FÖRORD

P
å Borås spelkonvent någon gång i 2000-talets början så var jag på
jakt efter ett nytt roligt rollspel för mig och min spelgrupp att kun-
na åtnjuta oss. Efter många års uppehåll från fantasygenren, men
med ständiga längtansfulla blickar efter ett värdigt fantasyspel, så fann jag
till slut en liten monter med Neogames på konventet. Efter en längre
diskussion med Krister ”Krille” Sundelin där jag ställde en massa jobbiga
frågor om spelet, och efter att ha kollat igenom i princip varje bok som då
fanns i tryck, så slutade det hela med att jag lämnade konventet med en
nyinköpt komplett samling av Eons alla då existerande böcker inköpta till
ett förmånligt konventspris. Bland dessa böcker fanns ”Alver - förbannel-
sens folk” som kom att bli en av de främsta anledningarna till att jag
förälskades i Eons spelvärld Mundana - och inte minst i Eons alver.
Därför kändes det extra roligt när jag fick uppdraget att skriva denna den
andra reviderade och expanderade upplagan av denna bok. Jag vet att den
gamla alvboken är en av Eons mest omtyckta böcker, och även en av mina
favoriter, så jag har därför gjort mitt bästa för att vara den gamla boken så
lojal som möjligt. Av detta skäl så har så lite som möjligt från den gamla
boken gjorts om eller tagits bort. Det nya materialet är mer en utbyggnad
av det som redan fanns skrivit. Bitar som jag, resten av Neogamesteamet,
eller som ni kära läsare har ansett behövts kompletteras.
Den gamla boken lämnade vissa områden outforskade som vi har valt att
avhandla i denna version. För att ta några exempel så beskrev den gamla
boken den sanariska alliansen som ett mycket magikertätt samhälle (störst
i hela Mundana för att vara mer specifik) utan att direkt gå in på vilket sätt
detta artade sig i samhället. I denna bok har vi därför valt att återge den i
Mundana länge saknade sanariska magitraditionen och på vilket sätt den
faktiskt också påverkar alvernas samhälle. Vidare har vi nu mer i detalj be-
skrivit hur alvernas samhälle fungerar på många olika sätt, allt från admi-
nistration och mathållning till livsfilosofi och krigarkultur. Alverna har i och
med denna bok numera också en lång och levande historik till skillnad från
tidigare, då historieskrivningen nästan enbart kretsade kring de fem stora
krigen. Två helt nya kapitel om alvernas bosättningar har också skrivits till.
Kort sagt finns det i denna bok en mängd nyskrivet material (den gamla bo-
ken hade 80 sidor medan denna har 176) som vi hoppas skall göra
Mundanas alver ännu mer intressanta och levande än vad de var tidigare.
Vidare önskas ni en trevlig läsning!
Sebastian Andersson
Falkenberg, hösten 2009

Se'boronidi' se'nedaes - minns mig när vi möts igen

 Första tryckningen, isbn 91-85223-31-x
Copyright © 2008 Kim Vässmar

gotland
www.neogames.se

Produktion
Kim ”Fredagkvällens hägring borde sluta jävlas med fredagmorgonens koncentrationsförmåga” Vässmar

Konstruktion
Sebastian ”Jag tycker om när du piskar mig!” Andersson
Petter ”In the Frozen Land of Nador Where I Was Forced to Eat Robin's Minstrels And there was Much Rejoicing” Nallo
Krister ”Yacov ska undanröjas! Senya ska sättas i husarrest!” Sundelin

Med hjälp av
Ola ”Kan det inte vara sexuellt fläckat, som hos de gamla goa grekerna?” Jentzsch
Anton ”Hur går det med alvboken?” Wahnström

Illustrationer
Michael ”Tur att jag är en snel hest” Gullbrandson
Kim ”Om jag hittar pest på min fru så vet jag ju vem hon har varit med” Vässmar
Michael ”The feeling of strangeness and mystery” Whelan

Layout
Petter ”Ångest, ångest är min arvedel!” Nallo

Korrekturläsning
Erik ”Damariska fasor!” Melin
Maria ”Språkkapitlets författare ska dö! Nu!” Sundstedt
Anton ”Jag tycker att alla borde ha en dvärgisk vän” Wahnström

Speltestare
Kim ”Shira” Janfalk Carlsson
Zishan ”Vargbroder” Ahmad
Micael ”Kiy'nascéadan Viliala'nve/Glädjesång” Axelsson
Daniel ”Gra'coronare Vethian/H'alwian Lumineare” Bakken
Lars ”Cevian Heavir” Bengtsson
Johan ”Gralyssion” Eklund Brattefjäll
Simon ”Ekorre” Gustavsson Grenvi
Andreas ”Tiliaion Ashtarian” Johansson
Daniel ”Yinea'mederian Katsaniel/Vildtörne” Lingårdsson
Emma ”Araliel/Vintermåne” Lingårdsson
Kalle ”Ovadi'vani'adan/Stormöga” Pettersson
Angelica ”Ottilia Svartdräpe” Sandström
Anne ”Lea Silvisdotter” Schoberg

Tack till
Martin ”De påstår att jag fann cirka 5000 fel i Åke Ohlmarks översättning” Andersson
Micael ”Kvinnan är av ondo” Axelsson
Johan ”Om man får lov att vara lite åpen” Eklund Brattefjäll
Robert ”Högalven i den blå läderrustningen” Hamberg
Thom ”Mouja” Johansson
Erik ”Ermine” Melin
Joel ”Textstympning” Müller
Martin ”Nordarn” Nordanskog
Björn ”Inga liderliga turkar, Ola” Paulsen
Hugo ”Regmolar” Royen
Emma ”Emma doesn’t share food!” Vässmar
Klanägarna: dverg-hest, Kraetyz, lavhé, Poseur, Drakponken, Dark Lotus

Ett särskilt tack till

Mara - för ljuset som du gav
Introduktion Alviska De sex
rollpersoner stammarna
Sidan 5 Sidan 9 Sidan 31

Alvisk Samhälle Alvisk

mentalitet & kultur krigarkultur
Sidan 55 Sidan 65 Sidan 85

Sanaris Språket Historia

magitradition
Sidan 101 Sidan 113 Sidan 119

Sunariskogen Bortom Berömda

Sunari alver
Sidan 131 Sidan 149 Sidan 159

Hemligheter &
kampanj
Sidan 165
ALVER INTRODUKTION

KAPITEL ETT

INTRODUKTION

L
öv och kvistar knastrade under stövlarna på Runo där han
vandrade fram igenom skogen. Han njöt av den friska luften
och kunde inte låta bli att förundras över alvernas skog och dess
förtrollande skönhet. Överallt växte enorma träd som reste sig mot
himmeln likt väldiga pelare som höll ett tätt tak av gröna blad uppe
och här och var silade sig solens ljus igenom och belyste marken som
täcktes av ett hav av vita skogsstjärnor. Runo visste att alverna kallade
denna del av skogen för ”sjungande trädgården”. Han rös vid tanken
på dem. Med sina obehagliga brännande blickar och underliga
samhälle genomsyrat av häxkonst, fick det även en man som han,
som normalt sett inte fruktade skogens faror, att känna obehag.
Plötsligt sken han upp för mitt där i en solig glänta växte det han sök-
te. Det var en stor och ståtlig ädelek, en bra bit över hundra alnar
hög, och nu stod den där framför honom nästan som en hög prydligt
uppstaplade guldtackor. Han visste att de betalade bra i Nada även för
detta värdefulla träslag, vars guldaktiga och extremt hårda karaktär
gjorde det mycket eftersökt.
Med ett belåtet leende höjde han yxan för första hugget. Med ett sur-
rande läte borrade plötsligt en pil ner sig i marken knappt en tum från
hans vänstra fot. Ögonblicket efter kunde han känna deras brännande
blickar på sig allt medan de trädde fram ur de skuggor och snår där
de måste ha gömt sig tidigare. En alvman med myndig stämma tog
till orda: ”Anema, du har trätt långt in i vår skog utan tillstånd och vad
värre är dristar du dig att sätta yxan i ett av våra äldsta minnesträd.
Överlämna ditt vapen om ditt liv är dig kärt - eller gör dig redo att
möta döden denna dag, i denna glänta, till våra pilars sång.”

5
INTRODUKTION
ALVER I MUNDANA
A
lverna är ett legendariskt folk omgärdat av myter och missuppfattningar. Så gott som alla
folkslag har hört talats om dem och alla tycks ha en egen syn på vad alver är. Alla som vet
något om dem respekterar och fruktar dem, de som inte gör det är antingen drabbade av
stor hybris eller ringa kunskap. Bland alverna finns nämligen Mundanas främsta krigare och skick-
ligaste magiker och en historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden.
Legender & Myter
Det finns många legender om alverna. Dvärgarnas urgamla skrifter
berättar hur kung Roghan såg alverna komma ned från en lysande
port i himlen på väldiga bevingade riddjur. Tidiga legender från
tokon talar om alvernas urmoder, gudinnan Felenna, som skickade
iväg sina döttrars avkomma ut i världen på drakar. Sabriska veten-
skapsmän har spekulerat i att alverna kommer från en sjunken kon-
tinent i de södra delarna av Mundana.
Enligt Daaks kyrka är alver ingenting annat än ett släkte av män-
niskor som vänt sig från Daak och därför straffats med en fruktans-
värd förbannelse. Andra menar att alverna i själva verket är ett
släkte utkastat från Skugglandet. Deras annorlunda utseende häv-
das vara beviset för detta. Cirzatemplet nämner alverna i de tidi-
gare delarna av sina heliga skrifter - Tzorlackrullarna.
Bland tirakerna finns det schamaner som efter att ha talat med an-
dar och väsen säger sig ha sett in i det förflutna och enligt deras syn-
er var alverna en gång i tiden tiraker. Dessa som vände sig från den
mörka gudinnan blev fångade av demoner och torterade under år-
tusenden. Deras form förvreds, håret föll av deras kroppar och de
blev släta och bleka likt gastar. Numera vandrar de över jorden och
utför demonernas göromål, med brännande blickar är skvallrar om
deras ondskefulla inre (som man enligt de flesta tiraker gör bäst i
att slita ut med en tirakkrok).
Alvernas historia
Alvernas historia sträcker sig så långt tillbaka i tiden att dess ursprung
försvinner i tidens dimmor. Medan mänskliga riken uppstått, haft
sina glansdagar och sedan störtat samman i lågor har alvernas städer
stått stolta. Krig har rasat runt folket, skogar har brunnit, sjukdomar
har svept fram och dessa har likt yxhugg från gudarna format det
alviska folket men aldrig kunnat tillintetgöra det.
Man tror att det första folk som alverna mötte var dvärgarna, och
det slutade med en katastrof. Orsaken till det första stora kriget
(som alver och dvärgar kallar det) är sedan länge glömd, dock inte
utgången: efter det sista slaget vann alvsidan kriget.
Fredsfördraget efter kriget blev en katastrof för båda parterna.
Alverna spelade för mycket på sin seger, något som retade det stol-
ta dvärgsläktet, och när alverna krävde att all kommunikation mell-
an alver och dvärgar skulle ske på det alviska språket var måttet
rågat. Dvärgamagiker utslungade i största hemlighet den grym-
maste förbannelse dödliga magiker någonsin skapat och offrade sina
liv för att låsa besvärjelsen för evigt. Denna besvärjelse förbannade
hela alvsläktet med evigt liv!
I och med förbannelsen hade alvsläktets liv för evigt förändrats. De
drog sig mer och mer undan från världen. De unga alverna var de
enda som hade kontakt med omvärlden; resten drog sig tillbaka till
stammen, sedan till familjen och till sist försvann de in i sig själva.
6
ALVER
Bitterheten över förbannelsen och hatet mot dvärgar kontrolleras
enbart av det faktum att ett krig skulle kunna innebära slutet för hela
alvsläktet. Man undviker att provocera krig mot dvärgar, men små
skärmytslingar äger rum ganska ofta. Vid ett fåtal tillfällen har dessa
kraftmätningar blossat upp i de så kallade ”stora krigen” - de fem
som har utkämpats hittills har varit dyrbara för båda sidor.
Förbannelsen
Förbannelsen har enligt legenden ”Den uppgående stjärnans evi-
ga fall” sitt ursprung i det första stora kriget, då dvärgarna i sin
besvikelse och förnedring efter nederlaget förbannade alversläktet
med evigt liv.
Förbannelsen gör också att alver uppfattar tiden på ett helt annor-
lunda sätt än människor. För människor blir nuet mindre och min-
dre signifikant ju längre de lever, just på grund av att de bygger upp
en ”minnesbank” av tidigare erfarenheter. Nuet känns kortare och
därmed mer oviktigt ju längre de lever. Alver drabbas aldrig av det-
ta. För dem är nuet lika långt oavsett hur länge de lever. Detta gör
att de uppfattar varje händelse i historien lika kraftfullt.
De kan ofta följa hela händelsekedjan från början till slut och blir
ofta personligen indragna i den på ett helt annat plan än människor.
För det andra blir alla känslor lika uppförstorade. Alver kan faktiskt
känna fysiska smärtor orsakade av känslor som hat, sorg, glädje och
kärlek. Med tiden gör detta att alver blir mer och mer inåtvända
och slutligen tynar bort i sorg och vanmakt.
De sex stammarna
Oavsett vad legenderna berättar så är alverna numera en del av
Mundana. De har under historiens gång spridit sig till världens alla
hörn och även om de hållit sig för sig själva har de haft en stor in-
verkan på hur världen ser ut. De alviska folken är uppdelade i sex sty-
cken separata stammar som på många sätt skiljer sig från varandra.
Sanari: Detta är alvernas mest inflytelserika stam men också den
som människorna ser minst av. De har stor kunskap i vetenskap,
matematik, administration, byråkrati, diplomati och inte minst
magi. De väljer sällan krigets väg men de som gör det tycks excellera
även där. Mer information om sanari finns på sidan 34.
Thism: Thism är krigarna och arbetarna i det alviska samhället. De
är stolta, vackra och nobla med ett arrogant synsätt och förakt för
många ”lägre” folkslag. De anser att léaram är förrädare mot alvs-
läktet, då dessa vägrar att ställa upp i krigen mot dvärgarna.
Thismkrigare är mycket stolta och skickliga - kanske Mundanas all-
ra skickligaste kämpar. I Sunariskogen finns en av de få styrkor i
världen som flyger på heavédrakar. Mer information om thism finns
på sidan 39.
Kiriya: Kiriya är godmodiga och öppna och har en trevlig person-
lighet. De är kända för sitt sorglösa leverne och sin gästfrihet. Deras
trollska musik är också det som människor oftast förknippar med
ALVER
alvmusik. Kiriya krigar sällan och försöker lösa konflikter genom
samtal och diplomati och inte med våld. De ser snarare vapenbruk
som en slags vacker dans och uppvisningskonst. Bland många män-
niskofolk (i synnerhet asharierna) ses det som ett mycket gott omen
att ha sett en kiriya. Mer information om kiriya finns på sidan 43.
Henéa: Detta är den mest primitiva alvstammen. De är flockle-
vande jägare och samlare. De är normalt mycket skygga och drar sig
hellre tillbaka än anfaller. När de anfaller sker det så gott som alltid
ur bakhåll eller med fällor. De hyser ett starkt hat mot dvärgarna och
mot thism. Alla dvärgar som lyckas ta sig in i en henéakontrollerad
skog dödas omgående. Dessutom skjuts en thism i varje grupp av
dessa långa alver som en hämnd mot det svek som gjorde att hela
henéastammen fick tillbringa ett helt sekel i dvärgarnas slavläger
efter det andra stora kriget. Henéa är den enda alvstam som har en
egen religion. Det är en schamanistisk religion med en skapargud,
sexton större naturkrafter och åtskilliga andar. Mer information om
henéa finns på sidan 45.
Léaram: Denna stam är den enda som har av människor erkänt
rike. De har brutit sig fria från sina bröder och systrar och har inget
samröre med dessa sedan de vägrade att ställa upp i ett av de stora
krigen mot dvärgarna. De lever huvudsakligen i Alarinn, ett hed-
och kustlandskap öster om Consaber. De är kända för sin goda
smideskonst och de färgade ylletyger de bär. De har anammat my-
cket från tokonfolket, bland annat deras tro på den stora draken.
Mer information om léaram finns på sidan 49.
Pyar: Pyar är den stam som har mest kontakt med andra folkslag.
De lever bland människorna och har kommit att bli en del av de-
ras samhällen. Man hittar pyaralver över hela Mundana. De bor ofta
mitt i människornas värld och erkänner deras lagar och trossystem
som sina egna. Pyaralverna reser mycket och sysslar en hel del med
handel. De är kända för att vara tålmodiga och hederliga affärsmän.
Mer information om pyar finns på sidan 52.
7
INTRODUKTION
Den sanariska alliansen
Det finns en allians i det alviska samhället som fungerar som ett
rangsystem och en försvarsallians. Alliansen innefattar stammarna sa-
nari, thism och kiriya och ett fåtal pyar. Henéa och léaram står helt
utanför alliansen. Alliansen ser sanari som de högsta alverna och det
är också de som har alla maktpositioner. Därefter kommer thism
som är näst högst i rang; kiriya är på tredje plats tillsammans med alla
de övriga alvstammarna.
Utbredning
De största koncentrationerna av alver finns i den stora
Sunariskogen och i alvriket Alarinn. Sunari har den rikaste koncen-
tration av alver i den kända delen av Mundana, men Alarinn är det
enda av människor erkända alvriket. Alarinn har sina egna lagar och
är helt självstyrande. Alverna i Sunariskogen har alltid i praktiken
varit självstyrande, men Sunari är inte officiellt erkänd som
självständig stat. Det finns naturligtvis alver även utanför bältet från
Sunari till Alarinn. Även om det mest troliga är att man träffar på
pyaralver, så finns det fortfarande en och annan alvisk koloni från
de andra stammarna.
Rent generellt finns det alver i Mundanas nordliga tempererade om-
råden. De flesta alver tycker att den tropiska och subtropiska värmen
är obehaglig. Det finns inte heller många alver som lyckats leta sig
upp till de stora slätterna i norr eller till polartrakterna. Alver är van-
ligast i den del som sträcker sig från Jargiska kejsardömet i väst till
Alarinn i öst. Det finns små enklaver här och där i resten av världen,
huvudsakligen pyarfamiljer vilka beblandat sig med människors
samhällen, men det finns också kiriya- och thismbosättningar här och
där. De blir dock mer och mer sällsynta ju längre från Sunariskogen
man kommer. Ett undantag är dock de pyaralver som lever i det
sydliga landet Forion och på de exotiska Kryddöarna.
INTRODUKTION
Vad folk tycker om alver
Synen på alver varierar stort runt om Mundana samt mellan oli-
ka yrken och personer. Nedan ges några olika exempel:
”Dessa fantastiska varelser. De är odödliga och vackra. Där de dör väx-
er blommor upp och de kan med sina sånger få regn att falla och bota
sjukdomar och sorger. De lever djupt ute i skogarna. Maten växer upp
ur marken på deras befallning och de kan prata med djur, växter, vin-
den och de dödas andar. Ack... de är Mundanas skönaste väsen!”
Silas - Jargisk bard
”Ja ha då aldri sett nån. Men bror min han ha mött en å efter att alv-
fan titta på an bidde bror min halt och fick rännskita. De bästa vore å
slå ihjäl hela bunten!”
Torfil - Dräng i Drunok
”Jag har sett en thismkrigare dra pilar ur sin kropp och fortsätta striden
fastän allt hopp varit ute. Jag har sett sanaris ståtliga förtrollade städer
och mött alliansens molnryttare. Mitt råd är att visa dem heder och re-
spekt och de kommer att visa dig detsamma.”
Baron Cerec Tzorcelan - Cirefalisk äventyrare
”Pilar sticks! Blickar bränns! Men... klena... huvve lossna lätt när man
sliter, hö hö... Naug tycker om å slita!”
Naug - Grottroll
”Alver. Oh ja. De är uppdelade i sju stammar, visste du det. Ja. Högst
upp i deras hierarki sitter sanarialverna. Resten av stammarna styrs av
deras magi. Thism som krigar, kiriya som arbetar, pyar som är deras spi-
oner, léaram bor långt i öster och förser övriga alver med magiska vapen
och så misslor som blivit uppblandade med människor. Det finns en
djurisk stam... Henéa tror jag de heter och de skall tydligen ha kopuler-
at med tiraker och blivit vilda och fruktansvärt fula.”
Maxander den Magnifike - Asharisk magiker
”Vi är mycket lika vi thalasker och alverna. Bland annat att vi inte svär
oss till någon gudom och hyllar magin som den högsta formen av kun-
skap. Däremot så går vi inte likt alverna runt och beklagar oss över nå-
gon förbannelse som dvärgarna skulle slängt på dem i historiens
gryning. Hur många magnituder skulle det inte krävas att kasta en rit-
ual av det slaget? Den magiska omöjligheten bortförklarar förbannelsen
som den myt av självömkan den faktiskt är.”
Sagan Jehavir Illhiva - Thalaskisk medborgare
”De säger att vi har kastat en förbannelse över dem i forna tider.
Kanske är det så, kanske inte... De använder dock denna ursäkt för
att upprätthålla en evig fiendskap mot oss. Själv undviker jag dem.
Tirisz - Dvärg klan Drezin
ALVER
”En eller två av dem kan man kanske umgås med om nöden
kräver. Men jag skulle aldrig lita på en alv fullt ut. Deras magiker
sitter som spindlar i sina torn djupt in i skogarna och drar i sin väv och
får alvfolket att dansa till deras melodi. Léaramstammen har i alla fall
brutit sig fria från dem och även om de är uppstudsiga, otrevliga och fula
så kan de i alla fall svinga en bägare och bete sig som folk.”
Kharzim - Dvärg klan Ghor
”Förbannade uslingar är de. Brännande blickar och inbilska. Tror att
man ska sätta yxan i em så fort man ser em. Vi marnakh ä int som våra
släktingar i bergen. Vi ha int gjort alverna nå men de fattar inget. De ä
väl dumma i huvet eller nå! De måste lära sig skilja folk från folk.”
Grogg - Marnakhtirak
”Ingen kan ifrågasätta deras mod eller kampvilja. Jag har sett dem i
strid och deras vildsinthet är lik vår egen. Likaså deras seder, spetsiga
öron eller inte. Jag kallar falkens stam för mina systrar och bröder och
tillsammans skall vi visa de jargiska inkräktarna att Mu'abres skogar
inte välkomnar dem annat än i blod!”
Be-l'rr - Kamorian och ledare av Blodulvens stam
”Min herre hade en alvisk danserska förr... hon var så vacker. Alla var
avundsjuka på henne. Jag försökte prata med henne, men hon satt bara
tyst vid ett fönster hela dagarna. Det sägs att det är massor av grönska
där hennes folk bor och att ingen behöver svälta. Är det därför de är så
stolta, så högfärdiga mot oss; för att vi bara har sand och stenar?”
Azâr bet Haqim, konkubin åt kefalen av Yandar
”I sitt högmod förstår de inte vad de gör och i sin arrogans förstår de inte
vilket pris vi får betala för deras handlingar. De är parasiter av män-
niskornas värld och förgörarna av vår. Men de kommer att få betala för
sitt brott tids nog. Hämndens timma kommer och då skall deras städer
brinna i hatets eld och deras blod skall bana vägen för vår återkomst. Då,
och först då, tänker jag fälla tårar för mina fallna bröder och systrar.”
Isflamma - Emissarie av Skugglandets månhov
”De alviska folken är intressanta på flera sätt ur ett rent magiteoretiskt
perspektiv. För det första så är den så kallade alviska blicken faktiskt
mätbar med ett rätt kalibrerat tropometriskt laboratorieinstrument som
kan påvisa att den psykotropiska fältstyrkan ökar när en alv riktar blick-
en mot instrumentet. För det andra tycks den biotropiska flödestätheten
vara minst 25% högre i deras kroppsliga komposition än hos andra ras-
er i Mundana, undantaget drakarna naturligtvis. Så frågan är vad som
egentligen är orsaken till dessa fältdiskrepanser? En förbannelse? Jag är
inte så säker för enligt Konsekvensens lag...”
Rafali - magister av magikerhuset Duncreigh
”Mycket har de glömt - men en dag, skall de minnas igen.”
Verduhrakh - Lumiandrake
8
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

KAPITEL TVÅ

ALVISKA
ROLLPERSONER

K
iyonas röst hördes viskande genom natten, ”scéalta-iri?” Hon
kunde höra på Fredericks andning och känna på hans doft att
han var vaken. ”Vad håller dig vaken?” frågade hon.
”Du.” Hon kände hur hans blick fixerades på henne, så hon öppnade
ögonen och såg in i de där djupblå ögonen som hade sett rakt in i
hennes själ för så länge sedan. ”Jag vill inte förlora dig.” fortsatte han.
”Inte nu, aldrig någonsin.”
”Det kommer inte att ske.” Hon suckade, ”Jag kommer se ut som jag
gör nu när du har dött av ålderdom.”
”Men kommer du att vara dig själv? Kommer du att vara den Kiyona
som får mig att skratta när jag är nedstämd, som lugnande lägger han-
den på min axel när jag vill ge mig in i stridens hetta?”
”Jag vet inte, scéalta-iri. Då allt det försvinner lämnar jag Dunbaton.”
Frederick smekte hennes hår i nattmörkret, lekte med hennes långa
öra och fortsatte ner mot halsen. ”Jag hoppas att det dröjer länge än”
sade han med ett finurligt leende.
Frederick kände hennes nyfikna blick. ”Hurså?” frågade hon.
”Någon måste laga maten när jag ska resa.”
”Åh,din...” utropade Kiyona, greppade en kudde, hoppade skrattande
upp och pressade ner kudden i Fredericks ansikte. Han gjorde sitt bäs-
ta för att kämpa bort den våldsamma kudden, men fann att det enda
sättet att få bort den var att kittla Kiyona i sidan. ”Du får mig att
skratta vid de underligaste tillfällen” mumlade hon innan de somnade
i varandras armar.

9
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

ATT PORTRÄTTERA EN ALV

D
et finns mycket att både hålla reda på och tänka på om man skall porträttera en alvisk
rollperson och nybörjarspelare råds att skapa människor som första rollpersoner. Att spela
alv kan däremot vara mycket givande då man får möjligheten att porträttera en individ från
en unik kultur som på många sätt skiljer sig från övriga folkslag på Mundana.

Att tänka på beror detta på nödvändighet och under dessa resor kan det myc-
ket väl hända att de båda blir ”de bästa fiender”. För alver är det
Att spela en alv är inte detsamma som att spela en människa med faktiskt ett hederstecken att bli kallad för en ”hedervärd fiende”.
spetsiga öron som tycker om träd och att skjuta med båge. Henéa är däremot helt oförsonliga mot dvärgar. Går en dvärg in-
nanför henéas territorium är dvärgen död. Utanför henéas jakt-
Alver är ett folkslag med en kultur och historia som är vitt åtskild
marker är inte henéaalver lika fanatiska men det krävs fortfarande
de andra folkens (med undantag för pyar och léaram). De är ett
ingen större ursäkt för att eventuella dvärgar skall få betala i blod.
urgammalt släkte som under årtusenden lyckats bevara sin kultur
medan människans civilisationer har uppstått Alver och tiraker i samma grupp: Detta är mycket svårt då alver
och fallit. De har varit inblandade i krig inte ser tiraker som mycket mer än djur som gång på gång anfallit
för tusentals år sedan som alltjämt är dem. Pyar har lärt sig att alla tiraker inte är blodtörstiga bestar men
färska i deras minnen. De är drabbade även hos dem finns det ett djupt rotat ogillande gentemot dem.
av en förbannelse som dvärgarna
Olika alver i samma grupp: Kiriya och pyar är de som kommer
kastade över dem och denna gör
bäst överens med andra alver.
att de drabbas hårt av historiens
Kombinationer av alver från
vingslag och långsamt sjunker
sanariska alliansen och
ned i ångest och vanmakt.
alver från oppositionen
Att spela en alv handlar om är svåra att få ihop.
att porträttera en individ från Thism och léaram har
en uråldrig kultur som käm- alltid svårt att samarbeta, då båda är
par mot förbannelsen och för för stolta och trångsynta. Ofta säger
att bevara sitt arv. Vill man ta de emot den andre bara för sakens
på sig denna uppgift är det skull. Léaram anser att thism och
inte mer än rätt att också sanari är för självupptagna och
kräva av spelaren att man dessutom inkräktar för mycket
spelar sin rollperson som en på léarams frihet. Thism å sin
alv och inte som en män- sida anser att léaram är alldeles
niska med spetsiga öron. för stolta och dessutom illojala
mot alversläktet sedan krigen de vä-
Innan man väljer att göra en
grade att ställa upp i och att de inte är
rollperson bör man således
en del av den sanariska alliansen.
vara någorlunda insatt i den
Sanari
alviska kulturen. Det är
passar allra bäst tillsammans med thism
lämpligt att spelaren i alla
och kiriya även om deras många hem-
fall läst igenom kapitlen: Samhälle
ligheter kan få dem att sluta alle-
& kultur, Alvisk mentalitet,
handa allianser om så bara för
Historia och De sex stammar-
stunden. Henéa gillar inte
na.
andra alver över huvud
taget och det skall mycket
Alver i spelgruppen till för att de skall sluta fred
med en thism.
Innan en alvisk rollperson skapas bör man noga tänka igenom hur
denne kommer att fungera i spelgruppen. Alver är ett högdraget Henéaalver i spelgruppen: Henéa lämnar ytterst sällan sina
släkte som har många konflikter mellan stammarna och med övri- skogar. Deras fiendskap mot dvärgar och thism är ett annat stort
ga folkslag. De minns alltjämt svek, blodiga dåd och brutna eder från problem. Men ett av de största problemen är henéas flockbeteende.
historiens gryning och detta eldar på både deras rasism och förakt. Om de inte från början tar den dominanta positionen kommer de
hela tiden testa att gränserna för att avgöra en rangordning.
Alver och dvärgar i samma grupp: En av de klassiska motsätt-
ningarna är mellan alver och dvärgar. Oavsett vilken stam alven är Sanarialver i spelgruppen: Sanarialver håller sig mycket för sig
av så finns det en grundläggande del av relationen som inte går att själva men deras många hemligheter och magiska forskning gör
bortse från: dvärgarna är alvernas fiender. Må så vara att det är en att de ibland lämnar sitt samhälle. Det krävs mycket (bland annat
fiendskap som inte utmynnar i blodspillan, eller att de till och med en egen agenda) för att de skulle slå sig ihop med en grupp
blir hedervärda fiender, men de är fortfarande fiender. Det har hänt mänskliga äventyrare.
att alver och dvärgar slagit följe med varandra. Huvudsakligen

10
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

SÄRSKILDA EGENSKAPER FÖR ALVER

A
lver skiljer sig från övriga folkslag på många sätt rent kulturellt men det finns skillnader
även rent fysiskt och enligt vissa även ”magiskt”. Nedanstående egenskaper gäller för alla
alver inom de sex stammarna. Vissa av dem har regelmässiga effekter och det kan vara värt
att anteckna dessa på sitt rollformulär så att man inte glömmer bort dem.

Utseende Könsdrift & fertilitet

Alver är så pass lika människor att det är lätt att förväxla de två raser-
na. Den största synliga skillnaden ligger i alvernas spetsiga öron.
Öronens utformning varierar i storlek, från pyaralvernas öron, som
visserligen är spetsiga men annars inte mycket större än människors,
till henéaalvernas långsmala och riktbara öron.
Alver saknar i allmänhet kropps- och ansiktsbehåring. Undantaget är
léaram, som ser ett helskägg (mellan en kraftig skäggstubb och en
eller ett par centimeter tjockt) som ett uttryck för manlighet. Ofta
uppfattas alvernas anletsdrag och kroppshållning som androgyna eller
feminina. Detta beror till stor del på alvernas smidiga rörelsemönster
och den spensligare kroppsbyggnaden som kan ligga någonstans
mellan feminint och maskulint. Det finns undantag - exempelvis kan
en vältränad thismman, vilken léaramman som helst, eller en
kiriyakvinna sakna alla androgyna drag.
Alver uppfattas ofta som mycket vackra av de flesta mänskliga folk-
slag. Alver har därför en nivå lättare (-Ob1T6) på färdigheten
Förföra gentemot dessa. Uppfattningen om deras skönhet är främst
rotad hos vanarerna och zhanerna; andra människofolkslag har inte
samma uppfattning. Cirefalierna är till exempel skapelsens krona (i
sina egna ögon) - alverna är därmed inte fula i deras ögon, det är
bara det att cirefalier är vackrare. Darkener och tosher anser ofta att
alver är rent ut sagt fula.
Alver kan födas med samma defekter som människor.
Missbildningar är visserligen ovanligare än bland människor, men de
förekommer. Alverna kan även få samma defekter och sjukdomar
som människor senare i livet, inklusive reumatism och fetma.
Däremot drabbas de inte av samma ålderskrämpor som människor
- dessa är på ett mer mentalt plan än fysiskt.
Alver har även en viss regenerativ förmåga som människor saknar.
Även om alver tar lika lång tid på sig att läka skador som människor
och allvarliga skador alltid lämnar märken på deras kroppar så blek-
nar även de grövsta ärr och kan efter ett sekel vara helt försvunna.
Likaså växer utslagna tänder ut även om det kan ta upp emot ett år.
Kroppsdelar som huggs av eller skador där stora stycken vävnad slits
bort läker dock ej.
Hälsa & sömn
Alver har samma motståndskraft mot sjukdomar och gifter som
människor. Att alver sällan blir sjuka är visserligen sant, men det
beror snarare på renlighet och en högt utvecklad sjukvård än på en
mystisk motståndskraft. Detta hindrar visserligen inte den normale
obildade och vidskeplige bonden från att missuppfatta situationen.
Alver sover också lika länge som människor. En vanlig missuppfatt-
ning är att alver sover mycket lite. Detta rykte har förmodligen
uppstått då människor mött mycket skickliga alviska krigare som
under flera dagar kunnat klara sig med väldigt lite sömn men detta
har snarare att göra med viljestyrka och uthållighet.
Könsdriften hos alver förändras med tiden. Unga alver drivs ofta av
sina lustar. De upptäcker sin sexualitet, blir förälskade och blir gravi-
da ungefär som människor. Äldre alver använder sex mer som en
tröst och en tillfällig lindring från förbannelsen. Könsdriften går i vå-
gor, där vågornas toppar kommer med större och större mellanrum
med tiden. De flesta barn tillkommer i alvernas ungdom, även om
det inte är sällsynt med barn vilkas föräldrar är över seklet gamla.
Det är inte stor skillnad på graviditetens förlopp för människor och
alver. Graviditeten varar i fyrtio veckor precis som för människor.
En intressant sak med alver är att chansen för befruktning minskar
med varje graviditet. Nästan alla alvkvinnor får åtminstone ett barn,
många får två barn, några får tre, ett fåtal får fyra och knappt någon
får fem eller fler barn. Orsaken till detta vet man inte, men en teori
säger att alviska födslar minskar det inneboende biotropiska fältet
och att fältet, som en ren försvarsmekanism, försöker förhindra
framtida graviditeter. Det förekommer mycket sällan alviska
flerfödslar, förmodligen av samma orsak.
Sannolikheten att en alvkvinna blir gravid minskar med varje föd-
sel. Vill man simulera detta i spelet kan man slå ett slag mot TÅL
varje år. Svårigheten är Normal (Ob3T6) i de flesta fall, men kan
öka eller minska en nivå om man är ”flitig” respektive ”försiktig”
i sängen. Om slaget lyckas blir kvinnan gravid. För varje barn som
alvkvinnan fått så ökar svårigheten med två nivåer (+Ob2T6).
Något som också kan vara värt att nämna är att alvkvinnornas men-
struation är nästintill obefintlig och så gott som aldrig för med sig
vare sig smärtor eller blödningar. Även detta tros ha att göra med
det biotropiska fältet.
Halvalver
Alver och människor kan få barn tillsammans. Det intres-
santa är att sådan avkomma inte blir något mellanting. Det
finns alltså inga ”halvalver” i Mundana så som man normalt
uppfattar dem. En person med blandat ursprung blir nor-
malt lite kraftigare än alver och lite spensligare än män-
niskor. Det som avgör om barnet blir alv eller människa
beror på huruvida barnet ärver Förbannelsen eller inte (det
är 50% chans för detta). Om barnet ärver Förbannelsen får
det också alvernas fysionomi och långa liv. Om inte blir
barnet en vanliga människa i utseende, livslängd och sinne.
Chansen till ett havandeskap ökar i svårighet med två
nivåer (+Ob2T6) om paret har olika ras. Man har aldrig
hört talas om andra korsbefruktningar än mellan alver och
människor.

11
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

Sinnen Rent regelmässigt räknar man två åldrar för alver; dels en faktisk
ålder som är den tid som gått sedan alven föddes, och dels en sken-
Alver har skarpare sinnen än människor. Synen är särskilt väl bar ålder som visar hur gammal alven verkar vara jämfört med män-
anpassad till svagt ljus som råder under skymningen och gryningen. niskor. Den skenbara åldern används exempelvis i åldringsreglerna,
Léaram är dock undantaget, då de inte har haft behov av den skarpa men alver behöver i normala fall inte använda åldringsreglerna
synen som krävs i Sunaris skymningsskogar. Med undantag för förrän de är 407 år gamla. De flesta alver börjar bli inåtvända och
sanari hör alver bättre än människor. På grund av viss inavel inom därmed svårspelade redan vid 250 års faktisk ålder.
sanari har hörseln drabbats och satts ner genom tiderna.
Den ålder som slås fram när man gör sin rollperson (BIL+Ob3T6)
Mörkersyn: Alver har också bättre mörkerseende än människor, är den skenbara åldern när det gäller alver. Man måste därför an-
även om de inte kan se olika färger i riktigt svagt ljus. Stjärnljus vända tabell A-1 för att få fram rollpersonens faktiska ålder. Den fak-
under lövhimmel räcker ofta långt. Omställningen mellan mörker tiska åldern kan vara intressant att veta för att kunna få en
och dagssyn går också mycket snabbt. Visserligen blir även alver uppfattning om vad alven har varit med om genom historien. Likaså
bländade, och dessutom mer smärtsamt bländade, av en kraftig ljus- räknar alven eventuella extra enheter och extra slag på huvud-
blixt i mörker. Alver återfår dock mörkerseendet mycket fortare än tabellen utifrån sin faktiska ålder. Se tabell R1-6 och tabell R1-24
människor. De kan inte se i kompakt mörker, men de kan se i i Spelarens bok.
månljus och skymningsljus utan problem.
Observera att alver aldrig tar fram exakt födelsedatum. Alviska
Hörseln: Alla stammar utom pyar har betydligt större ytteröron än rollpersoner ska alltid slå på tabell R1-16 i Spelarens bok.
människor, vilket gör att de fångar upp mer ljud. I samtliga fall gör
den spetsiga formen att de fångar upp större frekvensområden. Några
stammar, henéa och léaram, kan även vrida öronen och därigenom Faktisk ålder Skenbar ålder
rikta hörseln åt olika håll och få ett fokuserat hörande. Detta sker
14 - 15 14
visserligen till priset av sämre hörsel i alla andra riktningar, men det
16 - 18 15
är helt klart en förbättring inom det specificerade området. Henéa
19 - 20 16
och léaram måste vrida huvudet åt sidan för att kunna lyssna bakåt.
21 - 23 17
Om en alv riktar sin hörsel åt ett visst håll blir det en nivå lättare
24 - 27 18
(-Ob1T6) på alla slag för Hörsel som gäller ljud från det hållet. Inom
28 - 31 19
alla andra områden blir dylika slag en nivå svårare (+Ob1T6). Ett
32 - 35 20
”visst håll” är exempelvis ”framåt”, ”höger” eller ”vänster”.
36 - 41 21
Luktsinnet: De flesta alver har bättre luktsinne än människor. Även 42 - 47 22
här är graden av känslighet varierande, beroende på vilken stam det 48 - 54 23
handlar om. Henéa har absolut skarpast luktsinne och får slå fram 55 - 63 24
detta attribut med 3T6. Under goda omständigheter kan en 64 - 72 25
henéaalv spåra ett byte med lukten, men det kräver att denne kryper 73 - 84 26
omkring på alla fyra. Alven har då en nivå lättare (-Ob1T6) på att 85 - 98 27
Spåra. Thism, Kiriya, Sanari och Léaram har ett bättre luktsinne 99 - 114 28
men även om de uppfattar fler nyanser av dofter så har detta inga 115 - 137 29
regelmässiga effekter. Pyar, å andra sidan, har bara marginellt bättre 138 - 165 30
luktsinne än människor. 166 - 198 31
199 - 237 32
Åldrande 238 - 284 33
285 - 340 34
Alver åldras på ett annat sätt än människor. Fram till puberteten 341 - 407 35
åldras de ungefär som människor, men så snart hormonerna får fritt 408 - 487 36
spelrum så börjar åldrandet sakta bromsas in. Till en början märks 488 - 583 37
inte så stor skillnad, men åldrandet går långsammare för varje år. 584 - 698 38
699 - 836 39
Exakt hur gamla alver kan bli vet man inte, eftersom en annan
837 - 1002 40
negativ effekt tar över innan man hinner märka detta, nämligen
1003 - 1200 41
Förbannelsen. Långt innan ålderskrämpor börjar märkas gör sig
1201 - 1437 42
Förbannelsen påmind och vänder alven inåt i sig själv. Samtidigt
1438 - 1722 43
byggs ett biotropiskt fält upp runt alven, men så småningom nås en
1723 - 2063 44
gräns där det biotropiska fältet inte längre kan stå emot tidens tand,
2064 - 2473 45
varvid fältet faller sönder och alven tynar bort.
2474 - 2964 46
Alvers ”tidlöshet” är en effekt av ett långt liv och lång erfarenhet. 2965 - 3553 47
Fysiskt sett åldras de, men de ”åldras med värdighet”, som det brukar 3554 - 4259 48
heta. Minnet drabbas sällan av åldrandet, så alver kan mycket väl 4260 - 5106 49
komma att minnas ett krig svunnet sedan två sekler som om det 5107 - 6123 50
inträffade igår. Detta ger äldre alver en känsla av att vara allvetande, 6124 - 7342 51
vilket kombinerat med en relativt sett ung kropp och en tendens att 7343 - 8805 52 osv...
inte bry sig om tidens gång gör att de ofta verkar odödliga och
tidlösa. Tabell A-1: Förhållandet mellan skenbar och faktisk ålder.

12
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

Hur alver dör Det alviska ögat

När yngre alver dör ruttnar de precis som människor. Då en alv blir
gammal uppehålls dess liv enbart av det biotropiska fältet som
Förbannelsens skapar. Om alver dör då de är riktigt gamla så tonar
de bort och försvinner, en effekt som man även ibland kan se hos
trollkarlar som förlorat för mycket Qadosh. Just i samband med
denna borttoning - som går fortare ju äldre alven är - kan man mäta
hur det biotropiska fältet upplöses och försvinner.
Hur lång tid borttoningen tar beror på åldern. Hos alver som är
under 500 år gamla är det huvudsakligen förruttningen som står för
kroppens försvinnande. Alver som dör under en ålder på 1000 år
tonar bort, men förruttnar också. Tusenåriga eller äldre alver tonar
dock bort inom loppet av timmar. Det sägs att när Visana Lothrani
av sanaris stam dog vid den aktningsvärda åldern av nästan 7000 år
(åldern har bestämts genom att jämföra Visana Lothranis skrifter
med historiskt kända fakta) tonade hennes kropp bort inom loppet
av några sekunder.
Blödningstaktsminskning
Det finns berättelser bland dvärgarna om alvkrigare som träffats av
yxor och lod och fastän blodet pumpat fram ur deras sår har det
snabbt stillats och alven överlevt skador som vilken krigare som helst
skulle förblött av. Alver får skador och läker dem på samma sätt som
människor, med det undantaget att alver sluta blöda betydligt
snabbare. Förmodligen beror detta på det biotropiska fältet som
förbannelsen skapar. Regelmässigt fungerar det så att blödnings-
takten minskar med ett per runda (-1/runda) istället för ett per
minut (-1/minut). Observera att blod inte återbildas snabbare hos
alver än hos människor.
Att dölja det alviska ögat
Få alver klarar av att dölja det alviska ögat, att med ren
viljestyrka hålla tillbaka blicken samtidigt som man tittar på
en person. Det finns dock metoder att minska dess
påverkan. Alviska krigare, främst skarpskyttarna, har lärt sig
en teknik där de riktar blicken inte direkt på personen eller
personerna utan tittar strax invid dem. Detta gör att andra
inte märker det alviska ögat. Rent regelmässigt räknas det
som en specialisering under färdigheten Stridsvana som
heter just ”Alviska ögat”. Har man denna specialisering ly-
ckas man automatiskt att hålla borta det alviska ögat. Detta
kan vara praktiskt då man spejar eller spanar på en person.
I strid är det dock väldigt opraktiskt då koncentrationen
gör att alla ens handlingar blir två nivåer svårare (+Ob2T6).
Inkräktare som kommer in på skarpskyttarnas område
brukar således känna det alviska ögat strax innan pilar
genomborrar dem.
Det finns även andra sätt att dölja blicken på detta sätt. Det
krävs dock att man klarar ett svårt slag (Ob4T6) mot Psyke
för att göra detta. Likt specialiseringen under Stridsvana blir
alla ens handlingar två nivåer (+Ob2T6) svårare.
Det ”alviska ögat” tros vara kopplat till förbannelsen som kastades
över alverna i urtiden. ”Alviska ögat” innebär att alver känner när
någon iakttar dem. Men effekten är även omvänd och en individ
känner instinktivt sig betraktad när en alv tittar på denne.
Det alviska ögat har konsekvenser i vardagslivet. En blick anses vara
mycket mer intim hos alver än hos människor. Till exempel finns
det få saker som är så kärleksfulla och tröstande som en alvisk
förälders blick på sitt barn. Barnens band till familjen blir därigenom
mycket starka. På samma sätt märker älskande varandras blickar,
vilket för det mesta bara förstärker förälskelsen. En blick fylld av hat
bränner i ens sinne och väcker starka olustkänslor.
Exakt hur alverna har kommit att få denna förmåga vet ingen. Det
går att med ett rätt kalibrerat tropometriskt laboratorieinstrument
mäta den psykotropiska fältstyrkeökningen när en alv riktar blick-
en mot instrumentet. Effekten är således påvisbar i magiska termer
och påverkbar med magi, och därför ser man detta som något som
styrker teorin om en Förbannelse.
Bland alver är blickar såpass privata och meddelsamma att det anses
ohyfsat att titta på någon. Därför riktas blicken åt något annat håll
när man talar med någon, vilket gör människor nervösa eller irrit-
erade om de inte känner till denna sedvänja. Ofta uppfattas alver
som opålitliga just för att de undviker ögonkontakt.
Om en alv iakttar någon annan ska man slå ett slag för PSY.
Svårigheten beror på den som iakttas (se tabell A-2). Om slaget
lyckas känner den iakttagne sig betraktad. Exakt hur känslan mani-
festerar sig beror på alven. Om alven är arg känner den iakttagne
väldiga olustkänslor, och om alven tycker om den betraktade kän-
ner han en varm känsla in i själen.
Om en alv är iakttagen ska alven slå ett PSY-slag, på samma sätt som
ovan. Svårigheten beror på vem som iakttar alven (se tabell A-3)
Alven kan dock aldrig få några specifika känslor som andra får av det
”alviska ögat”, utan bara en mer generell känsla av olust eller värme.
Den iakttagne är: Svårighet för den iakttagne
Alv Ob3T6
Vanlig dödlig Ob4T6
Magiker -Ob1T6
Drake Automatiskt
Qadosh större än 10 -Ob1T6
Qadosh mindre än 10 -Ob1T6
Tabell A-2: Svårighet för en person att känna det alviska ögat.
Iakttagaren: Svårighet för alven
Är en annan alv Ob3T6
Är en vanlig dödlig Ob4T6
Är en magiker -Ob1T6
Är en drake (enbart i närheten) Ob3T6
Är en drake som stirrar aktivt Ob1T6*
Qadosh större än 10 -Ob1T6
Qadosh mindre än 10 -Ob1T6
* Vid perfekt slag känner alven ingenting annat än drakens
blick. Alven är mentalt bländad tills draken släpper
blicken.

Tabell A-3: Svårighet för en alv att känna någon som iakttar alven.

13
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

14
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

FÖRBANNELSEN

F
örbannelsen har enligt legenden ”Den uppgående stjärnans eviga fall” sitt ursprung i det
första stora kriget, då dvärgarna i sin besvikelse och förnedring efter nederlaget förbannade
alversläktet med evigt liv. Huruvida det faktiskt finns en förbannelse kastad över alversläk-
tet är omdiskuterat. Alverna själva tror det och dvärgarna förnekar det inte. Det är allmänt accepter-
at att den existerar, men lokala versioner av myten finns naturligtvis. I Jargien är det exempelvis inte
dvärgarna som kastat Förbannelsen, utan alvernas lidanden - ty lidandet kan man inte förneka - är
Daaks straff för deras hedniska och ogudaktiga irrläror.

Förbannelsens natur Skenbar ålder PSY + Modifikationer

01-10 Helt ung. Alven ser ännu på världen som en i
Det finns fortfarande folk som tror att förbannelsen bara är en myt.
grunden trevlig plats. Alven är fylld av till-
Tokon hävdar till exempel att det inte finns någon förbannelse, utan
försikt och optimism. Alven räknar fortfarande
att alvernas eviga ungdom är en missuppfattad gåva och att alvernas
sin ålder och anses ofta inte vara helt vuxen av
eviga lidande bara är ett hjärnspöke. Huruvida förbannelsen är verk-
andra alver.
lig eller inte så är fortfarande följande effekter tillskrivna den: ”det
11-20 Uppväxttid. Alven har nu fått en mer realistisk
alviska ögat”, alvernas ”eviga ungdom”, deras annorlunda tids-
syn på världen och tar det inte för givet att värl-
uppfattning, deras tendens att utveckla inåtvändhet samt deras
den är trevlig. Alven börjar nu få problem att
speciella sätt att dö.
hålla reda på åldern.
21 Första övergångsfasen. Ofta är det en enskild
Den alviska tidsuppfattningen händelse som tvingat alven in i detta skede.
Alver uppfattar tiden helt annorlunda än människor. För människor Alven beklagar sig nu över världens orättvisa och
blir nuet mindre och mindre signifikant ju längre de lever, just på har nu börjat den lidande cykeln. Alven är
grund av att de bygger upp en ”minnesbank” av tidigare erfaren- ofta labil och överreagerar ofta på yttre stimuli.
heter. Nuet känns kortare och därmed mer oviktigt ju längre de 22-30 Lidande. Alven är ofta cynisk på gränsen till
lever. Alver drabbas aldrig av detta. För dem är nuet lika långt otrevlig. Alven tycker normalt sett inte om
oavsett hur länge de lever. Detta gör att de uppfattar varje händelse främlingar, vilket allt för ofta märks i blicken.
i historien lika kraftfullt. Om ett barn blir nekat något uppfattar det 31-32 Andra övergångsfasen. Alven börjar nu dra sig
ofta detta som en enorm besvikelse och även en mycket enkel gåva tillbaka mer och mer från världen och bli mer
blir ofta en oerhört stor glädje. På samma sätt är det för alver, med och mer introvert.
den skillnaden att de även kan jämföra dessa småsaker med större 33+ Inåtvänd. Alven reagerar nu endast ytterst lång-
saker, som då skalas upp i samma förhållande. samt på yttre händelser. En rollperson är nu att
betrakta som ospelbar.
Detta har två konsekvenser. För det första känner alverna av varje
förändring i historien så mycket mer än en människa. De kan ofta Tabell A-4: Alvens personlighetsstadium. Modifikationerna erhålls från
följa hela händelsekedjan från början till slut och blir ofta personli- tabell A-5.
gen indragna i den på ett helt annat plan än människor. För det and-
ra blir alla känslor lika uppförstorade. Alver kan faktiskt känna
fysiska smärtor orsakade av känslor som hat, sorg, glädje och kärlek. Situation Modifikation
Blir socialt utstött (sanari, kiriya) +1
Regelmässiga funktioner Bryter mot fundamentala tabun i sin tro +1
Mer om förbannelsen finns att läsa på sidan 56 i kapitlet ’Alvisk Bryter mot en Högre livsprincip +4
mentalitet’. Men för att rent regelmässigt få fram hur drabbad alven Fatalt misslyckande +1
är av förbannelse skall man göra följande: Förskjuts från stammen +2
God vän dör (alla andra alver) +2
Man antecknar ’Förbannelse’ på rollformuläret. Därefter drar man God vän dör (rollpersonen är léaram-alv) +1
bort alvens Psyke från dess skenbara ålder. Till detta värde lägger Lämnar sin tro +1
man och drar ifrån vissa modifikationer (se tabell A-5). Detta visar Nära släkting dör (föräldrar, syskon, barn) +2
hur diverse händelser påverkar alven och hur förbannelsen får Släkting dör +1
starkare grepp om alven. Stark vänskap sägs upp +1
Uppbrott med älskare/älskarinna +1
Observera att en nyskapad rollperson inte har några modifikation-
Älskare/älskarinna/livskamrat dör +Ob1T6
er från tabell A-5 om spelaren och spelledaren inte tycker att det är
Blir förälskad -1
lämpligt. Däremot kan rollpersonen få modifikationer av slag på
Får en mycket god vän -1
Händelsetabellen (tabell A-21) och även där man ser vad man har
Följer slaviskt en högre livsprincip -3
för relation till sin mentor (tabell A-16). Skulle värdet på
Ingår livskamratsskap -1
’Förbannelse’ bli över 25 från rollpersonsgenereringen bör
Är starkt troende -1
Spelledaren låta det stanna på denna nivå. Annars blir det allt för
svårt att spela karaktären på ett lämpligt sätt. Tabell A-5: Modifikationer för alvers personlighet. Dessa modifikationer
bör spelaren hålla reda på, exempelvis på rollformuläret.

15
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

ALVISKA ROLLPERSONER

A
tt skapa en alvisk rollperson fungerar i stort sett på samma vis som i Spelarens Bok. Att välja
kön gör man efter tycke. För att finna ett bra namn bör man titta i kapitlet Språk (sidan 113).
Däremot så finns det vissa viktiga steg som påverkar rollpersonens utformning. Det första och
viktigaste är att välja en av de sex stammarna.

Sanari Kiriya
Denna stam är de som har den främsta kunskapen inom vetenskap, Denna stam har aldrig varit så fästa vid det världsliga och materiella;
konst och magi. De har genom sitt djupa magiska och vetenskapli- i stället är de besatta av det estetiska. Livet skall vara vackert och fyllt
ga intresse en naturlig ledarposition bland Sunariskogens alver. Läs av glädje och lycka. De är gästvänliga och glada och är de som är
mer om sanari på sidan 34. mest öppna i sina relationer med andra folkslag och kulturer. Läs mer
om kiriya på sidan 43.
Attributmodifikation: Sanaris stillasittande liv försämrar deras fy-
siska tålighet. Tiotusen års särskild inriktning på lärdom och magi har Attributmodifikation: Kiriya är av naturen charmiga och vackra
lett till att sanari har bland det skarpaste intellekten av Mundanas folk och får därför en betydligt högre personlighet än vanliga människor.
och också givit dem en viljestyrka utan like. Sanaris har också skarp Deras syn och hörsel är likaså skarp likt hos de flesta alver.
syn men detta beror på deras högt utvecklade logiska och dedukti-
Särskilda regler: Rollpersonen kan välja att ett av bakgrundsslagen
va förmåga och att de således är bättre på att behandla synsinnets in-
skall slås på tabellen för ”Föremål & ägodelar”. Kiriyaalven får dessu-
formation, inte på grund av att själva synsinnet är bättre.
tom en extra kontakt oavsett vilket yrke den väljer.
Särskilda regler: Rollpersonen kan välja att ett av bakgrundsslagen
Startutrustning: Kiriyaalver får ingen extra startutrustning.
skall slås på tabellen för “Börd”, “Förmögenhet”, “Mentala egen-
skaper” eller “Övernaturliga egenskaper”.
Startutrustning: Sanarialver får ett extra A-val och ett extra D-val.
Henéa
Henéa är den alvstam som är minst till antalet. De är de sorgliga
resterna av den gruppen alver som dvärgarna tillfångatog och plågade
Thism i sina gruvor. De är numer djuriska och vildsinta och lever nära na-
Dessa storväxta och stolta alver är kända som fruktade krigare och turen. Läs mer om henéa på sidan 45.
disciplinerade handlingskraftiga arbetare. De är långa och ståtliga och
Attributmodifikation: Styrka är sällan prioriterad; i stället hyllar
är ofta arroganta mot dem som de anser vara lägre stående . Läs mer
man smidighet, vighet och list. Detta, tillsammans med henéas ringa
om thism på sidan 39.
storlek, gör att styrkan och tåligheten är förhållandevis låg. Deras
Attributmodifikation: De långa och ståtliga thismalverna sätter smidighet kombinerad med deras livsstil i skogen har givit dem en
stort värde på sin fysiska styrka. De är ju trots allt alvernas förkäm- kvickhet som endast en gûrd kan matcha. Henéa är också den stam
par och försvarare (enligt dem själva). Detta kombinerat med deras som har allra skarpast syn och hörsel. De litar till sina sinnen för att
längd har givit dem lite högre styrka än den normala människan. klara sig i skogen och har också förmågan att rikta hörseln.
Den ständiga stridsträningen har gett dem högre rörlighet. Thism är
Särskilda regler: Rollpersonen kan välja att ett av bakgrundsslagen
vanligen arroganta och kyliga vilket sänker deras personlighet något.
skall slås på tabellen för ”Fysiska egenskaper”.
De är däremot mycket envisa och har därför något högre viljestyr-
ka än vanliga människor. Thism har liksom de flesta alver en skarp Startutrustning: Henéaalver får ingen extra startutrustning.
syn och hörsel.
Särskilda regler: Rollpersonen kan välja att ett av bakgrundsslagen
skall slås på tabellen för ”Föremål & ägodelar” eller ”Fysiska egen-
skaper”.
Startutrustning: Thismalver får ett extra X-val.

Alver STY TÅL RÖR PER PSY VIL BIL SYN HÖR
Pyar +1 +1 +1
Kiriya +3 +1 +1
Thism +1 +1 1 +1 +1 +1
Sanari 1 +2 +2 +2
Léaram +2 +1 1 +1 +2
Henéa 2 1 +3 1 +2 +3
Tabell A-6: De olika alvstammarnas attribut.

16
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

Léaram
Leáram är den enda alvstam som har ett eget rike och dessutom fått
det erkänt som en självständig statsbildning av omgivande män-
niskosamhällen. Läs mer om léaram på sidan 49.
Attributmodifikation: Léarams liv i det karga Alarinn har satt sina
spår; de är klart mer uthålliga och stryktåliga än människor. Deras
vilda danser och snabba förflyttningar i oländig terräng har även ökat
deras rörlighet. De har något lägre personlighet då de är tystlåtna
och bittra. Deras envishet har dock stärkt deras viljestyrka. De hör
bättre än människor och har också förmågan att rikta sin hörsel.
Särskilda regler: Rollpersonen kan välja att ett av bakgrundsslagen
skall slås på tabellen för ”Föremål & ägodelar”, ”Egendom” och
”Fysiska egenskaper”.
Startutrustning: Léaramalver får ingen extra startutrustning.
Pyar
Pyar är en stam som lever mitt bland människorna och har blivit as-
similerade av deras kulturer. Trots att stammen är så vitt spridd har
de fortfarande mycket god kontakt med varandra över hela världen.
Läs mer om pyar på sidan 52.
Attributmodifikation: Pyar har blivit såpass utblandade med
människor att de i mångt och mycket påminner om dem. De har
dock en social skicklighet vilket ger dem högre personlighet och har
alltjämt kvar alvernas skarpa syn och hörsel.
Särskilda regler: Rollpersonen kan välja att ett av bakgrundsslagen
skall slås på tabellen för ”Föremål & ägodelar” eller ”Förmögenhet”.
Rollpersonen får dessutom en extra kontakt oavsett vilket yrke den
väljer.
Startutrustning: Pyaralver får ingen extra startutrustning.

KARAKTÄRSDRAG

A
lver har ganska ofta liknande karaktärsdrag. I tabell A-7 finns en sammanfattning av karak-
tärsdragen. Beteckningen ”Högt” innebär att man bör sätta ett högt värde på karaktärsdraget.
Man kan även slå 2T6+6 på det värdet. Beteckningen ”Lågt” innebär att man bör sätta ett
lågt värde. Man kan slå 2T6+1 på det här värdet.

Lojalitet: Alver är nästan alltid ytterst lojala mot sina vänner, sin stam på allt som hotar flocken och jaktlaget med våld. Thism tar inte lika
och sin familj. Till och med sanari har denna lojalitet, även om den lätt till våld, utan föredrar att stå och skälla istället, men när de tar till
kan tyckas vara lite missriktad. De har väldigt sällan några riktiga vän- våld finns det å andra sidan inga som helst spärrar.
ner och det de gör, gör de ju trots allt för alverfolkens bästa och
Tro: Alver har ofta ett lågt värde på Tro. De få som tror gör det å
därmed i förlängningen för vänner, familj och stam. Thisms lojalitet
andra sidan riktigt rejält och har därför ett högt värde. Väldigt få alver
är alltid riktad uppåt i samhällsstrukturen, medan léarams lojalitet
har ett normalt värde i detta karaktärsdrag.
alltid är riktad mot vänner, familj och hus.
Generositet: Henéa och sanari har nästan alltid lågt värde på gen-
Heder: Heder är det lite olika med mellan de olika stammarna.
erositet - henéa på grund av misstänksamhet och sanari på grund av
Thism och léaram är helt klart de två stammar som sätter störst värde
hemlighetsfullhet. Övriga stammar har något högre värde i
på heder. De övriga stammarna är lite mer normala, och sanari är lite
Generositet än vanligt, då de ser gästfrihet som en dygd.
mer suspekta av sig och låter gärna ändamålen helga medlen.
Rykte: Beroende på ens sociala status och roll i samhället modifieras
Amor: Normalt sett har alver lågt värde i Amor. Undantaget är de
ens rykte. Se på de separata tabellerna för börd.
alver som är förälskade eller ingår livskamratsskap - deras Amor är
ofta högt och specialiserat mot sin respektive. Yngre alver har hö- Resurser: Sanarialver som är spelledarpersoner har ofta väldigt högt
gre i Amor än äldre alver. i detta karaktärsdrag då hela deras stam är ett intensivt tätt nätverk av
kontakter med och hållhakar på inflytelserika personer. Det är inte
Aggression: Henéa, thism och léaram är de alver som har lättast att
ofta de låter utomstående få tillgång till dessa resurser. Pyar har ock-
ta till våld som lösning på sina problem. Om man fläckar en léarams
så ganska högt i detta karaktärsdrag på grund av sina omfattande han-
heder blir ofta svaret en rak höger eller ett rent krig. Henéa svarar
delskontakter.

Stam Lojalitet Heder Amor Aggression Tro Generositet Rykte Resurser

Pyar Högt - Lågt* - Lågt Högt - Högt
Kiriya Högt - Lågt* - Lågt Högt - -
Thism Högt Högt Lågt* Högt Lågt Högt - -
Sanari Högt Lågt Lågt* Lågt Lågt Lågt - Högt
Léaram Högt Högt Lågt* Högt - Högt - -
Henéa Högt - Lågt* Högt Högt Lågt - Lågt
*Alver som är förälskade eller ingår livskamratsskap har ofta ett högt värde på Amor (som dessutom är specialiserat mot deras respektive).
Tabell A-7: Typiska nivåer på karaktärsdragen hos alver från de olika stammarna.

17
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

BAKGRUNDSHISTORIA

B
akgrundshistorien är ett intressant regeltekniskt område för alver. Eftersom många alver
är gamla (utifrån människors sätt att se på saken) så har de också en hel del erfarenhet.
Dessutom har alvernas speciella livsbetingelser som gör att en hel del av regelbokens regler
för att skapa rollpersoner inte går att använda för alver. I detta avsnitt beskrivs hur dessa regler skall
modifieras för att passa alviska rollpersoner.

Härstamning Giftermål i släkten & Barn

Alverna är uppdelade i de sex stammarna som i sig är uppdelade i
linjer, hus, hushåll, flockar, klaner och handelshus. Då man valt
vilken stam alven skall komma ifrån slår man ett slag på någon av
de nedanstående tabellerna för att se varifrån man mer exakt har sin
härstamning. Självklart kan dessa slag behöva slås om ifall det inte
passar med konceptet för rollpersonen eller så kan man bestämma
att alla rollpersoner skall ha samma härstamning. Utifrån dessa
tabeller utläser man de två färdigheter som man får Ob1T6+1 en-
heter på ifrån början.
Linjer: Här slår man fram vilken linje inom sanari man tillhör. Mer
information om de respektive linjerna finns på sidan 36.
Hus: Här slår man fram vilket hus inom thism man tillhör. Mer in-
formation om de respektive husen finns på sidan 40.
Hushåll: Här slår man fram vilket hushåll inom kiriya man tillhör.
Mer information om de respektive hushållen finns på sidan 44.
Flockar: Här slår man fram vilken flock inom henéa man tillhör.
Mer information om de respektive flockarna finns på sidan 48.
Alver ingår inget äktenskap, men de har ett par motsvarande rela-
tioner. Tabell R1-19 används, blir resultatet ”gift” räknas det som
att rollpersonen ingått livskamratskap alternativt förälskelse; spelaren
avgör i samråd med spelledaren. För att avgöra hur många barn al-
ven har används R1-20 i Spelarens bok, men med skenbar istället
för faktisk ålder. Såväl livskamratskap som förälskelse räknas som
giftermål i denna tabell.
Familjens huvudnäring
Familjens huvudnäring hos alver skiljer sig från människornas.
Vilken av huvudnäringstabellerna i Spelarens bok som skall använ-
das beror på vilken stam alverna tillhör.
Henéa-alver använder tabell R1-53. Sanari-alver använder tabell
R1-48 eller R1-50. Thism och kiriya använder tabell R1-49 eller
R1-50. Léaram använder tabell R1-52, R1-53 eller R1-54.
Observera att tabell R1-51 kan användas om rollpersonen kommer
från Kinyen Sina, men byt ut resultatet ”Schaman’ mot ’Druid”.

Klaner: Här slår man fram vilken klan inom léaram man tillhör.
Mer information om de respektive klanerna finns på sidan 51.
Handelshus: Här slår man fram vilket handelshus inom pyar man
tillhör. Mer information om de respektive handelshusen finns på
sidan 53.

Familjen
På grund av alvernas egenheter måste man ta fram familj och syskon
på ett något annorlunda sätt: Antalet äldre syskon för en alv är
Ob1T6-3 och antalet yngre syskon är Ob1T6-3. Väldigt få alvkvin-
nor får mer än tre barn, så om rollpersonen skulle få fler syskon än
så är flera av syskonen förmodligen halvsyskon. Alver behöver inte
heller bry sig om att slå en T10 för att avgöra om syskonen är oäk-
ta - alver har inga äktenskap. Släktingarnas ålder bestäms enligt upp-
ställning i tabell A-8.

Släktingar (alla åldrar är faktiska åldrar)

Förälderns ålder = Äldsta syskonets ålder + Ob6T6+10
Äldre syskonens ålder = Rollpersonens ålder + Ob3T6
Yngre syskons ålder = Rollpersonens ålder -Ob3T6
Ett barns ålder = Moderns ålder -Ob6T6 -10
Tabell A-8: Alviska släktingars faktiska ålder.

18
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

Sanari Henéa
1T100 Linjer (sanari) Färdigheter* 1T100 Flockar (henéa) Färdigheter*
1-8 Catharion Etikett, Bokhållning. 1-7 Vindens lyssnare Gömma, Överlevnad.
9-16 Coron'naiere Etikett, Teoretisk magi. 8-14 De vilda <Vapen>, Jakt.
17-25 Deathere Ockultism, Filosofi. 15-21 Dvärgbane <Vapen>, Överlevnad.
26-33 Elivariol Etikett, Diplomati. 22-28 Falkens flock <Vapen>, Jakt.
34-41 Emori'elin Etikett, Heraldik. 29-35 Flodväktarna Speja, Simma.
42-50 Ethaniel Etikett, Alkemi. 36-42 Fiskjägarna Spjut, Simma.
51-58 Olinael Etikett, Diplomati. 43-49 Frihetens barn Jakt, Överlevnad.
59-66 Tanisol Etikett, Ockultism. 50-57 Handlarna Växtlära, <Hantverk>
67-75 Terena'lyva Etikett, Handel. 58-63 Skuggvandrarna Speja, Överlevnad.
76-83 Valaina Etikett, Historia. 64-70 Stjärnsångarna Astrologi, Väderkännedom.
84-91 Vathae Filosofi, Räkning. 71-77 Trollvän <Vapen>, <Bågmakare>
92-100 Visha Etikett, Musik. 78-85 Trädets döttrar Växtlära, Överlevnad.
* Fördela (Ob1T6+1 enheter) på vardera färdighet. 86-92 Vargens flock <Vapen>, Smyga.
93-100 Vargryttarna <Vapen>, Rida.
Tabell A-9: Sanaris linjer * Fördela (Ob1T6+1 enheter) på vardera färdighet.
Tabell A-12: Henéas flockar
Thism
1T100 Hus (thism) Färdigheter*
1-6 Aluriantha <Vapen>, Historia. Léaram
7-12 Amlosa** <Vapen>, Krigföring. 1T100 Klaner (léaram) Färdigheter*
13-18 Avale <Vapen>, Lagkunskap. 1-8 Dah'touin <Vapen>, Supa.
19-24 Bereida Båge, <Bågmakare> .
9-16 Geasa Boskapsskötsel, Ockultism.
25-30 Elamya <Vapen>, Jordbruk.
17-25 Gir'ic Ockultism, Grovsmed.
31-36 Fianve <Vapen>, Handel.
37-43 Kelmonara <Vapen>, <Vapen>. 26-33 Kelmon'ay Överlevnad, Timmerman.
44-50 Lasava <Vapen>, Rida. 34-41 Kentai'y <Vapen>, Boskapsskötsel.
51-56 Mederieni <Vapen>, <Vapensmed>. 42-50 Malith'ón Handel, Vävare.
57-63 Nangalie** <Vapen>, Krigföring. 51-58 Nan'sela Navigera, Sjömannaskap.
64-70 Raka'ena <Vapen>, Överlevnad. 59-66 Rudani Slagsmål, Boskapsskötsel.
71-76 Tanyi'ena <Vapen>, Etikett. 67-75 Silarna <Vapen>, Krigföring.
77-83 Teneviol <Vapen>, Räkning. 76-83 Simren Fiske, Jordbruk.
84-90 Toradon Rida, Läkekonst.
84-91 Sod'orin <Vapen>, Slagsmål.
91-95 Vaksama** <Vapen>, Krigföring.
92-100 Veìsidh <Vapen>, <Vapensmide>.
96-100 Viliandore <Vapen>, Överlevnad.
* Fördela (Ob1T6+1 enheter) på vardera färdighet.
* Fördela (Ob1T6+1 enheter) på vardera färdighet.
** Lever i Järvskogen.
Tabell A-13: Léarams klaner
Tabell A-10: Thisms hus

Kiriya Pyar
1T100 Hushåll (kiriya) Färdigheter* 1T100 Handelshus (pyar) Färdigheter*
1-8 Cecona'comravon Växtlära, <Vinjäsare>. 1-11 Atana Värdera, Räkna.
9-16 Cenariel Berättarkonst, Supa. 12-22 Elisari Etikett, Förföra.
17-25 Ilinima Sjunga, <Skräddare>. 23-33 Hahna Slagsmål, Sjömannaskap.
26-33 Lassavonive Jordbruk, Växtlära. 34-44 Hibelius Räkna, Kulturkännedom.
34-41 Lenadisi Djurträning, Rida. 45-55 Leurest'ya Diplomati, Kulturkännedom.
42-50 Sailenié Metallurgi, <Guldsmed>. 56-66 Monome Handel, Kulturkännedom.
51-58 Samunali Berättarkonst, Köra vagn. 67-77 Ordomah Kulturkännedom, Köra vagn.
59-66 Shiennivel Dansa, Musik. 78-88 Salusta Övertala, Skådespel.
67-75 Su'nai'sennive Akrobatik, <Vapen>. 89-100 Vilia Handel, Bokhållning.
76-83 Taranyese Övertala, <Skulptör>. * Fördela (Ob1T6+1 enheter) på vardera färdighet.
84-91 Torani'lessaion Övertala, <Vävare>.
92-100 Vakarieta Musik, <Instrumentbygge>. Tabell A-14: Pyars handelshus
* Fördela (Ob1T6+1 enheter) på vardera färdighet.

Tabell A-11: Kiriyas hushåll

19
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

Mentorn Relationen till mentorn

En vanlig sed bland alver är mentorskap. En ung alv får en men-
tor som lär denne grunderna i livet. Detta mentorskap är mycket 1T100 Relationen till mentorn
viktigt bland alver, såpass viktigt att mentorn ofta ses som en tredje 1-20 Mentorn lever kvar i samhället och ni har en
förälder. Den nära relationen mellan mentor och elev kan också god relation till varandra. Minska Förbannelse
övergå till kärleksförhållanden och ofta är alven och dennes med ett (-1).
mentor vänner för resten av deras liv. På tabellerna (A-15 - A-17)
21-26 Mentorn är död och dog medan ni alltjämt hade
tar man fram fakta om rollpersonens mentor. Tanken är att man
genom att slå på de tre tabellerna dels skall få fram regelmässiga ert starka vänskapsband. Hans aska har spridits
modifikationer till ens rollperson och dels få en känsla vad men- för vinden och du sörjer honom alltjämt. Öka
torn var eller är för typ av individ. Förbannelse med två (+2)

Mentorns personlighet: På denna tabell (A-15) tar man fram men- 27-33
torns personlighet. Då rollpersonen och mentorn har tillbringat så pass
mycket tid med varandra och mentorn har lärt upp rollpersonen i
livets mysterier så har detta självklart påverkat rollpersonens person-
lighet. Detta symboliseras med modifikationer till karaktärsdragen.
Relationen till mentorn: Denna tabell(A-16) visar den nuvarande 34-39
relationen till mentorn.
Mentorn har kommit att bli din fiende.
Beroende på situation kan det vara en fiendskap
som kan resultera i blodspillan och död eller att
han bara försöker trycka ned dig och motarbeta
dig. Öka Förbannelse med ett (+1)
Mentorn sägs vara en förrädare i samhället och
är utstött av alla andra alver.

Mentorns visdom: Denna tabell (A-17) visar det vad för visdomar 40-46 Mentorn har blivit förskjuten från samhället och
som mentorn valde att lära ut till rollpersonen. Thism, Léaram, har inte hörts av på ett bra tag.
Henéa och Pyar får lägga till +10 på tärningsslaget Sanari får lägga 47-52 Mentorn är mystiskt försvunnen.
till +20 på tärningsslaget. Kiriyas slag är omodifierade. Till varje vis-
53-59 Mentorn har utfört ett antal modiga dåd och
dom är två färdigheter kopplade och på var och en av dessa
hyllas nu högt av så gott som alla i samhället. Du
färdigheter får rollpersonen 1T6+4 enheter att placera ut. Känns re-
sultatet orimligt på grund av stamtillhörighet bör man slå om. får öka ditt rykte med två (+2) eftersom du är
lärling till Mentorn samt minska Förbannelse
med ett (-1).
60-68 Mentorn har blivit inåtvänd och är svår att få
Mentorns personlighet kontakt med då han tycks helt innesluten i sina
egna plågsamma tankar.
1T100 Mentors Personlighet Karaktärsdrag
69-75 Mentorn har kommit att bli din främsta konkur-
1-4 Allvarlig -2 Amor
rent och ni är jämbördiga i i stort sett allt.
4-8 Arrogant -2 Generositet
76-82 Mentorn är en av de ”lidande”. Trots att det
9-12 Behärskad -2 Aggression
förflutna väger tungt på honom ger han inte upp
13-16 Diplomatisk +2 Generositet
utan fortsätter att kämpa men du vet att det inte
17-20 Djärv +2 Heder
är lång tid kvar innan han kommer att bli inåt-
21-24 Filosofisk +2 Tro
vänd.
25-28 Frikostig +2 Generositet
29-32 Frispråkig +2 Heder 83-88 Mentorn har varit indragen i en skandal som alla
33-36 Förlåtande -2 Aggression pratar om. Han betraktas nu med misstanke,
37-40 Hemlighetsfull -2 Heder ogillande eller bara försiktighet. Då du är men-
41-44 Hämndlysten +2 Aggression torns lärling så har folk även blivit osäkra på dig
45-48 Känslokall -2 Amor och de nämner ofta skandalen som orsak till att
49-52 Känslosam +2 Amor man inte kan lita på dig. Öka ditt rykte med två
53-56 Lojal +2 Lojalitet (+2) med specialiseringen ‘Opålitlig’.
57-60 Långsint -2 Heder 89-94 Mentorn har efter er tid tillsammans blivit upp-
61-64 Manipulativ -2 Lojalitet höjd till en viktig position i samhället. Kanske är
64-68 Moralisk -2 Aggression mentorn nu en husfurst, en klanledare eller
69-72 Nostalgisk +2 Aggression något liknande. Då du har en god relation till
73-76 Principfast +2 Heder din mentor har du också en inflytelserik kontakt
77-80 Rättfram +2 Heder som du kan bruka. Öka ditt Rykte med två
81-84 Självsäker +2 Lojalitet (+2) och minska Förbannelse med ett (-1).
84-88 Stolt +2 Heder 95-100 Mentorn och du har hamnat i ett kärleksförhål-
89-92 Troende +2 Tro lande och ni är varandras livskamrater. Minska
96-96 Ytlig -2 Generositet Förbannelse med ett (-1).
97-100 Ödmjuk +2 Generositet
Tabell A-15: Mentorns personlighet Tabell A-16: Relationen till mentorn

20
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

Mentorns visdom
Thism, Léaram, Henéa och Pyar får lägga till +10 på tärningsslaget
Sanari får lägga till +20 på tärningsslaget.
Kiriyas slag är omodifierade.

1T100 Mentorns visdom Färdigheter* 1T100 Mentorns visdom Färdigheter*

1-2 Den euforiska lyckan Växtlära, Supa 73-76 Skapandets konst <Hantverk>, Värdera
3-4 Njutningens vägar Förföra, Matlagning 77-80 Himlen och vindarna Väderkännedom, Överlevnad
5-6 Den virvlande dansen Akrobatik, Dansa 81-84 Myter och sagor Berättarkonst, Historia
7-8 Tonernas harmonier Musik, Sjunga 84-88 De utvaldas kunskap** <Alstra>, Besvärjelse
9-10 Svärdsdansarens steg <Vapen>, Dansa 89-92 Ledarskapets roll Ledarskap, Undervisning
11-12 Vildmarkens röst Marsch, Överlevnad 93-96 Äventyr & stordåd <Vapen>, Historia
13-14 Djurens liv Djurlära, Djurträning 97-100 Hjälpsamhetens gunst Läkekonst, Filosofi
15-16 Jordens liv Jordbruk, Växtlära 101-102 Ärans väg <Vapen>, Kulturkännedom
17-18 Lugnet och stillheten Filosofi, Fiske 103-104 Kampens väg <Vapen>, Krigföring
19-20 Jägaren och bytet Jakt, Spåra 105-106 Makt genom fruktan Ledarskap, Förhöra
21-24 Den inre friden Filosofi, Diplomati 107-108 Det förflutnas roll Heraldik, Historia
25-28 Jakten på kunskap <Kunskapsf.>, <Skrift> 109-110 Det eviga krigets spel Krigföring, Krigsmaskiner
29-32 Rikedomens löfte Handel, Värdera 111 Matematikens gåta Räkna, <Skrift>
33-36 Älskogens mysterier Förföra, Dans 112 Magins mysterier T. magi, Magiförnimmelse
37-40 Hjältemodets gåta Ledarskap, Filosofi 113 Manipulationens konst Förföra, Övertala
41-44 Kunskap och lärande <Kunskapsf.>, Undervisning 114 Makt genom visdom Ledarskap, Historia
45-48 Plikt och Disciplin Ledarskap, Lagkunskap 115 Ledarskapets vägar Diplomati, Ledarskap
49-52 Yttre perfektion Etikett, Förföra 116 Himlavalvets gåtor Astrologi, Teoretisk magi
53-56 Närstridens dans <Vapen>, Undvika 117 Köttets hemligheter Anatomi, Läkekonst
57-60 Den perfekta pilen Båge, Speja 118 Skrifternas bevarande <Språk>, <Skrift>
61-64 Bortom skogarna Historia, Geografi 119 Alliansens bevarande Bokhållning, Lagkunskap
65-68 Fjärran riken Kulturkännedom, Geografi 120 Magins kraft <Alstra>, Besvärjelse
69-72 Väsen & Gudar Ockultism, <Skrift> * Fördela 1T6+4 enheter på vardera färdighet.
** Henéa får: Andeförnimmelse, Schamanism.

Tabell A-17: Mentorns visdom

Föremål igenkänt kommer rollpersonen vinna en hel del respekt i andra

Föremålstabellen i Spelarens bok är anpassad för människor och kan
därmed behöva några ändringar för alviska rollpersoner. Exempelvis
är varken gift, inbrott eller slaveri vanligt förekommande i alvernas
samhällen. Dessutom har alver sällan ett intresse för juveler och
smycken; släktvapen är desto vanligare. Därför bör följande resul-
tat på tabell R1-28 i Spelarens bok modifieras enligt följande:
9-11 Parfym. Rollpersonen äger Ob1T6 doser väldoftande
parfym. När denna används är alla slag mot Diplomati, Etikett,
Förföra samt Övertala en nivå lägre (-Ob1T6).
28-30 Kvalitetsverktyg. Rollpersonen äger verktyg av högsta
kvalitet. Vilket hantverk verktygen kan användas till är upp till
spelaren (för lista över hantverk, se sida 76 i Spelarens bok). När
verktygen används blir slag mot hantverksfärdigheten en nivå
lättare (-Ob1T6).
56-58 Lärling. Rollpersonen har en lärling som ser upp till sin
mentor och följer denne i vått och torrt. För mer information
om mentorskap, se sida 58 i denna bok.
alvers ögon. Vapnet behöver inte vara bättre än ett vanligt
vapen, men dess historia gör svärdet näst intill ovärderligt.
85 Heavé. Rollpersonen har fått en ’heavédrake’ präglad på sig.
Dumdraken lyder enbart rollpersonen. För vidare information
om heavé, se sida 147.
Egendomar
Henéa slår aldrig för egendomar - de har sin rang istället, vilket ger
dem rätt till jaktbyte, krigsbyte och även hyddor. Sanari använder
tabell R1-31 i Spelarens bok på normalt sätt. Pyar använder den
tabell som är lämplig för den miljö de lever i. Övriga använder tabell
R1-30 i Spelarens bok.
Pyar ska modifiera sina slag på egendomstabellerna enligt tabell R1-
33 eller R1-34 i Spelarens bok. Thism, kiriya och léaram använder
de modifikationerna som anges i tabell R1-34 (husfurst motsvarar
’Ledare’, furst motsvarar ’Klanhövding’). Léarammästare och krigare
får +25 i modifikation.

59 Släktvapen. Rollpersonen äger ett vapen som gått i arv sedan

länge. Vapnet är legendariskt och välkänt. Om vapnet blir

21
ALVISKA ROLLPERSONER
Börd
I och med att alver inte har ett samhälle som liknar människors
måste man ta fram deras börd på särskilt sätt. Om man när man ska-
par en alv får resultatet ”Börd” på huvudtabellen (tabell R1-25 i
Spelarens bok) ska man inte gå vidare till tabell R1-26 eller R1-27,
utan istället slå på specialtabellerna i detta avsnitt. Henéa ska över
huvud taget aldrig slå på tabellen för börd. Om en henéa får resul-
tatet ”Börd” på huvudtabellen slås slaget om.
Börd för pyar
Pyar slår inte på någon av tabellerna här. Istället ska man slå på regel-
bokens normala bördstabeller (tabell R1-26 och R1-27) som pas-
sar den människokultur i vilken alven är bosatt. Pyar kan dock aldrig
få resultaten ”95-99” på tabell R1-26 eller resultaten ”99-100” på
tabell R1-27. Slå om ifall tärningen visar dessa resultat.
Undantagna denna regel är de pyar som är bosatta i Lim'alan vhic
Sunariye, vilka slår på tabellen för thism och kiriya.
Börd för thism och kiriya
Dessa två stammar har så lika samhällen att de båda använder tabell
A-19 för att avgöra börd. Även vissa pyar kan få slå på denna tabell
(pyar som är bosatta i Lim'alan vhic Sunariye). Thism har dock +5
på tärningsslaget.
Börd för sanari
Sanari har ingen motsvarighet till adel. Istället har de en rangord-
ning med ett antal kretsar. Alla sanarirollpersoner hamnar automa-
tiskt i den femte kretsen om inget annat sägs. Den fjärde kretsen
omfattar lärare och administratörer. Den tredje kretsen omfattar
kontrollapparaten i de olika sanaristäderna. Den andra kretsen om-
fattar det styrande skiktet i de olika städerna. Den första kretsen är
lika med Liljans råd i Haléa Teren och detta råds funktionärer. Slå
på tabell A-18 för att avgöra vilken krets rollpersonen tillhör.
Börd för léaram
Léaram har en sed som kallas ’theyn’, vilket är titeln på den som
är utsedd att ta över en post. En person som är theyn kan sägas
vara en slags ’ledarlärling’ under den sittande ledarens överinsyn.
Man kan också översätta titeln med ’arvinge’ men ’theyn’ in-
nebär mycket mer än så. Slå på tabell A-20 för att avgöra vad
som gäller för rollpersonen.
1T100 Börd för sanari
01-50 Fjärde kretsen. Rollpersonen har en viss position
i samhället, oftast som lärare eller
administratör. Öka Rykte med +5
51-80 Tredje kretsen. Rollpersonen har stort inflytande
i en sanari-stads kontrollapparat. Förodligen är
han samordnare av stadens affärer. Öka Rykte
med +10
81-95 Andra kretsen. Rollpersonen tillhör stadens sty-
rande råd. Öka Rykte med +15
96-100 Första kretsen. Rollpersonen är en av de tolv
linjeöverhuvudenas mest anförtrodda personer
och tillhör dennes stab. Öka Rykte med +20
Tabell A-18: Börd för sanari.
22
ALVER
1T100* Börd för thism och kiriya
01-25 Ädling. Rollpersonen tillhör alvernas ädlingar.
Öka Rykte med +4
26-45 Ädling. Rollpersonen tillhör ädlingarna och är
släkt med en furste och kan komma att ärva
dennes titel. Huruvida rollpersonen ärver titeln
beror på uppförande. Öka rykte med +6
46-55 Ädling. Rollpersonen tillhör ädlingarna, och är
släkt med en husfurst och kan komma att ärva
dennes titel. Huruvida rollpersonen ärver titeln
beror på hur väl han uppför sig. Öka Rykte
med +8
56-80 Låg furste. Rollpersonen är överhuvud för en
familj med visst inflytande. Omkring ett tiotal
ädlingar har svurit trohet till rollpersonen. Öka
Rykte med +10
81-95 Hög furste. Rollpersonen är överhuvud för en
familj med stort inflytande. Ett trettiotal ädlingar
har svurit trohet till rollpersonen. Öka Rykte
med +12
96-99 Låg husfurst. Rollpersonen är husfurst för ett av
de mindre husen inom stammen. Titeln mot-
svarar närmast en grevetitel bland människor. Öka
Rykte med +14
100-103 Hög husfurst. Rollpersonen är husfurst för ett av
de största husen, så stort att det snarast motsvarar
en hertigtitel bland människor. Öka Rykte med
+16
104 Autokratens familj, utan möjlighet att ärva pos-
ten som autokrat. Öka Rykte med +18
105 Autokratens familj och möjlig tronarvinge. Öka
Rykte med +20
* Thism har +5 på tärningsslaget.
Tabell A-19: Börd för thism och kiriya.
1T100 Börd för léaram
01-55 Mästare. Rollpersonen har fått en hederstitel
som erkännande för sin skicklighet inom sitt
gebit. Det behöver inte ha med krig att göra,
utan kan lika väl röra sig om hantverk, sång eller
musik. Öka Rykte med +1
56-80 Krigare. Rollpersonen har titeln krigare. Öka
Rykte med +3
81-90 Hövdingens theyn. Familjens överhuvud har
utsett rollpersonen till sin efterföljare. Öka
Rykte med +6
91-98 Hövding. Rollpersonen är överhuvud för en
familj. Hans röst gäller när husens familjer samlas
för rådslag. Öka Rykte med +9
99 Husfurstens theyn. Husfursten har utsett rollper-
sonen till sin efterföljare. Öka Rykte med +12
100 Husfurst. Rollpersonen är överhuvud för ett av
de 68 husen i Alarinn. Öka Rykte med +15
Tabell A-20: Börd för léaram.
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

Händelser
Pyar och léaram skall använda tabell R1-38 i Spelarens bok för att
se vilka händelser som drabbat dem. Övriga alver bör använda
A-21 nedan. Om man spelar en pyar som växt upp i Sunariskogen
- exempelvis i Lim'alan vhic Sunariye - kan man även använda den
tabellen. Då den alviska kulturen är vitt skild från den mänskliga blir
många av alternativen på tabell R1-38 i Spelarens bok missvisande.
Fyra resultat på händelsetabellen måste därför modifieras, nämligen
’3-4’, ’9-11’, ’15-16’, samt ’40-41’. Nya resultat för tabellerna
återfinns nedan, men spelledare och spelare bör fortfarande vara
uppmärksamma på att andra konstigheter kan inträffa. Man måste
alltid beredd att modifiera eller slå om.
3-4 Besvärlig lärling. Rollpersonen har av någon anledning ta-
git sig an en lärling som rollpersonen inte drar jämt med.
Emellertid är det inte det enklaste att avsluta mentorskapet
förrän lärlingen lärt sig något - i annat fall kan rollpersonen bli
betraktad som en dålig förebild.
9-11 Berömmelse. Rollpersonen är berömd och omsjungen för
något som hänt eller något som rollpersonen är duktig på. Höj
PER med ett (+1) och karaktärsdraget Rykte med +1T6.
Berömmelsen har dessutom gjort rollpersonen rik, slå därför ett
extraslag på tabellen för förmögenhet (R1-29 i Spelarens bok).
15-16 Livskamrat. Rollpersonen har funnit en livskamrat eller
älskare, med vilken rollpersonen har funnit tillfällig lindring un-
dan förbannelsen. Amor och Lojalitet bör slås med 2T6+6 spe-
cialiserat mot livskamraten. Förbannelse minskar med ett (-1).
Nackdelar
Även två resultat i nackdelstabellen (tabell R1-39 i Spelarens bok)
måste modifieras. Nedan beskrivs de tre resultat (’4’, ’88’ och ’97’)
som måste bytas ut:
4 Aktiv hårväxt. Rollpersonen är mycket kraftigt behårad över
hela kroppen och ansiktet. Rollpersonen liknar nästan mer en
hårig människa än en alv. Sänk rollpersonens PER med ett (-1).
Utstöttheten gör även att Förbannelse ökar med ett (+1)
88 Tappat minnet. Rollpersonens förflutna är höljt i dunkel.
Från vissa perioder minns han minnesglimtar men inget mer.
Antalet kontakter halveras och spelledaren kan besluta att tidi-
gare gjorda slag på familjetabellen ignoreras. Nackdelen är ett ut-
märkt tillfälle för spelledaren att senare i äventyret väva in
obehagliga överraskningar från rollpersonens förflutna.
Förbannelse minskar dock med tre (-3).
97 Ärkefiende. Rollpersonen har skaffat sig en ärkefiende. Det
kan antingen vara frågan om ett fiendskap eller ett krig. Slå ett
slag på kontakttabellen för att avgöra vilket yrke fienden har. Slå
sedan 1T100 för att avgöra hur grav fiendskapen är:
01-50 Rollpersonen har förolämpat någon. Det kan ex-
empelvis vara frågan om ett svartsjukedrama. Fiendskapet
utmynnar som mest i slagsmål.
51-90 Fienden är en individ med stora Resurser (2T6+6)
vilka han använder för att söka efter rollpersonen.

40-41 Kärleksdrama. Rollpersonen har haft en mycket olycklig 91-100 Krig. Fienden är inte bara ute efter rollperson-
kärlekshistoria. Rollpersonen är olycklig och har djupa känslor ens liv - han är ute efter hela dennes existens och för-
för den andra parten. Förbannelse ökar med ett (+1) modligen även familj, bekanta och heder. Fienden har
Resurser (2T6+6).

ALVISK HÄNDELSETABELL

D
enna tabell är specifikt avsedd som en händelsetabell för alver som levt i och runt
Sunariskogen. Den är främst anpassad för sanari, thism och kiriya och är konstruerad så att
den knyter samman till sunariskogens historia, händelser och väsen som lever där. Henéa
samt alver som lever utanför Sunari kan använda tabellen men får då vara beredda på att modifiera
eller slå om resultat. Slå 1T100 på tabellen. Thism, léaram, henéa och pyar får lägga till +10 på tärn-
ingsslaget Sanari får lägga till +20 på tärningsslaget. Kiriyas slag är omodifierade.
1-2 Du följde en vän på en vandring genom 5-6 Din mentor lärde dig att utvinna honung fått lära dig om världen utanför Sunari. Du får
Sunari och kom slutligen fram till den plats som från jättebinas bon och detta är något du fortsatt 1T6+2 enheter att placera på Geografi och en
omnämns som Den eviga grönskans dal. Du såg med. Du har lärt dig använda honung till både lämplig språkfärdighet.
många fantastiska ting, bland annat ett par en- mat, bak och alkoholtillverkning. Du får därför
11-12 Under ett besök i Klippskogen så fann du
hörningar som galopperade fram mellan träden. 1T6+4 enheter att placera på Matlagning,
en nedgång till en av vättegrottorna. Där inne
Sedan dess tycker du att du har varit ovanligt tur- Bryggare och Brännare. Du har så gott som alltid
under en sten hittade du ett flertal silverföremål,
sam. Öka din Tur med två (+2) och minska en burk eller näverask med honung med dig.
troligtvis från den plundrade bosättningen
Förbannelse med ett (-1).
7-8 En av dina vänner är en svärdsdansare och Asklunden. Då du inte har hittat någon ägare till
3-4 Du mötte en bard och speleman som levt en denne har lärt dig ett flertal vackra stridstekniker föremålen har du valt att behålla dem. Dessa
stor del av sitt liv nära Det sjungande vattenfall- som ser mycket imponerande ut. Du får 1T6+1 uppgår till ett värde av Ob2T6x300 silvermynt.
et och han lärde dig många nya sånger och enheter att placera på lämplig vapenfärdighet
13-14 I din barndom älskade du att klättra i träd
melodier. Du försökte sedan ta dig dit själv men samt 1T6+2 enheter att placera på Dans.
och trivdes bättre uppe bland grenarna än nere på
hittade aldrig till platsen utan återvände hem. Du Vänskapen till svärdsdansaren gör även att för-
jorden. Även i dessa dagar finner du stor tillfred-
får placera 1T6+1 på Sjunga och två (+2) en- bannelsen känns mindre tung att bära. Minska
ställelse att vara uppe bland gröna löv sdär vinden
heter på Överlevnad (på grund av din strapats- Förbannelse med ett (-1).
är frisk. Du får placera 1T6+4 enheter på Klättra
fyllda resa).
9-10 Du har lärt känna en person som är män- och Hoppa. Förbannelse minskas med ett (-1).
niska, dvärg, missla eller tirak. Av denne har du

23
ALVISKA ROLLPERSONER
15-16 Du har lämnat ditt hem och begett dig ut
på en resa i de mänskliga rikena. Resan var myc-
ket lärorik och du får placera 1T6+4 enheter på
Geografi, Kulturkännedom samt ett valfritt
människospråk.
17-18 Under högtiden ”De vita fjädrarnas dag”
deltog du i en tävling där du utklassade alla mot-
ståndare. Du har därför fått ett rykte om att vara
mycket skicklig inom just den tävlingens område
och många minns dig och din seger. Öka rykte
med två (+2) och placera 1T6+1 enheter på en
färdighet som har med tävlingen att göra.
Exempelvis: Akrobatik, Dansa, Kasta, Rida,
Musik, Jakt, Sjunga eller Båge.
19-20 Någon av dina släktingar eller vänner är
försvunnen sedan en tid. Det finns misstankar att
denne har kidnappats och sålts som slav i
Västlanden. Du har frågat runt bland allehanda
pack, slödder och avskum i närmaste män-
niskostad och fått upp en del spår. Du får
Ob1T6+2 enheter att lägga på Skumraskaffärer
och ett lämpligt människospråk <Språk>. Du får
dessutom slå ett slag på tabellen för kontakter
efter dina utfrågningar och med denne har du en
affärsmässig relation. Anteckna även en försvun-
nen Släkting eller God vän som kontakt.
21-23 Du vandrade efter Sorgens väg till minne
av dina förfäder som efter det fjärde krigets slut
drev in sina svärd i trädens stammar. Du fylldes
av insikt i livets förgänglighet och tidens gång.
Höj både Psyke och Förbannelse med ett (+1).
24-26 Då du övernattade i en mindre bosättning
nära det Urgröpta trädet blev den anfallen av
förvridna varelser som sades tillhöra Skuggfolket.
Dessa blev slutligen bortdrivna men du bär
alltjämt ett ärr efter överfallet. Du får två enheter
(+2) att placera på Stridsvana.
27-29 Du har som en hyllning till den förlorade
staden ”Brända åsen” (som du antingen själv sett
eller bara hört beskrivits) komponerat en sång
som spritt sig bland ditt folk. När folk får veta
vem du är ber de dig ofta att sjunga sången. Ditt
rykte ökar med två (+2). Placera 1T6+4 enheter
på Sjunga och Musik.
30 När du var vid Aralionberget mötte du en
snövit drake. Den landade framför dig och dess
närvaro bländade ditt sinne. Den förklarade att
du inte hade tillträde till berget och lyfte sedan
till himlen med väldiga vingslag. Sedan dess har
du varit fascinerad av drakar och historierna om
dessa. Placera 1T6+2 enheter på Ockultism med
specialiseringen ”Drakar”.
31-33 När du var ung försökte du att visa dig
modig genom att övernatta i ruinerna av Gråtens
stad. Du har blott minnesfragment över de fasor
du vittnade men dessa håller dig många gånger
vaken på nätterna. Du får 1T6+2 enheter att höja
Ockultism. Minska din Viljestyrka med ett (-1).
34-36 Du har deltagit i en strid eller jakt som
gick fel och du blev allvarligt sårad. Din kropp
täcks av vita ärr efter händelsen och hos krigare
som thism (eller henéa) så ses dessa som im-
ponerande och du har många gånger fått berätta
hur det gick till då du fick ärren. Du får två (+2)
enheter att placera på Berättarkonst och två en-
heter (+2) att placera på Stridsvana.
37-39 Du har en inåtvänd släkting som alla
förväntar sig att du ska ta hand om. Kanske har
den inåtvända inga andra anförvanter kvar; de
har alla försvunnit med tiden. I vilket fall har du
en tillbakadragen och tystlåten släkting som kon-
takt, men han/hon kan åtminstone då och då
hjälpa till genom att dela med sig av alla kun-
skaper han/hon samlat på sig genom seklerna.
40-42 Efter att ha blivit medlockad av en grupp
vänner så begav ni er upp på en resa i
Kelenibergen för att få syn på heavédrakarna.
Tyvärr fick de syn på er först. Din närmaste vän
blev överfallen och söndersliten av deras käftar.
Du och de andra flydde och kom undan men i
ditt bröst bor alltjämt en stor saknad efter din för-
lorade kamrat. Placera 1T6+2 enheter på Över-
levnad och öka Förbannelse med två (+2).
43-46 Under en resa då du och ditt sällskap tvin-
gades resa i all hast valde ni att ta en genväg
genom området Svarttörne. Ni hörde ljudet av
både hyggelmonster och andra bestar men er
guide ledde er igenom och du lyckades snappa
upp lite av hans kunskaper. Placera 1T6+1 en-
heter på Överlevnad.
47-49 Du har förlorat ett antal av dina släktingar
som var på resa i närheten av Vindens kullar.
Många tror att dina släktingar blev dräpta av tirak-
erna i Svarta månens hord. Öka karaktärsdraget
Aggression med två +2 med specialiseringen
’Tiraker'. Öka Förbannelse med två (+2).
50-52 Du har provat på att röka alvgräs och nu
har du svårt att vara utan den lugnande drogen.
Ditt alvgräsberoende kan vara något du är helt
öppen med eller håller hemligt. Hur som helst
har du så gott som alltid en pung med det
torkade gräset med dig och skulle du bli utan den
blir du både nervös och irriterad. Minska karak-
tärsdraget Aggression med två (-2). Öka
färdigheten Växtlära med 1T6+1 enheter. Blir
du utan alvgräset en längre tid ökar dock din
Aggression med fyra (+4) till dess att du blivit
helt fri från drogens grepp (efter cirka en månad).
53-55 Du träffade en person som kom att bli din
livskamrat. Ni hade ett underbart förhållande där
tiden tycktes rinna förbi utan den minsta in-
verkan på era själar. Men ödet log inte åt ert håll
och din livskamrat dog. Dennes aska spreds för
vinden och där bålet brann växer nu vita
skogsstjärnor som en symbol för eran kärlek. Ditt
hjärta är nu tyngt. Minska Amor med två (-2)
och öka Förbannelse med fyra (+4).
24
ALVER
56-57 Under en av dina färder genom skogen
mötte du en samling skogstroll. Ett av de min-
dre trollen hade fallit ned i en klippskreva och
kunde inte komma upp. Med hjälp av ditt in-
tellekt, ditt mod eller kanske din utrustning (ex-
empelvis ett långt rep) så lyckades du hjälpa upp
trollet. Du är nu sedd som trollens vän och de
anser sig vara skyldiga dig en tjänst som du kan
inkräva när du önskar.
58 Den fruktansvärda hydran, Pawaghilir, som
hemsöker skogen anföll dig och det sällskap du
färdades med och du blev allvarligt sårad. Öka
din Stridsvana med två enheter (+2) men de
skador som tillfogades dig gör att din Tålighet
minskar med två (-2).
59-62 Du har blivit ertappad med att bryta mot
en av de fem lagarna. Detta har gjort att dina
vänner officiellt tagit avstånd från dig och mån-
ga suckar och skakar på huvudet då du går förbi.
Du får öka ditt rykte med två (+2) med specialis-
eringen ’Lagbrytare’. Utstöttheten ökar
Förbannelse med två (+2). Du får dock 1T6+1
enheter att placera på en färdighet som kan kop-
plas till brottet.
63-66 Du har fått en valdur som gåva. Den lilla
hundliknande varelsen som inte var mer än en
valp när du fick den har nu vuxit upp och
fungerar som vakthund och sällskapsdjur. Du får
1T6+1 enheter att höja Djurträning. Valduren
kan dessutom 1T6+1 olika trick.
67-71 Vid högtiden Skymningstimmen har dina
återberättanden av sagor, myter och legender
blivit mycket uppskattade. Du får placera 1T6+2
enheter på Berättarkonst och öka din Bildning
med två (+2). Du har dessutom fått många vän-
ner och känner dig uppskattad. Förbannelse
minskar med ett (-1).
72-75 Du har räddat livet eller hedern hos en
person som återgäldade dig med en gåva. Välj ett
lämpligt föremål; exempelvis en serinebåge från
Vita staden (se sidan 153), ett mästersmitt
Lyfalisvärd eller ovanliga magiska skrifter.
76-80 Du hade ett kort och passionerat förhål-
lande som sedan tog slut plötsligt. Det resulter-
ade dock i ett barn som är 2T6 år gammalt och
som är i din vård. Förbannelse ökar med ett (+1).
81-85 Du har fått ärva en stor samling kartor
som visar världen bortom Sunari. Du får
Ob1T6+3 enheter att placera på Geografi.
86-89 Du är ättling till en mytomspunnen alv av
din stam. Det kan vara en skicklig vapenmästare,
en magiker, sångare och liknande. Din mytom-
spunne förfader har utfört en mängd stordåd och
enligt de som minns honom eller henne så är du
mycket lik denne. Du får höja ditt rykte med två
(+2) specialiserat mot ’Känd förfader’. Folk har
mycket höga förväntningar på dig och förutsät-
ter att du kommer utföra någon typ av stordåd.
ALVER
90-92 Det har framkommit att du hade ett
tvillingsyskon som var dött vid födseln. Detta
anses vara ett mycket dåligt omen. Dålig karma
förföljer dig, minska Tur med två (-2), Men nå-
gon mystisk kraft tycks ändå vara med dig. Höj
därför din Qadosh med fyra (+4). Om du är
henéa har du fått din döda tvillings själ lagrad i en
fetisch, vilket på sätt och vis gjort er kompletta
igen - du slipper minska din Tur, men får ändå
Qadosh-bonusen, samt en fetisch som föremål,
med en ande av tredje rangen.
93-95 För inte så länge sedan träffade du en alv
som du blev djupt förälskad i och du trodde att
du funnit ditt livs kärlek. Efter en hektisk och in-
tim tid fann du att dina känslor svalnade. Det
skedde plötsligt och ert förhållande föll samman.
Alven du älskade tog mycket illa vid sig och är
numer i det närmaste inåtvänd, sin ringa ålder till
trots. Du skäms mycket över att du lät dina
känslor rusa iväg och har svurit att bli disciplin-
erad så att du inte orsakar mer lidande. Öka ditt
Psyke med två (+2). En del alver talar illa om dig
bakom din rygg. Öka Förbannelse med ett (+1).
96-100 Du är känd för att alltid vara en av de
bäst klädda på alla sammankomster och du tycks
alltid lukta gott och vara ren och prydlig. Du får
öka din Personlighet med två (+2) och har 3
stycken A-val som endast får användas på olika
typer av kläder. Däremot så har du kommit att
bli en aning fåfäng och alla slag att motstå
Övertala är för dig en nivå svårare (+Ob1T6)
om övertalningen är i form av smicker.
101 Under det femte stora kriget när staden
Törnesorgen var belägrad så valde några av dina
förfäder att modigt ta sina liv tillsammans med
alla andra invånare i staden för att inte ge dvär-
garna nöjet till segern. Du är själv mycket im-
ponerad över dina förfäders mod även om du
plågas över deras tragiska slut. Öka Viljestyrka
och Förbannelse med två (+2).
102 Under en tid hade du ett förhållande med en
kurtisan vilken lärde dig många njutbara ting. Du
får 1T6+1 enheter att placera färdigheten
Förföra. Förbannelse minskas med ett (-1). Du
har dessutom en burk med fyra doser Girjiextrakt
som du fick som avskedsgåva.
103 Du har varit i närheten av Svarta Tornen. Är
du av Sunaris stam var besöket mest troligt för att
få kunskap och är du av thisms stam för att få lite
övning gentemot den hord med kuradis som
håller till däromkring. Du får därför 1T6+2 en-
heter att antingen placera på Historia &
Ockultism eller Båge & Smyga.
104 En dag då du övade på ditt bågskytte lyck-
ades du med ett perfekt skott fälla en soltrana
vilket ses som en handling som bringar mycket
otur. Du får placera två (+2) enheter på
färdigheten Båge men däremot minska din Tur
med två (-2).
105 När du var och besökte en släkting i en
bosättning utanför de stora städerna blev denne
anfallen av tiraker från Den svarta månens hord.
Du kämpade dock tappert emot dem och lyck-
ades egenhändigt besegra ett flertal tirakkrigare
och ses nu som en hjälte. Öka ditt Rykte och din
Stridsvana med två (+2). Du får dessutom plac-
era 1T6+2 enheter på en valfri Vapenfärdighet
eller färdigheterna Alstra och Besvärjelse (om du
brukar offensiv magi).
106 Ett rykte har spridits om att du skulle vara
halvblod vilket får många inom stammen att se
på dig med ogillande. Oavsett om det är sant
eller inte kommer du att ha en nivå svårare
(+Ob1T6) i alla sociala situationer där detta kan
ha relevans. Öka Förbannelse med två (+2). Din
utstötthet har dock väckt en benhård beslut-
samhet inom dig. Öka Viljestyrka med två (+2).
107 Du anser dig vara av rent och friskt blod och
föraktar alla typer av halvblod och svaga folkslag.
Du har svårt att lita på sådana personer och att
inte komma med nedsättande kommentarer. I
alla sociala situationer där du försöker göra ett
gott intryck inför dessa folkslag och personer har
du en nivå svårare (+Ob1T6) på alla tärningsslag.
Du får två enheter (+2) att placera på Övertala
med specialiseringen ’Dolda förolämpningar’.
108 Din mentor såg till att du fick dinera med en
av medlemmarna av Liljans råd. Under denna
måltid insåg du vikten av etikett. Du har sedan
dess studerat alla gamla regler och sedvänjor så att
du aldrig skall känna dig bortkommen. Du får
placera 1T6+2 enheter på färdigheten Etikett
och öka din Lojalitet med två (+2) och specialis-
era denna på ‘Liljans råd’.
109 Du blev utmanad på duell; antingen medelst
vapen, magi eller någon retorisk färdighet. Du
gick segrande ur denna utmaning och får 1T6+1
enheter att placera på lämplig färdighet kopplad
till duellen.
110 En fattig kiriyaalv har trätt i tjänst hos dig för
att återgälda en skuld, och är praktiskt taget liv-
egen. Det är upp till dig och spelledaren att
avgöra mer specifikt vem tjänaren är och vilken
slags relation ni har.
111 Du följde med din Mentor till ”Spegelsjön
” och under hans övervakning studerade ni sjöns
mysterier. Tiden vid den stilla ytan gav dig en in-
sikt i magins mysterier. Placera 1T6+2 enheter
på Magiförnimmelse och öka din Bildning med
två (+2)
112 Du blev satt till att medla i en mindre fejd
mellan medlemmar av två andra linjer (slå två
gånger på tabell A-9 för att se vilka). Du var noga
påläst om de gamla lagarna och båda linjerna blev
mycket nöjda med utgången. Öka ditt rykte och
din bildning med två (+2). Du får dessutom plac-
era 1T6+4 enheter på färdigheterna Lagkunskap
och Övertala.
25
ALVISKA ROLLPERSONER
113 Du har en stor uggleliknande thelatin som
husdjur. Denna fågel är mycket intelligent och
med den kan du skicka bud och bli varnad om
någon närmar sig dig. Du får 1T6+1 enheter att
placera på Djurträning.
114 En av dina närmaste vänner har ”försvun-
nit”. Innan hans försvinnande så berättade han att
han nystade i hemligheter i sanaris innersta kret-
sar. Du är säker på att hans försvinnande inte är
en tillfällighet och har nu blivit mer vaksam. Du
får placera 1T6+2 enheter på färdigheten Speja.
Öka Förbannelse med två (+2).
115 Många timmar har du studerat i familjens
bibliotek. Du får öka din Bildning med två (+2)
och placera ut 1T6+4 enheter på valfria kun-
skapsfärdigheter.
116 Du har många gånger dragits in i heta de-
batter gällande sanaris politik. I en av dessa
förnedrade du en motståndare och fick honom
att helt tappa fattningen. Slå ett slag på tabell A-
9 för att se vilken linje han tillhör och anteckna
denne som en fiende. Du får placera 1T6+2 en-
heter på färdigheten Övertala och öka
Personlighet med ett (+2).
117 Du har deltagit i en expedition till en mytol-
ogisk och magisk plats. När du var där skedde det
en magisk influx och sedan dess har du drabbats
av en mindre verklighetsabnorm förändring. Se
sidan 141 i Spelledarens guide för mer information
om detta. Vilken aspekt och hur den artar sig är
upp till dig och spelledaren. Din Qadosh minskar
med fem (-5) men du fick magisk insikt under
influxen och får placera 1T6+4 enheter på
magiska färdigheter.
118 Sviterna efter ett misslyckat giftmord har gett
dig darrningar, ryckningar eller muskelstelhet.
Din Rörlighet minskar med två (-2). Du får
dock en nivå lättare (-Ob1T6) på alla mot-
ståndsslag mot gifter i fortsättningen. Du har
även passat på att lära dig en del om gifter. Höj
Växtlära med 1T6+2 enheter med specialiserin-
gen ’giftiga växter’.
119 Du har genom din forskning och dina
studier lärt känna en person från en annan kultur.
Slå ett slag på tabellen för kontakter R1-58.
Anteckna kontakten som affärsmässig relation.
Du får 1T6+1 enheter att placera på färdigheten
Kulturkännedom.
Tabell A-21: Alvisk Händelsetabell
120 Då din far och mor var lite väl nära släkt
med varandra har du drabbats av effekterna av
inavel. I ditt fall har du blivit känslig mot solljus,
du är blek som vinterns första snö. Du får
Ob1T6 Smärta per timme som du är exponer-
ad i direkt solljus. Dina stamfränder finner dock
din bleka hy väldigt vackert och du får därför en
nivå lättare (-Ob1T6) på förföra gentemot andra
alver (samt cirefalier vilka har en särskild
läggning för albinos).
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

HENÈAS SJÄLSBAND
lla henéa ingår ett själsband med en ande. Själsbandet finns i två typer: dels det ’vanliga’ och

A dels ett djupare. Det vanliga själsbandet innebär att personen har fått reda på vad dennes ande
är för något och medelst ett brännmärke eller en tatuering fått bandet bekräftat. Detta band
känns av anden i djuret och djuret anfaller aldrig alven. Det är också ett tecken på att man är accepter-
ad av henéa. Visar man upp tecknet på bandet kan man utan risk gå genom henéas skogar. Henéa
måste alltid slå 1T100 på tabellen nedan för att ta reda på sitt själsband.

