Agrell B 2009 - Mellan raderna-Lasning-Reception-Litteraritet-Didaktik

Frmlingskap och frmmandegring: frhllningsstt till sknlitteratur i universitetsundervisningen. Red. Staffan Thorson & Christer Ekholm.
mellan raderna till frgan om textens appellstruktur 19 Gteborg: Daidalos, 2009. Ss. 19148. GUP 99119 [korrekturversion]
Till frgan om textens appellstruktur Beata Agrell

Appell, 11. [] eg. om handlingen att kalla ngn till sig l. gm att kalla l. ropa p ngn uppmana l. uppfordra honom att komma. (SAOB, Appell)
Mellan raderna?
Problemstllning: litteratur och lsart
1.1 Litteratur
Att sknlitteratur behvs r det mnga som tycker. Men motiveringarna skiftar, frn nytta till njutning, och fr litteraturens villkor r det inte oviktigt vilken aspekt som hamnar i frgrunden.1 En av de vackrare motiveringarna kommer frn Oscar Olsson, ledande folkbildningsman inom IOGT i det tidiga 1900-talet:
Vi vxa, under det vi leva med i de hga tankarna och starka knslorna; d livets stora vidder ppna sig fr oss, r det inte endast vr fantasi, som vckes, livsmodet ammar upp infr den befriande utsikten och viljan stlas i hnfrelse infr livets uppgifter. Och livsknslan, dess fullhet, medfr drfr inte endast den starkaste utan ven den dlaste livsnjutning, som str oss till buds. (Oscar Olsson, Folkets bildningsarbete, 1911, s. 45f. Cit. eft. Fahlgren 1981:42)
De talar om lyckan att lsa; att genom lsning komma nrmare livet. Och nd sger de i sak inget vrre n att litteraturlsning frenar nytta med nje och det visste redan de gamla grekerna; ja, faktiskt redan de gamla hebrerna! S, till exempel, berttar Andra Samuelsboken i Gamla testamentet om hur kung David frlskade sig i Bat-Seba, hettiten Urias hustru. Fr att komma i besittning av henne sg han till att Uria ddades i striderna vid staden Rabba. Och nr sorgetiden var frbi, snde David och lt hmta henne hem till sig, och hon blev hans hustru, heter det (2 Sam. 11:27). Men vad David hade gjort misshagade HERREN, heter det sedan. S Herren snde profeten Nathan till David, och Nathan berttar fljande historia:
Tv mn bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig. 2. Den rike hade fr och fkreatur i stor myckenhet. 3. Men den fattige hade icke mer n ett enda litet lamm, som han hade kpt; han uppfdde det, och det vxte upp hos honom och hans sner, tillsammans med dem: det t av hans brdstycke och drack ur hans bgare och lg i hans famn och var fr honom ssom en dotter. 4. S kom en vgfarande till den rike mannen; d nndes han icke taga av sina fr och fkreatur fr att tillreda t den resande som hade kommit till honom, utan
Sknlitteratur ger oss den dlaste livsnjutning, som str oss till buds det r starka ord. Vem skriver under p sdana ord idag?
Thorson kap 1 vers 5.indd 1
09-02-22 18.20.47
20
beata agrell
han tog den fattige mannens lamm och tillredde det t mannen som hade kommit till honom. (2 Sam. 14)
David blev d mycket vred den fattige mannens vgnar och utslungade: [D]dens barn r den man som har gjort detta! Men Nathan svarade: Du r den mannen. (2 Sam. 12:56). Och David knde igen sig och fll till fga drabbad av sin egen dom (12:13). Nathans berttelse var ktiv men nd sann, p samma stt som allegorier och parabler r ktiva men sanna. Hans berttelse var en mashal, ett majevtiskt-didaktiskt medium fr innerlig tillgnelse av den mosaiska Lagen.2 Davids reaktion visar att mashalen hade gjort avsedd verkan. Men det har den kunnat gra drfr att den arbetar med litterra medel. Didaktik och estetik r hr ttt sammantade, och det ena kan inte tnkas utan det andra. Men vilken makt har egentligen litteraturen ver sin hrare eller lsare? Vilka mjligheter har frfattaren att pverka tillgnelsen av sin text? I en skriftkultur r frfattaren frnvarande och hans text faderls, som Platon skriver (2001:371); men texten r inte hjlpls fr det: i skrivandet har frfattaren en hel arsenal av styrmedel till frfogande, frn berttarteknik och retoriska grepp till boksidans layout och papperskvalitet, och i vr digitala tidslder r mjligheterna frsts nnu era. Lsaren sin sida drar t sitt hll, och s kan lsakten arta sig till en dragkamp mellan text och lsare lsandet [r] denitionsmssigt upproriskt och gr sina egna vgar, skriver Roger Chartier i Bckernas ordning (1922; sv. vers. 1995):
[mnniskans frhllande till texterna] knnetecknas av en motsgelsefull rrelse.
ena sidan mter varje lsare en hel uppsttning olika tvng och instruktioner. Frfattaren, bokhandlaren-frlggaren, kommentatorn och censorn sker alla kontrollera produktionen av mening s nrgnget som mjligt och se till att den text som de har skrivit, publicerat, kommenterat eller auktoriserat uppfattas utan minsta avvikelse frn deras freskrivande vilja. andra sidan r lsandet denitionsmssigt upproriskt och gr sina egna vgar. Den list som lsarna utvecklar fr att f tag i frbjudna bcker, lsa mellan raderna och vrka de pbjudna stten att lsa vernda r outsinlig. (Chartier 1995:7f.)
Texternas betydelse ligger inte fast, utan byggs upp i mtet mellan en utsaga och ett mottagande, fortstter han, och receptionen nyskapar alltid, den frskjuter och frvrnger.3 Det r kanske i denna stridbara dialog mellan text och lsare som litteraturens mnskliga relevans ligger. Det r kanske mot bakgrund av sdana lserfarenheter som vi kan sga att litteraturen behvs ven om vi inte riktigt kan sga till vad.4 Men vad skall vi d sga om litteraturvetenskapens behvlighet?
1.2 Litteraturvetenskap
Litteraturvetenskap r ett brett forskningsflt med allt rrligare grnser mot andra omrden och discipliner. Litteraturvetenskap r som namnet sger: vetenskap om litteratur den forskning vars freml r litteraturen och den litterra processen, det vill sga, den litterra textens tillkomst, utformning, spridning, mottagande, verkan och vrdering, som Hans Erik Johannesson skriver i Nationalencyklopedin. Men redan namnet antyder problem, inte minst med grnser: vad r d vetenskap, och vad r litteratur? (Hur) Skiljer sig litteratur frn
09-02-22 18.20.48
mellan raderna till frgan om textens appellstruktur
21
andra typer av texter? Och vad r frresten en text? Att bedriva vetenskap om litteratur kan vara mnga olika saker beroende p bland annat hur litteratur och text denieras. Det r inte heller alltid som analys av den litterra texten str i centrum av underskningen. Till exempel litteratursociologi och bokhistoria inriktar sig ofta p samhlleliga faktorer i litteraturens omgivning, det vill sga som man kan tycka p faktorer utanfr texten. Sammalunda med litteraturvetenskap inom lrarutbildningen: dr intar den personliga upplevelsen av litteratur och litteraturens fostrande roll en central stllning.5 Likafullt mste ocks sociologer, historiker och skollrare frhlla sig till texten som betydelseproducent, likavl som textanalytiker mste frhlla sig till olika fregivet utomtextliga sammanhang.6 Och d visar det sig att frgan om vad som r i och utanfr texten inte alltid r s ltt att avgra. Det r i sjlva verket en litteraturvetenskaplig krnfrga och kanske ett olsligt problem. Icke frty frblir textanalysen en grundlggande litteraturvetenskaplig verksamhet ett ndvndigt verktyg rentav som alla grundstudenter och blivande lrare behver vas i. Men att dma av pilotstudier gjorda inom forskningsprogrammet Frmlingskap och frmmandegring motsvarar undervisningsutrymmet fr textanalys inte fullt ut studenternas behov; inte heller freligger konsensus om textanalysens uppgift och vilka kriterierna p en giltig textanalys skall vara. I synnerhet oklart r textanalysens frhllande till den s kallade litterariteten, det vill sga, till frgan om vad som motiverar textens stllning som litterr och vari litterariteten i frekommande fall bestr.7 I den
litteraturvetenskapliga undervisningspraktiken, inte minst vad gller prosan, tenderar stofig kunskapsfrmedling och allmn iddiskussion att dominera p bekostnad av den litterra textanalysen. Studenterna leds till en diskursiv lsning av de litterra texterna med inriktning p vad texterna betyder p bekostnad av hur betydelse frambringas och vilken roll detta hur spelar fr textens mening och signikans.8 Textanalysen i sin tur tenderar d att domineras av texternas referentiella och budskapsfrmedlande funktioner p bekostnad av det antydda, ertydiga, problematiska och tankevckande det vill sga, enligt en vanlig uppfattning just sdant som gr texten litterr (se vidare nedan 1.6.3). Men nstan lika vanlig r tendensen mot subjektiv vertolkning det vill sga, privat associerande, fantasifullt meddiktande och vidareskrivning p den aktuella texten.9 En viktig uppgift i den litteraturvetenskapliga undervisningen torde drfr vara, att gra studenterna medvetna om hur de lser och va dem i kritisk reexion ver sin lsart och dess teoretiska frutsttningar. Ty den kritiska lsfrmgan r inte bara en del av den litteraturvetenskapliga kompetens som studenterna skall utbildas i, utan den hjlper dem ocks att f syn p de ideologiska begrnsningar och tvingande auktoriteter som pverkar deras egna liv utanfr Akademia.10 S om litteraturlsande r nyttigt vilket ofta hvdas s r litteraturvetenskapande om mjligt nnu nyttigare, inte bara fr de nrmast inblandade. I det perspektivet framstr litteraturvetenskapens egenart inte som ett speciellt underskningsobjekt (en viss sorts texter), utan som en speciell verksamhet, nmligen lsning 11 uppmrksam, systematisk,
09-02-22 18.20.48
22
beata agrell
metodisk, reekterad, saklig och kritisk, men samtidigt intresserad, begrundande, exibel, mngsidig och nyanserad.12 Denna hgt utvecklade lsfrdighet ger en spetskompetens med tillmpning ven inom mnga andra omrden och professioner n litteraturvetenskapens frn textbaserade akademiska discipliner som historia, juridik och religionsvetenskap till verksamheter ute i samhllet, dr lsande och skrivande r centrala inslag och inte minst narratologiska perspektiv har visat sig anvndbara.13 Denna kombination av spets- och generalistkompetens uppmrksammas ocks i Hgskoleverkets utvrdering av mnet Litteraturvetenskap r 2006, dr ven vikten av mer analytiska och problemorienterade frhllningsstt i undervisningen betonas:
Om de nuvarande AB-kursernas mnesorienterade uppfyllande av kronologiska eller genreorienterade kanonkrav helt eller delvis kunde ersttas av mer problemorienterade arbetsformer av analytisk karaktr, skulle det vara lttare att se mjligheterna att verfra kunskap och frdigheter frn studiet av exempelvis teman, ktionalitet och narrativitet i litteratur till andra omrden, t.ex. modern marknadsfring och modernt ledarskap. Hr, liksom p mnga andra omrden inom samhlls- och naturvetenskapen, frn informationsvetenskap till atomfysik, har man behov av att frst det som med rtt eller ortt kallas berttelser. (HSV 2006:34)
1.3 Syfte: textens hur och dubbel lsart

I det fljande skall jag utg frn det problematiska frhllandet mellan instrumentella och estetiska synstt i den litteraturvetenskapliga undervisningen, lrarutbildningen inrknad. Uppgiften r att, med std av ett antal litterra exempel, prva mjligheten av en textbaserad men interaktiv ansats inriktad p att frilgga textens appellstruktur, det vill sga, (ngra av) de lsarter som texten bddar fr, lst i sin historiska kontext.14 Till den ndan skall jag underska de textstrategier genom vilka en appellstruktur kommer till synes och diskutera vilken allmn och litterr repertoar som strategierna frutstter, samt vilken litterr kompetens eller supplering frn lsarens sida som krvs fr att strategierna skall bli verksamma. Mitt syfte r att genom denna diskussion belysa aspekter av text och lsning som r relevanta i den akademiska undervisningen fr att utveckla en uppmrksam, nyanserad och kritiskt reekterande lsfrdighet hos studenterna. Av srskild vikt r d frmgan att uppfatta och analysera textens bruk av olika typer av kontextuellt frankrad frmmandegring, gnad att att stadkomma ett aspektskifte i sttet att se, bde p texten och livet. Att lsa en text i ett litteraturvetenskapligt sammanhang begrnsas inte till att uppmrksamma ord och meningar p papperet, utan kan innebra mnga saker drutver. Frstelsen av en text krver ofta en historisk lsart, som mjliggr analys av de historiska, ideologiska och estetiska betydelsevillkor under vilka texten producerats, liksom ven av textens skiftande receptionshistoria.15 Men en historisk lsart ltreras ndvndigtvis genom den sentida lsarens
Litteraturvetenskaplig kompetens har allts er anvndningsomrden n mnga sknandar kanske frestller sig. Men fr att den kompetensen skall utvecklas krvs reexion ver frhllandet mellan instrumentella och estetiska synstt, inte minst i undervisningen.
09-02-22 18.20.49
23
referensram och motsvarar inte fullt dtida lsvanor och frstelseformer.16 I litteraturvetenskaplig kompetens ingr drfr ocks att utveckla kritisk distans till den egna lsarten. Studenterna mste i s fall vas i dubbelseende och en tvfaldig social kontextualisering: dels av de lsta texterna, dels av sig sjlva som lsande subjekt.17 Fr lrarstudenterna tillkommer ven en tredje, didaktisk aspekt: kontextualisering med hnsyn till kommande elevers behov. Detta krav p dubbel- eller trippelseende gller givetvis ven lsning av texter p andra kulturella avstnd n de historiska.
1.4 Disposition
Som redan framgtt disponeras framstllningen i tv delar, den nu pgende med begreppsbestmningar och teoretisk diskussion; den andra med ett antal tillmpningar, som prvar perspektiv utvecklade i frsta delen p ett antal litterra texter. Nrmast (1.5) fljer ett avsnitt som behandlar frfattarperspektiv p lsandets problem, det vill sga p lsandet frn skrivandets synpunkt. Tv frfattare som srskilt arbetat med att bygga in en lsarroll i sjlva textkonstruktionen, C. J. L. Almqvist och Lars Ahlin, diskuteras hr med utgngspunkt frn sina esser i mnet. Bda fresprkar en interaktiv estetik och diskuterar hur bidragen skall frdelas mellan text och lsare; men Almqvists Dialog om sttet att sluta stycken fokuserar tekniken att lmna luckor i texten fr lsaren att fylla i, medan Ahlins Romanlsaren som estetiskt problem utvecklar en frbnens estetik med gerundiv funktion, det vill sga att texten skall lsas som ett etiskt anrop med vdjan om svar. Avsnitt 1.6. visar hur sdana pragmatiska perspektiv p lsandet ven utvecklats inom
receptionsteoretisk forskning, och presenterar drvid en rad nyckelbegrepp, som anvnds eller frutstts i den fortsatta framstllningen i del 2. Tillmpningarna i del 2 utgr frn problem med lsarter som framkommit i undervisningen och som dokumenteras i studentlsningar (vilka studeras i Thorsons kapitel i denna bok). Varje avsnitt behandlar en text och en problemstllning. Avsnitt 2.1. redovisar material och metod. 2.2 behandlar frhllandet mellan brukslitterra och sknlitterra lsarter med Margareta Ekstrms novell Lngt lidet (1963) som underlag. ven 2.3 behandlar brukslitterra aspekter, men nu i relation till kanon, klass och kulturellt avstnd. skdningsexempel r novellen Kapar-Karlsson (1912) av Karl stman frn den frsta generationen arbetarfrfattare i tidigt 1900-tal. Avsnitt 2.4 diskuterar hur textens skiftande fokalisation, dess vxling mellan olika positioner och perspektiv, frsvrar lsandet, men bddar fr aspektseende och aspektskifte. Textunderlaget r hr Ninni Holmqvists novell Modellens dd (1996). Drnst behandlas i 2.5 problem med berttelsens niver, nu med utgngspunkt frn E.A. Poes novell The Oval Portrait (1845), dr srskilt ramkonstruktionen och den inskjutna ekfrasen uppmrksammas. I 2.6 diskuteras problem som en hrdkokt berttarteknik kan skapa, och textexempel r Hkan Nessers Om ngonting hnder (2000). 2.7 tar upp de srskilda svrigheter som jagberttande kan skapa, och hr r P.O. Sundmans novell Elfenben (1963) ett tacksamt exempel. I 2.8 diskuteras slutligen problem med textens signikans, och utgngspunkt ges av Tomas Transtrmers prosadikt Blsipporna (1981). Avsnitt
09-02-22 18.20.49
24
beata agrell
3 ger en slutklm med sammanfattning och diskussion av frda resonemang.
1.5 Skrivart och lsart

Det interaktionistiska synstt, som prglar mitt perspektiv p text och lsning i det fljande, har hmtat litteraturvetenskapligt std frn era hll, frmst receptionsteori, rysk formalism och semiotik, men ven kognitiv poetik, reader-respons-teori och empirisk lsforskning forskningsomrden som fr vrigt delvis verlappar varandra. Litteraturvetenskapen r dock inte alltid vare sig frst eller bst p att formulera de litteraturvetenskapliga problemen. Ofta nog nner man de mest insiktsfulla formuleringarna i litteraturen, dessutom lngt innan ngon litteraturteori i saken utbildats.18 Fr egen del har jag satts p spret av sknlitterra frfattare, som reekterat ver sitt skrivande frn lsandets synpunkt. Innan jag gr vidare med litteraturvetenskapliga preciseringar vill jag drfr aktualisera ett par klargrande frfattarperspektiv p frhllandet mellan text och lsning, skrivart och lsart, och ytterst, frsts, mellan frfattare och lsare.
1.5.1 Dialogiskt skrivstt (C.J.L. Almqvist)

Vilka mjligheter har frfattaren att styra lsningen av sin text, och vilket frirum har lsaren att svara p textens tilltal? Dessa frgor behandlar C.J.L. Almqvist i uppsatsen Om tv slags skrifstt, frst publicerad i tidskriften Skandia 1833 (hr citerad efter Samlade Verk):19
Det har ett srdeles behag fr Lsaren, nr fven han fr uppnna ngot, fr vara verksam. Man kan skrifva s, att man ordentligt och riktigt ger besked i allt, hvad mnet
tillhrer, s att fr lsaren ingenting terstr att gra, mer n blott hvad fr honom vl ock tycks vara det lmpligaste lsa. Man kan lta bli att yttra allt: kanske ej en gng i orden lgga det hufvudsakligaste. Hvad man yttrar kan dock vara af sdan beskaffenhet, att det stter lsaren i ett perspektiv, i en stmning, i en nskan och frmga att g fram i mnets riktning och han uppnner p egen hand allt det friga osagda: ja, kanske mer, n som ens hade kunnat sgas af frfattaren. Lsaren fr d vara, ej blott lsare, utan fven menniska: han fr vara produktiv. Han bekommer trden af frfattaren men fr g med den p sitt stt. Trden mste likvl vara sdan att lsaren dermed ej lper annorstdes n frfattaren ville, ehuru det kan ske i variationer efter olika lsares lynnen. [] Efter detta skrifstt ro frfattaren och hans lsare tv samverkande faktorer till det arbete, som utfres. Och verket sjelf som p papperet, der det ligger fr gonen, icke kan anses frdigt mer n till det i bokstfverna bentliga artistiska anslaget blir oupphrligt mer och mer frdigt genom lsarne. Och emedan desse under tidernas lopp blifva er och er, s kan man sga, att frfattarens arbete slunda stndigt allt vidare fortfar att frfrdigas, s lnge verlden str. Innebr det ej en outtmlighet, en viss evighet, som icke saknar interesse? (1998:177)
De tv skrivstt som hr beskrivs motsvarar till synes ofrenliga lsarroller: den ena passivt konsumerande en redan given mening utan utrymme fr egna initiativ, den andra aktivt producerande nya betydelser i dialog med texten. Den frra texten ger besked i allt, hvad mnet tillhrer, s att fr lsaren ingenting terstr att gra annat n just lsa. Den senare avstr frn att yttra allt, vilket medfr att lsaren uppnner
09-02-22 18.20.50
25
p egen hand allt det friga osagda. De tv skrivstten medfr allts tv texttyper, vilka, enligt Johan Svedjedal, kan synas motsvara Umberto Ecos slutna respektive ppna texter och Roland Barthes lsbara respektive skrivbara (Svedjedal 1996:21; v. Viklund 2004:25f ). Detta r emellertid en synvilla, enligt Svedjedal; den lsarroll som hr skisseras r fullstndigt passiv:
[] lsaren r bara en mottagare som aktualiserar vad som nns dolt i verket. Som Almqvist ser saken m lsaren tro att han eller hon r aktivt medskapande men egentligen r lsaren mest ett vrddjur dr verket frodas som en parasit. (Svedjedal 1996:21)
Det centrala ordet i texten r nmligen inte lsaren utan trden, skriver Svedjedal, och lsarens uppgift r att flja den:
Frfattarens uppgift r att gra trden sdan, att lsaren inte lper vilse. Vad lsaren har att gra r att flja trden: med alla rttigheter att gra sm utykter och kringgende rrelser, men alltid med plikten att tervnda till trden. P ytan r Om tv slags Skrifstt en text om lsarens roll som medskapare men i grunden r den en teori om hur en frfattare frverkligar sina intentioner, hur han styr och stller med lsarens reaktioner. Lsaren r inte s mycket en skicklig detektiv som en person i frfattarens vld. (Svedjedal 1996:22)
Svedjedal har hr en viktig pong, som dock drunknar i metaforiska verdrifter (jfr Viklund 2008:164 f ). Pongen att texten stter grnser fr lsarens frihet mste inte innebra att lsaren reduceras till ett vrddjur dr verket frodas som en parasit. Almqvists skriver visserligen: Han [Lsaren] bekommer trden af frfattaren, men fr g med den p sitt stt. Trden mste likvl vara
sdan, att lsaren dermed ej lper annorstdes, n frfattaren ville, ehuru det kan ske i variationer efter olika lsares lynnen (1998:177). Men Almqvists egen utlggning kan lika grna synas vnda p metaforen, det vill sga, s att texten reduceras till ett vrddjur dr lsaren frodas som en parasit. Almqvist skriver ju, att det senare skrivsttet inte bara avstr frn att yttra allt, utan kanske rentav frn det hufvudsakligaste; och detta medfr inte bara att lsaren uppnner p egen hand allt det friga osagda, utan kanske rentav mycket mer, n som ens hade kunnat sgas af frfattaren. S det r kanske texten som r i lsarens vld, snarare n tvrtom? Men inte heller denna tolkning r oproblematisk: Almqvists eget skrivstt i denna text om de tv skrivstten r dialektiskt och bddar drmed fr ett helt annat stt att lsa en helt annan lsart n ett engt antingen/eller.20 P vad Svedjedal (1996:21) kallar receptionsforskningens eviga grundfrga r lsaren aktiv medskapare eller passiv mottagare? svaras hr bde-och: Efter detta skrifstt ro frfattaren och hans lsare tv samverkande faktorer till det arbete, som utfres (Almqvist 1998:177). Frfattarens konst r d att gra trden sdan, att lsaren p egen hand gr vidare fram i Verkets bana (1998:178). Detta skrivstt r allts sjlvt dialogiskt, och den trd lsaren bekommer fr lsningen av denna text r dialogens, bde som mne och lsart. Men det r ocks existentiellt: Individerna ro skapade till hemisferer, heter det, i enlighet med Almqvists helhetsloso: ingen skall d fullndas, utan genom andra; och det hela genom alla (1998:179).21 Drfr r detta skrivstt ocks estetiskt:
09-02-22 18.20.50
26
beata agrell
Det r en stor konst att skrifva s, att man riktigt fullndar sitt mne, matieren m vara vettenskaplig eller artistisk. Men att, utan synlig fullndning i arbetets fr gonen stende linier, likvl gra det s, att hos lsaren eller betraktaren just de toner ansls, just den verld vckes, som skall vckas; och p det stt, att han p egen hand gr vidare fram i Verkets bana; det r ock en konst. [---] Fordran p receptivitet m icke frblandas med frfattare-egoism. Receptivitet kan icke undvaras af ngon, emedan behofvet deraf grundas p en helig naturlag, som gjort alla varelser till fraktionrer. Individerna ro skapade till hemisferer (ingenting hade annars ansigte, face); ingen skall d fullndas, utan genom andra; och det hela genom alla. [---] Ett skrifstt och dess betraktare, ett verk och dess lsare, bra de ej vara tv halfheter, som msevis upptaga och fullnda hvarann? (Almqvist 1998:178f )
Eftersom vi r skapade till fraktionrer, s frutstter reception och produktion varandra, och konstens uppgift r att sammanfra dessa halfheter i dialog med varandra. Att det rr sig om ett bde existentiellt och estetiskt frhllningsstt framgr ven av att Almqvist ett par r senare satte in Skandia-uppsatsen Om tv slags skrifstt i Trnrosverkets ktionsvrld, nmligen som upplst av Richard Furumo i Dialog om sttet att sluta stycken (1835) dock utan att nmna ngot frfattarnamn. Richard samtalar i dialogen med herr Hugo Lwenstierna om mottagandet av dramat Ramido Marinesco (1834) och romanen Drottningens juvelsmycke (s..). Men dessa senare verk uppges nu vara frfattade av Richard sjlv, som i dialogen kommenterar recensenternas kritik av verkens ppna slut: att derfver svfvar en dimmighet af oupplsta mot-
sgelser och en tvetydighet i utsgandet af det helas tanke (Almqvist 1998:169). ven Hugo r kritisk: du lemnar t din hrare eller lsare en slututredning af hndelsens id, en ondlig (jag menar ndels) sensation, en series af tankar, ett groml, som vl borde vara frfattarens (1998:169). Richard frsvarar sig med era typer av argument. Det frsta r mimetiskt: att ingen hndelse i det verkliga livet framstr som fullstndig med full begriplighet, utredd och insedd till alla sina delar (Almqvist 1998:170). Det andra r expressivt: att frfattarens alla verk r sjlsutgjutelser, att likna vid protokoller fver hjertats, tankens och sinnets olika tillstnd, och drfr bortom diskursivt sprk (1998:172). Det tredje r karaktrspsykologiskt: att verkliga mnniskor sllan upptrder fullt logiskt begripligt och varfr skulle de skildras annorlunda i konsten? Skola de d skildras sdane, som de icke ro? (1998:173). Det fjrde r pragmatiskt: frfattaren vet inte allt att fullborda verket r lsarens sak. Richard fortstter:
Hrvid utropar herr Hugo utan tvifvel detsamma, som i brjan af vrt samtal, nemligen att stycket sjelf intet bestmdt och rtt slut har fr sin egen del, utan lsaren sttes i behof och i gng till utvecklingar, som kunna blifva ere, och bland hvilka han sledes borde vlja en, men icke vet hvilken, emedan han icke knner hvad som kan sammantrffa med skaldens mening. Men nr skalden nu hrp svarar, att lsaren fr vlja och vidare utfra hvilken af dem han behagar; hvad fljer d annat, n att lsaren gr att blifva skalden i samma stund, som den andra skalden slutat? (Almqvist 1998:176)
Drmed r vi framme vid argumentationen i Om tv slags skrifstt. Richard lser upp artikeln fr att styrka sitt fjrde argument,
09-02-22 18.20.51
27
som ocks tycks vara det viktigaste. Men Hugo ger sig inte, utan styr in samtalet p ett konkret exempel: slutscenen i Tintomara (i yttervrlden = romanen Drottningens juvelsmycke). Richard frklarar, att han inte haft ngon srskild avsikt med denna scen Jag upptecknade hvad som stod fr min imagination , utan blott knt gldje i mlandet av den (Almqvist 1998:180). Berttelsen r en irrande hind utan ansprk p vare sig trovrdighet eller konstnrlighet, fortstter han:
Min berttelse r ej annat n en fantasi, icke oriktigt kallad en irrande hind. Fr hon d ej irra? Jag har icke tillerknt mitt stycke historisk trovrdighet i allt (se slutet); jag har icke en gng gifvit det namn af roman. Det m fr min skull s innerligt gerna lta bli, att f heta ett konstverk. (Almqvist 1998:181)
en med inre frid (om ock icke n genom christendomen fullgngen frid) bde vara helsosam och intressant af ren art. (Almqvist 1998:183)
Det enda som terstr r enligt Richard dock det enda viktiga: Azouras Figur (Almqvist 1998:181),22 det vill sga, det Animal coeleste (himmelskt djur) som Tintomara frkroppsligar (1998:182). Hri innefattas frestllningen om en fullkomlig godhet, som r djurisk i betydelsen helt oreekterad, men drfr ocks himmelsk. Ty det innebr en spontan sedlighet, som vid hvarje tillflle utfvar sig, icke som en lexa, men som en ren karakterens natur (1998:130). I Tintomaras gur ser Richard d fgringen af en sjl, icke sndersliten af alla dessa tusende strunt-resonnemanger t alla hll, som, mkligt nog, bra namn af bildning (1998:180). Frestllningen om en sdan gur r bde helsosam och intressant och mter drtill ett behov i tiden:
[] jag r fvertygad, att i en tid, d karakterer med inre strid omgifva oss s talrikt, skall ocks frestllningen ngon gng af
Som synes hnvisar Richard hr ngot verraskande till den klassiskt-retoriska principen om utile dulci att frena det nyttiga med det njsamma det vill sga, en princip som gr stick i stv mot den romantiskt ppna och avsiktslsa estetik som han gonblicket dessfrinnan frkunnat. Men den egentliga frkunnelsen gller, som framgtt, inte antingen/eller utan bde-ock. Dialogen fortgr i nnu ett par sidor, men mer som en irrande hind n som ett samtal om konsten att sluta stycken den trden synes allt tunnare. Richard gr inga er inlgg, men herr Hugo associerar frn Tintomaras gur till Richards egen kristendom och drifrn till genrebeteckningen romaunt och stavskicket av utlndska ord.23 Drigenom belyses snarare svrigheten att sluta stycken n konsten att faktiskt gra det. Dialogen avslutas i sjlva verket inte, utan avbrytes som s ofta i jaktslottskretsen (och hos Almqvist) av kroppens behov, det vill sga, naturens lockelser och en hgrande mltid: i detta fall en vrpromenad och ngra makalsa hierpar (Almqvist 1998:185).24 * Vilka slutsatser om textens styrning och lsarens frihet berttigar d Dialog om konsten att sluta stycken till? Texten skall gras sdan att den stter lsaren i ett perspektiv, i en stmning, i en nskan och frmga att g fram i mnets riktning, men ocks att gra detta p egen hand och sitt eget stt (Almqvist 1998:177). Mest adekvat uttryckes slutsatsen i en kiasm:25 (A) ven om lsaren skall hindras att lpa annorstdes n frfat-
09-02-22 18.20.51
28
beata agrell
taren ville, s (B) r han fri att uppnna annat och mer n frfattaren tnkt. Och omvnt: (B) ven om lsaren r fri att uppnna annat och mer n frfattaren tnkt, s (A) skall han hindras att lpa annorstdes n frfattaren ville. Men hur kan denna dubbla lsart garanteras? Hur kan texten frskras mot missbruk och missfrstnd? Ngra sdana garantier nns frsts inte. I Om tv slags skrifstt r den infrstdde lsaren visserligen ett axiom: friheten gller bara den lsare som icke missfrstr honom [frfattaren], heter det i en not. Men att missfrst synes i detta fall liktydigt med ensidig frstelse, det vill sga, med en ensidig lsart, och inte med den ena eller andra specika lsningen. Det r ensidiga och statiska lsarter som det ppna skrivsttet skall motverka, ty ven om mnet i varje srskilt fall r givet, s har varje mne era sidor. Detta motiverar ett inte bara ppet och dialogiskt utan ven dialektiskt skrivstt, dr motsatta perspektiv spelas ut i en indirekt meddelelse.26 Samtidigt mste denna abstrakt dialektiska logik skdliggras: texten mste ocks vara vad den beskriver, som Almqvist hvdat i andra sammanhang.27 Denna performativa aspekt realiseras i hg grad i Dialog om sttet att sluta stycken.28 Som ramberttelse till uppsatsen Om tv slags skrifstt utgr Dialog bde en iscensttning, utlggning och tillmpning av det dialogiska skrivstt uppsatsen fresprkar. Ja, genom sin dialektiska gngart synes uppsatsen ven inom sig tillmpa sina egna resonemang. Detta dubbla skrivstt bddar fr ett lika dubbelt lsestt: p en gng fljsamt och fritt, diskursivt och intuitivt, distanserat och identikatoriskt. Att frst synes i detta fall liktydigt med att g i dialog med texten
att svara p tilltal snarare n konsumera betydelser.
1.5.2 Textens gerundivum (Lars Ahlin)

Det synstt jag hr beskrivit hos Almqvist ligger nra Lars Ahlins sregna estetik hundra r senare, dr antaganden om texters dialogiska, performativa och pragmatiska aspekter r drivande. I synnerhet viktiga r frestllningar om litterr text som frbn och tilltal med s kallad gerundiv funktion. I ett brev till Bonniers 1939 redan fre debuten 1943 utvecklade Ahlin en frbnens estetik, som byggde p inlevelse i och empati med textgestalterna som mnskliga den och predikament, hur usla och frnsttande de n kunde te sig.29 Ahlins utgngspunkt var ett anrop i en gammal Wallinsk psalmbok: Skynda dig, liksom fr att rdda dem, och bed fr dem med sdan ifwer, som hade du sjelf blifwit fattad af Guds wredes hand (Ahlin 1960:476). Frbedjaren identierar sig allts s starkt med sin ndstllda nsta att han tar p sig brdan av att sjlv vara freml fr Guds vrede:
Som frfattare, med hnsyn till de srartade betingelser som hr mter, har jag velat inta en frbedjares stllning, en gestaltare infr Gud av syndens, min vrld. Jag har velat sammansmlta med mitt objekt, identiera och solidarisera mig med detta, gestalta det hela som om det var min sak och inte objektets, som om jag och icke objektet blivit fattad af Guds wredes hand. Kristna mnniskor har i alla tider i frbnen gestaltat verklighetens hela vrld av nd och synd, de har i frbnen frlorat sig i sin nsta, solidariserat sig med nstans sak s lngt att de till och med sjelf blifwit fattad af Guds wredes hand (Ahlin 1960:476).
09-02-22 18.20.52
29
Denna empatiska estetik var ofrenlig med gngse modernistiska konventioner, som freskrev ett distanserat frhllande till ktionsvrlden enligt principen att litteratur r meta-litteratur (Fokkema 1982:73). Den var frsts ocks ofrenlig med frestllningar om litterr autonomi p grund av sin inriktning p textens brukbarhet i funktionsverkligheten det verklighetskomplex [konstnrens] frdiga verk skall sttas in i (Ahlin 1994a:61). Samtidigt var det en i hgsta grad litterr estetik, som satte djupa spr i sin samtid och senare inte minst i det experimentella 1960-talet (Agrell 1993, kap. 4, 11; Ekholm 2005, t.ex. 96114). Att litteratur inte r r hrmat liv, utan sprk och tilltal i ett samtals liv det var en grundtanke i denna sant dialogiska och pragmatiska estetik (Ahlin 1994b:120122, 126129, 132). Till lsaren frhller sig den Ahlinska texten redan vid sin tillblivelse, och fr lsningen frbereder olika skrivarter eller retoriska strategier, som alla har karaktren av tilltal med vdjan om svar. I fredraget Romanlsaren som estetiskt problem frn 1960 betonade Ahlin denna dialogiska funktion:
Frfattaren r sin dikts frsta lsare, men inte bara i den meningen att han lser det frdiga verket fre ngon annan. Arbetsprocessen bestr av ett i-vart-annat av lsande och skrivande eller: nr han diktar, prvar han oupphrligt den estetiska situationen p sig sjlv. (Ahlin 1994b:132) Arbetsprocessen bestr i en serie givor som utgr frn skrivformernas ppna och lsformernas mer eller mindre dolda men alltid konkreta nrvaro i den situation frfattaren lever. Att dikta bestr i ett samtida uppspel frn tv poler. (Ahlin 1994b:133)
Skrivandet r allts samtidigt ett lsande ett stllfretrdande lsande, som utforskar vilka lsstd det skrivna frutstter. Med lsstd avser Ahlin inte bara den kulturella referensram som lsningen av texten krver en repertoar, fr att tala med Wolfgang Iser, en frvntningshorisont fr att tala med H.R. Jauss och en kulturell kompetens, fr att tala med Kathleen McCormick.30 Lsstden ger drutver nycklar till vad Ahlin kallar textens gerundivform, de estetisk-grammatiska bra-former, som texten outtalat prglas av (1994b:120), och som initierar dialogen mellan text och lsare.31 Gerundivprgeln afscherar sig inte, den uppenbarar inte sin karaktr utan vidare, ppekar Ahlin, men det gr inte heller lsstden:
Fr att kunna lsa en gerundivform mste lsaren ha tillgng till en nyckel, ett lsstd. Detta lsstd kan han inte utan vidare nna i den estetiska texten. Han mste ta det med sig dit. Han mste ha vunnit nyckeln ngonstans i ett utomestetiskt sammanhang. (Ahlin 1994b:121)
Lsstden mste allts tillfras utifrn, men inte som en yttre bildningsfernissa, inte heller enbart som en kulturell repertoar, utan som en personlig prgling, nrmast jmfrbar med Pierre Bourdieus habitus.32 Som Ahlin skriver:
Att ga lsstd r nmligen inte detsamma som att ga ett antal yttre utensilier. Sdana kan man ta till sig och kasta ifrn sig med en enkel handling, sdana kan man ltt frvrva och ltt frstra. Lsstden ingr p ett intimare stt i vr historiska tillvaro. De kan glla som kunskap. Jag kan ha dem p ett intellektuellt stt. De estetiska braformerna anropar emellertid ven andra skikt. Jag har inte bara en sprkbild av mitt intellekts funktioner, jag har ven sprkbilder av mina vriga knda frmgenheter. I
09-02-22 18.20.52
30
beata agrell
sin rikedom riktar sig bra-formerna ven till mitt knsloliv och min sanningsfrmga och till min upplevelse av vad det r att vara mnniska och att vara det som en historisk mnniska, en lsare av alla dessa artefaktkedjor som omger mig och som jag inte tycks kunna gra passerbara s lnge jag lever, ty jag passerar en sprkbild endast med hjlp av en annan och s frblir det, igen och igen nner jag mig omgiven av ett mngformat sprk. Med andra ord: allt mitt sprk kan anropas. Lsstden mste ntas in; drickas med modersmjlken, mlar bilden. (Ahlin 1994b:127)
I slutndan synes d lsstden vara vad som gr oss till de mnniskor vi r, var och en p sitt unika stt. I frhllandet mellan lsstd och gerundivform nner vi d romanlsaren som estetiskt problem:
Lsaren som estetiskt problem kan karakteriseras s: fr att han ska kunna komma in i estetisk aktivitet och bli en konstnrlig cooperator, mste han frfoga ver utomestetiska lsstd som r s infrlivade med honom att han, nr han samarbetar med lyckat resultat, inte behver tnka srskilt p dem. Nr han analyserar sin estetiska lsfrmga str det emellertid klart, att han endast frn en utomestetisk position kan utlsa gerundivfunktionens mekanismer. (Ahlin 1994b:126)
lsstd som utlser textens gerundivum. Ahlins huvudfrga r: Kan en viss sknlitterr skrivart genom sin blotta frekomst trygga en bestmd lsart t sig? (1994b:113), det vill sga, i sak samma frga som inledde kap. 1.5.1 i freliggande framstllning. Och Ahlin svarar: Nej Ingen berttarform kan genom sin blotta frekomst trygga en bestmd lsart t sig (1994b:126). Inte heller kan ngon lsare gra ansprk p att ha funnit rtt lsart. Allt en lsare kan sga r att en prvad lsart har fungerat eller inte gjort det (1994b:121). Denna synpunkt r inte uttryck fr estetisk relativism utan fr medvetenhet om den i slutndan ofrnkomliga skillnaden mellan skrivart och lsart och inte minst texters olika bruk. Och den skillnaden bottnar i det personliga predikamentet situationen eller orten som Ahlin kallar det (1994b:121) och dess unicitet (Dr du str, str ingen annan33), vilket r konstens Alfa och Omega. Det personliga predikamentet frambringar skapade verk, som krver lsstd, vilka utlser verkets estetiska gerundivum som personligt tilltal, vilket stter verket i rrelse (1994b:120). Personliga predikament r unika men kan samverka p skillnadens villkor, och drav kommer bde problem och mjligheter:
Drav kommer det sig att vi kan tala om lsaren som estetiskt problem. Lsaren r en cooperator, en konstnrlig medarbetare, en medskapare av de estetiska orterna. Och dessa orter ingr i hans liv och i ingen annans; att tro att vi kan infra likriktning genom en rtt analys av en dikt, en roman eller ett annat konstverk r en frsmdelse mot det estetiska livets rikedom. (Ahlin 1994b:121)
Fr att texten skall kunna fungera estetiskt krvs att gerundivfunktionen utlses; men de lsstd som kan utlsa gerundivfunktionen r allts utomestetiska, det vill sga, frankrade i lsarens personliga prgling (habitus) och inte (bara?) i textens estetiska struktur. Detta gr lsaren till ett problem n.b. ett estetiskt problem, inte ett psykologiskt! Ty problemet gller vilka estetiska mjligheter det nns att gra texten ppen fr lsning och samtidigt aktivera just de
Hr kan vi ta upp trden frn Almqvist. Hans begrepp om dialogicitet innefattar
09-02-22 18.20.53
31
samma problem, men med tonvikt vid att problemet ocks gr sjlva konsten:
[] att, utan synlig fullndning i arbetets fr gonen stende linier, likvl gra det s, att hos lsaren eller betraktaren just de toner ansls, just den verld vckes, som skall vckas; och p det stt, att han p egen hand gr vidare fram i Verkets bana; det r ock en konst. (Almqvist 1998:178)
Hr kan det synas som vore det en romantisk sjlarnas fusion eller tminstone en Svedjedalskt frfattarstyrd verkparasitism p lsaren som Almqvist r ute efter. Men essns tidigare formuleringar talar som framgtt annat sprk: om lsarens mjlighet, rttighet och kanske rentav plikt, att inte bara uppnna det i texten osagda, utan ven mycket mer, n som ens hade kunnat sgas af frfattaren. Lika klart framgr att detta mycket mer inte kan vara vad som helst uppgiften r att p egen hand [g] vidare fram i Verkets bana, analogt med Ahlins tanke att [l]saren mste ha beskt samma utomestetiska omrde som frfattaren, men han behver inte ha rrt sig dr p samma stt (1994b:126). Eller: Lsstd och skrivstd mste ha hmtats ur samma sprkomrde, men de frmmande lsningarna behver inte ha fljt varandra i spren. (1994b:126)
frhllande till de frmmandegrande strategierna. Problemet r att dialogicitet mste laborera med bde frmlingskap och frmmandegring fr att hlla dialogen igng, men lper samtidigt risken att stta bort lsaren i ett totalt frmlingskap. I prosastycket Skaldens natt (1838, hr 1996) lter Almqvist sin jagberttare ge uttryck fr en misstro mot konsten med dess indirekta, ironiska och drmed bedrgliga framstllningsstt:34
Konstens skapelser hugsvalade icke mitt hjerta. Dess form att vara r ju icke rt? i stndiga slingringar gr dess stt, falskhet r dess andedrgt, och gift dess botten. Konsten skjuter icke t samma hll som den mttar. Ack jag ville rligt se mitt ml, och jag ville rligt trffa mitt ml. Skall jag ndvndigt bedragas? Och bedraga? (Almqvist 1996:315)
Mot detta stlls det direkta tilltalet i samhllets eller samhllskritikens tjnst. I Poesi i sak ett r senare (1839, hr 1995) hvdas tvrtom att [k]onsten r det enda fullt uppriktiga just p grund av sin indirekta meddelelse:
Den artistiska stndpunkten r alla motsattsers underbara jemnvigt och lsning, icke i grunden uttaladt likvl, men frnimbart i stmningen. Icke uttaladt: emedan denna jemnvigt och lsning ro i grunden outsgbara; och blott det slags storartade narri hr i verlden, som kallas loso, kan gifva sig minen af att rent i grund frklara och utreda dem. Konsten r det enda fullt uppriktiga. Den r s sann, att den nstan aldrig frer ordet sanning i sitt sprk, icke sjelf pstr sig ega den, och anses knappt fr dess vn. (Almqvist 1995:250)
1.5.3 Distans, ironi, anstt

