RIOTMINDS ~ STOCKHOLM

2004
KONCEPT & SPELIDE : Theodore Bergquist
Theodore Bergquist och Anders Jacobsson
F ö R FATTAT A v :

YTTERLIGARE BIDRAG: Magnus Malmberg

SPELTEST & ov.:i.RDERLIG HJÄLP: Ma ttias Berglin, Jonas Cerne,

Dan Slorcner, Anders Blom, Mikael Lundgren, Chrisroffer

Fogelström och Jon H edenmalm
OMSLAG: Paul Bonner - Bogdwun och mitcländsk vapenmästare

ILL USTRAT I ONER

Alvaro Tapia: s. 8 - 9 , 11 - 12, 14-15, 18, 22, 24, 33-35, 42, 46, 52,

65, 72, 76, 81 , 84, 87, 91 , 95 och 96.

Niklas Brandc: s. 16-17, 27 - 28, 30-31, 41 och 93.

KARTOR & ORNAMENT: Niklas Brand t

GRAFISK FORM, BILD IN L.:i.S NI NG & ORIGINAL : Dan Algstrand

REP RO & TRYCK: Carlshamns Tryck & Media AB, Karlshamn

T YPSN I TT:Prophecy, Adobe Jenson Pro & Four Score
PAPPER: Lessebo Linne gultonat 120 g
PRODUKTNUMMER 6-14010

ISB N 91-973006-5-9

© Riotminds 2004
by licence of Brädspelsbolaget AB.
All rights reserved
Riotminds, Stockholm 2004.
Besök vår hemsida: www.riocminds.com
 l t--t N e h&..LL

Förord . . IV Grön ) 56 • Gerdshuul 57 • Barka rike 57 • Isenbranc 57 •

Gaddingen 58 • Feldmark 58 • Fjecrerlund 59 • Nagvarda 59 •
r. Inledning 5 Hrocsvic 60 • Hincerhalc 60 • Hallöpe 61 •
Scockhambre 61 • Huse 61
2. Ostroseden . 7
Krigskonst och vapendyrkan . 7 7. Dranvelte ...... .... .. ... .. .. .... 62
Skaldkonst och hjältesånger 9 Platser och möten i Dranvelte. . . . 65
Hästar och ryttarkonst ........... .. .. .. ... .... . ... . ... .. ... . .. .. . .. ........ 10 Ildebad 66 • Saldimargadh 67 • Saldibothar 67 • Ysolc 68 •
Lindormsdyrkan 12 Runebelc 68 • Eldrige 69 • Bocharmil 70 • Hildeprand 70 •
Ostrohögtider . 13 H edengrifc 70 • Rouchilde 72 • Hornemor 73 • Mo ringsled 73 •
Jolemor 13 • Löskebröt 13 • Swaadan 13 • Ygghn asval 13 • Skjuldbråket 73 • Bargagedel 73 • Hau abrog 74 • Lanceglas 74 •
Maglanon 14 • Loskraman 15 Gerungsborg 75 • Bete wiemda 75
Trollkarlar och naturväsen .......... . .. .... . ..... 15 Andra viktiga saker i Dranvelte
Livnäring och boende . . 16 Flågrönn 76 • Rusalkan 76 • Magälvo r 76
Landskap och natur. ..... 17
Klimat och kalender .... 1 7 8. Fylges 77
Platser och möten i Fylges . . 78
3. Majnjord 18 Brudundagge 78 • Cuwd 78 • Eomra 78 • Elgawaad 79 •
Platser och möten i Majnjord . ... 20 Gidhwa 79 • Hwuc 79 • Kalkeshyn (Bolganorg) So• Loens So•
Angarboda 20 + Dinur 21 + Baldrsvi ik 21 + Brisclingarum 21 + Morgaklinc 80 • Draugmarkerna So • Ninra'Nog 82 • Sanncrym 82 •
Gascramark 22 + Grefaim 23 + Gloesgrim 23 + Gunnershaal 24 • Öscdunnor 82
Hermond 25 • Himinbrioter 25 • Hravelsrinna 25 • ldunnor 25 • Andra viktiga saker i Fylges . .. 82
Ilgevad 26 • Ilgevinna 26 • Maelduna 26 • Majnoen 26 • Sa!twagilde 82
Majnjord 26 • Saule 28 • Roskwa 29 • Rokklev 29 • Swhanevici 29 •
Whoocdalir 29 + Trigsloein 30 + Dralholl 30 • Valkarook 31 9. Runvjiik
Platser och möten i Runvjiik . 84
4. Bydland Bohain 84 • Einun 85 • Ghavelid 86 + Skjucemor 86 • Skafcafijell 86 •
Platser och möten i Bydland Gi ldamo r 88 • Horgle 88 • Hriesij 88 • Agi 89 • Utwist 89 •
Blosvjun 36 • Utvincje 37 • Havnaås 37 • Gyldhavna 37 • Jargund 89 • Urkon 90 • Taldwen 90 • Argre 90 • Reijdun 90
Blomcopp 38 • Vincjakull 38 • Shancwyd och Shywa n 38 •
Trondowy 39 • Runsbo 39 • Nemamundi 40 • Minvj e 40 •
Minoxtargh 40 • Surinogs grav 40 • Rostmark 41 • Brannvid JO. Inflytelserika grupper och sällskap i !-'1ittland . . .. 91
Mernmyrs hästgård 41 • Wovoldovs hirdgårdar 41 Bogwarcherna 91
Andra viktiga saker i Bydland . .. 41 Y ggväktare . 92
Minoxerna i Bydland 41 • Scäppcrollen i Bydland 42 Othwaryrcarna . 92
Skw ildhugen . 92
5. Drakskogen . 44
Platser och möten i Drakskogen . 47
Vägvisaren 47 • Fröhylle 47 • Drakmönjan 48 • Utalkimajlo 48 • 11. Mittländska vapen och rustningar 93
Horgawohn 48 • Bonascovan 49 • 0godejs Grabagrafru 49 Bredspjut 93 • Ringdolk 93 • Ryttarbrynja 93
Andra viktiga saker i Drakskogen . 49
0lmsjukan 49
12. En mittländsk rollperson 94
6. Arje 50 Nytt folkslag 95
Platser och möten i Arje. 54 Nya yrken . 95
Hreidved 54 • Kocikasa (Hö gahem ) 55 • Virheharja ( Kullen Vapenmästare 95 • Rycrarbud 96
 förord

HJÄLTAR OCH HJÄLTEDAo har alltid förundrat och trollbundit

sina åhörare och kanske är det just hjälten som mer än något an-
nat fåcc symbolisera den här delen av Trudvang som vi vill beskriva.
Det finns hjältar i alla kulturer men de som kanske trollbinder mest
är de kelciska, lite mystiska hjälrarna, med förmågor och egenska-
per som är mer osynliga än fysiska, som är mer underliggande än
handfasta. Det är den känslan som vi har velar förmedla i boken om
Mirrland. Kraften i sånger och kväden från fornsrora dagar klingar
ännu högt och förvandlar till synes vanliga människor till bragdmän
som dådsjungs och hyllas.
Vi hoppas narurligvis acc du ska trollbindas lika mycket som vi
själva har gjorcs när vi har skrivit den här boken. Vi hoppas också
acc Mircland ska ge dig många nya ideer om hur du kan använda
den här delen av Trudva ng som en viktig pusselbit när du och dina
spelare upptäcker en värld full av hjältar och sagor.
- 'RJ.,otminds

IV FÖRORD
Min hunger efter kunskap visste inga gränser. Det var som en best som
måste födas för att inte bli vild och våldsam, som ett gift som tärde på
min kropp. Trots att bibliotekets skriftsamlingar mättade och att böck-
erna jag läste släckte min törst efter insikt fick jag inte nog. Jag hade
sökt upp mästaren ännu en gång för att höra mer av hans berättelser
från .fjärran länder. D et var då jag förstod att han inte bara hade varit
i Osthem, nej, hans kunskap om Mitt/and var om möjligt ännu mer
djuplodande och omfattande. Han hade sagt åt mig att komma till tvag-
ningshuset, och det var där vi träffades. Kanske visste han något om vad
rådet hade sagt om min förflyttning till Osthem, själv hade jag inte hört
ens en kråka kraxa om ärendet.
Tvagningsh uset var tomt på folk och jag hittade mästaren i en av de
mer avskilda delarna. Han såg piggare ut än sist, men då liksom nu satt
han med en mugg ångande kryddvin i sin hand. Skökorna som tvagade
hans kropp var smäckra och vackra, deras hy var ljus och rynkfri. » Kom
in min pojk, stå inte där och låtsas som om du inte har sett en naken
kvinna förut. L åt dig inte skrämmas av ett par nakna kroppar, ty då har
du inte mycket att hämta dit du ska. « Dit du ska, tänkte jag. Men ade
han att jag skulle få åka till Osthem trots allt> Jag skulle fråga senare,
men just nu ville jag få höra mer om Mitt/and, detta ofantliga landom-
råde som låg mellan Osthem och Vastermark. Ett område som i all sin
mystik och hemlighet kanske hade mer i sitt sköte än självaste Osthem.
Jag klädde fort av mig och steg ner i det varma, ångande vattnet.
Under tystnad lät vi oss tvagas av de vackra kvinnorna innan mästa-
ren drog en djup suck, läppjade på kryddvinet och började tala till mig
med en släpande röst, som om han redan hade fått för mycket vin i sin
kropp. »ja du pojk, jag avundas dig sannerligen, men en sak ska du
veta, att resa är inte alltid så trevligt som det kanske låter. Det låter
kanske märkligt, men efter att ha rest ända från Vastermark till Osthem
i en båt, tillsamman s med mina spyor och illaluktande sjösällar fann j ag
inget annat råd än att ta mig hela vägen tillbaka till vårt land på ryggen
av en häst. Det var så jag kom i kontakt med Mitt/and, detta vindarnas
rike. Hör mig när jag säger att det var vackert, inte alls lika vilt och
orört som Osthem, men ändå vördnadsbjudande fagert. Det vackra var
mystiken och det som låg och ruvade under y tan. Visserligen förstördes
detta delvis av att vi som tror oss veta bättre, som dyrkar en gud vi vill
pracka på andra, när vi med våld och hot försökte ta över Mitt/and för
länge sedan. Detta till trots finns det gamla och mystiska kvar, och tro
mig eller ej, det känns på sina ställen vildare än Vildhjarta .«
Jag slöt ögonen och njöt av det värmande badet samtidigt som jag
lyssnade på vad mästaren sade. Den hungriga besten skulle få sig något
till livs även denna afton.
»En mjuk och len vårvind vindlade sig fram över den gröna marken,
lekte med det midjehöga gräset och lockade på den röda ljungen. Ny.fiket
tog den höjd och nyckfullt sökte den sig med hast ner mot marken igen.
Den susade förbi ett kummel vars runda stenar var täckta av runor och
mönster från en svunnen tid. Landskapet var vindens enda vän och färd-
kamrat. Tillsammans hade de upplevt många äventyr och bevittnat fler
stordåd än någon annan. Där, någonstans i.fjärran, tornade en stad upp
sig, och liksom sträckte sig mot himlen som om den ville frigöra sig från
de bördiga slätterna, till synes utan anledning. Vinden slet i vimplarna
som kämpade emot utan framgång. De dansade samma dans som så
många gånger förut, och utmattad utan några krafter kvar skulle de vita
vimplarna tröttsamt hänga mot sina stänger när vinden lämnat dem.
Nyckfullt skulle blåsten söka sig mot nya marker, mot nya mål, mot nya
även tyr. Så småningom skulle den komma tillbaka som så många gånger
förut. På slätten satt en beriden man, ståtlig likt en konung, iklädd en
glittrande ringbrynja och en skinande hjälm. Med ett stadigt grepp höll
han upp sitt spjut mot skyn. H ans springare var en ståtlig häst, och det
syntes på långt håll att dessa två var ett. I en sänka stod en bredaxlad
krigare med bar överkropp. Vid hans fötter låg en dräpt tomödla och
under den en vit häst. Vinden smekte krigarens ansikte som för att hylla
honom för sitt stordåd, eller trösta honom för att hans vän och riddjur
hade dött, innan den sökte sig vidare över slätten.«
] agförstod inte riktigt vad mästaren menade med detta, men det lät
fint och jag kunde tydligt se hur vinden lekte med landskapet.
VIDSTRÄCKTA ÅSAR MED kummel från forntiden, ändlösa forsar
som slingrar sig fram över gränslösa slätter, djupa skogar och höga
berg, Mitcland är legendernas rike och hjältarnas domäner. Över
slätterna rör sig de vilda hästarna anförda av ståtliga hingstar. I de
djupa skogarna har hemligheterna blivit begravda under mossa och
mull. På grönskande kullar reser sig borgar och städer som vittnar
om makt och stordåd.
I det höga gräset står okiskrigarna likt stenstoder och vaktar sitt
land mot inkräktare. Med sina spjut försvarar de slätterna hårt och
skoningslöst och inte ens de mäktiga tronländska ättlingarna kan
korsa deras land uran medgivande.
Ur den bördiga jorden spränger både råg och vete, ty Mirrland
är Trudvangs kornbod och bland de rikaste familjerna och klanerna
står de som äger mest jord att bruka.
Men även krigarna innehar en särställning i den mittländska kul-
turen. Att dö av ålder och sjukdom anses nesligt och ärelöst och är
något som fruktas av de flesta mittländare. Här har kvinnor nor-
malt sett samma rättigheter som männen och klanernas lagar gör
ingen skillnad på vilket kön man tillhör. Av den anledningen finns
det därför också många kvinnor som brukar vapen och har upphöjt
sig själva till krigare. Sådana kvinnliga krigare respekteras över he-
la Mitrland. Liksom i Osthem anses anfall vara bästa försvar, och
många gånger utnyttjar krigarna sin sköld till att slå ner sin fiende
istället för att parera med. Mod i hjärtat är dock viktigare än kraft
och styrka och på så sätt skiljer sig den mittländska stridskonsren
markant från den stormländska.
Bland de ändlösa gräsklädda slätterna finns legender och myter
som är så stora och respekterade att skalderna har fått en viktig
funktion i den mitrländska kulturen. En sådan myt är den om Hog-
nor Garthir; en stor krigare som sägs vandra över vidderna. Han
tillhör ingen klan och lyder ingen konung. En gång lämnade han
sitt folk och svor på att aldrig underställa sig någon annan än Yock
Laird, konungarnas konung, enligt legenden den man som försvann
in bland dimmorna för att aldrig återses. En man som, när han ska
återvända, kommer att ena alla stammar och klaner i hela Mitcland.
INLEDNING 5
Om Hog'Na, vilket han också kallas, finns i verkligheten eller inre
är det ingen som vet, men myten om honom och hans skicklighet
med svärdet är så känd att man kan höra om hans hjältedåd på varje
taverna och liten krog och ölstuga över hela Mitdand.
En annan känd legend är den om Drugla den Blodige. En stor
krigare av ok.is släkte som även blev minoxers ledare. Enligt sagor-
na var han en krigare som förr tillhörde den tronländska familjen
Lugh men som när han dräpte ett mäktigt gudaväsen i den mörka
Drakskogen drog en förbannelse över sig. Drugla förvandlades till
en minox och idag leder han en hjord minoxer.
Legender som dessa kan man höra över hela Mitdand och de be-
tyder mycket för dess invånare.
Till Mittland hör idag: Runvjiik, Majnjord, Bydland, Fylges, Arje
och det fjärran Dranvelce.
Runvjiik, Majnjord och Dranvelce bebos i huvudsak av osttroner
och inflyttade viranner och här är ostroseden uppblandad med tron
på Gave. I Bydland och Arje härskar ok.is eller hanir över de ändlösa
vidderna och här är nidendomens kraft som svagast.

_.,.,--::... .........
~
:.:;.-<-; .-

~
~- / t

'
~

~"\)
'?"
'y
q
. >-
• ,, 0 so f:ZO r60 .200 Ini/

~ ~
~ .

6 INLEDNING
I ÖSTER HAR STORMLÄNDARNA samlat sig under en gemensam
tro, liksom västerns folk samlat sig under den Enda tron. Men det
som binder samman och förenar mittländarna är den uråldriga ost-
roseden. Det är en sed och tradition som sägs ha kommit med osr-
tronerna, en djuplodad kultur som varken har sina rötter i gudom-
ligheter eller gudars krafter. O stroseden är en gammal anfadersdyr-
kan uppblandad med naturdyrkan. De som lever efter traditionen
tror att naturen är levande, ett väsen som andas och som inhyser
osynliga andar och krafter som endast trollkarlarna kan bemästra.
Sättet man lever på kretsar kring naturen och de fyra årstiderna.
När nidendomen senare spred sig över Mirrland mötte den litet
motstånd eftersom folket som levde där ansåg sig vara ett systerfolk
till virannerna och gärna tog till sig lire av den nya tron. Några få
gånger försökte Ovus rortväkrare också med våld i sina omvänd-
ningskampanjer få mirtländarna att helt förkasta sin gamla tradition
och sina seder, något som dock aldrig lyckades. Än idag lever man
med en gudomlig tro på Gave, men till skillnad från sina grannar i
väster har man behållit de uråldriga seder och bruk som är så starkt
förknippade med osrroseden.
Osrroseden är ett komplexe mönster av traditioner, myter och
föreställningar om naturen och dess väsen som genomsyrar hela
det mittländska samhället. Seden har sina rötter i den tronländska
sedvänjan men förfinades och utvecklades i och med den stora folk-
vandring som Malhwens folk ( se Majnjord, s. 18 ) företog sig från
västerns länder ända bort till nuvarande Osrhem i Drottningens
tidsålder. Seden blev hårdare och hårdare och från en ren whore-
dyrkan blev det så småningom en tradition fylld av hjältar och kamp,
stordåd och bragder, ty ute på slätterna levde inte bara hästar, här
fanns också den fruktade gripen i stort antal. Här slogs lindormar
mot mankoror och minoxer. Tid efter annan letade sig förvildade
tomödlor ner från det mäktiga Jarngand och satte skräck i mirclän-
darna, och gör så än idag.
Av den gamla tron på urträdet Yggdhraasil och på Whote som
människornas urfader finns idag endast brottstycken kvar. Eken an-
vänds till exempel som en viktig symbol, men om det har att göra
med att den urgamla whorerron symboliseras i Yggdhraasil eller att
eken också är nidendomens symbol tvistar de lärde. Spjutet står som
en stark symbol for kamp och krig.
Ostroseden bygger på mod, lisrighet och uppvisad djärvhet. En
hjälte och hans stordåd har alltid hyllats mer än konungars makt
och furstars rikedomar. Stordådet har allrid överglänst gudars makt
och gåvor. Mittländarna älskar hjältar som konungar och har allrid
gjort det. Redan vid mycket tidig ålder fo stras många mircländska
pojkar och flickor i hjältekulturen och sakta men säkert formas de
till att bli hjältar med stort mod i sitt hjärta. Bland de renodlade
osttronerna är denna tradition starkast, bland hanirs och okis släkte
som svagast. Trots den i många fall överlägsna kraft som Mircland
besitter gentemot andra länder och delar av Trudvang, i termer av
storskalig krigföring, strategi och taktiska manövrar kan man nästan
alltid höra i skaldernas sånger och historieberättarnas sagor att de
stora slagen vunnits av en ensam hjälte, och den största besten har
dräpts av en ensam krigare eller sköldmö med stort mod i sitt hjärta.
Hjältekonungar har alltid haft störst makt och en härskare som är
en feg usling sitter oftast kort tid på sin tron. Mod i hjärtat anses va-
ra både bättre och större än ett kraftigt yttre och en överlägsen fysik,
till skillnad från de scormländska kämparna och krigarna. Faktum är
att hos mittländarna är ett vackert yttre lika viktigt som ett modige
hjärta, även om det vackra många gånger har en råhet och en enkel-
het som påminner om naturens egen. Utsmyckningarna är inte som
i Vastermark, men betydligt mer sofistikerade än stormländarnas.
Ornamentiken och dekorationerna är en salig blandning av nomad-
folkets djurmotiv, alvernas sköna linjer och Osthems grova stil.
T radirionen hos mitdändska hjältar är också att lära sig strida
med finess och skicklighet snarare än styrka i armar och ben. Vap-
nen som de bär vid sin sida är högt ärade och ges namn och inskrip-
tioner, en sed som i andra delar av Trudvang anses meningslös. Ett
vapen kan vandra i arv i många generationer och ofta vet man mer
om själva vapnet än om den nya hjälten som bär det. De mitdändska
krigarnas högsta önskan är att få en egen sång eller berättelse som
beskriver de modiga gärningar de har utfört. Att få den berättad och
återgiven av någon av de legendariska skalderna är det yttersta bevi-
set på att man har lyckats med sitt liv. Så stark är tron på hjältar och
hjältedåd i Mitt!and.
Att ostroseden och dess folk har sina rötter i den tronländska
kulturen är kanske mest framträdande i de namn som osttronerna
och framförallt majnjordarna har. Det är inte alls ovanligt med
namn som Halawhen, H wend, Eothein, Brand, Gwydion, Gwydrin
osv, alla klassiska namn från Tronland som ju i det avseendet skiljer
sig rätt mycket från andra klassiska namn från Vastermark. Andra
namn i Mitdand har antingen sina rötter från Osthem såsom 01-
den, Didrik, Gerung och Hildegard. Ytterligare andra bär namn från
Vasrermark såsom Merkul, Garre, Rortmund och Vironna.
»Narda drog långsamt svärdet ur dess skida och tittade på det blanka
bladet. D et var vackert som en mittländsk sommardag och lika dödligt
som en stormländsk vin ter. Två djupa skå ror löpte längs med hela bladet
för att ge svärdet bättre stadga och för att göra det lättare, en viktig detalj
för den som hade kriget som sitt yrke. Fästet var lindat med tunnelsvin-
släder, en dyrbarhet som man köpt från dvärgarna. Parerstången var av
järn täckt av gu ld och på dess ena sida kunde man läsa Fridskänke, som
var svärdets namn.«
Stridskonsten och mitdändarnas sätt att fora krig på är mycket mer
sofistikerad än stormländarnas brutala, nästan djuriska sätt. Den
mitcländska stridskonsten med rötter i tronländsk vapenteknik upp-
blandad med bulturernas nästan djuriska inställning till kampen,
kräver stor skicklighet och färdighet snarare än styrka och tyngd.
Sättet att fora krig och slåss på är också ett sätt att uttrycka sig som
person. Högst rang har de som kan strida till häst. Att bemästra inte
OSTROSEDEN 7
bara sin egen kropp uran en annan varelse och i striden hetta bli etc
med djuret anses som den svåraste konsten av alla.
Den mitdändska scridskonsten är vida utbredd och utvecklad
under många tusen år. Otaliga krigare har fått lära sig olika skolors
tekniker och aspekter. En del lär sig svärdskonsten, andra att slåss
med spjut eller två vapen. De allra flesta vapenskolorna är uppbygg-
da kring att kämpen ska behärska tekniken snarare än att behöva
vara fysiskt överlägsen for att vinna, även om osttronerna förvisso
förde med sig en del mer hårdföra element från Srormländerna. I
likhet med den stormländska stridskonsten, och till skillnad från
den man brukar i stora delar i Vastermark, är individen fortfarande
själva nyckeln till framgång. Kriget och kampen byggs upp av hård-
föra och kompetenta individer som med stor skicklighet leder de
mindre begåvade och besegrar sina fiender med bländande teknik
och beslutsamhet. Där stormländarna utnyttjar styrkan i sin kropp
och virannerna taktiken och strategin vinner miniändarna sina seg-
rar på teknik och individuell skicklighet.
Lojalitet och mod är högt värderade egenskaper som de mitt-
ländska krigarna måste besitta. Till skillnad från stormländarna som
räknar mod och duglighet i antalet fiender som nedlagts i bataljer
är det viktigaste i den mittländska stridskonsten att visa sitt mod
i handling och dåd, vilket i många fall ställer en mindre (både till
storlek och erfarenhet) krigare mor en större. Otaliga sånger och
dikter återger hur unga hjältar rädsla för sitt eget liv tar sig an en
stor och skicklig fiende, eller en mindre härskara som med stort mod
går i döden för att skydda sin egen furste eller konung. Stor är också
belöningen för de hjältar som uppvisar sin duglighet och skicklighet
i strid. Drakdräpare och järredödare står givetvis högt i kurs hos
Mitdands härskare och hjältar kan i många fall åtnjuta frukterna av
dessa konungars gästfrihet.
Över allt annat söker krigarna ära i strid och fruktar ett liv i van-
ära. Trots nidendomens krafter i Mitdand, och trots att man i stora
8 OSTROSEDEN
delar av Vascermark har förkastat svärdet som ett fullgott vapen är
detta den vanligaste beväpningen vid sidan om spjutet bland Mitt-
lands krigare. Här bryr man sig inte om de påbud eller religiösa tra-
ditioner som i viss mån får krigare och heliga män från Vastermark
att välja ett annat vapen.
Att »flocka« är mittländarnas motsvarighet till stormländarnas
svinfylking. Att flocka innebär att samlas i en löse formerad trupp
där alla har gott om utrymme att använda sina vapen, men där man
ändå i skydd av en grupp kan hjälpa varandra. »Hamalt« är ett gam-
malt tronländskc uttryck för att skydda de mindre dugliga i strid och
därför kan man ofta höra uttrycker »att flocka hamalr« som då bety-
der att man har de duktigaste krigarna och vapenmästarna i de yttre
delarna av flocken och de mindre duktiga i mitten. På så sätt tar de
mest vapendugliga hand om den första vågen anfallare och de som
inre är lika duktiga får möjlighet att slåss mot fiender som redan
är sårade eller är förvirrade över det första anfaller. Samma princip
gäller for mittländarna när de strider till häst även om flocken är
större och rör sig betydligt snabbare. Då används de dugligaste för
att bryta igenom fiendens försvar och de mindre erfarna till att slåss
mot de splittrade skarorna.
Det finns dock ett undantag och det är i en så kallad kungchings-
flock, det vill säga den flock som konungen själv befinner sig i. I en
sådan flock finns konungen och de dugligaste krigarna i centrum till-
sammans med fanbäraren och de mindre dugliga längre ut i flocken.
En variant på detta är den så kallade fhomflocken; där en grupp
krigare samlar sig i en klunga runt en vimertämjare som i utbyte
mot fysiske skydd hjälper krigarna att slåss bättre med hjälp av olika
besvärjelser.
För en mitdändare är ett vapen, särskilt svärdet, så mycket mer
än bara ett verktyg man använder för att slåss med. Krigarens vapen
har ofta en utvecklad och viktig historia och framförallt etc namn.
Känner man inre till ett vapens namn eller dess historia kan det vara
farlige att svinga det eftersom man anser sig lösgöra krafter man
kanske inte behärskar. Ert vapen är således mer än bara en smidd
klinga, den har även ett särskilt syfte. Krigare har därför en särskild
relation cill sina krigsverkcyg. De lägger vapnets hisroria på minnet
och respekterar både det och dess namn. Många krigare finner sina
vapen mer kära än en älskande då det är klingan som är ens räddare
i nöden, verksrällaren av krigarens make.
Ett svärd som har en historia om att ha dödat många troll anses
vara skapat för en sådan uppgift och ska således bara användas till
detta syfte, medan ett svärd som smiddes for att dräpa drakar inte
ska dras ur sin skida när krigaren möter en annan sorts fiende. är
krigarna har lärt sig vapnets namn och historia så är det inte ovanligt
att de lär sig att respektera vapnet så djupe att de kommunicerar till
det med tillbedjan och förhoppningar. De tar hand om vapnet på ett
rituellt sätt, genom att hålla det rent och vasse. På samma vis innebär
det att en mircländsk krigare sörjer sitt vapen om det förstörs och
kan säkert anse sig besegrad även om endast vapnet är brutet medan
han själv är oskadd. Ett brutet vapen slängs vanligtvis inte bort utan
tas vara på och hålls i minnet. Endast vid särskilt viktiga rillfällen kan
man tänka sig att smida ihop ett brutet vapen och detta sker under
en lång ceremoni där krigaren måste finna det brutna vapnets ande
åter igen. När en hjälte begravs följer oftast hans vapen med honom i
graven, men vissa vapen överlever sina bärare och fors från generation
cill generation, från hjälte till hjälte. Ett sådant vapen uppfattas som
en skare och ingjuter sådan vördnad att det anses beskydda släkten
som en väktare. Vapen blir därför ofta upphängda i hemmen på mot-
satt vägg mor dörren så att de kan hälsas på vid ankomst.
Ett drager vapen är till för att användas och respekten for vapnet
är så stor att man håller det i skidan om man inte på allvar tänker
svinga det. Att dra ert vapen för att bara hora någon anses mycket
fule och är ett ovärdigt behandlande av vapnet.
Tron bland mircländare som lever efter osrroseden är att vapen
blir förtrollade och mäktiga av sina handlingar och sitt syfte, snarare
än av att en trollkarl besvärjer dem.
»Nudje från Majnjord slängde silvret på marken och höll hela tiden
sitt svärd i handen. « Mästaren tittade på mig för att se om jag förstod.
Han hade börjat prata på tronmål, eller tronländska, och ville se om jag
förstod. Det gjorde jag, och med en enkel nick visade jag det.
»Nåväl, Nudje var en av tron/ändarnas ättlingar som ännu inte
hade tagit till sig den Ende guden, och för de t tyckte nidendomen i
OSTROSEDEN 9
Majnjord att han skulle böta. Nudje hade inget emot detta, men hans
ära var så stor och hans tro så djupt rotad att han menade att den som
tog silvret skulle få hans svärd på köpet.« Mästaren flinade. »Nästan
som hämtat från Osthem, säger du inte det pojk. Ära har alltid varit
viktigt för osttronerna, men aldrig så viktigt som för de som lever i
Majnjord. Jag minns det väl. Nudjes män tyckte att han hade handlat
väl och talat bra. En av prästerna hade blivit vit i ansiktet vid Nudjes
ord, en annan röd, men ingen av dem hade vågat ta silvret. Männen
skrattade mycket åt berättelsen och sa att i en kamp är en bitande
tunga lika bra som ett långt svärd. Men det är inte bara i tvister som
det är viktigt att ha ett bra språk. Nej, många vinner lika stor ära i
skaldhallarna som på slagfältet, glöm inte det.«
Konsten att berätta och att skalda är högt skattad hos Mittländarna.
Muntlig berättarkonst är omhuldad och eftertraktad. Skalderna har
alltid varit varmt välkomna till både hov och värdshus. De beskriver
hjältar och konungars ädla härstamning, segrar i strid och liknande
långa berättelser på ett komplicerat versmått som kallas för skwildh.
Duktiga och eftertraktade skalder blir belönade för sina insatser med
fina kläder, juveler och i ovanliga fall säte vid hovet. I Mittland är
skaldekonsten ett tecken på en framstående personlighet. Men skal-
dekonsten i Mittland har en viktigare roll än att enbart underhålla.
Eftersom de flesta varken kan läsa eller skriva står skalderna som en
garant för att traditioner hålls vid liv och fungerar, men också som
levande källor till information om den gamla tiden.
Trots att skwildhen är ett tämligen komplicerat versmått som tar
åtskilliga år att behärska är sagornas och berättelsernas stil rättfram
och tydlig, nästan saklig. De är fattiga på beskrivningar om käns-
lor, drömmar och förväntningar. Undantaget är de så kallade helsk-
wildharna, det vill säga dödskväden som fallna hjältar som skolats i
skaldekonster skaldar innan de dör. Sådana skwildhar är tungsinta
och djupa och väcker stor beundran över hela Mitdand. Vissa hjältar
kan bli mer hyllade för sin helskwildh än för det liv de levt, och dem
bragder de har utfört vilket säger en hel del om vilken betydelse
skaldkonsten har i Mitdand.
Somliga menar att skwildhen kom med osttronerna från Osthem
men få vill kännas vid detta utan hävdar istället att det är en uråldrig
sed som funnits i Mitdand allt sedan de första människorna bosatte
sig här. Andra säger att skwildhen kom med tronländarna när de
först drog fram över landet.
Ofta har mitdändarnas söner kallats ut i krig, antingen för att för-
svara .sitt Majnjord, denna vackra stad som är storkonungens hu-
vudsäte, eller för att mota bort plundrare och skövlare som kom-
mer från Osthem, och som så länge någon kan minnas har försökt
att roffa åt sig en del av Mitdand. Det har alltid vimlat av fiender
från skogarna i norr och mitdändska hjältar behöver ofta rida ut i
sporrsträck för att försvara sina gränsposteringar. Detta har med-
fört att de flesta mitdändska länder håller sig med stridsberedda
styrkor, ständigt beväpnade med spjut och harnesk. Men eftersom
avstånden är stora och vissa länder sträcker sig långt upp i norr får
krigarna tidigt lära sig ryttarkonsten för att snabbt kunna förflytta
sig till de delar som står i brand. Fast deras hjältemod och vap-
nens styrka ofta satts på prov har många av länderna lyckats behålla
sina grönskande och fagra länder just tack vare sina mytomspunna
10 OSTROSEDEN
och ytterst skickliga ryttare .. »Hästen gjorde min seger« lyder ett
talesätt bland mitdändska krigare. Hästarna visas stor omsorg och
kärlek. De sadlas, ryktas och vattnas med stor omtänksamhet och
under former som mer kan liknas vid religiösa ritualer än djurvård.
Varje liten kardborre ska bort ur svans och man och varje liten del
av hästens kropp ska undersökas och kontrolleras, liksom varje hov
ska rengöras och examineras så att där inte finns någon fastkilad
sten, tagg eller rot.
Medan krigarna utför dessa sysslor talar de ofta med hästen som
om det vore deras bästa vän. Krigarna tror att ju större vänskap mel-
lan häst och ryttare, desto bättre kan de arbeta tillsammans. Det är
inte ovanligt att man låter den häst vars herre dödats på slagfältet
fritt få springa ut på de ändlösa slätterna för att aldrig bära en ryt-
tare igen. Krigarna tror att vänskapen mellan ryttare och riddjur är
viktigare än vad man gör med skänklar och stigbyglar för att befalla.
I Majnjord får Storkonungens krigare en ung vildhäst som de själva
måste tämja och låta vänskapen med djuret växa från dag till dag, ty
detta är grunden till all ryttarkonst menar osttronerna. En ryttare
är inte sitt riddjurs herre, utan riddjuret är hans bästa vapendragare
och vän i stridens hetta.
Bland bogwarhterna ( se Majnjord, s. 18) finns det en legend som
väcker sorg och vemod, storsinthet och kärlek för hästen. Legenden
kallas för »Dun Bvhidar« efter det tronländska namnet på häst
»bvhir«. Man kan höra den över hela Mitdand men aldrig så ofta
som i den stora staden Majnjords värdshus och mjödhallar. Här föl-
jer en förkortad version.
Enligt legenden har Dun Bvhidar inte alltid varit som han är nu.
En gång var han son till Gochnawan av de många kullarna. Det var
en stolt, präktig son och en arvinge som skulle få dem före honom
att blekna. Redan vid vid fem års ålder hade han tämjt sin första
häst, vid nio hade han dräpt sin första lindorm. Han hade konung-
ens gunst och bar tilläggsnamnet Dun (ärade) redan när han var
femton. Det sägs att Bvhidar hade lärt sig krigskonsten av Morgu,
(se Trollkarlar och naturväsen, s. 15) och att den hillebard han bar var
välsignat av detta väsen. En del menar att det var en gåva från henne
i egen hög person.
När Dun Bvhidar tappert hade skyddat konungen under ett
överraskande trollöverfall i Whootdalir och räddat hans liv genom
att själv ta emot en svart trollpil i sitt bröst, lät konungen Dun Bv-
hidar få den bästa vården. När han var frisk svor konungen att Dun
Bvhidar fick ta vad han ville, en önskning av allt som stod i konung-
ens makt att ge skulle bli belöningen till denna tappra hjälte för att
han hade offrat sig för sin konung. Dun Bvhidar valde Lochlaa, den
hingst i konungens stall som ingen lyckats tämja, den undersköna
häst som aldrig låtit sig ridas. Dun Bvhidar fick Lochlaa och så fort
han blev frisk gick han ner för att möta sin häst. De fann varandra
och från den dagen kunde man se hur de red fram över de ändlösa
vidderna i jakt på troll och ondskefulla varelser. De två stred tillsam-
mans, man pratade om dem som ett och samma väsen, de två var
Dewyndho, eller Dun Bvhidar.
Så småningom blev konungen gammal och hans mindre potenta
son tog över det stolta ämbetet. Kungen snärjdes i lögner och osan-
ningar om att man måste göra sig av med Dun Bvhidar. Han hade
blivit för mäktig och en dag skulle han vilja ta över tronen. Till en
början lyssnade konungen inte. Han avfärdade anklagelserna som
illvilja och avundsjuka, men så småningom, under örters kraft blev
han mer och mer lättledd. Till slut skrev han under Dun Bvhidars
dödsdom. Den nytillträdde konungen skickade ut sina bästa kri-
gare för att spåra upp och nedgöra den store hjälcen. I närheten av
den plats där idag Trigsloein ligger mötte Dun Bvhidar de krigare
som kommit för att ta hans liv. De var hundra mot en, hundra ond-
skefulla arker inhyrda för att ta hans liv. Men arkerna var rädda
for Dun Bvhidar, många hade sett vad han gjorde med sina fien-
der. I full fart mötte han dem på sin häst och med sin hillebard
högg han huvudet av sina motståndare med mäktiga hugg; med
en svepande rörelse plockade han upp dem från marken med den
krok som satt på hillebarden. Arkerna anföll och många stupade.
Femtioen hårdforda krigare dog under Dun Bvhidars mäktiga va-
pen innan Lochlaa var full av spjut och pilar. Dun Bvhidar var själv
helt oskadd. Arkerna drog sig tillfälligt tillbaka . Lochlaa blödde
från många sår och var döende. Dun Bvhidar förbannade dagen,
han förbannade alle som var liv och tillkallade Morgu en sista gång.
Dimman svepte fram över kullen där de befann sig och den mäktiga
anden Morgu uppenbarade sig. »Säg mig vad jag ska göra, du visa
väsen. Jag gör vad som helst för att du ska rädda min häst från detta
nesliga öde«, sade Dun Bvhidar. Morgu svarade: »Från denna dag
är du i min tjänst, från denna dag är du min tjänare. Om du går i
ed på detta så ska jag skona din häst.« »Jag lovar och svär, jag gör
vad du vill bara du skonar min häst «, sade Dun Bvhidar. »Scig då
upp på din häst igen«, sade Morgu. »Följ med mig in i dimmorna
som den du blir. Vägrar du kommer din själ för all framtid att leva
i ovisshet.« Dun Bvhidar satte sig på hästen igen och plötslige såg
han hur de cvå blev ett. H an sinne förmörkades och det enda som
betydde något var krig och död. Han hade givit sitt liv och sin själ
för att rädda sin häst. Allt från denna stund var han Morgus tjänare,
och det sägs art när dimmorna sluter sig tätare över landet kan man
höra hans hovar som dånar i marken. Fram stormar Dun Bvhidor,
häst och människa i ett och samma väsen, med sin hillebard redo
att kapa huvuden.
I Micrland är legenden mycket känd men det finns två läger, en
skara som dyrkar Dun Bvhidar och hans stora mod som om han
vore en av de största hjältarna som Trudvang har skådat. De an-
dra säger ondskefullt att han redan från början fåcc sina krafter från
Morgu och att han var hennes redskap. Någon riktig hjälte i egendig
mening var det aldrig cal om. Ingen tvistar däremot om att han exis-
terar idag, det rar alla för självklart.
Det finns dem som hävdar att det finns fler av samma sort och att
de kallar sig för kellhorer och att Dun Bvhidar är deras ledare. Dessa
kellhorer anses vara väktare av en uråldrig krigskonsc, men de anses
bara existera i dimman som ett slags dimvarelser.
OSTROSEDEN 11

Det berättas i konungasagorna om hur Pwynnd Långormsdräpe,
son till Eldgar Swaahndril, gick upp på kullarna där staden Grefaim
idag ligger. Han iklädde sig sin långbrynja och häktade sitt stora rvå-
handssvärd på ryggen för att gå och dräpa en lindorm som tagit fem
ansedda krigare i Halawens följe på deras väg mot Osthem. Pwyn nd
var känd som en stor dräpare och i hävdeböckerna hade han upp-
förts som baneman av två lindormar och tjugofyra gripar. Trots att
namnet Swaahndril var förknippat med stor ära hade han tagit sig
namnet Långormsdräpe i samband med att han valde att slå följe
med Halawen i dennes landsflykt. I fem dagar och nätter var Pwynnd
borra och Halawens skaror blev oroliga för att han dött i den mäktiga
ormens käftar. När dimmorna skingrades den sjätte morgonen lös-
gjorde sig en blodig gestalt ur ridåerna, det var Pwynnd som kommit
tillbaka. På en kraftig bår som Pwynnd drog med stor långsamhet,
12 OSTROSEDEN
ry han var svårt skadad, låg huvudet av en enorm lindorm. Under
flera dagar och nätter låg Pwynnd på en bädd av sitt eget blod och
alla var ense om att hans liv skulle ändas nästkommande natt. I Ha-
lawens följe fanns en stor skald som menade att om man bara fann
lindormskroppen kunde man slita ut dess hjärta och om Pwynnd åt
detta skulle han få livet åter. Sagt och gjort. Halawen skickade sina
bästa spårare att följa Pwynnds blodsspår och så småningom hittade
de lindormens kropp. Besten var större än någon liknande de sett
eller ens hört talas om. Spårarna förstod att detta sannerligen var en
uråldrig lindorm och att Pwynnds dåd hade varit stort. Med en skarp
kniv skar de ut bestens hjärta och återförde det till lägret där Pwynnd
befann sig. Den natten åt Pwynnd ett lindormshjärta och alla sår han
fått läktes med en magisk kraft. Dagen efter var han som hel igen
och endast de otäcka ärren på hans kropp vittnade om kampen med
drakbesten. Under femton dagar gick han ryst for sig själv och ville
inre tala om det stordåd han gjort. På den sextonde dagen förvand-
lades han till en lindorm. Många krigare samlades kring den forna
hjälten för att dräpa det otäcka han förvandlats till, men innan någon
hann nyttja sitt huggjärn steg Halawen emellan skaran av krigare och
den nya lindormen. Det sägs att han yppade följande:
Stundtals plöjde han med svärd och egg
Av härmännen gingo många att se.
Mäktig skred han utan mannstarkt följe
Att skydda konung och järnskodd skara.
Vi tackom och åkallom hans stordåd
Med stor sorg vi måste utstå den orm han blivit
En redig man han var
En gärning han utfört som vi andra voro oförmögna
Nu vi tronlands söner skall visa nåd mot denna like
Trots att han bär ormens .fjäll och kropp
Ingen av oss kan mäta oss med hans styrka
Och djärv är den som vill pröva
Han lever eJ-längre i skepnad som han framföddes
Ej följer han vår väg bort från fädernesland.
Men låt oss hedra hans gärning och storvulna bragd
Ty från denna dag är en sådan orm ej fläckad med illdåd.
Så kom det sig att osttronerna började dyrka lindormen eftersom
de alla trodde att det kanske var Pwynnd, den stora hjälten eller
hans avkomma, som gömde sig i en orms kropp. Detta var en sed
som de förde med sig ända till Osthem, men det var inte förrän Mal-
hewen och hans ättlingar på nytt nådde kullarna där staden Majn-
jord sedan byggdes som lindormsdyrkan tog fart med kraft.
Idag vördas lindormen med stor fruktan och respekt. I vissa delar
av Mittland där ostroseden är stark och levande är det inte ovanligt
att man offrar kreatur och ibland hästar till lindormar. Vanligtvis lå-
ter man bära ut skatter från fallna fiender för att visa sin vördnad för
den mäktiga ormen, men det finns även de sällskap som fullt ut ma-
tar drakbesten och föder den för att sedan skicka sin största hjälte
att dräpa ormen. Dessa anhängare tror då att de ska förlänas dem
legendariska egenskaper som Pwynnds hade innan han förvandla-
des till en lindorm. Dessvärre hamnar många av hjältarna i magen på
lindormen som växer sig ännu starkare och farligare än innan.
Lindormen betyder idag mycket för anhängarna av ostroseden
och ormen får ofta pryda både svärd och rustningar. Naturligt nog
finns det en viss skräck hos befolkningen eftersom lindormarna lever
i stort överflöd i Mittland.
Os-t:ro hö3-c:ider
Jolemor
Jolemor är en av mittländarnas viktigaste högtider, och själva kärnan i
ostroseden. Jolemor firas på hösten och då tänder man stora eldar och
kring dem hålls festligheter. Eldarna är omgärdade av stor mystik och
får endast tändas av en »man med vitner i blodet«, som man säger, det
vill säga en trollkarl. Jolemor markerar punkten där den gamla cykeln
möter det nya, det vill säga en ny cykel börjar. Till festen låter man
slakta friskt och många skalder och historieberättare samlar sina ska-
ror av anhängare och åhörare. När eldarna tänds och lågorna sträcker
sina varma händer mot natthimmeln tror man att de gamla hjältarnas
andar kommer tillbaka till de levandes värld för att värma sig vid el-
darna och höra på sångerna och sagorna. Men detta lockar också med
sig andra andar från Dimhalls rike, så det gäller att hålla sig nära elden
eftersom det är där de forna hjältarna håller vakt.
Löskebröt
Löskebröt är mer en minneshögtid för osttronerna än en övergripan-
de festlighet för alla som håller sig till ostroseden. När Malhewens
folk företog sig den långa vandringen från Osthem till dagens Mitt-
land fanns det många som inte var av kunglig ätt eller av någon finare
börd. Allmänt kallades dessa för löskefolk och de bodde i löskeläger i
anslutning till konungens och krigarnas stora tältläger. Till en början
fick inte ens löskefolket bo i städerna som anlades utan fick fortsätta
bo i skitiga och enkla tältstäder, allmänt kallade för löskebröt. Det var
inte så att man såg ner på löskefolket eller att de var mindre värda det
handlade bara om att det till en början inte fanns plats i städerna som
byggdes med en rasande fart. Det man först byggde för att skydda
sin konung och sina krigare var mindre borgar och förskansningar
istället för städer och hus, och därför kom löskebröten att finnas kvar
under rätt långt tid även efter det att osttronerna hade slagit rot.
Idag har löskebröten försvunnit och löskefolket med dem, men
minnet över dem som stod ut med att leva på det här sättet firas idag
av dem som kallar sig själva för osttroner. Det är en minneshögtid
och en festlighet där folket går man ur huse och slår upp tält utanför
sina städer och byar. Här lever de i en veckas tid tillsammans under
vilda festligheter. Löskebrötet sker alltid på sen~~ren då markerna står
i högan blom.
Swaadan
Svanarna har alltid varit dyrkade av mittländarna. Så stark är sym-
bolen av den vita svanen att konungarna av Majnjord har haft den
som bomärke på sina vimplar och fanor så länge någon kan minnas.
Dt'.nna storslagna fågel beskrivs ofta i magiska ordalag och övertoner.
Man tror bland annat att unga kvinnor vars män dör i strid förvand-
las till en svan när hon dör.
Swaadan firas till minnet av fallna hjältar, men det är bara kvin-
norna som firar denna högtid, männen får inte vara med. Förr i ti-
den var det en högtid endast för änkor vars män stupat i krig men
idag får alla gifta kvinnor delta. Det är en stillsam högtid full av riter
och ritualer. De som deltar är klädda i vita kappor och bär svanfjäd-
rar i sitt hår. När dagen blir till kväll och mörkret faller på tänder de
sina ljus och vandrar genom byn eller staden ut till en närbelägen
sjö. Vid sjön stiger de ner i vattnet och kallar på svanarna. Kvin-
norna står i sjön i flera timmar för att sedan gå upp och värma sig
vid en sprakande eld. Vid elden sjunger de speciella hjältesånger och
påminner sig själva om de män som stupat i krig. Vid vissa speciella •
datum, till exempel på dagen hundra år efter det att någon speciellt
firad hjälte dog samlas kvinnorna i stora skaror från hela bygden och
minns hans stordåd. Swaadan hålls normalt sett på sensommaren.
Ygghnasval
När sommaren är som varmast och hösten känns långt borta firar
de allra flesta mittländare, om än i olika former, en sommarhögtid
som markerar lugnet före det hårda arbetet med skörden som kom-
mer senare. Men högtiden är långt ifrån stillsam och tråkig, nej, is-
tället samlas de unga männen och blivande hjältarna i ett spel och
en tävling i många grenar. Vinnaren får ta emot fina gåvor och enligt
gammal hanirsk lag får han välja sig en kvinna för natten, något som
dock få fortfarande lever efter. Varje år försöker de unga männen
uppnå bättre resultat än dem året innan och rekorden bokförs noga
OSTROSEDEN 13
 för att se vem som är mest duglig och vilka ätter som har de största
vinnarna. Vanliga tävlingar är hästkapplöpning, srocksröming, spjur-
kasming, långdistanslöpning och svärdslek med slöa klingor. Denna
högtid kallas for ygghnasval eft er en stor kämpe som anses ha utfört
stordåd i Drottningens tidsålder.
Maglanon
»Gondim och Flowis blev man och hustru den hösten. De flyttade se-
na re till Majnjord men då, när jag träffade dem, bodde de fortfarande i
Dranvelte, eller grisväldet som jag tror att det också kallades för. « Mäs -
taren såg ut att minnas något. Han lät med handen visa att han ville
att någon skulle fylla på mer varmvatten i basängen. Min kropp kändes
avdomnad men det va r bara skönt. » Gondun var son till hjälten Hel-
gunv och det var för att jag lärt känna hans son som jag fick möjlighet
att dela i en märklig men storslagen begra vning av en hjälte. Ja , det ska
du veta pojk, där vet man att hylla sina hjältar. D et skrivs både sånger
och dikter om deras dåd, men mest av allt hyllas de när de dör.«
En död hjältes begravning är något av de mest högtidliga som en
mircländare kan få bevittna. Yrrersr är det spj urgoden, lydkonungen,
eller någon annan överhet som bestämmer vem som får hjälrebe-
14 OSTROSEDEN
gravning och vem som får en vanlig begravning men oftast är det
något alla vet långt i förväg.
Maglanon rar sig olika uttryck beroende på vad hjälten själv väljer
for ryp av begravning men högtiden inleds alltid med att den som vet
om art han ska dö, ( eller om hjälten redan är död ) bärs upp på en
hög höjd eller kulle nära sin fodsloplats. Här får han sitta i minst ett
dygn och ännu en gång blicka ur över det rike och det land som han
föddes rill. Är hjälten död lurar man honom mor ett träd eller en stor
sten så att han hamnar i en sittande ställning. Innan solen har gått ner
kommer alla vänner, anhängare och familjemedlemmar och ger gåvor
år den döde. Dels staplas hans egna skatter på hög och dels ger man
gåvor år honom som sedan följer med i graven. På vissa ställen dödar
man hans riddjur och placerar ett huvud eller en hel kropp vid platsen.
Efter ett dygn eller då den forna hjälten till slur dörr uppe på kul-
len bärs han ner av sina bröder och stridskamrater under stor tystnad.
Man vill inre störa friden. Från det art solen har gått ner är det belagt
med dödsstraff att beträda den så länge hjälten befinn er sig på kullen.
I de östra delarna av Mittland och i vissa delar av Majnjord brän-
ner man sedan kroppen på en helig plats, utsedd av hjälten i förväg
eller av hans bröder alternativt kamrater. Vårdkasen tänds på natten
for att även de som bor långt borra ska se att en hjälte går mor sin
sista vila. Bålet hålls levande i fyra nätter och i fyra dagar varefter gor av en slump utan för att de är varelser med stark anknytning till
en stor avlång minnessten reses på platsen. För hjältekonungar reser någon av de andra världarna, de flesta med Dimhall, eller Othwa
man flera stenar, gärna i en eller flera cirklar. För skatterna gräver - »den andra sidan«, som man kallar det i Mittland. Men föreställ-
man en grop som förseglas väl med klippblock och ibland fällor. ningen om Othwa är inte som på andra ställen i Trudvang. .ty1~n tror
I Runvjiik och delar av Majnjord bränner man sällan hjälten i Mittland att Othwa är en v~rld där de döda bor, men endast för
utan han eller hon begravs stående med blicken mot Tronland för en begränsad period. Hit kommer alla de som dör för att vänta och
att de i döden ska kunna se sitt forna rike och aldrig glömma sin vila upp sig innan de på nytt kastas tillbaka till vår värld. Othwa är
härkomst, men liksom i öster reses även en eller flera minnesstenar inte bara ett rike, det är flera. En del kommer till skimrande hallar
över själva graven. täckta av guld, andra till brinnande brunnar eller lever i en värld av
Begravningarna slutar alltid med att man håller en minnesfest till grått töcken. Var man hamnar beror i stor utsträckning på vilka dåd
hjältens ära. En fest som ska vara i fyra dagar och fyra nätter och där man har utfört i sitt levande liv. Ingen annan än trollkarlarna vet
den döda hjältens familj hyr in skalder och sagoberättare som ska med säkerhet. Ytterst är det upp till naturen att döma. Naturen har
fängsla sina åhörare med de bedrifter och stordåd som hjälten, och fött upp en alldeles speciell sorts väsen, en slags gudar eller gudin-
hans ättlingar, begick innan han eller hon dog. nor som lever i Trudvangs värld och som bevakar allt som görs. De
har makt att styra över människornas öden och man kallar dessa
Loskraman varelser för flowrar - »varelserna födda ur blommorna.« De vik-
Denna högtid är både fruktad och älskad. Det är en tid- tigaste flowrarna är Morgu, Tanhja, Neman och Magh, alla är
punkt på året då de värsta illgärningsmännen ska få sitt kvinnor. Morgu är den som styr över kriget och de som stupar.
yttersta straff. De ska brännas levande så att naturen kan Hon är ett mörkt och ondskefullt väsen som lever på kriget
sluka deras själar. Loskraman sker alltid på hösten och de och döden. Tanhja är de uråldriga trädens väsen, hon gömmer
som har fått ett dödsstraff utdömt bränns levande genom sig i skogen och tar ofta skepnaden av en vit hjort. Neman är
att stängas in i en träbur full av löv, grenar och annat som
folk vill bränna. Detta är en av de äldsta ostrohögtiderna
och de som firar den gör det eftersom de tror att naturens
väsen ska skydda dem mot att de i gengäld ger bort någon
som har begått ett hemskt brott vars yttersta straff är dö-
den. Genom att bränna brottslingarna får de av naturen något
i gengäld. Hopp om god skörd, eller en mild vinter brukar vara
vanliga önskemål när de ser brottslingarna brännas. Högtiden
firas nästan enbart i de östra delarna av Majnjord och Dran-
velte och mestadels på landsbygden. Brottslingar som straffas på
detta sätt har upprepade gånger begått brott som mord, tidelag,
landssvek eller feghet när mod behövdes som bäst.
Efter högtiden som bara pågår under en natt känner sig folket
renade och lättade. Inga järnranden och ångestfyllda skrik hörs
från de gallerförsedda jordkällarna eller fängelsehålorna längre.

Troll~ och N.\..--rurvÄ.SeN

Innan nidendomen slog rot i Mittland hade folket som lever där
ingen tro på högre makter. Man dyrkade ingen gud utan trodde
på naturens krafter. Trollkarlarna fruktades av folket eftersom de
kunde tämja naturen och dess vilda energier. Trollkarlarna fung-
erade som både domare, vägledare och rådgivare och de fick stor
makt. Något som i allra högsta grad gäller även i dagens Mittland.
Besvärjarna anses nämligen stå närmare naturen än någon annan
varelse. Vid sidan om härskaren i landet står trollkarlarna högst i
kurs och man fruktar deras makt över vitner. Så gott som alla större
eller mindre härskare håller sig med en trollkarl.
Trollkarlarna är naturens speglar och dess tämjare. De anses ha
förlänats med extraordinära krafter för att tygla naturen och dess vä-
sen. De har lärt sig de stora gåvorna att förutse framtiden, att tolka
naturens tecken och att förändra livet på dem som trampar T rudvangs
jord. Trollkarlarna står närmare de andra världarna och dess väsen än
någon annan och därför lyssnar man noga på vad de har att säga. De
är budbärare från Dimhall och spionerar på de mörka världarna.
Enligt ostroseden har de som är trollkarlar inte fått sina förmå-

