avlysning av fokus, dr berttarrsten inte kan skiljas frn gestalternas (P.O.

Enquists Hess 1966)6 eller rentav reduceras till en frevisande gest (Torsten Ekboms En galakvll p operan 1969).7 Beata Agrell Det r som experimentflt fr sdana tendenser som periodens nya roman utvecklas. Resultatet blir i mnga fall allts texter som visserligen kallas romaner, men i sak ligger nrmare den multilinera eller fragmentariska kortprosakompositionen n den klassisk-moderna romanen. 8 Exempel finner man bland idel kanoniska namn . Deras romantexter r sinsemellan mycket olika.9 Men alla anvnder kortprosastrategier, som bryter mot bde klassiska och modernistiska romannormer, mot bde realism och formalism. Dremot kan de gripa tillbaka p ldre oorganiska additiva romanformer som pikaresk och romanesk eller filosofiskdidaktisk allegori s till exempel Lars Gustafsson, Sven Delblanc, P. C. Jersild, Kai Henmark. Andra tar till dokumentaristiska strategier, ofta i form av montage eller sekvenser av livsberttelser eller dagboksfragment (P. O. Enquist, P. O. Sundman och Per Gunnar Evander). De dokumentaristiska tendenserna alstrade frsts ocks otvetydiga kortprosasamlingar: beknnelse- och rapportbcker av Sara Lidman, Jan Myrdal, Sture Kllberg och Carin Mannheimer;10 vidare didaktiska politiska esser med narrativa inslag, t.ex. hos Gran Palm och Sven Lindqvist. Men det skrevs frsts ocks texter som kallades noveller och novellsamlingar, eller bara prosor, inte bara av debutanter utan ocks av mnga tongivande frfattare : Lars Ardelius, Lars Gustafsson, P. C. Jersild, P. O. Sundman, Birgitta Trotzig.11 Ngra frblev ocks novellen eller kortberttelsen trogen. Ocks en hel del etablerade ldre frfattare gav ut noveller under 60-talet: bland dem den tidigare proletrfrfattaren Ivar Lo-Johansson, som nu inledde en svit om tolv samlingar passionsnoveller (19681974) berttelser om dygd och last med tydlig didaktisk orientering.12 Och flera 40-talsnovellister kom ut med nya 13 samlingar: Gustaf Rune Eriks, Sivar Arnr och Tage Aurell. 60-talets mesta novellist r kanske Margareta Ekstrm, som kom ut med sju samlingar under perioden.14 Men hr skall jag vlja mina exem-

Kortprosastrategier i det svenska 1960-talet: Aurell & Sundman

Mitt mne r vad jag kallar kortprosastrategier i det svenska 1960-talet. Termen kortprosa anvnder jag helt enkelt som samlingsbeteckning fr en familj av texter: det r prosatexter i begrnsat format eller koncentrerat framstllningsstt, som ofta drar till sig beteckningar som novell, skiss, kseri, ess, betraktelse, prosadikt (etc.). mnet kan synas illa valt, eftersom det var romanen som stod i centrum fr det unga avantgardet vid 1960-talets ingng.1 Men det ppnar fr ett fruktbart perspektiv. Mnga av de nya romanerna visar sig nmligen i praktiken experimentera med kortprosastrategier : de r skrivna som om de vore korta; de komponeras enligt principer som hr den korta texten eller textsamlingen till. Mnga r uppbyggda som collage, eller montage av kortprosatexter, ibland ordnade i en mobilkonstruktion hr kunde ocks inflytande frn nouveau roman gra sig gllande.2 Andra experimenterar med inbddade berttelser, ibland ocks publicerade som separata noveller.3 Liknande tekniker hittar man ocks i modernistisk roman, men nu kombineras de med en stark inriktning p lsarrollen en pragmatisk orientering som snarare hr hemma i en mycket ldre retorisk-didaktisk litterr tradition.4 Exempelvis visualiserande, skdliggrande och frevisande tekniker, beslktade med medeltida exempla,5 terfinner man nu i inbddade berttelser eller dokumentaristiska fallstudier. Den moderna analyserande berttarrollen trder tillbaka, antingen fr en starkt subjektiv, ibland ironisk berttare, som vnder sig direkt till lsaren (Kai Henmarks Johan utan land 1966); eller ocks fr en fullstndig

2(11)

pel p kortprosastrategier frn Tage Aurell och P. O. Sundman. Det gr jag bland annat fr att visa p hur alternativa tendenser i det hgmodernistiska 40-talet fr utrymme i det eftermodernistiska 60-talet. Prosan som nytt experimentflt novellcykel och novellkomposit En bidragande orsak till det nya romanintresset var missnje med hgmodernistisk estetik, grundad p poesins principer som den var, ocks nr det gllde prosan. Det var en aristokratmodernism som man nu ville gra upp med dogmerna om individualitet, originalitet, nyhetsvrde och litterr autonomi.15 Alternativet sg man i en ppen och oren estetik, som kombinerade medvetenhet och engagemang med en konventionskritisk (och senare uttalat politisk) inriktning fr att nu citera ngra av det svenska 60talets nyckeltermer. De rymmer tv sammanvvda huvudspr i tidens estetik. Det frsta r en viss typ av repertoarestetik, dvs. terbruk av redan givna strategier och grepp, former och klicher i reaktion mot hgmodernistisk verkestetik men med speciella frskjutningar. Det ledde bland annat till orena texter dr genrer och stilarter blandades, ofta med inslag av ready-mades och pastisch. Det andra huvudspret gller en pragmatisk orientering, dvs. en inriktning p lsarrollen, lsandet och tillgnelsen, snarare n frfattarrollen, skrivandet och artefakten. Texten skulle ppna sig mot lsaren, dvs. fungera som ett tilltal med vdjan om lsarens svar.16 Den litterrt nedvrderade prosan var enligt mnga srskilt lmpad som experimentflt fr denna nya estetik. Det var behovet av en ny roman som diskuterades, men genrekonventionerna var i upplsning. 1964 lanserade Lars Ardelius tanken p en roman konstruerad som en novellcykel.17 Han kritiserar den episk-linera romanformen som ineffektiv med ondiga transportstrckor som splittrar lsarens uppmrksamhet.18 Han plderar i stllet fr en spatialt organiserad romanform, som bygger p korta berttande prosastycken, var fr sig fristende, men
2

sammanlnkade genom terkommande element, som hela tiden ndrar betydelse.19 Genom kombinationen av samband och spnning mellan de kopplade texterna blir helheten mer n summan av delarna utan att frdenskull bli en sluten organism.20 Ardelius visar ocks p den hr kompositionsformens mjligheter att frdrja lsandet och p s vis frammana reflexion, frbunden med ett nytt perspektiv p vardagliga freteelser.21 Han kan till och med tala om de enkla tingens mystik en allusion p nouveau roman.22 Men viktigast r relationen till lsaren: att ge lsaren mjlighet att bde knna igen sin vardagliga vrld och bli verraskad och frbryllad (589)
Och paradoxalt nog r det allts genom det efterhand alltmer vlbekanta, det stndigt terkommande som oklarheten vxer, en oklarhet som allt starkare tvingar lsaren att ska ett strre mnster, som lockar honom till ett intellektuellt ventyr med vidare horisonter n vad den enskilda novellen kan bjuda. (592)