1-4 Chorna'i (oxe) associeras med arbetsam.
Jordbruk och Marsch är lättlärda.
5-7 Fenet (bäver) associeras med skapar-
glädje. Timmerman och Träsnidare lättlärda.
8-12 Ha (uggla) associeras med vishet.
Kulturkännedom och Historia samt alla
Språkfärdigheter lättlärda.
13-16 Hene'i (hjort) associeras med snabb-
het. Förflyttning ökar med två (+2).
17-20 Ilini (näktergal) associeras med sång.
Musik och Sjunga är lättlärda.
21-24 Kiy'a (katt) associeras med
Tabell A-22: Henéas själsband.
33-36 Nar'ai (kanin) associeras med
fruktbarhet. Alla slag för fruktsamhet en
nivå enklare (-Ob1T6).
37-40 Njalt'lai (falken) associeras med
kvickhet och ett skarpt öga. Förflyttning
ökar med två (+2) och Speja är lättlärd.
41-44 Nurute (räv) associeras med illusio-
ner. Rollpersonen får en nivå enklare
(-Ob1T6) att se igenom illusioner.
45-48 Raka (varg) associeras med flockjakt
och ledarskap. Jakt och Ledarskap lättlärda.
49-52 Renni (sparv) associeras med preci-
sion. Båge och Slunga är lättlärda.
69-72 Timbi (spindeln) associeras med spå-
dom och det ockulta. Andeförnimmelse
och Spådom är lättlärda.
73-76 Tomon (häst) associeras med uthål-
lighet. Marsch och Rida lättlärda.
77-80 Tsuso (orm) associeras med lömsk-
het. Skådespel och Övertala är lättlärda.
81-84 Uruk (björn) associeras med överlev-
nad. Överlevnad och Ledarskap lättlärda.
85-88 Vulmka (igelkotte) associeras med
försvar. Överlevnad och Undvika är lätt-
lärda.

Självständighet. Det blir en nivå enklare
(-Ob1T6) att motstå Övertala och Förföra.
25-28 Ma'lai (fladdermus) associeras med
natten och mörker. Färdigheterna Speja och
Gömma är lättlärda.
29-32 Mari'ye (lokatt) associeras med vinter
och snö. Färdigheterna Skidor och
Skridskor är lättlärda. Alla TÅL-slag för
nedkylning två nivåer lättare (-Ob2T6).
89-92 Yem'nai (utter) associeras med vat-
53-56 Sena (hök) associeras med skarpsynt- ten. Simma, Sjömannaskap och Fiske är
het. Söka och Speja är lättlärda. lättlärda.
57-60 Sumet'ye (ekorre) associeras med 93-100 Nan'chake. Välj en av de sexton
vighet. Hoppa och Klättra är lättlärda. Nan'chake, eller slå ett slag på tabell A-23.
61-64 Tacena (örn) associeras med andlig-
het. Filosofi och Ockultism är lättlärda.
65-68 Taki (kråka) associeras med hämnd.
Dolk och Kastkniv lättlärda.

Djupt själsband
Alla henéa har ett själsband som de slår fram på tabell A-22. En del
av dem har dock ett djupt själsband. Detta innebär att djurets ande 1T100 Nan'chake
delvis tar sin boning i personen och hjälper denne med vissa kun- 01 06 Hen'aiy (friheten)
skaper. Personen får en eller ett par färdigheter som associeras med 07 12 Katsani (åskan)
andens egenskaper (se tabellen) som lättlärda. Ibland kan det i ställ- 13 18 Teshena (blixten)
et vara frågan om en speciell situation som blir enklare. Alla rollper- 19 25 Lati (regnet)
soner som är henéa anses ha djupa själsband. Men vill man slå fram 26 31 Yenetai (vinden)
detta skall man slå ett svårt slag (Ob4T6) mot Psyke. Lyckas det 32 37 Sasanni (molnen)
slaget anses själsbandet vara djupt. Observera att de regeltekniska 38 43 Laya (havet)
fördelarna bara gäller vid djupare själsband. För vanliga själsband 44 50 Tilia (himlen)
finns inga direkta regeltekniska fördelar. 51 56 Varak (marken)
57 62 Rech'el (berget)
63 68 Lasai (elden)
Nan'chake 69 75 Rakni'ye (jakten)
Att få ett själsband till en nan'chake kan tyckas vara tämligen 76 81 Tevela (månen)
meningslöst. Så är inte fallet eftersom henéa anser att nan'chake står 82 87 Halena (solen)
över allt annat. Nan'chake hjälper ofta till på de mest förunderliga sätt 88 93 Ela (våren)
- till exempel kan Lasai (eldens ande) hjälpa till med en lagom brasa 94 100 Kiy'na (vintern)
då en sådan är livsnödvändig. Hen'aiy (frihetens ande) kan se till att Tabell A-23: Speciella själsband till Nan'chake. Spelledaren måste från
repen som binder en rollperson ramlar av och liknande saker. fall till fall bestämma hur interventionen sker.
Regeltekniskt fungerar det som gudomlig intervention (se
Spelledarens guide på sida 149 för detaljer). Det är upp till
spelledaren att bestämma exakt hur interventionen sker. En person
som har ett själsband till en nan'chake får +10 i Qadosh från början.

26
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

YRKEN

A
lver har inte alltid samma yrken som människor. Naturligtvis finns det yrken som både alver
och människor har, men det finns också några som är unika för endera folket. Till exempel
finns det inga mänskliga liljegardister eller molnryttare, och man hör ytterligt sällan talas om
alviska tjuvar och skurkar. Nedan följer en genomgång av lämpliga yrken för alver.

Läkare: Yrket som läkare är mycket vördat bland alver. Alla

Alver och regelbokens yrken samhällen har någon form av läkaryrke. Dessa är oftast helare eller
Andebesvärjare: Schamaner och medicinmän förekommer enbart motsvarande apotekare. Fler vetenskapliga underyrken förekommer
hos henéa. Medier förekommer inte alls. hos thism, kiriya, pyar och sanari. Alla alviska läkare får lära sig
Sjunga (denna färdighet räknas som en yrkesfärdighet för en alvisk
Bonde: Det är relativt ont om alviska bönder. De är vanligast hos
läkare).
kiriya och léaram, då oftast som jordbrukare eller boskapsskötare. I
Sunari används vanligen en magisk odlingsteknik som gör områden Lärd: Generellt sett kan man säga att de sanari som inte är magik-
mellan träden bördiga samt gör att det till och med går att odla uppe er är lärda. Lärda är ovanliga hos thism och kiriya och obefintliga
i träden. Dessa odlingar är det främst thism som har hand om. Pyar hos henéa. Det finns alviska lärda hos både pyar och léaram.
är oftare hantverkare och köpmän, men det finns pyar-bönder.
Lösdrivare: Det finns inga alviska lösdrivare förutom en och an-
Varken sanari eller henéa har några bönder överhuvud taget.
nan alv som stötts ut av samhället och håller på att bli
Brottsling: Alviska brottslingar är mycket ovanliga inåtvänd ute i den mänskliga kulturen. Dessa ty-
men om det skulle förekomma så är det hos kiriya nar dock snabbt bort.
och pyar och det är då främst underyrket spelare
Magiker: Förutom sanari, där många är
som är aktuellt.
magiker, är magikeryrket ovanligt hos alver.
Felyanashon nodinaé: Dessa alviska krigaryrken Thism har dem knappt alls, henéa har dem
förekommer endast hos alverna och är således van- inte över huvud taget, och magiker-
liga, i synnerhet inom thism. frekvensen hos de övriga tre stammar-
na är lägre än hos människor. En och
Hantverkare: Hantverkare förekommer i
annan thism eller kiriya kan ibland
alla stammar men skiljer sig mycket åt, allt
tas upp som magikerlärling hos sa-
från henéas enkla ben- och skinnar-
nari. Det finns också en och annan
beten till sanaris konstformer. Hos sa-
druidmagiker hos léaram (se mer
nari lär man sig vanligen
om detta yrke i boken Religioner:
hantverksfärdigheter vid sidan av sitt
Gudarnas kamp). Det finns även
vanliga yrke.
pyarmagiker, men även här är
Kock: Pyaralver är uppskattade i frekvensen låg.
människosamhällena då deras exotiska
Nomad: Henéa är nästan alltid
alviska matkultur står högt i rang där.
nomader, oftast nomadjägare.
Inom den sanariska alliansen är det allt
Vissa av léarams hus, särskilt de
som oftast kiriya som fungerar som
som lever i Alarinns bergstrakter,
kockar då deras sinne för estetisk per-
tvingas leva som boskapsdrivare.
fektion även kan tillämpas på mat-
Övriga stammar har inget no-
lagningskonsten.
madiskt liv, utan håller sig vid en
Köpman: Detta är i synnerhet vanligt plats. Alviska isjägare och barbarkri-
hos pyar som har en lång tradition med gare har man inte hört talas om.
sina handelshus ute i människornas
Prostituerad: Den typ av pros-
värld. Men det finns även hos kiriya
tituerade som förekommer i de
och till och med hos vissa thism även
mänskliga rikena finns så gott som
om det är mycket ovanligt.
inte alls i de alviska samhällena.
Lejd krigare: Vapenmästare är ett gan- Däremot finns det kurtisaner och
ska vanligt underyrke hos kiriya, thism konkubiner i de högre delarna av den
och léaram. Hos pyar är hela yrkesgruppen ungefär lika sanariska alliansen men många gånger är deras specialiseringar inte
vanlig som hos människor, kanske något ovanligare. Henéa har in- inriktade på det sexuella (även om det kan vara det) utan på andra
gen motsvarighet till yrket. Endast på grund av tvång väljer alver att typer av njutningar. Förutom dessa förkommer det att alver som
bli gladiatorer. Lönnmördare borde inte finnas med tanke på ”lagen tagits tillfånga hålls som sexslavar i Mûhad.
om liv” men det finns rykten om att lönnmördare existerar inom
Rackare: Det är väldigt ovanligt med alviska rackare och förekom-
sanari och till och med hos thism. Detta är dock i yttersta hemlighet.
mer det så är det uteslutande hos léaram.
Prisjägare är mycket ovanliga, men det finns ett par dokumenter-
ade exempel på alver som har detta yrke.

27
ALVISKA ROLLPERSONER
Riddare: Det finns inga riddare inom de alviska samhällena; däre-
mot händer det att pyar och i undantagsfall även léaram dubbas till
riddare inom de mänskliga rikena.
Rövare: Det finns inte några alviska rövare.
Sjöman: Alviska sjömän är ovanliga. Pyar har den största andelen
sjömän, ofta anställda av pyars handelshus. Léaram är också sjömän,
huvudsakligen fiskare.
Skurk: Förutom ett antal boskapstjuvar hos léaram och vilda flockar
med henéa som plockar på sig det de kan så finns det inga skurkar
bland alverna. Léaram ägnar sig mestadels åt boskapsstöld och det-
ta är relativt vanligt förekommande under tider av svält och nöd.
Soldat: Det finns inga ”professionella” soldater hos léaram eller
henéa - däremot lär sig de flesta att hantera ett vapen och ingår ofta
i någon slags folkmilis. Pyaralver kan ibland få för sig att göra sol-
datkarriär. Detta sker i så fall alltid i det lokala rikets krigsmakt och
alven blir då en soldat bland alla andra. Av förståeliga skäl är under-
yrket veteran ganska vanligt bland alver. För sanariska alliansen - se
felyanashon nodinaé på sida 75 i Spelarens bok.
Sändebud: Då kiriya har en god förmåga att ställa sig in hos sin
omgivning är det oftast alver av denna stam som fungerar som
den sanariska alliansens sändebud. Men vid viktiga frågor sänds
sanariska emissarier ut eftersom dessa har befogenheten bakom
det de säger. Inom människosamhällena förekommer det även att
pyar anlitas som kunskapare; ”det alviska ögat” komplicerar dock
detta yrkesval.
Troende: På grund av att alver är agnostiskt lagda så är troende
ovanliga bland alverfolket. Huvudsakligen förekommer dessa hos
pyar, där alver ibland går i kloster för en främmande religion.
Léaram har visserligen troende, men dessa yttrar sig oftare som
druider. Henéa är också troende, men deras tro leds av andebesvär-
jare, se ovan. Huvudsakligen blir troende alver munkar eller nun-
Alvisk startutrustning
Nedan följer ett antal nya val som alver kan välja som start-
utrustning. Observera att på vissa av föremålen finns det
krav på vilken stam man måste tillhöra.
Hemlighet (D-val): Endast sanari. Alven har fått insikt i
en av de många hemligheter som finns inom alvernas
samhälle. Denna hemlighet kan alven använda som politisk
hävstång eller som handelsvara. Exakt vilken hemligheten
är får spelaren och spelledaren komma fram till och om
spelledaren finner detta val olämpligt bör spelaren avstå från
det. Huvudsaken är att hemligheten går att använda i spel
på något sätt.
Hållhake (D-val): Endast sanari. Alven har en hållhake på
en person. Det kan vara en skuld som skall återbetalas, en
hemlighet som inte får komma ut eller något liknande.
Spelaren kan aktivera hållhaken när denne önskar på en
spelledarperson (eller på en annan spelare måhända). När
väl hållhaken är aktiverad är den utspelad men den finns
fortfarande kvar på personen i fråga. Observera att
spelledaren har vetorätt om det är rimligt eller ej. Likaså bör
28
ALVER
nor. De blir sällan prästvigda och yrken som inkvisitör, krigarpräst
eller missionär är mycket ovanliga.
Underhållare: De flesta alviska underhållare är av kiriyas, pyars och
léarams stammar. Hos léaram är underyrket bard vanligast, en kom-
bination av trubadur och sagoberättare. Samtidigt är det en ganska
jämn fördelning av underyrkena hos pyar och kiriya.
Vildmarksman: De flesta henéa är jägare men man finner även
gott om jägare bland thism och kiriya. Många thism och léaram tar
ofta värvning som stigfinnare eller vägvisare. Skogshuggare är det
dock ont om.
Ädling: Ädlingar, särskilt i formen av aristokrater, rumlare och väl-
lustingar, är vanligast bland thism. Pyar har flera adlade familjer
inom stammen. Dessa adlade pyar faller mestadels in under under-
yrket vandrande riddare eller aristokrat.
Högre livsprinciper & yrken
Alver har vanligen en livsprincip som de följer. Dessa håller
dem fokuserade och tvingar undan förbannelsen. När man
väljer yrke kan det vara lämpligt att fundera på vilken (om
någon) av livsprinciperna man kommer följa och hur det-
ta påverkar ens yrkesliv. En underhållare som har ’perfek-
tion’ skiljer sig säkerligen mycket i sitt utövande från en
som har ’glädje’ eller ’dröm’ som livsprincip. Läs mer om
de högre livsprinciperna på sidan 61.
man komma ihåg att personer med hållhakar på sig kan bli
desperata och detta kan i sig vara riskabelt om de blir våld-
samma.
Kongelat (D-val): Endast sanari. Alven har fyra (4) styck-
en kongelerade filament av valfri aspekt.
Vapen/Rustning av hög kvalitet (+2/+4) (X-val):
Alverna är kända för sin smideskonst och skickliga
hantverkare och deras vapen håller mycket hög kvalité.
Man kan via detta val köpa till speciella egenskaper till ett
vapen. Vill man köpa en egenskap kostar det två (+2) X-
val. Vill man köpa två egenskaper kostar det fyra (+4) X-
val. Observera att man även måste betala för vapen, så för
att köpa ett enhandat närstridsvapen med två egenskaper
betalar man 5 X-val. För information om vilka val som
finns se Spelarens bok sidan 222.
Örter (D-val): Alven får välja fem (5) doser valfria örter
från sidan 90 i Spelledarens Guide.
ALVER ALVISKA ROLLPERSONER

Skarpskytt (alviskt yrke)

Den sanariska alliansens skogar patrulleras regelbundet av mycket
skickliga militära bågskytteförband, så kallade Ovadisheneda'an
finin. Översatt från felya så blir detta ungefär ”bågskyttar som träf-
far sina mål” eller som de vanligtvis kallas av de andra folken:
Skarpskyttar. Dessa modiga män och kvinnor har i uppgift att fram-
för allt se till att inga fientliga individer tränger in på alvernas mark.
Framgångsslag: PSY, RÖR, SYN
Fällmästare: Dessa personer är ofta väldigt skickliga på att snabbt
Yrkesfärdigheter: (70|90|120) enheter: Djurlära,
och effektivt upprätta fällor för skarpskyttarnas tilltänkta mål. Det
Geografi, Gömma, Klättra, Krigföring, Marsch,
kan handla om till exempel fallgropar eller olika repanordningar.
Ovadi sodori'ev*, Piltillverkare, Rida, Smyga,
Fällmästaren är även duktig på att planera överfall och att välja rätt
Speja, Spåra, Undvika, <Vapenfärdighet>,
plats för detta och rådfrågas ofta i sådana situationer.
Väderkännedom, Överlevnad.
Spjutbärare: Även om skarpskyttarna främst är en bågskyttestyrka
* Om boken Vapenmästaren ej innehas så kan
så finns det situationer och terräng då närstridsvapen kan vara nöd-
denna stridskonst bytas mot vapenfärdigheten
vändiga. Spjutbärarna (de kallas så även om de bär någon annan
Båge istället.
form av närstridsvapen) är de enda som kan tänkas bära någon form
av lättare rustning. Specialfärdigheter: (2T6+3) enheter att höja Stridsvana.
Prickskytt: Prickskyttens uppgift är att ta ut svåråtkomliga och vik- Valfria färdigheter: (30|50| 60) enheter
tiga mål i fiendestyrkan. Ofta är dessa enormt skickliga på att hantera
Startkapital: (5|15|30) Ð Ob2T6 sunuvai.
sin båge så att de kan träffa även på långt håll. Yrket kräver även en
god förmåga att kunna hålla sig gömd och även en hel del tålamod Startutrustning: (1|2|3) st A-val, (1|2|3) st B-val,
att invänta det rätta ögonblicket. (0|1|1) st C-val, (2|5|7) st X-val.
Skogens röst: Denna individ är den som har bäst insikt i skogen, Kontakter: (0|1|2) kontakter.
hur den fungerar och hur den ser ut. Den känner till alla vadställen,
skrevor, fallna träd och hemliga passager. Likaså är de väl förtrogna Övrigt: En framgångsrik karriär innebär att rollpersonen
med alla skogens olika varelser och växter. Ofta är skogens röst en räknas som en av stridsledarna för sitt jaktlag.
av de äldre alverna som vet precis vad man kan leva på och var man
kan hitta skydd för natten. Skogens röst fungerar även oftast som
spårare då de är mästare på varseblivning i skogen. Varje liten ledtråd
i skogen kan pusslas ihop till en bild av vad eller vilka som har rört
sig därigenom, hur många individer det handlar om, hur de har fär-
dats, för hur länge sedan och så vidare.

Magiker inom den sanariska magitraditionen

Magiker inom den sanariska magitraditionen ägnar sig främst
åt improviserad magi. Information om denna magiform finns
i boken Mystik & Magi. Det går dock bra att använda regel-
boken till att skapa en alvisk magiker. Alla magiker som följer
den sanariska magitraditionen får färdigheten Sjunga som
yrkesfärdighet med specialiseringen ‘do corani’.
Symbolkraftens samfund: Deras främsta aspekter är se-
motropi och ikonotropi. De ägnar sig ofta åt att skapa artefak-
ter via alkemi och detta bör också vara en av deras primära
färdigheter. Läs mer om dem på sidan 106.
Primalkrafternas samfund: Deras främsta aspekter är ataxa-
tropi, nomotropi och kronotropi. De studerar de magiska lagar-
na och Teoretisk magi, Magiförnimmelse och Ritual är några
av deras viktigaste färdigheter. Läs mer om dem på sidan 106.
Livskrafternas samfund: Deras främsta aspekt är biotropi
men vissa av dem studerar även nekrotropi. De får Läkekonst,
Anatomi och Växtlära som yrkesfärdigheter. Läs mer om dem
på sidan 107.
Elementarkrafternas samfund: Deras främsta aspekter är
pyrotropi, geotropi, hydrotropi och pneumotropi. Det är även
vanligt att de ägnar sig åt alkemi. Färdigheterna Besvärjelse,
Ritual och Teoretisk magi är viktigast hos dem. Läs mer om
dem på sidan 108.
Grundkrafternas samfund: Deras främsta aspekter är ter-
motropi, kryotropi, fototropi och skototropi. Deras viktigaste
färdigheter är Alkemi, Magiförnimmelse och Teoretisk magi.
Läs mer om dem på sidan 109.
Andekraftens samfund: Deras främsta aspekt är psykotropi.
De får färdigheten Andeförnimmelse som en yrkesfärdighet
men även Teoretisk magi och Ockultism är viktiga färdigheter
för dem. De forskar även angående oneirotropi och varför det
inte går att alstra daimo- och teotropi. Läs mer om dem på
sidan 109.
De kosmiska krafternas samfund: Deras främsta aspekter
är Heliotropi, Selenotropi och Astrotropi. Deras viktigaste
färdigheter är Astrologi, Ockultism och Spådom. Läs mer om
dem på sidan 109.

29
ALVISKA ROLLPERSONER ALVER

Molnryttare (alviskt yrke)

Molnryttarna är ovanliga. Denna exklusiva skara består huvudsak-
ligen av de få som har råkat få en héavedrake präglad på sig, men
det finns även en del personal som sysslar med drakarnas skötsel,
vård, träning och annat. Som yrke för alviska rollpersoner kan det Framgångsslag: RÖR, VIL, SYN
dock vara mycket spännande. Yrkesfärdigheter: (60|80|100) enheter: Djurträning,
Stallskötare: Stallskötarna har den lägsta rangen inom molnryttar- Rida (heavédrake), Speja, Undvika, <Vapen-
na. De rengör drakstallarna, pysslar om djuren, utfodrar dem, sad- färdighet>, <Vapenfärdighet>, Krigsföring,
lar dem och smörjer in dem med fett för att drakarna skall tåla kylan Geografi, Väderkännedom, Ledarskap
och torrheten på hög höjd. Specialfärdigheter: (2T6+1) enheter att höja Stridsvana
Djurtränare: Djurtränare är de som lyckas vinna en drakes Valfria färdigheter: (40|60| 80) enheter.
förtroende såpass mycket att han kan lära draken en del trick.
Vanliga uppgifter som draken får lära sig är att uppmärksamma drak- Startkapital: (5|20|40) Ð Ob2T6 sunuvai.
flygaren på något som den ser eller anfalla drakflygarens utvalda mål.
Startutrustning: (1|2|3) st A-val, (0|1|2) st B-val,
Drakflygare: Ett fåtal personer lyckas med konststycket att få en (0|1|2) st D-val, (2|4|6) st X-val.
dumdrake präglad på sig. I sådana fall kan personen bli en drak-
Kontakter: (1|2|3) kontakter.
flygare. I alla andra fall tvingas han ta något av de andra under-
yrkena. En drakflygare flyger sin egen drake, huvudsakligen på Övrigt: Om karriären är framgångsrik och om spelaren
spaningsuppdrag och i kurirtjänst. lyckas med ett normalsvårt slag (Ob3T6) mot
karakärsdraget Tur så har rollpersonen fått en
Flygtränare: Flygtränare är alver som en gång i tiden har haft en
héave (dumdrake) präglad på sig.
drake som senare dött, antingen i strid eller av ålderdom. Det be-
höver knappast nämnas att väldigt få drakflygare någonsin har fått
två drakar. Mycket få äldre draklösa drakflygare lämnar molnryttar-
na. De fortsätter att tjänstgöra, ofta som tränare och instruktörer åt
dem som får en drake. Deras erfarenhet är högt uppskattad.

30
ALVER DE SEX STAMMARNA

KAPITEL TRE

DE SEX
STAMMARNA

N
attvinge tittade med avsmak, från grenen där han satt gömd, på
det förbipasserande sällskapet. Där nere vandrade ett tiotal alver
som uppenbarligen var sändebud från den sanariska alliansen.
Längst fram gick en ståtlig thismkrigare med ett långt svärd på ryggen.
Bakom honom red ett par sanari klädda i färgsprakande och luxuösa
ämbetsdräkter. I mitten red en vacker sanarikvinna med ett långt svart
hår uppfört i något besynnerligt hårarrangemang, iförd en vit skimrande
klänning som var så stor och tillsynes osmidig att Nattvinge undrade
varför någon frivilligt skulle vilja bära något sådant. Allra sist vandrade
fyra thismsoldater med långa sereinebågar och koger på ryggarna.
Nattvinge ogillade thismstammen, precis som alla av hans folk hade
gjort enda sedan det stora andra kriget, då dessa svek dem genom att
aldrig komma till undsättning vilket resulterade i att hans ättlingar
fängslades som dvärgarnas slavar.
Varför de hade kommit hit spelade därför ingen roll. Henéas sed bjöd
att var tionde thism som vandrade in på deras marker skulle dräpas till
dess att varje död henéa var hämnad. Nattvinge signalerade till de an-
dra gömda medlemmarna av jaktlaget och pekade på thismkrigaren
som gick främst i följet samtidigt som han höjde sin båge med dragen
pil och tog sikte.

31
DE SEX STAMMARNA ALVER

DE SEX STAMMARNA

D
e sex stammarna (på alviska: ”hecra feleg” eller ”ef eflev feleg”) används ibland som ett
samlingsbegrepp på det alviska folket. Något vanligare är termen ”felyana” (förbannelsens
folk) en benämning som funnits ända sedan förbannelsen uppdagades i alvernas samhälle. En
nästan lika vanlig benämning är ”elieda doshi” (sångarens ätt) som är den äldsta av alvernas egna
benämningar på sig själva. Stammarnas nuvarande uppdelning började ta sin form redan efter det förs-
ta kriget och sedan dess har stammarna i sitt nuvarande skick vuxit fram mer och mer. Nu talar man
om sex helt skilda alviska folkslag även om i alla fall tre av dem (sanari, thism och kiriya) lever i ett
slags symbiotiskt samhälle samordnande under den så kallade sanariska alliansen.

Folkmängder Léaram är mest koncentrerade i Alarinn, där cirka 300.000 av

Alverna har aldrig varit särskilt många. De har aldrig haft behov av
att sprida sig särskilt mycket, utan har mest levt på sina traditionella
platser. De gånger folkvandringar skett så har de mer eller mindre
tvingats fram av extrema omständigheter såsom krig, svält och
politisk nöd. Förbannelsen har naturligtvis gjort sitt till för att hålla
befolkningen nere, liksom krig och yttre fiender. Totalt sett finns
det omkring fyra miljoner alver på den kända delen av Mundanas
norra halvklot.
De mest mångtaliga alverna är pyarstammen, vilka är spridda över
hela världen och som regel utgör en normal del av män-
niskosamhällena. Totalt sett utgör pyar omkring 1,1 miljoner indi-
vider, men de är den alvstam som märks minst, främst då de
integrerar sig så väl med de kulturer de lever i.
Thism består av ungefär en miljon individer, som huvudsakligen
bor i Sunariskogen men det finns även en större bosättning i Ebhron
som dock varit skild från det övriga alviska samhället i tusentals år.
Resterande delen är utspridd över hela världen i mindre enklaver
som dock vanligtvis har god kontakt med resten av thism, exem-
pelvis bosättningen Yorum'an Savias i Saviasskogen.
Kiriya utgör totalt 800.000 alver. Drygt hälften av dessa lever i
Sunariskogen, medan resten är någorlunda jämnt utspridda över
världen. Kiriya utanför Sunari föredrar att leva för sig själva och
håller sig i egna byar där de endast accepterar de alviska lagarna.
Ibland tvingas de betala tribut till lokala mänskliga härskare, men för
det mesta håller de sig för sig själva.
dem lever i sitt egna erkända och självständiga rike. Ytterligare
omkring 50.000 léaram lever i området kring Tokon, Consaber
och Colonan.
Sanaristammen består av omkring 200.000 individer. Majoriteten av
dessa lever i Sunariskogen och resten finns som små enklaver här
och där, huvudsakligen i områden som är tämligen fria i sin åsikt vad
gäller magi. En av de största enklaverna finns i Pereine men man
kan även finna sanarialver i Ebhron. Dessa enklaver är tätt sam-
manslutna med resten av stammen och skickar ofta bud mellan
varandra. Vissa meddelanden skickas med kurirer, andra med
heavédrakar tillhörande Liljans garde.
Henéa är den minsta stammen. Totalt sett finns det cirka femtio
flockar i världen, det vill säga omkring 50.000 individer, huvud-
sakligen koncentrerade i Soldarn, södra Sunari och Rinyaskogen i
Consaber.
Det finns alver på andra ställen i världen. I Kamor finns det
henéaalver som lever i de otillgängliga skogarna. I det sydliga lan-
det Forion sägs det finnas en stor befolkningsgrupp som utgörs av
pyaralver. Det mest tragiska exemplet på alvisk spridning är i
Västlandet, där de exotiska alverfolken, i synnerhet då de fridsam-
ma och behagliga kiriya, utgör det högsta slavmodet. Alver in-
bringar även de högsta priserna på slavmarknaden. Det är inte att
undra på att alverna ger västlanden den gemensamma benämningen
”slavlanden”.

Halvalver
Det finns egentligen inget släkte som kan kallas för ”halv-
alver” i ordets rätta bemärkelse, då avkomman av en
förening mellan en alv och en människa antingen ärver
förbannelsen och blir alv, eller inte ärver den och blir
människa. Termen är dock ganska vanlig i normalt språk-
bruk och används om de människor som föds med en alv
och en människa som föräldrar. Ofta används det som ett
nedvärderande uttryck, då blandäktenskap mellan alver
och människor normalt inte är särskilt väl ansedda vare sig
i alvers eller människors kulturer.
Alverna själva använder inte ordet ”halvalv”. Det finns
inget motsvarande ord i något av de alviska språken.
”Shelim feleshi” (alviska för ”dubbelt förbannad”) är det
vanligaste uttrycket för en alv vars ena förälder är män-
niska. Sådana personer tar man hand om som om de vore
förlorade barn, oavsett hur alviskt eller vuxet de upp-
träder i övrigt. Denna behandling tvingar ofta de
”dubbelt förbannade” till det inåtvända stadiet långt tidi-
gare än vad som är normalt.
Naturligtvis finns det undantag från denna behandling.
Huvudsakligen är det pyars avkomma med människor
som utgör dessa undantag - Riddersdamen Inalea Elisari
från Consaber utgör ett mycket bra exempel, men även
léaram ligger bra till, vilket bevisades med Consabers ko-
nung Con'felya Halvalv (som levde 1118-1160 sabrisk
tideräkning).

32
ALVER
Den sanariska alliansen
Den sanariska alliansen var från början en försvarsallians mellan de
olika stammarna men har allt eftersom kommit att bli såväl ett
rangsystem som en allt starkare gemensam nämnare för de olika
stammarna. Enligt den sanariska alliansen står sanari högst på grund
av sin magiska kunskap, därefter thism och under dem kiriya.
Officiellt står de övriga tre stammarna på samma nivå som kiriya. De
övriga tre (”de oberoende”) ser av olika anledningar sig inte längre
som medlemmar i alliansen. Henéa vägrar på grund av sitt hat mot
thism. Pyar svär oftare trohet till mänskliga länsherrar än till alviska
herrar då det lönar sig bättre. Leáram har å sin sida ensidigt svurit
sig fria från den sanariska alliansen.
Den största skillnaden mellan alliansen och de oberoende är att
stammarna inom alliansen låter sig styras av Liljans råd som ingen av
de oberoende stammarna är villiga att underordna sig. En annan sak
som skiljer de oberoende från alliansen är synen på de lagar och reg-
ler som finns om hur en alv ska uppträda där de fem högsta lagar-
na alltid står över alla andra lagar. Stammarna inom alliansen
efterlever i regel dessa ganska väl medan de oberoende stammarna
tolkar dem mer liberalt eller helt bortser från dem.
Samhällsklyftan
Även om alvernas samhälle inom den sanariska alliansen inte är ett
kastsamhälle så kan det ändå fungera som ett sådant på många sätt
och vis. För det första är alliansens alver bundna hela livet till den
samhällsklass de föds in i, det vill säga vilken stam de föds i och vad
deras familj har för rang i samhället (det enda undantaget till detta
är magikeryrket som allt eftersom man stiger i magisk rang så ökar
även ens ställning i samhället).
Jag har inte mycket övers för de alver som förorenar sitt blod genom att
beblanda sig med alver från någon av de andra stammarna, eller än värre,
med någon av de kortlivade.
- Furst Lunerian Ashtarian av thism
33
DE SEX STAMMARNA
För det andra finns det en mycket tydlig uppdelning mellan de oli-
ka stammarna vilket kan ha en begränsande effekt, dels på ens
karriärmöjligheter, dels på vad som anses vara lämpligt eller ens
möjligt att utöva som yrke. Riktigt höga samhällspositioner är ex-
empelvis i princip omöjliga att nå om man inte är en sanari.
För det tredje så är kärleksrelationer mellan de olika stammarna nå-
got som officiellt förkastas. I själva verket är det dock inte så ovan-
ligt, då det i regel accepteras om det kan hållas på en diskret nivå,
men desto ovanligare är det då att de båda väljer att få avkomma till-
sammans då det av naturliga skäl inte går att hålla hemligt längre då.
Brukligt är att barnet ärver stamtillhörighet av den förälder, oavsett
kön, vars stam står lägst i hierarkin. Detta är en anledning till att en
stor andel av sanari och thism håller hårt på blodets renhet. Att ex-
empelvis en thism får barn med en kiriya anses ofint och barnet blir
det närmaste oäkting man kan komma inom den sanariska alliansen.
Abort är allt som oftast inte en aktuell lösning, då det är olagligt
inom samhället och belagt med hårda straff. Dessutom är det inte en
omöjlighet att lämna bort barn till andra som vill ta sig an uppfos-
tran. Då alverna har stora problem med fruktsamhet välkomnas de
flesta barn och det finns flertalet halvblod som funnit sig i sin
härkomst och därtill fått den (i varje fall till viss del) accepterad av
omgivningen.
Emellertid förekommer det att föräldern med finast stamtillhörighet
förnekar sitt barn. Ett barn med föräldrar från två olika stammar, en
så kallad ”shel t'anvo” (vanligtvis refererat till som ”halvblod” men
egentligen rakt översatt till ”blod från två”), får ofta en mycket hård
uppväxt utan att känna någon riktig tillhörighet i stammen och
ständigt som en skamlig påminnelse för sin släkt. Självmord, lands-
flykt eller tidig inåtvändhet är därför vanligare hos halvblod.
DE SEX STAMMARNA ALVER

SANARI

Ä
nda sedan alverfolkens gryning har denna numerärt underlägsna stam hållit sig främst
inom vetenskap, konst och magi. Ännu idag är sanari aktiva inom dessa områden. Allt efter-
som åren gått har de dock gett sig in i ännu ett område - politikens. Sanari har genom sitt
djupa magiska och vetenskapliga intresse en naturlig ledarposition bland Sunariskogens alver.
Därmed har de också gradvis tvingats in i rollen som politiker. De möts i princip alltid med respekt,
kanske inte som överordnade men alltid som välbildade och erfarna personer.

Konspirationernas stam
Sanaris främsta mål är att stärka de alviska folken. Det påstås också
att sanari försöker bryta förbannelsen och att de har långt gångna
planer på expansion, kanske till och med bortom Mundana.
Naturligtvis får man inga svar om man frågar sanari om dessa plan-
er. Som mest ler de bara gåtfullt.
Sanari kallas ibland ”konspirationernas stam” av illasinnade tungor.
Det ligger mycket i det. Det finns få folk som är så erfarna i konsten
att samla komprometterande uppgifter och få andra att stå i tack-
samhetsskuld. Genom sitt konspirerande försöker de hålla ihop alver-
folket, tätt knutna till en gemensam faktor: de själva. Thism är redan
tätt slutna till sanari och kiriya ingår då de är nära allierade med thism.
Pyar är även de knutna till sanari, då många av pyars handelshus står
i tacksamhetsskuld till sanari, men den kopplingen är mycket bräck-
ligare. Det stora problemet för sanari är henéa och léaram.
Då henéa vägrar att ha med thism att göra kan henéa inte fungera
i ett alviskt samhälle där båda stammarna finns med. Sanari tvingas
därmed välja, och då thism är mer lika sanari, mångtaligare och
kraftfullare än vad henéa är har man valt thism som den viktigaste
partnern. Som tur är undviker thism och henéa varandra, varför
man inte behöver ingripa mot henéa.
Léaram är en helt annan sak. Dessa vill helst sköta sina egna affärer
och har därför ställt sig utanför den sanariska alliansen av egen fri vil-
ja och bildat sitt eget samhälle. De har också en mycket stark hed-
erskänsla, vilken dels hindrar dem att gå andras affärer och dels
kraftigt begränsar deras användbarhet för sanari. Sanari behöver ly-
diga undersåtar för att uppnå sina mål, inte självständiga orosstiftare.
Det värsta med léaram är att de har erövrat ett eget rike som dessu-
tom blivit erkänt av människornas riken. Detta ger léaram en reell
politisk fördel och det lamslår dessutom vissa av sanaris planer.
Léaram motarbetas därför av sanari.
Utseende
Alla sanarialver är svarthåriga, eller om de är tillräckligt gamla,
vithåriga, och håret bärs vanligen långt och vid högtider flätas det
och sätts upp i fantasifulla kreationer. Ögonfärgerna hos sanari är
mycket utmärkande då de når färgspektra som man sällan ser annars.
Det är inte ovanligt med violetta ögon, smaragdgröna ögon med in-
slag av guld, eller svarta med spräckligt silver. Vissa menar att det är
sanaris närhet till magin som förlänat deras ögon detta speciella ut-
seende. Männen är ungefär 175 centimeter långa och kvinnorna är
något längre. Sanari ger sällan intryck av att vara fysiskt starka. De bär
sällan vapen, möjligtvis med undantag för någon sahlamdolk gömd
i kläderna. Om man undantar Liljans garde och det fåtal sanari som
tjänstgör som försvarare, lär man inte hitta några större vapen.
Sanari följer inte särskilt ofta de normala alviska klädkonventioner-
na och deras kläder är ofta mycket opraktiska. Kläderna är textil-
tekniska monster, jämfört med människors kläder eller de andra
stammarnas. De sitter tätt utmed kroppen, är ofta mycket tunga och
kraftigt broderade. I dessa kläder rör sig sanari inte snabbt men
graciöst.
Kvinnorna bär ofta mesevi, en särskild dräkt där kjoldelen är gjord
av dubbla tyglager och överdelen är ryggknuten. Mesevin är
kroppsnära och försedd med en riktigt djup urringning. Tuparin
och visarin är också ganska vanliga, men är ofta överdrivet broder-
ade. Sanari använder dessutom en ganska kort mantel som är något
längre mitt på än vid kanterna, och den bärs ofta öppen så att de un-
derliggande kläderna är synliga.
Samhälle
Sanari livnär sig så gott som enbart genom administration, sina
konstformer och hantverk samt sitt magiska och alkemiska kun-
nande. De har ett mycket centraliserat styre - order från Liljans råd
sprids snabbt ut till sanari i de perifera områdena och sänds därefter
neråt i hierarkin så att de även når thism och kiriya.
Sanari styrs inte av någon enskild person, utan av Liljans råd. Det
finns dock en autokrat som fungerar som ordförande i rådet. Liljans
råd är dels sanaris högsta samordnande organ, men också en av de
många kanaler som sanari har till sitt förfogande för att få ut sin
önskan till de andra stammarna. Liljans råd samlas i staden Haléa
Teren i Sunariskogen. Liljans råd har femton ledamöter, en från var
och en av de tolv linjerna i sanari, en representant för thism, en från
kiriya och slutligen autokraten - sanaris högsta ledare. Dessa fem-
ton personer är de mest inflytelserika personerna inom alverfolket.
Av dessa femton samlas fem (samtliga sanari) i ett speciellt utskott för
hemliga överläggningar.
Samhället är indelat i olika kretsar. Liljans råd samt dess funktionär-
er i form av de olika underråden utgör den första kretsen. Den an-
dra kretsen utgörs av de olika stadsråden som är det styrande skiktet
i en sanaristad. Själva kontrollapparaten för staden, i form av olika
överregulatorer som överser de olika samfundens verksamhet, ut-
görs av den tredje kretsen. Den fjärde kretsen omfattar regulatorer
i form av lärare och administratörer, medan alla vanliga medborgare
tillhör den femte kretsen. Det ryktas om en ”inre krets” som till och
med är högre än den första kretsen och som är de med makt nog
att hålla hela alversläktets framtid i sina händer. Det är möjligt att
denna ”inre krets” är lika med de fem som har hemliga överläg-
gningar i Liljans råds särskilda utskott.
Krigsmakt
För rådets och ambassadörernas säkerhet svarar Liljans garde. Liljans
garde är sanaris enda militära styrka som förutom att ha en im-
ponerande ceremoniell vakthållning dessutom är synnerligen kom-
petenta i strid. Allt sedan ett par medlemmar av Liljans råd mördats
under mystiska omständigheter har Liljans garde börjat agera mer
och mer säkerhetspolis inom samhället. De gör numera utredningar
i samhället för att agera förbyggande och det händer att de sänds ut

34
ALVER
för att gripa eller fördriva personer som anses utgöra ett hot mot det
alviska samhället. Vid särskilt viktiga insatser tar de förstärkning av
thisms militära styrkor som de alltid i sådana fall har befälet över.
Numera har de dessutom absolut jurisdiktion - det vill säga att de
har rätt att gripa någon utan säkra misstankar eller utdela straff på
plats utan att en rättegång eller liknande behöver hållas.
De 250 sanarialverna i Liljans garde är alla utrustade med glasakti-
ga yelanirustningar och vicoshirasköldar och är beväpnade med ly-
falisvärd. De har dessutom oftast stor expertis i ett eller flera andra
alviska vapen. Samtliga gardister bär dessutom den blodröda tabar-
den med den snövita liljan på.
Det är få som blir utvalda till Liljans garde. Till att börja med ska
man ha anlag för att bli skicklig i vapenbruk och visa prov på ex-
ceptionell mental och fysisk disciplin; med dessa förutsättningar kan
gardet ordna resten. Man måste vara sanarialv och man måste
dessutom rekommenderas av andra gardister. Dessutom måste man
ha den rätta personligheten och vara obrottsligt lojal. Medlemmarna
i Liljans garde har svurit en ed att aldrig avslöja någonting av det de
hör för någon utanför gardet, inte ens till Liljans råd. Fyra heavé-
drakar finns i Liljans garde. Dessa utnyttjas huvudsakligen för
kurirtjänst och samtränas med thisms molnryttare.
Coronye s'nere avo Sanari - Sanari har kraften i ordet
- Gammalt alviskt ordspråk
35
DE SEX STAMMARNA
De tolv linjerna
Inom sanari finns det ett antal ättelinjer (”fin”) som härstammar från
de forna dagarna och alla sanari tillhör en av dessa. Tolv av dessa ut-
märker sig dock då det är de som har mest makt och inflytande över
det alviska samhället. Vill man spela en av de mindre linjerna går
självklart detta också bra men man bör då diskutera igenom detta
med spelledaren.
Linjen räknas alltid på mödernet. I varje linje finns det ett antal
familjer - genom historien har det hänt att familjer helt och hållet
lämnat en linje och gått samman med en annan - något som givit
stora efterverkningar på sanaris samhälle och hela alliansen. Annars
händer det ibland att individer som känner sig ha fel roll går över
till en annan linje - även detta är kontroversiellt - men inte på lika
stor nivå.
Genom historien har det förekommit stora konflikter mellan linjer-
na; även om det sällan har gått så långt som väpnade konflikter har
det hänt att folk har ”försvunnit”. För närvarande är den största
konflikten inom sanari mellan nytänkarna och de konservativa.
Nytänkarna vill satsa mer på handel och interaktion med de
mänskliga rikena runtomkring samt omvärdera vissa delar i det
alviska styret. De konservativa däremot vill behålla saker och ting
som de är. Även på detta område finns det naturligtvis personer på
båda sidor som inte håller med sina linjers generella stånd-
punkter. Det politiska läget mellan linjerna ser ut så här:
Konservativa: Catharion, Coron'naiere, Emori'eli,
Ethaniel, Valaina, Visha, och Vathae.
Nytänkare: Elivariol, Olinael och Terena'lyva.
Osäkra kort: Deathere och Tanisol.
DE SEX STAMMARNA
Catharion
Catharion är en gammal och väldigt vetenskapligt lagd linje som har
hand om stora delar av administrationen i samhället. De är kända för
att vara överdrivet byråkratiska och mycket konservativa. Inom
politiken har de ofta något av en vågmästarroll och de andra linjer-
na försöker därför vanligen hålla sig på god fot med Catharion. Det
finns relativt få magiker bland dem men däremot gott om admin-
istratörer och byråkrater. Catharionlinjen är känd för sin förkärlek
för böcker och flera av dess familjer är kända just för sina stora bib-
liotek med flera tusen volymer. Familjerna tycks tävla sinsemellan
för att få tag på de mer ovanliga skrivna verken vilket gör att de
ibland betalar enorma summor för enskilda unika böcker. Catharion
har ett stort inflytande i Underrådet för administration samt
Symbolkraftens samfund.
De största familjerna inom linjen är: Ceveta, Lamineta,
Lunerita, Naito och Viretaon.
Coron'naiere
En linje som är känd för sina många magiutövare. Magi tycks van-
ligen falla sig naturligt för familjerna inom linjen men hemligheten
ligger snarare i den hårda träningen som börjar redan när de är barn.
Många av sanaris största magiker sägs ha kommit från denna linje,
inte minst ärkemagikern Scéaheadon som av många anses vara den
kraftfullaste magikern som någonsin levt. Linjen lägger enorma
resurser på magisk forskning och axlar med stolthet rollen som den
främsta magikerlinjen. Linjen nyttjar magiska frammanade tjänare
mer frekvent än någon annan linje och medlemmarna är ökända för
att ständigt vara på jakt efter olika sorters magiska artefakter. Linjen
har en god relation till Emori'elin och Catharion och har ett myc-
ket stort inflytande över Underrådet för magi främst genom
Elementens samfund men även till viss del genom Primalkrafternas
samfund.
De största familjerna inom linjen är: Ceraniol, Sanye, Vaietha,
Varaki, Varintho och Yenetaicon.
Deathere
Linjen har alltid varit den som hållit sig mest för sig själv i det sa-
nariska samhället och vandrat sin egen väg. Deathere anses av många
sanari som något udda och det är inte ovanligt att finna medlemmar
bland dem som tror på livsanden och reinkarnation. Linjen är känd
för att vara de sanari som kanske mest uppskattar och praktiserar oli-
ka former av konst och de har på så vis utvecklat en ovanligt god
relation med kiriyastammen. Deathere är kända för sina otroligt
vackra och påkostade torn och byggnationer som ofta är arkitek-
toniska mästerverk; exempelvis så var arkitekten till Kisharnias torn
från denna linje. Några av de mest kända och mest åtrådda kurtisan-
erna kommer även från denna linje. Linjen har öppet visat en miss-
tro mot både Catharion och Ethaniel vilka de anser vara
konservativa bakåtsträvare som saknar nytänkande. De har dock en
god kontakt med Tansiol. Deathere har ett stort inflytande i
Underrådet för konst samt Andekraftens samfund där de i huvdsak
verkar som spiritister.
De största familjerna inom linjen är: Tiethani, Sennithol och
Chakena.
36
ALVER
Elivariol
Elivariol är en av de mindre inflytelserika linjerna. De är mest kän-
da för sina skickliga trädsångare och sitt starka band till vildmarken.
Till skillnad från övriga sanari föredrar de att bo i trädbyggnader likt
thism och ofta ligger dessa i städernas utkanter eller en bit ut i sko-
gen. Vidare anklagas de ibland för att vara något av enstöringar då
de är den linje som sluter upp minst på olika möten och dylikt.
Elivariol tycks ha en förkärlek för att hålla olika vilda djur som säll-
skap och deras trädgårdar och trädgårdshus är ofta så vackra och väl
omhändertagna att till och med kiriya häpnar. Elivariol är den lin-
je som sägs ha mest erfarenhet av Skugglandet; flera av dem sägs ha
besökt det personligen och vissa av dem ryktas ha regelbunden kon-
takt med skuggfolket. Linjen uttrycker ofta sin oro över hur
Skugglandet ter sig just i Suanri och har en teori att det kan bero
på magisk dränering. De har en ansträngd kontakt med linjerna
Ethaniel och Emori'elin och har mest inflytande i Underrådet för
skogen samt Livskraftens samfund och Elementarkraftens samfund.
De största familjerna inom linjen är: Eladene, Fiovari, Lothrani
ochViliati.
Emori'elin
Emori'elin ser sig själva som ursprungslinjen, den första och anrikaste
av de tolv linjerna. Linjen är känd för att vara väldigt konservativ och
fördomsfull och för att förespråka totalitärt styre. De håller väldigt
hårt på blodets renhet och har alltid röstat för lagförslag att förbjuda
samt ge hårdare straff för de som har relationer utanför sin stam. De
ses ofta som krigshetsare då de sällan är sena att sätta in thismtrupper
för att lösa olika problem. De själva menar att mycket av alvernas
storhet har falnat och de ser det som sin skyldighet att återställa den.
Många i linjen har befäst sig i höga positioner i samhället. Emori'elin
är ökända för sitt hemlighetsmakeri och ständiga intrigspel; de sägs
ha informatörer överallt och många fruktar dem då de är kända för
att vara hänsynslösa mot sina fiender. Emori'elin har ett stort infly-
tande i Underrådet för militär verksamhet samt både Grundkrafternas
samfund och Elementarkrafternas samfund.
De största familjerna inom linjen är: Celendor, Heaviron och
Katsaniel.
Ethaniel
Denna linje var till en början en relativt oansenlig linje som dock
vann mycket aktning och inflytande i alvernas samhälle efter att ha
infört det magiska odlingssystemet. Linjen är känd för att ha flera
mycket skickliga alkemister som producerar flera av alliansens
magiska artefakter. Linjens medlemmar talar för införandet av mer
magiska tjänare i samhället. Även om de fått visst medhåll för dessa
tankar av några av de andra linjerna så menar de flesta att det är
alldeles för riskabelt. Ethaniel ser också skuggfolket som ett allvarligt
hot och påtalar ofta vikten av att göra något åt problemet. De har
en rivalitet med linjen Elivariol som brukar ha skilda åsikter från
dem gällande det mesta men framför allt vad gäller magisk odling
och inställningen till Skugglandet. Linjen har stort inflytande i
Underrådet för odling samt Symbolkraftens samfund, Livskraftens
samfund (i form av alla odlare) och Elementarkraftens samfund.
De största familjerna inom linjen är: Cenivel, Deniligelve,
Enari, och Kenariy'la.
ALVER
Olinael
Olinael har länge insett vikten av att ha en god relation med
omvärlden. De är en av de linjer som starkast driver frågan om att
vidhålla god diplomati med de omkringliggande ländernas folk.
Olinael har till och med haft en del kontakt med dvärgarna som
de alltid verkat för att nå en mer permanent fredlig lösning med.
Linjen är en av initiativtagarna till att förklara Sunariskogen för en
själständig stat, något de jobbat hårt för de senaste åren. Olinaek
har gott om diplomater och rådgivare på så gott som alla position-
er i den sanariska alliansen. Elaka röster kallar många av dessa för
spioner och inte helt oväntat är Olinael den linje som har störst in-
sikt i det som sker både i alvernas samhälle och ute i världen. De
har en ansträngd förbindelse med framför allt Emori'elin men även
med Valaina. De har däremot en mycket god relation till
Terena'lyva och Elivariol. Olaniel har ett stort inflytande i
Underrådet för kommunikation, Primalkrafternas samfund och
De kosmiska krafternas samfund.
De största familjerna inom linjen är: Avanieth, Delenndori,
Techelion och Turalian.
Tanisol
Inom linjen Tanisol studerar man livet och döden och hela linjen
är känd för att ha en nästan religiös inställning till detta område. De
ser det som sin främsta uppgift att söka ett botemedel på förban-
nelsen som vilar över alvsläktet. Detta gör att de ger sig ut på ma-
givägar som många andra alver undviker, bland annat nekromanti
som de tror att man skulle kunna använda för att neutralisera det
biotropiska fältet runt alver som anses vara kopplat till förbannelsen.
De söker även efter alvernas ursprung och ett tydligare svar på vad
mer exakt förbannelsen innebär. Detta sökande har gett dem insikt
i bland annat en gammal religion som de tror en gång följdes av
alverna. Deras tankar och tillvägagångssätt gillas inte av linjen
Vathae och det har uppstått många heta debatter mellan medlem-
mar från de båda linjerna. Tanisol har ett stort inflytande i
Underrådet för vård samt Livskrafternas samfund.
De största familjerna inom linjen är: Arnáili, Ithari, Onatalion,
Ulianta (som ursprungligen tillhörande Terena'lyva men efter en
konflikt lämnade sin linje och gick över till Tanisol) och Vethian.
Terena'lyva
Linjen strävar efter att få det alviska samhället i helhet, och den sa-
nariska alliansen i synnerhet, att blomstra. De tror på handel och
mer kontakt med människorna och de omkringliggande rikena som
det bästa sättet att gå till väga. Detta synsätt går stick i stäv med vad
de konservativa tycker och inom Terena'lyva ser man Valaina som
ett hinder och man har sen gammalt en ansträngd relation till Visha.
Däremot har de ett gott samarbete med Olinael. Linjen har ett myc-
ket intimt samarbete med pyar och deras samordningsråd - så intimt
att vissa ibland undrar var de egentligen har sin lojalitet. Terena'lyva
har ett stort inflytande i Underrådet för handel samt De kosmiska
krafternas samfund och den mentalistiska inriktningen av
Andekraftens samfund.
De största familjerna inom linjen är: Eare, Niahe, Petyaiol och
Iliviton.
37
DE SEX STAMMARNA
Valaina
Valaina är den nuvarande autokratens linje och linjen strävar
främst efter att bevara samhället som det är och skydda det från
orent blod och yttre ”skadliga” influenser. De ser bevarandet och
förevigandet av de ståtliga städerna i Sunari som sin primära
uppgift och är tillsammans med Catharion en av de mest konserv-
ativa linjerna. Deras familjer har ofta observatorier i sina höga torn
och de hävdar att alverna har sitt ursprung bland stjärnorna vilket
bara är en av anledningarna till deras storslagenhet. Bland deras
magiker kan man ibland finna kosmiska elementarer som tjänare.
Linjen har en god kontakt med linjerna Visha och Emori'elin men
däremot en ansträngd kontakt med Olinael och Terena'lyva.
Valaina har ett stort inflytande i Underrådet för städerna samt De
kosmiska krafternas samfund, Elemtentarkrafternas samfund och
Grundkrafternas samfund.
De största familjerna inom linjen är: Cedalave, Dunisel,
Sevane och Venarivon.
Vathae
Linjen Vathae är kända för sin kallsinniga logik och för att de
försöker betrakta allt i världen ur en strikt vetenskaplig synvinkel.
De föraktar alla form av skrock, tro eller oresonlig rädsla. De är
mästare inom matematik, geometri och fysik. De är ofta duktiga på
att memorera fakta i mängder och fnyser föraktfullt åt sagor och
sånger som inte har något annat syfte än att underhålla. Vathae har
ett stort förakt för i stort sett alla som inte sina åsikter rotade i
logiken så i synnerhet linjen Tanisol är en nagel i ögat på dem.
Vathae har ett stort inflytande i Underrådet för kunskap samt
Andekraftens samfund (dock enbart den mentalistiska sidan) och
Primalkrafternas samfund.
De största familjerna inom linjen är: Cevarin, Saendel,
Aschernarve, Valiate och Tenev'laie.
Visha
Linjen ser sig som upphovsmakarna till musiken. De anser sig ha
upptäckt de mer vetenskapliga bitarna med sång och musik som ex-
empelvis de olika tonerna. Man anser sig också vara den som upp-
funnit flera av de instrument som idag används i alvernas samhälle.
Förutom detta så är det en linje som är väl bevandrad i olika former
av hantverk. Dess medlemmar är dock kända för att vara rastlösa och
av de sanari som har lämnat alliansen så är många just från Visha
(bland annat Lytesse Visanni och Alean Ninarian). Visha är kända
för att vända kappan efter vinden och man vet aldrig riktigt var man
har dem i politiska lägen även om de nu står nära autokraten och
linje Valaina. Visha har ett stort inflytande i Underrådet för
hantverk samt Grundkrafternas samfund och Livskraftens samfund.
De största familjerna inom linjen är: Visanni, Novasi, Enera
och Ninarian.
DE SEX STAMMARNA ALVER

Catharion Coron'naiere Deathere Elivariol

Emori'elin Ethaniel Olinael Tanisol

Terena'lyva Valaina Vathae Visha

För utomstående är symbolerna

för sanaris linjer svårtydda och
mycket lätta att blanda ihop
men för sanaris har de alla en
djup innebörd och visar på deras
uråldriga historia. Deras form är
kopplade både till magin och
stjärnhimlen och den cykliska
synen på tiden som många
inom sanari har. Man finner
ofta symbolerna broderade på
kläder och täljda i stavar.

38
ALVER
THISM
F
ysiskt sett är thism de mest storvuxna bland de olika alvstammarna. De är långa och ståtli-
ga att se på och är ytterst noggranna med sitt yttre, på gränsen till fåfänga. Thism anses vara
urtypen för alver, men detta är något missvisande eftersom det inte längre finns några uralver.
Thism är däremot en av de mest mångtaliga stammarna och den som märks mest. Detta gör att mån-
ga, framförallt väster om Rhung-sjön, anser att thism är de ”riktiga” alverna.
Krigets stam
Thism kallas något orätt för krigets stam då dessa orädda och stol-
ta alver alltid har varit dem som utgjort medparten av alvernas ar-
méer och bland dem finns också de främsta krigarna och
vapenmästarna. Inom stammen är varje man skyldig att lära sig att
hantera ett vapen för att försvara sin stam, sitt hus, sin familj och sin
heder. Kvinnor lär sig ofta hantera vapen av samma skäl, men de
är inte tvungna att göra det.
Men thism är dock mycket mer än bara krigare, de utgör grunden
för den sanariska alliansen och det är de som får samhället att
fungera. De är arbetarna, hantverkarna, bönderna och djurskötarna.
Om sanari är de planerande och kiriya de
estetiska så är thism de effektiva.
De väljer uppgifter och ser till att
få dem gjorda. De känner en
Avanishi avo Thismye ne'ari - Thism ger sitt ord
- Gammalt alviskt ordspråk
39
DE SEX STAMMARNA
stark stolthet över ett väl utfört arbete. Utan dem skulle alliansen di-
rekt falla samman.
Om det är något thism tror på är det struktur, ordning, lojalitet, reg-
ler och eder. Man skall utföra det man har svurit att göra. Man ser
sig som en del i ett väldigt maskineri men man vet också att den de-
len behövs och om man inte utför sin uppgift kommer det att få
efterverkningar på andra delar av maskineriet. Ingen thism skulle
drömma om att sova på sin vaktpost eller fuska och lata sig i en
uppgift. Deras stridskonster är kanske inte lika vackra som kiriyas
men de är de effektivaste och dödligaste. Deras kläder är kanske inte
lika utsmyckade som sanaris men de är praktiska och smidiga.
Denna strävan efter ihärdighet, perfektion och lydnad blir till en
struktur som håller förbannelsen borta.
Thism är självsäkra och överlägsna. De anser sig ofta
vara ”renare” och ”bättre” än de andra alvstammar-
na. De tycker inte om pyar, då dessa besudlat det
alviska blodet med sina blandäktenskap
med människor. Av samma anledning
tycker de inte om léaram. Denna känsla
förstärks av att léaram konsekvent vägrat
att ställa upp i de stora krigen mot dvärgar-
na. Thism anser att léaram är fega uslingar
men då de två folken sällan träffas eskaler-
ar detta förakt sällan till våldsamheter.
Sanari gör dessutom sitt bästa för att med-
la och detta är också den enda stam som
thism ser upp till.
Thism undviker så gott de kan
henéaalverna då dessa hyser ett starkt hat
gentemot thism. Även om thism ser ned
på den primitiva stammen så känner de
samtidigt en skam djupt i sitt bröst över att
de själva blev besegrade i kriget mot dvärgar-
na och inte lyckades rädda sina bröder och
systrar i henéa och att dessa i fångenskapen
förvildades till ett djuriskt och okontrollerbart
folk. Detta är de dock alldeles för stolta för att
någonsin erkänna.
DE SEX STAMMARNA
Utseende
Thism är långa och rakryggade och både männen och kvinnorna
blir ofta upp emot 190 cm. De är slanka och håller sig alltid välträ-
nade. De väger ungefär 70 kg. Hårfärgen är huvudsakligen blond
eller brun och ögonen är oftast klarblå, men även stålgrå och blå-
gröna ögon förekommer.
Thism och kiriya har ungefär samma mode. Mannen har en knälång
tunika kallad talasa. På benen har de oftast ett par vida byxor kallade
triuvas, vilka stoppas ner i ett par knähöga stövlar. På överkroppen
bärs en smidig väst, ofta i skinn. En rejäl halv- eller helrundelman-
tel utan huva är slängd över axlarna och en kraghuva skyddar hu-
vudet mot regn och rusk. Kvinnor har en något längre talasa med
slits upp på låren. De bär sällan hosor, byxor eller skinnväst, utan
föredrar tuparin. Visarin är ett annat vanligt plagg. Grått, brunt, vitt
och grönt är dominerande i thisms klädval.
Samhälle
Av alla sex stammar är det thism som har den mest strikta
samhällsstrukturen. Stammen har ett feodalt system som inte är
helt olikt människors feodala system (i de fall där de förekom-
mer). Högst upp i thisms samhälle står autokraten, ibland kallad
kung eller drottning. Förhållandet mellan autokraten och sanaris
högsta råd är ungefär som förhållandet mellan den jargiske ke-
jsaren och aboraten i Tibara - formellt sett underlydande men i
praktiken självstyrande.
De olika husfurstarna - närmast motsvarande grevar och hertigar,
beroende på husens storlek - står under autokraten. Därunder hit-
tar man furstar, vilka motsvarar baroner och vissa landägande
adelsmän, och under dem ädlingarna vilka motsvarar vanliga rid-
dare. Längst ner hittar man folket. Husfurst- och furstetitlarna är
ärftliga och det är den nuvarande innehavaren som kan utse sin
efterträdare. En överordnad kan åsidosätta dessa beslut och till och
med uppfinna nya titlar och dela ut dessa som han behagar.
Ädlingasystemet fungerar så att ju mer mat ett hus är bokfört för,
desto mer ädlingatitlar är det berättigat till. Ädlingasystemet är allt-
så ett slags belöningssystem på hur mycket mat ett hus kan bidra
med (det vill säga hur mycket ”skatt” i form av mat det skänker
samhället). Ädlingaskap baseras alltså inte på släktskap utan det är en
titel man förtjänar genom lojalt tjänande av sin husfurste.
Hela samhället bygger på trohetseder, alltid riktade uppåt i samhälls-
pyramiden. Dessa eder är det som håller samman stammen och bry-
ter man mot en ed blir man genast utstött och anses vara en svag och
viljelös individ.
Krigsmakt
Thism är de alviska folkens försvarare och bland dem finns de mest
kända krigarna. I krigsstid ansvarar alla thisms hus för att inbringa
mer manskap. Antalet krigare varje hus skall inbringa baseras på hur
många ädlingar de är bokförda för. Thism är också den stam som
kan mönstra flest soldater - mer än hälften av de alviska kämparna
i de stora krigen har varit thism. Huvudsakligen består krigsmakten
av bågskyttar, infanteri och lätt kavalleri.
Thism använder så gott som alla alviska vapen, med undantag av
noloin och cinneach. De använder i första hand serinebågarna och
carwelansvärd men vissa ädlingar och vapenmästare svingar även de
dödliga lyfalisvärden. De flesta krigare har ofta minst en sahlam nå-
gonstans i kläderna.
40
ALVER
Även om thism är skickliga hantverkare så tillverkas de flesta vapen
utanför stammen. Hemligheten om hur man tillverkar lyfalisvärden
finns endast bland sanari. Niamh och ishani importeras från kiriya
eller i undantagsfall från pyar och dessa ses också som strikt kvinnli-
ga vapen. Carwelansvärden tillverkas av thism själva men de tvingas
erkänna att leáram skapar skarpare svärd än vad thism eller sanari nå-
gonsin kommer att lyckas med utan magi. Många thism har försökt
få reda på leárams hemlighet, utan framgång. Däremot kan ingen
konkurrera med thism då det gäller tillverkningen av pilbågar. Deras
hantverkskunnande inom detta område är legendariskt. Varje båge
är ett konstverk i sig och ingenstans på Mundana kan man finna
vackrare och dödligare avståndsvapen.
Kavalleriet är av den lätta typen. Förutom båge från hästryggen an-
vänder de huvudsakligen lyfali eller ishani - tack vare de alviska
vapnens lätthet kan de hanteras med en hand från hästryggen, och
ishani används ibland som lans. Kavalleriet tar sig snabbt fram över
slagfältet och gör insatser där det behövs. Vissa thism är modiga nog
att ge sig in i heavédrakarnas revir och försöka fånga en heavéunge.
De som överlever får tillsammans med sin drake en plats i det luft-
burna kavalleriet. Sunaris molnryttare är en legendarisk styrka och
förmodligen det första organiserade förbandet som utnyttjade
heavé som riddjur. Det är också den största styrkan i världen med
hela trettiofem riddjur. Molnryttarna utnyttjas mestadels för
kurirtjänst och spaning men även i undantagsfall för blixtattacker
mot kritiska mål. Ungefär en tredjedel av molnryttarna är kiriya, ett
fåtal är sanari och resten är thism.
Hus
Inom thism är folket indelat i hus vilka kan ses som olika ätter. Inom
dessa hus har man sedan sina familjer. Denna uppdelning är inte alls
lika strikt som sanaris utan här uppkommer och försvinner hus i takt
med att familjer bryter sig loss eller går samman med andra. Husen
är relativt utspridda, i synnerhet i Sunari och Iracskogen. Man kan
finna familjer från hus Avale i de flesta städer i Sunariskogen men
även i bosättningarna i Iracskogen (i människoriket Soldarn).
Således nämns det endast under husen om något av dem endast är
representerat på särskilda platser. Nedan beskrivs några av de störs-
ta husen inom thism.
Alurinatha: Ett hus som är konkurrenter till Tanyi'ena och som är
kända för att lyda sanaris order utan minsta tvekan. De håller strikt
på blodets renhet och föraktar alla andra folkslag och omnämner
dem ofta som ”svaga” och ”äckliga”. Medlemmarna av huset är
kända för att vara traditionella och trångsynta. Likaså håller de hårt
på hygien och hälsa, ofta på gränsen till pedanteri.
Amlosa, Nangalie och Vaksama: Dessa tre hus finns i stort sett
endast representerade i Järvskogen och de har under århundradena
kommit så nära varandra att många andra alver endast ser dem som
ett hus. Alverna är bland de mest främlingsfientliga som finns och
tycks avsky människor och alla andra ”lägre stående”. Till och med
sina egna bröder och systrar har de en kylig relation till även om de
respekterar Liljans råd. Medlemmarna tror på styrka och kamratskap
och jämställdheten är stor mellan könen. Man svär alltid eder på att
inte svika sina bröder och systrar och kämpa för de tre husen.
Avale: Ett hus där medlemmar har varit kända för sina starka
filosofiska (ibland nästan religiösa) värderingar. De ser sig som nå-
got förmer än de andra thism och det finns mer magiker och lärda
hos dem än hos andra hus. De håller hårt på reglerna och lagarna i
de gamla skrifterna även om de då och då tolkar dem på olika sätt.
ALVER
Bereida: Ett legendariskt hus som är känt för sina skickliga
hantverkare, då främst bågmakare, och skyttar. Medlemmarna är
ofta skarpskyttar och under vapenträningen är det så gott som alltid
bågen de övar med. Medlemmarna är mycket stolta och viker inte
undan från konflikter vilket ofta har satt dem i problem.
Elamya: Ett hus som har många legendariska krigare som förfäder.
De flesta av dessa har dock dött i episka strider utan att kunna åter-
vända och njuta av sina bragder. Det mesta av husets krigiska stolt-
het ligger i det förflutna för nu är deras främsta område
boskapsskötsel och odling. De har dock ett brinnande hat mot
dvärgarna och de ser dessa som sina urfiender. Detta har gått så långt
att de i hemlighet har börjat hjälpa henéaflocken Dvärgbane
genom att ge dem pilspetsar av järn och annan utrustning de kan be-
höva. Elamya känner även en ilska mot Toradon som tog hand om
hästuppfödningen som en gång i tiden var deras sysselsättning.
Medlemmarna är impulsiva och styrs av sina känslor. I strid är de
dock kända som tappra krigare som kämpar till döden.
Fianve: Ett hus som på senaste tid blivit rika då de har hand om
mycket av odlingarna samt har börjat handla inom alliansen och
med människornas riken. De har goda förbindelser med huset
Aluriantha främst för att de betalar dessa en riklig provision för att
använda deras marker. Medlemmarna är kända för att vara anpass-
ningsbara, empatiska och hjälpsamma.
Kelmonara: Ett hus med starka och beryktade krigare som tycks
vara utan fruktan. De tar vapenträningen seriöst och här tränas alla,
även kvinnorna, från mycket späd ålder. På senaste tid har de slag-
it sig in på smide i hopp om att kunna bräcka léaram och lista ut de-
ras smidestekniker. Detta har dock lett dem in i en konflikt med
huset Mederieni som tidigare hade smidet som sin specialitet.
Medlemmarna är kända för att vara intelligenta och klartänkta, men
att snabbt ta ställning är inte deras starka sida, de tenderar att nog-
grant väga både för och emot. Det viktiga för medlemmarna av
Kelmonara är att ställningstagandet blir rätt.
Lasava: Ett hus som har sitt fäste i Saviasskogen i det mänskliga
riket Jargien. Bosättningen bestod från början av ett flertal hus men
de kom alla att uppgå i hus Lasava. Frånvaron från alliansen har gjort
att medlemmarna i huset är något annorlunda. För det första har de
inte lika stor respekt för sanari och Liljans råd och för det andra är
många av dem Daak-troende.
Mederieni: Ett stolt hus känt för sina skickliga hantverkare (bland
annat smeder) som finns representerade överallt i samhället.
Medlemmarna är kända för att vara självgoda och har starka åsikter
som de sällan viker från. De hyllar lagar och rättvisa. På senaste tid
har det uppstått en mindre konflikt med huset Kelmonara då de
båda är konkurrenter på samma områden.
41
DE SEX STAMMARNA
Raka'ena: Ett hus där många medlemmar är jägare, boskapsskötare
och skarpskyttar. De ger sig gärna ut långt från städerna för att dels
komma undan sanaris politik och dels finna friden och skönheten i
naturen. De har ett nära band med huset Viliandore och de två
husen har stöttat varandra i urminnes tider. Medlemmarna är kän-
da för sina många skickliga ledare genom tiderna samt för att ha
starkt självförtroende.
Tanyi'ena: Ett stolt kungahus med många ädlingar som nått leg-
endstatus; den mest kände av dem alla är Carwelan vilket är ett
namn som så gott som alla alver och dvärgar känner till och re-
spekterar. Medlemmarna av huset är kända för att vara tålamodi-
ga och beslutsamma. De arbetar disciplinerat och metodiskt. De
kan dock visa upp tendenser till känslokyla och överdriven försik-
tighet för att vara thism.
Teneviol: Ett hus vars stjärna dalat något inom thism. Tidigare var
dessa sedda som de största tänkarna i stammen men Avales
filosofiska tankar har gjort att Teneviols gamla upptäckter och ära
börjat glömmas bort. Medlemmarna är dock skickliga inom kun-
skapsområden såsom arkitektur och matematik men bland dem
finns det också skickliga soldater. De är även kända för att vara ex-
pansiva och kunskapstörstande.
Toradon: Ett hus som håller sig utanför storpolitiken. De har
förvisso goda kontakter med Avale och Tanyi'ena men tar sällan
ställning i konflikter. Det finns många skickliga låglandsryttare bland
dem och likaså goda helare. Medlemmarna är praktiska, tålmodiga
och beslutsamma. De uppskattar livets goda och uppskattar både
skönhet, konst, mat, dryck och bekvämlighet.
Viliandore: Ett hus vars medlemmar är kända för att leta sig ut
djupt i skogarna och bort från städerna. Många av dessa ser till att
underhålla vägar och ägna sig åt byggnationer men bland dem
finns det även gott om odlare. De har ett starkt vänskapsband med
Raka'ena och de två husen stöttar alltid varandra. Medlemmarna
av huset är kända för att vara intelligenta och skickliga problem-
lösare. De tycks ha en stark inneboende kraft som måste få utlopp,
ibland i hårt arbete, diskussioner eller passion, men tyvärr också i
våld, hämnd och svartsjuka.
DE SEX STAMMARNA ALVER

Aluriantha Amlosa Avale Bereida Elamya

Fianve Kelmonara Lasava Mederieni Nangalie

Raka'ena Tanyi'ena Teneviol Toradon Vaksama

Viliandore

42
ALVER DE SEX STAMMARNA

KIRIYA

K
iriya ingår i samma samhällen som thism. Således delar de autokrat med thism, men har
egna husfurstar, furstar och ädlingar. Dessa har dessutom mindre att säga till om hos folket,
som för det mesta sköter sig själva. Det finns få saker som kiriya bryr sig om - världsliga och
materiella ting förgås med tiden. Därför har de ett mer evigt mål - det estetiska.

Den glada stammen Utseende

Ofta finner kiriya det vackra i det enkla och naturliga. Således är inte En typisk kiriya är ungefär 175 cm lång. Männen är något längre än
kläder och smycken särskilt viktiga för kiriya - kläder görs för att kvinnorna. De har ljust hår och ljusa ögon. De har inte möjlighet
vara bekväma och varma. För den skull behöver plaggen inte vara att rikta hörseln, men de har generellt sett bättre hörsel än de flesta
fula. Kiriya går på ett så vackert sätt som möjligt. På samma sätt lär andra alver och dessutom ett bättre ljudminne.
de sig inte att fäktas effektivt och bygger inte utsmyckade vapen. De
Kiriyas kläder är så gott som alltid luftiga och mycket klara i färg-
lär sig i stället att fäktas på ett estetiskt sätt. Denna fåfänga kan tyckas
erna. För mannen utgör grunden en talasa, den alviska tunikan. Han
överdriven, men för kiriya är det livsnödvändigt. Att göra livet
har ett par triuvas på benen, inlindade i tygremsor för att inte fladd-
vackert är för dem ett sätt att mildra förbannelsen. Det finns få saker
ra, och låga smidiga tygskor på fötterna. En vackert broderad väst
som kan göra en kiriya så sorgsen i själen som fulhet eller förlorad
bärs ofta på överkroppen och om vädret så kräver har man ofta en
skönhet. Det kan mycket väl hända att kiriya undviker att gå över
mantel med lös kraghuva på sig. Kvinnorna har ofta tupari eller vis-
ett öppet, snötäckt fält just på grund av att det obrutna snötäcket är
ari istället för talasa. Kvinnor har sällan väst. Triuvas bär de dock
så vackert och de vill inte besudla det med sina fotspår.
alltid på benen, även om de har kjol.
Kiriya anser att glädje är det enda som kan dämpa förbannelsen.
En vana bland kiriya är att binda in färgglada band i håret. Denna
Därför anstränger de sig till det yttersta för att vara glada och även
sed har tagits efter av andra stammar och även spridit sig till
sprida glädje till andra. Uttrycket ”delad glädje är dubbel glädje” är
kvinnorna i Asharien.
mer en naturlag för kiriya än ett ordstäv. Många kiriya finner gläd-
je i de vardagliga tingen. De finner en djup och tillfredsställande
glädje i att arbeta och utföra ett gott dagsverke. Att utföra det i
samarbete med andra ökar glädjen och kan man dessutom finna sin-
nesro i en sång så är det ännu bättre. Kiriyas arbetssånger är kända
för sin förmåga att inspirera dem till även tråkigt fysiskt arbete.
Ett gott hantverk är glädjande, både för hantverkaren och
för kunden. Andra kiriya finner glädje i sång, musik och
historier och flera av dessa försöker ofta finna sånger och
sagor som ingen annan har, antingen genom att kom-
ponera egna sagor eller genom att vandra i världen för
att hitta någon annans saga. På samma sätt finns det
kiriya som finner sin glädje i konsten att hantera vapen
och därför tränar de kiriyanska krigskonsterna till perfek-
tion. Dessa krigskonster är inte så överdrivet praktiska,
men de är mycket vackra att se på.

Do nereye avo Kiriya - Kiriya sjunger ordet

- Gammalt alviskt ordspråk

43
DE SEX STAMMARNA ALVER

Samhälle
Kiriya är en del av den sanariska alliansen. De är de som står längst
ner i den politiska rangskalan, under thism. Egentligen delar de den-
na position med pyar, léaram och henéa, men då de två senare
avsvurit sig all lydnad till sanariska alliansen och pyar normalt är
svåra att få stöd ifrån har kiriya kommit att stå ensamma längst ner
på rangordningen. Hade kiriya varit mer ambitionsrika hade det
kunnat leda till problem, men nu är de dock tämligen fria i sinnet
och bryr sig inte så mycket om politik.
hushåll där man firar årstider, dagar, nätter, stjärnfall, fiskhopp,
soluppgångar, solnedgångar, vind, regn, ja allt man kan tänka sig,
med rikliga mängder vin och poesi. Vintillverkningen är riklig och
vindrickandet likaså. Ofta när alverna står tillsammans och trampar
druvorna sjunger de sånger eller skapar poesi som de sedan framför
för alla som vill lyssna under kvällarna där vinet sedan dricks.
Ilinima: Ett hushåll med några av de skickligaste sångarna på
Mundana, kanske inte då det gäller teknisk skicklighet men när det
gäller att improvisera fram roliga visor för alla tillfällen. Hushållet är
även känt för tillverkningen av sina vackra smaragdgröna västar.

Krigsmakt Lassavonive: Ett tålmodigt hushåll som specialiserat sig på växter,

Kiriyas krigsmakt existerar egentligen inte. Ibland ställer sig ett an-
tal individer från kiriya till thisms förfogande, och ibland samlas en
milis ihop för någon större sammandrabbning, nästan alltid under
thisms ledning. Kiriya är dock vältränade i vapenbruk. Ungefär var
tredje kiriya kan hantera ett vapen. Detta vapenbruk är emellertid
mer åt det duellartade och stridskonstartade hållet och på det hela
taget ganska opraktiskt på slagfältet.
Hushåll
Det finns gott om olika hushåll inom kiriya och här beskrivs endast
några av dem. Anledningen till att hushållen blivit så karaktäristiska
är att de drar till sig rätt sorts alver. De som tycker om att dansa när-
mar sig Shiennivel för att lära sig nya steg och tekniker och där är
det inte otroligt att personen förälskar sig eller helt enkelt adopteras
till hushållet. Det är inte ovanligt att gamla kiriyaalver har tillhört
ett flertal olika hushåll.
Cecona'comravon: Detta
hushåll är känt för sina
skickliga målare. Då är det
inte fråga om tavlor utan
snarare vackra lackade
träaskar, kistor och andra
bruksföremål som målats i
allehanda vackra färger och
motiv. Medlemmarna i
hushållet är kända för att
vara tålmodiga och något
långsamma vilket
kan ha att göra med
de stora mängderna
alvgräs de röker.
Cenariel:
Ett
i synnerhet blommor och örter. Deras väldoftande trädgårdar har en
sådan skönhet att folk nästan faller i gråt. Bland sanarialverna är det
inte ovanligt att man har kiriya av detta hushåll i sin tjänst och att
dessa tar hand om ens egendomar.
Lenadisi: Ett hushåll som har sitt största fäste i Saviasskogen i
Jargien och där ägnar sig åt hästuppfödning. Hushållet finns dock
även representerat i Sunari även om kontakten med deras avlägsna
släktingar är ytterst sporadisk.
Sailenié: Smederna från Sailenié skapar de vackraste smycken och
bruksföremål man kan finna. Det sägs att deras ryktbarhet har nått
även till människornas riken och att det händer att förälskade män-
niskor letar upp Sailenié för att få den perfekta bröllopsgåvan smidd
till sina älskade, vanligen en ring eller ett halssmycke.
Samunali: Detta hushåll ägnar sig åt handel. Vanligen reser
medlemmar omkring i täckta, överlastade vagnar på de bredaste av
skogsvägarna och säljer och köper föremål samtidigt som de för med
sig nyheter och rykten. Då alla är intresserade av att få reda på vad
som händer i andra delar av skogen så har personer av huset
Samunali aldrig svårt att få en sovplats. Vissa av hushållet beger sig
till och med ut till människornas länder för att bedriva handel.
Shiennivel: Skickliga och graciösa dansare vilkas smidiga kroppar
efter åratal av träning är böjbara i nästan alla riktningar. De rör sig
lätt, snabbt och ledigt och även om många hushåll har försökt efter-
likna dem så är och förblir de mästerdansarna.
Su'nai'sennive: Virvlande klingor, snabba volter och akrobatiska
manövrer är tecknen på att en svärdsdansare av hushåll
Su'nai'sennive är i farten. De tränar ofta med sina skarpa vapen då
de många gånger blivit indragna i konflikter med tirakstammar och
illasinnade människor men träningen har blivit till en konstform.
Det sägs att det finns en del thismblod i detta hushåll och medlem-
marna är något mer hetlevrade än resten av stammen.
Taranyese: Ett envist hushåll som flera gånger trotsat både thism
och sanari men alltid klarat sig undan. De bearbetar sten, främst
marmor, till vackra skulpturer som sanari sedan använder för att
utsmycka städerna med. Det tros vara av denna anledning som
hushållet tillåts hållas.
Torani'lessaion: Ett hushåll vars medlemmar är kända för sina
tyger och vävar. De visar även detta med de kläder de bär.
Dessa tyger har blivit en populär exportvara till bland annat
Soldarn och hushållet har blivit förmöget på senaste tid.
Vakarieta: Alvernas vackra och smäckra instrument kan
man finna överallt i deras samhälle men vill man ha ett in-
strument med rena toner och vackra utsmyckningar så
skall man leta efter något av hushåll Vakarietas konstob-
jekt. De är instrumentbyggare av rang och spelar dem näs-
tan lika skickligt som de bygger dem.

44
ALVER
HENÉA
H
enéa är den alvstam som är minst till antalet. De är dessutom också minst till växten. Henéa
är de sorgliga resterna av den gruppen alver som klan Roghan förde krig mot under det an-
dra stora kriget. Alverna höll länge stånd mot dvärgarna, till stor del på grund av ett löfte
från thism att dessa skulle komma till undsättning. Thism kom aldrig, situationen blev för alverna
ohållbar och det som var kvar av stammen tvingades kapitulera.
Frihetens låga
Då henéa tvingades kapitulera blev de infångade och sattes i arbete
i Roghans gruvor och stenbrott. Ändå hoppades henéa att thism
skulle komma till undsättning. Efter ett sekel dog hoppet ut - man
fick höra att det andra stora kriget var till ända och thism-stammen
hade lagt ner sina vapen, ett faktum som hade undanhållits
krigsfångarna i de isolerade arbetslägren under hela tiden. Nyheten
knäckte moralen fullkomligt och flera av de fängslade alverna dog
av sorg.
En del av henéa-stammen lät sitt hat näras av thisms svek. En av
dessa var Noloin, en kvinna som fötts i fångenskap och aldrig sett
friheten. Hon byggde en båge i största hemlighet av ben från de
större djur som henéa fick som föda, gjorde en bågsträng av rådjurs-
senor och tillverkade fem pilar. Så en dag snubblade hon i
arbetet och blev piskad. Hon grep tag i piskan, fällde sin dvärgiske
fångvaktare och ströp honom med hans egen piska. Hatet och
hennes frihetslängtan gav henne den styrka hon behövde. Med
piskan i ena handen och sin primitiva båge i den andra eldade hon
upp de övriga fångarna till uppror. Upprorets lågor spred sig snabbt
till andra fångläger och efter korta strider hade de alviska slavarna
gjort sig fria och flytt. Klan Roghan skickade genast ut straffexpe-
ditioner, men de flyende alverna utövade gerillataktik på vägen,
dödade ur bakhåll, brände dvärgarnas tross och sköt dvärgofficerare
på långt håll. Efter en tid gav Roghan upp, men det som kom att
bli henéastammen fortsatte in i de absolut mörkaste skogarna. Där
håller de sig gömda än idag.
Liksom de övriga alvstammarna är henéa hierarkiskt up-
pdelad. Varje större henéakontrollerat område hålls
av en flock. Riktigt stora geografiska områden,
som Rinyaskogen i Consaber eller Rakaeda'ne
Tirii'sefian i Soldarn, delas mellan flera flockar
som var och en har ett eget markerat revir.
45
DE SEX STAMMARNA
Flocken är i sin tur indelad i ett antal jaktlag, vilka är det närmaste
familj som henéa kan komma. Barn och oinvigda ynglingar är inte
en del av jaktlaget, men de skyddas och vördas som lagets framtid.
Ett jaktlag består normalt av ungefär hundratalet individer och en
flock brukar bestå av ungefär tio sådana lag.
Det finns bara ett fåtal vuxna individer som inte är invigda i jaktla-
gen. De viktigaste av dessa är schamanerna, som står för sig själva.
Det finns utomstående som är själsbundna. Dessa håller en särställ-
ning och kan i vissa fall delta i rådsringarna. Vissa helare står utan-
för jaktlaget och de flesta gravida kvinnor ställer sig utanför jaktlaget
tills de har återhämtat sig från födseln och barnet kan klara sig utan
modern. Henéa har ringa förståelse för begreppet ”far”. De känner
igen ordet, men associerar det med de större andarna. De reciterar
sina mödrars och mormödrars (och så vidare) namn långt tillbaka i
tiden. Om en ”far” är värd att nämnas nämns han som moderns
livskamrat, aldrig som far.
Henéa lever för två saker: hatet mot dvärgarna och hatet mot thism.
Det första har sitt ursprung i fångenskapen och det andra i
thismsveket. Ingen dvärg kan någonsin gå in i en henéakontroller-
ad skog. I utkanten av varje flockrevir finns en markör i form av
skallen av antingen ett djur eller en dvärg. Om en dvärg går förbi
denna markör är han dödsmärkt - han får ingen
förvarning förrän det sitter en pil i hans öga.
Thism hade en gång lovat att komma till
henéas undsättning. Då de aldrig kom an-
klagar henéa thism för ett sekels lidande
i dvärgarnas arbetsläger. Av varje grupp
thismalver som går innanför nämnda
markörer kommer en av tio att dödas av
henéas pilar. Denna decimering kom-
mer fortgå tills varje död henéa i fån-
genskap och under flykten har
växlats mot en död thism. Ibland
Henéa la'ne'ari - Henéa talar inte
- Gammalt alviskt ordspråk
DE SEX STAMMARNA
gör man undantag för vissa namnkunniga thism och de thism som
respekterar markörerna och begär fri lejd genom flockens revir. Det
bästa sättet för en thism att få en sådan fri lejd är att ta av sig varje
form av vapen utanför markörerna och sedan med öppna ögon och
ensam stiga innanför gränsen och fortsätta tills henéa tar kontakt med
honom. Sådana modiga individer respekteras och garanteras en fri
lejd tillbaka. Om thismalven dessutom är känd som hederlig, eller
uppriktigt visar sig ångra sina förfäders misstag, kan dessutom resten
av thismalvens sällskap få fri lejd igenom flockens revir.
Jakten är central för henéa. Det är deras huvudsakliga näringskäl-
la. Visserligen samlar de en del föda, men den huvudsakliga födan
utgörs av kött. På grund av deras religion vördas bytet som en
broder, mestadels på grund av själsbanden, men också på grund av
att alla varelser är Ranis skapelse. En jakt inleds med en rit tilläg-
nad jaktens ande, för att vörda denna ”nan'chake” (se stycket som
behandlar religion) och för att den inte i vredesmod ska ta jaktlyc-
kan från jaktlaget. Man ber också till den ande vars djur man
tänker fälla. Därefter börjar själva jakten. Uppspårandet av bytet
kan ta lång tid. Man ger sig dock inte förrän man har hittat det
byte man har utsett och bett till. Man ignorerar alla andra byten,
hur lättfångade de än är. När bytet är uppspårat sätter jaktlaget fart.
En liten grupp om två till fyra jägare rusar i förväg till en uppgjord
mötesplats, mot vilket jaktlaget driver bytet. Så fort jägarna har fått
fritt skottfält skjuter de. När bytet är fällt reciterar man en sång
över det, där man ursäktar att man var tvungen att döda djuret och
prisar dess egenskaper. Henéa dödar sitt byte för att de måste.
Sådana är tingens ordning - jägare och rovdjur dödar för att äta.
De har inte mycket till övers för dem som dödar för nöjes skull
(som till exempel mänskliga adelsmän eller pyar-ädlingar). Dessa
anser henéa vara lika mycket värda som en galen björn - de bör
alltså dödas på fläcken.
Då unga alver ska invigas i jaktlaget frångås dessa regler något. Som
tidigare driver jaktlaget bytet mot jägarna, men jägarna är bara två:
en invigd vägvisare och den som skall invigas. Vägvisaren är beväp-
nad med båge, ifall något oförutsett skulle hända, medan den unge
alven bara är beväpnad med kniv. Vid invigningen är man mycket
noggrann med hur man driver bytet - däremot är bytets natur näs-
tan ointressant. Vägvisaren hjälper den unge alven att komma så
nära bytet att det går att hoppa på det och döda det med kniven.
Invigningsriten avslutas med att den unge alven får dricka bytets
blod, varvid en del av dess ande överförs till alven. I de fall där al-
ven inte är bunden till en ande följer sedan en invigningsrit där man
genomför ett själsband med bytets ande. Från och med nu anses al-
ven vara vuxen och en del i jaktlaget.
Utseende
Henéaalver är cirka 140 cm långa. De är nästan alltid brun- eller
svarthåriga och har mörka ögon. Till skillnad från alla andra alvstam-
mar har Henéa sällan några kläder på sig. Som mest rör det sig om
ett höftskynke, en fäll över axlarna och mjuka skinnstövlar - de
senare är ofta de enda kläder Henéa har på sig, och det för att det
är ett utmärkt ställe att ha en dolk på. Kvinnor har ofta ett långt
höftskynke med underkläder av mjuk päls, men annars föredrar
henéaalver av båda könen att gå nakna. Schamanerna använder ett
höftskynke och en skinnfäll svept över axlarna, dekorerad med alle-
handa färgade fjädrar.
Istället för kläder brukar henéaalver måla sina kroppar. Färgen
tillverkas av fett, aska och växtfärgämnen och är någorlunda lätt att
tvätta bort. Huvudsakligen används grönt, brunt och svart i
kroppsmålningen, utom vid festligheter då klarare färger används
46
ALVER
som dekoration. Själva kroppsmålningen är en viktig ritual för
Henéa. Den dagen då man går över från de klara gula och röda färg-
erna till de mörkare anses man ha gått från barndom till vuxen ålder.
Henéa markerar även fiendskap och dödade fiender med
kroppsmålningen: varje blå rand runt armen motsvarar en svuren
fiende och varje röd rand runt armen symboliserar en dödad fiende.
Varje henéa har minst två blå ränder: en symboliserar fiendskapen
med dvärgarna och en fiendskapen med thism. Henéa målar sig säl-
lan själva. Ofta hjälper man till att måla varandra, inte bara av prak-
tiska skäl utan av rituella. Vissa kombinationer av färger och mönster
måste utföras av flockens schaman och kan inte utföras av jaktlagets
medlemmar.
Det är sällan henéa är helt omålade. Ett av dessa tillfällen är då en
alv har sorg. Detta märks tydligast på att alven försvinner från flock-
en en längre tid (normalt ett par dagar till en vecka) och återkom-
mer helt omålad. Den nya kroppsmålningen utförs inte förrän
sorgen är över - och detta kan ibland ta år. Under denna tid kan in-
gen tvinga den sörjande alven att ta till vapen mot någon, inte ens
dvärgar eller thism.
Det finns tillfällen då henéa använder kläder. Ett av dessa är då man
har kontakt med utomstående. Om en Henéa ger sig av från flock-
en in i ”de andras värld” syr denne sig ofta kläder för att passa in bät-
tre. Höftskynke och jacka är det vanligaste, men även en vynya av
skinn förekommer. Kroppsmålningen överges dock inte bara för att
henéaalven bär kläder.
Samhälle
Bland henéa är den individuella rangen i flocken det viktigaste.
Individens rang prövas ständigt, oavsett hur högt man står. Endast
schamaner och gravida kvinnor kan klara sig undan sådana ut-
maningar och möjligtvis också de som är själsbundna till en
”nan'chake” (en sorts halvgudar). Barn står alltid under de vux-
na, men även de har en inbördes rangordning som ständigt prö-
vas. De flesta rangprövningar är i formen av duell genom vilja
och utlyses mer eller mindre spontant. Däremot är våldsamma
prövningar ganska sällsynta.
Det exakta rangsystemet är ganska svårt att skönja. Att flockledaren
är högst rankad och alltid är den äldsta alven i flockens territorium
är det enda som är säkert. Flockledarens plats är endast ett slags ord-
förandeposition - de enda tillfällen då han har verklig makt är då två
eller fler sidor är jämnstarka och flockledaren kan utnyttja en ut-
slagsröst för att avgöra. Han kan också förklara jaktlagsledare som
ovärdiga och kalla till flockmöte, men det är också allt han kan göra.
Jaktlagsledaren är den starkaste alven i jaktlaget. Exakt vad som
menas med ”starkaste” varierar - fysisk styrka är lika viktigt som
mental styrka och ”politisk trovärdighet”. En jaktlagsledare är den
som styr ett jaktlag, vilket ofta är ungefär detsamma som en by.
Därunder finns det bara en relation och det är underordnad kontra
överordnad. Det här kan ge ett mycket komplext nätverk av rela-
tioner som ofta går kors och tvärs genom jaktlaget. Ofta är en per-
son som är överordnad en annan också överordnad alla de som är
underordnade denna andra person - men inte alltid...
Utmaningar
Henéa tävlar alltid om sin plats i flocken. Ofta sker det genom en
duell till första blodsdroppen, men erfarna kämpar nöjer sig med att
stirra på varandra och den som vänder bort blicken först förlorar.
ALVER
Även sakfrågor löses på samma sätt. Den som förlorar en duell har
fel, oavsett vad frågan rörde sig om, och måste ge sig.
Duellerna genomförs på ett av följande fem sätt: genom eld, i vat-
ten, på stock, genom jakt eller genom vilja. Den som först blir
skärskadad har förlorat. Krosskador måste orsaka blödning för att de
ska anses vara avgörande. Duell genom jakt används oftast för att
avgöra ens inbördes rangordning, medan de fyra andra huvudsak-
ligen används i sakfrågor och tillfälliga dispyter.
Vill man ta över en position som flockledare eller jaktlagsledare
måste man göra det genom en duell, och en sådan duell kan endast
utföras om man har tillräckligt mycket i rang. Annars behöver
ledaren inte anta utmaningen. Sakfrågor är en annan sak. Man kan
alltid utmana någon i en sakfråga, men han behöver inte avsäga sig
sin post för att han förlorar.
Krigsmakt
Henéa har ingen krigsmakt som sådan. Varje vuxen henéa kan
hantera någon form av vapen, oftast noloin-bågen eller primitiva
spjut samt naturligtvis också en dolk.
Henéas vapenteknologi är primitiv. Stålvapen finns bara om man
har haft tillfälle att byta till sig några sådana från omvärlden. Annars
är det stenspetsar, vässade och härdade träspetsar och flintknivar
som används.
Religion
Henéa är unika bland alver i det att de
har en riktig religion och trossystem.
Det är en schamanistisk religion, där
man tror på skaparguden ”Rani”. Rani
är en könlös gudom som enligt henéas
schamaner skapade världen i tidens gryn-
ing då det endast fanns drömmar. Skaparen
är dock ett alldeles för högt stående väsen för
att lyssna på böner från dödliga. Man ber inte
direkt till Rani, men man vördar Rani som den
som skapade världen.
Henéa tror att Rani är allsmäktig i sin egenskap av
skapare och genom sin grymhet. När dvärgarna
skulle låsa förbannelsen över alverna drog de kraft
från sina gudar. Naturligtvis kunde Rani ha
motverkat detta och gjort dvärgarnas arbete om in-
tet - vilket Rani bevisligen inte gjorde.
Orsaken till detta (enligt henéa) är att Rani ser allt
som ett spel. När Rani skapade världens invånare var
det för att se om dess invånare skulle klara sig
och om invånarna skulle finna orsaken till
varför de fanns.
När dvärgarnas gudar hjälpte igenom för-
bannelsen såg Rani det som en prövning
för alverna. Den ville se om alverna kunde
bryta förbannelsen själva. På grund av det-
ta har de flesta alverna vänt sitt ansikte från
Ranis sanna väsen och låtsas som om Rani inte
finns.
Under Rani finns ”nan'chake” - halvgudar som utför
skaparens uppgifter. De är sexton till antalet och har var
och en sin speciella plats i en slags panteon. Normalt sett är inte
47
DE SEX STAMMARNA
heller nan'chake intresserade av de dödligas göromål. Liksom med
skaparen ber man inte till nan'chake - man vördar och fruktar dem.
Ibland kan det hända att någon av nan'chake binder sig till en
dödlig. Dessa är ofta förutbestämda att bli stora schamaner och vin-
ner ofta ryktbarhet utanför henéa. Det är inte ofta detta händer -
första gången var förmodligen då Noloin ledde henéa till friheten.
Just frihetens ande är dessutom den nan'chake som vördas mest.
Längst ner i den gudomliga rangskalan finns sek'chake, andarna.
Dessa har inte någon större makt och tar inte heller något större an-
svar. De lyssnar ofta på böner och kan tänkas uppfylla dem - fast
alltid mot ett pris. Det finns en nästan oändlig mängd sek'chake.
Varje träd har sin sek'chake, varje djurart har sin egen sek'chake, vis-
sa platser i naturen har en sek'chake och så vidare. Det är till dessa
som henéa ber om de vill ha hjälp.
Själen är det som gör tänkande varelser speciella. Själen är en
större och starkare gnista av Rani. I och med att själen är en ande
är den också en del av Rani och därför odödlig. Alvernas själar är
så hårt knutna till kroppen på grund av förbannelsen att den inte
lämnar kroppen när den borde. Istället hänger den sig kvar, år efter
år, tills att ”trycket” blir för starkt och alvens kropp tonar bort då
själen frigör sig.
En del av sek'chake, oftast djurandar, fattar tycke
för dödliga. Det är dessa som knyter detta
band till de dödligas själar. De personer som
de binder till sig är ofta lika i mentaliteten - en
stark jägare har ofta ett rovdjurs sek'chake, som
till exempel varg, bunden till sig. Att finna en
ande och ingå band med den är för henéa en
slags invigningsrit. Bandet som skapas kallas
ett ”själsband” och kan aldrig brytas.
Bindningsriten är i de flesta fall en spän-
nande upplevelse som endast schamanen
och den bundne är med om. I vissa fall,
speciellt i de starkare bindningarna och i
samtliga fall med band till nan'chake, är
det en fruktansvärt skrämmande upp-
levelse. En sådan bindning bör roll-
spelas. Spelaren ska bli verkligt skrämd
när han ställs inför den stora anden och
inse att bandet inte enbart är till fördel.
De som aldrig blir bundna av en ande
blir ofta utkastade ur flocken. De ans-
es föra otur med sig och när man lever
ett så hårt liv som henéa har man inte råd
med otur. Det kan tyckas grymt, men
henéa är ett grymt släkte.
Flockar
Det finns gott om små henéaflockar runtom
Mundana. Många av dem uppstår och försvinner
sedan. Det byts ledare och då kan en flock helt
ändra namn och inriktning eller så blir den för stor
och delas upp i två flockar. Nedan
beskrivs några av de mest ut-
märkande flockarna.
DE SEX STAMMARNA
Flockar i Sunari
De vilda: Den mest djuriska henéaflocken. Det vilda blodet, det
vill säga hamnskiftarförmåga, är vanligt hos dem och likaså djupt
själsband med de totem de knutit sig till. De går nästan alltid nakna
och är fruktade för sin vildsinthet i strid. De ogillar människor och
andra inkräktare på sina marker och deras varningspilar brukar van-
ligen sätta sig i strupen på den som går först av inkräktarna. Flyr inte
dennes kamrater så anser alverna att de har fått nog med varningar.
De vilda leds av den enarmade fruktade krigaren Vrål.
Dvärgbane: Denna flock lever nära Khazimbergen och till skillnad
från sina bröder och systrar ger sig jaktlag upp bland bergstopparna
då och då för att ta hämnd på sina urfiender dvärgarna. De rör sig
smidigt bland klipphyllorna och använder förgiftade pilar som de
skickligt skjuter in mellan rustningsdelarna på de dvärgar de fått syn
på. Många gånger är inte giftet dödande utan bara paralyserande så
att alverna sedan kan flå dvärgen levande. Flocken Dvärgbane hatar
thism men har på senare tid slutit en slags ohelig pakt med
thismhuset Elamya och utav dessa får de pilspetsar av järn och den
utrustning de behöver för att fortsätta sitt grymma värv.
Fiskjägarna: Fiskjägarna lever framförallt kring de tusen tårarnas sjö
och de floder som rinner genom skogen. Flocken utmärks dessu-
tom då de i huvudsak livnär sig på fisk. De är alla duktiga simmare
och är beväpnade med hullingförsedda spjut.
Flodväktarna: Flocken lever invid Bzarfloden och vaktar vid dess
stränder ifall fiender från norr skulle försöka ta sig över den. De är
kända för sitt hat mot thism som eldas på av deras galna ledare, en
vildsint henéa vid namn Björntand.
Frihetens barn: Detta är den största henéaflocken som lever i och
omkring Hen'aiy. För att vara henéa är de relativt civiliserade och
många gånger medlar de i konflikter med de andra flockarna.
Skuggvandrarna: Skuggvandrarna är den enda av flockarna som
behärskar smideskonsten. De lever under jorden i gryt och tunnlar
som är sammankopplade. De bevakar De svarta tornen och rör sig
i deras närhet men få upptäcker dem någonsin. De har ofta djur som
fladdermöss och spindlar som totem. Ledare är den mystiska
schamanen Spindelsång. Jaktledaren Nattvinge är en fruktad krigare
som sägs ha omänsklig styrka och som dricker blodet från sina fäll-
da fiender. Trots sin bestialiska sida har de aldrig gjort något utfall
(men heller aldrig något närmande) mot thismalverna som av mis-
stag kommit in på flockens domäner.
Stjärnsångarna: När denna flock bröt sig fria från roghandvärgar-
nas fångenskap var det första de såg den stjärnbeströdda himlen.
Inget annat naturligt ljus hade de sett på hundra år. Sedan dess har
den alltid haft deras fascination och de lever i enlighet med dess vil-
ja. Deras riter går ut på att prisa stjärnorna högt och följa deras po-
sitioner via en primitiv kalender de skapat. Deras schamaner
utmärker sig även då de försänker sig i trans via stilla meditation
under natthimlen.
Trollvän: Flocken lever i symbios med skogstrollen och skym-
ningstrollen. Deras ledare Månglans bär en underlig dräkt som sägs
vara spunnen av trådar av månljus vilken sägs vara en gåva från
skymningstrollen. Flocken är stillsam och harmonisk till sinnet för
att vara henéa. De är dessutom mycket skickliga bågmakare.
Trädets döttrar: Denna flock lever i norra Sunari invid det väldiga
Tarmassivet. Den leds av den mystiska ”Hon-som-bär-på-skogens-
hemlighet” som tycks känna till allt som sker i skogen. Flocken är
unik då ett flertal inom den har ett starkt band till Varak, marker-
48
ALVER
nas Nan'chake och dess band till träden. De försörjer sig som
samlare och odlare. Den förbjudna gläntan ligger på deras mark
och de brukar under månskensnätter smyga in dit och lägga
offer, i form av mat och smycken, till dryaderna.
Vargryttarna: Denna henéaflock är en av de minsta men de har ett
själsband till vargens totem och rider på stora ulvar som de slutit en
pakt med. Flocken leds av en ung henéa som omnämns som
Vargbroder. För närvarande är de inbegripna i ett blodigt och kost-
samt krig med tirakerna i söder.
Övriga flockar
Falkens flock: I de sydöstra delarna av Kamor lever en flock henéa
som blivit en del av kamorianernas stamsamhälle. De tillber falken
Senas totem och smälter in mycket bra bland kamorianerna. De är
mer gästfria än henéa vanligtvis är och bär också mer kläder.
Flocken har på många ställen inrättat de boningar som de vandrar
mellan uppe i trädkronorna och även om dessa inte är lika ståtliga
som thisms trädpalats så skyddar de mot inkräktare och farliga djur.
Handlarna: Det finns en flock henéa i Soldarn som är betydligt
mer sociala än vad som är vanligt för denna stam. Vintrarna till-
bringar de vanligen i fasta lägerplatser och ägnar åt att tillverka deko-
rerade bruksföremål i trä och ben. Sedan på somrarna medan
flocken jagar och samlar in det de behöver för att överleva ger sig
en liten skara iväg och reser runt Soldarn och använder dessa
föremål som bytesvaror. De tar sig aldrig in i städerna men däremot
kommer de ofta förbi mindre byar och helst av allt byter de till sig
järnföremål. På senaste tid har en av deras schamaner och helare
börjat följa med dem och använder sina läkemedelskunskaper på
ålderskrämpor och skador i utbyte mot föremål eller mat.
Vargens flock: På södra Takalorr invid Kharlahfloden, i djupet av
den Förbjudna skogen finns det ett antal henéaflockar. Den största
av dessa är Vargens flock som har tagit som sin uppgift att vakta in-
gången till ett gammalt tempel i en av bergssluttningarna. Enligt
stammens schamaner skall stor ondska vila där inne och för att den
inte skall riskera att väckas håller de alla typer av inkräktare borta
från templet. Mer information om templet och flocken finns i bo-
ken De fördömdas sista hopp.
Vindens lyssnare: Denna lilla flock är ständigt på resande fot. De
rör sig genom skogsområdena och livnär sig på allt de kommer
över. Det som utmärker flocken är att de inte målar sina kroppar
utan väljer att tatuera eller brännmärka dem istället, vissa gånger på
gränsen till det groteska och vanställande. De följer järtecknen från
Yentai, vindens ”nan'chake”, och vinden är aldrig på en och sam-
ma plats utan tvingar dem alltid ut på färd. Flocken hatar människor
då dessa ofta jagat dem och med svärd och lod decimerat deras an-
tal och därför tvekar inte Vindens lyssnare att dräpa och plundra de
människor som kommer i deras väg - endast människobarnens liv
sparas. Flocken ser demoner och andra mörka väsen som sina ur-
fiender och det har hänt att de till och med tillfälligt allierat sig med
människor för att kunna bekämpa dessa.
Urträdets dyrkare: I Rinyaskogen i Consaber finns det ett antal
flockar med henéa men den mest sorgliga och utmärkande är
Urträdets dyrkare. Flockens medvetande har fångats av det illasin-
nade skogsväsendet Sargaldhûrm som lever i ett väldigt träd.
Alverna har blivit perverterade av dess närvaro och dyrkar det som
en gud och har förkastat sin gamla tro. De lever invid urträdet och
förrättar offer till dess ära.
ALVER DE SEX STAMMARNA

LÉARAM

L
éaram är den enda alvstam som har fått, eller snarare tagit sig, ett eget rike och dessutom
fått det erkänt som en självständig statsbildning av omgivande människosamhällen. Näst efter
pyar är leáram de som har bäst kontakt med människor. Alariska ambassadörer har till och
med tagits emot i det jargiska kejsardömet, även om de där på grund av sin ”hedniska tro” förkla-
rades ”icke önskvärda” och kastades ut nästan lika fort som de kom.