OSTROSEDEN 15
 vinden och de öppna slätternas väsen och den som styr över väder
och vind. Magh är mäktigast och styr över allas öden. Hon spinner
den stora ödestråden. Magh visar sig endast som en genomskinlig
varelse om natten eller då dimman ligger tät. Somliga menar att
dessa fyra väsen existerar, men inte som en slags naturväsen utan
fyra varelser av samma sort som de syskon som vaktar vägarna in
till Helgardh, det vill säga en slags blandning av kaosvarelser och
iois. Hursomhelst bär de alla ett slags vemod och mörkhet över sig
som också genomsyrar synen på trollkarlarna. De som tämjer vitner
anses stå nära dessa väsen och man tror att besvärjarna är de enda
som kan få deras handlingar ogjorda eller förändrade.
I Mitdand delar man in trollkarlarna i tre grupper; Gandhman,
Hellawes eller Fhomorer.
Gandhman är de trollkarlar som lever på resande fot, som ensling-
ar, och som förflyttar sig från by till by för att dela med sig av sin
kunskap eller tolkar de tecken som flowrarna har lämnat efter sig.
På den gamla viltvroken betyder Ghandman »en som bär en stav«,
efter det vrokiska namnet på stav »ghand.« I många avseenden lik-
nar de till stor del den stormländska typen av trollkarlar som kallas
för »vedun«, med den stora skillnaden att de är betydligt mer res-
pekterade och välkomna än vad vedun är i Osthem. Gandhman an-
ses stå närmare de andra världarna än någon annan och respekteras
för sin stora kunskap om de andra världarna och dess väsen.
Hellawes är de trollkarlar som är bevandrade i historiens mys-
terier och myter och som gömmer sig långt ner i de stora städernas
bibliotek och lönnkammare för att få ta del av historiens dolda kun-
skaper. Hellawes är mäktiga rådgivare vars besvärjelsekonst ofta har
sitt ursprung ur drakarnas och de håller sig nära sina kunskapskällor
som en lärd man dras till ett bibliotek.
Störst av alla är Fhomorerna, efter det tronländska ordet »fho«,
som betyder jätte och ordet »mor« som betyder tämjare. Fhomoner-
na är krigsmagiker, eller svärdsmagiker för att använda en term som
är allmänt känd. De förenar det bästa av två världar och är de enda
trollkarlarna som vet hur man kombinerar vitners krafter med kon-
sten att föra krig. Fhomorerna är respekterade över hela Mitdand
och endast flowrarna sägs ingjuta mer skräck hos dess invånare.
Trollkarlarna har stort inflytande i den mitdändska vardagen
och det råder ingen tvekan om att de har lika stor makt som de
flesta konungar och herremän i Mittland. Skillnaden ligger i att
16 OSTROSEDEN
trollkarlarna har makt för att. folket fruktar dem, kungarna för att
man älskar dem. '
Det brukar sägas att det finns två redskap som symboliserar den
mitdändska livnäringen, det första är plogen och det andra är svär-
det. Visserligen är både jakt och framförallt bodskapsskötsel av får,
svin och nötkreatur vida utbrett men det är ändå jordbruket som
för de flesta mittländare garanterar inkomsterna. Krigare står inte
bara högt i kurs hos Mitdändarna, de fyller också en viktig roll i att
försvara länderna från troll som söker sig ner från Svartlidens mör-
kaste hålor, och också från mer våldsamma stammar av människor
som allt för ofta försöker roffa åt sig en del av den mittländska ka-
kan. Både arker och bulturer men också stormländare gör räder in i
mitdand för att plundra och föra med sig slavar. Av den anledningen
finns det därför många män och kvinnor som försörjer sig som hird-
män och krigare i Mittland.
På den mittländska landsbygden är de så kallade ringhusen för-
härskande som bostäder. Det är lågt uppförda runda hus som på
avstånd mer ser ut som en gräsbevuxen kulle än ett hus. Man säger
att de utvecklades och byggdes på det här sättet för att få det att
likna just en obetydlig kulle. På så sätt skulle små samhällen inte
dra till sig uppmärksamhet och därmed slippa bli plundrade och
skövlade. Så småningom började man bygga mindre trätorn på eller
i anslutning till husen. Tornen fungerade som ett slags utkikstorn
men också som en statussymbol, ty bara de mest välbärgade hade
råd att bygga ett sådant torn. De som är riktigt välbärgade låter sig
inte nöjas med ett torn, utan bygger på själva ringhuset med mindre
byggnader som kan fungera som både förråd och bostäder.
Liksom hos stormländarna är det inte ovanligt med drakvingar
på hustaken, även om syftet för att ha dessa där skiljer sig mycket
mellan de två kulturerna. I Osthem har man en tro på att vingarna
ska jaga bort drakarna, i Mittland står de som en symbol för lind-
ormsdyrkan och ju fler drakvingar, desto mer hängivna anhängare
till ostroseden anses de som bor där vara.
Saltgårdar kallas det fyrkantiga område, precis innanför dörren,
som finns i många hus där man lever efter ostroseden. Att »lägga
salt i gården« betyder att man, istället för stampad jord eller träplan-
kor fyller ett hål i marken med salt precis innanför dörren. Detta gör
man eftersom man tror att det ska skydda mot onda andar, och att
man på så sätt hindrar dem från att ta sig vidare in i huset. Det är
en allmän uppfattning i Mittland att de onda andarna inte tål salt.
En gång om året tömmer man hålet med salt och fyller det med nytt.
Det gamla gräver men ner på en plats långt ifrån huset eftersom
man tror att alla andar som har försökt ta sig in i huset under året
har fastnat i saltet och nu finns kvar i det. På vissa gårdar har man
så kallade salthus, som då är små stugor vars golv helt består av salt.
I dessa hus sluter man pakter och pratar om sådant som inte ens an-
darna bör få reda på. Det kan vara allt ifrån hur man ska ta makten,
till hemliga möten om fred eller trolovningar som man vill hemlig-
hålla. Människorna som lever på de gårdar som inte har vare sig ett
salthus eller ens en saltgård anses ha förkastat ostroseden till förmån
för nidendomen, eller helt enkelt vara galna. Att sova i ett hus som
saknar saltgård anses farligt och riskabelt. Av samma anledning har
många mittländare som färdas i vildmarken nästan alltid en påse salt
med sig. På natten innan de går och lägger sig strör de lite salt vid
sina fötter och tror på så sätt att de är skyddade från onda andar och
andra hemska varelser under tiden som de sover.
En gång i urtiden täcktes stora delar av Mittland av den kalla och
tjocka is som finns uppe i lsvidda och då växte det inte mycket här.
Men någon gång under Drömmarnas tidsålder drog sig isen tillbaka
och de isfria områdena koloniserades snabbt av mossor och lavar, följda
av örter och till sist björk. Träden spred sig snabbt på låglandet och un-
der de tidslådrar som har passerat har björkskog och myrmark avlöst
varandra som den huvudsakliga vegetationstypen. Olika arter av
vide förekommer i stor mängd och på spridda ställen finns
det rönn och asp. På många ställen är jorden så stenfylld
att träd och buskar har svårt att få fäste, här breder ljungen
ut sitt blomster och färgar landskapet rött och mörkgrönt.
Bland de örter som växer i Mittland kan speciellt nämnas
bergskvanne och månblomster, båda används till matlag-
ning och har satt sin prägel på det mittländska köket.
Landskapet i Mittland skiftar mellan otillgängliga högland, änd-
lösa slätter, djupa skogar och ett lågland som domineras av våtmar-
ker, hedar och karga stenfyllda åsar.
På höglandet är det svårt att hitta någon sammanhängade vegeta-
tion och landet karaktäriseras, av kala klippor och stenar snarare än
av växtlighet. På låglandet hittar man hedar som är täckta av ris som
ljung, olika bärsorter och videarter. På gräsängarna och på något blö-
tare ställen finns välkända växter som humleblomster, månblomster,
trollgräs, daggkåpa och braskmåra.
Mittlands klimat påverkas i stor grad av alla stora bergskedjor som
omger det, inte minst Jarngand och dess kalla vindar som drar fram
över Runvjiik, Majnjord och Dranvelte. Eftersom Mittland är belä-
get mellan vildmarken i norr och Trudvangs södra delar så är kli-
matet betydligt mer skonsamt än i till exempel Osthem. Goda år
besegrar de milda vindarna från söder de kalla från norr, under kalla
år blir vintrarna lika brutala och farliga som de i stormländerna. Det
enda man kan trösta sig med då är att vintern är betydligt kortare i
Mittland än i Osthem.
Vintertid breder kalla vindar, så kallade isvindar, från norr ut
sig. Hur långt ner isvindarna letar sig får oc~s,å stor betydelse för
hur kalla och hårda vintrarna blir i Mittland. Goda år, när de kalla
vindarna inte når längre än till Whootdalir brukar vintrarna bli
korta och vackra. Snön täcker stora delar av Majnjord, Runvjiik
och Dranvelte men endast under en till två månader. De övriga län-
derna får då lite, eller ingen snö alls, och temperaturen går sällan
under - 5 grader. Hårda år, när isvindarna når ända ner till Val-
karook blir vintern i Mittland lång och hård, kall och skonings-
lös. Då ligger Majnjord, Runvjiik och Dranvelte inbäddade
i snödrivor och snöstormar under 2-3 månader och de
övriga länderna får kämpa mot kalla vindar och ett snö-
täckt landskap. Dessa vintrar kan det bli så kallt som -ro,
kanske ner till - 15 grader.
Sommaren är lång och skön liksom våren. När det har
varit en mild vinter är det vår i cirka 3-4 månader och
sommar i 4-5 månader.
OSTROSEDEN 17
 » Vackrare än solen, skönare än sommaren, Majnjord
är hjältarnas stad och boning.«
I BERÄTTELSEN OM TRONLÄNDARNA och
deras traditioner är sagan om Halawen Död-
löse både lång och storslagen. Halawen var en
av Vidaris Culhians tolv söner. Vidaris farfars
far var den enda av den nya konungaättens söner
som gift sig och skaffat barn med en illmalaina. Hen-
nes namn var Savilloha och i hennes blod rann odöd-
lighetens blod och därför fick de av den Culhianska ätten längre liv
än andra tronländare.
Halawen var en högrest och modig man. Ofta kunde man i de
tronländska hallarna höra om hans dåd och mod. Högt prisat var
hans namn ty han var den främste krigaren i hela västerns länder.
Flera gånger förde han framgångsrikt sitt folk till seger och på tron-
ländarnas begäran grundade han i provinsen Erowi den än idag stor-
slagna staden Erwhain. Halawen åtrådde den fagra prinsessan Bewan
Swaanvinge, men så gjorde också hans vapendragare och bäste vän
Iohein Tagelfari. Osämjan mellan de båda växte och de en gång så
trogna vännerna slets itu av sin kärlek till den fagra Bewan. De hårda
orden blev hätska beskyllningar och en dag utmanade Iohein sin for-
na vän i envig på Tawions slätter. Det var en tidig morgon då daggen
lS MAJNJORD
låg tung över det frodiga gräset. Den dagen för-
lorade Tronland två av sina största kämpar när
Halawen dräpte sin vän och därefter utmätte
sitt eget straff att gå i exil för all framtid.
Många var de som följde med Halawen på
den långa vandringen mot österns länder och
bland dem nämns Pwynnd Långormsdräpe, Ty-
uggd Solsköld och Halawens fagra dotter Lowhira
Halawensdottir. I mer än tjugo år red de mot österns
länder och vid en strand i detta otämjda rike i öster grundade
Halawen och hans folk den vackra staden Kungskall och där plante-
rades också en järnek som sägs vara den som står där än idag.
I många år levde Halawen i sin stad och ryktet gick att han hade
fått odödligheten i sitt blod. I 487 år levde han och rådde över sitt
vilda rike i öster. Men Kungskall var för fagert för att bestå och de
tronländska fränderna allt för långt borta för att Halawen och hans
krigare skulle få hjälp när en stor härskara bastjurs bröt sig ut från
Bjarnskogen och anföll Kungskall år 1437 i Profeternas tid.
Splittrade och besegrade flydde tronländarna västerut med sin
dödligt sårade konung av Culhians ätt. På de steniga stränderna där
idag den stormländska staden Stormklippa står, förberedde man ett
stort gravskepp och fyllde det med forna skatter. Under tystnad tän-
des skeppet på och konungen försvann i sin brinnande grav ut på
det kalla havet. Halawens son Halwin och hans ättlingar fortsatte
att regera i det vilda landet under många år, men makten över detta
otämjda rike i öster blev aldrig så stor som när Halawen styrde. De
flesta tog sin tillflykt till landområdet vid Istapparnas sydvästra fot.
De fyra konungarna dog alla i strid med trollen och de gravlades i
stora stenhögar längre in i landet nära Bjarnskogen som ett trots
mot de troll som levde där. Även en stor gravhög uppfördes för Ha-
lawens ära, men den var tom på rikedomar och skatter.
Knappt sexhundra år efter det att de första tronländarna steg i
land från de skepp som tagit dem över det skummande kalla Os-
terhavet beslutade de sig för att överge österns länder och söka sig
tillbaka mot väster. Anförda av Malhewen Trollsökaren, ättling i
rakt nedstigande led till Halawen, delade de drygt tjugotusen
tronländska ättlingarna upp sig i två skaror. Hälften seglade ut
på det stormiga Osterhavet och sågs aldrig mer. Om de skatter
de förde med sig kan man läsa i Tronlands Hjältebok. Den
andra skaran beslöt att med Malhewen i spetsen söka sig upp
mot norr mot gränsen till Svartliden och därefter landvägen
vidare mot väster.
Arton långa år av krig och svårigheter tog det Malhewen
att föra sina tronländare till det som är dagens Majnjord.
Många var de i hans följe som valde att stanna i Dranvelte
och andra länder på vägen där deras ättlingar lever än idag.
De bördiga slätterna som stod orörda och obrukade tillsammans
med det oerhört vackra landskapet av böljande slätter och djupa
skogar gjorde att Malhewen beslutade sig för att grundlägga staden
Majnjord i landet Majnjord. Först döptes den till Majnajord som på
den gamla tronländskan betydde just Kungskall. Samma namn som
på den stad hans förfader Halawen hade grundat i det fjärran ös-
ter. Både landet och staden Majnjord växte i styrka och tronländarna
blandades upp med inflyttade viranner. Malhewen var den förste av
Vastermarks ättlingar att skapa sig ett rike i Mittland.
Så kom det sig tillslut att den gren av tronländarna som hade
mest av det blå alvblodet i sina ådror vände åter från österns länder
och grundade ett rike som i all sin prakt och skönhet blev viktigare
än alla andra städer i Tronland. Staden Majnjord kom att bli en av
Trudvangs mäktigaste städer någonsin. Malhewens son Malw Mal-
hewnsir tog sig en fager fru, alven Korillasja, den vackraste kvinnan
i världen sades det. Tillsammans bildade de den culhianska tron-
följden, och ännu idag finns det konungar och lydfurstar med det
Culhianska blodet rinnande i sina ådror. De fick sonen Culhan, den
förste Storkonungen av Majnjord, sedermera känd under alvnamnet
Kulikka- Phoja. Hans bröstarvingar var långlivade men i allra högsta
grad dödliga ty ingen av dem fick barn med en alv. De tronländska
kungarnas blod tunnades ut men bland människor ansågs de ändå
leva längre än andra. Från dagen de slog ner sina bopålar och grun-
dade staden Majnjord kallade de sig själva för osttroner för att visa
att de nu var ett eget folk med en egen kung, men de förnekade
aldrig att de härstammade från tronländarnas släkte. Osttronerna
var hårda och obevekliga, ty så många år hade deras folk levt i öst-
erns länder att de lärt sig att tämja naturen. Så många umbäranden
hade de gått igenom sedan deras anfader Halawen fört dem bort
från Tronland att inget nu kunde få dem att lämna sitt nyvunna land
och sin stad. Inte ens år II39 i Stjärnornas tidsålder då Kappmäs-
taren med en stor och månghövdad härskara anföll Majnjord från
flera håll vek sig de stolta osttronerna utan tömde staden på hjältar
och bragdmän och mötte sin fiende på de bördiga kullarna söder om
stadens mäktiga portar. I det som blev känt som Tronslaget besegra-
des Kappmästaren för första gången och många menar att detta var
upprinnelsen till den stora segern över honom och hans armeer år
II46 i Femspjutsslaget på Runvjiiks slätter.
Av okis lärde de sig ryttarkonsten till fullo, och av kandoverna
lärde de sig att bryta malmen i de malmrika bergen iJarngandskilen.
I sina hävdeböcker bar de med sig uråldrig kunskap från alverna och
i sina kistor skatter från det fagra Tronland. Från Osthem förde de
med sig Roghdraasil, det legendariska spjut som Halawen Dödlöse
stred med och som tillskrivs ofantliga magiska egenskaper. Kanske
det mäktigaste av alla magiska vapen som skapats av människor. Ett
spjut som idag bärs av Storkonungen tillsammans med den vackra
alfarkakronan, Perkaloka, en gång skänkt av alvdrottningen som
bröllopsgåva till Malw Malhewnsir när han förenades med Koril-
lasja i Valtoris undersköna skog.
Men så länge hade de varit ifrån sitt rike och sin kultur att de
nästan glömt tron på Whote och när budskapet om Gave spreds
österut bjöd de in den nya trosläran i Majnjord, även om långt ifrån
alla tog den till sig. Ännu idag anses det vara i sin ordning att inte
tro på Gave i stora delar av Mittland. Många har istället tagit till sig
ostroseden, där hjälten och trollkarlen har större makt än den som
är sprungen ur gudarnas gåvor. Där naturen och dess årstider är lika
viktiga som gudarnas budskap och den storslagna Rortan.
Lång och ärorik är Majnjords historia som den förtäljs i sånger
och berättelser. På höjden av sin makt sträckte sig riket från Carlonne
i väster till höglandet i Dranve!te i öster. Då härskade storkonungen
över Trudvangs största rike men i takt med att nidedomen bredde ut
sig försvagades konungarnas makt och begränsades till det land som
idag Majnjord består av. Trots att landet har minskat i storlek har
dess makt över folken i Mittland bara nämnvärt försvagats. Majn-
jords inflytande på sina grannars angelägenheter är oftast stort.
Under nuvarande tidsålder har landet upprepade gånger stött sig
med vildfolken i Svartliden och arkerna har under förtäckta ,former
smugit ner i stora skaror och .försökt ta över de norra delarna. Dessa
otaliga småkrig och inte minst det stora kriget mot Kappmästaren
skapade stor splittring bland majnjordarna som skakades av inbör-
des strider och under en period styrdes av ett krigsråd och en krigs-
mästare istället för en storkonung. Under denna era förpassades den
Culhianska ätten långt österut till Gunnershaal eller flydde norrut
mot Svart-Mundor. Först år 1321 i Stjärnornas tidsålder enades lan-
det på nytt under en ny storkonung. Det var en skara riddersmän av
samma halt som forntidens stora ättlingar som leddes av den culhi-
anska ättlingen We6l Culhian som formade det nya Majnjord.
Nuvarande storkonung Aothwein Culhian är nästan sjuttio år.
Han styr landet med en fast hand och de spjut- eller lydgodar som
styr de olika landskapen är ytterst lojala storkonungen. Folket ser
Aothwein som en god härskare och de flesta är glada att landet styrs
av en storkonung som för de gamla traditionerna vidare.
Storkonungen var en gång gift med kvartsalviskan Aolume som dog
i barnsäng när hon skulle föda deras tredje barn. Storkonungen har
två söner, Cul'ion och Pwyld, varav Cul'ion förväntas ta över sin faders
ämbete när Aothwein dör. Cul'ion kan ständigt ses vid sin faders sida
och på helt egna meriter har han upptagits i b gwarthvakten. Många
ser Cul'ion som en större hjälte än sin far, vilket de flesta menar är ett
gott tecken på att Majnjord är en kraft att räkna med. Cul'ion anses
dessutom vara en ännu starkare anhängare till ostroseden än sin far,
vilket har lett till att han har skaffat sig ett starkt stöd hos folket, men
har fått många fiender i den nidendomska administrationen.
Trots att Aothwein själv aldrig har tagit den nidendomska tron
till sitt hjärta utan lever enligt läran om Whote uppblandad med
ostrosteden har han bjudit in nidendomen som en välkommen gäst
till sitt land.
Totalt sett är det sex Spjutgodar som fungerar som Storkonung-
ens förlängda arm, men det är endast tre av dem som besitter någon
egentlig makt att tala om. Störst makt efter Storkonungen själv har
Bjovil Imarshiils son och ämbetsarvinge Albjovil Imarshiil. Han styr
över det bördiga och vidsträckta Idunnor. Albjovil som är mycket
lojal mot Storkonungen är Bjodvils son som i sin tur en gång var
Storkonungens vapendragare och stridsbroder. Spjutgoden med
mest makt efter Albjovil, är mannen som styr över staden Baldrsviik
och landområdet Gastramark, Lughlr Liendormshugge. Lughlr har
börjat bli mycket gammal. Många menar att andra ätter av osttro-
nerna kommer att vilja ta över makten när Lughlr dör eftersom
han inte har lämnat efter sig någon arvinge. Storkonungen har en
annan plan. Den tredje Spjutgoden med makt är ingen mindre än
en kvinna, Spjutgodan Rwynhennwin Gunnrahoel, brorsdotter till
konungen över Tronland och en kvinna som kom till Majnjord med
sin far när hon var endast ett år. Under många år tjänade hennes nu
avlidne far Storkonungen med sådan beslutsamhet och tapperhet att
Storkonungen lät den tronländska sonen ta sig ett nytt namn i majn-
jordsk stil. Han döpte sig och sin familj till Gunnrahoel efter den
stora borgen Gunnershaal. Rwynhennwins far dog för sex år sedan
och enligt seden tog äldsta arvingen över faderns ämbeten. Hon är
nu Spjutgoda över Gunnershaal.
Förutom spjutgodarna finns det ett antal lydgodar som inordnar
sig under spjutgodarna. Deras makt är begränsad till ett visst land-
område kring en stad, eller i vissa fall endast en stad.
MAJNJORD 19

pu..-t:ser och tnÖ""t:eN i m~N.}ord
Angarboda
Angarboda, eller Järnstaden som den också kallas för, är vida känd
och många reser hit för att handla med järnämnen och andra metal-
ler. Staden ligger väl dold i en djup dalgång omgiven av höga och
branta klippor som formerar en naturlig mur runt staden på en
dagsmarschs avstånd. Dalgången och·klipporna skyddar väl mot de
kalla vindarna som ständigt drar ne( från lsvidda, och vidare över
Jarngand ner mot slättlandet där Angarboda ligger.
Inte sällan ligger en kall och tjock dimma över hela staden. Av
denna anledning har staden fått ett andra namn, Dimboda, vilket är
mer vanligt bland folket som lever så här långt norrut.
I staden samsas många kulturer och religioner på grund av den
stora andelen arbetare som kommer hit från både Mittland och
Osthem, för att under hårda förhållanden och under en begränsad
tid tjäna sitt uppehälle. En ny besökare kanske förvånas över att en
gerbansk helgedom i princip ligger vägg i vägg med den betydligt
större nidendomska kyrkan som har ett av de finaste lägena i hela
staden. Den gerbanska helgedomen är inget mer än ett tempel som
saknar några permanent stationerade stormikjalter. Blot är förbjudet
och belagt med dryga böter. I mitten av den underjordiska kamma-
20 MAJNJORD
0 20 40 60 80 fOO J,11}/
ren där en brokig skara gerbanistroende samlas, står en
imponerande staty uppförd helt i järn. Statyn föreställer
Solvei och templet är uppfört till hennes ära.
Den nidendomska helgedomen är betydligt mer imponerande
även om antalet präster inte motsvarar dess storlek. Endast en gav-
lian är permanent stationerad här men emellanåt får han besök från
andra gavlianer från Roskwa på missionsresor i norr.
Trots den brokiga samlingen av råbarkade arbetare som lever en
kort tid i staden håller lydgoden lngwar Ulster bra ordning i staden
genom att vara ständigt vaksam på de bråkstakar som titt som tätt
dyker upp och sprider skräck. En bråkstake slängs fort ut eller nekas
helt enkelt inträde, eller som talesättet i Angarboda lyder » En he-
derlig karl arbetar på dagen och sover på natten, täcker loskan med
foten på vilodagen och dricker aldrig mer än buken klarar av.«
Järn och järnämnen har alltid dragit till sig dvärgar och av samma
anledning finns ett stort antal dvärgar i staden. Mer än tre hundra
dvärgar trängs i trånga smedjor och järnverkstäder i de norra delarna
av staden som har nästan fyra tusen invånare. Dvärgarna tillhör alla
Hjans blodslinje och många kom hit redan för sextio år sedan. Av
naturlig anledning håller sig dvärgarna gärna för sig själva, på sina
egna tavernor och bostadsområden men livlig handel sker mellan
människorna och dvärgarna i allt som gäller järnföremål. Om san-
--
ningen ska fram så är det väl kanske inte de bästa av dvärgsmeder
som finns, som lever i staden, men i många avseenden är även en
dålig dvärgsmeds arbete betydligt bättre än vad många människor
kan åstadkomma.
Den människa som har tur och kan tala på dvärgarnas egna språk
kan få smaka på det berömda krustallmjödet som är bryggt på krus-
tallkantareller som dvärgarna odlar i små anlagda grottor under sina
verkstäder. Svampen som har en berusande och klart förvirrande ef-
fekt får den som intar den att bli aggressiv och stridslysten, vilket tid
efter annan leder till heta diskussioner bland stadens invånare om
dvärgarna ska ha rätt att odla svampen. Vissa vill gå så långt som att
slänga ut dvärgarna från Angarboda vilket har lett till en viss splitt-
ring i staden mellan dvärgarna och människorna.
Det sägs att Angarboda byggts ovanpå en uråldrig alvstad och att
den som letar i jorden kan hitta föremål från Drömmarnas tidsålder,
eller att det finns hemliga gångar, en gång anlagda av alver som löper
under staden. Några alvföremål eller gångar har man aldrig hittat så
vitt någon vet, men likväl lever skrönan kvar.
Till Angarboda kommer dagligen stora laster med järn i olika
former för att lastas om och i viss mån förädlas för att sedan fö-
ras vidare söderut mot Ilgevad eller Himinbrioter. Det är en mycket
viktig stad för Majnjord och för hela Mittland, vilket har medfört
att storkonungen låtit uppföra en mindre borg utanför staden som
inhyser en mindre skara bogwarther och en större skara krigare.
Borgen går under namnet Angar och leds av bogwarthen Kelen av
de många sångerna, en krigare som sägs vara lika duktig i svärdets
konst som i skaldandets.
Dinur
Enligt ostroseden var Dinur platsen dit kung Eothein Haarmaan
lät föra den järndrake som han dräpt i dess håla någonstans i Jarn-
gandskilen. Av drakblodet lät han föra upp ett gravtorn åt sig själv
delvis gjort av rokjärn, och i många år blev det ett vakttorn mot norr.
I många år var det We6l Culhians gömställe efter det att krigsråds-
mästaren i Majnjord hade beslutat sig för att slå ner det hot som
We6l utgjorde mot makten i Majnjord. Vid den tiden var området
som idag kallas för Svart-Mundor ett eget rike med en egen konung
och det var inte helt lätt för krigsrådsmästaren att besegra We6l och
hans beskyddare.
Dinur är en liten fästing som utgörs av ett smalt högt torn som
till stora delar är uppfört i järn och en tjock murbyggnad som väx-
er ihop med tornet. Idag, liksom då, fungerar fästningen mer som
en utpost än något annat. Av någon outgrundlig anledning brukar
hrimtursarna och trollskarorna som titt som tätt bestämmer sig för
att dra ner mot Majnjord ta just vägen förbi Dinur. Inte sällan försö-
ker de att plundra fästningen och döda de vakter som finns här. När
det sker ett anfall mot fästningen låter man skicka iväg en brinnande
båt nedströms och på så sätt går budet vidare om att fara nalkas.
Hit kommer de mest erfarna och råbarkade krigarna för att göra
tjänst. Här finns även en liten trupp bogwarther under Amkuld
Hradstinges befäl.
Trupperna i Dinur har ansvaret att beskydda järngruvorna och
stå till Kelens tjänst om Angarboda skulle behöva hjälp. Som mest
finns det strax över femhundra krigare här.
Baldrsviik
Längre än till Baldrsviik sträcker sig inte den vilda stormländska
armen. Den mäktiga stormehansan ( se Osthem) biter sig fast i
Baldrsviik som en hungrig varg men utan större framgång. De repre-
senteras av en liten skara Stormetrogna köpmän i stadens mer tvi-
velaktiga kvarter och den röda ringen som symbol döljs mer än den
visas upp. Baldrsviik är stormehansans sista utpost mot väs,t er och
det finns de som menar att gess representanter är mer intresserade
av att spionera på landets väpnade styrkor än att sälja sina billiga
varor. En uppfattning som i rhåriga avseenden är riktig. Varje månad
smugglas information ut med ryttarbud och kurirer till Osthem. In-
formation som till stor del handlar om trupprörelser eller händelser
vilka kan komma att påverka den heliga makten i Osthem.
Baldrsviik är Majnjords ostligaste stad och i många avseenden re-
presenterar den en typisk osttronsk stad. Den är befäst med en hög
mur och inhyser en stor skara ryttare till sitt försvar. Här respekte-
rar man Ovus ord och påbud men lever i huvudsak efter ostroseden
med allt vad det innebär. Invånarna är stolta och okuvliga som lever
på de otaliga handelskaravaner som drar igenom staden. Här finns
både fäkthallar och värdshus, hjältar och trollkarlar. Alla erbjuder de
sina tjänster till högstbjudande.
Baldrsviik ligger på slättlandet strax söder om den mystiska sko-
gen Meawar, och trots att staden inte tillhör de största i Majnjord
kommer det fler besökare hit än till de flesta andra Mittländska stä-
der. Staden anlades av ättlingar till Malhewen, ättlingar som inte
orkade längre än hit under den långa resa som hans folk företog sig.
Det betyder också att Baldrsviik är Majnjords I,
äldsta stad. Ett arv
som invånarna gärna berättar om på värdshus och tavernor.
Spjutgode över Baldrsviik och de bördiga men kummelfyllda
slätterna i Gastramark är en man med Culhianskt blod i sina ådror.
Lughlr Liendormshugge heter den krigare, bragdman och Spjutgode
som sägs ha dräpt mer än tjugo lindormar med sitt svärd och som
också är herre över Baldrsviik. Hans standar vajar ständigt i vinden
högst upp i det stora slottstornet som står uppfört mitt i staden. Fa-
nan är vit och symbolen är en blodröd lindorm som slingrar sig runt
ett svärd. Men trots att Lughlr är omskriven i både sagor och sånger
talas det mest om hans rådgivare Mohgra, en vitnertämjare som sägs
vara odödlig. I mer än hundra år har han suttit som rådgivare på
slottet utan att ha åldrats en dag.
Till de mer välbesökta skaldhallarna och värdshusen hör Trap-
pan och Bänken, Bror Dyggs källare, samt värdshuset Gripera. I
Bror Dyggs källare kan man, om man har turen på sin sida, få höra
berättelser från självaste Trodwe Hellawes, en skald som sägs va-
ra upplärd av den största skalden av dem alla Iselur Swaanskalde,
ättling till Torulf Dådsjungaren. Trodwe sägs kunna alla sextiofem
hjältesagorna och de hundratolv storlegenderna utantill. Han kan
på rak arm rabbla upp hela den Culhianska ättlängden och dess för-
greningar och känner namnet på fler hjältar och magiska föremål
än någon annan i hela Mittland, sägs det. Trodwe är stormästare i
skwildhugen. Det mindre fördelaktiga som sägs om Trodwe är att
han är en girig skald som tar bra betalt för att dela med sig av sin
kunskap.
Bristlingarum
Bristlingarum har aldrig haft någon större betydelse i Majnjords
historia, inte heller är staden speciellt betydelsefull för vare sig han-
del, politik eller religion. Likväl har staden bara växt och växt och
genom åren har den befäst sin ställning som Majnjords största stad
i sydöst.
Det som började som ett mindre skogshuggarläger har idag växt
till en stad med över tvåtusenfemhundra invånare. Skogsbruket är
MAJNJORD 21
 väl kanske det som överhuvudtaget gör att staden fortfarande har
någon som helst betydelse och de flesta som bor i och kring Brist-
lingarum försörjer sig på skogen på ett eller annat sätt.
Viss betydelse har dock staden för salthandeln mellan Majnjord
och Fylges men ofta drar karavanerna förbi utan att stanna någon
längre stund. Trots att ett litet handelsgille har försökt slå rot i sta-
den anser salthandlarna i Fylges att de hellre vill bedriva handel med
huvudstaden direkt än med en mellanhand i Brisdingarum. Kanske
är detta en av anledningarna till att staden alltid har funnits men
också saknat betydelse för rikets väl.
På sista tiden har staden gång på gång utsatts för trollöverfall vil-
ket har gjort att många funderar på att lämna Brisdingarum som
står utan något riktigt försvar. Trollen kommer från Valkarook och
det sägs att de har växt sig starkare där under de senaste åren.
Gastramark
Jag tog mig upp ur det ångande badet och tänkte på vad mästaren hade
sagt när jag steg innanför dörren. »Dit du ska «, hade han sagt. För ett
ögonblick hade jag drömt mig bort och det fick jag nu straffför. Mästaren
J',
I, ,,/1,~,;.
,'
' '
\ /
.tt .
,,
1
22 M A JNJORD
hade sett att jag inte lyssnade p4 hans berättelse och beordrat någon på
tvagningshuset att hälla ett iskaflt spann vatten över mig. Jag ryckte till
och tittade på mästaren som flinade mot mig med svärtade tänder. »Jo,
jag sa just det att Gastramark inte är något trevligt ställe «, sa han. Vi
hade varit ute där ett par dagar och på kvällen den .fjärde dagen regnade
det. Man hade satt upp ett litet tält och tänt en sprakande brasa utanför,
men blötan kom likfullt åt alla. Den natten fick jag nog höra alla berät-
telser som fanns om Gastramark och jag lovar dig, att det var länge sedan
jag varit så rädd som när jag kröp ner under mina filtar den natten.
Gastramark är Idunnors motsats, Där Idunnors slätter är täckta av
ett tjockt lager mörk och frodig jord ligger Gastramark uttorkad och
stenig. Det är en ödemark som är känd för sin vildhet och sin sko-
ningslösa omgivning. De få bördiga områden som finns är antingen
stinkande träskmarker eller myrar som döljer många hemska varelser.
Det sägs att man kan läsa om Gastramarks mörka historia fylld av
slag och drabbningar i de skriftrullar som finns i Majnjords hemliga
bibliotek, Jorden sägs ha förbannats av alverna efter det att en av de-
ras städer bränts ner till grunden i Den långa stormen. Men mest
r f
I
--
känd är kanske ändå historien om de tre konungarna som alla svor
sig till mörka andar. Det var i Profeternas tidsålder, vid den tid då
Korpiallan Stjaarnskade var kung över Majnjord. Men vid den här
tidpunkten tillhörde inte det som idag kallas för Gastramark Majn-
jord utan var uppdelat i tre mindre kungadömen. De tre kungarna
hette, Mildawen Jaarntunge, Suri Alvervän och Unnor Klangeforth
och var alla omtyckta konungar. De levde i största samförstånd och
hade så gjort så länge någon kunde minnas. Varje gång trollen drog
ner från norr för att plundra deras länder gick de samman och stötta-
de varandra. Men så en dag stod den fagraste av alla ungmör inför de
tre som blev blixtförälskade och handfallna. Alla försökte de gifta sig
med flickan, dyra gåvor gavs bort och löften om evig rikedom skänk-
tes bort. Hon hade öga för dem alla och hon sa att det inte var något
lätt val att välja mellan så givmilda konungar. Hatet började växa i
deras hjärtan, det mörka slog rot i deras sinnen och de tre som förut
varit goda vänner vände ryggarna mot varandra. De gick för att finna
råd, de gick ut i Maelwar och kallade på andarna. Ovetandes om vad
de andra gjorde svor de inför var sin mörk ande att tjäna dess syften
om anden bara hjälpte honom att få leva nära den vackra kvinnan.
Löften avgavs och stiftades i blod, men alla tre konungar var tvungna
att svära på att för all framtid förkasta de andra konungarna och att
alltid ligga i krig med dem. Det som börjat som en kamp mellan tre
konungar blev så en kamp mellan tre kaosväsen och många menar
att en av dem var självaste Morgu. De tre kungarna förde krig mot
varandra och många människor led ont, det var en mörk tid.
Plötsligt slets den vackra kvinnan bort från livet, hon dog utan
någon förklaring och de tre konungarna sörjde stort. Det var ju för
hennes skull och gunst de hade spillt så mycket blod. Med var sin
hird red de till hennes begravning och när de fick se sina forna vän-
ner igen mjuknade hatet. Över hennes grav svor de en blodsed om
att inte föra krig med varandra igen utan istället sluta fred och leva
som bröder. I samma ögonblick sveptes platsen in i en mörk dimma
och de tre kungarna förvandlades till gastar, mörka gastar fulla av
hat och illvilja. Andarna skrattade och sa att »nu kan ni ju leva nära
er kvinna i all evighet.« Bittert fick de tre erfara vad det innebar att
sluta en pakt med kaosandar. Det sägs att än idag kan man stöta
på de tre kungarna i skepnad av mäktiga gastar på en mörk plats
omgärdad av en tjock och mörk dimma, någonstans i det som idag
kallas för Gastramark.
De byar och samhällen som finns här ute ligger nästan uteslutan-
de längs med handelsleden som löper mellan Grefiim och Baldrsviik,
men annars är det en ödebygd befolkad av kringflackande okis- och
hanirsstammar.
Grefaim
Där Ilgevinna övergår till myrar och sankmarker ligger staden Gre-
fiim på en frodig kulle inte långt från den plats där Pwynnd Lång-
ormsdräpe sägs ha dräpt den enorma lindormen. Kanske är denna
plats hjärtat i ostroseden ty här m:otas Gaves budbärare bort som
om de vore tiggare eller annat löst folk. Folket i och omkring Gre-
fiim har lite till övers för heliga män och kvinnor. Här tror man
istället på Whotes makt och de mäktiga flowarna.
Grefaim är en viktig knytpunkt för handel med både grödor från
Idunnor och järmalm från Angarboda. Hit kommer många handels-
karavaner och handelsmän för att köpa och sälja sitt gods.
Själva staden är byggd på en kulle omgiven av en tre meter hög
stenmur och en djup vallgrav för att hålla troll och vilddjur borta.
Staden leds varken av en gode eller annan person utsedd av storko-
nungen, utan istället av en laird. Lairdarna hör ostroseden till, och
förr i tiden när ostroseden var som starkast var det lairdarna som
styrde och ställde i länderna, som förvisso var mycket mindre än
idag. Lairden anses ha fått sin makt av flowrarna och de qar helgat
hans eller hennes ämbete genom att ge dem en viss gåva, en'. så kal-
lad flowr. Den vanligaste flowren är att kunna sia om framtiden och
att kunna förutspå vad som kommer att hända. Dessvärre sägs det
att flowrarna allt mer sällan förlänar människorna med en flowr och
i takt med att allt fler lämnar ostroseden för nya läror så dör också
lairderna ut. Lairden i Grefaim heter Adun'Di Nor och är endast
tjugofem år gammal. Efter att ha förutspått sin föregångares död och
vid upprepade tillfällen ha haft rätt i sina profetior om framtiden var
Adun ett självklart val när Grefiims invånare skulle välja ny laird.
Vid sin sida har Adun två vaagritaljabesvärjare ( se Drakar och Demo-
ner 6 Expert) som rådgivare och tillsammans styr de tre staden enligt
ostrosedens tradition.
I myrmarkerna norr om staden kan man finna många platser som
vittnar om lindormsdyrkan och vid ett flertal av dessa finns det fort-
farande övergödda och dyrkade lindormar som man offrar till. En av
de mest kända lindormarna går under namnet Ryggdl Silvrafjell och
sägs vara längre än hundra meter, något som om det är sant gör att
det med stor sannolikhet skulle vara en av Trudvangs absolut största
lindormar.
Grefiim har ett stort antal skald- och ölstugor där man kan njuta
av både en god berättelse och gott öl. En delilfatess som gärna serve-
ras på stadens värdshus är blåholksgrillade fårtungor. Till de större
värdshusen hör Trappetopp och det beryktade Blåstjutet. Den störs-
ta skaldhallen heter Trovis mjödhall och här kan man höra både
många och långa berättelser dag som natt.
Hela staden är som en enorm handelsbod och man brukar säga
att det som inte går att hitta i Gref:iim finns nog bara i Blotheim.
Fast varorna är dyra och handelsmännen skickliga på att pressa upp
priserna. En oerfaren köpare får akta sig, att till exempel delta i en
auktion och att inte kunna betala för sig bestraffas med fackelbrän-
ning på ryggen för mindre summor och i ansiktet för större.
Gloesgrim
Gloesgrim är så nära ett magicentrum man kan komma. Många
skulle nog säga att det är mer än plats än en stad och hit vallfärdar
många för att möta de tre magimästarna. I Gloesgrim bor nämligen
sedan en tid tillbaka tre mycket framstående besvärjare och deras
lärjungar. De tre är;
Dina Turg; en framstående hvitalja (se Drakar och Demoner 6
Expert) och hans två lärjungar Tygl Ormskrinda och Sween Dagla;
Tronda Llg, en hemlighetsfull morkvitalja (se Drakar och Demoner
6 Expert) och hennes enda lärjunge Aas Hundla; samt Nbri Yygg,
vågmästare och vaagritalja vars tre lärjungar som ofta är iväg på
hemliga uppdrag åt sin mästare.
Vad som lockat dessa tre framstående besvärjare och deras lär-
jungar till denna plats är det många som tvistar om. En av anled-
ningarna kan vara de bottenlösa schakten som går under namnet
»mörkerkällorna« och som sägs vara något slags knytpunkt för
morkvitner. Runt hålen, som är fem till antalet, löper tjocka sten-
plattor som är täckta av runor och mönster, mycket lika dem som
finns på orakelbenen i Haven ( se Osthem ).
I övrigt har staden inte mycket att önska och de som söker sig hit
gör det nästan uteslutande för att få hjälp av besvärjarna eller för att
lösa gåtan med de mystiska runorna.
MAJNJORD 23
 Gunnershaal
Slaget vid Gunnershaal är känt som ett av de värsta i Miccland nå-
gonsin. Kanske det värsta för människorna. Visst är Femspjutsslaget
i Runvjiik år 1146 i Stjärnornas tidsålder, då Kappmästarens härska-
ror besegras till grunden, ett stort och fasansfullt slag men få andra
strider väcker sådant vemod och tungsinthet som det vid Gunners-
haal år 1139 i Stjärnornas tidsålder. .
G~nrershaal är en ålderstigen fästning som liksom den i Trigs-
loein bår dvärgiska kännetecken. Kanske var det just för att den del-
vis uppfördes av dvärgar som slaget blev så långt och seglivat. Många
goda män dog under de dagar som Kappmästarens härskaror utan
rädsla, piskad av sin mörka herres ord och hot, skoningslöst kastade
sig mot de branta murarna i flera veckors tid.
På murarna till stadens försvar stod Eolain Aothwein Culhian, en
man som dagens Storkonung Aothwein Culhian är ättling till, men
här fanns också den beryktade hjälten Fanor Bogwartha, grundare av
bogwarthernas orden. Krönikor gör gällande att även den undersköna
alvdrottningen Normaikas bror Halkalain stod vid de två människor-
nas sida. Tillsammans med dessa tre härförare dog tusentals och åter
tusentals mitcländska söner under de dryga fem veckor som slaget va-
24 MAJNJORD
rade, ty trollen var så många att de inte gick att räkna. De möttes av en
arme som var så stor att ingen hade något hopp om att överleva.
Det hade pågått en längre tid, Miccland var delat i två delar. En
stor och mörk härskara höll Idunnor i ett järngrepp, en annan med
troll från Svarcliden och Jarngand höll delar av Gastramark. När den
västra armen drog mot Majnjord drog sig den som fanns i Gasera-
mark söderut, mot Gunnershaal. Kappmästaren visste att om man
erövrade Gunnershaal skulle man kunna anfalla den stora staden
Majnjord från alla håll.
Kappmästarens styrkor, anförda av den mäktige Antorax, anföll
Gunnershaal från den västra sidan för att på så sätt kunna mota
bort all tänkbar hjälp som kunde komma från huvudstaden eller
från höglandet. Visserligen kunde Kappmästaren råka ut för att
klämma sin stora arme mellan två fronter men det var en risk han
var beredd att ta.
Dag som natt utan rast eller vila anföll våg efter våg av förhatliga
troll och varje gång blev försvaret av den stora fästningen allt tröt-
tare. Kanske hade många krigare och stadens invånare skonats om
det bara varit troll som anföll staden, men som på ett givet tecken
natten mot den femtonde dagen såg stadens försvarare till sin fasa Storkonung Aothwein Culhians brorson är satt som lydgode över
hur enorma skuggor rörde sig i mörkret på väg ner från norr. När staden hade man nog varit mer orolig för var de klirrande mynten
gryningen kom såg mittländarna till sin skräck att det var hrim- hamnar. Uthe Aothwein är dessvärre en stor besvikelse för den Cul-
tursar som gått i Kappmästarens tjänst. Deras antal gick inte att ta hianska ätten i det avseende att han är totalt oförmögen at~·qantera
miste på, det var mer än tjugo vildsinta hrimtursar som hade hetsats vapen, eller ens skalda. Uthe är klen och vek men en fantastisk för-
till vansinne. Ovanför deras huvuden kretsade nyanlända arker, fly- handlare och handelsman vilket är den främsta orsaken till att han
gande på sina fasansfulla tomödlor. fått positionen som lydgode över Herrnond.
Idag kan man se spår av den yttre muren som fullkomligt smu- Herrnond är omgiven av en bastant och väl uppförd stenmur
lades sönder av jättarnas och de stora trollens vrede. Antorax seger krönt av en palissad. Många hus i staden är byggda i sten och är
blev total. De som inte dog i striderna under de efterföljande da- mycket vackra. Det som en gång var ett enkelt vadställe har nu er-
garna dödades utan ånger av härförarens råbarkade arker. Antorax satts av en vacker stenbro med vackra statyer och utsmyckningar.
skonade ingen. Utanför staden finns många lämningar efter kemorer som en
Men kanske var det på bekostnad av dem som höll stånd i Gun- gång levde här. En mängd stenkummel och gånggrifter ligger en
nershaal som huvudstadens styrkor vann en stor seger på slätterna ut- knapp dagsmarsch norrut och är ett välbesökt område. Dessvärre
anför Majnjord knappt två veckor senare. Ty när Kappmästaren, som är de flesta kummel sedan länge plundrade men den som vågar kan
befann sig i den östra armen, hörde vilket motstånd som Gunnershaal besöka Justrakam, ett område med orörda kummel som sägs myllra
bjöd på lät han skicka iväg alla hrimtursar och arker mot öster. av kummelgastar.
Endast två människor sägs ha lyckats fly och unkomma döden,
Eolain Aothwein Culhians son Swoain Culhian och hans vapendra- Himinbrioter
gare Nor'Glad Ormhöga. De flydde norrut tills de nådde Grefaim som Himinbrioter är mer en omlastningsstation än en riktig stad. Här
var så gott som jämnat med marken, och vidare mot Ilgevad där de se- lastas tackjärn som kommer från norr och som sedan förs vidare
nare gömde sig och läkte sina sår. Med sig i sin flykt förde de Fanmajna, söderut. Trots sin ringa storlek är det en viktig knytpunkt för järn-
den fana som Malhewen förde med sig från öster och som hade varit handeln i landet och därför har Storkonungens yngsta son Pwyld
Gunnershaals stolthet så länge någon kunde minnas. Fanmajna var en Culhian kontrollen över staden i kraft av sin position som andre
1
fornklenod och en högt ärad skatt som bar Malhewens vapensköld, den skattmästare i landet. '

vita svanen på en mörkblå bakgrund med två korslagda spjut. Själva fa- Härifrån fraktas råmalm och tackjärn antingen vidare på han-
nan var i yppersta siden och ena sidan täcktes av långa tjocka fransar delsleden söderut eller på tjärade timmerflottar på Ilgevinna.
gjorda av alvdrottningens hår, knutna av alver i Valkalainen. Himinbrioter saknar både en större borg eller något befästnings-
När Kappmästaren helt och hållet besegrades några år senare verk vilket har gjort den utsatt för anfall från både troll som bryter
återtogs Gunnershaal och man lät återuppbygga stora delar som ha- sig ner från Svartliden eller de vildmän som bor i gränslandet mellan
de förstörts, dock inte den yttre muren. I en underskön trädgård vid Svart-Mundor och Svartliden. Dessvärre finns det nästan bara järn
den inre borggården lät man uppföra ett monument över de krigare som är av värde i staden, vilket har gjort det tämligen meningslöst
som stupat i slaget. Monumentet är en enorm staty av Eolain Aot- att göra småräder hit. Malmen är för tung och otymplig att föra med
hwein Culhian som dräper en hrimturse och den är gjord helt i svart sig efter ett sådant anfall.
sten. Bakom statyn ligger Eolain Aothwein Culhian och Fanor Bog-
wartha begravda. Fanmajna hissades återigen i det högsta tornet. Hravelsrinna
Spjutgodan Rwynhennwin Gunnrahoel är idag härskarinna över Trudvangs mest älskade och hatade flod, sägs det om Hravelsrinna
borgen och de marker som sträcker sig från Grefaim i väster till det som skummar fram ur källorna i Jarngand och löper ända ner till
östra höglandet och Gunnrabergen i öster. Althishavet i söder. Den vilda floden utgör gräns mellan Majnjord
I anslutning till borgen finns en stad vars invånare till stor del är och Runvjiik och endast ett fåtal ställen lämpar sig för överfart.
hantverkare och handelsmän. Mest berömd är man för sina vapens- Hravelsrinna är vild och förrädisk med ett rasande tempo och
meder och vapenhandlare. Borgen och dess invånare har en lång his- . nyckfulla strömmar. Speciellt norr om staden Herrnond sägs floden
toria av krig och vapen. Här finns också en skola för vapenkonster, vara som värst. Här sträcker sig femtio meter lodräta klippor upp
vars främsta inriktning är spjut och stångvapen. från vattnet och vattenfall med en fallhöjd på över femtio meter är
mer regel än undantag. De branta klipporna har omöjliggjort något
Herrnond större bruk av vattenkraften även om många byar varit ytterst upp-
Herrnond är staden som ligger vid det vida kända Hermonvad, är finningsrika i sina anordningar för att kunna utnyttja den enorma
ett av få ställen där man kan korsa den vilda floden Hravelsrsrinna. naturkraften i de vilda forsarna. Förutom de tre städerna Roskwa,
Folket här försörjer sig i huvudsak p~ jordbruk och slätterna utanför Herrnond och Gloesgrim som har väl utbyggda broar och färjeför-
staden är vidsträckta och fyllda med gullvete, svinråg och herrnkorn. bindelser med andra sidan finns det endast ett tiotal enkla vadställen
Sädesbodarna är välfyllda i denna del av Mittland och sällan behö- på hela den långa sträckan mellan Swhaneviti och Roskwa.
ver folket svälta ens vid dåliga år.
Bönderna som lever kring staden har formerat sig i så kallade rågslag Idunnor
och hjälper varandra med skörd och sådd. På så sätt har man skapat Idunnors slätter är hela Mittlands kornbod. Här brukas den bördiga
något som kan liknas vid ett storjordbruk och ingenstans i hela Mitt- jorden, ändlösa kullar och slätter stäcker ut sina sädesfält och gröna
land är man så effektiv och kan bruka så stora delar av jorden som här. hagar. Men långt ifrån all mark brukas, nej här finns också otram-
Herrnond är en rik stad eftersom stora delar av tullavgifterna pade marker, vackra orörda vildängar med blommor och örter som
hamnar i stadens egen ficka. Hade det inte varit för att nuvarande lärda och heliga män och kvinnor söker med stor försiktighet. Här

MAJNJORD 25
 finns också lindormarna i stort antal. De gömmer sig i sina jordhålor
och bland buskagen väntandes på sina oskyldiga offer.
Ilgevad
Ilgevad är den stad som ligger öster om Whootdalir och på Ilge-
vinnas södra strand. Det är en vacker stad vars läge är helt magni-
fikt. Vid foten vid den mäktiga Jarngandskilen vars toppar glittrar
i vitt och sträcker sina långa skuggor över landet breder Ilgevad ut
sig med ett gytter av verkstäder och boningshus. Staden ligger vid
floden Ilgevinna och det finns ett väl utbyggt färjeläger på båda sidor.
För snabba transporter mellan Majnjord och Angarboda väljer de
flesta vägen via Ilgevad och inte via Himinbrioter vilket har lett till
att staden har många endagsgäster. Det finns flera värdshus i staden
och de flesta är mycket billiga med god mat och service. Här kan
man byta, eller till och med hyra hästar, vilket är en mycket ovanlig
företeelse. Det enda krav man har, förutom en rejäl handpenning, är
att man lämnar tillbaka en häst i likvärdigt skick.
Här styr varken gode eller laird utan ett handelsråd som skämt-
samt kallas för »gubbskrået « men mer officiellt för Ilgevads levnads-
och handelsråd. Rådet styrs av Turgna Draakögha, en respekterad
och ärbar man vars släkt har bott i staden i flera hundra år.
Ilgevad är en lugn stad och få kommer hit utan att ha ett ärende
som brådskande för dem vidare norr- eller söderut.
Ilgevinna
Hravelsrinnas syster Ilgevinna är betydligt lugnare i både tempo och
takt än den mäktiga floden i väster. Ilgevinna söker sig ner i maklig
takt mot låglandet i söder för att till slut mynna ut i sankmarker och
slutligen helt försvinna. Ilgevinna saknar de branta klipporna och
det finns många möjligheter att ta sig över floden utan att ens bli våt
om fötterna. Vackra stenstränder täcker båda sidorna av floden och
det är inte ovanligt att man faktiskt kan hitt,t guld i floden vilket har
gett upphov till en del läger med lycksökare.
Maelduna
När Aothwein Culhian tog makten lät han införa den gamla
hirdskrålagen, det vill säga rätten för envar som vill, att bruka jor-
den som ligger orörd inom rikets gränser mot skyldigheten att ställa
upp en militärstyrka som motsvarar värdet av jordlotten eller be-
tesmarken. Således avskaffades träldomen i Mittland och trälarna
kunde bli livegna eller fribrytare om de så ville. Den gamla refor-
men som återinfördes avskaffade förvisso trälarna men långt ifrån
alla hade ork eller möjlighet att bruka jorden på egen hand. Många
förblev vid de gamla gårdarna som fria män men eftersom gården
gör »hirdskrå« får de som arbetar d;i.r omgjorda sig med, uttjänade
ringbrynjor och oslipade svärd för att dra i rikets tjänst. En liten
gård bör h ålla sig med minst en fotsoldat, gärna två, en större gård
med minst tre dugliga krigare och en ryttare. De gårdar som saknar
vapen eller av konungens män inte anses ha fullgott folk befrias från
lagen mot att de betalar en högre skatt.
Vissa gårdar har fått status som »skråfria « och slipper ha en stå-
ende styrka på gården mot att de har ett stående skafferi för de kri-
gare som för rikets angelägenheter väljer att stanna på gården. Ma-
elduna är en hel stad som befriats från att hålla riket med krigare
mot att de istället förser förbipasserande trupper kost och logi.
Maelduna är en stad rik på mat och förnödenheter. Det är hjärtat
i Idunnors försörjning av säd till Majnjord vilket också märks på
många av stadens invånare som nästan alla på något sätt är inblan-
26 MAJNJORD
dade i jordbruken som ligger tätt i den här delen av landet. Under
vår och höst samlas stora sk:i.ror av diversearbetare i Maelduna i
hopp om att få tillfälliga jobb på gårdarna. Marknaden för arbets-
kraft -kan nästan liknas vid de trälauktioner som hålls i Osthem och
arbetarna behandlas som boskap, om inte ännu värre.
Maelduna är en platt stad vars inre delar har stenbelagda gator
och stenhus men vars yttre delar uppvisar fattigdom och enkelhet.
Det sägs att ingen stad i hela Mittland har så många tjuvar och
missdådare samlade på ett och samma ställe som Maelduna. På
lönnkrogar och dunkla världshus samlas mördare och utstötta för
att planera hur de bäst kan komma över de rika köpmännens ägode-
lar. Ovus har proklamerat staden som hädisk och ogudaktig och har
flera gånger påpekat för storkonungen att det inte passar sig att en
släkt med sådan historia och ämbeten kan tillåta en så stor samling
av patrask utan att han borde göra något åt saken. Storkonungen
själv inser att många av de rikaste köpmännen håller sig med egna
tjuvgillen och frillohus och tycker att ostört är bäst, även om han
givetvis inte rycker om det han ser.
Majnoen
I Majnoen finns några av de mest betagande och fängslande vild-
marksområdena med ett vackert högland, vidsträckta ljunghedar
och porlande vattendrag. Här är jorden mörk och bördig, men på
sina håll mycket stenfylld. En gång trodde man att kullarna var
enorma kummel som uppförts av jättar eftersom man kunde hitta
väldiga stenar med runor och inkriptioner på även om man grävde
mycket djupt. Innan osttronerna kom hit och slog ner sina bopålar
levde ett stort bestånd av jättar och resar i området men att de skulle
ha kunnat uppföra så enorma kullar verkar nästan osannolikt. Det
sägs att Malhewen påmindes om havet när han för första gången
såg det vackra höglandet och därför fick det namnet Majnoen, ett
gammalt tronländskt ord som betyder hav. Men trots att Majnoen
tillhör de mer befolkade delarna av Majnjord och att det på många
ställen ligger gårdar så tätt att man varje natt kan få tak över sitt
huvud, finns det områden som kryllar av resar och stentroll. Otaliga
försök har gjorts att rensa höglandet från bastjurs, men det har alltid
slutat med att man givit upp. Oftast håller sig resarna på sin egen
kant, gömmer sig i hålor och grottor och anfaller sällan gårdarna i
några större skaror. M ånga har helt enkelt kommit fram till att det
är för kostsamt att driva bort resarna och stentrollen och därför låter
man dem hållas.
Majnjord
»En morgon var det sol och frisk vind. Jag tror att det var första gången
jag såg snö sedan jag lämnat Osthem. Men vintern var inte lika kall
och skoningslös som i Osthem, den var liksom vackrare på något sätt. «
Mästaren såg tankfull ut, reste sig upp ur det ångande vattnet och satte
sig i en mjuk liggstol. » Blåsten slet i vimplarna och i kläder som hängts
på tork. Synen som mötte mig där jag stod högst upp i tornet i mitten av
denna mäktiga stad har etsat sigfast i mitt sinne djupare än något annat
minne har gjort. Vackert, det var så vackert att jag inte ens finner ord
för det. Hur länge jag än skulle hålla på skulle du ändå inte förstå, men
en sak kan jag säga dig, om du f år möjlighet att besöka staden Majnjord
så ska du göra det. «
Där de blodröda vimplarna med sina bländande vita svanar svajar i
blåsten högst upp på tornen ligger den kanske mest mytomspunna
och storslagna staden i hela Trudvang. Det är en stad med gamla
anor, anlagd av hemvändande tronländare som slog sig ner på en
plats och bildade ett eget rike och en egen stad. En stad och ett
kungadöme som ett tecken på en ny blomstrande tid för Whotes
söner och döttrar. Länge hade de vandrat och de umbäranden de
fått stå emot i österns vilda länder skulle glömmas och förträngas .
De döda konungarna skulle hedras med en stad så stor och ståtlig
att både alver och dvärgar skulle få tårar i sina ögon. När man först
planerade staden viskades det att den skulle bli vackrare än de städer
som alverna bodde i, i forntiden. Tiden innan människorna ens hade
kommit till Trudvang.
Staden som ligger på en av de högsta kullarna på hela Majn6en
är uppförd med omsorg och stort hjärta. Det finns fyra portar in
till staden varav den som vetter åt söder är störst och mest impo-
nerande. Från porten löper en stenbelagd väg gjord av vit havssten.
På sommaren är slätterna utanför stadens södra delar täckta av gula
och vita blommor.
Borgen Derbforgallwe ligger på en hög och respektin-
givande klippa i stadens mitt. Borgens hela väsen andas
stordåd och hjältar, sånger om bragder och svunna
tider. Porten som leder in till borgen är placerad
längst ner på ena klippväggen. Själva porten bygg-
des av dvärgar och hantverket inne i gången som
leder under klippan upp till borgen är så vacker
att det får dvärgars ögon att tåras och deras skägg att falla av. I alla
fall säger man så i Majnjord. En lång vacker trappa i slipad stjärn-
granit med silverinlägg mynnar ut i en borggård i mitten av själva
borgen. Porten och trappan vaktas dag och natt av bogwarther till-
hörande bogwarthvakten.
Allt sedan landet bildades har storkonungen eller krigsrådet haft
borgen som sitt huvudsäte. Här har många konungar levt och dött
allt medan tiderna har förändrats. I dess salar har man haft m ånga
krigsråd och storslagna fester. I katakomberna under borgen har
lärda män och besvärjare spenderat dagar och nätter böjda över per-
gament och skrifter, ty här finns Mitdands kanske mest välsorterade
bibliotek. Rustningskammaren som ligger under biblioteket innehål-
ler mer artefakter och magiska föremål än någon kan föreställa sig
och i ett speciellt rum finns storkonungens mytomspunna rustning
i svart mithraka som dvärgarna skänkt de Maj~jordska konungarna
som gåva i början av Stjärnornas tidsålder. Här finns alfarkakronan
Perkaloka och det mytomspunna spjutet Roghdraasil.
Staden är uppbyggd i fem olika skikt. Det första skiktet ligger
mellan den 4iupa vallgraven som löper runt hela borgen och den
yttre muren. I det andra skiktet som ligger mellan den yttre och den
inre försvarsmuren bor de mindre lyckligt lottade i enkla skjul och
verkstäder. Här kan man hitta många billiga värdshus och mjödhal-
lar. Nästa skikt som inhyser stora delar av själva staden löper mel-
MAJNJORD 27
 Ian den inre muren och
centrummuren. Här är de
flesta av husen i sten och de
flesta som bor här har ett gott
arbete och en god inkomst vare sig
det är som hantverkare, värdshusägare
eller krigare i Majnjords arme. Nästa skikt
ligger mellan centrummuren och själva klippan som
Derbforgallwe står uppförd på. Här bor de av ädel börd och de
högt uppsatta personerna i riket. Det sista skiktet består av själva
borgen och förutom de lönngångar som endast ett fåtal känner till
når man borgen endast från den stora porten som hårdbevakas av
krigare ur bogwarthvakten.
Me~ det är inte bara borgen som är imponerande och som vittnar
om makt och rikedom. Även staden är full av överraskningar och
erbjuder allt som en stor stad ska göra. Här finns värdshus, handels-
hus, smedjor, skaldeskolor och vapenhallar. Till de mer respektabla
och kända värdshusen hör Hanskefall, och Rastocks skaldehall. Till
de mer tvivelaktiga och billiga hör Osthems bronjehall och mjödstu-
gan Skum och Skald.
Saule
Kanske är Saule mer känt för Hodwarth med den stora gåvan, än för
själva staden. Hodwarth som nu börjar bli till åren är en högrest och
storvuxen människa i vars vener många menar att det rinner trollblod.
28 MAJNJORD
En gång levde han bland
de människostammar som
lever i Svartlidens mörka sko-
gar men efter att ha lämnat sin
by när han var tolv år gammal för-
lorade han allt mer kontakten med sitt
ursprung. I Mittland blev han snabbt känd som
Hodwarth den som inte bär på någon rädsla, och många
anlitade hans tjänster för att uppnå sina mål. Hodwarth var
en stor kämpe som hjälpte många män och kvinnor och det sägs
att han aldrig har förlorat eller har behövt fly från en strid. Namnet
Hodwarth med den stora gåvan fick han på sina äventyr i Svartliden
sedan han räddat en korpikalla från två rasande stentroll. Hodwarth
tvekade aldrig att hjälpa alven men fick ett otäckt sår när han dräpte
trollen. Hodwarth vaknade upp bland alver och trots att alverna ville
att han skulle ge sig av så fort han kunde gå förlänades han med en
stor gåva, Olinpaa, ett tvåhandssvärd i alfarka som tillskrivs stora
magiska egenskaper. Långt senare fick Hodwarth veta att han räddat
Korpikallakonungens son, en alv med odödligheten i sitt blod.
Så småningom slog sig Hodwarth ner i Saule, där han, för sina
rikedomar han skaffat sig under åren som äventyrare lät bygga en
mäktig sagohall vars tak hålls uppe av en enorm ek. Idag samlas
många skalder och sagoberättare i Saule och vad kan väl vara mer
spännande än att få höra legenden, Hodwarth själv, berätta om sina
stordåd, eller ännu bättre, få ~e den mäktiga gåvan.
 På de bördiga slätterna utanför Saule växer på många platser
dimhlagräset, även kallat gastgräs. Många platser här vittnar om
uppförda kummel och gravplatser vilket har gett upphov till ett visst
rykte om att markerna är fulla av kummelgastar som vaktar sina
kummel. Idag är folket nog ändå mest rädda för gastgräset som är
midjehögt och gråsvart till färgen. Den som går i gräset och som lå-
ter dess sträva sidor vidröra huden faller så småningom in i en dvala
som är mycket svår att komma ur. För vissa bli effekten så farlig att
de hamnar i ett tillstånd som faktiskt kan liknas vid en odöd. På
många av dessa ställen har vandrare lagt ut vildmarkstecken och den
som förstår dessa tecken kan varna sina färdkamrater om att man
borde ta en annan väg. De flesta av vildmarkstecknen består av tre
små stenar som bildar en pyramid och som på detta språk betyder
kummel, eller gast, och det andra är tre korslagda pinnar, eller långa
grässtrån, som betyder farlig växt, eller fara för naturen.
Roskwa
I mitten av staden står en tio famnar hög sten som trollbundit många
besökare sedan Roskwa grundades för ett par hundra år sedan. Sta-
den byggdes kring själva stenen och i början var det inte mer än ett
par hus som sedermera blev en by. Idag bor här nästan tretusen invå-
nare. Stenen »blöder« oförklarligt och varje dag samlas en stor skara
gavlianer eller troende i nidendomen för att samla upp blodet som
man tror är Gaves. Att det är blod råder det ingen som helst tvekan
om, det både smakar och ser ut som blod, men många undrar nog
var det egentligen kommer ifrån och varför. Anhängarna som samlas
hävdar bestämt att det är blod som Gave blöder för de stackars själar
som måste hållas vid liv trots att de borde dö.
I anslutning till stenen står kanske Mitdands största helgedom
för nidendomen. Det är en enorm kyrka finansierad av Ovus Foile
den saktmodige. Här finns inte mindre än fyra gavlianer som leds av
en BiTugher, direkt underställd Tugher - Budbäraren. På kyrkoom-
rådet finns också ett bibliotek, ett kloster för kvinnliga gavlianer och
en byggnad för det tredje direktoratet, inkvisitionen. Kort sagt en
stor samling nidendomska byggnader och tjänstemän som bevakar
Ovus intressen i Mitdand. Femtio rortväktare tjänar som stadens
garde tillsammans med »frivilliga« stadsvakter, och i många avse-
enden är detta mer Ovus stad än Majnjords. I utkanterna av staden
finns en gård med smedja, stall och sovhallar för de pilgrimiter som
ständigt eskorterar viranner, carlonner och annat folk från Vaster-
mark för att se den blödande stenen.
Staden ligger nära floden Hravelsrinna och man kan ständigt höra
dess brusande dån både natt som dag. Till en början försörjde sig
invånarna på fiske och fångst av svartuttrar men i takt med att staden
blivit något av ett religiöst centrum för gavlianerna i Majnjord finns
det nu många som försörjer sig på den heliga maktens ämbeten.
Rokklev
Rokklev, eller bara Rok, heter det rnorma område med hundra-
tals järnmalmsgruvor som förser hela Mitdand med järnmalm. En
gång tillhörde gruvorna Thrilheim men efter ett kortare krig mot
dvärgarna och en överenskommelse att lämna ifrån sig en mindre
mithrakagruva fick människorna kontrollen över gruvorna i Rokklev.
Här arbetar både människor och inhyrda dvärgar dag som natt för
att bryta det åtråvärda järnet. Malmen håller mycket hög kvalite och
anses tillhöra den bästa som bryts av människor.
Det är där, djupt inne i de mörka och fuktiga hålorna, som nyck-
eln till Majnjords storhet finns.
Järnmalm har brutits på en mängd olika platser i Jarngandskilen.
Nedlagda eller delvis övergivna gruvsamhällen i norr vittnar om den
tid som var innan man fann det stora gruvområdet i Rokklev. Då
bröt man på många olika håll och i ständig kunkurrens mfd dvär-
garna. Gruvfyndigheterna har mestadels innehållit järnmalm, men
även stora mängder mangan- ~ch dolomitmalm har uppfordrats. Sil-
ver och granit bryts också, fast i li:ten skala.
Arbetet bedrivs med spett och slägga och gruvorna är en synner-
ligen riskabel arbetsplats.
Innan järnmalmen började brytas i Rokklev fanns knappt någon
befolkning alls i området. Då betraktades det som otillgänglig vild-
mark. Men när man fann järnmalmen kom folk från alla håll. Inte
bara de från Majnjord utan även de från Dranvelte och Osthem ville
vara med och dela på kakan.
En del personer är väldigt driftiga och har blivit berömda för sina
gärningar. Andra får utföra det hårda arbetet och slita ont för att få
ihop till brödfödan i dessa otillgängliga delar av Trudvang.
I Jarngands bergstrakter finns de ingredienser som krävs för att
koka ihop tackjärn, nämligen forsar, skog och malm. Det har därför
växt upp ett stort antal hyttor i området. Vid en del av hyttorna
förädlas även tackjärnet ytterligare ett steg innan det förs vidare sö-
derut. Smedjor och järnverkstäder har byggts, ibland i direkt anslut-
ning till hyttorna.
Det som är avgörande är om det finns tillräckligt med vattenkraft
och därför har Hravelsrinna stor betydelse för ' Majnjords ställning
som leverantör av järnvaror till resten av Mittland och övriga delar
av Trudvang.
Swhaneviti
Sjön fick det alviska namnet redan i Drömmarnas tid och det be-
tyder De många svanarnas sjö. En gång levde alver nära sjön och
kanske är det just därför som markerna omkring den är full av vilda
ovanliga örter och blommor med både helande och uppfriskande
egenskaper. I ovanliga fall kan man hitta silverstjärnan i närheten
av sjön. Blomman är extremt ovanlig och växer förutom här endast i
den stora skogen Valtoris i Soj.
Whootdalir
För de allra flesta i Majnjord är Whootdalir en helig skog. Dels an-
ser man att det var här som Whote satte sitt spjut i marken och lät
det växa, dels så anser man att flowran Magh lever i skogen. Det är
en mörk och tyst skog och det sägs att inte ens trollen vågar sig hit.
För femtio år sedan härjade en logedrake, vars namn var Dund-
hamorg , i Majnoen och många bragdmän försökte spåra upp och
dräpa den vidriga besten. Man spårade den till dess håla i Jarn-
gandskilen där den ruvade på en stor skatt. Bland dem som slogs
mot draken fanns Holijen Njuedudd, erkänd hjälte och sagoberät-
tare, men också sköldmön och halvalviskan Alfarkalaina Stjaerndot-
tir. Det sägs att de nästan trettio krigarna som hade samlats för att
dräpa monstret hade lyckats ta sig in i hålan när Dundhamorg var
borta och att de gömde sig i hans skatthög. När Dundhamorg åter-
vände anföll några av krigarna för tidigt och avslöjade sitt gömställe.
En vild kamp bröt ut och av alla krigarna som svurit på att döda
Dundhamorg överlevde endast en, Alfarkalaina. Hon hade nästan
lyckats med konststycket att dräpa Dundhamorg med sitt alvspjut
när draken lyckades fly. Svårt sårad och på tunga vingar flög den iväg
och man säger att den försvann in i den djupa skogen Whootdalir.
De flesta var övertygade om att draken hade dött och därför fanns
MAJNJORD 29
 det ingen anledning till att bege sig in i den mörka skogen för att
leta. Alfarkalaina hyllades som hjälte och hon fick ett stort landom-
råde att bruka öster om Herrnond. Trots många mer eller mindre
dumdristiga försök att hitta kroppen i skogen har ingen lyckats och
myten om var draken tog vägen breder ut sig mer och mer för varje
dag som går. Att hitta kroppen skulle betyda enorma rikedomar och
därför fortsätter försöken trots många berättelser om ond bråd död
för den som ger sig in i skogen.
Trigsloein
I Majnoens södra delar ligger en av M ajnjords mest omtalade plat-
ser. På en platå med utsikt åt alla väderstreck ligger en borg och
en stad så mäktig och imponerande, att den omnämns i nästan alla
hjälte&agor och kväden om fallna hjältar. Här har bogwartherna
allt seaan orden grundades haft sitt högsäte. Detta är platsen som
vid sidan om staden Majnjord stoltserar med en stående väpnad
styrka på över fyratusen man. När det Stora kriget härjade som
värst för fyrahundra år sedan var det hit de flesta begav sig för att
söka skydd och räddning. Själva borgen sägs vara delvis uppförd av
de dvärgar som då bodde i Ymergrindh någon gång i Drottningens
tidsålder. •
Trigsloein styrs av en fanbogwarth och har gjorts så länge någon
kan minnas. Den fanbogwarth som styr över T rigsloein idag heter
Gundla Navor'Na och han är ytterst lojal mot storkonungen. Gundla
är gift med halvalviskan Vidaspha med det långa håret, och tillsam-
mans styr hon med sin make över stora delar av södra Majnjord.
JO MAJNJORD
I Trigsloein finns Mittlands kanske mest beryktade svärdshall vid
sidan om Dralholl och här skolas de mäktiga krigarna i vapenkon-
ster under dygnets alla timmar.
Den imponerande borgen, eller svärdshallen, uppfördes på res-
terna av den vidsträckta vaktmur som storkonung Morda Gwendan
lät uppföra med dvärgars hälp och som delvis raserades under det
Stora kriget. Trigsloein har också fått namnet Skrymselvraa, efter
de många vrår, skrymslen och hemliga rum som sägs finnas i bor-
gen. Borgen reser sig hundratjugo meter över Trigsdalen och har
närmare tusen rum utspridda på tjugo våningar. I den stora svärds-
salen i borgens mitt, kan mer än tusen krigare träna tillsammans
utan att trängas, vilket säger mycket om dess storhet. Många kri-
gare kommer till Trigsloein för att få ta del av, och lära sig lite om
vapenkonsten, men endast bogwartherna som lever och tjänar här
får träna i den stora salen och med de beryktade legenderna och
svärdsmästarna.
En del av borgen är helt avsedd åt studier och träning i den vik-
tiga skaldekonsten. Här finns ett omfattande bibliotek med histo-
riska texter och kväden författade av de mest kända skalderna i hela
Trudvang.
Dralholl
Mitt ute på det bördiga slättlandet ligger en välkänd och omta-
lad bulturisk svärdshall som visserligen inte längre sköts av bul-
turer men väl av svärdsmästare som fått lära sig den bulturiska
stridskonsten av renrasiga bulturer. Här lär man ut de tolv hug-
gens princip vilket är en svärdskonst där man använder två svärd
i strid. De krigare som tränas här anses vara ytterst duktiga och
dugliga i strid även om deras stil ibland kan uppfattas som lite
väl brutal och stormländsk. Stor vikt läggs vid anfall och vid strid
mot många fiender, mindre del av träningen ägnas åt taktik och
försvar. Inträdesprovet är svårt och oftast slutar det med att den
som ansöker dödas. För att upptas i skolan måste man besegra
en av eleverna som redan går där. Det är upp till stormästaren att
avgöra vem av eleverna som ska möta den som ansöker om en plats.
Utmaningen kan ske på två sätt, med eller utan blankvapen. Det
är upp till den som ansöker om en plats om vilket av dessa två
som ska gälla. En utmanare som vinner eller besegrar en elev med
trävapen blir upptagen i skolan men måste först tjäna sju år som
tjänare åt de andra eleverna innan han får lära sig något om svärds-
konsten. Den utmanare som besegrar en elev med blankvapen tas
direkt upp som elev och får genast börja lära sig de tolv huggens
princip. Vid inträdesprovet står svärpshallen för de vapen som ska
användas och inga rustningar eller ens kläder tillåts i kampen. En
hård och skoningslös intagningsprincip kan tyckas, men faktum är
att skolan egentligen bara vill ha elever som direkt kan kvalificera
sig utan att behöva tjäna som hjälpreda åt de andra. Antalet elever
är trettio stycken och den som klarar hela utbildningen har rätt
att kalla sig för Jughna, ett bu!tvrokiskt ord som betyder »tolv-
huggsman« och syftar på en person som lärt sig de tolv huggens
princip, sex hugg med högervapnet, fyra med vänstervapnet och
två kombinationshugg.
Stormästaren för svärdshallen heter Ryggdn E6anin och hans
skicklighet med de två svärden får många att förundras och för-
skräckas. Vid sin sida har Ryggdn de två svärdsmästarna Bryndolf
Huggr, en vildbronja från Osthem som levt i Majnjord i mer än
trettio år, samt Doein Bogwartha, ättling i rakt nedstigande led till
Fanor Bogwartha.
Valkarook
Valkarook är en underskön lövskog men få vågar sig längre in än
några hundra meter. Desto längre in man kommer i skogen, desto
större och knotigare blir de gamla ekarna. Förr i tiden jagade man
vildsvin och kronhjort här men i takt med att beståndet av troll har
växt sig allt starkare är det få som idag ägnar sig åt jakt i skogen.
Skogshuggarna som lever i Bristlingarum arbetar i Valkarooks östra
utkanter och de jobbar alltid i stora skogshuggarlag, ibland med in-
hyrda krigare för att skydda sig från överfall.
Det har alltid funnits skogstroll och stentroll, men på sista tiden
har ett stort bestånd gråtroll tagit över allt större del av skogen. I
Bristlingarum befarar man allt mer en samlad trollattack mot staden.
Men det är inte bara trollen som avskräcker, det sägs också finnas
svartmossa i stora mängder, och dödliga svampar. Belöningen för den
som vågar sig in i skogens djup är dock stor. Här växer nämligen också
många av de eftertraktade växterna och örterna som används i många
extrakt såsom trollmossa, vissmarsört och hela ängar fulla av allna.
Även jägaren kan uppleva något av ett paradis här. I skogen finns stor-
växta vildsvin, kronhjortar, björnar och inte minst kungsälgar.
MAJNJORD 31
 » Orört som Osthem men stilla som en spegelblank
bergssjö«, mästaren läppnade nöjt på sitt vin och .:I_!.
tittade upp i taket. 1J>
FOLKET r MITTLAND brukar säga att i Byd- -!.
land finns mer obebodd vildmark än någon an-
nanstans i hela Trudvang. Inget annat land är
berikat med sådan skönhet som de storslagna fä!- ~.,
ten här bjuder sina besökare på. De ödsliga slätterna
sträcker sig så långt ögat kan nå med sitt höga gräs som
vajar för den ständigt vinande vinden. Bydland är till större delen ett
slättland som nästan helt är täckt av gräs. Här och var växer mindre
klungor av träd och sly i vad som skulle kunna kallas för skogsdungar,
men på något sätt känns obefintliga då man ser ut över de tomma
vidderna vilka breder ut sig på var sida om dem. Ute på slätterna
finns också en mängd insjöar fyllda med sötvatten. Dessa sjöar är säl-
lan större än att man utan problem kan se den andra sidans strand.
I jämnhöjd med Ymergrindhs västra utlöpare stiger landet sakta
uppåt och bildar det bydländska höglandet. När väl landskapet stil-
lat sin sluttning förändras det och övergår från vidsträckta slätter till
gräsbeklädda kullar och åsar. Kullarna och åsarna tillsammans verkar
nästan forma ett stiliserat hav med långa vågryggar som här och var
höjer sig till någon enstaka vågtopp. Från norr till söder sträcker sig
detta havsliknande landskap som fått namnet Havnaås. Vissa av ås-
arna är flera mil långa medan andra är betydligt kortare och är inte
mycket mer än en avlång höjd. Det höga dwegräset (se nedan) vajar
här i vindens bris och ger intrycket av att åsarna faktisk rör på sig.
Myllan i Havnaås är mycket bördig och det växer därför en mångfald
av blommor och växter vars like inte går att finna någon annanstans
i Trudvang. Det är nog också den bördiga myllan och den växtliga
artrikedomen som gjort att området är ett av de mest halvlängds-
mannatäta områdena i hela Trudvang. Här lever halvlängdsmännen i
hålor utgrävda ur åsar och kullar, långt ifrån större människobosätt-
ningar. Då och då kommer de dock i kontakt med bydländarna, men
kontakten dem emellan har fungerat bra eftersom bydländarna inte
för sig på samma sätt som de människor man finner på andra platser
runt om i Trudvang. De är två naturfolk som både förstår sig på och
respekterar varandra för deras närhet. till naturen.
I i,)st reser sig en plötslig vägg upp av täta trädstammar som får
det vidsträckta slättlandet att sluta abrupt. Blosvellund som den öst-
ra skogen kallas här i Bydland är mycket gammal och mäktig, vilket
syns då man ser de knotiga träden på nära håll. Skogen tillhör Soj
och för bydländarna, som är ett folk utan landsgränser, är skogen
ett ondskefullt tecken som hotar med ond bråd död. Skogen är en
blandskog där en mångfald av trädsorter växer sida vid sida. Skogen
angränsar till Ymergrindh och sägs därför husera både troll och an-
nat oknytt. Men det är inte trollen eller andra små bestar och odjur
som står för skogens hemska rykte, utan något helt annat. Något
som föddes i en annan tidsålder för mycket länge sedan, en tid långt
innan människan föddes till världen. Det var i Drömmarnas tidsålder
som den mäktiga Blosvelfanga föddes. En ondskefull drake född ur
32 BYDLAND
illijinakas, de genomskinliga albinologedrakarnas,
släkte. Krafterna dessa vinglösa drakar besatt
var oändliga och oräkneliga var det antal som
dräptes av dessa ondskefulla varelser. Blosvel-
-a";,-j
fanga, syster till Nifelfang, hade dragit sig tillba-
ka till skogen söder om Ymergrindh, idag kallad
" "
.-,
Blosvellund, medan hennes äldre bror hade gett sig
av på en resa långt längre än så. Efter förlusten mot
gudar och alver hade Nifelfang flytt till Helgardh för
att där leva sina sista dagar av hat. Samtidigt som Nifelfang
nådde sitt Helgardh fann Blosvelfanga en djup grotta i skogen söder
om Ymergrindh, vilken ledde henne långt in under Ymergrindh. Där,
gömd från både gudar och alver lade hon sig för att vila och för att
hämta nya krafter. I årtusenden låg hon i dvala och återhämtade sina
krafter djupt under jord. När Blosvelfanga sedan vaknade hade en
helt ny tidsålder börjat, en tidsålder som bjöd på nya förutsättningar
för överlevnad. Människan hade gjort sitt intåg i Trudvang och det
var dessa som Blosvelfanga kom att leva på under många århund-
raden framöver. Än idag berättas det berättelser från denna tid och
människorna ryser då de ser skogen. Även om Blosvelfanga mötte
sin baneman (se Blosvjun, s. 36) för så länge sedan är människorna i
Bydland fortfarande oerhört rädda för skogen och vad som kan lura
däri. Detta har sitt ursprung från de många legender som finns om
Blosvelfanga. Många av dessa legender säger nämligen att hon var
dräktig då hon kom till skogen och att hon efter sin tid i dvala lade
ägg. Ägg som än idag finns undangömda någonstans i skogen. Dessa
historier om avkommor leder till att det titt som tätt uppkommer
rykten i Bydland om någon som kommit för nära skogen och sett el-
ler blivit uppäten av en vidunderlig best med vit, nästan genomskinlig
hud, och lysande röda ögon. Bydländarnas skräck för Blosvellund har
gjort att de även fruktar skogen i väst, Disra.
I väst på ansenligt avstånd från Disra rinner Shantwyd och Shy-
wan ner från det Bydländska höglandet ner till Hravelsrinna, vars
vatten strömmat ända uppifrån Jarngandskilen i Nhoordland. Här
finns det några få människobosättningar som lever på fiske i floder-
na och på jordbruk. Männsikorna som lever längs floden kommer i
regel från Vastermark och Runvjiik och räknas därmed inte till byd-
ländarans huvudfolkstam.
Det finns knappt någon dokumenterad historia om Bydland och
dess invånare. Det mesta av landets historia är därför höljt i dunkel.
De få passager om landets historia som finns nedtecknat härrör of-
tast från verk skrivna av grannländernas lärda män och kvinnor som
fått i uppgift att dokumentera sitt eget lands historia. De angräns-
ande ländernas anförare har många gånger gjort anspråk på Bydland,
men då de aldrig lyckats kuva dess invånare eller bringa inkomster
från dessa har de snart övergivit hästarnas land. Kungligheterna må
ha kunnat skryta om ett stort och vidsträckt rike. Men ett vidsträckt
och tomt rike bringar dessvärre mer problem än rikedom och makt.
Landets namn, Bydland, härstammar just i dessa problem, då byd på
tronländska betyder problem.
Många mittländare som är särskilt gripna av ostrosedens många
naturväsen anser att Bydland är flowran Nemans rike och hem, lan-
dets invånare är mer än övertygade a~t det är så. De tror att Neman
lever här på slätterna och i hästarna som springer vilt i flock. Av alla
Mitdands länder är det Bydland som står för den starkaste natur-
dyrkan. Det nomadiska folket som lever här har sedan urminnes ti-
der ansett sig härstamma från de naturväsen invånarna dyrkar. Trots
sin närhet till Vastermark och den nidendomska tron har Gaves ord
och lära aldrig funnit något fotfäste här. Inte heller den i Mitdand
annars så vanliga ostroseden har fått något fotfäste här.
Bydlands invånare tillhör till största delen folkstammen okis och
anses vara det folk som ligger närmast folkslagets ursprung. De lever
i stort sett på samma sätt som okis alltid har gjort. De är ett natur-
folk som aldrig sett någon anledning till att bilda större riken, då na-
turen är deras rike. Okis delar dock de stora vidderna med stammar
som härstammar från andra folkslag. Även om de olika stamfolken
lever på liknande sätt och följer samma seder och tro så är det yt-
terst sällan de båda beblandas. De hyser full respekt för varandras
ursprung men finner ingen anledning till att slå sig samman.
Okis och blandstammarna lever båda ett nomadliv. Bydland sak-
nar därför både kungligheter och något särskilt styrelseskick som
håller de olika nomadstammarna samman. Detta är heller inget som
Bydlands invånare funderar särskilt mycket på. De är alla naturens
BYDLAND 33
 undersåtar och de
anser att ingen män-
niska äger rätten att
föra talan för fler än hans egen röst kan kalla. Stor-
leken på nomadstammarna skiftar mycket, allt från
de mycket små stammarna med ett femtiotal individer
till de betydligt större som i sällsynta fall kan utgöras av närmare
tusen individer. Precis som i många andra mittländska länder har
hästen en central roll för Bydlands folk. Men att den har en speci-
ell roll här i Bydland går inte att missta sig på, inte minst om man
beger sig ut på landets vida slätter. Där man finner spår av de vilda
hästarna finner man också på spår ay landets urinvånare. Hästarna
är bydjändarens allt och de har därför valt att leva ett liv med vild-
hästens frihet. Det är på grund av detta de lever i sina olika stammar
och följer hästarna över de vidsträckta landskapen. De reser sina
tältstäder där lusten faller sig på och där landskapet är tillräckligt
rikt på förnödenheter.
Stammarna leds av en andlig ledare, en så kallad okwy. Okwyn
är en man eller kvinna som har särskilt stor kontakt med hästarna
och anses bära med sig en del av Nemans ande. Men då okwy oftast
har bättre kontakt med hästarna än vad han eller hon har med sina
undersåtar har varje stam även ett homdwe. Homdwe är ett råd som
vägleder sin okwy i det världsliga. Knutna till homdwen finns ett
antal vapenföra män och kvinnor vars enda uppgift är att skydda sin
stam. De lever så gott som hela sitt liv utanför stammens tältbyar,
34 BYDLAND
ständigt i rörelse och ständigt patrullerande i gränslandet mellan
hästarnas rike och stammens tältby. De har fått namnet swyredna
som betyder »de med hästars sinne« eftersom de sällan känner sig
hemma i tältbyn utan hellre lever ute i fält tillsammans med sin häst
och de sina. Det sägs att en swyredna kan tala till sin häst med tan-
kens kraft och det finns ingen eller väldigt få som är så duktiga ryt-
tare som dessa män och kvinnor. När en okwy dör bygger stammen
en jättelik häst av gräs och sly som de binder samman. På slyhästens
rygg placerar de sedan den döda ledarens kropp. De reser hästen
med huvudet riktat mot norr under en ceremoni där okwyns efter-
trädare sjunger ut sin sorg. Den döde okwyn ska nu ut på sin sista
färd över fälten. Under sången vandrar sakta stammens folk kring
hästen i två vida cirklar. Kvinnorna går medsols i den inre cirkeln
medan männen går motsols i en cirkel utanför kvinnorna. När den
nya okwyns sorgesång är slut, just då solen nästan nått ända ner till
horisonten, vänder sig alla stammens medlemmar med ryggen mot
slyhästen och går rakt därifrån. När solen försvunnit bakom hori-
sonten stannar de upp sin sorgegång och beger sig hem till tältbyn.
Tidigt nästa morgon då solens första strålar når tältstaden bryter
stammen upp och lämnar sorgeplatsen bakom sig. Kvar lämnas dock
den nytillsatte okwyn tillsammans med några av stammen swyredna.
Okwyn ska nämligen stanna en vecka intill slyhästen och den döde
för att fånga upp företrädarens kunskaper och visdom. När veckan
är över tänder okwyn eld på slyhästen och lämnar begravningsplat-
sen för att söka upp sin stam. Det är dock inte alla stammar som
j
---
tänder eld på slyhästen, utan det finns dem som istället låter den
tyna bort av väder och vind.
Det finns idag endast två städer som härstammar från landets
urinvånare. Städerna heter Blosvjun och Utvintje och grundades
för väldigt länge sedan i Profeternas tidsålder. Eftersom bydlän-
darna är och alltid har varit nomader är de två städerna ett stort
undantag från deras normala leverne. Däremot finns ett litet antal
städer uppförda av någon kunglighet som en gång för länge se-
dan försökt göra Bydland till sitt. Mest mystik omger den fallna
ruinstaden vars mäktiga torn idag gäckar lärdas vetenskap. Vem
eller vilka det var som grundade städerna eller bakgrunden till de
stora tornen har sedan länge glömts bort, eftersom bydländarna
aldrig har fört anteckningar om vad som händer i deras rike. Det
finns ytterligare tre lämningar efter liknande tornstäder där endast
ett fåtal ruiner ligger synliga ovan mark. Endast de som studerar
landskapet noga kan se att det där har legat en stad någon gång för
länge sedan. Avstånden mellan de fyra tornstäderna är jämt förde-
lade, vilket tillsammans med deras lodräta position har fått lärda
män att rynka på pannan fler än en gång. Varför de har förts upp
på linje och hur de kunnat fördela avstånden dem emellan så exakt
är bara några av de frågor de lärda tampas med. Tråkigt nog har
de tre nordligaste tornstäderna helt fallit i ruin av naturens och
tidens nötande tand.
Bydland huserar dock inte bara halvlängds-
män och människor. Vid sidan av dessa båda
raser finns det ytterligare två dominerande raser i landet. Den ena
rasen är minoxer vilka likt människorna lever ett nomadliv ute på de
stora vidderna. Den andra rasen är stäpptrollen. Stäpptrollen är en
alldeles egen företeelse för Bydland och ser ut som en blandµing mel-
lan skogstroll och stentroll. De är ungefär lika stora som sk~gstroll
men har fått den lite runda formen av ett stentroll. De lever i små
gryt ute på slätterna och lever på vad de kommer över för stunden.
De visar sig sällan på dagen och räds varken människo- eller minox-
stammar, vilka de så ofta de kan gör nattliga besök hos för att stjäla
proviant och förnödenheter.
På slätterna växer både vildvete och vildkorn som bydländarnas
nomadstammar kultiverar då tiden för detta är mogen. Bydlands
speciella dwegräs växer på slätterna och finns även på åsarna i sö-
der, vilket äts av så gott som alla av Bydlands invånare. Gräset är
mycket rikt på näring och smakar dessutom väldigt gott. Så länge
gräset är grönt går det att äta, men på senhösten då det börjar
vissna går det inte längre att äta utan att riskera båda magknip
och yrselattacker. Halvlängdsmän och hästar klarar dock av att äta
gräset året runt, frodigt som visset, vilket också både minoxer och
stäpptroll klarar av utan några problem. Tack vare dwegräset och
de många mindre insjöarna i norr är de ödsliga slätterna mycket
rik på både storvilt och mindre vilt. På slätterna i
söder och kring åsarna tunnas storviltet ut något,
men samtidigt ökar förekomsten av mindre vilt
som till exempel slätthare och 'fasaner.
\ \
\
BYDLAND 35