Det dialogiska skrivstt som Almqvist beskriver inbegriper ocks ironisk distans, och Ahlins gerundivfunktion r ocks frbunden med anstt. Bda arbetar som diktare med olika former av frmmandegring av texten med inriktning p att desautomatisera lsandet och drmed nrma sig lsaren p en ny niv icke blott estetisk utan ocks etisk. Men de ger ocks uttryck fr ett ambivalent
Det som frammanas genom den artistiska stndpunkten r alla motsatsers frening, men den r outsglig och kommuniceras
09-02-22 18.20.53
32
beata agrell
bara genom indirekt meddelelse. Lite lngre fram i samma uppsats hvdas rttnog bda stndpunkterna i ett gemensamt sammanhang. ena sidan: Konstnren r sledes den rligaste sklm, Gud har uppfunnit t oss. andra sidan: Om vi icke bedraga oss, s r han en bedragare:
Hvad skall man deremot sga om dessa besynnerliga varelser de verkliga artisterna som grta nr ordentligt folk ler, och le nr menniskor grta? [---] Konstnren r sledes den rligaste sklm, Gud har uppfunnit t oss; likvl rda vi ingen, att lita p honom s, som man frstr med att lita p. Han hller ofta och mycket, och mer n han lofvat; men jemt upp det, som han lofvat, har han en inrotad afsmak fr att hlla. Om vi icke bedraga oss, s r han en bedragare: han narrar oss, att se en skymt af himmelriket, hvilket sllan kunde ske utan emot vr vilja och genom ngot streck; ty visste vi deraf p frhand, s aktade vi oss nog att intagas af ngot fr vrt vsende s Summan blir, att den stackars konstnren sjelf r den olyckligaste bland oss alla; dock hjelper det honom, att ingen r s sll som han. (Almqvist 1995:263)
frstter henom i ett predikament av frmlingskap och utanfrstende; men frn det frmlingskapets position kan ocks ngot utver vrldens alla frjder gra sig frnimbart i vrlden. Lars Ahlin sin sida betonar gerundivfunktionens latenta ansttlighet:
Frn den synpunkt jag anlgger r det de logiska gerundivkaraktrerna som vcker anstt och kommer logikerna att producera sig i olika riktningar, man har ett skandalon att normalisera eller att negligera. (Ahlin 1994b:128)
Denna risk att vcka anstt betonar Ahlin redan i det tidiga brev till Bonniers, dr frbnsestetiken lanseras:
Jag tror att man med denna teknik p ett friare stt n vad annars r mjligt, till och med nrma sig den mest naturalistiskt uppfattade verklighet. I en enda individs ga kan p detta stt snart sagt hela verkligheten stiga upp. [---] Det gller att icke g udenom. Jag hoppas bara att min sak icke hrfr blir alltfr ansttlig och svrsmlt. (Ahlin 1960:477)
Men det bedrgeri konstnren gnart sig t r av en srskild art: han hller aldrig vad han lovat jemnt upp, utan alltid mer n han lofvat (kurs. BA). Han talar inte klarsprk, men hans indirekta meddelelse ger andra sidan en skymt av himmelriket det fullkomliga sjlvt och drmed mer n vad en mnniska kan nska eller ens frestlla sig. Och den som genom konsten anat det fullkomliga och hela i denna sndringens ofullkomliga vrld blir p en gng sll och olycklig. Konsten frmmandegr vrlden, skulle vi nu med Almqvist kunna sga, bervar betraktaren alla invanda stdjepunkter och
Frbnens inriktning p dem av Guds Wrede drabbade fallna och dmda syndare, drar och utsttta r ansttlig i sig fr moralens vktare, och de litterra tekniker Ahlin redan frn brjan arbetar med stter ven den goda smaken fr pannan. Det insnda manuskript som brevet utgr en kommentar till blev ju ocks refuserat. Erik A. Nielsen (1968) talar om Ahlins konstnrliga avskrckningsmanver att frfattarskapet gr emot hvdvunna konstnrliga uttrycksformer och drivs av ambitionen att vidga lsarnas estetiska sprk (deras repertoar kunde vi med Iser och McCormick sga):
09-02-22 18.20.54
33
De estetiska sprk, som mnga mnniskor talar, ger dem en alldeles bestmd frestllning om hur ett konstverk ska se ut och det nns drfr mycket klara grnser fr deras frmga att ta emot konst. [---] Detta r anledningen till att Ahlin ser sig ndsakad att i lnga stycken deformera sin text. Drigenom kan han undvika att klichlsaren pljer igenom hans verk med det traditionella redskapet och drvid av dem gr ngonting, som han inte vill ha dem gjorda till. Hans avskrckningsmanver skall medverka till att hans konst endast vnder sig till de lsare som har vidsyn och uthllighet nog fr att komma igenom de ofta ovana och besvrliga sprkmassorna. Ahlins romaner r ett motsprk till mycken etablerad diktning, de skrivs bland annat fr att bryta ned de grnser som den traditionella estetiken har dragit upp. (Nielsen 1968:242f, kurs. BA)
sist den Ahlinska frstockelsetekniken i rent evangeliska termer:

I dessa frstockelseteorier ligger frfattarskapets sjlvironi, dess medvetande om sin egen grns. Det som det vill meddela mnniskor kan det inte tvinga dem att frst. [---] Som era gnger kan konstaterats synliggr sig Ahlins motiv ibland i ett material, som vid frsta anblicken ter sig ovrdigt och oanvndbart. Detta vet frfattarskapet sjlvt om, och det anvnder sitt skenbart underhaltiga material fr att bertta om det. Det djupt ironiska och samtidigt helt konsekventa r att de, som inte frstr Ahlins historia, inte heller kommer att frst, att de ingenting har frsttt. De r visserligen nrvarande och hr orden, men historien talar fr fullstndigt dva ron och detta trots att historien just beskriver, hur en historia kan tala fr dva ron. (Nielsen 1968:243, kurs. BA)
Anstten r sledes avsedd och nskad den trnga port som lsaren mste ta sig igenom och inte g udenom fr att kunna svara p textens gerundivum. Nielsen betonar ambitionen att rent av frstocka lsaren:
Han vill med sin diktning inte g lsarens frvntningar till mtes, tvrtom, han vill stlla dem infr konstverk, som de antingen mste frkasta eller ocks stta sig i besittning av genom att utvidga sin frstelse och bryta ned dess hittillsvarande grnser. [Deformeringen] [] i riktning mot det bisarra [] mste bedmas i belysning av dessa tankar om att skrmma bort vissa lsare, frstocka dem, som det heter med ett ord frn den moderna forskningen om Kristi liknelser. (Nielsen 1968:243, kurs. BA)
Men som funktion av interaktionen mellan text och lsare kan anstten varken tvingas fram eller kontrolleras. Utan anstt mister texten sin udd, och med anstt talar den fr mnga dva ron. Nielsen beskriver till
* Den interaktion mellan Almqvist och Ahlin som iscensatts ovan syftar som framgtt till att skdliggra ett receptionsteoretiskt problem: r lsaren aktiv medskapare eller passiv mottagare, som Svedjedal formulerade det. Det problemet r modernt det gjorde sig pmint frst med verkdiktningens uppkomst under romantiken p Almqvists tid och har nnu inte lmnat scenen. Men Almqvist och Ahlin tacklar problemet p ett stt som bde terknyter till den ldre repertoardiktningens tankeformer och fregriper det senare 1900-talets receptionsvetenskapliga teoribildning.35 Bda har en pragmatisk orientering mot lsaren, vilken terknyter till repertoardiktningens retorisk-didaktiska fundament. Bda betonar samtidigt lsarens egen aktivitet och relativa frihet inom det mjlighetsflt som texten ger; och den inriktningen fregriper centrala formule-
09-02-22 18.20.54
34
beata agrell
ringar inom receptions- och responsteori. Almqvists utgngspunkt att Det har ett srdeles behag fr Lsaren, nr fven han fr uppnna ngot, fr vara verksam fr en direkt motsvarighet i Wolfgang Isers formulering att The readers enjoyment begins when he himself becomes productive, i.e., when the text allows him to bring his own faculties into play (Iser 1978:108). Till Iser anknyter ven Almqvists dialektiska formulering att lsaren bekommer trden af frfattaren men fr g med den p sitt stt dock ej annorstdes n frfattaren ville ehuru det kan ske i variationer efter olika lsares lynnen. Iser ger uttryck fr samma tankegng i sina formuleringar om textens tomrum, som p en gng ppnar fr lsarens aktivitet och begrnsar dess rckvidd:36
Whenever the reader bridges the gaps, communication begins. The gaps function as a kind of pivot on which the whole text-reader relationship revolves. Hence the structured blanks of the text stimulate the process of ideation to be performed by the reader on terms set by the text. (Iser 1978:108, kurs. BA)
1.6 Nyckelbegrepp
Vad om ngot r speciellt med de texter vi kallar sknlitteratur? I klassisk retorik skilde man mellan uppgifterna docere, movere och delectare: att lra, rra och behaga. Lrandet var ndvndigt i alla sorters texter, men i poetiska texter skulle tonvikten lggas vid de bda senare uppgifterna att rra och behaga vilket idag kanske kan motsvara att berra, engagera och sknka nje eller lust av ett eller annat slag.38 Om detta r sknlitteraturens speciella uppgift, hur r en litterr text i s fall beskaffad? Eller r frgan snarare: hur r en litterr lsart beskaffad? Vilken frga som skall glla beror frsts p vad begreppet litteraritet skall innebra, men ocks p den mer grundlggande frgan om innebrden av begreppet text. Vi skall drfr brja med den. Syftet med diskussionen i det nrmast fljande r inte bara att frtydliga innebrden av ett antal nyckelbegrepp, utan lika mycket att klargra de teoretiska sammanhang och grundlggande tankemnster som nyckelbegreppen tillsammans utgr i min framstllning.
Ahlins begrepp om textens gerundivum som en inbyggd men outtalad appell till lsaren anknyter i sin tur bde till Isers begrepp om textens appellstruktur och McCormicks resonemang om repertoarens betydelse, lsandets ideologiska dimensioner och interaktionen text-lsare som en dialogisk strid.37 Med dessa frfattarperspektiv i bagaget r vi nu redo att g vidare till ngra nyckelbegrepp fr den fortsatta framstllningen.
1.6.1 Text, lsart, tolkning

Med text i allmn mening skall hr avses det fenomen den artefakt i ord som en lsare r riktad p i lsakten (Ahlin 1994b:121, 125; Iser 1978:21, 98f, 171f, 180). Vad lsaren d r riktad p r inte trycksvrtan, utan sprktecknen eller rttare: den betydelsebildande process av tecken (semiosen), som den verbala artefakten utgr och som aktiveras i lsakten.39 I den individuella lsakten framtrder texten p olika stt fr olika lsare i olika sammanhang, men som lsare av just denna text r de alla riktade p samma sak,40 ven om denna sak inte kan speciceras
09-02-22 18.20.55
35
oberoende av den position varifrn den ses. Om lsning och tolkning alltid r av ngonting,41 vilket jag frutstter,42 s mste det ocks vara mjligt och rimligt att diskutera hur dessa verksamheter frhller sig till sitt objekt, det vill sga till just texten, som tecken och semiotisk process. I det fljande utgr jag drfr frn ett textbegrepp, enligt vilket det r mjligt att referera till en specik text och gra den till freml fr intersubjektivt tillgnglig analys och diskussion. Mycket mer borde kanske inte sgas om textbegreppet i freliggande sammanhang, eftersom det hittills sagda mot bakgrund av inledningskapitlet till denna bok rcker fr mina syften, och verdiga preciseringar har en allmn tendens att frdunkla snarare n frtydliga. Men med ovanstende grundlggande formuleringar i minne kan det nd nnas skl att ge det pragmatiska textbegrepp som jag hr skall utveckla en tydligare teoretisk frankring. Frmst bygger jag p valda synstt frn Wolfgang Isers, H. R. Jauss och Kathleen McCormicks receptionsteorier; men vid behov tar jag ocks in beslktade perspektiv frn Umberto Ecos semiotik och Peter Stockwells kognitiva poetik.43 Vad varje lsare av en text mter r vad Iser (efter Roman Ingarden och Ernst Gombrich) kallar en schematisk struktur (av olika sorters tecken fr t.ex. stoffer, former, betydelseflt, konventioner, perspektiv) genom vilken den individuellt tillgnade texten kan produceras, medan den faktiska produktionen ger rum i den fr varje lsakt unika s.k. konkretisationen.44 Dessa schematiska aspekter tergr p texten i dess historiska kontext, men utfylls frst genom lsningen, och hur lsaren fyller ut dem beror av referensram och tidigare lserfaren-
heter (se vidare nedan, om repertoar). Lsarens text blir sledes till dels konstruerad i lsakten en text-i-anvndning, det vill sga, en dynamisk tillblivelseprocess snarare n en behllare av statisk mening.45 Samtidigt blir emellertid lsaren (lsarrollen) sjlv konstruerad i/av texten och den referensram denna bygger upp: texten producerar sin lsare i samma mn som lsaren producerar sin text. Iser betonar, att texten triggar reaktioner hos lsaren (intellektuella och emotionella), men att lsaren i sin tur reagerar p dessa sina reaktioner as we read, we react to what we ourselves have produced (Iser 1978:128) och drigenom framstr texten som meningsfull hndelse.46 Lsarrollen utvecklas i meningsbyggandet under lsandets gng, men detta meningsbyggande utlses av texten och interagerar med den, s [t]he constituting of meaning and the constituting of the reading subject are therefore interacting operations that are both structured by the aspects of the text. (Iser 1978:152, kurs. BA) Denna hermeneutiska rundgng mste allts inte vara ett problem; fenomenologiskt sett r den tvrtom bde ofrnkomlig och adekvat.47 Som lsbar artefakt kan texten ses ur tv aspekter: som produkt eller process, struktur eller hndelse, eller som Iser skriver, som textual structure eller structured acts men dessa tv aspekter samverkar i lsningen.48 Som struktur framtrder texten d lsaren sker en position varifrn varifrn det hittills lsta kan ses; som hndelse framtrder texten nr frstelse innner sig mot bakgrund av denna position, och ett signikant meningssammanhang uppstr, det vill sga, nr lsaren can assemble the meaning toward which the perspectives of the text have guided him (Iser 1978:38).49
09-02-22 18.20.55
36
beata agrell
Mening och signikans r dock olika ting, enligt Iser (och andra): Meaning is the referential totality which is implied by the aspects contained in the text and which must be assembled in the course of reading. Mening r allts inget residuum i texten, utan en process, som styrs av texten, men sammanfaller med lsakten. Signikans, drmot, r meningens tillmpning, the readers absorption of the meaning into his own existence (Iser 1978:150). Mening r allts textbaserad och intersubjektivt tkomlig, medan signikans r lsarens personliga tillmpning av meningen p sin egen samtid eller situation.50 En och samma meningsstruktur ger fljaktligen utrymme fr era olika signikanser.51 Litterra texter formulerar sledes inte sjlva ngon signikansmening, utan initierar framfranden av mening (performances of meaning), och denna performativa struktur r nyckel till deras estetiska egenart.52 Denna interaktion mellan text och lsare betingas av lsaktens ofrnkomliga vxling mellan spatiala och temporala perspektiv: mellan texten som objekt och struktur ena sidan och som subjekt och process den andra. Den vxlingen svarar ocks mot lsaktens dubbla tidsperspektiv, srskilt vad gller berttande texter: ena sidan den tidsordning som gller i den framberttade ktionsvrlden eller diegesen; andra sidan tidsordningen i sjlva lsprocessen.53 Texten tillbjuder sig som en eller annan strukturerad preguration av lsakten, men p detta tilltal kan den faktiske lsaren svara p mngahanda stt.54 Lsarens stt att lsa texten kallar jag lsart, och en lsart kan generera era olika individuella lsningar. Texten i sin tur kan, i egenskap av schematisk struktur och teckenprocess, gene-
rera era olika svl lsningar som lsarter, kanske rent av ondligt mnga men inte vilka som helst.55 En lsning kan vara en lsakt, lsandets rrelser inom och genom semiosen men ocks resultatet av en lsakt, tillgnelsen eller den frstelse som lsakten strvar mot. I litteraturvetenskapliga sammanhang avser lsning ofta ngon form av helhetstolkning, vergripande frstelse eller annan tillgnelse av en text i process; och som sdan kan lsningen vara mer eller mindre intuitiv eller reekterad En lsning av NN:s roman XYZ r en vanlig undertitel p litteraturvetenskapliga uppsatser. En lsning grundad p en reekterad lsart, som uppmrksammar textens semiosis ofta en omlsning nrmar sig i min terminologi en tolkning. Tolkningsbegreppet har emellertid s mnga olika innebrder och praktiska bruk att en betydelseavgrnsning r ndvndig.56 Med tolkning menar jag ett aktivt betydelsearbete, som startar frst nr frstelse inte spontant innner sig i lsningen och betydelsen framstr som problematisk och frmmandegjord: jag tolkar inte det jag omedelbart frstr.57 Med Jochen Vogt (2002) vill jag med litteraturvetenskaplig tolkning avse ett speciellt tillvgagngsstt (Verfahren): den metodiskt reekterade utlggningen eller tydningen av en sprklig text.58 Stockwell (2002) gr en i sak nyttig distinktion mellan interpretation/reading, men vnder olyckligtvis p begreppen, s att tolkning i min terminologi blir reading i hans och vice versa.59 Men om det r tilltet att travestera, s fungerar Stockwells formuleringar (2002:31) utmrkt:
Lsning r en akt av primr frstelse som lsare utfr nr de mter litteratur, medan upplevelsen pgr och nnu r oartikule-
09-02-22 18.20.56
37
rad. S snart lsare blir medvetna om vad de gr, s kan detta mer analytiska stadium i mottagandet skiljas ut som tolkning. Kritisk analys och diskussion ingr i tolkningen i denna mening. Det r p tolkningsstadiet som lsningar rationaliseras och framtrdande drag vljs ut fr att uppmrksammas nrmare.
Stockwells recensent, Tony Jackson, betonar de diskursiva och analytiska aspekterna av literary interpretation, som i hans begreppsbildning nrmar sig argumentation och vetenskaplig frklaring (Jackson 2003:192).60 Nr Jackson i annat sammanhang diskuterar ett vidare tolkningsbegrepp, s innefattar det nd ett reekterande och aktivt arbete med textens verbala tecken: the act of engaging critically and imaginatively with, at least, the words of a literary text in such a way as to produce an understanding of the meaning of the text as a whole (2005:520f.). Detta diskursiva tolkningsbegrepp omfattas ven av receptionsteoretiker som Appleyard (1990): The mode of reading [] that does not take the story for granted as a direct experience of an imagined world, but sees it as a text that someone has made, as something problematic and therefore demanding interpretation []. (1990:121, kurs. BA) Eco (1990) betonar tolkningens karaktr av text frammanad av en annan text: att tolka r (bland annat) att reagera p en text genom att producera ny text.61 I C.S. Peirces efterfljd betonar han ocks tolkningens karaktr av (nytt) tecken och drmed dess kapacitet att tillfra ny information i ett annat register: A sign is something by knowing which we know something more (CP 8.332). (Eco 1995:229)62 Eco betonar drutver den hermeneutiskt grundlggande distinktionen mellan tolkning (inter-
pretation) och tillmpning (use): tolkningen inriktas p att frst och frklara texten i dess historiska och kulturella kontext, medan tillmpningen r det personliga bruk en enskild lsare kan gra av texten.63 Ecos id om tolkningen som ett nytt tecken anknyter till det synstt Iser redovisar i ett verk helt gnat tolkningsteori (Iser 2000), dr tolkning denieras som en typ av versttning eller transponering: acts of translation that transpose something into something else (2000:ix).64 Tolkningens syfte r att begripliggra och frtydliga to narrow the very space it has produced men eftersom transponering grs frn ett register till ett annat (som i t.ex. en historisk lsart), s skapas samtidigt en betydelseskillnad; och det r just genom denna skillnad detta byte av register som tolkningens syfte att begripliggra uppfylls: den mste tillfra ngot nytt (2000:5f ). Men tolkningens modus r performativt snarare n frklarande, skriver Iser: for an explanation to be valid, one must presuppose a frame of reference, whereas performance has to bring about its own criteria (2000:7). Tolkningen konstituerar sledes sjlv sina giltighetskriterier i sjlva den tolkande akten, det vill sga som jag frstr det via transponeringen mellan skilda register, d nya parametrar successivt frs in under den hermeneutiska processens gng.65 Tolkningen fr drmed visst slktskap med ett paradigmbyte. Varken Iser (1978, 2006) eller McCormick (1994) diskuterar egentligen sjlva tolkningsbegreppet, men ordet anvnder de itigt, och de tycks frutstta innebrden som given. Iser (1978) inleds emellertid med en kritisk genomgng av den klassiska tolkningsnormen, enligt vilken interpretens uppgift r att hmta fram en i texten inne-
09-02-22 18.20.56
38
beata agrell
boende och entydig mening, the hidden meaning. Isers kritik av detta synstt gr ut p att den klassiska tolkningsnormen vilar p en paradox: om tolkningens uppgift r att frmedla textens mening, s kan inte texten sjlv ha formulerat den meningen; men om texten inte sjlv har formulerat meningen s tolkar inte tolkningen texten, utan tillfr texten ngot externt. Men om det r s att meningen inte exponeras i texten utan uppstr frst med lsning och tolkning, s fr interpreten en annan uppgift, nmligen att klargra textens betydelsevillkor:
[] the interpreter should perhaps pay more attention to the process than to the product. His object should therefore be, not to explain a work, but to reveal the conditions that bring about its various possible effects. If he claries the potential of a text, he will no longer fall into the fatal trap of trying to impose one meaning on his reader, as if that were the right, or at least the best, interpretation. (Iser 1978:18).
Detta resonemang bildar s utgngspunkten fr Isers responsestetiska teoribildning. Det i den litteraturvetenskapliga praktiken mest tnkvrda tolkningsbegrepp jag trffat p str dock Roland Barthes fr: Att tolka en text, skriver han i S/Z, r inte att sga vad den betyder, utan att bedma vari dess mngfald bestr (Barthes 1975:11). Detta r tnkvrt, eftersom litterra texter ofta knnetecknas av betydelsemngfald, men drigenom blir svrhanterliga fr tolkningen, som ju normalt gr ut p att reducera betydelser och skapa entydighet. andra sidan r de mngfaldiga betydelserna inte godtyckliga, utan framtrder alltid i relation till en eller annan kontext. Det r alltid mjligt att argumentera fr eller emot en betydelse. Och ven om textens hela
betydelsepotential aldrig kan vare sig aktualiseras eller gras till freml fr analys, s r likafullt textens bidrag till den lsart som faktiskt prvas intersubjektivt tillgngliga i varje srskilt fall. Tillgnelsen av en text frverkligas via en interaktion som varken r privat eller godtycklig, som Iser skriver: However individual may be the meaning realized in each case, the act of composing it will always have intersubjectively veriable characteristics (Iser 1978:22).66 Privat r frvisso tillmpningen, hur den enskilde lsaren infrlivar texten med sin egen unika erfarenhetsvrld, men denna privata aspekt av lsandet aktualiseras frst nr lsningen de facto resulterar i en omstrukturering av den enskilde lsarens privata erfarenhetsvrld (ett aspektskifte) och ligger drfr utanfr den responsestetiska teorins omrde.67 Det betyder dock inte att tillmpningen och den personliga tillgnelsen skulle ligga utanfr ven litteraturvetenskapens omrde. Den r tvrtom en viktig teoretisk aspekt av svl lrarutbildningen som empirisk litteraturforskning. Som exempelvis Miall & Kuikens forskning visar och Thorson utvecklar i denna bok r kunskap om hur olika lsare tillgnar sig sknlitteratur och nner anvndning fr den i sitt liv av stor vikt i lrarutbildningen. Ty lrarstudenterna skall vas i inte mindre n tre grundlggande lsarter och frhllningsstt till litterr text: utom den akademiska intersubjektivt resonerande lsarten skall de, som Thorson ppekar, ocks kunna lsa bde empatiskt och personligt annars kan de inte fylla sin uppgift i ungdomsskolan, dr upplevelselsning i personlighetsutvecklande syfte utgr en central del av svenskmnet. Sist men inte minst skall de ocks kunna anlgga specikt didaktiska lsarter i lektionsfrberedande
09-02-22 18.20.57
39
syfte (Thorson 2005:2729) men den kompetensen delar de frsts ven med sina litteraturvetenskapliga kollegor.
1.6.2 Appellstruktur: lsarroll, tomrum, repertoar

Vilken lsart som anlggs i det enskilda fallet betingas bde av textens karaktr och lsarens litterra kompetens.68 Textens bidrag utgrs av dess litterra formsprk och retoriska grepp, vilka bygger upp textens appellstruktur ;69 lsaren sin sida bidrar med sin kunskap, erfarenhet och litterra kompetens. Textens appellstruktur innefattar de litterra och retoriska medel som r gnade att styra lsarens respons och drmed frbereder lsakten.70 Appellstrukturen utgrs av de textstrukturer som pregurerar de lshandlingar som lsaren frvntas utfra the structures of the literary text pregure the processing to be done by the reader (Iser 2006:60).71 Appellstrukturen har funktionen av synopsis till en viss lsarroll, avlsbar som adressat fr textens retorik. Det r denna lsarroll som av Iser och andra kallas implied reader.72 Termen r dock vilseledande och skall inte anvndas hr, eftersom det inte alls (inte ens hos Iser sjlv) r frga om ngon lsare, vare sig i empirisk, ideal eller psykologisk mening, utan om en dynamiskdialogisk textstruktur, som bereder vg fr lsandet73 a network of response-inviting structures, which impel the reader to grasp the text74 det vill sga, just en manande appell-struktur.75 Textens enligt Iser viktigaste bidrag till den litterra interaktionen r dock framfr allt utrymmet fr lsarens bidrag, det vill sga, olika slag av strukturerade tomrum (structured blanks) fr lsaren att fylla ut efter eget sinne:
The gaps or structured blanks [] function as a kind of pivot on which the whole text-reader relationship revolves, because they stimulate the process of ideation to be performed by the reader on terms set by the text. (Iser 1978:169; se ven 2006:64)
Textens tomrum och andra obestmdheter erfordrar tolkning och ger drmed upphov till kommunikationen i lsakten.76 P denna punkt beskriver Iser frhllandet mellan text och lsare i exakt samma ordalag som Almqvist (Se ovan, 1.5.1):
The readers enjoyment begins when he himself becomes productive, i.e., when the text allows him to bring his own faculties into play. There are, of course, limits to the readers willingness to participate, and these will be exceeded if the text makes things too clear or, on the other hand, too obscure: boredom and overstrain represent the two poles of tolerance, and in either case the reader is likely to opt out of the game. (Iser 1978:108)
Men lsarens frihet r inte absolut: kommunikationen misslyckas om lsaren enbart projicerar sina egna fantasier p texten;77 the readers activity must be controlled in some way by the text. (Iser 1978:167). Med Almqvist i minne kunde sgas att lsaren bekommer trden av texten och fr g med den vart han vill dock ej i annan riktning n appellstrukturen pekar. Litterr kommunikation r en process som hlls igng av interaktionen mellan explicit och implicit i lsakten: textens tomrum triggar tolkning, men tolkningen kontrolleras samtidigt av de textstrukturer den gr explicita.78 Ett problem i sammanhanget r dock att dessa textens tomrum i lika mn kan ses som konstituerade i lsakten, det vill sga, uppfunna av lsaren. En faktisk lsare kan
09-02-22 18.20.57
40
beata agrell
frn sin historiska och kulturella position upptcka tomrum, som inte kunde framtrda i textens ursprungsmilj; och andra sidan framtrder inte alla ursprungliga tomrum fr en sentida, kulturellt frmmande lsare. Frgan om texten eller lsaren r tomrummens upphov kan allts inte ges ett enkelt svar: det beror p frn vilket hll man ser det. I den lsande praktiken tenderar textens och lsarens bidrag att konstituera varandra; fenomenellt yter de ihop: texten svarar p en viss lsart genom att framtrda med/som en viss appellstruktur; och lsaren svarar p en uppfattad appellstruktur genom en viss lsart vem eller vad som kommer frst i denna interaktion r lika oavgrbart och irrelevant som frgan om hnan och gget. Iser r notoriskt otydlig p denna punkt, men avgrande i vrt sammanhang r den fenomenologiska ansats, som jag hr gr ett frsk att utveckla med ngot strre konsekvens. McCormick kritiserar med rtta Iser p denna punkt, och mter sjlv samma problem med muntert konstaterande: We see what is there in the texts past in part because of the way we are positioned in the present (McCormick 1994:71).79 Svrigheten att avgrnsa textens respektive lsarens bidrag i lsakten beror bland annat p att lsakten alltid r situerad i en konkret kontext som varierar med tid och person. Texten framtrder alltid mot bakgrund av ett ramverk av konventioner och frvntningar en kulturell repertoar som det r lsarens sak att aktualisera; men huruvida repertoaren i det enskilda fallet verkligen aktualiseras s att sga inifrn texten eller tillfrs utifrn av lsaren r inte gott att sga. Hursomhelst: repertoaren utgr referensram fr svl text som lsare och
kan fungera som gemensamt territorium att mtas p.80 Det r dock lngt ifrn alltid som textens och lsarens repertoarer matchar varandra, och i en litterr lsakt r det inte heller nskvrt. Tvrtom: en lyckad litterr kommunikation frutstter skillnader som mjliggr ny erfarenhet. Det mste drfr alltid nnas en spnning mellan textens och lsarens repertoarer.81 Det nns inte heller ngon ideal lsarrepertoar fr matchning av en viss textrepertoar, ty repertoarer r alltid verdeterminerade.82 Det betyder att textens repertoar kan synas frndras med de skiftande omstndigheter under vilka texten blir lst: We see what is there in the texts past in part because of the way we are positioned in the present (McCormick 1994:71). Det betyder i sin tur att ocks textens appellstruktur frndras: att textens appellstruktur r mnga men inte godtycklig och inte vilken som helst. Denna lsandets ofrnkomliga subjektsposition i ett kulturellt hr och nu pverkar som redan framhllits (ovan 1.2) villkoren fr historiska lsarter: en historisk lsart krver analys av svl textens repertoar dr och d som lsandets repertoar hr och nu. Den sociala kontextualisering som bde texten och den egna lsarten mste underkastas medfr ett historiserande frhllningsstt, som uppmrksammar avstndet och skillnaden mellan den ldre textens frmmande repertoar och moderna lsarters vlknda.83
1.6.3 Frmmandegring & litteraritet

Nu r det dags att ter stlla frgan om litterariteten: vad om ngot utmrker d en litterr text, lst mot bakgrund av hittills frda resonemang om textbegreppet? I
09-02-22 18.20.58
41
den litteraturteoretiska diskussionen under 1900-talet har litterariteten yttats runt mellan text, kontext och lsare: frn formalismens och nykritikens textimmanenta perspektiv till receptionsestetikens dialogiska och vidare till reader-response och andra postmoderna synstt, enligt vilka svl litteraritet som mening tillfrs texten i lsakten. Enligt en idag utbredd uppfattning r litteraritet produkten av ett speciellt stt att lsa: en invad lsart, konventionellt frbunden med litterr kompetens.84 S betonar exempelvis McCormick att litteraritet varken r absolut eller en formell egenskap hos texten, utan en social och institutionell kategori, som ocks r historiskt relativ:
[] the literary is not necessarily a textual category, but a social and institutional one, that literary texts are not xed, static entities, but texts-in-use, texts that most often did not start out being literary. (McCormick 1994:198)
Detta mste dock inte betyda att litteraritet bara nns i betraktarens ga: varje litterr kultur har sina litteraritetsbegrepp, och dessa kan motiveras bde utifrn textens, lsandets och samhllets perspektiv som textens sknhet, lsarens njutning, samhllets nytta, etc. P senare r har emellertid en del empiriska studier gjorts, dr begrepp som litteraritet och litterr erfarenhet prvats p faktiska lsare (Miall & Kuiken 1994, 1998, 1999; Hakemulder 2004). Dessa studier tyder p att litteraritet frvisso r produkten av ett visst stt att lsa, men att det likafullt r formella drag i texten som utlser litterra lsarter;85 vidare att frmgan att uppfatta dessa drag inte krver ngon specikt litterr kompetens, utan bara sprkfrdighet.
Helt vertygande r vl inte dessa resultat, om n onekligen intressanta. Men hur n litteraritet denieras och var fenomenet ifrga n lokaliseras, s brukar litteraturens speciella funktion anges i termer av en unik frmga att pverka varseblivningen, stadkomma synvndor aspektskiften och frammana ny reexion (Miall & Kuiken 2004; Hakemulder 2004). Det str ocks klart, att hur litteraritet n denieras, s r det i och genom lsandet som fenomenet kommer till synes. Ett grundlggande villkor frn skrivandets och textens synpunkt r d rimligen att bdda fr en litterr lsart, det vill sga, fr ett stt att lsa, som inriktas p en eller annan litteraritet. En litterr lsart i vr vsterlndska, av postromantisk modernitet prglade kultur stter det p lrande information eller kunskapsfrmedling instllda vanelsandet ur spel. Texten mste d vara anlagd fr att driva fram en uppmrksam lsning, dr referentiella funktioner och instrumentella vrden trder i bakgrunden eller omfrhandlas, och nya betydelsemjligheter trder fram. Det kan ske nr en text avviker frn gngse sprkbruk, uttrycksstt eller tankeformer s att lsningen bromsas och inte lngre fortskrider automatiskt.86 Med avvikelsen kan allts ngot hnda i relationen till lsaren: att lsaren stannar upp och tittar efter vad som faktiskt str skrivet i texten och vad det kan betyda; att texten uppmrksammas som sprktecken och artefakt lika mycket eller kanske mer n som innehll, mening och frdiga budskap.87 Litteraritet blir i det perspektivet varken en egenskap hos texten eller en tilldiktning i lsandet, utan en relation mellan textens grepp och lsningens perspektiv i
09-02-22 18.20.58
42
beata agrell
en viss kulturell situation. Detta synstt fr ocks empiriskt std av Miall & Kuikens lsarunderskningar (1999): literariness is the product of a distinctive mode of reading that is identiable through three key components of response to literary texts. Dessa litteraritetens tre nyckelkomponenter r stylistic or narrative variations, defamiliarization, reinterpretive transformations. Sammantaget kan man sga att litteraritet i denna mening bygger p en frmmandegring av det framstllda (brott mot sprkliga och kulturella konventioner), som desautomatiserar lsandet: vanelsandet bryts och uppmrksamheten skrps, s att texten framtrder i egen rtt, och lsaren kan mta den med nya gon. Som Miall & Kuiken (1999) formulerar det: Briey, literariness is constituted when stylistic or narrative variations strikingly defamiliarize conventionally understood referents and prompt reinterpretive transformations of a conventional concept or feeling. Termen frmmandegring lanserades av den ryske formalisten Viktor klovskij i uppsatsen Konsten som grepp (1917; sv. vers. 1971) och begreppet har sedan dess spelat en avgrande litteraturteoretisk roll, inte bara inom formalistiska skolor. klovskij hvdade att litterariteten uppstr genom perspektivfrskjutningar och formella grepp, som presenterar gamla ider eller vardagliga erfarenheter p nya, okonventionella stt och drmed tvingar lsaren att se det alltfr vlbekanta p nytt:
Men det r just fr att terstlla frnimmelsen av livet, fr att knna tingen, fr att visa att stenen r av sten, som det nns detta som kallas konst. Konstens uppgift r att frmedla en frnimmelse av fremlet, som vision seende, och inte som igenknnande;
konstens tillvgagngsstt, dess grepp (primy), r frmmandegringen (prim ostranenija) av fremlet och den medvetet frsvrade formen (prim zatrudnnnoj formy), vilka bda syftar till att stegra varseblivningens svrighet och varaktighet. Ty i konsten r varseblivningsprocessen ett sjlvndaml och mste frlngas; konsten r ett medel att uppleva freteelsernas tillblivelse, vad som redan blivit till har ingen betydelse i konsten. (klovskij 1971:51)88
klovskij betonar hr frmmandegringens och konstens funktion att desautomatisera vaneseendet s att tingen str fram i nytt ljus och betraktarens frhllande till vardagen frndras. Den funktionen bekrftas ocks av Miall & Kuikens lsarunderskningar; dr pvisas frmmandegringens makt att rentav frammana ett existentiellt paradigmskifte: the adaptive value of literature in reshaping our perspectives and providing us with greater exibility, especially by impelling us to reconsider our system of convictions and values (Miall & Kuiken 1999). Underfrsttt i klovskijs resonemang r emellertid, att frmmandegringen frutstter igenknnande: utan igenknning ingen frmmandegring. Det helt nya r obegripligt och stumt:89 det r spnningen och vxlingen mellan nrhet och distans som fr med sig den (oversttliga) verskottsbetydelse som utgr litteraritet i hr beskriven mening.90 klovskij var formalist och tenderade drfr att underskatta den kulturella kontextens relativisering av frmmandegringen. Det br drfr betonas, att frmmandegringen aldrig r absolut, utan alltid frhller sig till historiskt givna normer, konventioner, frvntningar och lsvanor. Grepp som frmmandegr en freteelse i en kulturell
09-02-22 18.20.59
43
situation kan framst som helt neutrala i en annan kulturell situation. Om frmmandegring sledes r litteraritetens mest pregnanta uttryck vilket jag i det fljande skall anta s r litteraritet likafullt ett hgst relativt begrepp.91
underlag fr att skdliggra Riffaterres resonemang:93