Den hr typen av kortprosastrategier r allts enligt Ardelius srskilt gnade att vcka reflexion och skapa dialog mellan text och lsare. Ardelius r hr tidigt ute med en teoretisk reflexion som frst p 70talet skulle komma att tas upp i forskningen. Det var d forskningen om kortprosasamlingens kompositionslogik startade och begrepp som novellcykel, novellsekvens, composite novel och novellkomposit utvecklades.23 Nrmast Ardelius ligger faktiskt Rolf Lundns underskning om the Short Story Composite s sent som 1999.24 The Short Story Composite, skriver han, r en heterogen genre som bestr av sjlvstndiga berttelser sammankopplade i ett berttande konstruerat kring spnningen mellan tskillnad och samband. (33).25 Utmrkande r vidare att texten successivt modifieras eller utvidgas att varje enskild berttelse deltar i en kumulativ meningsprocess (34).26 Exempel r Joyces Dubliners, Weltys The Golden Apples, Andersons Winesburg, Ohio, Faulkners Go Down, Moses och The Unvanquished alla typiska men ocks starkt olika: short story composite r inget klassbegrepp baserat p en gemensam egenskap, utan ett familjebegrepp sammanhllet av slktskapsrelationer. Lundn ser drfr genren relationellt och processuellt, som ett konti-

3(11)

nuum frn ppenhet till slutenhet, med roman respektive novell som ndpunkter (36). Inom detta kontinuum urskiljer han fyra varianter med ppna grnser: cykeln, sekvensen, klustret och novellan. Med cykel avser han en specifik variant dr den sista berttelsen griper tillbaka p den frsta,27 allts en mer begrnsad form n den Ardelius beskrivit. Men tillsammans med de vriga varianterna tcker kompositbegreppet rtt vl bde den ardeliuska novellcykeln och ett antal kortprosastrategier i det svenska 1960-talets nya roman. Relevans fr kortprosan Hur kommer det sig d att det nya intresset fr romanen i den litterra praktiken nd till stor del yttrar sig i experiment med kortprosastrategier ? En frklaring ligger i den pragmatiska orientering som var en del av reaktionen mot hgmodernismen. De nya prosaexperimenten syftade inte bara till att desautomatisera lsandet och skrpa uppmrksamheten (enligt Sklovskijs formalistiska recept).28 Viktigare var att skapa betingelser fr en dialog med lsaren inom textens ram: att gra texten till en plats fr mte en utvxling av tilltal och svar. Hr erbjuder kortprosastrategier srskilda mjligheter: att komponera texten i avgrnsade bilder, scener, situationer, gnade att stta fram en freteelse eller en tanke till beskdande och begrundan.29 Genom att bygga in luckor och avvikelser i texten vidarefrde 60talisterna modernisternas frsk med skrivbara texter (i Barthes mening);30 men de gjorde det p den lsbara textens villkor, genom terbruk av en knd repertoar som envar lsare kunde tnkas frtrogen med. Det gav stort utrymme t lsarens frihet, men utan att gra den friheten total. Nya formexperiment iscensattes frsts, men framfr allt experimenterande man med traditionella former av skdlighet, konkretion och sinnlig nrvaro; med exempel, illustrationer, frkroppsliganden som kunde desautomatisera frslitna synkonventioner och vcka reflexion.31 Det blev experiment i realism mimesis utan omedelbar verklighetsef3

fekt, en stark men gtfull nrvaro.32 Det innebar en kombination av skdlighet och stilisering som samtidigt medfrde en gest mot lsaren. Och just den tendensen stod i ett bestmt frhllande till pragmatisk kortprosatradition frn medeltida exempla till imagistisk novellistik. Arvet frn 40-talet: Tage Aurell 60-talets nya repertoarestetik vnde sig mot 40-talets hgmodernism, men vidarefrde samtidigt andra tendenser som frblivit kontroversiella. Fr den ppna konsten srskilt viktig var Lars Ahlins pragmatiska estetik hans id om konsten som personligt tilltal och socialt korrelat, anpassat till ett konkret funktionssammanhang.33 Av vikt fr kortprosastrategierna var Hemingway-inflytandet och imagismens estetik den hrdkokt imagistiska prosan som i Sverige Thorsten Jonsson,Tage Aurell och ven Ahlin sjlv tagit intryck av.34 P 60-talet uppmrksammas motsvarande tendenser hos framfr allt P. O. Sundman, P. O. Enquist och P. G. Evander,35 ven om man ocks sg tendenser frn fransk nouveau roman (Michel Butor, Alain Robbe-Grillet) och tysk eller amerikansk dokumentarism (Alexander Kluge, Norman Mailer Mailer). Sundman och Evander frbinder man ocks med provinsialism och en ny realism ibland grnsande till absurdism36 ven det drag som kunde terfinnas i 40-talets hrdkokta kortprosa. Det r i det sammanhanget givande att titta lite nrmare p Tage Aurell. Han hade brjat redan p 30-talet med korta och glesa berttelser i provinsiell milj, som lstes realistiskt och kritiserades fr brist p sammanhngande intrig och episk bredd.37 Men nr hrdkokthet och montagekonst blir omstritt mode p 40-talet slr Aurell igenom som experimentell berttare fr att p 50-talet bli folkkr som bygdeskildrare ; bdadera utan att texternas karaktr ndrats. Nr 60-talet gr in r Aurell ett levande monument. Men han beskrivs fortfarande i motsgande termer: modernistisk experimentator och folklig realist; poet och berttare.38 Men en sak str klar: kortprosa r vad han skriver ven nr