Förutom de nedan nämnda platserna finns det många lämningar från
Bydlands invånare, både från nomadstammarna och från de primitiva
minoxerna. Då det inte är alla nomadstammar som eldar upp sin okwy
i slyhästen är det därför inte ovanligt att finna en slyhäst någonstans
ute på de väldiga slätterna. Det är heller inte ovanligt att finna minox-
ernas temporära offerplatser, vilka de uppför på kvällen efter en strid.
Blosvjun
Det var i mitten av Profeternas tidsålder som staden Blosvjun egent-
ligen grundades. Ett enstaka torn anlades då på det som blivit den
fruktade albinologedraken Blosvelfangas grav. Det var en större skara
män och kvinnor som ledda under swyrednan Jowjahims manande
ord hjälptes åt att dräpa besten som under århundraden gjort livet
surt för landets invånare. Drakens terror hade fyllt landets invånare
med skräck och fruktan. Ingen kunde veta var eller när Blosvelfanga
skulle komma för att leta efter föda. Hästarna som länge varit män-
niskornas liv började bli allt färre och färre för varje år som gick. Även
människostammarna slutade växa så som de tidigare gjort. Detta allt
eftersom Blosvelfangas aptit på häst- och människokött ökade.
Jowjahim var den man som för f!,rsta gången lyckades samla de
större .nomadstammarnas råd på ett och samma ställe. Under flera
dagar och nätter samtalade råden över vad som skulle göras åt dra-
ken. De visste alla att dagarna av terror inte skulle sluta förrän an-
tingen alla människor var döda, eller jagade från landet, eller tills
dess att de dödat draken. Med närmare hundra swyrednas i sitt följe
gav sig Jowjahim ut för att leta rätt på den fruktade draken. Efter
att två fullmånar hade belyst marken kring dem fann hirden tillslut
bytet för jakten. Det var utanför en stor skog strax norr om Hav-
naås som Blosvelfanga plötsligt var över dem. Närmare en fjärdedel
av den samlade hirden fick sätta sina liv till redan under det första
mötet med draken. Dagen därpå var Jowjahim och hirden dock redo
på vad som skulle komma. När Blosvelfanga sprang ut ur skogen
lika graciöst som en katt kunde de ringa in henne och gå till ge-
36 BYDLAND
.roo Jhii
mensamt angrepp. Många var det som dog den dagen. Endast dus-
sinet swyredna fanns kvar i livet för att se Jowjahim klättra upp på
drakens rygg och upp längs dennes hals för att köra svärdet djupt
in i de mjuka delarna mellan drakens skalle och hals. Den mäktiga
Blosvelfanga föll genast död ner till marken. Trötta men mycket he-
drade grävde de den kvällen en väldig grop, i vilken de lade drakens
styckade kropp. Jowjahim svor att aldrig lämna platsen då han hört
från sin okwy att drakens krafter var så stora att inte ens döden
skulle göra landet säkert från besten. Med hjälp av de kvarvarnade
swyredna byggde han därför ett torn över Blosvelfangas grav. När
folk förstått vad som skett och sökt sig till den trygghet som de kvar-
varnade swyredna utgjorde dröjde det inte många årtionden innan
staden Blosvjun hade grundats. De swyredna som blev kvar i tor-
net under Jowjahims ledning grundade då den orden som för alltid
skulle vaka över Blosvelfangas grav. Men makten att styra över den
stad som sakta höll på att bildas var något som de inte kunde be-
mästra. Det dröjde inte många år innan Jowjahims makt var hotad
och splittringar inom orden tvingade Jowjahim att förskjuta några
av sina underställda och bannlysa dem från staden. Tre män och
två kvinnor, vilka alla varit med och besegrat draken, var det som
under nesliga former lämnade staden för att ta sig norrut och bygga
Utvintje, de bannlystas torn.
Idag är Blosvjun Bydlands största och äldsta stad. Staden styrs
fortfarande av Joworden som skapades för så länge sedan. Dess ledare
är Wyndre Etrid. Men då den sedvanlige bydländaren inte är någon
stadsmänniska utgörs stadens invånare, som når närmare tretusen till
antalet, av folk som härstammar från länderna kring Bydland. Hit
har de kunnat ta sig för att under självstyrande former leva ett liv
långt från den styrande byråkratin som normalt finns i städer utanför
Bydland. Idag kan man därför finna ättlingar till både stormländare
och viranner i staden. Stadens mångkulturella anor har också påver-
kat stadens arkitektur. Bredvid ett sedvanligt hus från Vastermark
kan man finna ett karaktäristiskt hus från Osthem och vid sidan av
dessa båda kan ett hus vars stil är en blandning av flera olika kultu-
rer vara rest. Kring staden finns gott om mindre bruksgårdar som
förser Blosvjun med både kött och säd. Genom staden går den stora sak har de däremot alla kommit fram till, ruinen är förbannad av en
handelsleden som sträcker sig från länderna i Soj ända upp till östra kraft som inte tycks härstamma från Trudvang.
Mittland. Detta har gjort att det finns ett stort utbud av både mat Staden styrs idag av ett råd bestående av handelsmän. De bär inte
och föremål från exotiska länder i stadens handelsbodar och värds- på någon hämnddröm, så som stadens grundare gjorde, äv~n.om en
hus. Eftersom skatten i staden är väldigt låg, endast små summor be- viss avundsjuka råder över sy~terstadens välgång.
talas varje år för underhåll av Joworden vars torn idag reser sig långt
högre över staden än vad det första tornet gjorde. Havnaås
Under årtusenden har den gamla staden blomstrat men under de Från norr till söder böljar åsarna och kullarna fram likt ett jätte-
senaste hundra åren har märkliga händelser skett i staden. Folk har likt stiliserat hav. De långdragna backarna når sällan en höjd över
blivit galna och givit sig på varandra, män som kvinnor, unga som hundra famnar men kan sträcka sig flera mil från öst till väst. Här
gamla. Wyndre, ledare för Joworden har studerat de galna männis- och var toppas åsarna av enstaka höjder som får det hela att se ut
korna från tornet med hjälp av både vitnerkunniga och läkekunniga som en vågtopp som bryts. Gräset är högt och frodigt i den närings-
män och kvinnor. Ingen har dock funnit något konkret som kan rika myllan och hela Havnaås utgör en botanikers dröm. Den stora
förklara den stigande epidemin av tokfall. Närmast har de vitner- mångfalden av växter som lever här har sedan länge varit känd bland
kunniga varit att lösa problemet. De har nämligen funnit en mys- botaniker runt om i Trudvang. Det är också myckenheten av örter
tisk dissonans i de sjukas inre vitnerfä!t. En disharmoni av vitner och blommor tillsammans med avskildheten från större människo-
som ingen tidigare har påträffat. Wyndre är orolig, då han tror att samhällen som gjort att Havnaås utgör den mest wellihalldyastäta
Blosvelfangas ande försöker snärja sig ur dödens skyddande fängelse regionen i hela Trudvang.
och nu är på väg att hämnas. Halvlängdsmännen lever ett fredligt liv här i Havnaås med så
lite kontakt som möjligt från omvärlden. Trots sin fredliga natur
Utvintje måste dock halvlängdsmännen ha ett välordnat försvar då stäppen
Utvintje, De förbannades torn, Blosvjuns svarta syster, namnen som kring Havnaås huserar stora mängder stäpptroll och minoxer. Wel-
tornet har fått genom tiderna är många och alla lika elakartade. Le- lihalldyas som ansluter sig till försvaret kallas för vandier. En vandi
genderna och berättelserna om tornet, är liksom namnen, många skiljer sig från andra halvlängdsmän i det att han eller hon ser be-
och vad som egentligen ägde rum under dess tak är det ingen idag skyddandet av sina fränder som sitt livskall. Ungefär en av femton
som vet. Lyssnar man till legenderna så får man ut följande kortfat- halvlängdsmän väljer ett rustat liv och som ser beskyddandet av byn
tade historia. som sin livsuppgift. Vandiernas försvar utgörs främst av sinnrika fäl-
När de fem swyredna förbannades från Blosvjuns torn reste de lor som ligger i anslutning till byarna men också av taktiska anfall
dag som natt för att finna en plats att resa ett eget torn och där med stridstränade djur som hjälp.
starta sin egen orden. Makten de funnit i Blosvjun efter att ha varit Wellihalldyas, eller halvlängdsmännen som de kallas av männis-
med och nedlagt den mäktiga Blosvelfanga hade fyllt dem med begär korna, lever här i mindre samhällen och det är inte alls ovanligt att
efter mer makt. Ett begär som till slut fick Jowjahim att visa dem finna byar med flera hundra invånare. Byarna är nästan lika många
porten och för all framtid neka dem inträde till det som i dag kallas till antalet som det finns åsar och kullar i Havnaås. Den största byn
Blosvjun. De bannlysta fann en plats på vilken de lade grunden till heter Gyldhavna och ligger mitt i Havnaås och kring denna finns ett
Utvintje. De lovade och svor att en dag få hämnas Jowjahim och stort antal byar av varierande storlek. Det finns ingen centralmakt
slöt under oheliga former ett förbund med en mäktig ioi, en demon bland halvlängdsmännen utan varje by sköter sina egna bestyr och
från Blotheim. Aren gick under vilka de fem svurna suktade efter förehavanden. Varje by utser en gårdsmästare som har det sista or-
hämndens sötma. Men det var en hämd som aldrig tycktes komma. det vid olika angelägenheter och spörsmål. Men det är inte särskilt
Staden de grundat under liknande former som Blosvjun växte sak- ofta något går så långt att en gårdsmästare kallas in för att avgöra
teligen under deras styre. De levde under falska förhoppningar om saken genom sitt veto.
att bygga och styra en god och mäktig stad, ända fram till den dag
döden tog dem i sin famn. Allt de egentligen ville var att hämnas Gyldhavna
deras forna ledare och svurna fiende. Demonen de under blodiga Gyldhavna är den största halvlängdsmannastaden i Havnaås och
och uråldriga riter kontaktat hade lurat dem. Priset för hämnden • är kanske den största i hela Trudvang. Här lever närmare två tusen
hade varit för hög. De fick aldrig uppleva hämndens verkliga sötma wellihalldyas på vardera sidan om dalgången mellan två långdragna
i livet. Men de skulle kanske en dag komma att göra så från sin plats åsar. Staden är uppförd på ett ställe där de båda åsarna nästan rör
vid demonens fötter i Blotheim. vid varandra och bildar en liten dalgång som blir allt bredare och
Idag är Utvintje en stad som mycket påminner om sin syster bredare ju längre från staden man kommer. De två stadsdelarna på
Blosvjun. Staden ligger också den lä11gs med karavanleden och lockar vardera sidan dalgången ser relativt lika ut. En bred väg söker sig
precis som sin syster till sig folk från hela Trudvang. Staden är rund genom de båda stadsdelarnas kärnor och möts mitt i den trånga dal-
till formen och består av ett antal cirkulära gator som varierar i om- gången på ett stort torg. De båda stadsdelarna har dock sina egna
krets beroende av hur nära stadens mitt de ligger. Mitten utgörs av små torg som används dagligen, men torget i dalgången används vid
en stor öppen plats där ruinerna av ett torn reser sig upp i dess mitt särskilda händelser såsom den årliga blompraktstävlingen.
och ger historieberättarna och skalderna mycket att tala om. Ingen Den öppna dalen mellan åsarna samt backarna en bit från sta-
har vågat riva återstoden av tornet, då det sägs bära på stor ondska. den fungerar som odlingsmark och som betesmark för boskap och
Vitnervävare reser långväga för att studera den underliga disharmoni sprider sig långt åt både öster och väster. Även marken på sidorna
av vitner som råder kring och i ruinen. Ingen av dem har dock lyck- av åsarna odlas och utnyttjas som betesmark. Att rida upp över krö-
tas förstå sig på den underliga disharmoni som råder på platsen. En net på en av åsarna och se Gyldhavna i solens sken är något man

BYDLAND 37
 för alltid kommer att minnas. Den färgsprakande symfoni av växter
och blommor som odlas på gårdar och marker skulle närmast kunna
jämföras med de kungliga örtgårdarna i väster.
Längst upp på kullen har givetvis gårdsmästaren sin håla. Från
gårdsmästarens hus slingrar sig en väg i en spiral ner längs kullen.
Kring vägen ligger en mängd gårdar med bon ingrävda i kullen. Halv-
vägs ned för kullen finner man marknadsplatsen där månglare ropar
ut sina varor. Livet i staden skiljer sig inte mycket från livet i vilken
annan stad som helst. Skillnaden som dock är ganska väsentlig, i alla
fall om man jämför med en stor människostad, är att här finns knappt
någon brottslighet. Halvlängdsmännen verkar knappt veta vad brotts-
ligheten är och om det någon gång händer ett brott så rör det sig ofta
om mindre stölder eller slagsmål på något av de många utskänknings-
ställen som finns. De är ett godhjärtat folkslag och det ska mycket till
om två halvlängdsmän kommer i bråk efter att ha fått i sig för mycket
av det goda men då det händer brukar det sluta med att bråket bryts
innan någon av de inblandade hunnit ta någon större skada.
Blomtopp
Inte långt från Gyldhavna, på en hög kulle som reser sig långt över
åsarna i dess närhet, ligger Blomtopp. Blomtopp är halvländsmän-
nens begravningsplats. Hit kommer de med sina döda för att gräva
ner dem i den tjocka myllan. På graven planterar de anhöriga ett
vackert blomarrangemang men lämnar alltid en liten öppen plätt
i dess mitt. Ur denna plätt reser sig inom loppet av några måna-
der en vacker och ståtlig blomma vars like aldrig tidigare skådats.
Blomman som kallas Halldyablom anses vara halvlängdsmannens
nya kropp och har ett säreget utseende som speglar den dödes liv.
Genom att studera likheter mellan blommorna på Blomtopp kan
man se vilket släktskap den döde har tillhört. Varje släkts blommor
har nämligen ett liknande utseende. Det kan vara bladen som alltid
bär samma form eller att blommans kronblad alltid bär samma färg.
Blommorna vårdas ömt av wellihalldyas och det är inte ovanligt att
en Halldyablomma står sig i närmare hundra år. Att plocka blom-
mor från blomarrangemangen kring en Halldyablomma anses vara
gravskändning och att plocka en Halldyablomma är lika med mord
i wellihalldyas ögon. För den extraktkunnige är dock Halldyablom-
man ett eftertraktat objekt då den alltid är full av egendomliga egen-
skaper. Faktum är att ingen vet vad ett extrakt tillverkat av en sådan
blomma ger för effekter, då varje blomma är unik i dess slag. Men
de extrakt som tidigare har gjorts har alltid varit spektakulära och
godartade. Vid de få tillfällen en Halldyablomma skändas försöker
alltid wellihalldyas hämnas det oerhörda brottet. Trots deras ringa
storlek är det sällan ett önskvärt ' dillemma att förföljas av hämnd-
lystna wellihalldyas. Hämnden består sällan i att den skyldige dräps
utan är, mycket mer komplex än så. Ofta förgiftas den skyldige av ett
specielle extrakt som gör ofattbara saker. Vad dessa saker är skiljer
sig från fall till fall. Men en sak har de alla gemensamt, den drabbade
önskar alltid sin egen död.
Runt omkring i Havnaås finns liknande begravningsplatser alltid
i närheten av en wellihalldyasbosättning.
Vintjakull
Vintjakull är en typisk liten wellihalldyasby som ligger utspridd
längs en långdragen ås. I byns centrum ligger en liten marknad som
omringas av ett mindre antal handelsbodar samt ett litet värdshus
med natthärbärge. Nacchärbärgen är dock en företeelse som är re-
lativt ovanlig hos halvlängdsmännen. När byn får besök av kringre-
38 BYDLAND
sande står de besökande sällan utan husrum eller mat för natten, så
länge de tillhör wellihalldyas s1äkte. Wellihalldyas är alla mycket in-
tresserade av vad som händer utanför deras lilla värld, Havnaås. De
bjuder därför gärna in främlingar i sina hem på både nattsäng och
mat i utbyte mot lite information från omvärlden. Att vara den som
har information som igen annan ännu vet är något som alla strävar
efter, det finns inget bättre än att få sitta i centrum och berätta his-
torier från omvärlden.
Kring centrum växer sedan byn ut på vardera sidan om mark-
nadsplatsen. Det är endast liten del av boningarna som ligger syn-
liga från vägen som går längs åsen och genom byn. Dessa förmak av
timrat virke är sällan större än något eller några rum. De omgärdas
dock alltid av en stor veranda på vilken wellihalldyas tillbringar stör-
re delen av sin fritid. Väl innanför förmaket finner man den verkliga
boningen. Det finns ett ordspråk bland halvlängdsmännen som sä-
ger att ett hem aldrig står färdigt förrän rum och trädgård blir ett.
Därför jobbar halvlängdmannen lika mycket på sitt underjordiska
hem som på sin trädgård. Inte många år passerar utan att boningen
ändrar form på ett eller annat sätt.
En bit utanför centrum ligger Visselfora Knoppbusas hem. Vis-
selfora är en flicka vars ungdom och utstrålning har fångat intresse
från större delen av den manliga befolkningen i Vintjakull. Men hon
är dock inte bara känd för sin karismatiska utstrålning, utan även för
hennes goda hand med djur. Visselfora är trots sin ungdom redan
en mästerlig djurtränare och hennes tränade djur är vida berömda
för sin duglighet. Hit kan man gå för att beställa ett tränat djur med
speciella förmågor och färdigheter och få det färdigtränat redan efter
fyra årstider eller ännu tidigare. .
Inte långt från Visselforas boning bor Edljunge Halldyaman, en
halvlängdman i sina äldre år. Edljunge är en botaniker och extrakt-
makare som gärna tillverkar och säljer extrakt åt dem som vill ha.
Hans specialitet är droger som näst intill ger magiska effekter, men
han är även duglig på andra områden.
Visselfora och Edljunge är de två främsta inom sina båda syssel-
sättningar i Vintjakull. Men detta säger inte att det inte finns fler
djurtränare eller extraktmakare i Vintjakull. Nästan var och varan-
nan halvlängdsman är en självutnämnd djurtränare eller extraktma-
kare, ofta är de mycket dugliga inom båda områdena samtidigt.
Shantwyd och Shywan
Shantwyd och Shywan är två källor som springer upp ur under-
jorden i västra Bydland. De båda vattendragen härstammar från en
väldig underjordisk sjö som ligger dold under markytan just där det
bydländska höglandet slutar och Havnaås tar vid. Källorna ser näs-
tan identiska ut där de börjar. En stor sten ligger frilagd i jorden och
bildar en miniatyr av en klippvägg. Stenväggen är inte mer än två
meter hög och inte mer än femton meter lång innan den försvinner
in i jorden igen. Nästan i miniatyrklippans mitt sprutar en kaskad
av renaste vatten ut från underjorden. Källan sägs ha renande krafter
och legenden säger att om man renar ett sår med vatten taget direkt
från källans mun utan att det har nått marken innan så kommer
såret att läka tre gånger fortare än normale. Snart fylls vatten på från
andra källor och de båda floderna bildas. De möts i en mindre sjö
och fortsätter sedan vidare tillsammans ner mot Hralverstrinna.
På båda sidor längs med floden finner man här och var mindre
gårdar med folk som främst härstammar från Vastermark. Här kan
de leva fritt utan att skatter ska betalas in till någon som tycker sig
vara förtjänt av pengarna. Varje gård är mer eller mindre fristående
---
och sysslar med både jordbruk, fiske och jakt. Eftersom det är ytterst
sällan de får kontakt med Bydlands nomadstammar är gårdsfolket
mycket skygga och ser helst inte att främlingar besöker deras gårdar
eller marker.
Förutom berättelserna om de helande källorna talas det på går-
darna längs floden om underliga varelser som synts i fullmånens sken.
Varelser stora som välvuxna människor och med huvuden som när-
mast liknar de malars huvuden som går att fiska upp i floden och
med kroppar täckta av blänkande fjäll. Det är ingen som någonsin
kommit nära nog att fånga eller nedlägga en av dessa underliga homi-
nider. När någon kommer i närheten av dem försvinner de plötsligt
ur synhåll. Hur de kan göra detta är det ingen som vet, även om det
ofta talas om fiskmännen framför brasorna i hemmets trygga vrå.
Trondowy
Upp ur det höga gräset reser sig resterna av ett flertal torn. De flesta
har dock fallit och utgör idag långdragna högar av stenblock som be-
rättar om tornens forna längd. Men här och var spretar runda, fyr-
kantiga, sexkantiga och åttakantiga torn fortfarande upp mot him-
len. Vissa av tornen lutar så pass mycket att de när som helst tycks
kunna falla. Många av dem har på grund av den kraftiga lutningen
tappat den övre delen. Men här och var står dock några enstaka torn
kvar, raka och ståtliga. Vissa kan mäta upp till femton manslängder.
Tornen, raka som skeva, hela som halva, är en imponerande syn. Det
är lätt för besökare att låta fantasin vandra tillbaka genom tiderna
till stadens forna dagar av välstånd och prakt. Att se flaggor vaja stolt
från kreneleringarna på de femtiotalet höga tornen och höra invå-
narnas sorl från de stenbelagda gatorna.
Trondowy, eller Ruinstaden som den också kallas är en märklig
plats som fått många lärda män och kvinnor att lämna sina trygga
bibliotek för att resa till ruinstaden och undersöka den. Det är inte
arkitekturen som lockar, inte heller är det ruinstadens oerhörda
ålder som är det stora mysteriet för dem. Mysteriet och den stora
frågan som de lärda försöker att svara på är i stället vem det var som
uppförde staden. Eftersom det inte finns några böcker som täcker
landets historia är det många som kommer med sina egna teorier
om vem det var som grundade staden och varför den en gång föll.
Allt från teorier kring serguronterna till teorier om tronländare som
anlade staden på sin långa färd österut.
Många gånger har folk från fjärran länder försökt att flytta in i
de höga tornen. Dessa försök varar dock aldrig särskilt länge. Det är
inget direkt som har hänt de nyinflyttade, men så fort de beträtt sta-
dens gator och torg får de känslan av att inte höra hemma. Känslan
av att ständigt vara iakttagen och att inte vara välkommen får snart
de nyinflyttade på andra tankar. Tornen har därför fått rykten om sig
att vara hemsökta av stadens forna invånare och har därför nu stått
ensamma och utan några invånare i flera hundra mannaminnen.
På en lång axel ligger ytterligare tre fornlämningar från det folk
som en gång grundade Trondowy. P:<1 dessa platser finner man dock
inga torn som reser sig upp mot skyn utan bara långdragna och gräs-
klädda kullar. Gräver man lite i jorden finner man snart stenblock
som en gång för mycket länge sedan utgjorde byggmaterialet i de
mäktiga tornen.
Det som är intressant för de lärda som studerar tomstäderna är
att dessa tre fornlämningar ligger på en rät linje och på ett exakt
avstånd från varandra. Tillsammans har de fyra städerna en gång
format en osynlig linje genom landet. Varför städerna har uppförts
på detta sätt eller hur de har lyckats uppföra dem så exakt är bara
några frågor som ytterligare späder på mystiken kring Trondowy
och dess tre syskonstäder.
Runsbo
Just där Shantwyd och Shywan når ner till Hralverstrin~a ligger
Runsbo. Staden som en gång för länge sedan anlades av härföra-
ren Vandel Gvandhim, på uppdrag av regent Fodrean Guldmane,
har definitivt sett sin storhetstid passera. Staden uppfördes som
maktbas och militärpost från vilket Vandel och hans här skulle kuva
Bydland under Runvjiiks välde. Som vanligt i Bydlands historia gav
snart Fodrean upp sina planer och kallade hem sin här. Kvar, utan
skydd, lämnades den del av befolkningen som inte deltog i Vandels
här och det tog inte många år innan rykten om en fristad började
spridas i Vastermark. Hit flydde folk som inte trivdes under någon
annan mans lagar, folk som var på rymmen för brott de begått eller
folk som inte följde Gaves ord.
Vad som en gång för länge sedan var en stor stad och maktpost är
idag en liten handelsstad som på eget bevåg tullar båtar på sin väg
upp och ner för Hravelsrinna. Två breda stenpirar löper från vardera
stranden ut mot mitten där en väldig port är placerad under en hög
bro som förenar de två pirarna. Porten är gjord av korslagt trä som
låter vattnet strömma genom sig. När båtar ska färdas genom porten
upp eller nerför floden skjuts porten åt sidan när tullavgifter avlagts.
Tullskatten är inte särskilt dyr, då en allt för hög avgift skulle locka
till sig uppmärksamhet från Bydlands grannlilnder, och utgörs ofta
av varor istället för pengar. Mycket av det som passerar genom por-
ten säljs därför på stadens torg och gator.
Många i staden är släktingar till dem som en gång för mycket
länge sedan flydde hit efter att Vandels här flyttat från staden. Men
eftersom staden fortfarande utgör en fristad utan några större lagar
så lockar den fortfarande till sig brottslingar, fritänkare och folk av
andra religiösa värderingar än de som finns i Vastermark. Eftersom
det är handelsmännen som kontrollerar tullskatten är det också ett
råd av handelsmän som styr staden. Inga skatter betalas för inkom-
ster utan varje man och kvinna inom staden är fri och styr över sitt
eget leverne. Självklart finns lagar som måste efterföljas för att ord-
ning ska hållas men annars är Runsbo mycket av den fristad som
rykterna påvisar.
Idag är det Overman Fudriim som leder rådet av handelsmän och
gör det på ett övertygande sätt. Han är rikast av dem alla och ryk-
ten florerar om att hans källare är fylld med pengar och värdefulla
föremål. Han är omtyckt av stadens befolkning för sin godhet och
förmåga att sköta stadens förehvanden. Var han än kommer är han
igenkänd och erhåller många glada hälsningar från dem han träf-
far. Men även då Overmans goda rykte talar för honom så finns det
några som tycker annorlunda. Det finns en samling människor, vilka
alla, av en eller annan anledning tror att denne Overman står med
sin ena fot i Blotheim och den andra här i Trudvang. Denna grupp
av människor har alla svurit en ed att förgöra Overman. Ledaren för
gruppen är en ung kvinna vid namn Idra Gunmo som under tur-
samma förhållanden som barn lyckades fly ut ur Overmans boning
en gång för länge sedan. Det hon idag kommer ihåg av sitt fängelse
i Overmans hus är allt annat än trevligt. Hon säger sig minnas hur
hennes yngre bror dog under en hemsk ritual i huset och inte en dag
har passerat sedan hon flydde Overmans hus som hon inte tänker
på den dag hon kommer att dräpa denna demon. Gruppen av män-
niskor har alla liknande historier som alla vittnar om en man, allt
annat än god.
BYDL A ND 39
 Nemamundi
Nemamundi är en helgad plats för alla Mittlands naturdyrkare.
Många är det som säger sig ha sett Nemans ande uppenbara sig här
just då solen stiger upp ovanför horisonten. Hit vallfärdar gärna
naturdyrkare någon gång under sitt liv för att slänga en noga ut-
vald sten på det stora röse som med tiden har bildats här. Stenen
de ska kasta på röset väljer de ut med stor omsorg vid resans början
och släpar den sedan med sig ända till resans mål, Nemamundi. Ju
större sten de bär med sig desto större offer anses det vara. Stenen
ska egenhändigt bäras på resan och får därför inte forslas fram med
hjälp av någon bärkraft. När de väl nått fram till den heliga platsen
ställer de sig vid kanten av röset och kastar sin sten så högt upp på
röset som möjligt.
Minvje
Minvje är trollens stad. Staden anlades på samma sätt som så många
andra i Bydland av en konung som trott sig behärska landets vilda
invånare. Denna stads grundare var hitsänd från Majnjord och skul-
le likt så många andra städer vara maktposten för landets nyvunna
territorier. Snart hade dock Majnjords konung kommit på andra
tankar och övergett Minvje.
Staden hade dock överlevt detta. Den stora handelskaravanen
som gick genom staden tillgodosåg invånarna med de förnödenheter
de inte själva kunde komma upp med. Staden blomstrade i några år-
hundraden innan dess dråpslag skulle komma. Under samlad trupp
kom de rasande ner från Ymergrindhs sluttningar i söder. Så många
var de att trollen kunde räkna med tre anfallare på en försvarare. Sla-
get var över innan det ens börjat. In genom portarna som man av
någon anledning aldrig hann stänga rusade den svarta hären av troll
och annat oknytt. Vad som följde därefter var något fruktansvärt.
Plågsamma skrik kunde höras över muren och vidare långt ut på
slätten. I veckor hördes det oavbrutet jämmer och plågsamma skrik
från stadens forna invånare.
I staden som i det närmaste har förfallit bor det än idag troll. Ka-
ravanleden är sedan länge flyttad längre norrut och hoppet om att
staden återigen ska komma i människors ägo är en dröm som sedan
länge är övergiven.
Minoxtargh
Minoxtargh är en höjd i landskapet som vilken människa som helst
skulle fly med fasa. Hit anländer minoxer från hela Bydland för att
offra till sin gud, Muhaje, som enligt legenden ska ha skapat den för-
sta minoxstammen på just detta ställe. Minoxerna följer inga tidsbe-
stämda mönster utan besöker den heliga platsen när andan faller på
eller då de råkar passera i dess närh1;t. Trots sitt aggressiva revirtän-
kande _verkar platsen lugnande över dem. Inga minoxer har någon
gång fällt annat blod än offerblod över platsen och dess omgivning.
Här kan stammarna vandra sida vid sida utan känna aggressivitet
för att någon vandrar inom deras revir.
Höjden är ungefär tvåtusen steg i omkrets, fylld av obelisker som
likt tänder reser sig upp mot himmeln och dessa är resta i underliga
mönster som säkert betyder något för de mindre intelligenta minox-
erna. Kring de resta stenarna ligger skelettdelar från många olika ra-
ser. Kranium och andra delar tillhörande halvlängdsmän, människor,
troll, hästar, hjortar och minoxer är bara några få av de olika skelett
man kan finna på denna morbida höjd av död. Ingen människa har
någonsin lyckats återberätta vad som skett på denna plats när so-
len gått ner och tiden för offer är inne. Men att offerceremonin är
40 BYDLAND
ovanligt blodig förstår man om man kommer dit en tid efter att ett
offer utförts. Obeliskerna det offras vid är fullkomligt nedblodade
och kring dem ligger kroppsdelar utspridda från det eller de offer
som fått sätta sina liv till. Inte sällan offras unga minoxkvigor och
kalvar till guden som en gång skapade dem. Det största offret en
minoxstam kan göra är att deras ledartjur självmant kliver fram till
en obelisk och där hugger av sin ena arm, varefter stammens näst
starkaste tjur fortsätter ritualen och på så sätt efterträder ledartju-
ren. Eftersom det bland minoxer anses var vanhelgande att ta några
ägodelar från ett offer kan den som vågar sig hit, hitta många nyttiga
föremål vid Minoxtarghs obelisker.
Surinogs grav
Nordväst om Ymergrindh reser sig en mindre klippa upp ur det
böljande gräset. Klippan är en märklig företeelse i ett landskap
som detta och undersöker man dess fot inser man snart att den
egentligen inte hör hemma där, då det finns jord under klippan och
inget berg. Klippan måste därför ha flyttats dit på ett eller annat
sätt. Har man dessutom tagit passet som leder genom Ymergrindhs
nordvästra passage och där varit uppmärksammad på den uddlösa
bergstoppen i norr så kan man lätt lägga ett och ett samman. Klip-
pan är mycket riktigt toppen på det uddlösa Surinberget och om
man kan tyda de vittrade dvärgrunor som fyller klippans ena vägg
så står det även så. Där står det även om den avundsjuka dvärgen
Surinog som förrådde ett helt rike då han på eget bevåg trotsade
dvärgfursten Wodgislog Brokmuskr och befläckade rikets symbol
och stolthet, Ymerstenen, med blod.
Ymerstenen var en ädelsten stor som en drakes ägg och slipad
av de främsta hantverkarna ymerdvärgarna någonsin vittnat. Stenen
hade den oerhörda dragningskraften att alla ville äga den, även då de
visste att endast en furste över ymerdvärgarna kunde göra så. Sur-
inog var den yngsta utav sju bröder varav den äldsta var Wodgislog.
Surinog kunde aldrig acceptera sin låga ställning i familjen och re-
dan som ung smidde han ränker mot sina äldre bröder. En efter en
dog de under mystiska omständigheter och snart var det bara han
själv, Wodgislog och Borrakka kvar i livet. Ingen av de två äldre brö-
derna förde några misstankar över deras lillebror utan beklagade sig
som förbannade av bergets onda ande. Det var först när Wodgislog
fann Surinog sittandes på kungatronen med Ymerstenen i sin famn
som misstankar började fattas mot den yngre brodern. Wodgislog
som självklart blev vred skyllde i ilskan allt som hänt deras släkt på
Surinog som då missuppfattade sin bror. Surinog störtade upp ur
sin broders tron och rände dolken kallblodigt i Wodgislogs högra
öga. Samtidigt som den forna fursten föll död till golvet överman-
nades Surinog av furstgardet av krigsthular.
Borrakka fann det oerhört svårt att förstå vad som just hänt i
tronkammaren och att deras yngsta broder orsakat alla bröders
dödsfall var ännu svårare att förstå. Samma kväll som mordet sked-
de, kröntes en ny furste över ymerdvärgarna. Borrakka, den tolfte
fursten av ätten Brokmuskr var inte sen med att utdela sin första
verkliga order som furste. Surinog skulle begravas levande i ett själ-
löst berg på berglös mark.
Så kom det sig att dvärgarna bit för bit plockade ner toppen på
vad som kom att kallas Surinberget. Bitarna forslades sedan långt
från bergets själ och ursprung, ut på det bydländska slättlandet. Där
fogades de samman av den kraftigaste thulkraft. En kammare for-
mades i bergstoppens mitt, i vilken Surinog blev satt innan klippans
topp fogades samman.
 Legenden om dessa dvärgars öde återges än i dag av skalder och
historieberättare runt om i Mitcland.
Rostmark
Detta förrädiska område ligger i det nordöstra Bydland och är en
plats som både lockar och avskräcker besökare. Här finner man den
förunderliga bydmalmen som like ett rödbrunt täcke vilar över land-
skapets centrala delar. Det finns inte mycket liv här, endast några
enstaka tuvor av det tåliga dwegräset. Det avlånga området är unge-
fär en dagsmarsch brett och nästan fyra dagsmarscher långt. Till en
början övergår marken från jord till jord uppblandad med sand. Ef-
ter några hundra steg in i Rostmark tar sanden över och den bördiga
jorden som är så vanlig i Bydland är som bortblåst. Efter ytterligare
några hundra steg in mot Rostmarks mitt börjar även sandens utse-
ende och karaktär att förändras. Den annars brungula sanden börjar
även den att förändras och får ett rödbrunt utseende som påminner
mycket om rost. Snart har den rödbruna färgen helt tagit över land-
skapet. Ju närmare Rostmarks mitt man kommer desto mörkare fär-
gas marken och det är här den åtråvärda bydmalmen finns. Bydmal-
men är lätt att förädla och har gemensamma egenskaper med vanlig
järnmalm. Framtagning av vanligt järn respektive bydjärnet går till
på samma sätt. Skillnaden produkterna mellan är att bydjärnet vä-
ger närmare en femtedel lättare än vanlige järn, men har fortfarande
samma hållfasthet och massa.
Trots sina goda egenskaper är det inte många som är beredda att
ta sig in i Rostmarks mitt för att hämta den rena bydmalmen. Land-
skapet är alldeles för förrädiske. Överallt riskerar man att trampa ner
i lönnsanden som osynlige lurar under ytan. Den porösa sanden som
här och var finns i Rostmark sväljer med lätthet allt som kliver över
den osynliga gränsen mellan fast mark och lönnsand. Därför är den
röda malmen mycket ovanlig och få känner till dess egenskaper och
ännu färre har någonsin sett den.
Brannvid Mernmyrs hästgård
Två dagsmarscher väster om karavanleden vid gränsen till Majnjord
ligger Brannvid Mernmyrs hästgård. Brannvid är egencligen från
Majnjord och har så länge han minns haft en speciell kärlek till häs-
tar. Redan som tioåring fick han sin första häst och många har
det blivit sedan dess. Idag är Brannvid 65 år gammal men när
han sitter i sin sadel är det ingen som kan tro på hans höga
ålder. Han säger sig ha ett speciellt sinne som gör att han
kan tala med hästarna och när han rider så vet hästen ex-
akt vad han vill och vad som ska göras. Efter att ha hört
talas om nomadstammarna i Bydland och deras swy-
redna var han tvungen att söka upp dem för att se om
han hade samma krafter som dem. Han hoppades
på att få lära sig av dem då han var säker på att han
endast greppat en liten del av den kraft han besatt.
Som första man tillhörande ett a~nat folkslag tog en
stam okis hand om Brannvid och lärde honom hemligheten
med hans sjätte sinne. Efter år av träning med stammens
swyredna fick han som första främling titeln swyredna av
sina fränder. Men trots år av vänskap var deras relation
tvungen att ta slut då stammen sällan beblandar sig med
andra folkslag. Detta hade Brannvid vetat från den dag stammen
lät honom ta del av deras hemligheter och kunskap. Men helt skulle
dock aldrig relationen dö ut. Brannvid fick nämligen äran att sälja
stammens hästar åt främlingar som kunde betala bra för sig. Priset
på en häst är 30 % dyrare än det normala hästpriset och betalas i en
del pengar och två delar föremål eller förnödenheter. Pengarna går
till Brannvid medan föremålen eller förnödenheterna går till Brann-
vids forna stam.
Den som köper en häst <).V Brannvid blir ägare till en okishäst
tränad av en mästare. En häst vars duglighetsnivå höjer sig långt över
vanliga otränade hästkrakar. Priset man får betala är högt men häs-
ten är väl värd varje silver. Okishästarna är både tåligare och snab-
bare än vanliga hästar. Förflyttningen för hästen ökar med faktorn
x 1,2 oavsett vilken duglighetsnivå hästen har och den som rider på
hästen erhåller + 1 på alla färdighetsslag för färdigheten Rida, förut-
satt att han är hästens ägare och vän.
Wovoldovs hirdgårdar
I söder och i norr ligger två gårdar i anslutning till karavanleden
som erbjuder hirdmän åt karavaner som ska färdas genom Bydland.
Hirdmän är något som behövs då Bydland huserar både minoxer,
stäpptroll och ståtrövare som drar nytta av att landet inte har några
lagar eller ordningsmän. Man kan hyra hirdmän för en färd genom
hela Bydland eller endast till någon av städerna Blosvjun och Ut-
vintje som också har hirdgårdar som ägs av Wovoldov.
Detta har visat sig vara en god affär för Wovoldov, då handelsmän
gärna skiljer sig från några silver för att känna sig extra trygga på sin
väg genom vildmarken. Men för Wovoldov som inte tycker att in-
komsten som hirdmännen inbringar är tillräcklig har även en annan
profession. De handelsmän som inte vill utnyttja hans tjänster råkar
nästan alltid utför stråtrövare som tycks veta allt om karavanen och
dess försvar. Wovoldov leder nämligen en samling stråtrövare som
han låter arbeta då hans hirdmän förvägras arbete. På detta sätt vet
han att pengarna handelsmännen för med sig på ett eller annat sätt
kommer i hans ägo.
A,.Ndr.\.. vil:...-ds.\.. s.u=..er i B9Jl.u-.,J
Minoxerna i Bydland
Bydland är inte bara nomadernas land utan även minoxernas rike.
Minoxerna lever här like människorna ett nomadliv och stannar ald-
rig längre än några veckor på ett och samma ställe. Stam-
marna är inte på långa vägar lika civiliserade som män-
niskornas nomadstammar men följer ändock upp-
komna regler och kodex. I vanliga fall brukar sällan
minoxstammana runt om i Trudvang utgöras av fler
än fyrtiotalet individer, men så är inte fallet i Byd-
land. Här kan man med lite otur stöta på klanstam-
mar med långt över tvåhundra individer. De mindre
stammarna utgörs dock i regel av ett fyrtiotal vuxna in-
divider, vilka ungefärligt kan delas upp i tre fjärdedelar
honor, en fjärdedel tjurar samt några kvigor och kalvar
till dessa. De mindre stammarna styrs helt av tjurarna
och dess starkaste individ där honor, kvigor och kalvar
är dem helt underställda. I de större klanstammarna
ser fördelningen av vuxna ut på ungefär samma sätt.
Skillnaden här är att stammen delas in i flera grupperingar, klaner,
där antalet inom varje klan varierar mellan tjugo och femtio indi-
vider. Klanstammarna styrs av de starkaste tjurarna från varje klan.
Beroende av storleken på klanen kan en klan ha fler än en tjur bland
de styrande, och ibland händer det dock att även en mindre klan har
BYDLAND 41
 fler än en tjur bland de ledande tjurarna. I dessa fall rör det sig om
en klan som har exceptionellt starka tjurar och individer.
Minoxerna talar en mycket primitiv variant av väströna där det
rena talet blandas ut med både bröl och råmande. De flesta minox-
ers talförmåga kan jämföras med en fyraårings talförmåga, men det
händer ibland att vissa individer har lärt sig tala bättre än genom-
snittet och har ett tal som motsvarar en tioåring.
Minoxerna är asätare som med sina fyra magar klarar av att äta
det mesta de stöter på. Det är inte ovanligt att de äter individer ur
sin egen ras eller människor heller för den delen. Oavsett vilken
varelse de dräpt för att äta är alltid hjärtat särskilt eftertraktat då
detta anses äga övernaturliga krafter. Hjärtat ska helst fortfarande
vara varmt då stammens ledartjur, under sina undersåtars brölande,
förtär det. Trots att minoxerna gärna äter kött så är det inte alls
ovanligt att de under längre perioder enbart livnär sig på dwegräs.
Minoxerna är inte särskilt krigiska av sig och söker sällan själva
strid med människor eller andra minoxstammar. Däremot är de
mycket aggressiva om någon kommer för nära stammens centrum
och revir. Ofta brukar de då möta inkräktarna med imponerande
bröl och vrål. Skulle inte detta avskräcka går de genast till furiös at-
tack. De räds sällan människor och tvekar heller inte att attackera,
även då människorna är upp till fem gånger fler till antalet. Skulle
två minoxstammars tjurar stöta på varandra utbyter de i första hand
en bröl- och vrålstrid, där det inte är ovanligt att striden pågår i en
42 BYDLAND
hel dag innan någon sida ger ~ig. De inblandade tjurarna står då på
respektfullt avstånd från varandra och brölar för allt vad de är värda
samtidigt som de gestikulerar hotfullt mot varandra. Ibland händer
det att mindre erfarna tjurar inte kan hålla sin ilska till bröl, vrål eller
gester utan anfaller rivalstammens tjurar. Striderna är mycket blodiga
och varar tills den ena stammens tjurar är dödade. En sådan strid
är det sällan fler än en fjärdedel av de stridande som överlever. När
striden är över tas de rivaliserande tjurarnas kroppar om hand av den
vinnande stammen som sedan styckar, tillagar och äter upp sina fien-
der för att fånga deras krafter. Sina egna fallna tjurar offrar de åt sin
gud Muhaje under ceremoniella riter samma kväll, just då månen re-
ser sig upp över horisonten. Det händer dock även att stammen äter
upp sina egna stupade, men det är främst under hårda tider då brist
på mat råder. Minoxerna kommer då och då även i strid med rivalise-
rande människostammar om områden de båda anser vara sina egna.
Går minoxerna segrande ur striden tas människokropparna tillvara
och tillagas medan stammens fallna tjurar offras vid kvällningen. En
stam vars tjurar blivit dödade i ett slag är en dömd stam. Ofta söker
den segrande minoxstammen upp den dömda stammens individer
och offrar dem under groteska former till sin gud.
Stäpptrollen i Bydland
Det gäller att se sig för då man vandrar ute på stäppen så att man
inte kliver ner i ett bebott eller obebott stäpptrollsgryt. Stäpptrollen
är något mindre än sina kusiner skogstrollen och har långa seniga ar-
mar och korta men bastanta ben. Deras grova händer och fötter är för
stora för att egentligen passa till trollets kroppsstorlek och anatomi.
Både fingrar och tår är försedda med tjocka klor som de använder
för att gräva sig fram genom den bördiga myllan ute på stäppen men
fungerar också som ett utmärkt vapen i strid. Trollens runda huvuden
pryds av små nästan obefintliga öron och en avlång, platt och smal
näsa. Ögonen sitter djup placerade i skallen och deras mun täcks av
en stor överläpp som de kan vika bort från munnen för att blottlägga
sina långa ojämna huggtänder. Käfrarna är gjorda sådana att de låser
sig kring sitt offer om de väl har lyckats med sitt bett. Deras kropp är
beklädd av en tät och grågrön päls. På ryggen går en smal kam av borst
från nacken och ner till svansen. Trollen är oerhört snabba och förflyt-
tar sig likt fyrfotadjur med hjälp av både armar och ben. Trollen rör
sig främst uppe på marken då solen gått ned. Detta gör de inte för att
de inte tål dagsljus utan för att kunna röra i skyddet av mörkret.
Stäpptrollen är kanske det mest primitiva släktet utav alla troll-
raserna. De står sig närmare vilda djur än vad de står sina andra
släktingar inom bastjurs. De lever i familjeflockar och är sällan inte
fler än trettio till antalet i varje gryt. Gryten letar sig djupt ner i
marken och består av en mängd rum och gångar. Men då de inte
håller någon större reda på sitt gryt fylls de snart av både träck och
avskräde, vilket resulterar i att flocken får leta sig ut på stäppen ef-
ter en ny plats att gräva sitt gryt på. Det är under dessa grytlösa
tider de är som mest sårbara. Människor, halvlängdsmän och även
minoxer anfaller alla skoningslöst om de ser en grytlös flock vandra
på stäppen. Bland nomadstammar och halvlängdsmän talas det om
stäppens råttor och skadedjur då det talas om stäpptroller, .De är
inte särskilt fruktade utan bara hatade då de ställer till med mer ma-
teriell skada än fysisk samt att hästarna löper stor risk att kliva ner
i ett gryt och bryta benet. Även minoxerna hatar stäpptrollen då de
ofta finner sig plundrade av sådana, men de tycker också att trollen
smakar gott och anfaller dem lika mycket på grund av detta.
Varje stäpptrollsflock har en hane som bestämmer allt som hän-
der i deras liv. Ofta försöker andra hanar att omkullkasta sin ledare
för att själv inta positionen som flockledare. Då de inte skyr några
som helst medel beryder detta att flocken byter ledarskap relativt
ofta. Stäpptrollen lever av vilda djur och dwegräs men då de sak-
nar allt vad som heter rädsla händer det ofra att trollen anfaller
både människor, minoxer och halvlängdsmän. Detta gör de i skyd-
det av mörkret och den största anledningen till anfallen är att de
vill plundra och sno åt sig offrens mat och utrustning. Taktiken för
plundringarna är alla olika. Ibland leder de bort uppmärksamheten
från själva plundringen genom att låta ett antal av trollen anfalla sko-
ningslöst på ett ställe medan ett mindre antal smyger sig på förråd
och packning. Ibland smyger de sig endast in i lägret för att plundra
vad det kommer över. När de försett sig med byten försvinner de till
sina gryt lika fort som de kom. I,
BYDLAND 43