Ty seg: hwad r wrt Lijf? Een boya af Sir Kppar: Een handa-wnning Dryg af Twng, af dagar krt: Ett rgat Drycke-kaar brddfullt med bittre Drppar: Een Rk, den Elden fdt; den Wdret pustar brt: Een Mygga Wingels som kring om Liuset hppar: Ett Sommar-hagel som att gimma r fr swrt: Een blancker iis, hwar p wij g och Alle slinte: Ett Glaas: Et Grs: Ett Damm: Ett Sole-grann: Et Inte! (strof 157)
1.6.4 Ogrammatiskhet & semiosis

Ett i vrt sammanhang nyttigt begrepp beslktat med klovskijs frmmandegring r Michael Riffaterres begrepp om ogrammatiskhet (Riffaterre 1978, kap. 1; se vidare tillmpningen nedan). Riffaterres semiotiskt anlagda grundtanke r att en litterr text utgrs av ett enda stort tecken; det vill sga, en dikt sger hela tiden samma sak, fast p olika stt: den varierar en och samma (eventuellt frsprkliga) grundtanke, och den grundtanken fungerar som en matris, som frambringar hela dikten.92 Det r ocks s, enligt Riffaterre, att en dikt sger en sak men menar en annan (som det kanske inte nns ngon direkt sprklig motsvarighet till) den arbetar med indirekt meddelelse, indirection. Fr att upptcka och frst diktens indirekta meddelelse krvs drfr omlsning, kanske inte bara en utan era gnger. I frsta lsningen fljer vi diktens bokstav fr att f fram den konkret givna innebrden. Det r den s.k. mimetiska lsningen, som sker diktens frhllande till verkligheten och den vrld vi knner till (mimesis = verklighetsefterbildning). Nr den lsningen stter p underligheter ogrammatiskheter i texten krvs en annan, en semiotisk lsart, som drjer kvar vid underligheterna och uppfattar dem som tecken att tyda i textens semiosis. En strof ur Gunno Dahlstiernas mastodontdikt Kunga-Skald frn 1698 fr utgra
I Dahlstiernas strof r det den inledande frgan som ger diktens mimesis och lsarens mimetiska frstelse: detta skall handla om vad livet r. Men frn ett sdant mimetiskt perspektiv r ju fortsttningen besynnerlig ven med en historisk lsart: texten kryllar av ogrammatiskheter p logikens niv, fr att tala med Riffaterre. I stllet fr att tydligt och klart besvara frgan staplar dikten liknelser p varandra frvisso enligt vlknt barockmanr , vilkas innebrd inte r solklar frn brjan; lsaren mste stanna upp i lsningen och tnka efter. Dessa ogrammatiskheter desautomatiserar allts lsningen den verklighetshrmande ytan frmmandegrs och tecknen brjar framtrda i stllet: Een Mygga Wingels som kring om Liuset hppar vad str det egentligen hr? Hr frammanas den vanliga bilden av en mygga, som attraherad av ljuset addrar kring det med sitt eviga inande. Det r en lite olustig bild ur vardagslivet, men Dahlstierna gr den n vrre: den hr myggan har inga vingar! Den hoppar p spinkiga ben kring ljuskllan i en fr myggor helt onaturlig rrelse. Den vlbekanta bilden frmmmandegrs sledes och manar drvid till reexion ver vad som hnt myggan; men den frmmandegjorda bilden fungerar samtidigt som en indirection, en indirekt meddelelse
09-02-22 18.20.59
44
beata agrell
om att myggan ugit fr nra ljuset och ftt vingarna avsvedda. Frmmandegringen driver fram den andra, semiotiska lsningen, d nya betydelseskikt ppnas och diktens signikans vidgas. Nrlst p detta stt kan nu bilden antyda exempelvis, att vi redan hr i livet r mrkta av dden: ofrmgna att hja oss ur frgnglighetens villkor r vi som bervade vingar vi en gng gt men frlorat genom alltfr hgtygande ambitioner, det vill sga hgmod. Hr varieras en annan men med frgnglighetstanken beslktad topos, Vi gr mot dden var vi gr, och det r den som hela katalogen av bilder i den citerade strofen varierar. Sdana i dikten insmugna topoi kallar Riffaterre hypogram (Riffaterre 1978:168 f, not 16), och det nu nmnda hypogrammet knyts i bilden av den vingelsa myggan i sin tur till frestllningar om hybris, genererade ur Ikaros-mytens beskrivningssystem. Undervisningen i litteraturvetenskap skall inte, tnker jag mig, strva efter att normalisera ogrammatiskheter eller frmmandegring i de studerade texterna, utan tvrtom till att utveckla frhllningsstt som underlttar upptckt och analys av greppens funktioner. Inte minst viktig r desautomatiseringens funktion att vcka studenterna till medvetenhet om hur de sjlva lser vilka textstrategier deras lsningar svarar p, och hur dessa lsningar frhller sig till textens appellstruktur, konstruerad mot bakgrund av dtida allmnna och litterra repertoarer. Men vad utmrker d en litteraturvetenskaplig textanalys? Vilken sorts text r det frga om?
1.7 Uppgiften: hur frbereds lsandet av texten i texten?

En litteraturvetenskaplig textanalys kan, som framgtt, se ut p mnga stt, motiverad inte bara av olika specika syften, utan ven av olika textteoretiska och forskningsideologiska positioner. Objektiv i betydelsen autonom eller oberoende av synstt, vrderingar och personlig frgning kan analysen frsts inte vara och br kanske inte heller en synpunkt som p senare tid aktualiserats genom the ethical turn inom kulturvetenskaperna.94 Men ett grundlggande krav, som alla inblandade torde kunna stlla upp p, r att analysen skall vara intersubjektivt tillgnglig, det vill sga, baserad p en argumentation, dr alla steg gr att flja. Om argumentationen ocks innefattar tolkning, s mste samma krav stllas p den. Vissa forskare hvdar rent av att tolkning som litteraturvetenskaplig praktik r svl argumenterande som frklarande.95 Stockwell pminner drtill om de tysta verenskommelser som hr med till disciplinens institutionella ramverk, exempelvis om vilka typer av synpunkter som skall anses relevanta i en vetenskaplig diskussion: One of these assumptions is that idiosyncratic and personal meanings are not worth discussing with anyone else (Stockwell 2002:2f ). I det fljande utgr jag d frn att litteraturvetenskaplig textanalys r en i huvudsak argumenterande texttyp med bde beskrivande, berttande, tolkande och frklarande inslag.96 Analysen kan ha olika syften och uppgifter, men det som hr skall intressera r de fr studenterna terkommande uppgifterna att placera in den aktuella texten i ett historiskt och kulturellt sammanhang; frklara hur mening och signikans pro-
09-02-22 18.21.00
45
duceras, givet dessa frutsttningar; samt beskriva textens litterra egenart och kulturella betydelse, givet samtliga dessa frutsttningar. Textanalysens vergripande uppgift blir i det perspektivet att (re)konstruera textens appellstruktur, det vill sga, underska vilka frutsttningar fr lsning som texten frser med i sin historiska kontext. Det innefattar bland annat att underska vilken allmn och kulturell repertoar texten arbetar med, lst i sitt historiska sammanhang. Sjlva analysen av den slunda konstruerade appellstrukturen avser hur texten r gjord och drmed frbereder lsandet det vill sga, analys av frhllandet mellan textens litterra strategier och de frvntningar som dessa strategier r konventionellt frbundna med i en given kulturell situation. Drvid aktualiseras ocks frgan om textens litteraritet och signikans om och i s fall hur texten framstr som litterr och litteraritetens roll vad gller textens signikans. Till textanalysen hr som framgtt ocks analys av frhllandet till den s.k. kon-texten, det vill sga, det historiska och kulturella funktionssammanhang texten r insatt i eller stts in i av lsaren. En uppgift fr analysen kan vara att flja hur texterna styr perceptionen, givet en viss kontextualisering.97 Ty lsande, enligt hr frda resonemang, r inte det passiva mottagandet av en godtycklig serie av subjektiva intryck, utan snarare, som H.R. Jauss ppekar, att utfra speciella instruktioner i en process av riktad perception.98 Instruktionerna som sdana r intersubjektivt tkomliga, men tillmpningen och resultatet i det enskilda fallet r hgst variabla. Eller som som Iser formulerar det:
[] a literary text contains intersubjectively veriable instruction for meaning-production, but the meaning produced may then lead to a whole variety of different experiences and hence subjective judgments. (Iser 1978:22, kurs. BA)
Att diskutera hur sdana i texten inskrivna instruktioner kan frilggas och kommenteras i ett litteraturvetenskapligt (undervisnings)sammanhang r en av de uppgifter jag har frelagt mig i det fljande.
Tillmpningar
2.1 Material & metod

I det fljande skall jag mer konkret diskutera ngra litterra problem som ofta mter vid textlsning i den litteraturvetenskapliga undervisningen. Som skdningsmaterial har jag valt ett antal texter som brukar aktualisera sdana problem, det vill sga i synnerhet berttande texter p prosa; och urvalet r i frsta hand gjort med tanke p att f era olika typer av problem belysta. Som riktmrke drutver har jag anvnt urvalskriterier frn Torell (2002:24): Framstllningen skall karakteriseras av frhllandevis komplicerade textstrategier utver den rena intrig- och budskaps-nivn. Texten skall kunna lsas kontextuellt och aktivera referensramskunskaper som studenterna kan frvntas ha inhmtat i skolans litteraturundervisning och/ eller beroende p utbildningsniv de litteraturvetenskapliga studierna.
Som riktmrke fr vilka texter som skall rknas som problematiska och vilka problem som skall tas upp har dokumenterade studentlsningar tjnat.99 Studentlsning-
09-02-22 18.21.01
46
beata agrell
arnas funktion i min framstllning r dock inte att dokumentera lsarter jag hnvisar vergripande till dem ibland fr att peka p tendenser, men gr inte in i enskilda utsagor. Som jag era gnger framhllit, r det problem rrande texternas appellstruktur som str i centrum fr mitt intresse. Fr analys av empiriska lsningar hnvisas till Staffan Thorsons kapitel i denna bok. Thorson har anvnt samma texter med en receptionsestetisk ansats, inriktad p faktiska studenters lsningar av dem. Min ansats r dremot responsestetisk, det vill sga, inriktad p olika aspekter av texternas appellstruktur, konstruerad och avlst i en litteraturvetenskaplig kontext.100 Vra bda underskningar belyser och kompletterar varandra, ven om de ocks kan lsas fristende. Syftet med de textanalyser som nu fljer r dock inte att sga ngot nytt eller intressant om de underskta texterna, utan frmst att skdliggra ett synstt och en metod. Drmed inte sagt att ngot nytt eller intressant r principiellt uteslutet, bara att det i frekommande fall inte var avsikten.
nor bddar dock fr dubbla anakronismer, inte bara hos studenter: att lsa 1600-talets gravdiktning som personlig beknnelse eller frga efter budskapet i modernistisk poesi. S hur skall frhllandet mellan brukslitteratur och sknlitteratur rtteligen beskrivas frn lsandets synpunkt? Den frgan skall inte besvaras hr, men vl ge utgngspunkt fr ngra reexioner i anslutning till ett skdningsexempel. I det fljande presenterar jag de bda litterra systemen men drjer ngot vid begreppen litterr autonomi, inlevelse och katharsis. Drefter diskuterar jag vxlingen mellan brukslitterra och sknlitterra lsarter med std av en kortberttelse jag anvnt i min undervisning: Lngt lidet i Margareta Ekstrms verfallet och andra berttelser (1963).101
2.2.1 Tv litterra system och ett utomsystemiskt

Enligt klassisk-retorisk litteratursyn var texter ett slags redskap som syftar till pverkan (Hansson 2002:160). Med redskapssynen sammanhngde ocks frestllningen om den litterra texten som ngonting gjort, det vill sga, ngot enligt konstens regler sammansatt, som syftade till en bestmd effekt och var underordnat en bestmd funktion: diktaren kunde jmfras med den skicklige hantverkaren med sin redskapslda: i denna lg, bland annat, sdant som poetikens och retorikens regler och principen om decorum (Hansson 2002:160). Men det var ocks denna redskapssyn som ledde till att retoriken frlorade sin auktoritet p det sknlitterra omrdet under frromantik och romantik. Ty under denna period utbildades den nya av Imma-
2.2 Frmmandegring & litteraturbruk

(Margareta Ekstrms Lngt lidet, 1963) I de litteraturhistoriska grundkurserna fr studenterna lra sig att skilja mellan tv litterra system: det klassisk-retoriska versus det modernt-romantiska och post-romantiska. De fr ocks lra sig att tillmpa olika lsarter beroende p vilket system texterna hnfrs till: brukslitterra fr de klassiskretoriska texterna, och sknlitterra fr de modernt-romantiska. I bda fallen skall texterna sttas in i sin historiska kontext, men med helt olika frtecken. Moderna lsva-
09-02-22 18.21.01
47
nuel Kant knsatta litteratursyn, enligt vilken dikten inte lngre kunde berttigas genom sitt bruks- eller redskapsvrde, utan enbart genom sitt vrde som konst. Litteraturen skulle allts vara sitt eget ml inte medel fr ngot annat, utan ett ndaml i sig:
Skn var, enligt den nya uppfattningen, bara den litteratur som stod fri frn den syftesbestmdhet eller det Interesse, fr att tala med Kant, som hade knnetecknat den klassiska retoriken och den litteratur som prglats av den. Den skna litteraturen skulle vara sitt eget ml, hja sig ver dagens strider och syfta till en typ av konstnjutning som lososkt kunde denieras som interesseloses Wohlgefallen. (Hansson 2000:11; se ven Calinescu 2000:48 & Liedman 1998:378)
Det var d inte retorikens Reglor som vckte opposition s mycket som den fr retoriken grundlggande synen p litteraturen som ett medel fr att uppn ml som lg utanfr den (Hansson 2000:11). Enligt den nya litteratursynen var sann dikt autonom, det vill sga, fristende i frhllande till freteelser som nytta, anvndning eller effekt, och i denna autonomi lg dess sanna vrde (Hansson 1985:27). vergngen frn det klassiska till det moderna systemet skedde dock inte genom en inre omvandling av det frra, utan via omvgen ver ett annat system, som inte reglerades av klassisk retorik, nmligen andaktslitteraturen (Hansson 1991, t.ex. 16f, 2629, 42). Hr fanns utrymme fr de personligt-subjektiva skriv- och lsarter som den klassiska retorikens decorum uteslt.102 Men andaktslitteraturen var samtidigt i hgsta grad en brukslitteratur, och i s mtto ofrenlig med sknlitterra principer
om autonomi. nd r det dess principer om exempelvis nrhet, intimitet, knsla och personlig uppbyggelse som inte sllan prglar dagens sknlitterra lsarter bde i och utanfr akademin,103 och inte minst bland studenterna. Detta frhllande tyder p att det fortfarande r de klassisk-retoriska mlen docere, movere och delectare lra, rra och behaga som gller i lsningen. Men det tyder ocks p att kategorierna brukslitteratur och sknlitteratur r idealtyper, som inte renodlas i den empiriska verkligheten. Brukslitteratur mste inte heller uteslutas frn moderna litterra system. I Krners litteraturlexikon frn 1989 karakteriseras Gebrauchsliteratur som icke-ktionella texter, som utformats sknlitterrt, men primrt riktas p utomestetiska ml.104 Som exempel anfrs bl.a. andaktslitteratur, traktat, resebeskrivning, reportage, ess, biogra, sjlvbiogra, dagbok, etc. Genom sin anvndning av litterrt kodierade former och grepp skiljer sig denna bruks-litteratur frn utomlitterra bruks-texter (auerlit. Gebrauchstexten) som protokoll, lagtexter, nyheter och bruksanvisningar (fr vl tillggas).105 Vilka ml som skall rknas som utomestetiska r dock inte sjlvklart: avgrnsningen till svl ldre tillfllesdiktning som modern tendensdiktning och engagerad litteratur r ytande, och med dagens vidgade litteraturbegrepp blir avgrnsningsproblemen n strre. Mer intressant i vrt sammanhang r dock tv andra ting. Dels att strre delen av den klassisk-retoriska konstlitteraturen frn tiden fre romantiken skulle hamna under denna rubrik: brukslitteratur i betydelsen litterrt prglade texter med utomestetiska ml. Dels att dagens naturliga icke-professionella lsarter r instllda p
09-02-22 18.21.02
48
beata agrell
brukslitteratur i denna mening: budskap, lrande, uppbyggelse, upplevelse, inlevelse, engagemang allts i grund och botten de klassisk-retoriska mlen. Och varfr inte? Estetisk meningsfrlust uppstr frst nr texten reduceras till sdana pragmatiska effekter.106 Vrdade estetiska grnser krnktes framgngsrikt redan under den svenska hgmodernismen p 1940-talet, d dess djrvaste experimentator Lars Ahlin i just andaktslitteraturen fann formeln fr det frbnsfrhllande mellan frfattare, karaktr och lsare han ville skriva fram. Med sin inriktning p textens gerundivum och tillmpning i funktionsverkligheten var denna empatiska estetik ofrenlig med modernistiska frestllningar om litterr autonomi. Men som redan ppekats (ovan 1.5.2) var det samtidigt en klart litterr estetik, enligt vilken litteratur inte r r hrmat liv, utan sprk och tilltal i ett samtals liv. Den satte ocks djupa spr, inte minst i det litterra 1960-tal dr bland andra Margareta Ekstrm verkade.
Mest radikalt har vl autonomibegreppet utvecklats hos T.W. Adorno, som tar avstnd inte bara frn begrepp om estetisk nytta, utan ocks frn varje frestllning om estetisk njutning; det r ocks mot hans negativa estetik som Jauss vnder sig:
The sharpest criticism of all pleasurable art experience is in the posthumous esthetic theory of Theodor W. Adorno, who attacks all enjoyment of art as false consciousness of the late-capitalistic consumer culture. Adorno, and the currently popular esthetics of negativity, stand in a long tradition of puritanical hostility towards art, which connects such mighty names as Plato, Augustine, Rousseau, and Kierkegaard. It is possible to conclude indirectly from this secular polemic that esthetic pleasure in the history of esthetic experience has not been perceived as a mere sign of adaptation but, again and again, as an element of anarchy and rebellion against order or domination. (Jauss 1975:59)
2.2.2 Autonomi, katharsis, lsart

Med autonomi-begreppet som vattendelare kunde den konst som produceras inom de tv litterra systemen med H.R. Jauss beskrivas som pre-autonom respektive postautonom (Jauss 1975:53). Vad som konkret ligger i frestllningen om en autonom konst r dock inte helt ltt att sga, bland annat eftersom konkretion och skdlighet aktualiserar en referentiell dimension, som riskerar konikt med autonomikravet. Men formalistiska begrepp som frmmandegring av det framstllda, desautomatisering av lsandet och dominant poetisk funktion r centrala aspekter av litterr autonomi.107
Jauss frbinder hr Adornos negativa estetik med en konstentlig tradition frn Platon och framt, vilken avvisar alla sinnligtskdliga framstllningar, ven de med samhllskritiskt eller didaktiskt-uppbyggligt syfte, ty risken nns, att skdligheten bara blir en njutning fr sinnena, utan uppbygglig signikans.108 Men enligt Jauss r denna risk frsumbar, eftersom estetisk njutning109 frutstter frigrelse frn vardag, vaneseende och pragmatiska hnsyn skdlighet underlttar identikation med exemplariska frebilder:
Pleasure in the esthetic object assumes the negation of everyday practice: the acting subject must become spectator, listener, observer, reader, in order to achieve esthetic enjoyment; he must loose himself from the constraints of habits and interests in order
09-02-22 18.21.02
49
to perceive an object esthetically, or to identify with the represented action. (Jauss 1975:59)
Estetisk njutning, hvdar Jauss, tergr p en estetisk erfarenhet, som alltid r medierad och i s mtto ocks r distanserad, frmmandegjord.110 Denna erfarenhet innefattar tre aspekter: produktion av textens vrld, reception av mjligheten att frst annorlunda, och (heuristisk) identikation med verkets normer, det vill sga, kommunikation (Jauss (1975:60; 2001:24). Dessa tre aspekter motsvarar enligt Jauss den i det klassisk-retoriska systemet vlknda triaden poiesis, aisthesis, and katharsis skapandet, frnimmandet och den identikatoriska interaktionen med det slunda skapade och frnumna (Jauss 2001:24). Den klassiska katharsis-modellen innefattar i s fall den estetiska erfarenhetens frsta villkor: frigrelsen frn den omedelbara praktiska verkligheten med hjlp av frestllningsfrmgan (Jauss 1974:286).111 Mot Adornos kritik av identikatoriska lsarter, prglade av lsarens inriktning p att stta sig sjlv i de gestaltade karaktrernas stlle (Jauss 1974:285),112 hvdar Jauss kombinationen av distans och identikation som villkor fr estetisk erfarenhet:
Ones disposition to enjoy an aesthetic object presupposes the negation of everyday life. The acting subject must rst become a spectator, listener, viewer, or reader in order to achieve that attitude of disinterested approval which enables him to reify the object of aesthetic awareness and so allows him to identify himself with what is being presented, or with the hero. (Jauss 1974:286)
och dess vrld och drmed objektiveras som en annan vrld. Frst nr avstndet r satt blir identikationen med denna andra vrld i dess annanhet mjlig. Mot denna bakgrund kan Jauss ocks hvda, att den estetiska erfarenheten inte r ngot nytt eller modernt fenomen, utan tvrtom hrde till ven pre-autonom brukslitteratur och katharsis-estetik (Jauss 2001:24). Jauss utvecklar detta resonemang i anslutning till sin analys av katharsisfrestllningens kristna omvandling. Den rening av knslorna som det aristoteliska katharsisbegreppet byggde p var inte relevant frn kristen synpunkt: fruktan och medlidande var tvrtom moraliskt vrdefulla knslor, ty medlidandet omvandlar fruktan till etiskt handlande just genom sin identikatoriska tendens att frstta jaget i den andres roll (Jauss 1975:57; 1974:289291). Detta var ocks pongen med det litterra exemplet i preautonom kultur, betonar Jauss: det var anlagt fr en identikatorisk lsart som kunde mjliggra vergngen frn estetiskt omdme till etisk inlevelse (Jauss 1974:294f ). Hr visar sig ocks en frbindelse till andaktslitterra lsarter och Ahlinsk frbnsestetik enligt ovan frda resonemang (1.5.2).
2.2.3 Lsa lsart

Det r nu dags att skdliggra resonemangen med std av Margareta Ekstrms novell Lngt lidet. Vilka lsarter r texten anlagd fr i sin historiska kontext, och hur frbereds lsandet i texten, givet denna kontext? Detta kan jag underska bara genom att frst sjlv lsa texten, vilket kan knnas en smula besvrande. Men receptionsteori frser med en del nyttiga synstt, som mjliggr intersubjektiv prvning. Teorin
Distansen innner sig s snart lsaren brjar lsa, eftersom lsningen medierar texten
09-02-22 18.21.03
50
beata agrell
bygger, som framgtt (ovan 1.6.1) p frutsttningen om texten som lsbar, det vill sga, som en lsbar artefakt. Frn funktionell synpunkt frutstter texten ju inte bara ett skrivande (talande) utan ocks ett lsande (lyssnande) och drmed en konkret receptionssituation. Till receptionssituationen frhller sig texten redan vid sin tillblivelse, och lsningen frbereds i texten genom olika retoriska strategier. Verket frhller sig med andra ord alltid till ett annat lsande och tolkande medvetande frfattaren r ju sjlv sin frste lsare, som Ahlin ppekat (se ovan 1.5.2) och frutstter drfr viss frhandsinformation och en viss frvntningsinriktning, oavsett hur individuellt eller verraskande ett nytt verk r. Min uppgift blir d, nrmare bestmt, att underska textens retoriska strategier visavi ett tilltnkt lsande.113 Jag mste d bland annat ta reda p vilken kulturell repertoar texten frutstter och hur texten tar denna referensram i bruk till ledning fr lsandet (se ovan 1.6.2). Repertoaren motsvarar vad Jauss och andra fenomenologer kallar frvntningshorisont, och den r alltid historiskt situerad. De retoriska strategierna projiceras mot en viss fond av kulturella och litterra frvntningar som framstllningen anpassas till. Strategierna utformas d med std av en uppsttning konventioner som frmedlats via en tradition och r assimilerade i den aktuella kulturen. Drmed byggs ocks en viss lsart in i texten en frhandskonstruerad frvntningshorisont, som Jauss skriver men lsarten brs av genren och de frestllningar som r knutna till den (Jauss 1997:47f ). Utrymmet i det fljande medger ingen fullstndig analys. Men jag kan frska flja hur texten styr perceptionen, givet en
viss kontextualisering. Utgngspunkt blir d Jauss och Isers redan nmnda begrepp om lsning: att utfra speciella instruktioner i en process av styrd perception (ovan 1.7). Att frilgga och kommentera sdana i texten inskrivna instruktioner blir d den mer begrnsade uppgift jag har frelagt mig.
2.2.4 Mimetisk lsart och depragmatisering

En av litteraturens egenheter, enligt Iser (och mnga med honom), r depragmatiseringen av det referentiella sprket. Litterra texter hmtar vanligen sina objekt frn den empiriska verkligheten, men bervar dem deras vanliga kontext, s att de frmmandegrs och lsandet desautomatiseras dessa tankar mter som bekant redan hos Viktor klovskij och andra formalister, men Iser stter in dem i ett explicit fenomenologiskt och gestaltpsykologiskt sammanhang. Genom depragmatiseringen synliggrs tidigare osedda aspekter av vardagsverkligheten, och lsaren leds att sjlv bygga upp en bild av framstllningens objekt (Iser 1978:109). Depragmatiseringen har emellertid visat sig vara ett problem fr studentlsare, som Thorson visar i sitt kapitel nedan. Vid diskussion av Ekstrms ltt absurdistiska novell Lngt lidet frsker studenterna bde naturalisera texten till en realistisk berttelse och dikta vidare med mer eller mindre fantasifulla symboltolkningar. Den mimetiska ramen r i och fr sig enkel: historien utspelas i modern stadsmilj, och handlar om en ospecicerad den, som rkar ut fr diverse mdor och lidanden p sin vg frn tillblivelse till frintelse. Dessa mdor och lidanden beskrivs i tredje person, av en extra- och heterodiegetisk berttare, men till viss del med intern fokalisering, ini-
09-02-22 18.21.03
51
frn dens eget perspektiv via fritt indirekt tal. Oftast gestaltas det fria indirekta talet i termer av distanserade negativa jmfrelser av typen Hade den haft gon att se med, Hade den haft ron att hra med , Hade den haft rst, och liknande. Ngon explicit beskrivning av denna protagonist ges inte. Med std av formuleringar av typen Pustade ut med pappersvingar ttt mot asfalten kan lsaren dock gissa p att den r ngon sorts pappersfreml. Detta antagande styrks av beskrivningen i fljande passage:
Ojmna, stultande steg nrmade sig och ngot annat, trippande hudmjukt men ocks kloskrapande, nosvdrande. Sakta brjade en vrme sila ned ver den ur en ny himmel, luden av moln. En mjuk ljumhet spred sig. Men sedan rykande kallt. Tv hrda baktassar raspade och rev, sparkade, gjorde hl. Dr gapade munnar eller sr och det varma brnde och sved. (132)
Kanske beskrivs hr hur en hund, ledd av till exempel en gubbe med kpp, stller sig och kissar p protagonisten, som upplever scenen frn sitt bokstavliga underdogperspektiv. Men gtan mste inte tydas: det viktiga r inte vad som hnder utan hur det knns, fr p den punkten r texten bde utfrlig och tydlig. Berttelsens grundmnster bygger p klichn om livsresan frn fdelse till dd,114 som hr varieras i termer av en lidandeshistoria en passion och den (brukslitterra) pongen torde g hem utan att hjltens vsensart klargjorts: passionshistoriens mnster genererar en appellstruktur som vdjar om medknsla, empati, oavsett vem eller vad det r som lider. Men denna lucka i texten utgr nd en s pfallande avvikelse frn svl episka mnster i allmnhet som
livsresan i synnerhet, att det skall mycket till innan en med berttande texter frtrogen lsare ger upp frsken att konkretisera protagonisten. Som man kan vnta r ocks studenterna i gemen starkt inriktade p att f den att referera till ngot bestmt empiriskt objekt (se Thorson nedan, avsnitt 7.4). ven om depragmatiseringen av den tvingar lsaren att bygga upp objektet p egen hand, r en oskolad lsare primrt instlld p ett standardiserat mimetiskt frestllningsmnster eller schema.115 Den mimetiska begrnsningen medfr ltt att lsandet strs av de ogrammatiskheter som just det mimetiska schemat genererar exempelvis frmmandegringen av den, som trots frtingligandet samtidigt tillskrivs den existentiellt grundlggande frmgan att lida; och lsandet gr ocks motstnd mot den semiotisering av texten (fr att tala med Riffaterre), som blir fljden, det vill sga, mot en lsart enligt vilken den fungerar som ett tecken att begrunda snarare n som mimetisk illusion (Riffaterre 1978, kap. 1). Men om en semiotisk lsart prvas, s ppnar den fr en dialektisk omvg tillbaka till mimesis, fast p en hgre niv. Vid ytterst uppmrksam mimetisk lsning visar sig tecknet den referera till den p kartonger med mtligt gods brukliga pskriften Aktas fr sttar explicit given i texten (131); allts den typ av intertext som en klich utgr och Riffaterre kallar hypogram (se ovan 1.6.4). Denna kartongklich lter sig ltt frbindas med den redan i berttelsens inledning givna skildringen av hur den blev till. Efter en kort metonymisk beskrivning av scenen en jrnvgsstation nnu prglad av tgets mdosamma ankomst, dr kommandoord och bl-
09-02-22 18.21.04
52
beata agrell
blusar styr och stller med balar och kartonger116 heter det:
Det var hr den brjade. Den knde en snabb, hftig smrta sedan bara frihet likt en vind. Den revs loss och fanns till fr sig sjlv. (131)
Ordet kartong ingr i samma beskrivningssystem som Aktas fr sttar, och upplysningen att den nu revs loss och fanns till fr sig sjlv indikerar mot den bakgrunden, att protagonisten helt enkelt r en avriven kartongbit med pskriften Aktas fr sttar. Men via de antropomorfa ogrammatiskheterna transponeras denna kartongklich samtidigt till ett annat beskrivningssystem,117 genom vilket ogrammatiskheterna i texten tillfrs ny existentiell signikans, och klichn omvandlas till en vdjan om varsamhet. Och eftersom denna vdjan motsgs av alla sttar och slag som den utstts fr aktualiseras ocks dubbelmeningen i textens titel: Lngt lidet. Med Iser kan vi sga att ett nytt system of perspectives byggs upp.118 I lsakten kan d ett aspektskifte ga rum. Det mimetiska schemat p en gng strs och korrigeras sledes av ogrammatiskheterna.119 Den mimetisk-referentiella sidan av texten trder d i bakgrunden, och i stllet frgrundas ogrammatiskheterna som nu ocks framtrder mot bakgrund av det korrigerade mimetiska schemat.120 Drmed korrigeras ocks systemet av perspektiv och ett nytt tema trder i frgrunden med tidigare perspektiv som horisont. Med tema, theme, skall hr (med Iser) frsts de aspekter av texten som i ett visst gonblick kommit i lsandets fokus, och som framtrder mot bakgrund av en bestmd synkrets, en given horisont, horizon (fr undvikande av sam-
manblandning med andra innebrder av tema / horisont anvnder jag de engelska termerna).121 Theme och horizon r sledes relativa i frhllande till varandra, och den korrigerande interaktionen kan medfra ett aspektskifte. Tillmpat p Lngt lidet kan ett sdant aspektskifte innebra, att den trots pskriften illa hanterade kartongen (tidigare mimetiskt perspektiv) framstr som ett tecken fr en existentiell livsvrld (nytt theme). D r fortfarande den mimetiska beskrivningen relevant, men den depragmatiseras, och den exakta mimetiska referensen (kartongbit med pskrift) blir sekundr. Fr vad som enligt Iser hnder i depragmatiseringen r att lsaren tvingas bygga upp objektet in a manner running counter to the familiar world evoked by the text, det vill sga, att kartongvrlden mste transponeras till en livsvrld fr att texten skall bli koherent och signikant.122 Om nu lsaren gr motstnd mot detta motbyggande denna semiotiska korrigering av det mimetiska schemat r det klart att tillgnelsen av texten blir mager, bde bruksoch sknlitterrt. Som framgr av Thorsons analys (nedan avsnitt 7), prvar de esta studenterna visserligen en eller annan form av symbolisk tolkning drtill drivna av ogrammatiskheterna men de tillmpar ingen semiotisk lsart. Det r ju heller inte att vnta i en litteraturteoretiskt oskyldig lsning, men frhllandet mellan mimetisk och semiotisk lsning hade i sak faktiskt behandlats i undervisningen. Detta bekrftar tv antagligen vlknda frhllanden. Dels att teoretisk kunskap har lngt till praktiken och krver lng tid av mycken vning fr att bli anvndbar. Dels att det nns ett starkt sam-
09-02-22 18.21.04
53
band mellan berttande text och mimetiska frstelseformer i vr kultur.123 Om nu den mimetiska lsarten desautomatiseras och p grund av ogrammatiskheterna inte gr att genomfra fullt ut, ligger fr en ambitis lsare det antagandet nra till hands, att den mste ha en ytterligare betydelsedimension, exempelvis av existentiell natur. Hos studenterna fr den symbolisera alkoholister, uteliggare, misshandlade kvinnor och barn eller andra marginaliserade gurer, som kan aktualisera etiska, sociala och andra angelgna brukslitterra vrden. Men dessa vrden pfrs texten utifrn: de frblir abstrakta och angr inte om inte sjlva betydelseomvandlingen uppmrksammas; det gller att begrunda de ogrammatiska tecknen fr att upptcka hur dessa tillfrs ny mening nr de stts in i det existentiella beskrivningssystemet och drmed laddas med vad Thorson (nedan, avsnitt 8) efter losofen Mats Furberg (1987) kallar angngsmening.124 Men studentlsarna gr allts i praktiken grna ett stort sprng frn mimetisk lsart till symbolisk mening, utan att genomfra den semiotiska omlsning som skulle leda dithn. Detta r att beklaga, bland annat eftersom pskriften Aktas fr sttar i en semiotisk omlsning str fram som ett s att sga inkarnerat tecken, vilket pekar mot en intressant omkastning: att tecknet blir saken och saken tecknet. Om orden Aktas fr sttar i den mimetiska lsningen tolkas som skrivna p en lsriven kartongbit och drmed som nyckel till dens identitet, s framstr pskriften i den semiotiska omlsningen som inkarnerad i kartongbiten som ett med sitt materiella underlag. Det betyder att tecknet-pskriften blir ett med sakenkartongbiten. Och eftersom saken-den
redan p det mimetiska planet utrustats med mnskliga drag, s blir det inkarnerade tecknet analogt med den lidande hjlten i livsberttelsen, det vill sga tecknet blir saken p en ny, bde semiotisk och existentiell niv. Texten synes, kort sagt, anlagd fr bde brukslitterra och sknlitterra lsarter helst i kombination men den hermeneutiska gtan (om dens vsensart) kan tydligen leda bort frn texten i stllet fr att frmedla mellan lsarterna: den kan styra upp lsarna mot teknisk rebuslsning snarare n etisk och estetisk reexion.
2.2.5 Tillgnelse genom distansering

Analysen av inbyggda lsarter i Ekstrms novell kan drivas n lngre om ocks mjligheten av andra intertexter n hypogrammet Aktas fr sttar beaktas. Redan frsta stycket synes anspela p knda bibliska tekniker fr frmmandegring:
Hade den haft gon att se med skulle den ha mrkt hur osynliga strlkastare duschade en frostklingande perrong. Ljusets ekon kte kana lngs ledningar och spr. Hade den haft ron att hra med skulle den ha ntts av hrda rop ur gryningskrva strupar, knappt vckta av hett kaffe, sedan bryskt skllade av minusgraderna. (131, kurs. BA)
Intertexterna hittar man i Jes. 6 (profetens kallelse), Mark. 4, Matt. 13, samt Luk. 8 (Jesu utlggning av sin liknelsedidaktik).125 Nr Jesus i liknelsen om fyrahanda sdeskrar (liknelsen om Ordet) skall frklara varfr han talar i liknelser, s r det den strategiska frstockelsens didaktik han beskriver. Hos Markus, som har de starkaste formuleringarna, heter det:
Och han tillade: Den som har ron till att hra, han hre. Nr han sedan hade dragit sig undan ifrn folket, frgade honom de
09-02-22 18.21.05
54
beata agrell
tolv, och med dem de andra som fljde honom, om liknelserna. D sade han till dem: t eder r Guds rikes hemlighet given, men t dem som st utanfr meddelas alltsammans i liknelser, fr att de med seende gon skola se, och dock intet frnimma, och med hrande ron hra, och dock intet frst, s att de icke omvnda sig och undf frltelse. (Mark. 13:912, kurs. BA)
Jesus sger allts, med ett citat frn Jesaja (om hur profeten skall frkunna), att han talar i liknelser fr att de utomstende inte skall frst vad de ser och hr; s att de inte ska omvnda sig och bli rddade. Och, heter det vidare, om inte lrljungarna de invigda fattar denna liknelse (metaliknelsen om liknelser), s fattar de ingen annan liknelse heller. nd lika paradoxalt fortstter Jesus att bertta och frklara fr dem. Och inte bara fr dem, utan ocks fr de utomstende det r i sjlva verket just dem han srskilt vnder sig till: fr att just de skall omvnda sig och bli helade (se vidare Kermode 1979). Som han sger p ett annat stlle: Det r icke de friska som behva lkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare. (Mark. 2:17 med paralleller, kurs. BA). Vad gr d denna frstockelsedidaktik ut p?126 Och vad betyder det om Lngt lidet inleds med en anspelning p den? Jag skulle gissa att det har med frmmandegring, desautomatisering och angngsmening att gra, det vill sga med tillgnelse genom distansering (Ricoeur 1973). I novellen framgr att den saknar bde ron och gon, men r bra p att frnimma, medan mnniskorna i dess vg r utrustade med alla sinnen, men pfallande osensibla frn dens synpunkt.
Dens perspektiv r mnskligt sett frmmande nr det exponeras hos en kartongbit, om n med pskriften Aktas Fr Sttar. Kartongbitar r dda oting som inte kan lida och drfr inte heller vcka medlidande. Men perspektivet som sdant r inte mnskligt frmmande, utan tvrtom vlbekant fr alla: det stumma lidandet. Livsberttelsen om den artar sig noga besett till en passionshistoria, en Golgatavandring under mngdens spott och spe:
Eftert ville den jmra: Sluta! Sluta! Men i stllet en vass pik som spetsade ofdda jmmern. Upphngd i en ljudls punkt av rent lidande bars den bort under boulevardens nakna trd. [---] Frfrlig var dess sista vandring. Men mnniskorna brydde sig fga. Man hoppade ver den. Spottade p den. Trampade mitt i dess ppna sr. Drnkte dess ljudlsa rop i pladder. Man skrattade tills man kiknade allt medan den vred sig i sina plgor och hasade framt, rastls bara p grund av gnagande smrta, annars in till marken trtt. (135, kurs. BA)
Men perspektiven r omkastade: den r ett stumt, blint, dvt objekt som tycks sakna alla hgre mnskliga frmgor, men nd frmr lida. Mnniskorna dremot, med alla sina sinnesfrmgor, saknar den dialogiska motsvarigheten till lidandet, nmligen inknnande, empati och framfr allt medlidande. De knner inte igen lidandet nr de ser det, fr den lidande Andre r i detta fall av fel sort, lider inte p det rtta sttet, med de rtta uttrycken. Denne Andre r inte ens ett Du utan en Den, ett Det det inkarnerade tecken som pskriften Aktas fr sttar har blivit. Berttelsen tematiserar p s vis bde frmlingskap och frmmandegring, samtidigt som den tillmpar en frmmande-
09-02-22 18.21.06
55
grande teknik.127 Ett sdant theme som framtrder med kartongbiten som horisont det vill sga med lidandesperspektivets semiosis som mer styrande fr lsningen n kartongbitens mimesis128 r vl just bristen p empati och medknsla. Men berttelsens egen konstruktion gr motstnd mot empatiska och inlevelsefulla lsarter. Frst via omvgen om distansering och reexion kan d tillgnelse av textens komplexa problematik komma till stnd. Ngot ditt kunde majevtikern Jesus mena med sina hrda ord; just detta r i vart fall den estetiska erfarenhet som Jauss stter samman med sin analys av det kristna katharsis-begreppet. Vikten av tillgnelse genom distansering betonas ocks i sekulra sammanhang.129 Jerome McGann nner rentav att frnvaron av motstnd i lsningen skapar en transparency effect, som hmmar studenternas tillgnelse av ktionstexter p ett reekterat stt:
So long as the ctions were not self-consciously reexive and experimental, the undergraduates met the texts with pleasure and a certain kind of understanding. That pleasure and understanding, however, proved a serious obstacle to the students ability to think critically about the works and their own thinking. It generated a kind of transparency effect in the reading experience, preventing the students from getting very far toward reading in deliberate and self-conscious ways. (McGann 2001:144)
Detta r kanske ocks en passande beskrivning av litteraturens bruk: ingen negativ estetik, men frmgan att glmma sig sjlv, begrunda tecknen och drja i det ovissa.130 Och den frmgan kan bde empatiska och andaktslitterra lsarter utveckla, bde inom och utom givna litterra system.131
2.3 Kanon, klass, kulturavstnd

(Karl stmans Kapar-Karlsson, 1912)
2.3.1 Frldrad litteratur?