4(11)

det heter roman.39 Och berttande prosa r det, men med en kompositionslogik nra lyriken.40 Aurells 60-talsprosa omfattar tv samlingar: Vgar och mten (och blad fr vinden) 1960 och Samtal nskas med sovvagnskonduktren 1969. De recenserades av svl ldre som yngre kritiker, men lsarterna r likartade . ter betonas kortprosastrategierna; 41 men nu, i den ppna konstens tid, framhvs ocks den pragmatiska orienteringen: Aurell r en av de frsta som inbjuder lsaren till medskapande, heter det.42 Ett exempel. I samlingen Samtal nskas med sovvagnskonduktren, 1969, lser vi i berttelsen Tolv r p det trettonde om pojken som vntar p att pappa skall komma hem till byn frn sanatoriet dr mamma ligger. Och han kommer:
Hon hlsade s mycket, sger far hans. Hlsade s mycket till dig Han [pojken] frgar ingenting, vet av erfarenhet att han inget svar skall f s hr direkt. Inte frrn fadern tnkt ut tystnaden efter senaste ordet och det brukar ta lng tid, lngre och lngre fr var gng han kommer fran sanatoriet. Och s plgar detta nsta ord bara vara att hon r som vanligt fr resten. Mamma var som vanligt. Och svaret sjunker ner i honom som hundra urtavlor. Och som tusen timmar som skall g innan hon kommer hem. Fadern stter sig vid spisen och tar av sig om ftterna. Och med ens sger han i kvll nnting uppmuntrande, nnting bermmande. Det gr han sllan och aldrig en sndag han varit och hlsat p hos mamma. Om han r glad Om hon r bttre Om hon kommer hem Det var bra att du burit in ved, hade han sagt. Det r kallt ute skall jag sga dig Sen blev han naturligtvis tyst, efter s mnga ord. Men nu behvs det just inga fler. Och jmnt delbart med tta Hon r allt skral mamma, du I stillheten ekar det frn vckarklockan, frn elden i spisen, frn vedlrn nr fadern lutar sig ner efter ett vedtr. Alltihop vaknar och tar emot nyheten, och blir rastlst och bestrt det knpper till i chiffonjn, den har hrt, det rinner lite grand sgspn uppe p vind, dit har det hrts.

Men sen tiger det runtom, vckarklockan r lngt borta, lngt bortom suset och bruset i hans ron. (1315)

Hr byggs en spnning upp mellan tigande och tal, samtidigt som just tigandet blir srskilt uttrycksfullt: genom de sm kringgende ordrrelserna sipprar det fram som inte sgs.43 Nr s de vanliga intetsgande hemkomstorden som vanligt drjer r det olycksbdande och n mer att de hlls tillbaka av uppmuntrande ord. Nr de vntade orden om moderns tillstnd ntligen kommer r de inte de vanliga som vanligt utan ganska skral. Och trots att skraltighet hr torde vara den vanliga innebrden av som vanligt, vxer utsagan om skraltighet ut till en outtalad ddsdom. Utsagda fr orden en makt som fyller rummet med tystnad. Men tystnaden fylls ut med terklangen, med ett frdrjt lyssnande efter den. Lyssnandet hrs och ger ljud i tingen. 44 Och tystnaden brusar i pojkens ron, medan orden sjunker in. Som exempel p imagistisk OCH realistisk kortprosa r passagen troligen exemplarisk: ett sannskyldigt isberg. Bara smorden r synliga, och berttaren tolkar dem inte. Ocks han r frmst en lyssnare och betraktare, och vad han hr och ser r berttelsens stoff. Men han arbetar med hrlurar och frstoringsglas: allt registreras, ocks bruset i pojkens ron men allt skrivs inte ner. Frfattaren bakom vljer och kombinerar och fltar sin text med strategiskt utplacerade luckor och hl lsaren fr sjlv dra sina slutsatser. Kortprosastrategierna manifesteras ocks i kompositionstekniken: episodisk uppbyggnad i komprimerade scener med stora luckor. Men vissa terkommande fraser markerar samband, som lyfter fram vanmakten som ett tema: till exempel den ogrammatiskt infogade frasen jmnt delbart med tta i citatet r ett slags besvrjelse som pojken hittat p tidigare, medan han i vntan p fadern rknat sina majblommor fr att hlla oron borta. Frasen dyker nu ofrmedlat upp igen efter faderns olyckbdande-uppmuntrande ord som en besvrjelse mot fara. Och besvrjelsen vidarefrs i slutet av berttelsen nr pojken, p vg till tget efter ett besk hos modern, pltsligt vnder sig om och utnmner ett av sanatoriefasadens orkneliga anonyma fnster till hennes i en rituell
4

5(11)

besvrjelse som snr fr honom att missa tget hem. En annan episod visar hur fadern (frgves) prvar berttandet som en motsvarande besvrjelse mot vanmakt: bertta vill han, men dikta kan han inte, och sanningen orkar ingen hra (17f.). Det har sagts att Aurell skriver realistisk prosa byggd p poesins principer. En teknisk beskrivning av de kortprosastrategier Aurell utvecklar kunde d ges med utgngspunkt frn Roman Jakobsons teori om den poetiska funktionen.45 Ett viktigt grepp r upprepning med variation som tillfr ett metonymiskt-linert framstllningsstt en spatial dimension, vanligen associerad med den lyriska metaforen (ett slags substitution).46 Men i en berttande text r metonymin grundlggande: utan metonymi ingen lnkning av hndelser, tankar eller minnen, inget sammanhang ingen berttelse! Och hos Aurell ligger det metonymiska fundamentet fast p ett stt som ocks kan ses hos en hel del experimentella 60talister: kombinationen av realism och modernism.47 Men vad var realism p 1960-talet, nr dessa texter gavs ut (ven om flera r skrivna tidigare)? Lt oss med David Lodge anta att realism r en framstllningsteknik som representerar erfarenheten p ett stt som motsvarar beskrivningar av liknande erfarenheter i icke-litterr diskurs i samma kultur.48 Eller med stradur Eystenssons formulering: realismens litterra diskurs nrs och motiveras alltid av de dominerande metoderna fr kulturell representation i den aktuella kulturen.49 Eystensson citerar Lodges definition: the representation of experience in a manner which approximates closely to descriptions of similar experience in nonliterary texts of the same culture. Men om realism, som hvdats, kan hota konsten och drmed upplsa grnserna mellan konst och icke konst, s kan realismen, enligt Eystensson, ocks ladda upp konsten, liksom frn avigan. Allts mste definitionen modifieras med avseende p litteraritetsbegreppet: realist discourse in literature is constantly nourished and motivated by the dominant modes of cultural representation in the 50 respective society. Det innebr fr det frsta att realism inte hrmar verkligheten utan en vedertagen typ av verklighets-beskrivning. Och fr det andra att realism
5