När mästaren berättade om Drakskogen hade mina
drömmar hållit mig kvar i Majnjord, men jag
hann uppfatta orden »fasansfull och otämjd « inn-
an han raskt lämnade ämnet och sökte sig vidare.
NÄR ALVERNA I drömmarnas tid först steg i
land på Silios stränder utforskade de en ny värld
som befann sig i sin gryning. Många var de städer
de byggde bland trädens toppar och Drakskogen fyll-
des med alvers kultur. Skogen kallades då för Tusile-
talava, eller De tolv stjärnornas lövskepp. Det var en vacker, nästan
förtrollande lövskog med lummiga ängar, praktfulla gläntor gömda
av tät sly och mjuk, mossfylld mark. En skog där de majestätiska
träden med kronor som skuggade marken skapade en djup rofylld-
het och den enda musiken tycktes vara de milda tonerna från de
tunna ljusstråkar som letade sig ner mellan lövverken. Där, mitt i
skogen, spirade Valtorennes systerport Utalkimajlo, Månglitter, som
var den vackraste och största av skogens tolv alvriken; en stad byggd
kring en glittrande källa varur ett enormt pilträd spirade. Dess rötter
blev snidade till vackra broar över det klara vattnet och dess täckta
grenar blev stigar till andra grenverk. Det sades att när månen lyste
i sin fulla prakt skulle källan och hela Utalkimajlo blossa upp i ett
glittrande sken så sprakande vackert att tårar skulle falla från var
alvs kind och begjuta marken med dess fukt. Dess drottning tyck-
tes vara en ung alvflicka, men Valkoihana - den vita skönheten, var
egentligen av så blomstrande kraft att odödligheten låg som en djup
brunn inom henne och hindrade hennes kropp från att missta den
groende vitaliteten. Enligt legenden skulle hon vara för evigt, men
liksom alla drömmar hade även denna dröm ett slut.
När Den långa stormen kom började drakarna bränna skogarna.
Alverna kämpade emot och dräpte sina fiender till höga pris och
många alverriken var det som jämnades med marken. Ondskan som
vandrade över Trudvang blev frustrerad över hur alverna hela tiden
lyckades undkomma med sitt folk. De lyckades hela tiden fly från
bosättning till bosättning tycktes det, men det var då ur mörkret
som skuugadrakarna kom slingrandes. De tog sig tyst in i Tusile-
talava och började en kamp mot alla de alver som intet ont anande
trodde sig vara trygga i denna skog då de inte sett faran annalkas.
Utaµ ;m bränna något skar skuugadrakarna med vassa klor och tän-
der o~h de alverriken som fanns i Tusiletalava föll samman. Inte ens
Utalkimajlo kunde klara drakarnas attacker.
För att undkomma den långa stormen och det oerhörda lidande
som Tusiletalava utsattes för förvandlade sig Valkoihana till ett gyl-
lenvitt bär på pilträdets högsta gren. Så högt upp hängde det att
ingen drake kunde nå det från marken eller för det snirkliga gren-
verket få tag i det från luften.
De alverriken norrut som kämpade och föll kände inte till att
Tusiletalava nu var i drakarnas våld då skogen fortfarande var be-
varad och inte alls hade bränts ner. Många alver var det därför som
flydde söderut, in i skogen och föll i drakarnas käftar. Denna fälla
kom som ett enormt bakslag och de alver som undkom men lever
44 DRAKSK0GEN
--
än idag, ryser vid tanken på skogen och kallar den
för Lohiklinke, drakarnas håla. Enligt historien
så är det detta kallelsenamn som utmynnat i
skogens nuvarande namn, Drakskogen. Alver
kallar dock skogen fortfarande för Lohiklinke.
Genom större delen av Järndrakens tidsålder
skulle drakarna fortsätta att kämpa, men inte läng-
re emot alver utan mot den myriad av jättespindlar
som växt fram ur skogens mörker. Varje lund och varje
glänta hade blivit slagfält åt de monstruösa varelserna som
under sekler jagade ner varandra till förintelse. Med tiden skulle
dock mörkret sjunka undan i takt med att stridigheterna i dess inre
avtog. Färre och färre drakar liksom jättespindlar sades vara kvar i
livet. I flera hundra år skulle Drakskogen så vara en mörk skog som
dolde många mörka ting.
Under drottningens tidsålder skulle de mörka bulturerna röra sig
djupt in i Drakskogen. De samlades först för att kriga mot dvärgar-
na, men drog sedan fram som elakartade insektssvärmar över hela
Mittland där de skövlade och plundrade marken. Men tronländarna
skulle sätta upp ett gott försvar och påbörjade en offensiv under den
tronländske konungen Haldiardan Stjaarnson som skulle driva till-
baka bulturerna söderut. En stor samling bulturer, Den sotsvarta
horden, vars grymhet var vida omtalad ledes av bulcurhövdingen
Ogodej. Denna hord drog fram som en sjukdom över Fylges slätter
innan de tvingades tillbaka in i Drakskogen. Tronländarna vågade
inte följa efter utan lät ont fördrivas med ont, som de kallade det.
Den sotsvarta horden skulle därefter vandra genom Drakskogen och
vad som hände den är det ingen som vet.
Från sydvästra Arje letade sig ripverjarna in en bit i Drakskogen
där de höll sig i dess utkant då de blivit ivägjagade av arjerna i den
så kallade ripverjarjakten ( se Arje, s. 50 ). Efter inte allt för lång tid
började de dyrka den mörka skogen och det väsen de kallar för Jak-
tanden och medan de traditioner de hade innan de kom till skogen
var civiliserade skulle de av skogens influens bli allt mer vilda och
bulturliknande.
För bara några sekler sedan fördes ett enormt blodståg mot Arje
där ståtliga krigare från väst vandrade genom Fylges för att ta sig
till Arje via floden Hallöpe och slå ner det kätterska landet. Hären
färdades en bit på Hallöpe innan den blev tvungen att lämna floden
på grund av dess strida vatten. Soldaterna lyckades ta sig av floden
på en undanskymd stenstig mellan två klippor och där vandrade de
in i Drakskogens dimmor och försvann spårlöst. En myt är att blod-
tåget marscherade genom dimman till Othwa där de hamnade vid
ett härjat slagfält gärdat av spjutade kroppar. De hörde alla hur sina
förfäder skrek i smärta och såg sedan det fyrbenta väsen som en-
dast kunde vara Dun Bvhidor, innan dess hovar började mullra och
dess vildsinta arme kastade sig mot de nidendomska krigarna. Hur
mycket som är sanning i detta vet man inte.
Drakskogen breder ut sig över ett enormt område, dess yta är
stor som ett land. Skogens östliga del börjar vid Dranveltes sydliga
del och följer hela Sylvans norra gräns såväl som Arjes södra gräns.
Åt väster ligger den som en naturlig gräns för Fylges och slutar först
nära Ymerforsa. I nordväst sträcker sig skogen ända upp till Gunnra-
bergen där snötäckta Gliccertind glänser såväl som Tvillingtopparna.
Denna skog är på sina håll ren lövskog, men på vissa ställen
har barrträden letat sig in och bildat mossig blandskog. Blandsko-
gen finns mest vid lite högre trakter där temperaturen emellanåt
blir något lägre än andra delar av skogen, men blandskogen finns
också djupt in i Drakskogens hjärta, där inte lövträd tycks kunna
leva. Även då skogen kan bli snötäckt under de kallare vintrarna så
blir det aldrig så kallt som i exempelvis Svarcliden och Vildhjarta.
Där kopparblommen växer ymnigt i Vildhjarta växer vildasken över-
allt i Drakskogen. Vildasken är ett stort och ofta böjt lövträd med
vid trädkrona. Dess trä är segt och saven syns ofta rinna längs med
smala rännor i barken. Trots att vildasken är dominerande, så finns
även järnekar, jolscerpil och ormhassel. De järnekar som sägs växa
i Drakskogen är gamla och enorma, de allra äldsta enligt somliga.
Jolsterpilen är ett lövträd med sammanflätade rötter som växer i
fuktigare områden, och den låter gärna sina grenar och rötter växa
upp på andra träd och drar livskraften från dem. Ormhasseln är en
trädliknande, mångstammig buske som i stort sett består av smala,
grenliknande spröt som skjuter upp från marken och på dessa gre-
nar växer det giftiga nötter.
Den som vandrar in i den dunkla och oroväckande djupa Drak-
skogen märker snabbt att ju längre in man vandrar desto mörkare,
mer skrämmande och igengrott blir ~t. Det är som det »vackra och
blomstrande« skogsbrynet bara är till för att locka in oskuldsfulla
vandrare i dess ljusfattiga sköte. När man tagit sig in några kilometer
i skogen sluter den sig om en och uppenbarar knotiga, gamla och
taggiga träd likväl som mörka kärr, slöjor och hängen av spindelväv
och skumma växter. Trollolmen är ett sådant knotigt träd vilket vän-
der och vrider sig som om den vore närd av smärta och har överlevt
skogens allra värsta bekymmer. Det sägs nämligen att crollolmen
sprider olmsjukan och därför har lyckats överleva. Den har, inte bara
till det yttre, mycket smaskiga, fruktiga och slånlika bär som på ett
finurligt sätt gömmer trädets krökta taggar. Nät 'man därför plockar
bären för att avnjuta dess välsmak sticker man sig på taggarna och
drabbas av olmsjukan. Detta innebär att man blir skogsbiten, det vill
säga att man helt plötslige börjar känna en naturlig tillhörighet till
omgivningen och vill börja leva av den och med den istället för att
förstöra den. Olmsjukan är ett försvar som olmen utvecklade när de
mörka krafterna kom till skogen och påbörjade sin skövling och sitt
blodiga uppsåt.
Bakom de slöjor och hängen av spindelväv som ligger över gren-
verk och galgväxter ligger spinnmalen på lur. Spinnmalen är en stor
mal, stor som en fullvuxens uppspärrade händer. Det är en rovdjurs-
fjäril som spinner sin väv över grenar och växter så att väven ska
hänga ner och fånga in mindre fåglar, insekter och smådjur, även
andra spinnmalar. Av all väv som hänger ner i den dunkla skogen
blir det ofta svårt att orientera sig och det gör att många går vilse i
skogen. Av detta har följande ordstäv kommit: »bakom spinnmalens
väv ligger inte vägen hem«.
Enligt de lycksaliga som kommit ut ifrån Drakskogen med livet
i behåll finns det många skrämmande och samtidigt fascinerande
underligheter i skogen. De flesta ska man ta med en nypa salt, även
då berättarna ofta vågar sätta sina liv på att det är sanning. Några
exempel på skrönor är skogsfruns glänta, droktilhärjningarna och
jordtrollens lömskhec. De som berättar om skogsfruns glänta för-
täljer att det djupt inne i Drakskogen finns en vacker lund gömd av
tätaste snår. I denna grönskande lund sitter en spritt språngande
naken kvinna och sjunger de allra mest förtrollande sånger. Hen-
nes röst gör varje mans ögon tårfyllda och man vill inget hellre än
att gå fram och trösta henne. Men när man väl stiger in i gläntan
så rör sig plötslige den grönskande marken runt omkring en och
det visar sig att gräset är skogsfruns hår som ligger som en blom-
mande matta över gläntan. Det gröna håret virar sig kring en och
sedan drar hon in sitt hår så att man hamnar fångad inför henne.
Vad som händer därefter är det ingen som vet, men det ryktas om
att den som hamnar i hennes grepp blir galen av förälskelse till
DRAKSKOGEN 45
 henne. Ytterligare andra menar att hon sticker ut ögonen på folk
och äter upp dem.
De som mäler om droktilhärjningarna säger att det genom sko-
gen drar stora horder med de små drakreptilerna, främst vid och
runt kärren i de mörkaste delarna av skogen. De kan smyga upp på
en helt utan att man märker det och när de inte är längre än ett par
stenkast bort attackerar de i vildsint raseri. När de drar fram tycks
det som om marken rullar fram då det är svårt att se vad det faktiskt
är som rör sig, men när de är över en är det bara deras slitande käftar
i blickfånget. Det enda sättet att skydda sig mot dessa bestar är att
hålla elden vid liv. De vakter vilkar somnar på sin eldpost har sällan
kommit hem igen.
46 DRAKSKOGEN
Historierna om jordtrolle~s lömskhet är olika och vitt sprida,
men handlar alltid om hur intet ont anande vildmarksmän spårlöst
försvunnit ner under jorden. I skogens mull och rotverk lever de små
vättarna som kallas jordtroll. De gömmer sig i sanka delar av marken
eller med mossa över sig och när det kommer någon förbi så attack-
erar de snabbt och sliter ner offret i sina jordgångar där de med sina
klor och klubbor slår dem medvetslösa och för dem till små, mörka
fångstburar under marken. Jordtrollen har kallats »myllans lyktgub-
bar« och är ett populärt sätt att skrämma barn från att gå för cljupt
in i skogen, om de ens får vara i Drakskogens bryn. Det finns dock
inga tecken på att jordtrollen skulle existera utan det har mest blivit
något av folktro bland de grupper som bor i skogens närhet.
pt.\..~ser och rnö~eN i Dr.\.l=..s"--o3eN
Drakskogen är oändligt stort och det finns massor med liv i det. I de
högre områdena närmare bergen till kan det finnas björkmarker med
ulvjagande lomeder, medan det i andra delar finns flockar med till sy-
nes glatt dansande nymfer som lurar med sig ovetandes till ett dödligt
öde. Men samtidigt är det inte en kokande kittel fylld med allt möjligt
mystiskt utan stora delarna av skogen, särskilt de yttre delarna, är helt
vanlig om än något mörk skog. Det finns dock inga tvivel om att dess
inre gömmer många hemligheter och följande är endast en handfull
exempel av vad som döljer sig bakom det tätaste lövverk.
Vägvisaren
Runt om i Drakskogen vandrar en mystisk man som verkar förstå
skogen likt ingen annan och inte oroar sig för dess faror då de inte
rår på honom. Han kan ta sig fram överallt och han känner till allt
som gömmer sig i skogen. Hos de folk vilka bor runt Drakskogen är
han en mytisk figur och har många kallelsenamn, bland annat: Sty-
gelfindhan (stigfinnaren), Gronjasenger (grönsångaren) och Maur-
gauve (skogsgubben). Enligt legenden föddes vägvisaren för flera
sekler sedan och växte upp som en enkel bonde. Likt vilken annan
ung man som helst förälskade han sig i en kvinna. Kvinnan älskade
egentligen en helt annan man, men Vägvisaren var så förälskad att
han blev efterhängsen och var tvungen att vara i hennes närhet hela
tiden. När han vaknade upp en dag kunde han inte hitta henne och
hennes fader sade att hon hade gått in i Drakskogen för att plocka
bär, vilket var en lögn då hon egentligen följt med till marknaden
för att träffa sin trolovade. Men Vägvisaren trodde på lögnen och
sprang in i skogen för att leta efter sin älskade. Han vandrade runt
i flera dagar utan att hitta henne och till slut gjorde han ett heligt
löfte: han skulle leta genom hela skogen om och om igen till den dag
han hittade sin älskade. Innan dess skulle ingenting kunn~ hindra
honom i hans sökande, inte ens döden. Sedan den stunden har han
vandrat genom Drakskogens alla snår och buskar och ännu inte hit-
tat sin älskade.
Vägvisaren kan enligt folk skifta hamn och kan därför se ut som
en hare, en hjort, en varg, en uggla eller en människa. Vanligast är
dock att han beskrivs som en människa. Han är då en relativt kort
gestalt, inte mer än fem fot hög och dold under en brun kåpa. Under
huvan syns hans skägg och hans pipa sticker fram, men resten av
ansiktet är ständigt skymt. Det är sagt att han skyler ansiktet för att
det ser så fruktansvärt ut, då all hans längtan till sin älskade har fått
det att skrumpna samman.
En vandrare som är vilse kan träffa på Vägvisaren, men också när
han vet var han är utan att veta var platsen dit han ska färdas ligger.
Vägvisaren är trevlig och presenterar sig helt enkelt som något av
ovannämnda namn. Han undrar givetvis var vandraren är på väg och
om han hittar dit. Om vandraren medger att han inte hittar så frågar
Vägvisaren vad det kan vara värt för personen att verkligen komma
fram. Om vandraren nämner ett fullgott pris kommer Vägvisaren
att erbjuda sig att visa vandraren till detta ställe på en dag. När han
sedan visar vägen så traskar han helt enkelt genom skogen och tycks
efter ett långt tag gå i stora lovar runt och runt där de efter flera
timmar kommer tillbaka till träd och buskar som de vandrat förbi ti-
digare. Efter tredje varvet stannar han dock till och förbereder natt-
lägret och säger med lugn stämma att »när morgonen gryr kommer
vi att vara framme.« När det sedan blir morgon kommer vandraren
att vakna upp på samma ställe utan att Vägvisaren finns någonstans
i närheten, men kommer också snart att inse att han är framme vid
sitt mål. Dock kommer samme vandrare att inse att Vägvisaren tagit
betalt innan han försvann. Om priset hade varit 500 silvermynt, så är
de försvunna och hade priset varit vandrarens vänstra hand, :5~ hade
den varit försvunnen. För ett . oskäligt pris leder Vägvisaren ingen,
utan priset måste vara av betydande vikt för den som vill ha hjälp.
Vägvisaren hjälper inte heller någon som nämner ett pris denne inte
kan betala. Nämner någon ett sådant pris genomskådar vägvisaren
genast detta med en genomträngande blick i personens ögon.
Fröhylle
I östra delen av Drakskogen ligger ett älvarike gömt bland buskar
och snår. Där är skogen en aning lummigare och ljusare och ibland
kan även solens varma strålar hitta ner mellan lövverken. Runt i
trakten växer det fullt av vilmblomsträd och här har spinnmalen inte
fått något fäste utan fåglar kvittrar och smådjur finns överallt. Själva
älvariket är ett stort röse omgärdat av vackert snårblomster. Röset
sträcker sig ett stenkast och är två famnar högt. Inuti detta röse
bor flera hundra älvor i små lövtjäll, en slags hyddor, som de byggt
upp överallt på stenarnas avsatser. Marken är lövtäckt, stenarna är
ofta mossbeklädda och där finns en del småsvampar som älvorna
använder som sittplatser, så kallade svampbänkar. Innanmätet av rö-
set delas av en stor gång som är så stor att en vanlig människa kan
gå upprätt på genom en matta av gröna löv. På båda sidorna om
gången syns fullt av älvornas små lövtjäll och lärigst bort i gången lig-
ger en liten damm där regnvattnet droppar ner från små öppningar
i rösets topp. I denna damm syns ofta många älvor skutta omkring
och plaska av förtjusning. Ovanför dammen ligger älvarösets kärna:
drottningavalvet. Detta är ett stort och blomstersmyckat lövtjäll vari
rösets älvadrottning huserar.
Fröhylle styrs av älvadrottningen Blomstrande fager, iklädd glitt-
rande lövskrud och daggkrona, en fortfarande ung drottning som
gärna låter sina älvor sprida sig lite över skogen så att nya marker
kan upptäckas. Detta är inte alltid omtyckt, särskilt inte av drott-
ningens råd, älvanymferna. Älvanymferna är alla yngre än drottning-
en, de yngsta älvorna i röset och ska så småningom låta den yngste
av dem efterträda ledarskapet. Med yngst menas givetvis den som
är vackrast och av detta har det kommit ett litet politiskt spektakel
bland de små älvorna kallat kronpipet. Kronpipet är själva rådgiv-
ningsarbetet och successionspådrivandet. Praktiskt sett går det till
så att älvanymferna ofta skriker i munnen på varandra, mot varandra
och främst mot älvadrottningen. Självklart är det för det mesta goda
råd som skriks och därför uppfylls rådgivningen. Själva skrikandet i
mun på varandra har till syfte att skapa sådan stress hos andra att
de ska bli fulare och därmed äldre. På så vis kan älvanymferna ha en
inre maktkamp om vem som kan hålla sig yngst samtidigt som de
försöker skrika drottningen gammal. När drottningen blivit tillräck-
ligt gammal och ful så tappar hon älvornas förtroende och de börjar
då vägra att följa älvadrottningens order. Detta leder i sin tur till en
drottningrevolt där drottningen avsätts och den yngsta av älvanym-
ferna tillätts som ny drottning. Den gamla drottningen får då lämna
älvaröset och leta upp en lämplig plats att vissna på.
Vilmblomsträden delas upp i honhängen och hanhängen. När de
vilmblomsträd som står i honhängen får frukt så plockas de älvor
som blivit fruktmogna och tas med till älvaröset. En del av dessa
förs till älvanymferna, men de allra flesta blir bärsystrar, savasvävare,
törnen eller virvelfrukt. Bärsystrarna är arbetare som samlar bär till
älvaröset. Savasvävarna samlar den söta saven från vildasken som
DRAKSKOGEN 47
 älvorna livnär sig på. Törnen är älvornas ordningshållare som ser till
att vett och hyfs följes i älvariket. Virvelfrukten är de som får särskilt
uppdelade områden, älvabälten, tilldelade där de har hand om na-
turen. I ett bälte har den ansvariga älvan bestämmanderätt över an-
dra älvor som färdas därigenom. De vilmblomsträd som står i han-
hängen behandlas annorlunda. När dessa träd får frukt så öppnas
fruktbaljan innan älvorna blivit fruktmogna och de små krabaterna
vingrycks på ett tillsynes grymt vis. När de vinglösa älvorna sedan
mognar blir de inte kvinnliga till formen med ett vackert yttre utan
mörka och krumma utan kvinnliga former. De kallas skogspyskar
och en skogspyske har en mycket viktig uppgift i älvasamhället då
den ska ta hand om vilmblomsträdens rötter och marken runt om-
kring så att inte träden drabbas av parasiter och annat.
Virvelfrukten är de älvor som oftast stöter på andra varelser och
människor. De har formellt sett blivit tilldelade sina bälten av älva-
drottningen, men normalt sett så får en älva från samma honhänge
som en virvelfrukt överta dennes roll när den dåvarande virvelfruk-
ten börjar vissna. En virvelfrukts viktigaste uppgift är att skydda allt
liv som finns i sitt bälte och till sin hjälp har hon möjlighet att ta
sig fram osedd, helande förmågor och sin goda vilja. Vad gäller he-
lande förmågor så har hon helande kraft i sitt trollspö, men hon kan
också ta hjälp av blivande virvelfrukt, så kallade dansare, för att hela
i älvadans. Om inte detta skulle hjälpa finns det bara en sista utväg
och det är lövbadet. Älvarösets rnittgång är fylld av gröna löv som
har en helande förmåga på de varelser som läggs däri och täcks med
löven. När en virvelfrukt väl helat en varelse så har hon fullständigt
ansvar för den i förhållande till resten av älvariket. Ingen annan älva
kan därefter försöka hela samma sår och därför har virvelfrukten
möjlighet att föra med sig den skadade till älvaröset för att hela den
i ett lövbad. Ansvaret innebär dock också att om varelsen gör något
dumt så är det virvelfrukten som får skulden för detta i älvasamhäl-
let. Detta är bara en formalitet då älvorna är så pass goda att de inte
klandrar varandra för andras dumhet men ansvaret som finns där är
till för att respektive älva ska göra sitt bästa för samhället.
Trollspöet är ett tecken på ansvar, en ämbetssymbol bland älvor-
na. Detta är älvans viktigaste ägodel och tappas denna bort kan det
mycket väl leda till uteslutning ur samhället. De enda som har ett
trollspö är virvelfrukten, törnen och älvadrottningen.
De som inte följer drottningens direkta eller delegerade vilja, eller
tappar bort sitt trollspö kan uteslutas från älvariket. Detta betyder
att älvan förvisas från området inklusive alla älvabälten och blir helt
rotlös. Att detta ska hända vill ingen älva då det gör att bandet till
vilmblomsträdet försvagas och slutligen försvinner. När detta hän-
der så vissnar snart trädet och så: även älvan. Det finns bara en ute-
sluten älva utanför Fröhylle just nu qch det är älvan Nattskatta som
har l;irF sig att ta hand om sig på egen hand.
Drakmönjan
I en av de djupaste och mörkaste delarna av Drakskogen öppnar
sig skogen i en faslig och mörk glänta dit ingen satt sin fot på flera
hundra år. Även då träden blivit förvridna och knotiga i dess utkant
och marken ligger stel och öppen över ett fuktigt fält vägrar him-
melen att lysa upp. Området är ljusfattigt och illavarslande. Endast
små kalla vindar löper över fältet, och bara upplevelsen att vara där
är skrämmande. Marken är ojämn och på många ställen sumpig där
det mörka vattnet går så högt som till knäna. Om det inte vore för
de sällsynta surrande ljuden från blodsugande insektssvärmar ligger
marken helt stilla och tyst. Detta är en plats fylld med död.
48 DRAKSKOGEN
Detta är Drakmönjan, dr*arnas gravrike, dit drakdjuren sam-
lades för att dö av skador eller ålder och så har det varit sedan den
långa stormen i slutet av drömmarnas tid. Den som har vandrat på
det ödsliga Draugehed i Fynhem, den olycksaliga Gastramarken i
Majnjord och de vidsträckta Draugmarkerna i Fylges har ännu inte
upplevt den djupliggande respekt och påtagliga fasa som frammanas
av att vandra genom detta område. Här ligger de enorma kvarle-
vorna efter mången drakbest och den som vandrar här ska vakta sitt
liv. Högt över marken så väl som halvt begravda i dess mull höjer
sig gulnande tempel av drakars bröstkorgar där de vassa revbenen
skjuter upp mot den dunkla himlen. Skräckinjagande drakskallar ler
grinande med sina sylvassa gaddar mot förbipasserande. Inte bara
sägs det att marken är mättad av det tjocka drakblod den sugit i sig
utan det sägs även att Drakmönjan är en plats för mörk vitner. Den
som oförsiktigt vandrar genom markens mörka vatten kan mycket
väl skära upp sig på de gömda fällor som skuugadrakarnas vatten-
täckta skelettklor innebär. Det finns också mängder med stora och
håriga insekter som gärna drar sig till det liv som vandrar över dessa
marker och det räcker med att en droppe blod hamnar på mönjan
eller en sådan insekt bringas om livet för att åtminstone _e tt dussin
blotresar, skapade av resterna efter rovdjur, bulturer och ormar, ska
väckas från gungflyn.
Om marken beträds väcks dess väktare, Blotdraken, kvarlevorna
efter den fruktansvärda draken Orshulnak. Stor som en logedrake
driver denna vandöda och blodtörstiga best över marken för att
dräpa allt som tycks leva och dess ihåliga och isande vrål kan höras
över hela Drakmönjan. Ingen har hittills kommit därifrån levande
att berätta om detta.
Utalkimajlo
Av det gamla alvriket Utalkimajlo, Månglitter, finns inte särdeles
mycket kvar att skåda. Det ligger i ett kärr, den källa som förut var
så klar och vacker, men som idag är dyig och fylld med vass. Jol-
sterpilarna växer mest här och där även om inget träd blivit så stort
likt det pilträd som spirar i kärrets mitt. Pilträdet är något böjt och
förvrängt, men är fortfarande ståtligt att skönja då den vrider sig
uppåt genom de andra trädens lövverk och sprider sin grönska med
sina enorma grenar.
Även då det inte finns någon alv kvar är platsen inte tom på liv.
Här finns det fullt av kråkliknande bon i träden med happjor har
bosatt sig. Området är inte alls lika behängt med spindelväv som
många delar av skogen och det beror på att happjorna främst fångar
in spinnmalen för att äta den. De som beträder marken kan höra
mängder med ondsinta kraxande läten och happjorna som lever här
tvekar inte att fånga in och döda eventuella vilsekomna.
Horgawohn
I södra delen av Drakskogen finns en del av skogen dit de mörka
krafterna rinner och samlas i en stor damm. Dess kärna är ett jät-
telikt svart och krökt horn som sticker upp ur marken och höjer sig
över träden. Ingen vet vad detta egentligen är, men den vanligaste
föreställningen är att den massiva utväxten är ett horn på en jät-
telik demon begravd under skogens mark. Denna demon, Horga,
andas djupt i sin långvariga dvala, och detta är den mörka kraften
som sipprar upp genom marken och ger styrka åt dem som lever
där. Sådan är dess kraft att väggen mellan Trudvang och Blotheim
är ovanligt tunn, så tunn att det ibland kan leta sig igenom mindre
iois från den andra världen.
 Runt detta horn finns det bland träden massor med hyddor och
här lever kvarlevorna av vad som för många tusen år sedan var den
fasansfulla sotsvarta horden. Bulturerna här är blodtörstiga och
världsfrånvända, då de dräper för att offra till Horga så att hon må
vakna och sprida sin mörka kraft över världen. De använder sig av
både djuroffer såväl som människooffer.
Bosättningen leds av Horgabruden, som också är deras andlige
ledare. Hon håller i offrandet och har bulturernas totala underkas-
telse. Hon är svartsotad, men annars naken förutom en stor drak-
tand som är fäst på hennes panna. Hon kan ofta ses gå omkring med
två krökta klingor som hon förrättar sina offer med. Enligt hennes
ord ska alla utbölingar som beträder deras mark fångas in och offras
till Horga.
Bonas tovan
Vid en liten ensam stuga i skogen sitter en gammal gumma med en
spinnrock alldeles för sig själv och spinner. Stugan är enkel men be-
boelig, byggd i trä med ett halvtrasigt torvtak. Under regniga dagar
droppar det in och gumman som bor här ställer ut trähinkar för att
det inte ska bli alldeles för blött i stugan.
Gumman sitter alltid i stugan och spinner och väver. Hon spin-
ner det vackraste garnet med bedårande lyster som hon sedan väver
en matta som tycks full av sprakande livskraft. Men vad folk inte
vet är att gumman är maran Flore som lockar vandrare till sin stuga
med sin gnolande sång och sedan erbjuder dem husrum över natten
om de kan hjälpa henne att laga hennes dåliga torvtak. Under nat-
ten drar hon sedan in vandrarna i en drömvärld medan hon börjar
spinna garn av deras kroppar, sådant garn med lyster som sedan ska
ge livskraft åt hennes väv.
Den gamle ripverjen Mosgyler från Stockhambre är en av de få
som stött på gumman Flore och kommit därifrån med livet i behåll.
Han kan berätta att gumman bjuder in intet ont anande vandrare
»i Bonastovan, som hon kallar det« där hon söver folk och gör garn
av dem. Mosgyler lyckades slita sig från drömmen han var i för att
upptäcka att hon hade hunnit göra garn av hans vänsterben. Med
tur lyckades han ta sig därifrån och lever nu enbent för att förtälja
om denna hemska händelse.
Ogodejs Grabagraftu
I den nordvästra delen av skogen finns det ett stort trollsamhälle,
Strihord, som är lagd på en plats med en långt mycket längre histo-
ria än trollen har en aning om. Redan under Drottningens tidsålder
var stället en helig plats för de svarta bulturerna som kallade sig Den
sotsvarta horden. De hade slagits tillbaka in i Drakskogens mörker
från Fylges slättmarker och med sig hade de sin döda härförare Ogo-
dej som de ceremoniellt byggde en kraftkrypta åt. Djupt in i marken
lades han att vila runt blodoffer av fem tjog trälar vars blod man
skrev ner härförarens dåd på väggarna med. Därefter stängdes kryp-
tan med ett stort stenblock. Sedan försvann bulturerna vidare in i
skogen, tillbaka mot Horgawohn, där deras kraft fanns begraven.
Efter ett handfullt sekel senare skulle en grupp dvärgar fr~~ Ver-
me Tokhur av Bomins blods livgarde fly in i denna del av Draksko-
gen jagade av stora grupper bastjurs från Slaget om Järnkullarna. De
bar med sig Bomins runstavar· och hade svurit en helig ed att inte
låta dessa hamna i fel händer medan de fortfarande var i livet. I flykt
från trollen fann dvärgkrigarna en gömd krypta som de forcerade
och gömde sig i. Detta var den bästa platsen de kunde hitta för att
gömma runstavarna så de gav sig djupare in i kryptan för att lägga
stavarna till vila. I kryptans hjärta möttes de dock av en faslig syn
där högar av skelett började röra på sig och en gast steg upp ifrån sin
grav med ett hjärtskärande skri. I kampen mot de odöda föll dvärg-
krigarna en efter en tills endast thulen var kvar. I ett sista tappert
försök att driva undan dessa mörka makter stötte han sin hammare
i golvet och kallade på en jordstöt. Denna smäll blev så kraftig att
hela kryptan skakade och marken under den öppnades. Vad som
tidigare varit en krypta föll nu ner i jordens inre där det skulle döljas
av mörkret. Ogodejs grav, alla skelett, dvärgarnas lik och runstavarna
glömdes bort.
Kanske var det ättlingarna till de troll som hade följt efter dvärg-
krigarna vilka återkom till platsen några sekel senare för att bygga
sig en liten bosättning i det djupa grottsystem som nu hade bildats
där. Ovissa om vad som doldes i grottornas djup frodades dessa bas-
tjurs och lät i tidens vagga denna bosättning växa till den fylldes av
otaliga troll. Idag leds Strihord av det jättelika gråtrollet Raghasta
Megelsdryp. Under sig kan han åtminstone stoltsera med ett par
hundraden trollkrigare och då är inte kvinnor eller barn inräknade.
Å,.NJrÅ.. vil=...~isÅ.. s.u:..er , DrÅ..l=...sl:...o3eN
Olmsjukan
Denna sjukdom sprids enbart genom att en person sticker sig på
trollolmens taggar, vilket denne allt som oftast gör om han vill sma-
ka dess smaskiga frukt. Har personen väl blivit stucken så måste han
slå ett motståndsslag med sin FYS mot olmsjukans STY på 18 för att
undvika att bli smittad. En person som har blivit smittad känner sig
skogsbiten, det vill säga att denne finner ett välbehag av att befinna
sig i skogen och vill inte lämna den. Personen vill leva av de frukter
den ger och kan gärna tänka sig att slänga av sig alla attrialjer som
inte har skapats av skogen. En smittad vill inte heller skada skogen
på något sätt utan eld får endast göras av döda kvistar och liknan-
de. Denne blir således naturalistisk och en aning skogstokig. Detta
pågår i olmsjukans STY 18 minus personens FYS antal dygn, dock
minst åtta timmar för den som blivit smittad.
DRAKSKOGEN 49
 »De stolta kemorerna som lever i Osthem har inte
alltid funnits där, nej en gång fanns de faktiskt i
stora delar av det som idag heter Mittland och
kanske hade de funnits kvar om inte tron/ändarna
vänt åter.« ]ag funderade ett ögonblick på vad det
kunde ha varit som fick dom att fly till länderna i
öster, länder som var allt annat än gästvänliga.
DETTA LAND KALLAS kemorernas vagga, inte så
mycket för att området är kemorernas ursprung utan
snarare för att kemorerna lyckats hålla sig renblodiga i detta land
längre än någon annanstans. För länge sedan, innan osttronerna på-
började sin invasion av Mittland och bulturerna från Sylvan fort-
farande höll sig lugna, sträckte sig landet Arje ( tidigare också känt
som Lilla Vastermark) ända ut till kusten. Området var bördigt och
kemorerna hade inga problem med att hantera det vilda spannmål
som växte över de stora slätterna. Landet var rikt på resurser och
utvecklingen gick snabbt. I princip alla kemorer levde längs med lan-
dets kuststräcka där man kunde utnyttja alla resurser och snabbt
ta sig mellan olika bosättningar sjöledes. Länge levde kemorerna
ostörda och kunde kultivera på mark och samhälle.
När osttronerna började invadera Dranvelte i norr kom det ke-
moriska flyktingar med båtar söderut till kusten där de mottogs och
efter varnande ord befästes de nordligaste bebyggelserna. Söder om
de trakter som blev känt som Eldrige fortsatte osttronerna att härja
under ledning av Berngal, son till Horsir av de hundra slagen. Med
hänsynslöshet drev den osttronska hären kemorerna ut i vattnet,
plundrade och tog för sig av hanirerna medan de erövrade marken
söderut. Berngal ledde hären av osttroner tillsammans med sin yngre
broder Arglaf ända ner till den kemoriska staden Moringen, men
vid kemorernas gränstrakter menade Arglaf att det skulle vara risk-
fyllt att ge sig in på kemorernas område då dessa bättre kände till
sitt område och var beredda på försvar. Berngal lät sig inte stoppas
utan skickade iväg Arglaf norrut medan han förde vidare armen mot
kemorerna. Vid Dranveltes södra gräns råkade hären ut för bakhåll
av oorganiserade hurnagalter ( se Dranvelte, s. 62) som hären efter all-
deles för stora förluster lyckades driva undan upp i skogarna västerut.
Det stora misstaget var att tro att det,ta var det enda motståndet som
fanns l,ängs med kusten. När den osttronska hären närmade sig Mo-
ringen 'stoppades de av barrikader av trädstammar och förhuggningar
varpå det stod kemorer som genast anföll med dödligt pilregn. Ost-
tronerna retirerade och fann sig nästan helt omringade av kemorer
som vid den öppna marken flankerade med beridna trupper. Bern-
gals här drevs ut i marsklandet där de drunknade eller dukade under
for det bakomliggande pilregnet. De osttroner som inte drunknade
eller nergjordes flydde norrut och spriddes för vinden. Berngals öde
förborgades i marsklandet. På grund av detta misslyckade härjnings-
tåg skulle osttronerna hålla sig norr om Moringen och därmed säkra
kemorernas trygghet vid kusten för en tid framöver.
Bara ett halvt sekel senare skulle ett skepp från Ervidden lägga
till vid Moringen och genom missionären Godobald skulle niden-
50 ARJE
domens läror spridas. Religionen som var i sin
linda försökte sprida sig för att få fäste och mer
makt. Relativt snabbt påbörjades ett kulturellt
och handelsekonomiskt utbyte, vilket gjorde
att denna landsända kom att kallas Lilla Vas-
termark. Kemorerna var snabba med att mottaga
frälsning och anledning till detta var en tanke om
bortglömdhet som spirat i landet. Det var skalden
Spukhafte som, efter besök i ett alvrike enligt honom
själv, myntade » Varje alv hyttar näven åt gudarna för att de
säger att gudarna försakat dem, vi kemorer låter gudarna hytta sina
nävar åt oss.« I denna fras fanns både en skuldmedvetenhet och en
djupsinnig ansvarsbörda som senare skulle påverka synen på niden-
domen. Kemorerna var alla medvetna om eller övertygades att gu-
darna inte hade tagit avstånd ifrån dem utan att det var människan
som tagit avstånd från gudarna. Därför mottogs nidendomen som
ett lindebarn då det gav kemorerna möjlighet att känna ånger inför
försakandet av gudarna, i detta fall Gave.
Samtidigt började bulturerna röra på sig i söder och det var inte
ovanligt med skärmytslingar eller plundringståg över kemoriska går-
dar. Under flera år slogs bulturerna tillbaka eller tilläts fara fram i
liten skala, men snart blev hotet allt mer påträngande och det gick
inte längre att kontrollera deras invaderande. Bulturerna började
rycka fram i större och större ansamlingar och från de större bosätt-
ningarna skapade kemorerna försvar. I Moringen reste sig en kemo-
risk gavlian inför folket, och gav dem mod och kraft. Hans namn var
Koldobika och han materialiserade Spukhaftes ord genom att fästa
sina händer med bojor från vilka det hängde kedjor. Han lyfte dessa
fängsel så att folket kunde skåda och skrek att han skulle dra i krig
mot bulturerna i söder och offra sitt liv om det så krävdes för att alla
andra skulle få leva och minnas deras glömda gud. Denna gärning
skulle kännas som ett rättmätigt offer för hans glömska och därmed
föddes en förvanskning av nidendomen kallad fjätterläran. Det inne-
bar att varje man i martyrskap kunde rena sitt samvete och få Ga-
ves förlåtelse. Dessa martyrer kallades fjätterbärare och den grupp
som skulle utbreda detta tänkande gick under namnet koldobikerna.
Koldobika fick enormt gehör och förde en här med sig söderut som
slog tillbaka bulturerna flera gånger. Varje seger befäste fjätterläran
ytterligare och när Koldobika dog på slagfältet i en annan krigares
famn var hans sista ord »Nu är jag förlåten ty jag ser Gave, han har
löst mig från jordelivets bojor.... «
De västerländska missionärerna rasade över denna förvanskning
av religionen då nidendomen inte längre styrdes av kyrkan utan av
fjätterbärarna och genom de handlingar dessa martyrer begick. Varje
fjätterbärare började efter sitt martyrskap dyrkas som en ängel och
snart fanns en underliggande förfadersdyrkan i fjätterläran. Detta in-
formerades helgedomen i Ervidden om och man kallade där Koldo-
bika för Den östliga falskhunden eller Demonen i Lilla Vastermark.
För att hindra denna förvanskning av nidendomen att slå rot eller
sprida sig så rustade man upp och iordningställde ett flertal strids-
skepp för att åka mot Lilla Vastermark i ett kostsamt blodståg. Dock
så tog det lång tid att iordningställa och under denna tid var niden-
domen långt ifrån lika utbredd och kraftfull som den är idag. Detta
betydde att det i stort sett bara var en grupp hyrda fanatiker som
under organiserade former seglade för att kämpa i Gaves namn.
Innan den nidendomska flottan blivit färdigställd och utskickad
började bu!turerna samlas och med övermänsklig kraft satte de en
fruktansvärd kustinvasion i verket. Flera stammar av bu!turer sam-
lades under krigarkvinnan Hulagu som med osedvanlig styrka och
grymhet ledde bulturerna långt in i kemorernas land, i en tid som
senare skulle kallas bulturernas nordliga vandringstid. Godobald
fick i Moringen nys om bulturernas invasion och skickade varnande
bud till Ervidden, men skeppet varpå budet färdades blev kapat av
vilsna vildbronjor på kaparstråk. Den enorma bulturhären hade
skövlat och plundrat längs med hela kusten och var på god väg till
Moringen. Från staden kallade man in kemoriska trupper från norr
ledda av den kemoriske härmästaren Ardarik som sedermera skulle
bli känd som Ardarik-Erövraren, Arjes grundare. Han skulle dock få
budet alldeles för sent och när han med sin här kom till Moringen
var det redan plundrat och nerbränt. Endast en liten stam bulturer
fanns kvar som fortfarande plockade bland de nerbrända gårdarna
och samlade ihop de överlevande till slavar, resten hade fortsatt att
härja norrut längs med kusten. Ardarik och hans här som visserli-
gen kommit norrifrån men mer inåt land hade lyckats undvika den
större bulturarmen och kunde med lätthet nergöra den mindre stam
som kvarhållit sig vid Moringens ruiner. Men även om detta var en
seger så var kemorernas rike om intet.
Ardarik samlade upp de kvarvarande kemorerna kring sig och
lovade dem ett nytt förlovat land där bu!turerna inte längre skulle
plundra deras gårdar och dräpa deras boskap, eller föra bort dem
som slavar. Fler och fler följde upp tills han inte bara hade en här
bakom sig utan ett helt folkslag. Han tog dem på vandring västerut
mot det okuvade landet bortom Drakskogens norra mark. Redan
innan folket hade nått Drakskogens bryn blev de upphunna av blod-
törstiga bulturer. Snabbt förde Ardarik upp kemorerna på en ås där
han ställde hären framför folket för att skydda dem. När bulturerna
anföll kunde kemorerna slå tillbaka mot dem med fördel av höjden
och därmed skapa en kraftig flankering så att folken bakom, som då
beväpnat sig med stenar och påkar, kunde attackera bulturerna från
andra flanken. Detta skulle få bu!turerna att splittras och retirera.
Under denna strid är det sagt att Ardariks svärd skulle ha brutits
och att han därför fäst den brutna klingan på sin vandringsstav för
att kunna slåss vidare. Detta vapen blev sedan en symbol för denna
seger och skulle vara ursprunget till det så kallade bredspjutet. Fak-
tum var att det blev så populärt bland kemorerna att det blev ett
vanligt vapen i både strid såväl som jakt.
Medan Ardarik förde sitt folk västerut och bulturerna härjade längs
med hela kuststräckan närmade sig en stridsberedd flotta av niden-
domska krigare redo att rena landet från sin förvridna och kätterska
tro. Men när de anlände fann de endast Moringen jämnad med mar-
ken och döda kroppar som vittne över att kemorerna fått lära sig sin
läxa genom rättmätigt straff från Gave själv. Eftersom det inte blev en
segerrik färd av omvändelse utan snarare en upptäckt av förintelse gick
den nidendomska kyrkan misste om den enorma skatt de skulle ålagt
Moringen och dess omgivning i blodståget. Därför skulle blodståget
visa sig vara ett kostsamt uppdrag som i Ervidden skapade många bi-
stra miner. Flottan återvände till Vastermark utan ett enda krigsoffer.
Ardarik förde sitt folk genom Drakskogen ut på de öppna marker-
na som i öst, väst och syd omgärdades av den enorma skogen. Resan
ha1e varit våndlig och bestod av många strapatser men folket hade ut-
härdat. I detta nya land erövrade Ardarik varje kulle, varje bit mark så
långt ögat kunde se och han blev landets första härskare, Krillj Arda-
rik Erövraren. Folket under hc;mom kom att heta ardarer senare arjer
eller i folkmun bredspjutsfolket. Därav kommer landets namn Arje
efter det första folket som ursprungligen bestod av kemorer. Ardarik
gav varje arjer mark att bo på och leva av, vilket övervakades av hans
närmaste och lojala vänner bland arjerna, en grupp kallad Grofarna.
Dessa skulle sedermera själva få stora landägor och kom att använda
grof som titel. Innan arjerna kom bodde här spridda grupper av tron-
ländare som inte visades någon skoning. Stora mängder okis rörde sig
även över slätterna, men dessa höll man sig vänligt inställda emot då
dessa egentligen inte hade något intresse av marken.
Under ett par sekel spriddes arjerna ut över landet och började
bruka jorden och syssla med näringar som biodlingar och ockrasam-
ling. Snart var emellertid alla bördiga marker upptagna och mindre
stridigheter mellan gårdarna skulle så småningom leda till vad fol-
ket idag kan kalla markerkrigen. Under denna tid befäste grofarna
sig som verkliga maktfaktorer då de samlade gårdsfolk kring sig
och började regelrätta plundringar för att jaga bort andra arjer från
de bördigaste markerna. Gårdar brändes och folket som vägrade
att lämna sin mark dräptes och hängdes upp i träd, vilket fick det
skrämmande kallelsenamnet gränshängen. Krigen slutade dock 64
år senare då kraljen Angatyr Gråblod råkade bh 'ihjälbiten av hundar
och efterträddes av sin son Horvath Grofenaren. Den nye kraljen
samlade upp de trogna grofarna under sig och lade upp en fördel-
aktig markfördelning. Därefter krävde Horvath att alla grofer skulle
avlägga groferlöftet inför honom. Detta löfte var en underkastelse
under kraljen och accepterande av landets uppdelning. De trogna
graferna avlade löftet på en gång medan de andra graferna inte var
intresserade. Med både vapenmakt och list lyckades han dock kuva
eller övertala de andra graferna att efter något års tid även de avlägga
löftet. Därmed hade freden i Arje och landet blivit ett faktum.
Runt ett gross år senare splittrades bredspjutsfolket upp i huvudsak-
ligen tre folkgrupper: arjer, ripverjar och hreidvedingar. Alla tre folk-
slagen var i grunden kemorer men de vanliga arjerna blandades med
tiden upp med osttroner, hreidvedingarnas blod blandades mycket
med hanirs, okis och osttroner, medan ripverjarna höll sig som ren-
blodiga kemorer. Arjerna var det vanliga folket i Arje. Ripverjarna var
ursprungligen en liten grupp revoltbenägna gårdsfolk ledda av den
sturske men karismatiske jordbrukaren Villegas. När grof Ardmor
den brede påtvingade gårdskarlarna i trakten att betala halva skör-
den i skatt för sin skuld till Gave så fick Villegas nog och vandrade in
till grofen och slog ihjäl honom med ett vedträ. Grafens broder, fjäc-
terbäraren Ebrimud Grofsystgin lät jaga Villegas samtidigt som den
senare började få med sig folket mot grafens omänskliga skatteför-
hållanden. Folket, vilket hade blivit en samling uppemot fem hundra
personer, samlades upp men slogs tillbaka av grofens hyrsvärd så
långt att de tog sig över floden Hallöpe i vad som sedan kom att
kallas ripverjarjakten. Längre tillbaka än så vägrade de att gå och för-
svarade strandkanten med sina liv så frenetiskt att de hyrsvärd som
inte stupade flydde för sina liv. Sedan den dagen har ripverjarna bott
bortom Hallöpe. Hreidvedingarna var likaså missbelåtet gårdsfolk
men som på grund av missväxt och sämre förhållanden bestämde sig
för att vandra norrut i hopp om bättre marker. Namnet kommer av
att i princip alla av dem förde med sig sina egendomar med vagnar.
ARJE 51
Några hreidvedingar föll offer för hurnagaltar, men många var
det som kom längre norrut och fick kontakt med hanirs, okis
och osttroner. Genom dessa inleddes handeln norrut och många
osttroner började färdas längre söderut i fredliga avsikter. Det har
också härigenom blivit en ovanligt stor folkvandring av okis och hre-
idvedingar med okisblod ner mot de centrala delarna av Arje där de
vandrar runt över slättmarkerna.
En händelse som hade en väldig betydelse för arjernas kultur
och folktro är myten om Soteflys gäspning och dess efterverkningar.
Sotefly var i urtiden en av de största och mäkigaste drakarna som
någonsin svept över Trudvangs marker, men alla sagor om Sotefly
kretsar kring drakens äldre dagar. Enligt en historia berättas det att
Sotefly för länge sedan i trötthet sökt sig till Gunnrabergen där den
gömt sig i bergens enorma skrevor bortom tvillingtopparna för att
lägga, s% till vila. Tusen år senare, för närmare 260 år sedan, drömde
Sotefly en mardröm och vaknade till. Draken var emellertid mycket
gammal och fortfarande så fruktansvärt trött att den lade sig för att
åter sova. Innan sömnen kom gäspade draken så mäktigt att hela
berget skakade. Denna hävning väckte liv på de nattulmar vilka bod-
de i berget som då i ren skräck flydde och letade sig ner mot skogen
där de kunde gömma sig för dagsljuset. På detta vis påbörjades in-
vasionen av nattulmarna i Arjes nordvästra bosättningar. De gömde
sig i gryt, under hällar och senare i täckta brunnar, lador och skjul.
Många arjer blev bitna och för en tid härjade rugtannesjukan över
landet. Gårdsfolket beväpnade sig och brände ner de gårdar där det
ryktades att nattulmar eller rugtannar höll till. Så småningom bör-
jade nattulmarna bli alltmer sällsynta, men än idag vet man att de
52 ARJE
gömmer sig på de allra mörkaste
ställena och att rugtannar rör sig på vägarna un-
der dygnets mörkaste timmar. Därför har folket bli-
vit ytterligt vidskepligt och försöker hålla dessa borta med den sura
lukten av våt halm dränkt i gällen mjölk. Att gå ut under natten är
något som folk tänker över två gånger innan de gör.
Flera generationer efter Hreidvedingarna givit sig av och de
draniska osttronerna påbörjat en extensiv handel och ett kultur-
utbyte utvecklats med arjerna blev det snart uppenbart för kyrkan
i Dranvelte att arjerna hade en överlevande variant av fjätterläran
kvar, vilket rapporterades till Ovus. Även då nidendomens religiösa
krig och marktagande långsamt gått framåt så fanns det en histo-
ria av att varje direkt blodståg eller försök att krossa kättersk tro i
både Dranvelte och Arje varit en politisk och ekonomisk katastrof.
Det tog därför flera år innan den nidendomska krigsmakten kunde
övertyga Ovus om att en gång för alla kväsa det arjiska folket. Till
slut iordningställdes det att en nidendomsk här skulle ställas upp
i Majnjord och sedan tåga mot Arje via Fylges. Anledningen till
varför man valde landsvägen framför sjövägen var för att man inte
ville vandra genom de vilda bulturernas områden. Vissa strateger
påvisade att det kunde vara farligt att resa genom Fylges till Arje då
större delen av marken var okänd och floden Hallöpe ryktades vara
förrädisk. Att runda bergen och komma norrifrån från Dranvelte var
att föredra, men det skulle kosta enormt mycket mer i tross, så man
valde ändå att färdas rakt österut och ta flodvägen in i Arje. Den
nidendomska hären förväntades ha nått Isenbrant inom tre måna-
der, men ännu efter ett halvår hade man inte hört något om härens
framfart. Vad som hade hänt hären visste ingen men gårdsfolk från
Fylges hade sett hären resa mot flodens lopp och därefter verkar hela
armen försvunnit spårlöst och ytterligare ett misslyckat blodståg var
ett faktum, denna gång med ofantliga förluster.
Arje leds av en kralj som genom löfte om markområden har bun-
dit grofar under sig. Förutom detta löfte är grofarna på inget sätt un-
derställda kraljen. Det är dock uppenbart att kraljen genom grofar-
nas löftesavläggning har skaffat sig större markområden och därmed
större makt samt rikedom. Så länge de håller sig till sitt markom-
råde har de egentligen inga andra obligatorier till kraljen, men gi-
vetvis förekommer det god diplomati eller dispyt titelbärare emellan.
Vill en grof inkräkta på annan grofs område behöver han i princip
kraljens samtycke och militära medel att genomföra detta. För att
därför inte bli av med sin mark försöker alla grofar att hålla sig på
god fot med kraljen om de inte har osedvanlig list och vapenmakt el-
ler har fått storhetsvansinne. Varje år hålls därför ett råd i Isenbrant
kallat Landsdagen där kraljen och alla landets grofar samlas, reder
ut gamla tvister och startar nya. Bland folket kallas detta rådslag för
Fjeskating då den allmänna uppfattningen är att alla grofar samlas
för att slicka uppåt och sparka nedåt.
Under grofarna lyder härmästare och gårdsherrar. En härmästare
är den ledande krigaren för en grofs krigstrupp. Han lyder direkt
under grofen så länge han får betalt och fungerar som verkställaren
av grofens makt. Detta betyder att härmästaren håller ordningen på
grofens marker och har makten att döma folk för brott. Grofen har
därför i sin tur makten att benåda en dömd brottsling. Tvister kan
även härmästaren stävja men ska därefter redas ut av gårdsherren,
eller om tvisten är mellan två gårdsherrar av grofen själv. Från början
var härmästaren, som namnet antyder, ledare för en här, men när
grofarna sedermera knöt härar till sig och förband sig till vissa mar-
ker blev det en naturlig följd att härmästaren även skulle få funktio-
nen som verkställare av lag. En gårdsherre är ledaren för en by eller
en större samling gårdar. Han har flera funktioner, men den mest
betydande är att se till att samla in skatten för hela sin bygd. Utöver
detta ska han lösa bygdens tvister och föra talan inför grofen om
byns problem.
För närvarande leds Arje ifrån Isenbrant av kraljen Hengest II
Bokralaas som är gift med fem kvinnor, varav den första hustrun he-
ter Adelheid och är moder till deras enda son Boriliak. Den största
maktfaktorn vid sidan av kraljen är en grupp grofar som kallas De
tre tyrannerna, bestående av Berig Enhänte av Nagvarda, Levigild
den Främste av Hust och Stede av Hinterhalt. De är ute efter att ta
makten ifrån kraljen och dela hela Arje mellan sig. Det som hindrar
dem än så länge är det faktum att de även behöver grof Heldkraljes
här eller åtminstone se till att den inte står bredvid kraljens här när
de planerar sin kupp. Unge Heldkralje av Feldmark är en mycket
omtyckt och rik grof som endast är tolv år fyllda. Han styr tillsam-
mans med sin äldre syster Grissel av den vita slöjan.
, förkylning. Det har en otrolig hållbarhet och är så populärt att det i
Det finns områden i Arje som varken faller under kraljen eller
grofarnas styre. Dessa områden är ripverjarnas mark bortom Hal-
löpe, wendijernas kullar norr om skogen Barkarike och hurnagal-
ternas marker vid nordöstra Drakskogen i gränslandet mellan Arje
och Dranvelte. Efter ripverjarjakten har ripverjarna hållit sig mer
eller mindre isolerade på andra sidan Hallöpe där de inte står un-
der någon annan än sig själva. Många arjer spottar när man nämner
ripverjar och deras rena blod för de hävdar, förmodligen felaktigt,
att denna grupp inte är mer än en annan bulturisk stam. Norr om
Barkarike ligger halvlängdsmännens rike centrerat kring deras bo-
sättning Virheharja. Detta är en god handelsförbindelse, men man
har inte försökt erövra kullarna än även om det finns med på De
tre tyrannernas agenda. Hurnagalterna i nordost försöker tp~n und-
vika helt då det är ett blodtöstigt och människoätande bultursläkte.
Markerna runt om i landet där okis mer och mer börjar vandra är
fortfarande antingen omstridd eller försakad mark. I många fall kan
därför okisfolken hamna i konflikt med arjerna, särskilt när de är på
rövarstråk, men de områden där resurserna knappt är att tala om
lämnas detta folk ifred med sin boskap.
Även om det förekommer jordbruk och boskapsskötsel såväl som
timmerhuggning i Arje så är det mest känt som biodlarnas och ock-
rasamlarnas rike. Då landet är så isolerat förekommer endast handel
med Dranvelte där de stora exportvarorna är just bivax, honung och
gul ockra, samt även färdigbakat bröd. Från Dranvelte exporteras
salt till huvudsakligen mat, sten till byggning och den eftersökta
järnmalmen och kopparmalmen. All denna handel sker genom Hre-
idved. På grund av att metall är dyrt och sällsynt i landet då det
inte finns speciellt mycket gruvor har det blivit mer eller mindre
en lyxartikel. Därför är det bara de rika och högt uppsatta som har
möjlighet att införskaffa någon större mängd av vapen och rustning i
metall. Vanliga vapen i Arje är påkar, spjut, slagor och bågar; vanliga
rustningar är i tyg eller läder.
Biodlingar är vanligast i norra Arje där man odlar både i skog och
på fält. Fältodlingarna är vanligast, men skogs6ctlare kan kombinera
sitt yrke med att jaga. Från början fanns det bara skogsodlare som
utnyttjade bikuporna som fanns i ihåliga träd. Skogsodlare nu för
tiden hugger av livsviktiga rötter från träden och gröper ur dem så
att de kan få bra odlingsträd vilka i och för sig dör fort. Därför är det
inte ovanligt att det står döda träd i ett skogsbryn. Fältodlare förflyt-
tade däremot vilda bisvärmar till flätade halmkupor som man kunde
rada upp ute på fälten, där även bina hade närhet till nektar. Den
största anledningen till detta var att man i skogen kunde få stora
problem med honungsbjörnar. Från biodlingarna får man i huvud-
sak bivax och honung. Bivaxet har många användningsområden då
det bland annat är viktigt för att skapa det extra feta och goda brö-
det som är så karakteristiskt för Arje. Det används även till salvor
och grötförband, men det verkliga användningsområdet är för att
täta läckor på skepp. Därför sker en stor export till Hedengrift och
sedan vidare till Eldrige och Hildeprand. Man gör även gulbruna
eller gråaktiga ljus av bivax. Dessa brinner långsamt och är speciellt
populära inom helgedomar och liknande. Bivaxet är oumbärligt för
sigillmärkning och har en viktig funktion i stora begravningar då
man bestryker lik innan de jordas tillsammans med strypta bihus-
trur och tjänare. Gamla kvinnor spår nästa års väder med vax, häller
smält vax i kar med kallt vatten och tolkar vaxets stelnande form. Då
bivaxet har en honungslik doft används det även som parfym och
tvål av rikare folk medan vanligt folk tuggar bivax under vintern mot
princip har fått funktionen som valuta i Arje. Man kan exempelvis
böta i vax då en stor vaxkaka om fyra uns motsvarar ett silvermynt.
Honungen är lika viktig den även om den inte har lika många skilda
användningsområden. Den används främst som jäsning till rajöd
och sötningsmedel. Honungsoffer är vanligt inom fjätterläran och
honungsgift är något som alltid funnits väl till hands. Honungsgif-
tet är ett särskilt gift som inte märks förrän det hamnat i kroppens
tarmar, där förstör den kroppens tarmsystem, ger inre blödningar
och svåra smärtor. Giftet är otroligt populärt bland mer ljusskygga
ARJE 53
 personer då det är svårt att upptäcka, då mycket mat sötas med ho-
nung, och även dödligt då det inte finnas något annat botemedel än
magpumpning, vilket är alldeles för sent påtänkt om giftet hamnat i
tarmkanalen. Det är särskilt dödligt för barn.
Den gula och bruna ockran kommer från lerfälten som omgär-
dar sjön Hrotsvit. Själva leran används i stor omfattning till keramik,
men ockran förfinas och används sedan till färgning av kläder till gul,
röd eller brun färg. Den bruna ockran är även mycket motstånds-
kraftig mot röta så man använder den till stugor och bryggor för att
skydda träet. Ibland används den även till begravningsmaterial.
Fjätterläran uppkom av nidendomens upplysning i Moringen
och den finns ingen annanstans än i Arje. Läran liknar nidendo-
men och är samma religion i grund och botten, men förvanskad av
martyrskap, botfärdighet och förfädersdyrkan, främst genom myter
om Whote. Man tillber Gave, som i princip anses vara en gudomlig
avkomma till Whote eller guden som offrade sig för människorna
upphängd på Yggdhraasil. Detta är något som strängt förnekas av
den nidendomska kyrkan och lätt kan skapa lynchstämning i trakter
där nidendomen är stark. Man tillber också alla betydande personer
som dött, de vilka betytt något speciellt för arjerna. Denna förfäders-
dyrkan är ofta lokal då varje släkdinjes döda haft viss betydelse för
familjen. Anledningen till detta är att Gave är så mäktig och stor att
han inte ska behöva hjälpa folket i små förehavanden. Folket är helt
enkelt inte värda att få Gaves uppmärksamhet utan den får de först
när de dör. Däremot lyssnar förfäderna och de döda fjätterbärarna
på de levande och hjälper de behövande. Därför strävar alla arjer till
att leva ett liv efter nidendomens dygder och dö på ett uppoffrande
sätt. Vanligt är det att en troende är hedersam då han vet att hans
förfäder alltid iakttar honom och kommer att berätta om hans goda
gärningar och missdåd när han väl står inför Gave i döden. Martyr-
skapet har den betydelsen att ju större börda man finner sig i och
ju ädlare gärningar man uppoffrar sitt liv för desto större chans har
man att bli förlåten av sin gud. Skeptiker menar att detta är ett po-
litiskt verktyg för att få hjältar att bli offerlamm och vanliga bönder
att acceptera de dåliga förhållanden de lever under. Martyrskapet
gick också hand i hand med den hjältedyrkan som finns i osttroner-
nas ostrosed, vilken starkt kom att influera fjätterläran när handeln
med Dranvelte påbörjades. Det finns ingen formell institution som
reglerar eller ser till folket att följa religionen utan den är fri för alla.
Alla har möjlighet att åkalla sina förfäder eller bli en av Gaves mar-
tyrer. För att bli martyr, eller fjätterbärare, måste den troende inför
allmänheten, eller kralj alternativt en grof, ljudligt lova Gave att han
ska göra vad som krävs och ge sitt liv för ett visst åtagande eller en
viss uppgift hur svår den än må vara.'
Även om osttronerna haft ett mycket stort inflytande på arjernas
leverne,finns det fortfarande rester kvar av den ursprungliga kemoris-
ka kult~ren. De två mest utmärkande kulturdragen är arjernas mång-
gifte och den tomhänta kvinnan. Med månggifte menas att rikare
män kan äkta fler kvinnor. Den första hustrun blir den viktigaste i
hushållet medan resterande kvinnor är underlägsna henne och kallas
bihustrur. En vanlig jordbrukare gifter sig endast med en kvinna för
att slippa försörja fler, vilket oftast skämtsamt brukar rationaliseras
bort med ordstävet » bara rika män vill bo i hönshus« då man me-
nar att fler kvinnor vid härden skapar ett förfärligt oljud. Med den
tomhänta kvinnan menas inte att en kvinna måste vara egendomslös
utan enbart att en gift kvinna inte får bära vapen. En ogift kvinna får
svinga vilket vapen hon vill, men den dagen hon gifter sig ska alla
vapen läggas på hyllan. Detta kommer från historian omJadvyga:
54 ARJE
Jadvyga var en enkel kvin11a med en härmästare till fader. Han
lärde henne svärdets konst och gifte sedan bort henne som bihustru
till en god gårdskarl vid namn Ullsverde. När hennes fader dog till-
trädde en annan härmästare som inte alls var lika god som hennes
fader och denne härmästare, Attar, hamnade snabbt i dispyt med
Ullsverde. De båda männen bestämde att tvisten skulle lösas med
en envig även om det var uppenbart att Artar skulle segra på grund
av sin stridserfarenhet, men så stor var gårdskarlens heder att han
ändå gick med på det. Jadvyga övertygade den första hustrun att
hålla kvar Ullsverde hemma medan hon själv klädde ut sig till en
man med klinga och for iväg till envigen. Där lurade hon Artar att
hon var en dräng som skulle slåss för gårdskarlen. Härmästaren blev
ursinnig över Ullsverdes feghet men kunde inte neka till envig. Även
då Jadvyga blev sårad så vann hon envigen och dräpte Artar. Detta
skulle genast uppdagas då den gode Ullsverde kom till platsen och
som straff såg han till att Jadvyga fick sin svärdsarm krossad under
ett vagnshjul. När gårdskarlen sedan gick och förklarade saken för
grofen så blev han hängd på stubben. Kontentan av historien är den
att en gift kvinna som bär vapen orsakar mer problem än nytta.
Dessa båda kulturinslag har givetvis skapat lite av en obalans
mellan man och kvinna i det arjiska samhället. En krigarkvinna är
ett vanskligt yrke då det gäller för henne att lämna sitt yrke därhän
när hon ska gifta sig annars blir hon förkastad av samhället och kan
inte försörja sig annat än som en nara.
pu..--cser och rnö--ceN i Atj-e
I stort sett hela Arje är befolkat och det räcker att gå några kilo-
meter innan man kommer till nästa by. Gårdar finns det gott om
och större delen av landet används till jordbruk eller som betesmark
åt boskap. Vill man åt vildmark får man resa till Drakskogen eller
till de mer bergiga trakterna. I nordvästra delen av landet är mar-
ken mindre bördig och gårdarna därför mer sällsynta, men folk bor
där på grund av närheten till de sällsynta men väldigt eftertraktade
malmfyndigheterna.
Hreidved
I Arjes nordligaste del, vid östra foten av det kulliga Högahem ligger
hreidvedingarnas handelsstation Hreidved. Detta är en blandning
mellan en enorm marknad och en sporadisk bosättning. I centrum
0 .20 40 60 110
av stationen finns en öppen yta, kallad kohagen, fylld med stånd och
handelsintresserat folk med varor. Runt om denna ligger ett gytter
av tält och vagnar, handelsmarken, vilket fungerar som både hem,
privata handelsplatser och dryckesplatser. Det är lätt att gå vilse och
vart man än vänder sig ser man fest, handel eller vadslagning. Söder
om handelsmarken och kohagen ligger ett lite finare område kallat
tullmarken där den stora handeln till Arje förordnas och tullas.
Hreidved är mycket påtagligt uppdelad mellan hreidvedingarna
och arjerna då hreidvedingarna håller till vid handelsmarken och
arjerna vid tullmarken. Båda håller givetvis till vid kohagen. Han-
deln som sker görs i huvudsak med handelsmän från Hedengrift,
men också årligen från Lanteglas, samt en hel del hanirs och okis
som flyttar runt. Kommersen pågår dagligen i överflöd och även om
det för en utomstående kan tyckas som ett myller av byte och köp
är det egentligen ett pågående krig. Hreidvedingarna köper in från
främlingar och säljer till arjerna, men de försöker också själva föra
handeln söderut mot Arje, medan arjerna försöker strunta i hreidve-
dingarna som mellanhand och istället konfrontera främlingarna för
handel med en gång. Detta leder till en hel del konflikter som har
gett platsen en hänsynslös karaktär.
Hreidvedingarna håller till vid handelsmarken som är fylld med
tält och vagnar vart man än vänder sig. Om det inte försigår vadslag-
ning i hundkamp eller tuppfäktning, armbrytning eller yxkastning så
bakas det färskt och fett bröd på det arjiska bivaxet som smakas och
säljs. Det finns fullt med bagare, vilka naturligtvis fått namnet bröd-
betare då de står och mumsar i sig stora delar av sitt nybakade bröd.
Tjuvar är vanliga och här utbyts knivhugg och information liksom
handslag oftare än man hinner blinka. Även större delen av alla affä-
rer med främlingar genomförs och slutförs här efter att man kommit
överens om eventuell handel i kohagen. Av rena fördomar anser man
att hreidvedingarna typiskt sett är svarthåriga, skitigare och senigare,
och en vanlig åsikt hos vanliga arjer är att de själva är mer värda än
hreidvedingarna. De senare bryr sig inte så mycket om arjernas stolt-
het utan tenderar att vara nöjda med att lura dessa med hull och hår.
Hreidvedingarna leds av Asvoria Valkemor då hennes släkt är störst
men också på grund av hennes list och vishet. I övrigt är makten
bland hreidvedingarna grundad på släktskapet så den som har större
släkt är av större betydelse. Den direkta följden av detta har givetvis
blivit att alla skaffar många barn. Handeln är ett hjärtebarn för detta
folk som därför ser till att få kontakt med alla nya handelsmän och
ser till att alla affärer äger rum till deras fördel. Eftersom kohagen
är menad för handelsuppvisande så har hreidvedingarna sett till att
kontrollera denna i möjligaste mån. När då arjernas handelsmän,
Isenbrantsfalkarna, försöker skapa handelsförbindelser i kohagen
utan hreidvedingar som mellanhand så sker ofta en väl planerad
olycka eller två som sätter stopp för sådant beteende.
Kohagen är som sagt en handelsplats dit alla främlingar leds och
där hreidvedingarna presenterar sina varor. Det finns stånd, inhäg-
nader och upphöjda avsatser överall~ där folket samlas i skockar och
vrålar om att köpa och sälja till bästa pris. Även om alla kommit
överens om att det endast är handel som ska äga rum här är det
den starkes rätt som gäller. En vass kniv kan ge ett lågt pris och de
handelsmän med flest karavanvakter får handla först med mer för-
delaktiga parter, då vakterna kan använda sin potentiella vapenmakt
för att påvisa vem som egentligen har rätt till affärer. Många av han-
delsmännen som kommer hit känner till riskerna med yrket och har
därför investerat i karavanvakter, men det stora problemet är att ju
fler karavanvakter man investerat i desto mindre blir profiten. Detta
resulterar i att girigbuken ofta riskerar hela sin förmögenhet genom
att låta bli att hyra vakter för att tjäna sig en extra hacka. Det har
till och med gått så långt att handelsmännen ofta klär ut sina bärare
som hyrsvärd för att verka mer skyddade. De mest respektirgivande
handelsmännen är de som kommer från Hedengrift för ' att sälja
malm, de så kallade malmfurstarna. Dessa är skyddade av välbetalda
knektar och låter inte någon komma dem inpå livet. På grund av den
enorma efterfrågan har de möjlighet att styra delar av marknaden
efter sin vilja, så om de känner folk de vill hjälpa blir dessa hjälpta
för att malmaffärerna ska gå i lås.
Tullmarken är ett inhägnat område med en provisorisk stenmur
som delvis löper runt området men också fungerar som en spärr
mellan Arje och Hreidved. Muren fungerar därför som skydd för de
som lever på tullmarken och som spärr för alla som ska tullas på väg
från eller till Arje. Förtullandet och ordningen av tullmarken hålls