Undervisningen i litteraturvetenskap inbegriper som framgtt inte minst litteraturhistoria. Studenterna skall vas i att placera in de litterra texterna i deras historiska sammanhang och analysera dem utifrn en historisk lsart. Men vilka texter skall lsas? Och hur skall de lsas?132 Sdana frgor ger upphov till ndlsa diskussioner i lrarkollegiet om vilka texter som r mest representativa, mest inytelserika, mest politiskt korrekta eller helt enkelt bst, eller av andra skl oundgngliga i grundkursernas kanon. I Den svenska litteraturen den handbok som anvnds fr den svenska litteraturhistorien presenteras urvalet utifrn kriteriet den dikt som talar till vr egen tid, de nnu levande texterna:
Vi har dock inte kunnat eller velat tillmpa den vetenskapliga princip, enligt vilken en valhnt brllopsdikt och Stiernhielms Hercules r likvrdiga studieobjekt. Ingen kan grna frneka, att stora frfattarskap kan verleva sin samtid och dess ideologiska behov fr att tala till eftervrlden. [---] vi sker den dikt som talar till vr egen tid. Att hvda den stora diktens giltighet, [] hr till de uppgifter vi lagt oss. [---] Men framfr allt vill vi allts lyfta fram de nnu levande texterna [---] inte bara som delar av ett historiskt frutet utan som nnu
I ett svar p McGanns artikel beskriver Jeffrey Skoblow litteraritet som [t]he negative capability of dwelling in uncertaintiesthe act of suspending ourselves there, unresolved, och denna negativa frmga involves writers and books and texts as well as readers and teachers equally (Skoblow 2001:400).
09-02-22 18.21.06
56
beata agrell
verkande krafter i vr egen samtidshistoria. (DSL 1:12f )
Det nns allts enligt detta synstt tidlsa texter, som lever och talar till vr egen tid det vill sga, stor litteratur. Och s nns det frldrade texter, som r stumma, dda kanske rentav dlig litteratur. Ett exempel p det senare r vra frsta svenska romaner, exempelvis Jakob Mrks Adalrik och Githildas fventyr (174244) och Techla, eller den beprfvade trones Dygd (174958), bda frn mitten av 1700-talet. Dessa bde ventyrsmttade och fromt didaktiska verk omnmns fortfarande i litteraturhistorieskrivningen, men betecknas som frldrade. I Den svenska litteraturen beskrivs mycket riktigt Mrks romaner, men framstllningen ternnes i en notis vid sidan av huvudtexten, och avslutas s hr:
Fr den svenska romanens vidare utveckling saknar Mrks tv arbeten betydelse. Deras litteraturhistoriska intresse ligger i att de r vra frsta romaner. Internationellt sett var de nr de skrevs redan frldrade, tv senkomna svenska exemplieringar av ngra av de romantyper Voltaire snart skulle komma att parodiera i Candide. (DSL 1:291)
Mrks romaner r allts frldrade eftersom de utformats efter en estetik som vergivits redan i sin samtid och internationellt bara lmpar sig fr parodiering. Dessutom saknar de inytande i litteraturhistorien och representerar heller ingen levande litteratur i vr tid de saknar angngsmening, kunde vi sga (se ovan 2.2.4). De har noga besett aldrig varit stor eller ens god litteratur, enligt Den svenska litteraturen.133 Annat r det med Homeros, Dante, Shakespeare, Goethe, Eliot, Joyce och Proust; ja, ven Sapfo, Margareta av Navarra och Virginia Woolf rknas
numera in svl i ett omistligt kulturarv som i den litteraturvetenskapliga undervisningens kanon. Andra tidigare kanoniserade namn har i gengld fallit bort. Min avsikt r nu inte att angripa vare sig den litteraturhistorieskrivning eller den bedmning av Mrks romaner jag citerat. Inte heller r jag ute efter ngon kanondebatt, det vill sga, om litteraturhistoriens tio-i-topp-lista. Men jag vill anstlla reexion ver detta begrepp frldrad: var uppstr anakronismen hos texten eller lsaren? Det r ju inte litteratur av hg lder som r frldrad till exempel verk av Homeros, Dante, Shakespeare, Goethe och Stiernhielm rknas till den ldre litteraturens historia, men anses tidlsa och rentav brande i vr kulturtradition. nd r de frsts prglade av sin tid, och det kan krvas en viss blindhet fr att f dem att leva p vra villkor en blindhet som enligt exempelvis McCormick r ofrnkomlig, ven om vi inte r medvetna om det: We see what is there in the texts past in part because of the way we are positioned in the present (McCormick 1994:71). Det betyder inte att vi ensidigt projicerar vr samtid p textens frutna, men att historisk frstelse krver att avstndet och skillnaden uppmrksammas, ja ven att de stt p vilka vi uppfattar skillnaden prglas av vr situering i en annan tid.134 Men uppgiften i den akademiska undervisningen i detta fall r, skriver McCormick, att ge studenten diskursiva redskap att f syn p den historiska distansen och sin egen lsarposition, det vill sga, uppmrksamma bde textens och sin egen repertoar.135 I det akademiskt-professionella sammanhanget r det d inte frga om att i frsta hand lsa klassikerna som samtida eller tid-
09-02-22 18.21.07
57
lsa, utan tvrtom att hlla p det historiska avstndet klassikernas frldrade karaktr och frska frst hur ens eget lter ser ut.136 Detta blir frsts n mer bde angelget och komplicerat om klassikern ifrga r en versttning vilket r det vanliga p grund av bristande sprkkunskaper hos dagens studenter.137 Det hindrar frsts inte att identikatoriska eller p annat stt anakronistiska lsarter ocks kan tillmpas till exempel fr att prva en klassikers tidlshet eller aktualitet; men det sker d utan hnsyn till textens historiska repertoar eller relationship to the historical and ideological conditions in which it was produced, som McCormick (1994:88) formulerar det. Vad gller lsning av klassiker r det d tv motsatta problem som undervisningen har att tampas med: det ena r att klassikernas tidlshet anakronistiskt verbetonas; det andra r att studenterna upplever dem som frldrade snarare n som tidlsa. Ett tredje problem (om man vill se det s) r emellertid att sjlva lderdomligheten kan framst som ett litterrt vrde. Ty ertalet klassiker r ju redan s gamla att deras lderdomliga karaktr r sjlvklar och i en del fall kan denna radikala skillnad till moderna tankeformer och uttrycksstt framst som ett srskilt litterrt vrde. Distansen frmmandegr det alltfr vlknda och lter det bli sett p nytt. S var det exempelvis nr T.S. Eliot fann ett stt att skapa modernistisk poesi i den sedan lnge fraktade engelska 1600-talspoesin: han anlade en ny lsart (Eliot 1948:220f, 226f ). Det intressanta problemet med frldrad litteratur idag uppstr emellertid, enligt min mening, frst med moderniteten: nr texterna ligger oss tillrckligt nra i tiden fr att framst som vlbekanta, men detta vl-
bekanta samtidigt framstr som otidsenligt, pass och i s mtto avlgset. Det kan vara estetiska aspekter som vcker misshag eller lje, men det kan ocks vara tematik, frestllningsvrld eller idmnster. Texterna tycks d platta och lockar inte till serisa lsarter. Men r det i s fall verkligen texterna som frlorat sin relevans? r det inte snarare s att moderna lsvanor skymmer sikten? Skulle man inte lika grna kunna vnda p resonemanget och hvda, att det inte r texterna som blivit frldrade, utan lsarna eller rttare lsandet som mist kontakten med vissa lsarter: att inte bara historiemedvetandet krympt utan ocks frmgan att mta i vidare mening frmmande behov och perspektiv? Den frgan vill jag nu belysa med en berttelse ur det tidiga 1900-talets arbetarlitteratur som exempel, nmligen Karl stmans Kapar-Karlsson i samlingen En ol och en kvinna frn 1912.
2.3.2 Karl stman, arbetarlitteratur & studentlsningar

Karl stman hr till de fga uppmrksammade ur den frsta generationens arbetarfrfattare frn perioden 19001920, och denna tidiga arbetarlitteratur r i sin tur betydligt mindre uppmrksammad n den frn 1930talet, med Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegrd och Wilhelm Moberg som stora namn.138 ven Harry Martinson och Eyvind Johnson brjade som arbetarfrfattare av den andra generationen, men skte sig tidigt utanfr arbetarlitterra motivkretsar, hamnade p parnassen, blev hedersdoktorer, valdes in i Svenska Akademin och ck slutligen nobelpriset 1974. Men Karl stman ingr inte i ngon kanon utom mjligen arbetarlitteraturens
09-02-22 18.21.08
58
beata agrell
egen, om man nu kan tala om en sdan.139 stman, liksom hans generationskamrater bland arbetarfrfattarna skriver i en realistisk och stundom naturalistisk tradition med romantisk-sentimentala och ibland melodramatiska inslag det r vlknda 1800-tals-mnster, som mter svl hos Zola och Strindberg som i fljetongsroman och populrutgivning. Speciellt fr denna den frsta generationens arbetarlitteratur r en ppen, montageliknande form, dr arbetet, verlevnaden och kollektivets kamp fr bttre villkor str i centrum den andra generationen behandlar hellre individens frigrelse frn kollektivet och gr det i bildningsromanens mer slutna form.140 Men arbetarfrfattarna skriver ocks i en didaktisk tradition med anor frn bde frmodern pragmatisk estetik, religis vckelse och politisk kampdikt. Ambitionen var att pverka, frndra att lra, rra och vcka s mnga som mjligt, eller med andra ord berra och ang. Men lsarna bde bland arbetarna och i borgerligheten ville behagas; man skte underhllning, spnning, sknhet, inte pminnelser om eget eller andras elnde en instllning som inte minst Karl stman dystert noterar, ven bland sina egna (jfr stman 1912:44).141 Redan arbetarfrfattarna sjlva konfronterades med detta problem: hur kombinera didaktik och estetik? Det didaktiska syftet drar t en ldre nyttobetonad estetik, medan det konstnrliga drar t litterra experiment med dessa gamla medel. Brukslitterra och sknlitterra tendenser tvingas p s vis samman till en knut av spnningar. Arbetarlitteraturen kan i det perspektivet framst som en frldrad och valhnt hopkommen klasslitteratur med hgst begrnsad giltighet inte
minst i det postindustriella samhlle, dr sjlva begreppet arbetare snart r en anakronism. Men dessa till synes motsatta tendenser understdjer ocks varandra: tidens arbetarfrfattare skrev i alla genrer och medier, och anvnde sknlitteraturen som ett brukslitterrt medel men i tjnst hos en annan didaktik n debattartikelns, pamettens och kampdiktens. Det r en litterr didaktik, men utan den sorts litteraritet som premieras i en modern litterr institution; denna s att sga proletra litteraritet var frmmande fr det intresselsa skdande, som med Kant blev grundlggande i modern estetik, och som ocks prglar grundlggande synstt i den akademiska undervisningen (jfr ovan 2.2.1). M vara att detta r brukslitteratur med en bestmd social funktion. Den uppfattas och kritiseras nd som sknlitteratur. Men hur ser i s fall denna funktionella estetik ut? Fr att besvara den frgan krvs invning i ett annat synstt n det som styr gngse litteraturforskning och litteraturkritik. En historisk utgngspunkt r, att det hr r frga om just en brukslitteratur i litterr form (noveller, romaner). Fr att ngon litteraritet skall komma till synes mste ocks bruksaspekten uppmrksammas, det vill sga, det funktionssammanhang som texterna r gjorda fr. Frst drefter kan man stlla frgan om deras moderna relevans utanfr det ursprungliga brukssammanhanget. Man mste i s fall, som Jauss skriver, ta omvgen om en historisk lsart fr att komma till en modern.142 Samtidigt ltreras den valda historiska lsarten genom det moderna lter vi alltid har framfr gonen, som McCormick ppekar (ovan 1.2), s vad det handlar om r att tervnda till utgngspunkten, men
09-02-22 18.21.08
59
p en hgre niv, det vill sga, med insikt om den anlagda lsartens ltrera(n)de och relativa karaktr. Det r bland annat drfr det har varit intressant att lta studenterna lsa Karl stman: ett oknt namn i en marginaliserad litteratur med lg prestige; som likafullt haft stor betydelse i sitt historiska, kulturella och inte minst litterra sammanhang; och som laborerar med en fr dagens unga bde oknd och frmmande repertoar. Men hur skall de frberedas infr lsningen av en sdan text, s att sga extra muros? Vad mste tillfras deras allmnna och litterra repertoar fr tillgnelse av texten p dess historiska villkor? Hur kan de antas lsa utan historiska ledtrdar? Hur mycket bidrar texten sjlv med, och hur mycket av det kan lsarna frvntas uppfatta och bli hjlpta av? Jag har prvat att lta studenter p A-niv lsa bde med och utan knnedom om den historiska och litterra kontext, som prglat textens repertoar.143 Men i bda fallen har jag givit dem uppgiften att sjlva underska hur texten frbereder deras lsande, i frhoppningen att de drmed i McCormicks anda skulle komma till insikt om sin egen lsart. Uppgiften var av typen Studera hur lsarrollen byggs upp i texten, det vill sga, med vilka medel texten leder lsandet mot berttelsens upplsning och frser med ledtrdar till berttelsens tolkning. Trots sin nnu magra litteraturhistoriska repertoar kunde mnga studenter lyfta fram passager som ledde dem i lsningen och ven fresl tolkningar frenliga med en historisk lsart och textens repertoar. Ty den repertoar som behvs fr en koherent lsning stts till stor del fram, gestaltas eller p annat stt
frmedlas i sjlva texten; texten kan sgas utbilda lsaren under lsaktens gng. Vad bda grupperna emellertid hade problem med var framfr allt berttartekniken, med dess blandning av mimetisk realism, impressionistiskt montage, personliga berttarkommentarer och explicit metaktion; men ocks det klassperspektiv som denna proletra novell konsekvent anlgger frefll problematiskt. Hr rckte studenternas allmnna och under kursen hittills frvrvade litterra repertoar uppenbarligen inte till. Trots att exempelvis grundlggande narratologiska redskap satts i hnderna p bda grupperna tidigare i kursen hade de stora svrigheter med tillmpningen det blev en mismatching, som McCormick kallar det, utan de produktiva spnningar som uppstr i ett lyckat mte mellan textens och lsarens olika repertoarer.144 Ingen student gav uttryck fr uppfattningen att texten skulle vara frldrad; dremot skulle deras lsart i mnga fall kunna beskrivas p det sttet: den rjer en frvntan om en rakt berttad text med mimetiska ansprk och otvetydig tendens en texttyp som i dagens postmodernistiska litteraturklimat sannerligen anses frldrad. Det r denna frvntan som kommer p skam hos studenterna, och handbckerna gr heller inte mycket fr att p sikt ndra p den.145 I det fljande skall jag ge exempel p ngra av sttestenarna i berttelsen om Kapar-Karlsson och hur dessa problematiska passager bidrar till en appellstruktur, som studenterna pverkas av men inte riktigt kan svara p. Frst en kort presentation av texten, sttestenarna, ngot om textens repertoar, samt slutligen en diskussion av textens appellstruktur.146
09-02-22 18.21.09
60
beata agrell
2.3.3 Texten och dess sttestenar

Kapar-Karlsson, i samlingen En ol och en kvinna 1912, r en arbetsskildring som slutar med en olycka: en avsliten hand i kapmaskinen p sgverket under ett nattligt arbetspass i mrker, kyla och ishalka; ngaren i hamnen skall lastas med brder, och det r brtt att realisera bestllningen: Ut ska 1,800 standards i rdaste rappet utan nd! Och hr ska valsas! (36) Strategiska steg i arbetsprocessen beskrivs, och framstllningssttet r frvisso realistiskt; men det r en impressionistisk, liksom rumphuggen realism, med mnga typograskt markerade avbrott, blankrader, ljudhrmande neologismer, och liknande. Tecknen sprider ut sig p boksidan s att texten redan vid en hastig anblick ter sig splittrad och fragmentarisk som ett montage av sentenser och repliker mer n en sammanhngande berttelse. Berttandet hlls i tredje person, men detta formsprk hr inte med till frestllningar om klassisk eller bred realism, och det skapar problem fr ovana lsare: de nner denna text ovntat svrlst, vilket en realistisk text inte borde vara. ven om realism-begreppets variationer behandlas i undervisningen, och redovisning av teorier om realism inte bereder strre svrigheter, s r den teoretiska insikten att realism kan frenas med montageteknik och illusionsbrytande grepp svr att hantera i den praktiska tillmpningen. terigen: tillmpningen och praktiken r undervisningens hrdaste sttesten. Beskrivningen av arbetsprocessen, och inte minst de ljudhrmande uttrycken, fungerar ocks proleptiskt, det vill sga, frebdar olyckan. Kapverken liknas vid vidunderliga djur som [b]et med korta, hundlika glfs nr plankorna kommit
tillrckligt nra (36). Nr en trbit fastnar i maskineriet talas det om trissans entoniga, hungriga, alltjmt hungriga: tsit! tsit! tsii. Och s berttarkommentaren: Men hon skulle suga t sej en bit varmt, den hungriga, bli mtt och tystna (44). Tidigt i berttelsens betonas vikten av att ha gonen med sig om ej en olycka skulle ske ltt! Det talas ocks olycksbdande om hur barackerna p land stod gammalrda, tysta och dystra, som bevittnade de en tragedi. Den komplexa satsbyggnaden hr speglar den livfulla impressionistiska verklighetsuppfattningen, men denna kontrasteras samtidigt mot tragedins antydda obnhrlighet och stjrnornas likgiltiga orrlighet enligt ngra studenters tolkning:147
Och p issrjan, dr en bogserare dragande prmar bkade, lg ljuset frn bglamporna och fotogenblossen, ngarnas, likt en vv i silver och hstlv gick p dcken addrande och nt, ver prmtaken krp opp i brdgrden slank in mellan stabbarna, klttrade p sm hus av avfall, strn och takbrder som lg i gngarna t tunt och matt opp p land, dr barackerna stod gammalrda, tysta och dystra, som bevittnade de en tragedi P himlen lyste stjrnorna. (40)
Prolepser som denna noterar studenterna tacksamt; de utgr ju ocks vackra exempel p hur lsandet frbereds i texten, det vill sga, bidrar starkt till lsning av den uppgift jag givit dem. I berttelsens strategier ingr ocks analepser, Karlssons terblickar, som tar in det fattiga hemmet, den barnsngssjuka hustrun och den allt barnrikare familjen p scenen fr arbetsskildringen strande moment bde i ktionsvrlden och lsakten. P grund av dessa i arbetet frmmande tankar
minska indrag!
09-02-22 18.21.09
61
tappar Karlsson koncentrationen vid kapverket han genomgick i tankarna nattens hndelser medan han kapade (41) och lsaren av den tuffa arbetsskildringen kastas in i en helt annan frestllningsvrld, prglad av oro, mhet, lngtan och stark, skygg, valhnt krlek:
Alla detaljer, en efter en levde opp igen hos honom han kastade somliga, som sentimentala fr honom, en karl, ifrn sej, men de kom p nytt. Tnk om hon skulle d! (41f ) Och 12 r hade de varit gifta. S fort tiden gick! Det var ju inte alls lngesedan d sedan hon lg mot brstet hans varm, vacker och trnande munter var hon alltid, och hon kunde krypa intill en, och smeka en mjukt och lent som en teaterfrken Men varfr skulle han tnka p snt? varfr skulle han tnka (42f )
Genom den montageartade framstllningsformen med tvra brott och lakuner mellan styckena skall lsaren frst, att sdana omanliga och fr arbetet riskabla tankar rr sig inne i Karlsson ven nr berttelsen tergr till att skildra det yttre hndelsefrloppet vid kapverket. Dessa analepser fungerar sledes ven proleptiskt, som frebud om den kommande olyckan (vilket uppmrksamma studentlsare ocks ppekar). Denna existentiella, till privatlivet och intimsfren hrande medmnsklighet har emellertid en social motsvarighet i solidariteten med arbetslaget och kamraterna. I den solidariteten innefattas i denna berttelse ocks den fumlige nykomlingen, knubbpojken, som var billigare n en ldre, men ocks lpte strre risk att bli av med ngrarna (37). Karlsson lter visserligen sin frtvivlan g ut ver pojken i hrda ord,
slungade ut i den frpintes avsikt att ska lisa (43). Men han ngrar sig snabbt och ger pojken ledigt en stund, fr att denne skall f tillflle att rra p sig och f upp vrmen. Det r under denna ledighet som olyckan hnder. Pojkens uppgift var att skyfa bort avfallet knubben s att det inte skulle hindra sgtrissan, men nr Karlsson frsker skta bda uppgifterna sjlv s gr det illa. (Ngon studentlsare kommenterar ocks det desdigra i denna solidaritetshandling, men utan att uppmrksamma dess kollektiva, klassmssiga aspekter.) Det mest egendomliga i den hr berttelsen det som verkligen bddar fr en s kallad begrundande lsart (Agrell 2003) r emellertid, att centrala avsnitt i hndelsefrloppet beskrivs i detalj nda fram till gonblicket fr olyckan. Men just dr gr berttelsen halt, och en helt annan sorts text skjuts in, som diskuterar huruvida hndelsen alls r vrd att beskriva den r ju s vanlig, vardaglig och banal och hur det i s fall borde gras:
Hndelsen hr inte till de mera sllsynta inom sgindustrin, tvrt om, och den r inte av det sregna slag av olyckor, att jag just drfr br tala om den. Jag kunde g frbi den med en ltt ryckning p axlarna ocks; jag vore ingen blt d och modern, fr all del. Eller jag kunde lna ur svenska litteraturen en fras och sluta av min Kapar-Karlsson med, vackert. Men sgverksfolket r inte s lyckliga komedianter, inte, och jag vgar mej p frsket att visa p en scen ur skdespelet, ven med risk att frefalla trkig. (44)
Men berttaren avstr frn att frska beskriva hndelsen; i stllet vnder han sig direkt till lsaren med en serie retoriska frgor, vilka manar lsaren att sjlv fre-
09-02-22 18.21.10
62
beata agrell
stlla sig hndelsen eller minnas den typen av hndelser den nu intrffade r bara ett exempel:
Du har sett blod ? rtt, varm blod som frustat fram, som format sej dr det fll i ckar, som ngat i klden fr att strax frysa till is . . .? Du har sett en hand, en arbetares bruna, valkiga och knotiga hand snderslitas, s den inte lngre r en hand: i en hudslimsa hnger ngot, som ska frestlla ett nger, kvar, men ngonstans p en bnk och inunder i sgspn, ligger de andra Och du har sett i ett lampglas en stackars uga vsnas fr ett avsvett ben? N. (44)
Och s fortstter berttelsen. Men d har olyckan redan hnt, i texten markerad endast med en blankrad och . Det som nu berttas r bara att kamraterna halvt bar, halvt slpade bort den skadade. Sist kommer en betydelsediger upprepning, P himlen lyste stjrnorna, och berttelsen r slut. Berttarens meta-ktiva inbrott i berttelsen har faktiskt ingen student hittills lyckats kommentera. De esta ignorerar det, och de som kommenterar det frsker naturalisera och assimilera det i den realistiska diskursen. Berttarrollen utgr ver huvud taget ett helt rse av sttestenar fr lsandet, frmst eftersom fokaliseringen vxlar s mycket mellan extern och intern. Men ocks eftersom berttarens art av nrvaro r hgst skiftande: ibland anlggs ett sakligt didaktiskt-belrade perspektiv, och ibland ett expressivt-vrderande eller gnomiskt. Det r som kunde studenterna inte acceptera denna vxling, utan mste frutstta att antingen den ena eller den andra mjligheten skall glla. Drfr tenderar ocks deras
beskrivningar av berttarrollen att bli ofrivilligt motsgande. En hel del noterar visserligen vxlingen, men framhrdar i en ensidig karakteristik: antingen objektiv och osynlig berttarhllning eller subjektiv och nrvarande; antingen extern och behavioristisk fokalisering eller intern och empatisk. Ja, ngon hvdar rent av, att berttaren genom sin sakkunniga kommentar till arbetsprocessen frn en extra- och heterodiegetisk position, d.v.s. p en niv ovanfr och utanfr diegesen, ktionsvrlden, mste vara intraoch homodiegetisk, det vill sga, benna sig inom diegesen som aktr i ktionsvrlden och den berttade historien.148 Det nns en viss logik i den tanken, men den blandar nd samman historiens och berttelsens niver. Inte ens berttarens metaktiva inbrott i berttandet berttigar denna slutsats, eftersom inbrottet formellt avser berttelsen och inte historien (som ju inte heller har ngon egen realitet, utan mste rekonstrueras ur berttelsen); m vara att inbrottet hr fr stjla tid frn historien, och detta d orsakar en lucka i berttelsen. De esta upptcker den proleptiska och antropomorfa funktionen hos bildsprket som frebdar olyckan (rovdjursmetaforiken), men inte alla mrker berttarrollens didaktiska egenheter i vrigt. Ofta frbises berttarens didaktiska grepp att skola in lsaren i den referensram och yrkesvokabulr som krvs fr att frst det rent mimetiska hndelsefrloppet p sgverket. En del frvxlar den heterodiegetiska men personligt nrvarande och kommenterande berttaren (som ett par gnger ocks talar om sig sjlv som jag) med en homodiegetisk berttare. Mnga har svrigheter ocks med den metalitterra funktionen i berttarens di-
09-02-22 18.21.10
63
rekta hnvndelse till lsaren med reexioner om sin egen berttarkonst. Det nrvaroskapande greppet att ge illusion av att hndelsefrloppet i historien utspelar sig samtidigt med berttandeprocessen r ocks ovanligt kvalicerat: det medfr ju att berttandet s att sga kommer p efterklken i den metalitterra pausen nr berttaren vnder sig direkt till lsaren. Det vill sga: nr berttandet av historien tertas, s har olyckan s att sga redan hnt. Greppet instiftar tv parallella men olika realitetsdimensioner p samma tidsaxel, s att det hndelsefrlopp som frgrundas i den ena verkligheten samtidigt skymmer det pgende hndelsefrloppet i den andra. Greppets funktion blir i det perspektivet mer anti-mimetisk n meta-ktiv.
2.3.4 Textens appellstruktur: det dubbla tilltalet

Vilken funktion i berttelsens helhet har d denna problematiska passage? Och hur pverkar den textens appellstruktur? Vad behver tillfras texten eller lsaren fr att funktionen skall framtrda som lsbar? P den sista frgan vgar jag hvda: nstan ingenting, bara uppmrksam lsning.149 Berttaren sger det sjlv: Hndelsen hr inte till de mera sllsynta inom sgindustrin, tvrt om, och den r inte av det sregna slag av olyckor, att jag just drfr br tala om den (44). Ett stt att svara p den appellstruktur som detta meta-ktiva tilltal formar r att lsa texten som exemplum. Just p grund av hndelsens ickeovanliga karaktr kan berttaren anvnda den som ett exemplum, och genom exempelfunktionen fr berttelsen allmngiltighet. Enligt en exempelpedagogisk lsart r det inte bara Karlsson eller hans hand som saken gller, utan hela den klass av kroppar
och kroppsarbetare som Karlsson och hans hand frkroppsligar och drmed representerar.150 Detta kan synas som en tolkning snarare n en beskrivning av textens appellstruktur, men den genereras ur det klassperspektiv som en exempelpedagogisk lsart hr medfr. Berttelsens udd riktas i det perspektivet mot hela det system av utsugning och mnniskofrakt som kapitalistiska skogsbolag och girigt explicit omnmnt baggbleri representerar. Den som kommer i systemets vld r illa ute, inte bara fysiskt utan ocks moraliskt: Om en frman r mycket ond och mycket feg, r detta i esta fall en naturlig konsekvens av systemet (baggblarnas) (38), hvdar berttaren. Drmed markeras ocks, att historien utspelas vid tiden fr koloniseringen av Norrland,151 vilket aktualiserar en socialhistorisk repertoar, som ngra studentgrupper saknade. Men denna kunskapslucka tycks, som redan nmnts, inte ha pverkat frmgan till meningsfull lsning; och de grupper som frsetts med sdan kunskap har inte heller omsatt den i sina lsningar. Drmed inte sagt att den saknar relevans fr tolkningen och berttelsens signikans; som jag visat i annat sammanhang (Agrell 2003; 2005; 2008) r det alldeles tvrtom: med en historisk lsart, som tar hnsyn till textens allmnna och litterra repertoar blir er aspekter av texten synliga, signikanta och tkomliga fr kommentar. Men texten r tydligen lsbar ven det perspektivet frutan. Den omedelbara pongen med att anvnda berttelsen Kapar-Karlsson i ett litteraturvetenskapligt undervisningssammanhang r emellertid litteraturhistorisk och estetisk: att berttelsen p ett nrmast
09-02-22 18.21.10
64
beata agrell
chockerande stt fr samman tminstone tre helt olika och ofta ofrenliga litterra tendenser: (1) en modern impressionistisk realism, som samtidigt frtydligar (2) den didaktisk-pragmatiska orientering som hr frmodern brukslitteratur till samtidigt som den didaktiska funktionen realiseras via (3) meta-litterra och anti-mimetiska grepp, som snarare hr hemma i en modernistisk tradition, baserad p idn om konstens autonomi och lart pour lart. Berttelsens moderna realism enligt (1) kommer till tydligt uttryck i beskrivningar av arbetsprocessen och de redskap som anvnds beskrivningar vars didaktiska utfrlighet framstr som omotiverad om de antas riktade till de lsare ur frfattarens egna led, vilka andra mer infrstdda aspekter av tilltalet gr trolig:
Ty det r s, att knubben ska strax nappas undan fr att inte antingen falla i hg mellan verket och loppan, som ledningsvagnen, som str nrmast prmen p kajen, ocks kallas eller bli liggande ovanp springan, till hinders. (37)
ationen i frlagsvrlden; och dessa materiella frhllanden prglar i detta fall ocks textens litterra repertoar (Olsson 1979:69f ).
2.3.5 Textens repertoar: modernisering och klassperspektiv

Karl stman verkade i ett tidigt 1900-tal som prglades av era moderniseringsprocesser: industrialisering, proletarisering, urbanisering, sekularisering och inte minst massmedialisering detta var den moderna pressens genombrottstid. Perioden innefattar unionskris, bondetg, borggrdskris, rstrttsstrider, politisk och ekonomisk storstrejk 1902 och 1909, hungerkravaller, vrldskrig och rysk revolution. Arbetarrrelsen hade etablerat sig och blivit en maktfaktor ocks i parlamentet (SAP hade 34 platser 1908).154 Men den prglades ocks av inre strider mellan revolutionrer och reformister, srskilt efter nederlaget i storstrejken 1909. 1917 splittrades det socialdemokratiska partiet: revolutionrerna uteslts och bildade en egen organisation.155 Det rr sig om en ekonomisk, social och politisk omvandling med vittgende effekter ocks p det kulturella och andliga omrdet lngt ner i folklagren. I litteraturforskningen talas bl.a. om parnassens demokratisering.156 Fr samtidigt som det litterra avantgardet experimenterade med sensymbolism och begynnande modernism i lart pour lart-estetikens skola, brjade nya grupper av frfattare trda fram, med helt annan bakgrund och inriktning. De rekryterades inte bara frn den nya penningmedvetna borgerligheten och den liberala journalistkren,157 utan ocks frn arbetarklassen och det proletariserade bondestndet. Och fr dessa nya grupper r litteratur en frga om realism trovrdig verklighetsframstllning.
Om man dremot tnker sig att texten samtidigt riktas ven till en borgerlig publik utan egna erfarenheter av vare sig sgverk, kapverk eller kroppsarbete, s fr detaljrealismen en vlmotiverad didaktisk funktion enligt (2).152 Men denna didaktiska ansats genererar i sin tur det meta-ktiva berttartilltalet enligt (3), dr berttaren explicit kommenterar sitt berttande kommentarer som ocks avsljar hans pessimistiska frestllningar om sin tilltnkta publik och dess frvntningar.153 Appellstrukturens dubbla tilltal frklaras dock bst med hnvisning till textens allmnna repertoar dess historiska produktionsbetingelser och den dvarande situ-
09-02-22 18.21.11
65
Men realism-begreppet problematiseras ocks. Fr vilken sanning och verklighet r det frga om, och vems? Och med vilka kriterier p trovrdighet? (Se Lodge 1997:25; Eysteinsson 1990:194f ) P sdana frgor gav texterna ganska olika svar. Svaren i sin tur betingades av den enskilde frfattarens verklighetsuppfattning den mer eller mindre moderna verklighet han hade erfarenhet av och sprk fr. Och den tolkningen visade sig frbunden med olika vrdeperspektiv. Med moderniteten fljde bland annat en uppvrdering av individen och den enskildes ansvar och inititiv. Detta betonades ocks inom arbetarrrelsen, men inte i termer av individualism: individens mjligheter kunde frigras frst i den sociala gemenskap som klassolidariteten utgjorde; den ensamma individen var dremot utlmnad t samhllskrafter bortom individens kontroll. Vrdeperspektivet kommer hr till uttryck som klassperspektiv, ofta sammankopplat med klassolidaritet. Det r mot denna fond av modernisering, klasskamp och kulturell breddning som den tidiga arbetarlitteraturens repertoar av frestllningar, tankegurer och litterra strategier skall ses, tminstone enligt en historisk lsart. I Kapar-Karlsson r klassperspektivet starkt framhvt, inte minst i skildringen av den hnsynslsa arbetsledaren och verlparen, som gr bolagets och baggblarnas renden. Klassolidariteten r inte lika framtrdande med Iser och Stockwell kunde vi sga, att den inte r frgrundad och drfr inte str fram som theme eller dominant. Men som redan ppekats r klassolidariteten likafullt en helt avgrande aspekt av berttelsen, medskyldig till olyckan som den r: det r ju p grund av solidaritet med sin lille kamrat som
Karlsson tar ver hans arbete vid sgtrissan. Men det blir allts Karlsson som drabbas i pojkens stlle; och det r denna alltfr vanliga typ av tillflligheter som motiverar greppet med det meta-ktiva avbrottet, dr berttaren begrundar denna sorts hndelser och hur de skall berttas. P grund av sin komplexa metaktiva och antimimetiska funktion kan greppet antas ing i en samtida protomodernistisk repertoar; men det kan lika grna sgas ing i det traditionella muntliga berttandets repertoar, dr berttaren r fysiskt nrvarande och kan vnda sig direkt till sina hrare med kommentar, reexion och inte minst utvikningar. Till det muntliga berttandets skriftliga uttryck skall jag terkomma i avsnittet om Sundman nedan (2.7).
2.4 Perspektivfrskjutningar
(Ninni Holmqvists Modellens dd, 1996)
Att tolka en text, skriver Roland Barthes, r inte att sga vad den betyder, utan att bedma vari dess mngfald bestr (Barthes 1975:11). Iser betonar att the interpreters task should be to elucidate the potential meanings of a text, and not to restrict himself to just one (Iser 1978:22). I samma anda betonar han vikten av att kunna vxla perspektiv: att i lsandets wandering viewpoint lta theme och horizon byta plats (Iser 1978:115f, 202). Frmgan att vxla perspektiv r, som jag ser det, grundlggande: i allt vetenskapligt arbete inte minst i litteraturvetenskaplig textanalys liksom i livet i stort. Denna frmga r frbunden med vad Ludvig Wittgenstein kallar aspektseende, som bygger p gestaltpsykologiska teorier om den mnskliga perceptionens begrnsning och selektivitet; den Jastrowska ankharen frenar tv
09-02-22 18.21.12
66
beata agrell
helt skilda aspekter i en och samma gur ankan och haren men vi frmr bara uppfatta en aspekt i taget (Wittgenstein 1992:223228). Dremot kan vi normalt vlja under vilken aspekt vi vill se guren och ven vxla mellan aspekterna som d genererar helt olika gestalter; de rent av tittar t olika hll, trots att gat bara utgrs av en punkt. Alla mnniskor med erfarenhet av ankor och harar har denna frmga till aspektskifte. Den som bara sett ankor kan dremot inte uppfatta guren under aspekten hare, och omvnt: han eller hon r aspektblind. Man kan ocks tnka sig att den aspektblinde har rik erfarenhet av harar, men dremot hatar harar eller lider av harskrck och drfr motarbetar harens aspekt av guren (men den mjligheten nmner inte Wittgenstein). Aspektblindhet r, som man kan frst, en vanlig komma i litteraturlsning,158 och till dels ven en ndvndig betingelse fr att texten skall ta gestalt och producera mening: textens hela betydelsepotential fr alla tnkbara lsare i alla tnkbara sammanhang r naturligtvis otkomlig och skulle dessutom inte kunna forma ngon gestalt. Men svl litteraturen som den litteraturvetenskapliga textanalysen kan utveckla och va frmgan till aspektskifte litteraturen genom bland annat dubbeltydiga gurer och olika typer
av frmmandegring; litteraturanalysen genom att uppmrksamma och underska sdana gurer och grepp, exempelvis med avseende p hur de producerar mening. Iser diskuterar textuell mngfald i mnga olika sammanhang (t.ex. Iser 1978:118), men intresserar sig srskilt fr i vad mn texten kan hjlpa fram ett aspektskifte hos lsarna. Vad som krvs r att lsarna blir placed in a position which enables them to actualize the new view. Denna position kan inte frlggas till ktionsvrlden, eftersom den ju skall erbjuda en (extradiegetisk) blickpunkt utanfr denna vrld, varifrn denna kan observeras. Texten mste drfr i lsningen frambringa en position frn vilken lsaren kan se sdant som han inte kan se utifrn sina invanda positioner.159 Denna position mste dessutom kunna anpassas till alla sorters lsare. Detta r mjligt, enligt Iser, drfr att den i sig sjlv fre lsningen endast r en aspekt av textens struktur, och textens (=prosaberttelsens) struktur prglas av fyra olika samverkande perspektiv: berttare, karaktrer, intrig och ctitious eller intended lsare, det vill sga, textens historiska adressat.160 Dessa fyra perspektiv erbjuder olika riktlinjer fr lsningen, och i interaktionen text-lsare kan vart och ett av dem framst som theme med de vriga som horizon, men hur det aktuella temat utfylls (konkretiseras) r upp till den enskilde lsaren. Vanligen vxlar perspektiven under lsakten och utfyllnaden av det aktuella temat frgas d av hur tidigare teman fyllts ut. En uppgift fr undervisningen i litteraturvetenskap, som jag ser det, r att va studenterna i aspektskifte och drvid ge dem verktyg att upptcka bde textens mngfald och sin egen aspektblindhet och alla har ngon blind ck. Nrmast fljer drfr
09-02-22 18.21.12
67
en diskussion av Ninni Holmqvists novell Modellens dd (1996) som dubbeltydig gur.
2.4.1 Presentation av texten