De hedersamma Utseende
Leáram är den stam som drabbats minst av förbannelsen. Detta har Manliga léaram har ofta mörk men kort skäggväxt, i längd
sin grund i att de har annat att tänka på - de har ett eget rike vilket varierande från kraftig skäggstubb till en eller ett par centimeter. De
måste skötas, de har yttre fiender och ibland också fiender inom har också en viss kroppsbehåring, till skillnad från de flesta andra
stammen. Det karga klimatet och landskapet bidrar också till att alver. Léaram har normalt brunt till svart hår, även om rött hår
leáram koncentrerar sig mer på att överleva istället för att beklaga sig förekommer och anses vara ett skönhetsdrag. Manliga léaram är
över förbannelsen. omkring 180 cm långa, medan kvinnliga léaram är betydligt kortare
- omkring 150 cm. Exakt varför denna längskillnad är så distinkt
Det har dock ett pris. Livslängden för leáram är ganska kort, inte för
mellan könen är det ingen som känner till. Vissa rykten hävdar att
att de åldras och dör, utan för att livet är hårt. Leáram klagar inte -
det har med inavel att göra eller att delar av lérarmstammen på nå-
klagomål ett tecken på vekhet. Det hårda livet gör också att det tar
got sätt skulle vara knutna till henéa. Bland thism brukar man hån-
längre tid för leáram att bli inåtvända. Fem eller sex sekler av ”vak-
fullt säga att den enda trollkonst som de manliga léaramalverna
en” tid är ingen ovanlighet - om man får leva så länge. ”Bättre att
förfogar över är att förvandla sina får till kvinnor så att de har några
dö blomstrande ung än att leva vissnad för evigt,” säger de.
att para sig med. Detta är dock in-
För niohundra år sedan stod en blodig konflikt mellan Consaber get som en thism
och de leáram som levde i dåvarande hertigdömet Alari. Konfliktens skulle säga i en
ursprung var en plötslig skattehöjning och förföljelse av alver i sam- léarams närhet då en
band med kröningen av Conrad I. Detta ledde till att Irinya Yorik morchan utan tvekan
vhic Kentaiy' (ledaren för klanen Kentaiy') utmanade den nykrönte skulle leta sig in mell-
kungen. Conrad I visste att alven framför honom, som med allvarlig an thismalvens revben.
min lade ner sahlamdolken med spetsen mot kungens hjärta, inte
var någon känd kämpe och antog duellen som vilken annan duell
som helst. Kungen valde tidpunkten för duellen, nästa morgon vid
gryningen. När han skulle välja plats och vapen avbröt alven hon-
om: ”Ni misstar er, ers majestät. Ferlani är långt allvarligare än en
svärdskamp. Detta är den fullständiga duellen.”
Nästa morgon var alven försvunnen. Kungen tolkade det som
feghet, men fick snart rapporter om uppror i hertigdömet
Alari och hur kungens transporter och ämbetsmän överfölls
och rånades. Han fick dessutom meddelandet att duellen fort-
gick. Motståndet mot kungens män i Alari från alvernas sida
ledde till att kung Conrad I kallade in sin här för att ”kväsa
upproret bland spetsöringarna”.
Med skicklighet, diplomati, mord,
landsvägsröveri och två väl valda och vun-
na fältslag ökade leáram missnöjet mot
kungen såpass mycket att hans halvbror
Constantin genomförde en palatskupp och
fängslade kungen. Därefter lät Constantin sig
krönas och drog tillbaka hären från Alarinn.
Hertigdömet, som nästan helt avfolkats av
människor, var nu i léarams händer. Slutligen
skeppade Constantin över den gamle avsatta
kungen till Alarinn till Kentaiy's stora förtjus-
ning. ”Nu vet Ni hur allvarligt ferlani är,” var
Irinyas ord till den avsatte kungen, precis innan
carwelansvärdet skilde konungens huvud från kroppen.
Conrad hade förlorat duellen, sin heder, sitt rike och slutli-
gen sitt huvud. Händelsen kallas alltjämt ”Alarinns frigörelse”.

49
DE SEX STAMMARNA ALVER

Léaram har en lång tradition av att väva och färga ylletyger. Varje
klan har en uppsättning med färgkombinationer, vilka sedan varieras
mellan de olika familjerna i klanen. Grönt och svart förekommer till
exempel i klanen Dah'Touin, men varieras mellan de stora, jämn-
breda gröna, mörkgröna och svarta rutorna hos familjen Nentari och
de komplexa och varierande rutorna hos familjen Leaclan. Den
sistnämnda familjen har inte mindre än fem olika rutbredder i sitt
mönster. Mönster- och färgkombinationer är en hel vetenskap för sig
och är léarams närmaste motsvarighet till heraldik. Observera att det
inte finns någon bestämd uppteckning över mönster- och
färgkombinationer, utan dessa är mest beroende av tradition.
Léaram har som vanligt sina egna traditioner, även vad gäller
kläder. Längst in mot kroppen har de, som många andra alver, en
talasa fastbunden som sinyé lamine, eller en vynya, men där
upphör likheterna. Tunikan är till att börja med kortärmad.
Ovanpå detta bärs en breacam feile, antingen över axlarna eller
som rinva lamine. Tarrach bärs ofta.
En viktig tradition bland léaram är krigsmålningen. Inför ett slag
målar léaram sig med blå kroppsmålningar på armar, ben, ansikte
och i vissa fall även bröstkorgen. Ursprungligen kommer denna tra-
dition från tokon, som också har samma vana.
Samhälle
Léaram-stammen är indelad i 68 klaner (kallas ibland för hus) var
och en med sina egna färgkombinationer i sina ”breacam”.
Klanerna består i sin tur av en mängd familjer. Varje klan har ett
område som sitt eget och är i princip självstyrande. Varje klan har
en representant i husens råd i Kinyen Sina. Representanten väljs på
tolv år av familjeöverhuvudena i klanen och sänds sedan iväg till
Kinyen Sina med en liten stab som sköter administrations- och
kurirverksamheten. Representanten är ett språkrör för klanens
ledare.
Klanens ledare väljs på ett liknande sätt, men mandatet är inte tids-
begränsat. Ämbetet som ledare upphör när ledaren inte längre vill
eller inte anser sig kapabel att leda klanen, eller då klanen misstroen-
deförklarar honom. Den gamle ledaren nominerar en kandidat för
positionen som ledare, varpå klanens medlemmar röstar för eller
mot. Det krävs av tradition att ingen röstar emot för att en kandi-
dat ska bli vald.
De fem största klanerna är för närvarande Kentaiy', Dah'touin,
Simren, Nan'sela och Rudani. Ambassadörer utses alltid från dessa
klaner, och det är ledarna för dessa klaner som tar emot vid officiel-
la statsbesök utifrån.
Krigsmakt
Léaram har ingen ordnad krigsmakt, förutom en liten väpnad styr-
ka om 120 man som utgör en hedersvakt för husens råd i Kinyen
Sina. Däremot kan de flesta män och kvinnor hantera ett vapen.
Upp till ungefär tre tiondelar av befolkningen kan mönstras i en
folkmilis om det skulle behövas. Normalt sett behövs inte så mån-
ga, och den vanligaste orsaken att samla milisen är räder av tiraker
från Tokonmassivet. Det är då en lokal husfurst eller hövding sam-
lar ihop så många milismän som behövs.
Alarinnsk krigsföring bygger i stort på gerillataktik. Snabba förflytt-
ningar till fots och god kännedom om terrängen möjliggör plötsliga
anfall, ofta innan fienden hunnit ställa upp till slagordning. En
sådan taktik är nödvändig om man ska kunna hinna slå till mot
tiraker innan de är försvunna eller mot ett fiendeklan i de ganska
ofta förekommande fejderna. Taktiken visade sig också vara väldigt
effektiv mot sabriskt kavalleri och vanliga styrkor i samband med
den alarinnska frigörelsen.

Avaniye Léarama neda - Léaram står för sitt ord

- Gammalt alviskt ordspråk

50
ALVER
Religion
Tokons gamla tro är en panteistisk religion som lyckats sprida sig till
de annars så agnostiska alverna. De flesta léaram känner till en hel
del av sagorna och hjältesångerna, men endast en tiondel är aktivt
troende i denna religion. De flesta sänder nog ändå en tanke till nå-
gon av gudarna, gudinnorna eller till och med Draken då och då,
och de flesta iakttar de riter och högtider som följt med religionen
från tokon.
Enligt den gamla tron är magi ett resultat av Drakens närvaro, sam-
ma drake som också är Tokons, Consabers och Alarinns själ och
som en gång i tiden enade tokons alla klaner mot thalaskerna. Utan
Draken skulle magin i världen dö ut. Draken är far till flera av gu-
darna och gudinnorna i den Gamla trons mytologi. Det är intres-
sant att tokon sätter Draken som överordnad gudar och gudinnor.
Klaner
Det finns nästan 70 kända klaner hos Léaram och nedan beskrivs en-
dast ett fåtal av dem för att ge en känsla om deras roll och uppbygg-
nad. Spelledaren och spelaren kan självklart skapa nya klaner så att
det passar historien och rollpersonen.
Dah'touin: Detta är en av de norra klanerna, med säte långt uppe
i de östra nordlanden. Klanen erkänns som en av de fem stora, och
har ett stort inflytande över utrikespolitiken, mycket tack vare sitt
geografiska läge och sina återkommande skärmytslingar med tirak-
er i bergen. Klanens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, fak-
tiskt ända till Ealpinn Dah'touin, en av dem som lämnade thism före
det tredje stora kriget. Klanens bréacam är svart och grön.
Geasa: Klan Geasa, som har sin mark på gränsen mellan västlanden
och nordlanden, sägs vara léarams mest religiösa klan. Nästan hälften
av klanen är troende i den gamla tron och en oproportionerligt stor
del av druiderna i Alarinn kommer från klan Geasa. Klanen har en
gul bréacam med svart linjer.
Gir'ic: I de bördiga låglanden nära floden síana lever klanen Gir'ic.
De är extraordinärt skickliga på att utvinna järn vilket de sedan
använder som bytes och handelsvara. Detta gör att de har ett nära
samröre med sina bröder och systrar men utöver detta håller de sig
mest för sig själva. Alla i området vet att medlemmarna i klanen
Gir'ic är något ‘kufiga’. De har sina egna seder och traditioner och
det finns de som säger att de har blivit förbannade av trollpackor
och för att blidka dessa utför hedniska riter i skogarna om natten.
Deras brecam är grå och grön.
Kelmon'ay: Eller Kartsimscéa som dom kallas, är en utav de
nordligare klanerna, som lever uppe på tokonmassivets sluttningar.
De har länge legat i en fejd med Dah'touin som då och då utmyn-
nat i våldsamheter - fejden gäller ett hedersmord som utfördes för
mer än 100 år sedan. Kelmon'ay ogillas av många (och i synnerhet
Dah'touin) då de har slutit en pakt med diverse tirakstammar i
området och till och med samarbetat med dem vid vissa tillfällen,
vanligen för att nöden krävt det. Klanen ägnar sig till största del åt
skogshuggning och timret flottar de ned efter floderna. Deras bréa-
cam är mörkt grön med svarta linjer.
Kentai'y: Västlandsklanen Kentai'y har alltid ansetts vara en av de
finare klanerna och är kända för att vara snorkiga. Det sägs ibland
att Kentai'y är thismalver klädda i bréacam. Det kan ligga en del i
detta rent beteendemässigt, men fysiskt är de likadana som de flesta
andra léaram. Kentai'y var drivande bakom den alarinnska
51
DE SEX STAMMARNA
frigörelsen, och fick därför ta emot ganska mycket stryk, något som
medlemmar inte är sena att påminna andra om. De är för när-
varande en av de fem största klanerna, och har rött, blått och gult i
sin bréacam.
Malith'ón: En klan i nordvästra Alarinn som är både fredlig och
rik. De sägs vara några av alarinns skickligaste vävare men de är
framstående i många hantverk, allt ifrån smideskonst till husbyggnad.
Alverna inom Malith'ón är kända för sitt gladlyntna sinne och sin
diplomatiska natur. De har goda kontakter med Consaber och
Tokon vilket deras rikedom baseras på. ”Man blir rikare på handel
än krig”; är ett ordspråk som också syftar på att man bättre löser
problem med diskussion än våld. Deras Bréacam är rostbrun och
svart. En detaljs som kan vara värd att lägga märke till är att inom
klanen brukar man uteslutande cinneach-svärd då carwelansvärden
ses som en symbol för den sanariska alliansen.
Nan'sela: Sydlandsklanen Nan'sela har en lång tradition som
sjömän. De seglar ofta i Tileinnbukten och söder om Alarinn i de
kalla och fiskrika vattnen. Det händer ibland att man jagar val, men
det är en riskfylld sysselsättning på grund av valens storlek. Klanen
har en blå och röd bréacam.
Rudani: Rudani är ännu inte ansedd som en klan. Rudani har sina
marker vid kusten i nordlanden och västlanden, samt i grevskapet
Felosi i Consaber. De lever huvudsakligen på fiske och boskapssköt-
sel. Rudani kom till som en sammanslutning av lojalister i samband
med Frigörelsen, men deltog inte aktivt i kriget. Rudani fick där-
för inte så gott rykte efter Frigörelsen, men fick ändå en hel del att
säga till om genom sitt stora antal medlemmar. Ryktet har bättrats
på med tiden, i synnerhet som det sägs att det var en smed av
Rudani som lurade till sig hemligheten med dvärgkolet från dvär-
garna. Rudani har grönt och rött i sina bréacam.
Silarna: Klan Silarna håller sin mark i Alaripasset och dominerar
området. De andra klanerna i Alaripasset har inte så mycket att säga
till om. Passet härjas ofta av tiraker från Tokonmassivet och det är
klan Silarna som oftast driver tillbaka dem. Det är alltså inte undra
på att klan Silarna anser sig ha rätt att dominera området.
Simren: Klan Simren håller sin mark längst ner i sydväst vid kusten.
De lever huvudsakligen av fiske och handel med Consaber, men till
viss del även av jordbruk. Klanen är ungefär två tusen år gammal
och en av de yngsta klanerna som aspirerar på benämningen klan.
De har en röd bréacam med smala gula och blå linjer.
Sod'orin: Klanen är bosatt i Alarinns inland. Många benämner dem
som ‘inlandets gissel’ då de är ökända för att söka upp eller starta
bråk. De är stolta, krigiska och handlingskraftiga - men inte så diplo-
matiska eller eftertänksamma. Vid tider då oroligheter skjuder i alar-
inn är klanen de första att ta till vapen och förbereda sig för den
kommande kampen. I synnerhet kvinnorna är kända som riktiga
vilddjur och är mycket fruktade kämpar. Enligt en gammal legend
så är klanen så aggressiv eftersom de kopulerar med blodtörstiga
varelser från skugglandet. Deras brecam är olika nyanser av rött i ett
rutigt mönster.
Veìsidh: Klan Veìsidh är mest känd för att ha infört carwelansvärdet
i den alviska arsenalen. Bdo ma Gracha sìol Veìsidh skapade svärdet
efter en förlaga av det svärd som Carwelan en gång bar. Det har där-
för rått en lång dispyt om vem som faktiskt uppfann svärdet. Thism
hävdar naturligtvis att eftersom det var deras hjälte som bar svärdet
så är det de som var upphovet till det, medan léaram i allmänhet häv-
dar att Carwelan bara fann svärdet och att det var Bdo ma Gracha
som skapade det nya svärdet efter förlaga av Carwelans urgamla
svärd. Klanen har en grön bréacam med röda och gula linjer.
DE SEX STAMMARNA ALVER

PYAR

N
är alverna började få kontakt med människor flyttade många alver in i människosamhäl-
lena. Blandäktenskap kom snart att uppstå och pyaralverna började skilja sig från övriga
stammar även fysiskt. Pyar blev så en helt egen stam med egna sedvänjor och egna vanor
och närmade sig allt mer människorna. Trots att stammen är så vitt spridd har de fortfarande god
kontakt med varandra. Kanske beror det på att de enbart har varandra att ty sig till.

Folket utan land Samhälle

Pyar ses ofta som ”folket utan land”. De är såpass lika människor att
de lever mitt ibland människorna i deras samhällen, men är såpass oli-
ka att de ändå anses vara ett eget folk.
Lustigt nog är det inte pyar som är det första som människor tänker
på när de hör ordet ”alv”. Paradoxen har sitt ursprung i det faktum
att pyar är de alver som har mest kontakt med människor och att pyar
är så väl assimilerade i människokulturen. Människor ser ofta på pyar
nästan, men inte riktigt, som likvärdiga sig själva. Deras underliga
kultur och ofta främmande brytning gör att pyar skiljer sig från det
normala i samhället.
Utseende
Pyar är fysiskt mer människolika än någon annan alvstam. En nor-
mal pyaralv är något spensligare än den normale vanaren. Då pyar
dessutom inte har samma krigartraditioner som andra alver rör de
också mindre på sig, vilket resulterar i att pyaralverna i princip är de
enda alver som drabbas av fetma. Deras
öron är spetsiga men inte mycket
större än människoöron. I övrigt är
det svårt att se skillnad på pyar och
vanarer - hade det inte varit för det
”alviska ögat” som så effektivt
avslöjar dem så hade de inte alls
stuckit ut från mängden
Pyar är en egen stam, trots att de lever mitt i människors samhällen
och har assimilerats med dessa. De firar visserligen lokala högtider,
men huvudsakligen håller de mycket hårt på alviska seder och bruk.
Pyar lär sig ofta felya i hemmet - närmare bestämt felya alarina i
Rhung-Alari och felya sanari i övriga områden. Det lokala män-
niskospråket lär sig en pyaralv först senare. Detta gör att pyar ofta har
en omisskännlig brytning, även om den är mindre än hos andra alver
och det förstärker känslan av att de inte riktigt är människor.
Handelshusen är det som håller ihop pyar som stam och det som
förmedlar kontakten mellan pyar över hela Mundana. Bland pyar ses
medlemskap i handelshusen som lika viktiga som eventuella andra
titlar som pyar kan råka erövra. Pyar ser ofta handelshusen som ett
slags kollektiv som alla inblandade har del av och delar ansvaret för.
Att ”äga” ett handelshus är för pyar inte mer än att vara han-
delshusets representant utåt. Som “ägare” har man lite mer att säga
till om, precis som en ambassadör faktiskt kan tala för det land som
han representerar. I grund och botten är
”ägaren” inte mer än en galjonsfigur. Pyars
handelshus arbetar huvudsakligen med
Consaber, Caserion, Asharien eller
Forion som bas. Pyars handelshus
tvingas ofta betala vansinniga
mängder skatt, men på grund
av deras stora erfarenhet och
skicklighet - samt att de
väldigt ofta sysslar med my-
cket lönsamma affärer - så
lyckas de för det mesta göra
stora vinster.

Anemaye nere Pyar ne'ari - Pyar talar de kortlivades ord

- Gammalt alviskt ordspråk

52
ALVER
Pyars hantverkare är nästan lika berömda som deras handelshus. Ofta
är hantverkarna både en del av sina respektive hantverkarskrån och
dessutom tätt knutna till något alviskt handelshus. Alviska hantverkare
tros ofta vara trollkarlar - dels håller de hårt på sina hemligheter och
dels är lärlingstiden ovanligt lång. Dessutom är de hantverk som ska-
pas ofta långt överlägsna de mänskliga hantverkarnas föremål.
Ett antal pyarätter har vunnit adelstitlar i människornas samhällen.
Dessa står något utanför pyars samvaro, då de inte är knutna till han-
delshusen utom möjligen tillfälligt som investerare. Adliga pyaralver
har tätare band med den överhöghet som de har svurit trohet till.
De är också mer individualister, så det kan mycket väl hända att två
bröder svär trohet till två separata överhögheter. Dessa adliga pyar
utgör en ”stam i stammen” så att säga. Alvernas romantiska läggning
gör att adliga pyar ofta är obrottsligt lojala mot adelns ideal, ofta mer
än mot konung eller rike. För dem är riddaridealen inte något man
frångår, utan något som man håller fast vid även om det kommer
att kosta en ens liv. Detta gör att pyars adliga ofta har ett mycket gott
anseende bland ofrälse. Många statsmakter är dock inte så förtjusta
i detta - en riddare som är mer lojal mot idealen än mot statsmak-
ten (oftast konungen) ställer lätt till problem i riket.
Pyar har ingen egentlig stamfurst. Det finns dock ett samordningsråd
i Lim'alan vhic sunraiye som är det närmaste man kan komma en
regering. Rådet förmedlar information från region till region om till
exempel skatter, tullar och andra lokala handelspåverkande faktor-
er. Även om den större delen av denna information förs från han-
delshus till handelshus, från mun till mun, så är det positivt för
pyar-handelsmän att kunna slå upp aktuella uppgifter utan att lyssna
på osäkra rykten. Rådet har dessutom viss bankverksamhet vilket
ökar pyars stabilitet och därmed konkurrenskraft.
Krigsmakt
Pyar har ingen krigsmakt. I de länder där adelsskapet ännu inte
frångått monopolet på krigande lär sig adliga pyar ofta konsten att
hantera vapen, men de är mer en del av den lokala krigsmakten. Ett
fåtal pyar söker sig till legoknektsyrket, men i övrigt lär sig pyar säl-
lan hantera vapen.
I många länder, till exempel Consaber, måste en man från varje gård
ställa upp i härtjänst fyrtio dagar om året. Detta innebär att en hel
del pyar blir tvugna att lära sig att hantera kortsvärd eller spjut.
Många lär sig i stället hantera en pilbåge och blir därmed utmärkta
bågskyttar.
Religion
Pyar har ingen egen religion, men med tanke på att många länder
har en lagstadgad statsreligion har de ofta inget annat val än att in-
doktrineras i den lokala religionen. I Soldarn och Asharien tillhör
de flesta pyar den samoriska läran, medan de i Jargien och Consaber
oftast tillhör Daaks kyrka. De i Forion och på Kryddöarna har tag-
it till sig Imaytemplets lära.
Handelshus
Det finns ett antal stora handelshus inom pyar. Dessa är det som
håller samman stammen och hindrar alverna från att helt uppgå i
de mänskliga kulturerna. Även om långt i från alla pyar har en
tillhörighet till handelshusen så brukar de ändock ha släkt och
vänner där. Enligt vissa kan handelshusen ofta ses som familjer
och det finns starka band mellan medlemmarna i handelshusen.
Nedan beskrivs en handfull.
53
DE SEX STAMMARNA
Atana: Detta handelshus har sitt högsäte i Ebhron och all tid bor-
ta från deras fränder har gjort att alverna har börjat bete sig under-
ligt. De har blivit giriga och makthungriga. De har tjänat in stora
summor på pengautlåning och har börjat konkurrera ut lokala han-
delshus i riket. Än så länge gör inte de styrande i Ebhron något åt
handelshusets framfart och det tros att någon inom handelshuset har
en hållhake på dem. Huset har sett till att ha gott om vakter och
många gånger är de mänskliga tjänarna inget mer än råskinn som ser
till att handelshusets intressen respekteras. De sanari som lever på
Ebhron använder sig ofta av handelshusets tjänster som att låna
pengar, skicka bud eller hyra in vakter tillfälligt.
Elisari: Ett hus i Consaber vars medlemmar även har en närvaro i
Asharien, Consaber, Caserion, Melorion, jargiska kejsardömet och
till och med det fjärran och mystiska Ebhron. Medlemmarna är
kända för sina luxuösa kläder och sin stora sociala färdighet. De ly-
ckas ofta charma till sig bra avtal och ger ofta rikligt med gåvor till
dem som hjälper dem. Det sägs att handelshuset Elisaris förmögen-
heter är en av de största i Mundana.
Hahna: Har sitt huvudfäste på Kryddöarna i Söderhavet och har en
egen hamnplats invid sin största bosättning som ligger i en svårtill-
gänglig lagun. Här tar de tull från alla som vill lägga till för att bedri-
va handel eller fylla på med färskvatten och proviant. Medlemmarna
av huset är kända för att vara hetlevrade och synnerligen omoraliska
för att vara alver. De är alla skickliga sjömän men även duktiga käm-
par och brukar sällan backa undan från ett rejält knytslagsmål.
Mycket av det arbete som utförs på deras ägor sköts av mänskliga
slavar. De har så gott som endast kontakt med sina fränder i Forion.
Hibelius: Handelshuset har sitt högsäte i Saviasskogen och
bosättningen Yourum'an Savias. De sköter mycket av relationen
till det jargiska kejsardömet och är de som ser till att handeln fort-
går. De har ofta mindre tillhåll i alla de jargiska städerna (även om
det ibland inte är mer än ett ständigt bokat rum på ett värdshus)
och har lärt sig hur man smälter in bland de starkt troende jargier-
na. Många av handelshuset är utåt sett troende Daak men endast
en bråkdel av dem tar tron på allvar. De har däremot märkt att
kyrkor är bra ställen att göra affärer på, om så inte under
predikningarna så före eller efter.
Leurest'ya: Detta lilla handelshus har sitt högsäte i Lim'alan vhic
Sunariye och har ett nära samarbete med Vilia i Tuzan Rim. Eller
rättare sagt, de har delat upp affärerna mellan sig. Handelshuset har
starka kopplingar till frijarl Fimanol ”halvalven” samt andra högt
uppsatta människor i området. De fungerar ofta som medlare och
konflikter och har goda kontakter med så gott som alla folkslag - de
sägs till och med ha samröre med Marnakh-tirakerna.
Monome: Huset har Forion som sin huvudbas. Härifrån håller de
i handel och låneverksamhet vilket har drivit dem in i en konflikt
med cirefalierna. Det sägs dessutom att Imaytemplet stöttar
alverna i hemlighet. Forion är dock inte en riskfri plats för en alv
då de har fått rykte om sig att vara mystiker och ockultister. Även
om de smälter in i samhället så ses de upp till och folket respek-
terar dem men det finns också de som fruktar dem och deras
brännande blickar. På senare tid har huset haft problem då det
finns en tro bland lokalbefolkningen om att häxbrygder som görs
på alvblod och alvben kan bota sjukdomar och sterilitet. Alverna
ser således till att alltid gå i grupp och att vara beväpnade men
trots detta försvinner det alver då och då för att styckas, dräneras
och malas till diverse preparat. Det finns de som hävdar att cire-
falierna köper dessa preparat. Inte för att de tror att de har någon
effekt men däremot är det ett effektivt sätt att indirekt skrämma
och undanröja sina konkurrenter.
DE SEX STAMMARNA
Ordomah: Detta hus bedriver främst handel över land eller längs
floder. Ofta anordnar de karavaner med vagnar som är lastade med
spannmål som förs till städerna för försäljning. De finns utspridda
över stora delar av Mundana och känner man inte till dem så
upptäcker man dem vanligen inte. Dessa pyaralver är så nära den
mänskliga kulturen att de inte har mycket band kvar till sina
övriga bröder och systrar. Detta märks även på deras utseende.
Det finns många ”halvalver” bland dem och det har börjat före-
komma att manliga alver får lättare skäggväxt. Likaså är inte den
alviska blicken lika stark hos dem och många tror att dessa
pyaralver håller på att bli bortavlade.
Salusta: Ett litet handelshus som har ett nära band till kiriya och det
är inte ovanligt med avkomma mellan dessa två stammar. De har
anammat mycket av kiriyas liv och leverne och handlar med dem
för att sedan sälja varorna i resten av Mundana. Det är till och med
54
ALVER
så att alverna inom Salusta vanligen försöker vara mer ”alviska” ute
bland människor, i alla fall då de ska sälja saker, för att dra till sig folk
som vill uppleva det exotiska i att möta en alv. Således brukar de klä
upp sig i alviska kläder på marknadsdagar och tala alviska sinsemel-
lan, lägga till sig med kraftigare brytning och ta upp många gamla
seder och bruk. Sedan när de går hem efter en dags lyckat värv
lägger de detta på hyllan och blir sig själva igen.
Vilia: Handelshuset Vilia har sin huvudbas i Asharien med
högsäte i Tuzan Rim. Det har gjort sig en förmögenhet på tim-
mer, järn och tobak. Husets medlemmar är mycket strukturerade
och taktiska - vissa skulle nästan säga att det visar ett klart påbrå
från thism. De tror starkt på lydnad och medlemmarna tvingas att
svära eder till sina överordnade. Det är också ett handelshus där
misslyckande ofta betyder att man får en icke-önskvärd position
där man inte kan ”ställa till det” i fortsättningen.
ALVER ALVISK MENTALITET

KAPITEL FYRA

ALVISK
MENTALITET

V
årblomster klättrade upp till den lilla kojan som var byggd
uppe i ett av träden. Det var en enkel koja av sammanflätade,
ihopsnörade pinnar och grenar med ett skynke hängdande för
ingången. Vårblomster drog undan skynket och kikade in. Där inne
satt han precis som hon hade lämnat honom kvällen dessförinnan, på
golvet med korslagda ben och vänd mot den lilla gluggen som tjänade
som fönster. Hans blick var frånvarande. Hans namn var Gammal-
som-träden och han var deras äldsta. Det långa vita håret vittnade om
hans ålder liksom hans, hos alver så ovanligt, rynkiga ansikte.
Hon tog fram maten hon hade med sig och började omsorgsfullt mata
honom. Maten bestod av mosade frukter som hon fick hjälpa honom
skölja ner med vatten, för så förlorad till förbannelsen var han att han
inte ens tuggade eller svalde av egen vilja. Efter måltiden var avklarad
så tog hon fram sin benkam och kammade omsorgsfullt hans hår
samtidigt som hon sjöng en klagosång om förbannelsen och sorgen
hon kände inför den. Hon fyllde sin sång med all sin känsla vilket
gjorde den vacker och äkta. Efter kamningen gav hon honom en
ömsint kyss på pannan, svepte en filt kring hans axlar och steg med
en mödosam suck ur hyddan. Innan hon drog för skynket viskade
hon: ”Stjärnans ljus brinner i ditt hjärta, o vördade mentor” liksom
hon gjorde var gång hon lämnade honom, fortfarande med hoppet
om att han en dag skulle svara henne.
Hade hon då fäst sin blick vid hans ansikte, hade hon kanske kunnat
se den tår som dykt upp i hans ena ögonvrå, likt en ensam och
glänsande pärla.

55
ALVISK MENTALITET
ALVISK PSYKOLOGI
E
tt gammalt ordspråk säger att ”för att förstå en alv måste man vara alv”. En mer korrekt över-
sättning kan vara ”för att förstå en alv måste man själv dela förbannelsen”. Mycket av den alviska
mentaliteten härstammar just från denna förbannelse. Detta har i sin tur lett till att alver tyr sig
mest till varandra då de andra folken helt enkelt har det svår att förstå sig på dem och vice versa.
Alviska personlighetstyper
Alver kan ytligt indelas in i tre grupper: ansvarsfulla individer, in-
troverta och självdestruktiva, samt flegmatiska lättingar.
De ansvarsfulla är inte bara medvetna om hur historien har påverkat
dem, utan också hur de har påverkat historien. De kan sitta stilla och
noggrant planera framtida händelser i åratal och vänta på rätt tillfälle,
allt för att händelseutvecklingen ska ta en så positiv vändning som
möjligt. Ansvarsfulla alver kan viga hela sin existens åt en enda plan
och offra nästan vad som helst för att den ska gå i uppfyllelse.
De introverta och självdestruktiva alverna är ofta fyllda av ett
självförakt som få andra kan förstå. De är ofta bittra och cyniska. En
liten men icke föraktlig del försöker dränka sina sorger i alkohol
eller fastnar på annat sätt i något slags drogberoende. Man kan säl-
lan förklara detta beteende med någon enskild händelse. Det är
snarare alla andra småhändelser som tillsammans blir en enda jätte-
förklaring på detta bittra uppträdande.
Den sista gruppen är de som inte bryr sig. ”Det ordnar sig, och ord-
nar det sig inte så kvittar det” är ett ordspråk som på ett ganska bra
sätt beskriver den sista gruppens reaktioner på omgivningen. Ofta
försöker de dämpa förbannelsen genom att se på livet som en lek.
Förbannelsens inverkan
En alv genomlever tre olika mentala stadier, nämligen ”ung”, ”li-
dande” och ”inåtvänd”. Dessa tre stadier är en direkt följd av hur
alver påverkas av förbannelsen. Naturligtvis genomlever inte alla
alver dessa tre stadier, men förvånansvärt många gör det och antalet
är så stort att man med god precision kan göra generaliseringen.
De unga
Den unga alven är fylld med tillförsikt. Han har vuxit upp i ett
samhälle där förbannelsen hela tiden gör sig påmind, men har själv
ännu inte märkt av den. Den unga alven är ofta fylld av optimism
och en tilltro inför framtiden. Inte sällan är han övertygad om att
han kan göra något åt förbannelsen - om inte direkt genom att upp-
häva förbannelsen så kanske indirekt genom att lindra plågan.
De lidande
Efter omkring ett halvt sekel börjar förbannelsen påverka alven. Till
skillnad från en människa, vars tidsuppfattning gradvis ändras med
åldern, så ändras alvers tidsuppfattning inte på ett makalöst sätt. De
har fortfarande kvar de unga alvernas ”nu-uppfattning” och lever
intensivt i nuet på ett sätt som inte är helt olikt barns sätt att uppl-
eva nuet. Å andra sidan börjar nu alla olyckor från forna dagar att
göra sig påminda. De blir allt mer medvetna om konsekvenserna av
Det är lustigt att kärleken verkar vara den största lindringen men också det största lidandet!
- Duniare Vashina av kiriyastammen
56
ALVER
sina handlingar och de minns alla händelser med lika stor kraft, min-
nena bleknar aldrig bort med tiden. Det sägs ibland att ”historiens
vingslag träffar alverna med full kraft” - detta ordspråk är förmod-
ligen det mest korrekta sättet att beskriva hur alver uppfattar tiden.
Ändå hankar sig de lidande alverna framåt. De ger inte upp, utan
fortsätter med en ofattbar själsstyrka. Det finns många historier om
hur alver slagit sig fram genom överväldigande odds och obeskrivli-
ga faror men ändå lyckas överleva tills deras uppgift är avklarad.
Ett av de tydligaste tecknen på att en alv är på väg in i det lidande
stadiet är att alven slutar att räkna sin ålder. Det spelar ingen roll
längre att hålla koll på sådana trivialiteter. En del alver glömmer till
och med bort när de är födda.
De inåtvända
Det tredje stadiet är då alverna börjar dra sig bort från världen mer
och mer. Det inträffar vid ungefär 250 års ålder och de börjar då
bli ”inåtvända”. Det bör dock påpekas att det finns alver som
aldrig når detta stadium och de som når det först efter ett halvt
eller ett helt årtusende. De inåtvända drar sig tillbaka och flyr från
världen, allt mer förbittrade över den. De går in mer och mer i sig
själva. De drar sig undan, först till släkten, sedan familjen, och slut-
ligen enbart till sig själva. En del alver får en överdrivet stor ans-
varskänsla för historiens utveckling. De vänder sig då inåt på ett
helt annat sätt och börjar planera inför framtiden. Denna ans-
varskänsla tar sig ibland absurda övertoner. De kan ibland fastna i
en obeslutsamhet som kommer av att de inte kan bestämma sig för
att agera eller inte, då båda alternativen kan medföra helt olika
konsekvenser som inte går att förutse.
Tillfällig lindring
Alver kan få tillfällig lindring från sin plåga, oftast tillsammans med
en livskamrat, men även tillsammans med mycket trogna vänner.
Detta gör att alver oftast är extremt lojala mot dem som de finner
är deras sanna vänner. De har helt enkelt inte råd att förlora denna
lindring från förbannelsen som vännerna innebär. Det händer ofta
att alver slår följe med sådana personer som de anser vara sanna vän-
ner utan att någonsin överge dem. De band som då knyts kan ofta
visa sig fruktansvärt svåra att bryta.
Ofta är denna lindring mycket tillfällig. När man förlorar en vän,
livskamrat, älskare eller älskarinna blir denna smärta så ohyggligt
djup att den bara accelererar förbannelsens utveckling. Det finns
alviska sagor som handlar om hur en alv och en människa finner
varandra och när människan dör av ålder tynar alven bokstavligt ta-
lat bort av sorg.
ALVER ALVISK MENTALITET

PERSONLIGA RELATIONER

D
et finns två typer av ”äktenskap” bland alver. Inget av dem liknar de rituella äktenskaps-
band som människor sluter och de har över huvud taget ingenting att göra med vare sig re-
ligion eller det juridiska bindandet av en arvsföljd. Alver knyter i stället lösa
äktenskapsliknande band av antingen känslomässiga eller förnuftsmässiga skäl. Utöver dessa relation-
er är det också vanligt med ett starkt band till sin mentor.

Förälskelse
Den ena motsvarigheten till äktenskap är ett band som kommer
som följd av att alver förälskar sig. Om förälskelsen är besvarad hän-
der det ofta att de båda försvinner från familjen ett tag. De håller
sig undan och låter förälskelsen svepa över dem. Det är under så-
dana förhållanden som den större delen av alviska barn kommer till.
Sådana förhållanden är ofta ganska korta, sällan mer än ett par de-
cennier eller så.
Denna typ av förhållanden kallas helt enkelt förälskelse eller ”scéal-
tainaé”. Det är något som alver helst inte vill råka ut för. Alver
försöker ofta undvika det i det längsta, men tyvärr har man sällan så
god kontroll över situationen. Den värsta typen av förälskelse är den
mellan en kortlivad och en alv. Observera att alver inte ser älskare
respektive älskarinnor som något fult. Det är något sorgset, ve-
modigt och tragiskt och bara i vissa fall romantiskt, men det är aldrig
fult eller omoraliskt.
Livskamratskap
Det andra äktenskapsliknande bandet är ett mer förnuftsmässigt
band. Två alver beslutar sig helt enkelt att leva ihop för att
tillsammans lindra förbannelsens plåga. En hel del av dessa
band tillkommer genom ren vänskap som utvecklas och
fördjupas, andra är ursprungligen av den första typen som
fått lugna ner sig lite. Dessa förhållanden varar betydligt
längre, ofta livet ut och kallas för livskamratskap. En ”sina-
siscéa farag” (livskamrat) eller en ”heren” (älskare/äl-
skarinna) är helt enkelt någon som man kan tänka sig att
tillbringa resten av livet med.
Livskamraten är alltid en alv - aldrig en människa. Det
är meningslöst för alven att ha en livskamrat som dör av
ålder efter ett bara halvt sekel eller så.
Ingetdera av de två ”äktenskapen” involverar nå-
gon som helst ritual eller formellt bandbildande.
Livskamratskapet är väl det som är mest officiellt, men
sker tämligen ceremonilöst. Som mest flyttar de båda
inblandade ihop. För det mesta är dessa förhållanden
monogama. Undantag finns - det finns exempel på
månggifte för båda parterna och det finns åtskilliga
livskamratsskap som tillfälligt avbrutits då endera eller
båda parterna drabbats av en förälskelse på annat håll.
Detta ses dock inte nödvändigtvis som ett hinder för
livskamratskapen då det är frågan om helt skilda rela-
tionstyper. Det är alltså fullt möjligt för en person att ha
en livskamrat och samtidigt vara öppet involverad i en
förälskelse. Det är till och med vanligt att ens livskamrat
finns där och stöttar och tröstar då förälskelsen ebbat ut.
Igenkännandet
Det finns ett fenomen bland alverna som är mycket ovanligt och
ofta blandas ihop med vanlig förälskelse. Detta kallas igenkännan-
det. Det händer då och då att en två alver som möts omedelbart får
en fruktansvärt stark passion till varandra. Det är nästan som en
magnetisk dragningskraft som tvingar dem samman och efter att de
väl har träffats kan de inte tänka sig livet utan den andre. Det sägs
vara omöjligt att bekämpa eller stå emot. Det är som att de två hört
ihop sedan urminnes tider men först nu träffas. Det går emot all
logik och alla känslor och kan vara problematiskt då det lika gärna
kan ske mellan två alver av olika stammar, till och med fiender som
thism och henéa. Det kan därför vara väldigt smärtsamt för de båda
inblandade då de kanske inte alls ”vill” falla för varandra eller kanske
inte ens tycker särskilt bra om varandra.
Varför detta händer vet ingen säkert. De mer romantiska kiriya
menar att ödet har förutsett att dessa två skall träffas, att de har mötts
i drömmarna eller liknande. Sanaris lärda har fått erkänna att
igenkännandet är mer än simpel förälskelse och de tror att de två
själarna har ett band till varandra som blir påtagligt först när in-
dividerna träffas. Det finns också de som menar att
igenkännandet i själva verket är
själarna från två livskamrater som
återfötts och sedan blir återföre-
nade vilket skulle överensstämma med
det gamla alviska talesättet: ”Minns
mig i nästa liv, för vi ses inte mer i det-
ta”
Något som händer, om ändock
väldigt sällan, är att igenkännandet
kan uppstå mellan en alv och en
människa. Detta är ingenting som
är allmänt accepterat och erkänns
varken av sanari eller thism. Må
vara att det finns ett mystiskt band
mellan vissa alver som binder dem
samman men att det skulle kunna
uppstå till en människa är en yt-
terst provocerande tanke.

57
ALVISK MENTALITET
Alvers sexualitet
Alver har inte den fördömande syn på homosexualitet som återfinns
hos många mänskliga kulturer. Orsakerna är många och det är svårt
att säga vad som gett upphov till vad, men gränsen mellan kärlek
och vänskap är inte alltid så tydlig bland alverna, och parbildning
inte alls så viktigt som för människor. Egentligen borde man tala om
bisexualitet - en hel del alver föredrar partners av samma kön som
de själva, och ännu fler har tillfälliga homosexuella förbindelser nå-
gon gång i livet, men väldigt få har uteslutande homosexuella rela-
tioner. Det är nämligen först då man löper risk att mötas av något
egentligt förakt.
Orsaken är samhällets fixering vid barnalstrande. Den låga na-
tiviteten är alvernas eviga problem, då den innebär en ständig brist
på arbetskraft och allmänt begränsar samhällets förmåga att hävda sig
mot omvärlden. Trycket att få barn är därför tungt på unga alver,
som kan falla i onåd hos många om de inte uppvisar något intresse
alls för motsatt kön. Så fort en alv väl har gjort sin plikt mot samhäl-
let genom att yngla av sig brukar emellertid andra inte lägga sig i
hans eller hennes relationer lika mycket, och med åldern bemöts
man med allt mer respekt. Bestående homosexuella relationer, eller
skenbara sådana, är därför vanligare bland äldre alver. Många
livskamratskap är förstås inte ens sexuella relationer överhuvudtaget,
KONFLIKTER
A
lver är ytterst formella vad gäller konflikter. För alver finns det tre slag av konflikter, näm-
ligen opposition, fiendskap och krig. Var och en innebär tre helt skilda saker och har nöd-
vändigtvis inte särskilt mycket med de begrepp som människor förknippar med de tre
termerna. Det finns en hel del ritualer och traditioner gällande konflikter som måste efterlevas. En
okunnig människa som inte är försiktig kan mycket väl omedvetet råka förklara någon krig.
Opposition
Opposition är den mildaste formen. Det är helt enkelt ett förhål-
lande där minst två alver tar olika sidor angående någonting.
Typiska oppositionsförhållanden är träningsdueller, debatter, tävlin-
gar, lekar, spel och andra liknande situationer.
Fiendskap
Fiendskap innebär att man förklarar sig vara varandras fiender. Än så
länge behöver det inte gå till rena våldsamheter, men rent undermed-
vetet försöker man ofta förstöra för ens fiende alternativt hålla sig ur
vägen för dem. Det är fullt möjligt att en kraftig fiendskap resulterar
i den ena partens död, men det är inget krav. Man söker aldrig aktivt
att döda sin fiende. Paradoxalt nog är fiendskap inget som alver ty-
cker illa om. Faktum är att en fiende är någon som man kan lita på.
Vänner ljuger för att skydda en, älskarinnor kommer att överge en
förr eller senare, men en fiende vet man var man har.
Att bli kallad för ”kovoraléa” (hedersam fiende) är en stor ära och ett
mycket gott vitsord. Att en fiende talar väl om en är en av de högs-
ta formerna av ära som en alv kan få. I ett fåtal fall (huvudsakligen hos
léaram) har det till och med hänt att en fiende anförtros en hemlighet
som inte kan anförtros ens vänner. Man är då bunden av heder att be-
vara den hemligheten. I léarams fall, där de flesta sådana situationer har
inträffat, har hemligheten bevarats, till och med i ett efterföljande krig.
58
ALVER
och det händer därför att även alver som aldrig hyst homosexuella
känslor tar sig livskamrater av samma kön. Det kan vara värt att
påpeka att alverna själva givetvis inte talar om de här koncepten i
termer av homo-, hetero- och bisexualitet; kategorisering av
sexuella läggningar är för alver helt okänt.
Mentor
En vanlig sed bland alver är mentorskap. En ung alv får i unga år en
mentor som lär denne grunderna i livet. Detta mentorskap är myc-
ket viktigt bland alver, så viktigt att mentorn ofta ses som en tred-
je förälder. Faktiskt betyder de båda uttrycken för mentor, ”sarik
sheldiv” och ”visna sheldiv”, just ”andra fader” respektive ”andra
moder”. Om man ska vara mycket formell när man presenterar sig
nämner man ofta vem som var ens mentor.
Att få en väl ansedd alv som mentor är en stor heder, liksom det är
en stor heder att tillfrågas om man kan anta rollen som mentor.
Väldigt få tackar nej till ett sådant erbjudande. Mentorn är aldrig ens
föräldrar, men ofta andra släktingar.
Mentorskapet börjar i varierande åldrar. Det enda som är bestämt är
att det måste börja medan lärlingen är ”ung” och det slutar när men-
torn tycker att det är dags. Det finns inga regler för vad en mentor ska
lära ut. Mentorn lär ut det som han eller hon tycker behövs.
Alla dvärgar är automatiskt fiender till alla alver. Det kan tyckas
vara långsint, men betänker man alvernas syn på fiendskap så in-
nebär det egentligen inte särskilt mycket och kan i vissa fall till och
med vara hedrande.
Krig
Det tredje slaget av konflikt är ”ferlaninaé” (krig). Den alviska de-
finitionen på ”krig” är en konflikt som enbart kan lösas med blod
och död. Antalet inblandade spelar ingen som helst roll. De värre
formerna av ”krig” nöjer sig inte enbart med motståndarens blod
eller liv, utan man försöker även vanhedra honom och kasta ut hon-
om från samhället. Det är på grund av att en sådan konflikt ofta drar
in familj och vänner och ibland även hus och stam, samt konflik-
tens våldsamma natur, som situationen har benämnts ”krig”.
På grund av att ferlaninaé är ett så allvarligt och omfattande begrepp
med så fruktansvärda konsekvenser är det mycket stränga ritualer
kring en sådan konflikts utlysande. Den alviska dolken, sahlam,
spelar här en mycket stor roll. Att överlämna en dolk med spetsen
först är en formell krigsförklaring och om man dessutom gör det via
ombud eller sändebud, då visar man att man verkligen menar all-
var. Att kasta dolken på golvet framför sin antagonist är inte bara en
krigsförklaring, utan också en förolämpning. Att hålla en dragen
sahlam mellan sig och en person är en formell förklaring av fiend-
skap - släpper man den, då är det krig.
ALVER
VÄRDERINGAR
A
lver har en del åsikter om det mesta. En del är generella, så att de flesta alver delar den.
Andra är individuella och flera är stamanknutna. Andra folk har åsikter om alver, vilket gör
att relationen är dubbelriktad. De beskrivningar som ges i detta avsnitt är enbart generella och
behöver inte alltid gälla utan skall endast ses som riktlinjer.
Människors syn på alver
Människor kan inte begripa sig på alver. Hade det inte varit för det
där med ”förbannelsen” så hade det inte funnits någon förklaring till
varför alver är som de är. Nu finns det något som man kan skylla
det mesta på - så om en alv gör något som en människa inte be-
griper sig på så skyller människan oftast det på förbannelsen.
Människor har också en tendens att tro att det är magi med i bilden
i allt som alver gör. Detta har att göra med en kombination av
känslan att vara iakttagen av alven, samt att alverna ofta har årtion-
den av erfarenhet. Den höga skickligheten och det alviska ögat gör
att människor ofta uppfattar det som att alver använder någon form
av magi i allt. Människor kan inte heller förstå varför alver är sådana
känslovarelser, som antingen sitter helt känslolösa eller knappt kan
hålla kontroll på sina känslor.
Alvers syn på människor
Alver har å sin sida en del konstiga föreställningar om människor. I
och med att de inte kan relatera till hur en ”kortlivads” liv är så kan
de inte förstå en kortlivads begreppsvärld. De förväntar sig hela
tiden att de kortlivade är förhastade och har bråttom i alla situation-
er och alver kan därför bli mycket förvånade om det visar sig att de
har mycket tålamod. Alver kan inte heller riktigt förstå ”känslornas
medelväg” som människor ofta har. Alver stänger själva in sina
känslor eller släpper ut dem alla på en gång - de kan därför inte rik-
tigt förstå hur människor kan hantera sina känslor i någon form av
mellanläge. Alver är ganska petiga med identiteter och titlar, vilket
gör att de ofta får problem med stambegreppet. Till skillnad från
dvärgarna, vilkas klanbegrepp lätt överförs till stam, har människor
ofta ingen motsvarighet. Man hör ofta hur alver ersätter stambe-
greppet med grevskap, hertigdömen, provinser, nationer eller till
och med olika människoraser.
Misslor och alver
Alver (och då i synnerhet kiriya) tycker om misslor . De små och
upptågslystna varelserna skänker ofta mycket glädje åt alverna.
Misslor är å andra sidan mycket osäkra på var de har alverna. Det
alviska ögat stör ofta misslornas förmåga att dela sinne, vilket gör
dem nervösa. Vad alver och misslor inte tycker om är att de ofta
misstas för varandra av utomstående. Eftersom båda folkslagen har
tämligen långa och spetsiga öron är det ganska lätt att tro att de är
släkt. Ingendera anser sig dock vara förnedrad av att bli misstagen
för den andra rasen.
Dvärgar och alver
Alver och dvärgar är fiender. Det råder ett långvarit vapen-
stillestånd mellan dessa båda släkten - båda håller ett mycket vaksamt
öga på varandra för att finna tecken på lömska planer, men båda
undviker att förolämpa den andre av rädsla för ett nytt stort krig.
Detta innebär att alver på sätt och vis ”litar” på dvärgar - man kan
59
ALVISK MENTALITET
ju alltid lita på att dvärgarna kommer att reagera på ett visst vis.
Eftersom dvärgar dessutom har en mycket stark hederskodex kan
det mycket väl hända att enskilda dvärgar kan komma att bli ”hed-
ervärda fiender” eller ”de bästa fiender”. Något som dvärgar inte
tycker om är alvernas namn på dem. Det alviska ordet för ”dvärg”
är ”ru'cha” (kort och bred), vilket i dvärgarnas ögon är en nidbild.
De kulturella skillnaderna mellan alver och dvärgar kan ställa till
stora problem. Om man lägger ner ett vapen framför sig är det lika
med ett parlamentärsbudskap för dvärgar och en fredsinvit. Samma
gest, att lägga ner ett vapen mellan sig och en annan, är en krigs-
förklaring för alver. Alver är gärna lite poetiskt långdragna i språket
och har långa hälsningsritualer med vackert tal. Vidare har alver en
tendens att vilja dra ut på affärerna - först måste man komma på
god fot med den andre, med mat, musik, dans och allmänt avslapp-
nande. Detta krockar naturligtvis med dvärgakulturen vars enda
hälsningsfras är ”vad vill du?” Därmed är det inte förvånande att
dvärgar och alver inte drar jämt.
Tiraker och alver
Tiraker och alver är fiender. Till skillnad från dvärgarna litar man
inte ett dugg på en tirak då de är väldigt opålitliga och oorganiser-
ade. De ses ofta som skadedjur som samlar sig i stort antal och sedan
kan störta fram för att plundra och döda. Till skillnad från dvärgar
blir tiraker sällan ”hedervärda fiender”. Betydligt oftare får tiraker
tilltalsnamnet ”kovorasi'in” (obetydlig) eller ”kovoravé” (korkad
fiende). Denna något nedsättande syn på tirakerna har dock kostat
alverna en hel del blodspillan då många unga alver med kriget i
blodet tror att tirakerna inte är mycket mer än djur som kan drä-
pas i horder av en ensam alvkämpe. När de står öga mot öga med
en tirak som kämpat hela sitt liv och endast finner en ära att dö i
striden för sin mörka gudinna kan det lika väl vara alven som fall-
er för dess yxa. Liksom med dvärgar är alvernas benämning på
tiraker nedsättande. Man kallar dem för ”kartsim” (pälsing). Andra
namn som används är ”kartsimsi'in” (gûrd) och ”kartsimnaé”
(trukh) men dessa används inte så ofta - tiraker förtjänar helt enkelt
inte att man tilltalar dem korrekt.
Drakar och alver
Alver betraktar drakar med yttersta vördnad. De ser dem nästan
aldrig som monster. I värsta fall kan de hamna i kategorin ”ärade
fiender” men i de flesta fall ser alver på drakar som vördnadsvärda
varelser, ofta på gränsen till gudomlighet. En drake är en symbol för
det magiska som genomsyrar alla alvers liv och som en symbol för
bandet till det övernaturliga. I många fall bemöts drakar med nå-
gonting som mest kan liknas vid respekt för ens fångvaktare. Drakar
å sin sida har alltid varit svaga för alver. Det sägs att en drake lan-
dade intill Carwelan en synnerligen regnig och stormig natt och gav
honom skydd mot väder och vind med sina vingar och sin kropp.
Thism och léaram är de som bemöts bäst av drakar. Däremot und-
viker drakarna helt sanari. Henéa, kiriya och pyar verkar vara mar-
ginellt mer intressanta än människor.
ALVISK MENTALITET
RELIGION & LIVSFILOSOFI
D
e flesta alver går att placera i kategorierna ateister (gudsförnekare) eller agnostiker (guds-
tvivlare). Omkring en tiondel är troende och av dessa är henéa den enda stam som har en
helt egen religion. Förutom henéas schamanistiska naturreligion finns det inga övriga uni-
ka alviska religioner. Det finns ett par andra religioner som hävdar att alverna skapades av en viss gud
- typexemplet är tokon vilkas gamla tro har en panteon som innehåller alvernas urmoder.
Agnostiker eller fanatiker
Ingen har riktigt fått klart för sig varför alver är så agnostiskt lagda,
eller varför de inte är särskilt beroende av en myt som förklarar var-
för universum är som det är. Man vet bara att av alla folk i Mundana
är alverna de minst troende. Lustigt nog finns det ett extremt mot-
satsförhållande mellan agnostiska och troende alver - antingen är
alver extremt agnostiska eller så är de djupt troende, tillräckligt djupt
troende för att gå i kloster och att kämpa för tron i främmande land.
Det finns fornlämningar och historiska tecken som tyder på att alla
alver en gång i tiden hade en panteistisk religion som dessutom
förespråkade reinkarnation. Ett tydligt tecken på detta är en
avskedsfras som överlevt årtusendena: ”Minns mig i näs-
ta liv, för vi ses inte mer i detta.” Detta är en slutgiltig
alvisk avskedsfras. Ofta säger en döende alv detta på
sin dödsbädd och enligt legenderna var detta hjäl-
ten Carwelan t'un Thisms sista ord innan han
försvann. Varför denna tro har försvunnit vet man
inte och inte ens heller hur religionen fungerade.
Just denna fras har i alla fall överlevt tiden.
Livsfilosofi
Alvers livsfilosofi är för det mesta en
enkel sådan. Man ser förbannelsen som
ett problem som måste övervinnas eller
kringgås. Man arbetar med att på olika
sätt lindra effekterna av förbannelsen,
och man försöker annars få livet att gå
framåt som vanligt. En vanlig metod är
de högre livsprinciperna som beskrivs
längre fram. De eviga frågorna ”var-
för finns jag?”, ”vem är jag?” och lik-
nande - spelar liten roll för alver.
Alverna är sig själva och följer nästan
alltid sitt samvetes röst, ett samvete som in-
präntas hårt i deras undermedvetna av deras
föräldrar, familj och hushåll. De är känslo-
varelser som sveps med av stunden, eller så
stänger de av alla känslor och agerar på rent
intellekt. Frågor om Gud och religion är
främmande för de flesta alver. I ett liv som
präglas helt av förbannelsen är det helt
naturligt att se övernaturligheter som något
som alltid finns. För alver är det ingen
mening med att söka en förklaring till det
som inte kan förklaras, det vill säga genom
religionerna.
60
ALVER
Värderingar
Det finns fyra övergripande värderingar hos alver, samtliga ganska
beroende av stamtillhörighet.
Thism och sanari står för värderingen att ordning och stabilitet är vik-
tigast av allt. För att uppnå detta måste man ha kunskap och makt att
upprätthålla ordningen. Någon måste ta på sig detta ansvar och thism
och sanari brukar anse att det är de själva som ska ta på sig detta.
Léaram och henéa är mer liberala i sitt synsätt. De anser att den per-
sonliga friheten är det viktigaste. Har man inte friheten att göra vad
man vill så spelar det inte så stor roll med resten heller. Samordning
och överordnande är oftast inte viktiga ingredienser. Naturligtvis
kommer denna frihet med ett ansvar - man kan inte löpa amok helt
utan att ta ansvar för sina handlingar och hur dessa kan påverka
ens stam.
Kiriyas värderingar kan huvudsakligen sammanfattas med
frasen ”än sen?” För dem spelar glädje och njutning mycket
större roll än ordning eller frihet.
Pyar, slutligen, ligger någonstans mitt emellan alla de andra åsik-
terna. Ordning är bra för samhället i stort, men det krävs
också frihet för att individen ska trivas. Glädjen och
njutningen är drivkraften till det hela, den kraft som
för den enskilda personen framåt att förverkliga sig
själv och samhället. Denna medelväg ligger ganska
nära de flesta mänskliga samhällen.
Daak
Enligt Daaks tro är alvernas ogudaktighet orsak-
en till förbannelsen. Genom att alverna antin-
gen kategoriskt vägrat erkänna Daak som den
ende guden, eller helt enkelt ignorerat denne,
har Daak till slut sett sig tvungen att straffa alv-
släktet. Han ålade dem därför förbannelsen och lät
alverna veta att den dag då de vände bort blicken från sina
irrvägar, då skulle förbannelsen brytas. Daaktrogna har
därför oftast antingen en nedlåtande syn på alver, eller en
medlidande. De nedlåtande brukar normalt inte göra
något åt en ”hednisk” eller ”gudslös” alv - han är ju redan
straffad av den högsta tribunalen. De alver som söker
religionen gör det ofta i Daaks kloster, där de tas emot med
respekt för visheten från sina långa liv och sin ofta
allvarliga religiösa nit. Den sabriska kyrkan är mer tolerant
mot alverna. Detta beror på att den sabriska kyrkan är en
variant av den jargiska Daaktron som har lättare att
acceptera magi och därmed kan acceptera teorin om att
det var en dvärgamagiker som kastade förbannelsen någon
gång i urtiden. Visserligen hävdas det officiellt från den sabriska
kyrkan att det är Daak som förbannat alvsläktet, men man bränns
inte på bål om man hävdar annorlunda i Consaber.
ALVER ALVISK MENTALITET

Cirza
Cirefaliernas tro på Cirza har ingen särskild skapelsemyt för alver.
De nämns mest i förbigående i Tzorlack (Cirzas heliga skrift) med
raderna ”Cirza såg att mångfalden var god; tävlan sporrade hans
skapelse, så Han delade sin skapelse. Pälsade tiraker, Sångarens ät-
ter, Stenens söner, småfolk och storfolk; alla kämpade uppåt mot sa-
ligheten.” I övrigt har cirefalierna inga särskilda känslor för alver.
Man tycker det är synd att ett så magnifikt släktes framsteg hindras
så effektivt av förbannelsen, men å andra sidan är det ännu en
konkurrent ur vägen. Den konkurrens som pyar står för stävjas dock
effektivt med skattemedel, men detta är mer ett politiskt beslut och
inte alls särskilt religiöst.
Den samoriska läran
Den samoriska läran och alver fungerar inte så bra ihop. I och med
att den samoriska läran hävdar att man ska vara tacksam för att man
får leva ännu en dag och alverna absolut inte vill påminnas om att
tiden går så drar de inte jämt. Samorismen och alvernas grundläg-
gande syn på tid är helt enkelt för olika för att passa ihop.
Det finns ingen fientlighet mellan samoripräster och alver, men
samoriprästerna tar ofta varje tillfälle att försöka ”muntra upp” de
dystra alverna. Ibland lånas alviska fäktare in av den krigiska
Zoriánorden för att studenterna ska få möjlighet att lära sig att kon-
tra andras stridskonster. Den alviska stavfäktningen är mycket lik
den som Zoriánorden lär ut.
Den gamla tron
Alversläktets gudomliga ursprung förklarar, enligt den gamla
tron, alvernas ”övernaturliga” förmågor. Alverna är inte förban-
nade, utan i själva verket välsignade. Endast léaram i norra
Alarinn tror på den gamla tron, men å andra sidan är det också
dessa alver som lever längst innan de blir inåtvända. De delar alla
andra religiösa symboler med tokon och dyrkar inte Felenna
(vilken sägs vara alvernas urmoder) nämnvärt mer än någon annan
gudom i den gamla trons panteon.
Det finns tecken som pekar på att delar av tokons panteon faktiskt
är rester av den gamla alviska tron, vilket antyder att alvernas gam-
la religion dog ut för ungefär sjutusen år sedan, då léaram vandrade
till Tokon och Alarinn.

HÖGRE LIVSPRINCIPER

Ä
ven om majoriteten av alla alver saknar tankar som bottnar i religiositet så präglas de ändå i
hög grad av olika filosofiska livsideal. Den påträngande närvaron av förbannelsen har tvingat dem
söka vissa själsliga kvalitéter eller någon form av högre livsprinciper att lindra sitt lidande. De
ser dessa kvalitéter som ett sätt att fokusera medvetandet på annat än förbannelsens tunga ok och som
ett slags motvikt mot förbannelsens verkan. Nedan följer en beskrivning av de vanligaste av dessa hög-
re principer. Alverna refererar sällan till dessa principer utifrån vad de kallas här utan brukar i stället
fokusera på innebörden av dem. Det är tanken bakom idealen som prisas, inte själva benämningen.

Skyddet mot förbannelsen
Följer man en högre livsprincip till punkt och pricka och struktur-
erar sitt liv efter principens regler så kan detta dämpa förbannelsen.
Alven har då skapat sig ett eget regelverk och en egen syn på verk-
ligheten - så länge alven verkar innanför dessa ramar kan förban-
nelsen hållas stången om så bara för en tid. Detta har gjort att ju äldre
alverna blir (i synnerhet när de passerat den första övergångsfasen och
blir lidande) desto fler av dem finner en livsprincip och följer den.
Praktisera livsprincipen: Exakt hur en livsprincip påverkar alvens
liv varierar beroende på alv och livsprincip men den genomsyrar allt.
En alv som följer ”Perfektion” ser till att allt är perfekt, klädsel, hem,
tal, hållning. Det kan bli ett nästan tvångsmässigt beteende där
världen hålls strukturerad av perfektion. En alv som följer
”Njutning” ser till att allt är tillfredställande, alltifrån långa varma bad
i träkar till sexuella eskapader och ständiga experiment inom detta
område. Man kan följa flera livsprinciper då många är angränsande
till varandra men endast en är dominerande och detta är den man
fokuserar på.
Bryta mot livsprincipen: Om en alv kan hålla förbannelsen bor-
ta genom att svära sig till en högre livsprincip så väller förbannelsen
in med full kraft ifall denna livsprincip skulle krackelera och
förstöras. Dessa brott mot livsprincipen sker så gott som alltid av ett
val alven tvingas göra där den frångår sin väg. Det kan exempelvis
röra den åldrade sanarialven som följer livsprincipen ‘Kunskap’ men
som väljer att bränna sitt bibliotek för att inga skall komma över
hans skrifter eller som väljer att låta en värdefull artefakt ligga då
han inser att priset att forska om den skulle bli för kostsamt. Men
det kan också vara kiriyaalven som följer ”Glädje” och som efter
att hans hem blivit skövlat av fiender tar upp svärdet för att häm-
nas. Exakt hur detta går till varierar men det är alltid en plågsam
och dramatisk situation för den berörde. Inom sanari är det inte
ovanligt att man försöker manipulera ut sina motståndare genom
att tvinga dem att frångå sina livsprinciper och på så sätt försvaga
dem och driva dem till inåtvändhet.
Regler: Det är svårt att ge exakta regler för livsprinciper och brott
mot dessa då detta är saker som måste rollspelas. Men en spelare kan
välja att följa en sådan från början. När denne väl gör det minskar
värdet ”Förbannelse” med tre (-3). Skulle han dock bryta mot
livsprincipen ökar det omedelbart med fyra (+4), se sidan 15 för mer
information om förbannelsen. När en spelare väljer en livsprincip
skall denne specificera hur detta påverkar rollpersonen och dess be-
teende men också vad som skulle vara tydliga brott mot den.
Om man inte följer en högre livsprincip, vill byta eller ta sig an en
ny efter det att man brutit mot den gamla, så kräver detta en lång
tid av kontemplation och omställningar. Man måste lyckas med ett

61
ALVISK MENTALITET
slag mot Filosofi (eller Psyke men då +Ob2T6 svårare) för att de
positiva effekterna skall börja gälla. Man får endast slå ett slag i må-
naden, och endast så länge man aktivt försöker hålla sig till den nya
livsprincipen. Svårighetsgraden börjar på Ob12T6 och minskar
därefter med -Ob1T6 i månaden tills den når Ob3T6. Har man en
mentor eller vän som kan instruera en i livsprincipen blir slaget en
nivå lättare (-Ob1T6).
Hamnar man i extrema situationer, exempelvis fångenskap, krig
eller i en situation där man inte har en kontroll över sin omgivning
kan det vara mycket svårt att hålla liv i sin livsprincip. Dock skall
man komma ihåg att dess effekter är ett strikt mentalt regelverk som
alverna skapat. Till och med en alv i fångenskap kan ha livsprincipen
”Frihet” så länge som denne alltjämt lever efter den och i sitt gissel
försöker finna den frihet den kan, trotsar fångvaktarna och skapar sitt
eget liv. Det är således inte den fysiska världen som bryter sönder
alvernas livsprinciper utan när de själsligt ger upp. I extrema situa-
tioner där alven vistas under lång tid i en miljö där det är svårt att
upprätthålla sin livsprincip, exempelvis krig, fångenskap, flykt, ut-
satt social situation, kan spelledaren kräva slag mot Filosofi per må-
nad med Ob3T6, eller ett slag mot psyke med Ob5T6, för att på så
sätt bedöma om alven kunnat hålla vid sin livsprincip. Misslyckas
slaget har alven inte kunnat hålla efter sina levnadsregler. Blir slaget
perfekt så behöver alven aldrig slå igen för samma typ av situation
- den har funnit ett sätt att leva ut sin filosofi.
Livsprinciperna
Dröm: Drömmens princip bottnar i tron att verkligheten aldrig kan
bli lika fullkomlig som drömmen. Drömmen är därför något man
inte kan nå i det vanliga livet, däremot kan man låta sig inspireras
av den. En alv som följer drömmens princip strävar efter ett så
drömskt leverne som möjligt. Det handlar ofta om verklighetsflykt
men lika gärna om den ständiga strävan att utveckla sin visionära
förmåga. Denna livsprincip är ganska ovanlig och återfinns främst
hos kiriya. En del av dessa alver nyttjar olika droger, som exempelvis
alvgräs eller alkohol, för att hjälpa dem på vägen.
Enkelhet: En alv som följer enkelhetens princip njuter av att hänge
sig åt de enkla tingen i livet som att äta, arbeta, sova och att helt
enkelt bara vara. Enkelheten ses som själens naturliga tillstånd och
lyx ses som någonting onödigt som bara stimulerar de mindre vack-
rare delarna av individers personlighet. Denna livsprincip är vanlig
hos kiriya, léaram och henéa.
Frid: Frid är ett inre tillstånd av stillhet såväl i känsla som i tanke.
En alv som följer fridens princip eftersträvar lugn och ro i det mes-
ta. Det handlar i regel om ett allmänt fridfullt leverne utan onödig
stress men kan i det yttersta handla om en djup önskan att ständigt
befinna sig i ett slags meditativt tillstånd bortom all sinnlig oro.
Praktiserandet av denna princip innefattar både att aktivt försöka
undvika omständigheter som rubbar friden samt att försöka lära sig
hantera dessa omständigheter på bästa sätt då de väl uppstår. För vis-
sa handlar detta om ett disciplinerat fokuserande på världsliga sysslor,
för andra stunder av meditation och för en del flykt genom nyttjan-
det av droger. Denna livsprincip återfinns hos alla stammarna men
är ovanlig hos henéa.
Frihet: Frihetens princip handlar om att vara fri och kunna göra det
man vill. Det handlar om att kunna vara sann mot sitt inre väsen och
följa själens kall. En alv som följer frihetens princip strävar ständigt
efter självständighet, suveränitet och oberoende för att kunna van-
dra den väg denne själv helst önskar. Denna livsprincip är mycket
vanlig hos léaram och henéa men också hos en del pyar och kiriya.
62
ALVER
Glädje: Glädjens princip bygger på tron att glädje är ett idealtill-
stånd samt att delad glädje är dubbel glädje. De alver som följer gläd-
jens princip försöker därför att se till att deras vardag präglas av
många skratt och försöker att bibehålla ett glatt sinnelag. De är ock-
så måna om att dela med sig av denna glädje till sin omgivning för
att öka den totala glädjen. Det är nästan enbart kiriya som efterlever
denna livsprincip och den är mycket vanlig inom stammen.
Harmoni: Harmonins princip handlar om balans och naturlighet.
De alver som följer denna princip eftersträvar balans i allt de vidtar
sig och försöker således undvika överdrifter av alla slag. Naturlighet
ses som ett rättsnöre och naturen är en stor källa för beundran och
inspiration. De som följer denna princip försöker i högsta möjliga
grad leva i samstämmighet med naturen. Denna livsprincip återfinns
hos de flesta stammar men är absolut vanligast hos henéa och väldigt
ovanlig hos pyar.
Kunskap: Kunskap handlar om att veta och hysa insikt i hur saker
och ting fungerar. Kunskapens livsprincip handlar om det ständiga
sökandet efter fördjupad kunskap och insikt i så många av livets as-
pekter som möjligt. Man kan aldrig veta allt som finns att veta, och
således finns det alltid mer att lära. En alv som följer kunskapens
princip söker ständigt att lära sig så mycket som möjligt. Denna
livsprincip är absolut vanligast hos sanari men kan återfinnas hos alla
alver som suktar efter kunskap och visdom.
Kärlek: Kärlek handlar om ett givande av sig själv till andra.
Kärlekens princip handlar om glädjen i att ge och i att se den pos-
itiva verkan av ens handlingar. Den som praktiserar kärlekens prin-
cip vill förstå sin omgivning och är sällan sen att förlåta då den som
förstår varför någon handlar som de gör inte gärna dömer. En alv
som följer kärlekens princip ser kärlek som källan till livets glädje
och vill i största möjliga mån sprida denna glädje till sin omgivning
på bästa sätt. Denna livsprincip är vanlig hos kiriya.
Lojalitet: Lojalitet handlar om att vara trofast och pålitlig.
Lojalitetens princip berör vikten av lojalitet i samhället. En alv som
följer denna princip försöker att vara de sina och sina ideal så lojal
och hängiven det bara går. Inget pris anses för högt att betala för att
bevisa sin lojalitet. Lojalitet är också något man kräver av de runt-
omkring sig och personer som uppvisar illojalitet föraktas över allt
annat. Denna livsprincip är vanlig framförallt hos thism, speciellt hos
de med någon militär anknytning.
Makt: Makt handlar om kontroll. Den som har makt över sig själv
kan också kontrollera sig själv i olika situationer och den som har
världslig makt kan utöva kontroll över sin omgivning. Vanligtvis
anses det att det först krävs att man har makt över sig själv om man
skall kunna utöva yttre kontroll. En alv som följer maktens princip
strävar efter att tillskansa sig så mycket makt som möjligt på det inre
eller yttre planet eller på dem båda. Denna livsprincip är vanlig hos
både sanari och thism.
Mod: Mod handlar framförallt om att inte vara rädd för rädslan. Den
som följer modets princip strävar ständigt efter att möta och övervin-
na sin rädsla och att aldrig ge upp hoppet. En alv som följer denna
princip försöker ständigt bevisa sin tapperhet men även att alltid ha
kurage nog att göra det rätta. Denna livsprincip är mycket vanlig hos
alviska krigare, framförallt hos thism, léaram och henéa.
Njutning: Att njuta är att verkligen ta vara på varje ögonblick.
Njutningens princip handlar om att vara så närvarande som möjligt
i varje ögonblick av njutning. En alv som följer denna princip är en
sann hedonist och eftersträvar att uppleva njutning med alla sina sin-
nen och i alla dess tänkbara former. En ovanligare inriktning av
denna princip är de följeslagare som dragit begreppet njutning till
ALVER
sin spets och som därför söker den även där den vanligtvis inte
återfinns, till exempel i smärta. Denna livsprincip är absolut vanli-
gast hos kiriya och sanari.
Ordning: Ordningens princip handlar om att försöka bringa ord-
ning i all världens tumult. Exakt hur kan variera väldigt från indi-
vid till individ och beror framförallt vad som definieras som
ordning respektive kaos. I vissa fall handlar det om sökandet efter
rättvisa eller strävan efter att bringa mer godhet till världen, i andra
fall om önskan av ren organisatorisk ordning eller estetisk symmetri.
För andra handlar ordning av ett slags bevarande av det som redan
är vilket resulterar i en väldigt konservativ läggning. En annan van-
lig definiering av ordning är individens skyldighet mot regler, lagar
och förordningar. Denna livsprincip återfinns hos de flesta alver
men är extra vanlig hos sanari och thism.
Perfektion: Perfektion handlar om strävan efter fulländning och
fullkomlighet. Perfektionens livsprincip handlar om den eviga strä-
van att nå fulländning i allting man företar sig. En alv som följer per-
fektionens princip specialiserar sig ofta på en eller ett fåtal saker för
att kunna bli så fullkomlig som möjlig i dessa. Thism och sanari föl-
jer ofta denna princip men den är vanlig även hos pyar och kiriya.
Renhet: Renhet ses inte bara som en princip att eftersträva rent fy-
siskt sett, exempelvis via en städad omgivning, utan det handlar även
om en mer själslig eller sinnlig renhet. Exakt vad som definierar ren-
hetsbegreppet varierar och baseras framförallt utifrån att vara mot-
satsen mot vad som definieras som ”smutsigt” på ett tankemässigt
och känslomässigt plan. Alver som följer denna princip lägger ned
omfattande tid och möda för att bekämpa målet för det som anses
vara ”smutsigt”. En del thism och sanari tolkar renhetens princip
ALVISKA TALESÄTT
N
edan följer en beskrivning av några av det alviska samhällets vanligaste talesätt. De alviska
talesätten fungerar ofta som en påminnelse om det som trots allt är gott i livet och värt att
kämpa för, ofta som ett slags motvikt mot förbannelsens känningar. För många av alverna har
talesätten kommit att bli mantra och det är inte ovanligt att ett talesätt sätter punkt för en diskuss-
ion, debatt eller ett gräl bland thism och sanari.
Låt en persons handlingar tala för sig självt
Alverna har i sina möten med de andra folken fått lära sig att man
inte alltid kan lita till deras ord. Talesättet syftar på att en person ofta
avslöjar sig genom de handlingar de utför speciellt om dessa inte
överensstämmer med vad de sagt. Talesättet är också en uppmaning
att inte döma någon förrän man sett frukten av dennes handlingar.
Stjärnans ljus brinner i ditt hjärta
Alvstjärnan, av alverna kallad Scéacecona (”Hjärteljus”), är för alver-
na inte bara en av himmelns stjärnor utan också en mycket stark
symbol för deras innersta natur. För alverna står stjärnan för de goda
egenskaperna inom alven vars ljus brinner evigt och håller världens
omgivande mörker på avstånd. Talesättet används ofta som en
påminnelse att det trots allt finns hopp om man bara söker tillräck-
ligt djupt i sitt hjärta där stjärnans ljus brinner.
63
ALVISK MENTALITET
som att de måste värna om ”blodets renhet” det vill säga att de hyser
en viss rasistisk läggning. Kiriya som följer renhetens princip får ofta
ett väldigt nedlåtande sätt mot allt som inte upplevs som estetiskt
och vackert. En alv som följer renhetens princip hänger sig åt vad
denne ser som renhet i sin omgivning såväl tankemässigt som
känslomässigt. Denna livsprincip är vanlig framförallt hos sanari och
thism men även hos kiriya och vissa pyar.
Sanning: Strävan efter sanning handlar om att vara sann mot sig själv
och andra. Att vara sann mot sig själv innebär att alltid försöka fatta
de rätta besluten baserade på sin inre övertygelse av vad som är rätt
och fel. Att vara sann mot andra innebär förutom en äkta uppriktighet
att ständigt sträva efter att skilja det sanna från det falska. En alv som
följer sanningens princip försöker ständigt att bekämpa det falska med
alla möjliga medel. Denna livsprincip är vanligast hos thism.
Skönhet: Strävan efter skönhet handlar om att vilja göra allting så
vackert som möjligt. Skönhetens livsprincip är ett evigt sökande
efter det vackra i tillvaron. En alv som följer skönhetens princip ska-
par sig den skönhet denne söker genom vackra ting och/eller sök-
er dem i sin omgivning. Ibland kan det också läggas stor vikt vid
såväl det egna som andras utseende. Denna livsprincip är absolut
vanligast hos kiriya.
Ära: Strävan efter ära handlar om att hedra sig själv och sina närm-
sta genom storartade handlingar. Ärans princip bygger på att vinna
ryktbarhet och berömmelse genom sina gärningar. De alver som
följer denna princip strävar efter att vinna gott anseende i samhäl-
let. Vägen till ära kan variera stort men målet är alltid detsamma.
Denna livsprincip återfinns främst hos thism, léaram och sanari.
Vörda den väg du vandrar
Talesättet talar för att man ska vara glad för det man har, att man ska
lära sig av sina misstag istället för att ha dåligt samvete för sådant man
gjort eller inte har gjort. Det är en uppmaning att vara stolt för den
man är och den väg man har valt i livet.
Minns mig när vi möts igen
Det här talesättet, eller egentligen avskedsfrasen, har två betydelser.
Den första handlar om en önskan att personen man tar farväl av skall
minnas en nästa gång man ses och inte låta förbannelsen ta dem i sitt
grepp. Den andra, där man nämner hela ursprungsfrasen: ”Minns
mig när vi möts igen i nästa liv, för vi ses inte mer i detta”, är ett
mer slutgiltigt avsked som ofta sägs på dödsbädden till någon som
står en nära vilket helt enkelt är en önskan om att ses i nästa liv och
dessutom minnas det nära band man haft i detta.
ALVISK MENTALITET ALVER

Kunskap är en evigt expanderande cirkel
Talesättet talar för att man aldrig kan lära sig allt om allt utan att det
alltid finns mer att veta. Dessutom syftar den till att ju mer kunskap
man besitter desto större medvetenhet har man om hur mycket man
inte känner till. Det sägs att detta ordspråk kommer från drakarna.
Så inom, så utom
Talesättet är en påminnelse om att en persons yttre handlingar eller
egenskaper förmedlar något om dennes inre. Exempelvis anses det
krävas inre skönhet för att kunna skapa yttre skönhet. Fysisk skönhet
vittnar om inre själslig skönhet. Alver kan därför se ned på personer
de upplever som fula då det anses att denne är ful även i sitt inre. På
ett djupare plan anses det att orsaken till personers yttre handlande har
ett direkt samband med deras inre. Så anses exempelvis en person
med ett stort behov av yttre kontroll ha en avsaknad av inre kontroll.
Ett blad faller inte utan orsak
Detta talesätt handlar om att allting har en mening. Även om man
inte alltid kan förstå vad meningen är så kan man kanske förstå den
i framtiden eller i alla fall finna sinnesfrid i övertygelsen i att det som
skett har gjort det av en mening. Talesättet har dock en något
annorlunda innebörd för dem som vandrar vildmarkens osäkra sti-
gar. För dem handlar det snarare om att vara vaksam även på små
detaljer då även ett litet fallande blad kan vara tecken på att fara
lurar bakom nästa träd eller buske.
Lidande är vad som pressar vinet ur druvan
Detta talesätt syftar på att det är lidandet som lär en att vara sann mot
sig själv och att det även är vad som lär en vad lycka är. Hade inte
lidandet funnits hade inte heller lyckan funnits då det ena inte kan
existera utan dess andra kontrasterande hälft. Således är det i mötet
med lidande som man finner mer av lyckan.

Även det största av träd började som ett litet frö

Du kan endast lita på din fiende
Talesättet är en påminnelse om att ingen är fullärd från början.
Sanari tolkar ofta talesättet som att även små hot kan växa sig stora Talesättet påtalar det hedersamma i relationen med en fiende - man
om man inte gör något åt dem. vet i alla fall var man har varandra.

Ordet dödar det anden gör levande
Talesättet är en uppmaning att inte tolka saker och ting bokstavligt
då andemeningen och den sanna innebörden riskerar att gå för-
lorade då. Talesättet syftar också på att vissa saker är för stora eller
komplexa för att ord skall kunna göra dem någon rättvisa. Bättre då
att uttrycka det i en sång, dans eller målning där tolkning lämnas åt
betraktarens ögon eller öron.
Det du ger får du också ta
Talesättet talar om vikten av harmoni och samspel med naturens la-
gar, du kan exempelvis inte skörda utan att först så. På ett djupare
filosofiskt plan talar det också om att man alltid möter den exakta
konsekvensen av ens handlingar. Därför bör man alltid begrunda
vad som kan tänkas bli den troliga utgången av ens handlingar in-
nan man genomför dem.

År, månader, veckor och dagar passerar mig som om de vore fallande löv
Jag ser dem men ändå är det som om de inte längre fanns
Det är som om de förlorat sin mening
Varför känns inte solens beröring lika varm längre?
Varför har himmelens färger förlorat sin lyster?
Allt jag har är mina minnen
Min älskades ömma kyss
Skratt som ekar från det förgångna
Glädjen i det som var
Men varför har doften från blomman bleknat så?
Och varför klingar inte längre musiken lika vackert i mitt öra?
Det är som om ett allt tyngre mörker faller över mig
Som om något sakta men säkert suger ljuset ur min själ
Ansiktena runt omkring mig bleknar mer och mer
Som en boks sidor vars text sakta suddas ut
Vart skall jag fly?
Var skall jag gömma mig?
Vad återstår nu mer än tomhet?

64
ALVER SAMHÄLLE & KULTUR

KAPITEL FEM

SAMHÄLLE &
KULTUR

L
eadan Elisari, överhuvudet för den meloriska filialen av handels-
huset Elisari, bugade djupare än vad seden krävde, och lade sam-
tidigt händerna över sina ögon för att hälsa på alvernas vis på den
hårdföra styrka av Järvskogens försvarare som stod framför honom.
”Jag har kommit för att på handelshuset Elisaris vägnar erbjuda er ett
förmånligt handelskontrakt, och jag önskar därför språka vid med hus-
furst Jalandon Antari vhic Nangalie. Som ett bevis på min aktning för
er stam bringar jag med mig en gåva av det allra finaste veliamvin, som
du och dina mannar kan dela på om ni vill”.
”Pyar är inte välkomna här, och dina mutor får mig inte att ändra upp-
fattning om den saken” svarade försvararnas ärrade stridsledare med
uppenbart förakt i rösten.
Leadan visade upp ett dokument prytt av ett alviskt sigill. ”Jag förstår
om ni inte tar Lagen om gästfrihet särskilt hårt här, men det här doku-
mentet från självaste Underrådet för handel ger mig faktiskt tillstånd att
prata med någon av era ledare.”
Stridledaren ryckte åt sig dokumentet och ögnade igenom det kvickt
innan han svarade: ”Jag är en av våra ledare och du har fått samsprå-
ka med mig. Du har fått tillfälle att säga ditt ärende, jag har lyssnat och
du har frestat mitt tålamod genom att vara påstridig. Ge dig av
härifrån, innan din förolämpande närvaro tvingar mig att göra någon-
ting du kommer finna mycket obehagligt!”

65
SAMHÄLLE & KULTUR
SAMHÄLLET
A
lvernas asmhälle är genomsyrat av tre begrepp: Stammen, de fem lagarna och förban-
nelsen. Stammen och de fem lagarna är det absolut viktigaste på det medvetna planet, medan
förbannelsen är det viktigaste på ett undermedvetet plan. Båda spelar en mycket stor roll i
alvernas dagliga liv och genomsyrar hela deras samhälle.
Stammen
Om alverna alltid varit uppdelade i stammar eller om de en gång
i tiden var ”ett” folk debatteras häftigt hos både thism och sanari.
De flesta menar på att alverna alltid har varit uppdelade i olika
stammar men det finns en del som pekar på urgamla skrifter och
inristningar varifrån man kan tolka det som att alversläktet en gång
var ett och enat. Hur det än ligger till med den saken har splitt-
ringar fortsatt ske inom det alviska folket och genom historien har
nya stammar uppkommit.
En grupp bestående av alver som hade varit emot det andra sto-
ra kriget och inte längre ville ha med krigshetsarna att göra
försvann österut. Denna grupp blev de som idag kallas
”léaram”eller ”de hedersamma” (ordet kommer från alviskans
‘léara’ som betyder ”vara hedersam”).
En annan grupp som skiljdes från de övriga alverna var en stor grupp
av alver som blivit krigsfångar hos dvärgarna. De hade utlovats und-
sättning av de andra alverna, men undsättnin-
gen uteblev och de tillfångatagna tvingades att
arbeta som slavar i dvärgarnas gruvor under
långa tider. Detta fick dem att utveckla ett in-
tensivt hat mot ‘de andra’ och naturligtvis mot
dvärgarna. Till slut lyckades de befria sig från fån-
genskapen, men de kunde inte återanpassas i det
alviska samhället. Dessa alver kallade sig ”henéa”
eller ”de fria” (ordet kommer från alviskans
”hen'aiy” som betyder ”frihet”).
Den tredje gruppen som försvann från mängden var
de som handlade och levde med människor. Gradvis
blev de en helt egen grupp av alver som levde betydligt
mer som människor, mitt i deras samhälle, och därför inte
hade så mycket kontakt med andra alver. De fick snart
namnet ”pyar” eller ”köpmännen” (från alviskans ”pyari”
som betyder ”handla”).
De kvarvarande alverna grupperade sig i ett hier-
arkiskt system där banden till de andra stammarna var
centralt. Sanari (från ordet ”sani” som betyder ”troll-
karl”) som var specialiserad på magi, lärdom och
vetenskap blev ledarna. Thism (av det alviska verbet
”tisimi” som betyder ”agera”) vilka var hand-
lingskraftiga och starka blev krigarna och arbetarna.
Stammen kiriya (från det alviska ordet ”kiri” vilket
betyder ”glädje”) var poeter, sångare, vagabonder,
dansare och andra estetiker. Det hierarkiska systemet
kom att kallas den sanariska alliansen.
De övriga stammarna står helt utanför denna allians:
henéa har förklarat krig mot thism; léaram har öppet
ogillande gentemot thism och pyar är en naturlig
del av människosamhällena och bryr sig därför
inte om sanariska alliansen.
66
ALVER
En viktig detalj i detta är att det är stor skillnad på krig och fiend-
skap för alver - det är inte säkert att man ligger i krig med en fiende,
och en fiende kan till och med vinna stor heder bland alver. Krig
är mycket mer allvarligt och slutar alltid med blodspillan - fiendskap
behöver aldrig gå så långt.
Hushållet
För att få struktur på de ofta geografiskt utbredda alverna har oli-
ka familjer gått samman i ett så kallat hushåll. Termen ’hushåll’
är egentligen en generalisering av hela begreppet, men eftersom
man finner något motsvarande hushåll hos alla stammar så har
man valt det som en generell beteckning. Hushållet är en enhet
av ett antal allierade familjer, ofta (men inte alltid) inom ett visst
geografiskt område.
Husfursten
Ett hushåll har en husfurst som högste ledare. Hur denne tillsätts,
dennes faktiska makt och exakt vad denne kallas beror väldigt myc-
ket på stammen. Hos thism ärvs positionen som husfurst, oftast av
det äldsta barnet. Den gamle husfursten kan ibland gå förbi arvs-
följden när han drar sig tillbaka eller dör, men det händer inte
särskilt ofta.
En husfurst hos léaram pekar ut sin efterträdare, men alla
familjeöverhuvuden i huset måste godkänna efterträ-
daren och de kan när som helst
avsätta husfursten om de är miss-
nöjda med honom. I vissa fall
förekommer det att man till och
med mördar en husfurst. Dessa seder
härstammar från Tokon, ett barbar-
folk i norra Consaber med vilka
léaram har mycket gemensamt.
En flockledare, henéas motsvarighet
till husfurst, lever ett osäkert liv. Han
måste hela tiden visa sig stark nog att
behålla sin position som ledare, med
våld om så krävs. För henéa är det naturligt
att rangordning bestäms genom duglighet,
vilket naturligtvis även gäller positionen som
flockledare.
Hos sanari är det vanligt att en husfurst utser sin
efterträdare, som sedan automatiskt tar över när
den gamle drar sig tillbaka eller dör.
Kiriya skulle helst inte behöva bry sig om en titel
såsom husfurst men då de ingår i den sanariska al-
liansens feodala system är titeln ett måste. Någon
måste ha ansvar och fördela de order som kommer
uppifrån ned till folket. Hos kiriya är husfursten
ALVER
däremot mer av en hederstitel som delas ut till den som vill ha den
och som förtjänar den. Kiriya har ganska hög omsättning på sina
husfurstar, dels på grund av att fler ska få chansen att få titeln, dels
på grund av att det egentligen inte är särskilt viktigt vem som är
husfurst och slutligen på grund av att det är lika stor heder att ha
haft titeln som husfurst som att inneha den.
Pyar har inga hus och således inga husfurstar. Ordet ’eli’, vilket be-
tyder ’ätt’, används ibland men har ingen praktisk betydelse. Pyar
följer istället de lokala människosedvänjorna. Till exempel är
pyaralver i Consaber en del av det feodala samhället - de pyar som
har adelsrang svär också Konungen trohet, och alvernas stampoli-
tik är för dem långt underordnad Consabers fientligheter mot
Thalamur och konkurrensen med cirefalierna, två väldigt lokala
och mänskliga politiska problem.
DE FEM LAGARNA
D
e fem högsta lagarna är det alviska stammarnas stöttepelare och har format hela deras
samhälle. I teorin är dessa fem lagar överställda allt annat och brott mot dem straffas strängt.
I praktiken är det dock annorlunda, i synnerhet utanför den sanariska alliansen. Pyar håller
ofta kvar lagarna i dess grunder men följer de mänskliga lagar i de rike där de lever. Léaram har en
helt egen uppsättning lagar och henéa har knappt några lagar alls.
Lagen om ordning
”En herre är högst inom sitt område. Hans ord är rättvisan och domsrät-
ten. Hans ord är lag. Han skall bli åtlydd av alla undersåtar och respektera
sina överordnade.”
Verklighet: Så länge man håller sig inom sanari, thism och kiriya
efterlevs denna regel strikt. Sanari anses alltid ha högre status än
thism, som i sin tur står över kiriya. Thism anser sig för övrigt stå
över alla andra stammar utom sanari, vilket leder till en hel del prob-
lem med pyar som lever i de dödligas samhällen och har deras
värderingar. Léaram, henéa och en majoritet av pyar struntar
högaktningsfullt i denna lag. De har istället sin egen version, där
varje individ tar ansvar för jaktlagets eller familjens väl och ve. Det
finns alltid en person som är samordnare och som bär ansvaret, men
det är upp till familjens eller jaktlagets medlemmar att se till att det
händer något och att allt utvecklas åt rätt håll. Pyar erkänner också
det lokala samhället som sin överordnade.
Lagen om skydd
”Alla har rätt att förvänta sig skydd mot en fientlig omgivning. Vi lever till-
sammans i en farofylld värld. Det är vårt ansvar att skydda de våra.
Försvara därför sångarens ätt som om de vore av ditt eget blod.”
Verklighet: Henéa skulle aldrig sätta sitt jaktlag eller sina hem i fara
och skulle hellre ignorera en annan alv i nöd. Pyar är ofta för upp-
tagna med världsliga göromål för att efterleva denna regel och sa-
nari undviker att hamna i en situation där de tvingas ingripa. Léaram
har inte någon större lust att hjälpa en thismalv i nöd, men kom-
mer förmodligen att göra det om ingen annan ställer upp.
67
SAMHÄLLE & KULTUR
Familjen
Den alviska familjen är betydligt större än vad man först kan tro.
Alverna inkluderar även barn, barnbarn, barnbarns barn, föräldrar,
far- och morföräldrar - kort sagt, alla inom samma storfamilj. Även
de inåtvända ingår i familjen, och tas om hand av de övriga alver-
na i den mån det behövs. Detta innebär att den alviska familjen inte
nödvändigtvis finns på samma ställe, exempelvis har léarams famil-
jer ofta spridit ut sig över ett stort geografiskt område vilket de de-
lar med flera andra familjer (för enkelhetens skull oftast inom
samma klan), så att ett område motsvarande ett grevskap kan hål-
la ett tjugotal familjer. Pyars familjer är ofta mycket geografiskt ut-
spridda - till exempel kan man hitta medlemmar av familjen Elisari
från Consaber även i Asharien, Soldarn, Caserion, Jargiska kejsar-
dömet och till och med det fjärran och mystiska Ebhron.
Lagen om gästfrihet
”Alla alvboningar är helgade. Ingen får någonsin sätta dessa i fara, vare sig
genom inre eller yttre fara. Alla som söker skydd i dessa platser måste tas
emot med den gästfrihet som kan erbjudas.”
Verklighet: Återigen är henéa undantaget. De tycker inte om
besökare. Med väldigt få undantag avvisas de flesta som kommer i
närheten av deras boningar. Däremot är léaram alltid mycket gäst-
fria, till och med mot besökande thism. Gästfriheten är en sådan
självskriven lag i Alarinn att ingen skulle någonsin kunna tänka sig
att förråda eller skada en gäst. Visserligen är léaram inte glada i att
få en thism under taket, men om en thismalv på något sätt vinner
en léarams respekt (det vill säga att han låter bli att förolämpa sina
värdar) är chansen stor att han får smaka på léarams gästfrihet. Thism
är de som tar hårdast på den här regeln. De har alltid känt ett särskilt
ansvar som alvsamhällets beskyddare och dörren för en frände står
alltid öppen för att söka skydd. Däremot så tar de inte alls lika hårt
på lagen inför alver som inte är av sanariska alliansen. Sanari är allde-
les för hemlighetsfulla för att till fullo efterleva denna lag. Man vis-
ar inte någon på dörren, men man ska aldrig förvänta sig någon
komfort hos sanari om man inte är inbjuden.
Lagen om livet
”Ingen av sångarens ätt skall någonsin dra blod från någon av sitt folk.
Ingen av sångarens ätt skall bringa tårar i en annans ögon. Ingen av sån-
garens ätt får någonsin sändas till döden av de sina.”
Verklighet: Alliansens alver efterlever denna lag mycket hårt, men
”de oberoende” håller inte alls lika hårt på lagen. Till exempel kan
léaram mycket väl få för sig att döda någon i självförsvar, krig eller
av hedersskäl, inklusive andra alver. Deras fejder kan ofta bli täm-
SAMHÄLLE & KULTUR ALVER

ligen blodiga, även om det är få som drabbas. Henéa är naturligtvis

också ett undantag, då de alltid skjuter en person i varje grupp av
thism som går innanför deras jaktmarker och i övrigt inte tvekar att Brott och straff
döda de som hotar deras jaktlag eller boplatser. Faktum är att henéa
betraktar det som ett svaghetstecken att inte döda i dessa situation- De fem lagarna är de fem mest grundläggande för alviskt
er. Ett stort och generellt undantag är dödshjälp och självmord. Vid uppträdande. Det finns hundratals andra lagar nedtecknade,
tillfällen då en alvs liv inte går att rädda eller då plågan att fortleva men alla andra lagar är tolkningar av de ovanstående lagar-
är för stor kan det hända att en alv tar sitt liv. Om det inte är möjligt na i olika fall.
att göra det själv ber han ofta en god vän, en nära släkting eller en Straffen för brott mot de olika lagarna är alltid någon form
hedrad fiende om hjälp. Om alven själv inte kan kommunicera kan av botgöring mot den drabbade. I riktigt grova fall kastas
en nära släkting eller livskamrat be om samma hjälp från en god vän man till och med ut ur stammen och vandrar då omkring
till alven eller en hedrad fiende - observera att släktingen eller som stamlös. En stamlös alv lever sällan länge. Utan stöd
livskamraten aldrig ska genomföra själva dådet, bara be om det. från familj och hushåll är han ingenting och i många fall tar
Vännen eller den hedrade fienden måste vara övertygad om att al- alven livet av sig, om inte hans bitterhet driver in honom i
ven ifråga skulle ha bett om dödshjälp i det fallet. Vare sig den som en situation där någon annan dödar honom. I båda fallen är
ber om det eller den som genomför dådet får någonsin tjäna på det det en befrielse. Normalt sett avgörs skuld och straff av
- det är alltså aldrig en ”theyn” eller annan efterträdare som gör det. överordnade inom familj, hus eller stam. Båda parterna
Allt detta är strikt ritualiserat för att alla inblandade ska vara säkra på måste se domaren som sin överordnade, så om en alv från
att det går rätt till. ett hus begår ett brott mot en alv från ett annat hus så måste
stamfursten avgöra skuld och straff, då han är den ende som
Lagen om egendom är överordnad båda.
”Ingen av sångarens ätt skall någonsin stjäla något från någon annan. Léaram överlåter dock domsrätt åt en domstol om fem
Egendom är ens egen, oavsett ens ursprung eller förflutna, och skall så för- lagkunniga där alla bevis presenteras. Domstolen ska aldrig
bli i all tid.” bestå av personer som är involverade i målet och det ska
heller inte vara ett överhuvud för hus eller familj som fäller
Verklighet: Detta är en av de få lagar som nästan alla alver håller
domen, utan en person som står under dessa. På så sätt
benhårt på. Alver stjäl helt enkelt inte - inte ens pyar brukar göra
garanteras båda parterna en rättvis och opartisk dom. Det
det, trots århundraden av assimilering. Att stjäla något är helt enkelt
innebär också att om en léaram begår ett brott mot en ann-
otänkbart. Pyar har med tiden lärt sig att människor är tämligen
an léaram av ett annat hus så blir det en domstol från
opålitliga, men andra alver har helt enkelt inte fått det inpräntat i sig.
ett tredje hus som fäller domen.
Således hittar man sällan låsta dörrar hos alver (man hittar sällan dör-
rar över huvud taget, utom hos léaram och pyar), och nästan aldrig
låsta kistor heller. Lagen om egendom går djupare än till fysiska
föremål. Att fläcka någons heder är minst lika stort brott som att
stjäla en persons egendom. Samma sak gäller när man ”stjäl någons
sinne”, en av alver ofta använd poetisk omskrivning för att ljuga.
Alver ljuger sällan och ser det som en fläck på ens heder om man
tvingas göra det. Man ser det också som en stor fläck på ens heder
om någon anklagar en för att vara lögnare och en sådan anklagelse
svaras ofta med våld. Léaram följer inte den här lagen, annat än vad
gäller deras heder. De låter aldrig någon fläcka ens heder och svarar
ofta mycket våldsamt på sådana angrepp. Däremot är tjuvnad av
egendom ganska långt underordnad. Det är fortfarande ett brott att
stjäla något, men ibland stjäl léaram ändå av olika anledningar.
Boskapsstölder är förmodligen den vanligaste formen av stöld och
hittar man den skyldige straffas han ofta med spöstraff. Däremot
skulle ingen léaram ens drömma om att stjäla någon annans svärd -
detta skulle vara att fläcka hans heder och skulle förmodligen svaras
med fejd. Sanari har sin egna liberala tolkning av lagen - som de
dock bara själva anser sig ha rätten till. De ogillar att ljuga rakt av
men drar sig inte för att manipulera sanningen om det gynnar dem.