från tullhuset som styrs av härmästare Vargo den dystre, den rikaste
härmästaren i landet. Han är endast intresserad av att hålla ordning
och säkerhet hos lsenbrantsfalkarna och arjerna och bryr sig inte det
minsta om vad som försigår i de andra delarna av Hreidved. Ingen
vet varför han aldrig ler men det är därav han fått sitt namn. Inte ens
den charmigaste kvinnan eller det påhittigaste skämtet kan få hans
mungipa i gungning och det finns ändå en hel del folk som faktiskt
sätter honom på prov utan att lyckas. Mutbrott bland hans mannar
bestraffas med dold avrättning då han inte vill att rykten om hans
mannars illojalitet till honom ska florera. Där~inot verkar Vargo ha
en dolk i sidan mot alla slags banemän så om det finns dolda vapen
som transporteras eller misstänksamma personer som vill söderut
så kommer dessa troligtvis att bestraffas med en inför allmänheten
förskräcklig flåning.
På tullmarken bor de arjiska köpmännen, lsenbrantsfalkarna,
som hänsynslöst ser till att få monopol på alla varor av större be-
tydelse vilka importeras till Arje. Eftersom hreidvedingarna hindrar
dem från att handla direkt med inkommande handelsmän, särskilt
malmfurstarna, har de tagit egna steg för att kunna uppnå vinst. De-
ras största fördel är att de övertygat kraljen i Isenbrant att utfärda
rövarbrev till stråtrövare längs med vägen norrut. Dessa rövare har
med innehav av ett sådant brev rätt att röva alla handelskaravaner
som inte bär Isenbrantsfalkarnas sigill. För att försäkra sig om att
stråtrövarna faktiskt hittar sina mål skickar de arjiska köpmännen
tama falkar med meddelande till rövare runt om i norra Arje, vilket
har gett upphov till köpmännens kallelsenamn. Det är dock långt
ifrån alla som vet om eller känner till hur köpmännens kallelsenamn
har uppkommit. På det viset kan de lättare övertyga de hreidveding-
ar som vill ha livet i behåll att till förmånligt pris sälja varorna till det
legitima handelshuset istället. Isenbrantsfalkarnas överhuvud, Kuni-
gast Sestrajyngel, har vid ett flertal tillfällen skickat meddelande till
malmfurstarna om att göra affärer på tullmarken, men dessa med-
delanden har spårlöst försvunnit med sina löpare eller så har tjogvis
med hredivedingar ställt sig emellan malmfurstarna och tullmarken.
Alla är medvetna om denna maktkamp och gör det mesta utav situa-
tionen för att tjäna både tjänster och mynt.
Kotikasa (Högahem)
I norra delen av Arje ligger ett kullerland som inte alls är lika bergigt
som Hauabrog i Dranvelte och inte lika förrädiskt som Kalderhulm
i Junghart då gräset är betydligt kortare och marken extra bördig.
Marken spänner dock över ett stort område och den kuperande ter-
rängen är förvillande av sin natur. Många har sökt sig upp bland
ARJE 55
 kullarna för att leta efter halvlängdsmän men har kommit tillbaka
i fruktan med historier om hur marken slukat vandrare hela. Vid-
skepliga kallar därför marken förbannad och blodtörstig medan
andra menar att marken skyddar halvlängdsmännen från att bli
funna. Egentligen finns det en osedvanligt stor förekomst av svam-
pen kullteckel ( en variant av den köttätande teckelsvampen som lig-
ger dold under marken, se Jorges bestiarium) i Högahems utmarker.
Halvlängdsmännen har inget emot att det verkar fungera som en
slags väktare av marken, men när den förökar sig djupare in över
kullerlandet så beger sig halvlängdsmännens speciella teckeljägare ut
för att döda den spridda svampen och tillvarata allt kött. Förutom
svamp och småvilt är det även rätt vanligt med vildfår i trakten.
Enligt en Hreidvedingsmyt är Högahem ett fängelse åt ioin
Wolhyga det ögonlösa odjuret som lurades ner i en djup spricka i
marken som sedan stängdes med flowran Nemans hjälp för länge
sedan. Wolhyga blev så vred över sin fångenskap att han i vredes-
mod försökte slå sig ur sitt fängelse, men Neman hade gjort marken
så bördig och mjuk att inga sprickor uppkom utan slagen orsakade
endast de kullarna som finns där idag. En urgammal grupp av hreid-
vedingar, Vindens barn, bedyrade inför Neman att vakta denna plats
så att ioin aldrig skulle fly. Nu står väktarna endast som stora stenar
i en ring vid platsen där ioin föll ner i sitt fängelse. Om denna myt
tvistar de lärda då de menar att detta är en efterhandskonstruktion
skapad av hreidvedingarnas i deras rika flora av hjältekväden med
ursprung från osttronernas kultur. Frågar man halvlängdsmännen
skulle de säga att inga människor fanns vid kullarna för så länge se-
dan, även om de själva undviker platsen med stenringen. Mitt ute på
en slätt står nämligen stenringen som ska vara arvet efter väktarna,
stenbumlingar i olika skepnader utan mänskliga former. Det är inre
alls ovanligt att gagneldis leker kring dessa stenar.
Virheharja ( Kullen Grön)
Gömt någonstans på Högahem ligger Virheharja, en stor bosättning
för halvlängdsmän av släkten wendija. Platsen är mycket svår att
hitta då det inte är mycket som ger den till känna. Den som spanar
över kullarna kommer säkerligen aldrig att få syn på deras samhälle
då kullarna i sig är deras hem och salar. Även då Virheharja består av
många kullar och sträcker sig över en kilometer kallas den för Kul-
len Grön då den ursprungliga platsen bestod av endast en kulle. Det
enklaste sättet att hitta dit för främlingar är att följa fårflockarna när
de vallas hem mot kvällskvisten. Det enda som egentligen utmär-
ken samhället på ovansidan av marken, vid första anblicken, är Stora
brunemull. Detta är ett fält av spirande vackra växter och blommor
som i en sprakande prakt ligger skyddad mellan kullarna. En liten bit
bredvid ligger en liten hydda gjord ay pälsar. I den hyddan bor den
enda p~rsonen i Virheharja som inte är halvlängdsman, nämligen ett
gråehjon som kallas Bladjagaren. Han hittades övergiven som liten
och har växt upp med folket. Han har inte så stort förstånd men
skulle skydda platsen till varje pris. Han kallas Bladjagaren då hans
jobb är att plocka de löv eller blad som faller från växterna på Stora
brunemull och lämnar fältet. Om vinden är kraftig kan detta inne-
bära ett ofantligt jobb medan det andra dagar knappt behövs lyftas
en hand. Detta arbete kommer av att han redan som liten tyckte det
var kul att jaga de löv som for genom luften.
I en kulle kan det finnas mer än bara en bostad, ofta är det ett
flertal bostäder och fähus och mellan kullarna går det breda gångar
under marken som leder i princip genom hela bosättningen. Som-
liga dagar kan fårhjordarna befinna sig betande mellan några kullar
56 ARJE
istället för ute på vallning och ~är finns även hagar med ponnyhästar
och hundar. Stämningen över' Virheharja är allt som oftast mycket
gladlynt och den enkla halvlängdsmannen bekymrar sig inte över att
vara gömd mer än vad platsen är utan när solen skiner så myllrar
dessa små varelser mellan kullarna med nya upptåg eller företag.
I Virheharja finns inte bara hem och fähus utan även speciella
utrymmen för olika sällskap och ordnar. Hela halvlängdsmännens
kultur är uppbyggda på dessa och tillhörigheten till en orden är
lika viktig som att ha en familj. Ofta är dessa ordnar och sällskap
sammanknutna till olika yrken, men det finns enstaka mindre säll-
skap som ägnar sig helt åt andra saker än försörjning. Varje ordens
kunskap är hemlig för de som inte tillhör denna och även i ordnar
hålls kunskapen under tyglar till man har bevisat sig. Ju längre man
tillhört en orden och ju mer erfarenhet och respekt man fått desto
större kunskap erhåller man inom den. En viss spionageverksam-
het finns därför ordnarna emellan men sådan tas på största allvar
och bestraffas med exil. Förutom att ordnar är centrum för kunskap
så är det också en social grupp som ofta har sammankomster med
dans, musik och fester. Bland halvlängdsmännen finns mängder med
olika ordnar och sällskap men många av dem är små som exempelvis
Teckeljägarna och Logkranssnidarorden. De sju största ordnarna är
Djurherrarna, Blomgriftsorden, Hammelhördingarna, Orden Goda
handslag, Sällskapet Påsbrodöserna, Den gyllene örtcirkeln och
Långdolkarna, vilka alla ingår i vad även kallas de sju jättarna på
grund av deras storlek och betydelse.
Djurherrarna är ett sällskap som helt ägnar sig åt att föda upp
och träna djur. Deras område begränsar sig i princip till hundar och
hästdjur, men det finns de som avvikit och tränat djur som gnagare
eller fåglar. Gnagare är i och för sig något som de flesta av halv-
längdsmännen vill undvika efter att Hesso Grusnarv födde upp råt-
tor som lyckades fly och började äta upp spannmålsförråden. Många
av de djur som Djurherrarna föder upp säljs sedan för dyra pengar i
både Arje och Dranvelte då det är stor efterfrågan på så vältränade
djur. Blomgriftsorden handhar Stora brunemull så att fältet alltid
är vackert i alla årstider. De tar inte bara hand om växterna utan
genom att med vördnad omhulda blomgravarna håller de en god
kontakt med halvlängdsmännens förfäder. På senare tid så har det
av enkelhet blivit så att de även tar hand om Bladjagaren, utan att
för den skull ge honom någon insikt i orden. Hammelhördingarna
är en orden för fåraherdeskap där medlemmarna samlas för att ta
hand om fårens bete och deras ull. Orden Goda handslag är kanske
det mest kontroversiella sällskapet då den koncentrerar sig på han-
del av varor och tjänster. Detta betyder att det är denna orden som
håller kontakten med andra raser utanför både Virheharja och Ko-
tikasa. Detta har gjort orden mångfacetterad av främlingars kultur-
yttringar. I denna orden finns det både handelsmän, sagoberättare,
äventyrare och hyrsvärd. Ordensledare för denna grupp är Harvin
Punjort, broder till Tohotom som blev tvungen att gå i exil på grund
av spionage och nu håller handelsstationen Lanteglas i Dranvelte.
Sällskapet Påsbrodöserna är en mycket omtyckt orden bestående av
i princip enbart kvinnor som sysslar med brodyr på påsar. Dessa
broderier är dock mycket viktiga då det inte bara handlar om estetik.
Påsar används till det mesta bland halvlängdsmän och varje person
har åtminstone ett par påsar hängandes i sitt bälte. Broderierna ta-
lar oftast om vad innehållet i påsen är eller vad syftet med påsen
är. Den gyllene örtcirkeln är den absolut största och mest promi-
nenta orden i hela Virheharja då de handhar alla örter och frön, men
också sysslar med trädgårdar och odlandet av allsköns nyttigheter
från växtriket. Långdolkarna är gruppen som fungerar som bosätt-
ningens militär och ordning. De kallas långdolkarna för de smala
och långa dolkarna de har i bältet. Deras huvudbeväpning är dock
ett kortspjut som är både praktiskt där det finns utrymme men även
i gångarna under marken. Den kraftfulle Rokhea Fjädergräs leder
detta garde och är mån om att inget felas i trakten.
De sju jättarna är inte bara ett begrepp för de sju största ord-
narna utan också benämningen på den makthavande gruppen av
sällskap i Virheharja. De sju största sällskapen har nämligen makten
vid Rådsbordet där varje ordens ledare sitter som bordsherre eller
bordsdam. Rådsbordet ligger i en sal precis under Stora brunemull
så att deras förfäder kan vaka över deras beslutstagande. Vid bordet
görs alla viktiga beslut för staden och här tas även nya förslag upp
för debatt. Ofta tar varje bordsherre och bordsdam med sig rådsbor-
dets förslag till varje orden där de i sin tur kan diskutera hur de står
i de olika frågorna och om de känner att de behöver ännu mer tyngd
i sina argument kan de övertyga mindre ordnar som inte sitter vid
rådsbordet att hålla med dem. Samtidigt kan alla de små ordnarna
försöka påverka de sju jättarna med förslag eller med andra medel.
Talesmannen som leder Rådsbordet kallas Spirhållaren och har å
ämbetets vägnar en vacker spira att uppvisa. För tillfället är det Talvi
Skjermgyllen, ledare av Den gyllene örtcirkelns orden som är Spir-
hållare. Nytt rådsbord utses varje generation bestående av de största
ordnarna vid tillfället. Spirhållaren röstas fram av Rådsbordet och
sitter hela tiden ut.
För tillfället är allt lugnt och fredligt i trakten, men vid Rådsbor-
det kan man ändå inte låta bli att oroa sig för det ökade lekandet
av gagneldis vid stencirkeln och ryktena om rugtannar sydväst om
Kotikasa. Det vanliga folket låter dock bli att tänka på sådana oro-
ligheter utan sysselsätter sig istället med att göra konstverk av sina
handhavanden. Vare sig det är odling, brodering, snideri eller likna-
de så gör de dem vackraste tingen. Till och med lyktorna som hänger
på rötterna i gångarna mellan kullarna är av ypperlig kvalitet.
Gerdshuul
Längst nordväst i Arje, vid berget Glittertinds rand, ligger den lilla
gruvbyn Gerdshuul. Byn är inte äldre än ett halvt sekel, men inne-
håller likväl ett otacksamt öde. Från början bestod byn av ett läger
skapat av malmsökare från Hinterhalt. De hittade rikliga mängder
med fin järnmalm som de med stort ståhej skickade tillbaka till sta-
den. Från Hinterhalt skickade man då ytteligare folk som kunde
hjälpa till med malmbrytningen men ingen mer malm kom och inget
hördes från lägret. Till slut kom en av malmsökarna tillbaka, Elgar,
senare känd som Elgar i brunnen, utmärglad, med trasiga kläder
och helt ifrån vettet. Allt han kunde säga var att alla var döda och
han kunde även bekräfta att det fanns mer malm att hämta. Den
dåvarande grafen av Hinterhalt, Friger Brandskalp ( fader till Stede
av Hinterhalt) beordrade gårdsfolk att resa upp och fortsätta med
malmbrytningen. Till en början m~tsatte sig bönderna detta även
då de levde under usla förhållanden och när det blev tal om avrätt-
ningar för olydnad så övertalade Gerd, den stormländska änkan
till ledaren av gruvlaget, några bybor att fara med henne norrut för
att slå hål på vidskepligheten. De tog med sig Elgar för att försöka
få mer information om vad som hade hänt. Väl där fanns det inte
mycket spår av gruvlaget men man återupprättade lägret och fort-
satte malmbrytningen under stor försiktighet.
Nu har lägret blivit en liten nergången by ledd av gårdsherren
och gruvfogden Aylward, sonen till Gerd, som försöker hålla mod
i det räddhågsna byfolket. På dagen håller man sig i byn, till vägen,
vattenstigen eller vid gruvan och på natten låser man om .sig och
går inte ut. De säger att ett mörker ruvar över byn, man är rädd för
nattulmarna och rugtannarna som härjar i trakten och fol½:et håller
sig även undan drakfolket soi;n håller till längre upp i bergen. Gruv-
hjonen som arbetar i gruvan blir ofta skadade och många lider av
stendammslunga. Elgar lever fortfarande, men den gubben har man
låst in nere i brunnen då det betyder otur att dräpa honom, så istäl-
let får de leva med hans ylande om nätterna och gå ända till bäcken
om dagen för att få färskt vatten.
Ett av gruvhjonen, Berengar, har fallit ner i en spricka i gruvschak-
tet, men ingen har vågat gå ner efter honom då de är rädda att de ska
väcka nya fasor i djupet. Folket som bor i byn är mycket vidskepliga
och misstänksamma mot främlingar. Därför är gästfriheten ovanligt
låg och den som talar om onda ting kan snabbt få sin trut täppt.
Barkarike
Bortsett från Drakskogen, som egentligen inte ligger i Arje utan
snarare runt om, är Barkarike landets största skog. Denna skog är
en djup blandskog med förrädisk mark som kan rasa under en och
bilda raviner. Skogen sägs vara full med troll och många håller sig
därför med rätta borta därifrån. Modiga jägare håller sig i skogens
utkanter, men det är inte ovanligt att dessa försvinner spårlöst.
Enligt legenden ska halvlängsmannen haft ett land söder om
I
Högahem och det antas vara platsen där Barkarike nu står. Marken
de odlade var så bördig att de fann skatter nästan vid varje skoptag
och att de förvaltade dessa skatter givna av den fruktsamma marken
väl. Men när trollen hörde talas om kortingarnas rikedom invade-
rade de marken för att dräpa kortingarna och ta deras skatter. Halv-
längdsmännen insåg snabbt att de var tvungna att fly därifrån och
bad till sina förfäder att hjälpa dem till nya marker. Medan det kima
folket flydde så växte varje blomgrav och blev ett enormt träd som
hindrade trollen att följa efter. Så blev marken en stor skog känd
som Barkarike. Än idag sägs det att trollen finns gömda där inne
fångna av halvlängdsmännens förfäder och att trollen fångar in alla
som kommer i deras närhet så att de kan få fler gråehjon som kan
härja i skogens utkanter.
Isenbrant
På grund av det lättförsvarliga läget grundades en fästning på Isen-
höjden av grafen Vorhorg för många sekler sedan. Fästningen ligger
intill en djup klyfta kallad Tjutargapet och fick därför namnet Isen-
brant. Nu för tiden har en stad bildats runt fästningen och en mur
har uppförts runt om. Fälten nedanför lsenhöjden ligger fortfarande
relativt oskyddade mot hotet från Barkarike. Medan staden inte är
någon särskild syn för ögat så är den ursprungliga fästningen den
största i landet och det sägs att den är ointaglig. Rykten säger att det
var en exilsläkt av dvärgar från Ymerhall som byggde den åt Vorhorg
och att det därför över porten står »Ingen dvärg må vägras inträde
om än det kan bli ett kort besök.«
I Isenbrant bor Arjes nuvarande kralj Hengest Il Bokralaas. Han
är en äldre man med enorm vishet och djup kunskap inom många
lärda discipliner. Han är en mycket rättrådig man även om han
samtidigt är reaktionär och därför motsätter sig de flesta föränd-
ringar. Han har fem hustrur, men ändock har han endast fått ett
barn, sonen Boriliak som nu är vuxen. Modern är den första hustrun
Adelheid, som är en sträng men givmild kvinna. På grund av att han
endast fått ett barn under det tjog år han varit gift med fem kvinnor
ARJE 57
 talas det om att det vilar en förbannelse över kraljen. Hans hustrur
har under uppemot ett halvdussin tillfällen fått missfall och det är
detta som späder på diverse onda rykten. En sak som är berydligt
mer fastslaget, om än inte hugget i sten, är att kraljens yngsta hustru,
Ferdorka (efter Ardariks gemål) endast 33 år fyllda, har haft en hel
del affärer med unga män.
Hengest är en man som förespråkar kunskap framför passionerad
handling och har därför i många lägen lyckats skapa kompromisser
mellan många. Han har dock underskattat De tre tyrannerna något
även om han påtalat för Boriliak liksom för Heldkralje att Gris-
sel skulle vara en passande hustru för Boriliak. På det sättet skulle
bandet mellan lsenbrant och Feldmark stärkas. Vidare har kraljen
instiftat ett lärosäte i fästningen, kallat Skriftkammaren, för att var
och en ska uppnå ett högre kunnande. Efter att kammaren blev an-
satt av brand har kammaren dock satts med lås och är endast förun-
nat ett fåtal som kraljen litar på.
Boriliak har visat sig vara en stor kämpe och stadens hjälte då han
vid trollinvasionerna dräpt över ett dussin gråtroll. Många väntar på
den dagen då han ska bära Ardareks bredspjut Bolgomek, men han
har sagt att detta inte kommer att ske innan han är redo för sin upp-
gift som fjäccerbärare. Denna uppgift är att dräpa hellawesen Blo-
gota i Hedengrift. Han har dock inte vågat bege sig till Fjetcerlund
än för att förankra sitt martyrskap och kraljen själv är mot att hans
enda son ska bli en martyr. Boriliak är inte intresserad av Grissel
som Hengest har hoppats, utan hans hjärta tillhör den blyga och
drömska Hildegard, dotter till H anagild den yngre av Hedengrift.
Hans färder till Hedengrift har gjort honom fiende med hellawesen
Blogota som kastat en förbannelse över honom. Den onda trollkar-
len har insett Boriliaks kärlek och hållit Hildegard borta från ho-
nom. När de konfronterades kallade kraljsonen honom för monster
och lovade att dräpa honom. Efter den dagen skulle Boriliak varje
natt förvandlas till ett okontrollerat monster, en blandning mellan
ett väldigt gråtroll och en fruktansvärd manulv. När han insåg vad
som hade hänt honom vågade Boriliak inte stanna kvar i Hedengrift
längre ifall han skulle skada Hildegard så han begav sig av hem för
att hitta en lösning på problemet. Nu terroriserar han stadens gator
nattetid och har inte vågat tala om sin hemlighet för någon. Kraljens
hellawes, Tolgun Gudlöse, en vedun från Vortland, misstänker att
det är något i görningen men han väntar till Boriliak kommer till
honom för hjälp. Om kraljsonen faktiske dräper Blogota efter att
kotpelaren i Ildebad fått nys om trollkarlens inskränkande av den
nidendomska kyrkan så finns det en möjlighet att Boriliak utnämns
till den första rackelhanen från Arje ( se Dranvelte, s. 62 ). Detta skul-
le inte komma utan många motsättningar då fjätterläran ses som
kättersk av Ovus, vilket i sin tur skulle bilda en splittring mellan
nidendomen i Vastermark och i Dranvelte.
Det' är förvånansvärt vanligt att grupper av halvcroll kommer
springande ur Barkarike för att försöka plundra gårdarna runt sta-
den och därför har det byggts en förskansning längs med skogen för
att skydda just mot sådana plundertåg. Denna förskansning kallas
Trollbarrikaden och den milis som står där kallas lite glorifierande
för barrikadkämpar. Istället för att ge sig ut på dumdristiga äventyr
så brukar de med inspiration av att göra hjältedåd ställa sig vid bar-
rikaderna. Detta brukar dock snabbt dämpa äventyrslustan då det
inte handlar om mycket annat än lera och exercis förutom ond, bråd
död när väl ett anfall kommer.
I staden har lsenbrancsfalkarna i princip monopol på importen
och för att ta del av handeln har kraljen uclysc en handelsskatt på
5S ARJE
ett tionde på alla varor som fqrs in i staden. lsenbrantsfalkarna för-
sökte listigt nog undkomma skatten genom att bygga upp ett han-
delshus på en handelsplats utanför staden, vilket ledde till ett visst
tillbakadragande av trupper så när halvtrollen kom på plundringståg
leddes de fram mot den nya handelsplatsen och gjorde slarvsylca av
den. Isenbrantsfalkarna förstod snabbt poängen och betalade istället
skatten. På grund av den stora handeln i Hreidved finns därför en
stor marknad i staden.
Gaddingen
Någon enstaka dagsmarsch söder om Barkarike ligger lövskogen
Gaddingen. Längs med skogsbrynet och kring hedarna runt om väx-
er gott om ljung. Anblicken av Gaddingen från Feldmark kan dock
vara en aning deprimerande för träden i skogsbrynet är döda och
lövlösa. Anledningen till detta är att en stor del av träden används
i biodlandet. Därav har namnet på skogen kommit även om det
vanligen kan missförstås att det finns mycket törnen i skogen. Om-
rådet med biodlandet kallas Strypebrynet och norr om det ligger
Vedtrakten där en större timmerproduktion hålls. Skogen är vanlig
på björnar, specielle honungsbjörnar och de skogsodlare som håller
biodlandet vid liv i Strypebrynet är ofta också björnjägare. Rykten
om att det finns skogsrå i skogen florerar och det är inte ovanligt att
någon övermodig äventyrare letar sig in i skogen för att av personlig
anledning försöka leta reda på ett sådant fruntimmer.
Feldmark
Från början samlades folk här för att köpa och sälja fällar. Snabbt
blev det en spirande marknad där det stolc visades upp de vackraste
fällarna av björn, räv, varg, får, ko, get och hare. På grund av detta fick
platsen sitt namn, Feldmark. Fler och fler folk kom till marknaden
och den utmynnade sedan i att folk scannade kvar och började odla
marken runt omkring. Idag är staden känd som den rikaste i landet
och även den vackraste platsen att bo på med sina gula och böljande
rapsfält. Det enda som stör den utåt sett harmoniska och sköna
stämningen i staden är de döda träden längs med Strypebrynet och
därför har man odlat de så kallade bruksvallarna, som inte har något
alls att göra med bruk utan snarare gömmer undan synen av de döda
bikupeträden. Dessa vallar höjer sig i alla fall vid stadens västra del
blommande av olika kryddor och andra växter.
Staden är vida känd för sin raps, bivax och honung. Rapsfröet
pressas och används till olja i maclagning, smörjmedel till vagnar
och andra redskap, såpa och tvål för den årscidliga rengöringen, el-
ler lösningsmedel för målade hus, vagnar eller keramik. Rapshalmen
används naturligtvis till isolering, stoppning och foder till boskap.
Visst är Feldmark känt för sin raps, men än mer känt för sitt bivax
och framför alle för sin underbara honung. Honungen säljs till alla
som vill ha men först efter att råhonungen blivit renad från honungs-
giftet. Honungsgiftet däremot säljs inte till vem som helst då det är
mycket dödlige. Tidigare hade grofen kontroll över försäljningen av
giftet men i det nuvarande läget har denna kontroll övergått till ett
handelssällskap kallat Honungsbraskarna, som består av de fem ri-
kaste biodlarna i staden. Detta sällskap kan köpa och sälja honungs-
gift men normale sätt inga andra. Giftet säljs bara utom staden så att
inga i staden direkt ska drabbas utav det. Vid ett flertal gånger har
det diskuterats huruvida det överhuvudtaget är klokt att sälja giftet,
men många menar att det inte är värre än att sälja vapen. Giftet är
mycket dyrt och på många ställen kan det innebära döden att en-
bart bära giftet på sig. Om man vill bli en biodlare i Feldmark krävs
det även då Honungsbraskarnas godkännande för att inte få sina
odlingar plundrade eller brända. Detta godkännande manifesterar
sig helt enkelt i att man får en lertavla med sällskapets sigill förestäl-
lande ett honungsbi och ett rapsstrå. Sällskapet har även upprättat
ett värdshus, Fem tunnor tillsammans där det serveras den allra go-
daste och lyxigaste maten i hela Arje enligt ryktet.
Feldmark styrs av grof Heldkralje som bär ett tungt ok på sina
axlar. Han är endast tolv år fyllda men är ovanligt mogen för sin
ålder vilket gör att han fattar ytterst kompetenta beslut och bestäm-
mer sig alltid för att rådfråga sin syster när viktiga beslut ligger för
handen. Många har tvivlat på hans kunskap att styra redan vid så
ung ålder. Samtidigt respekterar de honom för hans målmedveten-
het även i en sådan dyster tid som efter tragedin av hans mors för-
svinnande och hans fars död. Grofefrun Hildvile som var den sköna
modern av Feldmark befann sig ofta i sällskap med vädertrallarna
och försvann likaså spårlöst när vädertrallarna inte längre syntes till
runt staden. Detta upprörde den förra grofen, Galgbrag ( fader till
Heldkralje och Grissel) till den grad att han i flera månader lät delar
av sin här gå skallgång efter henne. Under den tiden började han av
oro och sorg dricka alltmer och redan något år efter grofefruns för-
svinnande söp han ihjäl sig. Det var Grissel som då kunde övertala
härmästaren att stå Heldkralje bi i hans maktövertagande. Ingen an-
nan vågade då ta makten ifrån familjen.
Medan Grissel är den som syns inför folket håller sig Heldkralje
hellre inomhus och har aldrig varit någon för större utflykter. Dock
är han varken folkskygg eller fysiskt klen. Han väljer hellre att ha
sina intressen inomhus. En av hans käraste ägodelar är hans berguv,
Gallgasta, som de flesta bara tror är en enkel fågel. Berguven talar
dock till honom när ingen annan är i närheten och lär honom att
tygla vitner. Vad ingen annan vet är att Heldkralje har en spirande
magisk förmåga som han inte vill att någon ska känna till. Därför
håller han sig mycket för sig själv.
Heldkralje och Grissel styr dock inte helt ensamma utan har ett
mycket lojalt och påtagligt livgarde som utan tvekan skulle ge sina liv
särskilt för Grissel. Var hon än går så finns det mannar som vaktar
henne. Livgardet leds av härmästare Brolgas, en mycket uppmärk-
sam och härdad krigare. Vi borgen finns även Argfrade, en gammal
gårdsherre som blev vän med Galgbalg och nu fungerar som en råd-
givare åt Heldkralje.
Fjetterlund
Mitt ute på Arjes slätter ligger en liten lund som kallas den heligaste
platsen i landet, Fjetterlund. Själva platsen är rätt anspråkslös till
utseendet men den andliga kraften som finns där är uppenbar för
den troende eller den behövande. Kommer man från nordväst ser
man mest en skogsklunga omgärdad av en famnhög stenmur. En
träport leder in i lunden där träden bereder en kort alle fram till
en glänta som är den heliga kärnan av platsen. På platsens östliga
sida höjer sig marken nästan lodrätt pch bildar en klint. En stockför-
stärkt stentrappa leder upp till klinten och där upp ligger tre stycken
byggnader även dessa omgärdade med en stenmur, dock bara en halv
famn hög. Från klinten leder också en väg söderut mot Nagvarda.
Här sades den första byn ha grundats i Arje av Ardarik själv. Er-
övraren stannade här med ett nytt rike runt sig och han hade utfört
sin uppgift som fjätterbärare. Byn är nu försvunnen av tidens tand
men kvar finns dock platsens helighet. Endast fjätterbärare är väl-
komna till denna plats och alla andra kommer att hållas ute eller
motas bort med hot om våld eller faktiskt våld om så krävs. För att
visa att man är fjätterbärare så bär man lösa bojor eller kedjor om
handlederna och vid porten talar man om vem man är och vilken
uppgift man är hängiven åt. Inga vapen tillåts innanför porten utan
alla vapen omhändertas och läggs i vapenkistor. Ingen få1;· beträda
området annat än fjättrad, så&om ett underdånigt väsen erkännande
Gaves höghet och trädet Yggdraashils kraft.
Mitt i lunden står ett kvarnhjul med hävstänger som fjätterbärare
komna från alla landets ändar går runt och drar. Kvarnhjulet är stort
och tungt så det är en stor börda att hålla igång den. Det kallas
Insiktens kvarn och sägs ge de dragande fjätterbärarna vishet och
kunskap om sin edgångna uppgift. Samtidigt används kvarnen till
att mala det säd som brödet i lunden bakas på. Didäggandet av säd
och upplockande av mjölet görs av lundens pigor som arbetar i bak-
stugan uppe på klinten. Runt om i gläntan står även vattenfat och
vattenkar i trä utställda för att samla upp regnvatten. Vattnet i dessa
kar används ofta för att rena sig och för att släcka törsten. Kvinnor
från sjukstugan uppe på klinten är ofta vid lunden och baddar de
arbetande fjätterbärarna och ger dem en skopa vatten.
Uppe på klinten ligger tre byggnader: garnisonen, bakstugan och
sjukstugan. Garnisonen håller områdets alla vapenförda män. De går
klädda i härdat läder och beväpnade med rejäla påkar. Deras uppgift
är att hålla ordning i Fjetterlund, men också se till att inga obehö-
riga får tillträde till platsen och för att se skydda platsen mot fiender.
Ingen av dem tolererar att man bryter mot regJ~rna som finns där. I
bakstugan håller platsens bagerskor till där de bakar bröd som fö-
der alla på platsen. De bakar brödet på mjölet de får från kvarnen
och säden skördar de från åkermarkerna runt omkring. I sjukstugan
hålls alla skadade och här finns ett antal helerskor som kan en hel
del om sår och sjukdomar. De brukar dock gå omkring över om-
rådet för att både se till att stämningen är lugn och för att erbjuda
hjälp. Många av de kvinnor som arbetar i bakstugan och sjukstugan
är gifta med krigarna som skyddar lunden.
Platsen leds av den äldre mannen Nodagavel Fjetterfader som
själv är fjätterbärare. Hans uppgift är att skydda lunden från vad
som än kan skada den. I sin fanatism har han fjättrat sig själv vid
lundens största ek dit krigarna kan komma för att fråga om råd och
för att få order. Eken han är fjättrad vid symboliserar Yggdhraasil
och han själv är länken till Gave, Whotes förlorade son.
Nagvarda
Staden är full med fiskare, fiskblötare, färgare, garvare, korgflätare
och krukmakare. Det är ständigt aktivitet överallt och alla hant-
verkare och arbetare vill ha sina varor sålda vilket gör att alla torg
och gator är belamrade med varor och säljare så pass att det ibland
kan vara svårt att ta sig fram. En gång om året kommer den gamla
skogsgubben Gorgadolvo och säljer sin populära gyllenmynta, som
är en söt men mättande köttsylt att ha till bröd eller stuvning. Vad
ingen vet är att sylten är gjord på rårörda hjortron och mosat inn-
anmäte från älvor. Fiskare kan ses överallt diskuterandefångster och
fiskplats, fiskblötare kan ses slå torkad fisk i vattenkar eller leka med
kräftor; färgare står med bara armar täckta av rå ockra och slänger
nyfärgade tyger över linor; garvare står redo med flåkniven och så
vidare. Det är vanligt med keramik överallt och den som inte ser sig
för kan trampa på en skärva som ligger mitt på gatan. På den tidiga
morgonkvisten kan man se dyngkörare och timmervalsare i fullt hål-
ligång. Dyngkörarna plockar upp avskrädet från gatorna och fraktar
ut det ur staden på vagnar. Timmervalsarna täcker timmerhus och
annat med brunockra innan solen blir alldeles för stark. Därmed
ARJE 59
 kallas timmerstugorna i staden för brunockrahus just på grund av
det ockrade timret som skyddar husen mot röta.
Staden leds av den medelålders grofen Berig Enhänte som lätt
av missförstånd tros vara en enarmad man. Grofen har två fullt
fungerade armar bara det att han envisas med att bara använda
sin högra arm vid allt han gör, vilket betyder att han inte har sär-
skilt mycket tillövers för sköldar när det kommer till kamp. Sin
vänstra arm har han allt som oftast bakom ryggen. Detta har fått
många att bli oroliga då det kan tyckas vara ett sätt att dölja något
för andra, vilket å andra sidan är en oro som Berig rycker om att
försätta andra i. Historian bakom hans epitet är den om varför
han dräpte sin hustru Ife. Efter en dag av solidariskt arbete med
slåttring fann han nämligen henne i säng med den majnjordiske
bogdwunen Vyghan. Han tvekade inte mer än ett ögonblick innan
han dödade henne genom att klippa av hennes huvud med lien
och kastade ut det på dynghögen. Sedan dess har han inte skaffat
en ny hustru eller använt sin vänstra hand. Till skillnad från Ife
så lever Vyghan än idag om än under miserabla förhållanden och
galenskap. Han togs till fängelsehålorna där han torterades och
har hällts levande på bröd och vatten i nio år. Hans ögon är sön-
derbrända, hans tummar avhuggna och hans fötter krossade och
felaktigt ihopläkta. Näringsbristen har gjort att han tappat nästan
allt hår, sina tänder och naglar. Berigs soldater har dessutom blivit
beordrade att urinera på fången varje gång de är nödiga och sitter
på fångvakt. I början gjorde vakterna detta gladeligen men nu för
tiden blir det allt mer sällan. När man talar om de tre tyrannerna
säger man att Stede är vek, Levigild blodtörstig och maktlysten,
och Berig svartare än döden. Det finns inte ett uns av barmhärtig-
het i hans kropp även om han är någorlunda rättvis bortsett från
sina fördomar. De som begått småbrott piskas nästintill döden, de
som begått allvarliga brott halshuggs offentligt och de som vägrar
ge honom information torteras i hans fängelsehålor.
På grund av sin hustrus svek har Berig förkunnat en ny lag kal-
lad narans lag. En nara är en prostituerad kvinna. Lagen lyder:
» Var man får utan annan orsak dräpa otrogen kvinna om hon ej är
nara.« Denna lag menar han har till syfte att hindra kvinnor från
att vara otrogna. Att män är otrogna bryr han sig inte det minsta
om. Eftersom männen fortsatte att vara otuktiga med andra mäns
kvinnor innebar detta en ökad misstänksamhet mot kvinnorna i
allmänhet då många av männen visste om att andra män var otrog-
na ( och därmed en hel del kvinnor). Således har kvinnans status
i Nagvarda sjunkit alltmer. Narorna i staden har många gånger
dräpts rakt av ( i tron om att de varit otrogna kvinnor) när någon
funnit dem i arbete. Därför har de flesta naror flyttat samman i ett
område i hamnen, kallat Narornas, näste, för att undkomma att
bli dräpta av misstag. Vid hamnen har det så länge staden funnits
bott arbetande naror och runt om i trakten är det dem man skyller
på när man får problem med mylingar eller hör rykten om dem.
Detta beror på den så kallade yngelrötan, det vill säga att narorna
fick ovälkomna barn hela tiden, som de gjorde sig av med genom
att dränka i vattenbrynet.
Hrotsvit
En sötvattensjö som sträcker sig längre än ögat kan blicka. Dess
vatten sägs enligt historier vara så klart att man kan se dess botten,
samtidigt sägs det att det finns platser vid sjön där vattnet speglar
ens inre skönhet. Egentligen har vattnet en dyig karaktär nära stran-
den och långa sträckor invid strandkanten är enorma lerfält där ock-
60 ARJE
rasamlare sitter på knä och samlar korgar med lera. Bortom dessa
lerfält ligger utspridda eldstider för att torka leran och där finns
även fullt med vagnar, både vanliga och trågliknande, för transport
av leran.
Sjön döptes efter Ardariks dotter Hrotsvit som föddes invid dess
strand. När erövraren tog sin dotter i sin famn och tvättade av hen-
ne i vattenbrynet så glimmande hennes lockar i vattnets spegelbild.
Han bestämde där och då att denna sjö skulle vara hans dotters att
bestämma över. En vanlig liknelse efter detta är att sjöns vågor kallas
Hrotsvits lockar.
Många mörka historier har dock berättats om sjön och dess
stränder. Allt som oftast handlar det om tragiska sagor om mylingar.
Detta kommer av alla barn som dränkts vid dess stränder av naronra
i Nagvarda. Mylingarna är alla dräpta barn som inte hittat vägen till
Hrotsvits trygga famn. I sjöns djup sägs nämligen Hrotsvit själv leva
och tar hand om alla som kommer till henne.
Hinterhalt
Även om denna stad är stor och fylld med folk består ändå större
delen av misslyckade malmsökare och fattigfolk. Staden livnär sig
mest på fisk från Hallöpe och fågel, men även på det spannmål
från slätterna som inte rövas bort av förbidrivande okis. Den an-
nars största handeln och mest eftertraktade varan är järnmalmen
som transporteras från Gerdshuul och förädlas. Smedjor är där-
för en rätt vanlig syn i staden. Runt om Hinterhalt ligger även ett
par gruvor där det bryts koppar, men också zink och zinkblände.
Stadens enda storverk är borgtornet Vidablick, ett högt fyrkantigt
stentorn på vilkens topp grofen ofta står och blickar ut över land-
skapet. En annan särskild byggnadstyp för Hinterhalt med omnejd
är de timrade fortifikationer som ligger intill kullar runt om sädes-
fälten och gruvorna i trakten kring staden. I dessa försvarsnästen
är arbalest fastmonterade och utrustade rikligt med lod. Meningen
är att dessa ställen ska hjälpa att försvara mot eventuella gripar och
okisryttare i trakten.
Vid floden fångas det fisk genom upphängda nät och vid kanten
är en del fördämningar uppbyggda till mindre dammar där fisk sam-
las. Det går inte att färdas på floden annat än att färja över folk vilket
inte sker så ofta och är mycket vådligt. Men det finns inget intresse
av att ta sig över annat än att traska in i den mörka Drakskogen och
att ta sig närmare ripverjarna. Men än finns inget bra sätt att trans-
portera över stora mängder med folk utan man får använda färjan
från Hinterha!t till främst Fiskön en bit ut på floden.
Staden leds av grofen Stede, som är en deprimerad och plågad
ung man. Han styr med hjälp av många rådgivare som ser det som
sin uppgift att hålla honom osäker och därför själva får ha makten.
Andra grofar ser honom som svag ledare. Anledningen till detta är
att det spåddes vid hans födsel att han inte skulle bli äldre än ett
tjog år, men att han då skulle dö i hjältemodig drabbning. Under
hela sin uppväxt var han en eldsjäl och vid tjugo års ålder mobilise-
rade han en arme och hävdade inför Gave att han skulle som fjät ~
terbärare vara den som enade riket under en tro. Han välsignades
i Fjetterlund innan han drog sitt krigståg mot Stockhambre och
belägrade detta. Han hade dock inte räknat med Hallöpes vårflod
och ej heller med ripverjarnas envisa försvar, så vad som skulle bli
en mäktig seger blev istället en förfärlig förlust där större delen av
armen dräptes eller togs tillfånga. Själv fick han en pil i bröstet och
skulle ha dött redan vid flodbanken, men ripverjarnas helare räd-
dade hans liv och satte honom likväl i fångenskap. Enligt spådo-
men skulle han ha dött. Scede levde i fångenskap i några månaders
tid innan man insåg vem han var och att hans fader då kunde lösa
ut honom. Nu lever han i förtvivlan över sitt misslyckande och att
hans liv bara är till låns då han egentligen skulle vara död. Det finns
ingen glädje i hans liv så hans likgiltighet ger honom allt som of-
tast ett elakartat yttre. Han beställer gifter från alla ställen och tar
små doser varje dag så att han alltid ska minnas att hans liv är plå-
gosamt, vilket istället gjort att han bygge upp en resistens mot de
flesta gifter. Sina provsmakare har han inte kvar för han är inte rädd
för något gift längre.
Stadens fattigdom och annat elände är vad många menar är grun-
den till de sjukdomar som ofta härjar bland folket. Bältros är särskilt
vanligt bland de fattigare och de rikare har därför anställt så kallat
påkfolk som endast är betalda för att hålla fattigfolk borta från herr-
skapet när de går på gatorna.
Det är ovanligt bra betalt att vara stupeman då i princip det enda
straffet i staden är halshuggning oavsett brott. Den rättsliga pröv-
ningen innebär att de misstänkta tas inför den likgiltige grofen som
med en enkel handviftning dömer dem till sin död. Därför finns det
bara grov brottslighet i staden. En tjuv som blir upptäckt av någon
hindrar sig inte från att dräpa vittnen. Många menar dock att det
är en avsevärd förbättring sedan den förra grofen Friger Brandskalp
som fick sitt namn av att avrätta folk genom att binda dem vid en
påle, hälla olja eller sprit över deras huvud och sedan tända på.
Hallöpe
Från Fylges i väst slingrar sig den breda floden Hallöpe genom syd-
västra Arje. Från Grunnabergen forsar en mäktig flod kallad Glima-
vatten och till denna är Hallöpe en avstickare. Den lämnar Glima-
vatten i den så kallade Järnporten, ett enormt pass där floden delar
sig, och löper till en början genom den mystiska Drakskogen. Floden
är mycket vild och historier berättar om att den ibland har fått sitt
eget liv. Längre sydöst blir floden lugnare även om den fortfarande är
vild. Utanför Stockhambre är floden som smalast på mellan 50-100
meter och där är vattnet lugnt men ändå strömt.
Stockhambre
Detta är den enda bosättningen söder om Hallöpe och den enda
kända bosättningen av samlade ripverjar. Staden skapades under
markerkrigen då Villegas och hans män jagades bort av Ebrimud
Grofsystgin. Ripverjarna tros inte vara något annat än helt vanliga
bulturer, men faktum är att de är den enda kvarvarande gruppen av
kemorer som ännu inte har blandat ut sitt blod med osttroner, ha-
nirs och okis. Deras exil från resten av landet har gjort att de tappat
mycket av den kunskap folket en gång hade och de lever nu under
tämligen barbariska förhållanden.
Samhället styrs av en storkaxe som leder ett flertal kaxar. Vem
som blir kaxe eller storkaxe beror helt på ryktet och därför är det
viktigt att det finns folk som dådsj4nger och berättar om ens dåd
hela tiden, förutom att man faktiskt gör imponerande saker. Dessa
dådsjungare kallas helt enkelt för skrytare. Den nuvarande stor-
kaxen Gerfalke är en äldre och härdad krigare med många ärr över
kroppen.
De allra flesta ripverjar är djupt religiösa och tror på den stora
jaktanden. Detta är ett väsen som lystrar till det heliga med att jaga
och besegra sina fiender. Många kaxar eller blivande kaxar beger sig
därför långt in i Drakskogen sökandes efter värdiga motståndare.
Det finns även ripverjar som av samma skäl letat sig över Hallöpe
för att terrorisera gårdsfolk. Det är också vanligt att de tar trofeer
som skalp, tänder, öron eller händer. Hela denna helighet med jak-
ten kommer från jaktanden som manifesterat sig i Drakskogen. I ett
mäktigt träd, med en öppning i dess stam för offer, lever jaktanden
som viskar till ripverjarna oqi sin blodstörst. Ett tydligt tecken på
helighet bland ripverjar är den så kallade nattsången. Om en man
eller kvinna sjunger i sömnen eller i halvslummer är detta ett klart
tecken på att de har en del av jaktanden i sig.
Staden består i all enkelhet av timrade stugor med gräsrak. För-
utom de dekorationer som finns i träverken saknas det någon finess
i byggnadskonsten. Stugorna ligger vid Stockhambre rätt tätt men
blir glesare och glesare ju längre från floden man hamnar. Bosätt-
ningen har inget egentligt försvarsverk utan de använder sig av mer
praktiska lösningar när konflikter närmar sig. Floden är skyddad ge-
nom att det ligger vassa stenar längs med flodbottnen som gör det
näst intill omöjligt att manövrera mellan under natten. På dagen är
det svårt och det tar tid. Vid stora längor längs flodbanken är upp-
rättstående stockar nerslagna i marken.
Hust
Detta är den sydligaste staden i landet om man bortser ifrån Stock-
hambre, som många från Huse menar inte är en riktig stad utan sna-
rare ett pisshål. Staden kallas i folkmun Tvillingstaden därför att det
egentligen är två städer åtskilda av en mindre sJättmark. Dessa delar
kallas Nordolve och Sydolve. Tvillingstaden omges av gamla gräns-
hängen som vittnar om gamla härjningar och plundringståg. Dessa
gränshängen följer en god bit norrut och ger föraningar om vad som
möter en när man väl kommer fram. I Huse finns ingenting av sten
utan alla byggnader är av trä från Drakskogens skogsbryn. Runt om
hela tvillingstaden med slätt går ett pålverk som hela tiden förstärks
och underhålls. Om någonstans så är det här som den starkes rätt
gör sig gällande. Svaga misshandlas medan de som har störst va-
pen och flest vänner ofta kan ta för sig. Av tradition tillåts av vapen-
skrammel påtvingad gästfrihet som en vardaglig händelse.
Sydolve styrs av Levigild den främste som är en ruskigt tyran-
nisk man med ett ståtligt livgarde av tungt rustade män. Han lever
i barbarisk flärd där han hela tiden får mat på sin tallrik, slänger
köttbitar omkring sig, särskilt till sina blodtörstiga hundar. Han krä-
ver flera kvinnor vid sin sida och den som inte lyder honom får sin
skalle krossad. Levigilds brorson, Hallse, leder Nordolve och börjar
bli mer och mer självständig i sitt regerande, vilket betyder att det
snart kommer att bli krig på riktigt mellan olvarna.
Det är vanligt att folket från Sydolve och Nordolve rustar sig och
ger sig ut på slätten mellan olvarna för att slåss mot varandra. Man
använder då normalt sett endast påkar, men om det skulle förekom-
ma äkta gnabb mellan några så kan även en vass klinga skymtas.
På grund av att den starkes rätt gäller förekommer ovanligt lite
gnäll. Dock är det mängder med folk som försöker skicka bud till
kraljen i Isenbrant om det tyranniska styret, men på grund av det
spända politiska läget har inte kraljen reagerat ännu. Alla de som
upptäcks klaga eller skickat bud till kraljen bedöms av grofen vara
förrädare och avrättas eller massakreras tillsammans med deras fa-
miljer. Rättssystemet är utan tvekan drakoniskt.
Stenslungarfesten är en tradition i Huse där folk vandrar en
vecka västerut mot Hallöpe med en katapult och där slungar sten på
Stockhambre medan de super och har kul. På senare år har de blivit
tvungna att vara mer försiktiga då de förra gången kom för långt
fram och några blev nerskjutna av pilregn.
ARJE 61
Mästaren öppnade sin lilla örtpung och stoppade sin
pipa med örter som luktade fränt men ändå gott.
Skinnpungen såg mer än väl använd ut och han
förklarade för mig att vissa saker går aldrig sönder, lt
•.,:_(' ♦
(i•\
vissa saker är värda mer än guld. Denna pung • . . ::.S .• ~-
1
var en sådan sak. Med ivriga gester berättade han .,,.,. - , , /
om Osthems vilda granne som fått namnet efter ett ~: ..3/t
lortigt djur som levde på våra bakgårdar. Men han J·" .~,'"
berättade också om vilda män som bodde på höglandet • så till att det blev allt vanligare med sjukdomar runt
och som kalkade sina kroppar för att likna spöken.
URSPRUNGLIGEN VANDRADE DET kemorer över Dranveltes
mark, ett jägar- och samlarfolk som vandrade från plats till plats för
att finna mat och vatten. De var relativt fredliga och bosatte sig se-
dermera längs med kusten för att bruka jorden. Under en tid utveck-
lade de större samhällen och förvånansvärd teknologi jämfört med
andra folkslag. Det enda folkslag kemorerna hade kontakt med var
stäppfolket hanir, som höll på med gruvdrift i dagbrott och även vi-
sade sig vara goda hästtämjare. Genom hanirs kunde kemorerna lära
sig att använda hästen och ett stort handelsutbyte skulle ske mel-
lan dessa folkslag under en längre tid. Under denna period var det
egentligen bara vildsinta bulturer som härjade genom delar av landet
och kemorerna som hade byggt försvarsverk kunde skydda sig mot
dessa. Hanirs fick däremot större problem och många var det som
blev förslavade av barbarerna. Kemorerna kunde dock hjälpa hanirs
med både rustning och vapen så att de bättre kunde försvara sig mot
bulturerna.
När sedan osttronerna kom från stormländerna var det inte längre
hanirs som behövde hjälp utan kemorerna tycktes försvarslösa mot
dem. När Malhewen ledde osttronerna genom Dranvelte berättas det
att de kom svävande på mörka moln och besegrade kemorerna med
sin mäktiga vitner. Medan Malhewen och hans trognaste fortsatte
vidare mot Majnjord stannade de mest blodtörstiga av osttronerna
under ledaren Croderg. De skulle härja under åratal genom Dran-
velte och ockupera större delen av de bosättningar kemorerna hade
upprättat. Då större delen av kemorerna vägrade att kuva sig under
osttronerna och inte ville bli krossade mellan dessa och de sylvanska
bulturerna hade de inget annat val ä1;1 att folkvandra åt det håll som
osttr~,nerna hade kommit ifrån, österut mot stormländerna. Hanirs
därem~t lyckades leva sida vid sida med osttronerna liksom de hade
gjort med kemorerna. Senare skulle även stormländska havsvargar,
till en början bestående mest av vildbronjor, börja med strandhugg
men vidare även stanna kvar och göra sig ett liv i trakten.
I Dranvelte utvecklades jordbruket och osttronerna påbörjade
såväl jordbruk som boskapsskötsel, framförallt svinbete med tam-
svin då skogsbrynen var tämligen rik på tryffel. Marken var på sina
ställen bördig och det fanns vildvuxet spannmål som de kunde ta
vara på. Städer växte upp och byar kring dessa bestående av jordbru-
kargårdar där det odlades mestadels bjugg, råg och korn men också
majs och raps. Svinbetet blev oerhört lukruativt då fläskköttet var
eftertraktat överallt och fler och fler blev svinfarmare. En riktigt rik
62 DRANVELTE
svinfarmare med stora gårdar som enbart använ-
.;
•
,
'~
":
~rf,
tlflio.... des till svinbete fick kallelsenamnet trågjätte på
grun d av de enorma tråg av tryne a:1 oc h raps ka-
kor som behövdes för att göda svinen. De rika
' .. • osttronerna använde sig gärna av förslavade
::-~ =' • • ~~' kemorer och bulturer eller hanirs för att sköta
Ailllil~ själva svinbetet medan de själva skördade vinsten.
Den enorma utbredningen av svinbete ledde ock-
om i trakten. Det var inte alls ovanligt att folket fick svinsot
med stora utslag eller blodröta, sårinfektioner, svinlöss och fläsksida.
Samtidigt använde sig folket av svinet för att hindra skador och åt-
gång av utrustning då de exempelvis kunde hålla svinlort tätt under
näsan för att motverka näsblod, eller fläsksvål för att hålla läder och
metall i skick. Även hantverk bearbetades av svindelar och därför var
det vanligt med sadlar och läderharnesk i svinläder. Den som äger
en gammal tobakspung av svinblåsa kan vara säker på att den kom-
mer från Dranvelte. Hantverken blev ett tecken på enkel kvalitet och
god hållbarhet och man sade att förgyllning förgår, men svinläder
består. Hela denna vurm höll i sig ett långt tag och finns fortfarande
kvar i dagens Dranvelte även om det inte alls är i samma ofantliga
utsträckning. Det var just denna käpphäst som gav landsändan det
allmänna kallelsenamnet tryneväldet, vilket senare skulle utvecklas
till och bilda rikets nuvarande namn: Dranvelte. Detta välde bestod
av ett flertal självständiga kungadömen och mindre marker kallade
ryttarbygder. En ryttarbygd var ett mindre kungadöme man kunde
rida genom på en dag.
Redan för drygt tusen årstider sedan drabbades riket av ett krig
de själva inte ens hade någon direkt del i. Detta slag skulle komma
att kallas Drapemag, eller slaget om dräparmarken. Från väster mar-
scherade det in en mäktig arme som med våld började konvertera
stäpp- och gårdsfolk. Hären leddes av Majorian av Erkhast och den
var där på ett renande tåg för att hjälpa alla fallna änglar i Dranvelte.
I Vortland motsatte sig Pater Grejgvur Blotnackra detta intåg och
samlade i sin tur en ofantlig här under ledarskap av Njord Gruv-
trand. Stormländare landsteg på östkusten och marscherade för att
konfrontera den västerländska hären. Vid budskap om stormländar-
nas framfart stannade Majorian upp hären på höglandet och började
anordna ett försvarsverk som skulle hjälpa i kampen mot de vilda
männen från öst. Under en månads tid restes jordvallar och murverk
i sten medan förnödenheter samlades in och förstärkningar kallades
på. Härerna drabbades samman och förlusterna var stora. Carlon-
nerna och bysenterna lyckades belägra sig bakom sitt försvarsverk
och anfallen kom vågvis med större och större mellanrum. Krigs-
fångar togs på båda sidorna och de lät torteras svårt för att få ut den
gnutta av information man kunde få om fienden. Lidandet var över-
väldigande. När stormländarna slog in med sjunde vågen krossade
de murverket och var redo att förgöra den västerländska hären. I det
ögonblicket marscherade förstärkningarna in i form av blodtörstiga
arker och thoorkaler. Den flankerade hären av stormländare splitt-
rades och segern den dagen var västerländsk. Grupper av flyende
stormländare nergjordes,och fångades in för att senare plågas och bli
föda åt tomödlor. Med sitt enorma ledarskap lyckades dock Grejg-
vur Blotnackra att sammanföra den återstående hären och i en ny
våldsam drabbning nergöra fienden till det att bara spillror återstod.
Även kaptenernas familjer som följt med det renande tåget jagades
ner och dräptes. Tusentals män såväl som kvinnor och barn dog i
kriget. Medan det som återstod av stormländarnas här återvände till
Vortland stannade Graankul, en av krigarna, tillsammans med sina
trognaste män för att vakta dessa kullar mot ytterligare hot från väs-
ter. Därav blev kriget i Vortland känt som slaget på Graankuls kullar.
Graankul och hans mannar blev sedermera dräpta av hogslagsmän
från höglandet. I Dranvelte döptes det nordvästra höglandet till
Drapemag efter det fruktansvärda kriget.
För åttahundra årstider sedan började virannerna återigen göra
sig påminda och tog ännu en gång med sig nidendomen till landet.
I Dranvelte hade ostroseden slagit fäste djupt, men efter slaget vid
Graankuls kullar även påverkats betydligt av gerbanis. Folket trodde
på naturens väsen och hand i hand med djärvheten och ryktbarheten
gick den starkes rätt personifierad av Storme. När både carlonner
och bysenter gjorde sina diplomatiska intåg österut förde de med
sig en tro under en gud och under en makt. Denna tro bemöttes
med stor skepsis och ansågs vara både vek och gå emot den tro som
redan fanns så djupt rotad i mångas hjärtan. Vem ville tro på en
besegrad gud som hävdade att människan hade glömt honom? Där
hjältars dåd var vägen till odödlighet var en guds tomma löften inget
att ha. Det var först ett sekel senare som nidendomen och ostrose-
den skulle följas åt vilket i sin tur skulle innebära inte bara niden-
domens inträdande i Dranvelte utan också ett enande av rikets olika
delar och krönandet av en rikskonung. Anledningen till att detta
överhuvudtaget var möjligt var på grund av att den unge logedraken
Godegisel härjade de norra delarna av riket. Mången hjälte prövade
sin styrka mot draken utan att komma ifrån drabbningen med livet
i behåll. Däremot trädde den virannska rortväktaren Edelmarr fram
och med sin fälttrupp av lojala nidendomsanhängare lyckades han
nergöra den fasansfulla drakormen. På detta vis kunde osttronerna
se att det även fanns styrka och stora dåd att finna hos nidendomen
och att Gaves löften inte enbart var tomma ord. Vid dödsbädden
upphöjdes han av kyrkan till att bli en ängel, senare känd som den
vite krigaren Belo Saote, vilken skyddar landet från drakjord.
I takt med den växande respekten av nidendomen hos folket in-
gick Olden Skegglake, konung av Ildebad en cljupare allians både
med folket från väst och Colga, konungen av Saldimargadh. Tidi-
gare hade handeln, speciellt vad gäller salt, ökat österut och den
hade mer eller mindre fört med sig nidendomen. Olden Skegglake
erbjöd gavlianerna att få grunda helgedomar i Dranvelte och ta upp
tionde mot att de ingick en sådan militär allians med honom att
han skulle kunna kuva resten av riket under sig. Så ståtlig var ror-
tvaktens intågande över salttraden att konungen över Eldrige likväl
som konungen över Hedengrift stoq handfallna och underkuvade
sig utan våldsamma stridigheter. Med denna politiska seger grunda-
des en helgedom i Ildebad av sådan skönhet och prakt att det skulle
komma att kallas Siro Werte, efter den ängel Gave offrade sig för.
Kröningen av rikskonungen och det officiella enandet av riket
Dranvelte var en mäktig händelse som omtalas även idag. Vid hel-
gedomens färdigställande lade rortvaktens flotta till vid Ildebad och
självaste Ovus hade kommit för att hålla i kröningen, vid vad som
var hans första och sista besök till Dranvelte. Vid den hedersparad
som hölls vid färden mellan flottan och Siro Werte blev Ovus träf-
fad av en förgiftad skäkta i bröstet. Skyndsamt fördes han till hel-
gedomen där det senare proklamerades att han blivit dräpt. Både
rortvakten och kungens män hjälptes åt att ta fast mördaren, som
inte visade sig vara något annat än en föräldralös gosse, Glore Fä-
derslöse, beväpnad med ett a,rmborst och besatt med visioner om
nidendomens undergång. Somliga menade att denna gosse enbart
var ett offer i händerna på en ·stor politisk konspiration, men än till
denna dag ska detta vara olöst. Glore halshöggs offentligt och nästa
dag steg Ovus, återkommen från döden, ut ifrån helgedomen. Det
rådde inte längre någon tvekan om religionens gudomliga kraft och
Rortans sanning. Därefter följde en ceremoni där Olden Skegglake
kröntes till den första rikskonungen av Dranvelte.
Ovus utfärdade också ett dekret som sade att ingen annan än
Ovus hade makt över kyrkan och att kyrkan skulle handha all ka-
nonisk rätt medan rikskonungen endast hade rätt att stifta, verk-
ställa och döma i saker av världslig natur. Därmed kunde kyrkans
makt inte inskränkas av regerande rikskonung. Dekretet stadgade
också att nidendomen i Dranvelte skulle ledas av ett ämbete direkt
underställt Ovus och att ett råd av kyrkans främsta skulle ställas
till rikskonungens förfogande. Anledningen till detta var att Ovus
ville att kyrkan skulle ha en nära korrespondens med den världsliga
makten för att förebygga eventuella konflikter. Det nämnda ämbetet
bar titeln Miger Ovus och den första som utnämndes att bära denna
var lomhar I. På grund av Dranveltes avstånd ifrån Ovus huvudsäte
skulle Miger Ovus föra Ovus röst i de lägen där sådan behövdes för
att säkra nidendomens fäste i landet. Riklig korrespondens skulle
ske mellan dessa båda religiösa figurer.
Till en början stötte kyrkan på ovanligt mycket motstånd, speci-
ellt då skatten skulle drivas in. Även rikskonungens tillgivenhet och
lojalitet till nidendomen tycktes ha minskat rejält redan något år ef-
ter kröningen då mängden av hans skatt stod i direkt proportion till
hur mycket kyrkan krävde. Olden Skegglake vägrade rådet tillträde
till sin borg och under en period av runt två decennier påbörjades
något som senare skulle bli känt som äggpesten. Inte färre än åtta
stycken Miger Ovus tillträdde ämbetet efter varandra på grund av
olika oklara dödsorsaker. Denna period skulle omsider få sitt slut
samtidigt med den förste rikskonungens död. Olden Skegglake rå-
kade slå huvudet i bordet efter ett dryckesslag och det ymnigt blö-
dande såret från pannan vägrade att sluta blöda. Efter tre dagars
blödande lämnade rikskonungen livet i en blodfattig kropp. Oldens
äldste son, Nolan Storglöd, kröntes som ny rikskonung och lät ge-
nast rådet återigen få tillträde till borgen. På detta sätt kunde kyrkan
försäkra sig om rikskonungens vänliga inställning genom vanlig dip-
lomati och i sista hand även med maktböner. Tiden härefter säkra-
des kyrkans inflytande i landet och ökade tron på nidendomen även
om ostroseden fortfarande var den klart förhärskande tron.
Idag styrs Dranvelte av en rikskonung med en lydkonung under
sig för varje stad. Konungen är gift med en drottning som har ett
stort inflytande över konungens makt. Deras söner kallas jungherre
och deras döttrar för jungfru eller konungamö. Vid konungars sida
är det också vanligt att en hellawes står och i Dranveltes historia är
det inte ovanligt att just denna vitnertämjare också är drottningen.
Runt städerna styrs marken av ett antal ryttarkarlar, en för varje
ryttarbygd. Dessa ryttarkarlar kan vara ledare för enbart en samling
gårdar, så kallat böl, by eller en mindre stad och de kan vara under-
ställda en lydkonung eller rikskonungen direkt. Med tanke på be-
folkningens utspridning är det dock mycket vanligt förekommande
att ryttarkarlar anser sig vara självständigt styrande och även om ri-
DRANVELTE 63
 ket anses vara samlat är det ändå bara en bunt autonoma statsstater
som under pin och kiv hålls samman av en ny religion. Om ett böl
eller en by inte leds av en ryttarkarl och inte ligger i en ryttarbygd
leds byn istället av en laird, eller galdersmed som man också säger
här. Förr i tiden var galdersmeden en gammal besvärjare som ledde
ett mindre samhälle enligt ostroseden där nidendomen inte alls fått
fäste. Nu för tiden är det ovanligt att galdersmeder har någon ma-
gisk kraft utan är helt enkelt byns äldste. De trollkarlar som idag
innehar en maktposition är rådgivare åt konungen eller lydkoung-
arna. Flertal gårdar långt ifrån närmsta ryttarbygd håller sig undan
från både nidendomen och tiondet. Här lever ostroseden kvar utan
inflytande av andra religioner. Eftersom riket är tämligen uppsplitt-
rat ligger dessa bölar i gränstrakten mellan vad som är bebodd mark
och sådan mark som fortfarande är otrampad och okänd. Landet
har också ett råd bestående av de mest prominenta personerna från
den nidendomska kyrkan. Detta råd kallas kotpelaren och består av
sammanlagt tjugotre personer med titeln magistrat. Medlemmarna i
kotpelaren är fördelad mellan rikets städer på så vis att det finns åtta
magistrater i Ildebad, sex magistrater i Saldimargadh, fem i Eldrige
och endast fyra stycken i Hedengrift.
Den nuvarande rikskonungen heter Lygvard den Store och är gift
med drottning Frodine. Tillsammans har de än så länge endast fått
en dotter som heter Armilde. Eogann Tvegifte är konung över San-
dimargadh, Adaldag Dvergatjuse är konung över Eldrige och Ha-
nagild den yngre är konung över Hedengrift. Den mest omryktade
mannen i Dranvelte är antagligen ryttarkarlen Fridigern av Hilde-
prand, brorson till Hanagild av Hedengrift. Fridigern är en hjälte i
kropp och själ och lever för inget annat än sitt hjältemod. Inte ens
trettio år fyllda har han redan segrat i två regelrätta fältslag och mer
än en handfull enviger. Utan tvekan är han den främste svärdsman-
nen i Dranvelte.
I Dranveltes konungariken och ryttarbygder håller fjärdingsmän
. lagen och tar tull åt sin konung eller ryttarkarl. Fjärdingsmännen är
knektar som håller till vid vägarna och ser till att stråtrövare inte får
något fäste. Handelsmän menar i sin tur att dessa knektar inte är
mycket mer än förtäckta stråtrövare. Samhällen hålls i ordning och
reda med hjälp av så kallade stormkarlar som leder varje samhäl-
les landstormare. Trakten runt omkring rensas upp från löskerfolk,
baggbölingar och röjare med hjälp av ryttarkarlens inhyrda jäverjä-
gare. Dessa jäverjägare kan vara allt från vanliga jägare till hyrsvärd
och stråtrövare. Renhåriga krigare finns det inte särskilt många av
men varje konung och ryttarkarl har ett mindre garde av dessa, vilka
kallas kyllermän då de alla bär en tung läderpläd över sin rustning
för att tillkännage sig som betalda krigare. I närheten av varje sam-
hälle finns även en gavlian som kan samla in tionde till bönestugorna.
Gavliagerna har givetvis beväpnade styrkor med sig för att säkra in-
kasserandet av tionde. Bönestugor finns det oftast en i varje by, men
inte nödvändigtvis i varje böl. Helgedom finns endast ett fåtal och
de är belägna i städer eller på speciella ställen.
Stora delar av inlandet är ett högland och på detta lever hog-
slagsmännen, en blandning mellan osttroner och bulturer. Inte heller
där har nidendomen accepterats utan ses på med misstänksamhet.
Hogslagsmännen håller sig till de gamla traditionerna med ostrose-
den uppblandad med bulturiska drag. Hogslagsmännen är indelade
i flera klaner som var och en styrs av en bergsfurste. Den enda per-
sonen som har makt över en bergsfurste är hauabrogsmodern, en
kvinna som leder hela höglandet med sin vishet. De lever så avskilt
de kan från resten av Dranvelte och håller sig på höglandet även om
64 DRANVELTE
det kan vara en krigare som !,ä mnar då och då för att söka lyckan.
Vidare anser sig detta folk inte tillhöra Dranvelte utan menar att de
är självständiga från riket och dess styre. De tillhör höglandet Haua-
brog. Dessa hogslagsmän är mest kända för att vara skräckinjagande
och skickliga stridsmän utan fruktan. Det sägs att de alla kalkar sin
hud med kalkaska innan strid så att de ska se mer spöklika ut och
ingjuta fruktan i sina fiender när de stiger ut nakna på slagfältet. I
första hand brukar man dra sig ifrån att hyra in dessa som hyrsvärd,
men det har hänt mer än en gång och de som lurat hogslagsmännen
har försvunnit utan ett spår. Detta till trots är de även ett herdefolk
med stora flockar av både getter och får. De har också ett flertal
kalkbrott där de utvinner kalksten och kalklera, vilket de kan an-
vända vid byggning, men även för att göda mark och göra kalkaskan.
Bland hogslagsmännen är sången en mycket viktig del av vardagen
och det sjungs oavsett om man vandrar, vallar eller dricker ett stop
på kvällskvisten. Den högländska sången är känd för att vara växelvis
kraftfullt och melankolisk och är populär i landets städer.
På östkusten har stormehansan lyckats få fäste, främst i Runebelt,
men deras handel sträcker sig till både Ildebad och Eldrige. I bör-
jan, för ungefär fyrahundra år sedan var detta i stort sett en grupp
stormländare som anordnade organiserade former av härjningar för
att kunna sälja trälar till Osthem, men i dag är det en mäktig han-
delsfigur. Härjningarna har dock fortsatt även om det sker i mindre
grad och i det fördolda, för att inte stöta sig med ledarna i landet.
Det är genom stormehansan som Dranvelte har tagit del av östliga
varor såväl som att kunna utveckla handelsutbytet med Osthem.
Varor man exporterar är i främsta hand salt, spannmål, hästar och
svinkött medan den stora efterfrågan gör att man importerar kop-
parmalm och pälsar. Handeln i landet förs med nyttoprodukter och
väldigt sällan med lyxvaror. De senare inhandlas endast av de rika
och oftast av främlingar som besöker Dranveltes större städer. I stä-
der finns det givetvis handelshus medan det i byar bara finns mång-
lare. Arbetare eller arbetslag samlar in sin skörd eller sitt lager och
säljer efter tionde och taxa till månglare och handelshus som i sin tur
får betala tjugonde till kronan. Importrullen går även den till kronan.
Det är ingen ovanlighet att en ryttarkarl eller konung äger ett han-
delshus och därmed kan slippa undan både importtull och sin egen
skatt. Stormehansan ligger även bakom en stor del av kulturutbytet
mellan Dranvelte och stormländerna och har därför präglat landet så
pass att vissa drag av gerbanis har slagit rot. Någon större acceptans
av gerbanis från den nidendomska kyrkan finns inte, men sådan tro
proklameras inte högljutt. Människoblot straffas med döden medelst
häststegling då det grovt går emot nidendomens läror.
Ostroseden har i Dranvelte lett till att var mans goda rykte är
något som står i samband med välfärd och liv. Den som har ett gott
rykte har även ett rikt liv medan den som är mindre hedersvärd har
ett liv utan respekt och gemenskap. För att stärka innebörden av
detta och framhäva goda personers goda rykte och dåliga personers
dåliga rykte har dryftreven fått en viktig roll i samhället. Dryftre-
ven är inget annat än en vandrande skald, en rapsod som tar emot
varje mans gästfrihet och berättar och sjunger om andra personers
dåd och egenskaper. Samtidigt kan en dryftrev som inte mottages
med god gästfrihet göra en nidvisa om en sådan usel person. På så
sätt får andra reda på vem som man kan lita på och vem som är
mindre aktningsvärd i samhället. Det finns dock dryftrevar som
ljuger och en påkommen sådan slår man ut tänderna på och skär
tungan av. Det berättas om legendariska dryftrevar som har sådan
silvertunga att deras nidvisor kan ge ansiktsutslag och vårtor på de