Ninni Holmqvists berttelse Modellens dd publicerades i Vr Bostad 1996, men har inte tagits in i ngon av hennes novellsamlingar.161 Den folkrrelsegda Vr Bostad r en av de f facktidningar som fortfarande (det vill sga, fram till nedlggningen i mars 2007) satsar p noveller och ven novelltvlingar. Publikationsformen r intressant, eftersom den blandar olika textgenrer och drmed inbjuder till olika lsarter. Den explicit utsatta genrebeteckningen novell signalerar en annan appellstruktur n t.ex. reportage eller intervju. Denna frening av nytta och nje r ocks i linje med gammal god folkrrelsetradition, prglad av didaktiska ambitioner: inte bara att politiskt skola lsarna utan ocks att hja deras kulturella bildningsniv, va dem i lsning av sknlitteratur och stimulera till eget skrivande. Studenterna ck emellertid lsa novellen fristende utan annan frhandsinformation n en faktaruta med ngra sparsamma uppgifter om frfattaren.162 Novellen Modellens dd slutar som rubriken anger med titelgurens dd p podiet dr hon str modell. Men den handlar om hennes liv, eller rttare om hennes och konstnrens arbetsliv i den trnga, terpentindoftande ateljn. Kronologiskt omspnner historien en hel livstid, eller i vart fall tiden frn ungdom till lderdom och dd, men berttandet r varken linert eller fullstndigt. S, till exempel, mter vi frst den ldrade modellen, utslpad och vrkbruten av det myckna poserandet i obekvma stllningar: tung i kroppen och benskr,
hade vrk i leder och muskler, rrde sig stelt och ck allt svrare att rta p ryggen. (60) Denna kontrasteras mot hennes yngre jag, den unga kvinnan, spnstig som en danss eller gymnast Hon hade varit stark och senig och njutit av att tnja grnserna fr vad hennes kropp tlde (60). Det r enbart denna unga kvinna som framtrder i konstnrens mlning. Historien berttas i tredje person av en extradiegetisk berttare, det vill sga, som inte sjlv deltar i handlingen utan frblir en anonym och opersonlig betraktare hrdkokt, som det brukar heta. Men berttarperspektivet r nd dynamiskt: berttarens framstllning bryts frhllandevis ofta av direkt dialog, och fokalisationen skiftar: bde mellan yttre och inre perspektiv och mellan modellen och konstnren.163 Strre delen av berttelsen utgrs av analepser (tillbakablickar). Vi fr inte veta ngot om protagonisternas tidigare liv utanfr ateljn, utan analepserna terger episoder frn den enahanda tillvaron drinne. Hr r ngra sdana scener. Modellen poserar som den lilla sjjungfrun i Kpenhamn. Konstnren rkar kladda bl frg p modellens axel, och modellen tvttar bort frgen, besviken ver att inte konstnren gjort det sjlv. Modellen skaffar en gul fgel, som sitter p hennes nakna axel och sjunger passionerat (60). Hon njuter av berringen, att knna de sm klorna mot huden. De rev aldrig, kittlade bara (61). Fgeln yger omkring och snyltar p frukterna till konstnrens stilleben. Konstnren irriterar sig alltmer p fgeln: istllet fr att vnja sej vid fgeln blev han med tiden alltmer uppretad p den (60). Han frgar modellen vad hon har fgeln till, och hon svarar Ingenting
09-02-22 18.21.13
68
beata agrell
Den sitter hr bara. Den tycker om mej (60). Modellen frgar vid upprepade tillfllen konstnren om han tycker om henne, men han tycks inte frst frgan. Fgeln slpper en skitck p modellens axel, och konstnren skrattar hnfullt? men strax drp brjar fgeln till hans frtret sjunga passionerat igen, och den fortstter med det ven sedan modellen en stund senare sjunkit ihop dd p podiet. Inte mycket hnder, sledes: modellen poserar, mlaren mlar, bda ldras, fglarna byts ut, och modellen dr. Ngon egentlig intrig r det knappast frga om, men ett frhllandevis dramatiskt element utgrs av fgeln. Den str ordningen i den eljest tidlsa ateljen och skapar en ny sorts spnning i konstnrens och modellens yrkesmssiga relation. Det r denna spnning som br upp berttelsen, men den medfr ocks ett dubbelt perspektiv, som bddar fr aspektseende.
2.4.2 Anslaget: konstnrens perspektiv och berttelsens frga

Berttelsen inleds med en berttarkommentar i fyra steg. Frst (1) upplysningen att konstnrens hela liv och verksamhet gnades hans modell: De f pengar han tjnade gick till hennes arvode. Allt han gde var bilder av henne. Omedelbart drp fljer (2) brjan till en ekfras, som beskriver en suddig gul fgel i ertalet av dessa bilder det vill sga, obestmdheten i den framstllda fgelguren betonas. (Ekfrasen fullfljs i berttelsens slutrader, och vi skall terkomma till dem.) Drefter terges (3) kritikerkrens skilda tolkningar av fgeln som symbol fr friheten och symbol fr frgngligheten varigenom gurens obestmdhet bekrftas. Slutligen anfrs (4)
konstnrens egen synpunkt: Sjlv mlade han helt enkelt vad han sg, det vill sga, konstnrens mimetiska ambition betonas och kontrasteras indirekt mot kritikernas vanemssiga symbol-tolkningar. Samtidigt ppekas emellertid, att konstnren numera knner modellens kropp s vl att han hade kunnat avbilda den med frbundna gon vilket han p stt och vis ocks gr, eftersom han med ldern blivit synsvag. Konstnren ser med andra ord suddigt, och att mla vad han ser innebr d i hans fall att mla suddigt. Men suddighet r ocks en konvention i svl modern inte bara symbolisk framstllningskonst som ppen estetik. Vad konstnren menar sig gra (mla mimetiskt) r sledes en annan sak n bde vad han faktiskt gr (mlar suddigt) och vad kritikerna menar sig se (symboliskt mleri). Detta anslag tillfr berttelsen en metalitterr appell, som aktualiserar grundlggande frgor om frhllandet mellan svl konstnr-bild-betraktare, som frfattare/ berttare-text-lsare: vilket frirum fr tolkningen ger (bild)texten, och i vad mn ger texten ledning fr lsningen? Berttartekniskt skjuts denna meta-litterra aspekt i den fortsatta framstllningen in i bakgrunden och blir drmed horizon fr andra themes, som vi senare skall komma till (Iser 1978:97f ). Att suddigheten skulle kunna bero p ofrmga orsakad av synsvaghet r tydligen ett icke-alternativ fr dessa kritiker. Ty det r enbart fgeln som r suddig bilden av modellen r knivskarp:
[] henne sg han klart och tydligt s som han alltid sett henne. S tydligt att han lyckades skapa en bild med ett sdant perspektiv och en sdan detaljrikedom att
09-02-22 18.21.13
69
betraktaren bara genom att titta p bilden kunde frnimma knslan av denna kvinnas hud mot sina hnder. (62)
Henne ser konstnren inte med sina synsvaga gon, utan minns mlar den (idealiserade) minnesbild som han ser klart fr sin inre blick. Kontrasten mellan den detaljskarpa kvinnoguren och den suddiga fgeln kan dock te sig som ett avsiktligt stilbrott, och det r frestllningen om ett sdant som utlser tolkningen av fgeln som en symbol fr friheten. Men samma suddiga gur kan som framgtt ocks uppfattas som frgnglighetssymbol och speglar drmed konstnrens faktiska predikament som ldrande och synsvag. Frn konstnrens synpunkt r stilbrottet ju hgst oavsiktligt och uttryck fr den hgsta ofrihet: han kan inte annat n mla fgeln suddigt. Lite lngre fram i berttelsen betonas ytterligare denna oavsiktlighet genom att liknas vid en olyckshndelse: Fgeln i hans bilder blev aldrig ngot annat n en suddig rrelse eller en ck som kommit dit som av en olyckshndelse. Han mlade helt enkelt vad han sg (62). Frgnglighetstolkningen aktualiserar emellertid samtidigt det ddstema som rubriken Modellens dd frutskickar och drmed ven hennes perspektiv. Denna bde dubbla och glidande fokalisering r grundlggande i berttelsens konstruktion och komplicerar den vandrande blickpunkt (wandering viewpoint), som enligt Iser utmrker varje lsakt.164 Men lt oss drja vid konstnrens predikament nnu ett stycke. Konstnren kan allts inte lngre se sin modell, och den bild han mlar frestller inte den gamla vrkbrutna kvinna han har framfr sig, utan den unga spnstiga kvinna
han minns. nd behller han henne som modell som om han fortfarande behvde henne och iscenstter mlandet efter modell som om det fortfarande vore mjligt fr honom: Han kisade mot henne nr han ltsades att han syftade och mttade. (62) Denna ltsaslek r likvl inget sjlvbedrgeri: han var vl medveten om att hans syn var svag, heter det, s syftet mtte vara ett annat. Detta undanhlls emellertid lsaren, som drmed lmnas att spekulera ver tomrummet, det vill sga, att med utgngspunkt frn vad texten ger reektera ver vad den inte ger. Med Iser kunde vi sga, att frgan om varfr konstnren behller och avlnar en modell han inte kan se r ett theme i texten, vilket samtidigt utgr ett tomrum och en negation.165
2.4.3 Modellen som theme

Frgan om om konstnrens bevekelsegrunder kan dock synas sekundr i frhllande till frgor om modellen sjlv det r ju henne rubriken syftar p, och med den fr gonen r det ltt att frbise inriktningen p konstnren i berttelsens ppningsrader liksom fr vrigt i slutraderna, som vi strax skall komma till. Men om modellen kommer i frgrunden, s blir det hennes mdor och lidanden som tematiseras. Dessa r ocks mycket explicita bde externt och internt fokaliserade och pekar genom upprepning fram mot hennes dd p podiet. terkommande r t.ex. formuleringar om det vrkande stdbenet:
Stdbenet vrkte. Hon lt det vrka, lt smrtan vara i henne och tog sjlv plats inne i smrtan som om den vore ett hem. (60)
09-02-22 18.21.14
70
beata agrell
Stdbenet vrkte nda upp i hften men s lnge han kisade [det vill sga, ltsades att han mttade] var allt som det skulle. (62) Stdbenet hade slutat vrka. Det hade domnat istllet. Snart domnade hften ocks och armen som hon hll bakom huvudet brjade darra. P grund av vridningen i midjan kom en nerv i ryggen i klm och vrken strlade upp bakom skulderbladen och tog fste i ena axeln. (62)
Sjlva ddsgonblicket skildras dramatiskt, som en jordbvning:

Modellen sklvde. Kallsvetten trngde ut genom huden och ck henne att frysa och drmed skaka nnu mer. Hret lstes ur sin uppsttning och fll i stripiga, gr slingor. S orkade hon inte lngre hlla sej upprtt utan fll ihop med en duns. [---] Kkarna hade lsts fast som i kramp och hon var ofrmgen att tala eller ens ropa p hjlp. Kallsvetten ck hennes hy att blnka. Det ryckte okontrollerat men nu ganska svagt i hennes lemmar. Hullet dallrade. [---] S slppte jordbvningen sakta sitt grepp om modellens frslappade muskler och skrynkliga skinn och hon blev alldeles stilla. (62)
Utom sdana explicita beskrivningar av smrtan och smrtupplevelsen aktualiseras den ocks intertextuellt och allegoriskt genom upprepade anspelningar p den lilla sjjungfrun:
Hon hade suttit p podiet i en stllning som pminde om den lilla sjjungfrun i Kpenhamn []. (60) Hon svarade inte, satt bara kvar i sin stllning (det var fortfarande den lilla sjjungfrun) []. Det brjade svida bakom gonen och hon svalde era gnger och sklvde inuti kroppen, men satt kvar lika stilla som frut [] (60f )
Formuleringen den lilla sjjungfrun i Kpenhamn syftar primrt p den bermda statyn p en sten i stadens hamninlopp166 knd inte minst fr den upprepade vandalisering som hon utsatts fr. Periodvis har det varit ngot av en sport bland fretagsamma ungdomar (?) att ta sig ut till statyn, vlta ner henne frn stenen, hugga huvudet av henne eller kl ut henne till muslim, KuKlux-Klan eller ngot annat provocerande.167 Det r allts mycket statyn har ftt utst, och i dessa lidanden nns en frbindelse till modellen i Holmqvists novell. Statyn frestller emellertid titelguren frn H.C. Andersens saga Den lille Havfrue (1837), berttelsen om hur den lilla sjjungfrun lyckades realisera sin lngtan att bli mnniska, men till priset av olidliga smrtor i de ben hon ftt i stllet fr skstjrten. Dessutom har hon ftt betala med sin tunga, s att hon nu r stum. Dessa offer gjorde hon fr att komma nra den prins hon rddat frn drunkningsdden och frlskat sig i, men han tror att rddaren r en annan kvinna, som han ocks gifter sig med. Eftersom den lilla sjjungfrun nu r stum kan hon inte upplysa honom om sanningen, men i sitt delmod lter hon saken ha sin gng, och griper inte heller mjligheten att dda konkurrenten nr den bjuds henne. I stllet mste hon sjlv nu d ty sdana var villkoren fr hennes mnniskoblivande: om inte den lskade ville lska henne tillbaka, s mste hon d. Eftersom hon i egenskap av havsvarelse saknar sjl kan hon inte f evigt liv efter dden, utan mste frvandlas till skum p havets yta. En hgre rttvisa ingriper dock, och berttelsen slutar med att mjligheten till evigt liv ppnas fr henne men inte mer. Om och nr mjligheten skall realiseras hnger bland annat
09-02-22 18.21.14
71
p de barn som lser sagan: fr var gng de gr, talar eller tnker ngot ont s frlngs den lilla sjjungfruns prvotid med en dag. Men genom denna brukslitterra metaleps fr i vart fall sagan om den lilla sjjungfrun evigt liv.168 Varken statyn eller sagan om det lilla sjjungfrun kan frutsttas ing i studenternas repertoar; det r ocks ltt att glida frbi formuleringen i texten (ven om den dyker upp tv gnger). Det dubbla passionstemat i novellen r nd omissknnligt: att modellen lider av bde fysiska och psykiska smrtor, i stdbenet och hjrtat, s att sga det senare sannolikt p grund av olycklig krlek till konstnren. Eftersom hennes lidande r explicit och hennes dd frebdad av rubriken, s blir det modellen som frgrundas och hennes gur som d genererar novellens brande theme. Med modellen i fokus ligger ett feministiskt perspektiv nra till hands, och detta styr d uppfattningen av konstnren och tolkningen av relationen konstnr-modell.169 I det feministiska perspektivet framstr konstnren som en oknslig mansgris, en voyeur, ofrmgen till djupare knslor. Som belgg kan fljande dialog anfras:
Fgeln satt p hennes axel och sjng saligt. Det var ett frbannat kvittrande, muttrade han. Den hller mej sllskap, sa hon. Jag behver den fr att orka. Ja, ja, jag vet, suckade han. Och den tycker om dej, jag vet, jag vet. Ja, sa hon. Den tycker om mej. Vad tycker du? Jag tycker att den jveln r en parasit. Nej, jag menar; vad tycker du om mej? Jag tycker att du tillskriver krket knslor som den kanske inte har. Vad vet du verhuvudtaget om fglars knslor? (62)
Konstnren synes hr undvika att svara p modellens frgor om hans knslor fr henne, och detta kan tas till intkt fr att han r oknslig. Konstnrens reaktioner p fgeln kan ocks tolkas som uttryck fr svartsjuka, men det ndrar inte ndvndigtvis bilden av honom som oknslig mansgris: det r klart att han inte tl ngra konkurrenter, ven om han inte bryr sig om modellen fr hennes egen skull. S exempelvis i fljande dialog:
Vad har du den dr fgeln till? hade han frgat en dag nr den sjng ovanligt passionerat. Ingenting, hade hon svarat. Den sitter hr bara. Den tycker om mej. Just som hon sa detta, tystnade fgeln, sprrade upp gonen, lyfte p stjrtfjdrarna och sket en svartvit ck som sakta rann nerfr hennes axel och verarm. Han skrattade till: Och det r allts s den visar att den tycker om dej? [---] Hon svarade inte, satt bara kvar i sin stllning (det var fortfarande den lilla sjjungfrun) medan skiten rann lngs hennes arm. Det brjade svida bakom gonen och hon svalde era gnger och sklvde inuti kroppen, men satt kvar lika stilla som frut och fgeln brjade ter sjunga. Du fr vl g och tvtta av dej, sa han. Det nns trasor i skpet. Jag vet det, viskade hon och reste sej. [---] Nr hon kom tillbaka frn pentryt hade hon rda kanter kring gonen. Hon slog ner blicken nr hon gick frbi honom. Framme vid podiet tog hon av sej morgonrocken och tertog sin stllning med ryggen mot honom. Tycker du om mej? frgade hon. Javisst, svarade han. Du r mycket professionell. (60f )
Hr frringar han hennes frhllande till fgeln och missfrstr avsiktligt? hennes frga om vad han knner fr henne.
09-02-22 18.21.15
72
beata agrell
I ett genusperspektiv br ven noteras, att fr konstnren synen r det viktigaste sinnet, medan det fr modellen r knseln och behovet av berring en ofta som genusmrkt uppfattad skillnad (mn r voyeurer). Skillnaden problematiseras vl ngot genom att detta konstnrens viktigaste sinne r kraftigt frsvagat och han i stllet mlar modellen ur minnet men ocks minnesbilden kan lsas voyeuristiskt. Man skulle rent av kunna sga att berttelsen genereras ur ett vampyrmotiv: de livfulla bilderna av modellen har sugit ut livskraften ur kvinnan av ktt och blod som Thorson ppekar, i ett slags omvnd Pygmalion-historia.170 Varje lsart ppnar vissa mjligheter men stnger andra, och denna r inget undantag. En programmatisk lojalitet med modellen utesluter mjligheten att lsa utifrn konstnrens perspektiv, och det betyder bland annat, att novellens inledning och avslutning sjunker i bakgrunden.171
konstnrens egen position, trots att det r berttaren som fr ordet och sledes omtalar konstnren i tredje person, s.k. fritt indirekt tal (narrated monologue, Cohn 1983:100). S exempelvis i fljande passage:
Frst hade han inte sagt ngot om fgeln, bara grymtat lite och hjt p gonbrynen. Tnkt att den kanske kunde tillfra hans mleri ngot. Men samtidigt retade han sej p krket som satt dr dagarna i nda och sjng p modellens axel och istllet fr att vnja sej vid fgeln blev han med tiden alltmer uppretad p den. Vad har du den dr fgeln till? hade han frgat en dag nr den sjng ovanligt passionerat. (60)
2.4.4 Konstnren som theme

En lsning med konstnren som theme ger sig sjlv i novellens inledande tv stycken, men att hlla fast vid detta theme genom hela novellen krver ett medvetet val, bland annat eftersom det r modellen som rent kvantitativt dominerar berttelsen. Men fr konstnrens del kan ven torra sakupplysningar inbjuda till perspektivskifte. En sdan r upplysningen att allt han gde var bilder av henne, samt att alla konstnrens pengar gr t till att avlna modellen trots att han varken kan eller behver se henne, eftersom han mlar henne ur minnet, utifrn en idealbild eller inre vision. Andra exempel ger framstllningen av hans negativa reaktioner p fgeln: de beskrivs med intern fokalisering, det vill sga, inifrn
Formuleringen krket som satt dr dagarna i nda och sjng p modellens axel r frgad av konstnrens motvilja mot fgelns kroppsliga nrhet till modellen, en nrhet som rent av antyder en krleksrelation: sittande p hennes axel sjunger fgeln ju passionerat. Berttaren talar ocks explicit om fgelns eviga krlekssng. Konstnrens ogillande reaktion kan med andra ord vara uttryck fr bde svartsjuka och ofrmga att kommunicera vad han verkligen knner.172 Ogillandet och ofrmgan markeras n tydligare nr fgeln kallas detta lilla monster som satt och kuttrade med henne hela dagarna eller axade omkring som ett blindstyre och visslade och skrek s att han nrap blev vansinnig (61) nnu en internt fokaliserad passage i tredje person, dr berttaren s att sga lnar sin stmma t konstnrens idiom och perspektiv. Avsljande fr konstnrens perspektiv r slutligen ocks beskrivningen av den bild han mlar av henne:
Han mlade helt enkelt vad han sg och henne sg han klart och tydligt s som han
09-02-22 18.21.15
73
alltid sett henne. S tydligt att han lyckades skapa en bild med ett sdant perspektiv och en sdan detaljrikedom att betraktaren bara genom att titta p bilden kunde frnimma knslan av denna kvinnas hud mot sina hnder. (62)
I denna beskrivning framtrder ett berringstema, som matchar modellens berringsbehov, om n s att sga p synens villkor: att betraktaren bara genom att titta p bilden kunde frnimma knslan av denna kvinnas hud mot sina hnder. Men denna berringsaspekt av synen vidarefrs i beskrivningen av den bild han har mlat just i det gonblick hon dr:
I det starka lampskenet sg han den framvxande bilden ngorlunda tydligt. Den frestllde en ung icka med kanstanjebrunt hr och en spnstig, nstan elastisk hud ver en senig kropp. Hon sg ut att nr som helst vara beredd att lyfta i ett hgt sprng, yga ut ur bilden och lta sej fngas i betraktarens armar. P hennes axel satt en suddig gul ck. (62)
som hans, om n fngna i bilden. Men ansatsen i konstverket r att verskrida grnsen frn konst till verklighet och liv. Frn modellens eller tminstone feministisk synpunkt kan bilden tvrtom synas bekrfta frestllningarna om mannenkonstnren som voyeur: bildens sinnlighet och hudnra appell fr d nrmast pornograska kvaliteter; som en ykt undan den verkliga, levande, men nu ocks gamla och dende kvinnan. Konstnren mrker inte ens att hon segnat ned:
Modellen sklvde. Kallsvetten trngde ut genom huden och ck henne att frysa och drmed skaka nnu mer. Hret lstes ur sin uppsttning och fll i stripiga, gr slingor. S orkade hon inte lngre hlla sej upprtt utan fll ihop med en duns. Vad nu? sa konstnren igen. Jas du tar en paus. Ja, ja, det kan vl g fr sej (62)
terigen betonas knselaspekterna av det sedda: en spnstig, nstan elastisk hud ver en senig kropp. Men drutver har han mlat henne p vg att fngas i betraktarens armar, det vill sga, i hans, konstnrens, egen famn. Konstnren r ju den frste betraktaren, och hr har han mlat bilden av modellen p vg att bli den levande kvinnan sjlv. Han har s att sga mlat ver grnsen mellan konst och verklighet. Denna slutscen ppnar dock fr olika lsarter. Frn konstnrens synpunkt ligger det nra till hands att lsa bilden som en krleksfrklaring till kvinnan den enda han r frmgen till i sin manliga slutenhet. Den bilden realiserar alla hennes drmmar om berring, som hr ocks framstr
Att han inget mrker beror frsts p hans dliga syn som nu knappt kunde skilja ljus frn mrker. Men fr den som vill kan hans synsvaghet frsts lika grna framst som ett synekdoke fr den emotionella blindhet man vill tillskriva honom. Att tavlan nu ter sig mer levande n den dende modellen aktualiserar ocks ett vlknt motiv i bde konstens och litteraturens historia: konstnren som vampyr p sin modell; han s att sga suger ut hennes livskraft och verfr den till tavlan. Tavlan blir ett msterverk, men i samma stund den fullbordas dr modellen. Motivet gestaltas exempelvis i E.A. Poes berttelse The Oval Portrait (1845), som behandlas nedan. Denna tnkbara intertext och detta motiv ppnar fr en metalitterr lsart, som ocks terknyter till de inledande passagerna i Modellens dd. De aktuella studenterna
09-02-22 18.21.16
74
beata agrell
hade inte lst Poes novell, men eftersom motivet gestaltas i Modellens dd, och drtill samspelar med ett feministiskt perspektiv, s kunde man frvnta sig, att en hel del studenter skulle vlja en sdan lsart. Det gjorde de de nu inte (Thorson, nedan avsn. 8.1), men det nns nd skl att diskutera hur den mjligheten aktualiseras i texten.
2.4.5 Konsten som theme

Metalitteraritet utgr sledes en annan, mer skymd betydelseaspekt av novellen, ett annat theme, som bde statyn och sagan om den lilla sjjungfrun frtydligar: konstens oddlighet och konstens pris, liksom spnningen mellan konst och liv. Denna aspekt frgrundas som framgtt i novellens inledningsstycken, dr kritikernas olika tolkningar av fgeln/den gula cken i konstnrens tavla redovisas. Fortsttningsvis sjunker detta theme i bakgrunden, men fungerar som horizon fr skildringen av interaktionen mellan de bda protagonisterna och det passionstema som d frgrundas. Det betyder att konstklichn fortstter att generera betydelser i samspel med andra betydelseflt i novellen, och fr den lsare som ftt gonen p den kan konstklichn rent av framtrda som verordnat theme. Om lsningen hller kvar den metalitterra aspekten i fokus, s blir den styrande fr temat ven fortsttningsvis. Det medfr en vaksamhet en misstankens hermeneutik, fr att tala med Paul Ricoeur (1988:19 21) som blockerar tendenser till ensidig identikation med det ena eller andra perspektivet, det vill sga, en hermeneutik som mjliggr aspektseende. I en analeps berttas hur konstnren en gng, just nr modellen suttit i den lilla
sjjungfruns stllning, rkar komma vid hennes axel med sin av bl frg indrnkta pensel. Fr konstnren r detta ett signikativt misstag: han mlar p henne i stllet fr att mla av henne och utkar drmed sitt konstnrliga revir; han gr livet den levande kroppen till konst. Detta r vad han faktiskt gr ven om han r angelgen att snabbt f misstaget rttat: Jag blir s distraherad av modeller med bl axlar (60). Fr modellen r det ngot helt annat som hnder: en efterlngtad kroppslig berring, som hon ocks vntar sig mer av att han skulle tvtta hennes axel med terpentin och sedan smrja in den fr att huden inte skulle torka (60). Fr henne framstr incidenten snarast som en vergng frn konst till liv. Nr denna frvntan om fortsatt berring inte infrias, skaffar hon sig den gula fgeln, helt uppenbart som en ersttning fr denna uteblivna kontakt mellan hans hnder och hennes hud (62). Med fgeln kommer ett nytt spnningsmoment in i parets professionella relation. Fgeln yger omkring och stller till oreda: dels ter den upp de frukter konstnren har som frlaga till sina stilleben drmed markerande att frukterna r mat och liv, inte konst; dels sitter den p modellens axel och kelar med henne, alltmedan den sjunger passionerat, det vill sga, beter sig som en lskare. Konstnren blir irriterad och rentav svartsjuk: han uppfattar fgeln som detta lilla monster som satt och kuttrade med henne hela dagarna eller axade omkring som ett blindstyre och visslade och skrek s att han nrap blev vansinnig (62). Fgeln representerar ngot helt ofrutsgbart och frmmande i denna articiella terpentindoftande atelj, som de bda mnniskorna aldrig verkar lmna. Det r en livs-
09-02-22 18.21.16
75
entlig milj, enligt berttaren, som hr har en av sina f personliga kommentarer:

Ateljn var inte vidare hlsosam fr sm djur som fglar. Det var koldamm och terpentin i luften, drag frn ottade fnster och frn vrmektar och kosten bestod av gurkor och halvruttna pplen. Bara mnniskor kan leva lnge i en sdan milj. (61f )
Bara mnniskor kan leva lnge i en sdan milj den formuleringen sger ngot om konstens onatur och konstens pris. Den frsta fgeln dr snart, men kvinnan skaffar genast en ny, och drefter nnu en, etc.: Snart hade hon haft fem fglar, snart tio, femton och snart hade hon tappat rkningen. De levde inte s lnge, kanske tv eller tre r, kanske fem eller sex (61).173 Konstnren mrker aldrig att fglarna byts ut: mrkte aldrig ngon skillnad, mrkte inte att fgeln blev gammal och trtt och sedan ung och vild igen (61). Trots att han r starkt (och irriterat) medveten om fgelns nrvaro lyckas han heller aldrig mla av den p sina tavlor: eftersom han mlar vad han ser och ser dligt, s syns fgeln aldrig som annat n en gul ck p hans tavlor. Denna ofrmga ger samtidigt symboliskt uttryck fr spnningen mellan konst och liv: fgeln gr inte att kontrollera, konstnren kan aldrig f den att posera som modell fr ett konstverk den tillhr helt och hllet livet. Annat r det med konstnren och modellen: de synes bda ha offrat livet fr konsten, men drmed ocks valt att leva i det frmmande element som ateljn utgr och med de fysiska och psykiska lidanden som de bda utstts fr i konstens tjnst konstnren med sin synsvaghet, modellen med sin vrk. Med just dessa kommor r de ju ocks sllsynt illa lmpade fr sina respek-
tive konstnrliga vrv. Deras skrplighet aktualiserar kritikernas inledande tolkning av fgeln-den gula cken som symbol fr frgnglighet och drmed som sinnebild ven fr deras egna kroppsliga villkor. Men den konst de bda bidrar till att frverkliga den unga kvinnan i sprnget mot betraktaren verskrider grnsen mellan konst och liv. Drmed aktualiseras kritikernas andra tolkning: fgeln-den gula cken som symbol fr frihet. Den gamle konstnren blir blind, och den gamla modellen dr, men mlningen av den unga kvinnan bestr: klichn om konstens pris ingr hr frening med klichn om konstens oddlighet.
2.5 Ramkonstruktion & ekfras

(E. A. Poes Det ovala portrttet, 1845) Urtypen fr berttande r att ngon berttar ngot fr ngon. Den har frsts uppsttt ur den episka ursituationen, som ju var muntlig, men den prglar ocks det skriftliga berttandet, med den skillnaden att frfattaren har verlmnat ordet till en mer eller mindre synlig berttare. nd r det raka berttande som urtypen frutskickar relativt sllsynt i epikens historia. Redan hos Homeros mter era berttare p olika diegetiska niver och inskjutna berttelser-iberttelsen, som kan f hraren/lsaren att g vilse i ktionsvrlden. Berttelseoran i Boccacios Decamerone (134853), Chaucers Canterbury Tales (1387) och Margareta av Navarras Heptamron (1559) utvecklas ur en ramberttelse dr ett antal tillflligt samlade personer berttar historier fr varandra medan de vntar p en frndring i vrlden utanfr att pesten skall ta slut, att det skall bli morgon, att versvmningen skall dra sig tillbaka. Efter varje inskjuten berttelse174
09-02-22 18.21.17
76
beata agrell
terfrs lsaren till ramberttelsen genom att hrarna kommenterar och diskuterar berttelsen, men det det r nd inte alltid helt ltt att hlla reda p var i berttandets frgreningar man benner sig. En ny berttelse kommer som ett svar p eller en kommentar till den fregende, och fr att fatta den enskilda berttelsens pong mste lsaren hlla reda p vem som berttat vad i vilken ordning. Lngt mer komplexa berttarstrukturer nner vi i svl ldre romanesk roman som postmodern roman klassisk realistisk roman r kanske det enda exemplet i litteraturens historia p rakt berttande?175 Men paradexemplet r frsts Tusen och en natt: alla knner vl till historien om hur Scheherazade rddade sitt liv genom att bertta i tusen och en ntter berttade hon, inte bara berttelser, utan ocks berttelser i berttelsen och berttelser i berttelsen i berttelsen i berttelsen Berttelsen om Scheherazade r bara ram och yttersta lager i denna vldiga kinesiska ask av berttelser p olika niver. Och inte nog med det: p varje niv kan ocks era historier berttas parallellt, det vill sga, en ask kan ocks innehlla ett ntverk av berttelser p samma niv. Men motsvarande erdimensionella komplexitet nner vi ocks p nrmare hll: i C. J. L. Almqvists s kallade trnrosprojekt, som utifrn frn ramktionen med kretsen av berttare och hrare i berttelsen Jagtslottet (1833) stndigt byggs ut med nya inskjutna berttelser i alla riktningar, ven i form av hela bcker ett projekt som efterhand kommer att omfatta strre delen av frfattarskapet och n idag vllar mycken forskarmda (Se Hermansson 2003; 2006). De svrigheter som berttelser med ramkonstruktion kan bereda sin lsare har
framfr allt att gra med den vxlande fokaliseringen: era berttarpositioner p era niver skapar oskerhet om var textens auktoritet skall skas och drmed hur olika utsagor skall tas.176 Ett annat problem r att ramberttelsen ltt kan uppfattas som transportstrcka fram till den egentliga berttelsen och d frsvinner in i bakgrunden s totalt att nivskillnaderna utplnas. I bda fallen r det auktorisationen av texten som r problemet. Studenterna i den litteraturvetenskapliga grundutbildningen fr lsa era av de hr nmnda exemplen p ramberttande i samband med de historiska delkurserna. Men fenomenet ramberttande behandlas redan i introduktionskursens narratologiavsnitt, oftast med ngot litterrt exempel. En tacksam text r E.A. Poes kortnovell The Oval Portrait (1845), vanligen i svensk versttning.177 Trots det korta formatet cirka 3 sidor innehller denna berttelse inte bara en inskjuten berttelse, utan ocks en ekfras (bildbeskrivning), vilket innebr att en frmmande texttyp skjutits in i den narrativa ramen.178 En annan egenhet inte ovanlig men i detta fall signikant r att berttandet inte tervnder till ramen i berttelsens slut. Ramen liksom absorberas i den inskjutna berttelsen under berttandets gng, det vill sga, samma sak hnder reellt med textkonstruktionen som annars brukar hnda enbart vid ouppmrksam lsning och bara i lsaren: nivskillnaden kollapsar. I det fljande utgr jag frn den svenska version (1981, vers. Anna Pyk) som r den fr nrvarande (2008) senaste, men anger vid behov av jmfrelse ocks formuleringen i originaltexten.179
09-02-22 18.21.17
77
2.5.1 En gtfull historia

Ramberttelsen r hllen i jagform och brjar en smula gtfullt och abrupt: vi fr veta att berttarjaget i srat tillstnd av sin betjnt har burits in i ett till synes nyligen vergivet slott, dr de mnar tillbringa natten. Varfr och hur jagberttaren r srad frmles icke; ej heller vad det r fr ett slott och vad som hnt garen. Dremot fr vi veta att de benner sig i Apenninerna och att slottet r bde storslaget, dystert och hotfullt som slott brukar vara bde i verkligheten och romanfrfattarnas fantasier (Poe 1981:189; 1850a: 366: not less in fact than in the fancy of Mrs. Radcliffe).180 Jagberttaren installerar sig i ett litet avlgset tornrum, dr ett stort antal tavlor trngs p vggarna in i minsta skrymsle i det bisarrt formade rummet. Han intresserar sig fr tavlorna, som till dels belyses av en brinnande kandelaber, och nner p huvudkudden lmpligt nog en bok som beskriver dem. Nr han yttar kandelabern fr att bttre kunna lsa upptcker han en hittills dold tavla, som frestller en ung icka just p vg att mogna till kvinna (Poe 1981:190; 1850a:367: a young girl just ripening into womanhood). Mlningen r infattad i en oval, rikt utsirad ram och beskrivs utfrligt i en ekfras. Sammantaget gr bilden ett starkt, nrmast skrmmande intryck p berttaren, inte bara genom sin osannolika sknhet utan frmst genom sin livslevande karaktr (1850:368: an absolute life-likeliness). I boken han funnit lser han nu avsnittet om denna mlnings tillkomsthistoria. Avsnittet citeras i vr text som en inskjuten berttelse, men det fr ocks avsluta novellen vi terfrs aldrig till ramsituationen.
Den inskjutna berttelsen skildrar det ojmlika frhllandet mellan konstnren och hans modell: de r gifta, och hon lskar honom, men han r snarast vigd vid sin konst (Poe 1981:191; 1850a:368: having already a bride in his Art). Till henne frhller han sig enbart genom konsten, mer intresserad av den bild av henne som hans pensel skapar, n av kvinnan i ktt och blod. Intresset omvandlas till passion under arbetets gng, ty mlaren greps av en vild lidelse fr sitt verk och frmdde knappt slppa duken med blicken, knappt ens fr att betrakta hustruns ansikte (1981:190; 1850a:368: the painter had grown wild with the ardor of his work, and turned his eyes from canvas merely, even to regard the countenance of his wife). Han mrker d inte att hustrun tynar bort i samma mn som portrttet fr liv. Nr det sista penseldraget r gjort str portrttet fram fr hans gon levande som livet sjlvt. Men modellen-hustrun r dd. S slutar novellen.
2.5.2 Ekfrasen och den inskjutna berttelsen