yttrar sig olika i olika kulturer. Och fr det tredje att det genom distanserat terbruk av realistiska beskrivningar r mjligt skapa medvetenhet om verkligheten som bde verklig och problematisk. I den meningen r Aurell realist: han teranvnder realistiska beskrivningstyper som fortfarande r kulturellt dominanta, nmligen bygdeskildringens och den psykologiska romanens; han vljer ut ngra f typiska element och motiv med verklighetseffekt (t.ex. stuginteriren och tuberkulosen). Men han utesluter nnu mera: intrigen, orsaksfrbindelserna, berttarkommentaren, den psykologiska analysen. Han experimenterar inte med syntaxen p modernistiskt manr, men bryter av meningarna med tankstreck innan de fullbordats s som ofta faktiskt sker i ett replikskifte. Han gnade fr vrigt mycken tid och kraft t att muntligt framfra sina berttelser, och det har sagts att han skriver muntligt tungan har ftt diktera fr handen.51 Han bryter ocks av raderna, s att berttelsen p textsidan kan likna en dikt. Och mnniskoskildringen har mycket lite med vedertagen psykologisk realism att gra: berttaren kommenterar ytterst sllan sina gestalter; han lter dem sjlva komma till tals, antingen i direkt anfring eller fritt indirekt tal. Ofta oskras inte bara berttarpositionen utan ocks gestalternas egna positioner; deras repliker flyter samman eller citeras utan upphov: texten blir polyfon. Den tekniken r kanske modernistisk. Men den r ocks realistisk och urgammal: det r kollektivets, ryktets, eller bygdeskvallrets rster; och de ingr i verkligheten men inte i realismens diskurs. Aurell skapar den diskursen, men frst om och nr den kanoniseras blir den realistisk i litterr mening. Och just om den nnu inte r realistisk i den meningen kan den skapa medvetenhet om en frbisedd verklighet. P. O. Sundman De kortprosastrategier jag beskrivit hos Aurell svarade mot bestmda principer i 60-talets estetik. Men inte mnga tillmpade dem s konsekvent s som P. O. Sundman. Han debuterade med berttelsesamlingen

6(11)

Jgarna 1957 och blev sedan en av de mest uppmrksammade och omstridda 60-talsfrfattarna.52 Att hans verk var en begrnsningens konst kunde man se, men i vrigt var attributen legio: frn provinsialism, till nouveau roman .53 Hans berttarteknik beskrevs p hela skalan frn maximalt ppen till maximalt sluten rentav auktoritr.54 Sundman har sjlv beskrivit sig som realist och behaviorist, men ocks som moralist, dock utan rtt att dma. Sociala relationer r vad som intresserar honom den indirekta kommunikationen. Drfr uppsker han provinsiella miljer dr de sociala ntverken r starka men orden f; och framstllningen korsar realistisk detaljskrpa, stilisering och reduktion alldeles som hos Aurell.55 Spnningen mellan skdlighet och gtfullhet ppekas ofta.56 Socialrealism och hyperrealism gr samman. Den Sundmanberttelse jag nu skall kommentera heter Frhandling och ingr i samlingen Skarna frn 1963. Storyn r minimal: en lnefrhandling p landsorten hemma hos fackrepresentanten, samtidigt som Sovjet snder upp sin frsta sputnik ret r allts 1957 och det r arbetsgivarens representant som berttar. verlggningarna avbryts tv gnger nr sputniken blir synlig p vinterhimlen och alla strtar ut i snn fr att se. Frhandlingen drar ut p tiden och berttelsen slutar medan historien nnu pgr ett i hgsta grad ppet slut. Strre delen av texten upptas av av siffror och berkningar som de bda frhandlarna bekmpar varandra med under artiga former. Berttelsen bygger p kontrasten mellan mikro- och makroperspektiv: frhandlingen om hur fnsterputsning i skolans gymnastiksal skall prissttas och de ndlsa diskussionerna om hur tidstgngen skall berknas, stlls mot det kosmiska och vrldspolitiska perspektiv som sputnikens frd ver himlen ppnar. Olika gon kunde uppfatta samma sak p olika stt, heter det rttnog i berttelsen (112). Fr drute lyfts de hpna skdarna ur vardagens villkor och faller i begrundan : Nr man tnker efter r det mycket mrkligt (103); Det var ofattbart alltihopa (112); Jnkarna mr nog ganska illa just nu (102).
6

Men inne vid frhandlingsbordet finns ingen plats fr hpnad eller begrundan. Dr krymper perspektivet s att ocks den sociala verkligheten frsvinner. Huvudmotsttningen mellan frhandlarna r varken politisk eller klassmssig, utan avser tv stt att rkna: ett teoretiskt med formler och rknemaskin och ett pragmatiskt med erfarenhet och empiri. Men perspektiven frblandas under frhandlingens gng, och de berrda lnearbetarna tycks nnu mer avlgsna n sputniken p himlen. Bda frhandlarna strider om att f rtt. Fullstndig enighet rder drfr om frhandlingens och de dri ingende matematiska detaljernas vikt. Detta grs ocks klart fr lsaren: Ni mste frst: vi diskuterade vsentliga ting (100), frskrar berttaren, med en fras som sedan varieras genom berttelsen.57 Den motsgs lika ofta av den hemmavarande hustruns ofrstende: Att ni orkar.58 Vi skall nog komma verens, blir det terkommande svaret.59 Berttelsens egendomliga spnning byggs upp av sdana ackumulerade upprepningar. Den terkommande frskran om stundande verenskommelse visar sig efterhand minska i trovrdighet just genom att upprepas s ofta. Till detta bidrar ocks den minimala frskjutningen frn prognosens skall till imperativets mste : Vi mste komma verens, heter det till sist. Men detta vcker till sist de utanfrstendes motvilliga intresse: Om ni inte kommer verens d?, undrar dottern (114); Man vill grna hra hur det slutar. Fr det r vl inga hemligheter som diskuteras? S: Det gr vl inget att jag sitter hr och lyssnar?. Och det gr det nog. Men med de orden slutar berttelsen. Varfr berttas den? Skert fr att ge lsaren tillflle att begrunda just den frgan. Att sjlv ska fram ett svar. Skarna innehller nio berttelser som alla varierar just ett skande efter en mnniska, en skatt eller en brnnvinsflaska (norsk; det betonas srskilt). Eller efter problemlsning, samfrstnd, frstelse, frltelse, gemenskap. Men resultatet uteblir oftast det hr inte till berttelsen. I Skallgng lser vi avslutningsvis:

7(11) Man kanske har rtt att stlla en frga: fann de henne, den vilsegngna flickan? Men berttelsen handlar inte om henne. Den handlar om skandet efter henne. (161)

Sundmans kortprosastrategier realiserar en kombination av realism och poetisk funktion, som var en betydelsefull men frbisedd aspekt av bde 40- och 60-talsprosan i Sverige. Alla 60-talsfrfattare var inte som Sundman ingen var som han. Men just hans egenart frtydligar ngot gemensamt. Noter

J. D. Lyons , Exemplum. The Rhetoric of Example in Early Modern France (Princeton, New Jersey, 1989) pminner om att exemplum hrrr ur lat. eximere = lyfta ut ur strre helhet: Therefore, the example is something cut out and removed from some whole exemplum concerns a distinction made between a prior whole and a resultant fragment (s. 9). Formellt r sledes exemplum-tekniken vl frenlig med 60-talistisk fragment- och montage-estetik. Men for the early modern period examples are predominantly chosen to reach common ground of belief in a domain that writers and readers will recognize as reality (s. x). Jfr nedan diskussionen om realismbegreppet.
6 7

Se v. Agrell 1993, kap. 6.

