Uppslukad av kärlek (del 3): The Quarterback's Heart - En Quarterbacks hjärta, #3

... förtrollande berättelse om två människor från helt olika världar.

– Keli Morgan

... en vild åktur, sitt ned och håll dig i!

Tope Awofeso

Fantastisk läsning. Fortfarande på helspänn.

– Marie Smith Fowler

... vridningar och vändningar i den här berättelsen kommer att få dig att skrika 'Foul!'

– Debbie Rosa

Spännande från början till slut!

– Corissa Palfrey

... en speciell upplevelse du verkligen inte vill missa.

– Amber McCallister

Uppslukad

av Kärlek

(Del Tre)

EN QUARTERBACK’S HJÄRTA

Rachelle Ayala

Lovely Hearts Press

>>><<<

Copyright © 2015 by Rachelle Ayala

All rights reserved.

ISBN-13: 978 -1519708694

ISBN-10: 1519707894

Ingen del av den här boken får användas eller reproduceras på något sätt utan skriftligt tillstånd från författaren förutom i fallet med korta citat som ingår i kritiska artiklar eller recensioner.

Karaktärerna och händelserna som skildras i den här boken är fiktiva. Alla likheter med verkliga händelser eller verkliga personer, levande eller döda, är en tillfällighet och inte avsedd av författaren.

Alla varumärken tillhör sina respektive innehavare och används utan tillstånd under varumärket fair use.

Del Tre

>>><<<

Fantastisk läsning. Fortfarande på helspänn.

- Marie Smith Fowler

>>><<<

Tillägnad

#37 Ronnie Bull Settles

Kapitel 1

HUR ÄR DET möjligt att både Roxanne och barnet är borta från sjukhuset? Cade Prescott, Los Angeles Flash quarterback, skrek i röstbrevlådan till sin agent, Rob Cash. Jag vet att du vet var de är. Ring tillbaka.

Det här var inte bra, inte bra alls. För några dagar sedan hade kvinnan som var gravid med hans barn åkt till sjukhuset för en för tidig förlossning. Hans bebis var bara trettiotvå veckor gången, för tidigt. Om barnet föddes nu kunde han få allvarliga komplikationer.

Cade grabbade tag sin gymväska och stretchade sin ömma axel. Något höll på att gå väldigt fel och de dolde något för honom.

Han ringde till Roxannes mobiltelefon och kom till hennes röstbrevlåda. Han försökte att inte tänka på det värsta scenariot. Om hon kunde gå ut från det sjukhuset, kunde det inte vara så illa, åtminstone inte med henne. Men barnet? Hade något hänt som de inte ville att han skulle veta om?

Cade ringde tillbaka sin mamma och bad henne vänta på honom på sjukhuset. Han duschade och bytte till sina vanliga kläder. Hans axel var fortfarande öm från den senaste smällen, inget ovanligt för en quarterback som var varje defensiv backs måltavla för att använda som slagpåse. Han skulle ta itu med lagpolitiken senare.

Visst, han skulle få böter för att ha slutat träna igen och lämnat laget, men han hade inget val. Hans bebis kunde, just i detta ögonblick, antingen ha fötts eller ... han skakade av sig kylan som kröp uppför hans ryggrad. Det gick inte att fullfölja den obehagliga tanken.

Fyrtio minuter senare skyndade sig han och hans mamma in på Roxannes läkarmottagning. På vägen hade Cade ringt sin advokat för att meddela läkaren att han som pappa till barnet hade rätt att bli underrättad om barnets hälsa.

Cade Prescott? Dr Benson kommer inom kort, sa receptionisten. Hon blinkade mot honom på ett betaget sätt och tog sedan fram sin mobiltelefon. Är det okej om jag tar en bild med dig?

Hans offentliga karaktär var att vara älskvärd mot fansen, men han hade inte råd att få sin bild tagen på en förlossningsläkares kontor. Dessutom var han inte på humör för fanatisk uppskattning.

Vad sägs om att jag skriver min autograf på något åt dig?

Jag vill hellre ha en bild. Hon räckte sin telefon till hans mamma. Kan du ta det här åt oss?

Detta var den del han hatade med att vara mer eller mindre kändis. Han kunde inte föreställa sig vad filmstjärnor måste gå igenom. Kunde inte folk lämna dem ifred och låta dem leva sina liv?