Den mlning som gr detta livslevande intryck beskriver jagberttaren i en ekfras:
Det var, som jag redan sagt, ett portrtt av en ung icka. Det var bara en brstbild, huvud och axlar, dr de djupa schatteringarna smlte samman med bakgrunden. I mycket pminde utfrandet om Sullys lsklingsteknik. Armar, byst och glnsande hrslingor vergick omrkligt i den obestmda men nd djupa skugga, som bildade bakgrund till helheten. Ramen var oval, rikt frgylld med ligransornament i morisk stil. (Poe 1981:190)
Ekfrasen fljs i vr text av en meditativ passage: den frtrollande effekt bilden har p
09-02-22 18.21.18
78
beata agrell
betraktaren frammanar en begrundande lsart, som kommer till uttryck i reexion ver frhllandet mellan bild och verklighet:
Som konstverk kunde ingenting frtjnat strre beundran n denna tavla. Men det kunde knappast varit mlarens teknik eller ansiktets oddliga sknhet som s hftigt och ofrmodat rrt mig. Och allra minst kunde det varit min fantasi som i halvslummern lurat mig att uppfatta detta som en levande mnniskas huvud. Jag insg genast att schatteringstekniken och ramen omedelbart skulle hejdat sdana tankar att de frn frsta stund uteslt liknande ingivelser. I nrmare en timme frblev jag orrlig i samma halvliggande stllning, frsnkt i djupa funderingar ver alla dessa dunkla punkter med blicken fastnaglad vid portrttet. Till sist sjnk jag ner p sngen, njd och belten med att ha avsljat hemligheten bakom portrttets egendomliga verkan. Det trollband just genom sitt absolut livslevande intryck, som frst gjort mig hpen, drefter brydd, nedslagen och skrmd. (Poe 1981:191)181
Det nns allts egentligen ingenting magiskt eller vernaturligt i bilden: dess starka intryck r produkt av en teknik, som konstnren tycks behrska till fullndning, och som jagberttaren lugnad kan genomskda. nd tycks frtrollningen (enchantment) inte slppa greppet om honom, utan tar liksom ny sats vid vergngen till den inskjutna berttelsen via kommentaren om dess dunkla och sllsamma ord (Poe 1981:191; 1850:368: vague and quaint words). Den inskjutna berttelse som sedan fljer stegrar denna sllsamma stmning i skrckromantisk riktning. Det ojmlika frhllandet mellan mlaren och hans modell gestaltas nu via ett explicit vampyrmotiv (se Frenzel 1988:783785): samtidigt som
mlningen blir alltmer blodfull, livskraftig och levande, s blir modellen alltmer blodls och frsvagad, ty den frg han lade p duken hmtades frn hustruns kinder (Poe 1981:191; 1850a:369: the tints which he spread upon the canvas were drawn from the cheeks of her who sate beside him).182 Men inte nog med det. Som Thorson ppekar (nedan) kombineras vampyrmotivet i Det ovala portrttet med en omvndning av Pygmalion-motivet (se Frenzel 1988b:627630): historien om skulptren som frlskar sig s hett i sin skapelse, att krleksgudinnan Afrodite frbarmar sig statyn blir levande och stiger ner frn sin sockel som en kvinna av ktt och blod. Omvndningen iscenstts via vampyrmotivet, som nrmar den skapande konstnren till en blodtrstig demon. Denna problematisering av den moderna konstnrsrollen r frsts inte unik fr Poe. I vrt didaktiska sammanhang rcker det att terknyta till Ninni Holmqvists Modellens dd. Dessa bda berttelser om mlaren och hans modell har era drag gemensamma: modellens krlekstrst och berringshunger, konstnrens besatthet av sin konst, av sitt portrtt av henne, och portrttets livslevande intryck allt projicerat mot bakgrund av modellens lngsamma frtvinande och dd. Hos Holmqvist r visserligen ven konstnren underkastad en ddlig frtviningsprocess den avtagande synfrmgan medfr hans dd som konstnr. Men lst med Poe-novellen som intertext kan ven Holmqvists text synas prglad av ett vampyriskt Pygmalion-motiv. Drmed reduceras emellertid den dynamik som Holmqvists ambivalenta genusperspektiv ppnar fr i riktning mot en mer entydigt feministisk tendens. Utifrn en sdan
09-02-22 18.21.18
79
vampyrisk lsart kan konstnren uppfattas som s sjlvcentrerad att han inte ens lgger mrke till modellens dd; och s omedveten om sin egen utsugarroll, att han kan anklaga hennes fgel fr vampyrism i den lgre skolan Jag tycker att den jveln r en parasit (62) utan att knna igen sig sjlv i den hgre. Den lsarten frutstter frsts att konstnrens tilltagande synsvaghet marginaliseras eller tolkas symboliskt, men som framgtt (se 2.4.3) r en sdan tolkning inte ofrenlig med Holmqvists text. Vampyrmotivet i den inskjutna berttelsen hos Poe har emellertid ytterligare verkningar, som synes spilla ver p ramberttelsen.183 Jagberttaren betonar de blandade knslor som mlningens livslevande intryck vcker i honom frst hpnad och bryderi, sedan nedslagenhet och fruktan (Poe 1981:190); och i novellens slut r bde han och ramberttelsens vrld frsvunna bokstavligen uppsugna av den bild och berttelse han begrundar. Den formella ramkonstruktionen kan drmed synas kollapsa, men den kollapsen framstr i s fall som tematiskt signikant mot bakgrund av vampyrmotivet i den inskjutna berttelsen. Dessutom aktualiseras rambegreppet ven rent bokstavligt bde via titeln, Det ovala portrttet, och i beskrivningen av den pkostade ramen runt portrttet. Det betonas att ramen utgr en grns fr portrttet, vilken till en brjan frhindrar frvxling mellan bild och verklighet och sknker jagberttaren en lugn tillfredsstllelse. (Poe 1981:191) Sedan kandelabern yttats frn bilden till boken s dljs visserligen bilden, men i stllet tar berttelsen om bilden ver med sina dunkla och sllsamma ord (Poe 1981:191).
Men vem i ktionens verklighet r den inskjutna berttelsens frfattare? Vem berttar? Fr vem? Och hur kommer det sig att boken med den inskjutna berttelsen s ppassligt ligger p ramberttarens huvudkudde i just det rum han hade rkat vlja som nattkvarter? P sdana frgor ger vr text inget svar: berttelsen bara stts fram, med nivskillnaden och ramberttarens nrvaro enbart markerad av citationstecken. Formellt r det frga om en extra- och heterodiegetisk berttare, anonym men inknnande och empatisk helt p kvinnans sida: Hon var en m av sllsynt sknhet, minst lika lsklig som munter. Ett oblitt de ville att hon i en olycklig stund mtte, lskade och ktade mlaren (Poe 1981:191).184 Eventuellt antyds mjligheten att berttelsens upphov r konstnren sjlv, den f.d. kta mannen och nuvarande nklingen, och att ramberttaren r hans sprkrr.185 Den inskjutna berttelsen kunde i s fall frsts som den olycklige mlaren-makens sjlvbeknnelse, avsedd som ett avskrckande exemplum, androm till varnagel. nd kan man frga sig hur relationen mellan ramberttaren och den andre ser ut. Hur pverkar nrvaron av den andre berttaren auktorisationen av novelltexten och drmed dess appellstruktur? Om sekundrberttelsen lses som en ngerfull beknnelse och ett varnande exempel, s ligger en frvntan om terkoppling till ramberttelsen nra till hands, med en skildring av ramberttarens tillgnelse av den uppbyggliga texten. Men nr nu den andre berttaren fr sista ordet i novellen, och det sista ordet r ett kursiverat utrop: Hon var dd! (She was dead!) s problematiseras den uppbyggliga lsarten.
09-02-22 18.21.19
80
beata agrell
Eftersom ramberttaren frsvinner, samtidigt som den sekundra berttelsen tar vid, s vet vi inget annat om dess verkan p honom n just det att han frsvinner, som uppsugen av berttelsen. Men eftersom vi sett hur han trollbundits av mlningenportrttet och hur blandade hans knslor var infr dess makt, s kan den rumphuggna ramkonstruktionen synas markera ett avbrott och en avgrund i sjlva ktionsvrlden, diegesen, fr att tala med Genette. Att portrttet tagit ver, helt enkelt (som i Wildes The Picture of Dorian Gray).186 Och med det sker en terkoppling till ramberttelsens skrckromantiska rekvisita i inledningsraderna:
Det var en av dessa dystra och samtidigt storslagna byggnader, som s lnge hotfullt vakat ver Apenninerna, bde i verkligheten och i romanfrfattarnas fantasier. Av allt att dma hade slottet tillflligt vergivits helt nyligen. (Poe 1981:181)
Utfrlig skrckromantisk beskrivning av slottet erstts hr av den metaktiva hnvisningen till romanfrfattarnas fantasier ett ironiskt grepp som bryter den skrckromantiska stmning som samtidigt r i frd med att etableras. n tydligare blir terkopplingen i den engelska originaltexten, dr skrckromanens drottning och anmoder apostroferas:
The chateau [---] was one of those piles of commingled gloom and grandeur which have so long frowned among the Appennines, not less in fact than in the fancy of Mrs. Radcliffe. To all appearance it had been temporarily and very lately abandoned. (Poe 1850a:366)
Som Andrea Castro ppekar (nedan, kap. 4) r originalets Mrs. Radcliffe, namnet p den p Poes tid bermda skrckromantiska frfattarinnan, i den svenska versttningen utbytt mot det mindre precisa romanfrfattarna, som ju saknar den skrckromantiska betydelseladdningen; i Emilie Kullmans versttning frn 1910 har rent av hela bisatsen frsvunnit (Poe 1910:51). Sdana grepp rjer versttarens frestllningar om den tilltnkta lsarens kulturella repertoar och litterra kompetens (se Alvstad resp. Castro nedan). I detta fall ansgs tydligen Mrs Radcliffes namn s sent som 1981 som alltfr exotiskt fr en svensk publik. Drfr r det frvnande att anspelningen p Sullys lsklingsteknik i ekfrasen fr st kvar i bda de hr nmnda versttningarna. Av detta kan man dra slutsatsen att versttarna (med 71 rs mellanrum) betraktat mlaren och arkitekten Thomas Sully (17831872) som mer bekant fr en svensk publik n frfattaren Ann Radcliffe, vars trebandsroman Rfvarslottet i Apenninska bergen (vers. 1805) novellens inledande formulering om Appenninerna torde syfta p. Idag r nog frhllandet det omvnda, ven om vra litteraturvetenskapliga nybrjarstudenter knappast kan frutsttas bekanta med Radcliffes namn heller.
2.5.3 Kontextuell supplering

Nr studenterna frst mter denna novell, s sker det ofta p ett tidigt stadium, innan de kommit srskilt lngt i utbildningen. Som jag hittills frskt visa gr det att komma ganska lngt med en textintern approach och en modern lsart utan nmnvrt std av extern litterr eller litteraturhistorisk supplering. Men med supplering kan man likvl komma lngre i analysen, samtidigt
Hr framtrder emellertid en versttningsproblematik, som aktualiserar frgor om appellstruktur och frvntningshorisont.
09-02-22 18.21.19
81
som en del mystikationer frsvinner (vilket kanske r synd?). Fr att upptcka och svara p textens lek med skrckromantiska grepp och allusioner r sledes viss litterr och litteraturhistorisk kompetens frn lsarens sida nskvrd. Just spnningen mellan den skrckromantiska repertoaren och det ltt ironiska terbruket blir knnbar frmst via en historisk och kontextuellt frankrad lsart. Ngon fullstndig sdan lsning skall inte prvas hr. Den skrckromantiska repertoaren har jag redan berrt, liksom ett par versttningsproblem, men bdadera behandlas grundligt p andra stllen i denna bok, liksom ven novellens tillkomsthistoria. Nrmast vill jag dock peka p ett par i vrt sammanhang signikanta detaljer i denna tillkomsthistoria och stlla frgan om hur knnedom om dem skulle kunna pverka lsningen av den slutliga texten. Som frfattare och kritiker r Poe knd fr sina hga estetiska krav och principer, explicit formulerade i esser som The Philosophy of Composition (1846) och The Poetic Principle (1850), och sin ofta citerade recension av Nathaniel Hawthornes novellsamling Twice-Told Tales (1842). Varje ord mste vgas p guldvg, och varje detalj skall utgra en essentiell framtdrivande del i kompositionens helhet.187 Drfr r det egendomligt att i Det ovala portrttet nna en upprepning med oklar funktion. Sekundrberttelsen inleds nmligen p fljande stt:
Hon var en m av sllsynt sknhet, minst lika lsklig som munter. Ett oblitt de ville att hon i en olycklig stund mtte, lskade och ktade mlaren. Han, lidelsefull, itig och allvarlig, var redan vigd vid sin konst. Hon, en m av sllsynt sknhet, minst lika
lsklig som munter, var idel ljusa leenden, yster och smeksam som en liten hjortkalv. (Poe 1981:191, kurs. BA)
Det tycks inte vara en lapsus i versttningen, fr originalversionen har motsvarande lydelse:
She was a maiden of rarest beauty, and not more lovely than full of glee. And evil was the hour when she saw, and loved, and wedded the painter. He, passionate, studious, austere, and having already a bride in his Art; she a maiden of rarest beauty, and not more lovely than full of glee: all light and smiles, and frolicksome as the young fawn. (Poe 1850a:368, kurs. BA)
Skall man d tnka sig att sekundrberttaren har gjort sig skyldig till en lapsus som ramberttaren inte kan gras ansvarig fr? Det vill sga, kan det tnkas att frfattaren Poe har planterat upprepningen i texten inte av misstag utan som en strategisk ogrammatiskhet i novellen? Men vad r i s fall meningen? Sdana frgor fr ytterligare fog fr sig mot bakgrund av novellens tillkomsthistoria. En tidigare version med titeln Life in Death publicerades redan 1842 i aprilnumret av Grahams Magazine, som Poe d var redaktr fr. Denna version var betydligt lngre och gnade stort utrymme t att skildra hur jagguren blivit srad av banditer; hur han vl inne i slottet p sitt lger intar opium mot smrtan under grundlig reexion ver svl lmplig dosering som rusets verkningar. Frst efter att en tredjedel av novellens totala utrymme frbrukats brjar berttelsen om mlningarna, boken och portrttet i den version vi knner; men detta nya stoff skapar en obalans som splittrar berttelsens tyngdpunkt, och det blir ovisst vart berttelsen r p vg.188 Drogmo-
09-02-22 18.21.19
82
beata agrell
tivet antyder ett hallucinatoriskt tillstnd hos ramberttaren, men drmed bervas berttelsen om portrttet bde sin skrckromantiska spnning och sin symbolisk-etiska signikans.189 ven slutet i den ldre versionen r tamt
[] for one moment, the painter stood entranced before the work which he had wrought; but in the next, while he yet gazed, he grew tremulous and very pallid, and aghast, and crying with a loud voice This is indeed Life itself! turned himself suddenly round to his belovedwho was dead. The painter then addedBut is this indeed Death? (Poe 1842:201)
word written, of which the tendency, direct or indirect, is not to the one pre-established design. And by such means, with such care and skill, a picture is at length painted which leaves in the mind of him who contemplates it with a kindred art, a sense of the fullest satisfaction. (Poe 1850b:198)
srskilt i jmfrelse med det pregnanta slutet i The Oval Portrait:

[] he grew tremulous and very pallid, and aghast, and crying with a loud voice, This is indeed Life itself! turned suddenly to regard his beloved : She was dead! (Poe 1850a:369)
Som uppmrksammats i tidigare forskning (Gross 1959; Dowell 1971) bryter Life in Death mot en av Poes egna mest grundlggande och vlknda principer den om den estetiska kompositionen som en preestablished design, inriktad p en preconceived effect:
A skilful literary artist has constructed a tale. If wise, he has not fashioned his thoughts to accommodate his incidents; but having conceived, with deliberate care, a certain unique or single effect to be wrought out, he then invents such incidents he then combines such events as may best aid him in establishing this preconceived effect. If his very initial sentence tend not to the outbringing of this effect, then he has failed in his rst step. In the whole composition there should be no
Hr betonas sledes vikten av att i texten frbereda lsandet av texten med tanke p den respons som skall vckas; att i responsestetisk terminologi bygga in en lsarroll i sjlva appellstrukturen och p s vis frska secure the uptake av texten. Men Poes Life in Death saknar fullstndigt denna precision: den drar t olika hll och beskrivs i forskningen rentav som kaotisk (Dowell 1971:478). Anmrkningsvrt r ocks att den just citerade passagen ingr i den recension av Hawthornes Twice-Told Tales, som Poe utlovat till aprilnumret av Grahams Magazine (1842); men publiceringen skts upp till majnumret. I aprilnumret publiceras i stllet novellen Life in Death som p varje punkt motsger den estetik Poe skall komma att fresprka i majnumrets recension! Som Dowell skriver: What did appear in the April issue is a tale that violates virtually every tenet to be set down in MayLife in Death. (Dowell 1971:481).190 Koncipieringen hade tydligen frndrats under skrivandets gng inte ovanligt! men utan att de gamla resterna rensats bort hgst egendomligt fr att vara Poe, och n mer med tanke p omstndigheterna med Hawthorne-recensionen och de strnga normer fr konstnrligt berttande som dr sls fast. Frst tre r senare (1845) publiceras den kortade versionen, nu med titeln The Oval Portrait, i The Broadway Journal.
09-02-22 18.21.20
83
Med Dowell kan nu frgas: The weaknesses of Life in Death, of course, provoke the question: Why did Poe, at this critical juncture in his career, write and publish a story which is little more than a mockery of his own rules of criticism? (Dowell 1971:484).191 Det tl att tnka p. Men n mer tnkvrd i vrt sammanhang r nog en annan frga: Hur pverkar knnedom om tillkomsthistorien lsningen och tolkningen av berttelsen? Svar p den frgan krver underskning av faktiska lsares faktiska lsningar, av exempelvis den typ som Staffan Thorson diskuterar i denna bok.
2.6 Kompression & tomrum

(Hkan Nessers Om ngonting hnder, 2000)
2.6.1 Konsten att lsa innantill

Att lsa innantill r en svr konst, egentligen svrare n att tolka. Det svra r att lsa utan att tolka. Fr vem kan skilja mellan texten och lsningen av texten? En vanlig uppfattning om litteraturvetenskapliga lsarter r annars att de syftar till just tolkning av ett eller annat slag. I det perspektivet kan ordalydelsen, den bokstavliga meningen, framst som verdig, eller i vart fall som ngot att vervinna och lmna bakom sig nr man ntt upp till hermeneutikens hjder.192 Som vore ordalydelsen och den bokstavliga meningen bara hlje fr den djupare egentliga meningen dold bakom orden, mellan raderna, etc.193 Detta r frsts en missuppfattning: ordalydelsen, den bokstavliga, referentiella och mimetiska meningen r kolossalt ndvndig och intressant, ven p sin egen niv: det rcker att pminna om lsvrdet av spnning och nykenhet i den
Reading for the Plot som Peter Brooks (1984) stter fram (se ven Svedjedal 1995). Men drutver r de estetiska vrden vi vill tillskriva den dolda meningen snarare en funktion av den bokstavliga meningen insatt i ett bestmt sammanhang, lst utifrn specika frutsttningar, knutna till textens och lsarens repertoar vid lstillfllet. Textens litterra signikans uppstr frst med den typ av referentialitet vi frbinder med den bokstavliga meningen. Som Iser formulerar det: The signicance of the meaning can only be ascertained when the meaning is related to a particular reference, which makes it translatable into familiar terms (1980:150f ). Riffaterre (1978) ger uttryck fr liknande synstt, nr han hvdar, att den litterra signikansen visserligen frigrs frst i den andra, semiotiska och hermeneutiska lsarten, men andra sidan r helt beroende av den mimetiska meningen, nmligen av de ogrammatiskheter underligheter som framtrder i den frsta, mimetiska och heuristiska lsarten. Svl Isers teori om textens tomrum, som Riffaterres om ogrammatiskheter eller klovskijs om frmmandegring frutstter med andra ord ytterst noggrann innantillsning.194 Slutligen, och kanske viktigast, r den bokstavliga meningen egendomligt svrfngad: vi lser inte alltid vad vi ser, utan vad vi tror att vi ser, och vad vi utgr frn att texten borde sga givet den repertoar vi tillskriver texten och (medvetet eller ej) tar i bruk hos oss sjlva. Men vid nrmare granskning visar det sig inte sllan att vi lst fel inte bara tolkat fel, utan lst fel: missat ordalydelsen, helt enkelt. Men just ordalydelsen gr texten, r texten och br textens alla mjligheter. Detta behver ppekas, inte bara eftersom dlig innantillsning r
09-02-22 18.21.20
84
beata agrell
vanlig, utan ocks eftersom textens rtta ordalydelse ingalunda alltid r en sjlvklarhet, utan ofta ett lologiskt problem, inte bara i forskning p handskrifter, manuskript eller muntliga kulturer (se Svedjedal 1991). Studenter, liksom lrare, forskare och alla andra mnniskor, har allvarliga problem med sin innantillsning. Dessa problem frstoras och kan bli frdande nr de konfronteras med en text som experimenterar med tomrum och bygger p spnningen mellan sagt, outsagt och implicerat. Nrmast skall drfr ett exempel p appellstrukturen i en sdan text diskuteras, nmligen Hkan Nessers novell Om ngonting hnder (2000).
2.6.2 Presentation av texten

Hkan Nesser r en vlknd frfattare, inte minst fr dagens studenter. Mest lst och uppskattad r han fr sina kriminalberttelser i den hrdkokta stilen, dr ocks ofta ett samhllskritiskt perspektiv anlggs. Hans Om ngonting hnder r ingen vanlig kriminalberttelse, men anvnder era av den hrdkokta deckarens spnningsskapande grepp, som appellerar till lsarens nykenhet och uppnningsrikedom (se Svedjedal 2005). Texten publicerades i Frdlektyr (2000), en antologi av korta berttelser, som delades ut gratis i skolor och p allmnna transportmedel i Gteborgsregionen. Om ngonting hnder berttas i jagform, hlls i presens, och skildrar ngra lngsamma, till synes hndelselsa timmar i berttarens liv i samband med inyttningen till en ny lgenhet i frorten. Berttaren rapporterar diverse triviala iakttagelser, aktiviteter och hndelser: lser serietidningar; smpratar med mamman, som sedan vergr till att tala i telefonen; lmnas ensam med funderingar om ditt och datt; gr p upp-
maning av mamman ut fr att se sig om; gr frbi pizzerian; blir hejdad av ett par ickor med nykna frgor, men vill inte bli indragen och gr frbi; bevittnar passivt en mobbningssituation p fotbollsplanen; fr syn p en fgel, som gr ett starkt intryck; kper vingummin och nnu ett par seriemagasin; ser en polisbil med framdrrarna ppna vid pizzerian. Gr hem; ropar p mamman; inget svar drren till hennes rum r stngd; tar sig en cola ur kylskpet, lgger sig att lsa seriemagasin och ta vingummin; somnar. Vaknar efter tv timmar av att telefonen ringer; svarar inte; gr p toaletten; knackar p mammans drr; inget svar; gr in stannar inte lnge; gr ut i kket och ringer till moster Vanja, som lovar att komma inom en timme. Sista meningen lyder: Jag vet inte riktigt vad jag ska gra under tiden, s jag tar en ny cola och lgger mig p sngen och vntar. Slut! Berttelsen slutar allts medan denna vntan pgr. Lsaren fr aldrig veta vad berttaren sett inne hos mamman eller vad telefonsamtalet till moster Vanja handlat om. Man fr inte veta hur det gr, utan lmnas i sticket med ostillad nykenhet och gissningar. Inte heller fr man veta om det nns ngon pappa, man eller annan vuxen partner med i bilden moster Vanja framstr som nrmaste anhrig. Man fr inte ens veta vad berttaren har fr kn trots, eller kanske p grund av, att berttaren r bde homo- och autodiegetisk (r huvudperson i sin egen historia) och berttandet r internt fokaliserat (prglas av jagberttarens perspektiv) (Genette 1980:84f, 186; Holmberg & Ohlsson 1999:73f ). Till berttelsens hrdkokt tillknppta karaktr bidrar ocks dess mest igonenfallande formella drag: den parataktiska upp-
09-02-22 18.21.21
85
byggnaden. Satserna radas efter varandra ungefr som i referatet ovan, utan logiska samband markerade. Allt framstr som lika (o)viktigt, och drmed frsvras vxlingen mellan theme och horizon i lsningen. Men samma grepp besljar ocks sambanden och medfr drfr ven ett mystikatoriskt drag. Vad hnder mellan raderna i denna berttelse? De i frstone triviala och rent additivt hopade iakttagelser som berttarjaget anfr, visar sig vid omlsning alla peka t samma hll, nmligen mot det som faktiskt hnder och drmed realiserar novelltitelns villkorssats. Hr tillmpas exemplariskt den Tjechovskt ekonomiska principen fr en effektiv novell: om en pistol hnger p vggen i berttelsens brjan, s mste den skjutas av i slutet; ingen information fr vara verdig. Titelns Om aktualiseras redan i det inledande samtalet. Modern sger: Om det hnder mig nnting fr du ringa till moster Vanja (1). Detta sgs ofrmedlat efter en kort paus och kan drfr ltt frbises i texten. Men nr jagberttaren i slutet faktiskt ringer till moster Vanja, s impliceras allts att ngot faktiskt hnt mamman. Men vad? Vad fr jagberttaren exempelvis se dr inne i mammans rum? Det sgs aldrig ut; lsaren mste sjlv samla indicier till sdana frgors besvarande men i den dammsugning av texten som drmed krvs genereras andra och vidare frgor n den om hur det gick. Reading for the plot kan i detta fall leda frbi plotten ver till problemdiskussion, begrundan och kanske rent av andaktslitterra lsarter. Som Iser skriver: the structured blanks of the text stimulate the process of ideation to be performed by the reader on terms set by the text (Iser 1978:169).
2.6.3 Konstruktion av historien: hur tomt r ett tomrum?

Att berttelsen struktureras av implicita frbindelser, outtalade betydelser och signikanta tomrum har studenterna inga problem med; problemet r snarare det motsatta: att de r alltfr snara att fylla ut tomrummen continually bombarded with projections, som Iser formulerar det (1980:167; se Thorson nedan). Rubriken ger den kanske viktigaste ledtrden, men den leder inte fram till en frdig betydelse, utan till frgor att stlla, problem att bearbeta. Fr att travestera Almqvist: [lsaren] bekommer trden af frfattaren men fr g med den p sitt stt dock ej annorstdes n frfattaren ville; och frfattarens vilja representeras hr av den bestende rest av oklarhet om hndelsens karaktr som texten behller efter lsningen. Man kan allts frga sig: hur tomt r ett tomrum? Enligt Iser r textliga tomrum (blanks) inte helt blanka, utan klart strukturerade och rent av styrande. Detta beror p att de uppstr (konstitueras) mot bakgrund av den faktiskt utsagda information som texten ger.195 S till exempel prglas Margareta Ekstrms Lngt lidet av det tomrum som det opersonliga och obestmda pronominet den markerar vad gller vem eller vad protagonisten r, vilket kontrasterar mot den utfrliga informationen om protagonistens personliga upplevelser och knslor. Samtidigt blockerar denna information mjligheten att tolka den som ett opersonligt ting. P liknande stt uppstr gtfullheten i Nessers berttelse mot bakgrund av vad han lter sin jagberttare rapportera och vad som drmed inte sgs. Inledningsvis rapporteras exempelvis fljande:
09-02-22 18.21.21
86
beata agrell
Min mamma hostar ngra gnger till och stter sig p fotnden av sngen. Jag har stllt persiennerna snett fr att slippa solljuset, men ett par ribbor r trasiga och nu har hon en strimma i ansiktet. Hon bjer sig undan, lutar sig mot vggen och trevar lite med ngrarna under gat. Det ser nstan bra ut idag. En halvmne av brunt och violett med ett gult streck i bara. (1)
satt med en rd snodd, hon har nog inte tvttat det p en vecka. (1)
Hr fr vi till att brja med veta, att persiennerna r snedstllda; att ett par ribbor r trasiga; att mamman har en strimma i ansiktet; samt att hon trevar lite med ngrarna under gat en sats som ocks avslutar stycket. Den automatiska slutsatsen mot bakgrund av hittills given information r att mammans gest r en reaktion p solljuset. Det nya stycket inleds emellertid med kommentaren Det ser nstan bra ut idag. En halvmne av brunt och violett med ett gult streck i bara. Drmed bryts den automatiska frbindelsen mellan solljuset, strimman i mammans ansikte och hennes gest. Det kan inte syfta p strimman, som ju r en den och drtill i egenskap av (sol)strimma varken kan te sig som en halvmne eller ha frger av brunt och violett med ett gult streck i. Det beskrivna fenomenet har mer tycke av blmrke. Men genom den avvikande och implicita beskrivningen frmmandegrs det vlbekanta fenomenet: igenknningen blandas med distans, och lsningen desautomatiseras. Detta i sin tur ger utrymme fr frgor, inte bara om hur blmrket kommit till, utan ocks om hur mamman egentligen mr. Dessa funderingar kan synas n mer motiverade av den omedelbara fortsttningen:
Men hon verkar trttare n igr. Hennes lppar r tunna och bleka och hret upp-
Hr mter dessutom ett Men en av berttelsens f markeringar av logiska satssamband. Drmed impliceras en motsats: trots att [d]et ser nstan bra ut i dag, s verkar hon trttare n igr. Men varfr det? I den mn lsaren bestmt sig fr att det r ett blmrke vilket aldrig slutgiltigt verieras av texten ppnas fr funderingar ver hur det har kommit till, och hur det r relaterat till den trtthet berttaren tycker sig iaktta. Texten ger inga bestmda svar: blmrket kan ha hnt i den omfattande yttningen (87 kartonger), men det kan ocks ha orsakats av slagsml, misshandel eller ngot annat. Trttheten kan tillskrivas yttningen, en annalkande frkylning (hon hostar vilket dock ven kan knytas till explicit omnmnda rkvanor), arbetslshet (framgr av telefonsamtal), ykt undan en vldsbengen man (som gett henne blmrket) eller allmn depression (jagberttarens pfallande fljsamhet och hnsynsfullhet, t.ex. vad gller pizzan). Berttelsen r p detta stt konstruerad kring strategiskt utplacerade tomrum, vars utfyllnad r mngfaldig och obestmd, men nd inte godtycklig eller obegrnsad. Tomrummen r strukturerade, men ju mer de fylls ut desto er nya mjligheter uppstr. Om exempelvis frnvaron av en pappa tematiseras, s struktureras vriga tomrum av detta negativa faktum. D bddas fr antagandet att blmrket orsakats av en vldsbengen man, och att yttningen motiveras av frsket att undkomma honom. Mot denna bakgrund av ensamt frldraansvar framstr mammans arbetslshet som srskilt allvarlig, och det nya bostadsomrdet, prglat av frortsmisr (framgr av
09-02-22 18.21.22
87
jagberttarens registrerande iakttagelser), r inte uppmuntrande. Denna indiciekedja bddar fr en rad slutsatser: att mamman tagit livet av sig inne i sitt rum; att det r hennes dda kropp jagberttaren upptcker drinne; att beslutet om sjlvmord var fattat redan i berttelsens inledning; att detta beslut ligger bakom tipset att ringa moster Vanja om det hnder mig ngot; att anvndningen av detta tips tyder p att detta ngot verkligen har hnt, det vill sga, att jagberttaren ringer upp moster Vanja fr att bertta om mammans dd. Men inget av detta sgs ut lsaren fr sjlv inte bara gra jobbet, utan ocks konstruera arten av jobb, det vill sga, bde indiciekedjan och slutsatserna. Likafullt r den nu gjorda konstruktionen den som ertalet studentlsare satte ihop, dessutom utan strre besvr. Men den r inte utan sprickor. Vissa av jagberttarens iakttagelser rubbar mnstret. Andra pekar t annat hll men blir aldrig tematiserade.
nd r jagberttarens framtoning minst lika gtfull och problematisk som mammans. Gtfullheten markeras direkt av den hrdkokta berttarhllningen: opersonlig, sakligt registrerande och till synes opverkad av de olustiga iakttagelser som grs. Till de redan nmnda (t.ex. blmrket, mobbningen, polisbilen) kan lggas en sned femuddig stjrna p en av drrarna i trappuppgngen, det vill sga, en satanistisk symbol; vidare trasig hiss, arbetslsa, tiggare, spyor, klotter, verkan och andra tecken p postmodern frortsmisr. Men hur berttaren upplever dessa iakttagelser fr vi inte veta mycket om och just den frnvaron kan trigga en lsares intresse. Utom de olustiga iakttagelserna rapporteras ocks fr en lsare klart gtfulla fenomen. S exempelvis nr jagberttaren stter sig p en kartong vid det nakna bordet i det blivande vardagsrummet och tnker tillbaka lite:
Det ligger ingen duk p och jag stter mig p en kartong och knner p det stora jacket i bordskanten och tnker tillbaka lite. Jag tycker egentligen inte om det, men medan jag sitter dr och trevar med ngrarna ver ojmnheterna i tret gr jag det i alla fall. Jag funderar ver min bror och en del annat, och efter ngra minuter blir jag avbruten av mamma som kommer in och brjar rota i kartongerna. (2)
2.6.4 Sprickor i konstruktionen, bitar som blev ver och textens gerundivum
Reading for the plot medfr i detta fall att intresset fr mammans de dominerar retentionen (behllningen av texten).196 Ovissheten om vad som hnt henne p slutet blir retroaktivt styrande fr hela lsprocessen p bekostnad av intresset fr jagguren, och det trots att berttarperspektivet (fokalisationen) utgr frn denna. Det ppna ovissa slutet triggar visserligen en omlsning p jakt efter indicier, men av berttarens alla iakttagelser rknas d bara de som kan antas ha betydelse fr lsningen av mammans fall.
Vad tankarna handlar om framgr egentligen inte, bara att de gller det frutna, en bror och en del annat, samt att detta tillbakatnkande sker motvilligt och kanske tvngsmssigt mjligen utlst av den fysiska frnimmelsen av det stora jacket i bordskanten. Vad detta r fr ett jack fr vi inte veta; inte heller vad som blivit av brodern, varfr han inte tycks nnas med i bilden lngre, och vad han har att gra med
09-02-22 18.21.22
88
beata agrell
jacket i bordsskivan. Och naturligtvis fr vi inte heller veta varfr jagberttaren tycker illa om dessa tankar. En ytterligare komplikation utgrs av den nu inkommande mamman, som rotar bland kartongerna, muttrar fr sig sjlv, luktar ovanligt och sker f ut berttarjaget ur lgenheten:
Hon muttrar fr sig sjlv, luktar rk och ngonting annat som jag inte knner igen, kanske en parfym av ngot slag, fast ganska frn. Ska du inte g ut en stund? frgar hon. Och se dig om lite. Det var ngra ungdomar nere p torget. (2)
Varfr detta beteende och vad r det fr en lukt? Tomrummen i dessa passager r allts era och omfattande; men det r ocks mjligheterna att fylla ut dem med hjlp av indicier. Indicierna pekar dock i helt olika riktning beroende p interaktionen mellan retention och protension och vxlingen mellan theme och horizon hos olika lsare. En reader for the plot, med inriktning p hur det gtt fr mamman, kan frsts anvnda den nya om n obestmda information som hr ges till att strka indiciekedjan fr hustrumisshandelshypotesen: jacket i bordsskivan r spr efter faderligt eller i vart fall manligt vervld, sannolikt mot sonen-brodern, som till fljd av detta rimligen avlidit och drfr inte lngre r med i bilden. Om dremot inte plotten och mamman utan i stllet berttandet och jagguren hamnar i fokus, d kan den nya informationen anvndas till att bygga upp bilden av denna. Jacket i bordet kan tyda p ett ofrskyllt vldsamt frutet, i synnerhet som de vckta tankarna tycks tvngsmssiga. Jagberttaren har tydligen mist en bror, och fr-
lusten smrtar. Mammans frna lukt r inte signikant i detta sammanhang: den nmns ju bara i frbigende och r inte gnad att stanna i minnet s lnge jagberttaren str i fokus. Hr gller det att frst jagberttaren snarare n att frklara hur det gick. Frstelse str hr mot frklaring i bsta hermeneutiska stil; men mot frstelseparadigmet svarar ocks vad vi med Ahlin kunde kalla textens gerundivum: de stumma braformer, som utifrn en frstende eller empatisk lsart synes bra appellstrukturen. Vi nrmar oss drmed hjrtpunkten i den Ahlinska frbnsestetiken, sdan den formulerades i Wallins bnbok: Skynda dig, liksom fr att rdda dem, och bed fr dem med sdan ifwer, som hade du sjelf blifwit fattad af Guds wredes hand (jfr ovan 1.4.2). Att jagguren inte mr srskilt bra framgr inte bara av tillbakatnkandet, som tvingar sig p, utan ocks av ett tvngsmssigt rknande av allt mjligt: ttiosex yttkartonger, tta telefonsignaler; tv timmars smn; tvhundrafyrtionio seriemagasin plus ett som inhandlas under historiens gng; det gr tvhundrafemtio stycken; och om varje seriemagasin kostar tjugo kronor, s uppgr vrdet av dem alla till femtusen kronor Det r mycket pengar, s mycket att jag nstan inte kan frestlla mig det; vidare konstateras att de har bott i lgenheten i ett dygn och tio minuter. Alla dessa rknestycken avser perifera operationer utan annan rimlig funktion n att blockera onskade minnen och tankar.197 Ett annat indicium p jaggurens mentala brcklighet utgrs av ett motstnd mot social kontakt, motiverat av oviljan att bli inblandad i ngot. Ett par ickors nykna
09-02-22 18.21.23
89
eller kanske rent av intresserade frgor till nykomlingen besvaras med undanykter och halvlgner: berttarjaget sger sitt namn, men svarar annars nekande och uppger sig vara p besk bara (2). En stark och gtfull scen utgrs av den mobbningsincident som utspelas p fotbollsplanen. Tre smkillar har trttnat p att spela boll och sker andra mer dramatiska stt att frdriva tiden. En av de tre r knivbevpnad, och till att brja med turas de om att skra isor ur fotbollsmlets trstllning. Det roar dem tydligen inte s mycket, konstaterar jagberttaren, och beskriver sedan hur tv av dem brjar dra klderna av den tredje. Den fylliga fortsttningen lyder:
Han bjuder gott motstnd; skriker och sprattlar, men till slut har de ftt av honom allting. D brjar han grta istllet. Han str mitt i fotbollsmlet med ena handen mellan benen och den andra fr ansiktet. Han ser rtt ynklig ut, r nog inte mer n tta-nio r. Hans tv kamrater gr drifrn, de trycker ner klderna i en grn papperskorg p andra sidan planen och frsvinner mellan tv av hyreshusen bortanfr vattentornet. (2)
Men stycket avslutas med en lika ofrmedlad terknytning till den mobbade pojken:
Nere p planen str den ensamme, nakne pojken kvar en stund, sedan springer han tvrs ver planen, grver fram sina klder ur papperskorgen och stter p sig dom igen. (2f )
Men just i detta gonblick hnder ocks ngot annat, och rapporten om det fljer omedelbart efter den fregende, ofrmedlat och utan vergng till nytt stycke:
I nstan samma gonblick kommer en liten fgel ygande och landar bara ngon meter ifrn mig. Den r grbrun och oansenlig, skert en sparv av ngot slag. Jag tittar p den och jag fr fr mig att den tittar tillbaka. Jag fr trar i gonen och tnker att jag aldrig ska glmma den, aldrig ngonsin. Bestmmer mig fr det, helt enkelt. (2)
I nsta stycke r berttaren p vg till kiosken fr att kpa ett nytt seriemagasin och en pse vingummin som om ingenting hnt. Men vad har d egentligen hnt, drute p fotbollsplanen? Den inskjutna passagen handlar som synes om en gr liten fgel, som vid omlsning mot bakgrund av antagandet om moderns dd kan aktualisera Nils Ferlins knda dikt om frnvaron av till och med en ynka gr liten fgel p den andra sidan som nd kan vara freml fr diktjagets lngtan.198 Fullfljs i stllet den empatiska lsarten p frbnsestetikens villkor, s tematiseras den andre, den ndstllda medmnniskan det vill sga, i detta fall den mobbade pojkstackaren, som i berttandets nu str naken dr p fotbollsplanen. Han och hans frtrampade likar som fgeln representerar r det som aldrig skall glmmas. Mot bakgrund av den tolkningen framstr den explicita terknytningen till honom i styckets slutrader som helt logisk. Och d r att mrka att ocks jagguren sjlv r innesluten i frbnen inte som autonomt jag, men som sin frtrampade nstas like.199 Det inskjutna stycket om fgeln frvrvar i frbnssammanhanget ocks belysande formella och genremssiga kvaliteter. Det antar karaktren av epifani en pltslig uppenbarelse eller insikt, utlst av en obetydlig, banal eller rentav frnsttande detalj, ofta i samband med ett mentalt bot-
09-02-22 18.21.23
90
beata agrell
tenlge.200 Insikten markeras av beslutet att aldrig glmma den lilla oansenliga fgeln, och innebrden av beslutet kan tnkas svara mot klichn st p de svagas sida, kmpa fr de frtrycktas sak eller liknande. Epifanins gonblick kan dock synas dra tmligen sprlst frbi som vore det verkligen den inkapslade spot of time som Wordsworth talar om (Nichols 1987:xi). Jagberttaren gr mot kiosken, det tvhundrafemtionde seriemagasinet inhandlas och det frmodat tvngsmssiga rknandet startar igen, om mjligt nnu mer elaborerat n frut. Och hemma mter nya bekymmer, som utlser ndsignalen moster Vanja. Vad hjlpte d luckan i tiden med epifani och dla beslut? S kan man tnka. Men sedd utifrn frbnsestetiken bekrftar jagguren just i sin svaghet och vanmakt det motiverade i sitt beslut: att aldrig glmma fgeln och dess bekrftande (eller vdjande?) blick kanske som jagets mte med sig sjlv i en annan, en frmmande, ett Du. M vara att den erfarenheten ligger epifaniskt inkapslad som prlan i sin mussla och aldrig kan sporra denna jagberttare till hjltedd. Men den lsare som nner sig mta denna jagberttare kan ta ver dennes epifaniska beslut, gra det till sitt och drmed fra tilltalet vidare. S gr det an att svara p textens gerundivum fr den som har ron till att hra just p det sttet (jfr Nielsen 1968:243; ovan 1.4.3). Denna lsning ligger nrmare texstrukturen i den frsta mimetiska lsningen.
2.6.5 Bakom orden, mellan raderna: koncentration, frttning, vertolkning

Den hrdkokta berttartekniken i Nessers Om ngonting hnder bygger p koncentration och frttning, ellipser och tomrum. Jagberttaren r ordknapp, men ordknappheten r suggestiv och strategisk: det nns en stark spnning mellan vad som sgs och vad som inte sgs. Lst mot bakgrund av konventionell narrativ (plot)logik vcker det utsagda frvntningar om en fortsttning, som dock uteblir.201 Tomrummen r i det perspektivet fullt synliga, men samtidigt svra att fylla igen texten ger inga skra ledtrdar. Dessa brott mot narrativa frvntningar desautomatiserar lsandet, men r samtidigt gnade att locka till bde reexion och fyllerivningar svitt de inte bara vcker anstt.202 Berttelsens sjlva rubrik triggar en reading for the plot vad r det som hnder? som inriktas p att fylla igen tomrummen, srskilt det ppna slutet; men ocks frgan om berttarens kn aktualiseras. Tendensen r hr densamma som i Lngt lidet: ett pfallande tomrum tematiseras, men anstrngningarna att fylla ut det blockerar (konstruktion av) berttelsens signikans. Det beror p att tomrummens funktion r att vcka frvntningar om en utfyllnad, som just tomrummen samtidigt negerar. I bda fallen negeras konventionella frvntningar om protagonisters identitet: i Lngt lidet konventionen om att protagonister mste kunna artbestmmas; i Om ngonting hnder negeras konventionen om att protagonister (inbegripet autodiegetiska jagberttare) mste kunna knsbestmmas. Likafullt saknas en given kod. Det som styr betydelseproduktionen i lsakten r
09-02-22 18.21.24
91
spnningen mellan textens och lsarens repertoarer och den interaktion mellan utsagt och osagt som blir fljden.203 Textens tomrum konstrueras i lsandet, men tomrummen nns samtidigt redan dr nr de konstrueras.204 Lsaren styr texten, och texten styr lsaren. Att frga efter ett givet ursprung i denna rundgng r som att stlla frgan om hnan och gget. Vad man kan frga efter r produktionsvillkoren: vad som krvs av texten fr att den ena eller andra lsarten skall realiseras, och vad som krvs av lsaren fr att den ena eller andra betydelsen skall genereras. Med Iser vill jag bestmt hvda, att [t]he constituting of meaning and the constituting of the reading subject are therefore interacting operations that are both structured by the aspects of the text, samtidigt som the readers viewpoint has to be prearranged in such a way that he is not only able to assemble the meaning but also to apprehend what he has assembled (Iser 1978:152). I denna frmga till reexion ver den egna lsarten ligger, som framgtt (ovan 1.2) ocks den didaktiska uppgift, som McCormick betonar att hjlpa studenterna till medvetenhet om frutsttningarna fr den egna lsarten.205 Med denna medvetenhet fljer en frmga till kritiskt tnkande, som behvs inte bara i textanalys utan ocks i livet.206
2.7 Jagberttande & tomrum