68
ALVER
DEN SANARISKA ALLIANSEN
D
en sanariska alliansen har sitt hjärta i Sunariskogen. Härifrån utövar Liljans råd sin makt
över alverna som lever i skogen och i skogens närhet. Sunariskogen har både i människo-
rnas och alvernas ögon kommit att framstå som alvernas urhem och få vågar utmana deras
kontroll över denna väldiga domän då alverna kommer kämpa till döden innan de ger upp sitt hem.
Liljans råd och Autokraten
Den sanariska alliansen styrs av Liljans råd som är en sammanslut-
ning bestående av femton ledamöter. Dessa utgörs utav överhuvu-
dena för var och en av de tolv linjerna inom sanari, en representant
från thism, en från kiriya och slutligen autokraten. Positionen som
autokrat utses av rådet och väljs alltid från någon av de tolv linjer-
na. Autokratens uppgift är att agera som ett slags ordförande i rådet.
Autokraten har även rätt att kunna hävda veto på alla förslag som
röstas fram. Således krävs det att autokraten godkänner alla beslut
som fattas. Det är dock inte allt för vanligt att autokraten använder
sig av sin vetorätt för att gå emot ett förslag rådet har röstat fram, då
detta lätt skapar missnöje bland rådsmedlemmarna.
Titeln som autokrat innehas tills antingen autokraten väljer att avgå
självmant (vilket i regel sker då inåtvändheten börjar ge sig till kän-
na) eller om majoriteten av rådsmedlemmarna röstar för valet av en
ny autokrat. En autokrat sitter således sällan långvarigt på sin posi-
tion om de inte har majoriteten av rådets representanter på sin sida.
Underråden
Liljans råd fattar alla avgörande beslut i samhället genom röstning i
rådet där varje medlem har en röst. Dessa beslut måste dock i sin tur
grundas på det lagverk som alverna har. Lagarna kan ändras men det
krävs att alla Liljans råds medlemmar röstar för en sådan ändring för
att den ska vinna laga makt. Under Liljans råd finns flera stycken
lorosi'inye (underråd) som fungerar som departement med olika
samhällsmässiga ansvarsområden. Dessa underråd finns representer-
ade i varje stad i form av ett lokalt loro'kinyen (stadsråd) med repre-
sentanter från varje underråd. Det är stadsrådens uppgift att se till att
Liljans råds beslut når dem som kan verkställa det. Under stadsrådet
lyder flera olika samfund med lokal förankring, det är dock inte alltid
att alla samfund finns representerade i en stad. Det är dessa samfund
som i slutändan får utföra Liljans råds beslut. Ett samfund är i prin-
cip det samma som en samanslutning av personer som ägnar sig åt
samma kategoriska yrkesutövande. Det påminner på så vis mycket
om de skrån och gillen man ibland finner i människornas samhällen
dock med den väsentliga skillnaden att de inte samordnats på grund
av ekonomisk vinning utan att de är en ren statlig konstruktion.
Samfunden styrs alltid av en överregulator - en person som är ans-
varig för samordnandet av samfundets verksamhet i staden. Under sig
har denne ofta flertalet regulatorer - lärare och administratörer som
hjälper till att organisera samfundets verksamhet. Under dessa står de
vanliga medlemmarna. Nedan följer en beskrivning av de olika un-
derråden med några av deras tillhörande samfund:
Lorosi'inye nodinaéye (Underrådet för militär verksamhet):
Har hand om militären. Indelat i olika samfund för de olika militära
enheterna som exempelvis skarpskyttarnas och försvararnas samfund.
Samfunden ansvarar för att de militära enheterna har den tillbörliga
träning och utrustning som behövs. Underrådet har också befogen-
het att utse lämpliga truppkommendanter och stridsledare men i
praktiken så är det oftast soldaterna som själva väljer sina ledare.
69
SAMHÄLLE & KULTUR
Lorosi'inye lessashi (Underrådet för hantverk): Överser all
produktion i form av alla olika sorters hantverk inom samhället. Har
ett intimt samarbete med underrådet för konst som ser till att det
som tillverkas håller en tillräckligt hög estetisk standard. Varje sep-
arat hantverkargren utgör i regel ett samfund som till exempel glas-
blåsarnas och smedernas samfund.
Lorosi'inye pyarishi (Underrådet för handel): Överser all han-
del som bedrivs i sanariska alliansens namn. Är också ansvarig för att
alliansens finansiella medel fördelas adekvat mellan de olika under-
råden. Varje stad har i regel ett stadsgåvesamfund som är den plats
dit husen betalar sina stadsgåvor vilket är en form av skatt.
Stadsgåvan varje hus betalar baseras på antalet registrerade medlem-
mar i staden. Underrådet har ett intimt samarbete med framförallt
underrådet för hantverk då det är dessa som bedriver majoriteten av
all handel. Handelssamfundet är det samfund som avgör vilka pris-
er som gäller i en stad och har även möjlighet att påverka hur myc-
ket av någon vara som skall importers, exporteras eller hållas till
försäljning i staden. Det är även handelssamfundet som övervakar
och kopierar alla handelskontrakt som skrivs i städerna.
Lorosi'inye sennishen (Underrådet för konst): Överser all
konstnärlig verksamhet som utövas i alvernas samhälle. Hit räknas
även utövandet av vissa stridskonster (de som inte lärs ut av något
av de militära samfunden). Gränsen mellan underrådet för konst och
underrådet för hantverk och kunskap kan ibland vara luddig, men
i regel räknas det som inte går att använda rent praktiskt till något,
eller anses tillhörande något kunskapsområde, som en konstform.
Underrådet för konst är trots detta mycket aktat då alverna i regel
värderar någots utformning lika mycket som dess tjänlighet.
Underrådet agerar ofta kontrollinstans för flera av de andra under-
råden så att allting i alvernas samhälle håller en hög estetisk standard.
Indelas i olika samfund för varje specifik konstform som exempelvis
dansarnas, svärddansarnas, musikernas och diktarnas samfund.
Lorosi'inye tenev (Underrådet för kunskap): Underrådet för
kunskaps främsta uppgift är att bevara gammal kunskap, forska fram
ny sådan samt att se till att vetandet lärs ut till de alver som behöver
den. Underrådet har främst hand om den teoretiska kunskapen då
den praktiska ofta är inbakad i de olika samfundens yrkesutbild-
ningar. Underrådet för kunskap ser dock till att de andra underrå-
dens utbildningar håller en tillräckligt hög teoretisk standard.
Underrådet har även hand om biblioteken i städerna. Samfunden är
indelade efter olika kunskapsområden som exempelvis historikernas
och kartritarnas samfund. Det är till någon av dessa samfund en alv
vänder sig om denne önskar tillskansa sig mer teoretisk kunskap i
form av en tillfällig mentor inom deras kunskapsområde och sam-
fundet avgör då om detta beviljas.
Lorosi'inye lassashi (Underrådet för odling): Detta underråd
ansvarar för större delen av alvernas matförsörjning. Underrådet
planerar alla detaljer kring odlingen av mat men har även ansvar
över all växtlighet i städerna. De olika samfunden delas in i olika in-
riktningar beroende på vad de sysslar med för någon form av odling.
Som exempel kan nämnas fiskodlarna, grönsaksodlarna och
SAMHÄLLE & KULTUR
trädgårdsmästarnas samfund. Underrådet för odling har nära kontakt
med underrådet för magi då magiker från livskrafternas samfund
regelbundet hjälper till att på magisk väg påskynda växandet av
framförallt matodlingar.
Lorosi'inye ulianshen (Underrådet för vård): Underrådet för
vård ansvarar för all sjukvård i samhället samt vården av alla de alver
som drabbats allvarligare av Förbannelsens verkan. I praktiken sköts
dock det mesta av vården av de allvarligare offren av Förbannelsen
av deras egna familjer. Ibland händer det att familjer finner det för
smärtsamt att sköta om en kär familjmedlem som inte längre är kon-
taktbar varvid de lämnar personen i fråga i underrådets händer.
Även kurtisanernas verksamhet administreras av underrådet för
vård. Till skillnad från de flesta av människornas samhällen ser inte
alverna ned på de män eller kvinnor som livnär sig som kurtisaner,
inte ens om det involverar sexuella tjänster. Det ses som en tjänst
som, precis som många andra, deras samhälle behöver för att fungera
och det är till och med så att de kurtisaner som har regelbunden
kontakt med prominenta medlemmar av samhället själva ses som
aktningsfulla. Underrådet för vård har nära samarbete med under-
rådet för odling och underrådet för skogen som ser till att förse
apotekarna med alla växter de behöver för medicinskt bruk. De oli-
ka samfunden indelas enligt deras vårduppdrag. Några exempel på
samfund är: Helarsamfundet, apotekarsamfundet, kurtisansamfundet
och lindrarnas samfund (de som vårdar Förbannelsens offer).
Lorosi'inye sana (Underrådet för administration): Detta un-
derråd ser till att hålla hela samhällets administrativa apparat igång.
Det ser till att dokumentera alla dagliga händelser av vikt, registr-
erar alla alver i en stad i dess stadsregister samt underhåller arkiv-
en. De sammanställer även och analyserar all dokumenterad
information för att kunna dra slutsatser därav samt för att kunna
planera för framtiden. Underrådet är på så vis något av en kontrol-
linstans för alla de andra underråden. Exempelvis kan underrådet
för administration skicka ut rekommendationer till de andra under-
råden vilka yrkeskategorier som det behövs mer eller mindre utav.
Exempel på samfund: Arkivariesamfundet, regulatorsamfundet
och bokföringssamfundet.
Lorosi'inye coron (Underrådet för magi): Detta underråd
ansvarar för all magisk verksamhet som bedrivs i det alviska
samhällets regi. De beslutar vilken magi som får lov att använ-
das och hur den får lov att nyttjas. Likaså överser de all produk-
tion av magiska föremål. Magidepartementet är indelade i sju
olika magiska samfund. Dessa magiska samfund beskrivs i kapit-
let 7 - Den sanariska magitraditionen.
70
ALVER
Lorosi'inye kinyeneda (Underrådet för städer): Stads-
departmentet har ett slags övergripande roll att få städerna att
fungera. Det är de som planerar själva uppbyggnaden av staden,
bygger nya byggnader, underhåller staden och ser till att den hålls
ren. De ansvarar även över allt tjänstefolks verksamhet. De an-
svarar även för begravningar och brandförsvar. Tillsammans med
militära departementet utformar stadsdepartementet även alla for-
mer av försvarsbyggnation. De samarbetar mycket med odlar,
hantverkar- och magidepartementet vid byggandet av nya hus.
Exempel på samfund är: Byggnationssamfundet, stadsplaner-
ingssamfundet och renhållningssamfundet.
Lorosi'inye arinaéshi (Underrådet för kommunikation):
Kommunikationsdepartementet ansvarar för all kommunikation
inom städerna såväl som med andra städer. Det är även de som är
ansvariga för alvsamhällets diplomatiska kontakt med andra folk.
De har även ett organisatoriskt ansvar vad gäller planerandet av re-
sor för alviska handelsmän och diplomater. Departementet har
även ansvar för att underhålla skogarnas vägar samt förse samhäl-
let med hästar, båtar och andra färdmedel. Några exempel på
kommunikationsdepartementets samfund är: Budbärarsamfundet,
diplomatsamfundet och resesamfundet.
Lorosi'inye viliala'nye (Underrådet för skogen): Skogs-
departementets ansvar är att vårda skogen. Detta gör de genom
att likt en trädgårdsmästare eller ett slags landskapsarkitekt plan-
era för skogarnas utformning. Det är de som bestämmer om nå-
gra ny träd skall planteras eller om träd skall avverkas. De ansvarar
även för jakt och för insamlande av diverse örter och annat som
växer vilt i skogen. Det är även de som ansvarar för att förse
samhället med sten och trädmaterial. Skogsdepartementet samar-
betar nära med odlingsdepartementet vid skapandet av nya träd
och ibland även med magisamfundet om man vill påskynda
växandet av dessa träd via magisk väg. Man samarbetar även med
militära departementet vad gäller skogarnas säkerhet. De ser även
till att hålla kunskapsdepartementet uppdaterade med iakttagelser
av djur och växter. De olika samfunden är indelade beroende på
deras ansvarsområden. Några exempel på samfund är:
Jägarsamfundet, stigfinnarsamfundet, skogshuggarsamfundet,
planteringssamfundet och stenhuggarsamfundet.
ALVER
Uppväxt i den sanariska alliansen
Alvbarnen har en ofta en ganska lättsam uppväxt utan särskilt
många skyldigheter eller ansvarsområden. Att hjälpa sin
familj i de dagliga göromålen är visserligen en självklarhet,
men barnen får oftast själv välja i vilken mån de vill delta i
sysslorna, och även när de deltar så sker det i början på gan-
ska lekmässiga grunder. Den allmänna åsikten är den att bar-
nen skall gynnas och ha en lycklig uppväxt så att de har
något vackert att minnas när förbannelsen och vuxenlivets
allvar börjar ge sig tillkänna.
Ett alvbarn väljer själv när det vill börja som lärling till någon
mentor. För att få en plats som en lärling måste det först göras
en formell ansökan till det samfund man önskar studera hos.
Samfundet fattar ett beslut, vanligtvis grundat på vissa enklare
teoretiska och/eller praktiska prov samt en intervju med bar-
net, om barnet anses mogen nog och har de kvalifikationer
som krävs för att påbörja ett lärlingskap. Om ett nekande
gives kan en ny ansökan göras först om ett år igen. Man räk-
nar då med att barnet eller ynglingen självmant skall se till och
komplettera sina kvalifikationer tills dess. De flesta barn ser
fram emot ett lärlingskap då det ger en helt annan status i
samhället. Man går från att vara i princip ingenting till att vara
en del av allt runt omkring en. Besked om ett nytt lärlingskap
är föremål till stor fest för hela familjen och lärlingens men-
tor bjuds i regel in som hedersgäst på festen.
Just mentorn har en väldigt stor betydelse för lärlingen.
Denne anses vara barnets port in i vuxenlivet och har således
ett stort ansvar att förmedla de färdigheter lärlingen behöver
för att kunna utföra sin samhällstjänst genom den yrkesinrikt-
ning den valt. Mentorn har också stor betydelse över hur ak-
tad alven kommer att bli på sin framtida väg, dels genom sin
personliga status, som lärlingen alltid kommer att vara
förknippad med, och dels genom de frön av kunskap denne
har möjlighet att så hos sin lärling. En bra mentor ses således
som en säker väg mot framgång och aktning i framtiden.
Lärlingen befinner sig sedan i lärlingskap så länge mentorn
anser det behövas och då detta är färdigt firas alven än en
gång av sin familj och släkt som en fullvärdig medlem i
Befolkningsproblematiken
På grund av det låga födelsetalet behöver alvsläktet, i synner-
het den sanariska alliansen, alla barn de kan få, och aborter
och preventivmedel av alla slag är därför förbjudna i
Sanarialliansen, oavsett omständighet.
Det brukar inte vara några problem för en alvkvinna som
blivit havande att få någon annan att ta hand om hennes
barn när det väl är fött; men hon måste bära det tills den
tiden är kommen, vilket givetvis i vissa fall kan vålla
bekymmer eller rentav lidande. Olagliga aborter förekom-
SAMHÄLLE & KULTUR
samhället och en ceremoni hålls i regel på festen för att av-
tacka lärlingens mentor. Om så inte görs anses detta vara en
stor skymf mot mentorn och en mycket stark markering att
familjen inte är nöjd med det arbete denne utfört. Att så sker
är dock väldigt ovanligt då både lärlingen och mentorn
brukar ta sin roll mycket seriöst.
Inom den sanariska alliansen är alla alver omhändertagna av
samhället. Alla alver förses med någonstans att bo, mat eller
finansiella medel till mat, utbildning och vård så länge som
denne gör sin plikt och utför sin givna roll. Den allmänna
åsikten är således att man är mycket lyckligt lottad över att
få vara en del av samhället och tacksam över att kunna tjä-
na det på bästa sätt.
Samhället skänker alven en lön beroende på hur högt ak-
tad man anses vara inom sin yrkesutbildning. Detta är dock
inte helt och hållet förknippat med yrkesmässig talang, då
en person av en högre krets eller börd i regel alltid tjänar
mer än någon som utför samma uppgift som har en lägre
krets eller börd. En alvs inkomst grundas alltså dels på
dennes yrkesmässiga aktning och förmåga och dels på
dennes samhällsklass.
Den som utövar ett yrke anses automatiskt tillhöra det sam-
fund detta yrke lyder under. Alla samfund har vissa regler
och förordningar som gäller just dem och det brukar dessu-
tom finnas tydliga reglementen på hur man förväntas skö-
ta sitt arbete. Alla alver har rapporteringsskyldighet till sina
respektive samfund. De förväntas höra av sig om de inte
kan arbeta av någon orsak samt likaså om de reser bort en
längre tid. De nekas sällan att göra så, men lön dras
naturligtvis av, och samfundet har alltid ett behov av att i
förväg veta dessa saker för att kunna organisera sitt arbetsfält.
En som utövar sitt yrke får oftast själv bekosta sin utrustning,
men nästan alla samfund brukar erbjuda ett lån till en nyligen
antagen fullvärdig medlem, så att denna ska ha möjlighet att
köpa in sin nödvändiga utrustning. Det är också mycket
vanligt att ett samfund brukar erbjuda utrustning åt sina
medlemmar till ett förmånligt pris.
mer, det finns droger och magiska metoder, men dessa är
tämligen sällsynta - dels för att straffen om man blir påkom-
men är tämligen hårda, dels för att Sanariska alliansens
samhälle inte skambelägger ensamma mödrar - gravida kvin-
nor blir som regel väldigt ompysslade och omhändertagna,
oavsett om de har någon partner eller ej. Det förekommer
till och med att fertila alvkvinnor får betalt för att föda barn
åt andra som inte kan få några fler barn.
71
SAMHÄLLE & KULTUR
RITER & CEREMONIER
E
ftersom alvstammarna är väldigt olika, så skiljer de sig markant åt när det gäller riter och
ceremonier. De stammar som har blivit mest assimilerade med människorna, léaram och
pyar, har inte kvar många av riterna som finns inom den sanariska alliansen. Henéa har sina
egna riter som är helt skilda från de övriga, och dessa riterna varierar också mellan flockarna.
Högtider
Alvernas stora högtider är helt och hållet kopplade till årets cykler.
Alverna har åtta stycken större högtider som alla är utspridda över
året med jämna mellanrum.
Trots en lång och rikligt dokumenterad historia med stora segrar,
sorgliga förluster, hjältemod och förräderi så väljer man att inte fira
dessa i någon särskild form, dessa kommer endast fram under
Sångernas natt.
Midvinterfesten: Midvinterfesten är en mycket gammal sed - för-
modligen härstammar den från före det första stora kriget - som har
hängt med ända till nutid. Till och med pyar firar midvinter, trots att
de oftast assimileras med människosamhällen. Vid denna tidpunkt
brukar alverna samlas för att festa och dansa, bara för att påminna sig
om att de lever och att världen (och då i synnerhet Förbannelsen)
inte är så ond som man annars kan tro i dessa mörka tider. Inga fient-
ligheter finns under denna fest - till och med henéa kan släppa på
fiendskapen till thism bara på grund av midvinter.
Reningstiden: I mitten på februari hålls denna högtid. Man vän-
tar på vårens ankomst och det nya livet. Det är sedvanligt att man
storstädar sina hem och badar rikligt och ofta under de tre dagarna
som högtiden hålls. I Sunariskogen hettar thism och kiriya upp små
tjärnar genom att sänka ned heta stenar i dem och därefter badar de
i dem. Léaramalverna skrubbar upp badbaljorna och renar sig.
Henéa firar även denna högtid och renar sig genom att sitta i ångkå-
tor och därefter skölja av sig i svala vattendrag.
Gryningstimmen: I slutet av mars när ljuset och mörkret är i bal-
ans hålls denna högtid som hyllning till gryningen. Det förekom-
mer mycket sång och dans hos så gott som alla stammar. Det är även
sedvanligt att man skänker gåvor till sina vänner och försöker sluta
fred med sina fiender.
Cian'an na'shienniili
Cian'an na'shienniili
Teren deyasdi'
Cecona'an tiri na'shienniili
Neh deyashean'ev
Teren'an na'shienniili
Cecona'an ti'avooiyn
Vani'a'an na'shienniili
Duni'an yana'ioiyn
Fek'shienni, tantadan, ra'ya'ilacen
Valian shiennii avo'ev, ne'ari
Fek'shienni, fek'shienni sa'shienniro
Fek'shienni, fek'shienni, ne'ariléa
72
ALVER
De vita fjädrarnas dag: I början av maj firas denna högtid av
kiriya i synnerhet men även thism brukar deltaga i den. Hos de
övriga stammarna sker firandet väldigt stillsamt om ens alls men
kiriya ser till att hålla stora fester i hyllning till våren. Det är en tid
för lek, sångdueller och tävlingar. Ritualen har fått namnet då det
är sed att kiriya klättrar högt upp i träden och sedan släpper de iväg
vita fjädrar som får driva med vinden i ett vackert skådespel.
Solens dag: I slutet av juni hålls det en stor högtid till hyllning av
solen och värmen innan den sakta övergår till vinter och kyla. Detta
är den absolut största festligheten i Sunari och det hörs musik och
skratt från städerna. Till och med de högdragna sanari tycks kunna
slappna av och njuta lite under dessa dagar av glädje. Det är en tid
för tävlingar och spel och här kan man vinna ära och ryktbarhet.
Henéa och léaram firar vad man vet inte denna högtid.
Skördefesten: I början av augusti hålls denna högtid där man för-
bereder sig för de kalla månader som kommer. I Sunari där magi
har använts för att göra skördarna mer rikliga i stort sett året om
har denna festlighet förlorat mycket av sin betydelse även om
kiriya självklart tar tillfället i akt och firar den Däremot är denna
högtid mycket viktig för léaram. Det hålls festligheter vid varma
härdar, man spelar på sina säckpipor och dricker alkohol i mängd.
För henéa är detta den tid då schamanerna under eldiga danser
söker kontakt med andevärlden.
Skymningstimmen: Mot slutet av september då ljuset och
mörkret är i balans så hyllar man mörkret och kylan. Denna fest-
lighet är betydligt mer stillsam och det är en tid för sånger och
sagoberättande invid eldarna. Denna högtid firas av så gott som alla
alver, till och med pyar.
Sångernas natt: I slutet av oktober hålls en ståtlig och andaktsfull
festnatt. Tusentals små ljus tänds i skogarna och alverna stämmer upp
i sköna sånger om gamla tider, förfäder de hyllar och vänner de för-
lorat. Till och med kiriya tycks vara allvarliga under denna natt och
det är en tid som man tillbringar med sina vänner och sin familj.
Jag dansade på morgonen
När världen var helt ung
Jag dansade i solens sken
Jag dansade mig ung
Jag dansade på jorden
Från himlen kom jag då
Jag dansade i natten svart
Försökte månen nå
”Dansa då, tamtadam, om du kan
För jag är dansens mästare,” sa han!
”Dansa, dansa, allihop, jag er leda kan
Dansa, dansa, allihop. Dansa,” sade han!
ALVER SAMHÄLLE & KULTUR

Alvisk hälsning Etikett

Det finns fem sätt på vilket alver hälsar. Det oftast sedda är den Alverna, i synnerhet sanari och thism, håller hårt på etiketten. Bland
alviska bugningen. Det är en kort bugning på gränsen till nickning, sanari är etiketten dominerande i hela deras liv. Allt de tar sig för görs
samtidigt som man blundar och håller händerna framför ögonen för enligt uråldriga och former och vill man behålla ansiktet ser man till
att dölja blicken. Denna vana har uppkommit genom förbannelsen att aldrig bryta mot dessa. Detta gör att en sanari beter sig mycket un-
- man vill helt enkelt inte utmana den andre med en potentiell derligt för dem som inte har insikt i riterna. Exempelvis vrider de
fientlig blick. Ju djupare bugningen är desto mer respekt har man alltid vinbägaren ett halvt varv till förfädernas ära, lägger handen på
för den andre. Bugningen används gentemot främlingar eller per- hjärtat för att visa att denne blivit känslomässigt berörd eller tar av sig
soner som man inte känner och sker typiskt nog på mellan tre och kläderna i en viss förutbestämd ordning. Likt sanari är thism hårt
tio meters avstånd. bundna av etiketten men de är av en mer praktisk natur. Etiketten
är för thism och sanari grunden i det sociala spel som håller ihop de-
Om man känner den andre personen väl och ser honom som en
ras samhälle men även bland de andra alverna så finns det många
kamrat och vän går man fram till honom och lägger höger hand på
seder och etiketter som för många människor skulle tyckas underli-
hans högra axel. Den andre besvarar hälsningen på samma sätt, varpå
ga. Men alverna anser att viktiga beslut måste symboliseras med en
man lägger sin vänsterhand på hans högerarm. Ofta hälsar man den
handling. Exempelvis betyder en dragen klinga som läggs ned mel-
andre med namn och ofta med den kamratliga formen av namn (det
lan en själv och en annan person en krigsförklaring. Nedan beskrivs
vill säga endast person- och familjenamn).
olika etikettregler och tabun som utmärker stammarna. Observera att
Om man ser på någon som en nära och kär vän går man fram till pyar inte har några utan följer den kultur de lever i.
honom och lägger höger hand på hans bröstkorg, strax ovanför
hjärtat. Den andre gör likadant, varpå båda bugar sig. Detta är en
mycket vänskaplig gest som är få förunnad. Ofta är det bara en alvs Sanari:
mentor eller en mentors elever som hälsas på det här sättet. Mycket
Man börjar inte äta så fort man satt sig ned. Istället för man ett artigt sam-
omtyckta släktingar kan också hälsas så här, liksom väldigt nära vän-
tal med sina gäster eller vänner innan man smakar på maten. Endast vilda
ner. Föräldrar och barn, älskande par eller livskamrater hälsar nor-
hundar kastar sig över maten så fort den dukas fram.
malt inte så här - de omfamnar varandra utan några
formaliteter. Man skall hålla sitt sinne kallt och
kalkylerande även i stunder av stor fara och
Det finns en extra ceremoniell bugning som
kaos. Att få panik eller få aggressiva utbrott är
man i regel bara gör mot furstar och
att förlora ansiktet.
överordnade man vill visa sin un-
derkastelse och/eller lojalitet för. Att gäspa när någon annan talar är en av
Man sätter sig då på sitt ena knä de mest respektlösa och hånfulla handlingar
och håller händerna framför ögo- man kan göra.
nen. Om den bugande personen
bär vapen, bärs det (om möjligt) När man träffar en bekant efter lång tid
i sin skida i högerhanden med är det vanligt med att man hälsar i en
fästet bakåt samtidigt som man fras där man tar upp den årstid där
håller vänsterhanden mot pan- man skildes sedan. Detta för att visa
nan. Vapnet i handen skall här att man mindes ens senaste möte.
representera att man ställer sitt Exempelvis ”Det gläder mig att se dig
vapen till till förfogande åt igen min vän, när vi senast sågs hade
den man bugar för. höstens första vindar börjat vina och
löven gått från grönt till rött och gult.
Alverna har även en militär Jag hoppas att allt är väl med dig.”
hedershälsning som är ett slags
uppmaning att man hedrar
varandras närvaro på slagfältet Thism:
(även om naturligtvis hälsnin-
gen förkommer mestadels Har man fått ett brev eller annat vik-
utanför slagfält då dessa inte är tigt meddelande från en famil-
så vanliga) och är även en jemedlem eller överordnad så är det
uppmaning att behålla modet vanligt att man pressar det mot
och slåss hedersamt och äro- pannan och önskar att nyheter-
fullt. Hälsningen går till så att na är goda.
man dunkar den högra näven Efter att ens svärd har dragit blod
två gånger mot bröstet med rengörs det noga och därefter får det lig-
knuten näve och ibland även ga draget under en fullmåne. Månens bleka
med sitt vapen i den sken sägs rena klingan.
knutna handen
med udden pekan- Om ett djur man jagar möter ens blick
des nedåt. innan man lyckas fälla det skall
man låta detta djur löpa.

73
SAMHÄLLE & KULTUR
Det är lämpligt att berömma personer man möter genom att nämna deras
förfäder i positiva ordalag.
Att visa feghet eller rädsla är att förlora ansiktet.
När man nedgjort en hedervärd motståndare skall man sluta dennes ögon.
Kiriya:
Att inte ta emot mat eller dryck när det bjuds ses som förelämpande. Är man
mätt så skall man ändå tacka ja och smaka eller smutta på den.
En ask med salt placeras framför ärade gäster vid en måltid och det förvän-
tas att dessa skall använda saltet för att krydda sin mat. Gästerna anses då
bringa lycka till hushållet. Att inte använda saltet anses vara ett uttryck för
att man inte anser det som bjuds ”fint nog”.
Det är väldigt ohyfsat att besöka någons hem utan att ha med sig en gåva
även om gåvan endast är i form av ett enklare föremål, en frukt, en blom-
ma eller ett krus vin.
Léaram:
Att misslyckas med att skydda sin familj och släkt ses som en
stor skam. Allt ont som drabbar familjen drabbar
även en själv.
När man ger sig ut i krig tar man med sig en sten
från sin gård. Denne använder man till att slipa
sina vapen och komma ihåg varför man kämpar.
När man återvänder hem lägger man tillbaka
stenen där man fann den ute i det fria. Stenen
kallas ofta för blodsstenen och vissa av dem
har gått i arv i flera generationer. När en
léaram har stupat är det inte ovanligt att
dennes släktingar eller vapenbröder lägger
tillbaka stenen där den kom ifrån.
Det är mycket oartigt att inte dricka upp.
Innan man hugger ned ett träd knackar man i
det tre gånger för att förvarna eventuella andar
som dväljs där.
Henéa:
Det är vanligt att en jägare skär ut hjärtat från
ett bytesdjur, lindar in det i löv, och lämnar
detta i gåva till personen som den vill visa
uppskattning.
När man sörjer bär man ingen kroppsmålning.
Att bli dödad i blod, exempelvis stucken eller
huggen till döds, ses som en grym död. Att däre-
mot bli krossad, dränkt eller klubbad till döds ses
som en bra död då blodet inte fläckar marken.
Under en kärleksakt så skall man bita och
klösa sin partner så att märken går att finna
dagen därpå. Detta visar på att man är öpp-
na med sitt förhållande.
Individer som har skägg ses alltid som opå-
litliga och mordiska.
74
ALVER
Riter
Det finns gott om riter i alverna samhälle och dessa varierar också
mellan stammarna. Att bli en fullvärdig magiker är exempelvis en
ståtlig rit hos sanari där man blir hyllad av sin familj och får gåvor
från många olika släktingar. Att nå mandom hos léaram ger ofta en
klapp på ryggen och att man får följa med de vuxna ut på diverse
upptåg. Nedan beskrivs de viktigaste riterna för alverna.
Barnafödandet: Barnafödsel är långt ifrån riskfritt hos alverna, men
renlighet, erfarna barnmorskor och det faktum att alver blöder min-
dre än människor gör dödligheten i barnsäng förhållandevis låg.
Alvkvinnor föder barn stående, assisterade av släkt och vänner. Lite
alvgräs får ofta brinna i ett fyrfat för att skapa en hemtrevlig och
trygg atmosfär.
Namngivning: När en alv föds så beslutar föräldrarna om ett
namn. Ofta väljer man ett namn som skall ge tur och ofta är det ett
namn som en förfader hade en gång i tiden. Namngivnings-
ceremonin sker nattetid och under bar himmel - föräldrarna sam-
las tillsammans med den närstående familjen och namnet förkunnas.
De övriga familjmedlemmarna hälsar sedan barnet till världen med
dess namn och genom att lägga sina fingertoppar på dess panna. Hos
henéa är det schamanen som ser in på Andeplanet och ger barnet
dess namn beroende på de syner denne upplever där.
Mentorskapet: När en alv är ung så utses en mentor till den. När
väl den unga alven fått en mentor brukar detta firas
med en stor festlighet.
Begravning: När en alv dör så läggs dess kropp
på ett bål. Bålet skall om möjligt plockas samman
av familjens medlemmar och tänds vanligtvis nat-
tetid. Man sprider sedan askan för vinden så att
själen kan färdas upp och bli ett med himlavalvets
alla stjärnor. Alla närvarande säger farväl av per-
sonen med dess namn - likt man hälsade denne
till världen då den föddes. Om alvens kropp inte
finns kvar tänder man ett symboliskt bål för denne
ändå. Hos de alver som bor i skogen är det ofta
vanligt att man tar en del av askan från gravbålet
och häller ner den i en grop som man även
planterar en trädplanta i. Man ser det
som ett sätt att ge tillbaka skogen
den livskraft som personen lå-
nat från skogen. Trädet som
växer upp blir sedan ett
minne av personen dit
alverna kan gå när sak-
naden blir för stor. Vissa
familjer har sina egna
minneslundar med flera
träd från hädangångna
familjemedlemmar.
Dessa minneslundar är
bland de heligaste alver-
na har och är en av an-
ledningarna till att de
vördar skogen så mycket.
Alver närmar sig alltid ett
minnesträd med stor
vördnad.
ALVER SAMHÄLLE & KULTUR

75
SAMHÄLLE & KULTUR
ALVISKA KLÄDER
A
lviskt mode är ofta väldigt löst och fladdrigt. Dräkterna består ofta av mycket tyg som vid
första anblicken kan tyckas vara ett hinder för de flesta fysiska aktiviteter. Eftersom alviskt
mode har utvecklats under tusentals år är kläderna i praktiken mycket sällan till hinder. Det
är bara sanarialvernas åtsmitande kreationer som är undantaget från regeln - dessa kreationer, som
är avsedda för festliga tillfällen, kan göra fysiska aktiviteter i det närmaste omöjliga.
Vanliga alviska plagg
Även om alla de alviska stammarna har olika stilar på sina respek-
tive klädesdräkter så finns det ändå vissa gemensamma plagg som de
flesta stammar använder.
Breacam feile: Det genomgående vanligaste plagget bland léaram
är breacam feile, vilket är en konstfärdigt vävd yllepläd som mäter
nästan två gånger sex meter. Det finns flera sätt att sätta på sig en
breacam feile. Det snabbaste är att vika den på mitten och slänga den
över axlarna som en mantel. Det traditionella sättet kallas ”rinva
lamine” då pläden viks så att den bildar en slags kort kjol som når
ner till strax nedanför knäna. Det som blir över slängs över axlarna
och sticks ner i bältet.
Mesevi: Mesevin är en kvinnodräkt som ofta bärs av sanari. Även
högt stående thismkvinnor bär ibland denna dräkt. Överdelen, som
saknar axel- och ärmar, är styv och kroppsnära. Klädesplagget snöras
ihop i ryggen. Underdelen består av ett frasigt tyg som är dubbelvikt
på så sätt att man får en avrundad nederkant på kjolen. Nederdelen
är inte ihopsydd, utan ligger istället omlott framtill där kanten går
upp. Detta gör att man kan se knäna framtill.
Sinyé: Ett vanligt plagg bland alver är ”sinyé” som är en lång tyg-
remsa med flera olika användningar. Sinyé används bland annat att
hålla ihop de övriga kläderna (bälten är inte så vanliga hos alver). I
övrigt undviker alver spännen och knappar. De knyter hellre ihop
kläderna med remmar och tygremsor - och speciellt med sin sinyé.
Talasa: Detta plagg är en knälång långärmad tunika, slitsad upp till
höften, vilket är ett vanligt grundplagg hos alver. Alverna bär den
ofta ovanpå vynyan, men har man en sinyé behövs ingen vynya
(även om många alver bär alla tre plaggen på en gång).
Tarrach: Detta plagg är en yllemössa som mest liknar en stor påse
som knyts fast. Tarrachen hjälper till att hålla håret på plats. Eftersom
tarrachen är ganska stor så kommer den ofelbart att hänga ner nå-
gonstans. Det krävs en viss ansträngning för att få ett snyggt stuk på
den. Då tarrachen förknippas mycket med léaramalverna så är det
något man sällan finner hos de övre skikten av thism och sanari.
Triuvas: Detta klädesplagg består av ett par lösa och fladdriga byx-
or som har mer gemensamt med moderna byxor än med medelti-
da hosor. De används huvudsakligen av thism, kiriya och sanari,
men följde även med léaram när dessa vandrade österut. Där kom
de att användas av det inhemska människofolket, tokon. Bruket av
detta klädesplagg, som kort och gott kallas ”byxor” av människor,
har spritt sig till många andra människokulturer.
Tupari: Alviska kvinnor föredrar ofta tuparin som är ett stort
fyrkantigt tygstycke med hål i mitten som mest liknar en poncho.
Man drar huvudet genom hålet och snör ihop den vid midjan med
sinyé. Tuparin ska nå från axlarna ner till marken på båda sidorna
och nå från handled till handled när armarna är utsträckta. Tuparin
är ofta gjord i mycket tunna tyger i ljusa färger.
76
ALVER
Visari: Ett annat vanligt plagg är den kaftanliknande visarin som når
ner till vaderna på baksidan och sedan går snett upp framtill, så att
den möts en bra bit upp på låren. När man stänger visarin hamnar
framstyckena något omlott, vilket gör att den är öppen från unge-
fär knäna och neråt. Visarin används av både män och kvinnor, men
är huvudsakligen ett något mer feminint plagg. Thismfurstar och sa-
naris magiker använder ofta visarin som en ämbetsdräkt. Dräkten är
då ofta av vackert sidentyg fylld med massa vackra broderier.
Vynya: Detta är ett slags underplagg helt utan ärmar som är öppet
i ryggen och med ett framstycke som går ner till grenen, där det dras
upp runt baken och knyts med två långa tygremsor runt midjan.
Skor
Pyar föredrar vanligtvis samma sorts skor som används i den kultur
de är del av. Henéa är oftast barfota men kan ibland använda ett slags
mockasiner i skin, speciellt de kyligare vintrarna. Ett slags mockasin-
liknande skor, dock oftast i tyg, kallade dosiri, används även vanli-
gen av kiriya. Thismmännen föredrar knähöga stövlar medan
kvinnorna oftast bär dosiri. Sandaler är underligt nog något som an-
ses vara en överklassko hos den sanariska alliansens alver, främst då
den är så opraktiskt i skogsmiljö och således endast de förmögna kan
unna sig sådan bekvämlighet och icke-funktionalitet. De flesta sanari
föredrar därför sandaler och likaså vissa thism och en del kiriyafurstar,
speciellt till deras visariämbetsdräkt. På vintern eller då det är kallt
bäres ofta sandalen utanpå en lång strumpa för att hålla foten varm.
Sorgedräkt
Den alviska sorgedräkten är mycket enkel. Den bärs enbart när al-
ven sörjer en nära anhörig, som till exempel en förälder, ett barn,
en älskare eller livskamrat. Dräkten består av en rostbrun vynya.
Man lindar också händer och fötter med långa tygremsor. Vynyan
och hand- och fotlindningarna är i en rostbrun färg som av tradi-
tion är den alviska sorgefärgen. Thism, kiriya och sanari har en vis-
ari ovanför vynya om det skulle vara kallt, medan léaram föredrar
att svepa breacam omkring sig. Henéa har ingen sorgedräkt. Istället
går de helt omålade.
Smycken
De flesta alver, speciellt thism, léaram och henéa, föredrar rikt
utsmyckade och broderade kläder framför smycken och ädelstenar.
Thism föredrar vackra kläder, léaram är rent generellt för fattiga och
henéa tycker att de låter och syns för mycket. Naturligtvis finns det
undantag: särskilt sanari är förtjusta i medaljonger och ringar - mån-
ga tror att dessa är dolda magiska artefakter men vanligen rör det sig
om ordinära smycken. Pyar uppskattar de smycken som anses gott
mode bland människor. Enskilda individer hos samtliga alvstammar
kan också ha annorlunda smak. Kiriya har ibland eleganta armringar,
vilkas syfte mest är att skramla melodiskt och rytmiskt i dans. Henéa
använder ibland lindade läderremmar som dekoration.
ALVER
ALVISK MUSIK
A
lvisk musik är känd för att vara vacker och annorlunda. Den mest omtalade musiken är den
från kiriya, vilken påstås kunna förtrolla vem som helst. Hemligheten bakom alvisk musik
är att den har en annan skala än den normala mänskliga och att den framförs på annorlun-
da instrument. Alverna som framför den har dessutom lång erfarenhet och en djupt rotad
musikalitet. Alver spelar helst en och en, men de sjunger gärna i kör.
Musikinstrument
Gevere: (harpa) Den alviska harpan är mycket stor och otymplig
och således i princip omöjlig att bära med sig. Ofta täcks den av
mycket detaljerade träsniderier. Den är mycket dyr att tillverka och
har således blivit något av ett överklassinstrument hos alverna.
Speciellt uppskattas den av kvinnor inom thisms och sanari.
Goros: (panflöjt) Gorosflöjten består av flertalet trärör i olika stor-
lekar och med olika toner som man blåser i med hjälp av överläp-
pen. För att spela en melodi tvingas musikern därför skifta snabbt
mellan de olika rören. Kiriya är mycket förtjusta i detta instrument.
Kisin: (bjällror) Kisin är ett instrument som nästan enbart används
av kiriya, Det är i själva verket ett antal bjällror eller små klockor
som fästes vid handlederna och fotlederna. Genom att röra kroppen
rytmiskt, exempelvis genom dans, frambringar dessa ett mjukt klin-
gande läte.
Mese: (rörflöjt, henéaflöjt) Denna flöjt består av ett två meter långt
och böjt rör vars övre ände har en mycket
tunn och böjd träplatta fastspänd i senor.
När man blåser i rätt vinkel kan man få
träplattan att vibrera och
ljudet förstärks i röret till
ett mystiskt brummande
ljud. Instrumentet är
helgat och används en-
dast i två syften, som
kommunikationsmedel
och i vissa ritualer.
Micala: (skedflöjt)
Micalan är en slags
tvärflöjt med ett
skedformat munsty-
cke. Den ger ifrån
sig ett mycket
speciellt ljud,
som är både
mjukt och
hårt sam-
tidigt.
Det är
lätt att
för-
77
SAMHÄLLE & KULTUR
lora kontrollen över luftströmmen så att tonen försvinner i ett gliss-
ando. Skickliga skedflöjtister utnyttjar detta i sitt flöjtspel, medan
nybörjare försöker undvika detta så mycket som möjligt.
Scirla: (säckpipa) Alarialverna hämtade säckpipan från tokon och
använde den ursprungligen i krig. Medan den vanliga säckpipan,
”scirla lamine” eller traditionell säckpipa, med endast en baspipa,
försvann från slagfältet och kom att användas som vanligt folk-
musikinstrument, utvecklades en ny säckpipa, alarisäckpipan, vilket
är en säckpipa med en melodipipa, tre baspipor och ett munstycke.
Denna större säckpipa kallas för ”scirla ferlani” eller krigssäckpipa.
Scirla ferlani används sällan för vanlig musik, men det händer ibland.
Som med alla säckpipor har man alltid konstant tryck i säcken och
därmed också alltid konstant ton. För att skilja på två toner tvingas
piparen att sätta in mellannoter mellan dem. Det finns inget givet
system för hur dessa mellannoter ska låta, utan detta varierar
beroende på lärare och individuell smak. Det finns ett gemensamt,
mycket enkelt system som de flesta pipare lär sig, men det har ett
enda syfte: krig. Det används därför enbart med scirla ferlani. Scirla
ferlani används tillsammans med krigstrumman som signalmedel på
slagfältet, till vilket den med sitt tjut som färdas långt i hög bergsluft
är mycket väl lämpad. Den används även för att höja den egna
sidans moral och sänka den andra sidans.
Seci: (flöjt) Seci är den vanliga alviska flöjten. Den kan ha väldigt
varierat utseende, vara i olika storlekar och ha olika antal hål för
fingrarna, men principen att spela den är alltid det samma även om
ljudet kan variera. I och med att seci är ganska lätt att tillverka så är
den det vanligaste instrumentet hos alverna.
Todo: (rörtrumma) Detta slaginstrument består av ett antal rör av
varierande längd uppspända på ett stativ. Genom att slå på rören
med en läderplatta fastsatt på en pinne får man ett burkigt slagljud
med en tonhöjd beroende på rörets längd. Todomusik är snabb, ryt-
misk och, för att vara ett slaginstrument, tämligen melodiskt.
Vakari: (luta) Detta stränginstrument är en tresträngad korthalsad
luta som huvudsakligen används av kiriyaalver. Den är lätt och
smidig att bära på och kan lätt spelas gående. Således har den kom-
mit att bli mycket populär bland vandrande kiriyaspelmän som ofta
ackompanjerar sin egen sång. Vakarin har kommit att bli ett känne-
tecken för just vandrande spelmän. Termen ”yenéashen vakari”
(alviska för ”lutbärare”) är synonymt med vagabond.
Visha: Detta är ett sextonsträngat instrument format som en lätt
välvd låda som spelas med ett stort gaffelformat plektrum som gör
att man kan slå till upp till sex strängar samtidigt. Så gott som alla
stammar utom henéa använder det. En skicklig vishaspelare rör
knappt på vänsterhanden - den verkar vara helt stilla, strax ovanför
strängarna, medan högerhanden far fram och tillbaka över strängar-
na. Detta får ibland okunniga människor att dra slutsatsen att
magi är inblandat.
SAMHÄLLE & KULTUR
ALVISK SÅNG
S
ång är något mycket viktigt för alverna. Enligt vissa myter och legender härstammar de
från den förste sångaren, en mytomspunnen anfader, och därför omnämns de som
Sångarens ätt. Sången fyller en viktig roll i alla delar av samhället, från nynnande vaggvisor,
arbetsmelodier till magikerna som med sin sång väver magin. Självklart förekommer ”vanlig” sång
likaså. Ofta är dessa ballader på rim och med versmått eller dynamisk körsång.
Olika sångtyper
Donaé: (hjälteballader) De stora sångerna, eller donaé, är långa hjäl-
teballader eller fabler på vers. Léaram sjunger dessa, ofta i stämsång
och utan övrigt ackompanjemang. Léarams sätt (donaé léarama) att
framföra hjälteballader framhäver léaramalvernas hederskänsla och
ofta även stammens historia. Kiriya föredrar att en bard deklamer-
ar hjälteballaden ackompanjerat med något instrument. Kiriyas sätt
(donaé kiriya) att framföra hjälteballader betonar att livet är till för
att levas.
Dosi'in: (visor) Dessa korta och inte sällan ganska underfundiga vi-
sor är mycket populära bland alverna. Det är ett mycket uppskattat
tidsfördriv hos alverna att hitta på nya verser till dessa visor. Ofta
sjunges dessa visor i grupp där en person i taget turas om att sjunga
verserna. Ofta finns där en refräng som återkommer mellan verser-
na som alla åhörarna brukar stämma in i.
Dosi'in cenari: (dryckesvisor). Denna grupp består av ett mycket
stort antal visor som för det mesta sjunger vinets (eller annan alko-
holhaltig drycks) lov. Dosi'in cenari är framförallt vanlig i Alarinn,
där de framförs med glädje utan att på något sätt vara råa ”fyllevi-
sor”. Dosi'in cenari har influerat liknande sångformer bland män-
niskorna i Consaber. Det finns naturligtvis simpla fyllevisor i
princip i alla människokulturer, men dessa har inte så mycket att
göra med Dosi'in cenari.
Dosi'in scéaltai: (sinnliga visor) Detta är en annan stor grupp av
visor som ofta och felaktigt tolkas som ”kärleksvisor”. Dessa visor
handlar inte så mycket om kärlek som om erotik. Det är väldigt få
av dosi'in scéaltai som kan användas för att förklara ens odödliga kär-
lek till någon. De framförs dock alltid med glädje. De alviska kur-
tisanerna är ofta skickliga på att framföra dessa sånger. De kan
framföras offentligt som ett sätt att väcka lyssnarnas åtrå men även
privat för sina kunder som en del av deras service.
Dosi'in bereii: (arbetssånger) Denna typ av sånger är särskilt van-
liga hos kiriya och henéa, särskilt då någon form av lagarbete utförs.
En typisk dosi'in bereii är en ropsång där en person ropar och alla
andra i arbetslaget svarar. De är mer rytmiska än melodiska, varför
kraven på sångbegåvning är låga.
Dosi'in doshiav: (sånger utan ord) Termen används för att
beskriva en viss typ av musik som framförs med rösten men utan nå-
gra egentliga ord. Ofta trallas den fram, vilket vanligtvis sker i mer
vardagsaktiga göromål, och det är en vanlig syn att se en alv sjun-
gandes dosi'in doshiav för sig själv då denne utför sitt arbete. Dosi'in
doshiav är dock även en väl utvecklad form av konstart vilket
speciellt märks då den melodiöst nynnas fram eller tar sig form i
högtidlig hymn. Då man har tillgång till instrument händer det ofta
78
ALVER
att dessa används för att ackompanjera. Ofta beskriver dessa sånger
någon känsla som kan vara svårt att uttrycka i ord och likaså är de
oftast improviserade i stundens ingivelse. Inte sällan är de vemodi-
ga och sorgsna. Dosi'in doshiav är den sångform som kanske starkast
kännetecknar den alviska kulturen och de andra folken upplever
den ofta mycket trolsk.
Doiri ne'ari: (berättande sånger) Dessa sånger används i princip en-
bart i samband med de teaterliknande skådespel som ibland
förekommer hos kiriya. Sångerna innefattar ofta flera personer som
genom sången konverserar med varandra och på så vis skildrar en
handling. Dessa personer kan gestalta såväl rollkaraktärer som mer
abstrakta saker som lyckan, kärleken eller döden. Skådespelen har
ofta någon form av visdoms- eller filosofiskt budskap de förmedlar.
Do corani: (magins sånger) Dessa sånger används bara vid besvärj-
ande. De kan baseras på toner och ljud såväl som innehålla ord och
meningar. Sångens karaktär varierar på vilken sorts magi som an-
vänds och styrkan i sången speglar också den mängd av kraft som
används vid besvärjandet. Vid vanligt besvärjande är sången impro-
viserad medan den vid ritualer har en fast och inövad utformning.
Do ferlani: (krigshymner) Denna typ av sånger förekommer
både i Alarinn och Sunari som marschsånger eller som moralhö-
jare i anloppet. De är alltid rytmiska och lämpar sig utmärkt att
gorma för full hals. Både thism och léaram är mycket förtjusta i
dessa sånger.
Do uliani: (läkandets sånger) Termen används för en tradition
som förts vidare från urminnes tider bland alviska helare. Från bör-
jan var de förmodligen del i någon form av helande ritual, men har
så småningom blivit en sed bland många andra. De lugna och stil-
la sångerna lugnar de mest plågade bland de sårade, ger livsgnistan
tillbaka och bringar hopp till dem som förlorat hoppet, och de har
en positiv inverkan på själva läkandet. Ofta sitter det en helare och
spelar eller sjunger do uliani i närheten av de sårades tält, inte bara
för de sårades skull, utan även för alla de som förlorat en vän på
slagfältet eller vars vänner ligger inne bland de sårade. Do uliani
används ofta som vaggvisor, något som de mest ortodoxa bland
alviska helare inte tycker om.
Do viliaeda: (trädens sånger) Dessa sånger är mest kända för att an-
vändas vid trädsjungandet varför de ofta tros ha en magisk karaktär.
Do viliaeda är dock i grund och botten ett slags lovsång till naturen
och dess skönhet. De sjungs ofta i stundens inlevelse då en alv
översvallas av en känsla efter att ha fått bevittnat något vackert i na-
turen. De kan handla om allt om ett löv som dansar i vinden till ett
stillsamt vårregn eller en vacker solnedgång. Då ord förekommer i
sångerna så är de ofta mycket poetiska och således en form av im-
proviserad sångdikt som framförs i stundens ingivelse.
ALVER
ALVISK DANS
A
lvisk dans är sällan pardans. Dansens syfte är inte huvudsakligen att få ihop två personer
av motsatt kön. Istället är alvisk dans en mer estetisk uppvisning i rörlighetens symfoni. Ofta
är den alviska dansen mer besläktad med balett, stridskonster och fäktning än med ren dans.
Undantagna är pyar vilka oftast dansar normala mänskliga danser och léaram som är betydligt mer
livsbejakande i sina danser.
Alviska danser
Armkroksdans: Léarams armkroksdans är en snabb och vild två-
taktig pardans som de förmodligen lärt sig från tokon. Den är myc-
ket populär i Alarinn och har konkurrerat ut alla former av
uppvisningsdanser utom trappdansen. Syftet är att man ska delta,
inte titta på den. Alarinnsk armkroksdans dansas ofta till dosi'in
doshiav eller instrumentala stycken med samma känsloläge.
Calanadans: Pyar är förmodligen ansvariga för den stora spridnin-
gen av sabrisk danskultur, då pyaralverna har kommit att bli
förtjusta i calanadans och den tillhörande musiken. Det är med an-
dra ord inte förvånande att hitta fyra musiker av tio med alviska
namn i en typisk sabrisk orkester. Även den sabriska dansaftonen,
med allt vad det innebär, har fallit pyar i smaken.
Luftdans: Luftdansen är en balettliknande form av uppvisningsdans.
Rörelserna i dansen är tänkta att skapa en så svävande och lätt känsla
som möjligt. Dansarna trippar därför ibland till och med på tåspet-
sarna och utför många höga hissnande hopp. Dansen är en mycket
väl utvecklad konstform som på grund av dess krävande fysiska
rörelser nästan enbart utförs av professionella dansare.
I sällsynta fall leviteras dansarna medelst
magi vilket skapar fantastiska föreställ-
ningar där all gravitation bokstavligen
upphävs. Luftdansarna är högt
ansedda inom den sanariska al-
liansen. Det är vanligen kiriya som
utför själva dansen men
ibland utförs den även av sanari
som då ofta är skolade inom magi
så att de kan levitera sig själva.
Känslodans: Känslodansen handlar som
namnet antyder om en form av utlevelse av
olika känslor. Det kan handla om exempelvis
sorg, smärta, glädje och ilska. Känslodansen
är lika mycket uppvisningsdans som säll-
skapsdans. Vem som helst är välkommen
att delta i dansen och ge sin dansanta
tolkning utav känslan. Musiken är det
som styr själva känslorörelsen i
dansen och takten och formen på
själva dansen kan variera.
Dansen kan ackompanjeras anti-
ngen instrumentalt eller av dosi'in
doshiav eller av både och.
Kärleksdans: Denna dans dansas
alltid för en bestämd person och är
ett slags uppvisningsdans som går ut
på att visa hur mycket personen ifrå-
ga betyder för dansaren. Dansen kan dansas både privat
och vid festligheter. Många alver använder denna dans
som ett sätt att visa sitt intresse för en person. Ibland händer det till
79
SAMHÄLLE & KULTUR
och med att ”dansdueller” kan inträffa, där de inblandade försöker
överglänsa varandra, om två eller fler alver har intresse för samma
person. Kurtisanerna använder sin egen form av kärleksdans som går
ut på att framhäva sin skönhet och grace så mycket som möjligt för
att på så vis vinna anseende hos eventuella kunder. Även en mer
privat form av kärleksdans förekommer som i regel dansas enbart för
en person. Denna dans är mer en form av förförelsedans som ofta
syftar på mer fysisk kärlek. Denna form av dans kan ibland ackom-
panjeras av dosi'in scéaltai som dansaren själv sjunger. I västerländer-
na är detta en mycket uppskattad form av dans som ofta alvslavarna
tvingas dansa för sina ägare.
Ringdans: Den sanariska alliansens alver har flera olika sorters ring-
danser som är den vanligaste formen av sällskapsdans som ofta dansas
vid olika festligheter. Danserna går ut på att deltagarna skall skapa
flera olika ringar som tillsammans bildar olika mönster. Det hela sker
lättsamt och ofta under skratt och glada tillrop då de involverade,
speciellt om de är lite förfriskade, ibland kan fastna i varandra.
Danserna är, så länge deltagarna inte är för berusade, en mycket un-
derhållande form av dans som om man inte deltar i bör avnjutas
sedd ovanifrån så att man kan se de olika vackra skiftande mönstren
ringarna bildar tillsammans.
Svärdsdans: Den kiriyanska svärds-
dansen är en vacker stiliserad och balettlik-
nande fäktning, vars uppgift enbart är
att vara vacker och es-
tetisk. Kiriyansk
svärdsdans utförs med
svärd men även med is-
hani och fanor. Svärdsdansen har
vanligtvis ett bestämt rörelsemönster där
varje rörelse har en vacker tillhörande poetiskt
benämning. Varje svärdsdans har ofta ett specifikt till-
hörande musikstycke som tillsammans med dansen skil-
drar en form av abstrakt händelseförlopp. Svärdsdans
tränas ofta som ett sätt att lära sig en stridskonst
där varje liten enkel rörelse nöts in till per-
fektion.
Trappdans: Trappdansen är pop-
ulär hos alla alver. Trappdans dansas
ensam i en trappa, där man med glada skutt
och höjda armar dansar upp och ner.
Trappdansen är en smula riskabel - är trappan ojämn
och dansaren oskicklig kan det mycket väl hända att han
råkar ut för en rejäl fadäs.
Jag är musik, jag är rytm, jag är känsla, jag
är rörelse, jag är dans
- Araliel Nevshana av kiriyastammen
SAMHÄLLE & KULTUR
ALVISK UNDERHÅLLNING
F
örutom dans, sång och musik finns det många olika former av underhållning som alver-
na ägnar sig åt. Detta är för att dels döva förbannelsens inverkan samt för att kreativitet, fy-
siska prestationer och logiska spel står högt i det alviska samhället då det stärker både kropp
och själ. Sanari föredrar mer stillsamma typer av underhållning som prövar deras intellekt medan
thism och léaram gärna prövar sina kroppars fysiska möjligheter.
Tävlingar
I synnerhet inom alliansen är det viktigt att veta sin position men i
tävlingar är det fritt fram att briljera och visa på sin duglighet.
Bollspel: Det finns olika typer av bollspel som är populära. Det är
dock sällan att man skall sparka bollen, istället får man ta den i han-
den och skall träffa särskilda mål eller motståndarna. Ibland involver-
ar bollspelen även fysiska närkamper där man kan vinna antingen
genom att vara snabb och ha bra precision eller genom att brotta ner
sina motståndare.
Brottning: Brottningen sker främst hos thism och är ett sätt att ut-
mana varandra i styrka och uthållighet. Man tävlar med bara
överkroppar och syftet är att få ned motståndaren på marken.
Bågskytte: Den allra vanligaste träningsformen hos thism. Man sät-
ter upp ett mål som man sedan försöker träffa mitt i prick, därefter
ökar man avståndet till dess att en vinnare kan utses. Det finns mån-
ga varianter, ibland är det rörliga mål som skall träffas, andra gånger
ska man förflytta sig efter en förutbestämd kapplöpningsbana och
placera sina pilar i mål som dyker upp. När mästarna gör upp brukar
de få beskjuta mål med förbundna ögon.
Hästkapplöpningar: Thism älskar denna typ av tävling där de rid-
er sina hästar i full fart genom naturlig terräng. Då kiriya deltar i
dessa tävlingar kombinerar de ofta detta med akrobatiska manövrer
på hästryggen.
Kapplöpningar: Bland thism är det vanligt med kapplöp-
ningstävlingar där man tar sig fram genom oländig terräng till ett
förutbestämt mål. Ibland går det ut på att man skall hämta ett särskilt
föremål och ta det tillbaka till målområdet och andra gånger är det
bara att se vem som är snabbast igenom alla hinder.
Klättring: Klättringstävlingar är populära då man kämpar med att
ta sig upp i ett träd så snabbt som möjligt och ned igen. I trädets
topp finns det ett i förväg utplacerat föremål som man skall ta med
sig som bevis på att man tog sig ända upp.
Musikduell: Denna fredliga form av duell förekommer hos kiriya
där man utmanar varandra med musikaliska upptåg. Det kan vara att
spela ett stycke så snabbt som möjligt. Att komma på de bästa rim-
men eller ren kunskap om hur olika melodier skall spelas.
Svärdskamper: Att visa sin skicklighet med svärdet (eller i vissa fall
med andra vapen såsom ishani och petya) drar alltid till sig många
åskådare. Svärdskampen kan vara i form av en duell där man på ef-
fektivast (hos thism) eller vackrast (hos kiriya) sätt skall besegra sin
motståndare. Det finns även en uppvisningskamp där man visar upp
precisa och skickliga svärdsmanövrar utan att ha någon motståndare.
Dessa uppvisningar avslöjar utövarens potential och svagheter för
dem som har ett skarpt öga och inblick i svärdskonsten.
80
ALVER
Spel
Spel är vanligt hos alverna och dessa är vanligen mycket komplicer-
ade med många sidoregler. Spelen är underverk i sig med stenpjäs-
er täljda ur vackra stenar eller praktfulla trädslag. Det är mycket
vanligt att man ger utsmyckade spel i gåva till en person som man
försöker bli vän med då dessa ger en anledning till att man kan besö-
ka denne och ta ett parti.
Krigets dans: (Shienni Ferlaninaé ) Ett spel där man pusslar ihop
en karta med skifferplattor. Varje bit representerar ett särskilt om-
råde och har en symbol som visar på dess terräng. Varje spelare har
bågskyttar, infanteri och kavalleri, magiker och drakryttare. Man har
ordermarkörer som man placerar ut och det handlar mycket om att
gissa vad motståndaren skall göra och lista ut lämpliga mottdrag.
Detta spel är vanligt hos både thism och sanari.
Maktens cirklar: (Ishanieda coronye) är ett spel som är mycket up-
pskattat hos sanaristammen och som är ökänt för att kunna ta lång
tid att spela, ibland till och med flera år. Varje stad med sanari har i
regel minst ett sådant spel som fortlöper hela tiden. Vanligtvis träf-
fas man en bestämd dag i veckan i en byggnad dedikerad särskilt för
spelet. I mitten av rummet finns ofta en flera meter i diameter stor
spelplan. Runt spelplanen sitter spelets domare, de olika lagen (som
ibland bara innebär en person) och i en yttre cirkel kring dessa sit-
ter åskådarna. En spelomgång innefattar sällan mer än ett par spel-
rundor, då varje runda kan ta åtskilliga timmar att spela, vilket
naturligtvis gör det mycket tråkigt för personer som inte förstår det
strategiska elementet i det hela. Vad som ofta är det som tar upp
mest av tiden är själva förhandlandet och intrigerandet lagen emel-
lan kring varje rundas drag. Varje lag brukar i regel försöka alliera
sig med en eller flera andra lag samtidigt som de försöker argu-
mentera med de andra lagen varför dessa inte ska ge sig på det egna
laget. Det förekommer även rikligt med lappskickande de olika la-
gen emellan och inte sällan springer det budbärare fram och tillba-
ka mellan de olika lagen medan budgivningen pågår. Vissa lag
använder sig till och med av hemliga tecken sinsemellan för att kun-
na förmedla saker till varandra utan att de andra lagen ska veta att
de ens har någon kontakt.
Spelet kan spelas av 2 till 24 lag. Spelbrädet ser ut som fem stycken
koncentriska cirklar. Varje cirkel utom den innersta är uppstyckad
i flera lika stora delar som alla kan identifieras genom en unik sym-
bol. Den yttersta cirkeln är indelad i 48 sådana delar. Den näst yt-
tersta i 36, nästföljande cirkel 24 och cirkeln närmast den innersta
cirkeln är uppdelad i 12 delar. De olika delarna är värda poäng
beroende på vilken cirkel de tillhör. Delarna i den yttersta cirkeln
är värda 1 poäng styck. Delarna i den näst yttersta är värda 2 poäng
styck, nästföljande cirkels delar är värda 4 poäng styck och delarna
i cirkeln närmast den innersta är värda 10 poäng styck. Den inner-
sta cirkeln räknas även den som en del som är värd 36 poäng.
Spelet är indelat i flera rundor. Varje runda går till så att alla lagen
i hemlighet bjuder valfritt antal marker på en eller flera av delarna
ALVER
på spelbrädet till speldomaren (första rundan börjar alla lagen med
12 marker vardera). Efter budgivningen är klar placerar domaren ut
dessa marker på spelplanen. Det lag som efter detta har högst antal
marker i en del ”vinner” delen och låter sina spelmarker ligga kvar,
då varje lag har sin egen specifika form av marker kan man på så sätt
se vem som kontrollerar området. Alla marker som inte vinner nå-
gon del plockas bort. Varje lag får därefter poäng för varje del som
de kontrollerar och varje poäng som erhålls är det samma som en
ny spelmark som de kan använda i nästa rundas budgivning (tillsam-
mans med alla eventuella sparade marker från föregående rundor).
Ett lag som efter poängräkningen inte längre har några marker kvar
räknas som utslaget.
Skickliga spelare av ishanieda coronye är mycket högt ansedda inom
sanari och inte sällan också fruktade för sin intrigerande förmåga då
det i regel är vad som krävs för att nå någon framgång i spelet. Det
är dock en lagstiftad regel att spelet inte får fortsätta (i form av ex-
empelvis vidare intrigerande) utanför spelsalen, något som förvå-
nansvärt ofta också följs. I Haléa Teren pågår ofta ett spel mellan de
tolv ätterna med ett lag vardera bestående av de bästa spelarna från
varje respektive ätt. Dessa spelomgångar följs noggrant av stadens in-
vånare och det anses mycket prestigefullt att vinna. Ätterna Olinael,
Valaina och Vathae är ofta de som brukar slåss om segern.
ALVISK MAT
D
en alviska matkulturen kan variera väldigt de olika stammarna sinsemellan. Den sanariska
alliansens alver har dock mycket gemensamt i sin matkultur. Till skillnad från de flesta män-
skliga kulturer så består en typisk alvisk måltid oftast av många små och enkla rätter eller
olika sorters tilltugg. Den sanariska alliansens vanliga familjer sitter ofta på golvet, antingen på kud-
dar, en filt eller kring ett golvliggande bord, vanliga bord och stolar anses vara överdådig lyx en-
dast ämnat för ädlingar och sanaris mer prominenta familjer.
Alvisk matförsörjning
Den typiska alviska kosthållningen gäller framförallt de alver som
bor i skogen då förutsättningarna där skapat en unik kulturell
kosthållning. Mycket av den alviska maten består av vegetabilisk
föda. Mellan träden i skogarna och i stora gläntor finns det fält där
säd och rovor odlas. Alverna odlar flera olika sorter sädeslag men
framförallt nivenosäden, ett slags biotropiskt förädlad vetevariant
ofta även kallad guldvete. Guldvetet påminner mycket om det
vanliga vetet i sin karaktär men har en överlägsen resistens mot
väder och skadeinsekter och bröd bakat på nivenomjöl får en
bättre hållbarhet.
Alverna har även lärt sig förädla ekollon och andra frukter, nötter
och bär. Dessa växer sig stora och saftiga och är ett vanligt inslag i
alla typer av maträtter och efterrätter.
En vanlig typ av kött kommer från silverfåren vilka vallas mel-
lan träden. Fåglar och ägg är också vanligt och men den allra
vanligaste typen av kött är fisk från många av skogssjöarna och
floderna. Alviska jägare fångar även in vilt med hjälp av snaror
eller jakt med pil och båge.
81
SAMHÄLLE & KULTUR
Maktkamp: (Coron ferlani) Ett kortspel där man har kort uppde-
lade i tre sviter som är knutna till de kosmiska krafterna - solen, må-
nen och stjärnorna. Stjärnkorten är de som är mest värda, de slår
både solar och månar och solkorten besegrar månkorten. Varje svit
är i sin tur indelad i krigare, furstar och drakar. Krigare besegrar
drake, furstar besegrar krigare och draken besegrar fursten. Slutligen
finns det ett slags joker med i leken - magikern som besegrar alla an-
dra kort utom månkorten. Varje spelare har sammanlagt 40 kort på
handen som består av fyra krigare, furstar och drakar av varje svit
samt fyra stycken magiker. Spelet går till så att man först spelar ut
var sitt valfritt kort (som sedan räknas som förbrukat) - den som vin-
ner får välja om denne vill börja eller inte. Ofta anses det vara förde-
laktigt att börja då man på så vis har initiativet - å andra sidan kan
det vara bra och spara på de bra korten. Spelarna läger sedan i tur
och ordning ut ett kort i taget och efterföljande person måste top-
pa det genom att lägga ett kort som är mer värt än det. När en av
spelarna inte längre kan toppa senast lagda kort så är denne utslagen.
Detta spel är populärt hos i stort sett alla stammar förutom henéa
och léaram och uppskattas då det är litet och lätt att ta med sig.
Svart och vitt: (Treni'gra) Ett spel med svarta och vita polerade
stenar som man spelar på ett bräde. Det handlar om att ringa in sin
motståndare och förvandla alla dess stenar till stenar i ens egen färg.
Stammarnas olika matkultur
Sanari: Sanaris matkultur påminner mycket om kiriyas med ett
bord som dukas med flera mindre rätter. Sanari har dock ofta även
fisk och kötträtter på sina bord och maten är vanligtvis även av ett
något lyxigare slag. Exempelvis skulle sanari aldrig nöja sig med att
endast dricka vatten till maten utan vin är standard även om det
ibland blandas med vatten.
Thism: Även thismstammens matkultur påminner mycket om
kiriyas med flera mindre rätter som dukas fram. Thism är kända för
sin passion för vildkött vilket alltid serveras vid mer festliga tillfällen
eller på ädlingarnas matbord.
Kiriya: Kiriyas mat är oftast vegetarisk och de flesta av ingredienser-
na går att finna i deras egna trädgårdsland. En typisk måltid består
utav bröd, olika sorters frukt, grönsaker och nötter antingen som de
är eller tillagade i olika sorters sallader, pajer, grytor eller andra enkla
rätter. Till maten dricker man vanligtvis vatten eller vin.
Léaram: Léarams matkultur påminner mycket om grannlandet
Tokons. Det handlar om olika maträtter med främst fårkött, rot-
frukter, grovt kornbröd och olika sorters korvar.
Henéa: Henéas matkultur är mycket primitiv. De äter helt enkelt
den sorts mat som den plats de vistas på har att erbjuda.
SAMHÄLLE & KULTUR
Ofta handlar det om kött, fisk, bär, svamp, nötter och rötter.
Tillagningen är enkel, mycket av maten äts rå som den är, men
framförallt fisk och kött tillagas ofta över den öppna elden som för
övrigt oftast är den plats där man sitter när man äter. Kryddning
förkommer ibland men är mycket enkel i form av välsmakande
örter eller speciella trädgrenar som läggs över elden för att maten
som grillas däröver ska ta smak av röken.
Pyar: Pyarstammens matkultur påminner i regel mycket om den
som kännetecknar det mänskliga samhälle de lever i även om flera
pyarfamiljer ofta gör sig särskilt besvär att importera mat från någon
av de alviska skogarna. Den klassiska alviska maten från alvskogarna
ses som finare och mer speciell än den mänskliga kulturens mat och
tillagas således främst vid lite mer speciella tillfällen. Endast de mest
förmögna pyarfamiljer har råd att äta ”riktig” alvisk mat var dag.
Alviska maträtter
Dosién: Dosién är benämningen på fisk som grillats insvepta i sto-
ra kraftiga blad fyllda med örter. Detta är den vanligaste fiskrätten
hos alverna som lever i skogarna. Fisksorten kan variera och likaså
örtkryddningen men själva tillagningssättet är alltid det samma.
Nivenobröd: Nivenobrödet är det typiska alviska brödet. Det
bakas av nivenosäden vilket gör det till ett ljust, nästan vitt bröd.
Brödet är känt för sin fantastiska hållbarhet. Brödet kan bakas på oli-
ka sätt vilket ger det olika egenskaper. Det mer vardagliga brödet är
mjukt och lättbrutet medan den andra varianten bakas så att den blir
hårdare och krispig. Den senare varianten används framförallt av de
alver som vistas länge ute i vildmarken och har fördelen att det kan
hålla i flera månader om det förvaras torrt.
HENÉAS UTMANINGAR
H
enéa tävlar alltid om sin plats i flocken. Ofta sker det genom en duell till första blodet,
men erfarna kämpar nöjer sig med att stirra mot varandra och den som vänder bort blick-
en först förlorar. Även sakfrågor löses på samma sätt. Den som förlorar en duell har fel,
oavsett vad frågan rörde sig om, och måste ge sig.
Duellerna
Duellerna görs på ett av fem sätt, genom Eld, i Vatten, på Stock,
genom Jakt eller genom Vilja. Duell genom Jakt används oftast för
att avgöra den inbördes rangordningen, medan de fyra andra huvud-
sakligen används i sakfrågor och tillfälliga dispyter. Duell på Stock,
genom Eld och i Vatten är vanliga, fysiska kraftmätningar, ofta med
dolk. Den som först blir skärskadad har förlorat. Krosskador måste
dra blod för att de ska vara avgörande. Vill man ta över en position
som flockledare eller jaktlagsledare måste man göra det genom en
duell, och en sådan duell kan endast utföras om man har tillräckligt
mycket i rang (högst 10 lägre än den nuvarande innehavaren i sum-
man av alla aspekter). Annars behöver ledaren inte anta utmaningen.
Sakfrågor är en annan sak. Man kan alltid utmana någon i en sak-
fråga, men han behöver inte avsäga sig sin post för att han förlorar.
Däremot måste man kliva tillbaka i sakfrågan, men ingenting annat.
82
ALVER
Gurin'dini: Gurinfisken är av laxsläktet och den anses vara som bäst
då den serveras rå.
Solién: Solién är benämningen på grillat vildkött som marinerats i
honung och färska skogsörter. Solién anses vara en delikatess hos
thismstammen.
Sunti: Sunti är ett slags mycket näringsrika frön, från den busklik-
nande suntiväxten, som påminner mycket om ris till utseende och
karaktär fast de är mindre och runda till formen. Sunti kan utgöra
en maträtt själv men ingår även ofta i sallader, grytor eller soppor.
Alviska rusdrycker
Cimani: Ett fruktigt ljust rött vin med en smak av hallon. Vinet
härstammar från Sunariskogen men är vida känt i Mundana.
Cireli: Ett halvtort rött vin med en svag smak av smultron. Detta
vin tillverkas endast i Yorum'an Savias i Jargien.
Fiessa: En mycket gräddig likör med en söt smak av vanilj.
Leselli: Ett vitt vin med en frisk smak av blomsternektar och fläder.
Sasveni: Ett vitt torrt vin med en lätt smak av vanilj. En specialitet
från Emori'an kiri.
Sharilye: Ett mörkrött portvin med en tydlig smak av körsbär.
Tulien: Ett vitt portvin med en smak av lime och honung.
Tuseni: En likör med en kraftfull smak av lakritsrot.
Veliam: Ett mousserat blått vin med smak av blåbär. En alvisk klas-
siker. Anses mycket exklusivt.
Venye: En cideraktig mousserad äppledryck med inslag av fläder
och honung.
Gravida kvinnor, schamaner eller alver som har sorg (är omålade)
behöver aldrig svara på en utmaning. Barn har sin egen rangskala
och kämpar inbördes för att avgöra rangordningen.
Duell genom Eld
En duell genom Eld inträffar ofta vid rådsmöten. Duellen inleds
genom att de båda kombattanterna flyger på varandra med ett hopp
genom elden. Det kan hända att man landar olyckligt och blir av
med både ögonbryn såväl som hår.
Regler: Inled striden med ett motsatt slag för Hoppa. Den som för-
lorar får en nivå svårare (+Ob1T6) att vinna initiativet första run-
dan. Om någon fumlar ramlar han i elden och får eldskada som av
en stor brasa.
ALVER SAMHÄLLE & KULTUR

83
SAMHÄLLE & KULTUR ALVER

Regler: Båda kombattanterna slår ett motsatt slag. Färdigheten som

Duell genom Vatten används beror på taktik. Vill man lägga sig i bakhåll slår man för
Om duellen utlyses i Vatten sker den i vattnet till minst midjedjup. Jakt, vill man spåra upp motståndaren slår man för Spåra, och vill
Detta innebär att man får problem med vattenmotstånd och skick- man låta motståndaren komma till en slår man för Gömma. Om
liga kämpar gömmer sina vapen under vattenytan. båda väljer att använda Gömma, eller om båda fumlar, går flocken
in och driver ihop kombattanterna. Den som vinner det motsatta
Regler: Ett vapen dolt under vattenytan räknas som en fint. Annars
slaget får fördel i första rundan, så VINIT blir en nivå lättare
halveras förflyttningen i vattnet så länge man har bottenkänning.
(-Ob1T6) första rundan. Om kombattanterna drivs ihop får ingen
Har man inte bottenkänning tvingas man använda Simma. Det är
fördel på VINIT.
två nivåer svårare (+Ob2T6) att träffa ett mål under vattenytan om
ens eget vapen är ovanför vattnet.
Duell genom Vilja
Duell på Stock Den sista formen, duell med Vilja, går ut på att kombattanternas
ögon möts. Den som först viker av med blicken förlorar.
En duell på Stock inträffar just på en stock ovanför en flod. Förutom
Första blodet räknas också fall som förlust. Regler: Slå ett motsatt slag för Stridsvana eller VIL. Den med högst
effekt vinner duellen.
Regler: Man blir tvungen att slå ett slag för RÖR varje runda
(Ob3T6) för att inte ramla av stocken. Personer med tekniken
Balans slipper slå såvida de inte blir skadade, då grundsvårigheten är
Ob1T6.

Duell genom Jakt

Duell genom Jakt är den mest dramatiska av alla. De båda kombat-
tanterna dras iväg till varsinn ände av jaktområdet. Det gäller nu att
finna den andre och avgöra med dolk. Inga avståndsvapen tillåts i
duell genom jakt. Det är en våldsam kurragömmalek som inte
avgörs förrän första blodet är draget. Skulle duellen ta längre tid än
en dag och en natt går resten av flocken in för att driva fram kom-
battanterna och tvinga dem i strid.

Rang hos Henéa

Henéa tävlar hela tiden om sin plats i flocken. Därför blir
man tvungen att hålla reda på sin rang. Rangen mäts i
flera olika aspekter, där en persons ställning i flocken dels
beror på sakfrågan och dels beror på ens förmåga.
Följande värden används oftast för att avgöra ens position:
TÅL: Används i form av uthållighet. Den som är mest
uthållig anses överlägsen.
RÖR: Används i form av snabbhet. Den som reagerar
snabbast och rör sig smidigast är starkare.
PER: Allmän vältalighet är alltid bra att ha i debatter.
PSY: Snabbtänkthet och intelligens är också bra att ha.
VIL: En järnhård vilja kommer man långt med.
Rykte: Har man gott anseende är det också bra.
Qadosh: Detta kommer förmodligen enbart användas
för schamaner och medicinmän, men det är möjligt att
andra kan komma att använda Qadosh.
Jakt: Eftersom mycket av henéas dagliga liv rör sig runt
om jakt är kunskap i ämnet mycket viktig.
Övertala: Ren verbal förmåga är inte så användbar
bland de fåordiga henéa. Ibland kan den dock komma
till användning.
Det finns två sätt att avgöra rang mellan två personer.
Det ena sättet (och det snabbaste) är att man helt enkelt
summerar de aspekter som är intressanta. Den med
högst summa har rätt. Det andra är att man slår mot-
ståndsslag, antingen ett slag för summan, eller ett slag för
varje aspekt. Den som lyckas, alternativt den som lyckas
mest, vinner debatten. Utmaningar kan räknas som en
aspekt, men kan också användas för att avgöra tvister där
debatten inte har något givet slut (slutsummorna är
mycket nära varandra, till exempel max en poängs skill-
nad per involverad aspekt, alternativt båda vinner lika
många aspekter i motståndsslag).

84
ALVER ALVISK KRIGARKULTUR

KAPITEL SEX

ALVISK
KRIGARKULTUR

A
raliel stod i tystnad med de båda korta niamhsvärden korsade
över bröstet, och med ögonen slutna i koncentration. Hon stod
mitt ute på en äng vars grässtrån gungade rofyllt i takt med vin-
dens stillsamma svepningar. För sitt inre öga föreställde hon sig hela
dansen som skulle ta plats, varje steg, varje rörelse, varje andetag från
början till slut. Slutligen tog hon ett djupt andetag, och lät svärden sak-
ta glida isär så att de pekade rakt ut åt varsitt håll samtidigt som hon
lyfte det högra benet så att hon balanserade hela kroppen på det vän-
stra. Denna position kallades ”tranan hälsar den uppgående solen” och
var utgångspositionen i dansen ”de många vingslagens symfoni”.
Plötsligt kastade hon sig framåt stötandes med båda svärden i rörelsen
”falken slår med klorna” för att sedan i en perfekt synkroniserad
rörelse svepa med båda svärden i ”svanen sveper med vingarna”. I
nästa ögonblick stannade hon upp, andades tre djupa andetag och
vände sedan ansiktet snett bakåt och började sedan i blixtsnabba
piruettliknande rörelser att snurra kroppen baklänges. Svärden blix-
trade likt en virvelvind av silverstrimmor som omgav henne i ”den
fallande örnens snurr”. Hon avslutade med en volt där hon landade
på ena knäet med ena svärdet pekandes mot marken, som om hon just
spetsat en fiende där. Än en gång tog hon tre djupa andetag innan hon
till slut ställde sig upp igen i den första positionen med båda svärden
korsade framför bröstet.
Hon kunde inte låta bli att le när hon insåg att varje rörelse hade varit
perfekt. Hon, svärden och dansen hade varit som ett. Hennes
läromästare skulle ha varit stolt.

85
ALVISK KRIGARKULTUR
ALVISK KRIGFÖRING
D
et var länge sedan de alviska folken var indragna i ett stort krig men för den sanariska al-
liansen finns det fiender överallt. Tirakstammar strömmar då och då ned från bergen, skugg-
folket och underliga monster hotar livet i skogen och när som helst kan fiendskapen med
dvärgarna och människorna blomma upp. Därför är den alviska krigsmakten alltid beredd att käm-
pa och försvara Sunari från de hot som kan uppstå.
Alvisk befälsgång
Alverna saknar människornas tydligt definierade hierarkiska befäls-
gångsystem med fasta militära titlar. Hela den alviska krigföringen
bygger på en väldig flexibilitet vilket även befälsgången visar.
Faktum är att det bara finns två olika befattningar inom en stri-
dande enhet, reniashenye nodi, vanligtvis översatt som truppkom-
mendant, och reniashenye ynashi, vanligen översatt som
stridsledare, och dessa är inte vanliga befälstitlar i ordets rätta be-
märkelse då de kan ändras från en situation till en annan.
Truppkommendanten är den som styr över en militär enhet av nå-
got slag, truppens storlek kan variera men vid riktigt stora slag
brukar flera truppkommendater nyttjas varav en tar rollen som
överkommendant. Truppkommendanten är den som anses ha det
strategiska och taktiska ledarskapet över en militär enhet. Vem som
är lämplig som truppkommendant beslutas antingen direkt av den
verkställande makten (exempelvis Liljans råd eller thisms autokrat)
eller i samråd mellan de närvarande alver av högst samhällsmässig
rang. Truppkommendanten har i sin tur en eller flera stridsledare
som lyder under honom. Utöver stridsledare är det dessutom van-
ligt att truppkommendanten använder sig av en eller flera krigsråd-
givare i händelse att dessa besitter kunskaper han själv saknar. Det
är inte ovanligt att unga oerfarna individer tvingats ta posten som
truppkommendant på grund av sin höga samhällsmässiga rang
varvid de lyckats behålla sin heder genom att använda sig av er-
farnare personer som krigsrådgivare.
I forna tider så reglerades befälsgången av thisms hus och då hade
husfurstarna högst befäl. Då det gång på gång visade sig att många
husfurstar hade svårt att komma överens och många var inkompe-
tenta som stridsledare så beslöt Liljans råd att ändra om den mil-
itäriska strukturen. Självklart finns det många inom thism, främst
husfurstarna och de nära dem i släktskap, som önskar att den gam-
la tidens regler alltjämt gällde.
Alvisk taktik
Alvisk taktik går ut på att sarga fienden så mycket som möjligt in-
nan man går in i direkt konfrontation med den. I krigstid är det
skarpskyttarnas uppgift att göra allt för att sinka och utmatta en
fiendes framryckning i skogen genom taktisk gerillakrigföring. Ofta
riktar man in sig på att eliminera fiendens ledare och således skapa
kaos och förvirring i fiendens led. Likaså anfaller man deras tross
och reträttvägar och försöker leda in fienden i oländig terräng.
När väl tiden för slaget står strider man självklart där fienden är som
mest sårbar, blottad eller trängd som exempelvis vid trånga eller
branta klippassager, vadställen, eller större öppna gläntor. Man
decimerar dennes antal så länge det går med sina bågskyttar innan
man anfaller in i närstrid - då sker detta vanligtvis från flera olika
håll samtidigt för att skapa förvirring och panik.
86
ALVER
Striderna är mycket våldsamma och alverna tar sällan fångar om det
inte är kovoraléa (hedervärda fiender) de möter. Även här försök-
er alverna vara så taktiska som de bara går men självklart kan få
ledare inom thism motstå en envig mot fiendens general eller
truppförare. Således brukar dessa vanligen sparas till sist så att thism
främste krigare skall få visa sin skicklighet och pröva sin klinga.
Det finns många episka berättelser om dessa strider och om hur
alvernas kämpe modigt nedgjort fiendens befälhavare och de kvar-
varande fienderna flytt i panik. Men självklart finns det även tillfällen
då inte allt har gått som det var tänkt. Ett av de mest kända av dessa
är elegin (eller enligt vissa ”komedin”) om thismädlingen Maladin
av hus Elamya som ledde en alvisk armé i kampen mot tirakstam-
men Svarta månens hord år 2959 e.D. Maladin var en känd kämpe
som var obesegrad i svärdsstrid, och gärna påpekade detta för folk
gång på gång, så när en eftertupp till Svarta månens hord hade bliv-
it inringad på en kulle i skogen drog han sitt carwelansvärd och ut-
manade deras störste krigare - en groteskt ful trukh. Han ställde sig
framför henne och svingade sitt svärd i vida bågar i sann uppvis-
ningsanda. Trukhen svarade med att peka på Maladins fot och när
han tittade ned för att se vad hon pekade på slog hon honom i hu-
vudet med sin binderakkhammare så att hans hjärna skvätte över
hela gläntan. Alverna blev så bestörta över det dråpliga slutet att
tirakerna lyckades komma undan. Även om historien försöktes tys-
tas ned så spred den sig snabbt till de andra husen där många ädlin-
gar skrattade gott. Huset Elamya däremot sänkte sina huvuden i
skam över sin lättlurade kämpe och det sades att både Maladins far
och mor blev inåtvända över en natt.
Skogens språk
Varje soldat i den sanariska alliansen (men i synnerhet skarpskyttar-
na) är drillade i något de kallar för Viliala'nya - skogens språk.
Skogens språk är för dem ett sätt att dels kunna förstå all den in-
formation som vildmarken har att förmedla i alla de ledtrådar som
finns där, och dels ett sätt att kunna förmedla sig till varandra på ett
sätt som inte märks för andra i skogen.
Alla soldater lär sig att härma några av de läten som djur ger ifrån
sig. Vanligen handlar det om fågelläten som antingen härmas med
visslingar eller med hjälp av speciella visselpipor. Med dessa läten
kan man förmedla viss information till varandra på ett sådant sätt
att andra misstar det för vanligt bakgrundsljud i skogen. Att använ-
da sig av djurläten räknas som en specialisering på färdigheten Jakt.
De alviska soldaterna har lärt sig att skapa och tolka små och diskre-
ta budskap lämnade till varandra i form av olika spår i naturen. Det
kan handla om allt från en liten hög stenar som är staplade på ett
visst sätt till en pinne vid vägen som pekar i en särskild riktning. På
så vis kan de lämna budskap till varandra, som exempelvis hur
många inkräktare det handlar om, av vilken sort, om de var beväp-
nande eller ej, om de tog sig fram till häst eller till fots, vilken rik-
tning de färdats i och så vidare. Regelmässigt räknas dessa tecken i
terrängen som en specialisering för färdigheten Spåra.
ALVER
Skogens sanna mästare är skarpskyttarna och dessa är alvernas skick-
ligaste spårare. De kan utan problem hitta spår, följa dem och slut-
ligen avläsa så mycket information som möjligt av de spår som
lämnas. Att fastställa ungefär hur många som färdats genom skogen
samt på vilket sätt är en ganska grundläggande kunskap. Att kun-
na avläsa hur länge sedan är lite svårare och likaså att kunna avgöra
om de var tungt lastade samt försöka fastställa eventuella spår på an-
nan utrustning. För skarpskyttarnas tränade ögon finns där dock
många ledtrådar de kan pussla ihop till en ganska omfattande bild
av det som de spårar.
Musik och krig
Som med mycket annat är alvisk musik nära länkat till krigskonsten
och vapenträning. Visha används för att träna handkontroll, vilket
är essentiellt i sahlamfäktning men även högre nivåer av fäktning
med vanliga svärd. Micana används i finträning av andning, medan
sång och de båda scirla används för att träna lungkapaciteten. Således
är det inte ovanligt att finna alviska ”krigarbarder” - tvärtom har de
flesta alviska kämpar faktiskt någon form av musikalisk träning.
KRIGARYRKEN
D
e alviska krigarna, ”felyanashon nodinaé”, är kända för sin skicklighet och disciplin samt
sin förmåga att nyttja terrängen till sin fördel. Till denna yrkeskategori räknas endast
medlemmar av den sanariska alliansen, det vill säga alver av thism, kiriya och sanari (även
om det är förhållandevis ovanligt att just sanari väljer krigaryrket).
Försvarare
Detta är den ”vanliga” alviske soldaten som till största del återfinns
hos thism. Samtliga försvarare bär ett lövformat dräcktspänne vilket
är en symbol för den sanariska alliansens försvarsmakt. Uppgifterna
kan variera men innebär oftast olika former av vaktuppdrag i fred-
stid. Man kan se dem i framförallt i städerna där de agerar som
städernas försvar samt som vakter hos de prominenta husen.
Försvararen är vanligen lätt rustad och använder sig oftast av ser-
inebågar, spjut och sköld eller carwelansvärd.
Liljegardister
Liljans garde är det slutna sällskap sanarialver som vaktar Liljans råd.
De är vanligen utrustade med lyfalisvärd och vicoshirasköldar. Dessa
soldater syns alltid i närheten av medlemmar av Liljans råd och
befinner sig så gott som aldrig ute i fält även om det händer att de
skickas ut på vissa mer delikata uppdrag. Senare tid har de kommit
mer och mer att agera som ett slags säkerhetspolis inom sanariska al-
liansens samhälle, speciellt då de har tilldelats absolut jurisdiktion,
det vill säga att de kan gripa och straffa i princip vem som helst utan
rättegång. Liljans garde uppgår i 250 personer och de har även fyra
stycken heavédrakar som riddjur. Dessa används vanligen som
kurirer eller snabb transport av dignitärer.
87
ALVISK KRIGARKULTUR
Även under själva krigandet spelar musiken en stor roll. Do ferlani
används som marschsång för att hålla takten och öka moralen. En
del sjunger dem till och med under själva anloppet. Léaram använ-
der också scirla ferlani och krigstrummor som signalmedel på
slagfältet. Många alver som sysslar med helande konster sjunger
sånger under sitt yrkesutövande. Förmodligen har denna sed sitt
ursprung i tron att sång hjälper läkandet. Även om läkesångerna
inte direkt har med kriget att göra så är de ändå en del av det och
bör därför nämnas här.
Alvisk heraldik
Till skillnad från colonisk heraldik, som är det vanligaste heraldiska
systemet bland människor, är den alviska heraldiken mycket enkel.
Man har helt enkelt ett motiv och ingenting mer. Motivet är van-
ligen detsamma som ens hus, linje eller hushålls märke. Det finns
de som har symbolerna för de specifika familjerna men detta är rel-
ativt ovanligt. Motivet är vanligen en stiliserad symbol som har
överlevt sedan urminnes tider. Denna symbol kan man även finna
broderad på kläder, vapenrockar och på de standar som alverna bär
när de skall dra ut i krig.
Låglandsryttare
Det är nästan enbart hos thismstammen som man finner låglands-
ryttarna. I krigstid fungerar de som ett slags lätt kavalleri men vad
de saknar i bepansring tar de igen med sin goda mobilitet samt
deras skicklighet även med avståndsvapen. Antalet ädlingar är
större bland låglandsryttarna än hos någon annan alvisk militär en-
het och de mistas därför ibland av ickealver som alvernas
motsvarighet till ridderskap. De är vanligen beväpnade med ishani
i kombination med vicoshira samt serinesi'inbågen vilka är väl
lämpade att hantera från hästryggen.
Molnryttare
Molnryttarna är ovanliga. Denna exklusiva skara består huvudsak-
ligen av de få som har råkat få en heavédrake präglad på sig, men
det finns även en del personal som sysslar med drakarnas skötsel,
vård, träning och annat. Molnryttarna lever nära sin drake och har
en viktig funktion att patrullera skogen och dess gränser från ovan
samt att färdas med ilbud mellan alvstäderna. De deltar sällan i
regelrätt strid men kan om så krävs vara dödligt farliga med väl-
riktade bågskott från drakryggen eller vid taktiska kavalleri-
chockar. Det finns för närvarande 35 molnryttare i tjänst hos den
sanariska alliansen.
ALVISK KRIGARKULTUR
Skarpskyttar
Skarpskyttarna har funktionen att bevaka och patrullera alvernas
områden i Sunariskogen. De är skickliga spejare och stigfinnare och
kända för att vara mästare med bågen. De är i regel vältränade inom
gerillakrigföring och drillas rigoröst i konsten att hålla sig dolda. I
krigstid nyttjas de ofta som prickskyttar för att ta ut viktiga och
svåråtkomliga mål hos fienden. Många utomstående ser skarpskyt-
tarna som den typiska alvkrigaren och i länderna runtom Sunari har
deras skara blivit smått legendarisk.
88
ALVER
Svärdsdansare
Svärdsdansarna är ett slags alviska vapenmästare. De försörjer sig
genom att vandra från by till by, antingen ensamma eller i grupp,
demonstrerandes sin stridskonst i vackra dansliknande uppvis-
ningsstrider. I utbyte mot mat och logi tränas sedan de alver som
önskar i hanterandet av vapen. På så vis bidrar de till att utbilda en
alvisk folkmilis. Svärdsdansarna är vanligast hos kiriya men det hän-
der att även thism och sanari väljer denna karriär då det är ett högt
aktat yrke inom den sanariska alliansen.
ALVER
Kända skarpskytteförband
Det finns många förband med skarpskyttar, eller jaktlag som
de ofta kallas. Dessa är de allra kändaste.
Blodskorparna (Rekiedaye'an t'an): De allra skickligaste
skarpskyttarna sägs komma från den mörka och djupa
Järvskogen i Damarien. Skarpskyttarna här är väldigt härdade
efter flera drabbningar mot vandöda och de fientliga män-
niskorna i norra Damarien. Styrfjädrarna på Blodkorparnas
pilar är svarta med röda toppar.
De svarta hökarna (Senaedaye treni): Detta jaktlag pa-
trullerar gränsmarkerna mot den så kallade Vätteskogen som
är en del av Iracskogen i Soldarn. Fjädrarna på De svarta
hökarnas pilar är helsvarta med två vita sneddade linjer på.
De tysta björnarna (Wisti urukedaye): Detta jaktlag
vakar över gränsmarkerna mot dvärgfästet Khazim-Renk-
Ghor samt även över vägen från dvärgpasset i Khazimbergen
som leder till Sinai'seanema och människopasset norr om
dvärgfästet. De är kända för att ha någorlunda goda
förbindelser med dvärgarna från det intilliggande fästet.
Deras pilfjädrar är vita med en brun prick på.
De vakande örnarna (Tacenaedaye vireta): Detta jakt-
lag vaktar gränsmarkerna till henéas marker i södra Sunari.
Både De vakande örnarna och henéaalverna respekterar
varandras gränser och det är sällan konflikter dem emellan.
Ett ständigt problem för dem är dock det stora bestånd av
gripar som huserar uppe på Örnklipporna. Deras pilfjädrar är
vita med bruna toppar och en svart linje mellan det vita och
bruna.
De vita tigrarna (Itanaedaye gra): Detta jaktlag är det
kändaste i Saviasskogen i Jargien. De är än idag kända som
Saviasskogens främsta beskyddare då de vid de båda
mûhadinska invasionerna av Jargien har spelat en avgörande
roll för fördrivandet av mûhadinerna från de alviska skogar-
na. De vita tigrarnas fjädrar är vita med flera svarta ränder.
Vandrarna under stjärnan
Vandrarna under stjärnan är en krigarordern som grun-
dades av pyaralver för omkring ett sekel sedan. Även om
majoriteten av ordens medlemmar består av alver finns det
människor inom deras led. Vandrarna ses ofta inte som nå-
got mer än ett kringflackande band av legosoldater som
hyr ut sina tjänster till den högstbjudande. Men de har
dock en djup filosofisk grund i sitt brödraskap. Alla dyrkar
de Aftonstjärnan och följer dess vandring över firma-
mentet.
89
ALVISK KRIGARKULTUR
Drakskuggorna (Ocalliaredaye'an hea): Området kring
Kelenibergen i Sunariskogen patrulleras av Drakskuggorna.
Det är bland annat deras uppdrag att se till att det vilda
beståndet av heavédrakar uppe i bergen håller sig i schack
och inte ger sig på folket i skogen. Drakskuggornas styrfjä-
drar är mörkgröna med svart sicksackmönster på.
Nattvargarna (Rakaedaye'an vani'a): Nattvargarna över-
vakar gränsmarkerna mot Jargien i den nordvästra delen av
Järvskogen som avgränsas av Dorkazfloden. Nattvargarna har
blivit beryktade efter att själva ha åsamkat en stor jargisk styr-
ka vid en gränsfejd så svåra förluster att den till slut tvingades
retirera. Numer har de problem med Damariska trupper i
området och Nattvargarna tvingas ständigt till reträtt. Deras
styrfjädrar är helsvarta med en gul halvmåne på.
Silverfalkarna (Senaedaye'an dunini): Silverfalkarna är
det av människor utan tvekan mest kända jaktlaget vilket
kommer sig av att de helt enkelt bevakar den största handel-
sleden genom Sunariskogen, det vill säga sträckan mellan
Lim'alan vhic Sunariye och Emori'an kiri. Jaktlagets
medlemmar är kända för att vara nobla och hjälpsamma och
är allmänt mycket omtyckta av folket som vanligen trafik-
erar handelsleden. Fjädrar på silverfalkarnas pilar är grå med
blåa linjer på.
Spökrävarna (Nuruteedaye'an cannac): Spökrävarna är
ökända för sin förmåga att hålla sig osedda och att kunna
dyka upp ur tomma intet. De patrullerar gränsmarkerna mot
Tarmassivet norr och nordöst om Emori. Spökrävarnas pil-
fjädrar är indelade i tre färgfält i vitt, svart och rött.
Ulvarna som aldrig sover (Ekina rakanaéedaye
sunisav): Området väster och nordväst av Emori övervakas
av jaktlaget som kallas för Ulvarna som aldrig sover. De
håller ett extra vaksamt öka på vägen från Kilitzpassagen för
att inte obehöriga från Jargien ska kunna ta sig in i skogen via
den vägen. De är i regel mycket misstänksamma mot jargi-
er, trots att det nu är snart hundra år sedan den senaste drabb-
ningen mellan alver och jargier. Jaktlagets fjädrar på pilarna
är mörkbruna med en blå ögonliknande markering på.
De är skickliga i sina astronomiska förutsägelser och tror
starkt på ödet och den kunskap man kan få av att studera
himlavalvet. Det har hänt att sanari anställt Vandrarna
under stjärnan för diverse uppdrag ute i människornas
värld men ofta vet man inte var man har dem då de tycks
rebelliska och ombytliga.
Deras ledare är en pyaralv som kallas ”Han som tänker i
gåtor men begåvas med sanning”. Hans namn förkortas
vanligen till Gåtmästaren.
ALVISK KRIGARKULTUR
ALVISKA STRIDSKONSTER
D
e alviska stridskonsterna är en magnifik uppvisning i stridsteknik. Rörelserna är inö-
vade i sådan perfektion att man kan se en grupp thismkrigare utföra samma manöver på ex-
akt samma ögonblick rent instinktivt. Man rör sig nästan som i en dans och sätter fötterna
i förutbestämda mönster och håller svärden i bestämda vinklar.
Su'nai
Su'nai betydert fäkta på felya men en äldre version av ordet är ock-
så synonymt med ”att dansa stridens dans” eller kort och gott
”dans”. Detta är tydligt om man observerar alverna. De rör sig pre-
cist i nästan dansliknande steg och intar positioner som är mest läm-
pade för deras specifika stridskonst.
Thism är betydligt mer funktionella än estetiska. Dock kan man se
dem röra sig likt en enhet. Alla håller sina klingor på samma sätt, alla
tar lika långa kliv, när de byter vapen sker detta simultant. Deras järn-
hårda disciplin räcker ofta för att bryta mångas moral innan ens stri-
den har börjat. Kiriya är tvärt emot thism inriktade på elegans och
brukar ofta äkta dans i sina stridskonster men då gör de detta mer i
uppvisningssyfte. När en krigare av sanari tar till vapen så kan det
vana ögat se att det ser ut som en blandning av thism och kiriya. Mer
elegant än thism med långa svepande hugg och dramatiska stridspo-
sitioner, men däremot betydligt mer effektivt än kiriya. I alla alviska
stridskonster är rörelserna är mycket viktiga, man rör sig in mot mot-
ståndaren i spiralliknande rörelsemönster för att komma innanför
dennes försvar. Likaså är man mycket reaktiv och observerar sin
fiende, förutsäger dennes hugg och agerar innan dessa hinner falla.
Pyar, léaram, och henéa är de som skiljer sig från de övriga stammar-
na. Pyar fungerar på samma sätt som människor och använder sig ofta
av deras stridstekniker. Léaram har inte mycket kvar av de danslik-
nande stegen och de slåss ej heller unisont likt thism utan tycks ofta
drivas mer av sina starka känslor och vrålar och skriker på slagfältet
samtidigt som de hugger ned motståndarna. De djuriska henéa är
likadana och dessa tycks nästan drabbas av en bärsärksliknande strid-
slystnad där de med högra rop kastar sig över sina fiender.
Att dansa stridens dans
Något som kännetecknar i princip alla alviska stridskonster, och
främst då de som vanligtvis praktiseras av kiriya, är att de alla har fas-
ta och tydligt förutbestämda rörelser och hela rörelsemönster som är
kopplade till dem. Varje rörelse har också ett tillhörande poetiskt
namn som illustrerar själv rörelsen så som exempelvis ”Enhörningen
stöter med hornet”, ”Draken slår med vingarna” eller ”Kapa näck-
rosens rötter”. Dessa rörelser sammanfogas sedan i längre
rörelsemönster som tillsammans bildar en poetisk saga. Även dessa
rörelsemönster brukar ha poetiska namn såsom ”De tusen fallande
dropparnas dans”, ”Den döende hökens sista flykt” eller
”Virvelvindens öga”. Det är denna konst som svärdsdansarna har för-
finat. De är mästare på att framföra dessa ofta svårutförda rörelsesche-
man under totalt koncentration och fokus och med perfekt precision
och dessutom på ett dansat och väldigt vackert sätt med smidighet
och grace i varje minsta lilla rörelse. Ofta ackompanjeras dessa strids-
danser av en särskild form av musik som är kopplad just till varje
specifikt rörelsemönster som när det spelas innebär en perfekt har-
moni av dansare, vapen och musik.
90
ALVER
Stridskonster
Det finns ett antal specifika alviska stridskonster. De beskrivs nedan
men mer information om dessa samt regler för att använda dem i
spel finns i boken Vapenmästaren.
Salye conor: ”Det snabba svärdets konst” lärs ut på ett fåtal ställen
i Mundana men härstammar från léaramalven Emrynn Loso'i som
alltjämt lär ut den. Vad man vet finns denna stridskonst endast hos
léaramalverna och fokuserar på snabba anfall nerifrån och upp.
Su'nai conornin: Detta är den vanligaste alviska stridskonsten och
den har till och med spridit sig utanför sångarens ätt. Den är anpas-
sad för de lättare alviska svärden och går ut på att vackert och ele-
gant förutse motståndarens rörelser och innan denne hunnit fullfölja
sitt anfall tvinga honom in i försvar. De som är skickliga i stridskon-
sten är kända för sin precision och sina snabba utspel.
Su'nai shel conornin: Detta är en fäktningsteknik som bygger på
strid med två niamhsvärd i kombination. Utövarna är kända för sina
blixtrande klingor och rappa utfall.
Su'nai ilivi: Denna stridskonst är sedd som en av den vackraste och
utförs som en dans, ofta tillsammans med musik, och nästan så gott
som alltid som uppvisning. Utövarna är mycket akrobatiska och
kända för sina balansakter, höga sparkar och utmanövrering av mot-
ståndare. Man brukar en ishani till denna stridskonst med ett flertal
färggranna fanor knutna till den.
Su'nai ishani: Stridskonsten där man fäktas med ishani är elegant
och mycket snabb. Man rör klingan i cirkelrörelser, utmanövrerar
sin motståndare, och överöser denne sedan med snabba hugg och
stötar. Denna stridskonst lämpar sig inte för formationsstrid och där-
för har den sällan anammats av andra än kiriya som vanligen brukar
den i uppvisningssyfte. Thismalverna i Järvskogen är dock kända
utövare av denna konst även om de är mer direkta och inte fullt så
graciösa i sitt utförande.
Su'nai lelldorin: Detta är den alviska fäktningen där man brukar
lelldorinsvärdet till rappa utfall, riposter och utspel. Till skillnad från
övriga alviska stridskonster så försöker man hålla sig på en rak linje
till sin motståndare och inte cirkla runt denne.
Su'nai lessa: Detta är en obeväpnad stridskonst som ofta kallas för
”alvisk brottning”. Den går ut på att snabbt och smidigt överraska
motståndaren med fällningar, kast och grepp som följs upp med
armbågar och slag mot känsliga ställen.
Su'nai lyfali: Detta är konsten att fäkta med de stora lyfalisvärden.
Dessa lätta vapen är snabba och dödliga. Man svingar dem i väldiga
svingar i vida cirklar men tack vare vapnets lätthet kan man snabbt
blockera med dem om motståndaren gör ett utfall.
Su'nai petya: Denna stridskonst är kanske den mest exotiska i hela
Mundana. Den brukas så gott som endast av kiriyalven som använ-
der petyan till allehanda manövrer. Man håller ena halvan av ked-
jan i rörelse ovanför sitt huvud och kan sedan svinga ut den mot
ALVER
motståndaren för att snärja dennes vapen, anfalla honom bakom
skölden eller fälla honom. Att kämpa mot en skicklig utövare av
denna stridskonst är mycket svårt då man sällan kan förutse vilket
håll attacken kommer ifrån.
Su'nai visna: Detta är den alviska stavkampen. Det som skiljer den
jämfört med människornas stavkamp är att alverna följer motstån-
darens vapen med staven och alltid ser till att hålla den mellan sig
och motståndaren.
Su'nai vosi lyssi: Denna stridskonst finns endast inom Liljans
garde. Den är mycket dödlig men de flesta av dess tekniker är de-
fensiva då de är tränade att skydda och hålla stånd. Stridskonsten är
en av de mest precisa som finns och med lyfalisvärdet som huvud-
vapen och sköld i andra handen är liljans garde några av Mundanas
effektivaste kämpar.
Eyeni
Savinsi'in
Ovadi leome
Ovadi leome är det alviska bågskyttet som är unikt på så sätt att
man siktar, drar och släpper pilen i samma rörelse. Människor drar
ofta pilen, siktar en kort stund och släpper sedan pilen - alver gör
allt i en och samma flytande rörelse. Själva siktandet görs inte så
mycket utefter pilen som med ren erfarenhet om var pilen borde
träffa och hur den flyger. Det är alltså inte så mycket medvetenhet
bakom bågskyttet, utan mer erfarenhet och instinkt. De alviska
bågskyttarna är kända för sin precision, sitt snabba skytte men sam-
tidigt sitt inre lugn och tålmodighet vilket krävs för att bemästra
denna konst. Alviska bågskyttar drömmer om att få ”ovaditala” -
den perfekta pilen. Ett tillstånd av perfektion där man ser pilen träf-
fa innan den nått fram till målet. Det är det ögonblick när skytten,
bågen, pilen och målet är i perfekt enhet och samklang. Faktum är
att de flesta bågskyttar har ett mer eller mindre filosofiskt förhåll-
ningssätt till bågskyttets konst och bara en så enkel sak som hur
man drar pilen och placerar den på strängen är strikt ritualiserad
och sker ofta i ett nästan meditativt tillstånd för dem.
Ovadi sodori'ev
Endast skaprskyttarna tränas i denna stridskonst som går hand i
hand med resten av skarpskytteträningen. Ovadi sodori'ev betyder
rakt översatt ”bågskytte med avsikt att döda” men stridskonsten är
vanligtvis känd som: ”den dräpande pilens teknik”. Precis som
namnet antyder så handlar det om att lära sig hantera bågen till den
grad att man kan döda med endast en pil, även på mycket långt
avstånd. På högre nivå blir bågskytten nästan ett med sitt vapen och
kan med extrem mental koncentration skjuta pilar med en preci-
sion och dödlighet bortom vad som normalt anses möjligt. Som
komplement till den vanliga serinebågen lärs även hanterandet av
den jättelika serinenaébågen ut. Tack vare kraften i denna båge kan
man fälla även mycket stora bestar, tungt bepansrade fiender eller
ta ut motståndare även på mycket långa distanser.
91
ALVISK KRIGARKULTUR
Alvisk fäktning
Tre grundläggande anfallstekniker används inom den alviska fäkt-
ningen. Enora eller stöten utförs med klingans yttersta spets. Savin
eller det långa hugget utförs med klingans yttersta del; en väl ut-
förd savin ska träffa fienden alldeles bakom klingans spets. Savinsi'in
eller det korta hugget utförs med klingans mittdel. Helst ska den
del av klingan som ligger precis framför den yttersta bryggan vara
den del som träffar. En stor skillnad mellan savin och savinsi'in är
att savin utförs i sidled eller till och med på tillbakavägen i svingen,
medan savinsi'in alltid utförs utåt. Savinsi'in används huvudsakligen
som ripost, medan savin är ett renodlat anfall. Eyeni, eller parerin-
gen, sker med klingans rygg eller sidor och alltid på så sätt att an-
fallet deflekteras mer än stoppas. Samtliga dessa tekniker finns i
någon form i fäktningen med en konventionell carwelan.
Enora
Savin
En annan färdighet som nöts in samtidigt med bågträningen är för-
mågan att hålla sig osedd samt hur man skall röra sig så tyst som
möjligt i vildmarken. Skarpskytten tränas även i att ha en ständig
vaksamhet till den grad att han till slut utvecklar en intuitiv känsla
för när en fara hotar, något som naturligtvis är mycket användbart
då man regelbundet patrullerar den farofyllda vildmarken. På en
mer avancerad nivå blir även filosofin i själva bågskyttet allt vikti-
gare med allt högre fokusering på tillståndet som kallas för
Ovaditala. Stridskonsten anses vanligtvis vara en mer avancerad och
högre form av bågkonst än den mer allmängiltiga Ovadi leome.
Ovadi sodori'ev
För den som har tillgång till boken Vapenmästaren
återges här vilka Moment och Tekniker som ingår i
stridskonsten.
Moment: Serinebåge, Serinenaé.
Tekniker: Avståndsvapen till häst, Mental koncentra-
tion, Momentspecialisering <moment>, Målpunkter,
Precisionsanfall: avstånd, Snabbskytte, Vaksamhet.
Avancerade tekniker*: Balans, Fokus, Meditation,
Perfektionism, Upptäcka fara, Vapenaffinitet.
* Dessa får inte väljas då rollpersonen först skapas utan
får utvecklas först i spelet.
ALVISK KRIGARKULTUR ALVER

VAPENETIKETT

D
å alver sätter stort värde på sina vapen och det dessutom finns en hel del symbolik i dem
är det bara naturligt att det utvecklats en hel del etikett omkring dem. Ett av de tydligaste
exemplen är sahlamdolken som man använder för att både förklara fiendeskap och krig, men
det finns mycket mer som man bör tänka på när man bär vapen i närheten av alver.

Etikett i de olika stammarna Andras vapen

Dessa regler efterlevs olika hårt i de olika stammarna. Thism, kiriya Man ska också vara mycket försiktig med hanteringen av andras
och léaram håller väldigt hårt på dessa regler. Då pyar och henéa vapen. Kort sagt ska man aldrig röra någon annans vapen utan till-
inte har så mycket kontakt med de svärdsfäktande alverna har de stånd från ägaren. Inte heller ska man dra en annan persons vapen
inte lika mycket etikett angående svärd. Sanari använder inte svärd om man inte blir mer eller mindre tillsagd. I vilket fall som helst ska
särskilt ofta, men då de nästan alltid har en sahlam på sig någonstans man alltid hålla eggen och spetsen riktade från andra personer. Man
håller de minst lika hårt på reglerna. bör inte ha svärdet draget mer än en kort stund, varefter man snabbt
ska lämna tillbaka det till ägaren.
Fredliga signaler
Meddelandet ”jag kommer i fredliga avsikter” framförs tydligast när
Människor och alvvapen
man bär ett svärd horisontellt över korsryggen eller har ishanins Det kan ju hända att en människa kommer över ett alvvapen.
klinga insvept. Lyfalin är ett rent krigsvapen - har man en sådan med Sannolikheten för detta är inte särskilt stor men det är inte omöjligt.
sig kommer man inte i fredliga avsikter, så är man lyfalifäktare och Om en människa ”ertappas” med ett alviskt vapen kommer alven
ska framföra detta meddelande bör man lämna svärdet hemma. Bär för det mesta reagera på ett av två sätt. Det ena är beundrande ny-
man ett svärd i dess skida i högerhanden och med fästet bakåt, är det fikenhet: alven undrar helt enkelt vad människan har gjort för att
en signal som betyder ungefär ”får jag komma in i ditt hus?” Detta förtjäna en så stor ära. Det andra är fientlighet, då alven tolkar sit-
kommer av den alviska seden att ställa ifrån sig svärdet när man uationen som att människan stulit vapnet eller köpt det av tjuven.
befinner sig i någon annans hus. I och med att gästfrihetens lagar
gäller ansvarar värden för gästens säkerhet och kan i vilket fall som
helst aldrig skada en gäst när han accepterat denne. För lyfali och is-
hani ska man hålla vapnet i högerhanden och ha spetsen bakåt.
Att binda fast ett svärd i skidan så att det inte kan dras när man möter
någon är alvernas motsvarighet till parlamentärflagg. En person som
har svärdet och skidan hopbundna ska inte skadas av fiendesidan och
parlamentären ska naturligtvis inte skada den han besöker. Ofta vis-
ar man upp att svärdet är hopbundet med skidan och håller det
sedan i höger hand. Detta sker enbart då fiendskap eller krig råder
och då man av någon anledning vill framföra ett meddelande till
fiendesidan. Alver respekterar alltid detta tecken och även många
människokulturer börjar lära sig det.

Fientliga signaler
Bär man svärdet i bältet på ens vänstra sida är det ett tecken på att
man inte kan lita på den andre. Har man svärdet på ryggen och upp
över axeln är det däremot ett tecken på att man litar på den andre.
Det finns inga bra motsvarigheter för detta med de långa ishani och
lyfali. Håller man svärdet i skidan i vänsterhanden är det en skarp
misstroendeförklaring, ungefär som om man förväntar sig något
elakt trick från den andre. Att hålla ett blankt vapen draget
motsvarar ungefär att visa fingret - det är en kombination av utman-
ing och förolämpning. I och med att en dragen klinga allt för lätt
kan tolkas som en förklaring av fiendskap är alver alltid mycket för-
siktiga med att dra sina vapen. De drar dem så gott som enbart när
det inte finns någon annan utväg. Därför har trästavshantering och
obeväpnade stridskonster vunnit en hel del anseende.