Lyckligtvis ringde läkaren till receptionisten och sa: Släpp in herr Prescott.

Cades mamma gav tillbaka kvinnans mobiltelefon till henne. Finns det inte en regel om läkare-patients sekretess?

Cade väntade inte på att höra hennes svar. Istället trängde han sig in genom dörröppningen till läkarmottagningen. Hans mamma följde efter honom och ställde sig vid hans sida.

Dr Benson hälsade dem, Kom in, kom in. Var vänliga att sätt er. Vatten? Eller en kopp kaffe?

Cade viftade det åt sidan. Hans puls var redan förhöjd av att stångas mot trafiken och oroa sig för barnet.

Vad kan jag hjälpa dig med? sa doktorn medan Cade och hans mamma satte sig ned.

Vad är det som händer med bebisen? Hur är hans tillstånd?

Jag har redan fått ditt meddelande och jag förstår att du är orolig. Ärligt talat är jag också det, men det här kan inte hjälpas.

Kom till saken. Är min son okej?

Av vad det senaste jag hört, så mår barnet bra. Fortfarande i livmodern och inte i nödläge. Dr Benson knackade på några tangenter på sin dator. Fröken Cash lämnade sjukhuset mot läkarens ordination och är inte längre under min vård.

Vad? Cade slog till på skrivbordsskivan. Det betyder att barnet är i fara.

Hur kunde läkaren sitta där så lugnt och agera som om han inte brydde sig?

Enligt min professionella åsikt är födseln nära förestående, och jag hade föredragit att han föddes på sjukhuset. Ja.

Det här är oacceptabelt. Varför ringde du mig inte så fort Roxanne checkade ut?

Jag är ledsen att du inte kommunicerar med fröken Cash, men det är inte min plats att ringa dig med en uppdatering. Läkaren plirade bakom de metallbågade glasögonen. Faktum är att jag inte längre är hennes läkare.

Vem är det då? Jag måste komma i kontakt med honom. Cades mage drog ihop sig. Vad för slags spel höll Roxanne och Rob på med? Brydde de sig inte om barnets hälsa? Eller var de förbannade på honom för att han hade erbjudit henne att bo i hans hus under en strikt sänglägesregim?

Doktorn reste sig från sitt skrivbord. Du kan fråga min receptionist om den nya läkaren begärde en överföring av journaler. Som det är har jag en hektisk dag med patienter. Jag är ledsen att jag inte kan kasta mer ljus över den här situationen.

Cade och hans mamma hade inget annat val än att dra sig tillbaka från läkarmottagningen. Skitstövel. Han hade blivit starkt rekommenderad av killarna i laget och var förmodligen en gammal vän till Dick Davis, ägaren till LA Flash fotbollslag. Varför teg läkaren inför Cade när det var han som betalade räkningarna?

Hej, det är inte läkarens fel, sa Cades mamma och lade en hand på hans axel när de var tillbaka framför receptionsdisken. Patienter flyr från sjukhus hela tiden. Jag menar, när jag var på rehab hade vi en-

Inte nu. Cade fångade receptionistens blick. Jag behöver veta vem Roxanne Cashs nya läkare är. Kan du ge mig hans namn och telefonnummer?

Vad var det du ville? Receptionisten tuggade på en penna. Jag är ledsen att jag inte kan berätta för dig. Patientsekretess och sådant.

Hon riktade en blick mot Cades mamma.

Cade lutade sig över disken mot hennes ansikte. Jag är pappan till barnet. Jag har rätt att veta under vems vård mitt barn är.

Receptionisten flackade med blicken. Det beror på om du verkligen är pappan.

Vad ska det betyda? Cade stirrade på receptionisten. Vi gjorde en prenatal blodtagning här på det här kontoret, och testet visade sig vara positivt för mig som pappa.

Ja, du vet hur de där prenatala testerna är. Saker kan ha blandats ihop. Plus att du inte var den enda killen vi körde testerna mot.

Hon lurar dig, avbröt Cades mamma innan han hann fråga henne ytterligare. Hon vet ingenting.

Åh jaså? Den idiotiska kvinnan tog betet. Du kommer att bli förvånad över hur många kända personer som kommer in genom dessa dörrar.