(P.O. Sundmans Elfenben, 1963)
2.7.1 Textens auktoritet

Eftersom sknlitterra texter vanligen ocks r ktiva,207 det vill sga, framstller fr dikten konstruerade situationer eller berttar en uppdiktad historia, s r det inte stor id
att ifrgastta deras empiriska sanningsvrde inte ens nr den anonyme berttaren talar om den danska staden Stockholmia.208 andra sidan r det inte heller helt adekvat att tala om diktens sanning, ven om det ingalunda r ovanligt. Med sanning avses d ngot i stil med livssanning, true to life eller kanske avtckande och uppenbarelse (Beardsley 1958:408f ),209 men hur sann dikten r i dessa stycken kan vxla beroende p vilka frestllningar om livet som skall glla. Frgan om diktens sanning aktualiserar samma typ av problematik som frgan om realismen: hur realistisk verklighetstrogen, sannolik, trovrdig eller dylikt en text r beror frsts p hur gllande konventioner fr realistisk framstllning ser ut i ett visst litterrt system.210 Vad man kan vnta sig av ktionstexter r p sin hjd koherens, det vill sga, trohet mot den egna ktiva verkligheten, men ven denna princip r brcklig, exempelvis i absurdismens och fantastikens ktionsvrldar. Fiktion r alltid verklighetsexperiment, vare sig det gller realism, romance, fantastik eller fantasy. En mer adekvat frga r den om hur texter auktoriseras, ktiva eller ej. Den frgan kan bearbetas via analys av textens retoriska strukturer och strategier (textens appellstruktur), och speciellt via analys av berttarrollen, det vill sga, berttarens frhllande till sin framberttade historia, sina lsare/hrare och sjlva berttandeprocessen.211 Vilken roll spelar berttaren i frmedlingen till lsaren? D kommer frgan om berttarens plitlighet i fokus: hur skall berttarinstansens utsagor tas; vilka grepp anvnds fr att, som det heter i klassisk talaktsteori, secure uptake? 212 Den frgan stlls sllan utanfr de litteraturvetenskapliga seminarierummen, och vl
09-02-22 18.21.24
92
beata agrell
stlld kan den vara svr att handskas med. Att berttelser inte berttar sig sjlva utan alltid berttas av ngon fr ngon om ngot r en av alla erknd sjlvklarhet, som likvl tycks svr att omstta i praktiken: ven inom professionen nns en tendens att stanna vid detta ngot, som texten handlar om (karaktrer, handlingar, ider, livsfrgor) och g frbi textens retoriska och receptionsfrberedande aspekter (appellstruktur, adressivitet).213 Att en skriven berttelse drtill frmedlas av en berttarinstans, som skapats av frfattaren, men inte skall frvxlas med denne, utgr ytterligare en komplikation. 214 ven erfarna litteraturforskare kan ibland frvxla berttare och frfattare, liksom ktion och verklighet: frfattaren bakom texten fr d automatiskt auktorisera berttarens utsagor, vilka i sin tur tillskrivs frfattaren. Just hr r drfr frmgan att lsa innantill och uppmrksamt srskilt viktig. Som Stockwell ppekar gller det att hlla reda p de deiktiska niverna (Stockwell 2002:43f ). En traditionell allvetande tredjepersonsberttare nollfokaliserad, opersonlig, extra- och heterodiegetisk r automatiskt auktoritativ: denne r inte gnad att uppmrksammas i lsningen, utan illuderar en sjlvgende, berttarls berttelse en berttelse som berttar sig sjlv, eller rent av en berttarls historia, som utspelas framfr lsarens gon (se Henry James osynliga berttarinstanser). Genom denna performativa karaktr framstr berttandet som sjlvverierande och auktoriserar drmed sig sjlvt. Men alltsammans r frsts en retorisk strategi, som litteraturforskaren har att analysera. En homodiegetisk (jag)berttare med sin begrnsade synvinkel har redan a priori en svagare kunskapsteoretisk stllning, men har
samtidigt utrymme fr en mer eller mindre vertygande retorik. Ett famst exempel p en lika oplitlig som retoriskt skicklig jagberttare mter i Jonathan Swifts A Modest Proposal (1729): frslaget att genom kannibalism lsa svl svlt- som verbefolkningsproblemen p Irland. Det retoriska jagets sakligt logiska argumentation utifrn utilitaristiska nyttoprinciper kan synas gnad att dlja frslagets etiska tvivelaktighet; men att dma av dtida reaktioner blev effekten rakt motsatt vilket resulterade i moralisk panik med htska angrepp p frfattaren, skerligen i enlighet med Swifts intentioner (Phiddian 1996). Swifts A Modest Proposal var en satir, som misstogs fr en annan sorts text trots trohet mot satirens genrekonventioner och vars uptake drfr till dels slog fel. Detta rjer en frvntningshorisont enligt vilken det satiriskt menade frslaget faktiskt kunde tas bokstavligt och p allvar. Att frslaget inte betraktades som helt orimligt sger i sin tur ngot om den etiska nivn i den dtida unga borgerliga offentlighetens England. Men grunden till missfrstndet var att berttaren frvxlades med frfattaren, som drmed ck auktorisera frslaget och kl skott fr det. Det misstaget grs inte lika ltt i lsningen av Nessers novell ovan, delvis kanske av det enkla sklet att jagberttaren r ett frortsbarn i ett snarast postmodernt Sverige och drfr inte heller kan frknippas med frfattarens yngre jag. nd, eller kanske just drfr, r det intressant att underska om och i s fall hur denna autonoma jagberttare auktoriseras. Hr mter vi en till synes helt av-retoriserad jagberttare, vars torra, sakliga stt att terge hndelsefrloppet utan att vare sig vrdera eller dra
09-02-22 18.21.24
93
slutsatser av sina iakttagelser kan framst som plitligt enligt vanliga frestllningar om exempelvis gonvittnens trovrdighet. Att berttelsen dessutom innehller luckor, ellipser och ett avbrutet slut kan styrka det intrycket: en s tillbakadragen och rent tillknppt berttare kan vl inte misstnkas fabulera och hitta p? Men samma strategi kan uppfattas rakt motsatt: att berttaren undviker eller sker dlja ngot. Klart r ju att berttelsens misstnkta smrtpunkter aldrig blir synliga men nd gr sig pminta i appellstrukturen. Hur denna isbergsteknik n tolkas, s tillhr den dock litteraturen och dess retorik, och den kan varieras i det ondliga. Jag skall nu g vidare p det spret med en annan homodiegetisk berttartyp, nmligen i P.O. Sundmans Elfenben frn samlingen Skarna (1963b).
tare, som lter de olika jagberttarna trda fram inte bara med sina berttelser i tur och ordning, utan ocks som deltagare i diskussionen av vars och ens berttelse. Hos Sundman r ramsituationen noga besett implicit: lsaren kan sluta sig till den med ledning av jagberttarens egen framstllning. Textens frsta mening lyder:
Aprop sandsugare vem det nu var som nmnde det var jag med om en hndelse en gng. Det var inte p en sandsugare utan p ett mudderverk av den gamla typen. (43)
2.7.2 Texten: ramberttelse, muntlighet

P.O. Sundmans Elfenben r en jagberttelse med tv diegetiska niver, det vill sga, en yttre ramberttelse dr vi nner jagberttaren och en inre berttelse som handlar om jagberttaren och berttas av honom fr en grupp i ramsituationen nrvarande hrare. Denna inre berttelse i sin tur r uppbruten av otaliga utvikningar och berttelsefragment, liksom ven av upprepningar och omtagningar. Narratologiskt rr det sig allts ven hr om ett homo- och autodiegetiskt berttande, men muntligheten och ramkonstruktionen medfr era viktiga skillnader jmfrt med Nessers Om ngonting hnder. Ramkonstruktionen skiljer sig emellertid frn den vi nner hos Boccaccio och Margareta av Navarra: hos de senare frmedlas ramberttelsen av en tredjepersonsbert-
Hr illuderas en muntlig berttarsituation, som tydligen utvecklas ur ett samtal om ditt och datt, dr ordet sandsugare ger impuls till en berttelse.215 Men berttelsen skall inte handla om sandsugare, utan om mudderverk; frbindelsen mellan de nmnda fenomenen r enbart associativ s som det ofta r i muntligt samtal, och Sundman har ju ocks explicit uttryckt sitt intresse fr muntligt berttande (Sundman 1963a). Berttarjaget hnvnder sig ocks under berttandets gng era gnger till denna muntliga publik med inpass som Tycker ni att jag r omstndlig? och frklarar digressionerna med att de har med den hr historien att gra. Det framgr vidare redan i andra stycket, att detta inte r frsta gngen han berttar fr denna publik Kan jag bertta? Eller blir ni trtta p alla mina historier?, en fras som ofta varieras i hans berttande. Den historia som han berttar r p grund av alla utvikningar och upprepningar svr att f grepp om, men en sammanfattning av hela hndelsefrloppet ges faktiskt redan i novellens tredje stycke:
09-02-22 18.21.25
94
beata agrell
Vi muddrade ett hamninlopp. En skalle av en valross fljde med upp ur djupet i en av verkets skopor. Betarna hngde som vita jttemustascher ver skopkanten, de var mer n en halv meter lnga. Vi springer, jag och en man som hette Peder, dcket r halt som om det r spat jag lyckas hugga tag i skallen just som den skall hasa ner och g frlorad i prmens vlling av lera och slam och vatten. Trettio sekunder tog det kanske frn det vi ck syn p skallen och fram till dess jag huggit tag i ena beten. (43)
Om detta r hela historien, s kan jagberttarens fortsatta berttande framst som verdigt, ponglst och rent trttsamt, trots upprepade frskringar om att det har med den hr historien att gra. Det drjer ocks nda till slutet innan pongen framgr. Det visar sig d att denna sammanfattning innehller en signikant lucka, i citatet ovan markerad av ett tankstreck. Tankstrecket markerar frnvaron av upplysningen att arbetskamraten Peder just d halkar, frolyckas och omkommer, s att jagberttaren blir ensam om skallen. Och skallen var vrdefull: novelltiteln Elfenben visar sig efterhand syfta p de i citatet nmnda valrossbetarna, som enligt berttaren ansgs som en typ av elfenben, var dyrbara och drfr begrliga. Alldeles i slutet av novellen fr hrarna fljande redogrelse:
Vi rusar nerfr lejdarna, jag den om styrbord, Peder den om babord. Det gller att komma frst. Han r snabb som tusan med sina korta ben. Dcket r sphalt av regn och skvttande lera och slam. Hans ben gr som trumpinnar. Rnnan ner till prmen r p min sida av mudderverket, jag mste sakta in, halkar, tvingas nstan krypa under stllningarna.
Peder har fritt flt och han skall hinna fre mig till valrossskallen. Men han snubblar ver ngonting. Han brjar falla och han springer nnu fortare fr att frska fnga upp sitt fall, benen gr sannerligen som trumpinnar jag kryper just d under rnnans stllningar och jag ser honom snett framfr mig han lyckas inte hejda sitt fall, han slr i dcket, med krkta armar och platta handator och med huvudet frst glider han som en projektil in i paternosterbandet just dr skoporna har sin gng ned i djupet. Jag tvrvnder, det r inte s frbannat sekundknappt brttom lngre, jag klnger upp p rnnan som leder ner i prmen och dr kommer skallen sakta glidande och jag behver bara strcka ut handen. (52)
Peder och berttaren var allts konkurrenter om denna skatt; det gllde att hinna frst, och Peder var snabbast men berttarjaget vann loppet, inte drfr att han var snabbare, utan drfr att Peder halkade. Det hade lika grna kunnat vara tvrtom. Varfr berttar jagguren nu denna berttelse?
2.7.3 Pratsamheten, digressionerna, oplitligheten, skulden

En reading for the plot ger hr dlig utdelning, eftersom berttandet inte tycks rra sig framt utan snarare bakt och samtidigt expanderar i sidled ett snarare spatialt n temporalt kompositionsmnster. I brjan kan det nog vara svrt att frst vad berttaren vill bertta, eftersom hans berttande inte verkar handla om det han i brjan sger att han skall bertta om; de intradiegetiska hrarna liksom den extradiegetiske lsaren kan ltt tappa trden vilket berttaren ocks misstnker och ursktar sig fr. Den upprepade urskten, att utvikningarna
09-02-22 18.21.25
95
r ndvndiga fr att berttelsen skall bli begriplig, visar sig dock hlla. Fr att frst vad som faktiskt hnder mste publiken veta en hel del, bde om elfenben och mudderverk, och i synnerhet hur ett paternosterverk fungerar:
Ni vet vl vad ett paternosterverk r? Ett band som lper lngs en ram och p bandet nns det skopor, ttt, ttt. Skoporna fylls med sand och lera, vandrar uppt, tms vid ramens vre nde, fortstter tomma tillbaka mot havets djup, tervnder p nytt fyllda med sand och slam, skopa efter skopa. Paternoster r ocks ngot som har med bibeln att gra eller snarare med pven och Rom och fader vr, ett ndlst band, skoporna gr tomma ner i vattnet, fylls, vandrar upp, tms, ett ndlst radband, gr ter tomma ner, fylls, upp igen och s vidare i all ondlighet och s lnge maskineriet funktionerar. Skoporna tmde sitt slam i en rnna och det rann sedan lngs rnnan ner i en prm som var frtjd intill mudderverket. Som jag redan sagt, det var ett gammaldags mudderverk. Tycker ni att jag r omstndlig? En sak till: trumman genom skrovet var ntt tilltagen, den var s stor att bandet med skoporna kunde passera men inte strre. Ja, dr bandet vandrade uppt fanns det naturligtvis gott spelrum men inte dr det gick ner, dr skrapade nstan skopornas kanter mot jrndcket. Jag nmner det hr sista drfr att det har sin betydelse fr vad som hnde. (45)
informationen r att kanterna p skoporna i paternosterverkets radband skrapade mot mudderverkets jrndck. Nr Peder halkar, s faller han med huvudet fre mot bandet och blir allts halshuggen. Berttaren kommenterar: Jag kunde inte gra ngot, han gled in i bandet och en skopa klippte av hans huvud som i en stor pltsax eller i en stans. (53). Berttaren fr valrossens skalle till priset av Peders men havet ger och havet tar, som det str i bibeln, tror jag, lgger han till, faktiskt fr andra gngen sin berttelse (jfr s. 43). Det fregivna bibelcitatet r dock ngot frvanskat: Herren ger och Herren tar, sger den olycksdrabbade Job, men tillgger Lovat vare Herrens namn! (Job 1:21). Och det r ju inte riktigt detsamma Men eftersom det frvanskade citatet lokaliseras till Bibeln, s fr frvanskningen nd ngot bibliskt ver sig, ett samband som frstrks av ytterligare signikanta Bibelcitat. Nr mot slutet vad som kan synas vara hrarnas explicita frgor illuderas inom parentes (Men Peder? Dansken?), (Vad gjorde ni med Peder?), och liknande s aktualiseras bde en religis och etisk dimension. Jagberttarens attityd frndras gradvis, frn lttsamt historieberttande till frsvar mot outtalade anklagelser och stndiga frsk att slingra sig undan domen, hr i rent gammaltestamentlig tappning:
(ga fr ga och tand fr tand.) Det var ni som sade det, inte jag! (53)
Passagen r typisk fr berttarens muntligt prglade framstllning: frklaringen av paternosterverket nstan frsvinner i inskjutna associationer, kommentarer, utvikningar och hnvndelser till publiken. Den fr historien om olyckan relevanta
P stt och vis kan jaggurens berttelse framst som en frkldd beknnelse gmd i digressioner, som slutligen alla pekar t samma hll: olyckan och varfr den intrffade. Orsaken var inte bara eller frmst mudderverkets konstruktion med kniv-
09-02-22 18.21.26
96
beata agrell
skarpa skopor i rnnan, utan elfenbens dyrbarhet och de bda aktrernas girighet.
2.7.4 Smrtpunkten: Visande och dljande

Berttelsen slutar med en terknytning till det ursprungliga samtalet i ramsituationen och den yktiga association frn sandsugare som utlste berttandet:
(Danskens skalle d?) Vi fann den aldrig. Och vi skte vl knappast efter den. Ett mudderverk arbetar framt, i den riktning dr bandets ovansida r, dr korgarna vandrar uppt. Det skulle ha varit mycket svrt att hitta hans huvud. Det var alltihopa. Det hnde mycket hastigt. Vem var det som frst brjade tala om sandsugare? (54)
explicit and the implicit, between revelation and concealment. What is concealed spurs the reader into action, but this action is also controlled by what is revealed; the explicit in its turn is transformed when the implicit has been brought to light. (Iser 1978:169)
Frgan r vad som hnt dremellan, inte i historien utan i berttandet och berttarjagets frhllande till sig sjlv, historien, berttandet och sin publik. Berttande sger alltid ngot om berttaren, skriver Sundman i en ess:
[] min diktade berttare [] skall bertta om ett skeende eller en medmnniska och hans berttelse mste vara bde begrnsad och understrykande. Och jag mste vara medveten om att han ocks ger en bild av sig sjlv genom att drja vid vissa detaljer och frhllanden och genom att inte lgga mrke till andra eller helt eller delvis frtiga dem. (Sundman 1963a:232)
Denna beskrivning av den muntlige berttaren matchar ocks Isers beskrivning av en grundlggande berttarteknik:
Communication in literature, then, is a process set in motion and regulated not by a given code but by a mutually restrictive and magnifying interaction between the
Hr beskrivs allts vxlingen mellan explicit och implicit, avsljande och dljande, som ven r gnad att utlsa lsaraktivitet, en bearbetning och stndig modikation av det senast lsta. I Sundmans novell r denna vxling pfallande och medfr en frskjutning inte bara i lsandets relation till texten utan ocks i berttarens frhllande till sin historia, sitt berttande och sin publik. Successivt ndras berttandets inriktning s att berttelsens genrekaraktr frskjuts: vad som frst ter sig som en underhllande skrna lcker mellan raderna fram en beknnelse men en beknnelse som samtidigt vetter t frsvarstal. Dessa lckage och genremssiga frskjutningar kommer till synes i terkommande deiktiska inpass av typen Tycker ni att jag r omstndlig? (45); Ni tycker kanske att jag r alldeles fr omstndlig? (48); Jag mste frga igen om ni tycker att jag r fr mngordig? (48); Varfr sger ni inte ifrn? (49). Som visats i Sundmanforskningen r denna typ av deiktiska markeringar genomgende i frfattarskapet och fungerar dr som en typ av undertexter, passager som kommenterar eller symboliserar den omkringliggande texten (Lundstrm 2006:30).216 Ibland skjuts undertexterna in i ett lngre resonemang, fortfarande som deiktiska markrer exempelvis avsidesrepliker till hrarna p ramberttelsens niv:
09-02-22 18.21.26
97
Jag mste frga igen om ni tycker att jag r fr mngordig? Det skulle ju vara en kort historia, det som hnde, det hnde p mindre n en minut. Hr sitter jag, gamle man, kvll efter kvll, snart i en veckas tid, och berttar historier, den ena lngre n den andra. Varfr sger ni inte ifrn? Jag skulle vilja ha ngot att dricka ett glas l till exempel. Det jag skulle bertta, det handlar om hur vi, jag och dansken Peder, muddrar ett inlopp till en hamn. Men det ena ger det andra, elfenben, engelsmannen i Surat, Sibiriens mammutar, allting vxer liksom, jag brjade med sandsugaren vem var det som frst frde sandsugare p tal? ocks en sandsugare r ett mudderverk fast av en helt annan typ n ett paternosterverk och anvndbar bara under speciella frhllanden. (48f )
vnder p nytt fyllda med sand och slam, skopa efter skopa. [] ett ndlst band, skoporna gr tomma ner i vattnet, fylls, vandrar upp, tms, ett ndlst radband, gr ter tomma ner, fylls, upp igen och s vidare i all ondlighet och s lnge maskineriet funktionerar. (45)
Passagen ger upprepade uttryck fr oskerhet i frhllande till svl publik som berttarroll; terigen fr berttaren sin omstndlighet p tal och triggar ocks sjlv, nstan provokativt, hrarna till motsgelse Varfr sger ni inte ifrn?. I samma andetag sker han dock bde urskulda sig och legitimera berttandets olika turer med argument som det ena ger det andra, allting vxer liksom. Det vill sga, han hnvisar till det muntliga berttandets associativa logik (Ong 1990:53f ).. Men associationernas till synes slumpmssiga kedja har samtidigt sin egen logik, tminstone i den hr berttelsen. Kedjan r inte ppen utan cirkulr alldeles som paternosterverket i berttelsen:
Ett band som lper lngs en ram och p bandet nns det skopor, ttt, ttt. Skoporna fylls med sand och lera, vandrar uppt, tms vid ramens vre nde, fortstter tomma tillbaka mot havets djup, ter-
Kedjan av associationer kretsar kring en smrtpunkt tankstrecket i berttarens inledande referat av hndelsen som frst s smningom blir synlig, liksom uppgrvd frn bottnen av det omedvetna. Fr varje varv blir cirkeln allt snvare, fr att till sist sammanfalla med sin mittpunkt. Berttandet dras till gonblicket fr olyckan som tungan till en trasig tand, och berttaren r era gnger p vippen att fylla ut berttelsens kritiska tomrum, men i sista stund kommer en ny association och fr honom bort eller tillbaka. terkommande pminner han om, att det var ett samtal om sandsugare som utlst hans berttande Aprop sandsugare, brjar berttelsen, och med Vem var det som frst brjade tala om sandsugare? slutar den. Som om det varit sandsugare hans berttelse handlat om. Men redan berttelsens andra mening tar tillbaka sambandet: Det var inte p en sandsugare utan p ett mudderverk; och fortsttningsvis bde konstruerar och ifrgastter han sambandet mellan de bda begreppen: Vi talade om sandsugare frut. Det hr var ett gammaldags mudderverk (45); ocks en sandsugare r ett mudderverk fast av en helt annan typ (49). Nr berttandet till sist ntt fram till olyckan och luckan i berttelsen fyllts ut, s framhver berttaren sin oskuld Jag kunde inte gra ngot (53) som mste han frsvara sig mot en anklagelse. Det r
09-02-22 18.21.27
98
beata agrell
ocks nu som de publika inpassen inom parentes stts fram: (Men Peder? Dansken?) (52); (ga fr ga och tand fr tand.)217 (54) p vilket sistnmnda bibelcitat berttaren genast replikerar: Det var ni som sade det, inte jag! Berttaren tolkar sledes inte bibelcitatet som ett citat, utan som en tillmpning noga besett inte p honom sjlv, utan p Peder. Bibelcitatet stts nmligen fram som en replik p det (ngot frvrngda) bibelcitat som berttaren strax frut sjlv satt fram: havet ger och havet tar, som det str i bibeln, tror jag. Om nu havet givit en skalle (valrossens) s tar det samtidigt en annan skalle i utbyte, i detta fall Peders, eftersom han var frst framme. Sedan betalningen erlagts fr berttaren den frsta skallen liksom till sknks: och dr kommer skallen sakta glidande och jag behver bara strcka ut handen (52).
2.7.5 Appellstruktur och sens moral

ter till frgan: Varfr berttas nu denna berttelse? Den frgan krver svar p tv niver. Dels ett som gller ramberttelsen jagberttarens frhllande till sina underfrstdda hrare; dels ett annat som gller novellens frhllande till bokens lsare. I ingetdera fallet r svaret givet. Vill berttaren lufta sina samvetskval? Eller vill han tvrtom befria sig frn sdant genom att gra en underhllande historia av stoffet? Vill han frsvara sig mot (sjlv)anklagelser? Eller vill han bara frst vad som hnde? Det hnde mycket hastigt, ppekar han era gnger.218 Eftersom olika texttyper aktualiseras samtidigt, drar textens appellstruktur t olika hll och blir svr att frhlla sig till: skrnans tysta lfte om underhllning korsas med beknnelsens vdjan och frsvarstalets
argumentation, och det r inte givet vilket tilltal som dominerar.219 Detta problem blir n mer knnbart om hela novellen beaktas, det vill sga, dess riktadhet p en lsare utanfr ramktionen och det muntliga berttandet. Skall man prompt sga ngot sammanfattande s fr det bli att berttelsen r gnad att vcka begrundan. Med Lars Ahlin (enligt ovan) i minne kan sgas att textens gerundivfunktion r starkt framhvd, men utan ngon entydig sens moral i sikte den fr bli lsarens sak. Studentlsningar visar ocks, att texten r svr p era plan, inte minst den rena innantilllsningen. Svl litteratur- som lrarstudenter hade stora svrigheter att ens lgga mrke till att berttelsen var i jag-form. De frvxlade berttare och frfattare, utan att reektera ver konsekvenserna fr frfattaren Sundmans del. ven den muntliga situationen med ramkonstruktion var i era fall svrtkomlig: en del lrarkandidater ansg att berttelsen bara var en inre monolog eller tanketal frn berttarens sida, och tilltalen inom parentes uppfattades d som att jagberttaren gr i dialog med sig sjlv.220 Som i Poe-fallet ovan var det ocks mnga som bortsg frn ramkonstruktionen helt och hllet: de uppfattade sig sjlva som berttandets primra adressater, och tappade drmed bort en niv i berttandesituationen, nmligen deras egen den som utgrs av lsandet av den skriftliga och tryckta novellen, frfattad av Per Olof Sundman och publicerad 1963 i boken Skarna.221 Berttelsen krver allts ett slags distans terigen en frmga att orientera sig bland de deiktiska niverna som en engagerad lsart kan synas utesluta, tminstone fr en vid dubbelseende ovan lsare. Men, som ofta ppekas: den sortens dubbelseende
09-02-22 18.21.27
99
r en vital aspekt av litteraturvetenskaplig kompetens och fljaktligen ett frhllningsstt som det r den litteraturvetenskapliga undervisningens uppgift att inva.222 Vad gller lrarstudenter r det, som nmnts, faktiskt frga om ett trippelseende: det litteraturvetenskapliga dubbelseeendet skall kompletteras med de till den s kallade vrdegrunden hrande etiska frhllningsstt, som skall frankras hos lrarstudenternas kommande skolelever. Sdana frhllningsstt skall undervisningen i litteratur utveckla hos eleverna genom att va dem i etisk-empatiska lsarter. En pedagogisk grundtanke r d, att gestaltande sknlitteratur ppnar fr inlevelse och identikation i det frmmande andra, vilket i sin tur befordrar ett vidsynt, demokratiskt och ansvarsfullt frhllningsstt.223 Detta kan uttryckas som att lrarstudenterna skall utbildas i allt det som studenterna i litteraturvetenskap skall utbildas i, men drutver skall de ocks lra sig att bli som barn p nytt men p en hgre, reexiv niv, med utrymme fr tvra perspektivskiften och fri rrelse mellan olika positioner.224
2.8 Genrehybrid & semiosis

(Tomas Transtrmers Blsipporna, 1981)
2.8.1 Prosa, dikt och lsarter

De texter som jag hittills diskuterat har utgjorts av berttande prosa, men hos mnga studenter och andra r det lyrik som representerar sknlitteratur: Dikten, i dess hgsta eller i vart fall idealtypiska form. Samma uppfattning prglade ju ocks lnge litterr kanon och litterr offentlighet. Den litterra modernismen frbinds i frsta hand med experimentell poesi, medan prosan och i synnerhet romanen ansgs efterbliven,
styrd av episk-realistiska formsprk som den lnge var. Romanen ck som bekant sin stora lsekrets frst i mitten av 1800-talet, och som konstform likvrdig med lyrik erkndes den p allvar kanske inte frrn i det eftermodernistiska 1960-talet d ocks grnsen mellan olika diktarter och genrer lstes upp (Agrell 1993, kap 34). Idag r det prosaberttelsen inte minst novellen som drar till sig det strsta intresset bde hos frfattarna, p kultursidorna, i forskningen, bland studenterna och p bokmarknaden. I skolans litteraturundervisning sker man fretrdesvis efter novellen, kortprosan och den korta berttelsen medan lyriken alltmer uppfattas som en exklusiv, krvande diktart, avsedd fr specialister och omhuldad av en liten entusiastisk skara poeter och forskare (Nylander 1990:21f ). Detta sakernas tillstnd r frsts bedrvligt, men en realitet att ta hnsyn till i undervisningen. Det r drfr olyckligt att, som ofta sker, befsta frdomarna genom att behandla lyrik och prosa p helt artskilda stt. Lyriken blir i undervisningen freml fr ingende textanalyser, dr man vnder och vrider p orden och betydelsemjligheterna och, vad gller modern lyrik, inte besvras av att lmna tolkningen ppen. Prosan dremot lses grna diskursivt, for the plot, med sikte p att krama ut idinnehll och budskap, som drefter kalfatras ideologikritiskt, fr att slutligen passas in i en standardiserad litterr tradition. Genom denna naturaliserande lsart kan studenterna f intrycket att prosa vore lttare att handskas med n lyrik, medan lyrik sin sida enbart skulle kunna lsas av experter. Mot denna bakgrund har det varit intressant att lta studenterna bekanta sig med prosadiktens genre, en hybrid som r bde
09-02-22 18.21.28
100
beata agrell
prosa och lyrik, eller kanske varken-eller, men i vart fall en alldeles egen sorts dikt. Den utgr ett genremssigt grnsfenomen, som utforskar poesins grnsland, och drfr r den inte ngon undergenre till vare sig prosa eller lyrik, utan i stllet en text som frhller sig till det poetiska (Janss et al. 2004:234). Det r ocks en relativt ny sorts dikt, fdd ur 1800-talets moderniseringsprocess och litterra identitetsproblem.225 Just p grund av sin rrliga, obestmda genrekaraktr kan prosadikten frigra lsandet frn frutfattade meningar och locka till era olika lsarter med olika lsningar som resultat: lses texten som lyrik blir resultatet ett annat n om den lses som prosa.226 Men i bda fallen skall den lsas som dikt, och frgan r vad det skall betyda. Prosadikten har slunda visat sig fungera utmrkt som introduktion till prosans litteraritet, samtidigt som den i egenskap av dikt inbjuder till den frdjupade lsart som annars reserveras fr lyrik med ojmn hgermarginal. En distinktion som studenterna (i vart fall hos mig) fr va sig i att gra redan p grundniv r den mellan mimesis och semiosis, det vill sga mellan mimetisk och semiotisk lsart: ena sidan texten lst som verklighetsreferens, andra sidan som teckenprocess. Distinktionen brukar frknippas med lyrikanalys, men r lika anvndbar fr analys av prosa. Den har ocks redan berrts p ett ertal stllen i det fregende (ovan 1.6.4, 2.1.5, 2.2.4),227 s hr skall jag g direkt p den text som nu skall diskuteras: Tomas Transtrmers Blsipporna, frst publicerad i Lyrikvnnen 1981:5; drefter i diktsamlingen Det vilda torget (1983).
2.8.2 Textens egenheter

Blsipporna Att frtrollas ingenting r enklare. Det r ett av markens och vrens ldsta trick: blsipporna. De r p ngot vis ovntade. De skjuter upp ur det bruna fjolrsprasslet p frbisedda platser dr blicken annars aldrig stannar. De brinner och svvar; ja just svvar, och det beror p frgen. Den dr ivriga violettbl frgen vger numera ingenting. Hr r extas men lgt i tak. Karrir ovidkommande! Makt och publicitet! ljevckande! De stllde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Hgt i tak ver alla hjssor hngde kristallkronorna som gamar av glas. Istllet fr en sdan verdekorerad och larmande tervndsgrnd ppnar blsipporna en lnngng till den verkliga festen, som r ddstyst. (Transtrmer 1981:325)
Transtrmers Blsipporna r en ofta citerad text, som har behandlats era gnger i forskningen och ven blivit tonsatt (se Schiler 1999:119124). Hr r det emellertid textens appellstruktur som skall diskuteras, nrmare bestmt frhllandet mellan mimesis, semiosis och den signikans som vergngen frn mimetisk till semiotisk lsart kan avvinna texten. De studenter p grundniv (A), vars lsningar jag fortsttningsvis refererar till, hade ftt i uppgift att underska just den saken.228 Men vi skall ocks uppmrksamma hur korsningen av prosaiska och lyriska genrekonventioner pverkar textens semiosis. Vid frsta pseende kan texten framst som relativt lttillgnglig: en beskrivande och argumenterande prosa utan grammatiska experiment eller neologismer, frnsett det medeltida citatet, som hmtats ur Erikskrnikan (1300-tal).229 Inte heller bildsprket fr vrigt nedtonat ser ut
09-02-22 18.21.28
101
att lgga hinder i vgen fr en mimetisk lsart. Frn den synpunkten kan dikten till en brjan te sig alldeles fr enkel fr att en semiotisk lsart skall kunna anlggas: det r ju ogrammatiskheter som triggar en semiotisk lsart.230 Men den oron r obefogad: redan frsta meningen stter fram en paradox frtrollning som det enklaste av allt och vid noggrann mimetisk lsning visar sig dikten helt och hllet uppbyggd av kontraster baserade p antiteser som hgt/lgt, larm/ tystnad, tyngd/ltthet, natur/kultur, liv/dd och liknande.231 Vidare anvnds vardagliga standarduttryck som lgt i tak/hgt i tak s.k. dda metaforer p ett p en gng gurligt och bokstavligt stt, vilket tillfr dem ny betydelse och nytt liv i diktens sammanhang. Texten r kort, men visar sig nd uppbyggd i tv avsnitt och en slutklm: Avsnitt ett beskriver blsipporna, som pltsligt skjuter upp ur vissna lvhgar och frtrollar betraktaren, rentav frstter honom i extas. Avsnitt tv, formellt markerat med ett utrop, beskriver motsatsen: makt, karrir och publicitet, som exemplieras av larmande fester i svunna verklasskulturer, dr extravagans och verdd frknippas med vld, mord och undergng. Slutklmmen utgrs av en antites som terknyter till blsipporna: de ppnar en lnngng till en annan fest, den verkliga, och den r ddstyst. Kontrasten mellan blsippornas lgmlda vrld och den bullriga mondna vrlden utvecklas och varieras i hela dikten. Inte minst r det betydelsefltet fr frtrollning som genomsks: den extas i det lga som naturens ldsta trick vcker, stlls mot kristallkronornas blndverk i det hga, som
gamar av glas i vntan p dd och kadaver. Liknelsen skulle i sammanhanget lika grna kunna lsas omvnt, med sakled och bildled omkastade: om kristallkronor kan te sig som gamar, s kanske ocks gamar kan te sig som kristallkronor? Det vill sga, som blndverk betraktaren r frhxad. Denna typ av kiastisk omkastning svarar mot en genomgende rrelse i dikten. S till exempel anvnds antitesen lgt i tak och hgt i tak med omvnda frtecken: lgt i tak ger utrymme fr extas vanligen frknippat med upptstigande och ltthet; medan hgt i tak frbinds med nedstigande och tyngd, det vill sga, kristallkronornas tunga hngande som gamars hotfulla spaning efter kadaver, dr nere i den larmande festlokalen.232 En liknande omkastning utgr epitetet ddstyst om den verkliga festen. Eftersom det r diktens sista ord fr det en srskild tyngd, men dess innebrd pverkas ocks av diktens genomgende grepp med betydelseomkastningar. Ordets vardagliga betydelse r gurlig nnu ett exempel p diktens terbruk av en dd metafor men hr r det terigen den bokstavliga betydelsen som vcks till liv: s tyst som bara intigheten i dden kan vara.233 Tyst som i graven, kunde vi i s fall sga, med en annan dd metafor terfrd till levande bokstavlig betydelse. Men den verkliga omkastningen avser det perspektiv p dden som drmed ppnas: inte intighet utan en lnngng till festen den verkliga festen. Hr sker d en terkoppling till blsippornas pltsliga uppskjutande ur det dda lvet. Detta naturens ldsta trick fr d anses best i just detta, att ur dd skapa liv och pnyttfdelse.234 Och det r ju en trstande och vacker tanke men hur frhller den sig till textens
09-02-22 18.21.29
102
beata agrell
appellstruktur och diktens signikans? Och hur kommer prosan in i bilden?
2.8.3 Studentlsningar
Transtrmers prosadikt dljer inte sin prosakaraktr, utan gr tvrtom bruk av mjligheten till argumentation och ven rent didaktiska grepp exempelvis de deiktiska utropen, som stter fram och liksom frevisar de fenomen som skall kritiseras fr lsarens gon; hr fr texten ven en performativ funktion. Tilltalet hller ocks en vardagston som tillter prvande och oskra tonfall, som ja just svvar och de stllde visst till med. Samtidigt r dikten i hgsta grad just dikt och krver en litterr lsart inte minst p sin prosaiska niv.235 Genom sin antitetiska och kiastiska uppbyggnad, de mnga betydelseomkastningarna och tvra perspektivskiftena, fr dikten ett starkt tilltal, en kraftfull appell, som likvl varken r entydig eller lttversttlig. Det gr ju an att sga att dikten handlar om enheten av liv och dd eller naturens verhghet och civilisationers frkonstling, men det har ju sagts och diktats mnga gnger frut, kanske bde vackrare och klokare n hr. Sdana resumer r frsts inte felaktiga, men tappar bort dikten. De utgr exempel p kvasisymboliska lsningar, det vill sga, de r produkt av mimetiska lsarter som s att sga smiter frbi textens semiosis teckenprocessen och dess srskilda stt att skapa betydelse p.236 Instruktionen till studenterna skulle frhindra ovan nmnda smitning genom att explicit efterfrga semiotisk analys, samt resonemang kring diktens litteraritet och signikans frn den utgngspunkten. Det mste sgas, att mina studenter gjorde heroiska frsk att lsa denna nog ganska
krvande uppgift fr en grundstudent. Frsken var imponerande och i era fall ocks framgngsrika, exempelvis genom terkoppling till texten och drigenom intersubjektivt prvbara resonemang.237 Men det mste ocks sgas, att frsken i andra fall strandade p dlig innantillsning, privata associationer eller kvasisymboliska lsningar allts en typ av smitningsolyckor. Men semiotisk analys visar att diktens appellstruktur inte r en utan era beroende p vilken repertoar lsaren tar i bruk och vilka genrefrvntningar som fr styra lsandet. Texten kan med andra ord kontextualiseras p olika stt, och den repertoar som fljer med kontextualiseringen styr lsningen i en eller annan riktning. Transtrmers Blsipporna krver inte mycket fr att kunna lsas med behllning. Signikansen fr intertexter som explicit citeras framgr ven fr den som inte knner igen klltexterna eller ens observerar allusionerna. Diktens egen text ger de upplysningar som behvs och inskolar p s vis lsaren i diktens repertoar. Paratexter som noter ger kompletterande information, exempelvis om citatet ur Erikskrnikan. andra sidan medfr igenknnande av intertexterna att lsarens egen repertoar mobiliseras och drmed mer komplexa lsningar blir mjliga. Fr den som observerat diktens uppbyggnad i spnningsfulla kontraster med kiastiska betydelsekorsningar terstr d mycket att gra. Som en grundstudent skriver: Blsipporna fr lsaren att gra kullerbyttor era gnger om. Innan man ens har hunnit fundera p vad texten handlar om har den stllts p huvudet.238 Dikten har allts en tankevckande appellstruktur, som driver en ihrdig lsare att stndigt ifrgastta och
09-02-22 18.21.29
103
omprva sin egen bde lsning och lsart. Vad s gller diktens signikans s hrleds den av en annan grundstudent ur den antitetiska tekniken:
Diktens signikans ligger i kontrasten mellan de tv scenerna i dikten (naturen och civilisationen), dr naturens kraft framstr som mycket starkare och evigtvarande jmfrt med civilisationers kortvarighet. Sjlvfallet kunde budskapet ha kommit fram utan jmfrelsen med civilisationen, men eftersom vi mnniskor r s upptagna i vrt larmande samhlle s framtrder budskapet klarare genom denna kontrasten.239
Hr uppmrksammas eller konstrueras? diktens signikans, givet den allmnna och litterra repertoar som citatets tilltnkta lsare kan frvntas frfoga ver, samtidigt som signikansen beskrivs diskursivt, i budskapstermer. I sak anlggs hr en semiotisk lsart, som fokuserar teckenprocessens antiteser och kontraster, men det perspektivet ppnar samtidigt fr begrundan av de eviga frgorna och textens gerundiva funktion.
2.8.4 Semiotisk lsart, textens gerundivum och personlig tillmpning