Se Agrell 1993, kap. 6, om Enquists Hess, samt Hansen 1996 om Enquist, Sundman och Ekbom. Se Karl-Erik Lagerlf, Samtal med 60-talister, Stockholm 1965, samt dens. Strmkantringens r och andra esser om den nya litteraturen, Stockholm 1975. Beslktade tendenser fanns i tysk dokumentarism (Alexander Kluge, Uwe Johnsson), fransk nouveau roman (Michel Butor, Alain Robbe-Grillet), engelsk neopikaresk och amerikansk fabulatorisk postmodernism (Thomas Pynchon, Donald Barthelme). Mot mitten av perioden kom ocks impulser frn fransk strukturalism (Roland Barthes. Michel Foucault) och polsk situationism (Witold Gombrowicz). Vidare marxism (Georg Lukcs) och marxistiskt inspirerad post-freudianism (Herbert Marcuse, Ronald D. Laing). Slutligen fenomenologi och sprkfilosofi (L. Wittgenstein), samt Ferdinand de Saussures lingvistik och Noam Chomskys generativa grammatik. Se vidare K.-E- Lagerlf, Strmkantringens r och andra esser om den nya litteraturen (Stockholm 1975). Se Agrell 1993, kap. 3 och 5. Se vidare Annika Olsson, Att ge den andra sidan rst. Rapportboken i Sverige 19601980 (Diss., Uppsala 1992). Ardelius Dagligt allehanda 1958, Gustafssons Frberedelser till flykt 1967, Jersilds Rknelra 1960, P. O. Sundmans Jgarna 1957 och Skarna 1963, Trotzigs Levande och dda 1964. Martyrerna: passionerna, 1968, Passionerna: lskog 1968, Karriristerna 1969, Girigbukarna 1969, Vllustingarna 1970, Lgnhalsarna 1971, Vishetslrarna 1972, Nunnan i Vadstena: sedeskildringar 1973, Ordets makt : historien om sprket, 1973, Folket och herrarna : noveller ur Sveriges historia, 12, 1973, Lastbara berttelser 1974, Furstarna: en krnika frn Gustav Vasa till Karl XII, 1974 Sivar Arnr, Finnas till, 1961; G. R. Eriks Lindansaren 1965; Tage Aurell: Samtal nskas med sovvagnskonduktren, 1969, samt reseboken Vgar och mten, 1960.

Kortad version publicerad i Fortllingen i Norden efter 1960. Red. Anker Gemze, Sren Gornitzka, Peter Kirkegaard & Louise Mnster. Aalborg: Aalborg Universitetsforlag, 2004. Ss. 434443. Se t.ex. Gran Palm, Den nya svenska romanen, BLM 1961:6, ss. 450-459. v. B. Agrell, Romanen som forskningsresa / Forskningsresan som roman. Om litterra terbruk och konventionskritik i 1960-talets nya svenska prosa, Gteborg 1993 och P. Hansen, Romanen och verklighetsproblemet. Studier i ngra svenska sextiotalsromaner. Stockholm/Stehag 1996. T.ex. Erik Beckmans Hertigens kartonger 1965, P. O. Enquists Hess 1966, Bjrn Hkansons Generalsekreteraren 1966.
3 4 2 1

T.ex. Lars Gustafsson, Sven Delblanc, Kai Henmark.

10

Se t.ex. Torkel Rasmusson i Demokratisk dikt?, Rondo 1964 : 34, 5965. Det didaktiska draget r tydligt hos t.ex. Lars Gustafsson, Willy Kyrklund, Lars Gyllensten, Sven Delblanc, Kai Henmark. Jfr Jan Myrdals Moraliteter (1967) i traditionen frn Brechts bruksestetik. Se vidare Agrell 1993, kap. Den pragmatiska orienteringen. I The Renaissance Crisis of Exemplarity, Journal of the History of Ideas, Vol. 59 (1998:4), ss. 557-563, pminner Franois Riglot om att ett klassiskt exemplum var en an illustrative anecdote with a moral point, men att sjlva den narrativa exempel-funktionen fick allt strre betydelse fr.o.m. renssansen p bekostnad av den klassiska funktionen som bevis i en retorisk argumentation: although examples were often used to illustrate a didactic point, they differed from exempla inasmuch as they were not always meant to serve a demonstrative purpose.
5

11

12

13

8(11)

Aftnar i S:t Petersburg. Noveller, 1960; Frukostdags. Noveller 1961; verfallet och andra grnsintermezzon 1963; Husliga scener. Noveller 1964; Fdelseboken. Noveller 1967; Inte n men snart 1969 (samlingsvolym). Drutver romaner: Pendeln 1962; Flickorna 1963; Nr de red omkring. En skojarroman om allvaret 1969. Se t.ex. Gran Palm, Tv bilder av Ezra Pound, BLM 1963:2, ss. 121-139. Vidare Agrell 1993, kap. 4.1.
16 17 15

14

annan kan den rulla ner igen, kanke strre och tyngre, fr att mjligen fresta ngon Sisyfos till ett nytt frsk i ett helt annat sammanhang. En historia kan sluta med en frtvivlad vdjan om hjlp, en annan kan brja med att den bnhrs. (s. 589) Novellcykelformen rymmer ocks egna mjligheter, som ej kan realiseras i romanformen. Viktigaste skillnaden till romanen r den spnning man kan etablera mellan delen och helheten och mellan delarna inbrdes, allts mellan den enskilda, avrundade novellen och syskonnovellerna. En novellcykel br kunna ges en mycket tydlig struktur utan att innehllet, i konventionell bemrkelse, tar ngon skada. Och att strukturen kan gras tydlig och medveten fr lsaren r ju bland annat en av frutsttningarna fr att det ska lna sig att prva ett mer intrikat formsprk. (588)
21

Agrell 1993, kap. 4.2.