92
ALVER
ALVISKA VAPEN
A
lviska vapen tros ofta vara förtrollade, magiska eller på andra sätt övernaturliga. Det är säl-
lan korrekt, men säg det till en person vars begreppsvärld inte inrymmer långskjutande bågar
eller skarpa svärd. Kombinerat med den genomsnittliga skickligheten hos alviska krigare är det
enkelt att få för sig att alviska vapen är förtrollade. Lägg dessutom till det faktum att en normal kämpe,
tränad på konventionella vapen, har svårt att hantera av de alviska vapnen, så finns det knappt någon
annan slutsats att dra. Bara för att göra myten komplett har vapnen ofta ett mycket stort hedersvärde
eller på annat sätt symboliskt värde för alverna, och de släpper dem ogärna ifrån sig.
Hantverket
Rent generellt sett är alviska vapen väl genomarbetade hantverk.
Metallen i klingan är unik - endast dvärgar kan smida liknande klin-
gor. Svärd har oftast en tyngdpunkt som ligger ungefär vid eller bara
några centimeter framför parerstången. Parerstången är sällan den
raka stång som människor använder, utan har en form som särskilj-
er dem. Allt trä-, läder- och metallarbete är väl utfört. Dekorationer
förekommer speciellt hos sanari och thism, medan léaram föredrar
enkla men välputsade detaljer. Även dekorationernas utförande
skiljer sig. Thism och sanari föredrar fina konstsniderier, medan
léaram mest nöjer sig med flätmönster, cirkelknutar och andra
geometriska mönster. Trädetaljer är alltid putsade och lackade och
ibland dekoreras bågar och skidor med färgglada tygband. Vissa fäk-
tare sätter till och med långa tygband på svärdsfästet eller parerstån-
gen, vilka gör att fäktningen ser än mer imponerande och estetiskt
tilltalande ut. Ibland kan detta till och med gå till överdrift. Det finns
en kiriyansk dansform som kallas ”fanfäktning” som har sitt ur-
sprung i dansfäktning med en fanförsedd ishani.
Förekomst
Alviska vapen är mest vanliga hos thism där så gott som alla vuxna
är vapenföra. Ungefär åtta av tio vuxna thism kan hantera ett vapen.
Samma sak gäller henéa - dessa släpper sällan dolk och båge ifrån sig.
Hos kiriya är kanske fyra på tio vapenföra, fortfarande fördelat jämt
mellan könen. Kiriyas vapenvanor är inte heller särskilt praktiska på
slagfältet - snarare estetiskt tilltalande.
Pyar är inte mer beväpnade än vad som är normalt i gängse män-
niskokultur de är en del av. Sanari behöver inte använda vapen, då
de har sitt Liljans garde, sin magi och om det verkligen skulle be-
hövas hela thism bakom sig. Det finns naturligtvis undantag, men
de är inte många.
Så gott som samtliga léaram lär sig någon gång i sitt liv hur man
hanterar ett svärd eller en båge och därmed kan man räkna åtta av
tio léaram som vapenföra. Bland léaram är männen överrepresen-
terade bland vapenföra, då det går två män på varje vapenför kvin-
na. Å andra sidan är vapen ganska sällsynta - i genomsnitt har bara
tre av tio har tillgång till ett vapen. Den stora dolken, morchan, räk-
nas aldrig som ett vapen av léaram, men skulle det behövas tvekar
léaram inte att använda påkar eller vedyxor för att försvara sig. Svärd
är ofta dyra och kanske en på tio har en cinneach eller en carwelan
i sin ägo. Bågar är mycket vanligare, speciellt då de kortare serine-
si'in men även de längre serinebågarna. Av alla vapenföra léaram går
det två bågskyttar på varje svärdskarl. Sammantaget är léaram be-
gränsade av mängden vapen.
Det här är ganska genomgående för alla stammar. Många av thism
har tillgång till vapen, då oftast carwelan eller serine. De stora lyfali-
93
ALVISK KRIGARKULTUR
svärden är ganska sällsynta och man finner dem vanligen hos vart
hundrade vapenförd thism. Hos kiriya har omkring tre av tio till-
gång till vapen, och i mer än hälften av dessa fall är det ishani som
gäller. Sanari har knappt vapen överhuvudtaget - förutom Liljans
garde är vapenträning utöver sahlam väldigt sällsynt - och hos pyar
förekommer vapenträning nästan enbart hos ädlingar, knektar eller
de som någon gång mönstrats till vapentjänst. Henéa är det stora un-
dantaget - nästan varenda vuxen henéa har en noloin eller ett spjut.
Alviskt smide
De bästa svärden smids i Alarinn och överträffas endast av förtrol-
lade svärd. Det finns två skäl till att alaricarwelan är så mycket bät-
tre. Till att börja med använder léaram dvärgakol i härden, något
som thism och sanari aldrig ens skulle kunna tänka sig. Léaram
skulle dock aldrig erkänna detta - det anses helt enkelt vara en del
av yrkeshemligheterna. Vidare använder léaramsmederna en annor-
lunda härdningsprocess. De sätter ner det glödgade svärdet i ett kar
med mjuk lera. Karet är avsnöpt på mitten så att mindre lera kom-
mer i kontakt med klingans bas jämfört med eggen. Detta leder till
en hårdare egg och en segare bas.
Tillverkningstekniken för léarams cinneach är ungefär samma som
för carwelan, med den skillnaden att svärdet härdas genom att smeta
på ett tjockt lager lera på klingan, tjockare mot eggen och tunnare
mot basen. Därefter glödgas och kyls svärdet upprepade gånger för
att få en optimal härdningsprofil.
Det järn som används hämtas ofta ur en röd sand som lättast hittas
i sjöar och långsamma floder. Järnet urlakas ur sanden och smälts
ungefär tre gånger och formas sedan till järnstänger på fem cen-
timeter. Dessa stänger fungerar inte bara som råmaterial utan även
som valuta. En carwelan väger ungefär 1,1 kilo. Till detta har det
gått mellan 3 och 6 kilo järn, beroende på järnets renhet.
Förutom stålet som används i den vanliga alviska arsenalen har
alverna två ytterligare verktyg i sin vapentillverkning.
Siluna: Hemligheten bakom denna svarta och lätta metall vaktas av
sanarialverna. Siluna används främst till de väldiga lyfalisvärden men
det händer att andra klingor smids i denna metall men då endast vid
särskilda tillfällen och till inflytelserika personer. Silunas största
fördelar är dess skarpa egg, dess låga vikt och obenägenhet att ros-
ta. Att ta fram siluna är dock en kostsam process och således är den
midnattssvarta metallen mycket ovanlig.
Alvglas: Denna typ av glas är genomskinlig och svagt rökfärgat. Till
skillnad från vanligt glas eller kristall går det knappt att krossa. Den
”växer” fram i olika vätskebad och formas därefter antingen till ly-
falisvärdens bas eller till olika typer av rustningar och sköldar.
Tillverkningen av alvglas är även den en av sanaris bäst bevarade
hemligheter.
ALVISK KRIGARKULTUR
ALVISKA NÄRSTRIDSVAPEN
Carwelan: Carwelansvärdet är det mest spridda alviska svärdet.
Dess ursprung är hos léaramalverna, men det har fått sitt namn från
en legendarisk thismalv. Det är ett långt och mycket smalt svärd,
tveeggat och med rak klinga på omkring 110 cm. Det har ett fullt
utvecklat tvåhandsgrepp, till skillnad från andra svärd av samma stor-
lek (slagsvärd har till exempel ett ”ett och en halvhandsgrepp”). Det
finns många små designfinesser som skiljer det alviska svärdet från
de flesta andra svärd. Till exempel smalnar klingan inte av i en tang
nere i fästet, utan är lika bred hela vägen. Tillsammans med gott
smide i flera skikt innebär det att hållfastheten är väldigt hög, ofta
överlägsen konventionella svärd trots carwelansvärdets tunnhet. I
och med att det är tunt och har ett såpass långt handgrepp har det
också en okonventionell tyngdpunkt, vilket gör svärdet mycket
snabbt. En carwelan bärs i en lackerad träskida som oftast hängs i
bältet. Tvåsvärdsfäktare, som mestadels är vanliga hos thism, har
båda svärden på ryggen, och det förekommer ibland att ensvärds-
fäktare bär svärdet på ryggen. Carwelan används med snabba serier
av hugg. De är inte så kraftiga, men de är välriktade och tillsammans
med en synnerligen skarp egg kan de ändå göra dödliga skador på
målet. Ofta försöker man bryta ner fiendens försvar med en lång se-
rie snabba hugg och avslutar med ett mycket kraftigt hugg.
Cinneach: Cinneachsvärdet är ett nytt svärd som har börjat dyka
upp i Alarinn. Eftersom thism anser sig ha historiska skäl att kalla
carwelan för sitt svärd (Carwelan var trots allt en av deras hjältar)
har léaram tröttnat på att få höra hur léaram alltid plagierar thism.
Således har man utvecklat ett ”ersättningssvärd” till carwelan.
Egenheter hos alviska närstridsvapen
På grund av de alviska vapnens lite annorlunda utformning så
finns det ett par frivilliga regler som man kan använd om man
vill återge detta regelmässigt.
Främmande balans [Frivillig regel]
Gemensamt för alviska vapen är deras främmande balans, vilken
är avpassad för att få ett så snabbt vapen som möjligt. Detta gör
att den normala mänskliga vapenhanteringen inte är riktigt
adekvat i fallet med alviska vapen. Man kan givetvis använda de
vanliga vapenfärdigheterna för att hantera alviska vapen, men
på grund av den främmande balansen och den underliga vik-
ten får man en nivå svårare (+Ob1T6) i att använda dem. Den
här svårighetsökningen försvinner om man har en lämplig spe-
cialisering mot ett alviskt vapen. För att få en specialisering i en
färdighet krävs det omkring 40 timmars träning.
94
ALVER
Cinneachsvärdet är ett kurvat, eneggat svärd med en 95 cm lång
klinga som ligger framför fästet. Klingan förbinds med två lemmar
till tvåhandsfästet, så att klingan fungerar som handskydd. Svärdet
saknar därför parerstång. Svärdets totala längd är på 110 cm och
har en balans som är liknande carwelan. Fäktningstekniken med
cinneach är nästan identisk med carwelan. Man tvingas tänka mer
på var man har eggen, dels på grund av att det bara finns en egg,
men också för att den finns längre fram och är kurvad. Många
erfarna fäktare anser att cinneach är lättare att hantera än carwelan.
”Det är enklare att hålla ordning på endast en egg jämfört med att
hålla ordning på två.” De fäkttekniker som används för carwelan
kan användas även för cinneach, men det finns ett flertal special-
tekniker som enbart kan användas med cinneach. Svärdet är
namngivet efter dess skapare, Cinneach Uilean siol Dah'Touin, en
av de absolut äldsta icke-inåtvända alverna som någonsin existerat.
Först nu, femhundra år efter sin födsel, håller han på att vända sig
inåt, då hans livsverk, att ta bort en skamfläck på léarams pläd,
äntligen är avslutat. Än så länge har svärdet haft en ”trög start”
eftersom det finns så många carwelan i omlopp som fortfarande
håller och som har en lång historia.
Ishani: Ishani är det alviska ”spjutsvärdet”, det vill säga en
eneggad och mycket vass svärdsklinga i ena änden på en lång käpp.
Den kan användas som spjutvapen om man sticker med den, som
stav om man använder dess trubbiga delar för stöt, svingar och
pareringar, men dess stora styrka ligger i ”cirkelhugget”. Ishani är
ett alviskt substantiv som betyder just ”cirkel”, vilket är ganska väl
Bakvänd fäktning [Frivillig regel]
En egenhet som är vanlig i alviska fäkttekniker är att hålla
svärdet i ett bakvänt grepp, med klingan på ”backhandsidan”
istället för på ”forehandsidan”. Det är mycket svårt att fäktas
mot ett så bakvänt grepp och hugg och stick blir också väldigt
snabba. Nackdelen är att fäktaren får det svårare och har kort-
are räckvidd, men det senare kompenseras av den alviska fäk-
tningens oerhörda rörlighet.
Svårighetsgraden för VINIT ökar med en nivå (+Ob1T6) vid
stridens början.
Svårighetsgraden för VINIT minskar med en (-Ob1T6) nivå
vid övriga rundor i striden.
Om man anfaller med bakvänt grepp blir själva anfallet en nivå
svårare (+Ob1T6).
Om man anfaller med bakvänt grepp blir det en nivå svårare
(+Ob1T6) att parera anfallet (gäller inte blockera med sköld).
Det räknas som en handling att byta grepp, men det krävs in-
get svårighetsslag för den handlingen.
ALVER
beskrivande av den vanligaste tekniken när det gäller att använda
svärdet, och när man ser en ishanifäktare i full aktion är det enda
man ser av ”spjutsvärdet” en vit, glittrande cirkel där klingan bor-
de vara. Ishani används vanligen av kiriya och är där mer populärt
bland kvinnor än bland män. Thism ser ibland ner på ishanin som
i deras ögon är ett extremt ”feminint” vapen men det brukas
alltjämt från hästryggen och är populärt hos de thismalver som
lever i Järvskogen. Ishanin är inte speciellt populärt hos léaram
eller sanari. Det finns en särskild dansform som använder ishanin
- det finns knappt någon som kan undgå att gripas av ishanins död-
lighet när man ser en skicklig ishanidanserska virvla runt med det
nästan två meter långa vapnet.
Lelldorin: Lelldorin är ett vapen som nästan enbart används av
manliga kiriya. Det har inte särskilt stor nytta på slagfältet utan är
mer ett duellvapen, ceremonivapen och ett vapen som används
inom vissa dansformer. Lelldorin är unikt bland alviska vapen. Till
skillnad från alla andra alviska vapen och i likhet med människo-
vapen ligger lelldorins tyngdpunkt ungefär tio centimeter framför
parerstången. Det har också en mer konventionell parerstång. Detta
får många krigshistoriker att ifrågasätta lelldorins ursprung. Det finns
teorier om att den alviska hjälten med samma namn som svärdet
helt enkelt tog närmaste vapen och lärde sig hantera det. Att det
råkade då vara ett mänskligt eneggat sticksvärd är en helt annan sak.
Av alla vapen i den alviska arsenalen är lelldorin det minst kända.
Många glömmer helt enkelt bort det i skuggan av de mer legen-
dariska och imponerande carwelan, ishani och lyfali.
Lyfali: Lyfalisvärden tillverkas endast av sanari eftersom det ligger
en hel del alkemiska hemligheter i tillverkningen. Eggen är det som
smids först i en legering av stål och siluna (en metall som är lätt,
mycket hård och som dessutom inte rostar). Legeringen blir
nästan svart då den härdas. Det går att få legeringen mycket skarp
och den behåller också skärpan över lång tid. När eggen är
färdigsmidd och slipad ser den ut som en väldig stor och utdragen
båge. Basen i svärdet tillverkas i alvglas, ett genomskinligt, svagt
rökfärgat material som till skillnad från vanligt glas eller kristall
knappt går att krossa. Den ‘växer’ fram i olika vätskebad och
formas så att den bågformade klingan kan fästas på alvglasbasen.
Därefter sätter finsmederna igång med att skapa svärdsfäste,
parerstång och allt annat användbart och vackert. Det är alltså minst
tre personer som skapar ett lyfalisvärd: smeden som smider klingan,
alkemisten som bygger basen och finsmeden som avslutar arbetet.
Resultatet är ett 180 cm långt och mycket vackert svärd. Det är
skapat för de långa thismalverna. Visserligen har sanari själva ett
Liljans garde som är beväpnade med lyfali, men majoriteten av
lyfalisvärden återfinns just hos thism. Trots sin enorma längd är
svärdet mycket lätt. Det väger faktiskt ungefär lika mycket som ett
normalt slagsvärd. Detta gör att det faktiskt går att slåss med lyfali-
svärdet i en hand om man är riktigt vältränad. En särskild gren
inom lyfalifäktningen tränar faktiskt enbart enhandat med handen
framför parerstången i den ”ögla” som finns längst ner på klingan,
mellan eggens början och parerstången. Lyfalifäktning är huvudsak-
ligen cirkulär. I och med att vapnet är så lätt kan man göra väldigt
vida svingar med det och ändå hinna och orka flytta svärdet till
försvarsläge om man tvingas till det. Alla de överhuvudssvingar som
man aldrig gör med ett normalt tvåhandssvärd kan man normalt
sett klara av med ett lyfalisvärd. Problemet med lyfali är att man bör
vara minst lika lång som svärdet.
Morchan: Morchan är en framtung och kraftig kniv som huvud-
sakligen används av léaram. Det är inget egentligt vapen per se, utan
den används huvudsakligen som verktyg, ätbestick och en liten yxa.
Att det ibland används som vapen om nöden så kräver är en helt an-
95
ALVISK KRIGARKULTUR
nan sak. Kort sagt ser de flesta léaram på den kraftiga dolken som
ett mycket praktiskt verktyg, till skillnad från sahlam som har för
stort ceremoniellt och symboliskt värde för att kunna användas till
”vanliga” göromål. Léaram har dock upptäckt en praktisk sak med
morchankniven. Den är utmärkt för att penetrera tyngre pansar
med. Således är det fler och fler léaram som tränar med carwelan
eller cinneach i kombination med morchan.
Niamh: Niamh är ett kort, eneggat svärd som är smalt och väldigt
vasst. Den har en rak klinga och ett ovanligt långt fäste, men sak-
nar parerstång. Niamhfäktning sker oftast med parvisa svärd.
Fäktning med två svärd är svårt, men belöningen blir en
oöverträffad flexibilitet och att motståndaren måste gå mycket mer
defensivt och bli mer försiktig. Att fäktas mot en dubbelfäktare är
minst lika mycket svårare som det är för dubbelfäktaren. Alviska
niamhfäktare är inget undantag. Förutom den normalt sett gans-
ka reflexiva fäktstilen (där varje parad kan vändas till en ripost) så
har man ett extra vapen att använda. Detta gör att motståndaren
plötsligt kan råka ut för en veritabel storm av hugg och riposter
från en alvisk niamhfäktare. Niahmsvärdens nackdel är dess längd
- har motståndaren bara ett längre vapen är det någorlunda enkelt
att hålla alven på avstånd.
Petya: Petya är ett tämligen unikt vapen som inte förekommer nå-
gonstans annars än i den alviska arsenalen. Det är därtill ett ganska
ovanligt vapen som sällan ses på slagfältet, utan mest används för up-
pvisningar och dueller. Petya används oftast av kiriya, som på nå-
got sätt har en förmåga att utveckla vapen som inte duger på
slagfältet. Vapnet består av en tunn, precisionssmidd stålkedja med
två tyngder, en i vardera änden. Vapnet är ungefär 12 fot långt. En
skicklig petyafäktare kan använda den cirkulerande rörelsen för att
hålla kedjan igång för att parera med, snärja motståndarens vapen
och kropp, eller för att skicka iväg en ände med en sådan kraft att
den utan problem krossar en oskyddad skalle.
Sahlam: Sahlamdolken är den klassiska alviska stick- och kast-
dolken. Den används också som verktyg i diverse magiska ritualer
av sanari. Sahlam används huvudsakligen i den mycket snabba dolk-
fäktningen som huvudsakligen använder två dolkar, ofta i bakvänt
grepp. Sahlam används aldrig till något annat än strid, magi eller
utmaningar - det vore en mycket grov skymf mot dolken och den
heder som den symboliserar att använda den i till exempel matlag-
ning. Därför har alver ofta också en vanlig kniv för vanliga använd-
ningsområden. Sahlam har mycket stor symbolisk betydelse för
alver. Att hålla en dragen sahlam mellan sig och en annan person är
att förklara sig som fiende till den andre. Att ta en annan persons
sahlam utan tillåtelse är ett fruktansvärt brott mot dennes heder. Om
man överlämnar en dragen sahlam till någon är detta en krigsför-
klaring: ”nu står endast vapen emellan oss”. På grund av dessa
ritualer angående sahlam bör man alltid hålla en sahlam vid sidan av
sig, eller stå vid sidan av personen då sahlam dras. Om man ska ge
bort en sahlam ska det ske personligen, alltid med skaftet först. Det
är en enormt stor ära för en ickealv att få en sahlam.
Visna: Staven är ett enkelt och populärt vapen i många kulturer.
Den alviska visnan är en sex fot lång trästav. Vapnet har speciell
lindning så att ändarna inte skall spricka, men i övrigt är det inget
som helst unikt med vapnet. Användandet är helt klart influerat av
övriga alviska vapen, men det är ändå inte så stor skillnad i mänsklig
stavkamp och alvisk stavkamp.
 Ishani

Visna
ALVISK KRIGARKULTUR

Sahlam

Lyfali Morchan

Cinneach

96
Carwelan
Petya

Lelldorin

Niamh
ALVER
ALVER ALVISK KRIGARKULTUR

Vapnen på detta uppslag är i skala 1:10 (det vill säga 10 cm är en me-

ter i verkligheten). Det enda vapen som inte följer skalan är Serineanaé-
bågen som har minskats i storlek med 10% för att få plats på sidan.

Serinesi'in

Noloin
Serine

Serineanaé

Osträngad alvbåge

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Siluetterna avbildar de vanligaste piltyperna i alvernas samhälle.

1-Vanlig pil. 4-Klubbpil.
2-Henéapil. 5-Halvmånepil.
3-Giftpil. 6-Silunapil.

97
ALVISK KRIGARKULTUR
ALVISKA AVSTÅNDSVAPEN
Alviska pilbågar
Noloin: Noloin är uppkallad efter dess konstruktör: en henéaalv född
i dvärgisk fångenskap efter det andra stora kriget. Bågen byggdes av
ben och senor från de djur som fångarna fick äta under fångenskapen.
Noloin hetsade de alviska fångarna till uppror och snart var revolten
ett faktum. Noloins båge blev också urtypen för henéas korta bågar.
Den har på senare tid förfinats till ett kompakt och tyst vapen,
perfekt för jakt och krigföring i skogsterräng. Den är uppbyggd av
samma nio delar och på samma sätt som serinebågen: en mittdel av
horn, lemmarna uppbyggda av tre olika träslag och ett benlager.
Mittdelen är ofta klädd i päls för att bättre smälta in i terrängen.
Samtliga delar är konstfärdigt sammansatta till ett extra smidigt vapen
som är perfekt lämpat för snårig terräng. Liksom i fallet serine innebär
det att pilen inte slås iväg lika hårt som från en konventionell båge.
Relativt sin längd är noloin den båge som har den längsta drag-
ansatsen. Bågens superba prestanda sätts dock ned något då henéa
vanligen har pilspetsar av ben, horn eller sten istället för stål.
Serine: Den alviska långbågen har hämtat sitt namn från ett träd
som nästan enbart återfinns i Sunariskogen. Träslaget i sig är väldigt
segt och relativt hårt, och genom att behandla träet med ånga och
värme kan man även förstärka de olika egenskaperna. Träslaget har
utnyttjats i den ursprungliga alviska långbågen, även om alver som
inte bor i Sunari tvingas bygga sina serine i andra träslag. Bågen
består av nio delar, exklusive strängen. Mittdelen ska vara så hård
som möjligt, men de övriga åtta delarna ska ha varierande seghets-
grad. Fyra delar bildar varsitt lager i en av bågens två lemmar. Dessa
hålls enbart ihop vid mittdelen, så strängar man av en alvisk båge så
fjädrar de fyra delarna isär. Resultatet av denna underliga konstruk-
tion är att pilen inte slås iväg, utan får en hyfsat mjuk start. Därmed
hamnar pilen inte i svängning vilket medför att såväl precision, räck-
vidd och slagkraft förbättras. Serinebågen är avpassad till de långa
thismalverna. Detta innebär att kortare alver tvingas utföra ett läng-
re drag än vad som är normalt för att få full kraft - istället för att bara
dra till ögat måste kortare alver dra strängen bak till axeln.
Serineanaé: Ett enormt vapen, vars namn betyder, ”stor ser-
inebåge”, används endast av en särskilt utvald elit inom thism.
Skytten måste vara exceptionellt lång och dessutom stark nog att
spänna bågen. Trots detta krav tvingas skytten att dra den ovanför
siktlinjen, på samma sätt som kortare alver tvingas dra en vanlig ser-
inébåge. Pilarna till en serinenaé är nästan sex fot långa. Pilspetsen är
genomborrad på ett sådant sätt att pilen sätts i rotation vilket höjer
vapnets prestanda ännu mer. Bågen används nästan uteslutande i
försvaret av alvstäder, vakttorn eller gränsposteringar. Dess otymp-
lighet gör att den är mycket svår att bära med sig. Då alver drar i krig
med ett bestämt mål händer det att skarpskyttar tar med sig dessa
vapen eftersom de vet att ett stort slag kommer hållas men annars
hänger den vanligen på väggen i krigarrummet som en symbol för
alvernas vrede. På grund av det höga och långa draget får skyttar som
är kortare än 190 cm en nivå svårare (+Ob1T6) att skjuta med
bågen. Personer kortare än 170 cm kan inte använda den alls.
Serinesi'in: Serinesi'in är den typiska kortbågen. Huvudsakligen är
det kiriya och léaram som använder den korta bågen men även vis-
sa thism brukar den för jakt och ett fåtal skarpskyttar har kommit att
föredra den då den är betydligt lättare att bära med sig. Serinesi'in har
exakt samma värden som Noloin och samma användningsområden.
98
ALVER
Alviska bågmakare
Alverna är mycket skickliga bågmakare och dessa har kommit att bli
legendariska runt hela Mundana men även bland de alviska folken
finns det de som särskiljer sig. Vanligen är dessa vapen inget man
kan få tag på från början om man inte kommer från den specifika
platsen eller tillhör den specifika familjen. Skall man införskaffa dem
får man vara beredd att betala ett högt pris.
Bereidas bågar: Thismhuset Bereidas bågar är kända för sin goda
räckvidd och sin precision även på mycket långt håll. De är inte
hårdare spända än andra bågar men däremot betydligt mer bal-
anserade och pilen flyger iväg rakt och precist. Bågar från huset
Berida får öka varje räckvidd med 30% (en serinebåge från dem har
således räckvidderna 6-52-117-260). Många av de som vinner i
bågskyttetävlingarna har just en bereidabåge i sina händer.
De vita bågarna: Från Iracskogen och bosättningen Kini'an tan'ni-
vore som vanligen kallas ”Vita staden” härstammar de vita bågarna.
Dessa är snövita eller gråvita bågar som har kommit att bli smått leg-
endariska för med vilken kraft pilarna avlossas. Skadan ökar med
(+2/+2/+2/+2) på de olika räckvidderna och bågens BRYT ökar
med två (+2). Nackdelen är dock att bågen är betydligt tyngre att
spänna och STYK ökar med två (+2).
Trollbågarna: Dessa bågar är inte skapade av trollen, även om de
låter så på namnet, utan istället av henéaflocken Trollvän som har
lärt sig att tillverka noloinbågar som är kända för både sin räckvidd
och hållbarhet. Det sägs att det är skogstrollen som väljer ut de träs-
lag som bågarna skall tillverkas i. Bågarna får öka alla räckvidder med
20% och skadan ökar dessutom med (+2/+2/+1/+1) på varje räck-
vidd. Bågens BRYT ökar med fyra (+4).
Alviska pilar
Alverna är kända för sin skicklighet med bågen och hur de utveck-
lat dessa vapen till fantasifulla konstverk. Deras pilar är dock inte att
förglömma och finns i många olika utformningar. Många alver läg-
ger ned tid på att göra varje pil underskön och vacker.
Det är inte ovanligt att olika skyttar, skarpskytteförband och hus an-
vänder sina egna typer av fjädrar och dekorationer och utformar pi-
larna på sitt karaktäristiska sätt vilket gör att de nästan får en
heraldisk funktion. De är gjorda av olika fågelfjädar allt från tam-
fåglar såsom höns och thelatiner till kråkor, korpar, falkar och örnar.
Det finns även rykten om att vissa stora krigare skall ha pilar vars
styrfjädrar är hämtade från legendariska djur - exempelvis en grip
eller en fenix. Se informationen om skarpskytteförbanden på sidan
89 för information om hur deras distinkta styrfjädrar ser ut.
Den alviska pilens styrfjädrar är också trimmade till fyrkantsform, till
skillnad från den vanliga människopilen som ofta har gåsfjäderns
rundade form. Det är ingen större skillnad i prestanda på pilarna, an-
nat än att alverna kan ha fler pilar i kogret utan att styrfjädrarna
skadas. Det finns en handfull piltyper som förekommer hos alver-
na - nedan presenteras de vanligaste.
Vanlig pil: Vanlig pil är egentligen en dålig term då de kan vara
utformade på olika sätt men alvernas pilar är ofta lövformade och
mycket vassa. Den alviska pilen är ofta längre än en människotill-
verkad pil och styrfjädrarna är trimmade till fyrkantsform.
ALVER
Henéapilar: Henéas pilar är kortare och ofta något grövre än
thisms pilar. De är vanligen gjorda i mörka trädslag och vissa är
målade med en fläck färg från bärarens kroppsmålning för att
bäraren på detta sätt skall vara en del av pilen och kunna styra den
mot sitt mål. Henéapilar är gjorda av antingen ben, horn eller trä
vilket minskar deras genomslagsförmåga.
Giftpilar: Giftpilar förekommer endast inom henéa. Giftpilarna är
särskilt populära hos flocken ”Dvärgbane” där de använder bedö-
vande gift för att sedan kunna utdela sitt straff på sina offer. Giftpilar
kan man dock hitta lite varstans hos henéa även om de är värdelösa
i jakt då de förstör köttet. Spetsen görs av en smal benpipa som sli-
pas så den är sylvass. I ihåligheten placerar man sedan giftet och
förseglar den med ett tunt lager kåda.
Klubbpilar: Dessa pilar har försetts med ett trubbigt huvud istället
för en pilspets och används av alver när de skall jaga mindre djur och
inte vill skada deras päls. Då den saknar spets räknas pilens skada som
Krosskada (K).
RUSTNINGAR & SKÖLDAR
A
lver har sällan rustningar och när de gör det är det nästan alltid i form av olika läderrust-
ningar. Thism är den alvstam som använder rustningar flitigast och de bär även tyngre rust-
ningar. Likaså är det så gott som endast thism och liljans garde som använder Vicoshira den
alviska skölden. Léaram använder sköldar men då vanligen människornas rundsköldar.
Rustningar
Falassi: Falassin är ett antal stoppade läderskydd, avsedda att skyd-
da de områden som tar mest stryk i strid. Skydden är väl putsade så
att de nästan glänser och består av härdat och stoppat läder fastsyd-
da på ett trikåliknande plagg. Det skyddar höfter, mage, bröstkor-
gens sidor, skrevet, lår, axlar, armbågar och underarmar. Den
kvinnliga varianten skyddar också brösten. Ett par vadderade hand-
skar ingår också. Falassin är huvudsakligen ett övningsskydd, men
man hittar det ändå tämligen ofta på slagfätet. Huvudsakligen är det
kiriya som använder det.
Mostari: Den alviska knälånga kortärmade ringbrynjan kallas
mostari och innehåller ett antal remmar som dras åt, för att på det
sättet fixera ringbrynjan vid olika kroppsdelar. Därmed bär fler
kroppsdelar upp vikten, vilket innebär att den sitter på plats och inte
glider. Mostarin bärs ofta tillsammans med en öppen hjälm, plåt-
skydd på underarmarna och kraftiga handskar. Det är huvudsakli-
gen thism som bär denna rustning, men även kiriya gör det.
Ralandi: Denna helrustning finns uteslutande hos thism och är
mycket ovanlig då den av många anses vara i vägen om man måste
röra sig snabbt och smidigt. Rustningen är trots detta något smidig-
are än en mänsklig helrustning. En ralandi bärs så gott som endast
då man beger sig ut i krig eller skall försvara en bosättning.
Molnryttarna brukar ibland bära dessa rustningar men mest eftersom
det ser mer statusfyllt och imponerande ut.
Yelani: Yelanin är en helrustning tillverkad i alvglas. Den är alltså
genomskinlig, rökfärgad och tjockare än en vanlig helrustning, men
å andra sidan konstfärdigt tillverkad med så gott som perfekt pass-
form. Den är också mycket lättare än en konventionell rustning.
Yelani tillverkas individuellt för bäraren och precisionen är såpass
hög att om man växer mer än någon centimeter åt något håll kom-
mer rustningen vara obekväm. Eftersom det är i princip omöjligt att
99
ALVISK KRIGARKULTUR
Halvmånepilar: Denna piltyp är formad som en halvmåne och
dess breda spets gör att den kan användas till att skjuta av rep och
liknande. Den går inte lika lätt igenom rustningar och dess tunga
spets gör att den är något obalanserad. Skarpskyttarna i Järvskogen
har funnit att denna pil är särskilt effektiv mot vandöda där vanliga
pilar endast fastnar i deras kroppar utan att göra nämnvärd skada.
Ren regelmässigt så gör pilen Huggskada (H) och om den avfyras
mot ett rep (repet räknas som ett litet mål) så brister det om det inte
är bredare än en tum.
Silunapilar: Pilarna i denna svarta alviska metall är mycket ovan-
liga. De är lättare än vanliga pilspetsar och rakbladsvassa. Man finner
endast silunapilar hos de sanarialver som valt att gå krigets väg. Det
händer dock att alviska befälhavare eller skarpskyttar som utfört
modiga handlingar tilldelas ett koger med silunapilar. Dessa pilar är
likt spetsen helt nattsvarta.
anpassa en yelani i efterhand bör en ägare till en sådan rustning allt-
så se till att han håller sig i exakt samma form som när han fick den.
Vadderingen i en yelani är separata plagg i form av en kraftig jacka
och kraftiga byxor som man tar på sig innan man spänner på sig alv-
glasbitarna. Yelani bärs så gott som alltid tillsammans med den röd-
vita tabard som bärs av Liljans garde. Det är nämligen nästan enbart
i denna elitstyrka hos sanari som man hittar
yelani. Det finns två kända yelani-
rustningar utanför Liljans garde, en
hos thism i Sholye Hen'oro och en
hos pyar i Lim'alan vhic Sunariye.
Man bär inte en tunnhjälm till yelani.
Istället används en öppen hjälm med
ansiktsskydd (samma som används
till mostarin). Nackskyddet står rust-
ningens krage för.
Vicoshira
Vicoshira är den enda alviska
skölden. Den är utformad som en
mycket lång utdragen riddarsköld.
Det finns två varianter: sanaris version
som är tillverkad i alvglas och thisms
version som är tillverkad i serine-trä.
Vicoshiran är byggd för att lämna han-
den fri och vara synnerligen lätt. Således
går det att använda vicoshiran tillsammans
Vicoshira
med båge, och används då som en slags
portabel bågskyttesköld, bakom vilken man
kryper ihop när fiendens pilar kommer farande.
Sanari har utvecklat en teknik där man använder
lyfali och vicoshira i kombination, då båda är till-
räckligt lätta för detta.
ALVISK KRIGARKULTUR ALVER

Dolkar Huggskada Krosskada Stickskada STYK Fattn BRYT SI Längd Vikt Pris
Morchan H+2 K+1 S+Ob1T6 4 1H 8 1/2 30 cm 0,3 kg (300 järn)
Sahlamdolk H+1 K+1 S+Ob1T6 3 1H 8 1/2 35 cm 0,2 kg (200 sunuvai)

Svärd Huggskada Krosskada Stickskada STYK Fattn BRYT SI Längd Vikt Pris
Niamh H+Ob2T6 K+1 S+Ob1T6 6 1H 15 2/3 70 cm 1,0 kg (500 sunuvai)
Lelldorin H+Ob1T6 K+1 S+Ob2T6+2 7 1H 16 3/3 100 cm 1,0 kg (1000 sunuvai)
Carwelan H+Ob3T6 K+1 S+Ob1T6+2 6 2H 16 3/4 110 cm 1,3 kg (1500 sunuvai)
Cinneach H+Ob3T6 K+1 S+Ob1T6+2 6 2H 16 3/4 110 cm 1,2 kg (6000 järnstänger)
Lyfali H+Ob3T6+3 K+1 S+Ob1T6+2 8 2H 16 4/4 180 cm 1,6 kg (8000 sunuvai)

Stångvapen Huggskada Krosskada Stickskada STYK Fattn BRYT SI Längd Vikt Pris
Ishani H+Ob3T6 K+Ob1T6+2 S+Ob2T6 8 2H 10 5/3 220 cm 2,1 kg (420 sunuvai)

Kedjevapen Huggskada Krosskada Stickskada STYK Fattn BRYT SI Längd Vikt Pris
Petya - K+Ob1T6 - 8 2H 12 5/3 360 cm 1,5 kg (250 sunuvai)

Stavar Huggskada Krosskada Stickskada STYK Fattn BRYT SI Längd Vikt Pris
Visna K+Ob1T6+2 8 2H 7 4/5 150 cm 1,5 kg (10 sunuvai)

Bågar Räckvidd Kort Normalt Långt Mkt långt STYK Fattn BRYT Längd Vikt Pris
Noloinbåge 5-25-75-150m K+Ob3T6 K+Ob2T6+1 K+Ob1T6+2 K+Ob1T6 9 2X 4 110cm 1,1kg (3000 sunuvai)
Serinebåge 5-40-90-200m K+Ob4T6 K+Ob3T6+2 K+Ob2T6+2 K+Ob2T6 11 2X 5 170cm 1,3kg (4000 sunuvai)
Serinesi'in 5-25-75-150m K+Ob3T6 K+Ob2T6+1 K+Ob1T6+2 K+Ob1T6 9 2X 4 110cm 1,1kg (3000 sunuvai)
Serinenaé 5-60-120-400m K+Ob6T6 K+Ob5T6 K+Ob4T6 K+Ob3T6+2 14 2X 7 275cm 1,9kg (9000 sunuvai)

Tabell A-24: Data för alviska vapen.

Pil Pris* Skada Svårighet

Vanlig pil 4 sunuvai - -
Henéapil 2 sunuvai -Ob1T6 -
Klubbpil 4 sunuvai -Ob1T6 -
Halvmåne 40 sunuvai -Ob1T6-2 +Ob1T6
Siluna ** +2 -
Giftpil 10 sunuvai -Ob1T6-2 -
* Pris för ett dussin pilar - observera att priserna för henéapilar endast är exempel.
**Går ej att köpa.
Tabell A-25: Data för alviska pilar.

Sköld STYK BRYT Passivt skydd Skada* Vikt Pris

Vicoshira (serine) 6 18 4,6,8,10,14-20 K+1 3,8 kg (1500 sunuvai)
Vicoshira (alvglas) 5 20 4,6,8,10,14-20 K+1 3,2 kg (5000 sunuvai)

Tabell A-26: Data för alviska sköldar.

Alvisk rustning Hugg Kross Stick Täcker BRYT Vikt Pris

Falassi* 7 9 6 4-5, 8-10, 13-22 15 10,4 kg (176 sunuvai)
2 3 1 6-7, 23-24
Mostari* 12 4 5 4-7, 14-20 17 10,5 kg (400 sunuvai)**
Ralandi* 14 11 14 4-11, 14-16 18 17,4 kg (1300 sunuvai)
Yelani* 15 14 12 3-26 20 17,3 kg (17.500 sunuvai)
* Vadderad
** Vanligtvis bärs mostari tillsammans med armskenor i plåt, öppen hjälm med ansiktsskydd och handskar i mjukt läder. Total
vikt blir då 13,3 kilo och priset 687 sunuvai.

Tabell A-27: Data för fyra olika unika alviska rustningar.

100
ALVER SANARIS MAGITRADITION

KAPITEL SJU

SANARIS
MAGITRADITION

D
en unge Vaiel fokuserade och lät sitt sinne strömma mot träd-
grenen som låg på bordet framför honom. Han försökte se
den magiska väven, och föreställde sig för sitt inre hur ett
energifält sträckte sig ut från honom och omslöt grenen. Han började
sjunga på den magiska förändringens sång. Sången vilken rymde
kraften att förändra väven.
Hans läromästare, den vördade Varakian av den förste cirkeln,
observerade honom ingående.
”Seså, fokusera! Du måste ge grenen en tydlig befallning. Du måste
veta vad du vill annars kommer inte grenen veta vad den ska göra!”
Vaiel sjöng ännu högre och hans ansiktsmuskler pressades samman
i koncentration. För ett kort ögonblick tyckte han sig kunna se ett
slags grönt skimmer kring grenen, och i samma stund ryckte den till
lite, nästan som om den vore levande. Han hoppade nära nog av
stolen av chock och tappade på så vis koncentrationen.
”Baca' också! Jag kommer aldrig bli någon trädsångare!” skrek han
i raseri samtidigt som han slog nävarna i bordet. Grenen fattade
omedelbart eld och brändes snabbt till aska av hungriga lågor.
”Nä, så må kanske vara” svarade hans mentor med ett roat leende
”men du kommer nog att passa alldeles utmärkt i Elementar-
krafternas samfund.”

101
SANARIS MAGITRADITION
DEN SANARISKA MAGITRADITIONEN
D
en sanariska magitraditionen är Mundanas största sammanslutning av magiker med flera
tusentals anhängare. Faktum är att magin är så väl integrerad i sanaris samhälle att det för
det utomstående ögat lätt kan framstå som om hela sanaristammen skulle använda sig av
magi. Alviska magiker kan på grund av sin livslängd praktisera magin under hundratals och ibland
tusentals år. Detta ger dem en unik chans att bemästra magin på ett sätt få andra folk kan. Det är
därför inte konstigt att de alviska magikerna ofta ses som mycket mäktiga och därför respekteras
och fruktas för sina magiska färdigheter.
Bakgrund
Alverna tycks ha behärskat magi så länge man kan minnas och
mycket tyder på att magin var en självklar del av deras samhälle
redan i dess gryning. Alverna menar att de är unika på så sätt att de
som folk själva upptäckt och lärt sig magin och dess vägnar, till skill-
nad från de andra folken som de menar har antingen blivit under-
visade av, eller försökt kopiera sin kunskap från drakarna. Ibland
omnämns den förste sångaren, en mystisk figur från de uråldriga
Skrifterna, som den första av deras folk som upptäckt magin genom
en uppenbarelse av universums stora gåta.
Utbredning
Den sanariska magitraditionen återfinns i princip över hela
Mundana där det finns sanarialver. Även de sanariska enklaverna
följer i regel den och även om de kan ha sina små variationer och
avvikelser så är själva grunden alltid förvånansvärt lik. Även en del
individer av de andra stammarna tillåts ibland studera sanaris magi-
lära men detta hör till ovanligheten och då det sker så lyckas de i
princip aldrig avancera till någon av de högre graderna och får på
så vis aldrig ta del av den mer esoteriska delen av undervisningen.
De sju olika magiska samfunden står under Underrådet för magi och
i förlängningen även Liljans råds kontroll. Underrådet och Liljans
råds beslut är således vad som präglar hela magitraditionen och på
vilket sätt den tar sitt uttryck i samhället.
De alviska magikerna utmärker sig då de, till skillnad från de flesta
andra magikersällskap, är mycket integrerade i samhället. Sanari ser
magin som ett naturligt verktyg som är till för att användas och de
använder därför sin magi även till vardagliga ting. Magikerna vördas
väldigt och har en hög ställning i samhället i vilket de verkar som en
utvald elitskara. Deras hjälp ses som en välsignelse som samhället inte
skulle kunna klara sig utan och det är allmänt känt att det är en av
de säkraste och snabbaste vägarna att avancera inom samhället.
Kunskapstradition
Den sanariska magitraditionen förespråkar magisk specialisering
och expertis. De föredrar att använda sig av en eller ett fåtal aspek-
ter och utgå från dessa. Tanken med detta är att var och en skall
kunna bidra med så mycket som möjligt för att tillsammans uppnå
högsta möjliga resultat. Så kallade sanna magiker, de som bara an-
vänder sig av en enda aspekt, är därför väldigt vanliga inom den sa-
nariska magitraditionen.
Sanari använder sig nästan uteslutande av improviserad magi vid
besvärjande. Den improviserade magin ses som en högre form av
magi än den formaliserade då den inte har några formalistiska be-
gränsningar och således har en överlägsen flexibilitet. Den impro-
viserade magin är den magi som oftast används till vardags.
102
ALVER
Vid mer kraftfullt besvärjande använder de sig utav ritualer som trots
att de är formaliserade ses som en värdig form av magi. Ofta innefat-
tar dessa ritualer flera personer och ofta är det fråga om vackra och
starkt ceremoniella uppvisningar i form av sång och ibland till och
med enklare danskoreografi.
Alkemi är en annan del av magikernas användningsområden. Den
sanariska magitraditionen har en mycket avancerad form av alkemi
som de använder för att skapa magiska verktyg och hjälpmedel till
magikerna eller praktiska föremål som gynnar samhället i stort som
exempelvis de så kallade alvljusen - de självlysande ljusglober som
ofta används för belysning i städerna. De sanariska magikerna använ-
der magiska hjälpmedel mycket mer frekvent än de flesta andra
magisällskap. Det handlar framförallt om magiska artefakter som un-
derlättar vid alstring och transformation.
Det magiska utövandet
Något som tydligt särskiljer alvernas sätt att utöva magi från resten
av Mundanas magisamfund är på det sätt alverna rent åskådligt prak-
tiserar magin. De flesta magiker använder sig av talad invokation där
formler ofta rabblas i en röstmässig styrka som överensstämmer med
kraften i magin som vävs. Alverna å sin sida använder alltid sång som
invokation. Även deras röstmässiga styrka motsvarar kraften i ma-
gin som vävs, men där de övriga folkens formler ofta är exakt
definierade liksom den formaliserade magi de använder sig utav, så
är alvernas sånger ofta lika improviserade som den magi de använ-
der. Ibland används framsjunga ord och hela meningar. Ibland
karaktäriserar bara sången, i form av melodiska ljud och toner,
vilken sorts av magi som används. Varje aspekt har sin egen typ av
speciella sång som karaktäriserar den magi den står för. Faktum är
att ett tränat öra kan höra på typen av sång som sjungs vilken eller
vilka aspekter som används.
Då de andra folkens magiker vanligtvis gestikulerar som ett sätt att
fokusera magin så brukar alvernas gester framstå som mer mjuka och
följsamma, nästan dansliknande, och mer karaktärsfulla - inte minst
då de ofta involverar hela kroppen som uttrycksmedel och ofta även
minspel. En alv som väver en nekrotropisk formel sjunger exem-
pelvis en mycket dyster och dov sång samtidigt som denne utför
hotfulla dansliknande rörelser som klösande klor i luften med ett
kyligt dödsförakt i ansiktet. Samma alv skulle vid vävandet av en
biotropisk formel kunna sjunga en ljus och vacker sång samtidigt
som dennes skulle utföra mjuka harmoniska dansliknande gester
med ett slags saligt lugn i ansiktet.
Hela vävandet kan låta nästan som ett slags skådespelsspektakel och
kan därför tyckas ganska avancerat. Detta är dock långt ifrån sannin-
gen. Alverna utgår nämligen helt spontant från den känsla magin
inger hos dem och utifrån denna känsla improviserar de fritt och
låter sång och rörelser komma till uttryck.
ALVER SANARIS MAGITRADITION

Till skillnad från de flesta människor så brukar alver inte förnimma makt över skapelsen i motsvarande grad. Eller som sanari brukar ut-
magin bara som färger utan även som toner och ljud i etern. Det är trycka det ”det du kan förstå kan du också kontrollera”.
dessa toner och ljud som inspirerar deras magiska skådespel och
Från ett mer magifilosofiskt perspektiv ses magin som en universell
sångens konst är det enda konstnärliga uttrycksmässiga medel som
kraftvibration som genomsyrar allt. De magiska aspekterna ses som
de tränas i för att kunna gestalta detta.
olika uttryck som den universella vibrationen kan komma till ut-
Det är dock inte allt brukande av magi som tar sig uttryck i den för tryck i. Magin sägs av den förste sångaren ha benämnts som
alverna så karaktäristiska sjungande invokationen och det dansanta ”skapelsens ljud”, ett uttryck som lever kvar än idag.
gestikulerandet, sanari har tvärtom förfinat konsten att kasta dold
En sak som särskiljer sanariska magitraditionen från flera av de an-
magi, eller som de själva kallar det för; ”Den tysta sången”. Magi är
dra folkena är att de inte ser teotropi som
ett mycket kraftfullt verktyg som sanari gärna använder till sin fördel
en vedertagen magisk aspekt. De mot-
och det är långtifrån alltid det är önskvärt att folk skall veta när man
strider inte att gudar kan finnas,
använder detta magiska verktyg. Genom att använda sig av den tys-
tvärtom menar de
ta sången kan de förtrolla personer eller kasta gynnsam magi på sig
att det är mycket
själva utan att det för det yttre ögat är synbart. De har till och med
som talar för att de
tagit denna konst så långt att de ibland använder magi för att magiskt
kan finnas. Däremot
beslöja och dölja närvaron av deras magi så att till och med de med
ser de inte gudar som
förmåga att förnimma magi kan bli lurade.
mer än mäktiga ande-
Likaså vad gäller magiska artefakter så kan det ibland vara önskvärt väsen och demoner och
att ha föremål vars magiska natur man vill hålla hemlig. Således har menar att det enda som skil-
sanari två typer av olika sorters magiska föremål. En sort som är jer dem från andra andar och
nästintill övertydligt magiska, som de verkligen vill att man skall demoner är att de är kraftfullare.
förstå att de är magiska, som deras magiker- En gud skall enligt vissa alviska teori-
stavar till exempel. Den andra sorten hand- er till och med kunna vara en demon
lar om magiska artefakter med ett mycket eller en ande med en oändligt hög
intetsägande utseende som de har sina skäl magnitud på sitt sanna namn vilket
till att vilja hålla oidentifierade som skulle kunna vara en konsekvens av,
magiska. I extrema fall kan även dessa eller kanske rent av en orsak till,
föremål förtrollas med magi som döljer deras gudomlighet. Den främsta
deras magiska utflöde vilket gör att anledningen till att de normalt sätt
föremålen kan vara mycket svåra att inte godkänner teotropin som en magisk
identifiera som magiska även med aspekt är då den helt enkelt inte går att teo-
hjälp av magiförnimmelse. retiskt fastställa. De menar att en så kallad
gud lika gärna kan använda sig av psykotropi
Magiteori eller daimotropi eller någon av de andra as-
pekterna.
Alverna har ett väldigt prag-
matiskt förhållningssätt till Däremot är de inte alls främmande inför tanken
magi. De anser att magin är på ett slags uraspekt, metaaspekt eller universell
lika naturlig som allt annat i aspekt som alla de andra aspekterna skall vara en
världen och anser att den liksom yttring utav. De menar att denna uraspekt skulle
resten av verkligheten verkar kunna vara den potentiella magins kraft som när
under vissa lagar. För att förstå den alstras färgas av en magikers intention och tar sig
magin menar de därför att man uttryck i form av någon av de kända aspekterna.
måste ha en viss insikt i de lagar Principen skall vara den samma som när ren magisk es-
som reglerar den. De ser magin sens dediceras till en specifik magisk aspekt, genom att ”fär-
som ett slags evig gåta eller mys- gas” av en alstring från denna aspekt, och ges fysisk form
terium att lösa som de genom in- genom kongelering.
sikt i, inte bara får djupare Rent teoretisk så menar de att det borde vara möjligt att alstra
kunskap om magin, utan också denna egenskapslösa aspekt men teorierna om dess användnings-
om den värld i vilken den verkar. område är skilda och kontrasterande. Vissa menar att den
De liknar ibland magin som den magiska essensens aspekt skulle kunna gå att använda till precis
kod som hela skapelsen är kodad samma sak som alla aspekter medan andra menar att det tvärtom
med. Varje ting och levande inte vore möjligt att använda den till något vettigt utan att först
varelse har enligt dem en särskild transformera den. Den vanligaste teorin är dock att all magi först
magisk kod som exakt definierar alstras från denna den magiska essensens aspekt men sedan au-
deras fysiska såväl som själsliga tomatiskt transformeras till den aspekt som magikern alstrar.
förutsättningar. Koden är alltså den Konsten att alstra skulle på så vis egentligen vara konsten att
exakta informationen om vilken generera och transformera ren magisk energi till någon av de mer
energi något är uppbyggt av och i konkreta aspekterna, något som också stöds av Påverkans lag.
vilken grad. Den som kan förstå en
bit av den magiska koden får således

103
SANARIS MAGITRADITION
Magiska lagar
De magiska lagar som brukar erkännas av den sanariska magitradi-
tionen är: Balansens lag, Konsekvensens lag, Möjlighetens lag (en
sorts kombination av Kunskapens och Självinsiktens lag), Namnens
lag, Enhetens lag (liknande Associationens lag), Olikhetens lag (en
sorts kombination av Syntesens och Polaritetens lag), Den evigt ex-
panderande kunskapens lag (liknande Den obegränsade kun-
skapens lag), Relativitetens lag (liknande Obestämbarhetens lag)
och Pragmatismens lag (se Mystik & magi sidan 92 för mer infor-
mation om dessa magins lagar).
Samtliga av dessa lagar återfinns på ett eller annat sätt hos övriga
magisällskap inte minst då flera av dessa har låtit sig ”inspireras” av
sanaris redan definierade lagar. Några lagar har dock de andra
folken inte anammat ännu som exempelvis Verklighetens lag (som
säger att skapelsen stöter bort magiker som når negativ qadosh och
att det är svårare att alstra filament ju fler som alstras) och
Påverkans lag (som säger att en magiker med hjälp av sin själsliga
kraft kan påverka världen med sin magi).
Vidare så har alverna ofta en mer esoterisk tolkning av flera av de
mer allmänt kända lagarna. Exempelvis menar de att Möjlighetens
lag säger att faktiskt precis allt är möjligt med bara tillräckligt myc-
ket magisk kraft. Lagen säger också enligt dem att man inte kan ås-
tadkomma något om man inte först inser att det är möjligt.
Sanna namn
Namnens lag är en lag som anses extremt viktig inom den sanariska
magitraditionen. Alverna menar att det sanna namnet är ett slags
kod som sammanfattar saker och tings sanna natur. Genom insikt i
denna kodade information kan man manipulera skapelsens förutsätt-
ningar. Magi är enligt dem magikerns instinktiva användande av
denna kodade information för att omforma eller ”koda om” verk-
ligheten. Sanarialverna ser det därför som mycket väsentligt att ta
reda på saker och tings sanna namn så att de kan uppnå högsta
möjliga kontroll över dem. I de sanariska biblioteken finns därför
tusentals volymer som innehåller bara just nedtecknade sanna
namn på allt mellan himmel och jord.
Namnmagi
Att använda sig av sanna namn då man väver magi är något
som de andra folken ännu bara börjat förstå omfattningen
av. De mänskliga magisamfunden verkar exempelvis van-
ligtvis vara av uppfattningen att det bara går att använda
magi med sanna namn mot enskilda besjälade varelser.
Alverna har dock kommit till insikt att användandet av san-
na namn går att använda inom de flesta formerna av magi.
Problemet är bara att man naturligtvis först måste ha listat ut
det sanna namnet på det exakta målet för ens magi.
Metoden för detta är egentligen inte särskilt komplicerad -
man använder sig vanligtvis av semotropisk magi för att få
reda på någon eller någots sanna namn (närmare bestämt
man väver någon av effekterna Sant namn eller Identifiera).
Problemet är att ju mer generell och allmängiltig benämn-
ing man söker ju högre bli magnituden på det sanna namnet
104
ALVER
Problemet med brukandet av sanna namn är att ju mer generellt det
som det sanna namnet benämner är, desto mer komplicerat blir
också dess namn då det innehåller informationen av allt som ingår
däri. Namnet för ett specifikt träd i en skog är inte mer än ett förs-
ta magnitudens namn. Att finna det sanna namnet på alla träd i en
specifik glänta är dock av andra magnituden då informationen i plat-
sens namn innehåller mer omfattande information. Magnituden på
alla träd i en hel skog är mycket högre, minst fjärde magnituden
eller mer beroende på skogens storlek, då detta namn innehåller
ännu mera omfattande information. Det universella namnet på be-
greppet ”Träd” skulle vara av en ofantligt hög magnitud då det san-
na namnet skulle innehålla den samlade informationen om alla träd
i hela världen. Det är dessa universella sanna namn som är ett av sa-
narialvernas yttersta mål inom magin att upptäcka. Än så länge är de
bara rent teoretiska konstruktioner men det finns mycket som talar
för att de faktiskt kan existera.
Alverna menar att drakarna skall vara mästare på att förstå saker och
tings sanna namn och att de ofta använder denna kunskap i sin
magi för att göra den väldigt kraftfull. Drakrunorna, drakarnas
skriftspråk, använder sig av enkla symboler för att sammanfatta sak-
er och ting. Lustigt nog tycks dessa runor fungera som alstringskäl-
la åt både ikonotropi och semotropi, något som alverna menar är
ett bevis för att drakrunorna i själva verket är en genialiskt enkel
representation av saker och tings sanna namn. Alverna ser därför
drakrunorna som mycket värdefulla, inte minst för sina studier vad
gäller sanna namn, och gör således allt de kan för att upptäcka nya
drakrunor och ta reda på deras innebörd. Detta har visat sig vara en
inte helt enkel uppgift då drakrunorna dels är extremt sällsynta och
i regel övervakas av någon drake som oftast inte gillar snokande
alver. Dessutom har de tillsynes mycket enkla runorna ofta en djup
och svårförstålig symbolik vilket gör dem väldigt svåra att
dekryptera. Slutligen tycks det omöjligt att tyda dem ens med magi
vilket talar för att de varken är skrivtecken eller symboler utan
något mer omfattande. Velsharion Enari, författaren till en av de få
existerande böckerna om drakrunor, boken: ”Drakrunor - det
magiska språket”, lär en gång ha sagt: ”för att förstå drakrunornas
sanna innebörd måste man kunna tänka som en drake” något som
ger lite perspektiv på det hela då drakarna ofta ses som Mundanas
mest intelligenta varelser.
för detta och desto svårare blir det naturligtvis att
dekryptera via magisk väg. Besjälade varelsers namn verkar
dessutom vara i princip omöjliga att hitta sanna namn för
gruppmässigt till skillnad från ickebesjälade varelser eller
materiella ting.
Vid vävandet måste man recitera det sanna namnet som ofta
är mycket långt och komplicerat (cirka 50 till 100 ord per
magnitud). Användandet av namnmagi är därför en tidskrä-
vande process som således gör sig bäst vid ritualer.
Rent regelmässigt gör sympatetisk magi, som inkluderar ett
sant namn mot målet för magin, att slaget för själva
vävandet (det vill säga Besvärjelse eller Ritual
beroende på hur det vävs) blir tre nivåer
enklare (-Ob3T6).
ALVER
Sentida forskning
En av nackdelarna med att som alverna mestadels praktisera impro-
viserad magi är att relationen till magin blir mer instinktiv och inte
får samma exakta definition som i formaliserad magi. Själva magi-
teorin får således en mer abstrakt teoretisk grund än den formali-
serade magin som genom sina exakta beräkningar går att hålla
mycket mer konkret. Denna något abstrakta teoretiska grund har
gjort att även om alverna har en mycket långt utvecklad teoretisk
magi så är det en teoretiskt grund som inte utvecklats mycket
genom åren. Faktum är att det inte är en överdrift att säga att det
inte hänt så mycket inom den sanariska magitraditionens magiteori
de senaste 1500 åren. Trots detta ligger de ändå fortfarande före de
andra folkens magiteori inom många områden. Men framförallt de
mänskliga magisamfunden börjar dock hämta in mer och mer och
har till och med kommit längre inom vissa områden, något som de
stolta sanariska magikerna naturligtvis aldrig skulle erkänna.
Något som det forskats om väldigt länge men som fortfarande är ett
hett forskningsområde inom den sanariska magitraditionen är så
kallad ”länkad magi”. Att en person kan alstra filament och överföra
dem till en villig mottagare är något som är allmänt vedertaget och
som ofta används exempelvis då magi lärs ut eller i ritualer som ut-
förs i grupp. Att flera personer alstrar filament av samma aspekt och
sedan ger dessa till en och samma person så att denna kan skapa
mycket kraftfulla effekter är dock något som hittills inte gått att
genomföra. Varje individ tycks inte förmögen att hantera mer än ett
flöde av filament. Det intressanta är att om två magiska flöden av
samma aspekt fast av olika kraft riktas mot en person så mottar alltid
denne magisk kraft exakt motsvarande det från det starkaste av de
två flödena medan det svagare tycks filtreras bort eller absorberas av
det kraftfullare flödet. Två lika starka flöden kombineras inte i kraft
utan även här mottar man kraft motsvarande endast den från ett av
flödena. Två flöden från olika aspekter verkar dock gå att ta emot.
Orsaken till detta tros vara Verklighetens lag som verkar som ett
slags motstånd mot den som böjer verkligheten - det vill säga
försöker alstra. Varje filament går här att likna vid en elastisk tråd
som blir svårare att dra i ju mer utsträckt den blir - det vill säga ju
kraftfullare det magiska flödet blir. Att alstra två eller flera filament
böjer således inte verkligheten mer totalt än den exakta kraft som
användes för att alstra den längsta av dessa filament. Något som dock
komplicerar denna bild är de filament som en magiker kan tillgo-
dose sig från ett magiskt aggregat eller från kongelat. Dessa verkar
alltid gå att kombinera med redan alstrade filament. Verklighetens
lag verkar således möjlig att kringgå - frågan är bara hur man skulle
kunna göra det för att länka magi? En teori säger att om tillräckligt
mycket kraft alstras från var och en av de inblandade personerna, så
att hela den magiska väven böjs så mycket att alla trådarna inte läng-
re räknas som om de har någon längd, så skall kraften från de olika
filamentens kraftflöde kunna gå att kombineras precis som det är
möjligt med kongelat eller magiska aggregat. En annan teori säger
att man måste befinna sig på en plats som inte har samma motstånd
från verkligheten, som exempelvis på en högmagisk plats eller
kanske rent av på ett annat plan som exempelvis i Skugglandet där
magi verkar arta sig på ett annorlunda och ofta svårberäkneligt sätt.
Teorin om länkad magi är intressant på så vis att man genom den
skulle kunna skapa otroligt mäktiga effekter som aldrig vore möj-
liga annars. Detta skulle exempelvis kunna förklara hur drakarna sägs
ha påverkat hela den magiska väven efter att Förbannelsen kastats av
dvärgarna. Om så är fallet skulle det kunna vara vad som krävs för
att upphäva Förbannelsen - vilket naturligtvis bara sporrat sanari
ännu mer i deras forskning.
105
SANARIS MAGITRADITION
Mycket forskning har gjorts vad gäller de magiska influxer som upp-
kommer med en exakt regelbundenhet i Mundana. Varje dag, vec-
ka, månad och år tycks ha en särskild energi dedikerad till sig som
då de hamnar i konstellation påverkar hela den magiska väven så att
extra gynnsamma förhållanden för just den energin skapas. Det in-
tressanta i detta är naturligtvis varför dessa influxer uppkommer. Så
vitt alverna har kunnat förstå så beror det hela på universums rota-
tion och de särskilda astrologiska energimässiga influenser som hela
tiden ändras. Universums rotation gör ordagrant så att världens
magiska mönster ständigt ändras. Genom det regelbundna i denna
rotation är det dock möjligt att beräkna kommande förutsättningar
för magin.
Alverna kan även se ett tydligt samband med de särskilda siffermäs-
siga förutsättningar som varje dag, vecka, månad och år utgör. Varje
nummer representerar enligt dem en särskild energi som då den
kombineras med energin från ett annat nummer skapar en ny förut-
sättning enligt Enhetens lag (som bland annat säger att då två olika
egenskaper kombineras så skapas en ny tredje egenskap). Alltså är
det även en fråga om numerologi.
Sanari kan beräkna de olika dagarnas exakta magiska influx för att
på så sätt få reda vilka dagar som är gynnsamma för bruket av en
specifik magisk aspekt.
Fiender & allierade
Sanaris magiker är spridda över större delen av världen och de
återfinns på ett eller annat sätt i nästan alla av Mundanas magi-
samfund. Vissa av deras fiender menar att detta är inget annat än en
förklädd form av spioneri. Sanari skrattar åt dessa beskyllningar och
menar att det inte skulle finnas något som andra magiker vet som
inte redan sanaris magiker känner till. Att det i regel pågår en hel
del brevväxling mellan de sanari som verkar i andra magisamfund
och representanter för Liljans råd talar dock för att de ändå verkar
hysa ett stort intresse för vad som pågår inom dessa samfund.
Dvärgarna har alltid traditionellt sett varit sanaris värsta fiender. Att
de ännu inte lyckats att magiskt motverka den förbannelse som
dvärgarna skapade är något som gjort många sanari mycket frustre-
rade i tusentals år nu. Den allmänna uppfattningen är att man min-
sann en dag skall visa dvärgarna vad magi verkligen är och vilka
som i sanning är Mundanas främsta magiker.
De ashariska magikergillena har vanligtvis en vänlig kontakt med
magiker av den sanariska magitraditionen. Det händer då och då att
sanarimagiker besöker dessa gillen för att hålla föreläsningar.
Sanari är väl rotade inom Legio Colonan, inte minst genom huset
Cuvri'an vars medlemmar består nästan enbart av alver. Vissa sanari
menar dock att huset Cuvri'an tjänar sina egna syften och inte är att
lita på, dels på grund av att inte alla husets medlemmar är sanari, dels
då dess Domus magus, Lirmania Ithari, ibland motsatt sig direkta or-
der från Liljans råd, men kanske framförallt då lumiandraken
Verduhrakh är en av husets medlemmar.
Ebhron hyser ett antal sanari som verkar där som diplomatiska om-
bud vars främsta syfte är att hålla ett vaksamt öga på kabalaorden -
det hos människorna största magikersällskapet. Flera av dessa
medlemmar har nått ansenligt höga positioner inom orden.
Thakalatribunalerna och sanari har en neutral men kylig relation.
Thakalatribunalerna har, trots att de har en hel del likheter med sa-
nari, alltid visat sig misstänksamma mot sanari och deras bakomligg-
ande intentioner. De båda samfundens relation blev knappast bättre
då en av ledarna bakom Pereines frigörelse var den före detta
magikraten Lytesse Visanni av sanaristammen. Visserligen är även en
SANARIS MAGITRADITION ALVER

av deras nuvarande magikrater, Alean Ninarian, en sanarialv men
han sägs ha fått sin position genom stora mutor och genom att av-
slöja flera magiska hemligheter. Av Liljans råd ses han som en oppor-
tunist som bara följer rådets dekret så länge det gynnar honom själv.
Drakarna har, även om sanari aldrig skulle kunna med sig att erkän-
na det, alltid varit deras största inspirationskälla. Relationen till dem
har därför alltid varit en aning splittrad. Å ena sidan ses de som be-
undransvärda nästan gudalika magiska väsen med insikter bortom de
dödligas fattning. Å andra sidan ses de av precis samma skäl som ett
hot mot alvernas säkerhet. Man beskyller drakarna för att ha mani-
pulerat den magiska väven efter att Förbannelsen kastades så att lik-
nande kraftfull magi inte längre är möjlig. Genom att studera
drakarna och deras kunskap hoppas man därför på att få reda hur de
gjorde för att manipulera väven så att man kan ändra tillbaka förut-
sättningarna igen. Drakarna verkar inte vara särskilt förtjusta i sanari
vilket inte är så konstigt då dessa allt som oftast försöker lägga näsan
i blöt och ständigt försöker roffa åt sig deras kunskap.
Tauperna är ett folk som sanari fått upp ögonen för allt mer och
mer. Detta till synes fredliga folk har länge inte ansetts vara något
att oroa sig för. Sanari har dock tyckt sig allt mer märka ett visst
motstånd från dessa inom Kabalaorden och de diplomatsällskap man
sänt till deras hemland, den så kallade Taupernas dal, har aldrig åter-
vänt. Frågan sanari ställer sig är vad tauperna har för mål och inten-
tioner och om de skall ses som ett hot.
En ras som länge förbryllat sanari är kamorferna. De fåtal åter-
stående kamorferna verkar vara återstoden av en mycket långt
kommen civilisation från en svunnen forntid. Många av de kamor-
fer som träffats på har visat sig vara mycket skickliga magiker och
man har hittat magiska artefakter, vissa så avancerade att man inte
lyckats lista ut vad de är till för ännu, som tros vara av kamorfisk
härstamning. Nyligen anlände en liten diplomatdelegation av
kamorfer till Haléa Teren. Ingen vet exakt varför de kommit dit
men det ryktas om att de vill prata med Liljans råd om att bryta nå-
gon slags magisk fördämning vilket tydligen skulle kunna hjälpa till
att bryta förbannelsen.

DE SJU MAGISKA SAMFUNDEN

D
et är ingen slump att sanaris magiker delar upp sig i just sju samfund. Enligt alverna är sju
ett speciellt tal som på något vis verkar vara grundläggande i hela skapelsen. Exempelvis har
sanariska forskare fastställt att det finns sju färger och sju sorters toner. På samma sätt menar
de sanariska magikerna att det finns sju olika områden inom magin och det är enligt dessa som
magikernas samfund är uppdelade. Samfunden lyder under Underrådet av magi som i sin tur styrs
av Liljans råd. Varje sanarisk magiker tillhör något av samfunden och behärskar vanligtvis en eller
flera av de aspekterna som samfundet specialiserat sig i, även undervisning inom de andra aspek-
terna förekommer men i mycket mindre utbredning. Det händer även att man tillfälligt studerar
hos något av de andra samfunden, för att fördjupa sina kunskaper inom någon av de aspekterna som
de undervisar i, eller för att ta del av deras magiska forskning, men det hör till ovanligheterna.

Symbolkraftens samfund Primalkrafternas samfund

Symbolkraftens samfund har specialiserat sig på symbolkraftens as-
pekter - semotropi och ikonotropi. Samfundet ser det som sin
uppgift att kartlägga så många av de sanna namn som förekommer
i skapelsen som möjligt. Drakrunor är därför något som är väldigt
eftersökt av medlemmar från detta samfund. Samfundet studerar
runor och mystiska symboler från hela världen i hopp om att bland
dem finna någon ännu oupptäckt drakruna eller något sant namn.
Samfundet sysslar även mycket med demonologi. Främst nyttjas
detta för nerkallning och fängslande av demoner för att skapa
magiska kraftaggregat som senare används för tillverkningen av
magiska föremål. De är ofta framstående alkemister och de står för
mycket av produktionen av alliansens magiska artefakter. De är även
det samfund som lär ut olika former av skydd mot magiska väsen.
Det är även till dem magiker brukar vända sig om de vill få tag på
magiskt preparerade ark lämpliga för skapandet av magiska skrifter,
så kallade cartablanca. Samfundets dräkter går ofta i rosa och lila,
vanligen med pentagram broderade på.
Jag har levt i över 2000 år och ju mer jag har
lärt känna magin - desto större har gåtan blivit.
- Varakian Eladene av den första cirkeln
Primalkrafternas samfund har specialiserat sig på primalaspekterna
det vill säga ataxatropi, nomotropi och kronotropi. De är det sam-
fund som studerar och utmäter konsekvensen av de olika magiska
lagarna så noggrant som möjligt. De viktigaste av dessa lagarna
menar de är Balansens lag som enligt dem verkar stå över alla andra
magiska lagar, nästan som om det vore ett slags universell lag. De
ställer sig därför tveksamma till exempelvis den magiska odlingen då
de menar att denna onekligen måste få någon form av negativa kon-
sekvenser i längden. De är även skeptiska till fängslandet av demon-
er i föremål då de anser att det finns alldeles för stora risker med
detta. Samfundet är känt för att ibland med magins hjälp skåda in i
framtiden. Då informationen som kan ges genom detta ofta är svår-
tolkad och kryptisk så lägger samfundet ner en hel del tid på att
försöka tolka dessa järtecken. Då tiden verkar vara en avgörande
faktor för magiska influxer så ser man det även som sin uppgift att
beräkna dessa. Även tiden som fenomen är något som det forskas
mycket om. Man har även ett djupt intresse för magiska fält och
studerar den magiska väven, dess förutsättningar och dess uppbyg-
gnad. Man besöker därför ofta platser där den magiska väven påvis-
ar avvikande mönster som exempelvis platser som är hög- eller
lågmagiska, magidöda platser eller platser med någon form av regel-
bunden magisk turbulens. Samfundet håller även på och kartlägger
Mundanas mönster av de olika aspekternas kraftströmmar och även

106
ALVER SANARIS MAGITRADITION

107
SANARIS MAGITRADITION
förekomsten av kraftnoder där dessa kraftströmmar strålar samman.
Hittills har man lyckats utmäta en väldigt detaljerad bild av hela
Asharinahalvöns kraftströmmars mönster och kraftnoder samt fast-
ställt ett hundratal platser i övriga Mundana med noterbara
avvikelser i den magiska väven. Dessa dokument anses så viktiga att
de förvaras i det hemliga arkivet under Kisharnias torn där de vak-
tas ständigt av Liljegardister. Det krävs tillåtelse från självaste
Underrådet för magi för att få ta del av någon av dessa dokument.
Primalkraftens samfund är även det samfund som lär ut olika former
av skydd mot magi.
Livskrafternas samfund
Livskrafternas samfund har specialiserat sig på livskrafternas aspek-
ter nekrotropi och biotropi. Det är framförallt biotropin som prak-
tiseras och detta tar sig oftast till uttryck i tre olika yrkesvägar. Den
första är helarens väg där man får lära sig en mängd olika magiska
helande effekter. Helarna bedriver ett intimt samarbete med helar-
nas samfund (för helande av de svårare åkommorna) och med
apotekarnas samfund (för skapandet av magiska helande elixir). Den
andra yrkesvägen är trädsångarens väg där man lär sig trädsångandets
konst som handlar om att på magisk väg kunna forma träföremål,
såväl som levande träd efter viljan. Trädsångarna bedriver ett tätt
samarbete med byggnationssamfundet (vad gäller utformandet av
trädbyggnader) och flera olika samfund från underrådet för hantverk
(för utformandet av olika träföremål). Den tredje yrkesvägen är od-
larens väg där man får lära sig att på magisk väg accelerera tillväx-
ten hos plantor och träd. Odlarna har ett nära samarbete med
underrådet för odling och planterarsamfundet för att kunna hjälpa
till vid tillväxten av diverse olika växter.
Nekrotropin forskas framförallt inom för att få en bättre förståelse
för sönderfallets allomfattande kraft - det anses att genom studier om
döden kan man bättre förstå och bevara livet. Det är en aspekt som
vanligtvis anses omoralisk att använda så den lärs därför ut i väldigt
begränsad omfattning. Nekrotropin kan dock användas för vissa
medicinska syften, oftast för att upprätta ett magiskt band mellan en
allvarligt skadad patient och en frivillig anhörig till denna som gör
att de båda delar all eventuell skada en patient får exempelvis vid ett
kirurgiskt ingrepp (vilket ökar sannolikheten till dennes överlevnad
drastiskt). Det händer även att nekrotropin används för att ge
barmhärtig dödshjälp eller för att förvittra ett träd som skall röjas un-
dan. Nekrotropin kan även brukas för att utföra magisk abort även
om det sällan sker då detta är strikt förbjudet i den sanariska al-
liansen. De magiker som brukar nekrotropin på dessa sätt omnämns
som ”dödshjälpare”. De är vördade då priset de får betala för sina
tjänster anses vara högt, inte minst i form av bördan av ett mycket
tungt samvete. De undviks vanligen då de flesta alver känner ett visst
obehag i deras närvaro. Ofta är det magiker med någon djup per-
sonlig tragedi som väljer detta yrkeskall. Det finns vissa enträgna
rykten som menar att vissa mer ljusskygga delar av samfundet prak-
tiserar nekrotropi i större omfattning och håller på med nekroman-
tisk animation av döda och dylikt. Detta förnekas dock bestämt av
samfundet. Samfundets dräkter är vanligtvis gröna med symbolen
för biotropin broderade på. Dödshjälparna bär istället mörkgrå dräk-
ter med nekrotropins symbol broderad på. Dödshjälparna känns
även lätt igen av de vackra men också ofta skrämmande masker de
bär för att dölja sina ansikten.
108
ALVER
Elementarkrafternas samfund
Medlemmarna från elementarkrafternas samfund specialiserar sig
ofta på ett av de olika elementen. Det händer då och då att magik-
er inom detta samfund nedkallar elementarer att assistera dem i oli-
ka göromål. Samfundet är ledande inom den övergripande och mer
grundläggande delen av den teoretiska magin. Den eviga frågan som
samfundet ständigt försöker besvara med sin forskning är vad magi
egentligen är för något. Man forskar även i den intelligens som
magiska varelser påvisar. Trots att de saknar själar så verkar de för-
mögna till ett självständigt och instinktivt handlande. Ibland tycks
de också visa en ökad grad av medvetande ju kraftfullare magi de är
uppbyggda av, som om magin förstärker deras medvetande. Vissa
menar att de liksom djur kanske har kollektiva själar som delas med
andra elementarer av samma element. Andra menar att det kanske
är magin i sig som är grunden till deras medvetande. Detta har lett
till den spännande hypotesen att magin kanske är intelligent. Hela
skapelsen består av magi i en eller annan form, kanske är det rentav
magin som är den arkitekt som designat hela skapelsen? Samfundet
forskar även mycket om möjligheten till länkad magi och ser det
som sin uppgift att utforska Skugglandet i sökandet på frågan om
magins väsen. Samfundet har en ganska lös men tolerant samman-
hållning då medlemmarna ofta har väldigt olika yrkesinriktningar.
En luftmagikers yrkesliv kan ta sig flera olika vägar. Genom deras
magi kan de rensa luften från obehagliga dofter samt förstärka ljud,
exempelvis sång eller musik, och till och med skapa konstgjord
musik genom att skapa vibrationer i luften. En ovanlig men upp-
skattad magiinriktning hos luftmagikerna är luftdansarna. Genom sin
magi leviterar de sig själva eller andra skickliga dansare och kan på
så vis utföra fantastiska danser oberörda av tyngdlagen. Det finns de
luftmagiker som väljer att gå krigets väg. De kan exempelvis skapa
dimma för att dölja den egna framdragande styrkan och skapa
stormvindar att skydda den egna styrkan mot fiendens pilar.
Luftmagikernas dräkter är ljusblå, ofta i ett tunt fladdrande tyg, med
pneumotropins symbol broderad på sig.
Vattenmagikerna funkar vanligtvis som ett slags konstbevattnare i
alvernas samhälle genom sin förmåga att åkalla regn från molnen.
De fyller på så vis även en vital funktion vid skogsbränder. Då de
känner vattnet flöda djupt under marken är det en vattenmagiker
man rådfrågar innan man väljer att gräva en ny brunn. Vatten-
magikernas dräkter går i en mörk grönblå ton med hydrotropins
symbol broderad på sig.
Jordmagikerna ägnar sig ofta åt väldigt praktiska sysslor. Det är van-
ligt att jordmagiker assisterar vid olika större grävarbeten och likaså
kan de hjälpa till vid gruvprospektering för att känna av metallfyn-
digheter. Deras jordelementarer används vanligtvis som hjälp vid
riktigt tungt och slitsamt arbete. Jordmagiker som väljer att gå
krigets väg är mycket uppskattade av soldaterna då de kan kasta en
onaturlig skärpa över deras vapen samt förändra terrängen till trup-
pernas fördel och fiendens nackdel. Jordmagikernas dräkter är mörkt
bruna med geotropins symbol broderad på.
Eldmagikerna är inte särskilt vanliga hos alverna. Kanske kommer
det sig främst av att eld och skogar i regel inte är någon bra kom-
bination. De gånger de återfinns är de ofta krigarmagiker och de an-
vänder då sin eld för att sätta eld på fiendens tross, läger,
krigsmaskiner eller dylikt. Eldmagikernas dräkter är klart orange
med pyrotropins symbol broderade på sig.
ALVER
Grundkrafternas samfund
Medlemmarna från grundkrafternas samfund specialiserar sig ofta på
någon av de olika grundkrafterna. Samfundet är känt för att ha mån-
ga skickliga alkemister. Till skillnad från symbolkraftens samfund
handlar det inte främst av framställandet av magiska artefakter utan
transmutering, det vill säga förvandlingen av ämnens olika egen-
skaper. På så sätt kan man exempelvis framställa alvglas eller den
mystiska metallen siluna. De har även lärt sig att effektivisera ska-
pandet av magiska kongelat. Samfundet har även specialiserat sig på
analytisk magi, med hjälp av alkemi, och mystiska artefakter som
upphittas av någon i alvsamhället brukar förr eller senare hamna i ett
av deras laboratorier för alkemisk analys.
Samfundets ljusmagiker är mycket högt prisade inom det alviska
samhället då ljuset ses som en symbol för hopp och styrka. De som
har valt att lära sig offensiv magi är mycket fruktade för sina illusion-
er och dödliga urladdningar. De är dock mest älskade för sina
föreställningar där de i en myriad av färger och skimrande ljus fram-
manar illusioner av legendariska varelser och hela scenerier. Rykten
om dessa oförglömliga föreställningar har nått långt bortom alver-
nas skogar och är en av anledningarna till att människor ofta dras dit.
Ljusmästarna, som dessa magiker ofta kallas för, ser deras magiform
som en mycket högt utvecklad form av konstart. Ljusmagikernas
dräkter är vita med fototropins symbol broderade på sig.
Mörkermagiker är ganska ovanligt inom alvernas samhälle då deras
magiform ofta är väldigt missbetrodd. De gånger de återfinns är det
ofta för att likt ljusmästarna assistera vid föreställningar. Dessa så
kallade skuggmästare kan skapa effekter av skuggor och mörker och
rentav animera skuggorna så att dessa blir en suggestiv del av skåde-
spelen. Mörkermagikernas dräkter är svarta med skototropins
symbol broderade på sig.
Köldmagikerna är högt skattade för sin praktiska användbarhet. Dels
kan de kyla ner mat så att den kan hålla sig mycket bättre och dels
kan de manipulera temperaturen så att den i ett hus även en
stekande het sommardag kan vara sval och behaglig. De kan hjälpa
till med att spräcka stora stenblock med sin magi eller göra enkla
saker som att framställa is. De är även skickliga på att bekämpa brän-
der vilket skattas högt av alla i samhället. Köldmagikernas dräkter är
ljust gråa med kryotropins symbol broderade på sig.
Värmemagikerna är liksom köldmagikerna uppskattade för sin för-
måga att kunna manipulera temperaturen. En kylig vinter kan de på
magisk väg hålla en hel byggnad uppvärmd. Många värmemagiker
arbetar i något av de alkemiska laboratorierna där deras förmåga att
mycket snabbt kunna värma upp ett ämne är mycket användbart.
En annan inriktning av värmemagikerna jobbar tätt ihop med kur-
tisanernas samfund där deras förmåga att väcka passionen i folks hjär-
tan är något som de alver som börjar känna av inåtvändheten ofta
gärna betalar mycket för. Värmemagikernas dräkter är röda med ter-
motropins symbol broderade på sig.
Andekraftens samfund
Andekraftens samfund har specialiserat sig enbart på aspekten
psykotropi. Samfundet forskar en hel del till kring fenomenet qa-
dosh vilket sägs kunna resultera i borttoning och slutligen icke-
varande såväl som att vara en potentiell källa av verklighetsabnorma
förändringar. Man forskar även om aspekten daimotropi och var-
för den bland annat verkar omöjlig att alstra för andra än demoner.
Samfundet ser nämligen daimotropin som ett möjligt medel att
kunna manipulera den magiska väven - då demoner tycks kunna
omforma väven då de manifesterar sina kroppar. Man forskar ock-
109
SANARIS MAGITRADITION
så i något man kallar drömkraft som enligt dem sannolikt är ytterli-
gare en potentiell aspekt. De ser detta som en aspekt som skulle räk-
nas som ett slags andekraft då de menar att det krävs en själ för att
kunna drömma. De menar även att drömmar är själens spontana
upplevelse av andevärlden när man sover.
Inom samfundet finns det två skilda inriktningar. Den ena, de så
kallade mentalisterna, är nästan vad som går att betrakta som en re-
ligiös skara. De följer en mycket sträng filosofi baserad dels på de
magiska lagarna och dels på den hädangångna ärkemagikern
Scéaheadons läror om magin. De försöker bemästra sina psyken
och sinnen och meditation är därför något som i hög mån prak-
tiseras. De talar ofta om att kroppen och den vanliga fysiska
världen är en illusion. De menar att den magiska väven är den san-
na verkligheten och att världen som den normalt upplevs bara är
sinnena som låter sig luras. De övar sig därför rigoröst på magi-
förnimmelse för att kunna förnimma det de menar är sanningen.
Det talas även om möjligheten till magisk transcendens - att nå ett
slags högre medvetandeplan eller magisk upplysning genom en
tillräckligt hög insikt i skapelsens mysterier. Mentalisterna är
kända för sin förmåga att kunna genomskåda personer som om de
var öppna böcker. De tycks även vara mästare på olika former av
varseblivning. Det sägs att Liljans garde har ett extra hårt vakande
öga på mentalisternas sällskap samt regelbundet nyttjar sig av
deras tjänster. Mentalisterna bär inga särskilda dräkter men brukar
måla eller tatuera in den magiska symbolen ”det allseende ögat” i
sin panna som en symbol för deras sökande.
Den andra inriktningen, de så kallade spiritisterna, använder sin
magi för interaktion med andevärlden. Trots att de inte praktiser-
ar schamanism sägs de kunna tala med andeväsen och till och med
att lämna sin kropp för att stiga in i andevärlden med sitt medve-
tande. Även spiritisterna tycks ha en nästintill religiös prägel. De
talar bland annat ofta om något de kallar för den stora livsanden -
något, som enligt dem, varje själ uppgår i så småningom efter dö-
den - och som alla själar gång på gång inkarneras ifrån. De pratar
även om själen som något som ständigt utvecklas. De menar att
varje själ börjat sin resa som ett mineral, för att sedan vidareutveck-
las till en växt, för att så småningom utvecklas vidare till djur och
slutligen återfödas som exempelvis en alv, dvärg eller tirak. De
menar även att den möjliga korsbefruktningen mellan alver och
människor tyder på att deras själar har en mycket identisk utveck-
lingsväg. Vissa går till och med så långt att hävda att alver och män-
niskor ibland kan inkarnera som vice versa. Detta är tankar som
ogillas mycket starkt av flera konservativa sanari och thism. Det har
till och med inom Liljans råd vid flera tillfällen röstats för att för-
bjuda samfundet till vidare forskning inom detta område.
Problemet är bara att detta bryter mot en av alvernas lagar, lagen
om den fria kunskapen, varvid det kräver ett enat råd för att rösta
igenom lagförändringen. Hittills är det dock alltid en eller ett par
av representanterna som röstat emot detta. Spiritisterna bär grön-
gula dräkter med psykotropins symbol broderad på.
De kosmiska krafternas samfund
Medlemmarna av de kosmiska krafternas samfund specialiserar sig
ofta på en eller flera av de kosmiska krafternas aspekter - heliotropi,
astrotropi och selenotropi. Man forskar mycket kring de magiska in-
fluxerna som verkar i världen genom olika beräkningar och genom
att studera stjärnhimmelns rotation. Man är även mycket skickliga
astrologer och forskar mycket kring universum och dess uppbygg-
nad. Inom detta område har man gjort en del intressanta upptäck-
ter genom åren. En av de viktigaste är den om att universum inte
kretsar kring Mundana likt ett fixerat himlavalv utan att det tvärtom
SANARIS MAGITRADITION
verkar som om Mundana kretsar kring solen. Man har även fastställt
att Mundana är sfärisk till utseendet och att geotropin på något vis
hindrar saker från att falla från världsglobens yta. En annan teori
säger att Mundanas sol bara är en av många solar och att de små
blinkande stjärnorna i själva verket är solar som befinner sig ofattbart
långt bort. Något som är intressant och talar för att alverna kanske
hade insikt i detta redan för mycket länge sedan är benämningen på
solen i de gamla skrifterna. Där kallas den för: Cedalaye'an'tora - sol-
stjärnan. Något som i alla fall tyder på att man var av uppfattningen
att solen var en stjärna.
Liksom flera av de andra samfunden finns det olika inriktningar
inom samfundet. Siarna är ofta mystiska och gåtfulla. Ofta talar de
i symbolik som om de förstått en del av universums hemlighet
som ingen annan lyckats begripa. De är även kända som duktiga
spåmän och är oerhört skickliga på att tolka olika järtecken, fram-
förallt de av en astrologisk eller numerologisk karaktär. De tycks
också fästa mycket stor vikt vid stjärnornas konstellationer och de
olika datumens numerologi - som om dessa på många sätt och vis
skulle ha en väldigt stor inverkan även på det alldagliga livet. De
menar exempelvis att det finns vissa dagar som är bättre att så på
än andra, att det finns vissa dagar man inte bör skörda på och så
vidare. Förvånansvärt ofta verkar de ha rätt i sina påståenden.
Siarna följs ibland åt av frammanade stellarer som verkar assistera
dem i deras spådomskonst.
De så kallade drömväktarna arbetar helt och hållet med drömmar.
Med sin magi kan de dels få folk att somna och dels medvetet
Magikernas ämbetsstavar
Det alviska ordet för magiker, sani, betyder ursprungligen
stavbärare. Detta är inte särskilt konstigt då alla alviska magik-
er bär en ämbetsstav som tecken på att de är fullvärdiga
magiker. Alla magiker av fjärde cirkeln brukar tilldelas en stav
som gåva från sin linje som symbol på deras ämbete. Då
magikerna är mycket högt ansedda och således en stolthet för
sina linjer så är stavarna i regel extremt påkostade. Staven är
ett vackert hantverk som kan vara utförda i diverse olika ma-
terial. Ibland är det frågan om mycket kostsamma material så-
som silver, siluna eller alvglas. Själva staven pryds ofta av
flertalet vackra ingraverade magiska symboler och alviska
tecken som förmedlar vem som är ägaren av staven, dennes
antagningsgrad och i vilket samfund samt slutligen vilken lin-
je den tillhör. Stavhuvudet är ofta stort och gjort i kristall som
i regel är färgad i samma färg som magikerns huvudaspekt.
Stavhuvudet är ofta förtrollat med alkemi och fungerar
således som en magisk artefakt. Den vanligaste varianten
handlar om ett stavhuvud med en kristallartefakt. Kristallen
kan laddas alkemiskt med dess magnitud gånger tio filament
och ger magikern magnituden antal filament per aktivering.
De mer lyckligt lottade magikerna tilldelas ett stavhuvud som
är en talismanartefakt. Talismanen drar sin kraft från en
fängslad demon som förser talismanen med obegränsad kraft.
Talismanen kombineras i regel med en eller flera transforma-
torer som kan transformera demonens daimotropi till de as-
110
ALVER
påverka deras drömmar. Ofta används de inom sjukvården för att
söva personer under smärtsamma operationer. De arbetar också
mycket med ett slags drömbehandling av de inåtvända där de in-
åtvända under sin sömn skänks drömmar som tros ha en lycko-
bringande karaktär. Ofta är det de inåtvändas familjer som betalar
drömväktaren för denna service i hopp om att kunna skänka den
inåtvända lite lycka. Ibland får även drömväktaren i uppdrag att
delge budskap i form av drömmarna - exempelvis från den in-
åtvändas livskamrat som vill delge sin kärlek.
Moralmästarna är vanligen assistenter åt viktiga ledare och dignitär-
er i samhället, framförallt i deras möten med andra folk. Magin som
används här är extremt subtil och brukas vävas både dold och
magiskt avskärmad för att dölja dess närvaro. Besvärjelserna skapar
en aura av tilltro, fasa eller fascination runt en person vilket gör att
många har ytterst svårt att agera ut gentemot denne. Detta har yt-
terligare spätt på de andra folkens uppfattning om alverna som över-
naturliga och magiska väsen. I krigiska situationer kan de med hjälp
av sin magi skänka männen övernaturligt mod och ökad lojalitet
sinsemellan. Det finns vissa inom léaram och pyar som menar att
moralmästarna inte är mycket mer än hjärntvättare som kontroller-
ar folket för Liljans råds räkning.
Medlemmarna av den kosmiska kraftens samfund bär ofta svarta
eller mörkblå dräkter med symbolerna för de aspekter de behärskar
broderade på. Heliotropins symboler går i guldfärg, selenotropins i
en gul färg och astrotropin i en silverne färg.
pekter transformatorerna dedikeras till. Ett filament per talis-
manens magnitud kan erhållas på detta sätt. Ett annat vanligt
inslag i staven är en eller flera vortexartefakter i form av kom-
pletterande småkristaller. Dessa har förmågan att transformera
en specifik aspekt till en annan specifik aspekt. Vortexens
magnitud avgör här hur många filament som kan tranformeras
på en och samma gång (ett filament per magnitud).
Vortexartifakterna används ofta av sanarimagikerna för att
kunna transformera filament även under improvisation då
detta normalt sett annars är omöjligt. Det är tradition att de
kristallstenar som utgör vortexartifakterna skall vara av sam-
ma färg som den aspekt de kan transformera till.
Magikernas dräkter
De alviska magikerna bär kläder vars färger överensstämmer
med färgerna för deras huvudaspekter. Då alverna ofta spe-
cialiserar sig på en eller flera av de aspekter som lärs ut inom
deras samfund så brukar kläderna ofta kunna tala om vilket
samfund de tillhör. Magikernas ämbetsdräkt är en visari ofta
med en sinyé kring midjan som håller ihop dräkten. Ämbets-
dräkterna är ofta tillverkade i dyrbart och vackert tyg såsom
siden eller silke och de är ofta mycket vackert broderade med
silver- eller guldtrådar. Ofta förekommer broderade symbol-
er föreställande de aspekter magikern behärskar. På ryggen av
dräkten finns ofta en stor och dekorativ avbildning av sym-
bolen för magikerns hus.
ALVER SANARIS MAGITRADITION

ANTAGNING & GRADER

D
en sanariska magitraditionen är indelad i fem cirklar, de så kallade Sani rem hena'in is-
hani (trollkarlarnas fem cirklar av upplysning), som representerar magikerns nivå av magisk
upplysning. Den första ses som den innersta, den som skådat djupast i mystiken. Ett avance-
mang till en inre cirkel innebär också en ökad ställning i samhället. I varje stad där magisamfunden
verkar finns ett särskilt råd det så kallade L'an'lathil sineda oro - de många färgernas råd. Detta råd
utgörs av medlemmarna från den andra cirkeln från var och en av de olika samfunden. De många
färgernas råd ansvarar för att samverka de olika samfundens verksamhet och forskning i staden.

Si rem'ye ishani Si ef'ye ishani

Den femte cirkeln: För att bli antagen till den femte cirkeln måste
man vara en alv från någon av stammarna inom den sanariska al-
liansen. Det har hänt vid enstaka tillfällen att även medlemmar från
någon av de andra stammarna antagits om de först officiellt tillsvuret
sig som medlemmar av sanariska alliansen samt fått ett särskilt god-
kännande från det samfund man önskar tillhöra. För att bli antagen
krävs sedan att man lyckas med något av framgångsslagen för yrkes-
beskrivningen för magiker inom den sanariska traditionen. Om nå-
gon av dessa slag lyckas räknas alven som en lärling. Medlemmarna
av den femte cirkeln ansvarar vanligtvis för att många av de prak-
tiska och tråkiga sysslorna blir gjorda inom samfundet. Det kan
handla om allt från att agera labbassistent till att sopa rent samfun-
dets faciliteter. På ett eller annat sätt tillskrivs alltid lärlingen
uppgifter som också involverar magi så att denne tränas ständigt i
sina magiska färdigheter. Oftare handlar det då om enklare sysslor
och i regel då under sin mentors översyn.
Den andra cirkeln: Alver som inte är sanari kan i regel aldrig nå
denna cirkel. För att bli antagen till den andra cirkeln krävs mycket
omfattande utprövningar som normalt pågår under flera hundra års
tid. Initieringsprovet omfattar mycket svåra slag (Ob5T6) mot
Teoretisk magi, Besvärjelse, Ritual en av samfundets alstra-
färdigheter samt en av samfundets speciella yrkesfärdigheter. Om
man misslyckas med något av slagen så är det de många färgernas råd
som avgör hur lång tid som krävs innan man kan nomineras för ett
nytt försök. Normalt innebär detta flera årtiondens hårda studier på
egen hand. Medlemmarna av den andra cirkeln har ett mer
övergripande ansvar för undervisning och har rollen som samfun-
dets ledare. Genom sin antagning i den andra cirkeln tilldelas de
också rätten att delta i de många färgernas råd där de olika samfun-
dens verksamhet samordnas inom staden. En sanari av andra cirkeln
räknas genom sitt medlemskap i de många färgernas råd som till-
hörandes den andra kretsen inom sanariska samhället.

Si niv'ye ishani Si cav'ye ishani

Den fjärde cirkeln: För att bli antagen till den fjärde cirkeln krävs
omfattande initieringsprov som normalt pågår under flera års tid.
Initieringsprovet omfattar normalsvåra slag (Ob3T6) mot Teoretisk
magi, Besvärjelse, Ritual, en av samfundets alstrafärdigheter samt en
av samfundets speciella yrkesfärdigheter. Om man misslyckas med
något av slagen så är mentorn den som avgör hur lång tid som krävs
innan nästa försök får göras. Normalt sett innebär detta ett par års
hårt drillande i de färdigheter vars färdighetsslag som misslyckades.
En magiker av fjärde cirkeln räknas som en fullvärdig magiker och
får således rätten att bära sin ämbetsstav som visar att denne är en
magiker. En sanari av fjärde cirkeln räknas genom sin magikertitel
som tillhörande den fjärde kretsen inom sanariska samhället.
Den första cirkeln: Endast sanari kan antas till denna cirkel.
Förutom att kunna uppvisa exceptionella färdigheter inom magi så
kräver ett antagande till denna cirkeln en exceptionell politisk för-
måga och ofta flera århundraden av intrigspel och knytande av kon-
takter. För att antas krävs inget intitieringsprov utan istället krävs det
att någon ur underrådet för magi nominerar en och att rådet sedan
röstar in en som en ny medlem. En medlem av första kretsen ges ett
medlemskap i underrådet för magi - det departement som överser
all magisk aktivitet i samhället. En sanari av första cirkeln räknas
genom sitt medlemskap i underrådet för magi som tillhörande den
första kretsen inom sanariska samhället.

Si shel'ye ishani Terminologi

Alkemi: shonevye coron danishi (att formge magi)
Den tredje cirkeln: För att bli antagen till den tredje cirkeln krävs
omfattande initieringsprov som normalt pågår under några årtion- Alstra: doyeshi donaéye (att sjunga Sången)
dens tid. Initieringsprovet omfattar svåra slag (Ob4T6) mot Artefakt: coron danioiyn (formgiven magi)
Teoretisk magi, Besvärjelse, Ritual, en av samfundets alstra- Aspekt: do'lathi (sångfärg)
färdigheter samt en av samfundets speciella yrkesfärdigheter. Om Besvärjelse: do'corani (magisk sång)
man misslyckas med något av slagen så är mentorn den som avgör Dold magi: do'wist (den tysta sången)
hur lång tid som krävs innan nästa försök får göras. Normalt sett in- Filament: fin coroni (magisk tråd)
nebär detta ett par årtiondens av ytterligare träning i de färdigheter Kongelat: coro danioiyn (formgiven magisk essens)
vars färdighetsslag som misslyckades. En magiker av tredje cirkeln Magiker: sani (trollkarl/stavbärare)
räknas nu ha mentorstatus och får lov att bedriva undervisning. Magnitud: ishani t'un tevili (cirkel av kraftfullhet)
Medlemmarna av tredje cirkeln ägnar sig i regel åt forskning och vi- Qadosh: creneyashi avo'iniriseshi (närma sig ickeexistens)
dare magistudier då de inte själva undervisar. En sanari av tredje Ritual: do'cha'corani (omfattande magisk sång)
cirkeln räknas genom sin magikertitel som tillhörande den tredje Väva: corani (väva magi, förtrolla)
kretsen inom sanariska samhället.

111
SANARIS MAGITRADITION ALVER

Si rem'ye ishani Si niv'ye ishani Si shel'ye ishani Si ef'ye ishani Si cav'ye ishani
Den femte cirkeln Den fjärde cirkeln Den tredje cirkeln Den andra cirkeln Den första cirkeln

Inom sanaris magitradition bär man symboler som visar vilken cirkel man tillhör. Till skillnad från mänskliga magiker-
sällskap där man får mer invecklade symboler ju högre i rang man stiger så får man hos sanari enklare och enklare sym-
boler ju mer man avancerar. I slutändan återstår endast cirkeln som symboliserar evighet och fullkomlighet.

NYA EFFEKTER

N
edan följer några av de särskilda effekter som magikerna inom den sanariska alliansen an-
vänder sig av. Vissa av dessa har spridit sig ut till andra riken men är där mycket ovanliga.
Effekter är något man kan använda som de är i improviserad magi eller som delar av en rit-
ual eller besvärjelse. För mer information hur de används, se boken ’Mystik & magi’.

Dölja magi Grönska

Nomotropi: 1+, Räckvidd: Beröring, Varaktighet: Temporär*
Med denna effekt är det möjligt att dölja närvaron av magi. Varje
filament som vävs in i effekten ökar svårigheten med en nivå
(+Ob1T6) för dem som använder Magiförnimmelse för att varse-
bli magin. Effekten kan vara ett effektivt sätt att dölja för andra
magiker att man är magikunnig.
Forma träd
Biotropi: 1+, Räckvidd: Beröring, Varaktighet: Permanent
Effekten gör det möjligt att forma träföremål och träd efter ens vil-
ja. Med ett filament kan man forma saker med storlek motsvarande
upp till den av en kvist. Två filament kan forma en något större
gren. Tre filament kan forma en mycket stor gren eller ett litet träd.
Fyra filament kan forma de flesta vanliga träd. Fem filament krävs
för att forma ett stort träd och väldigt stora träd kan kräva sex fila-
ment eller mer. Dött trä, som de flesta vanliga träföremål utgörs av,
kräver alltid ett extra filament för att påverka. Med hjälp av areaef-
fekt kan man utöka verkningsområdet men endast föremål med
max ovan nämnda storlek kan påverkas. För mer detaljmässig ut-
formning, som att skapa föremål och dylikt, så använder man
motsvarande hantverksfärdigheter för detta.
Biotropi: 1+, Räckvidd: Beröring, Varaktighet: Temporär*
Effekten ökar hastigheten för en växt att växa sig till full storlek.
Med ett filament så kan man få mindre växtlighet så som gräs att
växa upp på bara en runda. Två filament får mindre plantor som ex-
empelvis de flesta blommor att växa upp på bara några rundor. Tre
filament får buskar att växa upp på bara någon minut. Fyra filament
får mindre träd att växa upp på någon timma. Fem filament är vad
som krävs för att få ett helt träd att växa sig till full storlek på några
timmar. Riktigt stora träd kräver minst sex filament och kan ta flera
dygn att växa sig till full storlek. För varje filament extra man an-
vänder utöver vad som krävs så halveras tiden. En utökad areaeffekt
innebär att all växtlighet inom området påverkas. Effekten går att
använda flera gånger i rad men kan med fördel istället kombineras
med effekten Provisorisera. Dess varaktighet blir då istället provi-
sorisk och växterna växer sig först till full storlek för att sedan be-
hålla grönskan tills effekten upphör att verka. På så vis kan man
bibehålla växters grönska eller få dem att växa via magi även när
förhållandena för växtligheten kan vara väldigt ogynnsamma.
* Går inte att göra Permanent

112
ALVER SPRÅKET

KAPITEL ÅTTA

SPRÅKET

R
afali släckte ner de lysande, magiska tecknen i luften och såg
sig omkring i lärosalen. Samtliga studenter såg trötta ut - tre
timmars alvisk grammatik på raken har normalt den effekten,
till och med på henne själv trots att hon var van att studera ändlösa
timmar i sträck.
Hon hade bara ett ämne kvar att täcka innan det var rast. Rafali strök
det långa korpsvarta håret ur ögonen, rättade till glasögonen och
harklade sig.
”Det stora problemen med felya,” började hon, ”är att man tvingas
tänka som alver för att till fullo kunna tala språket. Ett av de bästa
exemplen på den annorlunda psykologi är att alver egentligen inte
använder adjektiv.”
”Oj!” utropade Sigor, en skärpt, rödhårig student. ”Och jag som
trodde att adjektiv var centrala i alla språk...”
”Vad ska alver med adjektiv till?” kontrade Rafali retoriskt. ”Alverna
använder istället verb och substantiv för att beskriva en egenskap. Vi
säger att ’boken är svår’ - medan alverna säger ungefär att ’boken
försvårar’. Tyngdpunkten förskjuts från egenskapen till en handling,
vilket är ett tydligt tecken på alvers känslomässiga natur.”
Rafali pekade på den stora och mycket omfattande boken Lingvia
felya på skrivpulpeten framför henne. ”Eftersom Lingvia felya inte
tar upp sådana tankegångar är det svårt att komma på. Det är på
intet sätt förvånande att alviskan anses så komplicerad.”
”Så felya är egentligen enkelt?”
Rafali log. ”Det svåra ligger i att tänka som en alv. Alver analyser-
ar inte ett föremål. De använder det och njuter av det.” Hon slog
igen boken. ”Och du har inte sett dvärgarnas rukh än!”

113
SPRÅKET ALVER

FELYA, EN KORT INTRODUKTION

D
et alviska språket ”felya” är väldigt speciellt. Det är sjungande och trevligt att lyssna till,
men har ett par speciella egenheter. Den stora egenheten med felya är att det inte ändras
särskilt mycket. Den alarinnska dialekten har skilt sig lite mer från sanaridialekten, men det
är också det enda. Orsaken till att felya inte ändras är förmodligen alvernas tidsuppfattning. Alver
tycker inte om att påminnas om att tiden flyter, vilket i sin tur avspeglas inte bara i frånvaron av
tempus i språket utan också i språkets oföränderlighet. Skriftspråkets uppbyggnad gör också tal-
språket statiskt. För mer information om Felya besök vår hemsida: www.neogames.se.

Dialekter
Det finns tre huvudsakliga dialekter av alviska: felya sanari, felya ala-
rina och felya nari. Under dessa tre dialekter finns det en uppsjö av
underdialekter som varierar från område till område. De flesta har
egna uttalsvarianter, några har egna ord och ett fåtal har till och med
egna ändelser som inte finns i andra dialekter.
Felya sanari: Den största dialekten är felya sanari, även kallad sa-
nari- eller sunarialviska (det förra efter stammen sanari, det senare
efter Sunariskogen), och motsvaras av en slags ”riksalviska”. Det är
den mest spridda dialekten och talas av thism, sanari och kiriya, samt
de flesta pyar.
Felya alarina: Som god tvåa kommer felya alarina, en dialekt som
talas av léaram i Alarinn och pyar i Rhung-Alari-området. Felya ala-
rina skiljer sig främst genom uttalet, samt genom att ha särskilda än-
delser för komparativ- och superlativformen av de verb som
används för att uttrycka det som vi använder adjektiv till.
Felya nari: Den minsta dialekten, felya nari, talas av henéa.
Strukturellt är den väldigt likt en dialekt som används på slagfältet
av alla alver, där man kapar bort en massa ändelser, prefix och an-
nat som tar tid. Felya nari inkluderar och kompletteras även en hel
del av teckenspråk vilket gör att man kan kommunicera brukligt
med varandra helt i tystnad exempelvis under jakt.
Grammatik
Uttal
Eftersom skriftspråket är uppbyggt med bildsymboler och tecken för
hela ord ger det inga som helst ledtrådar till hur felya ska uttalas.
Därför måste man antingen veta hur det ska uttalas, eller läsa en så
kallad transkriberad felya. Det finns flera system som kan användas
för att transkribera felya till ljudalfabet, men det som presenteras här
nedan är ganska likt det system som är vanligast i det jargiska ke-
jsadömet ,och därmed även vanligast över hela Mundana.
Alla vokalljud i felya har samma värde. Det finns alltså inga
vokalljud som kan uttalas på två sätt som till exempel de två olika
a-ljuden i svenska ”ana” (som i ”ana oråd”).
Det faktiska a-ljudet i felya ligger någonstans mitt emellan de båda
a-ljuden i ””ana”, men något närmare det korta ljudet än det län-
gre. Därmed ska ”sanari” i felya sanari helst uttalas med det korta a-
ljudet och inte som de flesta svenskar skulle säga: ”sannaari”. Det
blir mer korrekt om man försöker säga stavelserna ”sa-na-ri” var för
sig.
Ofta undertrycks vokaler som står sist i ett ord, särskilt ”e”, ”i”
och ”u” råkar ut för detta. De är inte stumma, de uttalas bara
väldigt tyst. Särskilt felya alarina har denna egenhet, men även
inom felya sanari förekommer det, beroende på var man befinner
sig. Det är inte fel att uttala dessa ljud, så om man gör det misstaget
har man inte gjort bort sig. Det är alltså säkrare att uttala
vokalljudet än att inte göra det om man är osäker.

Felya kan vid första anblicken tyckas vara ovanligt klumpigt med
sina fruktansvärt långa och många ord, men eftersom orden består
av en grund och ett antal ändelser blir mängden ord ganska liten i
cav (05) néa (010)
alla fall. Dessutom kan man säga mycket med få ord.
Felyans två viktiga ordklasser är substantiv och verb. Substantiv är ef (15) ena (110)
ganska självförklarande. Verb är ord som beskriver en handling, men
det ingår också ord som beskriver handlingen att inneha en egen- shel (25) duvi (210)
skap: ”gå” är ett typiskt verb, men alver räknar även ”röd” (eller mer
korrekt ”vara röd”) som ett verb. Det här är ofta den första fällan som niv (35) reja (310)
ickealver fastnar i. Felya sanari skiljer sig här genom att särbehandla
dessa egenskapsbeskrivande verb och ha särskilda ändelser för kom- rem (45) via (410)
parativ och superlativ (”vara rödare” respektive ”vara rödast”).
En väldigt intressant egenhet med felya är att det inte finns någon -lev (5-tal) véa (510)
tempus. Det finns aspektändelser som talar om huruvida en händelse
som beskrivs av ett verb är avslutad, pågående eller avsiktlig, men -mi (25-tal) hecra (610)
de fyller bara till viss del samma funktion som tempus. Aspekt och
tempus är inte samma sak. Det ursprungliga alviska talsystemet var -cad (125-tal) sepin (710)
pentalt, det vill säga att det innehåller entalen noll till och med fyra.
Det har på senare tid kompletterats med ett vanligt decimalt talsys- -eli (625-tal) ekta (810)
tem ,med entalen noll till och med nio, men det finns fortfarande
alver som regelmässigt använder det gamla pentala systemet. novi (910)

114
ALVER
Konsonantljuden är något enklare, då de uttalas exakt som våra
svenska. Ett ”c” uttalas som ett tjockt k-ljud. Ett ”k” uttalas också
som k-ljud men något ”tunnare” än ett ”c”. Ett ”th” uttalas som i
engelskans ”thin”, dock med ett lite hårdare ljud.
Normalt sett ska alla stavelser i ett ord betonas lika, utom i fallet med
dubbel konsonant som innebär att betoningen läggs på föregående
vokal, exempelvis i ”delenn” (ambassadör), som alltså uttalas ”de-
lenn”, med betoning på andra stavelsen.
En apostrof (') är det vanligaste sättet att markera att ljuden på båda
sidor om apostrofen ska separeras från varandra. Annars ska ljuden
flyta ihop så mycket som möjligt. Detta är ofta en källa för mis-
suppfattningar. Jämför till exempel på ”halwi” (grönsak) och ”h'al-
wi” (inkognito). I det första exempel ska h- och a-ljudet flyta
ihop, i det andra uttalas h-ljudet först, därefter kommer en distinkt
gräns varpå a-ljudet uttalas.
Dubbelvokaler uttalas separat på samma sätt som om det hade var-
it en apostrof - fast avgränsningen är lite mindre. Ordet
”Ishi'esanaav” (det hindrade mig inte) ska alltså uttalas ”ishi-esana-
av”. En apostrof (') efter en vokal sist i ett ord används för att mark-
era att sista stavelsen ska betonas, till exempel skall
”kenariy'” (skörda) uttalas ”ke-na-rij” med be-
toningen på sista stavelsen.
Felya alarina utta-
las något an-
norlunda
än felya sa-
nari.
115
SPRÅKET
Exempelvis uttalas c-ljudet lite tjockare och kombinationen ”ch” är
också tjockare (nästan som det tyska ch i ”Bach”). Dh-ljudet utta-
las som i engelskans ”this”.
I felya alarina uttalas th-ljudet mer som ”t” och dh-ljud sist i ett ord
uttalas ofta inte alls. Diftonger används sällan. Istället modifierar
alarialverna uttalet på den första vokalen med den andra, så att till
exempel ”ae” uttalas mer som ”ä”.
Skriftspråket
Felya-nai är det alviska skriftspråket. Det är ett idiografiskt skrift-
språk som består av över 6000 tecken. Varje tecken står för ett ord,
begrepp eller ändelse. Detta gör att skriftspråket går tvärs över de tre
huvudsakliga dialekterna.
Det gör också att man inte behöver så stor kunskap i alvisk gram-
matik och meningsbyggnad för att kunna läsa idiogrammen. Det
räcker ganska gott med grundläggande meningsbyggnad och en
stor mängd glosor för att kunna läsa alvisk skrift. Inte heller be-
höver man veta hur man uttalar de olika tecknen, det räcker med
att veta vad de betyder.
Utöver de ideografiska tecknen finns det ett sjuttiotal tecken som
representerar enskilda stavelser och ljud. De används ofta för utländ-
ska namn och låneord - bara undantagsvis för alviska ord. Utländska
namn ”transkriberas” till felya med hjälp av dessa specialtecken,
vilket gör att alver ofta uttalar främmande namn fel.
Varje mening eller fras tecknas uppifrån och ned. Varje ny mening
påbörjas i samma höjd och strax till höger om den föregående
meningen. Då man kommer ut till sidans högerkant drar man ett
streck under samtliga meningar och börjar om under strecket längst
till höger. Om ett enskilt ord tecknas med flera tecken så skrivs dessa
tecken från vänster till höger varefter man skriver nästa ord i menin-
gen under dessa tecken.
De flesta alver får någon form av skolning i konsten att läsa och skri-
va. Undantaget är henéa som har en nästan helt och hållet muntlig
tradition, och léaram där läsekonsten inte är speciellt utbredd.
Léaram använder också tokons ljudtecken istäl-
let för felya-nai.
SPRÅKET ALVER

Felyana (alv) Henéa (henéa) Yoashi (mat)

Anema (människa) Léarama (léaram) Tomon (häst)

Kartsim (tirak) Pyara (pyar) Oro (berg)

Ru'cha (dvärg) Sanari (sanari) T'un (stam)

Delenn (ambassadör) Thisma (thism) Vhic/Sìol (hus)

Vilia (träd) Kiriyana (kiriya) Yenetai (vind)

116
ALVER
Alviska namn
Utan undantag betyder alla alviska namn någonting. Det går alltså
att slå upp ett namn i en ordlista och hitta en betydelse. För att skil-
ja ordet från dess namn sätter man tre prickar vågrätt innan ett teck-
en används som ett namn. Detta innebär att man plötsligt kan hitta
ett verb som i namnbetydelsen används som ett substantiv.
Ett fåtal substantiv har uppstått på det här sättet: till exempel består
substantivet ru'cha (dvärg) av en sammandragning av verben ”vara
kort” och ”vara bred”. Sådana konstruerade substantiv åtskiljs med
två prickar vågrätt innan och efter de tecken som bildar det nya or-
det. I vissa fall har det bildats ett nytt tecken för det nya sammansat-
ta ordet. I så fall finns det inga prickar.
Felya sanari har en möjlighet att lägga till en särskild namnformande
ändelse för att skapa ett personnamn. Namnändelsen kan hakas på
verb såväl som substantiv. Efter verb får den betydelsen av ”den som
utför en handling”. Denna konvention används aldrig i felya nari
eller felya alarina: henéa tycker det är onödigt och léaram anser att
det är ett tecken på fåfänga.
Pyar följer antingen konventionerna i felya sanari, eller så följer de
lokala människoseder vad det gäller namngivning. Det är dock van-
ligt att de struntar i den namnformande ändelsen, precis som léaram.
Hos léaram är det sed att flick- och familjenamn ska sluta på ett
vokalljud, medan pojknamn oftast slutar med konsonantljud. Denna
regel är inte särskilt hårt efterlevd, men det är i alla fall ett mönster.
I översättningar av alviska texter brukar man sällan översätta namn.
De får ofta stå som de är. Föräldrarna väljer ofta ett namn som de
tycker passar med sitt barn, som låter vackert och dessutom fyller
deras förväntningar av framtiden. Ibland ändrar de sitt namn längre
fram i livet, när man kommit underfund med sig själv, men fram-
förallt léaram är för stolta för att göra det. Hos henéa får man ett
namn när man föds och ett nytt namn när man inträder i jaktlaget.
Hur man skapar alviska namn
För att skapa ett namn till en sanari, thism eller kiriya så väljer man
ett av orden i den alviska ordlistan och lägger till detta en namnfor-
mande ändelse. De vanligaste namnändelserna är: -an, -ra, -ve, -are,
-lan, -ni, -ian, -dan, -on, -del, -el, -iel, -don, -lon. Till exempel kan
ordet ”luneri” (att vara beslutsam) kombineras med ändelsen ”-an”
som då ger namnet ”Lunerian” (vilket då betyder den beslut-
samme).
För att skapa ett namn till en léaram väljer man ett ord från den
alviska ordlistan som kort och gott blir namnet. Som till exempel
Kiyona (snöfall).
Pyars namn kan variera lite, oftast baseras de på ett alviskt ord som
precis som hos léaram inte kombineras med någon ändelse. Ibland,
framförallt för de pyar som lever i anknytning till andra alviska
samhällen som räknas till den sanariska alliansen, så använder de sig
av ändelser precis som hos sanari, thism och kiriya. Slutligen så finns
det även flera pyar som följer de lokala namnsederna som gäller i det
människosamhälle de är en del av.
Henéas sätter djupare vikt vid namnets betydelse och det är därför
inte nödvändigt att ge dem ett namn som är översatt till alviska (just
för att betona betydelsen på namnet). Vanliga svenska ord duger
således väl här med den enda reservationen att de allt som oftast är
könsneutrala. Några exempel på henéas namn: And, Dolkbärare,
Fiskjägare, Isvind, Kall-som-natten, Liv, Nordanvandrare,
Ordsjungare, Lyssnar-i-vinden.
117
SPRÅKET
Formellt tilltal
Vill man vara formell på alviska använder man inte bara titlar i en
presentation, utan dessutom härstamning. Normalt sett är ett alviskt
namn uppbyggt av ett personnamn följt av familjens och hushållets
namn. Mellan familjenamnet och hushållets namn kommer ett litet
ord som kan översättas till just det ord för hushåll som används i al-
vens stam. Följande ord används för ”hushållet”:
Thism: ”vhic” (hus)
Léaram: ”sìol” (hus eller klan)
Henéa: ”shol” (jaktlag eller flock)
Sanari: ”fin” (linje)
Kiriya: ”sholi” (hushåll)
Vissa alver nämner också sin stam och hela sin härstamning.
Särskilt léaram gör det då de är synnerligen stolta över sin härstamn-
ing och ursprung. Ibland kan det också vara det enda sättet att
särskilja två individer åt.
Man kan lätt se att Kiyona Nentari t'an Kornay t'an Ailean t'an
Cinneach är en helt annan person än Kiyona Nentari t'an Cailean
t'an Donnocadh t'an Cinneach - men de är förmodligen i alla fall
släkt. Som synes är det ordet ”t'an” som kan översättas med
”son/dotter till”. Härstamningen dras oftast på faderns sida - hos
henéa drar man dock härstamningen på moderns sida.
Om man är verkligt formell nämner man också vem som har varit
ens mentor. Att ha en god mentor är hedrande och att nämna sin
mentor hedrar honom eller henne. Frasen ”Emrynn sarik sheldiv
avo Kiyona” betyder att Emrynn är mentor åt Kiyona.
Undantaget från dessa namnkonventioner är det återigen pyar, som
har namnseder som är väldigt lika människors. Ordet ”eli” används
i sällsynta fall för ”hushåll” trots att det betyder ”ätt”. Oftare använ-
der man en patronym (ett exempel betyder ”Seskasenni t'an Shari”
ungefär ”Seskasenni Sharis dotter”) eller bara ett familjenamn (till
exempel Inalea Elisari), ungefär som människor i området gör. Pyar
använder ofta den lilla egenheten att sätta tre prickar lodrätt före och
efter namn i texter då de skrivs på lokala människospråk. Detta har
kommit att bli högsta mode på sina håll och plagieras även av män-
niskor här och där i världen.
Titlar kräver ett särskilt omnämnande. Den viktigaste titeln placeras
alltid först i presentationen, medan alla andra titlar placeras sist, i ran-
gordning från högst till lägst.
Kiyonas fullständiga namn är Kiyona Nentari sìol Dah'toiun t'un
Léarama t'an Kornay t'an Ailean t'an Cinneach - en harang som
säger att personnamnet är Kiyona, familjenamnet är Nentari, hon
tillhör huset Dah'Touin (ett av de fem största husen i Alarinn) och
stammen är léaram om det inte skulle framgå vid det här laget. Man
vet också att hennes far heter Kornay, hennes farfar heter Ailean och
hennes farfarsfar hette Cinneach. Kiyona kan förmodligen dra sin
härstamning ännu längre bak i tiden - de flesta alarialver kan sin ät-
telinje ända bak till alarinnska frigörelsen för omkring niohundra år
sedan i huvudet.
 SPRÅKET ALVER

Alv/förbannelsens folk Felyana Jägare/varg Raka Snö Cri/geal

Ande Chake Kall/kylig/ Cevi Snöfall Kiyona
Berg Oro/ rech'el Kol Cerani Sol Tiri/tora
Beslutsam Luneri Krig Ferlaninaé Sova Suni
Blek/ljus/ Fian Kunskap Tenev Stjärna Arali/cedala
Blixt Teshena Kurtisan Scéaltaisinase sunuvai Stolt Mederi
Blod Cencala Lilja Lyssi Stor Kav
Busfrö/skojare Jikiri Liljans garde Vosialea lyssiye Stridsledare Reniashenye nodisi'in
Dansa Shienni Liljans råd Lorolea lyssiye Styrka Kelmon
Dimma Saseki Liten Lorania Stål Derani
Dolk Morchan/Sahlam Liv Nede Stäpp/öppen slätt Nomari
Drake Hea Ljus Cecona Svan Bukala
Dumdrake Heavé Ljushårig/blond Alurin Svart Treni
Dvärg Ru'cha Läka/hela Ulian Svärd Conor
Död Sodor Löfte Avani Sång Do
Eld Lasai/vai Makt/magi Coron Tirak/pälsing Kartsim
Alviska ord

Envis Lilieth Missla Neda'yinéasi'in Trogen kamrat Tearlach

Fana/flagga Ilivi Mod Corioli Trollkarl/stavbärare Sani
Fet Reamhar Moln Sasanni Träd Vilia
Fiskmås Morol Morgon Cian Törne Shaule
Fjord Kornay Morgonregn Shoni Truppkommendant Reniashenye nodi
Flod/å Rak Mysterium/gåta Naranek Vacker Senni
Ful Duvri Måne Duni/tevela Vakt/garde Vosia
Förstöra/förgöra Rowan Människa Anema Vaggvisa Nyne
Guld Torani Natt Vani'a Vatten Uisge
Gråta Tahela Pil (till bågskytte) Ovadi Vild Seska
Hand Lessa Pilbåge Serine Vind Yenetai
Hav Laya Principfast Alean Visdom Achernar
Hederssam fiende Kovoraléa Regn Lati Vit Gra
Hemlighet Tenev'la Rike/land Yorumnaé Vårblommning Lyva
Himmel Tilia Silver Dunini Vårvind/sval bris Elasaid
Hjärta Scéa Skarsnö Shusai Vän Sinase
Härskare/tyrann Kaela Skog Viliala'n Yxa Sodan
Häst Tomon Skratta Brinnad Åska/åskväder Katsani
Högljudd Ecrana Skugga/lä Ocalliar Ätt Eli
Igenkännandet Senedenaé Smyga Elina Öga Vir
Jord Kaela Snabb Sali Överkommendant Reniashenye nodinaé

baca' skit! (normala kraftuttryck som ”fan” eller ”helvete”) rik'cha pest! (ett lite snällare nervärderande kraftutryck)
co' nej! det gör jag inte! jag vägrar! sakira jag ber om ursäkt!
eylani charmerande! trevligt! sava' sätt fart! kom igen!
Utrop

keli nej (som svar på en fråga) shi' redo! (att man är redo på att ta emot en ny order)
l'ei ja (som svar på en fråga) sovanmo var så snäll
lin ja, okej, jag gör det toviri jag är hemskt ledsen, ni har mina sympatier
mayla' mycket bra, bra gjort valomya tack
petac allmän förolämpning motsvarande ”din idiot/djävul” yosh bra!

delenn ambassadör, kurir, sändebud mojaro novis/lärling

heren meranniye drottning/kejsarinnegemål nevri herr
heren nevriye baronessa/grevinna/hertiginna (ingift) nevrivi' min herre, ers nåd
heren sicranniye drottning/kejsarinna gift med regenten nevriye husfurst (även baron, greve eller hertig)
heren gemål eller livskamrat sani magiker
Titlar

herenvi' min livskamrat/hustru saniye magikrat

meranniye stamfurstinna (även drottning/kejsarinna) sarik sheldiv mentor (manlig)
mira fru eller fröken (både som gift och ogift) sicranniye stamfurst (även konung/kejsare)
miravi' min fru, min dam, ers nåd valian lärare
miraye husfurstinna visna sheldiv mentor (kvinnlig)

118
ALVER HISTORIA

KAPITEL NIO

HISTORIA

C
arwelan lutade sig tungt mot stenen. Hans kropp smärtade av
alla sår från tirakernas vapen, men än mer smärtade det honom
att samtliga av hans modiga vapenbröder hade stupat i striden.
Ett djupt sår i sidan på honom pumpade ut en stril ström av blod som
blandades med blodet från alla de andra fallna.
Han kände ett par droppar i pannan och så började ett kyligt höstregn
falla vilket fick allt blod att flyta i röda floder. Han kände hur
livskraften snabbt lämnade honom och insåg att han med all säkerhet
inte skulle överleva natten. Men det gjorde inget, det här var en värdig
död, och det enda han ångrade var att han inte hade hunnit tända nå-
got gravbål till sina fallna bröders ära. Så slöt han sina ögon, tog ett
djupt andetag och inväntade dödens befrielse från hans smärta.
Han visste inte hur länge han hade legat så, i ett tillstånd någonstans
mellan liv och död, innan han plötsligt hörde ljudet av mäktiga ving-
ar slå som åska i regnet. Sedan kände han en närvaro, stark som om
den brände hans själ, varvid han öppnade sina ögon. Framför honom
stod en bländande vit drake med ett pärlemorskimrande skinn.
”Din tid är ännu inte kommen, Carwelan” sade den till honom med ord
som borrade sig in i hans sinne och som slet honom tillbaka till
medvetandet igen. ”Ännu har du mycket kvar att göra”.
I samma ögonblick svepte den sin skyddande vinge kring honom
vilket skyddade honom från det numera piskande iskalla regnet. Sakta
kände han hur värmen och livskraften i kroppen började återvända
och till sin förvåning kunde han se hur såret vid hans sida redan hade
börjat sluta sig. Än en gång pratade draken till honom med ord som
ekade av eterisk kraft i hans huvud.
”Lyssna nu noga, för jag har något mycket viktigt att berätta för dig”.

