifta
sig med en prins. En adelsfröken får sin titel genom att hennes
far var adlig. En hertigs dotter är alltså en adelsfröken (med en
inflytelserik och välställd far), precis som en vanlig riddares
dotter (som dock inte har en lika inflytelserik och välställd far).
En konungs dotter är dock alltid en prinsessa.
Presentation och hälsning
Man bugar inför en överordnad, såvida man inte har kjol på sig
då man niger istället. En dam i manskläder bugar alltså, hon
niger aldrig. När en person presenteras för någon ska man göra
det med fullt namn och samtliga titlar. Om ett par presenteras
presenteras alltid herren med fullständigt namn och samtliga
titlar, varpå hans hustru läggs till på slutet.
De flesta adelsherrar har en egen hovmästare, vars uppgift bland
annat är att presentera varje gäst som inträder i hallen. Han är
också ansvarig inför adelsherren för hushållet – om något går
fel är det han som får första kängan och, som det heter, ‘skiten
rinner neråt’. Konungen har dessutom sin härold, vilken
presenterar honom i de fall där det inte finns någon hovmästare.
Hovmästaren är dock mycket väl bevandrad inom heraldik och

• 61 •
KUL T U R CONS AB E R

känner de flesta ädlingar i riket, om inte person­ligen så i alla fall

till utseendet.
Man hälsar alltid konungens fana när man går ombord på ett
skepp, och man begär alltid fartygets kapten om tillstånd att få
komma ombord. Det här är en förlängning av samma regler
som gäller för ett slott ovan.

Gester
Det finns hundratals gester som den typiske sabriern gör dag­
ligen av olika skäl.
Daaks triangel är en gest som utförs med högerhanden. Man
snuddar pannan, vänster axel följt av höger axel. Gesten är en
liten kort bön om Daaks beskydd, huvudsakligen när man står
inför något ‘ogudaktigt’ (det vill säga allt från svordomar och
ren otur till magi och thalaskier). Den är också en ren religiös
gest som används som tillägg till en bön, när man nämner ett
helgons namn eller inför ett altare, en helgonstaty eller annan
plats av religiös signifikans. Denna gest ser man med andra ord
ofta. Den normale Daak-trogne sabriern (det vill säga 98% av
conrierna , 95% av perennerna och ungefär 50% av tokon) gör
gesten flera gånger om dagen och tämligen instinktivt
dessutom.
En ilsken sabrier visar inte fingret. Är han rumsren hötter han
med näven.
Är han inte rumsren vänder han sig om, lyfter på kjorteln och
visar baken. Kvinnor gör inte den senare gesten – den kan allt för
lätt tolkas som att hon inbjuder till hor. Dessutom är det en massa
kjol och underkjol att lyfta. Kvinnor tar istället ofta till riktigt
grymma kraftuttryck som kan få den mest härdade legoknekt att
skyddande flytta ner händerna till skrevet.

Kraftuttryck och förolämpningar

Observera att djävulsåkallande svordomar som ‘fan’, ‘helvete’
eller ‘jävla <något>’ inte används av sabrier. Det är högst dumt
att åkalla Den Onde, hur förbannad man än är på den andre.
Det finns en historia om en präst som sade till sin träl, ”kom hit,
din djävul, och tvätta mina skor”, med det påföljande resultatet
att Malgoarh visade sig för honom och tvättade hans skor. Det
här är inget som en sabrier vill riskera, så man låter bli. Det
närmaste man kan komma är att man åkallar ett helgons namn
istället eller reliker av berömda helgon. ”Vid St Inaly” eller ”vid
St Mayraks skägg” är exempel på vanliga utrop.
Alternativt tar man Daaks namn i sin mun. Eftersom Skriften
tydligt säger ”I skall icke använda Daaks namn i fåfänga” så
använder man aldrig Daak direkt, utan något nära Honom, till
exempel med ”Guds död!” eller ”Daaks blod!”. ”Daaks
tänder!” är konungens favoritsvordom. I och med att den
daaktrogne sabriern tror att det endast finns en gud säger han
för övrigt sällan gudens namn utan nöjer sig med Gud, vilket
är ytterligare ett steg för att vara på den säkra sidan. Det finns
ju inga fler, så det finns ingen risk för förväxling.
Det är ganska vanligt att man åkallar diverse varelser från natur,
folktro och Skugglandet. ”Måtte ikki-mekki stjäla dina hosor”
får väl betraktas som en av de mer harmlösa utropen, särskilt
med tanke på att typiska åkallande av denna kategori är ”måtte
vargen äta dina barn” eller ”måtte trollen ta dig.”
Könsord eller exkrementer används inte. Det är dock ganska
vanligt att man hotar med att man ska ha sex med någons
syster, förföra någons mor, eller något i den stilen. Det är också
vanligt att hota med att utföra någon tortyrakt eller en handling
som garanterat gör ont (om den inte är direkt dödlig), ofta en
tämligen grym sådan. Typiska exempel är ”du borde bli
hudflådd levande”, ”jag ska ränna svärdet i buken på dig” eller
”akta din tunga!” I denna grupp kan man också stoppa in det
väldigt komiska ”må din blygdkapsel krympa!”
Bland de mer obskyra uttrycken är det urgamla tokonska ”din
far dog sängliggande”. Då tokon en gång i tiden såg sig som
krigarpoeter var det vanhedrande att dö en naturlig död. Helst
skulle man dö på slagfältet, och att hävda att någons far dött en
naturlig död (eller ännu värre, dött i sjukdom) var en gång i
tiden en av de grövsta förolämpningar som man kunde häva ur
sig. Förolämpningen används fortfarande, dock endast av
tokon, léaram och de perenner som inte har någon större
kontakt med sydlänningarnas hov. Conrier ansern nämligen
inte att förolämpningen är en förolämpning.
”Din far dog sängliggande” är ett typexempel på kraftuttryck
som kommer från att man förolämpar en persons familjeheder.
”Din mor var en hamster och din far luktade fläder” är ett annat
klassiskt exempel – det finns naturligtvis många fler liknande.

• 62 •
CO N SA BER
KLÄDER OCH MODE
U
nder sabriska kulturaftnar, som är synnerligen populära i hovkretsar runt om i
världen, så har det sabriska adelsmodet kommit att bli känt över hela Mundana. I
Consaber är kläderna ett tecken på ens status. Ju finare kläder man har desto högre står
man i samhället. En del egenskaper inom modet är till och med reglerat i lag.
Vanligt folk
Det sabriska klädesmodet är enkelt. De normala kläderna består
av en tunika, ett plagg som påminner om en modern t-shirt
men med en rak eller T-skuren halslinning istället för den
moderna runda. Ärmarna är ofta en del av samma tygstycke som
kroppen. Tunikan är ofta gjord i linne och i vissa fall bomull
importerat från kolonierna. Ovanpå detta bär man en kolt eller
kjortel, vilket kan liknas vid en knälång dräkt. Kvinnor har en
kortare kjortel och en lång kjol, vanligtvis med en eller två
underkjolar. På benen har man hosor, ett slags långa rör av tyg
som fungerar som benvärmare. I vissa fall, vanligt framförallt i
söder, är männens hosor hopsydda i grenen och försedda med
en ‘blygdkapsel’ för att skydda de intimare delarna.
Underkläder förekommer i form av en linneduk som sitter i
grenen, eller ett par korta underbyxor. Linneduken är framförallt
vanlig hos kvinnor, som finner den mer praktisk och bekväm.
Underbyxorna är alldeles för lösa för att ha någon bra effekt vid
dessa tillfällen.
En mantel används, antingen som en kombination av en
mantel med huva, eller en lös mantel och en lös kraghuva
ovanpå denna. Struten baktill på huvan ska enligt nuvarande
mode gå ner till knäna.
Skor slits fort – man gör av med ungefär fyra par skor per
person och år. Riktiga skor består av en tjock lädersula och
ovanläder som håller sulan på plats. Stövlar är långskaftade skor,
där skaften når upp till ovanför knäna. Om klimatet tillåter
brukar man vika ner övre delen av skaftet och på så sätt få en
slags kragstövel.
De vanligaste materialen är linne längst in mot kroppen och
ylle därutanför. I de kallaste delarna av Consaber används ofta
ylle inifrån och ut. De som har råd brukar ofta investera i
bomullskläder längst in mot kroppen. Bomullskläder är mer
bekvämt men mindre praktiskt i kalla och fuktiga klimat, där
ylle är bättre. Siden och silke är svindyrt, liksom päls, så dessa
är förbehållna adeln och rikare köpmän.
De vanligaste färgerna bland ofrälse är vitt (egentligen gräddvitt
eller mycket ljust beige), brunt i olika nyanser, grått, blått,
grönt och svart. Rött och gult förekommer ibland vid högtider.
Purpur förekommer enbart hos adeln, liksom guld- och
silvertråd och riktiga pärlor och päls. Förnäma pälsverk, bland
annat mink och hermelin, samt pärlor och purpur är enligt lag
förbehållet adeln.
Lokala variationer i modet förekommer naturligtvis. I söder är
det populärt bland unga adelsmän att ha en så kort kjortel att
blygdkapseln syns och denna är också gjord i något väldigt
färggrant material för att dra blickarna till sig. Modet på Urma
Bréann ligger ungefär två till fem år efter det på Danbréann.
Återigen anses Calnia vara trendsättande, men lustigt nog
sprider sig nya trender först söderut till Danbréann och därefter
• 63 •
KU L T U R
norrut till Urma Bréann. Det är ungefär ett halvårs fördröjning
mellan Calnia och Danbréann.
Det är också skillnad på perenniskt och conriskt mode. Det
conriska modet har kortare kjortlar och mantlar, medan det
sabriska modet har längre kjortlar och mantlar. Än så länge
verkar det inte finnas någon tendens att de båda stilarna närmar
sig varandra.
Frisyr
Det är mest adel som bryr sig om sin frisyr. Andra bryr sig inte
så mycket om att håret är snyggt. Det ska som mest vara prak­
tiskt. Kvinnor bör ha långt hår enligt sabriskt mode, i alla fall
ner till axlarna. Kort hår tolkas ofta som att kvinnan är ‘skam­
klippt’, ett vanligt straff för osedlighet. Det är ganska vanligt att
fläta håret. Adelskvinnor kan ofta ha invecklade frisyrer som
ofta involverar smycken i håret (speciellt de sydliga adels­kvinn­
orna). Dock ska en gift kvinna ha håret täckt oavsett börd.
Stridande kvinnor, vilka är sällsynta men de finns, bör ha långt
hår. För att håret inte ska vara i vägen brukar dessa knyta håret
till en hästsvans. En kvinna med håret i hästsvans kan man alltså
anta kunna försvara både sig och sin heder. Det har hänt att
kvinnor som knutit håret i hästsvans och som inte är stridande
har blivit tvingade att visa sin duglighet i vapenföring — så
kvinnor som behöver få sitt långa hår ur vägen av någon
anledning och som inte tänker ställa sig på slagfältet brukar
skyla det med ett huckle eller liknande, eller sätta upp det i en
knut, och på det sättet få det ur vägen.
Att fläta håret är ett ganska vanligt sätt att få långt hår ur vägen
och är ett gränsfall mellan hästsvans och mer fredliga frisyrer.
Ofta tolkas en lång fläta som ett tecken på en självständig
kvinna. Även om hon inte är stridbar vågar hon stå för sig
själv.
Stridande män föredrar att ha håret klippt kort i en slags
‘pottfrisyr’ på vilken man sedan lägger en hätta som skyddar
håret från brynjehuvan. Ofta bär stridande adelsmän en hätta
även när man inte ska bära rustning, helt enkelt för att det är
ett tecken på att man normalt bär rustning och därmed kan slåss
och är beredd att försvara sin heder.
Ämbetsadeln, rika köpmän och viktiga ämbetsmän bär ofta
peruk. Kort hår är bekvämt och långt hår är stilriktigt. Peruken
har därmed det bästa av två världar och har kommit att bli en
statussymbol. Den säger helt enkelt att ”jag är såpass rik eller
mäktig att jag inte behöver slåss”. Peruken görs ofta av fårull
men i sällsynta (och dyra) fall av äkta människohår.
Rustning och vapen
Det är inte brukligt att bära rustning till vardags i Consaber. En
person som bär rustning anses ofta vara en bråkmakare och kan
KUL T U R CONS AB E R

ofta få problem med den lokala vaktstyrkan som gärna
trakasserar bråkmakare. De enda som är ursäktade är knektar,
stadsvakter och vägvakter och de bär oftast bara någon form av
läderrustning eller i vissa fall en kort ringbrynja. Soldater i fält
och riddare på tornerspel är också ursäktade av naturliga skäl.
Ofrälse förväntas inte bära vapen till vardags, även om det
egentligen inte finns någon lag som förbjuder fria män att bära
vapen. Adelsmän och riddare förväntas bära vapen även till
vardags och knektar, stadsvakter och vägvakter behöver bära
vapen som en del av sitt yrke.
Detta gör att den normale överbeväpnade rollpersonen kom­
mer att få problem med lagens långa arm, för att inte tala om
alla handelsmän som inte vill göra affärer med bråkmakare. En
fullt rustad rollperson bör till exempel få åtminstone en nivå
svårare (+Ob1T6) på många slag för sociala färdigheter, till
exempel alla fall då man försöker övertala någon eller köpslå.
Dessutom bör rollpersonen råka ut för en hel del rena
trakasserier på grund av sin beväpningEn annan sak att tänka på
är att rustningar är väldigt dyra. De flesta som riskerar att
inkallas till vapentjänst har bara råd med läderrustningar och
inte ens alla riddare har råd med plåtrustningar. Léaram och
tokon har normalt inte råd alls, men skyller oftast avsaknaden
av rustningar på att de inte alls är lika veka som sabrierna som
måste skydda sig hela tiden.

TÄVLINGAR

S
abrierna är mycket förtjusta i tävlingar av olika slag, frälse som ofrälse. Det är
naturligtvis skillnad på vem som sysslar med vad – vissa sporter är allt för dyra för ofrälse
och andra är under frälsets värdighet. I detta stycke beskrivs bara två stycken, nämligen
huring och ridning. Utöver dessa finns det många andra, exempelvis dragkamp, brottning,
spjutkastning, bågskytte och armbrytning.

Ridning
Varje adelsdam eller -flicka som har möjlighet tränar dressyrritt.
Det är helt enkelt högsta mode i Consaber. De som har råd
skickas ofta till Turina för att gå i Turinas ridskola. Skolan är
ansedd som världens finaste ridskola och man hittar inga mer
väldresserade hästar än de som kommer från Turina. Dessa häs­
tar kan göra så gott som vad som helst med en skicklig ryttare.
Dressyrritten, eller posanten, är även ett moment i tor­ner­spel
och således är det en fördel om män också tränas i dressyrritt.
Vanlig ridning tränas naturligtvis också, även utanför de fina
ridskolorna, och varje riddare lär sina väpnare hur man hanterar
en häst i strid. Konungens postiljoner tränar dagligen konsten
att rida snabbt i okänd terräng.
Huring
Huring är en mycket omtyckt sportgren bland ofrälse i Con­
saber. Adeln deltar så gott som aldrig – det är ju under deras
värdighet – men de ser gärna på. Det är en fartfylld sport som
gärna engagerar en hel stad. På grund av sådana saker som dålig
träning, avsaknad av kroppsskydd och ganska hårda tag
förekommer det ofta skador i spelet. Det är förbjudet att
avsiktligt skada en mot- eller medspelare, men det brukar ofta
gå hett till i spelet.
För att spela huring krävs en stad med två stadsportar, ett antal
deltagare med träklubbor samt en boll. Stadens frivilliga
invånare, oftast den manliga halvan, delar in sig i två lag. Varje
deltagare ska ha en klubba som påminner om en krocket­
klubba. Av tradition, för att inte svettas för mycket och för att
känna igen en spelare från en icke-spelare är man alltid bar på
överkroppen när man spelar huring. Detta gör att väldigt få
kvinnor ställer upp i huring, men det finns undantag.
Bollen är ungefär en fot i diameter och gjord av hårt snörade
remmar, längst ut i bjärta färger. Ursprungligen användes deltag­
ar­nas kläder för att knyta bollen. Skulle bollen gå sönder så slängs
en ny in på samma ställe där den gamla gick sönder. Medan den
nya bollen knyts passar deltagarna ofta på att förfriska sig med öl,
vatten och vin. Den som knyter bollen brukar ta ganska lång tid
på sig och knyter den ofta över en öl själv.
Spelet slutar när någon i det ena laget lyckas skjuta ut bollen
gen­om sin stadsport med klubban. Detta lag vinner matchen.
Det finns inga andra tidsgränser, men det finns regelstadgade
avbrott för natten. Matchen övervakas av marsker till häst som
ofta kom­mer från den lokale länsherren. Det är marskerna som
med­delar alla spelare i staden om bollen går sönder eller om
matchen blir avgjord samt om nödvändigt stoppar folk från att
skada varandra.
Reglerna för huring är är:
◊ Spelarna ska ha bar överkropp.
◊ Varje spelare ska ha en klubba och en armbindel, svart
bindel för ena laget och vit bindel för det andra laget.
◊ Endast en boll får finnas. Går bollen sönder måste en ny
knytas vid det tillfället.
◊ Endast klubban får nudda bollen – man får nudda bollen
oavsiktligt men inte spela på den med någon kroppsdel.
◊ Inga avsiktliga försök att skada eller döda en spelare får
förekomma.
◊ Lagen ska vara jämnstarka. Lagen skiljs åt med en armbindel,
svart för ena laget, vit för andra laget.
◊ Det lag vinner som med klubban skjuter ut bollen genom
sin stadsport. Skjuter man ut bollen genom fel stadsport
förlorar det egna laget.
◊ Matchen slutar när någon har vunnit.
◊ Skulle spelet dra ut till aftonringningen avbryts spelet för
natten och återupptas nästa morgon vid första vakten.
◊ Avbrott för middag göres under en halv vakt med början vid
middagsringningen (klockan 12).

• 64 •
CO N SA BER RE L I G I ON

KAPITEL FEM

RELIGION

B
roder Carnegius hann inte mer än öppna dörren innan en
yngre munk rusade in i cellen. ”Broder Taran, vadan detta
humör?” frågade Carnegius. Den yngre munken vände sig
om vid bordet. ”Här" sade han och slog upp den tjocka volymen.
”Det är boken som jag fick i uppgift att översätta.”
Carnegius kände till volymen, magister Rafalis verk ”Magiteoriens
historik”. Han böjde sig framåt och läste. ”Ummm… ’Man kan
därmed dra slutsatsen att tiden före Skapelsen och till och med
själva Skapelseögonblicket är ointressant eftersom att ingenting
som föregår Skapelsen kan på ett mätbart sätt påverka det
universum som uppstår efter Skapelsen…’”
”När jag läste det blev jag först rasande” sade Taran. ”Att Daaks
skapelse skulle vara ’ointressant’ var det mest hedniska jag
någonsin läst, men sedan började jag studera texten. Och jag kan
inte framföra något annat argument än att jag tror. Men här vet
man...”
”...Man vet ingenting!” bröt Carnegius av. ”Magister Rafali
hävdar yxans princip i förordet som du borde ha tagit intryck av.
Naturvetenskapen är bara intresserade av det som kan iakttas.
Eftersom Daak är allsmäktig och inte kan iakttas så är Han inte
heller intressant för naturvetenskapen, vilket naturligtvis förargar
kyrkan. På sätt och vis har naturvetenskapen rätt.”
Taran såg olycklig ut när hans förlorade tro krossades ännu mer.
Carnegius lade handen på axeln på den yngre munken. ”Förnuft
och tro kan aldrig ersätta varandra. De kompletterar varandra.
Förnuftet talar om för oss vad vi ser, och tron får oss att fortsätta
när förnuftet säger att det är meningslöst. De är som ett par skor
– man kommer längre med båda än med bara en.”