nidingar som varit usla mot dem. Dessa skalder är mycket viktiga
i samhället då de för traditionerna och kunskapen om ostroseden
med sig. Dessa dryftrevar är skalder som alla aspirerar på att få
upptas i skwildhugen ( se Inflytelserika grupper och sällskap i Mitt-
land, s. 91). Ordet dryftrev kommer från början från att man kallade
dessa poeter för listiga rävar som dryftade listiga ord. Det berättas
om den första dryftreven Irgyn att han kunde byta hamn till en räv
och undkomma faror med sin list och snabbhet. Denna historia har
dock nidendomen förvrängt och menar att nidskalden Irgyn sjöng
sådana nidvisor om den nidendomska kyrkan att gastar väcktes till
liv. När då den kvinnliga rortväktaren Mauvhild skulle konfrontera
honom så förvandlade han sig till ett vildsvin för att smita undan
men Mauvhild var alldeles för listig för honom och kunde höra hur
hans grymtanden gäckade kyrkan även dem. Innan han hann fly så
dräpte hon honom med en kraftig spjutstöt. För nidendomen har
denna berättelse blivit en liknelse för hur nidendomen (förkropps-
ligad i Mauvhild) besegrar den gamla ostroseden (förkroppsligad i
Irgyn) och lär dranarna dygd och vett. Dryftrevarna sjunger givetvis
fortfarande nidvisor om den nidendoqi.ska kyrkan och menar att de
kan stoppa upp sina falska historier där blotdrasarna växer.
Nidendomen i Dranve!te har fått sin egen prägel och det beror i
mångt och mycket på den parallella synen på religionen mellan ni-
dendomen och ostroseden. Man förde en kopia av Rortan till Siro
Werte; helgedomen i Ildebad, där man översatte den från estiatika
till väströna. Den första meningen är välkänd för folket och har över-
satts till: »Kom till mig, bytingar, ni markgloende rackelhanar. Lyss till
mina ord och ni skola vederfara den stora lyckan och ett liv i evighet!«
Istället för att översätta folket till fallna änglar valde Miger Ovus
utvalde tolkare att översätta folket till markgloende
rackelhanar. Detta beror på att ingen riktigt förstod sig
på och kunde acceptera termen fallen ängel i Dranve!te.
Däremot fanns enligt ostroseden en tro om att varJe, äkta
hjälte som dog förvand_lades till en rackelhane och flög iväg
till den andra världen, Othwa, där han sedan skulle leva varje
dag i hundra år till den dag då han skulle komma tillbaka och
försvara sitt rike. Således kunde man sammanföra dessa genom
att säga att alla hade en chans att bli en sådan rackelhane om de
följde nidendomen.
Efter den första meningen i Rortan följer en översättning
som stämmer väl överens med den traditionella tron med ett par
modifikationer. Översättningen menar att varje man och kvinna var
en avkomma av guden Gave och att de levde med honom i denna
värld tills demoner från Blotheim kom. Demonerna som våldförde
sig på Siro Werte, Gaves mest förtrogna, och drog med honom
tillbaka till demonriket. Emedan Siro Werte räddades tog Gave
upp striden med demonerna men föll för en mörkerklinga. Med
ett blödande sår i hjässan spikade demonerna upp Gave på en
svart ek där han skulle förblöda och lämna denna värld. De har
därefter glömt deras ursprung även om de inom sig bär en glöd av
sin forna storhet. För att väcka denna glöd till den eld att de åter
blir de rackelhanar som står vid Gaves sida måste de leva i den ren-
het och rättvisa de gjorde innan demonerna besudlade Trudvang.
Denna rening sker genom bön och andakt mJn också efter rättrå-
dighet och plikt. Rent praktiskt förhåller det sig så att folket ska
hållas i församling och lyssna till den heliga skriften men i varda-
gen även följa de nidendömska dygder och förkasta de nidendömska
skulderna. De nidendömska dygderna är rundhänthet (givmildhet),
id (flit), avlingsduglighet (virilitet), oförvitlighet (ärlighet), miss-
kund (barmhärtighet), mandom (mod), långmod (tålmodighet).
De nidendömska skulderna är prålsjuka (fåfänga), tungröta (lögn),
bleksinne (avundsjuka), rov (stöld), drap utan wapnaskifte (mord),
latvulenhet (lättja) och tidelag (älskog med djur). Sedan måste man
slutligen betala tionde utan munhugg. I mångt och mycket är det
lika den traditionella tron, men i den draniska varianten finns även
en inre glöd och dessutom är dygderna och skulderna mer inrik-
tade på att följa ostroseden. Den traditionella nidendomen menar
att människan förlorat minnet av Gave och därmed sin relation till
honom, men genom ett liv i tro kan man återförenas med sin gud.
Den draniska nidendomen menar att den gudomlighet som Gave
gav människan inte är förlorat utan finns inom varje person, som
en glöd, och kan väckas till liv genom att följa tron som i mångt och
mycket liknar traditionerna skapade av ostroseden. I Dranvelte ser
man dessutom Gave ( som där stavas Gadb) inte som en gud utan
mer som en stor hjälte vars släkt folket tillhör och att han faktiskt
ändå har en möjlighet att komma tillbaka till Trudvang när män-
niskan behöver honom som mest.
pu...~ser och rnö~eN i i:>r.\.Nvel~e
På det stora hela är Dranve!te ett land i vildmarken. Här och där
finns uppluckrad bruksmark för sådd eller fänad. Ett par stora vägar
löper genom landet med städer mellan, men avsides dessa vägar finns
ett obeträtt landskap växlande från ett mäktigt högland till skogar av
barr, mossa och sten. I södra delen av landet finns även blandskog
som har fått kallelsenamnet Björktråget på grund av att det är rikt
DRANVELTE 65
 y
6
0 20 4'0 60 110
på både tryffel och svinbete. Byggnadskonsten i landet är en-
kel bestående av timmerstugor med flågrönnstak ( se nedan)
förutom helgedomar och borgar som är byggda i sten.
Ildebad
Detta är vad man kan kalla Dranveltes kärna. Det är här som niden-
domen har sitt starkaste fäste i landet, här varifrån rikskonungen
sträcker ut sin makt, här den störta delen av handeln, speciellt med
salt förekommer. Staden är inte speciellt stor men den sträcker sig
långt ut, med rikskonungens borg och Siro Werte-helgedomen som
kärna och gårdar som glesare och glesare omringar staden som peri-
feri. Från sydöst kilar sig en vik in i staden där den fylls av handels-
skepp och både kyrkans och rikskonungens flotta. Ursprungligen var
detta ett av de första fiskarsamhällena som osttronerna övertog efter
kemorerna och döpte till lallbad, eller båtfästet som det betyder. Ef-
ter den tiden har det bara växt och växt och handeln har florerat då
den ligger i ena änden av salttraden ,o ch dessutom nu på senare tid
har qi.ycket god kontakt med stormehansan.
Ildebad ligger även i landets nordöstra spets och då det är både
relativt nära Svartliden och Trollbergen har det med åren byggts
upp en mur som löper från Ildebad till landets norra skogar. Denna
mur kallas Junigilds mur efter konungen som lät uppföra den och är
en bastant stenmur, ett par manslängder högt, som skyddar gräns-
trakten från ovälkomna odjur. Muren patrulleras sporadiskt av kyl-
lermän längs med hela muren som löper ungefär tio mil.
I Siro Werte-helgedomen huserar Miger Ovus Iomhar III som
börjar bli till åren, men alltid innehaft respekt för sin position och
gudfruktighet. Den mest inflytelserike magistraten i staden är magi-
strat Lagariman, en person som ofta kan få rikskonungens öra, men
inte utan misstycke från rikskonungens hellawes Marbod. Riks-
66 DRANV E LTE
konungen är Lygvard den Store, ef-
ter 16 år på tronen mest beryktad för
att han kan hugga nacken av en tjur med ett
svärdshugg och lyfta två kvinnor samtidigt, de
sittandes bekvämt på var hand. Han är gift ined drottning Frodine
sedan 18 år tillbaka. Drottning Frodine tillhör den culhianska ätten
i Majnjord och är yngre syster till spjutgoden av Baldrsviik, Lughlr
Liendormshugge. Hon ingick ett handelspolitiskt äktenskap med
Lygvard, då kung av Ildebad och som först ett par år senare blev riks-
konung. Frodine är vida känd för sin moderliga skönhet, sin vackra
poesi och sitt habegär av exklusiva utstyrslar. Tillsammans har det
fått endast ett barn, en dotter som heter Armilde. Hon är endast 17
år gammal men det har redan skapats tusen dikter om hennes skön-
het. Hon är giftasmogen och det finns många friare där ute som är
beredda att offra halva sitt kungarike för denna väna mö. Armilde
är dock en äventyrslysten själ som mer än en gång lyckats maskera
sig och uppleva Ildebad med omgärd bland normala människor. Vad
väldigt få vet är att Armilde egentligen är en oäkting och en halvalv
tillråga på allt. Enligt ryktet blev drottning Frodine en gång förförd
av den vitsjuke alven Lepohang som tydligen är fadern. Armilde är
mycket vacker och smäcker, men inte överdrivet alvisk till utseendet.
Hennes öron är förvisso spetsiga men dolda bakom hennes guld-
lockiga hår och smyckade hårband. Någon son har kungaparet inte
fått än och ibland kan detta påverka rikskonungens humör. Drott-
ning Frodine vet av förklarliga skäl att detta beror på kungens egen
impotens, något som Lygvard inte ens skulle betänka då han tror sig
vara Armildes fader.
De tre höjdpunkterna i staden är helgedomen, borgen och mark-
naden. Det mäktiga Siro Werte är en vitputsad byggnad med en för-
gård av kolonner som en lång alle av välvårdade träd leder fram till. I
helgedomens mitt finns ett rymligt atrium med en nu tvåhundraårig
ek som vårdas ömt. Den planterades samma dag som byggnaden
grundades. Helgedomens utseende står ut från resten av staden då
den är tämligen ren och välbevarad. Borgen består av tre byggnader
som ligger kant i kant med vinkel och är kringgärdad av en vallgrav.
Den har tre våningar på varje byggnad och är uppförd i sten. Bor-
gen är belägen något högre än resten av byn och runt den löper en
borgmur. Två av de tre byggnaderna är byggda först för 400 årstider
sedan. I borgen finns gott om hästar och andra kreatur och det sägs
vara den rikaste fästningen i landet. Marknaden är egentligen bara
en bred gata på vilken stånd och mattor ställs upp längs med hela
vägen och den leder mellan borgen och den enorma hamnen. Vid
marknaden kan man hitta diverse föremål som varje hantverkare och
bonde vill sälja såväl som ting från handelsbodar, inhemska handels-
hus och stormehansan. Under marknadsdagarna är det full rusning
kring marknaden och folk tränger sig överallt till den grad att det
kan vara svårt att ta sig ifrån hamnen in i staden och tvärtom.
Saldimargadh
Landets västligaste stad är egentligen helt uppbyggd kring salthan-
deln österut. Här finns mängder med hanirs som ordnar transpor-
ter mellan saltgruvor och markanden men också sysselsätter sig med
hantverk och djurhandel. Dessa blandas upp med osttroner som hål-
ler värdshus, handelshus, är handelsvakter och liknande. Staden är
inte speciellt stor men den blir större av att folk som ska ut på salt-
traden, Saldibothar, strömmar genom den varje dag. Samhället ligger
invid en liten insjö med namnet Vattnamark och runt omkring den
sträcker sig sankmark så långt ögat kan nå. Detta gör att man väljer
att ta sig till staden via vägarna annars kan man trampa ner sig i trak-
ten och bli tagen av lyktgubbar eller annat kärrknytt. Svinbetet är in-
re så utvecklar kring denna trakt även om det förekommer. Däremot
finns det folk som letat sig ut genom våtmarken på stigar där de byggt
gårdar i den sanka grunden. Dessa är så kallade åljägare, som livnär
sig på att jaga ål i området. Staden saknar i princip försvar, men på
grund av den sanka marken runt omkring krävs det enorm strategi
för att kunna anfalla staden med en större styrka samtidigt.
Staden leds av lydkonungen Eogann Tvegifte ä.k. saltkonungen,
som styrt i staden i över tjugo års tid. Han kallas tvegifte då han gift
sig två gånger. Hans första hustru Dagnagard blev dräpt av vargar
när hon bar på hans första barn. Hans andra hustru, drottning Ald-
ride är en bemötlig och trevlig kvinna, men som i folkmun kallas för
Avelstunnan då hon fött konungen fyra söner och sju döttrar. Bakom
konungens namn ligger mer än bara hans dubbla vigsel, det hand-
lar också om att konungen är en obotlig kvinnokarl med en enorm
könsdrift. Det är inte konstigt att han i mindre fint sällskap kallas
Eogann Hoslös, då hans byxor oftare verkar ligga kring fötterna än
vara spända kring midjan. Detta har gett upphov till åtminstone ett
tjog kända bastarder. Eogann är i och för sig en man med ett leverne
i välmåga och har därför en påtaglig :kroppshydda. Anledningen till
att han kunnat lägra sådan mängd kvinnor beror varken på hans
utseende eller rikedom utan snarare på hans makt.
Handeln florerar i staden och det finns inte bara handelshus utan
fullt med självständiga månglare som vill få chansen att föra varor
till Ildebad, Majajord eller Fylges där de kan tjäna sig en hacka. Det
är ju extra låg taxa i staden och det bidrar till ett enormt handelsrus.
Importskatten är låg så handelsmän från annorstädes kommer gärna
hit med sina varor, likaså är skatten för handelshusens handhavan-
den låg, vilket gör att fler handelshus grundats. Eogann Tvegifte får
ändå in en ansenlig rikedom den låga skatten till trots, då han äger
stadens största handelshus, Kvenungabod. Denna styrs av många
av konungens bastarder och är ett bra sätt för Eogann att under-
hålla sin påtagliga släkt. All handel har även skapat samlad/! pus av
hyrsvärd och många lösa krig'.1re, och inte minst löshirdar från Ost-
hem, som söker arbete som handelsvakter. Dessa har stadens land-
stormare fullt upp med att hålla 'ö gonen på. De mest framträdande
varorna som först genom staden är salt, ål och flågrönn, men också
svinkött, hästar, silver och spannmål. Saltet har givetvis den mest
framträdande rollen i handeln medan den margandska ålen närmast
är en lokal specialite.
Bara ett par stenkast utanför själva staden finns traktens kändaste
och mest välbesökta värdshus, De fyra väderstreckens dotter, eller
Defyrvadrott. Värdshuset är en gård som ligger mitt i en fyrvägskors-
ning något avsides från salttraden där huvudbyggnaden är ett stort
timmerhus med en förstuga åt varje väderstreck. Värdshusets rykte
bygger på historian om den elake Sulgven och hennes vackra dotter
Findabar. När Findabar blev giftasmogen kom det friare från alla fyra
väderstreck för att få chansen att äkta den fagra mön. Modern Sulg-
ven hade dock genom mörka konster fått reda på att hon skulle dö
den dagen hennes dotter gifte sig. För att undvika sin egen död dräpte
hon varje friare utan att bjuda in dem och hängde ut deras avhuggna
huvuden runt stugan. En dag skulle vandraren Bragos komma förbi,
så törstig att han höll på att förgås. När han knackade på frågade då
modern om han var ute efter hennes dotters h~nd, och han svarade
enkelt att allt han ville var att släcka sin törst. Hon bjöd in honom
och bjöd på ett gott hembryggt öl. Han drack det i ett svep och fick
tillbaka sin kraft. Han sade då att nu när han hade fått tillbaka sin
kraft i sina lemmar av hennes dryck törstade han efter ytterligare en
sak och det var hennes dotter. Innan han högg ihjäl modern skrek
hon att det var tur då att hon hade förgiftat ölen. Både Sulgven och
Bragos dog, men i vissa berättelser hinner Bragos både gifta sig med
Findabar och skaffa ett eller flera barn med henne innan han trillade
av pinn. Deras barn skulle därefter öppna huset för vandrare och an-
nat folk, och servera det goda ölet från deras mormoders recept.
Nidendomen i staden är påtaglig och det finns ett mindre helge-
dom till dess ära. Byggnaden är gjort i sten utan några förfiningar.
Här leds kyrkan asketiskt och med stor vikt på att undvika prålsju-
kan, av domherren till lika magistraten Sigisvult. Staden har genom
magistratens purtitanska brandtal hamnat i en kamp mellan de ni-
dendomska dygderna och skulderna utan att riktigt lägga märke till
kyrkans egen hycklande girighet. Magistraten menar att folket ska
vara arbetsamt och speciellt hålla sig från prålsjuka och rov. Därför
har det satts upp ett dussin skampålar utanför helgedomen där det
ständigt finns tjuvar och annat pack fastbundna till allmänhetens
beskådan. Det är inte ovanligt att det förbivandrande folket slår till,
spottar eller urinerar på gärningsmännen. Art magistraten och res-
ten av kyrkan har en ansenlig kista som gör att de kan leva likt rike-
män är inte något de öppet kallar för sanning då kyrkans rikedom
egentligen är för Gaves bästa. Eogann Tvegifte har utmärkts av Si-
gisvult som en dygdig herre och en förkämpe för den tredje dygden
( avlingsdugligher) och mellan dem råder ingen öppen tvist.
Saldibothar
Detta är leden som löper mellan Saldimargadh och Ildebad, även mer
känd som Saltrraden. När salthandeln utvecklades påbörjades ett re-
jält vägbygge mellan Saldimargadh och Ildebad på rikskonungens
bekostnad. Man fällde enorma mängder träd och lade delade stockar
DRANVELTE 67
 som vägmaterial. Detta ökade antalet transporter mellan städerna
och förenklade resorna för handelsmännen. Runt hundra årstider
senare hade trägrunden sjunkit ner så pass i marken att det bildades
håligheter och sprickor i vägen och slutligen bestämde sig dåvarande
rikskonung Heribrand Svartsinne för att göra salttraden till en sten-
väg på förslag av den nidendomska kyrkan. Kyllermännen hämtade
in en person från varje hushåll och allt löskerfolk man kunde hitta
för att få tillräckligt med arbetare. Vägen skulle kräva över tvåhundra
människors liv att färdigställa och det tog drygt 64 årstider. Idag an-
vänds vägen flitigt av ivriga handelsmän men är även en genomfarts-
led till Majnjord från Osthem för de som inte tar sjövägen västerut.
Vägen är byggd av stora kvadratiska stenblock och har med ti-
dens tand blivit något nött och på vissa ställen kan man se begyn-
nande spår efter järnskodda vagnshjul. Vägen är så bred att tre vag-
nar kan föras i bredd. På båda sidorna av vägen ligger djupa diken
som regnvatten och dylikt kan ledas till och där dikena tar slut ligger
uppgrävda jordvallar.
Mellan Saldimargadh och Yso!t håller mängder med rövare till
och de allra vanligaste och kändaste är de så kallade bräkenjärsarna.
De är många och har genom årens lopp lyckats få till sig både bra
och dyrbar utrustning. Bräkenjärsarna är speciellt fruktade då de
inte bara stjäl varor och mynt utan också unga kvinnor, som de sedan
försvinner med in i skogstäcket till norr. Rövarnas ursprung började
som mycket annat runt dessa trakter med att lydkonungen Eogann
Tvegifte inte kunde hålla byxorna på plats. Han gjorde nämligen
magistraten Eldreds syster med barn, vilket i sin tur skulle leda till
magistratens rena fiendeskap till lydkonungen. I början på Eoganns
maktperiod bestämde sig en större mängd troll att vandra ut ifrån
södra delarna av Svartliden och slå sig ner vid salttraden där de kun-
de plundra och dräpa förbipasserande handelsmän. Den dåvarande
rikskonungen, Heldefred Askgrå, fader till Lygvard den Store, lät
tåga med en arme mot den så kallade T rollrullen och Eogann var inte
sen med att flankera med en arme från andra hållet. Under denna tid
var emellertid Eoganns första hustru Dagnagard höggravid med pa-
rets första barn. Dagnagard ville att barnet skulle födas i konungens
närvaro så hon bestämde sig för att resa över Saldibothar för att få
vara tillsammans med lydkonungen vid Trolltullen. Magistrat Eldred
var Dagnagard behjälplig och ordnade henne lämplig transport, vil-
ket i detta fall betydde en svagt beväpnad eskort som skulle bli dräpta
redan ett par dagar utanför staden i ett av magistraten anordnade
bakhåll. Dagnagard lyckades fly med livet i behåll från detta överfall
och gömde sig i skogsbrynet vari hon senare skulle förvilla sig och fö-
da sitt barn, en liten pojke. Blodlukten som kom av födelsen lockade
till sig hungriga vargar vilka dräpte Dagnagard medan pojken kom
undan då en varghynda skonade och tog honom med sig i sin käft.
Pojk~n.skulle därefter bli ammad av varghyndan och växte upp i sko-
gen ovetandes om sin börd. Han skulle senare bli kallad Bräkenjärsen.
När han blev en ung och kraftfull man samlade han upp det skogs-
boende folket och bildade ett provisoriskt samhälle kallat Frigard där
var man levde för egen hand utan någon förtryckare över sig. Mycket
av det folket som bodde i skogarna härstammade nämligen från de
slavar och arbetare som hade lyckats fly från vägbygget. Med dessa
män och kvinnor kunde Bräkenjärsen sedan leta sig ut på salttraden
för att plundra och göra livet bättre för dem som lever i Frigard. An-
ledningen till att Bräkenjärsarna rövar bort unga kvinnor är för att de
ska förstärka sitt samhälle genom att skaffa familj med kvinnorna.
Allt som idag finns kvar av den fruktade Trolltullen är inget annat
än överväxta rester av förstörda krigsmaskiner liggandes avsides vägen,
68 DRANVELTE
men också ett dussin grova pål\J-r invid vallen åt Svartliden på vilka hu-
vudena av trollens ledare hade pålars. På nio av de tolv pålarna hänger
fortfarande de bengula trollskallarna kvar som ett arv efter slaget.
Ysolt
Väster om Ildebad längs med Saldibothar ligger fjärdingmannalägret
Yso!t. Det grundades av den ärrade kyllerkvinnan Yso!t Svinbor-
nakunder efter att ha gjort bra ifrån sig vid slaget om Trolltullen.
Lägret ligger ett stenkast ifrån vägen och är omgärdad av en förstärkt
palissad och med en port påbyggd av rammar och vässade pålar för
att verka som effektivt stormhinder. Porten kan hissas upp med hjälp
av en kättingförsedda anordningar dragna av tjurar för att släppa in
och ut folk. På insidan av porten står även vagnar med barlast för
att förstärka porten från insidan. Inne i lägret finns sex timmerstugor,
som huserar de nästan hundra fjärdingsmännen, som håller salttra-
dens säkerhet. Där finns även hövitsmannens byggnad, en ölstuga, en
smedja, ett par lager, en lada, en boskapsgård, en övningsgård, ett stall
och sist men inte minst ett skörlevnadshus. Den första hövitsmannen
var Yso!t Svinbornakunder, men hon dog för över ett dussin år sedan
genom att supa sig själv till döds. Nu är det Odovikar Bitvarg som är
lägrets hövitsman och han styr det med järnhand. Det var han som
införde skörlevnadshuset så att fjärdingsmännen skulle ha någonting
att roa sig med när de inte patrullerar salttraden, gör nytta på läg-
ret eller sätts i excersis. Då männens sold ofta går till ölstugan och
skörlevnadshuset får hövitsmannen tillbaka större delen av mynten i
egen ficka genom goda avtal med ölstugans värd och modern på skör-
levnadshuset. På det viset kan lägrets kapital koncentreras till andra
resurser, som proviant, foder och annat material.
Utanför lägret finns även ett utbrett timmerläger som hämtar
timmer från den så kallade Timmerskogen som ligger söder om
Svartliden. De får dagligt beskydd av fjärdingsmännen och betalar
därför viss del av lägrets uppehälle. Timmerlägret styrs av Tribigild
Timmerman med familj. Detta är den största timmerresursen som
går till Ildebad.
Detta läger tar även emot handelsresande för övernattning och
därför tenderar ölstugan att vara tämligen fullsatt och erbjuder golv-
plats att sova på. En av ölstugans mest osannolika stamgäster är en
av de lärdaste männen i landet, Bjurskinn Skrifare. Han sitter där
och samlar historier av förbipasserande och letar egentligen efter sin
son Druno Bjurskinnson som försvann iväg på äventyr för över tio
år sedan. Bjurskinn vet en hel del och kan bland annat berätta om
varför Yso!t har epitetet Svinbornakunder. Det var nämligen så att det
en gång var en mycket skicklig svärdskämpe, Logior med den skarpa
armen, som vid flykten från trollens rike förvandlade sig till ett svin.
Svinet fångades dock in av en grupp viltjägare och tillagades vid en
kvällsvard. När dottern i familjen åt av svinets ena framben visade det
sig senare att hon blev ypperligt skicklig på att hantera en klinga. Hon
hade fått ltjältens skicklighet med svärdet och kunde besegra alla de
vuxna männen på gården. Denna flicka var Yso!t och hon skulle få sitt
namn då hennes skicklighet med svärdet kom från det svin hon åt.
Runebelt
Denna stormländska handelsstad började som ett läger för löshirdar
för fyra hundra årstider sedan. Ett halvt dussin långskepp fyllda med
löshirdar kom från Stormklippa för att härja i länderna västerut och
söka lyckan, men då de färdades under tidig vår hade de inte räknat
med att stöta på lugnt vattnet där isen ännu inte hade hunnit smälta.
Därför sjönk tre skepp medan de tre andra gick i marvatten vid den
stora viken utanför platsen som senare skulle bli känd som Runebelt.
Deras ledare, Rune Kvennadrape, förde sina mannar från de sjun-
kande skeppen över den smältande isen och alla kom tryggt i land.
Av denna vandring har handelsstaden fått sitt namn. Rune skapade
sedan ett läger där de kunde överleva medan de byggde nya skepp
och väntade på att isen skulle smälta. Mot sommaren hade platsen
blivit befäst och löshirdarna kunde segla längs med kusten för att göra
strandhugg. Eldrige vågade de sig inte på då staden var alldeles för stor,
utan de seglade in längs med floden Routhilde och började plundra
gårdar och ta trälar. Efter en lyckosam färd återvände de till Runebelt
där det delade på plundret. Somliga tog de nyfunna trälarna till sina
hustrur och andra bestämde sig för att segla tillbaka till Stormklippa
för att sälja sin del av plundret. Så påbörjades en allt mer växande
handel där löshirdarna gjorde strandhugg uppåt Routhilde och sedan
sålde plundret i Stormklippa. Man tjänade allra bäst på trälarna och
därför såg man till att åtminstone få ett par av dessa vid varje flodfärd.
För varje färd växte Runebelt och allt fler lycksökare drogs dit.
Inte långt senare hade detta retat upp alldeles för många ryttar-
karlar längs med floden så de mobiliserade och skickade bud till Eld-
rige och inte långt senare fann sig Runebelt belägrad. Precis när in-
vånarna i Runebelt var redo att ge upp anlände en stor stormländsk
flotta med den röda ringen målad på seglet. Invånarna i Runebelt
hurrade över stormehansans armeers intågande. Den belägrande
styrkan kallade genast på förstärkning både från Eldrige och Ildebad
men det skulle snart bli uppenbart att dessa förstärkningar skulle
vara onödiga. Stormehansan företrädes av silverbrycke Njall Modso-
gnirson som gick in i Runebelt och lät halshugga Rune Kvennadrape
det första han gjorde. Huvudet erbjöds som fredsgåva för att under
diplomatiska förelägganden komma överens om att Runebelt som
handelsstation skulle få kvarvara istället för att jämnas med marken.
Stationen skulle ledas av stormehansan så att handelsmännen från
Dranvelte skulle få ett bättre utbyte. Med ett guldornamenterat svärd
som gåva till rikskonungen blev detta ett faktum varpå männen vilka
levt i Runebelt dräptes medan kvinnorna och barnen såldes som trä-
lar i Stormklippa. Stormehansan hade nu tagit över Runebelt.
Genom Stormehansan kunde en god handel föras mellan å ena
sidan Ildebad och Eldrige och å andra sidan Vortland. Detta skulle
ökas med aktiviteten på salttraden och stormehansans förbindelser
till Ejland. Runebelt accepterades därför som en handelspunkt för
transport till Osthem. Själva handeln pågick i många fall på markna-
den i Ildebad eller i Eldrige medan det lagrades och förflyttades till
Runebelt innan det fördes vidare österut. Redan efter några år kunde
stormehansan hålla monopol på marknaden österut och de som be-
stämde sig för att strunta i den röda ringen som mellanhand fick ofta
sina skepp kapade eller försvann till havs. Samtidigt med detta hyrde
de in vildbronjor att fortsätta med strandhugg utmed Routhilde och
i smyg fortsatte de samma arbete som de första löshirdarna hade. Nu
hade dock stormehansan sådan betydelse för landets handel att ingen
ryttarkarl vågade sätta sig emot stor~ländarna.
Idag är Runebelt en mindre befäst stad med en stor hamn. Det
bor inte speciellt mycket folk här utan det är mest förbipasserande
handelsmän med varor som vistas där. Stormehansan har givetvis
sitt fäste här liksom en stor hird som skyddar staden. Större delen av
stadens underhåll kommer från handeln och därför består större de-
len av staden av lagerbyggnader och några värdshus. Det finns också
en smeclja, lite andra hantverkargårdar och hem gömda bland alla
lager. En betydande tjuvhandel förekommer i staden och här frodas
skumrasket då det inte råder någon annan lag än den starkes rätt. I
de mer ljusskygga delarna baxas infångade männsikor ner i mörka
jordkällare innan färden går mot Osthem.
Runebelt leds av stormikjalten Garm Herskaved som är storme-
hansans representant i Dranvelte. Han har mycket god kontfikt med
rikskonungen Lygvard den S~ore och har mer eller mindre inoffi-
ciellt blivit erkänd som en ryttarkarl. Vad ingen utanför staden vet är
att han driver på flodplundringarna och blotar trälar till Storme för
större välfärd. En av hans närmaste mannar som förser honom med
trälar är vildbronjan Dolgfinnr, ledaren för skeppet Surthogg.
In i staden släpps ingen som tillhör nidendomskyrkan då Garm
har bestämt att varken deras tro ska följas eller deras skatt ska betalas.
Detta har lett till konflikt mellan kyrkan och Runebelt. Än så länge har
detta inte utmynnat i några större stridigheter men läget är instabilt
och det är bara en tidsfråga innan kyrkan gör påtryckningar hos riks-
konungen eller skickar väpnade styrkor mot Runebelt. Garm är dock
inte speciellt orolig då han har Storme på sin sida och dessutom kan
stoppa metallimporten av brons och koppar med en handvändning. En
konflikt mellan kyrkan och Runebelt skulle således sträcka sig längre
än kyrkan skulle önska. Av detta har kommit att det nidendomska in-
flytandet i landet propagerar för att Runebelt är ett syndens näste som
borde straffas, vilket större delen av landets stadsfolk håller med om av
ren indoktrinering medan handelsmän och styrande är av annan åsikt.
Eldrige
Grunden till denna stad skapades redan av kern'orerna som en spann-
målsbosättning och kallades då för Flågstad. De använde bland annat
de trampade flågrönnsbären för att göra tyger mer hållbara, vilket är
en teknik som idag är okänd för dranarna. När sedan osttronerna
härjade genom trakten så satte kemorerna i Flågstad upp ett rejält
försvar, men osttronerna lät sig inte stoppas utan samlade upp sina
plundrande styrkor längs med kusten under deras ledare Horsir av
de hundra slagen. Därefter satte de eld på flågrönnsfälten, de som
idag kallas brandslätterna, så att de kunde vandra fram i den mörka
röken som om de färdades på mörka moln. Efter ett blodigt slag
drevs kemorerna ut i vattnet och dränktes. Staden fick sedan nam-
net av de brinnande slätterna utanför, Eldens rike, numera Eldrige.
Horsir utnämnde sig själv till konung och härskade över staden
i över ett dussin år av tumult. Flera gånger försökte andra osttroner
dräpa honom men hans skicklighet med vapen var sådan att han lätt
kunde besegra ett tjog män på egen hand. Slugtligen skulle han vid
ett obeväpnat tillfälle bli dräpt av trettio krigare utklädda till kvin-
nor. Horsirs män lyckades dock fånga in tjugo av förövarna, vilka fick
begravas levande runt hans kungagrav för att skydda hans kvarlevor.
Därför finns det nu en kungahög ute på de dimmiga brandslätterna
som sägs vara hemsökt av gastar.
Nu har Eldrige en relativt nykrönt lydkonung, Adaldag Dverga-
tjuse, som styrt i drygt tre år efter att hans fader Gundikar Svin-
bane föll ur sängen och bröt nacken. Gundikar hade styrt i över 30
år och var väl omtyckt speciellt för sin goda visdom. Man sade att
han var så vis att skörden blev bättre och kvigorna kunde kalva ef-
ter bara trenne månader. Adaldag har ännu inte fått samma respekt
som sin fader, men har en förmåga att få folk att antingen älska eller
hata honom på en gång. Där hans fader var karismatisk är Adaldag
ståtlig, men tystlåten och ärlig. De enda ljud han släpper ifrån sig
är grymtningar och hummanden, vilket gör att somliga i det dolda
tycker att han är efterbliven. Så är dock inte fallet utan han har tap-
pat sin talförmåga då han som ung blev tvingad att svälja en levande
råtta av någon som idag är okänd.
DRANVELTE 69
 Nidendomen är representerad i staden, men koncentrerar sig mer
på att samla in sitt tionde än att faktiskt försöka utrota ostroseden.
Adaldag gillar inte alls nidendomen och kyrkan har därför inte spe-
ciellt mycket att säga till om, undantagsvis ärenden direkt komna
från Miger Ovus eller sådant hela kotpelaren har överenskommit
under sina årliga möten. För att hamna på bättre sida hos konungen
har magistrat Thusnelda framfört för Miger Ovus att helgonförklara
flowrarna. Vad hon inte vet är att Adaldag skulle tycka att något
sådant skulle korrumpera ostroseden. Vidare har Thusnelda över-
tygat konungen om att sälja vissa delar marken runt staden till kyr-
kan. Hennes plan är att låta bönder och farmare bruka marken utan
annan kostnad än vanligt tionde och istället låter sig undervisas av
kyrkan. På det sättet är Thusnelda säker på att folket mer och mer
kan acceptera nidendomen, för ju mer folket accepterar religionen
desto mindre makt får konungen. Adaldag sålde markbitarna till
kyrkan för dyra pengar, då marken inte var speciellt god. Marken
har endast ett tunt jordlager över stenhäll och lämpar sig inte så väl
för jordbruk eller betesmark.
Staden är omgärdad av en två famnar hög stenmur utan porttorn.
På insidan av muren löper en trägång som man kan ta sig upp på via
trästegar eller trappor. Muren är på en del ställen förstärkt med utåt-
stickande pålar. Det är vanligt att nidingar blir hängda från dessa på-
lar så att ankommande folk kan se liken redan från håll och därmed
förstå att detta är en stad man inte ska begå brott i. Innanför muren
finns ett myller av timmerstugor med flågrönnstak. De lite finare hu-
sen har en grund och en rökgång i sten. Staden är full av arbete med
hantverkare och handelsmän och även då det saknas riktiga monu-
mentala storverk är synen imponerande. En vanligt förekommande
syn är de skitiga dyngrackarna som går omkring med sina vagnar i
staden och skopar upp avskrädet andra slängt ut på gatan och rul-
lar ut det till fälten. Utanför muren finns de gölrika brandslätterna
som sträcker sig från västra sidan av staden ända bort till Horne-
mors skogsbryn. Det växer knappt något på dessa slätter men det är
bra fält för samling av torv, sten och lera till keramik. Det är välkänt
bland befolkningen att man ska hålla sig borta från gölarna när man
är ute på slätterna, men ingen vet egentligen varför och vidskeplighe-
ten grundar sig i att det ibland kan tyckas ryka från gölarna och man
menar då att det är sprickor som leder till självaste Blotheim. Runt
dessa slätter växer flågrönnsfält så långt ögat kan nå, men det finns
även kullig och tryffelrik mark där betessvinen kan hållas. På höjden
bredvid hamnen finns bål som är tända nattetid så att skepp till havs
ska hitta fram i säkerhet. Bredvid dessa bål ligger flågrönnsförråd så
att man snabbt kan slänga flågrönn på bålen och bilda röksignaler.
Botharmil
Detta är en av landets stora vägar och kallas i folkmun för allfarsvä-
gen. D~t är en stor väg, men ändå inte mycket mer än dubbla hjul-
spår som löper i varsitt dike med en höjning emellan så att vagnar
kan möta varandra utan att väja. Vägen löper i inlandet till stor del
längs med en åsrygg alldeles intill floden Routhilde. Vägen löper
från Ildebad i norr till Eldrige, och sedan väster ut genom Horne-
mor till Hedengrift och vidare ända bort till Lanteglas.
Hildeprand
En av landets större byar är Hildeprand som ligger intill vattnet sö-
der om Eldrige. Den har inte funnits i mer än några generationer
och det var ryttarkarl Rodegang av Hildeprand som såg till att byn
växte sig större och blev känt i de östra delarna av landet. Rodegang
70 DRANVELTE
var broder till lydkonungen l-;Ianagild den yngre av Hedengrift och
lämnade staden då deras tro ' slog split mellan dem. Medan Hana-
gild höll hårt på ostroseden var Rodegang så djupt troende att han
blev en rortväktare. Deras släktskap förvandlades till fiendeskap och
Rodegang bestämde sig då för att lämna staden och bege sig öst-
erut. Vid kusten fann han en by ledd av galdersmeden Va!tgaud och
bad honom att stiga tillbaka för den nidendomska kyrkan, men då
byäldsten vägrade blev han ihjälslagen. Byborna blev både rädda och
aviga till Rodegangs beslut, men med tiden visade det sig att det
gick bättre för byn och folket lärde sig att acceptera rortväktarens
styre. Han upprättade en bönestuga i staden där den nitiske gavlia-
nen Sangiban den fromme spred Gaves budskap till byborna. Ro-
degang grundade även Hildeprandsorden, en orden av rortväktarna
som dedikerade sig till att förinta ondska i världen såsom troll och
magi. Denna orden har än idag inte blivit formellt godkänd av Miger
Ovus då det skulle uppstå en ofantlig splittring mellan kyrkan och
styret på grund av hellawes maktposition. Ändå har kyrkan inte satt
stopp för det då de tycker att orden har ett sunt syfte.
För att stärka sina band till kyrkan äktade Rodegang den ildebad-
ska magistraten Lagarimans syster Griselde. Hon var varken skön
eller förträfflig i tal utan höll sig mest avskild från folket. Tillsam-
mans fick de sonen Fridigern. När sonen var femton år fyllda och
redan man till sätt och rykte blev Rodegang dräpt av hurnagalter i
konflikten vid Gerungsborg. Ryktet berättar istället att Va!tgauds
tre söner högg honom i ryggen som hämnd för sin fader. Det finns
inga belägg för detta även om alla tre sönerna stupade vid Gerungs-
borg. Griselde är idag en gammal och orkeslös kvinna medan Fridi-
gern av Hildeprand är en omtyckt och beryktad man vars skicklighet
med svärdet ingen skådat. Redan som tolvåring skickades han iväg
till helgedomen i Ildebad för att lära sig att bli en rortväktare och
när hans fader dog tog kyllermannen Lothiacar Mangdrape över byn
och ledde den under sitt grepp i tre år innan den unge Fridigern
kom tillbaka. Vid Fridigerns ankomst vägrade Lothiacar att över-
lämna ryttarkarlstiteln och försökte att dräpa den unge mannen i
ett bakhåll. Fridigern lyckades förutse bakhållet och med hjälp av
Hildeprandsorden dräptes de mannar som stödde den falska fur-
sten. Lothiacar antog en envig mot Fridigern och dräptes mitt på
torget framför allas ögon.
Idag är Hildeprand inte bara känt för sin orden utan också för sitt
stora skeppsvarv och för sitt mästerliga stuteri. Skeppsvarvet gör tå-
liga och behornade kustskepp av främst gran men även ek, och leds
av bröderna Leovigild och Sigibald. I stuteriet föds det upp ståtliga
springare av den mästerliga haniren Kniva. Större delen av byn upp-
görs av skeppsvarvet med tillhörande timmergårdar, men det finns
också gårdar med svinbete. I mitten på staden finns ryttarkarlens
gård, bönestugan och Hildeprandordens rådsamling.
Hedengrift
Staden blev först byggd på en kulle och fick namnet Kolderslott när
konungen Wiglaf ledde osttronerna hit. Han slog sig ner där för att
han var trött på att resa och härja och lät sålunda bygga en borg
med en by runt omkring högst upp på kullen. Kolderslotts historia
är fylld med så många tragedier och har skapat så många gravar att
det ett par hundra år senare skulle döpas om till Hedengrift. Redan
under Wiglafs tid påbörjades en av stadens mörkaste tider då kon-
ungen behövde en hustru. Han såg skrämmande ut av alla strids-
skador så ingen kvinna ville ha honom för hans utseende. Konungen
ville dock inte ha någon kvinna som var ute efter att bli drottning
utan han ville ha stadens vackraste kvinna, jordbrukardottern Gals-
vinda. Hon var å andra sidan inte alls intresserad av att bli kungens
gemål så Wiglaf tog henne med våld. En dag marscherade det fram
trupper till gården, slog ihjäl föräldrarna, tog Galsvinda och brände
ner gården. Efter detta hölls hon fängslad i borgen där hon till slut
väntade barn. Ett par hjältemodiga män försökte under denna tid
att rädda henne, men samtliga fångades in och blev halshuggna. När
hon sedan födde barnet slog hon ihjäl det ett par dagar senare med
en stenbit från borgväggen. Detta väckte sådan vrede i Wiglaf att
han slängde ut Galsvinda från borgens högsta torn.
Denna händelse förmörkade konungens humör än mer och han
kom att kallas Wiglaf den Mörke. Några år senare skulle skräningar-
na invadera hans mark. Skräningarna var ursprungligen ett fredligt
folk bestående av en blandning av hanirs och okis som lämnat no-
madlivet. De levde i södra delen av Dranvelte på gränsen till Arje, av
dem kallat Skräne, ända till deras marker blev överfallna av hurna-
galter. Hurnagalterna kom söderifrån och attackerade skräningarna
utan nåd, och det skrämda folket flydde norrut för att först komma
undan men sedan för att kunna finna ett nytt land att leva på. Den
orättvisa de utsattes för överlät de på osttronerna i Kolderslott när
de, under ledning av hanirkvinnan Tufa, invaderade deras mark för
att kunna få tillbaka något av allt det som de förlorat. Men Wiglaf
gav sig inte så lätt utan han gick till motattack och många var det
som fick sätta livet till. Särskilt grym ansågs konungen vara när han
listat ut en av skräningarnas attacker. Han ledde då fram en liten del
av milisen i kampen medan hans beridna kyllermän under slaget red
igenom skräningarnas läger och tillfångatog deras kvinnor. Skräning-
arna vann förvisso mot milisen men kom tillbaka till ett härjat läger.
Kvinnorna skulle sedan skändas av kyllermännen innan de släpades
efter hästar till döds. Hästarna piskades tillbaka till skräningarnas
läger. Detta skulle emellertid leda till folkuppror bland osttronerna i
Kolderslott och bonden Heden samlade folket under sig och lät slå
ihjäl alla kyllermän som inte gav sig. Wiglaf vägrade att erkänna sig
besegrad men fångades in och överlämnades till skräningarna som
en hedersynnest.
För endast en kort stund stod Kolderslott utan konung, men en
ny skulle krönas efter att hellawesen Vandregisil siat om en ny kon-
ung. Denne konung var ingen annan än Heden själv. Han ogillade
kriget med skräningarna starkt och skickade därför bud till dem om
vapenvila. Vapenvilan godtogs, men skräningarna var fortfarande
utblottade och behövde någonstans att ta vägen. Deras ledare, Tufa,
vädjade till den nykrönte kungen att ha barmhärtighet över hennes
folk och det sägs att Heden blev så berörd av detta att han bad om
hennes hand och sade att ett äktenskap mellan de båda skulle för-
ena de båda folken. Tufa blev således den första drottningen av Kol-
derslott och skräningarna skulle komma att leva bland osttronerna.
Deras styre skulle förvisso vara lyckligt men avslutades abrupt tret-
tio år senare när ett jordskred raserade borgen och större delen av
byn. Folket skulle efter detta återuppbygga byn nedanför kullen och
långt senare skulle en ny borg stå färdig även den nedanför. Till följd
av detta jordskred fick staden sitt nya namn Hedengrift, efter deras
älskade konungs död.
Staden har efter detta även drabbats av hungersnöd· och höll
på att utplånas helt för 63 årstider sedan då området drabbades av
svinpesten. De var tvungna att slakta alla svin och bränna dessa till-
sammans med smittade människor och ett flertal byggnader. Elden
lyckades dock sprida sig och brände nästan ner hela staden. Denna
bistra historia gör att många i staden är vana med tillbakagång och
tenderar därför att inte nedslås så lätt utan istället vara mycket en-
visa. Visserligen är många skrockfulla, men i dagens läge är det mer
på skämt man säger att staden lider av en förbannelse.
Idag styrs Hedengrift av lydkonungen Hanagild den yl)-gre som
är en tillbakadragen och trött man. Han har blivit gammal i förtid
och överlämnar det egentliga 'styrandet till sin hellawes. Hanagild är
änkling då hans hustru och kusin, drottning Ingeltrude gick i själv-
döden genom att slänga sig på borggårdens spjutställ från borgens
balustrad. Konungen vägrar att tala om händelsen och har isolerat
sig i borgen där han tenderar att hänfalla till att dricka sig berusad.
Innan detta hände fick de dock fyra barn tillsammans, tre söner: Ge-
rung, Trasamund och Valarik; och en dotter, Hildegard. Barnen har
nu hunnit växa upp och är allihop så olika till sättet att man inte
kan tro att de kommer från samma familj . Stadens styrs nu mer eller
mindre av konungens hellawes Blogota Dimstige som är en mäktig
och respekterad trollkarl. Han gör sitt bästa för att inskränka kyr-
kans makt och har konungen lindad kring sitt finger. Konungens
barn hyser inget agg mot Blogota då de växt upp med honom vid
sin sida. Folket vet att man ska respektera konungens hellawes an-
nars kan man få missväxt eller något annat hemskt. Är man honom
däremot underdånig kanske det går bättre för en i livet?
Nidendomen har aldrig riktigt fått fäste i staden även om deras
närvaro är accepterad. Det började med att den första magistraten
blev uppbjuden till borgen och sedan ivägskickad med katapulten
fastbunden kring ett stenblock. När sedan d.irtväktarna kom och
krävde upprättelse för dråpet på en helig man så lät konungen skul-
den falla på ett par kyllermän. Efter att nidingarna fick hänga så
kom ytterligare magistrater till staden.
I staden finns nu en liten helgedom gjord i sten, omgärdad av en
låg stenmur.
Hedengrift ligger intill floden Routhilde med en gyttjig hamn där
båtresande får gå över bryggor och utlagda plankor för att inte lera
ner hela underkroppen. Runt staden löper en tyngre befäst palissad
från hamnen till borgen som ligger invid kullen. Kullen löper på den
sidan inte speciellt brant så man kan fortfarande se grunden till den
raserade borgen på toppen och spökbyn runt omkring. Bredvid kul-
len odlas det spannmål och stora mängder med betessvin håller till
vid gårdarna runt om staden. En halv fjärdingsväg söder om staden
finns en stor koppargruva som blivit mer värdefull nu när den im-
porterade kopparn från Vildland avstannat. Norr om floden ligger
ett annat litet gruvläger där järnmalm från gruvan vid höglandets
rand bryts. Det är dock en halvmil mellan gruvlägret och gruvan, vil-
ket gör att lägret intill floden bara är ett förvaringsställe för malmen
som ska över till Hedengrift eller som ska säljas till handelsmän på
väg till Eldrige.
Nära porten mot Botharmil ligger det välkända värdshuset Svins-
tian där både en och en annan hjälte övernattat och berättat om sina
bravader. Här är det tydligt att det är de mest beryktade personerna
som serveras först medan de helt okända gott får sitta och vänta på
sin tur. Det är till och med så att väggen mot bakgården har stora
fönsterluckor av knuten flågrönn som kan öppnas, allt för att even-
tuella enviger ska kunna avnjutas sittande. En favoriträtt på värds-
huset är värden Nithards egen specialite: fläskäppelgröten. Det är en
smaskig blandning av kryddad havregrynsgröt, äppleskivor, potatis-
bitar och saltat fläsk. Mycket mättande och gott enligt utsago. En av
värdshusets stamgäster är den storväxte dryftreven Floke, en vitsig
och pratglad man som tenderar att doppa näsan i både stopet och i
blöt. Häromkring är han välkänd för sitt tafsande på det täcka könet,
DRANVELTE 71
 och hade han bara varit lite vackrare hade det säkert gått hem. Nu
förlitar han sig istället på sitt gedigna rykte som skicklig dryftrev.
Routhilde
Den största floden i Dranvelte är Routhilde och den löper nästan
genom hela landet. Den börjar bland de högsta bergen i Hauabrog
och slingrar sig österut till havet. Floden är bred, på sina ställen flera
hundra meter men desto djupare den flyter in i Hornemor, desto
smalare blir den. Namnet på floden är kommen utav en historia från
tiden innan stormehansan kommit till landet och nidendomen gjort
72 DRAN V ELTE
sitt intåg. Det var en tid då ~ventyrslystna vildbronjor från storm-
länderna utforskade länderna 'västerut och för första gången gjorde
strandhugg vid flodbankerna. Under en sådan räd blev den osttron-
ska prinsessan Hilde (som påstås vara konung Hedens barnbarn)
brudrövad till roväktenskap med vildbronjan Kolsvein. Under färden
mot havet lyckades hon dock slita sig från sina förövare och kunde
kasta sig ut i den starka strömmen för att undkomma skam. Floden
är därför döpt efter henne och då vinden ofta ligger på från öster vid
floden så har det kommit av ren vana att kalla den Routhilde efter
att man vid varje färd mot havet så att säga ror ut Hilde.
 Vid floden håller ofta rorgängare och andra skeppskrakar till där
de lever sitt liv av att ro och segla längs med floden. De stannar inte
länge på en plats utan är vana med att fara från bygd till bygd. Detta
flodresande folk är ytterligt vidskepliga, speciellt då vattnet är ett
mystiskt väsen som gömmer många faror. En av de vanligaste his-
torierna är om rusalkans uppkomst och därtill käppjäntans mindre
hedervärda levebröd. För länge sedan fanns det en hjälte vid namn
Herve den Kyske, som seglade ut med floden för att dräpa alla odjur
som fanns däri. En dag träffade han på den förföriska unga kvin-
nan Mildred, som med närmanden och vacker dans ville fånga hans
kärlek. Herve var ack så kysk att han istället för att glädjas åt hennes
närmanden sparkade ut henne i vattnet så att hon drunknade. Flo-
den ville inte ha en sådan neslig död så den tog kvinnan till sin famn
och gjorde henne till ett av sina barn. Det var så rusalkan föddes.
Av just denna historia har sedan dess flodfolket sett det som ett
dåligt tecken att vara kysk och försöker därför så fort de kommer
iland att söka upp en kvinna de kan behaga. Förr fanns det så kal-
lade käppjäntor som med långa käppar hakade fast de inkommande
båtarna och drog in dem till bryggan. Dessa skulle många gånger
utsättas för mer än bara oanständiga förslag från det anlupna båts-
folket, vilket i sin tur gjorde att de mindre anständiga kvinnorna tog
sig ner till hamnen och blev käppjäntor, eller med andra ord skökor.
Idag finns det i princip käppjäntor vid varje bebygglese som ligger
intill Routhilde.
Hornemor
Detta är den största skogen i Dranvelte och den sträcker sig längs
med landets östra kust från Gerungsborg i söder till Runebelt i
norr till Hauabrog i väster. Floden Routhilde löper tvärs igenom
den enorma skogen och delar upp den i en sydlig del och en nordlig
del. Denna blandskog är känd för sitt oländiga och kuperade land-
skap där man, även om förvisso trädkronorna är täta, kan se långt
ut över tak.skägget stående på ett av skogens högre ställen. Alla vet
att skogen är trollrik precis som andra mörka och stora skogar men
det ryktas om att det finns områden i skogen där ingen har satt sin
fot, där fasansfulla varelser har sitt hemvist. Den skrämde jägaren,
Golfrid Harverja, som nu för alltid lämnat skogen och bosatt sig i
Eldrige, kan berätta om hur det i en gömd och tyst dal i skogen lever
en gigantisk spindelgud. Huruvida detta är sant är svårt att säga då
jägaren betraktas som galen, men något är det som satt en sådan
skräck i honom.
Vägen som löper genom skogen mellan Eldrige och Hedengrift är
full av farliga pass och mörka stigar. Ett stort bestånd av kungstroll
gör vägen genom skogen farlig och få vågar färdas här utan en duktig
vägvisare och inhyrda krigare vilket bitvis har fått den att gro igen.
På sina ställen ser man vägen så svagt att det lätt går att ta den för en
enkel djurstig, vilket har fört med sig att många tror att de gått vilse
när de färdas genom skogen.
Moringsled
Vägen som löper mellan Eldrige och Gerungsborg och vidare sö-
derut är känd som Moringsled just på grund av sin slutdestination.
Det är en bred trampad jordväg vilken ibland är förstärkt av flata
träbroar över bäckar och diken. Söder om Hildeprand är dock vägen
övervuxen på sina ställen med snår och vildgräs. Söder om Gerungs-
borg försvinner vägen i etapper mot vanlig hällmark och öppen slätt.
Anledningen till detta är att vägen fått väldigt lite underhållning.
Mellan Eldrige och Hildeprand åker man vanligen sjövägen då det
är fullt med rövare längs vägen. Söder om Hildeprand tar man sig
inte längre då man vill undvika hurnagaltarna.
Skjuldbråket
Denna trakt är marken mellai;i Hedengrift och Hornemor. Ingen vet
säkert hur detta område fått sitt namn, men berättelsen bakom detta
skulle bygga något på det faktum' att vegetationen bitvis är så gåtfullt
framväxt. Det finns nämlingen gröna ängar och frodiga betesmarker
bredvid stenökenmark och mindre klipplandskap, och mellan detta
en skog omgärdande ett marskland. Allt utan rimligt överbyggande
gränser enligt ryktet. Samma rykte berättar att det ursprungligen
fanns en skog som ett par bröder vaktade över. De började dock
träta om det bästa sovunderlaget och började därom växelvis bråka,
växelvis »bädda« marken efter deras eget tycke. De båda bröderna
rycktes aldrig bli riktigt nöjda utan bara mer och mer avundsjuka på
varandra så istället för att byta sovplats hade ena brodern ihjäl den
andra genom att göra om hans sovplats till ett marskland när han
sov, så att han därmed drunknade. Vad som därefter hände med den
andra brodern är det ingen som vet, men man tror att han gömde sig
i träsket på grund av sin skam.
Många örtsamlare finner området vara en guldgruva och man har
därför bildat en liten station där örthandlare och örtsamlare lättare
kan få tag på, behandla och sälja örterna. Denna station kallas Kryd-
deby och är egentligen inte mycket mer än ett r,ar,, stugor med ett par
skjul. Stugorna är till för örtfolket som för tillfället är där och letar
örter och liknande i området. Ibland kan det vara helt övergivet, och
ibland kan det vara fullt med folk.
Bargagedel
Mellan Hauabrogs mäktigaste höjder ligger en lång dal som kallas
Bargagedel. Dalen sänker sig djupare och djupare och längst ner
ligger en utbredd bosättning framför vad som verkar vara en kit-
tel i marken, femtio famnar djup och hundra famnar brett. Bortom
denna kittel åt väster höjer sig en bergsvägg till den högsta delen av
höglandet. Detta är hogslagsmännens heligaste plats, hauabrogmo-
derns hem och Bergsväktarens port. Själva byn, bestående av över ett
tjog stora långhus ligger runt kanten av kitteln. Antalet byggnader
rycks en aning litet men det är stora byggnader som inuti är uppde-
lade i tre delar, en boyta, en arbetsarea och en boskapsplats. Alla inre
delarna och alla öppningar ut är täckta med pälsar. Taket på husen
är av bundet ris, sly och torv. Jämfört med byggnaderna på låglandet
är dessa tämligen primitiva. Längs med dalens nerfart kantas vagns-
vägen av kalkbrott där byborna under dagtid bryter kalk. Mitt i byn,
nära kirtelkanten ligger ett stort kalkblock som endast används av
hauabrogmodern när hon under ceremonier tilltalar folket. En väg
leder runt kitteln upp mot höjden på andra sidan, dit man kan ta sig
genom mödosam färd. Den enda vägen ner till kittelns grund är en
inhuggen stentrappa som leder längs med kittels sida. Nere i kitteln
ligger resterna av gamla lik och redskap som är offrade framför en
grottöppning som leder ner i marken in under bergsväggen.
Enligt hogslagsmännens tro skapade Bergsväktaren folket och
gav dem Hauabrog att styra över. Bergsväktaren är höglandets herre,
markens kraft och livets fader, och till honom sjunger man likväl
som offrar. Till skillnad från många andra troende vet de att deras
gud lever och finns för det är många som sett honom. Bergsväktaren
är nämligen en enorm jordtmal, över 100 famnar lång och med en
käft hela arton manslängder bred. Det händer att deras gud kommer
fram från grottöppningen någon gång varje eller vartannat år för att
DRANVELTE 73
 lägga sig i kitteln som blivit uppvärmd av solens ljus, fortfarande
med bakre kroppen gömd inne i berget. Varje gång Bergsväktaren
rör sig skakar marken, men det är ingen fara för jordbävning då
gången redan är uppgrävd. Det var när han grävde sig upp genom
marken i urtiden som kitteln först skapades. Brottslingar eller andra
människooffer offras till honom genom att kastas in i grottan och
sedan motas vidare in under beskjutning med träpilar och stenkast-
ning. De som av annan anledning vill bli ett med sin gud kastar sig
ner från bergsväggen.
Varje familjs förstfödde växer upp med vetskapen om att dennes
liv är tillägnat höglandets herre och att de är särskilt heliga. Medan
de är unga är det hauabrogmoderns uppgift att undervisa dem om
tron och de hemligheter Bergsväktaren bär på och har delat med
sig av till sitt folk. När de sedan ska bli vuxna är det dags för dem
att enas med sin gud. Alla förstfödda går då in genom grottan av fri
vilja och ju längre in man går desto modigare och heligare är man.
Med jämna mellanrum är det faktiskt någon förstfödd som kommer
tillbaka efter att ha varit i Bergsväktarens rike. Dessa anses utvalda
att tjäna guden hela sitt liv som en helig krigare eller om det är en
kvinna, som hauabrogmoderns efterföljare. Dessa heliga krigare kal-
las Bergsväktarens söner. De erhåller makt genom sina hymner, men
också genom sina heliga föremål som kalkaskan, de heliga stenarna
och deras vapen, hailagerde. Dessa vapen kan vara spjut, dolkar eller
klingor gjorda av jordtmalens tandflisor.
De hogslagsmän som bor i Bergagedel tillhör klanen Griogal och
leds av bergsfursten Fengag Gormare. Han leder byn och klanen
medan hauabrogmodern leder hela folket och har bergsfurstarna
under sig. Modern är dock en gåtfull och vis ledare medan bergsfur-
starna snarare tar till handgripligheter. Fengag har fått sitt namn då
han är en ledare som kan göra sig hörd. Enligt ryktet skulle han som
foster ha slitit upp buken på sin egen moder för att han så gärna ville
komma till världen och härska. Fursten är en farlig man och många
respekterar honom både för hans styrka och grymhet.
Byns stora handel är exporten av kalksten till Hedengrift, där den
säljs vidare. En annan vara är ullet från alla de får som vallas över
höglandet. Vanliga importvaror är spannmål och metall. Handeln
som företas från Bergagedel brukar först göras vid sjön Hebangrund,
vartifrån de hogslagsmän som bor där transporterar varor fram och
tillbaka från Hedengrift via Routhilde.
Kalkaskan har många andra syften än att vara handelsvara, inte
bara i denna by utan för hela folket. Medan hogslagsmännen i all-
mänhet kan tänka sig att använda rustning i strid utom i fall då de
kämpar för sitt land eller med ett religiöst syfte så är andedammet
den enda rustning de heliga krigarna använder överhuvudtaget. Kal-
kaskan fungerar som mer än bara ;mdedamm, det är dessutom en
sort.s formell stridsdräkt att kalka kroppen och ansiktet vartefter de
har &n blottad. Det används även i religiösa ceremonier eller när
man vill lova något, i det senare fallet tar man kalkaska i sin knutna
näve och går i ed på sin sak. Vidare används den till viss mån som
gödning av jorden.
Hauabrog
Detta är höglandskapet som höjer sig över resterande del av Dran-
velte. Det sträcker sig från landets västra delar till Hornemor i öster.
Höglandskapet är enormt och består inte enbart av kullar utan även
av mindre berg, åsar och klipphyllor. Där finns även dalar, skrevor
och slätter. Mitt i höglandskapet finns en större sjö med namnet
Hebangrund varifrån Routhilde tar sin början. Denna flodmynning
74 DRANVELTE
kallas i folkmun för Rinnan. På höglandet bor hogslagsmännen ut-
spridda i klaner, varav de fledta bosatt sig kring Hebangrund. Den
vanligaste boskapen här är snarare get och får än svin och ko, även
om de senare förekommer. Hästar är inte heller lika vanligt som
över resten av landet. Det är inte heller sällsynt med bosättningar av
bergsresar även om det inte är vanligt förekommande. På grund av
höjden över havet och den fuktiga luft som gärna samlas över hög-
landet är det en mycket dimrik trakt och dimman är något som på
både gott och ont blivit en stor del av hogslagsmännens folktro.
Den nordöstra delen av Hauabrog är mer känd som Drapemag
efter kriget mellan den nidendomska hären och gerbanis styrkor från
Vortland. Fortfarande finns det tecken efter slaget även om mycket
är överväxt. Ett gammalt fynd eller två kan säkerligen hittas för de
plundrare som vågar vistas där trots rykten om draugar. Det sägs att
kriget blev så blodigt därför att flowran Morgu inte kunde välja sida,
för varken den ena eller den andra hade något till övers för henne.
Därför är det troende som idag menar att den som söker Morgu där
ska finna henne och om denne då lägrar henne kommer han att få
hennes kraft med sig i sin nästa kamp.
Lanteglas
Långt ute på slätten finns en handelsstation där det egentligen bara
finns liv runt sommartid. Övriga delar av året bebos platsen endast av
ett fåtal personer. När det är tomt finns där bara ett par timmerhus
bredvid ett fält med gult nertrampat gräs. Fältet är på vissa ställen in-
hängnat i små hagar med enkelt upphamrat trästängsel. Mellan fältet
och timmerbyggnadena står ett rejält långbord i massivt trä. När det
finns folk där så sjuder det av liv. Timmerbyggnaderna är fulla med
folk, i hagarna finns det fullt av boskap och över resten av fältet är
tält uppslagna. Vagnar står överallt och vid långbordet är det fest. På
sommaren är det helt enkelt en enda stor marknadsplats.
Lanteglas är egentligen halvlängdsmannen Tohotom Punjorts
gård: Han är en medelålders wendija som valt att hålla kontakten
med människorna efter en lång bakgrund som hyrsvärd. Han är,
på grund av sitt ovanliga yrke för en halvlängdsman, inte längre så
vidare accepterad bland sina gelikar och har därför valt att bosätta
sig där han kan ta del av båda världarna, halvlängdsmän såväl som
människor. Han är något bister över det faktum att han antagligen
kommer att förbli utan hustru och barn hela sitt liv. Detta beror inte
enbart på hans utstötthet från halvlängdsmännens samhälle utan
även på det fula ärr som löper över hans ansikte och ger honom ett
farligt utseende. Vid gården bor också den stumme armborstskytten
Talgefer och slagskämpen Beligard Stelhikek. Dessa tre män brukar
dock inför sommaren se till att skaffa handelsvaror de kan sälja ge-
nom resor och de lämnar då gården i gumman Hildemar trofasta
händer. Hon räddade livet på Talgefer en gång genom att läka hans
sår och när hon sedan blev utan hem hade han förbarmande över
henne. Nu tar hon hand om de flesta sysslorna på gården inklusive
Tohotoms hundar. På gården finns det ett halvdussin stridshundar
i en kennel och ytterligare åtta vakthundar som springer löst. De är
vältränade och försvarar de som bor där med sina liv.
Under sensommaren fungerar huset som ett värdshus för deras
vänner medan andra får tälta eller bo i sina vagnar. Det är fullt liv
och handel pågår ständigt oavsett tid på dygnet. Tohotom står för
säkerheten av marknaden och tar därför en symbolisk summa för att
folk ska få bo på området och delta i marknaden. Alla möjliga folk
kommer hit för att köpa, sälja och byta, inte ens halvlängdsmännen
kan inte hålla sig borta. De kommer med tränade djur, sockerbetor,
ost och gyckel. Annars är det vanligt med hanirs, men även okis dy-
ker upp för att sälja dyrbara gripföremål, som tänder, klor, fjädrar och
päls. Den mest kände okisjägaren är Hynghel som kommer dit med
sin familj nästan varje år med ett par välpackade hästar. Han har all-
tid några bra historier att dela med sig av. Hit kommer framförallt
handelsmän från Hedengrift som då får chansen att handla med just
dessa skilda folkslag utan att riskera längre färder ut i vildmarken.
Det försigår inte enbart handel utan i samband med detta så behöver
man inte gå långt för att se spel och kamplekar, sång och dans, eller
annan underhållning. Beligards senaste ide är att ta med sig käppjän-
tor till Lanteglas så att de kan vara där under maknadstiden.
Långbordet som står mellan huset och fältet brukar under sen-
sommaren fyllas med mat och dryck och Tohotom brukar bjuda dit
alla sina vänner men även handelsintressenter. Sedan hålls en fest-
måltid under vilken det alltid blir något spektakel. Många menar att
en sådan middag är oförglömlig oavsett om det beror på spektaklet,
ett envig eller något annat.
Gerungsborg
Detta är ett enkelt vakttorn i sten med en garnisonsgård som omgär-
dar det. Det byggdes för hundrafemtio år sedan och befästes med ett
dussin mannar för att skydda rikets gräns. Vad de inte räknade med
var bulturerna som befann sig i skogarna runt omkring. Tio år efter
uppförandet av tornet angreps det av bulturer som kallades hurna-
galter. Detta är primitiva och människoätande barbarer som lever
undanskymt i södra delen av landet. De beter sig djuriskt, klär sig i
benbrynjor och kranium, använder vapen som benklubbor och ben-
dolkar både i närstrid och på avstånd. Den första delen av angrep-
pet varade bara några timmar under vilka alla utom en fjärdingsman
blev dräpta av de vildsinta hurnagalterna. Anfallet var så grymt att
vakterna skräckslagna kunde se varandra slitas i stycken innan de
hann försvara sig. En av fjärdingsmännen lyckades barrikadera sig i
tornet och under hela angreppet, som skulle pågå med mellanrum i
ett par veckor, kunde han hålla stånd. Dock var det ingen som kom
till hans undsättning så han dog av hunger och törst, ensam i tornet.
När det inte fanns någon kvar övergav hurnagalterna tornet för att
bege sig tillbaka in i skogen.
För ungefär femton år sedan bestämde sig ryttarkarl Rodegang
av Hildeprand att med en styrka på två tjog kyllermän gå ner och
säkra gränsmarken. När Rodegang kom dit var tornet helt övergivet.
Tornet befästes och små grupper av kyllermän började spana i områ-
det kring skogsbrynet. Medan dagarna gick blev spaningsgrupperna
modigare och modigare till en dag då de inte kom tillbaka. Återi-
gen anfölls Gerungsborg av hurnagalterna, som enligt historierna i
vildsint raseri antagit en monstruös form. Flera tjog av dessa män-
niskoätare anföll tornet och endast ett fåtal lyckades fällas redan på
avstånd. Med osedvanlig styrka lyckades barbarerna bryta igenom
garnisonsgårdens barrikadering och en mäktig strid rasade över går-
den. Rodegang lyckades själv fälla tr~ av dessa bestar innan han fick
sköldarmen avsliten och buken uppsprättad. Men än en gång hade
hurnagalterna segrat. Två kyllermän lyckade.s med nöd och näppe fly
norrut till häst, men skulle efter sin rannsakan i Hildeprand dömas
till piskdöden för sin desertering. Sedan dess har ingen försökt be-
fästa Gerungsborg.
Inne i skogen lever hurnagalterna i ett flertal primitiva bosättningar.
De lever i huvudsak på jakt där de särskilt gillar att jaga vildsvin. De
smyckar sina kroppar med ben, kotor, brosk och senor och lägger
både djurfett och lera i håret. Det som för bosättningarna samman
är en lund där det står ett stort, förvridet och ihåligt träd. Trädet
bebos av deras gudinna, den behornade trädylerskan. Redan i profe-
ternas tid var trädet en yggdrase som fick blodsmak och började för-
vridas i galenskap. Dock fanns det en sergueront som var s~{äst vid
skogen och trädet att hon vill~ hindra yggdrasens blodsmak och hela
dess sinne. När hon försökte fördriva ondskan i trädet och byta ut
den mot en del av sin livskraft blev hon istället fängslad i det döende
trädet och är fast där än idag. Från trädet kan det ständigt höras ett
lågmält ylande som under hurnagalternas ritualer förstärks och det
är därför som hon kallas trädylerskan. Hurnagalterna har lärt sig att
ta del av trädylerskans kraft genom att stänga in en stor hurnagalt-
kvinna i den ihåliga stammen. Kvinnan bär galthorn och ibland även
vildsvinsbetar och matas under en längre tid med svinkött och svin-
blod för att väcka raseriet i deras gudinna. Trädylerskan söker sig
nämligen till den inlåsta kvinnan och intar hennes kropp för att slip-
pa det döda fängelset. När hurnagalterna sedan behöver sin gudin-
nas kraft för de ut den inlåsta kvinnan och i en cirkel av eldbål äter
de glupskt upp henne. Detta gör att de alla får del av trädylerskans
raseri och resulterar i att de går bärsärkagång utan like. Men innan
de gör detta skyddar de sig emot hennes makt genom att gnida in
sina kroppar i svinspäck, först för att trädylerskan inte ska kunna
skada dem och efter måltiden för att hon ska ge dem kraft under en
längre tid. När de har lugnat ner sig och somnar av utmattning dras
deras gudinna tillbaka till sitt fängelse i det döda trädet. Varje gång
/,
hurnagalterna hotas äter de upp trädylerskan och går på jakt för att
nergöra motståndet.
Bete wiemda
Gömt i skogsbrynet av Hornemor ligger en nidendomsbyggnad
avskild från all bebyggelse och det enda vettiga sättet att ta sig dit
är genom att följa vagnspåren från Botharmil. Den ligger tre dagar
från närmaste gård och från dessa gårdar kommer det folk till hel-
gedomen för att få hjälp mot åkommor, och går i gengäld ärenden
till närmsta by. Hit söker sig även de som vill ha lugn och ro i sitt
liv. Byggnaden är omgärdad av en famnhög stenmur med en stor
träport. Innanför finns en mittgång mellan två trädgårdsland där
det odlas allehanda rotfrukter, grönsaker och bär. Efter dessa lig-
ger en öppen plats mellan stall, bönehus och brunn vari mitten det
står en väldig ek. Bönehuset är en ståtlig stenbyggnad som höjer sig
flera våningar och är en mäktig syn att beskåda jämfört med den i
landet annars så sparsmakade byggnadskonst vad gäller storverk. På
baksidan av helgedomen ligger fler byggnader som innehar en mer
allmännyttig eller administrativ funktion.
Helgedomen grundades för 300 årstider sedan av gavlianen Bethi
av klädet som sades ha funnit en helig relik på platsen där den heliga
byggnaden restes. Reliken hon fann var Magias baccarium, en helig
silverbägare vilken kunde hela den grövsta skada eller sjukdom på en
dygdig människa. När Bethi fann reliken var det ingen som trodde
på henne men när blodrötan började härja i Sjuryggaväte skulle bä-
garens makt visa sig. Folk sjuknade in överallt i trakten och man var
tvungen att mer eller mindre bränna hela Sjuryggaväte till grunden,
men det dygdiga folket kunde dock räddas då Bethi vårdade dem
och gav dem att dricka från bägaren. Det var efter denna händelse
som helgedomen grundades och fick namnet efter Bethi av klädet.
Nu styrs helgedomen av domfrun Gartrude, en ålderstigen kvinna
med enorm vishet, men som på senare tid verkar ha blivit allt mattare
i kroppen. Vid helgedomen finns även den mycket beryktade mis-
sionären Remismund vilken i ett brandtal på Eldriges torg lyckades
DRANVELTE 75
 frälsa över ett tjog män. Vad ingen vet är att detta egentligen är tjuven
Glodigrua som utklädd är ute efter att stjäla bägaren. Här finns även
en orden av heliga krigare vars enda uppgift är att skydda den heliga
reliken från att falla i orätta händer. Denna orden kallas Begharor-
den och består hittills endast av fjorton krigare och tre väpnare. Till
den heliga byggnaden brukar ibland tjänare från borgen i Hedengrift
komma för att överlämna en viss del av kyrkoskatten för att upp-
rätthålla helgedomen. Härifrån har det ifrågasatts varför det inte är
kyrkotjänare som handhar sådana affärer likväl varför de inkomna re-
surserna hela tiden minskar. De av Blogota utsända tjänarna har dock
haft med sig brev från magistrat Friduge som menat att på detta sätt
är det för allas bästa. Detta svar är Bartrude inte speciellt nöjd med.
blottar den sitt riktiga utseen~e. Det är fortfarande oftast en vacker,
naken kvinna men nu med hår av alger, en fuktig och blek hy. Den
är klädd i sin räkdräkt, det vill säga vad närmast kan liknas vi en
kappa av alger och fiskinälvor. Om man lyckas slita av denna från ru-
salkan så kan den inte längre leva under vatten eller dra med någon
ner under ytan. Istället kommer den att följa efter vem som än tagit
dräkten och ynkligt sträcka sig efter den och låta klagande. Rusalkan
kommer även att följa med upp på land där den efter ett litet tag
kommer att förvandlas till tångblandad mossa och därmed dö. Fol-
ket har en rädsla, men också en respekt och sorg inför deras tidigare
öde. Speciellt rorgängare och fiskare anser att rusalkor för med sig
otur och man ska därför inte hålla kvinnor nära vatten. Vatten till att
tvätta kan de hämta från brunnen eller låta en karl hämta.