Synd att du inte kan säga något. Patientsekretess. Cades mamma smackade med tungan och såg sig omkring i väntrummet med träpaneler där de andra patienterna gömde sig bakom upphöjda tidningar och mörka glasögon. Jag slår vad om att andra läkarreceptionister får alla scoop. Det är tråkigt här.

Låt oss inte slösa mer tid, sa Cade och klappade sin mammas arm. Han var tvungen att komma tillbaka till träningslägret innan tränarna märkte att han hade stuckit.

De vände sig mot dörren och gick ut.

Några sekunder senare slogs dörren upp bakom dem och receptionisten ropade: Vänta. Om du tar en bild med mig så ska jag visa dig bilden på killen som kom hit före dig.

Cades mamma himlade med ögonen. Som vi bryr oss särskilt mycket. Vem var det, Brad Pitt?

Nej, seriöst. Han frågade också om din flickvän och om barnet hade fötts.

Som om vi skulle tro på allt du säger, eller hur Cade? sa hans mor släpigt och gäspade.

Allvarligt, här, titta. Receptionisten bläddrade igenom sin telefon och visade upp ett foto framför Cade.

Cade tappade hakan. Todd Irvin? Den snygga unga quarterbacken som råkade vara gift smilade ikapp med receptionisten. Bakgrunden liknade misstänkt kontoret han just lämnat.

Vänta. Cades mamma tog tag i telefonen. Irvin är svart. Om han är far till barnet kommer det att vara uppenbart.

Säger inte om han är det eller inte, sa receptionisten. Bara att du är skyldig mig en bild.

Så du kan visa det för nästa idiot? Cade slet undan sin arm från hennes grepp. Förlåt raring. Ett ord till din chef om att du har förmedlat information-.

Han gjorde en menande markering över sin hals med fingret. Han var inte på humör för att vara vänlig, och den här kvinnan hade gått över gränsen med sin elakhet.

När han gick därifrån blixtrade det till från hennes telefonkamera mot hans rumpa. Det var allt hon fick, en bild på hans arsle när han gick.

Och nu då? frågade hans mamma när de gick ut ur byggnaden.

Nu ska vi ta reda på varför Todd Irvin besökte Roxannes läkare.

# # #

Forskningsassistent Andie Wales lyftes upp från mattan på hennes arbetsplats av olika armar och händer. En annan hand höll en mugg vatten. Hon var vagt medveten om att hon precis hade kommit ut från sin chefs kontor när hon plötsligt hade blivit yr.

En stor arkivmapp låg på golvet bredvid henne. Den hade returnerats till avsändaren. Av alla saker, så innehöll den hennes skilsmässopapper – hennes skilsmässopapper som inte hade blivit inlämnade. Efter att ha varit förlorade i postsystemet i två år, dök de upp precis när hon äntligen hade hittat en ny pojkvän, Cade.

Mår du bra? Hennes medarbetare böjde sig ned runt henne med oroliga ansikten. Vad hände?

Jag är okej. Jag mår bra. Hon föste bort håret från ansiktet. Åt inte frukost. Lågt blodsocker.

Du kanske borde gå till doktorn, sa Sylvia, hennes chefs sekreterare. Jag har en vän som har en hjärtsjukdom, och hon svimmar hela tiden utan någon som helst anledning.

Andie hade definitivt en anledning att svimma. När hon fick reda på att hon fortfarande var gift med Declan Connor Reed, hennes playboy-ex, var det lika med en kärnkraftskatastrof och ett massutbrott av Ebola.

Hennes chef, Ronaldo Silver, stod bakom Sylvia med en bister uppsyn. Sylvia, ta henne till cafeterian och ge henne något att äta. Vi behöver Andie på inspelnings-platsen idag för att gå igenom historiska kläder och placering av möbler.

Jösses, den mannen var verkligen något extra. Andie bet ihop tänderna och nickade. Jag mår bra. Verkligen. Jag ser fram emot att gå igenom detaljerna i uppsättningen.

Bra. Ronaldo tog tag i hennes hand och drog upp henne på fötter. Kom ihåg vad vi pratade om. Declan kommer att vara där och bekanta sig med det forntida Israel. Du borde ta reda på var ni två står.

Jag kommer att vara professionell. Oroa dig inte för det. Svettdroppar fuktade Andies armhålor, men hon var tvungen att hålla masken. Hon borde vara glad över att