• 65 •
RE L I G I O N
SABRISKA KYRKAN
D
en sabriska kyrkan är i grunden en Daak-kyrka. Man tror på Daak som världens
skapare och frälsare, men till skillnad från Moderkyrkan i jargiska kejsardömet ber man
sällan direkt till Daak. Istället ber man till helgon, framförallt de större och mest kända,
då dessa genom sitt ursprung bland människor ligger närmare mänskligheten och därför antas
vara mer benägna att hjälpa.
Skillnader mellan sabrisk och jargisk tro
Utöver att man i Consaber oftare ber till helgon än till Daak så
finns det flera andra skillnader. Det förekommer ingen schism
mellan bildstormare och bilddyrkare. Bilder och ikoner anses
inte innehålla någon kraft över huvud taget, men de hjälper att
rikta bönen rätt.
Inte heller ser man magi som hädiskt i Consaber. Magi ses som
en naturlig del av världen och därmed Daaks gåva till
människorna, en gåva som fåtalet har möjlighet att lära sig, men
som det är upp till varje varelse att själv avgöra hur den ska
användas. De flesta anser att allt som en sabrisk trollkarl gör är
gott och allt som en thalaskisk trollkarl gör är ont. Magi är
därmed inte bara tolererat utan till och med något som är
accepterat och i vissa fall nödvändigt. En del sabriska trollkarlar
och -kvinnor har lyckats vinna adelstitlar på grund av sin magi.
Detta får naturligtvis Moderkyrkan i jargiska kejsardömet att
skrika högt.
Kampen mot Den onde, Malgoarh, har också överskuggats av
en mer jordisk konflikt, kampen mot Thalamur. Moderkyrkan
anser att den Sabriska kyrkan tar för lätt på kampen mot den
Onde, medan den Sabriska kyrkan anser att Moderkyrkan och
dess inkvisition skrämmer arbetslusten ur bönderna med sina
tilltag. Inkvisitorer blir sällan väl mottagna i Consaber och det
har vid flera tillfällen hänt att Faulksriddare har gått emot dem
trots hot om bannlysning.
Organisation
Kyrkan är organiserad som en stat i staten som officiellt har sitt
överhuvud i Aboraten i Tibara. Det har dock inte förekommit
någon viktigare kommunikation mellan Consaber och Tibara
på länge. Consaber lämnas för sig självt. Landet är för mäktigt
och för långt bort.
Det högre prästerskapet är ofta av adlig ätt, ofta härstammande
från de ätter som var för Daaks införande omkring 480 ST.
Båda primoderna har adelsnamn. Hans excellens Erefam
Daversin hertigen av Calana är också primoden av Calnia, och
hans excellens Faran Dun Malinn primoden av Turina har
också titeln hertigen av Negaidh. På så sätt är kyrkan nära
knuten till kronan och en pålitlig bundsförvant.
Missionen
‘Missionen’ är det allmänna namnet på den tidsperiod då
Consaber gick över till Daaks tro. Det var en tämligen blodig
historia som slutade med ett inbördeskrig, mer känt under
namnet Tredje Anarkin. Under två år, 479 och 480, kämpade
de sydliga Daak-trogna mot de nordliga Tokonbarbarerna om
• 66 •
CONS AB E R
vilken religion som skulle gälla. Det slutade med att de som
trodde på den Gamla Tron tvingades till underkastelse.
Detta orsakade en första tid av jäsande stämning mellan
sydlänningar och Tokon och denna tid slutade inte förrän år
766 då Conmore I tog makten under Trekonungskriget (Fjärde
thalaskiska kriget) och med tokons hjälp kastade han ut
thalaskerna ur riket.
När han sedan valdes till kung återinförde han tokons Gamla
tro, vilket gjorde sydlänningarna rasande. Nu hade de dock
inget annat val eftersom de själva godkänt Conmore som deras
kung och fick därmed sitta där med skeden vackert i hand.
Conmore var förmodligen en av Consabers bästa kungar, stark
på slagfältet, en kraftig kämpe, en god ledare och en duglig
administratör, om än något jordnära och traditionalistisk. Det
sägs att Conmore I gick klädd i breacam feile, vikt på alviskt
vis, under hela sin femtonåriga regeringstid.
Missionen ledde dock till att Daaks tro var väl förankrad, både
bland folket och adeln. Daak erkändes framförallt på Danbréann
men även så långt upp som i Uriens och i Calana. I Tokon och
i norra Uriens och Calana är dock den Gamla tron mer spridd,
även om det finns Daak-trogna till och med i östra Tokon. Det
finns ingen skarp gräns mellan de båda religionerna, men ju
mer åt nordöst man kommer, desto fler folk tror på den Gamla
tron.
Helgonen
Det finns flera vanliga helgon i Consaber. De mest vördade är
Sankta Inaly, Sankt Faulk, Sankt Eoboth, Sankt Verrete och
Sankta Constance. Det är intressant att se hur tre av dessa fem
är krigare på ett eller annat sätt. Över huvud taget är
krigarhelgon vanligare i Consaber än i något annat Daak-troget
land. Det finns naturligtvis åtskilliga fler helgon som vördas och
tillbes, främst är det naturligtvis de helgon med sabrisk
anknytning, exempelvis St Alda, St Mayrak, St Torsten och St
Tyndall.
St Inaly: St Inaly var en adelsdam av hög börd. När hennes
make blev bortförd och hennes gods hotades av fiender lät hon
rusta sig och drog ut i fält för att befria sin make och besegra
de som hotade henne och hennes familj. Hon slogs aldrig
direkt på slagfältet, men utkämpade och vann flera dueller och
lyckades så småningom befria sin make. Hon har sedermera
stått som alla husmödrars och hems beskyddare, de flesta
kvinnliga krigare har St Inaly som sitt skyddshelgon och många
mer vildsinta flickor får eller tar sig ett namn som härstammar
från detta helgon. St Inaly är det närmaste Consabers
nationalhelgon man kan komma och katedralen i Calnia är
uppkallad efter henne.
CO N SA BER
St Faulk: St Faulk var en godsherre och fribonde som levde
omkring 800 S.T. i norra Uriens. När hans län hotades av
tiraker från norr berättar legenden att han drog på sig en enkel
läderjacka och drev bort dem med ett rostigt svärd och en
enkel påk. Faulks bud har alltid varit att beskydda de svagare i
nöden och att träna fria män att försvara sig och sina hem.
De nuvarande Faulksriddarna är en välkommen syn bland
ofrälse överallt i landet, och de tränar ofta vanliga män att
hantera påk, spjut och kortsvärd för att försvara sig, sina hem,
sina familjer och sin heder mot alla som hotar dem. De är inte
så populära bland adeln, särskilt som många ordensriddare
ursprungligen är ofrälse. De är dock vänliga, populära hos
ofrälse och lojala mot Kronan, så adeln kan inte göra så mycket
mot dem.
St Eoboth: St Eoboth deltog i Missionen för 1000 år sedan.
Han var en fruktad krigare som var en av de första och mest
framgångsrika att använda tvåhandssvärdet. Eoboths motstånd­
are hävdar att denne utnyttjade Missionen för att få slåss
legitimt. Han blev helgonförklarad när han försvann i Urma­
massivet efter att ha dräpt en ondskefull drake som terroriserade
landsbygden.
St Verrete: St Verrete var en from munk som offrade sig till
den länsherre som skattade musten ur bönderna. Vid en
hungersnöd lovade han att länsherren skulle få plåga honom en
• 67 •
RE L I G I ON
natt och en dag för varje månad som han lät bönderna gå
skattefria. Länsherren plågade St Verrete i fjorton dagar och
nätter innan den fromme mannen gav upp andan. Länsherren
blev så imponerad av St Verretes själsstyrka att han avsade sig
sitt adelskap, rakade huvudet i tonsur och blev munk.
Länsherrens bror tog över gården och styrde därefter länet
rättvist.
St Constance: St Constance var Consabers drottning mellan
1385 och 1389 S.T., då hon abdikerade till förmån för sin
kusin och blev nunna. Resten av hennes jordliga liv kon­cent­
rer­ades mot att uppnå helighet och för att visa att den Sabriska
kyrkan var lika helig som den jargiska Moderkyrkan. År 1392
S.T. försvann hon från bönesalen i Firina nunnekloster i ett
plötsligt ljussken. Kvar blev bara hennes kläder. Det fanns flera
vittnen till händelsen, till exempel flera besökare från jargiska
kejsardömet (bland dem två primoder), vilket ledde till att St
Constance kanoniserades mycket snabbt och den Sabriska kyr­
kan fick samma heliga status som Moderkyrkan. Detta har inte
hindrat framtida gnabb mellan de två grenarna, men Moder­
kyrkan kan inte längre fördöma den Sabriska kyrkan.
St Conner: Trots att kung Conner X var den som införde
Daaks tro till Consaber så blev han inte ‘nationalhelgon’. Av
alla sabriska helgon är han det minst omtyckta. Anledningen till
detta är det omfattande blodbad som inträffade i samband med
Missionen och kung Conners trontillträde. Däremot anser den
jargiska kyrkan att St Conner är det främsta av sabriska helgon.
Det säger en del om hur St Conner uppfattas och om mot­
sättningen mellan den sabriska kyrkan och moderkyrkan, då ett
sabriskt helgon är mer populärt i Jargien än i Consaber, hans
hemland. Conmore I, som återställde den Gamla trons legala
status (så att man inte längre var tvungen att dyrka Draken i
lönn), är däremot mycket populär i Consaber men hatad och
bannlyst i Jargien.
St Alda: St Alda var en sabrisk abbedissa som alltid tog emot
de fattiga och sjuka. Även om dyrkan av St Alda inte är
speciellt vanlig så brukar många sabriska kloster och hospital
vanligen ha en liten avdelning tillängnad St Alda. Helgonets
symbol är ett hus. St Alda är alla gäst­givares och värdshus­
värdars skyddshelgon.
St Mayrak: St Mayrak var en munk från Tokon som gjorde
flera långa pilgrimsfärder till Tibara. Som enda sällskap hade St
Mayrak en falk och hans symbol är därför en falk. Han är alla
pilgrimers skydds­helgon.Berättelserna förtäljer att han lät sitt
skägg växa under varje färd som skydd mot rövare och monster.
Det är brukligt att sabriska pilgrimmer låter sitt skägg växa som
tack till helgonet.
St Torsten: St Torsten var en sabrier som kom från Turina på
Danbréann. St Torsten är alla krukmakares skyddshelgon. Han
symbol är en kruka. Den 23 oktober firas i St Torstens ära.
Förutom bland krukmakare så är inte dyrkan av St Torsten
speciellt utbredd.
St Tyndall: St Tyndall var en mycket skicklig musiker från
Consaber. Han förkunnades Daaks budskap med hjälp av
musik på värdshuse och festivaler. Till hans ära har man numera
alltid vacker musik till skörde­festen i Consaber. St Tyndall är
alla musikanter och trubadur­ers skyddshelgon. Hans symbol är
en harpa.
RE L I G I O N
Fakta om Daakkyrkan
Gud: Daak är den allsmäktige skaparen. Daak är den ende
guden; han härskar över världen, både den synliga och den
dolda. Daak är den allseende guden som uppenbarat sig för
de rättrogna och som har makt att förlåta synder.
Godtagbara offer: Inga offer förekommer.
Heligaste dag: Ljusbärarens ankomst (7 januari).
Övriga heliga dagar: 16 januari, 24 mars, 21 juni, 23
december. Har den troende ett helgon som han eller hon
ber till så räknas även denna helgondag som en helig dag.
Ceremonier: Divination (3), Exkommunnicera (2),
Förbannelse (4), Förstöra heligt föremål (1), Helga (2),
Percunctor (2), Skapa heligt föremål (1), Vanhelga (2),
Välsigna rustning (2), Välsigna vapen (2), Välsignelse (1).
Allmänna tabun: De sju blasfemiska synderna: att förneka
Daak och Daaks uppen­barelse, att smäda Daaks namn, att
använda häxkonst, att bära hand på Daaks präst, helgerån
(stöld från Daaks helgedomar), van­helgning och till sist att
kränka sakramentets helighet. De blasfemiska synderna är så
allvarliga att endast den ren­ande skärselden kan frälsa kätt­
aren. Det är därför av högsta vikt att kättaren avrättas så att
han kan komma till Daaks skärs­eld.
Allmänna förpliktelser: Att följa de sju påbuden. Att få
syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för
sina dödssynder.
De sju påbuden
◊ Du skall inga andra gudar tillbe bredvid Daak som är
den ende Guden.
◊ Du skall inte göra och tillbedja avbilder av Daak.
◊ Du skall inte missbruka Daaks namn, ty Daak straffar
den som missbrukar hans namn.
◊ Du skall helga vilodagen.
◊ Du skall inte dräpa.
◊ Du skall inte ha begärelse till din nästas hus, inte heller
till hans hustru eller till något som tillhör din nästa.
◊ Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa.
Antagning och grader inom kyrkan
För prästerskapet används yrket ’troende’. Observera att det
också finns en speciell befordransväg för medlemmar i
kloster och krigarordnar (se nästa sida).
Adept: En adept förbinder sig att tjäna sin prelat året om,
med undantag för fyra fria veckor. För att bli adept måste
man lyckas med minst ett av framgångsslagen i ’yrkes­rutan’
för Troende (se grundreglerna). Adepten tilldelas ett
Daakkors och får som regel gratis kost och logi av kyrkan.
En adept kan inte ge syndernas förlåtelse och förbinder sig
att följa de sju påbuden – dessa räknas som förpliktelser.
• 68 •
CONS AB E R
Som regel bör en adept välja ett helgon som man kan be till
vid sidan av Daak. Adepten tilltalas ’fader’ eller ’moder’.
Prelat: En prelat är en fullvärdig Daakpräst som har rätt att
ge syndernas förlåtelse. Efter tre års tjänstgöring har en
adept möjlighet att bli Prelat. Initieringsprovet består av ett
normal­svårt slag (Ob3T6) mot Ceremoni, ett lätt slag
(Ob2T6) mot jargisk skrift samt ett normalsvårt slag
(Ob3T6) mot Ockultism. Man får göra högst ett initierings­
prov varje år. En prelat får en mindre lön och gratis bostad
(vanligen ett mindre hus). En prelat tilldelas det heliga
vigvattnet och den heliga skriften Libera. En prelat tilltalas
’fader’ eller ’moder’.
Primod: En primod är en slags biskop. Att bli primod
kräver att minst tre pri­moder går i god för prelaten och
dessutom ett initierings­prov som får utföras var sjunde år.
Aboraten i Tibara måste också godkänna kandidaten.
Provet består av ett mycket svårt slag (Ob5T6) mot
Ceremoni, ett svårt slag (Ob4T6) mot Ledar­skap och ett
svårt slag (Ob4T6) mot Ockultism. En primod tilldelas
Daaks spira och Daaks stola. En primod har rätt till fri kost,
logi och resor varhelst så önskas. En primod tituleras
vanligtvis ’ers eminens’.
Gudomlig intervention
All gudomlig intervention för Daaktroende sker genom
helgon. Därefter måste spelledaren bestämma hur helgonet
ingriper – detta bör variera beroende på vad helgon­et är
beskyddare för. Om man håller i en äkta relik från helgonet
så blir den gudomliga interventionen en nivå enklare
(–Ob1T6). En person som inte har något helgon, exempel­
vis en monoteit, har ingen möjlighet att få gudomlig
intervention.
Heliga föremål
Daakkorset: En van­­död (upp till tredje rangen) kan inte
vidröra eller skada den som håller i korset. Speciellt är att
en präst kan teckna det immateriellt med hjälp av Daaks
triangel.
Vigvatten: Vigvatten används vid dop och vigsel. Det kan
också användas för att skada vandöda.
Libera: Genom att läsa vissa verser i Libera kan man åstad­
komma frid och dessutom upptäcka magi.
Den heliga smörjelsen: Den heliga smörjelsen är en väl­
doftande olja som används vid ämbetsvigsel för präster och
för den sista smörjelsen.
Den renande elden: Den renande elden brinner längst
fram i varje kyrka.
Daaks spira: Spiran är en symbol för kyrkan och bärs av
en primod
Daaks stola: Stolan är en lång duk av finaste tyg som bärs
över axlarna så att varje ända hänger fram över bröst­
korgen.
CO N SA BER
RELIGIÖSA ORDNAR
I
nom den sabriska kyrkan finns det mindre församlingar som inte tolkar Daaks skrifter på
exakt samma sätt som kyrkan, men som följer Daaks bud enligt sina tolkningar. En del av
dessa erkänns som ‘officiella’ även av kyrkan och tolereras, även om många andra förföljs.
De tolererade församlingarna är oftast riddarordnar som man inte kan göra något åt utan att
kraftigt minska kyrkans makt (eller riket Consabers) eller munk- eller nunneordnar som är
tämligen harmlösa. I ‘Religioner: Gudarnas kamp’ finns ytterligare avarter av den jargiska
moderkyrkan (de flesta förekommer även i Consaber).
Orden av St Constances Himmelsstigande
Oftare kallas denna nunneorden bara för St Constances
nunneorden eller Constancersystrarna. Orden bildades av de
nunnor som bevittnade St Constances himmelsfärd år 1392 och
erkändes som helig av aboraten i Tibara efter att de två
primoder som bevittnade händelsen avlade sin rapport i Tibara.
Constancersystrarna fick snabbt hjälp av kronan och kyrkan att
bilda sin nunneorden. Orden är en tyst orden, och nunnorna
får endast använda sina röster i Daaks tjänst. Alltså talar de
endast i religiös undervisning, i bön eller i lovsång. I övrigt
kommunicerar de med teckenspråk. Orden är mycket
tillbakadragen. Nunnorna är helt klädda i svart.
Sankt Faulks brödraskap
Sankt Faulks orden utgörs enbart av dess riddarorden. Till
skillnad från de flesta andra riddarordnar är dessa utspridda i
landet utan att vara samlade i preceptorat eller kloster. Var och
en av dem har en egen befäst gård. I denna gård lär de ofrälset
att hantera vapen, ofta spjut, kortsvärd, påk och bågskytte. De
får lära sig att en bonde inte är mycket, men en hel armé av
samarbetande bönder är livsfarlig för vilken annan armé som
helst, då bönderna har ett eget band sinsemellan och dessutom
slåss för sina hem. Det är ofta Sankt Faulks orden som står för
ofrälsets lagstadgade vapenträning.
I och med att Faulksriddarna arbetar så nära folket är de mycket
omtyckta av dessa. Det har ofta hänt att Faulksriddare oombett
har klivit fram och hindrat andra adelsmän att utföra grymheter
mot ofrälset. Ännu en fördel för Faulksriddarna är att ofrälse
kan göra sig en karriär i denna orden. I och med att
Faulksriddarnas förbrödring är så stor hånas ingen för sitt
förflutna, ens om han är ofrälse eller inte.
Sankt Faulks orden har ganska stora landegendomar. Dessa
används för att försörja dess riddare som ofta nöjer sig med
väldigt lite. Överskottet går till för att lindra folkets nöd eller
läggs i förråd för framtiden. Faulksriddarna har visserligen inte
avlagt något klosterlöfte, men man är mycket hård på att dess
aspiranter ska vara goda Daaktrogna, känna till allt som orden
känner till om sankt Faulk och göra sitt bästa för att leva upp
till sankt Faulks föredöme. Således får alla aspiranter en lång
och rigorös religiös utbildning innan de får riddarslaget och får
inträda i Brödraskapet.
Faulksriddarna finns i flera ranger. Den lägsta rangen är
vapenbroder. Alla ofrälse blir vapenbröder när de bekänner sig
till sankt Faulk. Därnäst kommer aspiranter, vilket är de som är
på väg att bli riddare. Så fort man blir färdigutbildad får man ta
emot riddarslaget, eventuellt en andra gång, och blir därmed
• 69 •
RE L I G I ON
Antagning och grader inom klostret
För munkar och nunnor används vanligen yrket ’troende’.
För munkar i en krigarorden kan man med fördel
använda yrket ’Tempelriddare’ (se sidan 7).
Munk/Nunna: En munk eller nunna är en präst som
gått i kloster eller blivit medlem av en krigarorden.
Munkar och nunnor arbetar med olika sysslor inom
klostret och har för­bundit sig att följa klostrets regler
(kyskhetslöften är vanliga). En adept förbinder sig att
arbeta i klostret året om, med undan­tag för fyra fria
veckor. För att bli munk eller nunna måste man lyckas
med minst ett av framgångsslagen i ’yrkesrutan’ för
Troende (se grundreglerna). Munken eller nunnan
tilldelas ett Daak­kors och får som regel gratis kost och
logi av kyrkan. En munk eller nunna kan inte ge
syndernas förlåtelse och för­binder sig att följa de sju
påbuden – dessa räknas som förpliktelser. Som regel bör
munken eller nunnan välja ett helgon som man kan be
till vid sidan av Daak. Munken tilltalas ’broder’ och
nunnan tilltalas ’syster’.
Prior: En prior är den högste personen i ett munk- eller
nunne­kloster. En prior räknas som en fullvärdig
Daakpräst med lik­värdig rang med precepter och
prelater och har därför rätt att ge syndernas förlåtelse.
Efter tre års tjänstgöring har en munk eller nunna
möjlighet att bli Prior. Initieringsprovet består av ett lätt
slag (Ob2T6) mot Ceremoni, ett svårt slag (Ob4T6)
mot jargisk skrift samt ett normalsvårt slag (Ob3T6) mot
Ockult­ism. Man får göra högst ett initieringsprov varje
år. En prior får ingen lön, men gratis kost och logi. En
prior tilldelas det heliga vigvattnet och den heliga
skriften Libera. En kvinn­lig prior kallas ’abbedissa’ och
tituleras ’moder’. En manlig prior kallas ’abbot’ och
tituleras ’fader’.
Precept: En precept är den högsta graden inom ett
kapitelhus (kloster för en krigarorden). En precept har rätt
att ge syndernas förlåtelse. Efter tre års tjänst­göring har en
krigarmunk möjlighet att bli Precept. Initierings­provet
består av ett lätt slag (Ob2T6) mot Ceremoni, ett svårt
slag (Ob4T6) mot en valfri vapenfärdighet samt ett
normal­svårt slag (Ob3T6) mot Stridsvana. Man får göra
högst ett initieringsprov varje år. En precept får ingen
lön, men gratis kost, logi och vapen­utrustning. En
precept tilldelas det heliga vig­vattnet och den heliga
skriften Libera. En precept tituleras ’herre’.
RE L I G I O N CONS AB E R