,ÅNdr>... vil:..-d3>... s.o:.er i Dr>...Nveh:e Magälvor

Dessa varelser har nästan inget gemensamt med vanliga älvor. De
Flågrönn är mindre, fulare och mycket magrare och saknar vingar. När man
Över i princip hela landet växer ett brungult och relativt högt ogräs ser dem är det svårt att inte ha medlidande med magälvorna då de
som av folket givits namnet flågrönn. Gräset växer normalt i diken verkar vara utsvultna. De klagar hela tiden med sina ljusa stämmor i
eller där marken är lite fuktigare. Mellan grässtråna kan det emel- nästan gråtmild ton. Dessa älvor retas aldrig med vandrare och inte
lanåt växa upp små baljor som innehåller gula bär till storleken inte heller har de för avsikt att hjälpa något. Istället förföljer de folk, tig-
större än vinbär. Dessa bär är otroligt sura och sträva och äts inte ger mat och blir aldrig mätta. När folket somnar smyger de fram till
rakt av. Ofta är det en fattigmans krydda när man kokar soppa el- de sovande, slinker in i deras mun och ner i deras magar. Känslan är
ler stuvning. Då lägger man helt enkelt ner baljorna i det sjudande rätt obehaglig och man kommer ofelbart att vakna utav det med en
vattnet och låter maten få lite smak. I annat fall används inte dessa i konstig känsla i magen, som om man svalt en sten. Därefter kom-
något kulinariskt syfte. mer personen att bli väldigt hungrig och oavsett hur mycket han äter
Slyn är väldigt svårantändligt och har förmåga att uppta mer vat- kommer han inte att bli mätt utan snart börja svälta. Det enda sättet
ten än vanligt gräs vilket gör att det är ett mycket praktiskt material att bli av med en magälva är genom att äta mycket saltat kött och
att bygga tak och liknande av. Själva uppsugningsförmågan beror därefter lägga sig invid ett vattendrag så att magälvan kan hoppa upp
inte på att växten lever utan snarare bladens konsistens vilken är mer ur munnen och släcka sin törst i vattnet.
svampliknande. Som takmaterial torkar bladen och när det regnar
så suger de upp mycket fukt. Man lägger därför en grund av sly och
torrt gräs på taket innan man täcker över med flågrönnen. Detta
gör att den genomsura flågrönnsstråna ofta kan kännas nästan leriga
och färgar av sig lite. Därav har det bildats ett enkelt ordstäv som
man med pekande finger klargör för skitiga ungar: »Den som ham-
nat i flågrönnsbad blir inte ren.«
Om man skulle slänga flågrönn på eld skulle det fräsa högt och
stora mängder grå rök bildas på grund av att gräsets innanmäte ofta
är fuktigt. Slänger man själva bären på elden i samband med slyn så
bildas istället en mycket mörk rök som är svår att se igenom. Detta
har folket genom tider använt sig av som både signaleringssystem,
istället för att springa med budkavle, och i krigssyfte för att för-
hindra sikt för avståndsvapen. Därför är det vanligt att varje
by eller böl har en bålplats med flågrönn bredvid. I övrigt
funge~ar gräset även utmärkt som foder till kreatur då det
ger båae vätska och mättnad.

Rusalkan
Detta är en vattenande som lockar eller drar ner folk i vattnet
så att de dränks. Många gånger har den liknats vid mylingen
som är vanligare i Arje. En rusalka skapas då en kvinna el-
ler ett barn dör drunkningsdöden. Somliga menar att man då
kan höra långväga det hjärtskärande skriket som väcker rusal-
kan till liv. Ofta framträder den i formen av en vacker och naken
kvinna vilken badar i vattnet och förföriskt vinkar ner åskådare.
Det händer att den även tar formen av ett barn som inte kan sim-
ma och därför ropar på hjälp. När någon kommer ut till rusalkan

76 DRANVELTE
» Fagra Fylges, ja, nog är det fagert alltid.« Mästaren
plirade finurligt mot mig och log.
TROGLAS HVLIN VAR son till en hövding av
hanirastammen i det östra Vastermark. När
han var nio år så blev resten av hans familj ut-
plånade av fiender och han var tvungen att fly
från byn. Troglas fick dock beskydd från sin faders
bundsförvant som hette Ogril. Han var då härskare
över stora delar av det som idag heter Runvjiik och
tillhör Mittland. Tack vare Ogrils beskydd blev Troglas starkare och
starkare och växte till en stor krigare. Så småningom ledde han sitt
eget folk »hanirs« till länderna sydöst om Majnjord. Hans forna
fiender jagade honom och hans folk över stora stäpper som djur.
Troglas och hans stam drevs längre och längre västerut. Så små-
ningom hittade de saltgruvorna i Fylges och de lärde sig konsten om
saltet och blev rika.
Troglas Hvlin var kraftigt byggd, han var klädd i fårskinn och
hårdtorkat läder. Han hade en läderartad hud och han hade alltid
ett litet fettlager som skydd för vinden och kölden. Hans ögon var
smala som springor under den sluttande pannan och var rödkantade
av dammet. Somliga sa att det rann vildbronjeblod i hans ådror.
När han var tjugofem år så blev han storhövding över hanira,
detta virannernas systerfolk som flytt lång österut och förvildats.
Många andra infödda nomadstammar anslöt sig till hanira och
folket fick ett nytt namn »hanirs«. I spetsen för sina ryttarskaror
kontrollerade Troglas söner så småningom både Fylges, Bysente,
Arje och delar av Dranvelte. Ständig kamp mot Sylvans bulturer
härdade hanirs folk och så småningom blev de mer bevandrade i
krigets konster än i saltets.
Deras tämjda vildhästar var snabba och tåliga och av dessa
skapade Troglas Hvlin en utomordentligt välorganiserad arme.
Den utmärkte sig för sin hänsynslösa framfart och dess extrema
rörlighet hade avgörande faktorer för de framgångar som följde i
Drottningens tidsålder. Hanirs var inte några vildar, bara besatta
av att inte låta sig kuvas ännu en gång. De grundade sig ett rike
utan gränser men kärnområdet var alltid det land som idag he-
ter Fylges och här har de uppfört även permanenta bosättningar
kring sina saltgruvor. Fastän hanirs förblev kärnan i armen, utöka-
des denna med andra folk som behandlas som jämlika med dem,
men liksom länderna i öster tog man sig gärna trälar, helst de av
bulturernas släkte. : över trehundra år. Ett fylgesråd med representanter från hanirs, ost-
Stäpplivets hårdhet, parat med fanatisk disciplin och flera ena-
stående ledare formade hanirs till ett starkt folk. Så småningom
blandades de upp med osttroner och hanirs som folk splittrades
upp. Istället blev de mäktiga handelsfamiljer och klaner som förde
blodet vidare, men landet de byggt upp och skapat föll i händerna
på inflyttade osttroner. Hanirs var duktiga krigare och hästtämjare
och de kom till Fylges från Vastermarks riken. Under många år lär-
de de sig att bruka saltet och de gruvor hanir hittade skapade stor
rikedom åt detta folk. Många gånger drog de ut i krig och kamp
mot Sylvans hårdföra bulturer som ville kuva ha-
nir och många gånger fick deras ättlingar för-
svara sitt nyvunna lands gränser.
I början på Stjärnornas tidsålder kom en
skara riddersmän från Majnjord med svärd av
stål och tjocka brynjor. De red på ståtliga hästar
och de kom för att hjälpa till i slaget vid Cer'Da.
Två ofantliga härar stod emot varandra, hanirs på
ena sidan och bulturer och stormländare på den an-
dra. Riddersmännen leddes av storkonungen av Majnjord
Morda Gwendans yngsta son Brand Gwendansir. Ofta hade ha-
nirs sökt hjälp av sina grannar i nordväst ty Fylges vimlade av fien-
der vid den här tidpunkten och värst av alla var bulturerna som
försökte ta över landet och saltgruvorna. Hanirs lovade att den
som kunde hjälpa dem att driva ut bulturerna skulle få det land-
område som idag kallas för Östdunnor. Brands krigare var strids-
beredda och många hade flera gånger visat sina stordåd i krig. De
bar tunga svärd och spjut besatta med ädelstenar och silverinlägg.
Deras brynjor var gjorda av hårt stål och deras hår var uppsatta i
långa tjocka flätor. Fastän många hjältar dog och deras vapen och
brynjor flera gånger sattes på prov lyckades Brands män till slut
driva ut de grymma bulturerna ur landet. Brand vann stor ära när
han dräpte den galna bulturhövdingen Gorglag för egen hand och
sedan själv fick en hjältes död då han i sin tur föll offer för ett av
bulturernas halvtroll när denne med en mäktig klubba i järn kros-
sade Brands bröstkorg. Riddersmännen belönades stort och många
fick fina landområden och så gick herraväldet över det fagra Fylges
över till krigarna från Majnjord mot att hanirs kunde leva i fred.
Långa är krönikorna om dessa riddersmän som tog över Fylges. De
brydde sig aldrig om att enas under en storkonung liksom man
hade gjort i Majnjord utan istället ingick de olika allianser och för-
bund varav bukförbundet var det starkaste. Förbunden innebar att
det var varje riddersmans skyldighet att ställa upp med en härskara
om landet hotades.
Fylges ligger inklämd mellan Ymergrindh i sydväst, Drakskogen i
öster och Gunnrabergen i nordöst. I nordväst öppnar sig landet mot
sin granne Majnjord. Det är ett löst sammanhållet rike och kanske
är det mer ett landområde än ett enat land. I många fall styrs land-
områden av lokala småkonungar eller av handelsfamiljer med stor
makt. En sak har stadsstaterna dock gemensamt och det är att de
alla har ingått en politisk, religiös och militär allians som har varat i
troner och okis träffas i Hwut en gång vart tredje år för att fördela
sina tillgångar efter en gammal princip och för att lösa konflikter.
Det är inte för intet som Fylges ibland kallas för fagra Fylges. Det
är ett mycket vackert land, vackrare än de flesta andra. Här tindrar
bergstopparna högt i skyn, gräset växer frodigt och stolt på slätten,
mörka skogar och porlande bäckar bidrar till att ge landet sin skön-
het och endast Bysente kan tävla med Fylges om vem som är mest
orörd. Detta har dock ett pris eftersom vildmark betyder faror och
ingenstans i hela Mittland finns så många gripar som i Fylges.
FYLGES 77
 pu..--i::ser och mö--i::eN i f 9l3es
Brudundagge
Fyra stora stenar och en källa vars vatten är rent och uppfriskande
finns vid den plats som fylgarna kallar för Brundundagge. Det är en
samlingsplats för okisstammarna vars hövdingar möts här en gång
vart tredje år för att gifta bort sina döttrar och för att beblanda sig
med dem som är av samma folk. När okerna inte samlas här är det
en tyst och ödslig plats. Källans sägs ha magiska krafter och stenar-
na sägs vara uppförda av alverna. Stenarna är släta och höga, nästan
fem meter och inte ett enda tecken eller någon runa finns på dem.
Cuwd
Vid siqan av den stora saltstaden Hwut betyder nog Cuwd mest för
landet när det gäller handeln med salt. Inte för att det framställs eller
bryts här utan för att alla stora handelskaravaner som drar söderut
passerar genom staden. Ett handelsgille, till stora delar bestående av
hanirs styr och ställer i staden som är omgrärdad av en enkel jordvall
och några enstaka vakttorn i sten.
I Cuwd finns många värdshus och ölstugor och det är svårt att för-
stå hur tempot kan vara så högt med tanke på att staden ligger mitt
ute på slättlandet, på gränsen mellan Östdunnor och Ninra'Na.
Fylgesrådet har finansierat en mindre styrka till stadens beskydd.
Denna styrka kallar sig själva för Gripnåden och många som tjänar i
stadens hird försörjer sig också på att jaga gripar, en best som lever i
stort antal i detta område.
7S FYLGES
Eomra
Eomri är kung Malgavid Bjutras huvudstad. Det rike han förfogar
över sträcker sig en bra bit upp på höglandet, till Brundundagge i
sydväst och Draugmarkerna i öster. Det är ett löst sammansatt
kungadöme där varje by och stad i princip har sin egen herre och
stadskonung men där alla betalar skatt, och är skyldiga att betala
skatt och göra vapentjänst i det lilla konungarikets arme. Eomri be-
står av en mindre befästning som ligger på en högplatå och en stad
som har växt fram på de södra sluttningarna.
Långt innan Eomri blev en stad bestod området av en mängd
gårdar och hus som låg nära varandra för att skydda sig mot vild-
marken och det oknytt som lever där. Folket som levde här lät därför
uppföra höga stentorn som de använde som tillflyktsort och befäst-
ningar när fara nalkades. Gårdarna växte ihop till en stad och därför
talar man idag om Eomri som tomstaden. Idag används tornen som
bevakningsposter, kornbodar, förvaringshus och endast ett fåtal som
befästningar.
Staden har en respekterad och välbesökt men liten fäkthall som
lär ut den klassiska vapenkonsten. Här specialiserar man sig på strid
med svärd och sköld.
I Malgavids hov sitter en av Mittlands kanske mest kända skalder,
Njordvir Silverskald. Njordvir som ursprunglingen kommer från
Majnjord och som är beryktad för att ha rest runt halva Trudvang
slog sig ner i Eomri hos konungen för cirka fem år sedan. Under
tiden har han byggt upp ett välsorterat bibliotek och en skrifrskatt
med inriktning på sång och och dikter om de största hjältarna. Här
kan man hitta de flesta sångerna eller dikterna som beskriver ost-
tronernas stordåd och dess hjältar, men också dem om hjältar och
bragdmän från andra delar av Trudvang.
För att stärka sina relationer med Majnjord och sin närmsta gran-
ne i norr lät kung Malgavid gifta bort sin äldsta dotter Askinda, till
spjutgodan Rwynhennwin Gunnrahoes (se Gunnershaal, s. 24) son,
Rewin. De två lever nu i Eomra men elaka tungor gör gällande att
Rewin planerar att döda sin fru för att själv kunna gripa makten när
kungen dör och på så sätt få ett eget kungarike att härska över. Andra
säger att det bara är ont förtal av familjen Ilgwi i Hwut eftersom det
är allmänt känt att de helst ville få någon av sina familjemedlemmar
ingifta i kungafamiljen. Tungorna vässas och rykten slipas i Eomra
och ingen vet egentligen hela sanningen men till saken hör att de två
aldrig har verkat speciellt intresserade av varandra ens från början.
Elgawaad
Elgawaad är ett centrum för de många hästtämjarna som lever i Öst-
dunnor och hit kommer många för att få sitt riddjur tränat. Den
mindre stad som har växt upp här har fått sitt namn efter ringbor-
gen Elgawaade vilken uppfördes av Elgedd Dunnra. Elgedd var en av
de krigare som belönades med ett stort landområde när osttronerna
från Majnjord hjälpte hanirs att, besegra bulturerna i början på Stjär-
nornas tidsålder.
Staden består av tio större gårdar som samlat sig kring ringfästet
varav alla håller på med att tämja, träna, fånga eller föda upp hästar.
De lyder alla under Elgawaads konung Inther Dunnra som styr över
ett landområde som stäcker sig från Valkarook i väster till Brudun-
dagge i norr. De som lever här sysselsätter sig i huvudsak på hästar
eller tillhör vandrande okisstammar och hanirs som slagit sig ihop
med okis. Kungarna i Elgawaad har alltid haft ett svagt hjärta för
normaderna som lever på slätterna och de har aldrig krävts på någon
skatt. Här kan de leva fritt utan inblandning från någon.
Själva ringborgen Elgawaade är stor i förhållande till hur många
som lever här. En tjock och bastant jordvall krönt av en hög mur i sten
löper runt ett stort område i vars mitt det står en ofantlig hall, värdig
nog att jämföra sig med de mest praktfulla kungshallarna i Osthem.
Inther styr som en god konung över sitt lilla rike. Vid sin sida har
han en skön hustru och tillsammans har de två söner och tre dött-
rar. I borgen tjänar trehundra krigare direkt under Inthers befäl. I
orostider skulle han med lite ansträngning lyckas rusta nästan tusen
ryttare vilket måste anses vara en stark skara i Fylges.
Inther är mycket god vän med konungen av Eomra, Malgavid Bjutra.
Gidhwa
Av alla de stolta och vapenföra män som kom till Fylges för att hjäl-
pa hanirs mot bulturerna var Nuered Rigonnon den som dog sist.
När alla krigare från Majnjord hade dött i strid eller av ålder levde
Nuered ytterligare tjugosex år till dess att han uppnådde den akt-
ningsvärda åldern av 143 år, eller mer, :ingen vet med säkerhet. Man
sa att Nuered hade de långlivade tronländarnas blod i sina ådror och
varken hans ålder eller påstådda snedtramp skulle kunna föra skam
över hans släkt. Det var också Nuered som stannade kvar längst på
slagfältet när bulturerna var besegrade och den som sist drog sig till-
baka från Sylvans gränser när de flyende bulturerna hade hunnits
upp och nedgjorts. Man sa att så stort var Nuereds hat för detta
ondsinta släkte att han svor att aldrig låta dem vila i frid. Så kom det
sig att han och den skara män han förde befälet över byggde det hö-
ga försvarstornet Gidhwa som en vaktpost mot Sylvans gräns. Un-
der tiden slickade bulturerna sina sår och ruvade på hämnd. Utom
räckhåll för Nuereds vrede, i Sylvan, spred sig bulturerna och växte i
antal. Liksom alltid eftertraktade de erövringar och byte och hatade
Nuered för tornet han byggt. Men det skulle dröja länge in'.llan de
rörde på sig. I Fylges visste ma,n föga eller intet om dessa planer på
ett nytt försök från bulturernas sida att erövra Fylges. När anfallet
till slut kom tog det slut lika fort som det hade börjat. Nuered mötte
sin fiende på de stenfyllda slätterna utanför Gidhwa. Hans här hade
korsat Gingrarösen och lämnat Gidhwa oförsvarat men bekymrade
sig föga om detta. Nuereds avsikt var att möta bulturerna på ett fält
vars blotta namn skulle fått vilken hanirs som helst att vända om
i förskräckelse. Fältet kallades för Tinda'Gahoor, eller de döda ryt-
tarnas slätt. Huvudstyrkan var inte större än femhundra man men
alla var mönstrade från Majnjord och red på stridstränade hästar.
Ett stort dammoln buret av en mörk vind gav besked om att bultu-
rerna var i rörelse och trots att läget för anfall var dåligt och oddsen
små att lyckas befallde Nuered att anfalla den mer än sextusen man
starka bulturhären. Det sägs dock att bulturerna var så oförberedda
på ett så vanvettigt anfall att de blev helt förstummade, de trodde
att mörka gudar kom ridandes på sina riddjur för att ta liv, deras
liv, och innan striden ens hade börjat försökte bulturerna att fly. De
femhundra ryttarna som lydde under Nuereds befäl föll in i ryggen
på de flyende bulturerna och många fick känna kraften från ridders-
mänens spjut när de genomborrades. Att segern var vunnen rådde
inga tvivel om. Anstormningens första raseri var över men Nuered
lät sig inte bevekas. Han och en frivillig skara förföljde bulturernas
livstyrka in i självaste Sylvan och sågs aldrig mer. Men segern var
vunnen och myten om Gidhwa och de krigare som levde här var så
stor att det skulle dröja ända tills för omkring 400 år sedan för bul-
turerna att åter ge sig till känna då Kappmästaren mönstrade en stor
arme från Sylvan och lade många av Mittlands länder under sig.
Då liksom nu fungerar Gidhwa som en vaktpost mot Sylvan och
även om en stad har växt upp kring själva tornet så är det platsen
och försvarsverket i sig som är mest känt. Tornväktare idag är Tung-
ir Trodhwe som för befäl över tvåhundra tungt beväpnade riddare.
Tungir är osttron på fädernet och hanir på mödernet vilket många
säger gör honom mer än väl lämpad för uppgiften att hålla ett öga
på bulturerna. Vaktposten och dess styrka finansieras av fylgesrådet
och är den enda riktigt gemensamma försvarsanläggning som finns
i landet, ty så stor är skräcken för bulturerna att många gör vad som
helst för att slippa se dem norr om Gidhwa.
I staden finns några av landets bästa vapen- och rustningssmeder,
en stor vacker mjödhall med övernattningsmöjligheter och en rad
skinnverkstäder. Invånarna som bor här försörjer sig i huvudsak på
det som riddarna behöver och det märks mer än väl att det är rid-
darnas behov som styr stadens utbud av tjänster och varor.
Hwut
Fylges åtråvärda saltgruvor ligger där man minst av allt förväntar sig
att de ska ligga: mitt ute på slätten där gräset är som högst. När
Troglas folk fann sprickorna som öppnade upp sig till enorma berg-
rum ur vilka man sedermera utvann salt förstod de först inte att de-
ras framtid i landet var säkrad.
De anlade en stad kring gruvorna som finns kvar än idag. Knappt
en dagsmarsch från själva staden finns saltgruvorna och än idag utvin-
ner man saltet från dem. Hwut är den enda större staden i hela Fylges
som inte styrs av osttroner utan av hanirs. Tre mäktiga handelsfamil-
jer styr över staden och så har det varit allt sedan den grundades.
FYLGES 79
 Här lever man på handel med saltet och de flesta i staden har nå-
got att göra med det som allmänt kallas för »det vita guldet«. Trader-
na går framförallt norrut mot Majnjord och Dranvelte eller genom de
farofyllda passen i Ymergrindh till Visentia och vidare västerut.
Hwut består av tre områden som var och en styrs av någon av de
tre handelsfamiljerna. Familjen Mirgla styr över de östra delarna där
man också kan hitta de bästa hantverkarna. Familjen Ilgwi styr över
de södra delarna och här samlas handelsmännen på något av de två
stora torgen som finns. Familjen drar in stora pengar på att ta en
liten del av affärerna mot att de står för administrationen och bok-
föringen av alla affärsuppgörelser. Familjen Aoul styr över de norra
och västra delarna av Hwut och trots att de styr över ett större om-
råde än någon av de andra familjerna har de minst makt i staden.
De tre familjerna och deras medlemmar styr över sitt område
med järnhand. De håller sig med egna livstyrkor och stadsvakter och
de dömer i allt som har med deras del av staden att göra. Staden är
omgärdad av en enkel stenmur, främst för att hålla vilddjuren bor-
ta. Utanför muren ligger flera stora gårdar som förser staden med
spannmål och kött.
Själva gruvorna ägs inte av någon familj eller konung utan av alla
som bor i landet. Fylgesrådet har utsett ett antal förvaltare vars upp-
gift är att utvinna och sälja saltet vars vinster sedan fördelas enligt
uppgörelsen. Självklart så har många rika familjer, inte minst de tre
i Hwut sett till så att de har kontrollen över flera viktiga funktioner
såsom, frakt, handel och utvinning av saltet och kan därför stoppa
en stor del av inkomsterna direkt i egen ficka, eller som man säger i
Fylges »ingen man är dum nog att spotta på slätten ~ch tro att det
ska börja växa korn «.
Kalkeshyn (Bolganorg)
Vid foten av bergskammen Kalkesbrant ligger Kalkeshyn, eller
Korptornet som det ibland kallas för alla korpar som ständigt svävar
högt i skyn ovanför detta fängelse som en gång tillhörde dvärgarna.
Dvärgarnas namn på själva tornet, eller borgen om man så vill, är
Bolganorg och betyder »förbannelsens torn.« Många som inte kän-
ner till historian om denna utpost har nog svårt att tro att dvärgarna
skulle lämna något de själva har byggt, i människornas händer. Fak-
tum var att en klan i Ymergrindhs djupa gruvor fick en hård dom
emot sig när de hade dräpt en frände av kunglig börd. Deras straff
var att leva där solen sken och man förpassade hela dess släkt till de
östra delarna av bergskedjan och tvingade dem att bygga ett torn så
att de kunde leva nära ljuset och långt ifrån de vackra salarna och de
cljupa gruvorna. Ett straff som fick klanen av Thurglas ätt att sakta
men säkert dö ut och så småningom försvinna. I nästan ett sekel
bodde de i tornet och de gångar som fanns under själva fästet. Alla
gångar som ledde till storriket raserades eller låstes med tunga lås.
De av Thurglas ätt var dömda till döden och sakta tynade de bort.
När den sista dvärgen av familjen Thurglas så småningom dog
stod borgen öde och tom till osttroner hittade den och använde den
som rastplats. Dvärgarna i Ymergrindh gjorde inget anspråk på tor-
net, tvärt om förbannade man det och ansåg att alla som satte sin fot
där skulle drabbas av ett hemskt öde.
Ibland kommer ett band stråtrövare och lever i borgen innan
de lämnar för att ge sig av på nya rövarstråk. De leds av halvtrol-
let ]unge med de blodiga händerna, en fruktad och våldsam krigare
som sägs ha växt upp med bulturer i Sylvan. Det ryktas att Junge
ibland har lyckats med konststycket att få troll att ansluta sig till
rövarna som då blir en slagkraftig styrka, stark nog att anfalla de
so FYLGES
stora handelskaravanerna so~ går söderut genom de ödsliga passen
i Ymergrindh. Många försök har gjorts att ta över Kalkeshyn, men
allt för ofta har Junge och hans rövarband tagit tillbaka borgen då
de anser att den är deras. Det är kostsamt att mönstra en styrka för
att ta över borgen och desto dyrare att hålla manskapet där vilket
har gjort att man hyr in fler hyrsvärd till karavanerna istället för att
försöka ta över borgen.
Loens
Loens kallas ett rätt stort område på slätterna utanför Hwut. Det
är en märklig och mystisk plats full av benrester och skelett från en
mängd varelser. De som kommer hit tycker att platsen känns tom och
andefattig, som om det var en slags plats där tiden stod still. Exakt
varför en mängd djur, troll, människor och andra varelser söker sig hit
när de ska dö är höljt i cljupaste dunkel och inte ens de mäktiga vitner-
vävarna har några svar. I flera mil åt alla håll kan man se dessa gulnade
skelett men det är få som har sett någon eller något gå in här för att
dö. Det verkar som om platsen bara växer trots att ingen egentligen
vet varför, och att benen bara blir fler fast ingen har sett någon dö här.
En förklaring som man har är att detta är en plats som fungerar
som en slags dörr in mot andevärlden och att de som kommer hit
färdas till en annan dimension, kanske ett av dimhalls riken, men att
de måste lämna det kroppsliga bakom sig. De som söker sig hit är
antingen mäktiga besvärjare eller präster som försöker lösa mysteriet
eller hitta själva punkten som man tror är öppningen till andra värl-
dar och dimensioner.
Morgaklint
På en plats full av sly och ett landskap fyllt av snårbuskar och kno-
tiga träd står en staty föreställande en mytomspunnen och illavars-
lande figur kallad Morga, som var syster till Morgus. Det är inte
många som söker sig hit, dels för att platsen är tämligen öde och svår
att nå, men också för dess mörka rykte.
Innan Morga bestämde sig för att helt gå upp i Dimhall och lämna
Trudvang åt sitt öde, hade en skara anhängare, vilka alla var kvinnor,
som dyrkade henne stort. Morgas sinne var mörkt, mycket mörkare
än Morgus men hennes syfte förblev dolt. Till hennes ära lät man
offra nyfödda barn och i de stenfar som finns vid foten på statyn lät
man hälla upp dessa barns blod som snabbt absorberades av statyn.
Så småningom fördrevs anhängarna och kulten som dyrkade
Morga dog ut. Visserligen finns det dem i Mitdand som än idag dyr-
kar Morga, men något sällskap som offrar barn är det inte tal om.
Men legenden är mycket större än så. Det sägs nämligen att statyn
står uppförd på en mörk nörv och att magin som flödar här är lika
dunkel som bottnen på en dyig sjö. Den säg också att den som offrar
barn till statyn förlänas med mörka gåvor och besvärjelser men att
man ska passa sig eftersom Morga alltid vill ha något tillbaka.
Enligt en annan av legenderna så sägs det att någonstans på sta-
tyn ska det finnas en nedgång till en plats i Helgardh, ett av Dim-
halls riken, med många hemska hemligheter. Än så länge har ingen
hittat denna nedgång, trots många och ivriga försök.
Draugmarkerna
Mästaren berättade om en av sina resor med äventyraren Beored, en man
som tydligen hade nedlagt många bestar. »Med trötta och värkande armar
drog Beored det tunga bronssvärdet. Det var otympligt och obalanserat,
dessutom var det för stort för honom. Just nu fick det duga, men han sa att
när han fick möjlighet skulle han köpa, eller byta till sig ett svärd i stål. Det
:~~
l:;t .•
\ .
J.' i
t~(,h
i. 'J
här var inga trevliga marker, stenpelare sträckte sig upp i skyn, stora som
tursar och täckta med hemska symboler och runor. Få vågade sig hit, få
visste vad som döijde sig här ute men att döden var mer närvarande än li-
vet stod klart för alla. Vinden låg stilla och morgondiset bildade en sköld av
grått töcken som vägrade att släppa in morgonljuset. Ett mardrömsskrik
på avstånd fick oss att stanna upp. Beored tog ett fastare tag om handtaget
på sitt svärd. Här fanns skatter att hämta men också hemska gastar och
andra varelser från Othwa som skyddade dem. «
I•
Mittländarna har alltid haft en stor förkärlek till att berätta om gas-
tar och odöda liksom de gärna döper områden efter gengångarna.
Ofta är myten större än verkligheten och Draugmarkerna är inget
undantag, även om de flesta tvivlarna villigt erkänner att de inte vå-
gat sig in till platsen som givit träsket dess namn.
En svag svaveldoft sprider sig från Draugmarkerna och in över
de nordöstra delarna av landet. Ibland ses eldslågor från den tjocka
röken och dimman som sluter in detta enorma landområde med
FYLGES 81
 sumpmark, träsk och kärr. De flesta är överens om att eldslågorna
nog är lyktgubbar och så länge någon kan minnas har man sagt att
Draugmarkerna hyser såväl lyktgubbar som draugar.
Den som beger sig in i Draugmarkerna möts av oändliga träsk-
marker och myrar och det krävs stor skicklighet i att navigera och
orientera sig för att inte vara hopplöst förlorad i detta landskap som
ständigt är inbäddad i en sur och stinkande dimma. Krönikor och
skriftrullar i Majnjord berättar om att man en gång kunde hitta
stenstoder och ruiner i Draugmarkerna men de som har återvänt på
senare tid säger sig inte ha hittat något sådant. De flesta är överens
om att vad det en gång var som fanns här ute så har det för länge
sedan slukats av träskets hungriga kräftar.
Ninra'Nog
Ninra'Nog, eller gripslätterna som de också kallas för tränger sig
in mellan Östdunnor i väster och Drakskogen i öster. Ninra'Nog
är liksom Östdunnor ett bördigt slättland med midjehögt gräs och
många bäckar och åar. Gräset, hela tiden i nyckfull rörelse, skiftar
från grått till grönt. Det märkliga är trädlösheten. Man kan vandra
i dagar, ja veckor utan att stöta på ett enda träd. Ninra'Nogs jord är
bördig, men några decimeter ner är jorden salt efter gamla havsö-
versvämningar. Alla rötter som tränger dit ner dör. Endast gräs och
örter kan växa i det översta jordlagret. De lever på stäppens yta och
skjuter inga djupa rötter. Samma sak gäller de stammar av okis som
lever här ute. Försvinnandet är deras väsen och egenart. Lika fort
som de slår ner sina tältpinnar, lika fort försvinner de.
I ständig konflikt med okis lever griparna i stort antal på denna
enorma landmassa av böljande gräs. Okis kallar det för Ilo'Gna,
»den eviga jakten« och så gott som varje dag dör okiskrigare i strid
med gripar.
Sanntrym
Att kalla Sanntrym för en vacker sjö skulle verkligen vara en stor
överdrift. Gunnrabergen har alltid varit en orolig bergskedja och
trots att många av de våldsamma vulkaniska aktiviteterna sedan
länge har upphört finns det en rad mindre vulkaner som fortfarande
spyr ut sin aska i bergen. Askan förs vidare söderut i olika floder
och mycket av den samlas så småningom i sjön Sanntrym. Det är en
mörk och dyster sjö, full av slam och sörja vilket har fått inte minst
floran runt sjön att förändras och nära många konstiga växter och
örter. Det har alltid ryktats om att det lever chiiras runt sjön och i
bergen väster om Sanntrym vilket har spätt på myten om den un-
derliga sjön. Det är få som ens besöker området och de som gör det
har oftast samma syfte. Det sägs nämligen att det en gång fanns en
stad på platsen där sjön idag ligger, e1; stad som sjönk ner i sjön och
försvann. Staden sägs ha hetat Tryme och ska ha byggts av tronlän-
dare p:Y väg mot Osthem som kommit fel och att de fört med sig en
stor skatt. Många är de äventyrare som har begivit sig upp till denna
ödebyggd där få människor lever och sökt efter staden och den för-
svunna skatten. Ofta har de fått vända om tomhänta eller ännu värre
svårt sårade eller på en bår efter kontakt med vildmarkens alla faror.
82 FYLGES
En annan legend som finns är att det livgarde av dvärgar som
tillhörde Verme Tokhur av Boinins blod lät sänka en stor skatt i sjön
just innan de steg in i den mytomspunna Drakskogen för att göm-
ma Bomins runstavar. Vad dvärgarna gjorde så här långt söderut,
så långt ifrån Thrilheim är det många som genom åren har frågat
sig. Det var en lång flykt som måste ha tagit flera månader, kanske
år och vem som jagade dem råder det också delade meningar om.
Många menar att det var draken Fengar andra att det var dvärgar
från Illvinns blod som ville få tag i runstavarna och på så sätt hävda
Bomins blodslinje som sin, och därmed ärva de rikedomar och de
valv som gömde de skatter som denna blodslinje ägde.
Östdunnor
Till det säregna och vackra dragen i Östdunnor hör de stora flock-
arna av betande vildhästar. De finns över hela landskapet från norr
till söder och här hämtar många av Mitdands härskare sina hästar
som de sedan tränar för strid och andra ändamål. Även i Östdun-
nor lever okisfolket i ständig vandring, och i samförstånd med de
enorma hästhjordarna.
Liksom Ninra'Nog består Östdunnor av enorma grässlätter och
vidsträckta områden täckta av grönska. Det enda som bryter av det
vidsträckta landskapet är den handelsled som skär Östdunnor i två
delar. Handelsleden är stundtals hetsig med långa och stora saltka-
ravaner som går mot norr, eller återvändande handelsmän som för
med sig järnämnen och andra råvaror som de bytt till sig.
,ANdrÅ. vi~--dSÅ. s.u=..er i f 9l3es
Saltwagilde
Många tvistar om saltwagilde är en riktig ostohögtid eftersom den
bara firas och utövas av de osttroner som bor i Fylges. Att det är en
gammal sed råder det dock inget tvivel om, men många menar mest
att det troligen är en kvarleva från det naturfolk som levde här innan
osttronerna kom till landet.
En gång vartannat år samlas osttronerna och firar något som lik-
nar vissa högtider som även alverna har. De går man ur huse och
plockar blommor, kvistar och lövfyllda rankor som de bygger ett
högt torn av. I flera dagar dansar man runt blomstertornet under
intagandet av rusningsdrycker och försätter sig på så sätt i en ex-
tas som ger starka visioner och syner. När extasen når sin kulmen
träder man in i en stor saltcirkel och faller ihop av utmattning. De
drömmar och visioner som man får i cirkeln sägs vara budskap om
saker som ska hända och kan ha betydelse för personens liv. Saltet
sägs skydda mot onda andar och det är en allmän uppfattning att de
mörka andarna med lätthet skulle kunna tränga undan personens
själ om inte saltet fanns där för att skydda dem. Detta är också en
av anledningarna till att många som lever i Fylges bär en liten skinn-
pung fylld av salt. Saltet som besvärjats och för dyra pengar säljs
av trollkarlarna i landet anses ha viktiga egenskaper för att hålla de
mörka naturandarna borta.
 RU~VJllk
Efter våra samtal om Runvjiik förstod jag att det låg
nära men ändå så långt bort. Det var ett _fjärran
land som en gång piskats till underkastelse, men
det konstiga var att de som nu bodde där verkade
rätt nöjda med detta trots allt. Kanske hade den
Ende guden till slut lyckats övertala dom.
UNDER ANDRA HÄLFTEN av Profeternas tidsål-
der styrdes det landområde som idag kallas för Run-
vjiik av krigsherrar mycket lik den samhällsstruktur
som arkerna idag lever efter. Många menar att detta var konsekven-
sen av många års ständig kamp mot arker, kandover och vildmän
från norr. De förut så fromma människor som levde här hade till
slut skapat ett samhälle som de själva föraktade i grunden. Det som
en gång hade kallats för Tir'Na Nog, eller det evigt unga landet, fick
heta Tir'Na Gorag, landet utan fred.
Bland dessa krigsherrar fanns den mytomspunne Urgnala som
i sina glansdagar härskade över hela Tir'Na Nog, och hade mer än
tio tusen krigare under sitt befäl. Han slog ner varje motstånd och
besegrade arkerna fler gånger än någon annan. Han förde lyckosam-
ma krig och var en mycket listig person som länge levde högt på att
vårda sina allianser. Av hans tragiska slut vet man lite annat än att
han till slut dog i ett av arkernas slavläger, förnedrad och i grunden
besegrad. Och så höll det på under stora delar av Profeternas tids-
ålders första hälft. Krigsherrar kom och gick och landet led mycket
ont eftersom ingen egentligen brydde sig om annat än att plundra
och skövla och föra krig mot varandra eller sina grannar.
Krigen i öster oroade den växande heliga makten i väster. Car-
lonne fick många gånger se sina gränsbyar skövlade av krigsherrarna
i Runvjiik. Ett växande missnöje med vad som höll på att hända
med Tir'Na Nog och en fruktan för att de en dag skulle växa sig
starka nog att anfalla Carlonne fick länderna i Vastermark att finan-
siera en här utsänd av Ovus i vad som kom att kallas för de första
blodstågen. Många heliga och världsliga män mönstrades frivilligt
eller under tvång för att företa sig en lång och mödosam resa mot
landet i öster. Av dem som reste fanns många av kunglig börd men
de allra flesta var simpla bönder som fått en blodsdroppe stänkt på
sin panna och därmed erhållit den helige Ovus, och därmed Ga-
ves, välsignelse. Under de umbäranden som hären fick utstå under
sin resa mot öster dog mer än hälften av den enorma här på nästan
hundratusen män och kvinnor innan de ens hann fram till Runv-
jiik. Men så en dag stod den mäkt~a hären av rortväktare, härfolk
och löskefolk och blickade ut över Runvjiik. De leddes av Rennes
Ijor och de var utsända av självaste Ovus för att skapa fred i lan-
det. Sextusen heliga krigare och en stor skara löskefolk satte skräck i
krigsherrarna och Rennes seger blev snabb och med lite manspillan.
De som förut dyrkat naturen och dess väsen blev snabbt omvända
med våld eller löften om ett rikare liv. Tempel uppfördes med en
rasande fart, ämbeten installerades och präster vigdes på den hel-
gade marken. De städer som vägrade att underkasta sig den heliga
makten från väster brändes ner till grunden och en ek planterades
/
i mitten av den skövlade staden. Så småningom
växte nya städer upp på samma ställe, och in-
flyttade viranner fick stora landområden mot
att de brukade jorden och betalade tionde till
kyrkan. Dessa städer gick under benämingen
ekebråk och de nya invånarna var fundamenta-
lister. Kyrkan insåg dock efter ett tag att man inte
kunde styra ett helt land utan lämnade över makten
allt mer till invånarna, en process som kom att kallas
för runvjiiket ( väströna som betyder fredsstyre) och Tir'Na
Nog, eller Tir'Na Gorag som det också kallats tog sig namnet Run-
vjiik. Viktiga ämbeten gav man till de viranner som flyttat in men
landsbyggden kunde man inte styra över. Åren gick och nidendomen
slog rot i landet. Ovus släppte sakta men säkert taget och lät det nya
riket stifta sina egna lagar och bygga upp sig på nytt, dock alltid med
kyrkans insyn och inblandning.
Runvjiik togs över av Evrin Skifelmakt, en rik furste som brydde
sig om sina invånare och svor att bygga upp e~t nytt land, ett välmå-
ende och rikt land i fred med sina grannar. Han hade visat sig vara
mycket troende och pålitlig och därför hade Ovus inga förbehåll när
han lade makten i denna furstes händer. För att ytterligare blidka
den heliga makten lät Evrin sätta sina tre döttrar, Tiskla, Ytwa och
Gwinda i kloster.
Föga visste Ovus att Evrin var avlägsen ättling till Urgnala och
ända sedan barnsben hade han haft ett groende hat mot dem som
hade våldfört sig på hans land. Under många år lät han tro att han
var en ivrig anhängare till den nya religionen och lät till och med gifta
sig med en inflyttad carlonnsk kvinna som var djupt nidendomstro-
ende. Tre år efter det att Evrin fått makten i landet slungades Run-
vjiik ut i kaos ännu en gång och de forna krigsherrarnas ättlingar
fick makten över landet. Nidendomens anhängare jagades som vilda
djur och närhelst de fångades in dräptes de under hårda former. I
tolv år förde Evrin krig mot både Carlonne och Bysente samtidigt
som han allierade sig med sina forna fiender arkerna. Epoken blev
känd som skifelstyret och Ovus fick många gånger kritik för att han
inte gjorde mer för att rädda landet. Men epoken fick ett abrubt och
oväntat slut. Evrin hade låtit dräpa sin fru och hämta hem sina dött-
rar från klostret som han lagt i ruiner. Han hade en stark tro på att
döttrarna fort skulle ta till sig det nya sättet att leva eftersom de var
av hans eget kött och blod, om de bara fick se vilka rikedomar han
hade samlat. Men Gaves kraft satt djupare rotad än så, tron på den
nya guden hade etsat sig fast så djupt i döttrarnas hjärtan att de be-
slutade sig för att mörda sin far. En sommarnatt smög de in i tron-
salen med sina dolkar och mördade sin far i vad som kom att kallas
för jäntehämnden. I tre veckor hemlighöll de dådet genom att säga
till alla att deras far var sjuk. Samtidigt skickade de ett ryttarbud
om hjälp till både Carlonne och Majnjord. Det tog grannarna mer
än tre månader att nå fram med en skara värdig nog att besegra de
splittrade krigherrarna som fanns kvar. Men de kom för sent för att
rädda döttrarna som under nesliga och brutala former avrättades av
Ervins mest lojala krigare. Tiskla, Ytwa och Gwinda upphöjdes till
RUNVJIIK SJ
änglar och för all framtid skulle Nidendomen bevara deras stordåd
och be för deras själar.
Ännu en gång skickade Ovus en stor skara heliga krigare som tog
över styret i landet. Under nästan hundra år lät man landet styras av
en prästdrottning, en så kallad tisklan, efter den äldsta systern. Även
idag styrs Runvjiik av en cisklan med den stora skillnaden att det
i första hand är en världslig och inte en andlig ledare. Kyrkan har
dock stort inflytande över landets affärer och det flesta av cisklans
rådgivare är präster eller innehar ämbeten som är starke knutna till
nidendomen. Det är bara kvinnor som har rätt till titeln som går i
arv från mor till dotter.
Nidendomen växte sig fast i landet och idag är de flesta troende
och anhängare till nidendomen. Ostroseden har nästan försvunnit i
Runvjiik. I öster, längst med den' mäktiga floden Hravelsrinna och i
norr finns det dock många som hellre lever efter ostroseden eller de
riktigt, gamla »krigslagarna« än underkastar sig den fromma och veka
nidendomen, som de själva uttrycker det. Framförallt det område i
norr som kallas för Urkon, har allcid varit svårt att tvinga på knä och
även om landområdet betalar skatt till tisklan i söder menar många
att det bara är en tidsfråga innan de utnämner sin egen kung, eller
ännu värre, förbereder sig för ett anfall mot huvudstaden Hriseij.
Runvjiik har aldrig varit känd för de stora städerna eller några
stora monument, eller ens hjälcar som höjt sig över alla andra. Det
är ett land som har kretsat kring små gårdar inom samma landsbygd,
så kallade hilkar, som har försökt hanka sig fram så gott det går ge-
nom att samarbeta och låta ett råd eller en ätteman styra hilken. Av
samma anledning finns det relativt få större städer i Runvjiik trots
att nidendomen har slagit rot. Istället har hilkarna större betydelse
84 RUNVJIIK
både politiske och militärt. Genom den uppluckring som finns rent
politiske har det alltid varit svårt att hålla ihop landet och rent mi-
litärt har det haft stor betydelse med mindre samhällen utspridda
över ett stort område eftersom det är lätt att fly och skydda sig i
andra hilkar. Att ha stora befästa städer kräver en stor militär styrka,
vilket är något som Runvjiik nästan aldrig har kunnat stoltsera med.
Inte ens vid det Stora kriget var det Runvjiiks krigare som till slut
besegrade Kappmästaren, även om själva slaget stod på Runvjiiks
slätter. Istället var det grannarna i öster och i väster som fick stopp
på denna ondsinta man vars make blivit större än någon annans se-
dan Drömmarnas tid. Femspjutsslaget på Runvjiiks slätter är känt
som ett av de största slagen som människorna har deltagit i. Fem
starka härar, en från dvärgarna, en från alverna och tre från män-
niskorna hade samlats för att en gång för alla krossa Kappmästaren
och hans horder av troll, jättar och ondsinta människor som fångats
under hans mörka kappa.
pl.\..--c:ser och rnö--c:eN i RuN'ljiil-:..
Bohain
Vid en första anblick verkar det enorma slättområde som går un-
der namnet Bohain som ett bördigt och frodig landskap, väl lämpat
för jordburk och bete. Men synen bedrar. Visserligen är slätten grön
och frodig men på de flesta håll är jordlagret tunt och näringsfat-
tigt. Ett par tum ner är jorden stenfylld och sandig vilket har gjort
att många givit upp hoppet om att odla något här. Det har skapat
ett öde landskap av ändlösa slätter och stenfyllda åsar mycket olikt
Idunnor i öster. På sina håll har jorden helt försvunnit och blottar
de hårda granithällarna. Inte ens minoxerna eller griparna trivs spe-
ciellt bra här ute. Däremot kan man se mindre stammar av okis i de
nordvästra delarna. De lever ett kringflackande liv och följer de få
hjordarna av vildhästar som lever här.
Ett par dagsritter norr om skogen Gildamor stod den mytom-
spunna Femspjutsslaget, den mäktiga sammandrabbning för cirka
fyra hundra år sedan och som en gång för alla satte punkt för det
Stora kriget. Än idag finns lämningar kvar ute på slätterna som vitt-
nar om slaget. Den som är tålmodig och söker länge kan hitta såväl
alvföremål som dvärgvapen. Alla är dock i de flesta fall i uselt skick
eftersom väder och vind har gått hårt åt dem. För ett par år sedan
ryktades det dock om att en spårare som korsat markerna hittade ett
svärd i renaste mithraka. Men att gå här kan ha sitt pris. På vissa av
dessa ställen lever draugarna tätt och även om deras andar håller
på att tyna bort och de nästan bara kommer fram då månen står
som högst och natten är som djupast är det betydligt färre drau-
gar här nu än för hundra år sedan.
När slaget var vunnet lät alverna plantera en guldpil vid platsen
där deras stora härförare Aniotha Stjärnsonen hade stupat tillsam-
mans med sin älskade Salviperka. Guldpilen växte sig stark och ståt-
lig och står där ännu idag som ett monument över det stpra slaget,
det kanske sista där både alver, människor och dvärgar slogs sida
vid sida. Även om det nu var länge sedan har man faktiskt kunna se
alver som besöker guldpilen på sina resor genom landet. De stannar
en stund vid trädet för att hedra de döda hjältarna för att sedan dra
vidare och bevara platsen i sitt hjärta.
Einun
Grottorna i Einun har folk känt till sedan dess att människorna börja-
de befolka landet. Det är en serie stora sammanlänkade naturliga grot-
tor, som från enkla öppningar i marken sträcker ut sig i ändlösa gångar
mot enorma grottrum slukade av
mörker och tomhet. Men det
var först när Evrin Ski-
felmakt tog makten

r6
0 2,0 60 80

I ,

C/Pl'fJ#M

,,
I

~ '
~
\
i?-t~~_:~[. ):-
• :;f.~--J:~ { .~;,-:,i' •• \\
), .!,Jt~~
_p/ ~ . t
II t
',\ '
9
j.