119
HISTORIA
ALVERNAS URSPRUNG
A
lvernas ursprung är höljt i dunkel. De första berättelserna som beskriver dem är nästan
10.000 år gamla. Enligt vissa myter har de dock funnits mycket längre på Mundana, kanske
längst av alla folk. Andra påstår att alverna ”bara dök upp” med en avancerad kultur, näs-
tan som om de invandrat från en annan kontinent eller en annan värld.
Legender
Legenderna om alvernas ursprung är många. Dvärgiska legender ta-
lar om hur kung Roghan såg alverna rida in genom en portal i
himlen på bevingade riddjur som inte verkar vara helt olika heavé-
drakar i beskrivningen. Tidiga tokonska legender talar om en alver-
nas urmoder, gudinnan Felenna, som skickade iväg hennes döttrars
avkomma ut i världen på drakar. Sabriska vetenskapsmän har
spekulerat i att alverna kan komma från en numera sjunken konti-
nent i söder. Enligt Daaks kyrka är alver ingenting annat än ett släk-
te av människor som vänt sig från Daak och därför straffats med
Förbannelsen. Andra menar att alverna i själva verket är ett utkastat
släkte från Skugglandet. Deras annorlunda utseende hävdas vara
beviset för detta. Cirzatemplet nämner alverna i de tidigare delarna
av deras heliga skrifter - Tzorlackrullarna.
Alverna själva drömmer om Stjärnornas hav, vilket av vissa tolkats
som andevärlden, av andra som Skugglandet och av ännu andra som
en annan värld, parallell med Mundana. Hur det ligger till med det-
ta tycks ingen veta - de förstkomna är sedan länge döda och ingen
minns längre ursprunget.
Alvisk tidräkning
Alverna baserar sin tidräkning från det år då den sanariska alliansen
grundades: år 6473 f.D. Innan dess fanns det ett flertal olika
tidräkningar och sanari beslutade att skapa en enhetlig tidräkning för
hela det alviska folket. Nu är det inte så det har blivit - léaram i
Alarinn brukar den sabriska tideräkningen, pyar tideräkningen i det
land de lever i och henéa har en ytterst primitiv tideräkning.
Den sanariska alliansens alver har särskilda namn, som alla syftar på
en av de olika magiska aspekterna, på år (som går i 16-åriga cykler),
månader, månadernas fyra olika veckor och slutligen de sju olika da-
garnas namn. Att benämna en specifik dag kan vara lite komplicer-
at då det är en kombination av dessa fyra namnfaktorer. Detta
innebär alltså att varje dag inom en 16-årig cykel har en egen speci-
fik namnmässig benämning. Denna form av benämning av tiden
kan tyckas lite underlig men kommer sig av de magiska influxer
som regleras just av vad det är för år, månad, vecka och veckodag.
Detta visar tydligt till vilken grad magin präglat alvernas samhälle,
det vill säga att de faktiskt baserar sin tidräkning på den.
Även om alverna har ett tidräkningssystem så är det förvånansvärt
sällan som det faktiskt används. De flesta alver känner inte ens till,
eller bryr sig om att det existerar. Det är som om de önskar vara
omedvetna om tidens gång. Det är nästan bara vid historisk
krönikeskrivning, administrativ dokumentation, astrologiska
beräkningar och fastställande av magiska influxer som tidräkningen
används på regelbunden basis.
120
ALVER
Alvisk historieskrivning
Den tidigaste kända dokumenterade händelsen i alvisk historia är
händelserna kring det första stora kriget år 6860 f.D. Något som har
kunnat konfundera historiker är den innehållsmässiga kvalitén på de
dokument som återfunnits. Dessa dokument vittnar om en mycket
utvecklad historieskrivning vilket tyder på att den bör ha existerat
sedan lång tid. Detta talar för att delar av den tidiga alviska historie-
skrivningen tycks ha gott förlorad på något vis. Då dvärgiska
krönikor gör gällande att kung Roghan bevittnat alvernas ankomst
åtta år tidigare så menar vissa mer konspiratoriska historiker att det
är för att medvetet dölja detaljerna kring denna ankomst som delar
av den tidiga historieskrivningen har tagits bort. Sanaristammen
menar å sin sida att alla äldre historiska dokument förstördes i dvärg-
arnas vildsinta anfall under första stora kriget.
Skrifterna
Skrifterna är benämningen på alvernas numera mycket omfattande
samlade historiska verk. Allt av historisk vikt tecknas ned av historik-
ernas samfund och dessa texter bearbetas sedan av arkivariesamfun-
det som för in det i skrifterna. Skrifterna omfattar idag hundratals
hyllmeter av nedtecknade böcker som förvaras i huvudbiblioteket i
Haléa Teren. Även de andra större alvstäderna brukar ha ett antal
hyllmeter med kopior på de viktigare delarna av dessa, som exem-
pelvis de olika lagverken då skrifterna även innefattar alla de lagar
som reglerar den sanariska alliansens samhälle. Det ryktas om att det
skall finnas pergamentrullar som utgör den allra äldsta versionen av
skrifterna som härstammar från tiden innan alvernas ”ankomst”. Det
sägs att denna skall finnas gömd någonstans i ett hemligt arkiv och
att den ska innehålla dels originalversionen av de fem högsta lagar-
na samt annat värdefullt material om alvernas ursprung.
Folkvandringar
Enligt legenderna sägs de första alverna ha påträffats i området kring
norra Sunariskogen. Från detta område tros de ha spridit sig över
världen. Från Sunariskogen spred de sig först norrut över
Tarmassivet och även till andra sidan Khazimbergen.
En del av alverna bedrev en alltmer omfattande handel med män-
niskoriket Zargan och senare även andra omkringliggande riken. På
grund av alverna i Sunariskogens ovilja att släppa in främlingar i sin
skog bedrevs handeln i sin största omfattning på människornas mark.
Detta innebär att de alver som idkade handel, som senare kom att
bli kända som pyarstammen, sakta men säkert påbörjade en assim-
ilering in i det mänskliga samhället.
I och med det andra stora kriget valde léaram att emigrera österut
till området som utgör nuvarande grevskapet Felosi i Consaber. I
krigets slutskede togs stammen som senare kommer att bli känd som
henéa tillfånga av Roghandvärgarna. Efter nästan ett sekel av fång-
enskap lyckades de till slut fly och några tog plats i den mörka otill-
gängliga urskogen i Sunariskogens södra del. De andra flydde norr
till skogslandet Kamor, Förbjudna skogen på Takalorr eller
ALVER HISTORIA

121
HISTORIA
Rinyaskogen i Consaber. Då tirakerna från Khrûnbergen tog till-
baka de sydöstra delarna av Sunari tvingades även några
henéaflockar emigrera sydöst till Yorumskogen (vilken kallas
Iracskogen bland människorna) i nuvarande Soldarn.
Det tredje stora kriget fick léaram att flytta ännu längre österut till ös-
tra Tokon (nuvarande Alarinn) för att undfly konflikten med thism.
Då stora delar av Sunariskogen bränts ner under det fjärde stora
kriget så tvingades framförallt thism och kiriya emigrera till de sto-
ra skogarna i nuvarande Soldarn där så småningom boplatserna
Kini'an tan'nivore och Emori'an do'cenari uppstod.
Under vad som kallas för den stora förbittringens tid då konflikter-
na i den sanariska alliansen vuxit till den grad att inbördeskrig hot-
ade så valde den dåvarande autokraten av thism att emigrera
tillsammans med drygt en tredjedel av thismstammen till Ebhron.
Under den stora förbittringens tid emigrerade även flera tusentals
sanarialver till ett fäste uppe i bergen i nuvarande västra Pereine.
Detta blev grunden till enklaven Kinané'an oro.
Under årens lopp har pyarstammen spridit sig till nästan varje land
i hela kända Mundana - hela vägen från Kryddöarna i väster till
Ebhron i öster. Det finns även en del alver i västländerna där de
sorgligt nog oftast lever som slavar.
Språkets utveckling
På grund av splittringen mellan de olika stammarna har språket tag-
it olika vägar. Henéas språk var det första som avvek i samband med
henéas fångenskap i de dvärgiska gruvorna. I deras språk kan man
faktiskt finna rester av dvärgarnas språk - rukh. När henéa delade
upp sig i separata flockar hade språket redan utvecklats från den
ursprungliga felyan till en ny och korthuggen variant, felya nari.
Eftersom henéa inte har haft särskilt mycket kulturellt utbyte mel-
lan flockarna i de olika skogarna har de inte heller fått något enat
språk. Det finns alltså inte ett felya nari utan flera, varje dialekt ofta
helt olik de andra.
Léarams separation gav upphov till den andra stora språkliga schis-
men. Då de emigrerade österut kom de i kontakt med en mänsklig
barbarstam som hade ungefär samma ideal som léaram. Ett kulturellt
och samhälleligt utbyte påbörjades, vilket ledde till att léaram inte
bara kom att få en del av tokons blod och vanor, utan även en hel
del av deras språk. Således uppstod alarialviskan eller felya alarina.
Léaram har sedan kommit att bli den dominerande stammen i
Consaber, vilket har lett till att felya alarina har kommit att bli
betraktad som det alviska språket i detta område.
I resten av världen är det dock felya sanari som kommit att associeras
som det alviska språket. Felya sanari har fått vissa influenser från jar-
giskan och på senare tid även ashariskan och faliskan, men grunden
är fortfarande det uralviska språket som man ännu kan hitta skriftex-
empel på. Eftersom det inte verkar finnas några bevarade fonetiska
alviska skrifter vet man dock inte exakt hur det uttalades.
Det första stora kriget
Bara några år efter alvernas ankomst till Sunariskogen vittnar de
alviska krönikorna om att krig utbrutit med dvärgarna efter ett stort
missförstånd de båda folken emellan. Enligt all vapenetikett som
dvärgarna kände till var det ett fredstecken att lägga ner sina vapen
framför sig. När alverna såg Roghan och hans sändebud göra detta
tolkades det på det enda sätt alverna kände till - som en krigsförk-
laring. Dvärgarna kunde inte förstå varför alverna drog sig tillbaka
så snabbt och plötsligt började anfalla dvärgarna och alverna kunde
122
ALVER
inte förstå varför dvärgarna hade förklarat krig. Det fanns dock in-
gen återvändo - skadan var redan skedd då kriget redan var i full
gång. Händelsen är sedermera känd som ett av de största enskilda
misstagen i Mundanas historia.
Kriget gick först dåligt för alverna då de saknade något tydligt
ledarskap och då de dåvarande flertalen mindre stammarna hade
problem att samordna sig. Dvärgarna hade även en klart över-
lägsen numerär. Ett krismöte hölls därför på alven Kisharnias ini-
tiativ där stammarna ingick i ett gemensamt vapenförbund.
Grunden till vad som senare kommer att bli Sanariska alliansen
lades i och med detta. Kisharnia tog för tillfället på sig rollen som
ledare för vapenförbundet.
Alverna lyckades till slut vinna det första kriget (vilket enligt dvärg-
arna var det andra kriget, som enligt dem började år 6710 f.D) myc-
ket tack vare effektivt utnyttjande av terrängen i form av
gerillakrigföring samt genom psykologisk krigföring och vilseledande
operationer för att lura dvärgarna att deras antal var större än det var.
Molnryttarna, vars mantal vid denna tid var en mycket mer omfat-
tande styrka, användes också för att effektivt kunna slå tillbaka
minsta lilla offensiva rörelse från dvärgarnas sida. Roghandvärgarna
tvingades ta sin tillflykt till Khrunbergen söder om Sunariskogen.
Genom sina militära aktioner hade alverna dessutom lyckats att
förstöra samtliga Ghordvärgfästen i Kraalenbergen.
Priset alverna fick betala var likväl stort. Hela alviska hären var ut-
mattad och de efterlevande kom för alltid att sörja de modiga själar
som gav sitt liv för att skydda sitt folk. Dvärgarna anses ha kastat för-
bannelsen i vredesmod för det förlorade kriget. Khian-Renk-
Drezin rapporterades som förstört men det är oklart huruvida detta
berodde på det magiska bakflödet av förbannelsen eller om det var
konsekvensen av en alvisk motaktion.
Den sanariska alliansens gryning
Efter det första stora kriget började det alviska samhället på allvar ex-
pandera samtidigt som det genomgick flertalet samhällsmässiga
förändringar. Strax efter krigets slut instiftades Liljans råd på initia-
tiv av Kisharnia som ett sätt att dels säkra freden med dvärgarna och
dels som ett sätt att skapa lugn i de egna leden. Liljans råd valde
Kisharnia som dess första autokrat - rådets ordförande med rätt att
hävda veto mot igenomröstade beslut.
De alviska krönikorna nämner för första gången sanari som en enad
stam vid detta tillfälle, tidigare verkar det ha varit frågan om flera
mindre stammar var och en ledda av varsin magiker. I sin expan-
sion söderut i skogen stötte alverna till slut samman med fientliga
tirakstammar som gång på gång plundrde de dåligt bevakade
alviska bosättningarna. Alviska jägare och bågskyttar från de drabb-
ade byarna gick till slut samman och bildade de så kallade
Skarpskyttarna - en militär bågenhet specialiserad på gerilla-
krigföring avsedda att patrullera och skydda de alviska gränsmark-
erna. Efter år av stridigheter fördrevs tirakerna. Skarpskyttestyrkorna
blev i och med detta ett fenomen som spred sig över hela skogen
som ett sätt för bosättningar i samhällets periferi att försvara sig från
faror och inkräktare.
En allt större del av alverna hade börjat bedriva en alltmer omfatt-
ande handel med människoriket Zargan och senare även andra
omkringliggande riken. På grund av den sanariska alliansens ovilja
att släppa in främlingar i sin skog bedrevs handeln i sin största
omfattning på människornas mark. Detta innebar att de alver som
idkade handel, som senare kommer att bli kända som pyarstammen,
påbörjar en assimilering in i det mänskliga samhället.
ALVER
De fem stora krigen
Såväl alver som dvärgar talar om ”de fem stora krigen”.
Emellertid skiljer sig åsikterna åt mellan rasernas historie-
skrivare angående när de olika krigen ägde rum, vilket kan
vara en källa till förvirring. Ett litet klargörande är därför på
sin plats. Skillnaderna kommer sig av att dvärgarna ser
vapenvilan 6824 f.D. som en fredsuppgörelse och därmed
slutet på det första kriget, medan alverna anser att det endast
var ett tillfälligt uppehåll i stridigheterna. Å andra sidan anser
alverna att den 2200 år långa perioden av skärmytslingar som
varade fram till 2551 f.D. var alltför fredlig för att räknas som
ett krig, medan dvärgarna ser det som en lågintensiv del av det
tredje stora kriget. Sammantaget så gäller att det alverna ser
Ett par sekel efter att förbannelsen kastats, då dess verkningar givit
sig alltmer tillkänna, begav sig Kisharnia norr ut mot det raserade
Khian-Renk-Drezin i ledning av en expedition i hopp om att finna
ledtrådar hur man skall råda bot på förbannelsen. Hennes expedi-
tion återvände aldrig och man sörjde hennes bortgång. I hennes
frånvaro omorganiserades så småningom Liljans råd till dess
nuvarande fördelning, med en klar majoritet av sanarialver, från att
tidigare haft likvärdig fördelning mellan stammarna. Detta skedde i
enlighet med de lagar som finns i de urgamla lagskrifter som sanari-
stammen förvaltar över. Enligt Lagen om ordning dikterades bland
annat sanaristammen som folkets ledare. De andra stammarna
accepterade utan protest då sanari redan i praktiken hade agerat som
ledare tills då. Den sanariska alliansen fick i och med detta sitt
nuvarande namn. Stammarna thism och kiriya omnämns som stam-
mar för första gången vid detta tillfälle. Den sanariska alliansens
huvudstad, Kini'an Tenev'coron, flyttas så småningom till Haléa
Teren efter ett enhälligt beslut av Liljans råd då Haléa Teren anses
ha en mer central och bättre strategisk placering i Sunari. Bygget av
Haléa Terens stora torn påbörjas därmed. Detta torn får senare
namnet Kisharnias torn för att hedra alliansens första ledare.
Efter en bitter maktkamp som pågått flera år mellan thisms olika
hus, där dessa försökt hävda sin suveränitet gentemot varandra, ut-
ses till slut den första autokraten av thisms stam genom att få ett
formellt godkännande av Liljans råd. Autokraten blir på så vis ett
slags ledare för hela thismstammen. Från början är autokraten den
av thismstammen sittande personen i Liljans råd men allteftersom
thimsautokratens ämbete växer i makt och status, för att så
småningom bli i praktiken självstyrande, så utser denne till slut istäl-
let sin representant för detta. Missnöjet från ett par av thismhusen
växer sig dock så småningom så pass starkt, efter den förlorade makt-
kampen, att dessa väljer att lämna Sunariskogen för att slå sig ner i
Saviasskogen, väster om konungariket Zargan, för att skapa en ny
utpost där. Detta blir grunden för staden Yorum'an Savias.
Det andra stora kriget
De alviska krönikorna nämner det andra stora kriget (som enligt dvär-
garna är det tredje stora kriget) som något som provocerats fram av
Roghandvärgar som plötsligt anfaller alviska bosättningar 4910 f.D.
Léaram brukar dock påpeka att det knappast hade blivit något krig om
inte redan thismstammen haft långtgående planer på en krigisk
hämndaktion för förbannelsens konsekvenser. Det alviska samhället
hade precis återhämtat sig och lyckats anpassa sig till de nya livs-
123
HISTORIA
som det första stora kriget i dvärgiska krönikor omnämns som
två krig (det första och det andra), medan det dvärgarna ser
som det tredje stora kriget är uppdelat i två krig i alvernas
historieskrivning (det andra och det tredje).
Alver och dvärgar är dock överrens om såväl när fjärde som
femte stora kriget ägde rum, dock skiljer det sig givetvis åt vad
gäller beskrivningarna om vad som egentligen hände
Tilläggas bör att människornas historieskrivare oftast räknar
krigen enligt dvärgarnas metod.
betingelser som förbannelsen innebar, så när kriget väl stundade var
det många alver som var emot att ta till vapen. Vilda konflikter bloss-
ade upp inom samhället där fredsidkare ställdes mot krigshetsare. Det
hela gick så långt att ett alviskt inbördeskrig hotade. Det var i denna
tid då en stor grupp alver, senare kända som léaram, emigrerade
österut och startade en egen koloni i de östra delarna av det dåvarande
Coloniska kejsardömet. Då större delen av motståndarna till kriget
hade emigrerat så blev det fullskaliga kriget snart ett faktum.
Stridigheterna intensifierades snabbt i söder där det hela snart
utmynnade i ett ställningskrig som band upp större delen av den
alviska hären och dess reserv.
De alver som desperat kämpade mot en överlägsen dvärgisk armé i
norr på andra sidan Kraalenbergen, i nuvarande södra Drunok,
kunde således inte få någon hjälp av sina fränder i söder vilket inn-
ebar att de tvingades kapitulera villkorslöst. De kapitulerande alver-
na tillfångatogs och fördes till Roghandvärgarnas gruvor för att arbeta
där som slavar. Detta innebar slutet på det som alverna ser som det
andra stora kriget, en förlust som sårade den alviska samhålligheten
djupt. Thism såg léarams ovillighet att slåss som ett fruktansvärt svek
som de menade var den avgörande orsaken till att kriget förlorades.
Léaram å sin sida beskyller thism för att ha påtvingat alverna ett
onödigt krig som bara kostade onödiga liv och även om de emigrer-
ade självmant så känner de att det är något de tvingades till genom
thisms handlingar. Detta blev således grunden till det mångtusenår-
iga förakt mellan thism och léaram som lever kvar än idag.
Den fria stammen
I nästan ett sekel hade krigsfångarna från det andra stora kriget levt
som slavar i Roghans gruvor och stenbrott. Många av dem hade levt
på hoppet att thismstammen skulle hedra sitt löfte och en dag ko-
mma till undsättning, men när nyheterna om att thism lagt ner sina
vapen till slut nådde dem knäcktes moralen fullständigt och flera av
alvslavarna dog av sorg. Sen den dagen ser sig henéa i fejd med
thismstammen för deras svek att inte infria sitt löfte om undsättning.
När allt hopp verkade förlorat tändes till slut upprorslågan av en
alvkvinna vid namn Noloin som i vredesmod ströp den slavdrivare
som piskade henne. Alvfångarna hetsades till uppror och kämpade
sig ur fästet. Många var de slavar som stupade under flykten men
trots detta var det en stor del av alverna som lyckades fly. När de väl
hade nått skogens frihet så återstod problemet vart de skulle ta vä-
gen och hur de skulle undslippa sina dvärgiska förföljare. Henéas
HISTORIA ALVER

myter förtäljer om hur Noloin sägs ha hållit ett tal för dem där hon förvärrades relationen med thism då léaram av thism sågs som svikar-
försäkrade att de aldrig mer skulle leva i fångeskap, då hon fått en na ansvariga för det dåliga resultatet i kriget. Léaram flyttar i och med
vision om en plats av frihet i var av vindens riktningar, att de från detta ännu längre österut; till de östra delarna av Tokon där de får
denna dag var heneá - de fria. Så kom det sig att flyktingarna de- asyl efter att ha hamnat i politiskt trångmål med det sabriska styret
lade upp sig i fyra grupper som flydde åt varsitt håll, en åt nordväst som ville hålla sig väl med alverna av den sanariska alliansen.
till Kamor, en österut till Rinyaskogen i Consaber, en åt sydost till
Sunariskogens sydligare delar och en åt sydväst som följde kusten
ner till nuvarande Västmark. Roghan förföljde de flyende alverna så
Det fjärde stora kriget
gott de kunde men alverna utövade gerillataktik på vägen, dödade Det kommer att dröja över 2500 år innan ett nytt storkrig bryter ut.
ur bakhåll, brände dvärgarnas tross och sköt dvärgofficerare på långt Det tycks inte finnas någon vettig orsak till varför det fjärde kriget
håll så Roghan tvingades snart ge upp. bröt ut utan det beskrivs vanligtvis som en rad ogynnsamma om-
ständigheter som till slut eskalerade i ett nytt krig. Kriget pågick i
Ett ytterligare försök att återta de slavar som flytt till nuvarande 64 år och är det blodigaste kriget i Mundanas historia. I tidigare
Västmark utgick från Krhun-Renk-Roghan, med påföljden att konflikter hade man tagit hänsyn till icke stridande och sårade, men
alverna flydde över sundet till Takalorr och så småningom bosatte inte nu längre, nu var det ingen av sidorna som varken gav eller
sig i de övergivna ruinerna vid Kharlahfloden. Alverna som flytt till förväntade sig någon pardon. Stora delar av Sunariskogen brändes
södra delen av Sunariskogen upprättade till slut ett permanent läger ner av de samlade Ghor- och Roghandvärgarna och mängder av
vid Orosi'in hena'aiy (”frihetens klippa”) som sedermera gav namn oskyldiga civila brändes ihjäl. Alverna svarade med att frammana
till den än idag existerande bosättningen Hena'aiy. Därifrån utgick väldiga jordbävningar som ödelade och förstörde flera dvärgfästen.
flera räder mot närliggande thismbosättningar (som till slut tvingade Tiotusentals dvärgar begravdes levande utan hopp att någonsin ta sig
dessa att dra sig norrut) och mot dvärgarna (främst mot transporter ut, dömda till att kvävas eller svälta ihjäl. Inte ens närliggande män-
mellan Khazim-Renk-Ghor och Khrun-Renk-Roghan). Detta niskosamhällen som misstänktes för att hjälpa endera sidan skonades
föranledde dvärgiska straffexpeditioner som drabbade även alvstamm- och flyktingar strömmade bort från området kring Khazimbergen i
arna av den sanariska alliansen och dessa slog i sin tur tillbaka med tusental.
samma mynt. Ingen sida var dock villig att förklara krig på den an-
dra, så istället pågick ett 2200 år långt krigsliknande tillstånd med När kriget var slut hade sammanlagt över en miljon alver och dvär-
mängder av gränsöverträdelser, skärmytslingar och överfall. gar stupat i kriget. Omkring 600 000 alver, dvärgar och människor
var hemlösa och stora områden i närheten av bergen var helt döda,
Efter flera sekels av alvisk dominans över hela södra Sunariskogen skövlade av kriget. Trots den enorma kostnaden i liv, blod och
svärmar plötsligt tiraker ner från Khrûnbergen och tar tillbaka de egendom hade inte en enda kvadrattum bytt ägare utan det hela slu-
sydöstra delarna som de menade tidigare hade tillhört dem. De tade i ett dödläge.
henéaflockar som blir av med sina marker tvingas emigrera sydöst
och slår sig slutligen ned i skogen som sedermera kommer att kallas
Yorumskogen i nuvarande Soldarn, efter henéaflockarnas namn på Det femte stora kriget
sin största boningsplats där. Det femte stora kriget startades genom en av de mest lyckade krigslist-
erna genom historien då tirakerna från Kiaz lyckades få dvärgarna att
Vänskapen till människorna tro att alverna anfallit och förintat en nybyggd dvärg-
bosättning på gränsen till
Tirakerna lyckades hålla de sydöstra delarna av Sunariskogen i näst- Soldarn. Tirakerna hade
an 500 år innan de människor som tjänat som deras slavar i flera år tidigare anfallit en alvisk
gör uppror mot sina herrar. Detta leder till skapandet av det nya bosättning och stulit
människoriket Ramora. Människorna förhandlar till sig hjälp från med sig alviska vapen.
henéa i utbyte mot att henéa får ta över de sydöstra delarna av Med dessa vapen an-
Sunariskogen igen. Tirakerna tvingas fly upp i bergen. föll de sedan det bli-
Efter att ha växt explosionsartat i bara lite mer än två decennier så vande dvärgfästet,
anfaller riket Ramora, i ett tillfälligt vapenförbund med sanariska dödade alla invånare
alliansen, Danarth och intar den västliga provinshuvudstaden och lämnade kvar
Rhodarion (belägen vid nuvarande Fala i Asharien). Staden ödeläg- några döda alver
gs och området tas i besittning av alverna. Pyarstammen börjar i och en del
och med denna händelse på allvar sin assimilering in i människor- alviska
nas samhälle. Staden Sinai'seanema (alviska för ”vänskap till män- vapen.
niskorna) får sitt nuvarande namn i och med ett ökat samarbete Dvärgarna
med människoriket Ramora. anföll efter
detta tillbaka
mot alverna i
Det tredje stora kriget sådant raseri att
Det tredje stora kriget startade då de väpnade konflikter som pågått i alverna trodde
över 2000 år mellan alverna och dvärgarna sedan det förra stora kriget att de just drivit
eskalerat allt mer och mer. Alverna som fortfarande var hämndlystna igång ett nytt
över förbannelsen fick till slut nog och förklarade formellt krig. storkrig varvid
Kriget slutade med vapenstillestånd efter knappt två decenniers in- man snabbt slog
tensivt krigande. Varken alverna eller dvärgarna vann något på att tillbaka med full
kriga. Léaram vägrade understödja alverna i Sunari och på så vis styrka mot dvärgarna.

124
ALVER
De båda parterna stångade sig blodiga mot varandra samtidigt som
tirakerna passade på att bygga upp sina styrkor. När kriget mellan
alver och dvärgar pågick som värst efter två års stridigheter så anföll
till slut tirakerna. Detta blev starten på vad som senare kom att bli
känt som första tirakkriget. Både alver och dvärgar slogs tillbaka av
stora tirakhorder och såväl landområden som bosättningar föll i tirak-
ernas händer. Med större delen av de alviska styrkorna fullt upptagna
med att bekämpa dvärgarna lyckades tirakerna tränga så djupt in i
alvernas skog att de till slut belägrade självaste Haléa Teren. Mycket
talar för att staden hade fallit om det inte varit för en styrka modiga
milismän i ledning av en thismalv vid namn Carwelan som ihärdigt
anföll den framryckande tirakstyrkan i ryggen. Detta fick till slut en
stor del av tirakstyrkan att i vredesmod istället anfalla milismännen
vilket splittrade tirakstyrkan och berövade dem deras tunga samlade
slagkraft samtidigt som alverna i Haléa Teren fick den värdefulla ex-
tra tid de behövde för att kunna upprätta ett effektivt försvar. Efter
en dramatisk strid, där bland annat Liljans garde gjorde en heroisk in-
sats och räddade Liljans råd då Kisharnias torn stormades, så lyckas
till slut alverna besegra den uppsplittrade tirakhären. Trots att alver-
na till slut gick segrande ur striden så är det inte en strid som alver-
na är särskilt stolta över då den på många sätt ses som ett fatalt
misslyckande, inte minst då tirakerna lyckades tränga in så djupt som
de gjorde i skogen nästan utan att mött något motstånd alls.
Händelsen är därför något som nästan är omöjligt att finna historiska
referat till, nästan som om alverna försökt att sudda den från histo-
rien. Det är därför få utanför alvernas samhälle som ens hört talas om
belägringen av Haléa Teren.
I två efterföljande år vinner tirakerna stora framgångar tills alverna
och dvärgarna till slut inser att tirakerna startat kriget och gemen-
samt börjar bekämpa tirakerna. Det sägs att det var den alviska hjäl-
ten Carwelan som lyckades genomskåda tirakernas bluff och att han
riskerade sitt liv genom att bege sig in på dvärgiskt territorium för
att erbjuda dvärgarna en tillfällig vapenallians mot tirakerna. Den
tillfälliga vapenalliansen lyckas till slut fördriva tirakerna från dvärg-
arnas och alvernas mark efter slaget vid blodiga klippan där en liten
skara av alver i ledning av truppkommendant Omonaion gjort en
avledande manöver där tirakerna lurades in i en trång bergsklyfta.
Trots deras ringa antal så lyckades alverna hålla stånd mot den
tirakiska fiendehären som var flera gånger större länge nog för att en
ansamlad dvärgisk styrka skulle hinna anlända och krossa den
tirakiska hären genom att anfalla dem i ryggen. Den återstående de-
len av den tirakiska armén kom sedan att besegras av människor från
riket Nevo vilket innebär slutet på första tirakkriget.
Den stora förbittringens tid
Sunariskogen drabbas år 1301 e.D. av en gnagarinvasion då popu-
lationen av råttor och möss ökat explosionsartat. Dessa sprider sig
likt en farsot genom skogen och äter upp alvernas mat, förstör de-
ras skördar samt sprider sjukdomar kring sig. Det tar den sanariska
alliansen flera år att bekämpa problemet och när man till slut lyck-
ats stoppa gnagarinvasionen så är svälten för Sunariskogens alver ett
faktum. Detta får oenigheten att växa mellan stammarna i den sa-
nariska alliansen till den grad att till slut inbördeskrig hotar. Den all-
varliga osämjan varar i 25 år innan missnöjet till slut är så stort att
den sittande thismautokraten Varhalion Itanatha, som tröttnat på
”sanaristammens översitteri och ineffektiva styre”, beslutar sig för att
lämna Sunariskogen tillsammans med en stor mängd andra missnöj-
da thism. Målet för denna förflyttning är inget mindre än den leg-
endariska Kinyen Torodieda - förfädernas stad, en stad som enligt
alvernas myter skall ha byggts av alvernas förfäder i en förgången tid.
Autokraten omtalas som en förrädare av värsta sort av sanari inte
125
HISTORIA
minst då han låtit sig lyssna på Omonaion, en krigsmoståndare av
thismstammen som bannlysts av Liljans råd under det femte stora
kriget, som är den som nu påstår sig ha funnit staden i en av
Ebhrons uråldriga skogar. Detta påbörjar en av Mundanas mest
koncentrerande folkvandringar någonsin då nästan en tredjedel av
thismstammen och åtskilliga tusen av både sanari och kiriya emi-
grerar till Ebhron. Under resan till Ebhron drunknar dock autokrat-
en då dennes skepp går under i en storm och Omonaion blir den
nya ledaren. Emigranterna sägs ha valt att slå sig ner i den täta ursko-
gen bland ruinerna som tros vara resterna av förfädernas forna stad,
men ingen tycks veta exakt var och därefter tystnar all kommunika-
tion från dem, nästan som om de försvunnit från Mundanas yta.
Endast ett par år efter den stora utflyttningen till Ebhron emigrerar
flera tusentals sanarialver, i ledning av en före detta medlem av
Liljans råd vid namn Ersyneve, via sjövägen till ett fäste uppe i
bergen i nuvarande västra Pereine. Där lägger hon grunden till en-
klaven Kinané'an oro. Den exakta orsaken till varför detta sker får
ingen officiell förklaring men Ersyneve utmålas av Liljans råd som
paranoid och med allvarligt bristande verklighetsuppfattning. Det
ryktas om att hon och Liljans råd har haft skilda åsikter om eventu-
ella framtida hot mot det alviska folket då hon tagit vissa gamla
domedagsprofetior på allvar.
Trots att populationen i Sunariskogen minskat drastiskt genom folk-
förflyttningar, svält och sjukdom så kvarstår problemet med alver-
nas mathållning. Skogens resurser är helt enkelt inte stora nog att
försörja alla alver som bor där. På order av Liljans råd införs därför
en ny form av organiserad magisk odlingsteknik där skördarna
förädlas alkemiskt och grödan accelereras med hjälp av magi. Den
nya odlingstekniken visar sig fungera mycket bra och blir slutet på
både alvernas matproblem och den stora förbittringens tid.
Efter bittra inre stridigheter inom thism vad gäller successionsord-
ningen så tar slutligen den före detta truppkommendanten och tilli-
ka krigshjälten Coriolion Ashtarian på sig rollen som thisms nya
autokrat. Han hade skaffat sig en stark popularitet från folket då han
spelade en avgörande roll i både fjärde och femte stora kriget och
dessutom ryktades det att han hade slagits sida vid sida med den
numera försvunna hjälten Carwelan.
Cirefaliska erövringen
År 1245 e.D. startar bönderna i Asharion ett uppror mot den cire-
faliska ockupationsmakten som i över 40 år härskat över det nevrin-
ska folket. På grund av den grymhet cirefalierna visat, genom att
bland annat ha slungat in pestsmittade lik i belägrade städer, så beslu-
tar sig alverna för att inofficiellt stödja frihetskämparna i deras kamp.
Med hjälp av alverna lyckas bönderna fortsätta bedriva framgångsrik
gerillakrigsföring i många år.
År 1352 e.D. lyckas cirefalierna erörvra norra halvan av Soldarn
men möter hårt motstånd i det skogiga mittlandet där soldierna med
stöd av thism, kiriya, henéa och pyar lyckades utföra storskalig ger-
illakrigsföring mot erövrarna vilket fick den snabba cirefaliska offen-
siven att avstanna. Efter två års hårda kamper där bland annat flera
alviska byar bränts av den framryckande cirefaliska hären så lyckas
till slut cirefalierna lägga resterande delar av Soldarn under sig. År
1376 e.D. Efter många år av räder från upprorsmännen lyckas till
slut frihetshjälten Parowyn, med hjälp av en enad bondehär och
alverna från Yoldeskogen, besegra och driva ut ockupationsmakten.
Parowyn kröns därefter till Soldarns första rikskonung.
Efter att ha funnit det legendariska solsvärdet lyckas frihetskämpen
Xerim tillsammans med en grupp soldater från thismstammen och
HISTORIA
sina gerillamän från Sunari, att erövra städerna Nada och Nimto bro
år 1743 e.D. Tio år därefter besegras ockupationsmakten och den
självständiga staten Asharien utropas. Ett år efter krigets slut låter
Xerim anlägga en handelsstad på kanten av Sunariskogen för att be-
fästa vänskapsbandet med alverna. I hedersgåva låter han alverna få
äran att döpa den nya staden som får namnet Lim'alan vhic
Sunariye - ”Sunaris portar”.
År 1948 e.D. drabbar en värmebölja hela östra Asharinahalvön. En
fruktansvärd torka drabbar Asharien som leder till omfattande svält.
Sunariskogen klarar sig mycket bra tack vare magiskt framkallade
regnskurar. En del etiska diskussioner uppkommer till följd av detta
i sanaris magiska samfund då framkallandet av regn, och det hun-
dratalsåriga brukandet av biotropisk magi vid odling, med all san-
nolikhet förvärrat situationen för asharierna. Genom stenhård
propaganda från ett, om ändock inte helt enat Liljans råd, så lyckas
det hela tystas ned.
Den Alarinnska frigörelsen
Den alarinnska frigörelsen började år 2059 e.D. med att Conrad
I, den dåvarande sabriske kungen, lyckas förolämpa Irinya Yorik,
alarialvernas språkrör eller ambassadör, så allvarligt att denne för-
klarade ferlaninaé mot konungen (en ferlaninaé är alvisk fiendskap
som är så djup att den endast kan lösas med blodspillan, ibland
översätts det felaktigt med både ”duell” och ”krig”). Vanligtvis
begränsar sig ferlaninaé till de båda personerna, men i detta fall es-
kalerade den till ett fullt inbördeskrig i sydöstra Tokon. Till att
börja med började Irinya Yorik med att uppmana till civil olyd-
nad. När trupper sattes in för att kväsa ”upproret” och Irinyas an-
höriga fängslades, torterades och avrättades tände léaram till och
upprorets lågor flammade i hela Alarinn.
När det gick så långt som väpnat uppror gick det ganska dåligt för
alverna till att börja med. Man kunde inte sätta något emot pro-
fessionella beridna soldater, otränad pöbel som man var. Det var inte
förrän 2062 e.D. då Pachail ”Mhor” Nentari tog befälet som kriget
vände. Pachail ”Mhor” insåg att man inte kunde möta de sabriska
trupperna på fältet och inledde istället en gerillakampanj. Ett av hans
första steg var att rensa ut alla spioner från upprorsmännen genom
att brännmärka dem i pannan, binda dem och skicka dem till den
sabriska konungen. Utan dessa informatörer famlade konungen i
blindo och våldet ökades ytterligare för att avskräcka andra att gå
med i upproret. Detta stegrade alvernas gerillakampanj än mer och
belägringen av Insamaidh (nuvarande Kinyen Sina) hävdes av en
uppretad alvisk milisarmé under senhösten 2062 e.D. Förnedrade
och besegrade drog sig sabrierna tillbaka norrut för att slicka sina sår.
Under våren 2063 e.D. försökte Consaber på nytt med nya trup-
per. Pachail ”Mhor” lurade in de sabriska trupperna i terräng som
inte alls lämpade sig för kavalleri. På så sätt lyckades Pachail och hans
upprorsmän att tillfoga så pass mycket förluster till den sabriska ar-
mén att den blev oförmögen att fortsätta kampanjen.
I Consaber var missnöjet med det kostsamma inbördeskriget
enormt, så pass att konungens bror med stöd av flera höga adelsmän
gjorde en palatskupp. Den avsatte kungen skickades till Tileinn i
kedjor tillsammans med ett fredsbud där hela östra Tokon skänktes
till léaramalverna för tid och evighet. Irinya Yoriks ferlaninaé av-
slutades med att han personligen fick hugga huvudet av konungen.
Tillsammans satte han och Pachail upp Husens råd och lät varje hus
eller klan skicka en representant till rådet. Rådet fick sedan
uppgiften att gemensamt leda Alarinn. Klanstyret, som varit i bruk
sedan tokon och léaram började blandas, befästes därmed.
126
ALVER
Efter en inledningsvis kall relation med Consaber kom Alarinn och
Consaber att bli allierade mot Thalamurs framfart i femtonåriga
kriget knappt ett och ett halvt sekel senare och sedan dess har rela-
tionerna mellan de båda länderna varit goda.
Pyars expansion
1785 e.D. så skapas pyars samordningsråd. Efter flera år av
framgångsrik handel med Asharinahalvön som bas så har pyars han-
delshus verksamhet blomstrat ordentligt och spridit sig över större
delarna av kända Mundana. Efter ett par olycksamma incidenter där
konkurrerande handelshus från pyarstammen hamnat i bitter kon-
flikt med varandra, och då dvärgiska, tirakiska, sabriska och cire-
faliska handelshus blivit en allt hårdare konkurrent så inser man
behovet av att gå samman. I ett stort möte i Lim'alan vhic Sunariye
med representanter från de flesta större handelshusen från pyarstam-
men så skapas samordningsrådet där varje existerande pyarhan-
delshus ges rätten att ha en representant. Pyarstammen får på så sätt
en möjligt att tillsammans organisera sin handelsverksamhet vilket
ger en helt annan möjlighet att konkurrera med de andra han-
delshusen. Det innebär också att konflikterna mellan pyars han-
delshus minskar drastiskt.
2707 e.D. så stärks pyarhusens ställning i de västra farvattnen då
Kryddöarnas konung avsätts och lokala handelsmän tar hans plats.
Den nya handelsinriktningen leder till en stor inflyttning av
pyaralver och cirefalier som båda konkurrerar hårt om makten över
Kryddöarnas handel. Det hela blir väldigt vinstgivande för båda
parter och pyars handelshus får på så sätt en trygg permanent hamn
att fylla på förråden på seglatser fram och tillbaka över Söderhavet.
2898 e.D. utses pyaralven Lemendien Silverfjäder till ny frijarl av
Tuzan Rim i Asharien. Detta stärker pyaralvernas redan starka ställ-
ning i landet ytterligare. Samordningsrådet är nu på allvar en makt-
faktor att räkna med i Asharien.
Sentida historia
Nyårsnatten 2866 e.D. skymtades en snövit drake flyga från väst
ovanför Sunariskogen, samma natt som den så kallade
Helmslakten tog vid i Damarien. Alverna tolkade detta som ett
dåligt omen och det talades om att mörka krafter var i rörelse. Ett
år senare, efter en ovanligt hård och kall vinter, väller utsvultna
tiraker ned från Tarmassivet för att söka mat i Sunariskogen. By
efter by plundras och hade det inte varit för de utmärglade
tirakkrigarnas dåliga skick, och skarpskyttarnas insats att fördröja
tirakerna genom skicklig gerillakrigföring, hade förmodligen ännu
fler byar plundrats. Det avgörande slaget står vid, den efter slaget
benämnda, tapperhetens lund, där en liten skarpskyttestyrka höll
stånd mot stora delar av tirakhären. Skarpskyttestyrkan kämpade
hjältemodigt till sista man innan styrkorna från Emori, Emori'an
kiri och Haléa Teren tillsammans lyckades omringa tirakarmén
och anfalla den från alla riktningar. Samtliga tiraker slaktades av de
ursinniga alverna och deras huvuden placerades på pålar längs hela
den norra gränsen mot bergen.
I ett arrogant försök att skapa en handelsväg till Asharien via
Kilitzpassagen och Sunariskogen, tränger jargierna 2888 e.D. in i
Sunari och börjar avverka skog, upprätta gränsfort och påbörja väg-
byggnation. Stridigheter uppstår mellan jargierna och alverna som
håller på att eskalera i ett stortskaligt krig. Flera tirakstammar i om-
rådet drar nytta av situationen och påbörjar sina egna krig mot
alverna. Efter ett antal misslyckade försök att tränga djupare in i
alvernas skog ger sig jargierna tillslut av. Konsekvensen av kriget
ALVER HISTORIA

blev att Sunarialverna förlorade ett skogsområde i Khazimbergen
som bränts och skövlats av jargierna och tirakerna. Jargiens strävan
att öppna en handelsled till Asharien via Sunari stoppades dock helt.
Denna incident har gjort att Sunariskogens alver och jargier idag
hyser en kylig misstro gentemot varandra.
2890 e.D. omkommer autokrat Halarion Ashtarian av thisms
livskamrat i en tragisk ridolycka. Thismautokraten börjar efter
denna händelse visa allt starkare tecken på inåtvändhet och depres-
sion. Han vägrar dock släppa taget om sin position som autokrat.
Thismstammen blir i och med detta mer och mer en underord-
nad stam som går sanaris vägnar. De stoltare husen i stammen vis-
ar de kommande åren mer och mer missnöje med det svaga styret
och det ryktas att det bara är en tidsfråga innan autokratens äldsta
och övermilitante son Lunerian lägger beslag på makten. Oroliga
röster menar att man då kan vänta en mycket mer aggressiv poli-
tik från thismstammen.
Under en mycket varm och torr sommar 2894 e.D. tränger flera
stammar av den ashariska nomadbefolkningen, de så kallade auser-
na, in i Sunariskogen sökandes nya boningsplatser och jaktmarker.
Alviska krigare i ledning av Lunerian Ashtarian ger aldrig ausstam-
marna någon chans att förklara sig utan driver dem hänsynslöst ur
skogen. Flera auser får sätta livet till och ett par av ausernas stam-
marna utplånas helt. Sen dess aktar sig auserna från att någonsin be-
träda alvernas marker igen.
2911 e.D. utbyter de så kallade Trollkrigen ut där hundratals troll
plötsligt börjar anfalla flera städer i Asharien och Soldarn.
Henéaflocken trollvän intervenerar och lyckas sansa trollen, och till
slut sätta stopp för deras våldsamma agerande. Det visar sig att flera
skogstrollsfamiljer dödats kallblodigt och att spåren har pekat mot
människornas marker. Trollvän misstänker tirakerna från Kiaz för att
ligga bakom det hela men lyckas aldrig bevisa något. Människorna
förblir omedvetna om orsaken till trollens attacker och likaså var-
för de plötsligt slutade.
2944 e.D. avsätts Vetherian Katsaniel, en av medlemmarna i Liljans
råd, av okänd anledning. Händelsen uppmärksammas då medlem-
mar bara avsätts av starka skäl men då inget sådant skäl tillkännages
av rådet. Kort därefter finner man Vetherian död i sitt hem. Det tros
att han av skam har tagit sitt eget liv. Tjugo år senare hittas två
medlemmar av Liljans råd brutalt mördade i sina hem. En omfatt-
ande undersökning till morden görs. Det ryktas om att övernaturli-
ga krafter har varit inblandade men ingen officiell förklaring ges.
Liljans garde tilldelas i och med denna händelse absolut jurisdiktion
å Liljans råds vägnar för att lättare kunna utreda och förebygga
säkerhetsbrott mot Liljans råd i framtiden.
2966 e.D. skickar Liljans råd representanter till Ashariens landsråd
med syfte att förhandla sig till en egen nationell suveränitet.
Förhandlingar påbörjas som dock försinkas efter att en forskarexpe-
dition med lärda och magiker, som sänts till Sunariskogen för att
utreda den underliga kontrasten mellan alvernas enormt bördiga
skog och Ashariens karga klimat, försvinner spårlöst i skogen.

Kronologi för de alviska folken

Här följer en kortfattad tidslinje som visar de viktigaste händelserna i den alviska historian. Varje
händelse återges i den jargiska tidsräkningen, efter Daak (e.D.).

e.D. Händelse
- 6868 Kung Roghan sägs bevittna alvernas
ankomst.
- 6860 Det första stora kriget mellan alver
och dvärgar startas.
- 6863 Kisharnia instiftar ett vapenförbund
mellan stammarna.
- 6692 Det första stora kriget (enligt dvärgar-
na det andra kriget, som enligt dem
började år 6710 f.D) mellan alver och
dvärgar avslutas.
- 6690 Liljans råd skapas. Sanaristammen
nämns som en enad stam för första
gången.
- 6672 Kini'an Tenev'coron nämns för första
gången som en alvboning.
- 6669 Emori nämns för första gången som
en alvboning.
- 6603 Tirakerna fördrivs från de sydöstra
delarna av sunariskogen.
- 6585 Alverna som senare benämns som
pyar påbörjar sin assimilering in i det
mänskliga samhället genom sin handel
med Zargan.
- 6518 Emori'an Kiri nämns för första gången
som en alvboning.
- 6498 Kisharnia beger sig på en expedition
mot det raserade Khian-Renk-
Drezin. Hennes expedition återvänder
aldrig och alla alver sörjer henne.
- 6473 Liljans råd omorganiseras till dess nu-
varande fördelning. Den sanariska
alliansen får sitt nuvarande namn.
Stammarna thism och kiriya om-
nämns som stammar för första gången.
Detta blir också starten på den nya
alviska tidräkningen - år ett efter den
sanariska alliansens grundade (1 e.SA).
- 6452 Haléa Teren nämns för första gången
som en alvboning.
- 5973 Sholye hen'oro nämns för första gån-
gen som en alvboning. Detta var från
början en militär utpost, skapad mot
dvärgarna, som vuxit i mantal med
åren.
- 5864 Den första autokraten av thism-
stammen utses.
- 5851 Ett par av thisms hus emigrerar till
Saviasskogen. Detta blir grunden för
staden och enklaven Yorum'an Savias.
- 4910 Det andra stora kriget startas.
Henéastammen tas i krigets slutskede
tillfånga av Roghandvärgarna. Léaram
emigrerar österut till Consaber.
- 4869 Feloshyadh nämns för första gången
som en alvboning.
- 4825 Henéaalverna lyckas fly från sin fång-
enskap hos Roghandvärgarna.
- 4013 Tirakerna från Khrûnbergen tar tillba-
ka de sydöstra delarna av Sunari.
Henéaflockar emigrerar sydöst till
Yorumskogen i nuvarande Soldarn.
- 3525 Människor i sydöstra Sunari gör upp-
ror mot sina tirakiska herrar. Detta
leder till skapandet av det nya män-
iskoriket Ramora.
- 3502 Riket Ramora anfaller Danarth i ett
tillfälligt vapenförbund med Sunari-
skogens alver. Provinshuvudstaden
Rhodarion intas och området tas i be-
sittning av alverna. Staden Sinai'-
seanema får sitt nuvarande namn.
- 2551 Det tredje stora kriget startas.
- 2533 Det tredje stora kriget slutar. Léaram
flyttar ännu längre österut; till de östra
delarna av Tokon-
64 Det fjärde stora kriget inleds.
128 Det fjärde stora kriget slutar.
146 Huvudstaden flyttas från Kini'an
Tenev'coron till Haléa Teren efter ett
enhälligt beslut av Liljans råd. Bygget
av Kisharnias torn påbörjas.
520 Kini'an tan'nivore omnämns första
gången som stad. Denna skapades som
en följd av fjärde stora kriget då delar
av Sunariskogens alver, efter att fått
sina hemmarker nedbrända, emigre-
rade till de stora skogarna i Soldarn.
718 Emori'an do'cenari får sitt namn efter
att ha växt sig stor nog att kallas stad.
730 Soldarn invaderas av tiraker från
Takalorr. Alverna klarar sig dock bra
genom att hålla sig undan i skogarna.

127
HISTORIA
965 Det femte stora kriget startas genom
en list av tirakerna.
967 Det första tirakkriget initieras.
Tirakerna tågar in i Sunariskogen och
belägrar självaste Haléa Teren.
Alverna besegrar dem till slut och
lyckas driva dem tillbaka till bergen.
969 Alverna och dvärgarna börjar gemen-
samt bekämpa tirakerna.
988 Tirakerna besegras till slut vid slaget
vid blodiga klippan där truppkomm-
endant Omonaion hjälteförklaras
efter att ha spelat en avgörande roll.
1010 Efter att Omonaion kritiserat sanaris
ledarskap för bland annat priset thism
fick betala för kriget och vunnit allt
mer anhängare så gjorde han sig
fiende med sanaristammen. Efter att
ha lagt fram flera bevis på sanaris kor-
rupta styre så förvisas han till slut från
alvernas samhälle som en förrädare
och konspiratör.
1245 Bondeupproret i Asharion. Frihets-
kämpar gömmer sig i Sunariskogen.
1301 Sunariskogen drabbas av en gnagar-
invasion som sprider sjukdomar och
skapar svält. Detta får missnöje och
oenighet att sprida sig likt en farsot
inom den sanariska alliansen.
1305 Den stora förbittringens tid tar sin
början. Oenigheten och missnöjet har
nu växt mellan stammarna i den sa-
nariska alliansen till den grad att till
slut inbördeskrig hotar.
1318 Förbittringen fortsätter. Vissa thism-
städer upphör helt och hållet att hålla
kontakten med de städer som styrs av
sanari och Liljans råd. Bland annat
Sholye hen'oro.
1321 Omonaion återvänder efter över 300
års bannlysning och säger sig ha funnit
den legendariska Kinyen Torodieda -
förfädernas stad. Han blir i och med
detta thismautokratens närmaste
betrodda man.
1330 Autokraten av thism emigrerar med
en tredjedel av thismstammen till
Ebhron. Han dör under resan och
Omonaion blir deras nya ledare.
Kontakten bryts efter detta för gott
med alverna i Sunariskogen.
1331 Ett flertal personer inom thism och sa-
nari som öppet trotsat Liljans råd
arresteras och ”förvisas”. Dessa hörs
aldrig till igen.
1332 Flera tusentals sanarialver emigrerar till
ett fäste uppe i bergen i nuvarande
västra Pereine. Detta blir grunden till
enklaven Kinané'an oro.
1335 Alverna inför en organiserad form av
magisk odlingsteknik. Detta innebär
slutet på både alvernas matproblem
och den stora förbittringens tid.
1338 En underlig skara varelser av skugg-
landsfolk börjar härja i skogen. De
attackerar alver och deras bosätt-
ningar. Flera alver rövas bort och syns
aldrig till igen.
1342 Coriolion Ashtarian tar på sig rollen
som thisms nya autokrat.
1352 Cirefalierna lyckas erövra norra halvan
av Soldarn.
1359 En stor grupp alver fångas in av
Cirefaliernas legosoldater. Dessa säljs
som slavar till Västlanden.
1376 Den soldiska frihetshjälten Parowyn
lyckas till slut bland annat med hjälp
alverna från Yoldeskogen driva ut
ockupationsmakten.
1431 Sholye hen'oro återförlivas åter under
Liljans råd.
1743 Frihetskämpen Xerim lyckas med en
grupp soldater från thismstammen och
sina gerillamän från Sunari, att erövra
städerna Nada och Nimto bro.
1754 Xerim låter anlägga Lim'alan vhic
Sunariye.
1785 Pyars samordningsråd instiftas.
1869 Coriolion Ashtarian drar sig tillbaka
efter allt tydligare tecken på inåtvänd-
het, och lämnar över titeln som hus-
furst och tillika autokrat till sin äldsta
son Halarion Ashtarian.
1948 En värmebölja drabbar hela östra
Asharinahalvön. En fruktansvärd tor-
ka drabbar Asharien som leder till
omfattande svält. Sunariskogen klarar
sig mycket bra tack vare sanaris magi.
1950 En tidigare inte siktad vildsint gyllene
drake dyker upp och härjar kring
Khazimbergen. En par mindre alv-
byar, emellan Andarnas berg och
Örnklipporna, bränns ner till grunden
och flera andra alvboningar anfalls och
drabbas av omfattande förstörelse.
Dvärgarna får skulden för att ha väckt
drakens vrede.
1951 Draktroende från Consaber vallfärdar
till Sunari för att hälsa den nya draken
vars namn de hävdar vara Rekhem.
De beger sig upp i Khazimbergen och
syns aldrig igen. De tros ha fallit offer
för draken eller möjligtvis blodtörst-
iga tiraker.
1952 En arme med skugglandsfolk börjar
åter härja i skogen. De tycks framför
allt anfalla medlemmar av sanari
eller andra magikunniga. Helt
plötsligt upphör attackerna igen. Efter
denna händelse så förbjuds platser som
man vet ligger nära till Skugglandet att
beträdas.
2059 Alarinnska frigörelsen.
2062 Husens råd bildas i Alarinn. I och med
detta döps staden Insamaidh om till
dess nuvarande namn Kinyen Sina.
2138 Första mûhadinska invasionen. Under
invasionen av Jargien angrips
Saviasskogen av en mûhadinsk armé,
som snabbt bryter igenom de alviska
försvaren. Stora områden bränns ned,
hela byar ödeläggs, och massor av
alviska krigsfångar förs som slavar till
Västlanden. Somliga härleder den
mûhadinska smaken för alvslavar till
denna händelse. Se år 1359.
2597. Andra mûhadinska invasionen.
Mûhadinska härstyrkor angriper
Saviasskogen i jakt på alvslavar.
Alverna är nu bättre förberedda och
bjuder hårt motstånd, och efter seg-
dragna strider drar sig mûhadinerna
tillbaka utan något ansenligt byte.
2707 Kryddöarnas konung avsätts och han-
delsmännen tar hans plats. Den nya
handelsinriktningen leder till en stor
inflyttning av pyaralver och cirefalier;
128
ALVER
båda konkurrerar hårt om makten
över Kryddöarnas handel.
2866 En snövit drake skymtas flygande från
väst ovanför Sunariskogen samma natt
som den så kallade Helmslakten tog
vid i Damarien. Alverna tolkar det
som ett dåligt omen.
2867 Tiraker från Tarmassivet plundrar
Sunariskogen och belägrar Emori.
Alverna lyckas till slut besegra dem.
2873 Liljans råd sänder ut en mindre expe-
dition alver som ska ta sig till Ebhron
och finna vad som hände med de
Thism som utvandrade under förbit-
tringens tid för årtusenden sedan.
2877 Endast två stycken medlemmar från
expeditionen till Ebhron återkomm-
er. De tycks båda drabbade av galen-
skap och de andra medlemmarnas
huvuden har de med sig i krukor med
honung. De två överlevande berättar
osammanhängande om en förtrollad
skog och underliga vita städer. Dessa
två har nu försvunnit.
2888 Jargierna tränger in i Sunari i ett
försök att skapa en handelsväg via
Kilitzpassagen. Stridigheter uppstår
mellan jargierna och alverna och
jargierna fördrivs tillslut.
2890 Autokraten av thisms livskamrat,
furstinnan Leoneve, omkommer i en
tragisk ridolycka.
2894 Ausiska stammar söker ett nytt hem i
sunariskogen men fördrivs hänsynslöst
av alverna.
2898 Pyaralven Lemendien Silverfjäder ut-
ses till ny frijarl av Tuzan Rim i
Asharien.
2911 Trollkrigen bryter ut men stoppas till
slut av henéaflocken Trollvän.
2920 Tirakstammen Svarta månens hord
dyker upp i Sunari och börjar plundra
bosättningar. Det görs flera försök att
fördriva dem men de återkommer
gång på gång.
2928 De stora skogsbrändernas år. Sunari
eldhärjas på många platser. Staden
Viliate Tadvai(asklunden) tillintetgörs
helt och hållet och Vaiacon rech'elir
(brända åsen) överges.
2944 En av medlemmarna i Liljans råd
avsätts av okänd anledning.
2958 Svarta månens hord nedgör ett helt
kompani skarpskyttar och plundrar ett
flertal kiriyabyar. Det sägs att de kan
kommunicera med skogens djur och
att de har andeväsen på sin sida.
2960 Ett underligt vidunder hittas i
Sunariskogen av molnryttare. Det
liknar ett havsvidunder. Det tycks ha
fallit från himlen och landat mitt i
skogen. Dess fall skapade en krater
och fällde träd. Fåglar och andra djur
festade på kadavret i flera månader.
2965 Två medlemmar av Liljans råd hittas
brutalt mördade i sina hem. Liljans
garde tilldelas i och med denna hän-
delse absolut jurisdiktion.
2966 Sunariskogen skickar representanter
till Ashariens landsråd för att Sunari
skall bli erkänt som ett eget rike.
2967 Nu.
ALVER HISTORIA

LEGENDARISKA ALVER

G
enom alvernas långa historia har många individer kommit att utmärka sig men endast en
bråkdel av dessa är fortfarande ihågkomna i dessa dagar. Vissa av dessa har till och med sprid-
it sig ut till människornas värld. Alvhjältar såsom Carwelan muttras om med fasa bland tirak-
erna och dvärgar skålar ibland för honom. Men det finns även många andra bland alverna som de
dödliga aldrig hört talats om men som för evigt format om det alviska folket.

Carwelan Esterani vhic Tanyi'ena Noloin (Frihetens låga)

Carwelan är alvernas utan tvekan största hjälte och han är vida känd
även utanför alvernas samhälle. Han är exempelvis en av de få alver
som även dvärgar skålar för. Det sägs att det var han som, under
femte stora kriget (som senare kom att bli första tirakkriget), fann ut
att det var tirakerna som hade startat kriget som en krigslist.
Carwelan riskerade sitt liv då han gav sig in i fiendeland och erbjöd
en allians med dvärgarna mot tirakerna. Dvärgarna antog till slut hans
erbjudande och alver och dvärgar allierades tillfälligt mot tirakerna.
Efter kriget vandrade Carwelan omkring på Mundana för att
komma undan alla hjältehyllningar. Envisa rykten från Tokon
säger att han verkade där i 300 år innan han försvann upp i
bergen. Det finns många sånger och legender om Carwelan.
Många av dem rör hans berömda och förmodade magiska svärd,
som han sägs ha hanterat med en mästares yttersta perfektion.
Carwelans svärd kom senare att bli urtypen för det alviska svärdet
med samma namn som Carwelan bar. Vissa av sångerna menar att
han fann sitt svärd inlåst i en mystisk gammal gravkammare, an-
dra sånger benämner det som en gåva från en av drakarna. En av
de kändaste legenderna handlar just om en drake som en synner-
ligen regnig och stormig natt landade vid Carwelan för att ge
honom skydd mot väder och vind med sina vingar och sin kropp.
Enligt thism är detta det yttersta beviset på hans storhet - att till
och med drakarna verkade vörda honom.
Kisharnia Avanieth fin Olinael
Man känner till förvånansvärt lite om denna än i dag så hyllade
ledare. Det finns en del som tyder på att hon haft någon form av
ledarskapsroll redan då alverna anlände till Mundana. Det var hon
som i ett kritiskt skede under första kriget samlade de alviska husen
och motorganiserade sig mot dvärgarna. Det var även på hennes
initiativ som Liljans råd instiftades i ett försök att stifta fred både
med dvärgarna såväl som inom det egna folket. Symbolen för
Liljans råd, den snövita liljan mot en blodröd bakgrund var ingen
slump, hennes ord finns förevigade ingraverade som de är under
den gigantiska banderoll som hänger vid ingången på Kisharnias
torn: ”Den vita liljan, fredens symbol. Må den skänka oss freden nu
så att allt blod som spillts inte spillts förgäves. Må den röda färgen,
blodets färg, påminna oss om det som varit, och som kan bli igen
om inte freden blir vår ledstjärna. Må den vita liljan aldrig igen be-
fläckas av oskyldigt blod”. Hon sades vara en talesman för rättvisa
och hon poängterade ofta vikten av att skrifterna följdes. Det finns
vissa som menar att hon till och med hade ett slags religiös över-
tygelse men detta är inget man pratar högt om. Hon sades även ofta
tala om den förste sångaren, som om hon känt honom personligen
eller i alla fall var väldigt insatt i hans arbete. Hennes sista år hon
levde sades hon förtvivlat söka ett botemedel på förbannelsen och
hon sägs ha omkommit i sin expedition till Khian-Renk-Drezin i
ett sista desperat försök att finna ett sätt att bota förbannelsen.
Noloin är känd som hjälten av henéa som gav dem deras frihet.
Hon föddes i fångenskap som en av slavarna hos Roghandvärgarna.
Hon gavs namnet Noloin (felya nari för ”frihetens låga”) då hon
trots att hon aldrig hade fått uppleva friheten själv var en av dem
som längtade efter den mest. Hon var också en av dem som kände
mest hat för den situation hennes folk hamnat i. För var dag i fång-
enskap som gick så växte hennes vrede för att en dag explodera
vilket kom att bli början på henéas uppror och flykt. Det var
Noloin som ledde sitt folk ut från slavgruvorna och ner i
Sunariskogens mörkare södra delar. Hon stannade inte förrän de
nått den plats andarna visat henne, den bergsknalle som kom att
kallas Orosi'in hena'aiy (”frihetens klippa”) som sedermera gav
namn till den än idag existerande bosättningen Hena'aiy.
Noloin sägs ha varit en mycket kraftfull schaman. Det sägs till och
med att hon frivilligt bundit sig till självaste Frihetens ande för att
kunna hjälpa sitt folk. Ingen vet vilket pris hon fick betala för det
men kanske hade hennes mystiska död, där man en dag bara fann
hennes kropp liggandes livlös, något med saken att göra?
Henéa hedrar än idag, flera tusen år senare, hennes minne med
lovsånger kring brasan där man prisar henne för folkets frihet.
Hennes båge hänger fortfarande på väggen i rådsgrottan i Orosi'in
hena'aiy där de tio flockarnas schamaner, de så kallade visas råd,
ibland träffas för möten kring rådselden. Denna båge som hon
tillverkade i fångenskapen av ben och senor är förebilden för den
mindre variant av serinébågen som henéaalverna använder vilken
naturligtvis fått sitt namn av just deras frihetshjälte Noloin. Det sägs
att Noloins ande fortfarande vakar över sitt folk och att hon aldrig
skulle acceptera att de skulle hamna i fångenskap igen.
Omonaion Toceda fin Avale
Omonaion är känd som en av thimsstammens största tänkare och
rebeller. Han var en ovanligt begåvad magiker, en av självaste
Scéaheadons lärjeungar sades det, och en av de största motståndar-
na till det femte stora kriget. Han talade för att de resurser som an-
vändes till kriget istället borde användas för att bota förbannelsen.
Då priset thism hade fått betala för kriget uppdagades allt mer så fick
han fler och fler anhängare tills han tillslut rivaliserade självaste
thisms autokrat i makt och inflytande. Han ifrågasatte sanaris
ledarskapsroll inom alliansen och gjorde sig på så vis fiende med sa-
naristammen. Efter att ha lagt fram flera bevis på sanaris korrupta
styre så förvisades han till slut från alvernas samhälle som en alvisk
förrädare och konspiratör i samröre med Stjärnorden uppe på
Aralionberget. Tvärtom vad sanari hade hoppats på ökade detta bara
hans medhåll bland de egna leden och missnöjet inom samhället
växte sig allt starkare för att slutligen explodera i och med vad som
kom att kallas för den stora förbittringens tid. Efter över 300 års
frånvaro återvände Omonaion till Sunariskogen i en tid av svält och
svårt missmod. Han sade sig ha hittat den legendariska Kinyen
Torodieda - förfädernas stad som sades ha byggts av den sjunde

129
HISTORIA
stammen för urminnes tider sedan. Omonaions löften om en para-
disliknande plats med rikliga gröna skogar fulla av mat och inte
minst en plats som dessutom tycktes upphäva större delen av för-
bannelsens effekt fick honom att vinna till och med thism-
autokratens intresse. Detta kom att bli anledningen till en av
Mundanas största folkvandringar någonsin då nästan en tredjedel av
thismstammen inklusive den sittande thismautokraten, samt en
ansenlig summa av även sanari och kiriya, emigrerade till Ebhron.
Pachail Nentari sìol Dah'toiun
Det alarinnska frigörelsekriget 2059 e.D. startades då den sabriska
kungen Conrad I förolämpat en ambassadör från Alarinn till den grad
att denne förklarade krig. Kriget gick i början mycket dåligt och
alverna led svåra förluster då de inte hade något att sätta emot de
professionella beridna soldaterna. Detta kom att ändras i och med att
Pachail Nentari tog över befälet. Denna ärrade veteran, härdad av
alla skärmytslingar med tiraker uppe i de östra nordlanden, införde
en ny form av gerillakrigföring. En av hans första steg blev att avslö-
ja och rensa ut alla förrädare bland upprorsmännen som bränn-
märktes i pannan och skickades bundna till den sabriske kungen.
Därefter bedrev han ett terrorkrig som fick de sabriska soldaterna att
darra av fruktan. Det började gå rykten bland hans egna att Pachail
hade blivit galen av blodtörst men ingen vågade trotsa hans ledarskap.
Efter fyra år av gerillakrigföring och två väl valda slag blev det till slut
för kostsamt för Consaber. Kungen avsattes av sin egen bror,
Constantin III, och skickades tillsammans med ett fredsbud, där hela
östra Tokon skänktes till léaram, till Tileinn i Alarinn där han
halshöggs. Höga röster höjdes för att Pachail skulle utropas till kung
över Alarinn, men han vägrade. ”Jag är bonde i första hand och
soldat i andra hand och jag vill inte kasta ut en tyrann för att ersätta
honom med en annan” lär han ha sagt. Efter frigörelsen var han en
av initiativtagarna till Husens råd som än idag har en samverkande
funktion för de fem stora klanerna. Pachail lönnmördades i sin egen
säng några år senare och mördaren blev aldrig gripen.
Rakasarik (Vargfader)
Vargfader är en av henéas största omsjungna hjältar vars bedrifter
ofta förtäljs kring brasan hos henéas flockar. Någon gång under det
som idag kallas för första tirakkriget så sades han ha dykt upp. Vad
gäller hans bakgrund så finns det flera olika versioner beroende på
vem som berättar historien. Vissa menar att han sändes av andarna
som hjälp, andra att han var en stor krigare från De vildas flock, an-
dra att han var en av Rakas söner. Vissa menar till och med att han
ibland kunde ta skepnaden av en stor varg. Hur som helst dök han
upp just i rättan tid då henéas marker i södra Sunari härjades hårt av
tirakernas räder. Speciellt ett band av blodtörstiga ulvryttare ställde
till problem och de hade bränt och plundrat flera av henéas boplatser
och slaktat både kvinnor och barn.
Vargfader talade med De visas råd och bad de andra flockarna om
hjälp. Han sa att han ville ha hjälp av alla de som likt han själv hade
ett själsband till Vargens ande. De visas råd nekade denna underliga
förfrågan. Vargfader sägs då ha begett sig till den så kallade ”Ödets
port” - en mystisk stenport i de djupare delarna av alvernas skog.
Det sades att den som trädde igenom porten, och de som gjorde så
kunde ibland försvinna i tomma intet, fick möta sitt öde, och att de
som kom tillbaka skulle ha ett särskilt stort öde menat åt dem.
Vargfader sägs ha stigit in genom porten och synbarligen försvun-
nit. Henéa fortsatte att härjas av tirakernas attacker som skedde allt
djupare och djupare in i skogen. Så en dag återvände Vargfader.
Hans ögon hade nu förändrats och antagit en vargs gula och djuriska
130
ALVER
utseende och i var hand bar han ett kort sylvasst svärd som sades vara
förtrollat. Legenden omnämner ibland de båda svärden som
Hjärtbite och Stenklyve och många var de tiraker som färgade dem
med sitt blod. Med sig hade han också en stor flock av ulvar som
han hade allierat sig med. Tydligen låg dessa ulvars flock i krig med
den flock som allierat sig med gûrdernas ulvryttare.
Vargfader besökte än en gång De visas råd som den här gången gick
med på hans begäran. Snart strömmade de henéa som hade själsband
till Vargens ande till Vargfader. På så vis skapades den än i dag ex-
isterande flocken Vargryttarna - de som rider på Rakas stora vargar.
Med vargryttarnas hjälp kunde till slut tirakerna fördrivas. Vargfader
sägs ha levt ett tag med sin nyskapade flock innan han till slut till-
sammans med sin enorma kolsvarta och mycket gamla ulv, Ögon-
som-elden, begav sig ut på sin sista vandring i skogen och aldrig sågs
igen. Vissa henéa säger sig dock ibland ha träffat på en mystisk varg-
ryttare med gula vargögon, ridandes på en gigantisk svart ulv, vilket
fått legenden om Vargfader att leva vidare.
Scéaheadon Sanye fin Coron'naiere
Få personer har en sådan mytbildning kring sig som Scéaheadon.
Han är känd som den förmodligen kraftfullaste alviska magikern
som någonsin existerat möjligtvis med undantag för den förste sång-
aren. Vissa menade till och med att han var den förste sångaren åter-
född. Han sades vara ett magiskt underbarn som redan i tidiga år
kunde se magi lika tydligt som andra kunde uppfatta den vanliga
världen runtomkring dem. Det sades att trots att han tilldelades en
av de främsta mentorerna så slutade det med att det var han som
lärde sin mentor istället.
Det var som om han instinktivt förstod magin och att han kunde
väva magi som man än idag inte vet hur han bar sig åt för att göra.
Framförallt verkade han ha en talang för de fyra elementens aspek-
ter och det sades att han kunde utöva en mycket exakt och kraft-
full kontroll över elementens krafter. Det sades att han då och då
lämnade det alviska samhället för att uppsöka drakarna och studera
hos dem. En dag försvann han bara, som om han uppslukats av den
tomma luften. Vissa avundsjuka röster menade att han till slut straf-
fats för sitt högmod och drabbats av så kallat icke-varande som kan
drabba de magiker som inte är nog försiktiga med magin. Andra
hävdar att han aldrig skulle begå ett sådant misstag utan snarare att
han valt att uppgå i magin, som om han nått ett slags högre med-
vetandeplan. Andra menar att han lämnat Mundana för att utfors-
ka de andra existensplanen.
Scéaheadon var föremål för en stor persondyrkan. Han sågs som
alvernas största hopp till att bryta förbannelsen och flera hävdar
bestämt att han en dag kommer att återvända med ett botemedel.
Liljans råd tycks inte ha gillat honom alls under hans livstid då de
hävdade att han konspirerade med drakarna och inte hyste någon
lojalitet mot sitt eget folk. Vissa anklagelser gick till och med så långt
att utpeka honom som en drake som iklätt sig alvisk skepnad. Efter
hans död var de dock inte sena att hylla honom som en av sanaris
främsta magiker. Tyvärr lämnande han aldrig efter sig några skriv-
na verk, även om det finns andra författare som försökt att samman-
fatta hans upptäckter och teser om magin. Det enda ledtrådarna han
lämnat efter sig är ett antal magiska kristaller med underliga runor
på, som vissa påstår kan vara drakrunor, vars syfte man ännu inte
lyckats utröna, inte minst då de verkar vara laddade med magisk
energi från en ännu icke fastställd magisk aspekt.
ALVER SUNARISKOGEN

KAPITEL TIO

SUNARISKOGEN

V
inden susade i hennes öron då heavédraken gjorde en stört-
dykning ned mot skogen. I sista stund drog hon i tyglarna och
den bredde ut vingarna och gled i en vid halvcirkel strax över
trädtopparna. Hon klappade den uppmuntrade på halsen och styrde
draken uppåt igen. Dess vingar slog tungt och taktfast likt väldiga
hjärtslag. Här långt ovan jord kände hon lugnet och friden som hon
hade så svårt att finna på marken.
Under henne bredde Sunariskogen ut sig. En matta av trädtoppar i
olika nyanser av grönt som här och där bröts upp av små sjöar vilka
glänste i solljuset.
I norr såg hon Kraalenbergens vita toppar och i öster den röda
Ashaslätten. Järnforsen var likt en orm som slingrade sig ned från
bergen och hon valde att följa dess vindlande väg mot öster. Hon
passerade över sin hemstad Emori och rundade det väldiga
Aralionberget och flög mot Halea Teren. På långt håll kunde hon
se Kisharnias torn glimma över trädtopparna.
Hon drog in den kyliga luften i lungorna, och njöt av utsikten.
Hennes hem, hennes folks vagga; Sunariskogen. Som molnryttare
fick man se världen på ett sätt som var få förunnat. Hon satte knäna
i drakens sida och dök åter nedåt. Denna gång kunde inte ens hennes
thismblod hindra henne från att ge ifrån sig ett skrik av glädje.

131
SUNARISKOGEN ALVER

SUNARISKOGEN

M
ellan Asharien och Khazimbergen ligger den väldiga Sunariskogen. Skogen vattnas av
många små åar och bäckar samt Järnforsen och Bzarfloden, men också av det sista av den
fuktighet som lyckas pressa sig över Khazimbergen. Det, kombinerat med en rik mylla, gör
området till ett av de bördigaste i världen. Sunariskogen betyder ”Den sovande skogen” och är
hemmet för den största samlingen alver i Mundana.

Skogslanden lövverken. Här är undervegetationen obefintlig och det enda som

Sunariskogen är en väldig skog med varierande klimat och terräng.
Det är i grunden flera olika skogar som växt samman under år-
tusenden. Den sträcker sig från norra Asharien till norra Soldarn
och når både slättland och berg. Upp mot bergen är marken ku-
perad och klippor och stenblock reser sig här och där ur mossan.
Luften är sval och under hösten täcks grönskan och de vassa grå
stenarna i skimrande frost.
Ståtliga hjortar, vilda flockar silverfår, brunbjörnar och otaliga arter
fåglar lever här. En skicklig jägare har sällan problem att förse sig
med föda under långa skogsfärder.
Längst i norr och närmare bergen utgörs den huvudsakligen av
barrskog. Spetsiga granar och tallar med roströda stammar samt
klippor och snår. I övrigt är blandskog det vanligaste men i mitten
av Sunari finner man låglanden, en sänka som huvudsakligen är
beväxt med de höga serineträden. Låglanden är thisms område. De
älskar att rida i full galopp i skogarna på jakt eller som träning.
Här och där spricker skogen upp i böljande fält med smaragdgrönt
gräs och undersköna blommor. Här skiner solljuset i full styrka och
det kan nästan vara bländade att komma ut på dessa platser efter att
ha vandrat genom den dunkla skogen.
Sunariskogen är till största delen en ljus och luftig skog med fält av
ormbunkar och sly som breder ut sig under de breda stammarna.
Undantaget är sydlanden där står träden så tätt att knappt något
solljus släpps ner till marken. Det vilar ett ständigt dunkel under
klarar att leva här är tistlar, törnesnår och svampar. Marken kläds
istället av svart jord eller roströda löv som sakta multnar bort.
Sunari rymmer gott om porlande bäckar, mörka tjärnar och
ensliga skogssjöar. Här glimmar silvriga fiskar till under ytan och
gulnade löv färdas med strömmen och försvinner i virvlarna.
Vattendragen används som riktmärken och man reser vanligen
efter dessa för att inte komma vilse. Det finns även gott om sank-
marker, myrar och träskmarker som kan vara vådliga för de som
försöker resa igenom dem.
Nätterna i skogen är stilla, ett svagt brus från vindlande älvar un-
der en stjärnklar himmel, eldmal som tyst svärmar under trädkro-
norna och sländor som spinner mönster av silvertrådar. Stilla regn
som sveper in från bergen i väster för att lämna en myriad av dagg-
droppar på löv och mossa.
Alver & naturen
Alverna är nära knutna till naturen. Deras långa liv gör att de inser
att man måste ta hand om den miljö man lever i. De flesta andra
civiliserade folk förstör naturen för sin egen vinning medan alver-
na lever i symbios med den och mer böjer den för sin vilja. Detta
innebär inte att de är trädälskare som inte kan tänka sig att kapa
ned skog eller rensa bort giftiga växter utan snarare att de tänker
i ett längre perspektiv. De formar omgivningen så som det passar
dem och tar inte mer än vad de behöver och är mycket noga med
att upprätthålla balansen.

132
ALVER SUNARISKOGEN

Olika stammar har självklart olika syn på naturen. Henéa och kiriya
njuter av att ligga bland gräs och mossa och att borra ned fingrarna
i den svarta myllan och känna närheten till urkraften. Thism och i
synnerhet sanari ser naturen mer som ett redskap och föredrar
bekvämligheterna mer än att saligt virvla runt bland grönskan. Alla
alver hyser dock en respekt för naturen och ser skönheten i den på Den vilda magins rike
ett sätt som de flesta människor tycks missa. Det kan man tydligt se
om man studerar deras städer. I Sunari finns det platser där
barriärerna till Skugglandet,
För människor tycks alvernas städer övernaturliga och undersköna. eller ”Den vilda magins rike”
Sanaris höga stentorn som skimrar likt månljus i natten, thisms träd- som alverna vanligtvis kallar
hus som vilar högt ovan mark och kiriyas välskötta bosättningar är det, är svaga. Dessa undviks av
pittoreska. Alverna tycks leva i samklang med naturen, ifrån trädens alver eftersom de fruktar skugg-
grenar lyser silverlyktor upp de nattliga skogarna, på grönområde- folket som lever där. Det är till och med nu-
na vid trädens rötter porlar konstgjorda vattenfall och fontäner. mera förbjudet enligt alvisk lag att beträda
Överallt finns väldoftande och vackra växter. I närheten av städer- dessa marker utan särskilt tillstånd.
na brukar skogen vara avverkad i stora gläntor och på dessa öppna
fält odlas grödor av olika slag. Likaså finns det dammar där fiskar är Enligt legender så tvivlar inte det illasinnade
inplanterade. I skogslanden runtomkring vallas silverfår och de van- Skuggfolket att ta tillfånga alver och sedan
liga träden har fått ge plats åt stora lundar med fruktträd. pina, förvrida och tortera dem för nöjes
skull. Exakt varför dessa har ett sådant stort
hat mot alverna i Sunari vet man inte men
Livet i skogen många misstänker att de blivit korrumperade
En majoritet av alverna är skogslevande. Att leva i en skog har av en mörk makt.
både fördelar och nackdelar. En av de största fördelarna är att man Sunaris skuggland kan lätt kännas igen då
kan hålla sig väl dold, men detta gäller även fienden. Det är det är en mörk och dyster plats som verkli-
omöjligt att övervaka hela skogen och alverna har främst kontroll gen står i kontrast till resten av Sunariskogen.
i områderna runt deras bosättningar. Skarpskyttar patrullerar Karga livlösa fält, förruttnade träd med kala
gränsmarkerna och vaktar mot farliga djur och inkräktare. Just att grenar, inte en enda växt eller
skogen är alvernas naturliga miljö är det som ger dem det stora buske med ett levande
övertaget. De kan se var fiender tagit sig fram och uppmärksam- blad - Sunaris
mar tecken som går icke-skogslevande förbi. Detta gör att de kan skuggland är likt
använda miljön till sin fördel. en mörk nidbild
Städer som ligger i en skog är betydligt mer känsliga för bränder. av Sunari självt.
Även om sanari kan använda sin magi för att försöka stoppa detta så
är naturens krafter obevekliga och under torra år brinner
Sunariskogen på flera platser. Alvstäderna brukar vara skyddade med
väl planerade våtområden men det händer att de förgås i infernon.
Detta i synnerhet om fienden tar tillfälle i akt att tända eld på skogen.
Vid kraftiga stormar och oväder kan träd slitas omkull och trädbyg-
gnader falla till marken. Som tur är dessa våldsamma stormar väldigt
ovanliga över Sunari men skulle det bli en större förändring i
väderleken så skulle många byggnader vara hotade.
Men om eld och vind är hoten så använder alverna vattnet och jor-
den som motmedel. De har avancerade dräneringssystem som håller
vissa delar av skogen torr och gör så att man kan odla grödor. Andra
delar av skogen kan förvandlas till träskmarker genom att leda om
bäckar och åar. Dessa områden är nästintill oframkomliga.

133
SUNARISKOGEN ALVER

ARKITEKTUR

A
lvstäder är stilla om man jämför med människornas boningar. Här pratar man lågt och
sansat, vindens rasslande genom löven blandas med sång och musik som för många män-
niskor låter överjordisk. I spegelblanka dammar och tjärnar reflekteras himlens ljus, glim-
mande stjärnor, trolska halvmånar och skimrande solsken som strålar ned genom lövverket.

Sanaris städer I princip varje sanariskt hem har ett bibliotek. Även böcker är nå-
got av en statussymbol så de flesta familjer ser till att biblioteket är
Sanari samlar sig alltid i städer - de bosätter sig i princip aldrig på välfyllt och att det får en central placering i huset, nästan som om
landsbygden. En typisk sanaristad består av smäckra stentorn, sam- biblioteket vore hemmets hjärta.
manbundna med stenlagda vägar och långsmala broar. Broar och
Något som också återfinns hos sanari är ett badrum, ofta beläget
torn verkar trotsa tyngdkraften och är ofta behandlade så att de
på källarplanet. En urgröpning fylld med vatten, med flera
skimrar i nattmörkret. Grönska är fortfarande mycket viktig och
sittplatser och stor nog att flera skall få plats i den samtidigt,
man hittar ofta otroliga blomsterarrangemang och välansade trädgår-
återfinns i mitten av badrummet. I badvattnet hälls vanligtvis oli-
dar. Man anstränger sig till och med för att bygga särskilda
ka väldoftande oljor och torkade blommor som sprider en
balkonger för växter och man ska inte vara förvånad om en bro vis-
behaglig doft i hela badrummet. Framförallt på vintrarna så värms
ar sig vara belagd med en mycket tät och näst intill perfekt gräsmat-
vattnet med hjälp av upphettade stenar som sänks ner i vattnet.
ta. Ofta används trolldom för att få vissa speciella effekter, till
Vattnet porlar från en vattenfallsliknande anordning i ena väggen.
exempel en öppen och till synes taklös hall som ändå aldrig påverkas
Nakenhet hos alver anses vara något naturligt och därför finner
av elementen. Bevattning sköts genom en kombination av vatten-
man ofta hela familjer sittandes i badrummen tillsammans åtnju-
cisterner som samlar in regnvatten och ett sinnrikt pumpsystem som
tande sig badrummets avslappnande miljö. Det är även vanligt att
pumpar upp grundvattnet till dessa cisterner. Nattetid så belyses
gäster bjuds att ta ett bad tillsammans med sina värdar. Ofta
städerna av tusentals små glasglober utplacerade här och var. Dessa
serveras det då färskt frukt och vin därtill.
så kallade alviska stjärnljus skänker städerna en mild och vacker aura
av magiskt blått och grönt ljus. Det är även i badrummet som man oftast återfinner sanaris toalet-
ter. Dessa finns ofta i en hörna i rummet, som kan avskärmas med
Sanaris hus: Det typiska sanariska huset är ett högt smäckert sten-
ett tygskynke, och är utformade som en bekväm stol i sten, ibland
torn eller en stenbyggnad med en eller flera tornliknande flyglar.
med en sits i trä, med ett hål i sig som leder rakt ner till forsande vat-
Höjden på tornen visar ofta på den status och ställning som de som
ten. Både män och kvinnor förväntas sitta ner på toaletterna när de
bor däri har och är vanligtvis mellan tio och tjugo meter men kan
utför sina behov.
vara över hundrameter höga. Olika stenmaterial används men väg-
garna är oftast putsade så att de har en jämn len yta och ibland är
de också behandlade på alkemisk väg så att de får en klar vitaktig Thisms städer
färg. Hela tornet täcks i regel av väldigt organisk och detaljerad mön-
Thisms stadsarkitektur är till stor del beroende av platsen de byggs
string. Tornens tak är vanligtvis spirformade och varje tak är liksom
på. Man föredrar de ljusa och luftiga serineskogarna vilka så gott
resten av tornets utformning något som kan variera väldigt. Tornens
som enbart finns i Sunari, men vilken skog som helst med större
fönster är till skillnad från människornas fönster ofta rundade och
lövträd går bra. Till skillnad från sanari fäller thism ogärna träd för
inte sällan är fönstren i sig vackra mosaikverk i färgat glas, ofta med
att bygga hus. Istället bygger de sina hus i träden och drar på så sätt
olika bilder, symboler eller mönster. Även antalet fönster är något
nytta av trädens höjd i försvarssyfte. Detta gör att stadsarkitekturen
av en statussymbol och de pampigaste byggnaderna kan ha jättelika
blir väldigt vid och luftig. Hus byggs in i trädkronorna, ofta i flera
panoramafönster i mönstrat glas. Det anses också som en statussym-
våningar och på sådant sätt att man utnyttjar grenverket för att få
bol att ha ett tillhörande växthus eller lusthus till huset. Växthusen
flera våningar. Husen förbinds med trappor, broar och i vissa fall
används framförallt som ett slags privat liten trädgård och används
stora torg som byggts upp högt upp i grenverket, ibland till och med
mer som en rekreationsplats än som en plats som används för odling.
mellan träden. Huvudsakligen används trä, rep och lera som mate-
Framförallt de mindre växthusen kan dock vara helt dedikerade till
rial och man har oftast tak på husen av täljd bark. Vissa av husen har
odling, ofta av sällsynta eller ömtåliga växter.
fogats samman med hjälp av magisk trädsång och detta ger dem
Lusthusen är även de ofta uppförda mestadels i glas och är byggda smått fantastiska proportioner och vinklar. Städerna är lätta att
antingen uppe i ett till huset tillhörande träd eller som ett annex till försvara då de kan använda sina bågar till att överösa fienden med
själva huvudbyggnaden. Lusthusen är ofta högt belägna då det an- pilar när de närmar sig eller försöker ta sig upp.
vänds som en plats där familjen kan sitta och njuta av utsikten.
Thisms hus: Thism trädhus varierar i storlek. De största är bygg-
Insidan på sanaris hem är ofta något som präglas av en tydlig ord- da runt trädets stam och sträcker sig upp i flera våningar och de
ning och struktur. Byggnadsstilen är ofta rundad och organisk. minsta är inte mycket mer än en bod ute på en av grenarna. Det
Dörrar hör till ovanligheten, istället finns halvcirkelformade portaler finns vanligen både repstegar och hissanordningar i anslutning till
vanligtvis med ornamenterade ramverk. Stilrena men dekorativa or- huset så att man kan vinscha upp utrustning och tunga föremål till
nament hör till vanligheten ofta föreställande bladverk. Det är inte sin boning.
ovanligt att man finner magisk belysning inomhus, speciellt på de
Ett thismhus består vanligen av ett flertal rum. Dess hjärta är det så
platser där besökare mottas. Det är då vanligtvis frågan om små
kallade krigarrummet. Detta är husfurstens rum och här förvaras alla
kristaller innefattade i väggarna med en enkel ljusförtrollning på sig.
viktiga föremål, vapen och rustningar - vanligen uppställda och

134
ALVER SUNARISKOGEN

135
SUNARISKOGEN
uppsatta i vackra ställ efter väggarna eller mitt på golvet. Väggarna
är vanligen draperade i vackra broderade gobelänger. Detta är en
plats för meditation och andakt och många drar sig in i krigarrum-
met för att kontemplera och fatta svåra beslut. Husfursten tar även
emot gäster och sändebud i detta rum.
Allrummet är en kombinerad sovsal, vardagsrum och kök. Då
eld är den stora faran, i synnerhet i ett trähus, så är området
runt härden vanligen klätt i skiffer eller plattor av vackert
formad och färgad keramik. Man äter i vardagsrummet
och när natten faller rullar man ut sina sovfällar och sover
här. Många allrum har stora luckor som man kan öppna
på ena väggen så att man kan titta ut över skogen medan
man äter eller släppa in luft under de varma sommarda-
garna. Då det enda stället där man har en härd är i allrum-
met blir det kallt i andra delar av huset under vintern och
hösten. Man löser detta genom att ha stora glödlådor av järn
där man lyfter i glödande kol. Dessa bär man sedan med sig och
ställer invid sig om man skall tillbringa tid i en annan del av huset.
För de stora och mäktiga familjerna har de högsta ofta egna
kammare där de kan sova undanskilda från de andra. Likaså har
många hus balkonger med snidade räcken som löper runt dem
och via dessa kan man ta sig till olika delar av huset.
Balkongerna är ofta sammanbyggda med andra hus och
blir ofta platsen för möten och samtal.
Urholkade trädstammar utanpå husen leder ned
regnvatten till tunnor och detta använder man
sedan till hushållet. Uppe i träden finns det särskilda
badhus där vatten hettas upp i stora kar med hjälp av
varma stenar. Hit brukar man gemensamt gå för att bada
under vintrarna. Den varma tiden av året badar man i tjärnar
och sjöar i närheten av bosättningarna.
Sanaris stjärnljus
En av de vanligaste berättelser man kan höra av de som rest i
Sunari är om de alviska stjärnljusen, eller Cecona cedalaeda
som alverna själva kallar dem. Dessa är genomskinliga klotfor-
made kärl. vilka innesluter någon sorts klar vätska, med en
storlek på en trollnäve. När stjärnorna på kvällen börjar synas
ovanför Sunariskogens städer tävlar deras ljus med det från
tusentals av dessa halvgenomskinliga glober. Den belysning
som avges varierar mellan vagt blått hela vägen till en lätt grön
nyans. Natten i sådana städer är aldrig fullständig, då mörkret
förjagas av klotens glöd. Skenet är svalt och behagligt, och
saknar det flackande som kännetecknar fackelsken.
Klotens placering varierar, dikterade som de är av ljusbehov
och den anblick de ger. Hur man fäster kloten varierar likaså -
den traditionella infattningen i trädstammar är små urgröp-
ningar, tänkt att ge intryck av att ljusen smält samman med
träet, medan byggnader i regel använder skulpturer som fäs-
tanordningar - drakliknande händer som omsluter enstaka klot
är i synnerhet en vanligt förekommande syn.
136
ALVER
Kiriyas städer
Den typiska kiriyanska staden påminner i mångt och mycket om en
mänsklig bosättning men de utmärker sig genom att de är betydligt
mer pittoreska och välskötta. Vägarna är ofta stenlagda, inte för att
det är praktiskt utan för att en stenlagd och välskött väg på ett vack-
ert sätt ramar in naturen. Raka vägar är därmed inget krav.
Gräsmattor och trädgårdar - samtliga mycket vackra och
välskötta - omringar husen, som oftast är breda, med
låga väggar och väldigt höga halmtäckta tak. Burspråk
och balkonger är vanliga.
Avfallshantering är också något som är synnerligen ef-
fektivt i en kiriyansk stad. Ingen kiriya skulle kunna gå
med på att kasta ut träck, dynga och avfall på gatorna.
Istället brukar de flesta städer ha ett väl fungerande system
för hantering av avskrädet där avfall läggs i tunnor som
sedan hämtas och körs ut till böndernas åkrar.
Kiriyas hus: Husen påminner på många sätt om männ-
iskors hus men vissa saker skiljer dem åt. För det första an-
vänder de sig av en mycket rundare form av byggnadsstil,
med antingen helt runda hus, eller fyrkantiga hus med
rundade hörn. Även fönstren brukar vara runda till
formen och fönster är ofta sammanfogade i vackra
mönster ibland även med färgat glas. De har en
varm ombonad hall, vanligen med en stoppad
pall som man kan lyfta ut och sätta sig utanför
dörren för att röka och prata med förbipasserande.
Man har alltid ett gästrum som står redo om man
skulle få oväntat besök. Därefter är det vanligt att varje
medlem i familjen har ett eget rum men i husets mitt
finns vardagsrummet och härden och här samlas alla för
att sjunga, prata och umgås.
Vätskan i kloten är en alkemisk brygd, och dess ingredienser
är en hårt bevakad hemlighet. Processen är ganska tidskrä-
vande, men man uppväger detta genom att göra enorma
mängder av vätska, som sedan lagras. När vätskan hamnar i
kontakt med klotets material börjar det ge ifrån sig sitt ljus,
vilket kommer av att vätska och material reagerar med varan-
dra. Helt nya ljus ger ifrån sig ett blått ljus, och i takt med att
vätskan fräter bort klotets yttre vägg skiftar färgen mot grönt.
Man brukar för säkerhets skull byta kloten inom en månad,
då man inte vill att kloten ska börja läcka. Vätskan är både il-
laluktande och kletig, och verkar dessutom irriterande mot
oskyddad hud. Kloten brukar sluta lysa efter ett tag då effektiv
blandning av vätska är svår att få, och därför är den vanliga
metoderna för ”stjärntändare” att ge klotet ett lätt rapp med
en käpp. Att vara stjärntändare är därmed en avslappnande
syssla, då ens enda arbete består i att tända ljus på kvällen samt
då och då ersätta slutbrunna klot. Yrket är vanligt förekom-
mande bland alver som håller på att bli inåtvända.
Sanaris stjärnljus är aldrig till salu. De illustrerar för även den
simple den makt och storhet som sanari så gärna vill utstråla,
och utgör på så sätt en anspelning och en länk tillbaks till de
uråldriga tider då alvernas enighet var total.
ALVER SUNARISKOGEN

Henéas bosättningar garvar spänns upp på ramar under träden. Avskräde grävs ned eller
kastas till eventuell tamboskap eller hundar som går fritt. Det är
Henéa lever oftast i hyddor på marken eller i träden nära marken. rökigt och sotigt och marken är upptrampad.
De tar hjälp av stenblock, rötter och fallna träd i sina konstruktion-
Henéas hus: Hyddorna består av ett rum vars väggar är samman-
er. Hyddorna är utsmyckade med ben, symboler, fjädrar och
fogade av trä som flätats ihop med rötter och tätats med lera. Ofta
snidade trästycken. De är byggda utan någon egentlig ordning men
används stenblock och träd som en naturlig vägg i hyddan. Henéa
som regel så bor de mest inflytelserika personerna mitt i bosättnin-
bygger så gott som alltid en extra utgång i sina hyddor, ofta i form
gen även om deras hydda inte är större än någon annans.
av en tunnel. Tunnlar från flera hus går ofta samman och kombin-
Bosättningarna är dock sammanbundna under jord i ett nätverk av
eras med underjordiska matförråd, vilket ger ett förvillande nätverk
små tunnlar som henéa använder för att komma undan inkräktare
av tunnlar under marken. I mitten av hyddan finns en liten eldstad
samt att förflytta sig osynligt. När folket ägnar sig åt sitt hantverk
som används under kalla nätter och vintern. Familjen har sina egna
eller sin matlagning så är de utanför sina hyddor och deltar i gemen-
”hörn” i hyddan men när man skall sova drar man fram sina pälsar
skapen. Det finns därför gott om eldstäder omgärdade av stora ste-
och fällar och lägger sig nära varandra, ofta under en och samma fäll.
nar runt vilka man samlas. Här lagas maten och man pratar om
Tama djur sover också de i hyddan.
jakten, drömmar, berättar sagor och sjunger. Till skillnad från an-
dra alvbosättningar luktar det rätt så mycket hos henéa. Hudar som

BOSÄTTNINGARNA

D
et finns sju stycken större städer i Sunariskogen och många av dessa överträffar mänskli-
ga städer i både skönhet och ålder. Flera av dem är tusentals år gamla och bär spår efter gen-
eration på generation (och då lever ändå alverna väldigt länge) med alver som levt och
verkat där. Få dödliga får uppleva dessa städers storhet och de som lever i omkringliggande riken
har vanligen endast hört legender och sagor om städernas ståtlight.

Emori'an Kiri Hen'aiy

Emori'an Kiri (Glädjekällan) ligger i de norra delarna av
Sunariskogen och är kiriyastammens största stad. Den är omgiven
av en mängd mindre byar och bosättningar och vägen upp till
staden är vackert stenlagd med vita trekantiga stenar av kvarts. I
mitten av staden ligger en väldig scen med flertalet sittplatser runt.
Staden lever ett stilla liv under dagen men på nätterna tänds
stjärnljus och lyktor i träden och folk kommer från de omkringlig-
gande byarna för att dansa, sjunga, dricka vin, prata med gamla vän-
ner eller för att ta del av något av märkliga framträdanden som hålls
varje kväll. Ibland handlar det om hissnande svävande luftdans,
ibland om berättande sångskådespel, ibland om enkel himmelsk
skönsång och ibland är det frågan om rent orkestrala framföranden.
I staden bor några kända skickliga ljus och skuggmästare som med
sina magiska specialeffekter gör framträdanden till fantastiska overk-
liga föreställningar men gnistrande ljusspel, hemska levande skuggor
eller pampiga visuella illusioner. Staden har gott om besökare även
av mänskligt slag och många som tagit sig till Lim'alan vhic
Sunariye fortsätter in i skogen efter vita vägen (som den kallas) för
att uppleva festligheterna och de beryktade föreställningarna. Det
finns gott om värdshus och bekvämlighetsinrättningarna och alver-
na är öppna och vänliga. I övrigt är Emori'an Kiri en utbredd stad
där husen står glest och det finns gott om utrymme mellan trädens
stammar. Den snåriga undervegetationen hålls borta med hjälp av
silverfår och man kan när man vandrar genom skogen höra gott om
bräkanden och vallarnas gälla visselpipor. Under vintertiden blåser
ibland snöoväder ned från Tarmassivet i norr och hela skogen sänks
då i en vit stillhet. Kiriya tar självklart denna skönhet till akt för att
skulptera snö- och iskulpturer och även passa på att utmana varan-
dra i snöbollskrig. Vid dessa tillfällen serveras varmt vin med nötter
och torkade druvor i vilket är mycket uppskattat.
I södra Sunari, i de mest oländiga och mörka delarna av skogen, lig-
ger Hen'aiy, det närmaste henéa kan kalla huvudstad. Thism är
naturligtvis inte välkomna till staden men de övriga stammarna tillåts
i Hen'aiy som på så vis fungerar som en handelsport norrut. De alver
som önskar besöka staden får invänta eskort vid vadstället på flod-
väktarnas mark vid Bzarfloden norr om staden. I mitten av staden
står den högresta Frihetens klippa - det var till denna plats Noloin
ledde de första henéa som flydde från dvärgarnas fångenskap.
Hennes båge hänger fortfarande på väggen i grottan där de visas råd,
som består av de äldsta och visaste schamanerna från de tio flockar-
na, ibland träffas för rådsslag. Runt klippan finns hundratals små hy-
ddor som hyser de drygt 1.200 henéa av flocken Frihetens barn som
bebor platsen (resten av henéas flockar, som består av omkring
15.000 individer, är utspridda i sina respektive revir i resten av sko-
gen). Staden är dock med vanliga alviska mått ganska liten och
oansenlig. Det finns dock vackra dekorationer i form av snidade
träföremål och benhantverk men i övrigt har den lite att erbjuda.
Det finns gott om snåriga myrar och träskmarker runtom Hen'aiy
vilket gör att den är lättförsvarad då fienden antingen måste ta nå-
gon av de två vägarna som leder genom träskmarkerna.
Från och med nu är frihet luften jag
andas, marken jag vandrar på och den
ändlösa horisonten jag blickar mot.
- Noloin

137
SUNARISKOGEN
Kini'an Tenev'coron
Kini'an Tenev'coron (maktens och magins högsäte) var ursprung-
ligen sanaris huvudstad men den låg för oländigt till och Liljans råd
upprättade sitt högsäte i Haléa Teren. Staden är dock den största
alvstaden och befolkas av andra alver än sanari (främst thism).
Dessutom ses den som en plats av kunskap och visdom och många
alver beger sig till staden för att uppleva dess storhet och arkitek-
toniska under. Totalt har staden omkring 50.000 invånare, varav det
ledande toppskiktet om cirka 12.000 personer är sanari. Det som
skiljer staden från många andra av Sunariskogens städer är att den
helt saknar trädbyggnationer utan alla husen och murarna är kon-
struerade av vitbehandlad sten som huggits från det närbelägna
berget. Varelser som är inte är alver är inte välkomna i staden om
de inte blivit inbjudna av en högt uppsatt alv.
Staden ligger i västra Sunari inklämd mellan Keleni- och
Khazimbergen invid Vitälvens strand. I stadens bakgrund reser sig de
väldiga bergen ifrån vilka de väldiga vattenfallen himmlafallen kastar
sig hundratals meter ner för bergsväggen. Staden är ofta insvept i en
fuktig dimma från de väldiga fallen och soliga dagar så är det inte
ovanligt att se en regnbåge ovanför staden. Staden skyddas av en kon-
stgjord vallgrav med vatten från Vitälven. Vid stranden till vallgraven
reser sig en bastant vit stenmur och bakom den står vita stentorn med
jämna mellanrum som fungerar som försvarsverk. De fiender som
närmar sig staden kommer att bli beskjutna med både bågar och kast-
maskiner. Dessutom finns det flera molnryttare som spanar över om-
rådet och som i krigstider kan skapa oreda i fiendens led.
Det finns två träbroar som leder upp till staden, vilka snabbt kan bli
förstörda om en fiende närmar sig, och dessa leder till de två drak-
portarna. Båda portar utsmyckade med väldiga drakstatyer och med
bastanta gyllenskimrande portar av förstärkt ädelek. I stadens mitt
Den förste sångarens staty
Det står en staty, så gammal att ingen minns vem som
skapat den, i den sanariska alliansens forna huvudstad
Kini'an Tenev'corons centrum. Statyn är, trots att den
är minst lika gammal som den alviska civilisationen, än
idag helt opåverkad av väder och vind, något som kan
komma sig av det okända svartaktiga kristallmaterial den
tycks vara huggen ur.
Den föreställer en man ståendes högrest men vördnads-
fullt framför en drake, med sina armar utsträckta framför
sig och med en tydligt sjungande mun. I sina händer
håller denne något som ser ut som ett ägg, stort nog att
det kräver båda händerna att hålla det. Ägget är uppen-
barligen en gåva från draken då denne står i en gest som
om den just överlämnat ägget, med ena klon fortfarande
eftertänksamt vilandes på det. Draken verkar betrakta
mannen med en mycket genomskådande blick medan
mannen i sin tur tittar rakt in i drakens ögon med sin
lugna min, med en blick som om han nästan tittade
bortom drakens ögon och istället upp mot himlen.
138
ALVER
reser sig dryga över hundra stycken av sanaris vita torn. Alla är de
vackert utsmyckade med organiska mönster och dekorationer. Ett
flertal av dessa är även klädda med mosaik av färgat glas vilket un-
der soliga dagar kastar ett sällsamt skimmer över staden. Nattetid
tänds tusentals stjärnljus som får hela staden att glimma i ett magiskt
blått och grönt ljus. Smala gångbroar binder samman de största tor-
nen högt ovan mark. I stadens mitt ligger de magiska samfundens
sju mäktiga torn runt Sångens hall. Tornen är välbevakade med en
egen mur och vaktstyrka. I dem finns det väldiga bibliotek, magiska
laboratorier och föreläsningshallar. Sångens hall var den plats där
Liljans råd tidigare höll rådslag i men nu används den som en mötes-
plats för stadens styrande. Under Sången hall ligger det gigantiska
förbjudna biblioteket vilket sägs vara en av de förnämligaste sam-
lingar av böcker i hela Mundana. Här skall finnas böcker från
världens alla hörn och på flera sätt utgör biblioteket hela sanaris
under tusentals år samlade litterära skatt. Det krävs särskilt skriftligt
tillstånd från bibliotekssamfundet i staden för att få besöka
biblioteket och det finns även en särskild låst avdelning med de
extra värdefulla eller innehållsmässigt farliga böckerna.
Gatorna och torgen är stenbelagda i olikfärgad mosaik i kon-
trasterande färger. Mosaiken sträcker sig i sällsamma mönster vil-
ka endast blir tydliga när man ser dem från de höga tornen. Vart
man än går finner man statyer på forna medlemmar av Liljans råd,
gamla hjältar och kända sångmästare. På stadens största torg står
Den förste sångarens staty.
Runt staden breder vida fält ut sig - dels för att gröda skall kunna
odlas till stadens invånare och dels att en fiendehär skall kunna
upptäckas på långt håll. Staden har flera gången blivit anfallen
under de stora krigen men har aldrig blivit intagen. Fälten runtom
omnämns därför som de tusen slagens fält.
Ett par underliga detaljer är att mannen, trots att han ser
uppenbart alvisk ut i sitt utseende, saknar spetsiga öron
och likaså att han har symbolen av ett tredje öga i sin pan-
na. Ett par urgamla alviska skrifttecken finns inristade i
statyns fundament. De förmedlar följande lilla kryptiska
vers: ”Först att se, först att vända blicken mot stjärnorna,
först att ställa den stora frågan, först att höra universums
stora sång, först att sjunga den, först att bära nyckeln till
tidens slut, först att lämna den här världen för en annan”.
Vad versen betyder, eller vem den förste sångaren egentli-
gen var, är det ingen idag levande varelse som tycks känna
till, utom möjligtvis en liten utvald skara av sanari och
kanske drakarna. En sak är dock säkert - att den som får
veta har kommit ett ordentligt steg närmre kärnan av mys-
teriet med alverna härkomst.
ALVER SUNARISKOGEN

Haléa Teren koncentriska ringar kring Kisharnias torn, i vilket Liljans råd sam-
manträder. Thism har även sina boningar i stadens utkant, dels i trä-
Haléa Teren (världens mittpunkt) ligger längst ut i den utlöpare av den, men många lever även i sanaris torn. Runtom staden löper en
Khazimbergen som går in i Sunariskogen och delar in den i dess stenmur som till stora delar är överväxt med klängväxter och törnes-
sydöstra och nordvästra delar. Staden ligger upphöjd på den når med ljuva vita rosor. Muren vaktas dock noga och vid krigstider
klippiga bergsryggen och nedanför den breder skogen ut sig i alla kan den snabbt ställas i ordning för att bli fullt funktionabel.
riktningar. Regnet som sveper in mot bergen samlas upp i dammar
Kisharnias torn är ett arkitektoniskt mästerverk. Basen av tornet är
och akvedukter och restvattnet rinner ned för klipporna likt snövita
utskuren direkt ut klippan och bara putsad här och där för att förhö-
vattenfall som målar upp regnbågar för de som står nedanför och
ja stenens naturliga skönhet. Den övre delen är en färgad kristall,
blickar upp mot de vita tinnarna och tornen.
flera hundra fot hög, oregelbundet slipad och putsad och skimrande
Haléa Teren har en typisk sanarisk arkitektur, med rikt utsmyckade i regnbågens alla färger. Högst upp i Kisharnias torn finns
stentorn, smäckra broar och gott om Himmelssalen, en sal vars pelare håller upp ett magiskt fält som en-
grönska. Staden är bart håller vind och regn ute. Här kan Liljans råd eller delegater från
ordnad som de sex stammarna och även från andra folkslag samlas till sam-
manträde. Klättrar man bara upp i ett nog högt träd så kan man se
Kisharnias torn glimma från tiotals mil bort. Under tornet ryktas det
att det ska finnas ett hemligt arkiv - vem vet vilka hemligheter ett
sådant ruvar på?
I anslutning till Kisharnias torn ligger en stor rund byggnad
- underrådens hus. Här sammanträder de olika under-
råden. Byggnaden är indelad i tolv olika mötes-
salar en för var och en av underråden. I mitten
av byggnaden finns ett stort audiotorium
där alla underråden ibland sammans-
trålar för att lyssna till någon av
Liljans råds kungörelser.
En väldig hall i stadens cent-
rum inrymmer ett museum
med föremål från i stort sett
alla mundans kulturer. Dessa
har blivit insamlade av fram-
förallt pyar under många år-
tusenden och visas nu upp i
montrar och ståtliga hallar. Här
finner man sabriska helrust-
ningar, keramik från
Momolan, tyger från
Forion, kläder från Ebhron
och andra exotiska ting.
Tack vare sin centrala posi-
tion har sanari lyckats stär-
ka sin makt i skogen.
Haléa Teren har omkring
30.000 invånare, av vilka
omkring 9.000 är sanari.