Faulksriddare. Ovanför dessa finns godshållare och högst upp tron och även magi att bli tillåten igen utan dessutom kom
finns rådsmedlemmarna och preceptorn i ordens enda gemen­ kyrkan att lätta på trycket och använda sig mer av Matres lära.
samma samlingspunkt, slottet Dunreith på gränsen mellan Detta var också inledningen på den långa schismen mellan den
hertigdömena Tokon och Calana. Det står mer om Faulks­ sabriska kyrkan och moderkyrkan i Jargien.
riddarna i kapitlet Härmakten på sidan 80.
Matres munkorden har återgått till ett stillsamt liv. Dess
fattigmunkar vandrar på vägarna och sprider Daaks bud. Orden
Sankt Eoboths vapenbröders samfund har stora markägor, men inkomsterna från dessa fördelas i
allmosor så till den grad att ordens kloster i många fall är i stort
Sankt Eoboth var delaktig i missionen i Consaber för 1000 år
behov av renovering.
sedan och är ett av de få helgon som avbildas med ett vapen. I
hans fall är det ett stort tvåhandssvärd. Ingen har som han
lyckats svinga det stora svärdet med sådan lätthet och kontroll, Andra religioner
men vissa av hans tankar lever kvar än idag i form av en
Det finns knappt några icke-religiösa människor i Consaber.
riddarorden i Consaber, Sankt Eoboths Orden, som fortfarande
De flesta bekänner sig till Daaks tro i Consabers något ljusare
tränar samma tekniker som sankt Eoboth en gång använde mot
variant, men en icke föraktlig del, framförallt representerad i
hedningarna.
Tokon och grevskapet Felosi, tror på den Gamla tron. Mer om
Sankt Eoboths Orden har två grenar, dels munkorden som den Gamla tron står att finna i bakgrundsmodulen
stödjer och hjälper de fattiga samtidigt som man försöker nå ‘Religioner’.
andlig upplysning och dels riddarorden som står till den sabriska
Alla andra religioner är förbjudna, men trots detta finns det en
kyrkans (och ibland även moderkyrkans) förfogande och
Zorián-kloster i Intouk, tirakerna i Olanden dyrkar sin mörka
dessutom skyddar klostrets marker från banditer och rövare.
gudinna Maktah och henéa-alverna i Rinya-skogen har sin
Det står mer om vapenbröderna i kapitlet Härmakten på sidan
egen religion. På Danbréann i staden Ybersiel tolereras främm­
80.
ande religioner så länge de inte utövas öppet eftersom staden är
Den Daak-tro som orden lär ut är mer lik den som lärs ut i en frihamn där sjöfarare från hela Mundana samlas. Här finns
moderkyrkan i Jargien, vilket gör att orden är fientligt inställd både Samoritro och Cirzatroende och faktiskt också en jargisk
till Legio Colonan och dess magiker. Orden är medveten om Daak-kyrka. Det påstås även att det finns en Xinu-kult här. Det
att varje handling mot magiker är ett brott mot konungens lag går rykten om Xinu-kulter på östra Danbréann. Exakt vad det
och att orden skulle kastas ut ur riket om man gick emot lagen är som händer vet ingen, men kyrkan har börjat undersöka
på den punkten. Därför håller de sig i skinnet och låter magiker saken, uppenbarligen i samarbete med Legio Colonan.
vara, även om preceptorn varje år lämnar en petition till
konungen där orden kräver att magikerna fördöms av kronan.
Det har blivit en tradition att under regentförsamlingens första
möte så överlämnar preceptorn petitionen personligen och att
konungen läser den för att sedan slänga den i elden. Denna
tradition har hållit i sig i mer än sjuhundra år, så ingen tar illa
upp längre. Om preceptorn har andra krav så skrivs dessa i en
andra petition som inte bränns och som överlämnas mycket
mer informellt.
Munkbröderna går klädd i en vit kåpa med brun huva och
brun kappa. Vapenbröderna har en mantel som är vit på ena
sidan och svart på den andra, med ett tvåhandssvärd i vitt sytt
eller broderat på vänster sida.

Matres munkorden
Matresorden är en orden som lever i exil från Jargien. Den syn
på Daak som munken Matres formulerade var en som inte alls
var omtyckt av aboraten i Tibara, varför munken tvingades fly.
Så småningom kom han till Consaber där han började sprida
Daaks bud bland hedningarna. Matres blev därmed den första
Daak-missionären i Consaber och den som införde Daaks
kyrka till riket. Detta banade väg för Missionen etthundra år
efter att Matres börjat sprida Daaks budskap.
Matres lära är väldigt lik den som finns i Consaber idag. Hans
lära skrevs ner av hans följeslagare och bevarades under hela
huset Turinas dynasti, då Tibaras syn på Daak var den domin­
erande och all annan tro var förbjuden. När huset Tukon
inledde sin dynasti med Conmore I kom inte bara den Gamla

• 70 •
CO N SA BER HÄRM AKT E N

KAPITEL SEX

HÄRMAKTEN

S
ergeant Tarlaken ropade: ”God morgon, Mikal”, till
posten i tornet. Den unge rekryten ställde sig omedelbart
i givakt, fötterna tätt ihop, rak som ett spjut, armarna
utmed sidan och spjutet lutat mot axeln. Frosten knakade i
uniformen och manteln – det var precis före gryningen och det
hade varit en kall natt, något som Mikal kände av i händer, fötter
och ansikte. ”God morgon, sergeant” sade Mikal så hurtigt han
klarade av.
Den åldrade sergeanten vinkade avväpnande med handen.
”Manöver, fortsätt,” sade han, och Mikal ställde sig i en mycket
bekvämare ställning och fortsatte att spana ut över landskapet.
”Så, hur har det varit under dina första månader här?”
Mikal funderade en stund på svaret. ”Mycket annorlunda än jag
tänkte mig, sergeant.”
Sergeanten nickade. ”Det brukar vara så. Drill och disciplin är
något som man alltid förväntar sig, men lägerarbetet är något
helt annat. Det nämns aldrig i hjältesagorna att man gräver
latringropar, till exempel.”
Mikal log. ”Nej, sergeant. Och vaktpassen känns mycket längre
än i sagorna.”
”Och kallare. Se till att pallra dig ner för att få i dig något varmt
– jag har redan sagt till i köket. Och gnugga näsan innan du
förfryser den, den är helt vit. Jag tar över här så länge.”
”Tack, sergeant” svarade Mikal och klättrade ner från muren
samtidigt som han gnuggade näsan.

• 71 •
HÄRM A K T EN CONS AB E R

HÄRMAKTEN

C
onsabers här är stark och har som enda syfte att försvara Consaber, dess kolonier och
handelsrutter. Den är inte avsedd för anfallskrig och invasion, även om det inte är
omöjligt att använda den på detta vis. Kännetecknande för Consabers här är den oerhört
starka krigsflottan, det tunga rytteriet, bågskyttarna och flygdragonerna. Krigsflottan är genom
sin tekniska styrka och stenhårda disciplin överlägsen de flesta flottor, rytteriet är än så länge svårt
att kontra på slagfältet, massivt bågskytte har vunnit flera slag åt Consaber genom tiderna och
de kungliga flygdragonkadern ger en insatsmöjlighet långt bakom fiendens linjer och spanings­
kapacitet som är näst intill oöverträffad.

Träning
Genomgående är moral och disciplin mycket hög. Träningen
är hård och krigsvetenskapen är en högt utvecklad konst. Det
finns till och med två krigshögskolor i Calnia, en för armén och
en ute på Slottsholmen i Calnias bukt där sjökrigsskolan ligger.
Officiellt är flygdragonerna stationerade på Slotts­hol­men, och
lyder alltså under flottan, men i praktiken är flyg­dragonerna ett
eget vapenslag. Båda skolorna lär upp och tränar officerare och
riddare, men sjökrigsskolan är naturligtvis specialiserad på sjö­
strids­taktik och -strategi.
Consaber har för närvarande inte numerären för att föra inva­
sionskrig. Däremot skulle man kunna sätta upp en flottblockad
och på det sättet allvarligt strypa en nations sjöfart och därigenom
tvinga landet på knä genom en ekonomisk blockad.

Befälsordning
Befälsordningen är strikt uppdelad. Det finns två befälsordningar, en för flottan och en för armén.
Grad inom flottan........................ Ansvarar för Grad inom hären..............För befäl över
Sjöman, matros*................................... - Rekryt*................................. -
Skeppmansmått*................................... - Menig*.................................. -
Skeppman............................................. Däcksbefäl Korpral.................................. Grupp
Högbåtsman, högbåtsmansmått............. Manskapet Sergeant................................. Pluton
Över- och underskeppare*................... Styrningen Löjtnant................................. Kompani
Löjtnant................................................ Vakthavande befäl Kapten................................... Regemente
............................................................ Långlots* Navigation
Kapten.................................................. Fartyg *Dessa har inte befäl över manskap

• 72 •
CO N SA BER HÄRM AKT E N

KRIGSFLOTTAN

H
ans majestäts krigsflotta har som uppgift att skydda Consabers handelsrutter och
handels­män (i betydelsen ‘handelsfartyg’) och säkra kustlinjerna från eventuella fiender.
Consabers historia som sjönation började för 200 år sedan med Conisbrough I ‘Sjö­
fararen’. Fram till dess hade flottan mest varit en odisciplinerad samling maskstungna skorvar,
med kaptener som inte kunde segla och amiraler som tillsattes genom nepotism. Conisbrough
I förnyade dock flottan till en helt ny skapelse.

Flottans historia är greven av Ramesney och officiellt underställd Förste

sjöherren. Eftersom de båda flottorna agerar på helt olika
Conisbrough plockade i stort sett ner flottan till dess
områden är rangordningen dock av mindre betydelse. Elisari
beståndsdelar och satte ihop den igen enligt hans egna idéer
är för övrigt alv av pyars stam och har haft befälet över
och erfarenheter till sjöss. En kapten på ett fartyg var inte bara
Ramesneys flotta i närmare femtio år. Han står i tur för titeln
en adelsman, han var också en havets riddare. Precis som
som Första sjöherren.
riddare till land så måste en fartygskapten visa sig vara duglig
nog för att föra befäl och navigera. Sjökrigsskolan inrättades, Större delen av sabrierna finns hos Andra flottan, som ansvarar
nya fartyg byggdes, försörjning och hamnar sattes upp, sold för försvaret av kolonier och handelsfartyg. Dessa följer ofta
och ersättning standardiserades och konungens lag infördes på med som eskort åt handelsflottan, färdas på forskningsresor och
alla fartyg. kan även ta viss mängd last själva. Karacker och vågridare åter­
finns enbart i Första flottan, som försvarar Consabers hemland
Många utländska ambassadörer skrattade åt Conisbroughs nya
och därför inte behöver ha lång räckvidd. Dessa är de stora och
idéer och många inhemska adelsmän trodde att konungen var
svårmanövrerade enheterna, avsedda enbart för krig, som sällan
galen. Att försörja en armé, till sjöss eller till lands, med landets
eller aldrig deltar i eskortoperationer. Första flottan är därmed
egna resurser var för de flesta löjligt. En armé skulle försörjas
beroende av underhållsfartyg för att klara sig.
av plundrande av fienden, inte av egna skatter – och en flotta
var följaktligen bara ett sätt att flytta soldater. Kärnan i hela Consabers flotta utgörs av de fyra drakfartyg som
vardera kan husera upp till sex heavé-drakar. Drakarna från
Vad Conisbrough insett var sjömaktens framtid och styrka.
flygdragonerna utgör grunden i Consabers sjöstridstaktik, och
För honom var sjökrigsmakten inte en metod att flytta
drakskeppen fungerar som mobila stallar för dessa. Tack vare
soldater, utan ett vapen med vilket Consaber kunde dominera
drakarna kan man lätt och enkelt spana av havet för att finna
världshaven. Han kallade sin idé för ”maktprojektion”. Med
fiendens skepp långt innan han kan se de egna fartygen. Det
en flotta kunde Consaber projicera makt på andra delar av
är till och med möjligt att med luftanfall och bombningar med
världen, skaffa upplysningar som en armé på land inte har och
vildeld slå ut fiendens enheter långt innan dessa kan närma sig
dessutom förneka fiendens förflyttningar av soldater till sjöss.
de sabriska fartygen. Varje drakfartyg har ett antal sabrier som
Hans idéer bevisades i praktiken i det femte thalaskiska kriget, eskort. De övriga krigsskeppens uppgift är att ge sig i kast med
då han med hjälp av flottan skar av och omringade thalaskerna fiendens krigsskepp.
och besegrade dem fullständigt vid Firina år 1318 S.T. Allt
sedan dess har Consaber satsat stort på sjömakten och
sjökrigföring, och anses vara en av de starkaste sjömakterna på
Mundana.
Den sabriska flottan
Första flottan (under storamiral Ludich):
Örlogsskepp 2 drakfartyg, tvåmastade
12 karacker, fyrmastade
Liksom handelsflottan har krigsflottan huvudsakligen fartyg av
19 karacker, tremastade
sabrier-typ, råriggade fartyg med strömlinjeformade skrov och
3 sabrier, tremastade
hög utfallande rak förstäv. Krigsflottan har också ett stort antal
16 sabrier, tvåmastade
karacker och vågridare, vilka har rundgattat skrov med höga
13 vågridare, tremastade
för- och akterkastell för att underlätta bordning och därför inte
4 vågridare, tvåmastade
är lika snabba och lättmanövrerade som sabrierna. Sabrierna är
22 kaggar, enmastade
havsgående och kan fungera som handelsfartyg. Därför klarar
45 jakter, enmastade
de sig till stor del själva. Karackerna och vågridarna är dock
33 slupar, enmastade
rena stridsplattformar och behöver understöd av lastkoggar för
att bära förnödenheter. Andra flottan (under amiral Elisari):
Det finns två flottgrupper i Consabers Krigsflotta som kallas 2 drakfartyg, tvåmastade
för Första respektive Andra flottan. Den första står under befäl 12 sabrier, tremastade
av greven av Calnia och den andra under greven av Ramesney. 53 sabrier, tvåmastade
Dessa två titlar ges alltid till de som för befäl över flottorna och 12 slupar, enmastade
är inte ärftlig. Storamiral Ludich är greven av Calnia och
därmed också Förste sjöherren i konungens råd. Amiral Elisari