'"~t:~f $ • c7 E.,)~,,:~~ \
\ '
~19 , ' •
••
figi*
;
;
I
I
I
., I
~------, ...,________ I ,
, .....--.. . ',1tµ.11 .,'

: . * - -~ -.:-,
. • ,esy ' , ,
.

RUNVJIIK 85
över riket och kastade det in i en tid av oroligheter och krig som de
gavesvurna anhängarna av nidendomen tog sin tillflykt till grottorna
som inte ens trollen vågat sig in i. Myten om dess oändlighet och alla
de amsagor om både troll och människor som begivit sin in men ald-
rig kommit ut, har alltid avskräckt från vidare upptäckter. Men när
det var belöning på att visa upp huvuden från nidendomsanhängare
så sökte sig allt fler en tillflykt även till så otillgängliga och fruktade
delar av riket som grottorna i Einun, »hellre slukas av grottorna än av
de otrogna« som man sa då. Här levde de gavetrogna likt djur under
många år och än idag kan man i de yttre delarna se deras enkla tem-
pelplatser och bilder föreställande Gave, bland annat lät man hugga ut
ett stort träd i sten som står i mitten av en stor grottsal.
Så småningom kunde de gavetrogna lämna grottorna och då
började myterna om bergrummen och gångarna växa sig allt star-
kare, ty med dem kom också sägner och sagor om saker man hade
hittat här inne. En av dem är hur man hittat en stor järnport i en
av salarna, en järnport täckt av mystiska runor och symboler. En
annan berättelse talar om platser där någon verkar ha utfört besvär-
jelsekonst och magiska ritualer.
Grottorna sägs vara allt annat än en trevlig plats.
Ghavelid
Ghavelid är en relativt stor stad med mer än femtusen invånare som
fungerar som centrum och något av en huvudstad för de som lever
väster om Skjutrafors. Trots sitt läge högt upp i norr har den byggt
sig rik och stark, i första hand på allmosor från Viranne och Ovus.
Allt sedan nidendomen en gång för alla tog över makten i landet
har Ghavelid och Hriseij konkurrerat om makten. I Ghavelid har
det samlats de mest hängivna och fundamentalistiska anhängarna
av nidendomen. Staden styrs idag av något som de själva kallar för
en prästkung och har så gjorts till och från i nästan hundra år. Trots
att många skulle säga att tisklans ämbete vakar och vaktar nidendo-
mens trosläror och intressen i landet menar de som bor i Ghavelid
att det inte räcker. De tycker man ska gå tillbaka till tiden då tisklan
utsågs av Ovus i egen hög person och att det ska vara en präst som
innehar ämbetet som Runvjiiks överhuvud.
Ghavelid styrs idag av prästkungen Inthein Gavetrogen, och när
han fick makten för cirka tjugo år sedan beslutade han att varken
staden eller folket som bor väster om Skjutrafors behöver betala
skatt till Hriseij. Istället betalar invånarna skatt direkt till Ovus i
Viranne. Situationen har skapat en frostig och kylig relation mellan
tisklan och prästkungen i Ghavelid. Ovus, långt i väster har valt att
inte blanda sig i konflikten för mycket och har istället låtit framföra
att han har fullt förtroende för Elianne Narbonne att medla i kon-
flikten. Situationen har inte blivit bättre sedan Inthein har instiftat
ett klo~ter för rortväktare och på ba~a ett par år skapat en stor och
slagkraftig här att bruka för sina syften. Även om han inte säger det
rent ut så förstår många att Inthein har planer på att ta över makten
i landet och låta det bli en lydstat till Viranne med Ovus som högsta
ledare. I bästa fall, menar många, kan man undvika krig och bara
dela upp landet i två, eller varför inte tre och på så sätt en gång för
alla slippa vara orolig för uppror i norr.
Rortväktarnas kloster och borg ligger strax utanför staden och där
har man också låtit uppföra en stor helgedom som är vida känd i väs-
ter. Helgedomen går under namnet Eke och i dess katakomber sägs
den mytomspunna gisselkronan finnas. Gisselkronan är en juvelbesatt
guldkrona på vars insida det sitter ett tjockt järnband. Järnbandet sägs
vara en av de spikar som självaste Gave spikades upp på trädet med.
86 RUNVJIIK
Skjutemor
Träsklandet som breder ut sii i Skjutrafors södra delar är allmänt
känt som Skjutemor. Det är ett tyst, illaluktande träsk fullt av mygg
och insekter som suger märg och blod ur de flesta. Inte ens ståtrö-
vare beger sig in i träsket vilket på sina ställen är djupt och olycks-
brådande. Här lever många otäckta sjöormar och myterna om den
logedrake som en gång sades leva här är många och varierande. Men
trots sagor om drakskatter och rikedomar vilka sägs vila i djupet av
träsket är det få som beger sig hit in.
Invånarna i Runvjiik vet bäst att lämna träsket ifred och på vissa
ställen har man faktiskt rest enklare staket och gärdsgårdar för att
inte folk ska irra sig in där av misstag.
Innan nidendomen bredde ut sig över landet och slog rot, vid den
tid då krigsherrarna med sina krigarföljen härskade i landet säger
man att Skjutemor var en stor offerplats. Det är också en av anled-
ningarna till att platsen dras med så dåligt rykte. De bär på minnen
från hemska brott och anses vara tillhåll för mylingar och gastar. Det
är en plats där folk kan försvinna spårlöst. Där mördare gömmer
sina offer och barnamördeskor lägger sina oönskade barn »på lönn«
i sankmarkerna.
I ytterkanterna är det inte ovanligt att man finner spår från offer-
tiderna i form av pilspetsar, sönderbrutna svärd, yxor och mängder
av ben och skallar. Då offrades halsringar, smycken, vapen, sköld-
bucklor och betsel till stridshästar. Många vapen var sådana som
burits av förnäma krigare från både öst och väst men som hamnat i
krigsherrarnas våld och offrats i träsket. Hemska historier talar om
traditioner där människor och djur offrades och där stora offerfes-
ter hölls på gränsen till träsket. Det berättas om att hästarna hade
flåtts och styckats på ett sätt där endast huvuden, hovar och svansar
sparats. Hästköttet hade man ätit under offermåltiden. Hästhuvu-
dena och hovarna hade satts upp på spetsade pålar kring offerplat-
sen. Faktum är att delar av denna offerrit lever kvar i norr bland de
stammar som fortfarande lever som de gamla krigsherrarna och som
offrar till naturens väsen, en samling andar där mosskrigaren anses
vara den mest betydelsefulla. Sagor som dessa har gjort att folk idag
ryggar för platsen som anses tillhöra den gamla tiden, innan ljuset
kom till landet.
Det finns med andra ord en hel samling anledningar till att inte
beträda sankmarkerna.
Skaftafijell
Det sägs att om det finns någon plats, något landskap eller landom-
råde som de första bulturerna, och därmed arkerna och vildbron-
jorna, kommer ifrån så är det från Skaftafijell, och från den del av
Svartliden som ligger som en halvmåne runt höglandet.
Det är ett bistert och dimhöljt högland vars invånare antingen
försörjer sig som boskapsskötare, jägare eller krigare, och så har det
alltid varit. Krigare har alltid stått högt i rang här, liksom de som
kan föra en styrka ut i krig och besegra sin fiende. Faktum är att de
som lever här har mer gemensamt med till exempel stormländare
än osttroner, viranner och hanirs som befolkar stora delar av både
Vastermark och Mittland. Hade det inte varit för ett tämligen hård-
nackat försök av Ovus att omvända Runvjiikarna till nidendomen en
gång i tiden hade de nog fortfarande levt helt och hållet på det gamla
sättet, det vill säga efter kriget som främsta inkomstkälla.
Höglandet styrs av i huvudsak tre mäktiga klaner mer mer eller
mindre makt. De tre klanerna är Gudurgla, Porkinga och Hegla.
Gudurgla har brett ut sig i de norra delarna av höglandet men
RUNVJIIK 87
också i den del av Svartliden som ligger norr om detta. Porkingakla-
nen styr över de östra delarna och har svurit att dräpa Podhe ( se
Taldwen, s. 90 ). Heglaklanen som också har minst makt har brett
ut sig i de västra delarna av höglandet. Förr var deras makt mycket
större, men sedan Podhe kom hit har klanen fått lida mycket ont
och deras krigare har kraftigt decimerats i antal.
I Skaftafijell lever många efter ostroseden eller någon form av
hårdare naturdyrkan vilken kan liknas vid den som stormländarna
har anammat. Bland dem som tillhör Gudruglaklanen finns det dem
som tagit till sig hamingjes men detta rör sig nästan i uteslutande
grad de som lever i Svartlidens skuggor .
Gudruglaklanen och Heglaklanen ligger sedan flera mannamin-
nen i krig med varandra och idag är relationen mellan de två kla-
nerna mycket frostig. Som ett led i att stärka sin redan betydelsefulla
maktposition har Gudruglaklanen slutit ett förbund med arkledaren
Tuva Sothi. Hon och hennes krigare har svurit att skydda Gudrug-
laklanen mot att man förser arkerna med fri mat, dryck, trälar och
vård av de fruktade tomödlorna på sina härjningståg i Runvjiik. Fol-
ket är mycket rädda för Tuva Sothi och hennes krigare, som alla
rider på tomödlor. Flera gånger har man undrat om man inte gjort
något vilket skulle vara ogjort. Visserligen sprider de stor skräck
bland Heglaklanens krigare men många menar att man har ingått en
allians som man aldrig kan ta sig ur.
Det finns ingen större stad här uppe på höglandet utan invånarna
har samlat sig i byar om hundra till trehundra invånare. De flesta
byar styrs av en ätteman som i sin tur lyder under en ättekonung.
Ättekonungen styr över hela klanen. De tre ättekungarna är Foklin
Gudrugla, Undhird Hegla och Jonvirden Porkinga.
Med Svartliden så nära inpå knuten är det inte ovanligt att folket
som lever här uppe ofta får slåss mot troll och annat oknytt som
söker sig ut ifrån skogen på större och mindre plundringståg. Av
samma anledning har man låtit bygga ett antal mindre vakttorn i
sten som står uppförda lite varstans på höglandet.
Vintern här uppe är lika hård och skoningslös som den i Osthem.
Somrarna är korta liksom våren men det bistra klimatet till trots så
är det jaktrika marker.
Många skulle nog säga att Skaftafijell och Urkon är ett eget rike
som har mycket lite att göra med Runvjiiks angelägenheter.
Långt upp i nordöstra Skaftafjell, där höglandet möter Jarngand
sägs det finnas en liten koloni av borjornikkadvärgar. Det är få som
har sett deras boningar men det sägs att det ska vara hus som dvär-
gar har byggt ovan jord vilket, om det stämmer, måste anses vara
mycket ovanligt. Om, och varför, de lever här kan ingen säga med
säkerhet men de människor som lever på höglandet och som säger
sig ha hittat dvärgboningen kan räk_nas på tio fingrar.
Gildamor
Det är inte så många år sedan en kvinna vid namn Olghi Svade
tillsammans med sina bröder samlade en stor skara tjuvar, löske-
karlar och annat patrask för att instifta de gamla krigslagarna igen.
Olghi och hennes tre bröder sägs alla ha arkblodet i sina ådror och
de vandrade i lönndom ner från Urkon mot Hriesij för att dräpa
tisklan och de som verkade för henne och hennes makt. På sin väg
ner mot huvudstaden överföll de klostret i Agi där de dräpte många
av bröderna och systrarna och förde med sig en stor del av klostrets
skatter. Till en början trodde man inte riktigt på nyheten om att ett
försärkt rövarband var på väg mot Hriseij men så småningom blev
det uppenbart. Gårdar och mindre byar plundrades och invånarna
88 RUNVJIIK
dödades bara ett par dagsmarscher från huvudstaden som lät skicka
ut sina krigare för att möta rövarna. Efter en serie mindre slag och
sammandrabbningar splittrades rövarbandet och många avrättades
genom att brännas i grop, men en skara med Olghis i spetsen flydde
hals över huvud in mot Gildamor för att söka skydd. Där har de
levt sedan dess och trots att man i nästan tio år har försökt hitta
deras gömställe i skogen och en gång för alla låta dem stå till svars
för sina handlingar har man inte lyckats. Rövarna håller sig gömda
och inaktiva under långa stunder för att sedan dyka upp helt plöts-
ligt. De plundrar gårdar och byar, eller handelskaravaner som drar
fram på handelsleden i söder. Alla vet att de bidar sin tid och att
om de får växa sig alltför starka kan dem utgöra ett hot igen. Av den
anledningen är det inte ovanligt att man kan se spejare och spårare i
skogens utkanter. De är utsända av tisklan för att tyda minsta tecken
på att rövarna skulle vara i rörelse.
Gildamor är en djup och kuperad lövskog mestadels bestående av
gamla ekar och tjocka rötaskar. Desto djupare man kommer in i sko-
gen desto mer vanligt blir det att man stöter på de stora trollblocken
som är enorma klippblock som ligger utspridda i skogens centrum.
Skogen är full av vildsvin, hjort och älg och innan rövarna intog den
var detta goda jaktmarker som jägarna mer än gärna gav sig in i.
Horgle
Den plats i Runvjiik som kallas för Horgle har länge förundrat och
skapat huvudbry för runvjiikarna. En gång, säger man, fanns det en
spricka i marken på den här platsen. Det var ett djupt och bottenlöst
hål som öppnade sig i marken. Så en dag för mer än trehundra år
sedan kom helt plötsligt en stor grupp dvärgar hit och undersökte
hålet. Det var dvärgar av buratjas släkte vilket väckte stor förvåning
eftersom de flesta bara hört talas om detta dvärgsläkte men kanske
ännu mer för att de sades att de aldrig vandrade ovan jord. Men
dvärgarna slog sig ner på platsen och lät bygga en mur runt hålet.
Det var en hög och stadig mur av stora stenar som lagts på hög. Så
småningom såg människorna hur eti: torn reste sig bakom muren.
Det var ett bastant torn i svart sten. En dag stod tornet färdigt och
av dvärgarna såg man inte mer, de hade försvunnit lika plötsligt som
de hade kommit. Många sökte sig över muren och fram till tornet
och såg att det varken fanns någon ingång eller några fönster. En en-
sam glugg som gapade tom och mörk fanns i tornets övre delar. Det
verkade som om dvärgarna hade byggt in sig själva och slutit tornet
från insidan så att ingen skulle kunna komma in. Detta är trehundra
år sedan och dvärgarna har inte setts till sedan dess. Den mindre
genomarbetade muren runt tornet har vittrat sönder och stenarna
ligger huller om buller omkring tornet som reser sig ensam på den
stenfyllda slätten. Flera gånger har äventyrare och nyfikna våghalsar
försökt ta sig upp till gluggen och titta in i tornet, det har alltid slu-
tat med att de fallit döda ner med en skäkta i huvudet och på så sätt
vet man att dvärgarna fortfarande finns bakom de tjocka murarna.
Dödandet talar dock sitt tydliga språk, det här är dvärgarnas torn
och de vill inte ha något att göra med människorna utanför.
Hriesij
Hriesij är en stor stad, kanske större än självaste Majnjord i öster,
men den har skövlats och brunnit ner till grunden så många gånger
att mycket lite återstår av de gamla delarna. Man talar skämtsamt om
runvjiiksrötan och menar då att det inte är någon större ide att bygga
något beständigt eftersom det ändå kommer att rivas ner. Faktum är
att detta har skapat något av en stad med ett mer provisoriskt utse-
ende än något som imponerar på landets grannar. I Majnjord skrattar
man många gånger högt och hjärtligt åt stadens fallfärdiga karaktär.
Det enda som något sånär har hållit för tidens tand är den borg som
är uppförd på en hög klippa i stadens norra delar, men även den lider
av dåligt underhåll och delar som raserats genom krig och maktkam-
per har aldrig byggts upp igen. Det mesta av borgen ligger tom och
öde, men en del har tisklans livhird, och Runvjiiks stående arme, tagit
som sin och använder som ett slags högkvarter. Här finns mellan tu-
sen till tvåtusen tämligen dåligt rustade krigare stationerade.
Drottningen, eller tisklan om man så vill, heter Eilin Narbonne.
Hon är 49 år gammal och känd som en stor administratör och hän-
given anhängare till nidendomen. Eilin är äldre syster till Elianne,
den gavlian som sryr över klostret i Agi. Eilin har enligt traditionen
ärvt sin titel och har innehaft makten i nästan tjugo år, men fol-
ket är oroliga över det faktum att hon inte har fått några barn och
inte hennes syster Elianne heller. Det skulle betyda att man måste
hitta en ny ättelinje värdiga nog att styra Runvjiik, vilket har skapat
en viss splittring i landet. Vissa pratar om något så hemskt som ett
inbördeskrig. En stor del av befolkningen i landet är visserligen tro-
ende i nidendomen men tycker att för mycket skatt går till kyrkan
och att de borde vara mer självständiga. Andra menar att den starka
kontakten med kyrkan behövs eftersom det bara är en tidsfråga
innan stammarna i norr allierar sig med arkerna och sveper ner över
landet i erövringståg.
Agi
Agi är ett kloster som bildades och byggdes av en skara klosterbrö-
der som kom från Viranne till Runvjiik i samband med att den för-
sta trisklan kröntes till drottning och välsignades som andlig ledare.
Klostret är till stora delar uppfört i sten men som av klosterbröder-
nas blod målats rött. Allt sedan klostret grundades tillhör de bröder
och systrar som lever här parfurirerna, dvs en klosterorden inom ni-
dendomen vars anhängare tömmer sig själva på blod för att rena sina
kroppar och komma närmare Gave. Blodet som de tömmer från sina
kroppar använder de som färg när de målar klostret. En makaber
och gräslig handlig kan tyckas men parfurirerna själva sätter stor ära
i detta och själva Ovus har givit dem sin välsignelse för detta.
Klostret leds av gavlianen Elianne Narbonne, en mycket starkt
troende kvinna som är kompetent och välutbildad i sitt yrke. Hon
behärskar fler maktböner än någon annan i Runvjiik och är känd för
att ha bistått Ovus vid ett flertal tillfällen. Dagens Ovus och Elianne
har god brevkontakt och de planerar i hemlighet ett möte mellan
dem båda i Runvjiik inom den närmsta tiden. Mötet skulle syfta till
att diskutera hur man kan stärka den nidendomska makten i Runv-
jiiks grannland Majnjord.
Totalt sett finns tjugo parfurirer i klostret, hälften män och hälf-
ten kvinnor. De lever tillsammans och genomför mässorna på jäm-
lika villkor, vilket inte alltid tillhör vanligheterna i dessa delar av
Trudvang. De flesta bröderna och sistrarna har lärt sig maktböner på
ett teoretiskt plan men endast tre, inklusive Elianne, kan lägga några.
Utwist
När lnthein Gavetrogens föregångare (se Ghavelid, s. 86) dog var
det inte många som höjde på ögonbrynen, men vid samma tidpunkt
nästan två hundra mil därifrån, i Utwist fick en liten pojke en vision
om hans död och om lnthein hans efterföljare. Pojken var en fattig
bondson, tio år gammal och hade aldrig varit utanför stadsgränsen,
än mindre hört talas om de heliga männen i Ghavelid. Så stark var
hans vision att han fick Utwist notarie att författa ett brev som med
ilbud skulle föras upp till Ghavelid. Man vet mycket lite om vad
brevet innehöll och exakt vad det var för vision pojken hade fått men
man förstod att han ville hindra valet av lnthein som ny pr~stkung.
Det viskades att pojken had_e sett mörkret själv i en vision. Det här
är nu några år sedan och sakta men säkert har nyheten spridit sig.
Folk som kommit från Ghavelid kan vittna om hur brevet hade
hamnat i lntheins händer och att han hade gömt det i säkert förvar,
ingen vet riktigt var. lnthein själv har utfärdat en dom över pojken
och kontrar med att han från Gave själv har fått höra att bondsonen
haft med mörka vitnertärajare att göra.
Trots att Utwist är en viktig knytpunkt för handeln mellan öst
och väst är det ändå pojken som gjort staden mest känd. Plötsligt en
dag var han försvunnen, man sa att en sen kväll hade det kommit ett
sällskap högresta män iförda svarta kappor med en vit triangel som
symbol på bröstet. Pojken verkade ha följt med helt frivilligt och i
stor brådska hade de försvunnit för att inte ses igen. Dagen efter
hade rortväktare från Ghavelid anlänt till staden, i som de sa, ett
ärende med brådska. De sökte efter pojken utan framgång.
Staden ligger vid slutet på en av Hravelsrinnas bifloder och är
mycket välmående. Det är dock en relativt liten stad för att ligga så
centralt. Knappt tvåtusen invånare bor här och de flesta försörjer sig
på den handel som sker mellan öst och väst. Bondgårdar och jordbruk
ligger tätt utanför Utwist och det går med lätthet att hitta sovrum
och tak över huvudet varje natt hela vägen fråh Urwist till Hriseij.
Jargund
Det sägs att det en gång fanns två bröder, Nurde och Askli, som
båda sökte äventyr och stora faror som inga andra män i hela Runv-
jiik. Men mest av allt sökte de rikedom och genom den: makt. Flera
gånger hade de hört talas om en skatt vaktad av dvärgar, den sor-
tens dvärgar som var mörka i sinnet och vaktade sina skatter med
stort mod och frenesi. Men detta hindrade inte bröderna i deras pla-
ner att försöka ta skatten från dvärgarna. De rustade för strid och
stordåd och gav sig av mot det ställe där de visste att skatten fanns.
Ingen hörde något från bröderna på många år. Tiden gick och de-
ras mor och far dog. Så småningom glömde man bort bröderna och
äventyret som de givit sig av mot. Men så en dag kom de tillbaka. På
varsin vagn full av skatter och rikedomar kom de tillbaka till den lilla
byn Jargund. De hade återkommit som äventyrare, hjältar, ja många
menade likt konungar.
De lät bygga en stor mjöd- och skaldhall i mitten av staden och
trots att de alltid lättade på sitt läder var de sluga nog att inte dela
med sig av skatten. Dag som natt vaktades den alltid av den ena
brodern, de turades om att ha uppsikt över den glittrande högen av
ädelstenar och pengar, konstföremål och vackra vapen.
Vad de hade glömt bort var att det var en dvärgaskatt, och dvär-
gaskatter har en speciell förmåga att snärja sina ägare.
Tiden gick och de blev allt oftare osams över vad de skulle göra
med sina rikedomar. Flera gånger försökte de att dela upp skatten,
men det slutade alltid med att bröderna började bråka över vem
som skulle få vad.
Så en dag bestämde sig den yngre broderna att dräpa den äldre.
Han drog sin kniv i renaste mitraka och stötte den i sin broders
bröst när de båda stod vid skatthögen och försökte dela upp den.
Den äldre brodern föll död ner på skatten och genast lät den yngre
täcka honom med pengar och föremål för att ingen skulle se hans
dåd. Att dräpa sin egen bror hade alltid setts som ett av de värsta
RUNVJIIK 89
 dåden i hans hemtrakter. Med ett sinne fullt av visioner och ideer
om vad han skulle göra med skatten lämnade han salen.
Vad han inte visste var att den äldre brodern inte hade dött direkt
utan fortfarande levde när han täcktes av skatten. Livet höll dock
snabbt på att rinna ifrån honom, men innan han dog uttalade han
den förbannelse som är känd ännu idag. Ingen skulle kunna föra
skatten utanför skaldhuset, inte ens en simpel liten guldpeng, eller
juvel. Den som gjorde detta skulle drabbas av en snabb död.
Samma kväll dog den yngre brodern.
Flera sekel passerade men varken berättelsen om bröderna eller
skatten glömdes bort. Många vallfärdade hit, såväl krigare som vit-
nertämjare, präster och skogsmän för att försöka ta skatten. Alla dog.
Idag är Jargund en större stad än då bröderna bodde här men
likväl är det ändå skatten som får folk att färdas så långt norrut. Folk
kommer från när och fjärran och trots att de flesta, med respekt för
legenden och förbannelsen, väljer att bara titta på den vackra skatt-
högen, finns det dem som vill försöka att pröva sin lycka. Det har
alltid slutat med att de har dött.
Utöver skaldhuset och den enorma skatten är Jargund en rätt all-
daglig stad. Här livnär man sig på skogsbruk, jakt och i viss mån
jordbruk i den mån det går. Man är ständigt rädd för att trollen ska
komma på besök och har därför grävt en vallgrav fylld av spjut och
vässade pålar som löper runt staden. Mest av allt är man rädd för att
stammarna i norr ska göra uppror och vandra mot huvudstaden.
Urkon
Urkon kallas det landområde som sträcker sig från Urklaskogen i
söder till Jarngand i norr. Skaftafjell som är ett stort högland täcker
största delen av Urkon.
Taldwen
Hade det inte varit för Taldwen och att det styrs av en man som är
ytterst lojal tisklan i söder hade de som lever i Urkon för länge sedan
kastat av sig det nidendomska oket och fallit tillbaka in i ostrose-
dens mörkaste traditioner, eller ännu värre de gamla krigssedvän-
jorna. Taldwen står som en fyr mot mörkret och som en vaktpost
mot Arkland, detta fruktade rike nordväst om Runvjiik. Det är en
befäst ringborg med cirka femtonhundra invånare varav de flesta är
krigare eller heliga män och kvinnor i tisklans tjänst. Lydfurste och
den som försöker styra hela det oroliga Urkon och samtidigt hålla
ett vakande öga på Arkerna är krigarsonen Podhe Hvitegav. Han
fick sitt ämbete av tisklan själv och utnämdes till lydfurste för nio år
sedan och har därefter styrt Urkon så gott det går. Podhes krigsmän
är ökända för sin hårdhet och låga tolerans. Den som inte lyder lyd-
90 RUN VJIIK
furstens män kan råka mycket illa ut. Av sina män är dock Podhe en
hyllad man och de flesta håll~r med om att det mod och den styrka
som växer i hans bröst är större än många andras. Hans tro är så
stark att hans närvaro lyser upp mörkret och hans vilja är som sten.
Paradoxalt nog är Podhe en av Urkons söner och de som bor här
uppe i norr ser honom som en förrädare och en svikare.
Taldwen är inte känt för speciellt mycket mer än detta och få run-
vjiikare vet ens om att utposten finns till.
Argre
I skogarna öster om Argre finns det många som försörjer sig som
skogshuggare och skogsbrukare eftersom träden här anses ha mycket
hög kvalite. Här finns järnekar och ett trädslag som kan liknas vid
kopparblom. Mest av allt drömmer de flesta om att hitta ett alfarka-
träd som enligt legenden ska finnas i skogen någonstans i närheten av
Argre. Själva Argre är mer en stor handelsstation än en stad. De som
bor här försörjer sig nästan uteslutande på att förse skogshuggarna
med utrustning och nöjen. I handelsbodarna säljs järnyxor, sågar, rejä-
la kläder och allt som kan tänkas behövas för den som ska befinna sig
i skogen under en längre tid. Priserna är klart överkomliga, om man
jämför med många andra städer i Mittland, och det beror naturligtvis
på att utbudet är stort och säljarna är många. Vid sidan om handels-
bodarna trängs frillohus, rajödhallar, värdshus och skaldstugor.
Ett kraftigt försvarsverk av pålar löper runt hela staden och skyd-
dar invånarna väl från både väder, vind och vilda djur. Trollen vågar
sig sällan nära staden eftersom de vet att den är full av kraftfulla män
som vet att bruka en yxa, men någon gång har det hänt att hrimtur-
sar eller istroll har irrat ner från Jarngandskilen och tagit sikte på
staden. Försvarsverket har visat sig hålla även för en sådan fara.
Reijdun
Reijdun är mörk och olyckbrådande som så många andra skogar i
Trudvang, men det som skrämmer folk till vettet, och som får dum-
dristiga hjältar att bege sig in i skogen är myten om Reijda, en skogs-
rå, och hennes systrar som lever i skogen.
Det sägs att Reijda kan väcka döda till liv men att hon lika ofta
som hon hjälper någon faktiskt tar ett liv. Hon är nyckfull och det
är svårt att veta om hon kommer att hjälpa en person eller istället
försöker döda den som tar sig till hennes gömställe. Det sägs också
att den som dödar henne blir evigt ung och därför inte kan dö av
ålder. Av samma anledning beger sig många hjältar in för att söka
upp den vackra skogsrån och döda henne. De flesta kommer dock
aldrig tillbaka och deras skryt om stordåd tynar bort i takt med att
nya hjältar tar vid.
LIKSOM KONUNGAR OCH hjältar har krigare och skalder alltid
betytt mycket för mittländarna och den mittländska kulturen. Be-
rättelserna om dessa är många och varierande, men alltid storslagna
och häpnadsväckande. Förutom dessa betydelsefulla individer finns
det ett antal sällskap och grupperingar som har inverkan på det
mittländska samhället.
Bogwarther kallas de legendariska krigare och hjältar som utgör
Majnjords stående här av krigare. Dessa krigare tillhör en orden med
sina egna lagar som endast storkonungen själv har möjlighet att på-
verka, om han törs. Ty så stor är krigarordens makt att de i många fall
har mer makt än storkonungen själv. Politiskt har storkonungen dock
inget att frukta, bogwartherna har sedan många hundra år avlagt en
ed på att skydda storkonungen och hans ämbete till vilket pris som
helst. Storkonungen litar så mycket på bogwartherna att inga andra
män med vapen släpps in i den stora borgen Derbforgallwe annat än
de som tillhör Bogwarthvakten, en speciell elit inom bogwartherna.
Inträdesprovet för att tillhöra »vakten« och därmed den högsta
kretsen, är enkelt men dödligt. Den som vill vakta konungen och svä-
ra Hjälteeden måste först ha tjänat som bogwarth i minst fem år, han
(både män och kvinnor kan antas) måste ha uppvisat »stort mod«
minst fem gånger och »hjältemod« minst en gång. Därefter förs per-
sonen ut på slätten där han får gräva en grop vilken är lika lång och
bred som en man som ligger med armar och ben utåt och bildar ett
kryss, och så djup att knäna befinner sig under marknivå när hjälten
står i gropen. Personen i gropen lägger sig ner och skyddar sig med
en stor sköld. Tio bogwarthvakter ställer sig i en ring runt gropen
på tio stegs avstånd. Därefter kastar de alla samtidigt ett spjut mot
hjälten i gropen. Klarar sig personen utan att ta skada från spjuten är
han upptagen i bogwarthvakten och får svära Hjälteeden. Misslyckas
provet och personen skadas kan han aldrig trier försöka bli antagen.
Man anser då att naturens väsen inte står på krigarens sida och att
den kommer att svika honom när nöden är som störst.
Bogwartherna får ypperlig utbildning i vapenkonsten och många
når legendariska nivåer och blir själva lärare när de drar sig tillbaka
på ålderns höst. Den höga hjälmen, björnpälsen som sitter i en för-
gylld kedja som fästs på bröstplåten, det tjocka bomullsbältet som
säg symbolisera ett alvbälte och de två svärden är alla kännetecken
för en bogwarth. Ibland bär de sköld men det är vanligtvis bara vid
större sammandrabbningar. En bogwarth bär alltid minst ett svärd.
Det sägs att i svärdet finns modet och ryktbarheten. Utan sitt svärd
är bogwarthen hopplöst förlorad och har mist all sin status. Skulle
en bogwarth förlora sitt svärd i en strid görs ett nytt under ritual-
liknande former. En del bogwarther som just upptagits i de väpnade
styrkorna låter specialbeställa svärd från dvärgarna i Thrilheim, an-
dra hyr in beryktade smeder från Angarboda. Svärden ges ofta en
egen karaktär och form som är skräddarsydd för bogwarthen.
Vissa legendariska bogwarther får ta sig titeln fanbogwarth, där
»fan-« står för fana. Enkelt översatt betyder bogwarth »tronkämpe«,
och fanbogwarth betyder »tronkämpen som får bära
fanan«. I Majnjord finns för tillfället elva fanbog-
warther och alla är erkända krigare, hjältar och legen-
der. Åtta av dem tjänar i den beryktade bogwarthvak-
ten. Tre är dessutom ytterst bevandrade i skaldekonsten. Det
är endast storkonungen som har rätt att utdela titeln »fan-«.
Det finns ytterligare en förgrening av bogwartherna som
kallas för bogdwuner och som är en del av storkonungens stå-
ende arme. Bogdwunerna är beridna krigare vilka fungerar
som gränsvakter, framförallt i norr. De rider på stora ståt-
liga krigshästar och organiserar sig i ryttarlag om fem till tio
krigare i varje trupp. Deras rustning och beväpning skiljer sig
något från de gängse bogwatherna eftersom de bär det traditionella
lövspjutet med ett rött skaft. Det röda spjutskaftet är signifikant för
bogdwunerna och det stiftades en lag för mer än femtio år sedan
INFLYTELSERIKA GRUPPER OCH SÄLLSKAP I MITTLAND 91
som sa att endast dessa krigare får bära den färgen på sina spjut.
Ringbrynjan de bär är en klassisk ryttarbrynja och hjälmen är öppen
till skillnad från de vanliga bogwartherna.
Bogdwunerna är kända för sin gästvänlighet och de bjuder ofta in
främligar till sina små läger. Vad de flesta inte vet är att detta är en
medveten taktik för att lära sig mer om de främlingar som kommer
till deras land och för att i samlad trupp under nattetid kunna över-
rumpla någon som de anser för farlig för att komma in i landet el-
ler vars ärende är tvivelaktigt. I yttersta norr fungerar bogdwunerna
även som trollspejare och inte sällan ses de rida i sporrsträck med
»trollbud« mot söder i hopp om hjälp och förstärkningar.
I många hundra år levde tronländarna, och många med dem, med ost-
roseden som en viktig del av sitt liv. Men så kom nidendomen. Ryt-
tare klädda i brynjor, med ett stadigt tag om sina järnskodda klubbor
som hade välsignats av en man kallad Ovus trängde in i Mittland och
försökte få Whootes söner och döttrar att överge sin tro och sitt kall.
Bland dem som hade ostroseden cljupt rotad i sitt hjärta och som till-
hörde de mest inbitna dyrkarna sa att kaos, personifierad i dessa ryt-
tare, hade anlänt. Oordningnens makter skulle ta överhanden och få
dem att lämna sin djupa tro. I samband med detta så bildades i lönn-
dom ett sällskap vars enda syfte var att motverka den nya religionens
intåg, och om ännu värre, om den fick fotfäste hindra dess spridning.
Sällskapet fick snabbt en stor skara anhängare och alla medel för att
hindra nidendomens intåg var tillåtna. Man kallade sig för Yggväktare.
I takt med att nidendomen mjuknade i sin hållning till hur mittlän-
darna skulle omvändas, och i takt med att Yggväktarnas metoder blev
allt mer brutala tyckte fler och fler att Yggväktarna hade spelat ut sin
roll. En liten kärna av anhängare svor dock att aldrig ge upp sin kamp
mot den nya religionen förrän man hade utplånat den. Idag verkar
Yggväktarna i lönndom och är starkare på glesbygden än i städerna.
Det viskas till och med att storkonungens son är medlem i Yggväk-
tarna, men det är ingen som med säkerhet vet. Alla tar dock för givet
att han hyser stor aktning för dem eftersom han öppet deklarerat sitt
stöd för deras sak vid ett flertal tillfällen.
Deras symbol eller kännetecken är ett lindormshuvud som de of-
tast bär i ett smycke runt halsen. Bland Yggväktarna finns också de
mest hängivna lindomrsdyrkarna.
Rytta,rbuden har en viktig funktion för den mittländska politiken och
de fa; kors och tvärs genom hela Mittland med bud om krig, död, fest-
ligheter och en mängd andra saker. Oftast är de knutna till en politisk,
religiös eller kommersiell kraft men det finns ett sällskap som kallas
för Othwaryttarna som inte lyder under någon konung, handelsgille
eller gudom. Det som sägs om Othwaryttarna är dock att de gör mer
än att föra bud. De sägs att de lyder under en makt som har för avsikt
att rjäna stora pengar på mord, spioneri och spelar ett högt spel bland
förrädare och banemän. Othwaryttarna är inte fruktade men de flesta
aktar sig för att ha något att göra med dem när de far genom landet el-
ler byarna. Det finns dock de som anlitar deras rjänster som ryttarbud
eftersom de är kända för att lämna sina bud snabbare och mer säkert
än någon annan. Namnet Othwaryttare har de fått eftersom det finns
92 INFLYTELSERIKA GRUPPER OCH SÄLLSKAP I MITTLAND
de som menar att de använder krafter från »andra sidan« för att ta sig
fram och lämna sina bud. Myten har förstärkts av att de ofta uppenba-
rar sig i den tidiga morgonen då dimman ligger tät runt gårdarna.
Man känner igen en Othwaryttare på personens grå kappa, eller på
;ttt hästen han rider har ett brännmärke som föreställer en dödskalle.
Othwaryttarna är dock inget hemligt sällskap, men de är mycket
hemlighetsfulla och listiga. De lämnar ett samhälle så snabbt de ut-
rättat sitt värv, vilket oftast inte handlar om mer än ett par dagar.
Över hela Mittland, från Graankuls kullar i öster till Einun i väster,
från Angarboda i norr till Gildhwa i söder hör man talas om Sk-
wildhugen. Denna sammanslutning är ytterst motvillig att bjuda in
nya medlemmar och det görs endast en gång vart tionde år i staden
Baldrsviik i Majnjord. En gång var skwildhugen en viktig politisk in-
stitution men idag fyller de endast en kulturell funktion. Dess makt
är dock oantastad och många anser att deras ord och kunskap är lag
och att deras vetande tas för sanning.
Skwildhugen som bildades under Torulf Dådsjungarens tid har
alltid haft som främsta syfte att hålla reda på alla sagor, berättelser
och legender som har genomsyrat ostroseden. Det är skwildhugen
som avgör om en hjälte faktiskt har rätt att kalla sig för en hjälte och
om hans dåd är stora nog att tas upp i skwildhuglan, en stor samling
berättelser som anses vara officiella och välsignade av skwildhugen
som sanningar. Skwildhuglan innehåller de sextiofem hjältesagorna
och de hundratolv storlegenderna. Dessutom finns här också minst
femtusen registrerade stordåd och lika många hjältar. Dåden som
utförs och legenderna som skapas har en viktig funktion i det mitt-
ländska samhället och bokförs mycket noggrant.
Skwildhuglan är dock ingen bok eller en samling skrifter utan en
ofantligt stor muntlig tradition som aldrig har förts ner på papper.
Av samma anledning har skwildhugen enorm betydelse eftersom
dess medlemmar registrerar och för vidare sin kunskap muntligen.
För att få tillgång till informationen måste man få den från en per-
son som är medlem av skwildhugen. Visserligen finns det personer
som lär sig berättelser och legender ändå, men de anses aldrig offici-
ella om inte en person från skwildhugen har återberättat den.
För att upptas som medlem måste man felfritt kunna återberätta
minst sexton av hjältesagorna och sextiofem av storlegenderna, samt
kunna namnet på minst femtio mindre hjältar och deras dåd. Detta
räcker dock inte, man måste också kunna berätta det på ett sådant
sätt att det fångar åhöraren och med en inlevelse som gjort skwildhu-
gen berömd. Som om inte detta våre nog måste man behärska något
av följade instument: trondlutan, gastflöjten eller bastjatrumman.
De trettiotvå medlemmarna som idag finns i skwildhugen har stor
makt eftersom de i många avseenden är ostorseden personifierad och
trots att man inte alltid vill höra legenderna så har deras ord stor
betydelse för både herre och folk över hela Mitdand. Att få sitt namn
registrerat, och därmed återberättat i en officiell berättelse skapad av
skwildhugen, kan betyda enormt mycket för den hjälte som lyckas.
Det betyder inte bara respekt och prestige utan rikedom och utnäm-
ning till höga ämbeten. Den som skulle få sitt stordåd registrerat, el-
ler ännu bättre klassas som en hjältesaga, kan räkna med ett liv med
stor makt över andras liv och leverne. De som inte får sina stordåd
registrerade och återberättade av skwildhugen kan dock trösta sig
med att det är mer än trehundra år sedan detta hände sist.
 milf~DSM. ~€~
ocn RUsf~l~CjNl
MITTLÄNDARNA, OCH DÅ främst osccronerna, är kända för sin
stora skicklighet och duglighet med sina vapen. Den mirtländska
svärdskonsten är till exempel vida känd över hela T rudvang. Det
är också en av anledningarna till att mittländarnas vapen och rust-
ningar äras och hålls för värdefulla. Välsmidda och välgjorda vapen
äras högre än mycket annat och vapen av järn och stål smyckas ofta
med juveler och ädelstenar. Magiska vapen anses bära på en egen
ande och hålls högre än alla andra skatter. Vanligaste vapnet bland
de mitcländska krigarna, erors nidendomens starka närvaro, är lång-
svärdet av vilka de flesta har en rikligt ursnidad slida med silverin-
lägg och dekorationer i både guld och michraka.
Bredspjut
Ett vapen som har sitt ursprung från Arje men idag finns i hela
Mittland är det så kallade bredspjucet. Bredspjutec kallas även for
huggspjut eller pålklinga. Det ser ut som ett spjut men där det på
ett vanligt spjut endast sitter en spets sitter det något som liknar
en svärdsklinga. Längden på spjutet varierar från så kort som ert
kortspjut till längden mellan etc kortspjut och ert långspjut, men
sällan längre än sju fot. Bredspjutet är ett statusvapen och inre var
mans beväpning. Endast skickliga krigare eller i samhället högt upp-
satta män har etc bredspjuc. Vapnet används som etc spjut men istäl-
let for att göra snabba stötar hugger man med skärande rörelser ofta
i uppåtgående och i nedstigande attacker då det krävs sådan kraft
att föra det åt sidorna. Attackerar man i svepande hugg åt sidorna så
blir det oftast cirkelrörelser för att utnyttja vapnets tyngd. Vapnet är
användbare i såväl trånga utrymmen som öppna ytor, men det har en
större tyngd än spjutet. Det allra första bredspjucec tillhörde Arda-
rik och efter ostrosedens inträdande så namngavs det i efterhand
Bolgomek (klyvaren ) och befinner sig nu i kralj Helgest ägo.
Ringdolk
Förr i tiden bars ringdolkarna främst av oscrosedens främsta företrä-
dare, de så kallade lairdarna som etc bevis på deras make och ställ-
Vapen Klass
Bredspjut Tungt
Ringdolk Lätt
• Kan endast användas med cvåhandsfaccning.
ning i det miccländska samhället. Idag är dolken etc bevis och ett ut-
tryck för dem som lever efter oscroseden. Många bär dolken som en
symbol mot nidendomen och för de gamla traditionerna. Vanligtvis
knyter man ett band i själva ringen som sitter på handtaget som man
sedan faster i bältet. Detta gör man för att inre tappa dolken i strid.
Ringdolken som är längre och tyngre än en vanlig dolk anses som ett
fullgott alcernacivvapen om man skulle tappa sitt huvudvapen i strid.
Dolkens bär tydliga alviska former från de svärd och knivar som
alverna bar under Drömmarnas tidsålder och som börjar komma
tillbaka mer och mer. Kanske var den första ringdolken just en gåva
från alverna till cronländarna.
Ryttarbrynja
Ryttarbrynjan som bärs av många krigare i Mittland skapades av cvå
anledningar; dels så behövde krigarna en rustning som de fort kun-
de dra på sig när de låg ute i fält och dels som skyddade bra när de
sate till häst. Ryttarbrynjan är en överdel med eller utan armar som
hänger ihop med en underdel som ser ut som en delad kjol. Brynjan
ger extremt bra skydd när man sitter på en häst och man slipper
bära på extra tyngd främst runt benen. På marken skyddar den dock
inre lika bra eftersom brynjan är en delad kjol och delar av benen
blir oskyddade. Ryttarbrynjorna finns i olika material såsom, läder,
fjällforscärkc läder, ringar, fjäll och så vidare. Brynjan väger mindre
än en vanlig brynja (läs av tabellen under normale RV for acc se hur
mycket, exempelvis en ringbrynja väger som fjällförscärkc läder ) och
så länge man sitter på ett riddjur skyddar den som vanlige. På mar-
ken skyddar dock brynjan cvå Rv under materialets ( en ryttarbrynja
skyddar därför som nitat läder).
Ryttarbrynjan är lätt att ta på sig och det går nästan dubbelt så
fort art ta på sig en ryttarbrynja som någon annan rustning med
likvärdigt skydd över de kroppsdelar som skyddas.
IM Vikt (kg) BY STY-krav Skada Pris (sm)
+6 3,5 16 13• 3T6 + 2 (5-20) 120
+2 1 12 4 1T6+3 (4-9) 30
MITTLÄNDSKA VAPEN OCH RUSTNINGAR 93
 E~mfff~DSk
R0Llp€RS0~
FöLJANDE TABELL FÖR särskilda förmågor kan användas av den
om vill och som använder sig av Drakar och Demoner 6 Experts
( D6 E) regelverk. Spelaren som då m åste ha bestämt sig för att göra
en rollperson vilken är uppväxt och har levt i Mittland slår !TIO. Är
slaget 1-4 slå ett slag på tabellen nedan, 5-10 slå på tabellen i D6E:
Rollpersonen ( s. 38 ). Den som inre använder sig av D6E: Rollperso-
nen kan givetvis med spelledarens godkännande också få slå p å ta-
bellen nedan men det kan i vissa fall medföra att en del anpassningar
måste göras. Detta är upp till spelledaren att bestämma.
1T20 Särskild förmåga
1 Hjältar i släkten. Personen bär ett namn som förknippas med
stora hjältedåd över hela Mittland. Kanske var några av hans
förfäder med och besegrade den mäktige Kappmästaren under
det Stora kriget. Namnet för både gott och ont med sig. Det
ökar grundegenskapen KAR med +I, men å andra sidan, så
fort han nämner sitt namn vill folk höra en bra berättelse, el-
ler en sång. Kraven på att han ska vara lika duktig med svärdet
som i skaldekonsten är lika självklart som det namn han bär.
Skulle han upprepade gånger misslyckas med att tillgodose
folks behov mister han JT6 KAR permanent. Plusmodifikatio-
nen gäller bara så länge rollpersonen använder sitt namn.
2 Ryttare. Personen har växt upp med, eller mycket nära de
naturfolk som lever ute på de ändlösa Mittländska vidderna.
Hästen har varit en stor del av personens liv och utan den kan
han inte färdas några längre sträckor. Personen får FV 5 i fär-
digheten Rida från början och kos maden ( oavsett vilket yrke
han / hon har valt) är som om den vore en kärnfärdighet.
3 Viddernas son/dotter. Personen är uppväxt på de scora slätt-
terna och har svårt att hantera städer och alltför mycket folk.
Han kan bara vistas i en större stad PSY .;. 4 dagar innan
han får - I på alla sina färdigheter för varje dag som går. I
mindre städer och byar kan han vistas PSY .;. 2 dagar.
4 Fanatisk lindormsdyrkare. Personen är en av de lindormsdyr-
kare som är helt fanatiska i sin tro att lindormen är en helig
best som man gör bäst i att offra till. Personen drar sig inte
för att offra både cljur och i viss mån människor om han stö-
ter på en lindorm. Personen hyser stor respek för drakbestar
över huvudtaget och skulle aldrig få för sig att skada en så-
dan, hellre dör han.
5 Alvblod. Personen har alvblodet i sina vener. Han/hon är en
sann ättling till tronländarna och har därfcir förlänats med
ett långt liv. Trots att han är människa kan han uppnå sam-
ma ålder som en halvalv.
6 Skald. Så många gånger har personen suttit vid brasan och
hört på märkliga historier om hjältar och sagor att han re-
dan vid barnsben började skalda och berätta historier själv.
Han har en naturlig fallenhet att fånga sin publik med sagor
och sånger om mäktiga dåd och stora hjältar. Personen får 5
F v på färdigheten Historieberättande.
94 EN MITTLÄNDSK ROLLPERS0N
1T20 Särskild förmåga
7 Stordådens man. Så många gånger har rollpersonen hört ta-
lat om hjältar som vunnit ära och rikedomar för att de varit
modiga och utmanat faror större och farligare än någon vå-
gar drömma om. Detta har fått honom/ henne att själv tro
att allt är möjlige och att äta endast kan vinnas genom stort
mod och nästan vansinniga dåd. Personen har ingen som
helst koll på vad som är farlige eller när man borde lägga be-
nen på ryggen och fly. Han är obotlig i sin tro att allt går och
är möjligt, hur stor faran, eller hur svår uppgiften än verkar.
8 Gavehatare. Ostroseden är så starkt rotad i personens upp-
växt att han kommit att hata den nya religionen nidendomen
som sveper fram över Mitdand. Personen hatar allt vad den
står för och alla som tillber den nya guden. Om det vore upp
till honom att bestämma skulle de alla grävas ner levande.
9 Krigskonst. Oavsett vilket yrke personen har idag kan han
inte gömma sin bakgrund. Vid mycket tidig ålder lät man
sätta honom som lärling i någon av de otaliga vapenhallar-
na som man finner över hela Mittland. Personen hoppade
av olika anledningar av och lärde sig det yrke han har idag.
+n6 FY att fördela ut på en valfri vapenfärdighet.
10 Vattenskräck. Personen har aldrig sett det stora havet och
de få sjöarna eller tjärnarna som han har besök vid ett fåtal
tillfällen har alltid ingjutit scor skräck i honom/ henne. Per-
sonen är livrädd för stora vattensamlingar och får -5 på alla
slag under tiden han / hon befinner sig i närheten av dem.
11 Pakt med en flowra. Personen, eller någon i personens närhet
har gjort en pakt med någon av flowrarna vilket påverkar
personen på flera sätt. Den är lika bra som dålig och när
man minst anar det kommer flowran att kräva att personens
del av avtalet uppfylls. Upp till spelledaren att avgöra exakt
vad personen får och vad som krävs i gengäld.
12 Fornklenod. Av en outgrundlig anledning har personen fått
ärva en högt värderad fornklenod från någon av släktens
hjältar. Upp till spelledaren att avgöra.
13 Respekt för virnertämjare. Personen har extremt stor respekt
för trollkarlar och besvärjare. Oavsett om personen hyser
agg rill, eller är fientligt inställd till, vitnercämjaren måste
han/ hon slå ett PSY-slag varje gång trollkarlen befaller nå-
got eftersom personen är rädd för och har stor respekt för
vad besvärjaren kan göra.
14 Utskrattad. Någon i personens släkt har visat stor feghet när
mod behövdes som mest och hela släkten är utskrattad och
förnedrad på grund av detta. Gärningen var så stor att de
flesta i landet personen kommer ifrån känner till händelsen
och många vet även vem personen är. I sitt land är han/ hon
en utskrattad stackars sate.
15 Kulrurkännedom. Personen har levt nära flera olika typer av
kulturer och har därför fått respekt för, och har lärt sig en
hel del om dessa. Personen får 5 FV att fördela ut på färdig-
heten Kulturkännedom.
 1T20 Särskild förmåga
16 Skräckfylld. När personen var liten irrade han/hon bort sig
och ut på de stenfyllda slätterna. Här stötte han/hon på gas-
tar och draugar men lyckades undkomma med livet i behåll.
Detta medförde dock art personen är livrädd för odöda och
får addera +5 på alla slag på skäcktabellen när han/ hon mö-
ter dessa varelser.
17 Feg. Personen är en skymf för sin släkt som har stött ut ho-
nom/henne eftersom han/hon är feg. Personen är en rädd
och harhjärtad stackare som vid minsta fara måste slå ert
P s Y-slag för art inte behöva slå på skräcktabellen.
18 Berest. Under hela sin uppväxt har personen färdats med
de handelskaravaner som ständigt drar fram över Mittland.
Detta har givit honom/ henne en bra känsla för Mittlands
geografi. och får därför 5 FV i färdigheten Geografi. (Mitt-
land).
19 Alvförmåga. Någon i personens släkt har någon gång fått
barn med en alv som i sin tur haft någon av de Utvaldas
förmågor. Detta är en förmåga som nu helt plötsligt blom-
mar ut hos personen. Det är upp till spelledaren att avgöra
vilken förmåga.
20 Överlevare. Personen har boet ensam, utan föräldrar eller an-
dra vuxna ute på slätten sedan han/ hon var mycket ung, och
har därför lärt sig att överleva på det som slätten har att er-
bjuda. Personen får JO FV i färdigheten Överlevnad (Stäpp ).
Vapenmästaren har fått lära sig den mitcländska stridskonstens
hemliga tekniker inom ett speciellt vapen och det är därför som de
har blivit så fruktade. Stidskonsten anses ha sina rötter i bulcurernas
som i sin tur klassas som kanske Trudvangs mest effektiva.
Spelaren som väljer att spela en vapenmästare måste först välja
ut ett vapen eller en kombination som han vill lära sig. Detta vapen,
eller det som ingår i kombinationen klassas som »Konstfärdighet«.
En rollperson kan max ha två Konstfärdigheter och det är mycket
viktigt an de hänger väl ihop med varandra, till exempel svärd och
sköld, eller rida och spjut.
Att vara vapenmästare har dock en nackdel och det är att
personen har fokuserat så hårt på att lära sig en eller ett par
färdigheter under så många år att andra färdigheter blir dy-
rare. Alla färdigheter som inte står upptagna nedan antas
kosta I FP mer än vad den står angiven som i regelboken.
Rustningsteknik är till exempel en sådan färdighet. Vapen-
mästaren lär sig att utnyttja ett vapens speciella egenska-
per och på så sätt också de rörelser och positioner som är
bäst för att bruka just detta specifika vapen. Att sätta på
sig en tung rustning som helt förändrar förutsättningen

Osttroner kallas det folkslag som en gång var tronländare och som
återvände från österns länder för att bilda sig en eget rike i Minland.
Idag är osttronerna utspridda över hela Mitdand men det är främst
Majnjord som är deras kärnområde. Osnronerna, liksom tronlända-
re anses ha mer av alvblodet i sig än andra människor och har också
därför förlänats med ett något längre liv än andra människor. Tre
av tio ( 1-3 på !TIO ) osnroner lever lika länge som en halvalv, övriga
som en människa +25 år.
Den som väljer att spela osttron och följer Expertreglerna får
totalt ro FV att fördela ut på följande färdigheter när rollpersonen
skapas, dock högst 5 FV på en och samma färdighet: Historia, Rida,
Tala alviska.

~ <-j.\.. 9rkN
Vapenmästare
Över hela Mittland åtnj uter vapenmästarna stor respekt och beund-
ran. En vapenmästare är knuten till en speciell skola där man lär ut
en viss vapenteknik, till exempel svärd, spjut, yxa, båge, eller olika
kombinationstekniker som vapen och sköld, strid med spjut till häst
och så vidare. Endast de som tagits upp i skolorna som mycket unga,
runt 8-ro år och skolats i vapenkonsten i minst ro år har rätt att kal-
la sig för en vapenmästare och ta del av de speciella färdigheterna.
Vapenmästaren är mycket starkt knuten till sin skola och skulle
han någon gång bryta med denna kommer han att stagnera och kan
inte lära sig mer inom vapenkonsten. Detta tar sig då uttryck i att
vapenmästarens kärn- och yrkesfärdigheter byts ut till att bli som
krigarens ( eller krigsmannen om man använder Expertreglerna).

EN MITTLÄNDSK ROLLPERSON 95
 för dessa rörelser och positioner får stor inverkan på hur vapnet kan
brukas och därför väljer de flesta vapenmästare art inte bära rust-
ning överhuvudtaget.
En vapenmästare får följande bonus för det vapen han / hon har
valt att strida med:
■ Vid FY 8 gör personen yrterligare + 1 i skada med sirt vapen. Där-
efter +1 varannac FY upp till FY 20.
■ Vid FY 12 kan personen dra sitt vapen och anfalla/ parera under
samma runda oavsert om denne har färdigheten Dra vapen eller
inte. Personen lyckas automatiskt och får använda samdiga s K.
Drakar och Demoner: Rollspelet
Kärnfårdigheter (kostnad): Konstfärdighet, se ovan (1), Dra vapen.
Yrkesfårdigheter: Avväpna, Kunskapsfärdighec ( det utvalda vap-
net), Vapenteknik ( alla grupper), Sköld teknik.
Drakar och Demoner Expert: Rollpersonen
Kärnfårdigheter (kostnad): Konstfärdighet, se ovan (1), Dra vapen.
Yrkesfårdigheter: Avväpna, Kunskapsfärdighet ( det utvalda vap-
net), Vapenteknik ( alla grupper ), Sköldteknik, Undvika attack.
Ryttarhud
Mitdands konungar och herremän har många viktiga angelägen-
heter och ärenden som måste lösas, men avstånden är långa och
farliga. Ryttarbuden är deras förlängda arm och de kan rida fort
96 EN MITTLÄNDSK ROLLPERSON
och långe med bud och underrättelser. Ryttarbudet lever oftast på
art kunna visa upp konungens sigill och kan på så sätt få fri kost
och logi inom rikets gränser, men det finns även de kurirer som
inte är knutna cill en makt, eller cill en konung. Dessa kurirer tar
bra betalt för sina tjänster att färdas genom vildmarken med sina
meddelanden.
Budbärarna är duktiga ryrtare och försörjer sig i huvudsak på att
föra ert budskap från en landsända till en annan på ett säkert och
snabbe sätt. Vildmarkens faror tvingar dem att välja rätt vägar för
att inte hamna i trollens klor. Det händer ofta att ryttarbuden inte
når fram med sitt bud utan slutar sina dagar i en crollstuvning eller
i dikeskancen, död och plundrad.
Drakar och Demoner: Rollspelet
Kärnfardigheter: Geografi/ Geologi, Navigera/ Orientera, Rida, Spå
väder, Tala främmande språk ( två valfria).
Yrkesfårdigheter: Gömma sig/ kamouflage, Kulturkännedom,
Läsa/ Skriva modersmål, Läsa/ Skriva främmande språk ( ett valfritt),
Vapenteknik närstrid ( ett lärt vapen ).
Drakar och Demoner Expert: Rollpersonen
Kärnfardigheter: Geografi, avigera/Orientera, Rida, Spå väder,
Tala främmande språk ( två valfria ), Vildmarkstecken.
Yrkesfårdigheter: Gömma sig, Kamouflage, Kulturkännedom,
Läsa/ Skriva modersmål, Läsa/Skriva främmande språk ( ett valfritt),
Vapenteknik närstrid ( ert lärt vapen).