Lars Ardelius, Novellsamlingen, BLM 1964 :8, 587-592 . Ardelius var en av de mer programmatiskt experimentella unga frfattarna. 1958 hade han debuterat med novellboken Dagligt allehanda och drefter gett ut ett antal genremssigt svrbestmda prosabcker. Sedan kom: Svvningar (1963), Rk : roman (1964), Spritt sprngande eller Massa, Skred (1965), Plagiat (1968). Vi har det hr kruxet att det r s frtvivlat mycket som ska matas in i en roman under lt oss sga den frsta tredjedelen, medan ingenting samtidigt kan avslutas och lmnas drhn. Det gr att alltfr mycket av ens konstruktiva fantasi binds av sdna triviala omsorger som att servera saker och ting i lagom takt s att lsaren inte genast storknar. Om man lite hurtigt liknar skrivandet av en roman vid ledningen av ett flttg blir de strategiska problemen i hg grad en frga om frbindelselinjer och underhll, allts rena intendenturproblem. (588)
19 18

De terkommande elementen kan vara mnniskor, ting, handlingar, hndelser: Sdana saker kan man lta dyka upp ofrndrade i helt nya sammanhang, i noveller med mycket skiftande innehll i vrigt och som kanske ocks skiljer sig en hel del frn varandra i ton och uppbyggnad. Men man kan ocks tnka sig en mer modifierad form av upprepning, att det som dyker upp p nytt r mer eller mindre frndrat. (588)

Men en handling kan ocks p ett mer svruppfattat stt eka genom en hel novellcykel. Den kan ju helt enkelt terskapas p ett sdant stt att lsaren frst efter hand belnas med upptckten att det rr sig om ngot hon redan stiftat bekantskap med. [---] Varje skeende, ja, varje enkelt fenomen rymmer ju i sjlva verket en ondligt rik arsenal av fakta, vilket vi ofta frbiser i den praktiska handlingsvrlden. (589) Samma tanke framfrs av Lars Gustafsson i Lars Gustafsson & Lars Bckstrm, Nio brev om romanen (Stockholm 1961): Varje hndelse, gestalt, ting r ur berttarens synpunkt ngot outtmligt, outtmligt i den praktiska meningen att det alltid finns ngot att tillgga, att allt kan sttas i ytterligare samband med ngonting annat. (43). Och drmed r vi redan ver p det dr med tingen, fransmnnens och vra egna, och det egendomliga fenomenet att vad som helst som hlls fram till beskdande fr ett sorts egenliv, liv och vrdighet, []. (589) Se v. C. G. Bjurstrm, Den nya romanen. Alain Robbe-Grillet, Michel Butor, Nathalie Sarraute, Claude Simon och Claude Olivier. BLM 1958:8. Tidigare forskning p omrdet: F. Ingram, Representative Short Story Cycles of the Twentieth Century. Studies in a Literary Genre (1971) ; S. G. Mann, The Short Story Cycle. A Genre Companion and Reference Guide (1989) ; M. Dunn & A. Morris, The Composite Novel. The Short Story Cycle in Transition (1995) ; J. G. Kennedy, Modern American Short Story Sequences. Composite Fictions and Fictive Communities (1995); R. Lundn, The United Stories of America : Studies in the Short Story Composite (1999). Rolf Lundn, The United Stories of America. Studies in the Short Story Composite, Costerus New Series 122 (Amsterdam-Atlanta, GA 1999).

22

Principerna fr denna romanform finner Ardelius i den genomkomponerade novellsamlingen: i den har de enskilda novellerna parallellkopplats i en komplex struktur (587), dr sekvensen fr spatial funktion (en i och fr sig lyrisk princip). Se vidare Joseph Frank, The Idea of Spatial Form (New Brunswick & London 1991), Ralph Freedman, The Lyrical Novel Studies in Hermann Hesse, Andr Gide, and Virginia Woolf (Princeton, New Jersey 1963).
20

23

S hr skulle det kunna se ut, enligt Ardelius: En handling kan upprepas, frndrad eller inte, hakas p nya handlingar, avbrytas igen eller fullfljas p en mngd olika stt. Den kan ocks trancheras och serveras i bitar. I en berttelse kan en sten rullas upp fr ett berg, i en 8

24

9(11)

The short story composite, then, is a form of narrative consisting of interlocking, autonomous stories, a narrative consciously constructed around the tension between simultaneous separateness and cohesion (33). an important characteristic of the short story composite is the successive modification or expansion of the text, i.e. that each individual story takes part in a cumulative process of meaning (34). The term cycle suggests a short story composite that is basically organized cyclically where in the last story there is a final resolution and a return to a beginning (37). Med sequence avses a sequential narrative pattern where one story is added, as in a row, to the next, locking into it, but, taken together, not exhibiting a strong sense of unity and closure. In such a sequential structure one unit follows from another, as Smith says, either logically, temporally, or in accord with some principle of serial generation (37). Med cluster avses a rather loosely structured subgenre, in which stories seem to be striving in various directions; in which chronology is not strictly adhered to ; in which the gaps between the stories are wide ; and in which some stories are not easily integrated into a coherent whole. The cluster is thus less characterized by either cyclicality or sequentiality than the two forms discussed above. [---]These works possess an open structure, where in many cases the interconnections between the stories are not obvious, but will have to be constructed by readers, often with a constricting [pressa samman] result. While there definitely is a measure of unity in these clusters, discontinuity and fragmentation emerge as the by far more characteristic features (38). Novella avser Boccaccio-varianten: a frame-tale, and a reappearing narrator, narrative devices linking otherwise unrelated stories (38). Sklovskij, Viktor, Konsten som grepp (1917), vers. B. A. Lundberg, BLM 1970:7. v. i Form och struktur. Texter till en metodologisk tradition inom litteraturvetenskapen, red. K. Aspelin & B. A. Lundberg (Stockholm, 1971). En emblematisk kompositionsprincip se vidare B. Agrell, Konsten som grepp formalistiska strategier och emblematiska tankeformer, TFL 1997:1, 33.
30 31 29 28 27 26

25

vokativa tendenser saknades inte detta var ju happeningkulturens och den politiska aktivismens tid men syftet var att ppna texten fr lsaren.
32