• 73 •
HÄRM A K T EN
Örlogsfanan
Flottan har ingen vapensköld. Istället har man en
tretungad örlogsfana som dock blasoneras på samma sätt
som ett vanligt vapen, nämligen ”en tretungad fana, på
rött, ett svart andreaskors, i andra fältet (närmast
stång­en) en gyllene drake, i tredje fältet (vid fanans
tungor) en gyllene treudd.” Fanan är alltså röd med ett
svart diagonalt kryss som går ut till flaggans fyra hörn.
Ett amiralsflaggat fartyg har dessutom en gyllene krona
i det nedre fältet och om HM Konungen är ombord
finns det en gyllene krona i både det övre och nedre
fältet. Den sista varianten kallas Konungens örlogsfana
och den vajar normalt på kungliga slottet i Calnia.
Masttopparna pryds dock vanligen en enkel, tretungad röd
fana med svart andreaskors. Denna fana kallas den lägre
örlogsfanan, medan fanan med drake och treudd kallas den
högre örlogsfanan eller krigsflaggen. Normalt sett har man
bara den lägre örlogsfanan hissad, och man hissar normalt
bara krigsflaggen inför statsbesök eller sjöslag.
• 74 •
CONS AB E R
Besättningen
Conisbrough I ändrade flottans organisation från grunden.
Kap­tener kom inte längre att utses genom nepotism. Istället
kom varje kapten att bli tvungen att utbildas. För att få sitt kap­
tens­brev måste han kunna navigera och segla och han måste
vara dugligt befäl. Alla befälsaspiranter var tvungna att tjänst­
göra i minst ett år vardera som skeppman, högbåtsman och
under­skeppare och därefter tre år som överskeppare eller löjt­
nant. Istället för att som tidigare mer eller mindre shanghaja
be­sättning kom de nu att bli anställda. De fick utbildning på
något av flottans skolskepp så att de kunde utföra sina sysslor
och en någorlunda god lön. På detta sätt kom Consabers starka
kort till sjöss att utvecklas – nämligen manskapets kompetens.
Besättningen på ett örlogsskepp är stor. Ett stort örlogsskepp
kan ha uppemot 135 man plus soldatstyrkan. Den tremastade
sabriern Uriens, har till exempel följande besättning upptagen
i kungliga marinarkivet:
Marinsoldaterna
Styrkan av marinkårister utgör ett lätt storminfanteri, avsett att
borda fiendens skepp, försvara det egna skeppet samt bistå med
bågskytte. En typisk marinkårist är lätt rustad i härdat läder och
en stålhjälm och beväpnad med armborst eller kortbåge vid
äntringen och långbåge för beskjutning på långt håll. För
närstrid har han ett kortsvärd och en rundsköld.
Förutom detta har marinkåristen viss träning i sjömanskap, för
att kunna hjälpa den reguljära besättningen och för att klätt­
ring i riggen är utmärkt träning inför en äntring. Marin­
kåristerna är indelade i linjer, där varje linje består av omkring
CO N SA BER
10 till 12 man. Det går fyra linjer på en pluton, och en typisk
örlogsman har omkring en pluton plus befäl. Plutonen kan
ibland vara förstärkt (ännu en linje) eller begränsad (endast tre
linjer), men det är ytterst sällan det finns mer än en pluton
marinkårister per fartyg. Detta händer så gott som enbart vid
landstigningar och då oftast på vanliga handelsmän som inte
ska deltaga i sjöslag.
På en sabrier kommer man lätt upp i 90 besättningsmän och
60 marinkårister. På en stor örlogsman hamnar man på ungefär
135 mans besättning och i extrema fall upp till 120 marin­
kårister (två förstärkta plutoner), men då har man verkligen
inte plats för förnödenheter, utan dessa måste hamna på ett
underhållsfartyg.
Det är med andra ord trångt ombord på en örlogsman. De
enda som har någon som helst yta är de högre officerarna,
medan underofficerarna sover med manskapet.
ARMÉN
Ä
ven inom landkrigföringen ligger Consaber långt fram. Man har goda kommunika­
tioner, relativt god logistik, fruktansvärt förödande vapen (huvudsakligen bågskyttar och
tungt rytteri) och mycket god spaning. Även om taktiken är relativt normal så är den
sabriska strategin mycket långt utvecklad. Särskilt samverkan mellan olika vapenslag är väl
utvecklade, något som är unikt för Consabers väpnade styrkor.
Kungens armé
Kungens egna armé består av flera delar: Först och främst av
riddare som svurit trohet enbart till kungen. Sedan ett infanteri
som hyrs in av löjtnanter. Dessutom legoknektar och i vissa fall
(enligt lagen enbart vid försvarsstrid) av en bondehär.
Kungens riddare är ganska många, cirka fyrahundra. Dessa
håller förläningar direkt från kungen eller ingår i hans
garnison.
Infanteriet består av ett antal kaptener (ungefär femtio) som har
befälet över ett antal löjtnanter (ungefär etthundrafemtio) som
i sin tur hyr in infanterister mot ersättning. Huvudsakligen
består infanteriet av överflödigt mansfolk som anser att de kan
pröva lyckan i armén. Infanteriet omfattar även flottans
marinkårister, även om dessa i praktiken är en del av flottan.
Pengarna till det marina infanteriet kommer dock från armén,
inte från flottan.
Skulle det behövas kan kungen även kalla in rikets övriga
ädlingar samt en vapenför man från varje gård i högst fyrtio
dagar per år. Man kan normalt köpa sig fri från denna
vapentjänst för ett pund silver per år, vilket används för att hyra
legoknektar. Slutligen hyr kungen in legoknektar utifall att det
skulle behövas. Till stor del sköts detta av kaptenerna som tar
kontakt med legoknektskompanierna och hyr dem. Det är
sällan som enskilda knektar hyrs in. Dessa får leta sig in i
infanteriet eller till något legoknektskompani på egen hand.
Totalt sett kan kungen inför ett krig mönstra fyratusen lansar
och en övrig armé på 40.000 man, men detta är i ett krisläge
• 75 •
HÄRM AKT E N
Mer brott och straff
Straffen för förseelser ombord på en örlogsman är hårda.
Fartygschefen är Konungens ställföreträdare ombord och har
alltså full domsrätt över fartyget och dess besättning. Normalt
sett är straffen ombord hårdare än i land, på grund av att
disciplinen ombord är A och O.
Vägrar någon till exempel att lyda order skall han första gången
kölhalas och andra gången få huvudet avhugget.
Den som är missnöjd med maten skall slås i järn och i tio dagar
leva på vatten och bröd. Den som smädar Daaks namn, drucken
som nykter, mot vilken två vittnen finnes, skall ‘döden dö utan
alla nåder’.
Det absolut vanligaste straffet är dock prygling som döms ut för
mång olika brott ombord.Gatlopp är ett vanligt straff, liksom
prygel och i vissa fall stympning, till exempel att mista en
hand.
då riket är hotat. Normalt sett rör sig kungens armé om ungefär
femhundra lansar och tiotusen infanterister.
Kungens här har samma vapen på baneret som konungen själv.
Detta riksvapen är en kluven sköld, högra fältet svart, vänstra
rött, på det vänstra fältet en gyllene drake, på det högra en
gyllene krona över ett stående svärd.
Baroniernas styrkor
Hälften av styrkan i kungens fullt mönstrade här kommer från
baronierna. Dessa har en fast styrka, delvis för att skydda sig
mot sina grannar, delvis för att försvara länets invånare mot
rövare och banditer. De består oftast av länsherren, hans riddare
och en inhyrd knekt- eller vaktmilis. I nödfall kan även en
vapenför man från varje gård mönstras, dock som mest fyrtio
dagar per år. En typisk baron har ungefär tre till fyra riddare
och femtiotalet knektar i sin sold, medan en greve har omkring
tio riddare och tvåhundrafemtio till trehundra knektar.
De södra delarna av Consaber, huvudsakligen Danbréann och
hertigdömet Calnia, klarar sig oftast med milis och riddare. I de
karga norra delarna är läget helt annorlunda. Uriens och Tokon
härjas ofta av stråtrövare, barbarer och tiraker från Tokon­
massivet i norr. I Uriens tvingas man ofta ta ut vapenföra män
för att försvara byar och rida som uppbåd. I Tokon förväntas
det att männen och ofta även kvinnorna är beväpnade och redo
att dra ut i strid jämt. Detta läge skapar naturligtvis en större
motsättning mellan nord och syd. Nordlänningarna anser att
sydlänningarna lämnar dem för vinden, medan sydlänningarna
ser nordlänningarna som okult­iverade barbarer. Nordlänning­
HÄRM A K T EN
arna anser också att de är starkare än de mjäkiga sydlänningarna,
vilka i sin tur anser sig långt mer civiliserade än nordlänning­
arna. De norra länsherrarna ser hur barbarerna blir fler och fler
och hur civilisationen slås tillbaka, men då detta är en lokal
angelägenhet (än så länge) anses det som att kungens här inte
behövs.
Bågskyttar
Den sabriska långbågen har vunnit berömmelse över hela
Mundana. Den sex fot långa bågen är ett massivt vapen och ett
av de mest dödliga i Mundanas hela arsenal. Det finns
dokumenterade fall där långbågspilar har slagit igenom en
riddares rustning, ben, rustningen på andra sidan och sadeln,
för att slutligen döda hästen. Skottvidder på slagfält på över 300
steg är inte ovanliga. Man kan naturligtvis inte förvänta sig
någon större precision på 300 stegs håll, men det behövs inte
mot en tätt packad fiendehär.
Den stora hemligheten med den sabriska långbågen är dock
inte bågen, utan skytten. En god bågskytt kan utan problem
träffa en tavla mitt i på 100 stegs avstånd. Tack vare ett system
där goda bågskyttar motiveras med såväl piska som morot har
Consaber ett stort antal ypperliga bågskyttar redo. Långbågs­
skyttar är aldrig adliga. De är alltid ofrälse, men har trots detta
ganska stort anseende även bland adliga. Det har till och med
hänt att bågskyttar har släppts från fängelser.
Varje baroni är skyldigt att ställa upp med bågskyttar för
kungens här. Detta innebär att de som visar intresse eller anlag
för bågskytte blir tvungna att träna bågskytte 40 dagar om året
och vara redo att dra i fält när som helst. Straffen för underlåtelse
• 76 •
CONS AB E R
att lyda dessa påbud är mycket stränga och enligt lagen lika
hårda för män som kvinnor. Kvinnor kan dock ursäktas lättare.
Långbågspilar är ett vanligt sätt att ta in skatt i Consaber.
Därigenom finns det upplagda förråd där det lagras tunnvis
med bågpilar. Sådana förråd behövs i krigstid – vid slaget vid
Gannarsby 1318 S.T. avlossades 42.200 långbågspilar före och
under anstormningen.
Även om långbågen är ett vapen som alltid kommer att
förknippas med Consaber så är det faktiskt inte därifrån den
kommer. Detta är en myt. Trots att den kallas för den sabriska
långbågen så är vapnet ursprungligen ashariskt och inspirerades
i sin tur av de långa serine-bågarna som thism-alverna använde
under de upprepade krigen mot dvärgar och tiraker. Därifrån
kom långbågen till Consaber, där den långa bågen blev mycket
populär. Ändå är det först på senare tid, med Consabers allt
större inflytande internationellt, som långbågen spridits till
resten av Mundana.
Tungt kavalleri
Om bågskyttarna är städet mot vilken fiendens här krossas så är
det tunga kavalleriet hammaren som krossar den. Att se flera
hundra riddare fälla lansarna i ett tornerspel och dåna fram mot
varandra på sina tunga batonhingstar är nog för att övertyga
vem som helst om att det tunga kavalleriet är det mest kraftfulla
militära vapnet i Mundana.
Det tunga kavalleriet är uteslutande adligt eller adlade personer.
Det är bara dessa som har råd att skaffa de stora och tunga
strids­hästarna, tunga rustningar och tunga vapen. Riddarnas
vapen­träning börjar till viss del redan som page vid sex­
CO N SA BER
årsåldern, även om det är mest på lek vid den åldern. Vid
in­trädet i väpnarskapet (vilket inte är samma sak som en vapen­
sven, som är en ofrälse tjänare till riddaren) börjar vapen­
träningen på allvar. Utöver vanliga plikter gentemot riddaren
måste väpnaren nu också lära sig vapenbruk med svärd, sköld,
lans och ofta även stridsklubba och stridsslaga. Vapenskick­
ligheten testas regelbundet på särskilda väpnartornerspel, samt
naturligtvis av väpnarens riddare.
Det tunga rytteriet är mest effektivt i öppen terräng, där man
kan få upp farten och få ett fruktansvärt anslag mot fiendehären
tack vare tyngd, styrka och fart. Eftersom denna sorts terräng
är den vanligaste för fältslag så brukar det inte utgöra några
problem. Tungt rytteri är dock mindre effektivt i oländig
terräng som berg och skog. Efter det inledande anloppet har
riddarna fortfarande en fördel av taktisk rörlighet, höjdfördel
från hästryggen, tunga vapen och rustningar och ofta överlägsen
vapenskicklighet.
Om ett kavallerianlopp föregås av samlade bågskytteskurar kan
man nästan räkna med att fienden, om hans numerär inte är
mycket överlägsen eller likadant utrustad, flyr i panik eller att
hans led bryter samman. Även om fienden skulle överleva
an­lopp­et så är hans här med stor sannolikhet utan ordning och
samordning.
Infanteri
Infanteriets roll ska inte förringas på slagfältet. Även om
bågskyttarna och riddarna är slagfältens omsjungna hjältar så är
det ändå infanteristerna som gör grovgörat. Efter de inledande
pilbågsskurarna och kavallerianstormningen så har båda förlorat
större delen av sina fördelar. Bågskyttar har sällan tunga
rustningar och vapen eftersom de kostar för mycket och
hindrar bågskyttet. Kavalleriet har visserligen fortfarande
fördelar i form av rustningar, vapen, taktisk rörlighet och
vapenskicklighet men är på tok för få. Det är vid det här laget
som infanteriet börjar jobba.
Infanterister är normalt utrustade med ett spjut, med svärd och
sköld, eller yxa och sköld. Andra vapenkombinationer finns
men är ganska ovanliga.
Rent taktiskt använder Consaber sitt infanteri mer samordnat
än de flesta, med hjälp av horn- eller trumpetsignaler. Eftersom
större delen av infanteriet är inkallad bondemilis kan man inte
begära att de ska kunna alla signaler. Därför har Consaber
relativt små enheter, så kallade grupper eller linjer om ungefär
tio man som lyder under en korpral. Gruppen ska sedan hålla
sig i närheten av sin korpral, som har större erfarenhet och kan
hornsignalerna och därmed delegera signalerna neråt. En del
härförare har till och med börjat experimentera med individ­
uella signaler för varje taktisk enhet för att föregå order­
signalerna, så att givna order uppfattas av rätt taktisk enhet.
An­nars är det alltid risk att en del av en enhet uppfattar en
signal som riktad till sig, medan en annan del följer en annan
signal, med omedelbar oordning som följd.
Lätt kavalleri och spaning
Det lätta kavalleriets huvudsakliga uppgift är att spana. Con­
saber har 1.100 man lätt kavalleri som utgörs av bland annat
ryttare från postiljonsverket och vägvakten. I krigstid dras dessa
• 77 •
HÄRM AKT E N
in till armén och får sköta flankskydd, spaning och kommun­
ikation. Spanarna utgörs huvudsakligen av postil­joner, som har
erfarenhet av att rida snabbt och undvika strid. Dessa ska
rapportera fienderörelser hela tiden. Flankskyddet utgörs av
vägvakter, vars uppgift är att vid överfall fördröja fienden så
pass länge att resten av kolonnen hinner ställa upp till slaglinje.
Slutligen får postiljonerna även fungera som kurirer och föra
depescher mellan olika arméenheter.
Legoknektar
Det finns ett fyrtiotal legoknektskompanier i Consaber. De
flesta av dessa består av upp till ett hundratal man, men det
finns även ännu större. De är ofta ute och krigar runt om i
världen. En stor del av dem finns i Fristaten Colonan för att
kämpa mot Thalamur och barbarer. Legoknektskompanierna
brukar öka i storlek inför krig.
Kungliga flygdragonerna
Consaber är unikt på så sätt att det har en flygande väpnad
styrka. De kungliga flygdragonerna består av två divisioner av
heavé-drakar med ryttare. En division är alltid i flottans tjänst
och är stationerad på två av de fyra fartyg som är särskilt
utrustade med drakstallar och följer med till havs. Drakfartygen
är stora och har två råriggade master. Akterkastellet är förlängt
för- och akterut och tjänar som landningsplattform för drakarna.
På grund av denna plattform får man inte plats med en tredje
mast, som fartygets längd annars motiverar. Man har plats för
fyra drakar (i nödfall eller krigstid sex) per drakfartyg. Den andra
divisionen är baserad på Slottsholmen i Calnia och två andra
drakfartyg ligger i permanent beredskap i Calnias hamn.
Flygdragonerna används för spaning, snabb transport, kurirtjänst
eller attack. Anfall utförs huvudsakligen med vildeld, en klibbig
och brandfarlig vätska som fastnar vid allt, antänds mycket lätt
och är mycket svår att släcka, för att till exempel sätta fyr på
fiendens tross, befästningar eller fartyg. Flygdragonerna är en
viktig del i Consabers sjöstridstaktik. Man har visserligen en
tillräckligt stark flotta för att inte vara beroende av drakarna,
men drakarna utgör ‘det där extra’ som gör Consabers flotta till
en av den starkaste flottan i världen. Det är också den enda
flottan som är direkt slagkraftig mot land.
Fakta om den sabriska armén
412 vasallriddare
1.100 man lätt kavalleri
1.500 infanterister
2.150 marinkårister
6.200 bågskyttar
26 drakflygare
Om nödvändigt kan även följande mönstras:
3.581 övriga riddare
upp till ca 9.000 man bondemilis (beräknad siffra)
upp till ca 4.600 man marint infanteri (beräknad siffra)
upp till ca 11.000 milisbågskyttar (beräknad siffra)
2.000 legobågskyttar
2.000 legosoldater
HÄRM A K T EN
BORGAR OCH BEFÄSTNINGAR
B
orgen är lika central i sabrisk landkrigsföring som drakfartygen är för sjökrigsföringen.
Borgens syfte är dels att fungera som hem åt adelsmän och krigare, men också för att
kontrollera omkringliggande landområde. En borg är en relativt säker tillflyktsort som
kan fungera som bas för militära operationer, både in i fientligt område i närheten och för att
skydda det egna territoriet i närheten.
Borgens historia
Borgens roll som hem för adelsmän är en roll som går ganska
långt tillbaka i tiden. Från början var adelsmännens hus större
eftersom man behövde hålla ting där.
Senare, allt eftersom feodalismen började utvecklas, kom de
större husen att bli befästa hem för riddarna. Från murar och
palissader kom befäst­ningarna sedan att utvecklas till större och
större byggnader. En typ av tidig befästning, kallad ‘broch’,
var ett runt stentorn med öppen gård i mitten, där man i
princip levde i befästningens tjocka murar.
Under krigstiden hade en typ av borgar kommit att utvecklas,
med en hög konstgjord eller naturlig kulle med branta sidor
och ett torn på toppen, omgiven av en palissad eller stenmur
och med en borggård vid foten av kullen. Många sådana
befästningar används fortfarande idag, även om de allt eftersom
ersätts av modernare konstruktioner. I en del fall ingår denna
typ av befästningar som en del av en större borg. Denna vana,
att använda gamla befästningar som delar i nya befästningar, är
mycket vanlig. De thalaskiska krigen, som ofta bedrivits med
magiker­under­stöd, har lett till att murarna har blivit kraftigare
och högre, med höga torn och kraftiga porttorn. Denna typ av
borgar är dominerande framförallt på Urma Bréann.
På Danbréann är borgen huvudsakligen ett hem. Efter att
Consaber bildats har Danbréann varit så gott som säkert och
det har inte förekommit mycket stridigheter här. Försvarsverk
finns istället huvudsakligen kring städer och adelsmännens hus
har här blivit palats, passande den mer gentila adel som man
finner i syd, men med litet värde i krig annat än som
plundringsobjekt.
Olika typer av borgar
Det finns flera olika distinkta borgtyper. Förvånansvärt många
borgar är av äldre typer, vilket beror på att det kostar så
oerhört mycket pengar att bygga en ny. Dessutom krävs
kungligt tillstånd för att bygga borgar.
Broch
En broch är en av de äldsta befästningstyperna i Consaber och
var gammal redan under krigstiden. Den består av ett runt
stentorn med mycket tjocka väggar och en mycket liten gård
som är öppen mot himlen. Man lever huvudsakligen i små och
smala rum i dess tjocka väggar. Den används inte direkt, men
har ofta kommit att byggas om, förses med tak och våningar
över den öppna gården, och kommit att ingå i ett nyare
befästningskomplex. Ett typexempel på en sådan ombyggd
broch är det norra tornet i slottet i Salston Tor, i vilket
baronessan Rafali inhyst sitt bibliotek och laboratorium.
• 78 •
CONS AB E R
Befäst gård
Detta är en annan av de äldsta befästningstyperna i Consaber.
Dessa bestod oftast av en samling med långhus, ofta fyra i en
kvadrat, omgivna av en jordvall med palissad på toppen. Ofta
byggde man jordvallen genom att gräva ett dike utanför vallen
och kasta upp jorden från diket till vallen. Man kan hitta
cirkelrunda vallar med diken här och var i Consaber. Ibland
används en sådan gammal vall som grund för att sätta upp en
ny stenmur kring en mer modern herrgård eller befäst hus.
Däremot finns det inga befästa gårdar så som de såg ut förr i
tiden, men de var vanliga under krigstiden.
Höggård: Ett något senare befästningsverk är en jordhög med
ett trä- eller stentorn på toppen, en palissad med vallgrav runt
omkring och en gård framför högen. Det finns en hel del
sådana befästningsverk kvar idag, ofta med en nyare stenmur
runt om och ett stentorn på toppen av högen. Borgtypen var
vanlig under krigstiden.
Befäst stenhus
Detta är en annan mycket vanlig befästning. I princip består
den av ett två- eller trevånings stenhus med tjocka väggar.
Ofta bygger man en låg yttre mur runt om som första
försvarslinje och för att göra bygget så ekonomiskt som möjligt
så använder man terrängen i möjligaste mån. Till exempel
använder man gamla befästa gårdars jordvallar och vallgravar
som grund för muren. Man kommer oftast in via en trappa
upp till en vindbrygga på andra våningen – bottenvåningen
har ingen ingång.
Murborg
En murborg är en vidareutveckling av en broch. Man kan se
det som en mycket tjock mur med bostäder, förråd och
arbetsutrymmen inbyggda i muren. Det finns alltså inte något
särskilt hus som man bor i, utan man bor snarare i muren.
Stallar och smedjor finns i separata hus, byggda på den
borggård som innesluts av murborgen. Ingången till en
murborg är på andra våningen på murens insida. Ibland är det
en trätrappa som leder upp till en vindbrygga, ibland finns det
ingen vindbrygga.
Slott
Det vi kallar slott är en utveckling av både det befästa huset
och jordhögen. Ett slott består av en stadig mur som enbart är
byggd för att stå emot angrepp utifrån, med torn i muren som
ger höjdfördel och gör det möjligt att än bättre försvara
muren. Muren omger en borggård där ett centraltorn står.
Borggården innehåller också svinstior, stallar, förråd, knekt-
CO N SA BER
och tjänstebostäder och smedja. Centraltornet är en tre- eller
fyravåningskonstruktion i sten, oftast med en trappa upp till en
vindbrygga som leder till dörren på andra våningen. I många
fall bygger man dörren på sidan eller baksidan från porten sett,
så att fienden måste gå över så mycket borggård som möjligt
för att nå dörren om de skulle bryta igenom porten.
Mitt hem är min borg
Den nordsabriska borgen är enligt sabrisk militär filosofi till för
att projicera makt. Den är ett säte för adelsmän och projicerar
således civil makt i fredstid. I krigstid är den en bas för
operationer och projicerar därmed också militär makt. Därmed
är en gränsbefästning en offensiv befästning, eftersom den
projicerar makt in på grannens mark och därigenom hotar
den. En befästning långt in i landet är å andra sidan en defensiv
befästning, eftersom den bara projicerar makt på eget område
och gör fiendens erövrande av ens land till ett vanskligt
företag.
Borgen är dock inte bara ett försvarsverk, den är också ett hem
och en central mötesplats. I och med att ett slott har en stor
besättning (ofta överstigande hundratalet personer, tjänstefolk
och knektar inräknat) så har det också ett stort behov av
förnödenheter. Därmed blir slottet ett centrum för kommers,
dels till slottet men också mellan de som tar sig till slottet för
att sälja sina varor. På så sätt växer det ofta upp byar och så
småningom städer runt omkring ett slott eller en borg.
• 79 •
HÄRM AKT E N
Det är väldigt få som har ett privat rum i en borg och dessa
rum är sällan stora. De som har sådan lyx att de får leva i ett
eget rum är slottets herre (och hans hustru), eventuella besök­
ande högdjur av lika eller högre rang, samt en och annan högt
rankad fånge i väntan på lösen och frigivning. De sistnämnda
får sällan större rum än kanske två gånger två meter högst upp
i ett torn.
De flesta andra bor där de arbetar. Det innebär att kockar och
kök­sor lever och bor i köket, stallpojkar och stallmästare i
stallet, smeden i smedjan, damer i jungfrukammaren, knektar
i knektbostäder i tornen och så vidare. Husriddarna och deras
väpnare sover oftast på golvet eller bänkar i den stora salen,
liksom besökare och gäster.
En sabrisk borg är inte så fasligt kall som man kan tro. Man
har ofta finare arbete i väggar än många ofrälse, med bättre
passform på luckor och framförallt tätare luckor. Fönster är
ganska vanligt – planglas är dyrt, varför det är status att ha glas
i fönstren och adeln har trots allt råd. Har man redan slängt ut
en massa pengar på att bygga en borg så kan man slänga ut en
struntsumma till (i jämförelse) på att ordna ordentliga fönster.
Glas i ett sabriskt fönster är oftast grumligt och ogenomskinligt
och ofta färgat och inpassat till motiv och mönster. Vidare är
väggarna täckta av gobelänger och skinnfällar, vilket gör att
värmen hålls bättre. Stenväggarna lagrar värme och isolerar
förvånansvärt bra mot vinterkylan. Slutligen blir det ganska
varmt ändå i och med att man sover flera i samma rum.
HÄRM A K T EN CONS AB E R

ORDNAR OCH SÄRSKILDA KOMPANIER

V
arje orden har en eget vapensköld. Skulle det vara så att en adelsman går med i en
orden kan han ofta välja mellan att bära sitt eget vapen, ordens vapensköld eller båda
samtidigt. I så fall tillämpas heraldiska regler, det vill säga att skölden skärs på något sätt,
antingen kluven (vertikalt) eller delad (horisontellt) eller båda (fyra rutor). Ordens vapen tar i så
fall upp hälften av fälten och det egna vapnet den andra hälften. Ibland, när adelsmannens egna
vapen redan är fyrdelat, händer det att ordens vapen sätts i en egen ruta mitt på vapnet.