139
SUNARISKOGEN
Emori
Emori (ursprunget) är thisms huvudort och ligger precis där
Järnforsen och Vitälven rinner ihop. Emori är en stor stad, inte bara
till ytan utan även till invånarantalet. Närmare femtiotusen alver bor
i staden och nästan fyrtiotusen är thism. Emori är till stor del
byggd uppe i trädtopparna på de väldiga serineträden. Det finns ett
fåtal byggnader på marken, dels ett par höga stentorn som markerar
sanaris närvaro samt stora magasin vid hamnarna där inkommande
och utgående gods förvaras.
Staden är grönskande med ståtliga träd där vinden viskar genom
löven, mossbeklädda stammar och frodiga gläntor mellan dem.
Nattetid tänds de vackra stjärnljusen i trädens grenar och hela staden
glimmar då likt en stjärnhimmel då man ser den på avstånd.
I stadens mitt finns det väldiga Trädpalatset som består av fem gi-
gantiska ädelekar som flätats samman av trädsångare. Palatset är nå-
got av ett arkitektoniskt underverk där de sammanfogade träden ger
plats för flertalet vackert utsmyckade byggnader, små torn, inglasade
lusthus och mitt i allt, uppe på en enorm plattform, en ljuvlig blom-
sterträdgård med tusentals färggranna blommor som omger den
centrala möteshallen. I toppen särar grenarna på sig och lämnar en
öppen plattform med tillhörande utkikstorn, där molnryttarna har
sina drakstallar. Palatset är thismautokratens boning och tillika möte-
splats för de mäktigaste thism i staden. Byggnaderna som är uppför-
da i ekarna är alla ståtliga och rikligt utsmyckade.
Förutom att staden är taktiskt belägen mellan de två floderna så sky-
ddas den på andra försvarsmäsigt sårbara ställen av väldiga törnesnår
men i övrigt finns det ingen mur eller liknande. Fiender som kom-
mer in i staden har inte mycket att anfalla då alla trappor och stegar
blivit raserade. Thism överöser dem sedan med pilar från gångbroar
och grenar.
Alverna som lever i Emori använder ofta älvarna och de många vat-
tendragen i stadens närhet då de skall färdas någonstans. Många av
sjöarna är sammanbundna med kanaler och åar och från Emori kan
man färdas till många platser i Sunariskogen om man bara vet hur
man hittar i det, på sina ställen, förvillande deltat. De alviska små
skeppen är lätta och smäckra och kan bäras kortare sträckor. Thism
använder även båtarna för att patrullera sina områden dag som natt.
Ofta kan man se den tyst glida fram genom dimman med en skarp-
skytt i fören som spejar och lyssnar efter inkräktare.
140
ALVER
Sinai'seanema
Sinai'seanema (vänskap till människorna) har ett av de mer diploma-
tiska namnen på en thism-stad. Den ligger i Sunaris lågland och
ganska nära Asharien. Det finns fortfarande en gammal och väl un-
derhållen väg till Sunaris gräns, men bortom skogsbrynet har vägen
förfallit och nästan försvunnit - bara en vältrampad karavanled led-
er till Sinai'seanema. Staden har numera kommit att bli lite av en
legend bland människofolk. Sinai'seanema är ganska annorlunda
jämfört med andra thismstäder. Den har till exempel stenlagda gator,
en stadsmur och hus i gatunivå. Själva staden är byggd på en
skogsklädd kulle i låglanden och det finns gott om trappor och ter-
rasser, av vissa människor omnämns den därför som ”trappornas
stad”. Genom hela kullen löper serineträdens slingrande rötter och
många hus är byggda runt de väldiga träden. Thismalverna lever till
största del uppe i träden och de högre nivåerna i staden brukar
besökande människor aldrig få se.
Staden är en blomstrande handelsstad dit mänskliga karavaner kom-
mer för att köpa exotiska tyger och kryddor. Det finns till och med
ett antal bosatta människor i Sinai'seanema - av stadens 22.000 in-
vånare är nästan 3.000 människor, huvudsakligen asharier och cire-
falier. Under det femte stora kriget blev staden plundrad av tiraker
samt rövarband från Asharien och det finns ett flertal statyer och ut-
märkelser som berättar om de tappra alver som stannade och försva-
rade staden till sista blodsdroppen. När staden väl var plundrad hade
tirakerna tänt eld på den men som genom ett mirakel öppnades
himlen och ett ihållande regn släckte elden och sköljde bort blodet.
Lim'alan vhic Sunariye
I Lim'alan vhic Sunariye (porten till Sunari) finns den största enskil-
da koncentrationen av pyar. Med mänskliga mått är det en helt van-
lig stad, vilket inte är särskilt förvånande om man betänker att pyar
flyttade in från närbelägna ashariska bosättningar och grundade
staden. Staden har sedan länge tjänat som handelscentrum mellan
omgivande Asharina-området och Sunari. Här kan man finna ex-
otiska varor från Jargien och Consaber men naturligtvis också från
Sunari. Det finns ett stort bibliotek i staden, där man kan hitta mån-
ga alviska skrifter. Huvudsakligen är husen i Lim'alan byggda i trä,
med undantag för ett fåtal dvärgabyggda stenhus. Arkitekturen på
trähusen är inspirerad av övrig alvisk arkitektur och byggnaderna är
således ganska höga. Trevåningshus är ingen ovanlighet.
Lim'alan tillhör egentligen Asharien och styrs av frijarl Fimanol.
Fimanol är för övrigt ”halvalv”, i det här fallet en människa med en
alvisk fader. Ett gemensamhetsråd finns också i staden för att lösa
dispyter mellan de olika etniska grupperna. De vildaste dispyterna
uppkommer oftast mellan kiriyahuset Samunali och dvärgahuset
Ramiz. Samordningsrådet, som även det sammanträder i Lim'alan,
är ett råd som är helt friställt från frijarl Fimanol. Det fungerar hu-
vudsakligen som ett samordningsorgan för pyar över hela världen.
ALVER
RUINSTÄDER
B
ränder, krig och förbannelser har drabbat alverna hårt genom historien och många av de-
ras städer har utplånats. Vissa har blivit återuppbygda men många har lämnats därhän och står
kvar likt ekon från en förfluten tid djupt inne i skogen. Enligt alvisk sed så lämnas städerna
som de är och man berättar inte om deras läge för främlingar då dessa kan ta tillfället i akt att plun-
dra dem. Vissa besöker dock dem för att minnas den gamla tiden, minnas när städerna var ståtliga
och vimlade av folk, och minnas vad som föranledde deras fall. Namnen på bosättningarna är de
som givits dem efter de olyckor som drabbat dem.
Yorum tahela'in
Yorum tahela'in (Gråtens boning) var en alvstad som tidigare in-
hyste thism och sanari men som drabbades av ett tragiskt öde. Hela
staden tycktes drabbas av en förbannelse, vädret slog om, folk blev
sjuka och grödorna blev oätliga. Sanari kunde inte finna lösningen
på gåtan och slutligen så övergavs staden men inte innan ett tusen-
tal av befolkningen dukat under i sjukdomarna. Det sägs att de
hemsöker de överväxta ruinerna av staden nattetid och inte ens den
modigaste av thisms krigare kan tänka sig att övernatta där. Då solen
går ned börjar klagande läten, sorgesånger och gråt eka mellan ru-
inerna och man sägs kunna se bleka skepnader glida genom luften.
Viliate Tadvai
Viliate Tadvai (Asklunden) är resterna av en alvstad som gick un-
der i de väldiga skogsbränderna år 2928 e.D. Alverna tvingades fly
i all hast. När elden dragit förbi märkte de som återvände att rester-
na av staden blivit plundrad av vättarna från Klippskogen. Numer
har alverna helt övergivit staden men vildmarksmän brukar ibland
slå läger i något av de kvarvarande tornen.
Sheda tahal'in
Under det femte stora kriget blev invånarna i Sheda tahal'in
(Sorgens glänta), där de flesta var av stammen kiriya, brutalt slak-
tade. En stor trupp tiraker hade osedda lyckats ta sig förbi skarp-
skyttar och väktare och ända in i staden innan de blev upptäckta.
Invånarna hann aldrig förbereda försvaret och många blev ihjäl-
huggna i sina sängar. Tirakerna plundrade sedan staden och begav
sig därifrån innan alviska styrkor han anlända. Det sägs att tirak-
erna blev ledda förbi vaktposterna utav en förrädare som mot att
tirakerna frigav dennes älskade förrådde sitt folk. Efter det grym-
ma dådet ansågs staden blivit så genomdränkt med blod att man
inte längre kunde leva kvar där. Kvar står överväxta ruiner och
tomma trädhus. På stadens mark växer nu vita blommor, det sägs
att det växer en för varje alv som mördades den natten.
Vaiacon rech'elir
Vaiacon rech'elir (Brända åsen) brann till grunden under den
väldigt torra sommaren år 2928 e.D. Det var den enda kiriyastad
som var byggd uppe i trädkronorna. Den sades ha undersköna
trädgårdar uppe bland grenarna med växter som hängde ned ända
till marken och vajade i vinden. Förödelsen började med att elden
spred sig från ett hus och därefter tog ett intilliggande träd eld. De
glödande flagorna spreds med vinden över området och snart stod
hela åsen i brand. Några brann inne men de flesta klarade sig helt
oskadda. Detta var från början en av kiriyas största bosättningar
och det finns fortfarande många sånger som berättar om hur
vacker och ståtlig den var.
141
SUNARISKOGEN
Shaule'tahalye
Shaule'tahalye (Törnesorgen) var en stad där thism och sanari hade
sina boningar. Den låg nedsänkt i en grund dal och var skyddad av
en labyrint av törnesnår. En invaderade armé var tvungen att ta sig
genom snåren och utstå otaliga attacker från alviska krigare som
kände till snåren utan och innan. Under det femte stora kriget så an-
lände en stor dvärgarmé till stadens utkanter. De omringade den och
satte sedan eld på törnemuren. Törnesnåren var fuktiga men dvär-
garna var ihärdiga och efter flera veckor var törnesnåren helt ned-
brända. Alverna hade försökt kalla på hjälp men alla arméer var
upptagna på andra håll. I ett desperat flyktförsök försökte thism bry-
ta sig ut och bana väg för sanari men dvärgarna drev dem tillbaka.
När väl snåren och träden hade slocknat och dvärgarna ledde in sin
armé i den svartsotiga staden fann de att alla var döda. Alverna hade
tagit sitt eget liv istället för att erkänna sig besegrade. När dvärgar-
na såg alla döda, till och med barnen och djuren blev de slagna av
fasa och lämnade staden oplundrad. Det sägs att dvärgarmén efter
det var förbannad och ingen av soldaterna överlevde kriget.
Numera återstår inget mer av staden än överväxta ruiner, fallna torn,
vildvuxna träd och väldiga törnesnår med decimeterlånga taggar.
Kini avocanaé
Kini avocanaé (Svekets fäste) var en ståtlig thismstad som över-
gavs av sina invånare. Under förbittringens tid lyssnade thism till
deras autokrat och dennes rådgivare Omonaion som förklarade
att sanari hade svikit dem och han lovade dem att föra dem till en
ny och bättre tillvaro i länderna bortom haven i öster. De thism
som var trogna till honom strömmade till staden från hela skogen
och ignorerade sanaris bud. Väldiga skepp byggdes och under
blott några få års tid lämnade Omonaion och hans trogna
Asharinahalvön och begav sig till Ebhron. Staden är numera tom
och förfallen. Stora skogsområden runtomkring den är fort-
farande kalhyggen efter skeppstillverkningen och Sanari menar på
att det är naturen som tagit skada av Omonais svek - elaka röster
hävdar däremot att det är de som förbannat staden och landom-
rådena kring den. Det händer att thism vandrar till den för att se
de makalösa trädbyggnaderna och andas in stadens stolta historia
innan den drevs in i mörker.
I vinden om natten kan man ibland höra
deras gråt, som om minnena från den tragedi
som drabbade Yorum tahela'in spelas upp
om och om igen.
- Senayedan, stigfinnare av thism
SUNARISKOGEN ALVER

INTRESSANTA PLATSER

D
en väldiga skogen rymmer många hemligheter och stora delar av den är alltjämt okänd.
Det finns väsen äldre än alverna i dess djup och vissa platser undviker man då folk tenderar
att försvinna där. Det finns vissa som liknar skogen vid ett eget levande väsen som sakta, men
ständigt, är i omformning. Man stöter ständigt på nya platser och varelser under sin vandring.

Aralionberget: Ett mäktigt bergsmassiv som reser sig upp i
nordöstra Sunari. Sydsidan är mycket brant och oframkomlig men
norrifrån sluttar berget uppåt och här kan man finna stigar som led-
er mot toppen. Det finns gott om naturliga håligheter och grottor
och det sägs att det skall finnas en gömd grotta med fantastiskt vack-
ra kristaller någonstans. På toppen av Aralionberget har den mystiska
Stjärnordern sitt tillhåll i form av ett par vita tempelliknande bygg-
nader. Berget är även tillhåll för en större flock pegaser som ofta kan
ses glidflyga från de olika klipphyllorna. För mer om Stjärnorden,
se boken Drakar.
Björklandet: Upp mot bergen växer det mängder med vit björk-
skog. På sommaren viskar vinden genom de smaragdgröna löven
och på hösten är de spridda likt ett gyllene täcke på marken. Ett fler-
tal strider har utkämpats här mellan alver och tiraker och om man
gräver i myllan kan man finna skelett och rostiga vapen.
Carwelans kulle: En gräsbeväxt kulle som reser sig över trädtop-
parna. Legenden säger att den tappre alvhjälten Carwelan och en-
dast en hanfull av hans närmaste mannar försvarade sig här mot en
hel hord av tiraker. I slutändan var det endast Carwelan som stod
kvar och kämpade mot den väldiga horden. Det sägs att kampen
varade från skymning till gryning då de få kvarvarande tirakerna
flydde. Carwelan begravde sina vänner i kullens jord och det sägs
att den som besöker kullen med tvivel i sitt hjärta får nytt mod. I
en göl nedanför kullen tvättade Carwelan av sig tirakernas blod
och denna är nu grumlig och dess vatten är odrickbart. Det sägs
att det var natten efter denna striden som ett renande regn föll från
himmeln och sköljde bort allt blod och att det var denna natt som
den sårade Carwelan uppsöktes av en drake vars vinge skyddade
honom från regnet.
De snidade träden: På denna plats har trädsångarna sjungit träd till
olika former. Formade som djur, ansikten, varelser, bestar och lik-
nande. De är flätade samman till underbara konstverk. Besökare
brukar ibland bli visade till denna plats för att få njuta av den skön-
het som alverna bemästrar.
De svarta tornen: Coloniska ruiner i svart basalt. Runt dem sam-
las stora mängder med kuradis (se Monster i Mundana). Alverna har
gjort försök att driva bort dem men de återkommer ständigt och
lämnar heller inte tornens områden. Således lämnas de i fred. Det
händer dock att unga thismkrigare beger sig dit för att testa sin skick-
lighet i strid mot de bitska bestarna. Exakt vad som drar kuradi till
tornen vet man inte. En henéaflock, Skuggvandrarna, har sitt tillhåll
inte långt ifrån de svarta tornen och bevakar dem. Även om thism
har sett dem så har ingen thism än så länge blivit fälld av deras pilar.
De tusen slagens fält: Det vidsträckta fält som omger staden
Kini'an Tenev'coron har givits detta namn då fientliga arméer un-
der i stort sett alla krig har belägrat och försökt inta staden. Mycket
blod har spillts då arméer störtat samman i försök att befria staden
från dess belägrare. Numer odlas grödor på dem men här och där
är numera övervuxna statyer resta över tappra alvhjältar som offrat
sina liv i försvaret av staden.
Den eviga grönskans dal: Få alver är det som ännu fått en chans
att se denna vackra dalgång av lystrande grönska. Vägen dit är
väldigt svår att finna för den som inte vet vart exakt vart de ska bege
sig då passagen in i dalen är mycket smal och övervuxen med
långa slingerväxter som gör ingången nästan osynlig utifrån. Inne i
dalen växer sig träden höga och mäktiga utan att någonsin fälla sina
gröna blad. Bär och växter blir större än någonstans annars och
myriader av blommor tycks blomma året runt. I grönskan dal håller
en flock av skygga enhörningar till. Dessa vackra hästar ses av alver-
na som en symbol för godhet, hopp och ljus så skarpskyttarna ser till
att hålla ett vakande öga på platsen utifall att någon girig person
skulle få för sig att komma och dräpa dem och stjäla deras mycket
värdefulla magiska horn. Legenden om dalen säger att det är en-
hörningarna som lever där som förtrollat platsen medan sanari istäl-
let hävdar att det nog snarare är så att platsen särskilda biotropiska
laddning är vad som dragit till sig enhörningarna istället.
Den sjungande trädgården: Den sjungande trädgården är ett
fristående skogsområde som ses som en del av Sunari. Skogsområdet
är välskött och prydligt. Det liknar mer en ofantlig trädgård än en
regelrätt skog. Undervegetationen är kraftig, kanske beroende på att
det är glest mellan serineträden. Sjungande trädgården befolkas hu-
vudsakligen av sanari och kiriya. Namnet på skogsområdet kommer
inte så mycket av skogens karaktär utan mer från det faktum att
kiriyaalverna gärna brister ut i sång eller musik i den vackra skogen.
Det sjungande vattenfallet: Från en högplatå som leder ut från
berget störtar det ett väldigt vattenfall - dess dån ekar genom
skogen. I de väldiga strömvirvlarna och de skarpa klipporna hörs
det en underlig melodi. Många alviska sångare tar sig till denna
plats för att inspireras av melodin och använda den i sitt ska-
pande. Vattnet försvinner ned i en djup spricka och försvinner
sedan ned i underjorden.
Det urgröpta trädet: I en sank myrmark fylld med allehanda djur
och bestar reser det sig ett väldigt ihåligt träd. Det är sedan länge
dött och stammen bebos av allehanda skadedjur och över den leri-
ga marken krälar skalbaggar och meterlånga tusenfotingar. Allt är
grått och rostrött med djupa, stinkande, gölar och isande dimma.
Det urgröpta trädet är en känd plats där varelser från skugglandet tar
form. Vissa menar att de kravlar ut från trädets murkna insida, an-
dra säger att de föds i den leriga marken runt trädet. Hur det än är
så är det en mycket farlig plats. Det finns skarpskyttar som då och
då rör sig genom området för att undersöka att inget alltför farligt
har kravlat sig ut och dessa har skrämmande historier att berätta. Det
har hänt att stora anhang skuggvarelser har vält ut ur trädet och stor-
mat genom skogen, ylande i sin hunger efter blod och kött.
Skarpskyttarna har då till uppgift att hålla borta dessa och varna de
närmaste bosättningarna. Det har gjorts försök att hugga ned trädet
men ju mer aktivitet man för invid det desto fler skuggvarelser ty-
cks väckas så nu håller man sig istället borta.
Förbjudna gläntan: Även om skogen är fylld av underliga väsen
så är det välkänt att vid den förbjudna gläntan så håller dryaderna sin
hemvist. Dessa väsen bevakar sina domäner och alverna undviker

142
ALVER
därför att närma sig den. Henéaflocken ”Trädets döttrar” håller till
i närheten av den förbjudna gläntan och ser till att ingen obehörig
stör trädens sömn där. Det händer dock ibland att deras schamaner
beger sig dit för att söka dryadernas råd.
Giftträsken: I låglänta delar av skogen övergår marken till lerig
träskmark som endast täcks av snåriga buskage av vildtörne. Här
stiger det upp giftiga gaser som hänger som en tunn gul dimma
över platsen. Dimman som gör varelser förvirrade och illa-
mående. Att dricka av vattnet där är förenat med livsfara. Alverna
har då och då lyckats lura in fiender i giftträsken och dessa har
dukat under en efter en.
Kelenibergen: Kelenibergen är en utstickare av Khazimbergen
som ligger precis väster om sjungande trädgården. Kelenibergen de-
lar Sunari i två delar: den nordvästra och den sydöstra delen.
Normalt sett undviks Kelenibergen av alverna, då det finns ett stort
bestånd av heavédrakar bland bergen. Unga thismalver ser det som
ett manbarhetsprov att gå upp i bergen och stanna där ett dygn.
Detta är en mycket farlig sedvänja som aktivt motarbetas av thisms
husfurstar. De få ungdomar som lyckas komma tillbaka med en
heavéunge i släptåg har dessutom sin karriär gjord som molnryttare.
Klippskogen: Denna del av skogen som är nästintill oframkom-
lig då spetsiga klippor reser sig upp överallt. Träden klamrar sig
desperat fast i marken och små tallar och snår växer även på klipp-
avsatserna. Under klipporna finns det mängder av grottor och
naturliga håligheter och det är välkänt att området kryllar av vät-
tar som kommer fram nattetid med lysande giftgula ögon. Det
tros att många av rikedomarna från Asklunden finns någonstans
nere i vättegrottornas djup.
Silverfallet: Det slingrande silverfallet är i själva verket ett antal for-
sar och mindre vattenfall efter varandra som letar sig ned från
bergen. Det sägs att om man följer silverfallet så kommer man finna
den eviga grönskans dal.
Skuggdalen: En dalgång med branta sluttningar finns invid bergen.
I mitten reser sig en knotig ek och runt den härskar ett
ogenomträngligt mörker nattetid. Inte ens en fackla klarar av att lysa
Skogsvägar
Alver som reser genom skogen färdas vanligen efter de vägar
som finns där. Inga av dessa är stenlagda mer än i städerna
utan övergår sedan till stampad jord. Under tider då kraftiga
regn sköljer ned från himlen är dessa svårframkomliga. Skall
man färdas med mycket packning har man dock inte
mycket annat val än att följa dessa.
Vita vägen: Leder från Lim'alan vhic sunariye och Emori'an
kiri. Är en vacker stenlagd väg i vit kvarts. Stenarna är trian-
gulära och ligger mycket exakt på plats. Efter hela vägen finns
det gott om kiriyabyar och mindre bosättningar så det finns
alltid härbärge att få för natten.
Sorgens väg: Leder mellan Khazimbergen och Sinai'-
seanema. Vid ”freden” efter fjärde stora kriget så sägs alvernas
besegrade armé vandra hem efter denna och vissa drev in sina
svärd djupt in i trädstammarna och svor att aldrig mer ta till
143
SUNARISKOGEN
upp mer än en meter runt sig och dess sken är blott som en svag
glöd. Även under dagtid är skuggorna djupa och runt eken finns det
nästintill inte någon undervegetation då inget klarar att leva i det
eviga mörkret. Ekens blad är kolsvarta och kalla att vidröra, de är
också mycket tåliga. Det händer att mörkermagiker inom
Grundkrafternas samfund beger sig till eken och samlar löven un-
der sin lärlingsrit. Platsen är högmagisk för skototropi och man får
en stor insikt i magins verkningar när man är i området. Löven sys
sedan samman till en mantel, svart som natten, en markering över
mörkermagikerns status.
Sorgens fält: Ett snårigt fält, fyllt med enstaka mindre tallar och
knotiga granar, och överallt väldiga stenbumlingar och håligheter.
Hit drevs en stor grupp alver under det fjärde stora kriget då skog-
arna stod i brand. Dvärgarna väntade dock på dem och ringade in
dem. Alvernas ledare kunde dock inte svälja stoltheten utan gav or-
der till anfall. Slakten blev fruktansvärd. Mer än 9.000 alver sägs ha
dräpts den natten då eldflagor föll från himlen och luften var fylld
av rök. Alvledaren kastade sig i skam på sitt svärd när han insåg att
allt var förlorat och dvärgarna visade ingen nåd.
Spegelsjön: En stilla blank skogssjö vars vatten är så klart att man
kan se ända ned till botten, mer än trettio meter ned. Det är välkänt
bland alverna att undiner (se Mystik & Magi) lever där och det hän-
der att dessa drar ned oförsiktiga personer i djupet. De drunknande
ruttnar inte sönder utan deras kroppar bevaras i det kalla vattnet.
Det sägs att man kan se dem ligga där på botten och stirra upp mot
ytan i all evighet. Många inom sanari besöker spegelsjön med de-
ras mentorer för att studera de ringar som bildas på vattnet då ste-
nar kastas på dess yta. I ringarnas konstellationer, vilka är betydligt
mer oregelbundna än ringarna på en vanlig sjö, skall man tydligen
kunna nå en magisk insikt.
Svarttörne: I en del av skogen växer sig vildtörnesnåren extra högt
och tätt och de som vandrat in här har berättat att det tycks som att
törnesnåren väver sig samman och fångar en i sitt grepp.
Trädsångare har försökt att få bukt med dem då det skulle under-
lätta om man kunde resa säkert genom denna delen av skogen men
trots alla åtgärder fortsätter det att vara en vådlig plats - som om en
vapen. Trots att detta är nästan 3000 år sedan kan man på sina
ställen fortfarande finna dessa rostiga hjalt som sticker ut ur
träden. Det är inte ovanligt att alver som har förfäder som
deltog i denna sorgens marsch gör en pilgrimsresa efter vägen
för att visa sin vördnad.
Norra vägen: Leder mellan Emori och Halea Teren. Den
är känd för den rikliga mängd buskar med vildhallon som
växer efter vägen vilket gör att resande ofta blir försenade då
de stannar och kalasar på läckerheterna.
Södra vägen: Leder mellan Halea Teren och Sinai'seanema.
Efter vägen finns det gott om vindskydd och gömda boningar
att slå läger vid om man vet hur man kan hitta dem.
Solvägen: Leder mellan Kini'an Tenev coron och hamn-
platsen vid järnforsen. En vacker väg där skogen planterats så
att träden står i en rak allé på vardera sida.
SUNARISKOGEN ALVER

ond ande eller kraftfull magiker hade kontroll över växterna. Många Vindens kullar: Ett väldigt område med kullar, raviner och klipp-
tror därför att platsen är länkad på något sätt till Skugglandet. block som är hem för tiraker och allehanda odjur. Vindens kullar är
Dessutom lever det gott om hyggelmonster i området. Det händer mest känt för det beryktade Stålfortet som sägs ligga där någonstans.
dock att alver som har bråttom väljer att färdas genom denna del av Stålfortet är ett övergivet fort som dvärgarna uppförde under det
skogen. Många av dessa återfinns aldrig igen. fjärde stora kriget för att kunna ha en bastion mitt i Sunari varifrån
de kunde rikta sina attacker mot alverna. Fortet är till stor del
Tapperhetens lund: 2867 e.D. anfölls Sunariskogen av en vildsint
uthugget direkt ur granitklippan. Det var belägrat nästan hela kriget
här av tiraker från Tarmassivet. By efter by plundrades och självaste
men dvärgarna hade många dolda in och utgångar och fortet föll
Emori belägrades. Det avgörande slaget hölls vid den, efter slaget
aldrig i alvernas händer. Först när kriget var över lämnade dvärgar-
benämnda, tapperhetens lund, där en liten skarpskyttestyrka höll
na området. På den tiden var skogarna runt fortet nedbrända men
stånd mot stora delar av tirakhären. Skarpskyttestyrkan kämpade
nu har dessa återkommit och fortet är nästintill omöjligt att upptäc-
hjältemodigt till sista man innan styrkorna från Emori, Emori'an kiri
ka. Alverna har många gånger letat efter Stålfortet men utan att kun-
och Haléa Teren tillsammans lyckades omringa tirakarmén och an-
na finna det då alla rapporter från den tiden som nämnt fortet är
falla den från alla riktningar. Samtliga tiraker slaktades av de ursin-
förstörda. Det tros att Svarta månens hord har ett av sina högsäten
niga alverna och deras huvuden placerades på pålar längs hela den
i fortet vilket alverna fått reda på efter förhör med fångar. Ingen av
norra gränsen mot bergen.
dessa har kunnat beskriva hur man hittar dit.
Tidens glänta: Alverna skapar gläntor i skogarna genom att träden
Ödets port: Två väldiga träd har flätat sig samman till en väldig
fälls och rötterna dras upp ur marken. Där odlar man fram ståtliga
port och skogen runtom dem är vissnad och död. Träden har nu
trädgårdar med sällsynta och vackra växter, statyer, och liknande.
blivit till en kolossal triumfbåge med hängande och spretiga grenar.
Den främsta av dessa gläntor sägs vara Tidens glänta. Träden i glän-
De är översållade med djurkranium, amuletter, pälsbitar, talisman-
tans utkanter är planterade med precision och formade av trädsån-
er, flätat hår, silversmycken och rostiga vapen. Denna plats ligger
gare så att man kan använda platsen som en kalender genom att
djupt inne på henéas marker och ses som en helgedom. Det sägs att
studera solens positioner när den skiner genom lövverket och in i
den som vågar stiga genom porten på något sätt får möta sitt öde.
gläntans mitt. Tidens glänta är en mycket vanlig mötesplats om man
Det har hänt att personer som gjort så ha försvunnit i tomma luften.
skall mötas någonstans neutralt.
Flera av dessa återvänder aldrig och de som gör det tycks vara förän-
drade på någotvis.

SUNARIS FLORA & FAUNA

S
unariskogen är fylld av växter och djur som man inte kan hitta någon annan stans på
Mundana. Nedan tas de mest utmärkande och intressanta upp men till och med för alver-
na som levt i skogen under så långa år dyker det ständigt upp nya varelser och växter man
inte stött på innan. Just medicinalväxter och örter är också en av skogens stora exporter.

Flora
Alvgräs: Detta bruna gräs som kan torkas och rullas ihop för att
sedan rökas är unikt för Sunari. Alvgräs är starkt beroende-
framkallande och brukas det mycket blir sinnet matt. Bland vissa av
kiriya är det vanligt att bruka drogen medan sanari och thism, i alla
fall utåt sett, undviker den.
Alvsorg: En liten svart blomma vars blad används som lugnande
medel. Medlet är så kraftfullt att de som inmundigar det vanligen
somnar i flera timmar.
Barkmossa: En vinröd mossa som är mycket tjock och vanligen
växer på stenar och invid vattendrag. Den är relativt ovanlig i Sunari
men finns i överflöd i Järvskogen på andra sidan bergen. Vandrare
som rör sig genom skogsterrängen brukar vanligen välja att sova på
barkmossa då den är mjuk och varm och sägs skänka god sömn. Om
man torkar barkmossa kan man använda den till att göra ett
näringsrikt te och detta har gjort denna till en något oväntad
importvara från thismalverna väster om Khazimbergen.
Drömblomster: Blommor som tycks skifta i en mängd olika färg-
er och som doftar mycket starkt. De används vanligen för att tillver-
ka parfymer och kiriya brukar fläta dem i kransar och ha dem i håret
under festhögtider. Vad få känner till är att de även har en mild hal-
lucinogen effekt om man tillreder den i en särskild dekokt. Vissa
kiriya blandar den i rusdrycker för att förstärka själva ruseffekten.
Girjiblad: Den låga girjibuskens blad kan torkas och malas, därefter
blandas med fett till en vit svagt väldoftande salva, ”Girji-extrakt”.
När denna tränger genom huden ger den starka lustkänslor och hu-
den blir varm och börjar pirra. Busken är väldigt ovanlig men vid
speciella tillfällen händer det att livskamrater och kurtisaner ordnar
fram denna salva för att få kärleksakten att övergå till ren extas där
hela kroppen sjuder av njutning och den lättaste beröring är him-
melsk. I legenderna så är denna salva omnämnd som ”hämndens
njutning”. En kurtisan till thismalvernas dåvarande autokrat
blandade ett långsamverkande gift i salvan och gned in honom med
denna. Han blev sakta sjukare men man kunde inte hitta orsaken
och han ville inte vara utan sin kurtisan. De dog båda av giftet och
i efterhand kom det fram att autokraten låg bakom kurtisanens sys-
ters försvinnande och att detta var hennes hämnd.
Grönkåda: En grönaktig kåda som kommer från serineträden un-
der våren. Den är söt och härlig att tugga och är mycket populär
bland yngre alver.

144
ALVER
Kiriyaörten: En gul ört med trattlik krona och avlånga blad.
Tillreder man den på rätt sätt så kan den läka de svåraste skador.
Regnbågsörten: En växt med feta oljiga blad som skimrar i en
myriad av färger. Magiker använder dessa i alkemiska processer.
Sammetsbjörkar: Ståtliga lövträd med vit bark som är mjukt som
sammet, breda grenar och stora trädkronor. Rötterna är kraftiga och
letar sig djupt ned i jorden. Sammetsbjörkarna kommer från
Jargiens västra delar men frön av dem har tagits med utav alver från
Saviasskogen och planterats i Sunari.
Saviasdruvor: Stora och saftiga druvor växer i rikliga klasar från
de snåriga rankorna. Saviasrankan kommer ursprungligen från
Saviasskogen i Jargiska kejsardömet men har exporterats till
Sunari där de odlas rikligt. Druvorna används till fruktjuicer,
marmelader, sylt och äts färska, men den huvudsakliga användning-
en är i vinproduktionen.
Serineträdet: Ett lövträd med mycket hög och rak stam och sto-
ra, hjärtformade löv, är vanligt till mycket vanligt förekommande,
särskilt i västra Sunari förekommer även i resten av Sunari. Kronan
har stora och väldigt kraftiga grenar som täcker ett stort område. Ett
serineträd som får möjlighet att växa har en förmåga att tränga ut alla
andra träd i sin omgivning, varför marken i serinebeväxta områden
huvudsakligen är bar eller gräsbeväxt. Det är i dessa träd som thism
bygger sina boningar. De äldsta serineträden kan bli över 120 me-
ter höga och mäta 20 meter i omkrets.
Skogsstjärnor: Små vita stjärnliknande blommor. Dessa planteras
ofta på sorgplatser, som exempelvis i minneslundar, och det sägs att
varje blomma är en tår fälld i smärta.
Syllsvampar: Trädsvampar som doftar mycket sött och gott.
Alverna brukar låta dessa växa på träden nära deras bosättningar så
att luften ständigt är fylld av en ljuvlig väldoft.
Sötvattenskorall: I de sötvattenstjärnar som finns i Sunari växer
sötvattenskorallen. Under dagarna samlar de på sig det solljus som
lyser ned genom vattnet och på kvällarna glöder de i ett grönblått
sken. Detta ger en spöklik stämning till vissa av sjöarna i sunarisko-
gen då ett blekgrönt sken strålar upp från ytan. Korallerna slock-
nar fort om man tar upp dem i luften men förvarar man dem i
vatten kan de glöda i flera timmar. Detta har gjort att vissa alver bär
med sig smala glasrör där man kan placera bitar av korall i vatten
och föra dem med sig i natten. Dessa är lätta att dölja under man-
tel eller liknande om det skulle bli fara i närheten och är således ex-
tra populära bland skarpskyttarna.
Tusenårssömn: En liten rosa blomma med skira små blad som ser
oskyldig ut men är en av skogens giftigaste växter. En person som
fått i sig tusenårssömns kropp börja krampa sig mer och mer och
kroppens alla muskler låser sig tillslut så att personen till slut blir helt
oförmögen att röra på sig för att slutligen oftast svimma av utmat-
tning. Det är få som dör av denna växt men de som någonsin fått
den i sig vittnar om att det är väldigt obehagligt att uppleva.
Vattuklockan: En trattformad blomma som avger ett purpurfärgat
sekret som har en starkt hallucinogen effekt på den person som
skulle råka få i sig det.
Vildhallon: Stora hallonbuskar som växer vilt här och där i
Sunariskogen. Bären används till sylt, marmelad, matlagning och
fungerar även som tillfällig proviant om man är vilsen i skogen.
Vildtörne: Dessa mycket snåriga taggiga buskar växer lite här och
var i sunariskogen men tycks trivas bäst i de mörkare delarna av
skogen. De är såldes väldigt vanliga i henéas marker i söder.
145
SUNARISKOGEN
Buskarna är extremt sega och såldes mycket besvärliga att hugga
sig igenom och det fuktiga trämaterial de är uppbyggda av gör
dem dessutom mycket svårantändliga. Att ta sig genom ett helt
snår av dessa buskar är därför en mycket otrevlig upplevelse då
taggarna är mycket vassa och ibland bortåt en decimeter långa.
Alverna odlar därför medvetet upp snår av dessa buskar på platser
de inte vill att folk skall kunna passera.
Ädelek: Ädelekarna är större och ståtligare än vanliga ekar och trä-
slaget har en svag gyllene karaktär som gör det väldigt vackert att
bruka i olika träsniderier. Träslaget är dock väldigt hårt vilket gör
det mycket svårarbetat.
Älvbär: Växer på buskar och är körsbärsliknande gyllengula bär
med en mycket söt smak. Äter man för många av dem blir man
svagt dåsig och det berättas om kiriyaalver som funnit dignande
buskar och ätit sig mätta för att sedan sova i flera dagar.
Fauna
Barkmask: En liten vitgrå mask som lever i barken på vissa träd.
De har förmågan att lägga sina ägg i levande varelser. Detta känns
inte som mycket mer än ett myggbett men äggen växer och kläcks
och sprider sig sedan under huden och kalasar på den vävnad som
finns där. I tidigt stadium kan man pressa eller skära ut dem, senare
måste man dricka starka dekokter eller stora mängder alkohol för att
döda dem. Får det gå för långt så kommer de sprida sig genom
kroppen och personen känner hur saker krälar genom hela honom
innan denne slutligen faller ihop utmärglad. Barkmasken lägger även
sina ägg i kadaver och de mindre larverna äter då upp allt innehåll
innan kadavret spricker upp och larverna väller ut.
Blodflygare: Blodflygare är vanliga i Sunari. De ser ut som stora
ekorrar med rödbrun päls. De jagar med att glidflyga ned från träd-
topparna med hjälp av sin stora svans. Den är vanligen inte farlig för
större djur men det händer att blodflygare anfaller i flock och då kan
deras giftiga saliv som får blodet att inte koagulera vara dödlig. Deras
päls är mycket eftertraktad och mjuk och därför jagas de ofta av
heneá som använder pälsen som bytesvara.
Dryaderna: Det finns många sagor om dryader, trädandar, som sägs
leva i djupa delar av skogen. Alverna är vaksamma inför dessa efter-
som vissa menar att de tillhör Skuggfolket. De sägs leva vid träd och
vatten, klä sig i trolldimma och bära flätade kronor av näckrosor. På
bara fötter vandrar de över fuktig mossa och lockar vandrare till sig.
Dvärgsnok: Dvärgsnoken (eller Tsuso ru'cha på felya) är en lång
mörkbrun orm som är mycket giftig.
Eldmal: Stora malfjärilar som nattetid sprider ett glödande ljus
som i sin tur drar till sig mindre malar vilka de senare slukar.
Eldmalar är populära att fånga in med finmaskiga håvar för att
sedan rosta malarna över en öppen eld och äta dem.
Enhörning: Har man tur kan man få syn på ett av dessa ovanliga
djur i Sunari. De håller till i ljusa lövskogar men är extremt skygga.
Gråhjortar: En liten och snabb hjort som lever även i de tätaste
skogarna. Hjorten är ett favoritbyte för jägarna då dess kött är mört
och ovanligt smakrikt.
Hyggelmonster: Om man har otur så kan man råka vandra in i
hyggelmonstrens område. Även om alverna har gjort det bästa för
att utplåna dem så tycks de tvåbenta fasorna alltid komma tillba-
ka. Ibland inträffar så kallade hyggelmonsterår då de fortplantar sig
i stor mängd och hela skogen hemsöks av små, och stora hyggel-
monster som är på jakt.
SUNARISKOGEN
Jättebin: Från ihåliga trädstammar kan man bland höra ett ilsket
surrande. Här lever stora bisamhällen - dessa svärmar är mycket il-
skna och kommer man nära kommer de svärmande mot en.
Alverna har lärt sig att lugna dem med hjälp av en stillsam sång och
utvinner en delikat honung från träden.
Kuradi: Dessa bestar lever invid de svarta tornen. Det har gjorts
försök att rensa ut dem men de har alltid kommit tillbaka. Numer
undviker man snarare området. Vissa alver tränar kuradiskytte med
pil och båge. Se Monster i Mundana för mer information.
Silverfår: Stora får som lever vilt i flockar i skogen. Det tros att
dessa en gång levde på Ashaslätten men när markerna där blev för
torra sökte de sig in i skogen där det gick att finna bete. Många av
flockarna vallas av alverna och man klipper dem varje sommar för
att få ull till kläder. Deras päls är av en ljusgrå silveraktig lyster, vilket
gett fåren dess namn, och är av mycket god kvalitet - om än dock
inte så värmande som vanlig ull. Silverfåren används även för att få
kött och mjölk. Dessutom har de praktisk användning då de rensar
bort undervegetation och deras avföring blir till gödsel för alvernas
odlingar. Fåren lever ett fritt liv och vandrar lite som de vill. De har
dock lärt sig att komma på signalerna från små visselpipor som
vallarna har runt halsen.
Skogstroll: Man kan finna skogstroll här och där i Sunari. Dessa
håller sig dock oftast för sig själva och har sällan några större kon-
flikter med alverna. Tvärt om så samarbetar de till och med ibland.
Skogstrollen söker sig då och då till bosättningar för att byta till sig
146
ALVER
saker de har hittat eller varna för någon fara som är på väg ned från
bergen.
Soltrana: En ståtlig fågel med vit fjäderskrud som lever i de
sankmarker som finns i Sunariskogen. Den vadar fram genom det
grunda vattnet på sina långa ben och använder sin smala näbb för att
fånga grodor, iglar och mindre fiskar. Att skjuta eller fånga en
soltrana ses som mycket olycksbådande.
Svartfladdermöss: Dessa stora fladdermöss sover dagtid i träden
för att natten bege sig ut på jakt. De flyger under lövverket i stora
flockar och äter insekter och liknande. Att se dessa ses ofta som ett
ont omen. Det händer att de då och då samlar sig till väldiga sam-
lingar och ljudet av deras rasslande vingar blir öronbedövande. Det
händer att de dras till städernas ljus och kretsar runt dessa. Efter det-
ta tror man att olycka kommer drabba staden.
Thelatin: En stor, vitfärgad, uggleliknande fågel som är mycket in-
telligent. Den trivs i ljus lövskog och finns i rikliga mängder kring
den sjungande trädgården. Den tränas ofta av kiriya och sanari och
hålls som sällskapsdjur.
Trädlarv: Gulvita larver som huserar i nyligt döda träd. De kan bli
upp emot 30 cm långa och flera centimeter tjocka. De lever i det-
ta stadium i flera år innan de söker sig till gölar och övergår till grod-
liknande vattenvarelser. Larverna anses vara en delikatess och
plockas i korgar och kan stekas över öppna eldar.
Tusenfoting: Finns många sorter. De största blir upp emot en
meter långa och är mycket giftiga.
Valduren: Valduren är en halvmeter stor hundliknande varelse som
lever i de norra delarna av Sunari. Valdurens huvud är beklätt
med två mindre horn och den långa, yviga svansen liknar
mest en rävs. Thism har lyckats tämja valduren och använ-
der den som jakt- och vakthund. Valduren tros vara en
avlägsen släkting till den nordligt levande murvelbesten.
Vättar: Vättar har sina boningar här och där i skogen. De
är sällan något större problem för alverna även om de
ibland får för sig att plundra alviska bosättningar
som är obevakade eller stjäl deras boskap,
odlade mat och liknande.
ALVER SUNARISKOGEN

HEAVÈDRAKEN

H
eavé är ett alviskt ord som närmast kan översättas med ‘dum drake’. Ordet används om
en ras av ganska små och ointelligenta drakar. De kallas ofta pseudodrakar då de saknar en
hel del av de ‘riktiga’ drakarnas egenskaper. Héave är ungefär lika intelligenta som en chim-
pans, de har endast två bakben och ett vingpar och saknar alltså framben. De har ingen förmåga att
spruta eld. De kommunicerar bland annat med kvittrande, knäppande och visslande läten.

Heavé Den som vill ha en heavé-drake blir tvungen att själv leta upp ett
bo på sensommaren och vara där när draken kläcks, så att den blir
En fullvuxen heavé är ungefär sex meter långa och har ett vingspann präglad på denne istället för dess mor. Detta är ganska riskabelt, då
på nio meter. De kan präglas och tämjas om detta sker i samband med drakmor inte är förtjust i besökare och garanterat livsfarlig. Oftast
kläckningen. I vilt tillstånd är de rovdjur och ganska livsfarliga, medan händer prägling av drakungar av en ren slump.
de präglade och tämjda djuren är utmärkta flygande riddjur.
Draken lyder den som den präglas på, men måste trots det tämjas
Heavédrakarna parar sig på våren, och äggen kläcks under sensom-
och ridas in. Detta innebär att ryttaren måste skaffa färdigheterna
maren. De lever i par, som sluter sig samman till en flock. Flockar om
Flyga drake [0] och Djurträning [0] för att ha chans att träna djuret
tio par är inte allt för ovanliga. Flocken håller sedan ett revir som sitt,
och rida det. Vidare måste man skaffa sadel och specialgjorda seldon
och varje par har ett eget bo som ingen annan tillåts komma in i.
för draken - ryggspikarna är obekväma...
Heavé har en hel uppsättning med kvittrande och knäppande ljud
För mer information om Heavédrakarna se boken Drakar.
som de använder sinsemellan. Detta är deras sätt att kommunicera
och länka ihop flocken. Skickliga flygdragoner kan tolka dessa ljud,
i alla fall till viss del.

SKOGENS FAROR

S
unariskogen är en vild och otämjd plats och förutom alver och ett varierat djurliv finns det
gott om underliga väsen, bestar och varelser som gör skogen till en osäker och farlig plats.
Många av dessa är omnämnda i legender, sagor, sånger och rykten som sprids mellan alverna
i skogen. Rollpersoner känner garanterat till de fyra nedanstående farorna om de kommer från Sunari.

Pawaghilir
I Sunariskogen finns det en hydra som kallas Pawaghilir. Den van-
drar mellan träden och slukar oförsiktiga bytesdjur och vandrare och
mer än en alv har fått sätta livet till. Det sägs att man flera gånger
dräpt varelsen men att den återkommer gång på gång. Vissa menar
att det inte är frågan om ett utan flera monster och att varje gång man
dräper monstret så förökar den sig istället. Liljans råd har utfäst en stor
belöning till den som oskadligöra monstret en gång för alla men än
så länge har ingen lyckats. Många har letat i månader utan att ens
finna något spår av den och man tror att den har ett underjordiskt
näste dit den då och då söker sig för att vila efter sina rikliga måltider.
Förrädaren
Förrädaren beskrivs som en alv klädd i mörkgrönt med en svart båge
i sina händer. Han dyker upp på vissa platser - avlossar en pil som
alltid tycks träffa målet och försvinner sedan. Det finns många leg-
ender om denna alv som hämnas på sin egen sort. Det sägs att han
blivit sviken av sin familj och därför begår dessa grymma dåd. Andra
säger att det är det en alv som vandrat ut i Skugglandet - levt bland
skuggfolket och nu är galen men drivs av hat gentemot sitt eget folk.
Han har lärt sig att vandra i gränsvärldarna och kan försvinna utan
något som helst spår. I vissa myter så nämns det att han fått sin båge
som alltid träffar av den svarta drottningen och att priset han fick
betala för detta var att gröpa ur sina egna ögon.

Svarta månens hord

I det otillgängliga område som bär namnet Vindens kullar finns ett
stort band med tiraker som anpassat sig ytterst väl till skogsterrängen.
De drar då och då fram på plundringståg och tycks känna till skogen
minst lika väl som alverna. De har många dwarkkas på sin sida och
deras schamaner är mäktiga. De kallas för ”Svarta månens hord”.
Alverna har gång på gång försökt komma nära för att dräpa deras
ledare och närmaste män men dessa tycks ständigt undkomma. Just
kontakten med djur och andar gör att de är praktiskt taget omöjliga
att fånga. De har många spejare som tar sig långt in på alvernas om-
råden och kan därifrån avlossa svartfjädrade pilar mot högt uppsatta
personer. De anfaller också resande, mindre bosättningar och plun-
drar gravplatser.
Skuggfolket
Varelser från Skugglandet tar sig ibland in i Sunari. Dessa fasliga
skapelser tvekar inte att attackera alver, eller lura med sig dem i de-
ras sadistiska lekar. Det finns förvisso vissa av de mindre och mer os-
kyldiga som lätt går att muta med sötsaker men när deras herrar
dyker upp flyr de skrämt. Sanarialverna har via magi försökt block-
era så många av passagerna in i Skugglandet som det bara går men
då och då slinker det skuggvarelser igenom. Vissa områden av sko-
gen undviker alverna eftersom man vet att skuggvarelserna brukar
vandra där igenom. Liljans råd har till och med stiftat lagar som för-
bjuder att dessa platser beträds utan skriftligt tillstånd.

147
SUNARISKOGEN ALVER

Zolod
skogen
Tar-
massivet Nannlond

Förbjudna
Tar-Hir gläntan
Renk-Ghor
Emori'an

Tarfloden
kiri
n
Kilitzpassagen Vaiacon rech'elir väge
Vita
Kini avocanaé

Jär
nfo
Emori rse
n
Lim'alan vhic
Klippskogen Spegelsjön Sunariye
Silverfallet
Sheda tahal'in Ziliz
Viliate Tadvai Norra vägen
Tidens glänta
Sorgens
fält Aralion- Nada
berget Sjungande
Den eviga trädgården
grönskans dal
Solvägen

Halea Teren De snidade

träden
Carwelans
Sjungande Keleni- kulle
De tusen bergen
vattenfallet
slagens fält Vindens
kullar
Södra vägen

Kini'an
Tenev'coron
Urgröpta
Döda
Björklandet Andarnas skogen
trädet berg
Khazim-
bergen
Yorum tahela'in Fort Philias

Svarttörne Sinai'seanema

g
Dvärg- vä Giftträsken
passet ns
rge
o
S Shaule'tahalye

Tapperhetens lund
Khazim Renk-
Ghor
Svarta
Svarta tornen
Örn-
klippan
Skuggdalen

Västerbrygga
Sista byn
Hen'aiy

Ödets port

Kiaz

148
ALVER BORTOM SUNARI

KAPITEL ELVA

BORTOM SUNARI

E
missarie Serastral Ghal fin Catharion av Sanari steg med
bestämda steg ned från landgången. Efter en lång tid till havs
hade skeppet slutligen kommit fram till sitt mål, Kinyen Sina,
huvudsäte för stam léaram. Serastral gjorde sitt bästa för att inte av-
smaken skulle visa sig i hans ansikte. Han hade hört att det skulle
vara illa, men inte så här illa.
Staden var oansenlig till storlek. Vägarna tycktes mest bestå av lera
och här och där bökade grisar runt och åt avskräde där de kunde hit-
ta det. Vid strandkanterna festade måsarna på stinkande fiskrens och
från ett av de närbelägna husen kastades en hink med avskräde ut rätt
på ”gatan”.
”Antar att du är sändebudet?”
Serastral väcktes från sina tankar och fixerade blicken på den
välkomstkommitté som kommit att möta honom. Skäggiga och
smutsiga alver av stam léaram. En av vakterna petade sina naglar
med en morchan, den andre tycktes full och den som pratade med
honom var en ung, blond kvinna, med smutsiga, vävda kläder i ett
hiskeligt rutmönster. Han hade nästan hellre blivit mött av tiraker än
denna sorgliga skara.
Serestral behöll sin mask på och förkunnade att han mycket riktigt var
sändebudet och kom från Liljans råd med ett ärende som han ville ta
upp med Husens råd. Den kvinnliga alven snörpte på munnen.
”Den här vägen då,” sa hon med sin grova dialekt som misshand-
lade deras annars så sköna språk. ”Ni kanske blir lite lerig, vägarna
till slottet har inte torkat efter senaste regnskuren.”
Självklart, tänkte han, vad annars mer än lera och envishet går att
finna på denna vedervärdiga plats som kallas Alarinn.

149
BORTOM SUNARI ALVER

ALARINN

A
larinn är Mundanas enda officiellt erkända alvrike. Det ligger öster om Consaber, mel-
lan Alariviken och Tokonmassivet. Det utgör också den östra gränsen av det område som
normalt kallas Rhung-Alari. En gång i tiden utgjorde Alarinn en del av Consaber men vann
sin självständighet vid den alarinnska frigörelsen. Invånarna består så gott som endast av léaram-alver.
Mer detaljerad information om Alarinn som rike går att finna på sidan 77 i Geografica Mundana.

Historia Kinyen Sina

I samband med det andra stora kriget mellan alver och dvärgar så var
det de av alversläktet som vägrade att delta. Dessa lämnade sina frän-
der och sökte sig österut och bildade en koloni i östra Colonan. De
blandades med människofolket från Tokon och kom att anamma
mycket av deras drag. År 2059 e.D. förolämpar den sabriske kun-
gen Conrad I alarialvernas språkrör så pass att denne förkunnade fer-
laninaé gentemot konungen. En ferlaninaé är en alvisk fiendskap
som är så djup att den endast kan lösas med blodspillan. Det hela ut-
mynnade till ett inbördeskrig som var kostsamt för båda sidor.
Slutligen lyckades alverna genom list och mod besegra de sabriska
arméerna och stödde omedvetet en stadskupp där kungens bror tog
makten och skickade Conrad I i kedjor till alverna tillsammans med
en ursäkt. Alverna fick sedan hela östra Tokon som sitt eget. Efter
inbördeskriget har relationen varit betydligt bättre och Alarinn var
bland annat allierad med Consaber i kriget mot Thalamur.
Geografi
Alarinn är ett bergs- och hedlandskap som är starkt kuperat.
Vindarna är kalla, regnet är rikligt och det är kargt,
fuktigt och allmänt otrevligt. Endast i sydlanden kan
man ha något som helst större jordbruk - i resten av
riket är marken för stenig eller fattig för att kunna ge
liv åt något annat än tistlar och gräs. Man lever huvud-
sakligen av boskapsskötsel och skogsbruk. Det finns
gott om strida och kalla floder samt spegelblanka och
djupa bergsjöar.
Léarams bosättningar
Léaram lever huvudsakligen i byar. Det finns en enda
léaramstad och den övertogs från Consaber efter Alarinnska
frigörelsen: Kinyen Sina. Léarams arkitektur är mycket ma-
terialsnål. Man gräver en grop i marken till drygt en halvme-
ters djup. Uppgrävd sten används för att bygga väggar och
uppgrävd jord används för att fylla väggarna och isolera dem.
Torvtaket hålls uppe av en eller två takbjälkar, vilket ger det stadga
nog för att man ska kunna gå över taket utan problem. Ofta betar
getter och får på taket. Byar består av ett antal sådana här byggnad-
er, där man också håller boskap i ena änden och folk i den andra.
Boskapsskjul och ekonomibyggnader består ofta av ruiner av gam-
la hus som nödtorftigt reparerats.
Mestadels samlas léaram i små byar i de djupa dalarna i den alarinn-
ska terrängen. Tittar man på en karta ser man tydligt hur byarna lig-
ger på en linje längs med dalen. I dessa dalar förekommer visst
jordbruk, men boskapsbruk är vanligare och för léaram en större
näringskälla.
Kinyen Sina (Vänskapens stad) hette innan frigörelsen Insamaidh
och är en liten hamnstad med strax över 2.500 invånare. Staden
domineras av låga stenhus med halmtak och smala slingrande gator
som utanför de stenlagda centrala delarna allt som oftast är leriga i
det ständiga regnet. Staden är byggd i brant terräng med utsikt över
havet. På den grusiga stranden är båtarna uppdragna och näten
hänger på tork på sina ställningar. Det röks fisk vid strandkanten och
ifrån smedjorna stiger svart rök och ljuden av hammarnas taktfasta
slag mot städet blandas med hundskall, barngråt och mot säckpipor-
nas vemodiga melodier. Även om staden ligger i karg terräng och
är liten och oansenlig så blir besökare varmt mottagna. Den är känd
för sin gästfrihet och många sjömän talar mycket väl om den runt-
om Mundana.
Daak-kyrkan: En kyrka med tillhörande kloster ligger norr om
staden. Ingen aktiv mission utförs i landet men munkarna hjälper till
ibland när nöden och svälten blir för stor. Detta har lett till att en
del av alverna sökt sig till guden Daak för vägledning.
Slottet: På en klippa vid hamninloppet står
slottet, ett av de få befästningsverk som
finns i Alarinn, Det är med sabriska mått
mätt ett ganska litet slott och tiden, vin-
den och det eviga regnet har nött
murar, torn och bröstvärn. I
slottet samlas Husens råd och
det är också här som
Alarinns enda stående
styrka är baserad. Vita
gardet - den heder-
svakt om 120 man
som ansvarar för
rådets säkerhet och
ordning i staden.

150
ALVER BORTOM SUNARI

ALVRIKET I PEREINE

I
det som nu räknas till västra Pereine ligger det isolerade alvriket Kinané'an oro (riket under
berget). Det bildades strax efter det coloniska imperiets fall av en utbrytargrupp sanarialver som
lämnade Sunariskogen och sökte sig över havet till ett nytt hem. Kinané'an oro är en fästning,
till stora delar underjordisk, som ligger i en svåråtkomlig dalgång uppe bland bergen.

Historia beskjuta eventuella inkräktare som visar sig ha fientliga avsikter.

Ravinen slutar vid en mur vars port är av järnbeslagen svartgran.
Kinané'an oro grundades av en sanarikvinna vid namn Ersyneve
Fästet ligger i en otillgänglig dalgång som mejslats ut av bergens
som var en medlem av Liljans råd. Tiden för den stora förbittringen
smältvatten. Det som gör den så unik är de grottorna som är anslut-
kom och ett krig mellan alverna hotade. Framtiden för självaste
na till dalen och den kraftfulla biotropiska nod som gör att växter
världen tycktes oviss och konspirationer fanns överallt. Ersyneve
och liv frodas. När man kommer in i dalen så öppnar sig ett vack-
talade då till sina följeslagare att de skulle finna en annan plats där
ert bördigt landskap som bryts av utav en sjö som skapats av ett for-
de skulle kunna upprätta sitt nya högsäte - skilda från de andra i sin
sande vattenfall från de nordliga sluttningarna. Landskapet är
stam. Smäckra skepp seglade över havet till Thalaviken. Det
uppodlat och överallt spirar livet, och livet är starkare än på andra
coloniska imperiet hade just splittrats och inga av människorna
platser - svampar växer sig väldiga vid bergssluttningar-
märkte i förvirringen den lilla alvflotta som seglade upp för floden
na, vildhallon blir stora som plommon och äppleträden
Pera och tog sig till platsen där Kinané'an oro skulle grundas.
ger flera skördar per år. På andra sidan sjön, som
Ett avtal mellan Thalamurs dåvarande magikrater och alverna slöts man färdas över i smala pråmar och båtar, finner
och dessa fick marken i bergen i utbyte mot magiska hemligheter. man en kopia av Sunariskogen. Här reser sig
Alverna var dock tvungna att svära att de skulle hålla sig för sig själ- bleka torn bland träden. De är dock inte
va och inte blanda sig i rikets politik eller konflikter. På bostäder utan vakttorn och platser
senaste tid har detta blivit ett problem för alverna då för eftertanke och skönhet.
medlemmar från enklaven lämnat den och kommit
att bli en del i thalaskisk politik.

Geografi
Bergskedjan i västra Pereine är svårframkomlig
och vådlig. Klippblock och stenbumlingar, be-
kläder sluttningarna. Här och där flödar små
bäckar som övergår till älvarna Thera och Peren
som möts i en älvfåra och färdas ut mot
thalaviken. Till älven Peren leder en numer ut-
torkad och snårbeväxt flodfåra som kommer
ned från bergen. Invid denna reser det sig en
överväxt monolit med inhuggen thalaskisk
skrift. Vind och regn har nött på stenen men
man kan uttyda att dalgången i bergen ovan är
alvernas domäner och att dessa är förbjudna
att beträda. På andra sidan monoliten är det
inristat på felya att området utanför dalgån-
gen tillhör Thalamur och att det rikets lagar
gäller där. Efter älven Peren kan man på sina
ställen finna resterna av smäckra skepp som
för längesedan murknat samman och vars
trasiga skrov likt skelettdelar sticker upp från
botten och bland vassen.
Dalgången: För att ta sig till dalen måste
man färdas upp efter en sedan länge torrlagd
flodfåra. När man närmar sig fästet så tornar
bergssidorna upp sig på vardera sida likt
höga, släta väggar. Här finns dolda skottglug-
gar i mindre grottsystem där alverna kan

151
BORTOM SUNARI
Kinané'an oro
I den västra bergssidan ligger alvernas bosättning. Den är inrymd i
naturliga grottor som vidgats för att ge plats åt alla invånare. Utifrån
syns inte mycket av staden, endast höga och smala gluggar som släp-
per in ljuset och här och där balkonger och terrasser varifrån man
får en utsikt över hela dalen. Inuti berget reser sig högra och smäck-
ra byggnader upp mot stentaket som hålls uppe av naturliga pelare
och förstärkts med valvbågar. Från västra väggen slår dagsljus in
genom långsmala gluggar och reflekteras med silverspeglar, nattetid
letar sig månens bleka sken sig in. Det är dunkelt men magiska
kristaller lyser upp de mörkaste platserna och överallt syns det re-
flektioner. Alverna har utsmyckat byggnaderna med silverinlägg,
ädelstenar, mineraler och kristaller. Rännilar av vatten från
bergsskrevorna leds till dammar vars botten är täckt med släta, ble-
ka, stenar. Det blänker överallt och för den girige så är platsen ett
eldorado där förmögenheterna ligger framme för vem som helst att
ta för sig. Det är en andäktig tystnad som endast bryts av lågmälda
röster, porlande vatten och ljuv musik.
Fästet sträcker sig djupt ned i berget, mot dess själva rötter. De fles-
ta alver besöker sällan dessa platser utan håller sig till de övre delar-
na. Samtidigt är djupen viktiga för dem då de finner rikedomar inte
bara i metaller och mineraler utan även i föda. I ett nätverk av
odlingsgrottor försöker alverna få fästet att producera nog med mat
i underjorden för att bli självförsörjande. Än så länge lyckas det inte
helt och hållet och man är fortfarande till viss del beroende av fö-
dan som odlas i dalen.
IRACSKOGEN
I
racskogen är belägen i människoriket Soldarn men få människor beger sig någonsin djupt
in mellan trädens stammar - snarare fruktar de skogen och vad som döljer sig i dess djup.
Skogen utger hemvist åt både kiriya, thism och heneá men här finns det även gott om troll,
jättespindlar, vättar och andra styggelser som söker sina byten i lövtakets dunkel.
Historia
Enligt många så tros det att skogen en gång i tiden var sammanvux-
en med Sunariskogen men att Ashariens allt torrare klimat fick den
att vittra samman och dö. Alverna kom till skogen och upprättade
sina bosättningar i anknytning till fjärde kriget då stora delar av
Sunariskogen blivit nedbränd och många av deras bosättningar
förstörda. Trots avståndet till Sunariskogen så upprätthålls en tät
kontakt via Molnryttare. Henéa flydde till skogen då tiraker tog
över de södra delarna av Sunari och henéa håller sig för sig själva.
Geografi
Skogen är till stora delar ljus och luftig och lätt att färdas igenom
men på sina ställen övergår den till kompakt och snårig terräng som
är i det närmaste oframkomlig. Träden kastar svalkande mörkblå
skuggor över den lövtäckta marken. Här och där prasslar det av
harar och annat småvilt. Det finns gott om rävar som smyger runt
med sina buskiga svansar och tittar fram bakom stubbar och moss-
beväxta stenar. I gläntor växer blåklockor och andra blomster som
152
ALVER
Alverna
De omkring 27.000 sanarialverna som lever här skiljer sig från de i
Sunariskogen. Då de inte har några tjänare i form av thism och
kiriya har de tvingats att ägna sig åt hantverk, odling, krig och an-
dra aktiviteter vilket inte är vanligt inom deras stam. Detta har gjort
dem mer mångsidiga, måhända något mindre bildade, men sam-
tidigt dämpat deras arrogans. Alla riktar in sig på den uppgift de valt
och försöker utföra den till perfektion och i samklang med de an-
dra som lever där. Alverna har alltid försökt undvika kontakt med
människorna och inte blanda sig i deras politik. De går till och med
så långt att de som lämnar fästet i syfte att införskaffa makt och in-
flytande i den mänskliga världen blir förskjutna och tillåts inte åter-
vända. Detta dels för att fästet vill hålla sig väl med riket Thalamur
och dels för att det minskar chansen att korruption kommer in
utifrån. Då och då har det hänt att alver lämnat fästet för att söka sin
lycka i världen utanför men aldrig har det kostat fästet så mycket
som när Alean Ninarian stal en stor del av fästets magiska hem-
ligheter och för dessa köpte sig en politisk post i Thalamur.
Konflikter
Fästet är inte fritt från konflikter. Den mest omvälvande av dessa är
den lilla skara alver som vill försona sig med Lytesse Visanni och
politiskt sluta fästet till Pereine i hopp om att få kontroll över det
nybildade riket och människorna som sina tjänare. Sedan finns det
även de som vill sluta sig samman med Thalamur och öka utbytet
med dessa. Än så länge är de flesta alver emot båda grupperna då de
anser att mörka och farofyllda tider stundar och då måste fästet vara
starkt, enat och dolt.
sprider sina frön med vinden under sommarmånaderna. Klimatet är
behagligt med varma somrar och milda vintrar och kraftiga regn-
oväder under våren och hösten. Det finns gott om lämningar från
mänskliga bosättningar som skogen återtagit. Här och där kan man
hitta byar, torn, gamla borgar och till och med hela ruinstäder (Yold
är den mest kända av dessa). Ju närmare bergen i väster man kom-
mer desto klippigare blir terrängen, skogarna övergår till barrträd
och här kan snö och kalla vindar svepa ned under vintrarna.
Emori'an do'cenari
Emori'an do'cenari (Vinet och sångens källa) är en kiriyabosättning
som är känd för sitt utmärkta vin. Staden ligger på en låg ås som
reser sig upp ur skogen och på denna har stora terrasser anlagts där
druvorna odlas. Husen är vackert utsmyckade med burspråk,
balkonger och en sällan skådad snickarglädje. Mönster i form av
druvklasar och klängrankor kan man se överallt. Emori'an do'cenari
ligger nära människostaden Kemithor Riskoz och det förekommer
en tät handel med denna. Dessa har sedan spridit vinet och
Emori'an do'cenaris goda rykte över hela världen och det händer
ALVER BORTOM SUNARI

att vinexperter från fjärran riken kommer för att se hur druvorna
trampas, var de växer och för att provsmaka de många olika sorter-
na. Leselli-vinet, likören fiessa och portvinerna sharilye och tulien
är det staden är mest känd för, men det finns många fler lokala
sorter. I Emori'an do cenari finns även några av de främsta
hantverkarna av den alviska lutan Vakari och det händer att
kiriyaalver reser till fots ända från Sunaris norra delar för att bestäl-
la sig en av de sköna lutorna från söder.

Kini'an tan'nivore
Kini'an tan'nivore (högsätet i söder) är en thismbosättning som
bland alverna kallas ‘Vita staden’ då träden som husen är uppförda
i har snövita och askgrå stammar och husen själva är i samma vita
färg. Staden är inte hemlig på något sätt och det finns tydliga stigar
som leder direkt till den, bland annat från den soldiska byn
Wibbersmark och det sägs även finnas en väg som ska leda till det
södra baroniet Trollbane. Dessa stigar är utmärkta med stenblock
med vit kvarts och vindspel som skapar en vacker spöklik melodi
under trädkronorna. Staden är uppförd på en skogsväxt kulle och
från trädhusen i toppen har man en magnifik utsikt över Iracskogen
och dess omgivningar. Det bor omkring 12.000 alver i staden. 1000
är pyar, 1.500 kiriya och resten är thism. Staden är mycket stolt
över sina skickliga bågmakare som tillverkar snövita bågar enligt
metoder som endast gått i arv hos dem. En vanlig gåva till hedervär-
da besökare är en vit pil med en spets av silver. Detta ses som en stor
ära att få en sådan och kan man visa upp denna för andra alver från
bosättningen så är de snar till att hjälpa en. Det sägs att Soldarn har
varit intresserade av att införliva marken som staden ligger på men
de har insett att det skulle kosta för mycket och deras nuvarande
drottning Marian Solfjäder gör allt för att förhindra en konflikt mel-
lan Soldarn och Alverna. Hennes hopp är att om det skulle bryta ut
ett inbördeskrig i Soldarn så kommer alverna i Kini'an tan'nivore att
ställa sig på rikskonungens sida.

Rakaeda'ne tirii'sefian
Rakaeda'ne tiri'sefian (den bleka solens jägare) är en heneábosätt-
ning som ligger i Iracskogens sydvästra delar. Rakaeda'ne tiri'sefian
är kiriyas namn på bosättningen - henéalverna kallar själva bosätt-
ningen för Yorum. För att vara en henéabosättning är hyddorna
mer dekorerade och rekordeligt byggda än vanligt. Många är en
kombination av gryt som är grävda under trädens stora rötter och
sedan har fått timrade väggar och små rökgluggar. Dessa är ofta
ihopkopplade i ett underjordiskt nätverk av jordtunnlar vilket gör
att alverna kan förflytta sig under staden mellan hyddorna utan att
synas. Likaså kan de fly från staden om en fara skulle hota och utan
att de behöver ta sig ovan mark.
Det finns gott om utsmyckningar i form av fjädrar, talismaner samt
kranium från djur och monster som de antingen nedgjort eller
grävt upp från den svarta jorden. Alverna här är relativt gästvän-
liga för att vara henéa vilket innebär att och besökare inte avvisas
omedelbart. Det finns omkring 4.000 individer i området.
Runtom bosättningen håller spejare vakt och de använder sig av
ett signalsystem där de blåser i meseflöjter i ihåliga träd så att ljudet
fortplantas över stora avstånd.

153
BORTOM SUNARI
JÄRVSKOGEN
J
ärvskogen är en mörk skog som breder ut sig i det damariska riket invid Khazimbergens
sluttningar. Alvboningen där, Sholye hen'oro, är hemmet för en hårdförd samling alver vars
leverne på flera sätt skiljer sig från alverna i Sunariskogen på andra sidan bergen. Den mörka
skogen och de hemligheter som ruvar där sägs ha kastat en mörk skugga över thismalvernas sinne.
Historia
Bosättningen bildades efter första stora kriget som en militär utpost
mot dvärgarna. Innan det fjärde stora kriget upptog Järvskogen en be-
tydligt större yta av nuvarande Damarien och det fanns ett flertal alv-
bosättningar i den. Efter kriget drevs de få kvarvarande alverna norrut
när mänskliga nybyggare anlände och trängde ut dem. Numer är det
endast Sholye hen'oro som återstår. Skogen har alltid varit en plats
med många faror och alverna har tvingats kämpa mot både bestar,
tirakiska stammar i bergen, Damariens trupper och vandöda väsen.
Bosättningen är på många sätt en utpost i fiendeland. Damarierna har
alltid stått dvärgarna nära och har till och med stött dem när alverna
satt Khazim-renk-Ghors östgräns i blockad, och relationen mellan
damarier och alver har aldrig varit god, särskilt inte i norra Damarien
där folk ser alver som en slags ondskefulla skugglandsväsen.
Under förbittringens tid bröt sig Sholye hen'oro fri från Den sa-
nariska alliansen och blev en egen provins. Den införlivades dock
åter med hjälp av diplomati och hot men relationen har sen dess
alltid varit kylig mellan alverna i Järvskogen och de i Sunari.
Geografi
Där andra skogar sjuder av liv ligger Järvskogen i tystnad. De som
vandrar här känner ofta ett obehag och ett tryckande hot som av en
annalkande fara. Det är en gammal lövskog med gott om myrar och
sumpmarker som bryts upp av svarta skogstjärnar med små färg-
klickar av röda näckrosor. Det är snårigt och dunkelt med kuperad
terräng, nedfallna träd och djupa hål här och där. Känner man inte
till området går man lätt vilse och detta är alvernas främsta försvar.
Träden är spöklika med mörka vassa löv och grenar svarta som tjära
mot den askgrå himlen. Ju längre upp mot bergen man kommer
desto vanligare blir det med höga tallar och svarta granar.
Skymningarna är vackra då den blodröda solen skiner ned mellan
löven och målar fantastiska mönster på trädens stammar. Det finns
rikligt med taggiga snår, knotiga rötter, röströda ormbunkar och
flugsvampar. På stenar och vid vattendrag växer vinröd barkmossa
och från denna skjuter långa skira gröna grässtrån. Järvskogen delas
av Svarta floden och det är på den norra sidan om denna som alver-
na har sina domäner. Om nätterna sveper ofta en dimma in från
floden, och sträcker ut sig likt en ljus, spöklik slöja mellan träden
och grenarna.
Sholye hen'oro
Sholye hen'oro (våra fränder vid bergen) är det ursprungliga namn
som kolonin i Järvskogen fick efter att de lämnade Sunari. Sholye
hen'oro ligger strax söder om den svarta floden och staden består
egentligen av ett flertal mindre bosättningar byggda tätt intill varan-
dra, och bebyggelsen är därför oerhört utspridd. Bosättningarna är
sammankopplade med ett avancerat system av hängbroar och enkla
hissar, och många av husen har genom en blandning av hantverks-
skicklighet och magi byggts inne i de alltjämt levande träden.
Samtliga hus är byggda högt uppe i de stora träden och är nästan
154
ALVER
omöjliga att hitta för den som inte vet var man skall leta. Det har
faktiskt hänt att människor gått rakt igenom Järvskogens thismbyar
utan att märka det. De misstänksamma och främlingsfientliga alver-
na tillåter emellertid sällan inkräktare att ta sig så långt in i skogar-
na. Faktum är att Järvskogens och Sholye hen'oros invånare till och
med är långt mer aggressiva mot utbölingar än många henéaalver
och efter årtusenden av ständigt krig mot människor, dvärgar, tirak-
er, varulvar och vandöda så föredrar man att döda främlingar
omedelbart och utan att ställa frågor. Det förekommer dock en viss
begränsad kontakt med människorna, framför allt i form av orädda
och skrupelfria köpmän som möter alverna vid särskilda undangöm-
da platser längst med svarta floden. Här byter människorna till sig
alviskt hantverk, sällsynta örter och dyrbart alviskt ädelträ i utbyte
mot järn och i vissa fall spannmål. Runtom staden finns det gott om
dolda vaktposter och försvarsverk dolda bland snår och grenar.
Sholye hen'oro har ungefär 12.000 invånare.
Platser i skogen
De vandödas domäner: På den norra sidan om Svarta floden är
Järvskogen en plats för många fasor. Här är skogen dessutom väldigt
sank och från de becksvarta myrarna stiger det nattetid upp en tät
dimma vilket gör det svårt att orientera sig. En höjd sträcker sig upp
över den svarta skogen och på dess topp är slottet Halvmåne
uppförd. Vampyrer från Commersium Lamia har den som högsäte
och markerna runtom består till stora delar av träsk och här har
många män dött i otaliga slag genom historien. Deras kroppar
draggas från sumpmarkerna och reanimeras i borgens dunkla valv.
Stencirklarna: Det finns gott om stencirklar i Järvskogens djup.
Höga monoliter som är resta i komplicerade formationer ofta kopp-
lade till stjärnhimlen. De flesta av dessa områden är överväxta och
nya upptäcks ständigt av alviska skarpskyttar på patrull. Även om de
inte har någon magisk laddning i just detta nu har thismmagikern
Ladsha försökt kartlägga dem. Hon har delgett misstankar att de är
sammankopplade i en kraftfull magiström som kommer aktiveras
när tiden är rätt - mest troligt kopplat till hur stjärnorna står. Exakt
vad som kommer hända om eller när detta sker är dock okänt.
Alverna
Alverna i Sholye hen'oro är alla thism och består i stort sett uteslu-
tande av de tre husen Nangalie, Amlosa och Vaksma. De är bland
de mest främlingsfientliga som finns och tycks äcklas av människor
och andra ”lägre stående”. För att de skall hålla sig från deras
domäner tvekar de inte att statuera exempel. Till en början kanske
de bara skjuter ned deras riddjur men om detta inte skrämmer bort
dem så decimerar de deras antal en efter en till dess att de flyr ut ur
skogen. Till och med sina egna bröder och systrar har de en kylig
relation till om än de respekterar Liljans råd.
Alverna i Järvskogen har dock starka band gentemot varandra. De
tror på styrka och kamratskap och jämställdheten är stor mellan kö-
nen. Man svär alltid eder på att inte svika sina bröder och systrar och
ALVER
kämpa för de tre husen. Alla lär sig hantera vapen och de som inte
kan eller vill kämpa ses som svaga. De respekterar skicklighet och
list i strid och det har till och med hänt att de har skonat motstån-
dare som visat sig vara värdiga kämpar.
Thism från Järvskogen går vanligen klädda i skogens dova färger.
Kläderna är således vanligen svarta med inslag av mörkgrått och rött.
De är skickliga finsmeder och brukar myrmalmen till att smida
vackra smycken och mantelspännen. Till skillnad från andra inom
thism så brukar de ofta ishanin som vapen och det har inte alls sam-
ma låga status som hos övriga thism.
Viktiga personer
Husfurst Jalandon Antari vhic Nangalie: Jalandon är ledaren
för bosättningen och den som tar emot emissarier och budbärare
från Liljans råd. Han har styrt bosättningen under lång tid och hans
politik har ständigt varit inriktad på upprätthållande av tradition-
er. Han vill inte ha konflikt med vare sig människorna eller Liljans
råd. Under de senaste åren och den annalkande vandöda faran som
hotar skogen har han fått mycket kritik och många har börjat
lyssna till andras röster. Röster som säger att det behövs ett ledar-
byte och att man med en stark ledare kan man utplåna de vandö-
da en gång för alla.
Kiy'nascéadan Viliala'nve vhic Vaksma: Kiy'nascéadan är den
nuvarande truppkommendanten för skarpskyttarna av Järvskogen
i Damarien. Han är en hård men hedersam ledare som är känd för
sitt brinnande hat mot de vandöda. Ryktena säger att hans älskare,
155
BORTOM SUNARI
som också var en skarpskytt, skall ha tillfångatagits av lamiorna från
träskmarkerna i söder. Det sägs att hon nu är en av deras skara och
att han svurit att han en dag skall befria henne från hennes mörka
öde med barmhärtighetens pil. Han har dock ådragit sig en form
av lungsot vilken får honom att ständigt hosta blod och vissa menar
att han inte kommer klara sig länge till. Å andra sidan har de sagt
det i flera år nu så ingen tycks veta säkert. Han är en mycket skick-
lig befälhavare och det är mycket tack vare hans ledarskap som
skarpskyttarna i Järvskogen har blivit beryktade genom sin skick-
lighet. Hans ansikte och hals täcks av ärr från en heavédrakes klor.
Hans kolsvarta hår tyder på att han med all säkerhet har sanariblod
i sina ådror men då han är reslig som en thism så finns det mycket
som talar för att han är en bastard från både thism och sanari. Han
hyser dock tillräckligt med respekt för att inga skall våga yttra
något om den saken.
Nihal Manlandon vhic Amlosa: Nihal är den nytillsatta över-
kommendanten av Järvskogen och såldes den med högst militär
auktoritet sedan den förra överkommendanten dräptes av
Damariska trupper. Han är mycket bekymrad över de ständiga
hoten mot bosättningen. Han har redan börjar göra flera förän-
dringar i försvarsmetoderna och det är känt att han och skarpskytt-
arnas truppkommendant inte kommer något vidare överens och
det sägs att Kiy'nascéadan flera gånger har kritiserat hans metoder.
Nihal är en bestämd man som föraktar svaghet och ser militärisk
styrka som något högre än både magi och diplomati. Han har flera
gånger trotsat husfursts Jalandons direkta order och talar öppet om
att bosättningen bör slå sig fri från Liljans råd.
BORTOM SUNARI
SAVIAS-SKOGEN
I
provinsen Jargien i det jargiska kejsardömet ligger Saviasskogen, en tät lövskog befolkad hu-
vudsakligen av thism och kiriya. Den ligger långt från Sunariskogen och kontakten med Liljans
råd är bristfällig. Alverna där bedriver handel med människorna utanför och mottager då och
då handelsdelegationer och statliga observatorer.
Historia
Efter en förlorad maktkamp om platsen som den första autokraten
av thism, strax efter sanariska alliansens grundande, så valde några av
thisms hus i missnöje att lämna Sunariskogen för att slå sig ner i
Saviasskogen, väster om dåvarande konungariket Zargan, för att ska-
pa en ny utpost där. Detta blev grunden för staden Yorum'an Savias.
Kopplingar till Jargien
Alverna i Saviasskogen anses vara en del av den jargiska provinsen
och tvingas således att betala skatt och svära trohet till Daakkyrkan.
De flesta alver är dock bara troende till ordet men en liten del har
anammat guden Daaks bud - dessa är vanligen de som har mest
samröre med människorna. Skogen är helt självstyrande, även om
både kejsaren och Daaks kyrka kräver sin tribut i form av päls och
timmer. Skogen är visserligen belägen i det jargiska distriktet
Jerome, men administreras från staden Sabesta, eftersom Falano inte
har de resurser som krävs.
Den byråkrati som annars är stark i resten av kejsardömet lyser med
sin frånvaro i Savias. Alverna håller istället hårt på sin feodala struk-
tur och husfurst Feshela delegerar sitt ansvar över ”underdistriktet”
till underordnade på ett sätt som dels är effektivt och dels retar
gallfeber på de ämbetsmän som blivit ditsända. I allmänhet är alver-
na sedda på med stor misstänksamhet i de flesta delar av
Kejsardömet. I distrikten Jerome, Rono och Charino har dock
människorna betydligt positivare syn på alver. Handelshuset
Hibelius tillhörande stam pyar har sitt högsäte i saviasskogen och
har gjort sitt bästa för att dels driva på handeln mellan bosättnin-
gen och jargierna samt se till att kontakten mellan de två folken är
så god som möjligt.
Geografi
Savias är en ståtlig lövskog som till stora delar består av sammets-
björkar. Löven är gröna året om och trädkronorna skänker svalk-
ande skuggor under de varma dagarna. Vädret är mycket
angenämt och det sägs att på ingen plats i Mundana är himlen så
klarblå som i Saviasskogen. Landskapet är mycket platt och ofta
bildar träden alléer där man kan rida fram. Syrener, vilda blommor
och bärbuskar är hem för fjärilar av alla de färger och humlor surr-
ar sövande i snåren. På sina ställen öppnar sig skogen runt låga
klippåsar som någon gång i urtiden slipats lena av havet. Invid
dessa har alverna anlagt vin- och fruktodlingar. I de södra delar-
na är markerna väldigt sandiga och här blir gräset och träd gula och
vissna på grund av torkan under de hetaste somrarna. Det är ont
om vattendrag men här och där rinner mindre bäckar. Om dagar-
na doftar det av syrener och varma klippor. På kvällarna vaknar
alla andra av skogens angenäma dofter till liv, blommor som öpp-
nar sig först i skymningen, syllsvamparna vars doft känns tydligast
i svalare luft. Att få sova på en grön bädd av mossa med syrsornas
sövande spel och omgiven av skogens aromer kan få den mest
trötte utvilad efter bara några timmars sömn.
156
ALVER
Yorum'an Savias
Yorum'an Savias (Hemmet i Savias) är byggd runt en klarblå insjö
vars vatten är mycket friskt och klart. Vatten rinner till insjön från
tre små åar och övergår i de södra delarna av skogen till en bred och
stilla älv som möter Abbateisfloden på sin färd ut mot havet. Då det
finns gott om forsar så kan man endast färdas denna väg med kan-
oter eller lätta flodbåtar som kan bäras förbi de vildaste forsarna.
Det finns en del hus i träden men då sammetsbjörkar inte är lika
ståtliga som serineträden har alverna valt att ha sina byggnader på
marken. Detta är först och främst smäckra stentorn och stenhus med
enklare dekorationer. Det finns gott om öppna ytor runt om och i
staden där gröda odlas, fruktträd är planterade och boskap går fritt.
För sitt invånarantal tar staden upp mycket yta, men det finns gott
om utrymme och är glest mellan husen. Staden har inte mycket till
försvar men för att kunna anfalla den måste man ta sig igenom sko-
gen och under hela den färden kommer fiendestyrkorna att bli
beskjutna av alvernas skickliga skyttar. I övrigt är det lätt att ta sig
till staden då välskötta vägar leder upp till den.
Varje sommar hålls det en vinfest i Yorum'an Savias. Då bjuds det
på rikligt med viner och under dessa dagar brukar handelsresande
passa på att besöka staden. Annars kommer handelsmän mestadels
för att besöka hästmarknaden där alverna säljer sina uppfödda
tomonhästar, eller för att byta till sig pälsar och timmer.
Staden har omkring 40.000 invånare. Hälften av dessa är thism,
resten är kiriya och pyar. Omkring en tiondel av befolkningen är
troende. I staden bor det dessutom ett hundratal människor och det
är inte ovanligt att handelsmän reser igenom den.
Daakkyrkan: I staden har det rests en ståtlig kyrka i vit marmor
med ett förgyllt daakkors högst upp i spiran som glänser magnifikt
i solen. Kyrkan restes efter en stor påtryckning från den jargiska
kyrkan men även från de Daaktroende alverna. Där samlas de
troende alverna i andakt och ber till den store guden. Kyrkan har
några unika alviska drag. På utsidan märks först och främst den
cirkel av vackra sammetsbjörkar som omger den. Den vita marmor-
fasaden är också klädd i skira gröna klängrankor och under det slut-
tande taket har en stor mängd svalor byggt sina bon. På insidan kan
man finna alviska tecken som står för frid, fred, harmoni och gu-
domlighet inhuggna på pelarna och i takets pelare är utsmyckade
med vackert snidade lövmönster.
Halvmånens värdshus: Halvmånens värdshus drivs av kiriyaalver
och de flesta besökare väljer att ta in på detta välskötta härbärge.
Byggnaden har en stor innergård och här intas vanligen mat och
dryck då inte väderleken förhindrar detta. Här kan man även få nju-
ta av alvernas sånger samt se kiriyas dansuppvisningar.
ALVER
Alverna
På många sätt har alverna i Saviasskogen bevarat sin kultur och sina
traditioner. Kontakten med mänskliga besökare (och enligt vissa,
frånvaron av sanari) har gjort thismalverna något öppnare och mind-
re arroganta än deras bröder och systrar i öster. Likaså har det skett
en mindre spridning av alver till det mänskliga samhället av både
thism, pyar och kiriya.
Då en tiondel av befolkningen erkänner Daak som den högste gu-
den har det skett en mindre splittring men än så länge har den inte
lett till några större konflikter.
Då skogen har såpass lite undervegetation och är så pass platt är
många alver skickliga ryttare och thismkrigarna är kända för att
kunna bruka sin bågar lika bra ifrån trädtopparna som från
hästryggen. Alverna i Saviasskogen är skickliga på att brodera och
många klädesplagg har slingrande blommönster och inbroderade
pärlor och påsydda kopparsmycken.
157
BORTOM SUNARI
Viktiga personer
Husfurst Feshela Valian vhic Lasava: Saviasskogens ledare är en
kortväxt thismalv med stor karisma och utstrålning. Han är känd för
sin skicklighet i manipulation och det är många som hävdar att han
har sanariblod i sig. Han gör sitt bästa för att hålla sin bosättning och
sitt folk utanför konflikter med det jargiska kejsardömet. Han säger
sig vara troende men besöker aldrig kyrkan.
Agrippa Talosa: Agrippa Talosa hette tidigare Alean Mendalion
men bytte namn då han blev guden Daaks tjänare. Han är en
pyaralv och är så vitt man vet den enda alviske Daakprästen. Han
är utbildad i Tibara och har sedan missionerat bland sitt eget folk.
Han är den som håller i gudstjänsterna i staden och är präst i kyrkan.
Savias ingår i Jeromes stift som leds av primoden Servos Botaneiates
vilken är en mycket god vän till Agrippa. Dock är inte Agrippas da-
gar bekymmersfria. Han har många gånger varit utsatt för mord-
försök. Främst från Daaktroende fanatiker som anser att en alv inte
kan vara en präst och dels från sitt eget folk.
BORTOM SUNARI
ÖVRIGA BOSÄTTNINGAR
F
örutom de större större bosättningar som nämns ovan har alverna även spridit sig på an-
dra håll i Mundana. Många gånger har de inte spritt sig av fri vilja utan tvingats iväg under
krig, blivit tagna som slavar eller på andra sätt måstat lämna sina hem. Vissa lever bland män-
niskor, som pyar, andra har skapat nya tillfälliga hem där de bevarat sina traditioner och sin kultur.
Consaber
Consaber är ovanligt alvrikt för att vara ett människodominerat om-
råde. En stor del av pyar har kommit att söka sig hit, då de goda han-
delsmöjligheterna passar dem väl. Även om léaram numera är
koncentrerade till Alarinn så finns det fortfarande léarambosättningar
även utanför Alarinns gränser. En av dessa är bosättningen
Feloshyadh i grevskapet Felosi där det lever omkring 25.000 léaram.
Rinyaskogen: Mellan hertigdömena Uriens och Tokon i norra
Consaber ligger den vilda Rinyaskogen. En tät och hotfull bland-
skog som är hemmet för ett flertal henéaflockar. Dessa tycker inte
om besökare och skrämmer iväg dem med vassa pilar och ilskna
stridsrop. I övrigt är skogen fylld av obehagliga väsen. Bland annat
finns det gott om skogsrån, våldsamma minotaurer, troll, tiraker och
varelser från Skugglandet. Den hotfulla miljön har gjort att flockar-
na blivit mycket kalla, hårda och skoningslösa - det finns inte
utrymme för sympati eller värme när faror hotar överallt. Få person-
er i flockarna uppnår en hög ålder utan de flestas liv tar slut på våld-
samma sätt. Vissa stammar har lämnat sin gamla tro och istället svurit
sig till andra väsen, exempelvis några av de mäktigare skogsråna,
vilket har lett till inbördes fejder.
Kamor
I sydöstra Kamor finns ett litet begränsat område som behärskas av
henéa. Till skillnad från de flesta andra flockar lever dessa henéaalver
på en så nordlig breddgrad att de alltid bär kläder. Kläderna är
enkla och alltid tillverkade av pälsar och skinn, men de överger trots
detta inte sin kroppsmålning på armar, överkropp och ansikte.
Kamoriska henéa ses som värdiga jämlikar av kamorianerna. Alverna
får faktiskt vara en egen stam med ett eget totem nämligen falken
Sena. För det mesta håller de sig för sig själva men ibland ger de sig
av på handelsresor. Kamorianska heneá är ovanligt gästfria och tar
gärna emot besökare, så länge det inte är thism eller dvärgar.
Takalorr
Vid Kharlahfloden på södra Takalorr finns det underliga ruinstäder.
Enligt de som överlevt resor i dess trakter verkar de vara av alviskt
och kanske till och med sanariskt ursprung. Det är mycket svårt att
finna dem, dels eftersom området är bevuxet med tät djungel och
dels på grund av de henéaflockar som bevakar ruinerna och vägrar
släppa dit främlingar.
Alverna vid Kharlah lever huvudsakligen av jakt och fiske. De är
långt mer fientligt inställda än de flesta andra henéa och vissa går så
långt att hävda att de är lika osympatiska som frakktirakerna. Få
besökare tolereras och inte ens andra alver släpps in på reviren
särskilt ofta. Flockarna vid Kharlafloden lever i en ständig kamp
gentemot tiraker, troll och andra bestar. Den lilla handel som fak-
tiskt sker inträffar då henéa ger sig av nedströms längs floden i stock-
kanoter med pälsar och vissa torkade medicinalväxter som bara finns
i henéas områden.
158
ALVER
Västlanden
Det har, vad man vet, aldrig funnits några inhemska alviska kultur-
er i Västlanden. Utöver några få pyarfamiljer som lever och verkar
i städerna är nästan alla alver i Västlanden slavar, antingen infödda
eller ditförda i fångenskap. Zhanernas smak för alviska slavar tycks
aldrig mättas, och det är inte utan anledning som namnet för
Västlanden på felya är Yorumnaé hen'aiyla; ”de ofrias land”.
Alvslavar är populära här av många olika skäl, men få saker är sådana
statussymboler vid zhaniska furstehov som alviska dansöser, eunuck-
er, konkubiner, musikanter, rentav livvakter.
Tillgången på alvslavar är förstås mycket mindre än efterfrågan, men
trots det finns det alviska lyxslavar i många rikemäns hem, och de
blir sakta men säkert flera. De oerhörda priser alviska slavar betingar
i Mûhad lockar allehanda skumraskelement att syssla med kidnapp-
ningar, och tillfångatagna alver är inte längre en helt ovanlig syn på
Mûhads slavmarknader. Av dessa skäl är de västerländska kulturerna
kraftigt demoniserade bland alverna, och vissa av ädlingarna i
Saviasskogen, som drabbats hårdast av kidnappningarna, yrkar
halsstarrigt på att man borde förklara regelrätt krig mot Mûhad, för
att undsätta de lidande systrarna och bröderna i väster. Även i
Soldarn har kidnappningar blivit så vanliga att det är ett problem,
men sanari har, vad man vet, inte försökt göra någonting åt saken.
Om mänskliga slavar far psykiskt illa är det ofta värre för alver, som
inte sällan är de enda alverna i sina förgyllda burar. De blir inåtvän-
da i förtid av ensamhet, kränkningar och vanmakt. Andra, dock, ly-
ckas med tiden foga sig i sitt öde och hitta ljuspunkter i sin tillvaro.
En strimma hopp för många är ett rykte som cirkulerar i Mûhads
harem; att sanari i hemlighet har organiserat en liga som sysslar med
att befria alvslavar och återbörda dem till deras hem. Pessimister hade
hävdat att det är ett fåfängt hopp; de få alvslavar som väl lyckas bli
fria tenderar att stanna i Västlanden. Kanske är det för att de aldrig
riktigt hade kunnat känna sig välkomna bland andra alver igen, då de
i praktiken blivit levande bekräftelser på obehagliga ting som sker i
människornas främmande, onda värld. Detta ter sig ännu tydligare
för de många alver som fötts i Västlanden som barn till zhaniska fäder
- deras mörka hår och olivfärgade hy skvallrar för alla och envar om
deras ursprung, om att de aldrig hört hemma någon annanstans.
Könsrepresentationen bland Västlandens alver är något skev, då
efterfrågan är större på kvinnliga alvslavar. De många halvalverna har
jämnat ut det hela med tiden, men det går fortfarande minst två
kvinnliga alver på en manlig. Kiriya- och pyarstammarna är vanli-
gast; mûhadinerna själva tycker allra bäst om thism, som brukar vara
svårare för dem att få tag i, men de är inte helt ovanliga. Sanari-,
léaram- och henéaalver är däremot väldigt sällsynt , men ett fåtal har
kanske tagits som slavar och någon enstaka vistas måhända i
Västlanden av andra anledningar. Sanari lär ha haft ett visst hem-
lighetsfullt samröre med Mûhads trollkarlsorden bland annat.
ALVER BERÖMDA ALVER

KAPITEL TOLV

BERÖMDA
ALVER

M
axander satt och stirrade drömskt på sin vinbägare med ett
fånigt flin på läpparna, och han var helt omedveten om allt
oväsen och vilda leverne runt omkring honom på tavernan.
Omsorgsfullt smakade hans mun på lätet av hennes namn ”Duniare,
Du-ni-a-re, Duniaaaaare”. Han suckade djupt och kunde fort-
farande minnas natten de hade spenderat tillsammans som om den
var igår. Hennes långa eldröda hår, hennes söta fräknar, hennes
vackra spensliga kropp. Han suckade igen - den här gången ännu
djupare.
”Driobutos. Jag tror jag är kär!” Utropade han plötsligt, varvid man-
nen i svart kåpa på andra sidan bordet hostade till, just när han var
i färd med att stjälpa i sig mer vin.
”Din stackare, då är din själ bortom all räddning” svarade Driobutos
med en viss ångestladdad sympati. Maxander bara nickade till svar
och släppte ifrån sig ännu en suck: ”Duniare... åh Duniare.”
”Är hon den där rödhåriga kiriyaalven du babblar om?” .
”Ja, hon den rödhåriga ängeln, vars strålade ögon som...”
”I så fall bör du inte vända dig om” avbröt Driobutos kyligt, varvid
Maxander snurrade runt så fort att han tappade sin svarta basker på
golvet. Borta vid ett av borden satt kiriyakvinnan med det röda
håret, i knäet på en väldig kraggbarbar vars muskulösa hals hon just
ömt kysste, samtidigt som hennes fingrar smekte över hans väldiga
håriga bringa. Driobutus sträckte över kruset med vin som stått vid
hans sida: ”Här min vän - du kommer behöva det”.