Se t.ex. Tania rum, om det infra-ordinre i Modernismens realisme, i Gensyn med realismen, red. J. Holmgaard, Skrifter fra Center for stetik og Logik, Aalborg universitet, vol. 1. (Aalborg 1996), s. 219; jfr v. ss. 215217, samt sektion IV. Fr 40-talsdiskussionen se Mats Jansson, Kritisk tidsspegel. Studier i 1940-talets svenska litteraturkritik (Stockholm/Stehag 1998), ss. 224f. 233, 241247; fr 60-talet se Agrell 1993, srskilt kap. 4. Se Jansson 1998, 129142 om hemingwayreceptionen, samt 142145 om luckor och lsartilltal. I en ess frn 1965 beskriver Lars-Olof Franzn gillande hur saklighetens retorik frn den Hemingwayska prosan bildade en front av klarsyn mot den yviga romanpatetiken och mot den konventionella romanens knslokommenterande berttarteknik (L.-O. Franzn, 40-talets prosa. 40-talsfrfattare. Ett urval esser om svenska frfattare ur 40-talsgenerationen sammanstllt av Lars-Olof Franzn, Stockholm 1965, s. 53). Fr Enquist se Thomas Bredsdorff, De svarta hlen. Om tillkomsten av ett sprk i P. O. Enquists frfattarskap, vers. Jan Stolpe (Stockholm 1991). Torsten Ekbom, En sorts frstoringsglas, BLM 1963:10, ss. 836f. [Rec. av P. O. Sundman, Skarna, 1963] hvdar att Sundmans objektivitet r mer beslktad med Hemingway n med Robbe-Grillet (s. 836). Vidare betonas sakligheten: Hans prosa r enkel och slagkraftig, den dljer inga symboliska brddjup, den r med en nstan utmanande ensidighet frankrad i den synliga och gripbara verkligheten. En genomgng av Sundmans bcker skulle skert visa att han inte har skrivit en enda sats som inte r empiriskt verifierbar. Hans berttelser fungerar som en sorts frstoringsglas: i mitten en klar och tydlig cirkel av precisa detaljer, runtomkring utanfr synfltet en vag och diffus verklighet som lsaren i stort fr tnka sig hur han vill. Det som r otkomligt fr kunskap intresserar inte Sundman. (837) ven de sundmanska berttelsernas karaktr av ppna texter: halvfabrikat, som fullbordas frst genom lsarens aktiva medverkan. Det r vl detta som gr Sundman s spnnande att lsa: han r aldrig vag p det undanglidande, konturlsa sttet, han r vag helt enkelt drfr att han vet hur en berttare undgr att spoliera en pong. (837) Liknande synpunkter framfrs av. P. O. Enquist i Sundman och det enklas konst, SvD 15.12 1963 [rec. av Skarna] och Vi tjocka slktingar, SvD 29.11 1965 [rec. av Evanders debustasamling Tjocka slkten].

33

34

35

36

Roland Barthes, S/Z. Ess (1970), vers. M. Hjer ([Staffanstorp,] 1975), ss. 1012.

som Gran Palm (1961) noterar: nu tillkom ett nytt intresse fr experiment med synstt och synvinklar som inte var grammatiskt igonenfallande. Tvrtom teranvndes i stor utstrckning redan givna ldre och sentida former och tekniker i nya sammanhang, frn nypikaresk till dokumentarism (Gustafsson, Sundman, Enquist); samtidigt som ocks en icke-litterr och lglitterr repertoar togs in trivialfiktion, bruksprosa och reklamsprk (Beckman, Ekbom). Texterna skulle inbjuda till begrundande lsning. Pro-

10(11)

Anders sterling (1932) lser rentav boken socialrealistiskt en realism som ngot pminner om Sovjet-novellisterna men noterar samtidigt detaljskrpan (Synen r noggrann som en lupp) och konstmssigheten i bokens mosaik-artade komposition: Berttaren gr egentligen ingenting annat n lgger samman bitarna till en mosaik, men ser man efter litet nrmare s befinnes skildringen vara ganska konstmssig, hrt arbetad och p sitt stt perfekt. De 125 sidorna ge samma illusion som en ndls roman. (sterling Berttardebut, SvD 27/3 1932 ; cit. eft. Lars Andersson, Platsens ande. En bok om Tage Aurell (Stockholm 1995), s. 190f.) Jmfr Ragnar Matssons karakteristik i Berttaren i Mangskog. Tage Aurells frfattarskap till genombrottet 1943 (Diss., Stockholm 1970): Hans temperament, gestaltningsfrmga och starka mnniskointresse r dramatikerns, hans stt att handskas med orden lyrikerns, hans finaste intuition att ndock envisas med att vara berttare. (s. 263. Beskrivningen av tekniken i Matsson 1970 r klargrande och frtjnar utfrligt citat: Hans metod r sovrandet, det strnga utvljandet (249). Hela Aurells frfattarskap, det vill sga de olika elementen dri, kan ses utifrn denna princip. En strng och konsekvent selektion r mrkbar i textens olika skikt. (250) Den stilistiska selektionen tar sig uttryck [] ellips av en del prepositioner, av subjunktionen att och relativpronominet som; verhuvud undanrjes i sprket sdant som ger upphov till automatiska reaktioner frn lsarens sida. Metaforer frekommer sparsamt, adjektiven minskar och adverben kar. Meningarna drar ihop sig, det r som en gjutmassa som efter avsvalningen fr fastare konsistens. [---] I samma riktning verkar anvndningen av fundament. De ger emfas men ocks en grad av fasthet och lugn t texten, s att den inte sprngs under trycket av omstrtande hndelser av inre och yttre slag. Till emfasen bidrar de prosodiska mjligheter som ligger inbyggda i textens organisation och optimalt kommer till uttryck vid frfattarens egen upplsning. Liksom fr de gamla grekerna har, tycker man sig knna, tungan ftt diktera fr handen. (250f.) Den strngt tillmpade selektionen i Aurells prosa leder till knapphet. Knappheten kompletteras med den emfas som uppstr ur frfattarens starka uttrycksvilja. Resultatet blir ngot som Ekelund framhll som det idealiska, nmligen explosiv korthet. Aurell frmr ocks frena knapphet med objektiv berttarbehllning. Emfas kan ocks uttryckas genom avvikande ordfljd, bruket av arkaismer, dialektalismer, vulgarismer osv. Det sistnmnda r det enda medel till emfas som han valt bort. Dremot har han hittat p fler, [---] radindelningen, avsljar hur nra lyrikens uttrycksmedel Aurell kan komma i sin epik. (251) Men inte bara selektion ocks motsatsen: Den aurellska textens hemlighet ligger inte bara i att han gr en selektion av sdant som andra lter str kvar. Dr det konventionella uttryckssttet krver selektion underlter han att gra det. I skolan och p redaktionen 10
39 38

37

hade han ftt lra sig att inte blanda in dialektuttryck. Frn Tybergs grd brjar dialekten vxa in i sprket. Slutligen mrks den knappast i den sammansmlta form som uppsttt. Hos Laforgue sg han att i hgstmda sammanhang vardagliga ord kunde anvndas. Aurell gr ocks motsatsen, dvs, anvnder hgtidliga ord i vardagliga sammanhang. Viktig r ocks relationen till imagismen: intresse fr den hrda och avklarnade bilden (253). Syftet med denna den knappa stilen r att stta lsaren i ett djupare frhllande till texten. (254)
40