Sankt Eoboths Orden sig till sankt Faulk. Därnäst kommer aspiranter, vilket är de som
är på väg att bli riddare. Så fort man blir färdigutbildad får man
Sankt Eoboth var delaktig i missionen i Consaber för 1000 år
ta emot riddarslaget, eventuellt en andra gång, och blir därmed
sedan och är ett av de få helgon som avbildas med ett vapen.
Faulksriddare. Ovanför dessa finns godshållare och högst upp
Ingen har som han lyckats svinga det stora svärdet med sådan
finns rådsmedlemmarna och preceptorn i ordens enda
lätthet och kontroll, men vissa av hans tankar lever kvar än
gemensamma samlingspunkt, slottet Dunreith på gränsen
idag i form av en riddarorden i Consaber, Sankt Eoboths
mellan hertigdömena Tokon och Calana.
Orden, som fortfarande tränar samma tekniker som sankt
Eoboth en gång använde mot hedningarna. Plats: Faulksgårdarna runt om i landet, mestadels i norr. Slottet
Dunreith.
Sankt Eoboths Orden har två grenar, dels munkorden som
stödjer och hjälper de fattiga samtidigt som man försöker nå
andlig upplysning, och dels riddarorden som står till den Consentinerorden
sabriska kyrkans (och ibland även moderkyrkans) förfogande
Consentinerorden är en riddarorden i huset Consenti under
och dessutom skyddar klostrets marker från banditer och
Legio Colonan, som står för trollkarlshusets offensiva förmåga.
rövare.
Medlemmarna i riddarorden får ingen praktisk magisk träning,
Plats: Sankt Eoboths kloster och preceptorat (ett tiotal) i däremot får de ofta en omfattande teoretisk utbildning. Skulle
Consaber. det visa sig att riddaren har anlag för magi finns det en möjlighet
att han får träna detta.
Sankt Faulks Orden Consentinerorden är mycket fientlig mot Thalamur. De är ofta
de första som ställer upp i konungens krig mot Thalamur och
Sankt Faulks orden utgörs enbart av dess riddarorden. Till
då och då ger de sig in på egna små räder mot den förhatliga
skillnad från de flesta andra riddarordnar är dessa utspridda i
fienden, vilket naturligtvis bara piskar upp stämningen ännu
landet, inte samlade i preceptorat eller kloster, och var och en
mer. Konungen utfärdar ofta varningar till Consentinerorden
av dem har en befäst gård. I denna gård lär de ofrälset att
så att de ska lugna sig, och år 1476 tvingades den dåvarande
hantera vapen, ofta spjut, kortsvärd, påk och bågskytte. De får
konungen, Conisbrough VI, att ta till hårdhandskarna för att
lära sig att en bonde inte är mycket, men en hel armé av
lugna ner consentinerriddarna och avrättade fyra riddare för
samarbetande bönder är livsfarlig för vilken annan armé som
förräderi. Detta blev naturligtvis inte omtyckt av
helst, då bönderna har ett eget band sinsemellan och dessutom
Consentinerorden eller huset Consenti, men de har lugnat ner
slåss för sina hem. Det är ofta Sankt Faulks orden som står för
sig något.
ofrälsets lagstadgade vapenträning.
Plats: Consentinerakademien, norr om Calnia
I och med att Faulksriddarna arbetar så nära folket är de mycket
omtyckta av dessa. Det har ofta hänt att Faulksriddare oombett
har klivit fram och hindrat andra adelsmän att utföra grymheter Svarta Gardet
mot ofrälset. Ännu en fördel för Faulksriddarna är att ofrälse
Svarta Gardet är Uriens personliga livgarde. Det korrekta
ibland kan göra sig en karriär i denna orden, och i och med att
namnet är Uria Livgarde, men de har fått smeknamnet Svarta
Faulksriddarnas förbrödring är så stor hånas ingen för sitt
Gardet på grund av de långa svarta mantlar som ingår i
förflutna, ens om han är ofrälse eller inte.
uniformen.
Sankt Faulks orden har ganska stora landegendomar. Dessa
Svarta Gardet är kända för sin obändliga lojalitet och extremt
används för att försörja dess riddare som ofta nöjer sig med
höga moral, inte deras slagkraft på slagfältet. De är huvudsakligen
väldigt lite. Överskottet går till för att lindra folkets nöd eller
beväpnade med långspjut, svärd och sköld, även om det finns
läggs i förråd för framtiden. Faulksriddarna har visserligen inte
ett bågskytte-kompani i gardet.
avlagt något klosterlöfte, men man är mycket hård på att dess
aspiranter ska vara goda Daaktrogna och känna till allt som För närvarande består gardet av två kompanier som ansvarar för
orden känner till om sankt Faulk. Således får alla aspiranter en säkerheten i städerna Uriens och Cretèn, utöver garnisonstjänst
lång och rigorös religiös utbildning innan de får riddarslaget i de två befästningsverk som står i dessa städer. De utför även
och får inträda i Brödraskapet. särskilt kurirtjänst åt hertigen av Uriens. Alla gardets högre
befäl är dubbade riddare.
Faulksriddarna finns i flera ranger. Den lägsta rangen är
vapenbroder – det är här alla ofrälse hamnar om de bekänner Plats: Uriens, Cretèn.

• 80 •
CO N SA BER
Calnia garde
Calnia garde ansvarar för Calnia, befästningsverket på
Slottsholmen och det kungliga slottet. Det är en särskild ära att
hamna i Calnia garde, så man hittar faktiskt en del lägre
adelsmän bland underofficerare och officerare. Gardet har
dock ett rykte och ett ansvar att leva upp till och tullar därför
inte på antagningskraven.
Officiellt lyder Calnia garde under hertigen av Calnia, Erefan
Daversin, även om Konungen naturligtvis har en hel del att
säga till om. Därför har Calnia Garde blå vapenrockar eller
tabarder med Daak-korset i silver.
Plats: Calnia
Konungens vägvakter
Konungens vägvakter ansvarar för säkerheten på de kungliga
vägarna. Som sådana måste de kunna rida och hantera även en
vanlig ridhäst i strid. Detta gör att de ofta är skickligare ryttare
än till och med riktiga riddare.
Som Konungens vägvakt åtnjuter man en hel del privilegier
och skydd, men med det kommer också ett stort ansvar, då de
måste hjälpa nödställda och underhålla vägarna, så att de alltid
är i farbart skick. De har en stor avskräckande uppgift, och
meningen är just att de ska synas så mycket som möjligt.
Plats: Kungliga och Kejserliga vägarna.
• 81 •
HÄRM AKT E N
Konungens väpnare
Konungens väpnare är de dubbade riddare som kungen litar
mest på. Till skillnad från baronerna och befälhavarna, litar
konungen så mycket på sina väpnare att han anförtror dem
något mycket mer än bara en bit av riket eller en del av hans
härmakt, nämligen hans liv. Konungens väpnare är de enda
riddare i hela landet som bär konungens ättevapen på sina
livréer, som tecken på att de är edsvurna till honom och inte
bara till en generell krona. Om konungen dör får hans väpnare
behålla sin titel som Konungens väpnare, men nästa regent
utser egna väpnare som ersättare och låter de gamla dra sig
tillbaka med ett appanage som tack för sin tjänst.
Det finns inte många riddare som lyckas vinna konungens
förtroende till sådan grad. Konungens väpnare är mer aktade av
konungen som person än till exempel storamiral Ludich,
ärkebiskoparna och hertigarna. De enda vars vänskap och tillit
hos Hans Majestät Constantin XIV kommer upp i samma nivå
som väpnarna är greve Morollan Elisari av Ramesney och
konungens farbror hertig Nagor Cretèn av Uriens.
Konungens väpnare är inte många till antalet. För tillfället finns
det bara sex stycken. De är sällan färre än fyra och nästan aldrig
fler än åtta. Vid ett tillfälle i historien (836-847; Fiorina II)
fanns det faktiskt tio Konungens väpnare varav sex var kvinnor.
Det sägs att hennes nåd Inalea Elisari tackat nej till hedern att
bli en av Konungens Väpnare.
Plats: Varthelst konungen än färdas
HÄRM A K T EN CONS AB E R

Konungens fältmarsker
Detta är en hederstitel motsvarande Konungens Väpnare, fast
för ofrälse. Det är alltså de ofrälse som Konungen litar absolut
mest på. De har inte något livvaktsansvar, men anförtros vissa
andra uppgifter av privat natur. Skulle Konungen ha en älskar­
inna (vilket en del påstår att han har) så skulle fältmarskerna
förmodligen anförtros med hemligheten, och dessa skulle inte
släppa vidare hemligheten.
På slagfältet och i slottet har de uppgiften att dels passa upp på
konungen, men också att bära depescher och meddelanden
fram och tillbaka.
Fältmarskerna skyddas även de av lagen. Att slå ihjäl en av dem
är liktydigt med förräderi. De har en röd ämbetsrock, då det
rör sig om ett ämbete som har sitt ursprung på slagfältet. Även
en fältmarsk tas om hand efter att konungen dött i form av ett
appanage eller kanske till och med en förläning, men de ersätts
av den nye regenten.
Plats: Varthelst konungen än färdas
Kungliga flygdragonerna
De kungliga flygdragonerna används för spaning, snabb
transport, kurirtjänst eller attack. Ryttarna har armborst eller
korta bågar med sig på drakryggen för att kunna skjuta tillbaka
mot eventuella luftburna hot. Detta är dock inte särskilt
vanligt.
Thalamur har vid tillfällen kontrat med flygande demoner,
men drakarna är tillräckligt vildsinta för att kunna bita ifrån sig
rätt rejält. Annars är det nog bara thism som kan hota Con­
sabers luftherravälde och thisms molnryttare finns bara i
Sunariskogen.
Varje person som lyckas tämja en drake är skyldig att ställa sig
och denna till förfogande för krigstjänst hos flygdragonerna.
Normalt sett innebär detta inga problem, då man omedelbart
får officers grad (motsvarande löjtnant), vilket innebär en klart
högre rang än ofrälse, till och med nästan på adelsnivå, och
man får privilegiet att bära en röd ämbetsrock som en slags
paraduniform. Man kan räkna med att man har sin försörjning
tryggad för livet.
I och med att det är väldigt sällan förutbestämbart vilka som
lyckas tämja en drakunge och på grund av att lagen är som den
är så består flygvapnet av en lustig samling folk. Till exempel
är åtta av de tjugosex drakryttarna kvinnor, fyra av de manliga
ryttarna är omyndiga, ingen är född av adelsrang och knappt
någon av dem är från samma landsända. Yngsta drakryttaren (i
det här fallet drakryttarinna) är Melony, nu fjorton år och blott
tolv år när draken var stor nog för att gå in i flygdragonerna.
Äldsta drakryttaren och en av de två eskadercheferna är
Rugan, 52. Minsta drakryttaren (till storlek räknat) är misslan
Tumme, som råkade ramla in i ett drakbo och fick en unge
präglad på sig.
Plats: Slottsholmen i Calnia.

Consabers riddarordnar och deras vapen

Sankt Eoboth Sankt Faulk Consentinerorden

Delat, vitt och På blått, en gyllene Kluven, högra fältet
svart, med ett fleur-de-lis (en blått, vänstra svart.
tvåhandssvärd i fransk lilja). Till höger, en vit
kontrafärg. fleur-de-lis.

Svarta gardet Calnia garde Vägvakterna

På svart, en gyllene På blått, ett daak- På rött, en svart
ek uppdragen med kors i silver kavelstolpe (en smal
roten. (sabriskt kors). stolpe).

Kungens väpnare Fältmarskerna Flygdragonerna

Ginstyckad, första Ginstyckad, första På rött, tre gyllene
fältet vitt, andra fäl­tet fältet vitt, andra fäl­tet stegrande drakar i
svart. I första fäl­tet en svart. I första fäl­tet en silhuett, en ovanför
svart en­hör­ning, i svart en­hör­ning, i de två andra.
andra en gyll­ene ros andra en gyll­ene ros.

• 82 •
CO N SA BER PERS ONLIG HE T E R

KAPITEL SJU

PERSONER

T
ronsalen imponerade inte så mycket på Nihizor som han
hade trott att den skulle göra. Det var en hög sal med
fanor i prydliga rader i taket. Varje fana hade en vapensköld
på sig, en för varje greve och hertig i riket. Två rader längs med
långsidorna med bänkar med höga ryggstöd i mitten var
reserverade för dessa. Ovanför dem fanns fler bänkar för rikets
övriga ädlingar, och längst bort i salen, ett upphöjt podium med
rikets tron. Salen var dåligt upplyst av fyrfat och facklor som
knappt orkade lysa upp det mörka ekträet som hela inredningen
var gjord av. Nihizor stod vid podiets fot, väntade och uthärdade
ädlingarnas fientliga blickar.
Så hördes en trumpetfanfar utanför och ädlingarna ställde sig
snabbt framför sina säten. Sedan öppnades den stora dörren in
till salen av två knektar med hillebard och ljuset utifrån flödade
in i salen. Mitt i porten stod en man, nej, en konung. Den fotsida
manteln och kronan gjorde det omöjligt att ta miste. Konungen
marscherade in i salen, rak i ryggen och med stolt blick rakt
fram. Var och en av rikets ädlingar bugade sig för sin konung
när han passerade. Nihizor bevärdigades inte en blick av
konungen förrän han nått sin tron och vänt sig om.
Konungens och ambassadörens blickar möttes och utmanade
var­an­dra. De höll varandra stadigt med blicken, som två
svärdfäktare som bedömer varandra inför en duell. Nihizor
kände svetten tränga fram vid hårfästet och bugade sig slutligen
för Consabers konung, be­seg­rad i denna viljornas duell.
Konungen satte sig ner på sin tron och rikets ädlingar följde
snabbt hans exempel. ”Nu är Vi redo att höra meddelandet från
Vårt bro­der­land Caserion" sade han efter kort paus. ”Vad nytt
från Marek Pomian om Colm?”