159
BERÖMDA ALVER
DE VARS NAMN ÄR KÄNDA
M
ånga berömda alver har vandrat på Mundanas yta och satt sina fotspår i historien. Kanske
är det förbannelsen som driver dem till att utföra så många stordåd, kanske är det deras
stolthet eller sanaris konspirerande och planerande. Faktum kvarstår att antalet alviska hjäl-
tar är oproportionerligt högt om man jämför med antalet alver.
Henéa
Korpöga: Korpöga är flockledaren för Vindens lyssnare som hon
styr med stenhård, nästan fanatisk disciplin. Det är mycket tack vare
hennes skicklighet och listighet som ledare som de lyckats överle-
va ständigt på flykt och att hålla sig i skymundan. Hon skyr inga som
helst medel för att hålla de sina vid liv. Hon tycks brinna av ett starkt
hat gentemot alla människor, som hon gärna dräper om hon får en
bra ursäkt till det, även om hon försöker att undvika att hennes flock
ska dra till sig någon onödig uppmärksamhet. Det enda hon hatar
ännu mer än människor är demoner, vandöda och andra av
”mörkrets väsen”. Det har därför hänt vid enstaka tillfällen då
hennes flock har stött på sådana väsen att de till och med kunnat
hjälpa människor i nöd mot dessa. Korpöga är en ärrad krigare som
slåss som en levande virvelvind med två krokiga dolkar. Hon har
rakat bort sitt hår på båda sidorna av huvudet och det svarta håret
på toppen av hennes huvud reser sig likt en tuppkam. Där hennes
vänstra öga skulle sitta gapar en tom ögonhåla. Hela hennes kropp
täcks av flertalet ärr från gamla strider samt massa underliga tat-
ueringar vilket verkar vara något av en sed i hennes flock.
Stjärnfall: Så länge som Stjärnfall kan minnas så har han alltid
förundrats över stjärnhimlen och dess väldighet och skönhet. Detta
var i och för sig inget ovanligt för en av Stjärnsångarnas flock som
alla tidigt fick lära sig vikten av att lovsjunga stjärnhimmelns skön-
het, men Stjärnfalls känslor gick bortom lovsång och simpel fasci-
nation. Han kände alltid ett slags band till stjärnorna, faktum var att
han kände mer gemenskap med dem än med resten av sin flock,
vilket snabbt fick honom att bli något av en ensamvarg. Hans flock
oroades över hans själsliga hälsa då han hellre tillbringade nätterna
sittandes helt orörlig, stirrandes på stjärnorna i timmar, än deltog i
festligheter med resten av flocken. Flockens schamaner menade
dock att han hade en särskild gåva och att stjärnornas andar hade
givit honom hans kall av en anledning. Så kom det sig att Stjärnfall
tränades av schamanerna i flocken vilket bara ökade hans besatthet
av stjärnhimlen, för plötsligt kunde han även höra den prata med
honom. En dags gav han sig bara av och lämnade sin flock bakom
sig. Det enda svar han gav när de frågade vart han skulle var ”Hem”.
Sedan dess har Stjärnfall vandrat över Mundana sökandes efter ett
sätt att nå vad han känner är sitt sanna ursprung. Andarna har lett
honom på hans väg och sagt att han måste bege sig norr för att: ”I
bergens hemliga djup och i salarnas slumrande mörker finna fågeln
av kristall som kan rida på stjärnvinden”. Han har ingen aning vad
exakt detta innebär men har beslutat sig för att följa andarnas råd i
hopp om att finna det han söker.
Vargtass: Vargtass är en henéaalv från Kamor och hövding över
Falkens klan, vars namn har kommit att bli känt även utanför
Kamor. När kejserliga jargiska trupper försökte inmuta ett område
i Krolimbergen strax norr om provinsen Sardan var de tvungna att
driva bort några lokala klaner, både henéa och kamorianer.
Motståndet hårdnade då Daakkyrkan skickade sina inkvisitörer till
Kamor för att omvända hedningarna. Vargtass samlade då ihop en
grupp om femtiotalet kamorianer och alver som startade en hård-
för gerillakrigföring mot de jargiska trupperna. Denna lilla flock har
160
ALVER
därefter kämpat mod de jargiska bosättarna under Vargtass ledning,
så till den milda grad att en jargisk närvaro i Kamor blev för kost-
sam och planerna på den nya kolonin snabbt drogs tillbaka. Vargtass
har därefter blivit mer eller mindre legendarisk bland kamorianer-
na. Det sägs att hans namn kan höras i vinden, att hans ande finns i
hela landet och vakar över det. Hade begreppet ‘helgon’ funnits i
kamorianernas naturreligioner så hade Vargtass förmodligen blivit
det första. Hans namn används ofta som krigsrop i Kamor.
Vårblomster: Vårblomster är något av ett levande mirakel från
henéaflocken Trädets döttrar. Hon föddes med den naturliga för-
mågan att kunna hela, inte bara småsår och lättare sjukdomar, utan
även de allra svåraste sjukdomarna och de allra allvarligaste skador-
na. De finns till och med de som svär på att hon har fått avhuggna
kroppsdelar att växa ut igen, fått blinda att kunna se och till och med
väckt döda personer från sin dödsbädd. Hos henéa sägs det att hon
har ett band till självaste Ela - vårens nan'chake vilket inte är helt
omöjligt med tanke på att man ibland kan se underliga fenomen
runt henne som blommor som blommar ut i hennes närvaro, vilda
djur som välvilligt tycks dras till henne och fjärilar och fåglar som
gärna landar på henne. Vårblomster är en mycket godhjärtad och
välvillig person som egentligen är alldeles för mjuk och blödig för
att vara en henéa och som dessutom verkar hysa en underlig sym-
pati för allt levande - till och med tiraker. Hon försöker att hela så
många som hon orkar med. Ryktet om Vårblomster har nu nått
bortom henéas marker och sanari ser henne som ett fenomen man
gärna skulle vilja lägga vantarna på för att kunna studera och dra
nytta av. Även Kiaz tiraker har fått nyss om hennes kraft efter att
hon vid ett par tillfällen har helat tiraker som skadats i strid med
henéa och de ser henne som något mycket värdefullt som de gär-
na hade velat kidnappa för att kunna hela alla sina sårade krigare.
Vårblomster har ett långt rödblont och vildvuxet hår och stora grö-
na oskuldsfulla ögon. Hon är kort med en kurvig figur och tycks
inte trivas alls i några kläder oavsett årstid. När hon inte har fullt upp
med det helande arbetet älskar hon att ta långa promenader i
skogen där hon sjunger för att lovprisa naturens skönhet, detta till
trots att Hon-som-bär-på-skogens-hemlighet har förmanat henne
att om det fortsätter, kommer hon gå ett mörkt öde tillmötes.
Spindelsång: Den gamla schamanen Spindelsång av Skugg-
vandrarnas flock är känd som den visaste och kunnigaste av alla
henéa i hela Sunariskogen. Han har en djup insikt i det mesta, även
saker som berör världen bortom henéas marker, trots att han näs-
tan aldrig tycks lämna sin boning. Det är till honom henéa går om
de söker råd i svåra frågor eller om de behöver information.
Spindelsång bor i en mörk grotta djupt under marken på skuggvan-
drarnas marker som även bebos av ett par jättespindlar som han
verkar ha som husdjur. Spindelsång ser mycket gammal och
utmärglad ut, med en mycket blek hy, kal hjässa och med helvita
ögon som tyder på att han förmodligen är blind. Ändå tycks han
vara väldigt medveten om vad som försiggår omkring honom. Han
går klädd i endast gamla trasor som är så slitna och gamla att de ser
ut som han burit dem i en evighet och stödjer sig på en knotig käpp
av en trärot. I utbyte mot information brukar han oftast vilja ha
levande byten som han matar sina spindlar med.
ALVER
Kiriya
Duniare Vashina sholi Shiennivel: Duniare är en kiriya med
léaramblod i sina ådror. Hennes eldröda hår och fräknar är ett ty-
dligt tecken på detta men hon har växt upp hos kiriya och visar inte
upp något av léarams buttra personlighet. Duniare har på de senaste
årtiondena blivit mycket känd i alviska kretsar då hon har författat
en mängd kärleksberättelser om romantiska och sexuella möten (de
flesta självupplevda) med allehanda älskare av båda könen. Det
handlar inte bara om alver utan här beskrivs även möten med de oli-
ka människofolken. Även om få uppsatta inom thism och sanari
skulle erkänna att de läser böckerna så förekommer de även där,
främst bland kvinnorna som rodnande läser om alla Duniares
erövringar. Vissa av berättelserna har orsakat skandal, bland annat en
som insinuerar en kärleksaffär med en medlem av Liljans råd och att
denne, i berättelsen, anonyme man skulle viskat hemligheter i
hennes öra under älskogen. Men en av de mest populära berättelser-
na är annars den där Duniare möter kraggbarbaren Thûrkel och hur
han skyddar henne från fasansfulla tiraker och sedan lägrar henne på
en fäll i en grotta. Duniare reser för närvarande runt Mundana och
samlar mer ’inspiration’ till sina berättelser och har en älskare i var-
je hamn. Hon är charmig och flörtig mot de män och kvinnor hon
möter men de som ger sig i kast med henne märker snart att de inte
är ensamma om hennes gunst och att risken finns att man hamnar
i en av hennes kärleksnoveller.
Liara Seleina sholi Sailenié: Kiriyakvinnan Liara Seleina är en
av de personer som gjort ishanifäktning känt runt om på
Mundana. Hon har också gjort sig ett namn som den som uppfun-
nit den ”alviska brottningen”, en egen liten stridskonst som inte
utnyttjar vapen och där styrka inte spelar lika stor roll som snabb-
het och smidighet. Hon är född och uppväxt i norra Sunari, men
har i sitt sökande efter den fulländade skönheten kommit att van-
dra över hela Mundana och i sin strävan att fullända sina stridskon-
ster har hon mött de flesta namnkunniga vapenmästarna som finns.
Liaras största problem är hennes koketta uppträdande. Hade det
varit möjligt hade hon garanterat tagit med sig vagnslaster med
vackra kläder på sina resor. Hon tillbringar fasligt lång tid varje dag
med att vårda sitt utseende, det är illa om hennes kläder blir smuts-
iga och det är en katastrof om de går sönder. Hon har mer än en
gång avböjt en duell på grund av att det inte funnits något poler-
at golv att slåss på eller för att hon inte ville smutsa ner sina kläder.
Hon kan avböja ressällskap för att någon är för ful och hon har
kommit att förolämpa mången adelsherre och adelsdam genom att
spontant uttrycka missnöje över deras utseende. Vid ett tillfälle
avböjde hon att träna den cirefaliska furstinnan Dzargas son i sin
stridskonst för att han ”gick så fult”.
Lissian Viluri sholi Lassavonive: Finns det någon uppgift som
är mer utsiktslös än att medla mellan alver och dvärgar? Troligen
inte, men ändå så har Lissian Viluri gjort det till sin livsuppgift.
Många alver (i synnerhet thism) kallar honom för förrädare och
många dvärgar ser honom som en galning. Fler och fler börjar dock
se honom som en idealist som strävar efter att försona de två folken.
Lissian Viluri är en blond kiriyaalv som färdats land och rike kring
för att försöka uppnå sitt mål. Målet är inte en försoning i sig, utan
bara att komma till den situation där högt uppsatta ledare inom båda
folken möts på neutral mark. Där kan de få möjligheten att be om
ursäkt för alla grymheter som begåtts i historien. Tragiskt nog är det
inte många som lyssnar på honom. Ett fåtal idealistiska kiriya har
värvats till den vackra utopin, pyar skulle säkert ställa upp om han-
deln med dvärgar skulle öka och léaram har aldrig haft något
egentligt otalt med dvärgarna. Dessutom kommer léarams stöd för
Lissian Viluri reta thism till vansinne, vilket enligt léaram är en or-
161
BERÖMDA ALVER
sak så god som någon. Det som bromsar är henéa som aldrig kan
förlåta dvärgarna för ett sekels lidande i dvärgarnas gruvor och thism
som är för stolta samt sanari som har sin egen agenda. I synnerhet
sanari motarbetar Lissian Viluri och så länge som Liljans råd vägrar
att arbeta mot försoningen är en sådan förmodligen omöjlig.
Manuari: Vill man hitta denna glada kiriyaalv så finns han förmod-
ligen på Runda Tunnan i Camard. Om inte, så vandrar han an-
tagligen runt i Asharien på jakt efter nya berättelser. Han är
bildskön och något androgyn med sitt långa hår i hästsvans.
Manuari är väldigt belevad, mycket språkkunnig och kan många
historier från hela Mundana, vilka han med glädje berättar för alla
som vill lyssna och ofta med sig själv i någon av huvudrollerna. Om
Manuari har några svagheter så är det att han är en riktig festprisse.
Dessutom är Manuari lite av en mytoman som har problem att hål-
la reda på ”mitt” och ”ditt”. Han stjäl egentligen inte, han bara lå-
nar saker och ting, ofta på väldigt obestämd framtid. Hans
eskapader har mer än en gång försatt honom i ganska rejäla knipor
men på något sätt har han alltid lyckats slingra sig ur knipan. Den
senaste tiden (ett decennium eller så) har han hållit sig någorlunda
bofast i Camard. Han framför ofta sina historier framför brasan på
Runda Tunnan, ofta till priset av en öl eller ett mål mat, och ack-
ompanjerar dem ofta med vakarin, den alviska lutan. Många av his-
torierna är rena skepparhistorier, men de är omtyckta i alla fall.
Léaram
Dwyrydd Coley sìol Veìsidh: Den rödhårige och välbyggde
léaramalven är en av de som lyckats med konststycket att låta
världen bli en bakgrund åt sig själv. Varthän han än går så tar
plötsligt världen en sekundär plats. En stor del av detta kan bero
på att han är burdus, bullrig, kraftig och iögonfallande, samt att
han aldrig låter någon styra honom. Dwyrydd Coleys hemby
förintades i pesten för något sekel sedan. Därefter har han färdats
runt omkring i världen, bland annat i Consaber, det jargiska ke-
jsardömet, Asharien och Ebhron, för att slutligen bosätta sig i
Caserion, trots caseriernas ovillighet till detta. Dwyrydd är en ex-
tremt skicklig svärdsfäktare som nu har en fäktskola i Marek
Pomian, vilken han driver trots trakasserier från kurfursten och de
lokala vapenmästarna. Dwyrydd har mer än en gång tvingats ta till
vapen för att försvara sig och sin skola och han har varje gång
visat sig vara mer än kapabel att hantera de båda carwelansvärd
som han föredrar, samt även diverse andra vapen ur den alviska
arsenalen. Dwyrydd är också en stor njutare och tillverkare av
”uisge beatha”, den klassiska spritdrycken från Alarinn och
Tokon. Trots att han med glädje tar både ett glas och mer därtill
så blir han aldrig så full att han låter sig hunsas av ”det lokala mot-
ståndet” som han kallar det.
Emrynn Loso'i sìol Dah'touin: Léaramalven Emrynn Loso'i sägs
vara urgammal, men han är ändå inte inåtvänd. Han är en av
Alarinns skickligaste vapenmästare och lever för sig själv i en liten
stuga ovanför Nentaris dalar i de nordöstra delarna av riket. Det är
inte många som han tar sig an - senast det hände var väl för tre de-
cennier sedan, då han lärde upp Kiyona Nentari för att återgälda en
skuld till hennes far. De elever som han tar sig an får ett mindre hel-
vete. Han är mycket excentrisk och håller starkt på heder. Dessutom
är han lite gubbsjuk av sig, dock aldrig mot sina elever (det skulle
hans heder inte tillåta) men många alarialvtöser har fått sig ett nyp
i baken av den vithårige mannen. Han har sedan länge lagt svärden
på hyllan och nöjer sig nu med en drygt meterlång käpp, inte för
att ge fienden en chans utan för att dra ut på nöjet lite. I Emrynns
händer är dock käppen minst lika dödlig som ett svärd.
BERÖMDA ALVER
Kiyona Nentari sìol Dah'touin: Kiyona Nentari är egentligen
inte känd under sitt riktiga namn, utan kallas oftast ”stridsängeln från
Dunbaton”. Enligt balladen är hon lång och ståtlig, med fladdrande
gyllenblont hår, långa spetsiga öron, skinande rustning och ett
magiskt svärd. Inget kunde vara mer fel. Kiyona är, liksom de fles-
ta andra kvinnliga léaramalver, egentligen ganska kort (jämfört med
sabrier) med brunt hår som räcker nedanför skulderbladen. Öronen
är mycket riktigt spetsiga, men det är nog det enda som stämmer.
Hon går oftast klädd i den stora och rutiga alaripläden vikt som en
”rinva lamine” (det traditionella sättet). Rustning anser hon vara i
vägen och svärdet som hon bär är visserligen otroligt vasst och
välvårdat, men det är definitivt inte magiskt - hade det varit det hade
Kiyona förmodligen inte burit det. Hennes mänsklige älskare har en
av de nordligaste förläningarna i grevskapet Baton och ansvarar för
områdets säkerhet, vilket även Kiyona ser som sin uppgift. Om man
ser vägvakter eller milis anförda av en alarialv i Dunbaton så kan
man vara säker på att det är Kiyona Nentari.
Vani'ava den mörka: Av många anses hon vara ett illvilligt
skuggväsen eller till och med en vålnad eller en demon som antagit
en léaramalvs gestalt. Somliga kallar henne den svarta häxan och
andra för spökdrottningen. Sägnerna om henne är många. Det sägs
att hon äter köttet från nyfödda barn, att hon suger själen ur de män
hon möter eller förvrider deras sinne till fullständigt vansinne. Att
den enda gången hon ler är precis innan de tillfällen då många per-
soner skall möta döden, som exempelvis innan stora slag, och att
hon hemsöker drömmarna hos dem hon en gång mött vilket resul-
terar i fruktansvärda mardrömmar om henne för all framtid.
Somliga hävdar att hon tjänar en större och mörkare kraft än sig själv
och att hon lyckats överleva trots att man ”dräpt” henne flertalet
gånger. Vissa säger sig ha sett flera rödögda och blodtörstiga korpar
i hennes närhet. Hur som helst så vet man att hon fortfarande
förpestar Alarinn med sin närvaro. Hennes avsky tycks mest vara
riktat mot män då det oftast är de som utsätts för den värsta behand-
lingen. Kvinnor brukar hon nöja sig med att vanställa på något vis.
Druiderna ser hennes som en av sina största fiender och klankrigare
har flera gånger gett sig ut på jakt efter henne. Hon skall dock vara
i princip omöjlig att fånga då hon sägs kunna göra sig osynlig,
förvandla sig till dimma eller ta skepnad av ett djur samt behärskar
kraftfull magi. Således lever fruktan för henne vidare hos léaram och
fortsätter att skrämma folket om natten. Vani'ava skall vara över-
naturligt vacker med långt korpsvart hår som oftast hänger fritt ner
till anklarna och med en mycket blek hud samt svarta läppar.
Hennes klädsel kan variera, ibland bär hon en dress av korpfjädrar,
ibland en vacker tunn och klänning i ett spindelvävsaktigt material
och ibland är hon insvept endast i sitt långa hår. Hennes vackra
mörklila ögon sägs kunna trollbinda vilken man som helst.
Pyar
Inalea Elisari: Pyarkvinnan Inalea är en av Consabers mest
namnkunniga riddare. Hennes skicklighet med lans och sköld är
legendarisk även utanför Consaber och hennes ridskicklighet är
endast överträffad av Hennes Majestät Drottning Fiorina av
Consaber. Inalea framställs ofta som idealet för riddare, ren i själ
och hjärta, fager till utseendet, trogen kronan och kyrkan och redo
att dö för sin kung. Därtill står hon inte helt utan inflytande, då
hennes far är andre sjöherre av Consaber. Inalea är troende i den
sabriska Daakkyrkan. Hon har ett vackert blont hårsvall som ofta
knyts upp i en hästsvans, hennes anletsdrag är milda och vackra
och ögonen genomträngande men glada. Inalea är ganska storväxt
(för att vara kvinna och pyaralv) och är stark, smidig och välträ-
nad. Hon går oftast i manskläder eller rustad i ringbrynja, men in-
162
ALVER
getdera äger någon möjlighet att dölja hennes kvinnliga former.
Inalea står som författare till de komiska och erotiska berättelser-
na om ’kusin Felis bröllop’, vilka är väl spridda och mycket om-
tyckta även utanför Consaber. Hennes grå stridshingst, Gråmane,
är ett av de vackraste djuren i Consaber och det sägs att ingen an-
nan än Inalea kan rida på honom.
Leadan Elisari: Pyaralven Leadan Elisari är förmodligen
Melorions mest avskydda invånare. Han har en lokal filial av Elisari
handelshus, som hålls uppe av de sabriska importvaror som förs in
via hans kontakter i Consaber och genom kusinen Mirya Elisari.
På grund av att Leadan Elisari är den ende som för in dessa varor
(speciellt då kaffe och arrak) till acceptabelt låga priser, så har in-
gen kunnat kasta ut honom ur Melorion. Handelshuset Elisari vis-
ar därigenom att de inte bara är en ekonomisk maktfaktor att räkna
med utan även en politisk sådan. Det är genom Leadan Elisari som
den caseriska bokföringen nådde Consaber och åtskilliga gånger har
hans kusin Mirya Elisari fått underrättelser från honom som gjort
att hon kunnat hålla sig steget före cirefalierna. Det går en hel del
rykten om Leadan Elisari. Bland annat ryktas det att hans filial i själ-
va verket är en front för sabriska agenter i Melorion. Det ryktas att
hans två sabriska fartyg som regelbundet anlöper Ciremelo egentli-
gen är sabriska fribrytare som sägs härja i farvattnen runt omkring
Melorion. Det sägs vidare att handelshuset Elisari är rikt nog för att
köpa ett eget rike om de vill, och att de sponsrade Pereine i dess
frigörelse från magikratin Thalamur.
Mirya Elisari: Om man är på jakt efter något ovanligt i Soldarn ska
man vända sig till Elisaris handelshus i Boron. Mirya Elisari,
pyaralv, handelshusets lokala överhuvud och avlägsen släkting till
Inalea och Morollan Elisari, kan tillhandahålla det mesta så länge det
inte är stöldgods. Exotiska kryddor, underliga örter och främmande
viner är vardagsbeställningar för henne, men vill man ha något verk-
ligt ovanligt, som en horndrake från slätterna i norr, en elefant från
Momolan eller information om vad aboraten i Tibara egentligen
sysslar med på natten, då är Mirya precis rätt person. Tack vare han-
delskontakter över hela världen, inklusive i Consaber och i det cire-
faliska samväldet, är ingenting omöjligt att få tag på - om man är
beredd att betala. Miryas möjligheter är mer eller mindre legen-
dariska över hela Mundana. Den cirefaliska ledningen ser Mirya
Elisari som det enskilt största hotet mot Samväldet efter Consaber.
Men cirefalierna är likafullt förhindrade att göra något åt det då pen-
nan är en lång arm från andra sidan graven - Mirya känner till för
många hemligheter, vilka kan vara nedtecknade på någon hemlig
plats hos någon släkting. Consaber ser henne som ett möjligt prob-
lembarn och potentiell allierad. Mirya är fullständigt lojal mot pyar
som stam, men har naturligtvis sina egna idéer om hur stammen ska
styras. Det är inte ofta hon håller med vad som sägs från Lim'alan
vhic Sunariye då hon anser att pyar för ofta går i thisms och sanaris
ledband. Oavsett om hon lyder deras direktiv eller bryter mot dem
så gör hon det för att hon anser att det är bäst för pyars stam.
Morollan Elisari: Andre sjöherren av Consaber har rykte om sig
att vara en kvinnokarl. Sedan hans hustru dog för åttio år sidan har
han sökt tröst hos många kvinnor. Åtminstone trettio barn försör-
jer den alviske amiralen och greven tillsammans med deras mödrar.
Det finns ett ordspråk i Consaber som säger ”om en flicka ska för-
föras så är det bäst för henne om det är en amiral som gör det” vilket
helt klart syftar på Morollan Elisari. Han är mycket trevlig och
charmerande, i synnerhet mot damer. Morollan Elisari är ett
sjötaktiskt geni med dryga seklets erfarenhet av sjöstrid bakom sig.
Han har gott anseende hos sina underlydande. Tillsammans med en
av de starkaste och snabbaste flottorna i världen kan han säkra
Consabers handelsrutter över Mundanas hav.
ALVER
Seskasenni t'an Shari: Värdshuset Rävgrytet i den soldiska hu-
vudstaden Talon är ett av de äldsta världshusen i Mundana. Det
har alltid funnits i hörnet av Storgatan och Miklagränd. Rävgrytet
är en klassisk vallfärdsort för dem som vill ha ett gott stop öl, en
god måltid och en varm säng. I det senaste halvseklet är det
alvkvinnan Seskasenni som har hållit i värdshuset. Seska är en glad
och trevlig pyarflicka som ser ut att vara någonstans kring fem-
ton och tjugo år gammal - förmodligen innebär det att hon är
omkring 75 år eller så, vilket också stämmer bra överens med tid-
punkten då hon tog över Rävgrytet. Hon har långt, ljust och
luftigt hår, pigga ögon, lite kraftig med en hel massa kurvor på
rätt ställen och en tendens att ”glömma” att snöra igen blusen.
Hon flörtar gärna med gästerna och tar i största allmänhet väl
hand om dem. Rävgrytet är annars ett osedvanligt rent värdshus,
huvudsakligen på grund av Seskas känsliga näsa. Nämnda lukt-
sinne är också en av de stora orsakerna till att hon är en suverän
kocka och bryggerska, vilket till hennes stora förtret gjort
Rävgrytet till ett favoritställe för gästande dvärgar. Till sin hjälp
har hon ett antal anställda, bland annat Pòl, en stor barbar från
Tokon som vid mer än ett tillfälle tvingats släpa ut kunder som
blivit lite väl handgripliga mot Seska.
Sanari
Cevian Celendor fin Emori'elin: Det sägs att solen skulle kun-
na falla ned från skyn och landa strax invid Cevian, kaptenen för
Liljans garde, utan att han skulle röra en min. Ingenting tycks få
honom ur fattning och det sägs att han tillbringar sin lediga tid med
att balansera skålar fyllda med bläck på sina handryggar över dyra
vita fällar. Skulle han för en stund tappa koncentrationen under sina
timmar av disciplinerad uthållning och spilla bläcket så låter han sin
kurtisan gissla honom. Han tar sin uppgift på yttersta allvar och
vaktar Liljans råd med sitt liv. Han upprätthåller hårdhänt disci-
plinen i Liljans garde och ser till att de som inte lever upp till lil-
jegardisternas höga standard sorteras bort. Han är mycket stolt över
sin linje och alla ”rena” alver men han är mycket bekymrad över
korruptionen som finns inom hans egen stam och även om han
försöker bortse från detta håller det honom vaken på nätterna.
Cevian är en vältränad och rakryggad sanarialv som har sitt hår
kortklippt och bakåtkammat. Han ses i princip alltid i den för
gardet karaktäristiska yelanirustningen av alvglas.
Heleie Turalian fin Olinael: Heleie Turalian fyller två uppgifter
i Chadarians Hopp. Dels är han föreläsare på magiakademien (samt
professor vid den alkemiska institutionen) och dels är han diploma-
tiskt sändebud från Haléa Teren med mål att få Chadarians Hopp
och därefter hela Asharien att erkänna Sunari som ett självständigt
rike. Heleie Turalian är antingen kortklippt eller renrakad. Hans all-
varliga uppsyn och skarpa alvblick kan skrämma vilken uppstudsig
elev som helst. Sanarialvens föreläsningar anses vara tråkiga och i vis-
sa fall obehagliga, men eftersom han är den person mellan Sunari
och Caserion som obestridligen kan mest om alkemi tvingas man
stå ut med honom. Han gör ofta avsteg från den coloniska
akademiska traditionen om det främjar kunskap och vetenskap.
Lytesse Visanni fin Visha: Den både hatade och älskade Lytesse
av sanari har under sitt liv haft ett stort inflytande i människor-
nas värld. Hon föddes i det isolerade alvriket Kininaé'an oro men
lämnade det efter en bitter konflikt med sin livskamrat. Hon ar-
betade sig upp i Thalamurs magikrati och blev slutligen ledare för
en av ätterna. Hon styrde provinsen Pereine och när hon såg hur
folket blev förtryckt så beslöt hon att leda upproret gentemot
Thalamur. Efter hårda strider och hjälp från Consaber så blev
Pereine ett eget rike och hon valdes snabbt till dess ledare. För att
163
BERÖMDA ALVER
vinna sin seger tvingades hon dock göra svåra val samt sluta en
pakt som kan visa sig allt för kostsam i slutändan. Hennes förre
livskamrat och främste motståndare Alean Ninarian är nu i
Thalamurs ledband och han motarbetar henne så gott han kan.
De använder människorna som sina spelpjäser i en fejd som är
fylld av både hat och gränslös kärlek. Lytesse är en kvinna som är
mycket manipulativ och taktiskt skicklig. Folket i sitt gamla hem,
Kininaé'an oro, har förskjutit henne men hon har upprättat en
kontakt med Liljans råd i Sunariskogen. Lytesse bär på många
magiska kunskaper samt alviska hemligheter vilket gör henne till
en mycket farlig motståndare. Folket i Pereine älskar henne dock
och hyllar henne nästintill som en gudinna.
Tsusolan Lunerita fin Catharion: Tsusolan är autokrat Halarions
magiska rådgivare som är utsänd av Liljans råd att råda autokraten i
alla ärenden av magisk natur. Han är allmänt illa omtyckt bland de
flesta thism då han anses vara en slug, manipulativ och feg person
och det är dessutom allmänt känt att han är Liljans råds lilla knähund
och spion som springer och skvallrar för dem så fort han har något
att rapportera. Till och med autokraten brukar sucka och vara irrit-
erad över hans närvaro. Trots att han är så ogillad så lyckas han ändå
på något sätt hålla sig kvar på sin position, dels genom sin listighet
och dels genom all den makt det innebär att vara Liljans råds sän-
debud - något som han också aldrig är sen med att poängtera. Den
senaste tiden har han synts allt oftare i Furst Lunerians sällskap och
allt mindre i autokratens. De flesta menar att detta givetvis beror på
att det bara är en tidsfråga innan Lunerian får ta över titeln som au-
tokrat och att Tsusolan inte är sen att utnyttja situationen. Vissa
menar att det dessvärre verkar som att Lunerian verkligen har ett
gott öra till honom och att han således allt som oftast får sin vilja
igenom samt att han lyckas få Lunerian att tro att det är han som
kommit på idéerna. Tsusolan älskar att klä sig i överdådiga kläder
som på bästa möjliga sätt framhäver hans status och ställning.
Thism
Autokrat Halarion Ashtarian vhic Tanyi'ena: Autokrat
Halarion är son till den forna Autokrat Coriolion som var en
krigshjälte som sades ha stridit sida vid sida med självaste Carwelan
i det femte stora kriget. Halarion fick ta över titeln som husfurst
och autokrat efter att hans far visat allt tydligare tecken på in-
åtvändhet. I de över 1000 år som Halarion har styrt över thism så
har inga nya storkrig utbrutit och de flesta större väpnade konflik-
ter har snabbt avstyrts. Halarion har alltid varit snar att finna fredli-
ga lösningar utan att för den delen vara rädd för att ta i med
krafttag då det behövts. Detta har genom tiderna fått honom att
bli en omtyckt och respekterad ledare både hos de som förespråkar
fred och hos de thism som gärna ser mer våldsamma lösningar. För
lite mer än hundra år sedan så omkom Halarions livskamrat
furstinnan Leoneve. Thismautokraten började efter detta visa allt
starkare tecken på inåtvändhet och depression. Han vägrar dock
släppa taget om sin position som autokrat. Thismstammen har i
och med detta mer och mer kommit att bli en underordnad stam
som går sanaris vägnar. De har fått de stoltare husen i stammen att
visa mer och mer missnöje med det svaga styret och det ryktas att
det bara är en tidsfråga innan autokratens äldsta och övermilitante
son Lunerian lägger beslag på makten. Oroliga röster menar att
man då kan vänta en mycket mer aggressiv politik från
thismstammen. Halarion har ett axellångt utsläppt gråvitt hår,
trötta, allvarsamma anletsdrag och en bestämd blick. Hans närvaro
är så pass auktoritär att folk ogärna säger något även om han på
grund av förbannelsen ibland gör väldigt långa frånvarande pauser
mellan meningarna när han pratar.
BERÖMDA ALVER
Furst Lunerian Ashtarian vhic Tanyi'ena: Furst Lunerian är
Autokrat Halarions äldste son och således den som så småningom
kommer att ärva sin fars titel som husfurst och autokrat. Lunerian
är känd för sin aggressiva och mycket arroganta framtoning och hans
sägs förakta svagheten och fegheten hos alla de som inte vandrar
krigets väg. Han respekterar dock plikttroget sanaris styre, mycket
tack vare deras kraftfulla magi Lunerian sägs vara utomordentligt
duktig på flertalet alviska stridskonster och har studerat under alla de
stora mästarna. Han tycks njuta av att utmana personer som han
tycker verkar vara värdiga motståndare. Dessa personer får det aldrig
lätt, för om de vinner så har de skapat sig en fiende för all framtid
och om de ger sig för lätt så kommer de väcka hans vrede för att de
inte gjort sitt bästa. Under en mycket varm och torr sommar för
mer än ett sekel sedan trängde flera stammar av den ashariska no-
madbefolkningen, de så kallade auserna, in i Sunariskogen sökandes
nya boningsplatser och jaktmarker. Alviska krigare i ledning av
Lunerian gav aldrig ausstammarna någon chans att förklara sig utan
drev dem hänsynslöst ur skogen. Flera auser fick sätta livet till och
ett par stammar utplånades helt. Oroliga personer inom stammen
befarar att Lunerians stolthet kommer att bli stammens fall medan
andra tvärtom tror att Lunerian kommer bli den som återupprättar
thisms forna ära. Lunerian själv tycks otåligt vänta på tiden tills han
ska får ärva sin faders titel och det ryktas att han har långtgående
planer på thisms expansion. Lunerians största svaghet är hans stora
rädsla för inåtvändheten. Ett faktum som både han och hans nära
och förtrogna gör det bästa för att dölja. Han spelar rollen av en
modig och självsäker furste men väl bakom den kyliga masken döl-
jer sig en orubblig fasa över att förbannelsen ständigt växer sig
starkare. Han har fått för sig att endast sann kärlek kan hålla förban-
nelsen borta men än så länge har han ännu inte mött en person som
kan fånga hans hjärta. För detta skulle han dock offra allt.
Furstinna Car'deyasni Ashtarian vhic Tanyi'ena: Den under-
sköna Car'deyasni är dotter till Autokrat Halarion och även om hon
inte är lika inflytelserik som sin äldre broder Lunerian så tror mån-
ga att hon skulle kunna bli en bättre härskare än honom.
Car'deyasni har en förmåga att förstå individers åsikter och medla i
konflikter och Autokrat Halarion brukar sända ut henne för att tvin-
ga fram en lösning på djupt rotade konflikter mellan husen. Till
skillnad från sin bror är hon inte lika förälskad i sin egen självbild
och är på många sätt nytänkande, eftertänksam och vältalig. Hon har
också lärt sig hantera Liljans råd så att deras beslut på bästa sätt kan
nyttjas av thism. Car'deyasni visar även acceptans mot i stort sett alla
andra civiliserade folk. Bland annat har hon haft vänskapliga kon-
takter med både léaram och människor. Car'deyasnis största svaghet
är hennes hat mot de primitiva och vildsinta henéa. Ända sedan en
incident i hennes ungdom då Car'deyasni mentor och tillika livs-
kamrat blev dräpt av en henéapil då de red genom skogen har hon
propagerat för att henéa skall utplånas helt och hållet. Hon menar
på att den vilda stammen är en sorglig avart av deras stolta släkte och
att de mer liknar tiraker än alver (men tiraker är ju ändå djur - så
man kan förstå deras beteende). Car'deyasni beklagar förvisso det
som skedde under det andra stora kriget men menar att henéa nu
haft nästan 8000 år på sig att komma över detta och återta sin plats
i den alviska kulturen men vägrar att göra så. Car'deyasni klär sig
helst i enkla och praktiska kläder men när seden kräver bär hon fan-
tastiska dekorerade klänningar som är omtalade hos både thism- och
sanarikvinnor. Hon bär vanligen det blonda håret flätat i en mängd
små flätor med inflätade färska blommor (eller vid festligheter små
kristaller eller pärlor) och hennes fylliga vackra läppar och sensuel-
la figur har hyllats i både dikt och sång.
164
ALVER
Loriana Esterial vhic Avale: Loriana Esterial är en vacker ädling
som skickats ut som sändebud från Haléa Teren. Hennes långa och
slanka figur har blivit mer och mer känd i Camard och hos över-
jarl Anstir Tyldon. Hennes uppgift är förutom att se till att Sunari
blir erkänt som ett eget rike att fungera som informatör åt Haléa
Teren, så att Liljans råd vet vad som försiggår i Asharien. Loriana
har en förmåga att dyka upp när man minst anar det. De flesta per-
sonerna omkring Camard har sett henne vid något tillfälle, sittande
på sin vita springare. Hon är ofta klädd i ljusa och luftiga dräkter
som kräver enorma mängder tyg att tillverka. Hennes långa mörk-
blonda hår är flätat och inlindat på kiriyanskt vis och når henne ner
till knäna om hon släpper ut det till sin fulla längd. Loriana Esterial
har ingen livvakt, utan bara en liten tjänarstab som sörjer för alla
hennes behov. Hennes ekonomiska resurser verkar vara helt
ändlösa och i vilket fall fullt adekvata för att upprätthålla en livvakt.
Trots detta har hon aldrig anlitat en livvakt eller ens sänt efter en
liljegardist eller thismkrigare från Sunari. Ändå är hon inte
försvarslös. Det påstås att hon är magiker, delvis för att hon utan
förvarning kan trolla fram det långa lyfalisvärdet, till synes ur tom-
ma luften. Hon är dessutom skicklig på att hantera svärdet.
Hennes kläder hindrar henne aldrig, i alla fall inte vad man kan se.
Hon påstås också tala direkt med Liljans råd, oavsett avståndet och
fler än ett vittne kan svära på att hon kan flyga.
Ocalliaron Ovadiel vhic Bereida: Den beryktade Ocalliaron är
den nuvarande truppkommendanten över Skarpskyttarna i
Sunariskogen, något som han varit de senaste 100 åren. Den förra
truppkommendanten, tillika hans bror, lät sig tillfångatas och
torterades senare till döds, för att hans jaktlag (där även Ocalliaron
ingick) skulle kunna fly undan tirakstyrkorna under den tirakiska in-
vasionen från Tarmassivet. Ocalliaron kom efter sin broders död att
bli en mycket sammanbiten individ och blev så småningom den
kallsinniga men mycket disciplinerade truppkommendant som han
idag är känd som. Många är de tiraker som fått falla för hans häm-
nande pilar och hans skicklighet både som skarpskytt och befäl-
havare skall vara oöverträfflig. Han kallas för just ”skuggan” av sina
mannar då han är en mästare på att gömma sig i skogen. Ibland ty-
cks han nästan till och med kunna försvinna mitt framför ögonen på
folk. Han pratar sällan vilket tycks vara ett säkert tecken på hans
kommande inåtvändhet vilket inte är så konstigt då han sägs vara
över 2000 år. Ocalliaron är en thism med långt vitt hår som han of-
tast håller i hästsvans och få har sett hans bistra anlete då det allt som
oftast beskuggas av hans huva.
Senayedan Ovadiel vhic Bereida: Son till den forna truppkom-
mendanten av Sunari, och med självaste Ocalliaron som farbror, kan
det tyckas att Senayedans öde vore skrivet i stjärnorna som en kar-
riär inom skarpskyttarna, men så kom det inte att bli. Även om hans
skicklighet med bågen var beryktad, och han snabbt hade blivit en
av de främsta inom sitt jaktlag så lämnade han en dag skarpskyttar-
nas skara. Det ryktades om att en olycklig förälskelse med självaste
thismautokratens dotter, och en bitter rivalitet med autokratens äld-
ste son, hade något med det hela att göra. Andra menade att det
berodde på ett möte med några henéaalver på ett mystiskt uppdrag
i Sunariskogen och andra viskar om hans band till den så kallade
Stjärnorden. Numera livnär han sig som stigfinnare i Sunariskogen
så man kan därför ibland finna honom på olika alviska gästgiverier i
Sunaris utkanter sökandes folk som behöver ledsagning genom sko-
gen. Han är något så ovanligt som en ödmjuk thism och även om
han inte talar mycket så har han en mycket sympatisk utstrålning.
Han har ett vackert ansikte med rena anletsdrag och långt blont hår
som flätas för att hålla det från ögonen.
ALVER HEMLIGHETER & KAMPANJ

KAPITEL TRETTON

HEMLIGHETER &
KAMPANJ

K
iyonas röst lät osäker och frågande: ”Far?” Fadern lade ner
hammaren och studerade det varma järnet, nu utslaget till en
någorlunda knivliknande form. ”Vad är det?”
”Varför säger vi ’minns mig när vi möts i nästa liv’? När livet tar slut
så tar det väl slut?”
Kornay log bakom det för léaram kraftiga skägget och doppade den
blivande kniven i vattenkaret. Det fräste om det glödvarma, svarta
järnet. Sedan lade han undan järnet och satte sig bredvid sin dotter.
”Varför följer natt på dag?” sade han och pekade med hela handen
upp mot himlen. ”Är stjärnorna bara hål i nattens draperi? Vem vet?
Det finns massor med sådana frågor, och de kortlivade söker ofta
svaret i vetenskap eller religion. Många alver söker också svaret, men
de flesta av oss är inte så intresserade av det. Svaret på den frågan är
glömt sedan länge.”
”Det sägs att sanari känner till det.”
”Ja, jag har också hört det. Men sanari kan man inte lita på - det är
inte för intet som de kallas ’konspirationernas stam’. Där ute,”
Kornay nickade ut över det bergiga landskapet, ”kan man inte lita
på någon - inte alver, inte dvärgar, inte män, inte djur. Så om nå-
gon avslöjar hemligheter, lita inte på att det är sant.”
Kornay greppade tag i Kiyonas pläd. ”Det här kan du lita på. Det
är din klan, din familj, varenda en som är besläktad med dig och din
klan. Var och en står bakom dig, om du är beredd att lita på dem.
Sanari skulle aldrig göra något sådant.”

165
HEMLIGHETER & KAMPANJ
ALVISKA HEMLIGHETER
A
lverna är ett gammalt folk som hunnit göra en hel del unika upptäckter som om de an-
dra folken ännu inte har. Dessutom så är deras samhälle, inte minst vad gäller den sanariska
alliansen, en komplex väv av förfinat socialt spel och politiska intriger. Detta kapitel tar upp
de delar av det alviska samhället som inte anses som offentlig information. Det är därför ett kapi-
tel avsett för spelledaren så spelare bör inte läsa längre än så här.
De fem och den inre kretsen
Sanaris ledande skikt, där Liljans råd utgör det officiella toppskiktet,
är de som enligt lagstadgad tradition styr den sanariska alliansen och
utåt sett är de en moralisk högborg och ett ordningsorgan som ser
till att alla samhällets lagar och regler åtlyds till punkt och pricka. I
själva verket bryter de dock själva sina egna lagar för samhället mer
än någon annan så länge det gynnar deras mål på något vis. De
sköter detta på ett mycket subtilt och alltid till synes politiskt kor-
rekt sätt, så väl faktiskt att endast ett fåtal inom alliansen ens mis-
stänker att det pågår. Illusionen av dem som sitt folks frälsare har fått
alliansens alver att se på dem med väldigt oskuldsfulla ögon genom
tiderna. Ingen tycks ens våga tänka tanken om att makten skulle
missbrukas. Det alviska folket skulle bli fullständigt bestörta om de
ens fick veta en liten del av sanningen om vad som pågår och skulle
förmodligen inte ens tro det om bevisen så lades framför dem - ty
så väl har sanari spelat sin roll som samhällets ansvarstagande part.
En av illusionerna som de alla flesta alver inom sanariska alliansen
betror är att deras samhälle styrs på ett någorlunda demokratiskt sätt
genom Liljans råd där alla ätterna och även thism och kiriya har en
representant. För visso fattas det en mängd viktiga beslut via Liljans
råd men när väl frågorna når dit så har i regel saken redan bestämts
av dem som de facto är de som styr det alviska samhället, det vill
säga den så kallade inre kretsen hos sanari som består av alla samhäl-
lets mest inflytelserika och mäktiga personligheter. De fem som in-
går i det hemliga utskottet där alla de största och viktigaste frågorna
avgörs är i själva verket representanter eller det verkställande or-
ganet för denna inre krets. Så även om Liljans råd officiellt funger-
ar som ett till synes någorlunda demokratiskt lösning så är
sanningen den att när det väl gäller så är det inte så mycket rådet
kan göra när den inre kretsen väl bestämt sig för något. Thism och
kiriyas representant sitter alltså med i rådet mest för syns skull så att
illusionen av medbestämmande kan vidhållas samt för att informa-
tionen enkelt skall nå ut till de andra stammarna via dessa represen-
tanter. När det handlar om den riktiga beslutsfattande makten så
ligger den nästintill helt i händerna på den inre kretsen och de fem
i det hemliga utskottet det vill säga den sanariska eliten i samhäl-
let. De fem rådsmedlemmar som ingår i det hemliga utskottet är:
Autokrat Elea Sevane fin Valaina, Tenevare Viretaon fin
Catharion, Aldiriam Visanni fin Visha, Ya'iladon Heaviron fin
Emori'elin och Enarivan Cenivel fin Ethaniel.
Sanaris hemliga tidräkning
Den sanariska alliansens officiella tidräkning baseras på det år som al-
liansen instiftades (det vill säga 6473 f.D), men det finns även en äl-
dre och numera hemlig tidräkning som sanari använder sig av där
de istället baserar sin tidräkning på cykler om 10.000 år, så kallade
stora astrologiska år, drakåldrar eller eoner, som är exakt så lång tid
det tar för vårdagsjämningspunkten att röra sig motsols ett helt varv
på himlasfären. Även denna tidräkning, precis som den officiella
tidräkningen, utgår från de olika magiska aspekterna vars influxer
166
ALVER
påverkar vad det är för år, månad, vecka och veckodag. Något som
dock skiljer de två tidsräkningarna åt är att varje tidslängd om
10.000 år eller eon även verkar utgöra ännu en sådan influxvariabel.
Enligt denna tidräkning är det nu år 9.999 i den sjätte eonen. Varför
det räknas som just sjätte eonen är oklart, kanske är det så att eon-
erna en gång utgjorde delar i en, idag bortglömd, ännu större
tidsmässig cykel? Även om ingen idag tycks känna till exakt varför
så räknas ändå tidsåldrarna på detta sätt enligt urgammal tradition.
Det är mycket möjligt att hela denna epok i sig utgjort en väldigt
lång, beständig och säkerligen mycket påtaglig influx. Frågan är då
naturligtvis vad som kommer hända då den nya stora influxen
inträder om ett år? En sak är i alla fall säker - det kommer förmod-
ligen ha en stor inverkan på den magiska väven och således på hela
Mundana på ett eller annat sätt. Just nu pågår det därför för fullt en
massa beräkningar hos sanari vad den nya influxen kan tänkas ha för
påverkan på den magiska väven. Inget är säkert än så länge, och det
är inte säkert att det ens är möjligt att beräkna en sådan gigantisk
magisk ekvation och naturligtvis ännu svårare att tolka den korrekt.
Vissa menar att det finns mycket som talar för att den kommande
framtiden kommer att bli allt annat än ljus och att framförallt
övergången mellan de två stora influxerna kan bli mycket turbulent
då de båda influxernas energier krockar. Andra ser istället den nya
eonen som en möjlighet. Om väven och förutsättningarna för ma-
gin ändras så finns det kanske plötsligt hopp att kunna råda bot på
Förbannelsen.
Den gamla religionen
Det fanns en gång en alvisk religion men den försvann någon gång
i det alviska samhällets gryning på Mundana. Även om inga alver
längre följer denna religion så finns den fortfarande beskriven här
och var i textform. Delar av religionen finns också kvar i henéas
schamanistiska tro och i tokons gamla tro, vilken även vördas av
léaram i norra Alarinn. Texterna om den gamla religionen finns väl
undangömda i det förbjudna biblioteket i Kini'an Tenev'coron, där
bara de fem och ett fåtal utvalda har tillgång till dem. Dessa har
beslutat att det inte vore bra om denna religion återigen började
spridas. Det skulle underminera sanaris inflytande och motverka de-
ras planer. Därför bör ingen veta något om den gamla religionen.
Enligt den gamla religionen finns det inga gudar i ordets rätta be-
märkelse utan bara ett ”Universum” som är medvetet på ett plan
som överstiger fattningsförmågan för vanliga dödliga som människor
och alver. Allt liv är Universums sätt att iaktta sig själv, för att på det
sättet bli medvetet om vad det är. Själen eller anden finns inte i
kroppen. Istället har varje levande varelse en skugga av Universums
ande. Man gör här en liknelse med en ljusstråle på en vägg - den
finns inte i väggen på något sätt, utan är beroende av en yttre
ljuskälla för att över huvud taget existera. På samma sätt finns själen
inte i kroppen, utan är en skugga av en yttre och större själ. Själen
återföds dessutom hela tiden. Därav kommer uttrycket ”minns mig
när vi möts i nästa liv, för vi möts inte mer i detta.”
ALVER
Orsaken till att sanari håller religionen hemlig är att den ses som ett
hot mot deras kontroll. Till exempel omöjliggör henéas schaman-
istiska religion att sanari kan få kontroll över stammen och léarams
trohet mot tokons gamla tro och deras frihetsvilja gör att sanari inte
har någon kontroll över dem. Pyar är allt som oftast troende i
någon mänsklig religion och därför är sanaris inflytande även över
dem tämligen begränsat. Däremot är de agnostiska thism och kiriya
starkt knutna till sanari.
Observera att det fortfarande bara är frågan om en religion - som
med alla andra religioner är alvernas gamla religion bara en av mån-
ga möjliga förklaringar på varför världen är som den är.
Förklaringarna kan allihop vara sanna eller falska. Men oavsett om
religionen är sann eller inte så är risken alldeles för stor att sanari för-
lorar kontrollen över alverna om den läcker ut - och det är något
som man absolut inte kan tillåta.
Stjärnornas Barn
Den starkt lysande Alvstjärnan, av alverna kallad Scéacecona
(hjärteljus), har av någon anledning kommit att kallas så i nästan var-
je kultur på Mundana. ”Alvernas port” är namnet på stjärnan hos
mûhadinerna, men annars kallas den för just ”Alvstjärnan” i så vitt
skilda kulturer som de jargiska, cirefaliska och coloniska kulturerna.
Detta har fått många att fundera. Om man ska tolka den gamla re-
ligionen så har alverna sitt ursprung bland stjärnorna. Hur detta är
möjligt vet ingen, men en teori säger att stjärnorna på himlen inte
är fixerade vid ett himlavalv, utan att de hänger fritt ute i en enorm
stor och kall rymd. I denna miljö och med de enorma avstånd som
gäller är alvernas livslängd inte bara en fördel utan en nöd-
vändighet. Kanske är alvernas långa livslängd resultatet av ett stjärn-
farande samhälle, och inåtvändheten en naturlig försvarsmekanism
mot den långtråkighet som uppstår under de sekler det tar att kor-
sa den kalla rymden? Det som kallas ”förbannelsen” kanske till och
med är en skapad effekt, med syfte att skydda resenärerna och
således ingen ”förbannelse”? Trots tvetydigheterna om hur det
egentligen är bortanför Mundana så finns det de sanari som tror på
detta. De håller på att forska i möjligheterna i att färdas mellan
stjärnorna i hopp om att en gång återvända dit. Mundana är i
allmänhet en alldeles för barbarisk värld för sanari och dessutom
finns det mycket som talar för att den snart kommer att bli en ännu
mera otrevlig plats vid inträdandet av den nya eonens magiska in-
flux. Det är därför bara naturligt att sanari vill lämna Mundana åt sitt
eget öde och därför har de arbetat för detta i hemlighet under flera
årtusenden. Bara några få insatta känner till detta arbete. Inte ens sa-
nari är helt enade kring detta dock. Det finns en liten gruppering
som sakta blir starkare med tiden, som säger att alver och människor
uppenbarligen är släkt, eftersom ”korsbefruktning” kan förekomma.
En del påstår till och med att människorna är alverfolkens ursprung.
Detta ställer frågan om alvernas ursprung i ett ännu mer skräm-
mande perspektiv. Tänk om alverna ursprungligen var människor
som lämnade Mundana för så länge sedan att inte ens ruiner finns
kvar av denna civilisation? Tänk om det finns andra världar där ute,
befolkade av människor eller alver? Är det tänkbart att alvernas evi-
ga ungdom och det ”alviska ögat” är självförvållat, att alvernas för-
fäder frivilligt ålade sig det som nu är känt som förbannelsen? Om
det är så, och det tycks ingen veta med säkerhet, så är dvärgarna an-
klagade för ett brott de inte begått och alverna har skadat Mundanas
folk utan någon som helst orsak annat än egoism. Har alverna i så
fall rätt att lämna Mundana utan någon form av botgöring? Det är
en etisk och moralisk fråga som kommer att debatteras under lång
tid i sanaris inre kretsar.
167
HEMLIGHETER & KAMPANJ
Stjärnornas Hav
I Begynnelsen var Allt och Inget utan motsägelse. De
båda var ett.
Så splittrades Allt och Inget i två olika delar, och i
Alltet började stjärnor och världar växa fram. I all sin
underbara storhet var Alltet också medvetet, och Alltet
undrade vad det var.
Alltet skapade därför Liv på alla dessa världar, och lå-
nade en del av sin ande till Livet, i syfte att lära sig vad
det var. Och Livet frodades och utvecklades, och bör-
jade ställa sig den stora frågan: ”vem är jag?” Men inget
svar kom, ty det var Livets uppgift att finna sig själva
och sedan finna Alltet.
I sitt strävande att finna kunskap om sig själva och om
Alltet har de flesta förlorat syftet med Sökandet, men
ändå fortsätter de att söka förklaringen på Allt. Detta
Sökande är en del av Livet, så som Alltet skapade det.
Men även där det inte fanns världar sprang Livet fram,
och även där fanns Sökandet. På Stjärnornas hav
seglade ‘felenna’ (folket) fram, sökande samma svar som
allt annat liv.
Den sjunde stammen
Den sjunde stammen eller ”de förstkomna” är en legend bland
alver. Det finns de som tror att den sjunde stammen skulle kunna
vara de ursprungliga alverna, de som en gång anlände till Mundana
och vars ättlingar fick förbannelsen över sig. Andra tror att det är
alver som strax efter förbannelsen funnit ett sätt att bli kvitt dess plå-
gor. I båda fallen är den sjunde stammen de alver som är mest lika
de förstkomna. Hur det faktiskt ligger till med den sjunde stammen
är det ingen som vet. Det är möjligt att den sjunde stammen finns
någonstans i Mundana. Det påstås till exempel att alverna som sägs
bo på toppen av Elfphec i Consaber skulle kunna vara de förstkom-
na. Alverna som bebor den så kallade ”Förfädernas stad” i Ebhron
påstår sig vara den sjunde stammen men inte ens detta är säkert. Det
finns hundratals andra exempel på legender om platser där de
förstkomna lever och bidar sin tid men de enda som är gemensamt
för dessa är att de ofta handlar om ännu relativt okända platser som
är ligger långt borta och ofta också svårttillgängliga som exempelvis
Skugglandet. För alverna innebär legenderna om de förstkomna att
det finns hopp om att undkomma förbannelsen, i alla fall för hela
släktet och kanske också även för den nuvarande generationen.
Förbannelsen
Många alver försöker finna ett sätt att lindra förbannelsen. Ingen har
någonsin kunnat skapa så kraftig magi sedan Drezin kastade förban-
nelsen, vilket tyder på att något drastiskt hände med den magiska
väven vid detta tillfälle. Kanske dämpades det magiska flödet som
bieffekt av förbannelsen? Kanske drog magikerna från Drezin kraft
från sin gud Vontar och att det enbart var därför som de lyckades?
En intressant teori bygger på att de högre drakarna dök upp sam-
tidigt som alverna. Teorin säger helt enkelt att drakarna kom till
HEMLIGHETER & KAMPANJ
som ett resultat av förbannelsen, inte som en bieffekt utan att de
istället skapades som ett slags ”fördämning” för magi, så att ingen
skulle kunna kasta så här otroligt mäktiga besvärjelser igen. Ett annat
möjligt alternativ är att de tidigare hållit sig i det fördolda, kanske
till och med slumrande, men att de väcktes av, eller reagerade på,
den enorma magiska urladdningen då förbannelsen kastades och att
de som en reaktion på denna skapade denna magiska fördämning.
Hur de skulle kunna ha lyckats med något sådan ofattbart, då det i
princip skulle kräva att hela den världsliga magiska väven mani-
pulerats, är oklart men flera magiska iakttagelser i närheten av drakar
tyder både på att de dels är väldigt magiska varelser och att de dess-
utom verkar ha en direkt effekt på den magiska väven med sin när-
varo, vilket talar för båda de olika alternativen. Exempelvis har
sanari bevis på att drakar kan alstra ”strängar” eller ”flätor” bestående
av alla de fyra elementen något som hittills ingen annan varelse
tycks vara kapapel till. Teorin om drakarna som en fördämning mot
magin har inte vunnit sympatier hos Daaktroende, att Daak skulle
skapa de tveklöst alltigenom ondskefulla drakarna med ett gott syfte
är en paradox som Daaktrogna inte kan försona sig med. Tokon har
inte hört talas om idén, men de skulle förmodligen ogilla den då de
tror att Draken är källan till all magi, vilket naturligtvis motsäges av
teorin att drakarna är en fördämning för magi.
Sanari har sedan några tusen år arbetat på att dämpa eller upphäva
förbannelsen. Om det magiska flödet dämpades eller fördämdes så
lär sanari aldrig kunna mästra tillräckligt med kraft för att någonsin
bryta förbannelsen. Om dvärgarna drog hjälp av Vontar så betyder
det att alverna måste dra hjälp av något med en motsvarande kraft.
Den hemliga inre kretsen av sanari har ett annat perspektiv på sak-
en. De talar om något som kallas för ”Eterseglare” som tydligen skall
vara de farkoster med vilka de menar att deras förfäder reste mellan
stjärnorna. Det finns hemliga alviska krönikor som tyder på att den
eterseglare som alverna återvände till Mundana med förstördes av
dvärgarna under det andra stora kriget. Utan eterseglaren blev de
fördömda till en evig vistelse på Mundana och de menar att de
dessutom med eterseglaren förlorade kunskapen om hur man
dämpar bieffekterna av det långa livet. De tror alltså inte att dvär-
garna egentligen har kastat någon förbannelse, utan istället indirekt
skapat det tillstånd som idag klassas som förbannelsen, där inåtvänd-
heten är det mest drastiska. Detta skulle de dock aldrig kunna erkän-
na, då det dels skulle innebära att sanari har haft fel under alla dessa
årtusenden, och dels skulle neutralisera en gemensam yttre fiende
som nu faktiskt håller ihop alverfolket. De flesta av sanaris inre krets
tror att om de skulle kunna lämna Mundana och dess världsliga
magiska förutsättningar så skulle förbannelsen upphöra. Eventuellt
skulle de behöva vissa av hemligheterna från den forna eterseglaren
till hjälp för detta. Faktumet att de tror sig kunna undfly förban-
nelsen genom att lämna Mundana är just nu deras främsta ess i rock-
ärmen om och när det hela dagar sig. De har då den bästa ursäkten
för att fullfölja sina planer med hela folkets välsignelse för det finns
inte en alv som inte önskar förbannelsens negativa effekter ogjor-
da. Just därför så ligger det i deras intresse att förbannelsen inte bo-
tas ännu varvid Liljans råd faktiskt för tillfället arbetar mot att
förbannelsen botas, dock på ett ytterst försiktigt och subtilt sätt.
Äventyrsuppslag: Många sanari skulle ge en hel del för att få tag på
den ceremoni eller ritual som de tror orsakade förbannelsen.
Problemet är att dvärgarna inte har så stor lust att avslöja sina hem-
ligheter. Det är för övrigt ingenting som varenda dvärg känner till,
utan man får nog leta upp en riktigt högt uppsatt Drezindvärg för
att få reda på något. Kanske får rollpersonerna i uppdrag av någon
högt uppsatt inom sanari att med valfria medel se till att inbringa så-
dan information från någon av Drezins ledare.
168
ALVER
Skrifterna
Traditionen med skrifterna härstammar från innan alvernas
ankomst till Mundana. Innan, precis som nu, dokumenterade man
allt av historisk vikt. I alvernas arkiv kan man därför finna en av de
mest detaljerade historiska förteckningarna i hela Mundana då den
sträcker sig enda från första stora kriget tills idag - det vill säga över
9800 år. Tyvärr så är den väldigt mycket centrerad till just
Sunariskogen och dess omnejd. Man kan dock finna referat till
övriga världshändelser med jämna mellanrum vilket gör de alviska
skrifterna till en mycket värdefull förteckning för alla histo-
rieforskare. Dessvärre är inte alverna särskilt bekväma med att ha
personer som snokar i deras arkiv, för alla som inte tillhör sanariska
alliansen så krävs det därför ett skriftligt tillstånd av arkivariesam-
fundet för att få tillgång till arkiven. De hemligare bitarna, bland
annat de delarna av skrifterna som återger alvernas historik innan
deras ankomst finns dock undangömda i det hemliga arkivet un-
der Kisharnias torn ditt endast Liljans råd och vissa från den inre
kretsen har tillträde. Arkivet är väl bevakat av liljans garde och
porten dit är skyddad av både ett avancerat låssystem samt magiska
skyddsformler som förhindrar intrång även med magi.
I de hemliga delarna av skrifterna kan man hitta en hel del intres-
sant information om alverna och deras ursprung samt om deras mer
ljusskygga förehavanden genom tiderna. I dessa hemliga dokument
står det bland annat om alvernas ursprungliga tro. Där nämns flera
av de idag glömda alviska gudomarna (vilka alverna kom att upp-
höra att dyrka i och med införandet av det som idag kallas för den
gamla religionen) varav de främsta tycks ha varit: Nolui -
Skaparguden som lämnade världen i hans syster Sanimes händer
efter att han upptäckt ondskan, Sanime - världstyreskan och mag-
ins gudinna, Helion och Luniol - solen och månens gud, de fyra el-
ementens gudar; Dagori - Havens gud, Perun - Eldens gud, Eliana
- Trädmodern och Aerolus - Luftens gud. Skrifterna nämner även
att i och med att förbannelsen så tog sanari sin chans att göra sig av
med den ursprungliga tron, förbannelsen tycks ha använts som ett
bevis på att den gamla religionens gudar svikti dem.
En annan mycket intressant del av de hemliga skrifterna är
originalversionen av de högre lagarna - som det sägs vara ett arv
från den förste sångaren. Här kan man finna sanningen om den
modifierade versionen av Lagen om ordning. Ursprungsversionen
löd att alla alver var lika värda men sanari modifierade denna de-
len till sin egen fördel (se mer om detta under avsnittet om sanaris
mörka hemligheter nedan).
Äventyrsuppslag: De hemliga delarna av skrifterna kan man bygga
äventyr på. Vad skulle till exempel hända om en av dessa skrifter
försvann ur sanaris händer? Det skulle vara ett hot utan motstycke
mot den sanariska alliansen. Sanari skulle göra allt som stod i deras
makt för att hindra skriften från att hamna i fel händer. Problemet är
att sanari inte kan ta i med allt de har, eftersom det vore lika förö-
dande då alverna skulle få reda på skrifternas existens och därmed
ställa mycket obehagliga frågor. Detta i sig skulle kunna hota hela
Sanariska alliansen. Således måste sanari ta till utomstående hjälp.
Entré rollpersonerna. En annan äventyrsmöjlighet är att någon med
djup historisk kunskap, exempelvis en gammal och väl insatt alv har
lyckats pussla ihop tillräckligt mycket av sanningen genom alla ledtrå-
dar som finns i alviska myter samt av alla de ledtrådar som fortfarande
finns i de ocensurerade delarna av den alviska historien. En sådan
person skulle uppfattas som ett stort hot mot sanari och deras in-
tressen varvid de kommer att ”ta hand” om honom eller henne så
fort som möjligt - om inte rollpersonerna ingriper.
ALVER
Sångarens ätt
Skrifternas namn på alverna som folk tycks vara ”sångarens ätt” till
skillnad från det idag hos alverna vedertagna uttrycket ”förban-
nelsens folk” eller det ännu mer ålderdomliga ”folket”. Sång är en
mycket viktig ingrediens i det alviska samhället och således kan det
tyckas att en sådan benämning kommer ganska naturligt. Det finns
dock en del diffusa antydningar i skrifterna som talar om någon
som kallas för den första sångaren och som således skulle kunna vara
någon slags stamfader hos alverna.
Denna person omnämns som att ha fått en uppenbarelse om uni-
versums stora sanning och ansågs vara den första att ”ljuda sån-
gen”. Exakt vad som åsyftas med sången här är tvetydigt, men det
kan handla om någon form av magi eller mystisk gåva. I vilket fall
som helst verkar det ha haft en stor genomslagskraft på samhället.
Skrifterna talar om den första sångaren som en slags upplyst frihets-
hjälte som kom med något som kallas ”den stora förändringen”.
Det verkar som om tiden innan den stora förändringen var en tid
av stridigheter och konflikter och att den förste sångaren förde fre-
den med sig. Det verkar även som om alvernas samhälle delades i
två olika läger, ett som godtog förändringarna som sångaren förde
med sig, och ett läger som motsatte sig. Den första sångaren sägs
ha talat om individens oändliga potential och obestridbara hand-
lingsfrihet, han lär exempelvis ha yttrat orden: ”Den väg du van-
drar är bara en av universums oändliga vägar men likväl är det hela
universums väg” men han talade även om vikten av fred och re-
spekten för allt levande.
De som valde att följa honom sägs ha avsagt sig sin gamla religion,
den ursprungliga tron vilket verkar ha varit någon form av guda-
dyrkan, och istället tagit del av det som idag är känt av vissa som
den gamla religionen. Religionen verkar inte vara det enda de
avsade sig utan de verkar även ha protesterat mot någon form av
maktförtyck i samhället som förmodligen utgjordes av några av
alverna som motsatte sig den stora förändringen. Det hela verkar
ha urartat i våldsamheter från motståndarnas sida med följden att
sångaren och hans anhängare, senare kända som sångarens ätt, läm-
nade sitt forna samhälle för att aldrig återvända. Vad som hände
med motståndarna och de resterande delarna av samhället är även
det oklart men förmodligen var det inget trevligt öde då skrifter-
na omnämner det som att de ”föll för mörker och aska”.
Skrifterna nämner aldrig i klarhet vad som hände med sångaren utan
det sista stycket som talar om honom slutar med det kryptiska ”och
han blev ett”. Men vem än den första sångaren var och oavsett vad
exakt han gjorde eller tog vägen så är en sak klar - hans närvaro om-
formade det alviska samhället starkt och det finns mycket som talar
för att dagens alver är hans ättlingars ättlingar och att de högsta la-
garna som än i dag används i alvsamhället baseras på hans lära.
169
HEMLIGHETER & KAMPANJ
Henéas gåta
Något som förbryllar många lärda, och i synnerhet de som forskar
i de olika rasernas utformning, är det faktum att henéa skiljer sig
ganska markant från alla de andra alverna. Först och främst finns där
anatomiska avvikelser som till exempel faktumet att de är minst 20
procent kortare än alla de andra alvstammarna och att de dessutom
i regel har mycket längre öron än de andra i förhållande till sin
kropps storlek. Sedan finns det givetvis också de kulturella aspek-
terna - henéa tycks vara en väldigt primitiv stam till skillnad från
alla de andra stammarna som alla är väldigt civiliserade. Vidare har
de en religion medan de andra alverna nästintill alltid är agnostik-
er. Så frågan de lärda tvistar om är naturligtvis hur detta kan kom-
ma sig. Vissa menar att deras fångeskap hos dvärgarna är den
grundläggande förklaringen till de stora skillnaderna. De flesta lär-
da tycks dock vara överens om att endast ett sekels fångenskap inte
skulle vara tillräckligt för att förändra dem så mycket anatomiskt då
den biotropiska förändringsprocessen sägs gå så pass sakta att den
inte går att iaktta under en mansålder och knappt ens under en alvs
livsålder. De alviska skrifterna talar om småväxta alver som talade
en primitiv version av deras egna språk som träffades på vid ankom-
sten till Mundana. Skulle detta kunna vara henéas anfäder? Det
besläktade språket talar i så fall för att man förmodligen har någon
gemensam referens i det förgångna.
Kanske kan det vara så att henéa är resterna av de alver som valde,
eller tvingades, stanna kvar på Mundana för länge sedan medans de
övriga valde att lämna Mundana för att beresa ”Stjärnornas hav”?
Frågan är då hur det kom sig att de inte följde med de andra och hur
de lyckades överleva de kataklysmiska händelser som skrifterna
menar drabbade Mundana strax efter att alverna utvandrat därifrån?
Kanske är det för att de är så kortväxta som de lyckades gömma sig
i de djupa skogarna och undfly alla faror? Eller så kanske de sökte
skydd och gömde sig i Skugglandet? Något som talar för det senare
är vad Tokon refererar till som feleànni, eller det utvalda folket, som
är ett mystiskt folk som tycks leva i Skugglandet kring drakskogar-
na i östra tokon som i alla fall till utseendet på många vis påminner
om henéa. Den närmaste referens man kan hitta till detta i skrifter-
na är något som benämns som ”de förlorade” - alver som blivit gal-
na av sin vistelse i Skugglandet och som är fördömda till en evig
vistelse där. Så kanske är feleánni i själva verket de urhenéa som för-
lorades till Skugglandets trolldom och såldes inte lyckades återvän-
da till Mundana efter att saker och ting lugnat ner sig igen? Inga
direkta bevis för varken det ena eller andra finns men det utmärkande
sätt henéa skiljer sig från de andra stammarna talar för att det nog kan
ligga någon form av sanning i deras avvikande ursprung.
Sanaris mörka hemligheter
Sanaristammen har en hel del mörka hemligheter på sitt samvete då
de i regel är av inställningen att målet helgar medlen och inte brukar
dra sig för vad som av andra kanske skulle kalla för oetiskt hand-
lande. Detta betyder dock inte att sanari generellt sätt är att betrak-
ta som ohederliga, sanaris samhälle verkar bara vara ett utmärkt
exempel på att makt korrumperar då det oftast är de med mest makt
i samhället som står för den tvivelaktiga moralen. Flera av dessa gör
dock faktiskt bara vad de anser vara bäst för alvernas fortlevnad.
Nedan följer några exempel på mörka hemligheter som sanari har
på sitt samvete och som de är högst angelägna om att det inte kom-
mer till allmän kännedom.
Lagen om ordning: Originalversionen av Lagen om ordning
förkunnade att alla av Sångarens ätt är lika mycket värda och att
ledarskapet därför ska väljas av folket och skall innebära ett tjänade
HEMLIGHETER & KAMPANJ
av de vilka man företräder. Dessa formuleringar gynnade inte sanaris
ambitioner på ledarskap över de andra stammarna varvid man som
förvaltare av lagskrifterna helt enkelt redigerade om dem till dess
nuvarande utformning som bland annat säger att en furste skall alltid
bli åtlydd och att sanari står över thism i rang och att thism står över
kiriya. Modifierandet av denna lag innebar också att man ändrade
antalet representanter i Liljans råd från fem representanter för varje
stam till 13 från sanari och endast en var från thism och kiriya. Den
ursprungliga versionen av Lagen om ordning finns idag väl gömd i
det hemliga arkivet under Kisharnias torn.
Magisk dränering: Alla visa magiker vet att Balansens lag är en av
de viktigaste lagarna vad gäller magi. Den talar om att all magi alltid
har ett pris, det vill säga att den alltid får en konsekvens på världen
som motsvarar kraften som används. Om man exempelvis
framkallar regn med hjälp av magi så innebär detta att det inte kom-
mer att regna någon annanstans. I över ett och ett halvt millenni-
um har Sunariskogens alver använt sig av magi för att accelerera
tillväxten av den odlade maten och säkra skördarna. Det handlar om
enorma mängder magisk kraft som dag efter dag i alla dessa år har
alstrats. Sanari var till en början oroliga att detta skulle påverka växt-
ligheten i skogen i allmänhet men det visade sig snart till deras lätt-
nad att så inte blev fallet. Däremot inkom mer och mer rapporter
på att skogens skuggland, som tidigare var en fantastiskt vacker plats
sprudlande av liv, mer och mer förändrades. Till slut verkade det
som om stora delar av Sunariskogens skuggland bara bestod av en
mörk, hotfull och döende skog. Försent insåg man sambandet med
den magiska odlingstekniken och då skadan var som man såg det
redan skedd, så fortsatte man trots flera oroliga rösters protest. Dessa
tystnades ner och minnet från förbittringens tid fick sanari att enas
kring vikten av att ha tillgång till rikliga mängder mat.
Slutligen började iakttagelser inkomma om att delarna av
Ashaslätten i närheten av skogen även de tycktes bli mer och mer
livlösa. Trots detta fortsatte man med påföljden att Ashaslätten
bredde ut sig mer och mer och blev allt kargare. För ett år sedan
(2966 e.D.) skickade landsrådet i Asharien en forskarexpedition
med lärda och magiker till sunariskogen för att utreda det under-
liga sambandet mellan alvernas enormt bördiga skog och Ashariens
extremt karga klimat. Expeditionen försvann dock spårlöst i sko-
gen till många sanaris stora lättnad.
Äventyrsuppslag: Rollpersonerna är utsända av Ashariska lands-
rådet för att ta reda på vad som hände expeditionen. Hur hanter-
ar de då att det verkar som om alverna undanhåller information
och kanske till och med har något med försvinnandet att göra?
Deras avslöjande kan få en blodig upplösning. Alternativt kan
rollpersonerna vara alver som får ansvaret att ta hand om de un-
dersökande asharierna. Hur hanterar de då det moraliska dilemmat
när ledtrådar pekar på att deras eget folk kan ha begått kallblodi-
ga mord för att undanhålla information som om den kommer ut
skulle smutskasta hela alvsamhället? Tänker de låta människorna
återvända med informationen som kanske till och med kommer
kunna skapa en allvarlig konflikt mellan människor och alver eller
väljer de att ”sopa undan spåren”?
Den stora flykten: Den inre kretsen av sanari befarar det värsta vid
turbulensen i skiftet till nästa drakålders magiska influx, inte minst
då deras historiska skrifter talar om kataklysmiska händelser i sam-
band med tidigare sådana skiften. Beslutet som fattats är därför att
försöka fly undan situationen genom att lämna Mundana. I tusen-
tals år har därför byggnationen av en eterseglare pågått i hemlighet
i en enorm grottsal som en gång var första salen i Roghans fäste där
nuvarande Kini'an Tenev'coron ligger. Denna fantastiska farkost har
varit en enorm utmaning för sanari att bygga, trots tillgång till om-
170
ALVER
fattande skisser från förfäderna, och har krävt enorma inte minst
magiska resurser. Bygget börjar nu närma sig färdigställande men
ännu saknar man vissa kritiska komponenter som man ännu inte
lyckats producera då de helt enkelt är för avancerade ur ett magi-
teoretiskt perspektiv att tillverka. Det handlar främst om själva kraft-
försörjningen till skeppet men även om någon form av
kommunikationskristall som tydligen skall användas bland annat för
att magiskt manövrera skeppet.
Man ser just nu ingen annan lösning än att försöka leta efter dessa
komponenter i vraket från den gamla eterseglaren som man lyck-
ats fastställa att ha kraschlandat i närheten av Khian-Renk-Drezin.
Även om eterseglaren är en enorm farkost så finns det långtifrån
plats så det räcker till alla. Flyktplanen involverar således bara eliten
inom det sanariska samhället.
Äventyrsuppslag: Sanaris inre krets håller i största hemlighet på att
sätta samman en expedition med avsikt att söka efter vraket av
skeppet. Hela expeditionen är omgiven av ett extremt hemlighets-
makeri och ingen förutom ett fåtal av ledarna av expeditionen
tycks veta vad man egentligen letar efter eller varför. Likaså förun-
drar närvaron av både skarpskyttar från drakskuggornas jaktlag och
liljegardister de inblandade. Rollpersonerna bör helst spela alver
med passande färdigheter för expeditionen. Om de kommer från
något annat folk så har de i så fall rekryteras för deras mycket uni-
ka färdigheter och det finns då en övervägande risk att sanari helst
ser att de inte levande undkommer med nyheter om upptäckten
efter expeditionen eller att deras minnen raderas på magisk väg så
att de inte minns vad de varit med om.
Problem att lösa för expeditionen blir dels hur man hanterar det
faktum att Drezindvärgar håller platsen under god uppsikt och inte
uppskattar tanken på en inkräktande militär styrka av alver, samt
den ilskna drake vid namn Vixharziva som sägs ha dvärgfästet med
omnejd som sitt revir och som inte heller gillar inkräktare. Om de
väl finner vraket så väntar en överraskning i form av en gammal
alvkvinna som tycks ligga i ett slags magisk dvala i en kista av glas
i skeppet. Frågan är vem som har placerat henne där och varför?
Hur reagerar de när de inser att kvinnan tydligen är den forna
alvledaren, och tillika grundare av Liljans råd, Kisharnia som tros
ha varit död i tusentals år efter hennes och hennes expedition mys-
tiska försvinnande? Hur kommer hennes eventuella återkomst att
påverka alvsamhället? För en sak är säker - hon kommer inte vara
nöjd med hur saker och ting har förändrats sen hennes försvin-
nande. För information kring dvärgfästet se boken Dvärgar - Stenens
söner och för mer information om Vixharziva och hemligheterna i
Khian-Renk-Drezin se boken Drakar. Mer information om
Kisharnia går att finna i historiekapitlet i denna bok.
Skuggögat: Skuggögat är ett redskap för det hemliga utskott som
styr över den sanariska alliansen. Förutom de fem i utskottet så kän-
ner endast ett fåtal nyckelpersoner i den inre kretsen till organisa-
tionen och dess syfte. Skuggögats uppgift är att skydda alliansens
intressens samt befästa dess makt och för att göra detta är de inte
främmande att bruka metoder såsom lönnmord, kidnappningar och
tortyr på alver inom alliansen. Skuggögat ligger bakom ”försvinnan-
den” av obekväma politiska nytänkare eller de som har snubblat
över hemligheter som inte får komma ut. Organisation är liten
vilket gör att den är lätt att kontrollera och risken att den avslöjas
minimeras. Men trots detta har självklart rykten om den spridit sig
men de som är visa talar tyst om detta. Skuggögats agenter är
mästare på infiltration och de flesta av dem är verksamma under
täckmantlar på olika diskreta nyckelpositioner i den sanariska al-
liansen. Förutom exceptionella färdigheter på dupering och masker-
ing så använder de sig ofta av magiska hjälpmedel för att förändra
ALVER
sitt utseende eller hålla sig dolda. Skuggögats högkvarter ligger un-
der Kini'an Tenev'coron i de restaurerade delarna av Roghans gam-
la övergivna fäste. Fästet är förseglat så att inga fysiska in eller
utgångar finns. Det enda sättet att ta sig in är genom vissa särskilda
portaler som kräver ett kodord för att aktiveras.
Äventyrsuppslag: Rollpersonerna lyckas rädda livet på en kvinna
som bli attackerad av maskerade män. Kvinnan avslöjar för dem
att hon är en före detta medlem i Skuggögat men vars samvete
inte längre klarade av att utföra de kallblodiga uppdrag som
krävdes av henne. Hon är nu därför jagad av Skuggögats agenter
som vill tysta henne. Kvinnan kan förse rollpersonerna med en
massa hemlig information om alvernas samhälle i utbyte mot att
de hjälper henne att fly undan Skuggögats hämnande händer. Hon
är synnerligen kompetent på att både slåss och att hålla sig undan
men Skuggögat har skickat flertalet agenter efter henne så utan
hjälp är hon dömd att misslyckas. Skuggögat kommer först och
främst att använda sig av hyrd arbetskraft för att nedgöra kvinnan
och, om rollpersonerna hjälper henne, även dem. Om detta miss-
lyckas kommer de till slut att skicka några av sina skickligaste lönn-
mördare efter dem. Tack och lov har de kvinnan till hjälp som
känner till Skuggögats arbetsmetoder och som därför kan förutsä-
ga mycket av deras tillvägagångssätt.
Den vita döden: Efter det femte stora kriget så förberedde sig
Sanari på olika sätt inför ett eventuellt nytt storkrig med dvärgar-
na. Man förbättrade bland annat försvaren av städerna, effektivis-
erade brandförsvaret, organiserade gränsövervakningen med
regelbundna rutter av både skarpskyttar och molnryttare samt
utvecklade ny destruktiv magi lämplig för krig. Över 2000 års av
fred har dock drastiskt minskat behovet av försvar mot dvärgarna
och de flesta sanari har nu fått helt andra prioriteringar. Det finns
dock en del mer extremistiska personer inom sanari som alltid ön-
skat se en mer permanent lösning på dvärgproblemet. En av dessa
var Liljans råds-medlemmen Vetherian Katsaniel - en före detta
helare och skicklig alkemist.
Efter hundratals år av efterforskningar så lyckades han till slut
utveckla i sitt laboratorium vad han ansåg vara den perfekta lösnin-
gen på ”dvärgproblemet” - en luftburen och dödlig sjukdom vid
namn ”Vita döden” som skulle innebära utplånandet inför varje
dvärgfäste som kom i kontakt med den. När han stolt presenter-
ade sin effektiva lösning för de andra rådsmedlemmarna så förvå-
nades han över att de strängt förbjöd hans metod. I vredesmod
proklamerade han då att han tänkte ignorera deras fega förmaningar
och iscensätta det hela själv oavsett vad de tyckte om saken. Det
hela ansågs så allvarligt att han avsattes från rådet och senare även
likviderades av agenter från Skuggögat. Alla i Liljans råd var dock
inte emot idén av att använda vita döden som ett vapen och då
Vetherians forskning finns arkiverad i hemliga arkivet så finns det
de som bara väntar på en bra ursäkt för att få användning av det.
Äventyrsuppslag: Rollpersonerna finner en alvby i Sunariskogens
södra delar som är nästintill fullständigt utplånad av en mystisk sjuk-
dom som verkar få sina offers ögon att vitna helt, huden att anta en
transparent, sjukligt vit ton och slutligen får offren att hosta upp sina
blodiga lungor. Spåren, i form av ledtrådar av exempelvis döda djur,
leder till henéas marker vilket först tyder på att dessa skulle vara ans-
variga, vilket mycket väl skulle kunna innebära en väpnad konflikt
mellan den sanariska alliansen och henéastammen.
En laddad situation uppstår men ytterligare efterforskningar visar att
även henéaalverna har drabbats hårt av sjukdomen och att en av de-
ras flockar, de så kallade Skuggvandrarna, som håller till mestadels
under jorden i underjordiska gångar, utplånats helt av sjukdomen.
171
HEMLIGHETER & KAMPANJ
Ledtrådar härifrån, bland annat i form av de hädangångnas andar som
kopplar sjukdomen till ett skrin som uppenbarligen tillverkats av nå-
gon inom den sanariska alliansen och som de fann utanför deras bo-
plats, pekar plötsligt tillbaka på alver från den sanariska alliansen.
Är det verkligen så att henéa medvetet utsatts för en sjukdom från
alver av den sanariska alliansen? Vem skulle kunna tänkas vara an-
svarig för ett sådant fruktansvärt dåd och i vilken avsikt?
Skuggvandrarna lever under väldigt liknande förhållanden som
dvärgarna så är det måhända ett grymt experiment för att se om
sjukdomen funkar? Eller var det kanske bara ett drastiskt sätt att göra
sig av med flocken som vaktar De svarta tornen? Eller är det kanske
till och med så att någon har ett intresse av att se konflikten blossa
upp mellan thism och henéa? Frågan är hur rollpersonerna hanter-
ar informationen när det visar sig att någon väldigt högt upp i det
alviska samhället ligger bakom, någon från självaste Liljans råd.
Sunaris självständighetsförklarande: Sunariskogen har i ur-
minnes tider varit ett i praktiken självstyrande rike även om det som
exempelvis nu faktiskt räknas som en del av landet Asharien. Att
léaram har fått Alarinn erkänt som ett självständigt rike har alltid ska-
pat avundsjuka hos både thism och sanari. Detta i kombination med
ett plötsligt ökat intresse för en statlig suveränitet hos sanaris topp-
skikt har fått konsekvensen att en plan för hur man skall gå till väga
för ett självständighetsförklarande har utarbetats. Genom påtryck-
ningar, mutor, manipulation och till och med utpressning och un-
danröjande av högt uppsatta personer inom Asharien, framförallt
inom landsrådet, så har man lagt grunden till vad som tros krävas för
att få ett officiellt godkännande av landsrådet. En av de mer drastiska
metoderna involverade ett scenario där thismkvinnan Loriana
Esterial förförde självaste överjarl Anstir Tyldon så att denne blev
hennes älskare. Förhandlingar har nu pågått i över ett år mellan rep-
resentanter från Liljans råd och Ashariens landråd. Det hela har dock
nått ett tillfälligt dödläge som kommer sig främst av den försvunna
forskarexpeditionen som ansträngt det diplomatiska läget.
Drakfången: Sanari har alltid drömt om att få tillgång till all den
ofattbara kunskap som drakarna tycks ha men i rädsla för drakarnas
fiendskap har de aldrig vågat göra något drastiskt åt saken - tills nyli-
gen. För alldeles nyligen dök ett alldeles för bra tillfälle upp för att
de skulle kunna motstå det. Lumiandraken Rithka (se boken Drakar
sidan 38) hade sårats allvarligt efter att ha blivit överfallen av
medlemmar från den fanatiska och mycket skickliga drakdrä-
parsekten Dräparna. Hon tvingades därför kraschlanda i
Sunariskogen där en skarpskyttepatrull fann hennes nästintill livlösa
kropp. De rapporterade genast saken till Liljans råd som beslöt att
”omhänderta” draken. De hjälpte förvisso till att hela hennes skador
men inte innan de fängslat henne i magiska kedjor som inte bara var
oförstörbara utan även förhindrade henne från att använda sin magi.
Hon befinner sig nu en av Skuggögats hemliga kammare i en del
av Roghans gamla fäste en bit upp i Khazimbergen kraftigt neddro-
gad för att hon inte ska ställa till problem. Liljans råd håller på och
överlägger hur de bäst skall kunna dra nytta av situationen.
Äventyrsuppslag: Rollpersonernas koppling till denna händelse kan
inträffa på flera olika sätt. Kanske får de höra talas om händelsen via
rykten som härstammar från skarpskyttepatrullen, eller så kanske de
kontaktas av medlemmar från Stjärnorden som ser det som ytterst
viktigt att draken befrias. Eller så kanske de kontaktas personligen
genom mystiska drömmar där draken talar till dem personligen. Ett
eventuellt fritagande av draken kan bli extremt svårt på flera olika
sätt. Hur hittar man en ingång till den hemliga platsen där hon för-
varas? Hur tar man sig förbi Skuggögats vältränade vakter? Vad gör
man åt de ”oförstörbara” kedjorna som håller draken fången som
bara kan skadas av magi? Om de lyckas befria draken har de skaffat
HEMLIGHETER & KAMPANJ
sig en av de mäktigaste vänner de kan tänka sig men också en väldigt
kraftfull fiende i form av Skuggögat - vilket naturligtvis leder vidare
till fler äventyrsmöjligheter.
Den stora reningen: Efter att man införde den magiska odlings-
tekniken och då Sunaris skuggland alltmer började förfalla så bör-
jade det alviska samhället allt mer och mer härjas av skuggfolket.
Flera alver kidnappades och fördes iväg och sågs aldrig mer. Till slut
fick alverna nog och rustade upp en kraftfull styrka av thismkrigare
och sanariska magiker och steg in i Skugglandet för att möta skugg-
folkets armé. Ingen armé väntade dock i skugglandet och hela ak-
tionen, som senare fick benämningen ”den stora reningen”, innebar
att varenda försvarslös skugglandsvarelse som man fann antingen
dräptes eller fångades och fängslades. Dessa fängslade skugg-
landsvarelser verkade dock alla förr eller senare tyna bort och dö i
frånvaron av skugglandet. Tusentals skugglandvarelser fick sätta livet
till och det innebar en tillfällig lösning på problemet med det fientli-
ga skuggfolket. De flesta thism och sanari är överens om att skugg-
folket inte har några själar vilket de menar berättigar likviderandet
av även helt harmlösa skugglandsvarelser då de inte är mer värda än
skadeinsekter. Alla är dock inte överens om den saken så för att
undvika några inre konflikter i samhället så har saken tystnads ner.
Äventyrsuppslag: Det pågår fortfarande en verksamhet från alvernas
sida där skugglandsvarelser fångas in och fängslas. Målet är inte läng-
re idag att i första hand dräpa dem utan att utföra olika magiska ex-
periment på dem. Linjen Ethaniel har exempelvis en stor
forskningsanläggning som ligger gömd någonstans i gränslandet
mellan skugglandet och Mundana. Forskningsanläggningen är om-
given av höga järnstängsel och bevakas hårt av hårdföra krigare och
till och med vissa frammanade demoner. Inuti anläggningen finns
flertalet små burar eller fångceller där de infångade skuggvarelserna
sitter inspärrade. Det finns även flera rum där varelserna ut-
sätts för olika magiska experiment och där de vars
kroppar inte överlever experimenten dis-
sekeras. Då skuggfolket ses som själ-
slösa så behandlas de som djur
inför slakt. Ethaniels yttersta
mål med förläggningen är att
omvandla skugglandsvarelserna,
som uppenb-arliga är magiska i
sin natur, till magisk energi för
att kunna skapa magiska arte-
fakter med. Rollpersonerna
kan på något sätt få nys om vad
som pågår i forsknings-
anläggningen och frågan blir
naturligtvis hur de reagerar
på det som pågår där?
Kanske kan en söt och
oskuldsfull liten älvas
vädjan om hjälp få
dem att försöka
göra något
åt sak-
en?
172
ALVER
Liljans garde
Liljans gardes uppgift är att skydda sanaristammens dignitärer. Efter
ett par mord på rådsmedlemmar har de fått absolut jurisdiktion
vilket innebär att de numera börjat mer och mer fungera som en
slags alviskt säkerhetspolis och kan gripa i princip vem som helst på
lösa grunder. För att lösa mysteriet med de mördade rådsmedlem-
marna har de gjort den del omfattande undersökningarna i samhäll-
et och resultatet de kommit fram till har varit minst sagt chockande
för gardesgeneral Cevian Celendor. Han har kommit underfund
med att det finns någon form skuggorganisation som verkar inom
samhället och som inte drar sig för att spionera eller ens likvidera
folk. Ännu värre är att det verkar finnas någon form av övernaturlig
närvaro som har infiltrerat alvernas samhälle. Namnet han fått viskat
till sig är ”de fördömda” men han är inte säker på exakt vad det är
han har att göra med. Däremot är han övertygad att minst en av
dem har nästlat sig in i självaste Liljans råd. Just nu vet han inte hur
han på bästa sätt ska gå tillväga med den information han har. Han
vet inte vilka av sina gardessoldater han kan lita på eller inte och han
förstår att han och de få som han initierat i det hela svävar i stor fara
om det kommer ut vad de vet.
De fördömda
Mitt bland Sunariskogens alver dväljs en urgammal kraft som har in-
filtrerat sig och som använder alverna som ett verktyg för sina plan-
er. Namnet de går under för de få som känner till dem är ”de
fördömda” och en gång i tiden var de alver. Några av dem blev lu-
rade, andra tvingade, och vissa hängav sig frivilligt, att tjäna ett väsen
knutet till avgrunden. Väsendet gav dem den
sanna odödlighetens gåva och gjorde var och
en av dem till en av dödens mästare (se tex-
ten om ”lisch” i Vandöda & nekromanti
sidan 36-37) och band på så sätt också
var och en av dem till sig. Genom tider-
na har väsendet använt alverna som ett
verktyg inför det stundande mörkret.
Tiden är nu nära och det börjar bli tid
att initiera de sista bitarna för att fullborda
deras plan. Utplacerade och gömda i
Sunariskogen och Järvskogen finns
gamla stenstoder med magiska tecken
som än så länge är kraftlösa och
således aldrig varit av stort intresse
för Liljans råd. Men nu börjar
magiska strömmar röra sig kring
dem och de fördömda vaktar
och vakar dessa platser och
röjer undan alla som blir för
intresserade av dem. De
fördömda är alla extremt
gamla och kraftfulla väsen.
Deras krafter gör att de kan
smälta in väl bland alverna trots
att de är vandöda. De fördömda
föredrar att använda sin dödliga
tjänare i form av agenter från
Skuggögat samt flera högt uppsatta sanari
men i nödfall kan de även använda sig av
någon av sina kraftfulla vandöda bestar.
ALVER
Stjärnorden
Den mystiska Stjärnorden, en samling av stjärnskådare som bor på
Aralionbergets topp, har funnits där så länge alverna kan minnas och
har alltid varit en irriterande nagel i ögat på sanari. För det första
verkar orden utgöras av en ohelig blandning från flera olika folk till
och med ett par dvärgar och en tirak, för det andra så verkar de ha
stora ockulta kunskaper och magiska insikter och för det tredje
verkar de vara allt för nyfikna på vad som sker i alvernas samhälle.
Dessutom har stjärnorden ett orakel i form av en liten människo-
flicka som verkar ha förmågan att kunna se in i framtiden. Det un-
derliga är att de i alla tider haft ett sådant orakel så frågan är om det
är ett och samma orakel som inte åldras eller om stjärnorden hela
tiden tvingas byta orakel. Då oraklet alltid påståtts vara väldigt kraft-
fullt så misstänker alverna att människoflickan, eller eventuellt män-
niskoflickorna, förmodligen tjänar en större och mäktigare kraft.
Liljans råd hade gärna kastat ut stjärnorden från skogen men
dessvärre besitter de ett dokument med självaste Kisharnias under-
skrift som för all framtid ger dem rätten om besittningen av deras
plats på Aralionberget. Så något drastiskt behöver göras för att få
bort dem - frågan är bara vad? För mer information om stjärnorden
och deras orakel - se boken Drakar.
Hon-som-bär-på-skogens-hemlighet
Flocken Trädets döttrar leds av en kvinna vars titel också är hennes
namn - det vill säga Hon-som-bär-på-skogens-hemlighet. Genom
tiderna så har denna position innehafts av ett antal olika personer
som alla har burit samma underliga titel/namn. Vad som förenar
dem alla är att de alla verkar ha haft förmågan att känna till precis
vad som händer i skogen, nästan som om de kunde höra träden
viska alla sina hemligheter till dem. Faktum är att det är precis hur
det hela förhåller sig. Alla Hon-som-bär-på-skogens-hemlighet har
nämligen haft ett själsband med självaste skogens ande. Allt som
oftast sitter den nuvarande Hon-som-bär-på-skogens-hemlighet i
trans och lyssnar till vad skogen har att berätta för henne i form av
drömlika visoner. Henéa ser henne som ett slags orakel som de vör-
dar som om hon vore ett helgon.
Äventyrsuppslag: Senaste tiden har Hon-som-bär-på-skogens-
hemlighet mottagit oroväckande nyheter. Det verkar som om
tirakerna i Kiaz planerar en storskalig belägring av Sunariskogen
och vad än värre är att de verkar ha fått tag på någon slags mäktig
artefakt - en sten med förmågan att framkalla stormar av eld som
de kallar för Mahktahs vrede. I visioner har hon sett skogen brin-
na och träden skrika i smärta, hon har sett henéa tvingats fly över
floden i norr över till thisms marker och vidare har hon sett ett
väldigt slag och blodbad mellan henéa och thism. Hon vet att det-
ta är vad som kan komma och ske om ingenting görs åt saken. Det
är nu tid för handling.
Léarams hemlighet
Léaram har sin egen hemlighet som sysselsatt många sanari och this-
malver. Ingen har kunnat förstå hur léaram kan smida så skarpa och
sega svärd utan magi. Sanari har undersökt svärden på alla sätt och
vis, och de har lyckats avslöja att léaram viker svärdsämnet flera
gånger under smidet. Men även om sanari eller thism försöker efter-
likna denna teknik så lyckas de inte nå samma resultat. Léarams
smide är ett hantverk som närmar sig folktro och mystik. Det över-
förs från mästare till elev tillsammans med historier om hur den sto-
ra hemligheten erövrades för länge sedan. Det sägs nämligen att
léaram köpte dvärgarnas hemlighet med mangenat och dvärgakol,
173
HEMLIGHETER & KAMPANJ
i utbyte mot konsten att väva tyger. Mangenatet och dvärgakolet
har sedan dess kommit att bli en del av léarams smideskonst.
Tillsammans med vikningstekniken utgör detta grunden till léarams
svärdssmide. Även konsten att kyla ner svärdsämnet olika mycket
beroende på om det är eggen eller basen som härdas är en väl be-
varad hemlighet. Thism är ute efter hemligheten, sanari likaså. De
har båda lagt ner en hel del tid och resurser på att forska fram hem-
ligheten. De har även försökt med mutor, utpressning och till och
med spionage. Än så länge har dock hemligheten förblivit bevarad.
Äventyrsuppslag: Thism och sanari är intresserade av hem-
ligheten. Det kunde vara intressant att dra in rollpersonerna i ett
försök att få tag på hemligheten - de kanske anlitas av thism för att
stjäla den, eller av léaram för att hindra att thism får tag i den.
Priori Cun-sabréann
Léaram har kommit att bli näst intill allierade med Consaber.
Därigenom har några av de mest inflytelserika alarialverna dragits in
i Consabers historia. Flera av hövdingarna för de större husen (bland
dem Dah'Touin och Rudani), en del druidpräster och flera andra
personer har kommit att bli involverade i en hemlig organisation
som kallas Priori Cun-sabréann. Deras syfte är att säkra Consabers
frihet och oberoende. De har länge arbetat i det fördolda, men nu
när det sjunde thalaskiska kriget är i antågande kan det innebära att
Priori Cun-sabréann drar in Alarinn i den blodiga konflikten.
Redan har flera léaram deltagit i Consabers krig mot Thalamur.
Priori Cun-sabréann anser att Alarinn, om än till namnet
självständigt, är en del av Consaber. Alarinn har till stor del samma
kulturarv som Tokon, som är en del av Consaber. Alarinn får gär-
na vara självständigt enligt Priori Cun-sabréann, så länge man kom-
mer ihåg att Draken även genomsyrar Alarinn, vare sig alarialverna
tycker om det eller inte. Det är värt att notera att alarialverna ofta
tar längre tid på sig att bli inåtvända. De flesta skyller detta på att de
hårdare förhållandena tvingar alverna att rikta mer energi på att
överleva än på självömkan, men vissa vill hävda att det faktiskt beror
på att Drakens själ även är Alarinns själ.
Dessa teorier har mycket med tokons gamla tro att göra. Hur sanna
de är vet naturligtvis ingen, men faktum kvarstår att Priori Cun-
sabréann har mycket att säga till om i Alarinn, just baserat på den-
na gamla tro. Genom att alliera léaram med Priori Cun-sabréann
och med Draken hoppas man få tillräckligt mycket kraft för att bry-
ta förbannelsen. Detta är det yttersta målet med de alariska medlem-
marna i detta hemliga brödraskap. Priori Cun-sabréann är dock inte
helt okänt, även om det är så hemligt det kan bli. Sanaris inre krets
har känt till brödraskapet ganska länge, men det är först på senare
tid som de märkt hur léaram fått inflytande. De har räknat ut vad
léaram har att vinna på brödraskapet. Om léaram skulle lyckas med
konststycket att bli fria från förbannelsen skulle detta leda till makt-
balansen mellan alvstammarna skulle ändras drastiskt.
Vani'ava den mörka
En betydligt ovanligare berättelse om Vani'ava är den om en stackars
flicka som föddes som avkomma till en alvisk moder som blivit
påtvingad havandeskap av ett mäktigt skugglandsväsen. Vani'ava
växte upp hatad av dem som mötte henne, fruktad för sina mystiska
krafter och avskydd av kvinnorna för sin skönhets skull. Hon sök-
te därför druidernas hjälp för att bli av med sin ”förbannelse” men
de avvisade henne. Det hela slutade istället med att hon blev våld-
tagen av en grupp sinnessvaga och berusade léarammän. Från den
dagen förändrades hon drastiskt och insåg att hämnden var hennes
HEMLIGHETER & KAMPANJ
rättighet. För allt ont som världen gjort henne skulle hon giva ond-
ska i tiofaldighet. Männen som våldfört sig på henne var hennes
första offer och de drömde sådana fruktansvärda drömmar att de till
slut tog sitt eget liv. På andra sidan väntade hon på dem och
fängslade deras själar så att hon skulle kunna fortsätta att plåga dem
i all evighet. Dessa förvridna själar är nu hennes lydiga tjänare och
dväljs fängslade i de korpkroppar som ofta kan ses vid hennes sida.
Hennes hämnd mot världen har bara fortsatt och när en mäktig
bundsförvant i form av ett slags mäktigt demoniskt väsen dök upp
och erbjöd henne odödlighet och oinskränkt makt som hjälp på
vägen så var hon inte sen att tacka ja. Dessvärre insåg hon för sent
att hon på så sätt också kom att bli en mycket ofrivillig tjänare.
Sedan dess har hon försökt att finna ett sätt att bli fri från denne
hennes mörke herre.
En egenskap som få känner till hos Vani'ava är att hon trots allt har
ett samvete. Trots att sägnen förtäljer annat så skulle hon aldrig få
för sig att skada en person som har ett gott hjärta. Det har till och
med hänt att hon har kunnat bli förälskad i en sådan person och
förfört denne även om en sådan kärleksrelation alltid har lett till att
hon har blivit besviken i slutändan, vilket fått olycksamma kon-
sekvenser för hennes älskare.
Den mörka pakten
I Järvskogen (se sidan 154) finns det en ohelig allians bland några av
thismalverna och de vandöda. Då Nihal Manlandon (den nyinsat-
te överkommendanten) bara var en ung man och ute på sina förs-
ta uppdrag i skogen mötte han en människokvinna. Hon
övermannade honom i strid men dräpte honom inte. Natt efter natt
möttes de och kämpade mot varandra, varje natt besegrade hon
LILJANS RÅD
L
iljans råd är en samling av några av de allra mäktigaste och inflytelserikaste personerna inom
sanari. Flera av dem är flera hundra år gamla och tillsammans utgör de en exceptionell skara,
inte minst när det kommer till magisk förmåga. Lyckligtvis för deras fiender så finns det flera
underliggande konflikter inom rådet vilket gör att de sällan fungerar särskilt väl som en enhet.
Undantaget är då direkta hot uppdagas då de tenderar att vara snabba att agera.
Aldiriam Visanni fin Visha: Det är allmänt känt att Aldiriam är
något av autokratens högerhand och han är något av en opportunist
som alltid vänder kappan efter vinden. Vad inte är lika känt är att
han i själva verket är ganska osjälvständig och feg. Han ser sitt hu-
vudsakliga uppdrag som att stärka sin och sin linjes makt (i den ord-
ningen). Hans huvudaspekter är skototropi och kryotropi.
Autokrat Elea Sevane fin Valaina: Autokrat Elea Sevane är
känd för att vara stenhård men rättvis. Hon håller benhårt på lagar
och förordningar och är inte sen att utdela hårda straff om dessa inte
följs. Hon har ett stort inflytande i allt som sker i städerna och är
känd för att vara en välslipad intrigmakare som inte ska underskat-
tas. Eleas nuvarande högsta mål är att förbereda sanaristammens elit
för en evakuering innan de värsta oroligheterna i och med den nya
influxen sätter igång vilket gjort att hon personligen övervakar kon-
struktionen av eterseglaren i Roghans fäste. Eleas magiska huvud-
aspekter är heliotropi och astrotropi.
174
ALVER
honom. Deras svärdslek övergick till älskog och Nihals kärlek till
henne övervann äcklet och skammen som tärde på honom av att ha
idkat umgänge med en kortlivad. Snart visade sig dock att hans nat-
tliga kamrat var en av de vandöda, en lamia.
Tillsammans började de smida på en plan som skulle låta dem upp-
rätta något större och bättre. De slöt ett förbund i blod under en kall
fullmåne för mer än trettio år sedan och sedan dess har de arbetat
på att sätta sin plan i verket.
Planen är i grund och botten enkel. Vandöda skulle sändas för att
attackera bosättningen och gång på gång skulle det visas att de
styrandes ledarskap inte var starkt nog. Nihal skulle profilera sig som
en taktiker av rang som kunde slå tillbaka de vandöda med sina
skickliga skarpskyttar.
Därefter skulle makten tilldelas honom och de oönskade skulle ren-
sas ut. De skulle tillåtas besegra en större samling vandöda, en sym-
bolisk seger, och anfallet mot bosättningen skulle upphöra. Med
Nihal som stark ledare kommer han kapa banden till Liljans råd och
se till att bosättningen blir en egen provins. Men till skillnad från
alvernas normala taktik, att hålla sig tysta och osynliga, så vill Nihal
ta över mer och mer av de omkringliggande delarna av Damarien.
Han planerar att tvinga till sig förläningar och skatt samt få sin
provins självstyrande för att därefter kröna sig till kung. Tillsammans
med de vandöda så kommer varken Damariens trupper eller den sa-
nariska alliansen kunna återta domänen utan kostsamma förluster.
Det enda tydliga hindret som finns är skarpskyttarnas ledare
Kiy'nascéadan som naturligtvis måste röjas ur vägen tillsammans
med alla övriga som är trogna Liljans råd. Än så länge har Nihal inte
fått nog folk på sin sida men ju mer bosättningens domäner krym-
per desto mer lyssnar invånarna till hans förslag på extrema åtgärder.
Bereion Onatalion fin Terena'lyva: Bereion har en charmig och
lättsam personlighet vilket fått vissa att felaktigt beskylla honom för
att ha kiriyablod. Bakom den trevliga fasaden finns det dock ett
skarpt och kalkylerande sinne. Bereion arbetar hårt för att stärka sin
linjes makt vilket han tror sig göra bäst genom att ena de olika stam-
marna. Han har bland annat personligen mycket god kontakt med
pyars samordningsråd. Vad ingen ännu vet är att han genom sitt in-
flytande i underrådet för handel har lyckats förskingrat en massa
resurser till sin egen linjes vinning. Hans huvudaspekt är heliotropi.
Deneliol Ashtarian vhic Tanyi'ena: Deneliol är släkting med
thismautokraten och är skickad som representant till Liljans råd på
dennes befallning, något han inte är förtjust i alls då han dels tycker
att sanari är uppblåsta pampar och att rådsmöten är ungefär lika
upphetsande som död fisk. Han tjänar dock troget sin autokrat som
valt honom för hans goda kritiska öga och för hans stora både tak-
tiska och strategiska erfarenhet då han är tidigare truppkommendant
för försvararnas styrka i Sunari. Hans position är ett slags hedersvärt
halvt om halvt pensioneringsuppdrag då han börjar bli för gammal
för fältet, någon han själv dock helt tycks sakna insikt i.
ALVER
Earaniare Ceraniol fin Coron'naiere: Earaniare är en ytterst
stolt och ambitiös person som både är en skicklig magiker och en
fullfjättrad politiker. Han driver hårt sin linjes intressen och ser det
som sitt huvudansvar att stärka linjens inflytande och prestige. Vad
ingen känner till är att han önskar kontakt med de högre drakarna,
precis som hans stora förebild Scéaheadon en gång sägs ha gjort,
som ett potentiellt sätt att stärka sin och hans linjes makt. Han har
alla de fyra elementarspekterna som sina huvudaspekter.
Enarivan Cenivel fin Ethaniel: Enavrian har en något paranoid
personlighet och ser magin som lösningen på alla problem. Han har
flera magiska runor tatuerade i ansiktet, bär ofta en massa magiska
artefakter med sig och har ibland demoniska väsen som vaktar vid
hans sida. Han är en av de fördömdas tjänare men vad de inte vet
ännu är att han önskar att bli fri då han tjänar dem mer av fruktan
än för att han egentligen vill. Han är en kraftfull demonmagiker
med semotropi och ikonotropi som huvudaspekter.
Layade Nedeva sholi Cenariel: Kiriyan Layade är föremål för
både skratt och ibland till och med hån inom rådet. Hon ses som
en lätt blåst och lättmanipulerad person och ställer ofta frågor som
vittnar om typiskt kiriyanskt polistiskt oförstånd. I själva verket är
detta en mycket medveten roll hon spelar och står ut med enbart för
att den gynnar hennes agenda. Hon avskyr sanari och allt vad de står
för och hatar sättet som de manipulerat hennes folk i alla år. Hon
önskar inget mindre än att störta sanaris styre och väntar på rätt
tillfälle att slå till så hårt som möjligt när de är som mest sårbara.
Detta gör henne till en extremt farlig joker i leken. Layade be-
härskar ingen magi men har en god teoretisk kunskap inom ämnet.
Mederiana Dunisel fin Valaina: Detta är den nyaste råds-
medlemmen och ännu är inte så mycket känt om henne eller hur
hon tenderar att agera politiskt. Hon verkar foga sig mycket efter
autokratens vilja men de flesta anar en stark ambition och vilja i
hennes blick. Utåt sett spelar hon rollen av lydig undersåte till auto-
kraten men i själva verket drömmer hon om att erövra hennes plats.
Hon har en hemlig kontakt med Skugglandets hov vilket hon ser
som sitt ess i rockärmen.
Renvadan Ithari fin Tanisol: Renvadan är en mystisk och hem-
lighetsfull personlighet som döljer sitt ansikte bakom en av dödshjäl-
parnas vackra silvermasker. Det går rykten om honom att han håller
på med diverse mörk magi och han är fruktad för sin stora ockulta
kunskap. Han har ett stort intresse för historia och det förflutna och
är en av dem som bäst förstår vad influxskiftet egentligen kommer
att innebära. Han är en av de få som är medveten om de fördöm-
das närvaro i samhället och detta samt det med influxskiftet kom-
mande mörkret är hans huvudmål att bekämpa. Nekrotropi,
kronotropi och biotropi är hans huvudaskpekter.
Sennidel Tiethani fin Deathere: Sennidel är lömsk, förförisk och
sensuellt vacker. Hon är själv en duktig luftdansare och hennes
danser är kända för att inte lämna någon man oberörd. Hon är
ökänd för sin stora aptit på vackra män och kvinnor och hennes
hushåll är något av ett harem av både vackra manliga och kvinnli-
ga kurtisaner. Hon är en av det sanariska samhället största mecenater
för flera konstnärliga verksamheter och hon är även känd som kur-
tisanernas beskyddare. Vad få känner till är att kurtisanerna funger-
ar som ett kontaktnät som förser henne med en massa information
från deras kunder. Sennidels djupaste hemlighet är att hon är skrämd
bortom fattning av de mörka händelser som pågår inom samhället.
Hon vet att någon ondskefull makt gömmer sig och hon känner att
hon inte kan lita på någon. Därför söker hon nu desperat all form
av skydd hon kan tänkas finna. Hennes huvudaspekter är
psykotropi, termotropi, pneumotropi och selenotropi.
175
HEMLIGHETER & KAMPANJ
Tacheen Turalian fin Olinael: Tacheen har en skenbart ljuv per-
sonlighet och hon och hennes linje tenderar att allt som oftast inte
sympatisera med resten av rådet. Hon tror på samförstånd med män-
niskorna och gillar inte alls idén på att lämna Mundana. Hon är
känd för att ha väldigt bra insikt i vad som sker inom samhället
vilket flera menar måste bero på att hon har ett bra spionnät. Just nu
är det hon som starkast driver frågan om Sunaris självständighet och
hon är skyldig Ya'iladon Heaviron en tjänst då denne, om ändock
alldeles för blodtörstigt för hennes smak, löste problemet med män-
niskornas expedition som de skickade för att studera kontrasten
mellan Sunaris och Ashariens bördighet. Psykotropi och heliotropi
är hennes huvudaspekter.
Tenevare Viretaon fin Catharion: Tenevare är känd för att vara
den äldsta rådmedlemmen som respekteras väldigt för sin stora vis-
dom och kunskap. Han talar sällan vilket tros vara teckens på hans
ökade inåtvändhet. Detta stämmer inte då Tenevare i själva verket
är en av de fördömda och inte längre påverkas av förbannelsen.
Tenevare håller låg profil för att inte dra onödig uppmärksamhet
och föredrar att agera från det fördolda. Tenevare är mästare på att
dölja magi och hans huvudaspekter är kronotropi, skototropi, se-
motropi och ikonotropi.
Toralan Fiovare fin Elivariol: Toralan är känd för att vara vän-
lig och ödmjuk och håller sig ofta politiskt neutral. I hemlighet är
han en medlem av Stjärnorden vars intressen han tjänar genom sin
närvaro i rådet. Han är en duktig trädsångare som sägs tillbringa
mycket tid på vandring i vildmarken, inget vet då vart han tar vä-
gen. Han har en rimurkvinna som älskarinna som han ibland i hem-
lighet träffar i skogen. Toralan har god kontakt med Skuggfolket,
inte minst då han själv är ett skugglandshalvblod. Han ser den
magiska dräneringen och Skugglandets förstörelse som en av de al-
lvarligaste frågorna. Biotropi och fototropi är hans huvudaspekter.
Virave Cevarin fin Vathae: Virave är känd för att vara en kylig
och distanserad kvinna med ett brilliant intellekt. Hon är en men-
talist och har ett rakat huvud med ett öga tatuerat i pannan. Även
om hon sällan visar det så är hon en av de i rådet som har bäst in-
sikt i allt som pågår under ytan. Något som få känner till är att hon
var en av ärkemagikern Scéaheadons lärjeungar. Det sägs att han
bland annat lärde henne att bemästra aspekten oneirotropi
(drömkraft) något hon ännu inte delat med rådet. Hennes huvu-
daspekter är psykotropi och nomotropi.
Ya'iladon Heaviron fin Emori'elin: Ya'iladon är känd för sin fa-
natiska och rasistiska läggning. Vissa menar till och med att hans
mentala hälsa inte är vad den borde vara. Han är förmodligen den
av sanari som har absolut mest makt och inflytande över den mili-
tära verksamheten i samhället. Han ser det som sitt ansvar att skydda
samhället mot både inre och yttre hot och hans ser därför till att hål-
la sig välunderättad av ett personligt agentnätverk. De senaste åren
har han blivit mer och mer sjuk i ett slags allvarlig form av kräftsot
som ingen helare ännu lyckats bota. Då döden skrämmer honom
mer än något annat så funderar han nu på att göra något drastiskt åt
saken. Därför har han beordrat Järvskogens skarpskyttar att fånga in
en lamia åt honom. Han tänker försöka använda lamians blod för att
tillverka en form av odödlighetselexir. Om inte detta funkar tänker
han tvinga lamian att ge honom den mörka gåvan. Pyrotropi, atax-
atropi och termotropi är hans huvudaspekter.
HEMLIGHETER & KAMPANJ
KINYEN TORODIEDA
I
djupet av Ebhrons djungler i den legendariska Kinyen Torodieda - förfädernas stad - lever
en skara alver avskärmade från resten av Mundana. Alverna som lever där lever ett paradis-
liknande liv i välleverne och är förskonade från mycket av förbannelsens bittra verkan. Det
är en till synes idyllisk plats men allt är inte riktigt som det verkar vara.
Den gömda staden
Kinyen Torodieda ligger mycket otillgängligt till djupt i djungler-
na i Ebhrons norra delar. Det är en kvav, klibbig och ångande het-
ta mellan stammarna och ihärdiga regn drar in dagligen. Mot
kvällarna är skogarna helt och hållet sänkta i en tät dimma. Över-
allt hörs ljud, dag som natt, det är fåglar som sjunger, apor som
tjattrar, kväkande av grodor och surrandet av allehanda blod-
sugande kryp. Undervegetationen är tät med manshöga orm-
bunkar och snåriga rötter och klängväxter. Det finns mängder av
giftiga insekter och underliga bestar som gör resandet vådligt. Vissa
varelser härstammar dessutom från Skugglandet och kan vara
väldigt underliga och fasansfulla. På andra ställen vaknar själva sko-
gen till liv och drar ned vandrare i den gyttjiga marken med röt-
ter och rankor. Den största faran för resande är dock vattnet.
Många av vattendragen är farliga att dricka från då man lätt får
dysenteri eller andra sjukdomar. Alverna har lärt sig att dricka
saven från träden och klarar sig således när de reser genom skogen.
De aktar sig dock för att färdas i de okända delarna av dessa skog-
ar och om de tvingas att göra det så är det alltid i större grupper.
Själva staden ligger på en höjd med klar blick över stjärnhimlen
och omgivningen. Staden har murar av vit kalksten och är byggd
i terassformationer och här och var sticker spetsiga vita torn upp
som kan ses långt över trädtopparna.
Det finns gott om utsmyckningar i form av statyer och slingrande
mönster med guld- och silverinlägg samt stjärnformade ädelstenar.
Mellan byggnaderna växer det rikligt med växter i form av mjukt
grönt gräs, färggranna och väldoftande blommor, blommande
buskage eller ståtliga träd ofta även dem med vackra blommor eller
frukter. Här och var finner man små bäckar och vattenfall som letar
sig ner längs höjdens sidor. Fast staden verkar vara väl underhållen
så är den på sina ställen väldigt naggad av väder och vind och det är
som om vissa byggnader som inte använts på länge har fallit i glöm-
ska och på så vis slukats av växtligheten.
Alvsamhället
Alverna som lever i staden tror sig vara den sjunde stammen, de
förstkomna, som lever ett gott liv skyddade från omvärldens kyla
och mörker. De är misstänksamma mot alla främlingar som de tror
bär det potentiella fröet att förstöra deras paradislika leverne. I själ-
va verket är de ättlingar till de alver som utvandrade från
Sunariskogen under den stora förbittringens tid.
Kanske är det närheten till Skugglandet, eller något med underligt
fenomen med platsen som har fått dem att glömma detta faktum.
Ingen av alverna som lever i staden är gammal nog att kunna min-
nas och de tycks inte heller finns några skrivna verk om saken.
Alverna är annorlunda till sinnet än Mundanas andra alver på flera
olika sätt. Deras paradisliknande leverne har gjort dem dekadenta
och drömska till sinnet. De tycks oskuldfulla och ignoranta inför
omvärlden. Folket är närmast besatta av astronomi och himlakrop-
parnas rörelser och det finns välutvecklade kalendrar och solur upp-
176
ALVER
ställda överallt. De studerar livscykler för växter och djur och mån-
ga filosoferar över själva tidens mysterier. Däremot brukar de inte
magi utan ser magi som något farlig och ondskefullt som kor-
rumperar individen. Även om man brukar det för att göra gott så
kommer man snart börja missbruka det. Genom magin så leder man
om den magiska väven vilket påverkar världen på ett destruktivt sätt.
Då folket inte har varit i konflikt på mycket länge bärs det sällan
vapen. För alverna är fysiska aktiviteter ett sätt att underhålla kropp-
en men det är meditation och den inre resan som är det viktigaste
för dem. Likaså drömmar och drömtolkning - faktum är att de sover
mycket länge, vanligen omkring tio timmar per natt. Under dagar-
na diskuterar de sina drömmar och utbyter erfarenheter inför kom-
mande resor i drömmarnas värld.
Deras klädstil är även den annorlunda även om man kan ana likheter
med det ursprungliga alviska modet. Kläderna är tunna och luftiga
och man kan många gånger se både det ena och det andra genom
de tunna tygerna. Smycken är vanligen av guld eller silver, slin-
grande armband, vristsmycken och pannband. Många bär med sig
runda läderfodral med skriftrullar som innehåller historier och
poesi. Böcker förekommer i stort sett inte bland folket.
Deras samhälle tycks helt sakna egentliga yrken. Det finns inga
arbetare och inga krigare och inte heller något behov av ledare.
Alverna spenderar all sin tid med att kontemplera den vackra
omgivningen, sjungandes sånger, läsandes poesi eller tala om sina
drömmar. Ändå tycks de kunna äta sig mätta och deras stad
verkar dessutom vara välstädad och omhändertagen.
Förbannelsen tycks inte existera i deras samhälle på samma sätt
som den gör i övriga Mundana då de inte visar några tecken på
inåtvändhet. Det verkar dessutom som om de åldras om möjligt
ännu saktare än andra alver. Däremot verkar det underligt nog
som om de har mycket svårare att få barn, faktum är att deras
samhälle verkar sakna barn helt och hållet. Inte hellre några rik-
tigt gamla alver verkar finnas. Kanske då dessa har nått så kallad
”upphöjdhet”. Vissa av dem talar ibland om något som de kallar
”den skinande” som de tror är Omonaions upphöjda ande som
ibland talar till dem i deras drömmar.
Hemligheten
Hela staden ligger i gränslandet mellan Skugglandet och Mundana
vilket förklarar några av dess egenheter. Varje natt faller alverna i
djup dvalliknande sömn och skugglandsfolket smyger då in i staden
och sopar rent och dukar upp färsk mat på deras bord. Alverna själ-
va verkar aldrig ens reflektera över dessa detaljer. Skuggfolket får å
anda sidan njuta utav alvernas sånger, deras kreativitet, visioner och
drömmar. Alvernas harmoniska samhälle har helt kommit att bli
beroende av Skuggfolket och skulle dessa upphöra att hjälpa dem
skulle snart deras samhälle falla samman och harmonin som uppstått
slås i bitar. Hela staden är kraftfullt magiskt laddad och med magi-
förnimmelse kan man uppfatta att något tycks ligga begravt under
den. Om detta skulle vara en eterseglare eller något annat föremål,
väsen eller port vet ingen, och alverna i Kinyen Torodieda tycks
själv inte ha något intresse att undersöka saken.