Matsson 1970: Lngst har selektionen gtt i Till och frn Hgsen dr vissa avsnitt liknar srstende partier i en diktcykel. (250) Ett grafiskt medel, radindelningen avsljar hur nra lyrikens uttrycksmedel Aurell kan komma i sin epik. (251) de branta frkortningarna, utelmnandet av alla ondiga mellanled: frttningen; Aurells suverna interpunktion, hans avbrutna meningar, allt det som ger sprket rytmiska kvaliteter man kan kalla lyriska (Peter Ortman, Sprkkonstnren Tage Aurell, SDS 19.9. 1969). Ruth Halldn, Tage Aurells nya bok: Alla vardagsrepliker blir skrande som piskrapp, DN 19.9.1969. Obs den inskjutna frasen jmnt delbart med tta ogrammatisk i det mimetiska sammanhanget, men semiotiskt laddad, eftersom den reaktiverar besvrjelsefunktionen frn inledningsscenen. Jmfr Karl-Erik Lagerlfs recension, Jag hrde rster, mrka, blida, vilda. GHT 19.9.1969: Aurells metod att bertta och terge har frn brjan varit en form av lyssnande, en stil som skrper det frsagda talet eller tar fram det som aldrig fick rst. Stt boken till gat och pltsligt framtrder och blir synligt ett myllrande liv under det vanliga livets yta, dramatiska och grymma skeenden, snabba betydelsefulla rrelser i det obeaktade smliv som heter vardag, grhet, obemrkthet och utgr grunden fr allt. Och vidare: Han gr frbi de frklaringar som blockerar vgen fr oss p grund av att de r frdigformulerade och drfr lgnaktigt ter sig slutgiltiga och tillrckliga, frbi dem till det plan dr upplevelsen nnu kan frmedlas eftersom den nnu inte fngats som sanning. Dvs. att principen om semantisk ekvivalens projiceras frn sprkets selektionsaxel baserad p likhetsrelationer (metafor) till kombinationsaxeln, baserad p nrhetsrelationer (metonymi). Se Roman Jakobson, Lingvistik och Poetik (1960), vers. . Dahl, i Poetik och lingvistik, red. K. Aspelin & B. A. Lundberg (Stockholm 1974): Den poetiska funktionen projicerar ekvivalensprincipen frn selektionsaxeln p kombinationsaxeln. Ekvivalensen upphjs till konstitutiv princip fr sekvensen. (s. 150). Det skulle betyda att Aurells prosa r p en gng metonymisk och metaforisk. Nrhetsrelationerna fr d funktionen av likhetsrelationer, det vill sga, blir metaforiska (delen som representerar det hela

41

42

43

44

45

11(11)

blir samtidigt en metafor fr helheten). Metonymiska tekniker kan p s vis manipuleras fr att tjna metaforiska syften. Mest anvndbar blir teorin sdan den senare utvecklats av David Lodge i The Modes of Modern Writing . Metaphor, Metonymy, and the Typology of Modern Literature (1977; London, New York, Sydney 1997) och Frank 1991 med srskild hnsyn till prosan, inte minst realististisk prosa, som brukar anses metonymisk (bland annat r exemplumfunktionen synekdokisk). Lodges beskrivning av Hemingways realism r belysande fr bde Aurell och Sundman: Hemingway sg den konstfulla anvndningen av upprepning med variation, lexikalisk och grammatisk, hos Gertrude Stein och kombinerade den med imitation av vardagssprk s blev han modernist och realist. Han tillfr p s vis realismen symbolismens kvaliteter. T.ex. en inledande miljbeskrivning kan uvecklas lngs en linje av nrhetsrelationer; realismen gr metonymiska utvikningar frn intrig till atmosfr, frn karaktrer till iscensttningen i tid och rum . Mycket av presentationen r synekdokisk detaljerna fr ge helheten. Men samtidigt r ett annat system av relationer i verksamhet: vissa ord, grammatiska strukturer och rytmiska mnster upprepas i riktning mot en motsatt effekt genom att dra uppmrksamheten mot likheter snarare n nrhet ett metaforiskt mnster korsar det metonymiska.
46 47

igenom fr berttelsen sin form och sina konturer och hrigenom ger jag ocks lyssnarna en bild av mig sjlv. [] P samma stt med min diktade berttare. Han skall bertta om ett skeende eller en medmnniska och hans berttelse mste vara bde begrnsad och understrykande. Och jag mste vara medveten om att han ocks ger en bild av sig sjlv genom att drja vid vissa detaljer och frhllanden och genom att inte lgga mrke till andra eller helt eller delvis frtiga dem. (232)
56

Lodge 1997, 490.

Se vidare bidragen till Gensyn med realismen, srskilt Jrgen Holmgaards Realisme og narrativitet. Om narrativ kausalitet.
48 49 50 51 52

Lodge 1997, s. 25. Astradur Eysteinsson, The Concept of Modernism (Itacha & London 1990), s. 194. Eysteinsson 1990, s. 195. Matsson 1970, s. 251)

I en frsvenskad BLM-ess 1965 Vid minsta tecken, vers C.G. Bjurstrm, BLM 1965:6 beskrev Michel Butor Sundmans teknik fenomenologiskt, i perspektivet av nouveau roman : reduktionen frvandlar realismens vrld till en vrld av tecken. Och det r i det perspektivet Butor frstr ocks provinsialismen: i den karga nordliga miljn frstoras varje fysisk detalj och omvandlas till mngtydigt tecken: Hos Sundman r snn en vsentlig bild fr hur verkligheten reduceras ner till ngra tecken som det gller att kunna tyda; vissa ordnas i skra lsarter, medan andra endast bildar ofullstndiga sammanhang som det inte r tillrdligt att dra ngra slutsatser av, s lnge man inte har funnit determinaten av det som saknas, och som allts omger det man vet med en krans av mjligheter som man mste kunna uppskatta. Det r sllsyntheten hos tecknen p sidan eller p sntcket som tillter oss att studera dem ordentligt. I allmnhet tvingar oss deras verfld att bortse frn de flesta av dem eller frn det faktum att de eventuellt saknas, samt att ta fr givet det som ingalunda r det. Det faktum att Sundman har frlagt alla berttelserna i sina fyra bcker till en avlgsen landsnda dr han valt att bo under flera r, innebr drfr ingen provinsialism i ordets vanliga bemrkelse. (443) Ss. 98, 106, 107, 109, 110. Ss. 106, 107, 110, 113. Ss. 95, 97, 107, 110, 114.

57 58 59

Senare bcker: Underskningen 1958 (social roman), Skytten 1960 (kriminalroman), Expeditionen 1962 (dokumentrroman), Tv dagar, tv ntter 1965 (roman baserad p novell ur Jgarna), Ingenjr Andres luftfrd 1967 (dokumentrroman), Ingen fruktan, intet hopp 1968 (dokumentrskildring), Berttelsen om Sm 1977 (romanpastisch, baserad p islndsk saga).
53 54 55

Men sjlv hnvisade han enbart till muntlig tradition och islndsk saga. Tobias Berggren,Expeditionskrens hemligheter, BLM 1970:3. Sundman, P. O, Kommentarer kring en teknik, BLM 1963:3, 231-234: Jag begrnsar mig, jag genomfr en omfattande abstraktionsprocess samtidigt som jag ger kad betydelse t vissa av berttelsens enskildheter. Hr11