• 83 •
PE RS ON L I G H ETER
MAKTHAVARNA
V
em som helst i Consaber kommer förr eller senare höra från makthavarna. Spelar man en
intrigfylld kampanj i de högre samhällsskikten så är det bara en tidsfråga innan man får
träffa dem personligen. Spelar man en äventyrskampanj är kungligt besök inte helt otroligt
och till och med den lägsta bonde påverkas av makthavarnas beslut.
Hans Majestät Constantin XIV av huset
Negaidh, Consabers Konung
Konungen är en imponerande person omkring de fyrtio, 192
cm lång, välbyggd och kraftig och med ett ungdomligt utseende.
Det blonda håret är kortklippt i en pottfrisyr för att ge intrycket
av att han är en stridande man. Han går mestadels klädd i
Consabers rödvita rikstabard med riksvapnet broderat på bröst
och rygg och har ibland en krans av guld på huvudet. Vid
viktiga officiella tillställningar har han Consabers krona (en av
riksregalierna och två kilo tung) på huvudet, men oftast nöjer
han sig med rikstabarden och en enkel guldkrans som
ämbetstecken. Näsan är kraftig och ögonbrynen är tjocka. Han
har ett ljust, välansat skägg, de blå ögonen är skarpa och
genomträngande och blicken är vaken och intelligent och han
ger intrycket att vara en kapabel man. Det är ingen person som
man pressar, det är något som man snabbt lägger märke till.
Konungen är intelligent och kultiverad, han har studerat vid
Akademien i Calnia och vet en hel del om seder och bruk. Han
har livstids erfarenhet av hovpolitik och även utrikespolitik och
är en duglig administratör. Han är också stridserfaren – den
erfarenheten har han fått från Pereinska frihetskriget. Han låter
sällan sina känslor ställa till problem för honom.
• 84 •
CONS AB E R
Hennes Majestät Fiorina, Drottning av
Consaber
Drottning Fiorina är konungens unga gemål, endast nitton år
gammal. Hon har ännu inte fött honom någon arvinge, trots att
det har gått fyra år sedan vigseln. Äktenskapet ingicks
huvudsakligen av politiska skäl, då en conrisk konung som tar
en perennisk gemål vinner en hel del popularitet hos den
perenniska befolkningen.
Vid första anblicken verkar hon vara en undergiven och
tystlåten kvinna, men skenet bedrar. Hon är långt starkare än
vad som syns under ytan. Problemet är att hennes make är ännu
starkare, inte bara ur rent politisk synvinkel utan också ur själslig
synvinkel. Om hon skulle bli änka och änkedrottning skulle det
inte dröja länge innan hon var den ledande makten i riket,
istället för bara en ja-sägare till rikets rådgivare.
Hon är ljushyad och grönögd, hennes hår har en rödbrun ton
som tyder på släktskap med tokons folk. Hon är greven av
Seredans tredje dotter och härstammar alltså från ett grevskap
nära Tokons gräns i norra Uriens. Fiorina är mycket vacker,
något som bara framhävs av hennes position som gemål till
rikets regent. Hon är dessutom en mycket skicklig ryttarinna,
något som övats under en aktiv barndom på norra Uriens hedar
och finputsats i Turina ridskola.
Hon är perenner, men en mycket kultiverad perenner. Hon har
på intet sätt övergett vare sig urmasabriskan eller sitt perenniska
ursprung, bara putsat lite på det senare för att passa
hovkretsarna.
Ardrigh Cailleach sìol Leath-Shùile,
Tokons Överkung
Cailleach sìol Leath-Shùile (uttalas ‘Killach shol Leth-Shule’)
håller titeln som ardrigh av tokon. Det innebär att han är
överkung över alla tokon. Han håller inte marken, utan förvaltar
den åt tokon. För det mesta är det en sysselsättning som inte är
så krävande. Han behöver normalt bara vara ordförande för det
råd av hövdingar som då och då samlas, vara medlare i
klankonflikter och då och då skyffla om lite bland markhållandet.
Skulle det krisa sig behövs han dock som en ledare för alla
klanerna.
Cailleach sìol Leath-Shùile är en sådan stark ledare. Han gick i
spetsen för alla hövdingar då de i protest lämnade St Inalys
katedral i Calnia när Konungen kröntes och inte svor den
traditionella trohetseden mot Draken, och han har hållit
samman klanerna i en slags tyst protest mot resten av Consaber.
Så länge som Kronan vägrar att svära eden till Draken kommer
Cailleach sìol Leath-Shùile alltid att vara en nagel i ögat.
Han har långt mörkt brunt hår och är för det mesta slätrakad.
Han har ett långt ärr över ögat. Ögat är oskadat, men ärret går
CO N SA BER
tvärs över ögonhålan. Han ler sällan (utom möjligen elakt) och
ger ofta ett mycket allvarligt intryck. Han är välbyggd och senig
och ger över huvud taget intrycket att vara en erfaren krigare.
Normalt går Cailleach sìol Leath-Shùile klädd i de rutiga
triubhas, en lång tunika, pläden över vänster axel och ibland en
rejäl skinnfäll över axlarna. Han är nästan aldrig beväpnad utom
med den stora och tunga dolken.
Hans efterföljare är redan utsedd: titeln som Ard Righ kommer,
om klanerna tillåter det, falla på hans numera sjuttonåriga kusin
Fionna sìol Thriv-Shùile, en kapabel och högst lovande ung
kvinna från östra Tokon. Att han pekar ut en så ung person som
sin efterträdare tyder på att Cailleach planerat att få behålla titeln
länge, men även om han inte skulle få detta så visade Fionna i
en fejd förra året att hon inte bara har sina män bakom sig och
är en kapabel ledare, utan dessutom tämligen vildsint samt en
hyfsad taktiker – mycket bra till och med, om man tar hänsyn
till hennes ålder.
Erefan Daversin, primoden av Calnia
Den långsmale och åldrige primoden av Calnia är Kyrkans
viktigaste representant i Consaber. Han är brunhårig med
halvlångt hår, har en framträdande örnnäsa och en
genomträngande blick. Han ses sällan med ett leende på
läpparna, utan är desto oftare mycket allvarlig med hårt knipna
tunna läppar. Hans fårade ansikte tyder på omfattande konflikter.
Huruvida dessa är själsliga, personliga eller fysiska är det ingen
som vet.
Erefan Daversin är en troende man. Det finns ingenting som
kan få honom att vika från sin tro. Hans stora mål med livet är
att få hela Consaber svuret till Daak, och att den Gamla Tron
för evigt ska förvisas från riket. I och med det senare har han lätt
att hamna i konflikter med Verduhrakh. Erefan Daversin är ofta
mycket hätsk mot den nio meter långa draken som förvånande
nog är väldigt tolerant.
Faran Dun Malinn, primoden av Turina och
greven av Turin
Till skillnad från den långsmale primoden av Calnia är Faran
Dun Malinn tämligen kort och bred. Han är mycket förtjust i
mat och dryck, vilket är tämligen ovanligt för en conrisk
adelsman. Inte heller tycker han om att dansa – det är han för
lat för – utan nöjer sig med att äta gott, dricka gott och be för
Consabers välgång.
Det går en hel del rykten om att den runde prästmannen är
tämligen förtjust i unga flickor. Detta är fel och förmodligen
bara ett illvilligt rykte spritt av hans fiender. Han har svurit löfte
om celibat och håller detta löfte in i döden. Däremot har han
aldrig svurit ett löfte om askes (fattigdom), och finner ingen
mening med att hålla ett löfte som han aldrig givit.
Till skillnad från hans värderade kollega från Calnia är Faran
Dun Malinn tämligen jordnära av sig. Detta ska inte tolkas som
att han inte är troende, utan bara att han är mer folklig av sig.
Ofrälset tycker om honom, däremot är han inte så överdrivet
populär hos den sydländska adeln. Dessa känslor är för övrigt
ömsesidiga: Faran Dun Malinn anser att de sydländska
• 85 •
PERS ONLIG HE T E R
adelsmännen är snobbiga, överspända, otrevliga och vet inte att
uppskatta det enkla nöjet med ett gott mål mat.
Storamiral greve Ludich Targaton av Calnia,
Förste sjöherren
Den förste sjöherren är en äldre herre, mycket väderbiten, med
grått hår och med ett stort grått helskägg. Han är aktiv piprökare
och bolmar gärna på så ofta han kan. Han är en äkta sjöman,
som uppvuxen i en fiskeby fått lära sig havet och dess konster
trots sin fars vilja. Som ung blivande väpnare tog han värvning
på en sabrier. När tjänsten var över visste han att havet skulle bli
hans bana. Väpnartiden hastades igenom mest av nödtvång.
Som nydubbad riddare sökte han sig ut till havet igen.
Med nästan ett halvt sekels erfarenhet av havet är den sextioårige
storamiralen en av Consabers skickligaste sjömän. Förmodligen
är det enbart Morollan Elisari som överträffar honom. Vid tiden
för Targatons utnämning till storamiral hade han dock en stor
politisk fördel, då den dåvarande kungen, Conrad VII, var
misstänksam mot alver och ville ha en ung och mer formbar
förmåga på ämbetet som storamiral. Därmed blev Morollan
Elisari förbigången och Ludich Targaton utnämnd till
storamiral.
Det förekommer ingen rivalitet mellan de båda amiralerna.
Båda är mycket skickliga inom sitt gebit, och båda har stor
respekt för varandra. Targaton är den mer eftertänksamme av de
båda, en mer försiktig strateg och över huvud taget något
lugnare till sättet.
Han har en ovana att kalla Konungen för ‘unge man’, något
som ibland kan reta monarken till näst intill vansinne. Vad som
än har hänt i dessa fall har Ludich Targaton aldrig hetsat upp sig,
och situationen brukar ofta lösas av sig själv till allas belåtenhet.
Greve Targatons ålder börjar märkas av. Det ryktas att han
självmant ska avsäga sig sitt ämbete då hans hälsa vid flertalet
tillfällen förhindrat honom att gå till sjöss med flottan.
Amiral greve Morollan Elisari av Ramesney,
Andre sjöherren
Den smidigt byggde pyar-alven Morollan Elisari ger alltid ett
mycket gentlemannamässigt intryck. Hans långa, blonda hår är
alltid välskött och hopknutet i en hästsvans, slagsvärdet hänger
alltid vid sidan, och kläderna är oklanderligt rena, dock alltid av
perenniskt snitt. Detta gör att han är en något udda figur i
Ramesney, mitt på Danbréann, där de kortare conriska
kjortlarna är högsta mode tillsammans med det smalare, kortare
och lättare calanasvärdet, och där man anses något av en
dansande björn om man talar den utpräglade urmasabriska som
greve Elisari talar.
Greve Morollan Elisari ser inte ut att vara mer än omkring 30
år och alltid med ett leende på läpparna. En gång i tiden var han
gift, men hustrun Rika dog i barnsäng för över ett sekel sedan.
Sedan dess har Elisari varit något frigjord vad gäller det täcka
könet, och han är känd för att vara något av en casanova. Det
ståtliga och vackra ansiktet, de strålande blå ögonen, det
ungdomliga utseendet, världsvanan och den långa erfarenheten
gör naturligtvis sitt till. Det har naturligtvis lett till en hel del
bastarder och oäktingar. Sist man räknade var de uppe i dryga
PE RS ON L I G H ETER CONS AB E R

trettiotalet, förutom de fem barn inom äktenskapet som med ett

undantag (en son som ärvde den alviska förbannelsen) alla dött
av ålder. Morollan Elisari tar dock hand om även sina utom­
äktenskapliga barn och ser till att de blir försörjda.
Greve Morollan Elisari är en mycket skicklig och erfaren
sjöman. Få personer känner vattnen utanför Consaber så bra
som han. Han tillbringar lika mycket tid på sitt flaggskepp,
Sjöhäxan, som han delar mellan ämbetet i huvudstaden och i
förläningen Ramesney. Dessutom är han en briljant strateg och
taktiker, huvudsakligen inriktad på sjöstrid, och han utgör
tillsammans med hertigen av Uriens ett synnerligen svårslagbart
lag. Det finns mycket som talar för att när storamiral Ludich
Targaton avlider så kommer greve Elisari ta över ämbetet som
Förste sjöherren.

Greve Heryn Bosom av Agant, Rikets

konnetabel
Den kraftige och muskulöse Heryn Bosom fyller ämbetet som
Rikets konnetabel. Han är en hård men mycket rättvis man,
och gör ingen skillnad på någon inför lagen, inte ens Hans
Majestät. Han ler sällan och har över huvud taget väldigt få
känslor som syns. Förvåning är nog den mest uppenbara, då han
höjer på ena ögonbrynet. Annars är blicken alltid mycket
kritisk.
Han har ett kraftigt men kort brunt hår och brunt helskägg med
vissa vita strimmor i. Han är så muskulös man blir av kraftig föda
och att bära rustning hela tiden. Han har en kraftig röst – en
riktig sådan där halvdäcksröst – som kan tysta vilken rättssal som
helst. Han går inte gärna, då han haltar kraftigt på höger ben och
tvingas stödja sig på en käpp, men har tyvärr inget val.
om uppträdande och stil, och håller sig till sin robusta perenniska
Heryn Bosom började sin bana i Konungens tjänst som sjöman
livsstil. Han har alltså aldrig lagt sig till med danasabrisk dialekt,
och senare högbåtsman på Enhörningen, en av de första
och är nog en av de få sabriska adelsmän som inte blir utskrattade
sabrierna i Konungens flotta. Han har sedan fortsatt uppåt och
för detta.
fick sitt första egna befäl 1487. 1492 skadades han i en skär­
mytsling med pirater och tvingades till landtjänstgöring. Sedan Han är en mycket farbroderlig ledare som gärna umgås med
dess har han tjänstgjort som fogde, sedan riksfogde och gemene män och knektar. Faktum är att han föredrar deras
konnetabel, för att år 1509 utnämnas till Rikets konnetabel, en sällskap framför hovet. Till och med Konungen kallar honom
post som han hållit sedan dess. ofta för ‘farbror Uriens’, även offentligt. Han är mycket omtyckt
och har knappt några fiender alls, vilket gör honom idealisk för
Den femtiofemårige mannen är imponerande. Det är mycket
ämbetet som befälhavare över armén. De fåtal ovänner han har
svårt att inte imponeras av honom när han kommer i närheten,
är alla conrier från Danbréann.
och ve den som går emot honom när han utövar sitt ämbete.
Trots detta ‘snälla bamsebjörn’-uppträdande kan han visa sig
vara en rent livsfarlig och hänsynslös fiende om han finner det
Hertig Nagor Cretèn av Uriens nödvändigt. Han kan vara fruktansvärt hotfull om situationen
befälhavare över armén kräver, och han är en av de få som vågar gå emot Konungen.
Hertig Nagor Cretèn är i egenskap av arméns befälhavare också
Hertig Nagor Cretèn är lyckligt gift och är far till åtta söner och
hertig över Uriens. Han är ett taktiskt och strategiskt snille,
fem döttrar. Han har inga bastarder.
något burdus i sitt uppträdande och har ett rejält svart helskägg
och en imponerande kroppshydda. Den stora och kraftiga
kroppen innehåller definitivt inte bara fett utan även en hel del Greve Tyrdal Dunmargon av Alcheg, Rikets
muskler, en enorm mängd skicklighet och erfarenhet och en skattmästare
stor intelligens. Det finns ingen som är bättre i lansföring än
Greve Tyrdal Dunmargon gör inte mycket väsen av sig. Han är
hertigen av Uriens (även om Inalea Elisari ligger mycket nära),
utseendemässigt tämligen normal, på gränsen till tråkig. Han har
han är en duglig fäktare och en mycket skicklig ledare. Den
grått hår och ett fårat ansikte, och går klädd i danasabriska
massiva kroppshyddan leder naturligtvis till en rejält mullrande
kläder. Han är mycket intelligent och har ett fruktansvärt gott
basröst och en nästan legendarisk motståndskraft för alkohol.
minne. Tillsammans med en avbruten prästutbildning gör det
Hertigen är perenner ut i fingerspetsarna och är stolt över det. honom perfekt lämpad till posten som Rikets Skattmästare.
Han ignorerar fullständigt vad finkulturen på Dana Bréann säger

• 86 •
CO N SA BER
Greve Tyrdal Dunmargon har få fiender och inga vänner. Han
har ingen vapenutbildning över huvud taget, utan är en fridens
man som hamnat på en post som passar honom. Han tycker inte
om krig och våldsamheter, och luftar gärna dessa åsikter högt
och ljudligt om det kommer upp till debatt i Konungens Råd.
Verduhrakh, Regentförsamlingens talman
Verduhrakh är, som tidigare nämnts, en drake. Han tillhör det
mindre släktet som av vissa kallas lumian. Som de flesta andra av
sin sort är han tämligen väl bevandrad i magins konst, och delar
ibland med sig av sin ofantliga kunskap i Akademien i Calnia.
Huvudsakligen är han dock upptagen med statsaffärer. En av
hans uppgifter är bland annat att hålla koll på ädlingar och
ofrälse för att säkerställa Konungens position och rikets säkerhet.
Genom sina omfattande kontakter, skarpa sinnen och stora
inflytande kan han därmed sägas ta platsen som rikets ‘hemliga
polis’. Det är också Verduhrakhs uppgift att vara ordförande i
Regentförsamlingens sammanträden och är en av konungens
mest ansedda rådgivare. Den här uppgiften har han haft i
närmare trehundra år. Han känner till rikets procedurer, han
känner de olika adelsätterna utan och innan och det finns
knappt någon intrig i riket som han inte känner till. Detta
hjälper dock inte. Konungen är alltid kung, och det har ofta
hänt att han har gått emot Verduhrakhs rekommendationer.
Det har hänt att Verdurhakh har gått emot konungens beslut,
men det är ytterst sällan och alltid då det är av yttersta vikt. Bara
för att konungen är kung innebär det inte att konungen har rätt.
Verduhrakh ingriper sällan direkt. Han finns i bakgrunden hela
tiden, säger lite och hans handlingar märks knappt. Ibland pågår
• 87 •
PERS ONLIG HE T E R
det dock händelser i hovets bakgrund som, som det sägs, ‘luktar
drake’.
Verduhrakh är röd med rostbruna strimmor från ryggraden.
Han är trettio fot lång från nos till svansspets. Ögonen är
himmelsblå med en avlång ormliknande pupill och de saknar
ögonvita. Han är slank och smidig, och kan, om nödvändigt,
pressa sin långa kropp till och med genom en normal dörr. Han
kan därför röra sig någorlunda fritt i det kungliga slottet.
Problemet är naturligtvis vingarna, men då de flesta dörrar i
kungliga slottet är tämligen stora så är det sällan något större
problem.
Han talar utan att använda munnen, då hans röstapparat inte kan
frambringa mänskligt tal. En del av rösten skapas magiskt genom
att sätta luften i rörelse, men en del är en direkt tankeöverföring
till den som talas med. Det är en mycket underlig känsla att bli
tilltalad av draken – ungefär som att dels höra vad den säger men
också se det i sina tankar samt för säkerhets skull också lyssna på
ett musikstycke som framför ett budskap. Det är helt omöjligt
att missförstå vad draken säger – ett faktum som ibland används
av Konungen när han vill skrämma personer eller vara helt säker
på att meddelandet går fram. En bieffekt är att det är helt
omöjligt för draken att ljuga. Å andra sidan är han intelligent
nog att snärja med sanning istället för lögner.
Ingen vet varför Verduhrakh har valt att sköta ett så ‘mänskligt’
ämbete som att vara regentförsamlingens talman. När man
frågar honom svarar han inte, eller kontrar med något i stil med
”varför är ni här? Nu, i detta liv?”. Det är förmodligen ett av
livets mysterier som man aldrig kommer att få svar på, eller blir
galen om man får det.
PE RS ON L I G H ETER
Mäster Girhardt av Calnia,
Plebejförsamlingens talman
Den något fetlagde skeppsbyggarmästaren gör med sin smala
mustasch, rosiga kinder och fluffiga hatt ett något löjligt
in­tryck. Man kan dock inte gå miste om hans auktoritet som
talman. Han har helt enkelt det där lilla extra som gör att folk
lyssnar när han vill det.
Genom sin plats som plebejförsamlingens talman och
skråmästare i skeppsbyggarnas gille har han en hel del att säga
till om. Han bygger inga skepp själv längre, men däremot är
han suverän på att delegera skeppsbyggnadsuppdrag till de
skeppsbyggare som behöver arbetet och är kompetenta nog att
klara av det.
Han har genomfört flera anslag för vidare­forskning och
utveckling av nya skeppstyper, nya navigations­metoder och
över huvud taget förnyelse inom sjöfarten. Därtill har han
hållit ordning på Plebejförsamlingen, så det finns ingen som
kan säga emot att den fetlagde skepps­byggarmästaren arbetar
hårt.
Riddar Ambrosin Dun Berval,
Deviskollegiets talman
Riddar Ambrosin är en gammal herre. Håret är vitt, liksom
skägget, ansiktet är fårat och händerna rynkiga. Han orkar inte
längre bära upp den rustning i vilken han så länge tjänat sin
konung.
Som Deviskollegiets talman har han ansvaret för adelslängden
och även folkräkningen. Han har också ansvaret för att heral­
diken är korrekt, och han känner till hela heraldiken utan och
innan. De övriga ledamöterna är lika skickliga på detta
om­råde, vida överlägsna hovmästare Ysanar Dunvaren.
Det märks att riddar Ambrosin håller på att bli gammal. Han
var redan en mogen man då den nuvarande konungen föddes,
och är en av de få i slottet som har hans tillåtelse att kalla
konungen vid hans barndoms smeknamn Tantin, så länge det
sker privat. Riddar Ambrosin har en tendens att falla i sömn
under rådsmöten, men eftersom han inte snarkar låter man
honom ofta sova.
Riddar Ambrosin är en vänlig herre. Han tycker att krig och
andra otäckheter borde ha blivit omoderna vid det här laget.
Tyvärr håller dock världen inte med honom. Han är obrottsligt
lojal mot konungen och skulle med glädje dö för honom.
Mäster Carpodim, Domus magus över Legio
Colonan
‘Åldrad bortom mänsklig fattningsförmåga’ är ett ganska bra
sätt att beskriva domus magus Carpodim på. Ingen vet riktigt
hur gammal han är (utom han själv och kanske Verduhrakh)
men ryktet säger att han är långt över 100 år.
Den åldrade trollkarlen av huset Coluimn är fruktansvärt lång
men mycket krumryggig, med långt vitt hår och skägg.
Ansiktet ser milt sagt gammalt ut. Trots detta är ögonen näst
intill allseende, och man märker direkt när man är iakttagen
– känslan är inte helt olik att bli iakttagen av en alv.
• 88 •
CONS AB E R
Posten som domus magus tar inte upp hela hans tid. Då
trollkarlar för det mesta sköter sig själva och inte behöver
representeras särskilt mycket har han tid för ett annat ämbete,
nämligen posten som rektor för Akademien i Calnia.
Dess­utom konsulteras han ofta av Heryn Bosom, rikets kon­
netabel, gällande tolkning av lagarna för trollkarlar i Consaber.
Utöver detta utför han fortfarande forskning, magiteoretisk
under­­visning och debatt.
Det ryktas om att mäster Carpodim ska dra sig tillbaka från
posten som domus magus, och det har debatterats vilt om vem
som ska ersätta honom. En av favoriterna är magister Rafali,
baronessa av Salston Tor och trollkvinna från huset Dun­
creigh. Det som talar emot det är att hon är ung, men å andra
sidan är hon mycket intelligent och har mycket kon­takter, inte
bara inom Legio Colonan utan även bland de vanliga dödliga.
Både Carpodim och Rafali avstår från att kommentera sådana
rykten.
Ysanar Dunvaren,
Konungens hovmästare
Den något snorkige conriern Ysanar Dunvaren ansvarar för
det kungliga hovet. Han är lång och smal med ett runt och
nästan skalligt huvud och med en fruktansvärd örnnäsa, och
har en tendens att vara precis där tjänstefolket inte vill att han
ska vara.
Det påstås att han inte har några känslor, men å andra sidan är
hans känslokyla en av de saker som kvalificerar honom för
jobbet. Det går inte att förolämpa eller chockera honom eller
få honom förlägen.
Han har en tendens att finnas i ett rum när han behövs, utan
att det märks att han förflyttade sig dit. Normalt märks han
inte, men när han märks så märks han rejält.
Mirien Vasor, rikets härold
Mirien Vasor är en fårad, mörkhårig herre av perenniskt
ur­sprung. Han har tjänstgjort ombord på sabriern Firina under
åtta år, vilket dels har gett honom halvdäcksrösten om han
behöver den, men också stor världsvana och goda språk­kun­
skaper.
Hans goda språksinne har gjort det möjligt att perfekt tala både
urmasabriska och danasabriska, vilket gör att han smälter in
perfekt i adeln, var han än befinner sig.
Han talar också thalaska, felya sanari och felya alarina,
ebhronitiska, tokon, kejserlig jargiska och faliska, och kan
hanka sig fram utan problem på ashariska, tokon, la’itha (han
är en av få människor som bemödat sig att lära sig misslornas
språk) och lägre jargiska. Dessutom kan han ett och annat ord
rukh också.
Detta gör den gänglige och fårade herren till ett perfekt val
som Rikets härold. Han är en ödmjuk person som dock kan
vara regal om situationen och hans ärende så kräver, och
faktum är att många utländska ädlingar associerar herr Mirien
Vasors röst och utstrålning med Consaber, och han är troligen
en av orsakerna till att sabrierna anses vara så civiliserade.
CO N SA BER
ANDRA PERSONER I CONSABER
E
n kampanj blir ofta roligast om man har några återkommande personligheter som
rollpersonerna känner igen och som kryddas med några egenheter. Här nedan finns några
förslag på sådana återkommande personligheter. Spelledarne uppmanas att själv hitta på
personligheter som kan återkomma i spelet – speciellt kan de vara spännande med återkommande
fiender eller skurkar.
Riddersdam Shalya Corteney
Hennes nåd Shalya Corteney är en av Konungens väpnare, och
förmodligen den som är mest betrodd av de nuvarande sex
väpnarna. Hennes nåd Corteney är trots sina dryga fyrtio år en
vacker kvinna, förmodligen på grund av den rigorösa träning
som konungens viktigaste riddare alltid genomgår. Hennes nåd
Shalya är en ståtlig dam, lång och smidig, och oftast iförd hel
ringbrynja med en röd tabard broderad med Konungens
ättevapen. Hon har brunt hår till axlarna och bruna ögon och
ett i övrigt conriskt utseende. Hon är stolt men på ett mer
perenniskt sätt, inte det conriskt snobbiga sättet.
Hon har växt upp tillsammans med konungen på Danbréann,
och det sägs att de en gång i tiden var älskare. Det är fullt
möjligt att hennes nåd Shalyas dotter, Lewelly Corteney, är
Konungens dotter, men ingen av dem har velat bekräfta det.
Hur som helst så har hennes nåd Shalya och hennes dotter en
särskild plats i Konungens hjärta. Hur det kom sig att hon blev
riddare är lite av ett mysterium, men det underlättades säkerligen
av att vara en av dåvarande kronprinsen och nuvarande
konungens bästa vänner.
Hennes nåd Shalya Corteney rider ofta ut på konungens
uppdrag för att uppsnappa stämningen bland Consabers
gräsrötter. Hon försöker ofta bättra på konungens anseende,
inte genom propaganda utan genom att föregå med gott
exempel och lösa problem hos folket ”å konungens vägnar”. På
så sätt kan hon lätt komma att bli rollpersonernas länk in i
hovet, även om rollpersonerna är vanliga ofrälse.
Hankel och Perak
Hankel och Perak är två av Firinas stadsvakter och mer eller
mindre ett radarpar. De är egentligen urtypen för stadsvakter –
plikttrogna, väldigt jordnära och skiftande våldsamhet. Ju mer
en person sticker upp mot dem desto hårdare tag tar de till. De
känner till Firina stads alla avkrokar och skurkar och vet hur
man ska handskas med dem. Den kraftige Perak står för
musklerna av de två, medan den något smärtare och smidigare
Hankel står för hjärnan. Det betyder inte att Perak är dum eller
att Hankel är svag, utan att Hankel är smartare och Perak är
starkare.
Hankel och Perak kan vara oerhört praktiska figurer men också
ett komiskt inslag. Om rollpersonerna håller sig i skinnet kan de
lätt komma att bli åtminstone tillfälliga allierade med de båda
stadsvakterna. De kan då bistå med både information och
mannakraft. Man kan lätt skapa lite situationskomik med dem
– exemplet om allt för välrustade rollpersoner som hivas i
vallgraven är ett typiskt sådant exempel. Slutligen kan de också
bli en slags halvklumpiga eviga motståndare om rollpersonerna
håller sig på fel sida om lagen.
• 89 •
PERS ONLIG HE T E R
Riddar Frederick Deluvien av Dunbaton
Riddar Frederick Deluvien av Dunbaton är kraftigt och
musku­löst byggd och ganska senig. Ansiktet tillhör en man
omkring 35–40 år och har fårats av bekymmer och hårt klimat.
Han har långt hår och skägg – just det långa håret är ovanligt
bland ädlingar – och går alltid i en röd tabard med den svarta
draken broderad. Som alla andra riddare har han sporrar och
silver­kedja. Han bär ofta rustning, på grund av de vilda trakter
där hans förläning finns. Riddaren håller godset Dunbaton som
sitt eget. Dunbaton ligger långt upp i bergstrakterna i östra
delen av hertigdömet Uriens, i ett område med väldigt liten
laglig kontroll. Ofta kommer stråtrövare och tiraker ner från
bergen för att plundra – att stoppa dessa är riddar Dunbatons
främsta åtagande.
Han är sedan pereinska frihetskriget familjen Deluviens svarta
får, dels för att han faktiskt kämpade i kriget, dels för att han
angav en personlig vän och protége till familjen (trots att det var
en förrädare) men absolut mest för att han sedan dess har en
alvkvinna som älskarinna. Det spelar ingen roll för fam­iljen att
älskarinnan Kiyona är dotter till över­huvudet för ett av de fem
största husen i Alarinn, Kornay Nentari vhic Dah’touin, och att
Kiyona därför motsvaras närmast av dottern till en hertig.
Frederick har börjat oroa sig för Kiyonas mentala väl och ve – han
är rädd att hon kommer närmare den punkt då hon blir inåt­vänd.
Det blir inte bättre i familjens ögon av att han uppför sig som en
urmasabrier och tycker om uteliv, vilda banketter, tornerspel och
ofrälse – familjen Deluvien är trots allt danasabrier.
Elon
Elon är lite av en mångsysslare. Han köper allt som är intressant
så billigt som möjligt och säljer det mycket dyrt. Varornas
legalitet är i sammanhanget inte intressant. Varor kan bestå av
sällsynta kryddor, spritdrycker, vapen, droger, information med
mera. Allt är till salu om bara Elon kan få tag på det och priset
är högt nog. Det enda som han inte säljer eller förmedlar är
mord och sådant som är direkt skadligt för Consaber.
Elon är egentligen helt harmlös och fullständigt inkapabel till
våld. Han vet bara tillräckligt mycket och är skrivkunnig, så att
ingen som skulle kunna ha skäl skada honom vill egentligen göra
det av risk att vissa hemligheter slipper fram från andra sidan
graven. Dessutom innebär det att lokala intresseföreningar för
skumraskaffärer har tagit Elon under sina vingar, och må Daaks
nåd vara med den person som vågar lägga sin hand på Elon...
Kiyona Nentari och Magister Rafali
I boken ‘Alver: förbannelsens folk’ (sidan 74) finns Kiyona
be­skriv­en och i ‘Mystik & magi’ (sidan 98) finns Rafali
beskriven.
PE RS ON L I G H ETER
SABRISKA ROLLPERSONER
E
on är huvudsakligen konstruerat med feodalstaten i sinnet. Därför är det inte mycket
som behöver ändras i rollpersonsgenereringen för att man ska kunna göra sabriska
rollpersoner utan problem och det är mest fråga om justeringar. Ändringarna är helt
frivilliga, vill man använda standardreglerna så går det utmärkt.
Ras och folkslag
Om spelaren inte har en mycket bra förklaring bör spelledaren
inte tillåta andra folkslag än vanarer, pyar, léaram, misslor och
dvärgar i en kampanj i Consaber. Tiraker är också möjligt, men
sådana rollpersoner kommer att få det mycket svårt i och med att
den sabriska miljön är tämligen fientlig mot tiraker. Observera
att perenner, conrier och tokon är alla tre vanariska folkslag.
Karaktärsdrag
Den typiske sabriern har högt värde i Lojalitet. Conrier bör ha
specialiseringen ‘Consaber’, perennern har specialiseringen
‘Konungen’ och tokon har specialiseringen ‘Klanen’. Perenner
och tokon har hög Heder. Conrier och perenner har högt
värde i Tro.
Längd och vikt
Längd och vikt beräknas lite annorlunda. Se uppställningen i
tabell C-3 för en praktisk sammanställning.
Folkslag Längd Vikt
Tokon, män STY+TÅL+3T6+140 Längd-95
Tokon, kvinnor STY+TÅL+3T6+130 Längd-95
Perenner, män STY+TÅL+3T6+145 Längd-95
Perenner, kvinnor STY+TÅL+3T6+135 Längd-100
Conrier, män STY+TÅL+3T6+150 Längd-105
Conrier, kvinnor STY+TÅL+3T6+140 Längd-105
Tabell C-3: Längd och vikt för vanariska folkslag i Consaber.
Bakgrundstabeller
Födelsedatum (tabell 2-20 och 2-21) beräknas enligt kolumnen
‘colonisk tideräkning’.
Perenner och conrier bör använda tabell 2-33 för börd. Tokon
och léaram bör inte använda denna, utan istället använder de
tabell 2-34. Tabellerna 2-37 och 2-39 används för lant-
respektive stadsegendomar. Tabell 2-40 ”Egendom för primitiva
kulturer” bör inte användas.
Tabellerna för familjens huvudnäringar kan användas utan pro­
blem eller modifikationer. Tokon och léaram använder 2-53 till
och med 2-55, medan övriga använder 2-49 till och med
2-52.
På tabell 2-47 modifieras resultat 33 till följande:
33: Fått ett husdjur. Rollpersonen matade en gång ett herrelöst
djur. Slå ett mycket svårt slag (Ob5T6) mot Tur. Om slaget
lyckades var djuret en dumdrake, annars var det ett normalt
djur. Djuret följer rollpersonen troget vart rollpersonen än går.
Använd 1T6+1 enheter för att höja färdigheten Djurträning.
• 90 •
CONS AB E R
Religiös övertygelse [Frivillig regel]
För sabriska rollpersoner som är troende så kan man använda
tabell C-4 för att utröna rollpersonens religiösa övertygelse. Det
rekommenderas att spelledaren låter spelarna välja bort res­ultat
som inte känns ‘rätt’ för rollpersonen. För mer information om
de olika samfunden, se ‘Religioner, gudarnas kamp’.
1T100 Samfund Status
1–41 Den sabriska kyrkan Tillåten tro
42–48 Den jargiska moderkyrkan Tillåten tro
49–53 St Faulks order Tillåten tro
54–59 Ortodox udarit Tillåten tro
60–65 Monoteit Tillåten tro
66–70 Ikonoklast Tillåten tro
71–75 Milargoan Tillåten tro
76–80 Bilddyrkare Tillåten tro
81–85 Jordesoldatens vittnen Tillåten tro
86–90 Drunoks visdomskyrka Tillåten tro
91–94 Malgoarhit Bannlyst tro *
95–97 Antimonit Bannlyst tro *
98–100 Ayonsekten Bannlyst tro *
* Slå ett nytt slag på tabellen för att avgöra den troendes
officiella trostillhörighet. Modifiera slaget med –20 (resultat
under ett räknas som ett).
Tabell C-4: Religiös övertygelse för Daaktroende i Consaber.
Nya färdigheter
Navigation [0]
Specialiseringar: specifika farvatten, specifika instrument...
Färdigheten används för navigation. Till skillnad från
sjömannaskap, där man navigerar efter landmärken och
ruttböcker, går man efter stjärnornas lägen, sjökort och
tabellsamlingar. Sjömannaskap är alltså mer ett hantverk,
medan Navigation är mer vetenskaplig.
Bibliotekskunskap [0]
Specialiseringar: kända författare, kända översättare, specifika
kulturer, specifika bibliotek...
Bibliotekskunskap är inte bara kunskap om vilka böcker
som finns i ett bibliotek utan även i vilka bibliotek de
kan tänkas finnas och i vilka utgåvor, vilka översätt­
ningar som har gjorts och hur dessa har spridits. Man
känner även till olika biblioteks (i vissa fall, avsaknad av)
katalogsystem. Även kunskap om hur böcker ska
be­hand­las för att bevaras ingår i färdigheten.
CO N SA BER KAMPANJMA T E R I AL

KAPITEL ÅTTA

KAMPANJMATERIAL

N
är Tzorcelan klev av ‘Sjöhäxan’, det snabba fartyg som
han färdats med från Camard, var han redan imponerad
av sabriernas sjömanskap och skeppsbyggar­konst. Det
sabriska fartyget hade seglat ut från Rhung-sjön och sedan satt
kurs rakt mot Uriens så fort de passerat Thalamur. Tzorcelan
hade inte sett land sedan fartyget lämnade Rhungsjön, men
fartyget hade ändå lyckats leta sig rätt. Han var kluven, både
imponerad och skakad, eftersom han nu visste med säkerhet att
sabrierna var ett stort hot mot, och kanske till och med
överlägsna, cirefaliernas sjömakt.
Men ändå... När han stod på piren och beundrade fartygets
slanka linjer och komplicerade rigg så slogs han av kontrasten
mellan fartyget och staden och även kontrasten inom staden
själv. Det fanns ingen stadsarkitektur eller planering i Uriens.
Husen verkade ha klämts in där de fick plats utan någon som
helst tanke på framtida byggnader. Slottet på kullen ovanför var
en blandning av flera stilar. Centraltornet var fyrkantigt, liksom
porttornet och det norra tornet, medan tre andra torn var runda.
Murkrönet hade omväxlande krenelering med vida mellanrum,
smala mellanrum eller ingen krenelering alls.
Invånarna visade samma kontraster. Enkla kläder hos ofrälset
stod i skarp kontrast mot de pråliga kläderna på välbärgade
köpmän och de få adelsmän som han kunde se i hamnområdet.
Tzorcelan skakade på huvudet. Å ena sidan var sabrierna prydliga
och ordningsamma, å andra sidan smutsiga och slumpmässiga.
Det var en paradox.
Vistelsen i Consaber skulle nog bli ytterst intressant.

• 91 •
KA MP AN JMA TER I A L
KAMPANJMATERIAL
D
etta kapitel kommer att ta upp det som behövs för att man ska kunna köra en kampanj
i Consaber och innehåller lite hjälp för spelledaren för kampanjskapande, i form av
hemligheter, äventyrsuppslag och lite tankar om olika miljöer att spela i. Spelare bör
definitivt inte läsa längre än så här i detta kapitel. Det finns flera äventyrsuppslag som, även om
de inte används rätt av, kan förstöra nöjet för spelare om de läser dem i förväg.
Hur mycket man ska lämna ut?
All information är inte helt öppen för spelare. En del är endast
till för spelledare, men det mesta är tillgängligt för spelare. Spel­
are vars rollpersoner är infödda sabrier kan få tillgång till så gott
som hela modulen, medan spelare vars rollpersoner kom­mer
från någon annan plats på Mundana kan vara tvungna att inne­ha
en viss färdighet, kanske med en specialisering, eller kan­­ske till
och med lyckas med ett slag mot färdigheten ifråga. Det är
spelledarens sak att avgöra vad rollpersonerna skall få reda på.
Spelledaren bör dock ta sig en rejäl funderare på hur mycket
man kan lita på sina spelare, och om man kommer fram till att
man inte kan det bör man nog prata igenom saken med dem.
Rollspel går trots allt inte ut på att vinna, och de spelare som
tror att man får en fördel av att känna till material i förväg har
trots allt fel.
Tokon och norra Uriens
Äventyren och miljön varierar lite med var man befinner sig.
Ett äventyr i norra Consaber skiljer sig ganska mycket från ett
i södra Consaber.
Miljön i Tokon och norra Uriens är huvudsakligen bergig.
Den huvudsakliga näringen här är boskapsskötsel och fiske,
men det förekommer lite jordbruk i dalgångarna. I norra
Uriens är man framförallt medveten om hotet från Thalamur
och det är ett ganska pressat läge. Thalaskiska spioner söker
hela tiden efter vägar där man kan förflytta en armé, det pågår
hela tiden demoraliserande intriger och man kan inte riktigt lita
på någon. I östra Uriens och i Tokon är hotet huvudsakligen
tiraker. Kampen är här betydligt mer rättfram – man vet vad
ens fiende är och alla är beredda att ge allt för att försvara sig. I
båda fallen är klimatet ganska kargt.
I Tokon kommer ett annat element in i hotbilden – de olika
klanfejderna. Tokons klaner är sällan överens om något. Ofta
verkar det faktiskt som om de ser klanfejder som en slags
sport.
Motsättningen mellan nord och syd kan alltid förekomma som
ett genomgående tema. Den kultiverade södern är ofta så
över­lägsen i sin attityd att många nordbor retar sig på den,
vilket då och då leder till konfrontationer. I dessa kon­front­
ationer står ofta söderns stil och finess mot nordens råstyrka
och seghet.
Södra Uriens och Calana
Södra Uriens och Calana är ett område som domineras av
riddare och romantiken kring dessa. Till skillnad från sprättarna
i söder och de ädla vildarna i norr så är området i mitten en
plats där mannakraft och kultur möts i form av de idealiserade
riddarna.
• 92 •
CONS AB E R
Intrigerna i dessa områden rör återigen huvudsakligen Thalamur
och det kommande kriget, men också en hel del maktkamp
mellan de olika länsherrarna. Thalamurs vapen är att spela ut
fienderna mot varandra. I det här fallet lovar de ofta att sabriska
länsherrar ska få behålla sina gods, marker och rikedomar mot
att de inte ställer upp i kriget, och i vissa fall erbjuder Thalamur
utökade förläningar (ofta på grannarnas bekostnad) mot direkt
stöd i det kommande kriget. Sådana här erbjudande delges
endast de länsherrar som man efter lång tids
underrättelseverksamhet tror kan tänka sig att förråda sitt land
mot rikedomar.
Av bland annat denna anledning är adligt misstyre vanligare här
än i övriga Consaber. Kanske beror det på att det finns mer att
vinna på att suga ut bönderna här än i norr, och Danbréann är
för kultiverat för att verkligt misstyre ska förekomma där. Även
vanliga fejder mellan länsherrar förekommer. De mynnar sällan
ut i rena krig, men man försöker gärna sätta käppar i hjulet för
sina grannar. Här finns det gott om möjlighet för äventyr för
sysslolösa rollpersoner.
Calnia
Stadskampanjer är mycket intressanta. Istället för att flänga runt
överallt i världen stannar man på ett ställe. Man lär känna sin
miljö betydligt bättre, och efter en stund vinner man vänner
och fiender bland stadens befolkning.
Calnia erbjuder sådana här möjligheter. Dessutom har Calnia
en möjlighet till, nämligen hovkampanjen. Hovkampanjen
bygger på att rollpersonerna rör sig i hovkretsar. De är antingen
adelsmän, högt uppsatta tjänstemän eller tjänstefolk. De dras
naturligtvis in i alla de intriger som rör en stats styrande –
adelsmän spelar mot varandra i syfte att få mer makt, Legio
Colonan försöker göra sitt bästa för att få inflytande, Kyrkan
försöker få bort trollkarlarna och öka sin makt, och mitt i
alltihop kommer hotet från Thalamur återigen in.
Danbréann
Danbréann är ett kulturellt center. Här är det lite svårt att finna
motsättningar, annat än mellan adelsmän eller köpmannahus.
Danbréann lämpar sig mycket bra för intrigrollspel utan så
mycket hjältedåd – hjältedåden gör sig bättre i det hårdare
klimatet i norr och behöver naturligtvis inte vara varje
rollspelares favoritsysselsättning. Dessutom är Danbréann
betydligt mer ‘kultiverat’ än Urma Bréann.
Svärdsfäktning på Danbréann är inte en krigskonst, utan ett
mode. Man studerar inte fäktkonst för att använda på slagfältet,
utan för att det är stil och ett gott rykte att vara en god fäktare.
En svärdsfäktare från Danbréann är inte en kraftfull fäktare, han
är en stilfull fäktare.
CO N SA BER
HEMLIGHETER
D
et finns många hemligheter i Consaber. Flera av dem kan utnyttjas i äventyr, andra
nämner vi bara här som bakgrund. Dessa hemligheter bör inte under några som helst
omständigheter slippa ut till spelarna. I alla fall inte utan att de lägger ner stor möda på
att avslöja hemligheterna – något som kräver minst ett äventyr i sig.
Priori Cun-sabreann
Priori Cun-sabreann är ett hemligt sällskap, vars enda syfte är
att bevara en stor hemlighet och förbereda Consaber på ett
stort krig som får de Thalaskiska krigen att verka som
kattslagsmål i jämförelse. Man tror på den Gamla trons tes, att
den Stora Draken är den själ som genomsyrar landet. Exakt hur
är inte viktigt – de Daak-trogna tror att Draken är utsänd av
Daak i sitt uppdrag, medan de som tror på den Gamla Tron
tror att Draken är exakt vad som sägs i Tokons läror.
Sällskapet har varit aktivt sedan Frihetskriget och bevarade då
ett muntligt arv om att den förste Falken hos tokon skulle
återkomma när Consaber behövde honom som mest. Det sägs
att sällskapet skapades av den förste Falken med stöd av Conner
sìol Roth. Allt sedan dess har Priori Cun-sabreann (De sex
kungadömenas brödraskap) arbetat i bakgrunden.
För 250 år sedan bedömde man det som nödvändigt att bilda
en officiell front för att förhindra konung Conburgh VI att
göra något som skulle kunna skada riket, närmare bestämt kasta
ut Verduhrakh från posten som talman. Således skapade man
trollkarlshuset Duncreigh, vilket än idag i hemlighet är styrt av
Priori Cun-sabreann.
Endast ett fåtal av Duncreighs trollkarlar vet om att deras
trollkarlshus verkar i Prior Cun-sabreanns sak. Oavsett hur
mycket de vet så ställer de alla upp på den politik som subcurian
i huset beslutar om. Detta är också orsaken till att Duncreigh
är så petiga med valet av lärlingar – de måste helt enkelt passa
mentalt för att fungera i huset, med målet att de så småningom
ska kunna invigas i hemligheten.
Man har en hel del spådomar om framtiden, åsikter om
politiken och en hel del förberedelser. På senare tid har man
fått omfattande och oroande underrättelser från Thalamur, som
gör att man börjar aktivera sina sedan länge förberedda planer.
Flera framstående personer har varit invigda i Priori Cun-
sabreann. Konung Con’felya Halvalv (1109–1160) var en gång
i tiden en av de invigda, liksom hans son Conburgh III
Drakfrände (1138–1177) och draken Verduhrakh. Ett par av de
fem medlemmarna i Husens Råd i Kinyen Sina, Alarinns
‘regering’, är invigda, likaså magister Rafali, baronessa av
Salston Tor. En potentiell framtida medlem är hennes majestät
drottning Fiorina.
Priori Cun-sabreann agerar alltid i det fördolda och genom
mellanhänder. Det finns aldrig spår som leder tillbaka till Priori
Cun-sabreann. Behövs öppen aktion är det draken Verduhrakh
eller huset Duncreigh som får syssla med det. Resurser är det
inte ont om – en hel del krigsbyten under de första Thalaskiska
krigen avleddes till sällskapet. Den viktigaste resursen är
förmodligen klosterbiblioteket i Grikentulw, ett torn som
inrymmer massor med hemligheter i skriven form, men också
en tunnel ner till än fler hemligheter under mark.
• 93 •
KAMPANJMA T E R I AL
Xinu-kulterna
En ny fluga har börjat sprida sig nere i sydöst på Danbréann.
Det ockulta har blivit inne hos uttråkade conriska ädlingar
varför man i största hemlighet ordnar spiritistiska tillställningar.
Man sysslar med seanser, andebesvärjande och spådom i kort,
kristaller och en hel del annat. Böcker om främmande ockulta
läror står högt i kurs och den som kommer med en bok om till
exempel tirakisk schamanism, gammalsabrisk häxkonst,
kamorianska totem eller henéas religion lär kunna göra sig en
rejäl hacka.
Allt detta är dock bara en försmak av det som man kan råka
snubbla över om man gräver allt för djupt – Xinu-kulterna.
Enligt Xinu-kulterna på Danbréann är det tid för Mörkret att
anlända. Xinu är budbäraren och vägvisaren och den som ska
öppna porten inför den stora striden. Xinus trogna måste vara
en elit som kan utföra det som krävs för att öppna porten. De
måste kunna stå emot krigets helvete och ändå vara fokuserade
på sitt mål. Därför måste Xinus anhängare härda sig själva och
varandra med träning och späkning och med mental tortyr.
Xinu kräver också offer. Det har försvunnit flera personer på
östra Danbréann, vars kroppar senare återfunnits torterade och
offrade till den mörka guden, eller inte återfunnits alls. Man
tror sig veta att kultisterna måste offra till Xinu, antingen djur
eller människor.
Hemlighetsmakeriet kring Xinu är nästan totalt. Ingen vet vem
som är medlem i kulten och vem som inte är det. En omtyckt
familjefar kan mycket väl vara en adept i kulten. Familjens
ljuvliga dotter kan lika gärna vara den som förför ett offer och
drar in honom i kultens klor för att offras. Den ytlige och
flamsige adelsmannen kan vara kultens mässare och hänsynslöst
offra den vackra adelsdam han charmat under balen föregående
kväll.
Det verkar som att kulten alltid arbetar på samma sätt. Det
börjar med ‘vanlig’ ockultism, med seanser, spådomar och
häxkonst. Personen blir, i sin jakt på spänning utöver vardagen,
mer och mer insyltad i allt djupare ockulta saker. Så småning­om
får kulten upp ögonen för personen och börjar bedöma om det
är lämpligt att inviga honom – en del av dessa ‘vardags­ockulta’
sällskap kan till och med initieras av Xinu-kultister för att
bedöma och rekrytera nya medlemmar. Slutligen, när det inte
längre finns någon återvändo, initieras personen i kulten.
Går personen med helt och hållet så blir han kultens nya
medlem, om inte kan det mycket väl hända att han ‘försvinner’
i någon av kultens ritualer.
Kyrkan har bara nyligen blivit medveten om Xinu-kulten.
Man har tillsatt några få präster och munkar som man kan lita
på för att undersöka saken, men i samma ögonblick som Daaks
kyrka började göra vissa undersökningar dök trollkarlshusen
KA MP AN JMA TER I A L
Duncreigh och Cuvri’an upp med den information som
kyrkan behövde. Det var som om de var redan förberedda på
att dagen skulle inträffa och bara väntade på ett tillfälle. Det
finns därför en del som säger att Duncreigh och Cuvri’an i
själva verket är en rökridå avsedd att leda uppmärksamheten
från Xinu-kulternas viktigaste hemligheter.
Det går många rykten om Xinu-kulterna:
◊ Det sägs att en flicka lyckades fly från en Xinu-kult och att
hon nu lever i Dunreith under Sankt Faulks ordens beskydd
efter att hon berättade om sina hemska upplevelser.
◊ Det viskas om att primoden av Turina är en del av Xinu-
kulterna och att kultister finns inom kyrkan och inom
konungens administration.
◊ En del sjömän i Krigsflottan berättar historier om hur de
dragit upp kultens offer ur havet.
◊ Det påstås ibland att baronessa Rafali reste till Danbréann för
att å huset Duncreighs vägnar undersöka sanningen i rykten
Rykten
Det cirkulerar en hel del rykten i Consaber. En del av dem
är sanna, andra är mindre sanna. Dessa rykten sprids med
fördel under äventyrandet: det ger en känsla av att världen
förändras. Huruvida dessa rykten är sanna eller inte är upp
till spelledaren. Spelledaren bör dessutom hitta på egna
rykten och sprida dessa så mycket han orkar.
◊ Konungen förhandlar med Ghor-dvärgarna i Narekh-
Renk-Ghor om att få köpa hemligheten med krell-spaz
för egen tillverkning, alternativt köpa dvärgabyggda
krell-spaz, för arméns räkning. En särskild människo­
anpassad version av armborstet, med högre utväxling och
längre dragmekanism, skulle i så fall vara aktuell.
◊ Cirefalierna håller på att träna egna flygdragoner efter
Consabers modell.
◊ Cirefalierna förbereder en invasion av Danbréann med
Colm som bas.
◊ Det är fler thalaskiska spioner än någonsin i Consaber.
Krig kan bryta ut när som helst.
◊ I Grikentulw i östra Uriens har en trollkarl lyckats få
dumdrakar i fångenskap att föröka sig, vilket kommer att
tiodubbla flygdragonerna och sätta kompetenta
yrkessoldater som dragoner istället för de civilister som
nu ramlar in av en ren slump.
◊ Hans Majestät har en älskarinna, trots hans unga hustrus
skönhet. Älskarinnan skulle vara hennes nåd Kalina av
Firina.
◊ Consaber ska träna tvåtusen alver från Alarinn i
krigföring.
◊ Primoden av Turina är Xinu-kultist.
◊ Det är en militär allians på gång med Ebhron.
• 94 •
CONS AB E R
om kulterna och att spåren ledde henne till hjärtat av
Thalamur. När hon kom tillbaka sammanträdde hon i
största hemlighet med draken Verduhrakh och primoden av
Calnia, för att därefter skynda upp till Salston Tor och låsa
in sig.
◊ Kyrkan nämns ofta i samband med Xinu-kulterna, antingen
som de som jagar kulten eller som ett näste av syndiga Xinu-
kultister.
◊ Duncreigh nämns ofta som någon slags självutnämnda
Xinu-jägare, eller som förklädda kultister. Allt fler börjar
dock sätta likhetstecken mellan Duncreighs kultistjägarroll
och Priori Cun-sabreann.
◊ Fascinerande nog nämns aldrig konungen i rykten om
Xinu-kulterna.
För mer information om Xinu-kulten, se sidan 43 i boken
‘Religioner: Gudarnas kamp’ Där finns till och med regler för
hur man går med i den ondskefulla kulten.
◊ Verduhrakh har gått i exil i protest mot Konungens
beslut att inte svära Draken trohet som seden bjuder.
◊ Tibara har hotat med bannlysning och exkommun­
icering av hela riket om inte man kastar ut hela Legio
Colonan från Consaber.
◊ Caserion har gått med på att slå Thalamur i ryggen i
händelse av en ny thalaskisk konflikt.
◊ En hemlig sekt har slagit till mot flera av rikets högre
ämbetsmän. De ska även vara verksamma i Ebhron.
Sekten har varit verksam flera gånger förut. Ebhron och
Consaber har ingått ett särskilt avtal i syfte att göra sig av
med sekten för gott.
◊ Kastmaskinerna på Colm sänkte ett sabriskt örlogsskepp
förra månaden, på ett avstånd av mer än fyra sjömil.
◊ Det påstås att skeppsbyggare på Danbréann håller på att
bygga en ny typ av sabrier, större än tidigare och med tre
råriggade master.
◊ Cirefaliska spioner har tagits på bar gärning medan de
kopierade tabellsamlingen som används för navigation.
◊ Caseriska styrkor har erövrat flera av kolonierna, men
dessa har återtagits av Krigsflottan.
◊ Sydöst om Consaber, i Stormarnas Hav, finns det en ö
med ett monster så väldigt att det slukade ett skepp helt,
med stående segel, flaggor och alle man.
◊ Konungen försöker dölja att primoden av Turina har
våldtagit en tioårig flicka.
◊ Alverna i Rinya-skogen har i hemlighet skickat en
ambassadör till Calnia för att förhandla om att få flytta
tokon genom Rinya-skogen om det skulle bli krig.
◊ Huset Duncreigh vaktar en hemlig skatt någonstans.
CO N SA BER KAMPANJMA T E R I AL

ÄVENTYRSUPPSLAG

H
är nedan följer några äventyrsuppslag som skulle kunna passa i Consaber. Det är inga
färdiga äventyr, utan bara uppslag och idéer på vilka man kan bygga egna äventyr. Det
är upp till spelledaren att bestämma exakt vad som skall hända, vilket platser äventyret
skall utspela sig på och vilka personer som skall figurera.

Greve Valachens svärd ett uppror på halsen. Ja, det är inget riktigt uppror, utan mest
en samling bönder, skogshuggare och annat folk som visar sitt
Riddar Umbarsin är en vapensamlare. Han samlar på de flesta
missnöje med greven genom sabotage då och då. De har än så
berömda vapen, helst sådana som ägts av olika hjältar i historien.
länge inte dödat någon. Nu har det spritts rykten om att det är
Nu har han fått ögonen på ett nytt objekt, greve Valachens
upprorsmakarna som stulit svärdet – något som inte förnekats.
svärd. Svärdet har gått i arv i fem generationer och är vid det
För att behålla sin trovärdighet måste de alltså få tag på svärdet
här laget vida berömt. Girigheten slår naturligtvis till, men
på något sätt, vilket gör att rollpersonerna är jagade av än fler
eftersom riddar Umbarsin inte har en suck att vinna svärdet i
personer. Dessutom är riddar Umbarsin inte direkt hederlig.
tornerspel tvingas han ta till andra metoder.
Han har ingen som helst avsikt att betala rollpersonerna, och
Rollpersonerna lejs via ett ombud att stjäla svärdet i utbyte mot han är hänsynslös nog för att dräpa rollpersonerna och ta
en riklig belöning. Och visst är det knepigt att stjäla en greves svärdet. Detta komplicerar naturligtvis fallet.
svärd men det går. Efter lång tids hårt arbete lyckas de.
Så det som en gång i tiden var ett enkelt inbrott slutar med att
Och det är då problemen hopar sig. Det visar sig till att börja rollpersonerna är jagade av ungefär alla möjliga, och hur de
med att greve Valachen inte är det minsta förtjust i att bli av löser problemet, det är upp till dem.
med sitt svärd, så han sätter in alla tillgängliga resurser på att ta
tillbaka det. Och ett helt grevskaps knektar kan vara en alldeles
för svår nöt att knäcka för de sturskaste rollpersoner.
Spöket på Inverurie
Inverurie är en gammal herrgård som numera används som
Förslag på händelse: Greven har en dotter med överut­veck­
värdshus. Det påstås att det spökar där, och en åskvädersnatt när
lad romantisk ådra. Det är en svaghet i grevens försvar, som
rollpersonerna tar in på värdshuset visar det sig att ryktet
hänsynslösa casanovor kan utnyttja för att ta sig in i grevens
stämmer. I skenet av en ljusblixt ser rollpersonerna en blekvit
slott. Greven blir naturligtvis inte direkt gladare över att någon
kvinna gå rakt genom en vägg. Det var länge sedan spöket
förför hans dotter i syfte att stjäla hans svärd.
visade sig sist, och värdshusvärden vill ju inte ha dålig publicitet.
Komplikationer: Greve Valachen är inte den mest populära Han lejer rollpersonerna för att bli av med spöket, kosta vad det
länsherren i Consaber. Han är faktiskt så impopulär att han har kosta vill.

• 95 •
KA MP AN JMA TER I A L
Detta är mer ett detektiväventyr med inslag av skräck, och
kräver (förhoppningsvis) inte särskilt mycket våld.
Förslag på händelse: Det finns flera alternativa förslag på vad
som kan hända.
◊ Det är ett spöke, en osalig ande som söker vila. Hon var en
tidigare slottsfru, som var osedvanligt grym mot alla i
herrgården. När hon dog för fyrahundra år sedan kastades en
förbannelse över henne, och hon tvingas nu spöka på
herrgården i tid och evighet. Hon söker nu vila, men det är
inget som kan fås annat än genom att någon frivilligt gråter
över hennes grav, trots att denne vet hennes illdåd i det
förflutna.
◊ Det är ett spöke, tidigare en av döttrarna till riddaren som
ägde herrgården. Hon blev våldtagen och mördad för
fyrahundra år sedan och har spökat sedan dess. Tidigare har
spökerierna mest varit bus, men nu har hon fått allvarligt
tråkigt och söker faktiskt sällskap! Och att hon faktiskt är
död är väl inget som hindrar?
◊ Orsaken till att det spökar är att en riddar Sineval har tagit
in på värdshuset. För ett år sedan mördade han sin unga
hustru exakt här, och nu har den unga hustruns bröder och
syster beslutat sig att hämnas. De vet att Sineval är på
gränsen till sammanbrott och genom att spöka för honom
tänker de driva honom till vansinnets brant. Med hjälp av
smink, konstiga ljud och ljus och god lönndörrskunskap
tänker de helt enkelt spöka för riddar Sineval.
Komplikationer: En kreativ spelledare blandar alla tre
förslagen, så att rykten om alla tre möjligheterna cirkulerar i
herrgården. Två möjliga spöken och en möjlig konspiration
borde ge de flesta spelare något att bita i.
Det vore förstås ännu roligare om det, när konspirationen är
avslöjad, trots detta finns ett antal spökerier som inte är
förklarade, och att det faktiskt finns ett riktigt spöke på
Inverurie förutom konspirationen.
Husdjur
I norra Uriens ligger den lilla staden Salston Tor, dit folk från
hela området samlas i slutet på augusti för en rejäl marknad och
skördefest. Rollpersonerna är på väg dit, då två saker inträffar.
För det första får en av dem en dumdrake präglad på sig. Den
har utsett rollpersonen till mamma och vägrar ge sig av.
För det andra blir en av Konungens Postiljoner dödad av
thalaskiska spioner. Postiljonen bär viktiga depescher som
måste fram till hertigen av Uriens, för tillfället gästande Salston
Tor. Rollpersonerna blir så illa tvungna att bära depescherna
till Salston Tor för att överlämna dem.
Problemet är att baronessan har en synnerligen nitisk
vaktsergeant som vägrar att släppa in obehöriga i slottet så länge
som hertigen är där. Det är ju snart krig, och vem vet vad
rollpersonerna är för ena kufar?
Förslag på händelse: Det finns en dumdrake att leka med.
De tokigheter som den kan hitta på kan knappt nämnas i text,
men den nosar omkring på allt möjligt intressant, inklusive allt
som säljs på marknaden, främmande hundar, underkjolarna på
damer och så vidare. Den är ett rovdjur och därför fylld av
• 96 •
CONS AB E R
jaktinstinkter. Dessutom är den en unge som växer fort och
behöver mycket att äta. Då och då norpar den något ätbart (en
råtta, höna, eller kanske till och med hund) och mumsar
ljudligt på den. Den vill gärna ha uppmärksamhet från mamma
och flockmedlemmarna, men är inte riktigt medveten om hur
dödlig den faktiskt är. Marknaden är också något som kan
utnyttjas för intressanta händelser. Det dräller av ficktjuvar,
varor från när och fjärran, underliga folk och fä, ölstånd, fyllon
och skurkar.
Komplikationer: Den uppenbara komplikationen är de thal­
ask­iska spioner som försöker stjäla depescherna. De är tämligen
klumpiga men envisa. En intressant möjlighet är att använda en
rovriddare som hade blivit förälskad i en kvinnlig rollperson.
Om möjlighet finns, utnyttja denna idé. Den är roligare än
man tror, särskilt när rovriddaren får för sig att röva bort
rollpersonen. Det är en fördel om det är samma rollperson som
dumdraken är präglad på. Mer komplikationer inträffar senare,
då dumdraken är såpass stor att den kan flygas. Tänk på att det
är lag på att personer med en dumdrake präglad på sig ska
inställa sig till härtjänst i flygdragonerna. Det kanske till och
med är en god idé att slå ihjäl den? Hur skulle fögderiet se på
ett sådant dåd, då det berövar flygdragonerna en viktig militär
resurs?
Falska klingor
Greve Una Finvarik har köpt ett mästersmitt svärd från
Melorion och visar med stolthet upp svärdet för sina vänner
och bekanta. Dessvärre är att det är en förfalskning, vilket man
kan se på stämplarna på klingan. När greven får höra detta lejer
han några goda män (rollpersonerna) för att ta reda på saken.
Utredningen för rollpersonerna fram och tillbaka på Danbréann
och kanske även utomlands bort till Soldarn eller Melorion.
Det gäller att få tag på en äkta klinga och jämföra dess stämpel
med falsariet eller en svärdskännare som kan sina saker. Sen är
det inte dumt om man kan spåra varifrån klingan kommer och
hur den kom in i Consaber och greve Finvarik skulle gärna läsa
lusen av svärdsfejaren som sålde klingan till greven.
Förslag på händelse: Svärdsfejaren, Sirid Järnhammar, som
sålde svärdet till greven, får panik när han hör att greven börjar
undersöka saken och sätter igång att tysta vittnen. Vad som
börjar som en utredning av en eventuell förfalskning slutar i
mord och även rollpersonerna kan bli hotade om de börjar
gräva för djupt i saker och ting. Det blir ännu värre när det
framgår att mäster Järnhammar fuskat med mer än greve
Finvarik och sålt sekunda varor till kungens armé. Mordhärvan
växer plötsligt till en veritabel konspiration som även drar in
Hans majestät och flertalet smugglare, pirater och andra
skurkar.
Komplikationer: Affärsmotståndare till mäster Järnhammar
ser gärna att han blir ruinerad, så de börjar snabbt konspirera
för att skylla sina egna liknande fula affärer på svärdsfejaren som
redan hamnat under luppen. Beskyllningarna haglar fram och
tillbaka och snart vet man inte vad som är fram och bak i kon­
spir­ationen. Inte blir det bättre av att en hel del personer är
mutade för att det hela ska gå i hamn. Vill man kan man säkert
kasta in thalaskiska spioner som försöker sälja sekunda vapen till
överpriser till Consaber, och därmed undergräva både eko­
nomi och krigsmakt