Prosadikten sammanfr lyrikens tendens mot slutenhet och estetisk autonomi med prosans tendens mot pragmatik och didaktik. Det r allts tv skilda texttyper och genrekoder som hr tvingas samman. Ofta r den ena tendensen dominerande: Janss et al. (2004, kap. 8) skiljer mellan prosaiska och lyriska prosadikter. Men i Transtrmers Blsipporna r de bda tendenserna p en gng tskilda och sammantade i en ny spnningsfylld helhet. Det didaktiska tilltalet blir verksamt via ett skdligt bildsprk, som ocks r sakligt beskrivande: det
bruna fjolrsprasslet p frbisedda platser r fertilt och livgivande genom det r det ju som blsipporna skjuter upp; och dessa eljest frbisedda platser framstr som nrmast magiska nr blsipporna brinner och svvar dr; deras frg r violettbl, men ocks ivrig och viktls. Denna typ av dubbla formuleringar upprttar genrefrbindelse med bde botanistens systematiska ora och poetens sublima visionsdikt. Utmrkande fr prosadikten r att textens poetiska kvaliteter utvecklas utifrn en prosaisk precision (Janss et al. 2004:249), och det r i hg grad fallet hr. ven i diktens andra del ingr textens elliptiskt-narrativa utsagor frening med ett motsvarande konkret bildsprk; men hr blir bildsprket ocks direkt kopplat till en serie didaktiska appeller Karrir ovidkommande! Makt och publicitet ljevckande! vilka i sin tur franleder slutsatsen i omdmet verdekorerad och larmande tervndsgrnd. Hr tillmpas en retorisk strategi som rentav tergr p den klassiska retorikens enthymeme, ett frkortat slutledningsmodus. (Lausberg 1990, 371). Detta argumentativa modus frstrker ytterligare diktens prosaiska tendenser, men r genom frkortningens tthet och utropens affektiva laddning samtidigt klart lyriskt. I denna prosadikt mter drfr vad jag med Katja Teilmann (2007) vill kalla en humoristisk multigenericitet,240 det vill sga, att genrerna mjukas upp och interagerar p en icke-begreppslig niv: Teksten bliver rum for en tredje, ikkesyntetisk slags tekstlig genericitet, der trder frem som konkret og tnkelig, men ikke-begrebslig (Teilmann 2007:288). Genrerna frblir tskilda, men sammenettes, sammenvves, genskrives, nivelleres, bnes og forskydes
09-02-22 18.21.30
104
beata agrell
ind i hinanden; och genrekonventionerna udvides, forstrkes, og implicitte elementer i dem trder frem og forstrkes indefra (Teilmann 2007:288). Det humoristiska elementet har intet med komik att skaffa, utan ligger i att genreskillnaderna bevaras, men bringas att samarbeta i texten utan att sammansmlta i en syntes: genrerne danner en form for helhed i teksten, der samtidig moduleres, fordi denne helhed kun bestr, nr genrerne samtidig ikke oplses og indgr i en sammensmeltning (Teilmann 2007:288). I denna humoristiska dimension av prosadiktens genrekaraktr framtrder textens appellstruktur med tydlig gerundivprgel: inte som appell om stllningstagande, utan som vdjan om en begrundande lsart, ppen fr korsbefruktningar. I mtet med Blsipporna var det studenternas semiotiska lsarter som banade vg fr sdan begrundan och drmed ven ppnade textens frbindelse med de stora och eviga frgorna. * I min framstllning har jag med visst gillande terkommit till semiotiska lsarters nytta och nje, och mot bakgrund av det vill jag hr avslutningsvis repetera ngra grundtankar. En semiotisk lsart medger mnga olika lsningar med olika signikans, men inte vilka lsningar som helst och inte heller en helt privat signikans lsningen mste, som ofta ppekats i min framstllning, vara intersubjektivt tillgnglig och drmed mjlig att diskutera. Att sedan den personliga tillmpningen kan vara hur associativ och privat som helst r en annan sak, som ligger utanfr litteraturvetenskapens kompetensomrde. Drmed inte sagt att skillnaden mellan tolkning och tillmpning
alltid r s ltt eller ens mjlig att gra. I lrarstudenternas utbildning till litteraturvetenskapligt trippelseende ingr ju dessutom vning av just frmgan till personlig tillmpning, det vill sga, frmgan att ta steget frn den intersubjektiva allmnningen till privat omrde (s.k. literary transfer) en kompetens som krvs fr den professionella uppgiften att utveckla kommande elevers personliga lsarter mot inlevelse, medknsla och empati. Men inte heller lrarstudenter fr lsa hur som helst, och intersubjektivitet frblir ett vackert ml, vrt att strva mot i postmodernitetens narcissistiska forskarsamhlle.
Eftertankar
I det fregende har jag belyst aspekter av text och lsning som jag funnit vsentliga fr att utveckla en uppmrksam, nyanserad och kritiskt reekterande lsfrdighet hos studenterna i den litteraturvetenskapliga undervisningen. Bakgrunden till min framstllning har varit behovet att komma till rtta med ett didaktiskt problem: det ojmlika frhllandet mellan instrumentella och estetiska synstt i denna undervisning. Det har aktualiserat frgan: hur lra ut en litteraturvetenskaplig lsart inriktad p att uppmrksamma, beskriva och frklara (bland annat) fenomenet litteraritet? Och varfr r det en viktig uppgift hur skall den legitimeras?
3.1 Frgan om lrandet

Litteraritet, har jag stipulerat, r varken en egenskap hos texten eller en tilldiktning i lsandet, utan en relation mellan textens grepp och lsningens perspektiv i en viss kulturell situation. Litteraritet blir drmed
09-02-22 18.21.30
105
produkt av en viss lsart, som begr en semiotisk omlsning inriktad p olika typer av frmmandegring litterra grepp och strategier gnade att desautomatisera lsandet och stadkomma ett aspektskifte. Invning i en sdan lsart har jag framhvt som en central men frsummad uppgift i litteraturvetenskaplig undervisning (men sannerligen inte den enda viktiga). Frgan om det litterra lrandet har min framstllning inte besvarat, utan kanske snarare saboterat genom att, med std av ett antal tillmpningar, konkretisera de svl litterra som didaktiska svrigheterna. Till hjlp i diskussionen har varit ett antal synstt och begrepp hmtade frn frmst formalistisk, semiotisk och responsestetisk teoribildning. Det r synstt som torde ligga relativt vl till fr att mta problem rrande litteraturvetenskapliga lsarter. Min avsikt har inte varit att utveckla nya teorier och metoder, utan istllet att underska vad som kan utrttas med bentliga resurser och prva var grnserna gr. Jag har d frskt olika angreppsstt inriktade p att uppmrksamma i vad mn och p vilka stt ogrammatiskheter och frmmandegrande strategier kommer till synes i ett antal texter och vilken signikans de har i frhllande till en given kontext. Svar p de frgorna besvarar ocks frgor om textens litteraritet, givet denna kontext. En drivande tanke har varit att texten mter lsaren i lsakten som/med en appellstruktur, en retorisk strategi, som r intersubjektivt avlsbar och meningsfullt kan underskas och diskuteras mot bakgrund av olika repertoarer och kontexter. Som framgtt har jag ltit termen beteckna ett fenomen analogt med litteraritet: appellstrukturen framtrder i lsakten som effekt av en viss lsart. Men
samtidigt triggar och vidareutvecklar appellstrukturen denna samma lsart under resans gng. Sdan rundgng utgr en logisk knut inom det cartesianskt normalvetenskapliga paradigm jag frskt hlla mig till: det paradigm, enligt vilket subjekt och objekt r tskilda och fljaktligen textens och lsarens bidrag i lsakten i frekommande fall mste hllas isr. Lsas kan den knuten vl inte, men kapas; och fr att kapa denna knut kan jag till att brja med hnvisa till den hermeneutiska spiralen, enligt vilken text och lsare lyfter varandra mot allt hgre hjder av betydelse och frstelse i en fortgende msesidig process. Men drmed frklaras inte hur appellstrukturen r intersubjektivt tkomlig utanfr denna pgende process. Fr r inte det vad som krvs fr att begreppet skall vara anvndbart? Fr att besvara frgan om textens appellstruktur mste forskaren-lsaren i s fall lsa texten och sin egen lsning av texten samtidigt, samt drutver gra reda fr vad i texten som triggar denna lsning och vilken allmn och litterr repertoar som drvid frutstts och tas i bruk. Detta krver en mngfaldig lsarposition, p en gng innanfr och utanfr det aktuella lssystemet. Och varfr inte? r det inte s det gr till i litteraturvetenskapen, nr den r sig sjlv fullt ut? r det inte s, att litteraturvetenskapligt lsande alltid nalkas en text utifrn bestmda frutsttningar, hrledda bde ur texten, kontexten, tillfllet och syftet? Och att samma frutsttningar via ett aspektskifte kan frskjutas, justeras, ndras, s att appellstrukturen ter sig annorlunda? Jo, minsann; och i det perspektivet framstr alla litteraturvetenskapliga lsarter som i princip didaktiska, tminstone i betydelsen
09-02-22 18.21.31
106
beata agrell
inriktade p lrande och principiellt ppna fr metodisk sjlvreexion (jfr Thorson 2005:27).241 Men ett didaktiskt problem r i s fall att dessa frutsttningar inte alltid i praktiken grs explicita i undervisningssituationen eller blir freml fr reexion inte ens av lraren-forskaren sjlv, och fr egen del r jag ingen frebild. Likafullt vill jag hvda att en hel del kan gras, till exempel med hjlp av den ngot oformliga didaktiska apparat jag hr skt konstruera, och som hlls samman av triaden appellstruktur, frmmandegring och litteraritet.
3.2 Frgan om legitimiteten

S till frgan om legitimiteten. En tanke i det fregende har varit att litteraturvetenskaplig kompetens har anvndningsomrden ven utanfr litteraturen, litteraturvetenskapen och akademin ute i samhllet, i skolan, i mellanmnsklig samvaro, i envar mnniskas srskilda liv och existentiella erfarenhet. Litteraturvetenskaplig kompetens vad gller frstelse av exempelvis frhllandet mellan form och tematik kan ppna icke blott fr kunskap och estetisk njutning, utan ocks fr reexion ver texters angngsmening och relevans fr vra liv. Samma kompetens ppnar emellertid ven fr den kritisk-analytiska lsart som studierna i litteraturvetenskap ocks i bsta fall samtidigt! invar studenterna i. Inte som vore litteraturvetenskap den enda eller ens bsta disciplinen fr utvecklandet av sdan kompetens. Men den r en av de f och unik i sitt slag: den enda som gnas litteraturen. Inte heller som vore sdan kompetens vare sig ndvndigt eller tillrckligt villkor fr sdan innerlig-distanserad reexion. Men den underlttar. Det nns ingen motsttning mellan litteraturvetenskapliga
lsarter och tillgnelse av texters angngsmening. Vilket ibland hvdas (se Persson 2007:206209; jfr Thorson nedan, avsnitt 7.1 och 8). I det alltmer differentierade mediesamhllet r visserligen inte bara litteraturvetenskapens legitimitet utan ocks litteraturens stllning ifrgasatt. Berttande, gestaltande och andra livsvrldsanknutna funktioner, som litteraturen tidigare var ensam om, fylls nu ocks av andra medier och mediehybrider, och de kan fr yngre generationer rentav synas ha vertagit litteraturens roll (Persson 2007:202206). Men bara till synes, fr litteratur i det p papper tryckta ordets form r ett unikt medium med unika funktioner, som r beroende av de speciella materiella villkor p vilka sjlva umgnget med detta medium mste ga rum. M vara att det vidgade textbegreppet r en nyttig uppnning, men lsa bok eller tidning r nd ngot vsentligt annat n lsa bild, lsa web-sida, se lm eller spela dataspel. Andra sinnen och frestllningsfrmgor tas i bruk, och det prglar rimligen bde semiosen teckenprocessen och receptionen (se vidare Lagerwalls kapitel nedan). Drmed inte sagt att litteraturens medium r viktigare eller bttre n andra. Men det r annorlunda, och s lnge litteratur produceras och lses torde det vetenskapliga studiet av detta medium drfr vara bde legitimt och angelget. Kort sagt: litteraturvetenskap legitimeras av litteratur, men giltigheten av den kompetens som studier i litteraturvetenskap ger gr utver bde disciplinen och litteraturen. Fr att den kompetensen skall utvecklas krvs emellertid, att det nuvarande problematiska frhllandet mellan instrumentella och estetiska synstt i den litteraturveten-
09-02-22 18.21.31
107
Se t.ex. kursplan fr LSV210, Svenska fr blivande lrare, Fortsttningskurs vid Gteborgs universitet, 30 hp, styrdokument fr lrarutbildning i svenska: Srskild uppmrksamhet gnas olika stt att anvnda sig av litterra texter i ett medvetet litteraturpedagogiskt arbete [] stor vikt lggs vid estetiska analyser och lsarorienterade tolkningar av enskilda litterra texter []. Andra frgestllningar som frdjupas i denna delkurs r sknlitteraturens betydelse fr elevers sprk- och identitetsutveckling samt den roll som den kan spela som mtesplats fr lsare med olika erfarenheter. (s. 3) Se t.ex. Svedjedal (1997), kap. Sociopoetik. Se vidare lrarenkter i Castro (2004), Alvstad & Castro (2009: under tryckning), samt Thorsons lektionsanalyser i denna bok; v. nedan, avsnittet om studentlsning och depragmatisering. Den frnvaro av litterrt lsande vi konstaterat hos universitetsstudenter r helt analog med de frhllanden som Torell m.. (2002) dokumenterat i skolkulturen. Deras uppgift var att underska skolkulturens frmga att generera lsstrategier, som bara kan iakttas via den kompetens studenterna uppvisar (Torell 2002:35), och till den ndan ck studenterna i uppgift att besvara enktfrgan Vad skulle Du vilja att Dina elever sg i denna text?, och texten var bl.a. Tarjei Vesaas novell Japp. Se t.ex. Bckman (2002), som utifrn enktsvaren nner studenternas litterra kompetens anmrkningsvrt outvecklad: reducering, rationalisering och moralisering prglar deras lsarter s till den grad att enktsvaren lika grna kunde avse en tidningsnotis (2002:106). Bckman sammanfattar: Exemplen visar att vad lsarna utvinner ur texten r sdant som kan relateras till deras privata livssituation och erfarenhetsvrld. Detta gller i hgre eller mindre grad vid all litteraturlsning. Men vad som utmrker dessa tmligen litterrt otrnade lsare r, att de slpper kontakten med novellen och i stllet skjuter i frgrunden det privata tankespr som texten aktualiserat. Att frst en text blir fr dem ungefr liktydigt med att besvara frgan Vad fr texten mig att tnka p? (2002:108) Motsvarande frhllningstt mter inte sllan hos litteraturvetenskapliga studenter ven sedan litterra lsarter diskuterats och vats i undervisningen.
skapliga undervisningen frndras. Det r d inte mer teori om litteratur som behvs, utan mer kvalicerad lsning av litteratur och reexion ver denna lsning i litterrt och litteraturvetenskapligt perspektiv. Och den reexionen kan ven dikten sjlv bidra till:242
Det r till tystnaden du skall lyssna tystnaden bakom apostroferingar, allusioner tystnaden i retoriken eller i det s kallade formellt fullndade Detta r skandet efter ett meningslst i det meningsfulla och omvnt Och allt vad jag s konstfullt sker dikta r kontrastvis ngonting konstlst och hela fyllnaden tom Vad jag har skrivit r skrivet mellan raderna.
6 7
Noter
1 Se vidare diskussionen i Persson (2007). Det nns dock ven kritiska rster, riktade mot frestllningen att sknlitteraturen per se skulle vara etiskt vrdefull. S t.ex. Johansson (2003) och Broman (2008). Fr mashal, se Gerhardsson (1988), srskilt s. 48 f. Se v. analysen av elevlsningar av Jesu liknelse om den barmhrtige samariern hos Thorson (2005). Verken har inte ngon orubblig betydelse, universell och fr alltid xerad inte heller de strsta verken, i synnerhet inte de. Verken ges mngfaldiga, rrliga innebrder vilka byggs upp i mtet mellan en utsaga och ett mottagande. De innebrder som tillskrivs verkens former och motiv r beroende av frdigheter och frvntningar hos de olika publiker som tar dem till sig. De skapande, makthavarna och klerkerna frsker visserligen alltid xera innebrden och frkunna den korrekta tolkningen, som ska lgga tvng p lsningen (eller blicken). Men receptionen nyskapar alltid, den frskjuter och frvrnger. (Chartier 1995:9) Se Persson (2007), samt Johansson (2000).
09-02-22 18.21.32
108
8 9 Se Thorson och Platen i denna bok, samt Alvstad & Castro (2009) och Torell (2002). Se Thorson i denna bok. Jfr McCormicks diskussion av objektivistiska resp. subjektivistiska och expressivistiska textteorier (1994:4, 25, 36, 46).
beata agrell
dubbla natur som p en gng kritiskt iakttagande och empatiskt engagerad. 13 S t.ex. har Barbara Czarniawska, professor vid handelshgskolan i Gteborg, Narrative approach fr organisationsteori som specialitet, en inriktning som dokumenterats i arbeten som Writing management. Organization theory as a literary genre (1999) och Narratives in social science research (2004). Sett frn andra hllet kan noteras att Petter Aaslestad vid universitetet i Trondheim framgngsrikt anvnt sin kompetens som litteraturprofessor fr de underskningar han redovisar i boken Pasienten som tekst: Fortellerrollen i psykiatriske journaler Gaustad 18901990 (1997). Fr vrigt brukar sknlitteraturens frmga att va sin lsare i empati ofta och med rtta framhvas i vrdsammanhang se t.ex. Merete Mazzarellas understreckare i SvD 18.9.2004 men det r i och fr sig inget hllbart argument fr just litteraturvetenskapens frtjnster. Mazzarella ppekar dock att de medicinare hon i egenskap av litteraturprofessor frelser fr ocks visar intresse fr litteraturvetenskapliga kompetenser: De litteraturintresserade medicinarna intresserar sig i dag inte bara fr sknlitteraturen utan ocks fr litteraturvetenskapen. Lkarstudenter uppmuntras att studera olika litterra genrer och bli varse att de representerar olika kunskapsformer, att de framhver eller frtrnger sinsemellan olika insikter. De uppmuntras ocks att studera hur berttandet som sdant gr till genom att lra sig en smula narratologi (Mazzarella 2004). 14 Fr appellstruktur, se Wolfgang Iser; de senaste resonemangen i mnet frs i How to Do Theory (2006:60, 63f ). Fr lsart, se SAOB, Lsa, Sammansttningar, A: den form vari ett visst textstlle upptrder med olika lydelse, stavning osv. i olika handskrifter l. upplagor. Jag anvnder termen i verfrd mening, det vill sga, om lsningens form eller typ, m.a.o. om sttet att lsa. 15 Se McCormick: [R]eading a text involves not only analysing the words on the page, but also analysing the texts relationship to the historical and ideological conditions in which it was produced. [---] But studying the ways in which a text is culturally constructed also involves analysing the history of its reception, that is, its continuing (re)production by readers throughout its subsequent history. (McCormick 1994:162)
10 [] one of the exciting aspects of teaching students to theorize their own reading positions is helping them (and their teachers) become aware, often for the rst time, that they respond to a text or situation in a particular way because they are inuenced by some particular theory of reading. They are invited to become thereby part of a debate about how meanings are constructed, and about how dominant and alternative meanings might be developed and advocated. This process of developing an incipient awareness of the theoretical underpinnings of ones readings of texts relates to the wider educational practice of enabling students to begin to recognize the general ideological constraints and also empowerments within which they live. (McCormick 1994:176f ) 11 Se McCormick om lsningens centrala men fga erknda roll i akademisk undervisning: While I will argue throughout this book that teaching reading is central to what all English teachers do, reading as an academic subject is traditionally separate from literature instruction in Britain and the United States (Holbrook, 150; Willinsky, 97), and many teachers of English [] do not regard themselves as involved in teaching reading. [---] Within the United States, many literary theorists who specically teach students new reading practices, and who ask students to read from particular perspectives and with new sets of concerns from perspectives of gender, race, or cultural politics, for instance do not represent themselves as teachers of reading, and consequently miss an important opportunity both to locate the practices they are encouraging within students own educational reading history and to develop connections with others in the eld who may share many of their goals. (McCormick 1994:6) 12 Se Torell (2002:86) om rtt avvgning mellan estetisk distans och literary transfer som grundlggande i litterr kompetens. Se ven Peter Rabinowitz (1977:125), om den estetiska erfarenhetens
09-02-22 18.21.32
109
16 Se McCormick: [] it is only when readers become increasingly conscious of the historical and social conditions in which texts have been produced and reproduced, and of the conditions that are working to produce them as reading subjects, that they can take up informed positions of their own which they can actively defend in relation to texts. From this perspective, reading a text involves not only analysing the words on the page, but also analysing the texts relationship to the historical and ideological conditions in which it was produced. (McCormick 1994:88) Jauss (1989) betonar drutver vikten av att interpretens sentida erfarenhet aktualiseras p ett reekterat stt och medieras genom den frmmande erfarenhetshorisonten fr att ppna fr en annan tolkning: The meaning that a historically distant text can recapture for us does not emerge solely from the folds of the original horizon. It stems to an equal degree from the later horizon of experience belonging to the interpreter. Clearly the ongoing process of constituting meaning cannot be based on the mere negation of expectations revealed by a change in the horizon of experience. [---] Instead, the content of ones own experience must be brought into play, and mediated through the alien horizon in order to arrive at the new horizon of another interpretation. (1989:206f ) 17 Se McCormick: As one possible solution to this apparent absence of critical reading, students need to learn to locate the texts they read, as well as themselves as reading subjects, within larger social contexts; in short, they need to be able to inquire into and understand the interconnectedness of social conditions and the reading and writing practices of a culture. (McCormick 1994:7) Se v. Rabinowitz (1977) om lsaktens dubbla natur som p en gng engagerad och analytisk. 18 S t.ex. Bachtin (dialogicitet, polyfoni) hos Dostojevskij; klovskij (frmmandegring) hos Tolstoj; Eliot (objektivt korrelat, mytisk metod) hos Shakespeare och Joyce, etc. 19 Skandia: tidskrift fr vetenskap och konst, utg. af Svenska litteraturfreningen, 18331837, band 1, s. 266270. Senare infogad i ktionstexten Dialog om sttet att sluta stycken (1835), som i sin tur ingick i Trnrosverket; se Almqvist Samlade Verk, 7 (1998), s. 168185.
20 Jfr Viklund (2004) om dialektiken i Almqvists Poesi i sak (1839): Framstllningen drivs av en dialektik som inte i frsta hand har mlet att lososkt klargra en estetik. Snarare drivs den av viljan att n positioner bortom teorins grnser, att lgga en sann grund fr en konst som per denition mste vara motsgelsefull. (2004:207) I en senare artikel pongterar Viklund sambandet mellan Almqvists lsarorienterade estetik och hans ider om humor och ironi (Viklund 2008:165 167). 21 Fr helhetsloson, se Friborg 1986:24. v. Viklund 2004:117125, om den kiastiska tankestrukturen. 22 Jfr Viklund 2004:116, om guraltnkandet i Almqvists Historiens ider (1819). 23 Frn Almqvists egen frfattarsynpunkt ter sig mnena fr detta associativa irrande dock hgst strategiskt valda: Richard fr hr kl skott fr den kritik som riktats mot Almqvist, och de resonemang vid sidan av saken som Hugo fr r samtidigt gnade att frsvara Almqvist p samma punkter. 24 Denna kombination av hgt och lgt, stort och smtt, andligt och kroppsligt, r typiskt Almqvistsk och ven i linje med tidens idealrealism. Se vidare Viklund 2004:205f. 25 Se Viklund 2004:117125, om den kiastiska tankestrukturen hos Almqvist. 26 Fr indirekt meddelelse hos Almqvist, se Persson (2003), samt Viklund 2008:165: endast genom den indirekta frmedlingen av det skna, det romantiska eller det sublima (etc.) konstverket kan varje enskild lsare vckas till insikt om vad det nu m handla om Almqvist var som sagt inte frmmande fr att anvnda litteraturen fr ett moraliskt, politiskt eller annat syfte. Det r drfr som Almqvist som en motpol tar upp det directa, det sjelfuttmda skrivsttet, som har det emot sig att inte p samma stt kunna berra lsaren, och drmed pverka henne eller honom (SV 3, 38; SS 4, 212) P s stt mste allts lsaren vara en alldeles central del av Almqvists estetiska teori. 27 Fr denna dubbelhet, se vidare Viklund (2004) om vetandets retorik, t.ex. 2004:5, 32f, 215f. 28 Fr performativitet, se Behschnitt 2007: Det litterra sprket skapar inte bara en egen verk-
09-02-22 18.21.33
110
lighet utan visar samtidigt fram sjlva den sprkliga skapelseakten. Sprket visar sin articialitet, de sprickor mellan mimesis och performans som ligger i dess iterabilitet. (2007:39) 29 Om frbnsestetiken, se Hansson 1988, kap. 1. Tyrberg (2002) tar fasta p den ahlinska textens karaktr av anrop, d.v.s. frn ett underlge: en sprkhandling vars specika hnvndelseform och logik skiljer sig avsevrt frn lftets. Nr jag utfrdar ett lfte betonar jag min makt, nr jag anropar beknner jag min utsatthet och brist: att anropa r att pkalla ngons uppmrksamhet utifrn en behovs- eller ndsituation. (2002:28) 30 Se Iser 1978:6870, Jauss 1997:47f, McCormick 1994:7072. v. Culler 1991:95115, om litterr kompetens. 31 Ekholms utlggning av den ahlinska gerundivfunktionen betonar den gerundiva diktens dubbla karaktr av p en gng verktyg och appell: Den litterr texten r att betrakta som ett skapat verktyg med en inbyggd appell, och detta verktyg r bara intressant under funktion nr det anvnds av lsaren. (2005:100; v. s. 356, not 39f ). Se vidare Melberg (1973:127). 32 Fr habitus se Broady (1991): Med habitus avser Bourdieu system av dispositioner som tillter mnniskor att handla, tnka och orientera sig i den sociala vrlden. Dessa system av dispositioner r resultatet av sociala erfarenheter, kollektiva minnen, stt att rra sig och tnka som ristats in i mnniskors kroppar och sinnen. Bourdieus habitusteori vilar egentligen p en enkel tanke: mnniskors habitus, som formats av det liv de dittills levt, styr deras frestllningar och praktiker och bidrar drmed till att den sociala vrlden terskapas eller ibland nmligen i hndelse av bristande verensstmmelse mellan mnniskors habitus och den sociala vrlden frndras. (Broady 1991:160) 33 S sger Paulina i Ahlins roman Natt i marknadstltet (1957:424). 34 Almqvist 1996:315. Se kommentar i Vinge 1982:10f och Persson 2003:21f, samt Riffaterre 1978 om indirection & ungrammaticality. Se v. Vinge 1996: Almqvists hela frfattarprojekt har ett didaktiskt syfte. (1996:25) Den didaktiska avsikten frsvann inte, den utgr sjlva ramen fr hans ktiva vrld (1996:30), nmligen Jaktslottsramen: Berttandet p Jaktslottet ingr slunda i ett
beata agrell
pedagogiskt program och r en vldig plan fr att teckna mnniskans historia och livet p jorden. Alla berttelserna i Trnrosens bok r integrerade i denna plan. Greppet att samla historier inom en berttande ram r gammalt. [---] Men den krvande idn att forma en totalitet och den didaktiska intentionen skiljer Almqvists verk frn dessa [tidigare ramberttelser]. [---] nu vill Almqvist via Richard Furumo pldera fr ett ppnare, organiskt men inte ndvndigtvis kronologiskt helt. (1996:32) Hr [i Om svenska uppfostringsvsendet, 1839] formulerar Almqvist den realistiska estetik som han tillmpar i sina egna romaner och andra skrifter frn denna tid: sknllitteraturen har ett uppfostringsvrde; den ensam kan ge den knsloengagerade verblick ver tillvaron som br vara uppfostrans syfte. (1996:40) Men: Den religisa grunden fr Almqvists uppfostringsprogram och hans konstnrliga totalitetsstrvan verlevde inte i en alltmer sekulariserad vrld. (1996:45) 35 Om klassiskt retoriskt grundad repertoardiktning och modernt autonom verkdiktning som tv skilda litterra system, se Engdahl 1986:37f. 36 Iser 1978:169. ven Kathleen McCormick rknar med tomrummens betydelse i lsningen, men betonar att ven de i mnga fall mste tolkas fram: Another part [of the texts literary repertoire] is what Wolfgang Iser calls its blanks or gaps, the absences of connections that readers must ll in order to make sense of the text. Gaps in any text allow readers a marked degree of interpretive freedom and not only to ll them in different ways, but also to produce them. For Iser, gaps are something that the author puts into a text, but it is clear that gaps are equally something that are produced by the particular reading context (McCormick 1994:53f ). 37 Reading is never just an individual, subjective experience. While it may be usefully described as a cognitive activity, reading, like every act of cognition, always occurs in social contexts. [] as readers we are necessarily concerned with both the questions posed by the text and the questions we bring to the text from our own differing interests and cultural backgrounds [] Reading is always overdetermined, that is, it is produced by many, perhaps an unaccountably large, number of factors that work in different combinations to produce different interpretations. A text is always
09-02-22 18.21.34
111
contends that neither can anyone else (165). And, within reader-response criticism, at least, he was correct no reader-response critic was able to answer this question. [---] Like Fish, Holland concluded that a reader certainly responds to something but there is no way to nd out what that something is []. (McCormick 1994:36) Se vidare James L. Machor (1998) fr en grundlig diskussion av problemet the status of a text as the object of interpretive and deconstructive processes inom receptionsforskningen. Hans eget frslag r pragmatiskt och utvecklar tanken att the question of what gets interpreted can be theorized, as a form of historically embedded practice, without recourse to the notion of an essential text. (1998:1128)
a site of struggle: it may try to privilege a particular reading position as natural, but because readers are subjects in their own histories, they may not produce that seemingly privileged reading. Yet readers do not possess absolute autonomy: like the texts they read, they too are sites of struggle, caught up in cultural determinants that they did not create and in which they strive to make meaning. (McCormick 1994:69) 38 Kant talar i sammanhanget om estetiskt (intresselst) vlbehag och Barthes om jouissance, en nrmast erotisk lust, medan Adorno tvrtom talar om konsten som radikal negation av svl lust som alla andra hyllade vrden i det senkapitalistiska samhllet: authentic art can only preserve its critical, negative perspective on the present by repulsing the retrogressive demands of a mass public. Se vidare Wallenstein 2003:199f; Cook 1987:560f. (Johnson 1987:51). 39 Semiosis kallar C.P. Peirce den dynamiska relationen mellan tecken, objekt och mening/tolkning (s.k. interpretant), dr det sistnmnda utgr ett nytt tecken, som fljaktligen inleder en ny fas i semiosen. Den semiotiska processen r i det perspektivet ndls men inte godtycklig. Se vidare Eco (1979), kap. 7 och Iser (2000), kap. 5 om Peirces semiotik. Se v. Riffaterre (1978) om mimesis och semiosis enligt nedan. 40 Om s inte vore skulle vi verhuvudtaget inte kunna tala om specika texter, n mindre undervisa p dem. I t.ex. en seminariediskussion om Strindbergs Rda rummet r alla deltagare inriktade p Rda rummet, refererar till Rda rummet, utbyter synpunkter om Rda rummet; och diskussionen kan antas fungera, ven om rdarummetsaken troligen ter sig olika fr olika deltagare. Just olikheterna r vad som gr diskussion mjlig och meningsfull, men det r tecknet den referentiella beteckningen Rda rummet som hller ihop den. 41 Som McCormick ppekar r det problematiskt att tala om lsning och tolkning utan att acceptera ett eller annat freml fr dessa aktivteter: If one contends, as he [Stanley Fish] did, that formal units are always a function of the interpretative model one brings to bear, they are not in the text [then] what is that act [of reading] an interpretation of? (164-5). He acknowledges that he is unable to answer this question, but
42 Den frutsttningen r emellertid inte sjlvklar som framgr av Machor (1998) och Bennett (1983; 1985), samt inte minst Mehrstams bidrag till denna volym. 43 Stockwell (2002) diskuterar explicit den kognitionsteoretiska begreppsapparatens relation till andra teoribildningar, inte minst receptionsestetik och responsteori, och ser drmed ut att kunna komplettera responsestetiska perspektiv. Det framgr dock att era centrala kognitionsteoretiska termer mest stter nya etiketter p redan knda fenomen med andra namn i annan teoribildning. Det substantiella utbytet av en kognitionsteoretisk approach visar sig ofta magert i frhllande till den skyhga abstraktionsgrad och scientistiska jargong som era av de nya termerna medfr. Dessa problem r inte unika fr Stockwells kognitiva poetik, utan har ptalats ven vad gller litterr kognitionsteori i gemen. Se t.ex. presentation och diskussion av kognitionsteori i tre specialnummer av Poetics Today (vol. 21, 2000:2, vol. 23, 2002:1, vol. 24, 2003:2), srskilt Tony E. Jacksons kritiska bidrag. Se ven Jacksons recension av Stockwells bok: Despite regular, enthusiastic claims for radically new insights, the actual application of theories to texts has much too often produced interpretations that are painfully obvious (Jackson 2005:528). Och: [Stockwell] does not need the cognitive poetic terms in order to make the statements he makes (Jackson 2005:529). Av sdana skl har jag inte kunnat anvnda mig av kognitionsteoretiska perspektiv i den utstrckning jag hoppats.
09-02-22 18.21.35
112
Hoppingivande har exempelvis varit ett inte sllan ppekat genetiskt samband mellan receptionsteori (som paraplyterm) och kognitionsteori. Exempelvis Hamilton & Schneider (2002) hvdar att kognitionsteorin utbildats ur receptionsteorin, och cognitive criticism need not neglect its roots in reception theory (s. 641). Den kritiska jmfrelse mellan Isers receptionsteori och Mark Turners kognitionsteori som sedan fljer leder till slutsatsen att bda perspektiven har sina nackdelar och frtjnster, men att tiden nu r kommen fr ett samgende: for reception theory to remain useful, it too must go cognitive now, men kognitionsteorin sin sida mste d terknyta till sina rtter i receptionsteori: Iser was on the right track by stating that the hard topic in research is not what meaning is, but how it is produced (Prospecting 65). Turner would agree, but the problem remains to be solved. Even so, Iser paved the way for a theory of literary reception to be considered. However, after the cognitive turn, the questions that Rezeptionssthetik formulated in the past regarding the cognitive and emotional conditions of reading, and the effects and constraints of literary reading, need to be approached once again. Old questions still need to be answered despite advances made recently by cognitive critics (s. 655). Fr egen del frhller jag mig dock tills vidare avvaktande till denna frening, bl.a. eftersom kognitionsteoriernas psykologistiska fundament r ofrenligt med receptionsteorins fenomenologiska orientering, inte minst i Isers och Jauss tappning. Som pionjrer p detta nya gemensamma flt nmner Hamilton & Schneider emellertid med rtta Miall & Kuiken, vars teoretiskt motiverade empiriska studier av faktiska lsare har varit till nytta fr vrt projekt; se srskilt Thorsons kapitel i denna bok. 44 The text itself simply offers schematized aspects through which the subject matter of the work can be produced, while the actual production takes place through an act of concretization (Iser 1978:21). Bde Iser och McCormick diskuterar schemabegreppets bakgrund i schemateori och det exibla, mngfaldiga textbegrepp schemateori implicerar: [T]he notion of the text that is at least implied by schema theory is active and plural. Rather than assuming that texts are static containers of meaning which readers must simply
beata agrell
extract, schema theory repeatedly demonstrates that a text is reconstructed in diverse ways by different readers as they approach it with different schemata. (1994:24) McCormick ser ocks interaktionen text-kontext-lsare som central: Schema theory appears to suggest that readers are not isolated entities, but are, rather, deeply embedded in broad social contexts that provide them with prior knowledge. The theory of the reader implied by schema theory is of one who is both constructed by the vast array of textual and nontextual experiences he or she has had and constructing, capable of elaborate inferencing and of creating meaning. (1994:23; se v. den kritiska versikten s. 1824). Se v. Stockwell (2002) om image schemas: Image schemas are mental pictures that we use as basic templates for understanding situations that occur commonly. We build up image schemas in our minds, and we tend to share particular image schemas with the community in which we live, on the basis of our local bodily interaction with the world. Like gure and ground and many other concepts in cognitive linguistics, image schemas are embodied: we have a physical and material picture of image schemas such as journey, container, conduit, up/down, front/back, over/ under, into/out of, and others (image schemas are conventionally written in small capitals like this). (Stockwell 2002:16) Ett litterrt schema r ett schema av andra graden: A literary schema would not be an ordinary schema but a higherlevel conceptual structure that organises our ways of reading when we are in the literary context. It is thus a constitutive schema, rather like a plan or a goal in terms of early schema theory. Any ordinary schema can appear in a literary context, but once there it is treated in a different way as a result of literary reading. It is this reading angle that re-registers the original schema and processes it in terms of literary factors. (Stockwell 2002:80) Fr allmn litterr schemateori, se ex.vis. Carrell (1984): That theory holds that any text, either spoken or written, does not carry meaning by itself; rather, a text only provides directions for listeners or readers as to how they should retrieve or construct meaning from their own, previously acquired knowledge. Such knowledge is called the readers background knowledge; the previ-
09-02-22 18.21.35
113
not grasp it like an empirical object; nor do we comprehend it like a predicative fact; it owes its presence in our minds to our own reactions, and it is these that make us animate the meaning of the text as a reality. (Iser 1978:128f ) Eco (1979) uttrycker en liknande tanke: To postulate the cooperation of the reader does not mean to pollute the structural analysis with extratextual elements. The reader as an active principal of interpretation is a part of the picture of the generative process of the text. (Eco 1979:4) McCormick r inne p samma spr: [] readers are socially constructed, interdiscursive subjects, yet not without agency, balanced between determinism and autonomy. They are neither the blank slates that objectivist positions maintain nor the autonomous subjects of the expressivist model. Texts are neither containers of meaning nor innitely pliable, but are, rather, always in use (Bennett and Woollacott, 265): they are produced under determinate conditions, which readers need to learn about, and they are reproduced under determinate conditions, not read faithfully or solely from a personal perspective. Finally, ways of reproducing texts have consequences. (McCormick 1994:60)
ously acquired knowledge structures are called schemata. (Carrell 1984:332) 45 For surely to argue [] that a readers schemata depend upon his or her cultural background is to recognize the interdiscursive nature of subjectivity. And to argue that texts are reconstructed differently on the basis of readers schemata is to recognize that texts are text-in-use, not static containers of pre-determined meaning. (McCormick 1994:25) Se v. McCormick 1994:8: [] one needs to have a well-articulated theory of textuality that sees a text not as a container of truth or universal signicance, but as something produced under specic material conditions and repeatedly reproduced (and perhaps strikingly re-written) by different readers including students in different conditions. In short, texts must be regarded as what Tony Bennett and Janet Woollacott term texts-in-use (265), that is, products of the concrete and varying, historically specic functions and effects which accrue [tillggas] to the text as a result of the different determinations to which it is subjected during the history of its appropriation (Bennett, 1979, 148). (McCormick 1994:8) P liknande stt betonar Stockwell (2002) textens dynamisk-pragmatiska aspekt Meaning is use: It seems to me that it is important to reconnect the different readings of literary texts between the academic and the everyday, and to recognise that readings have status not objectively but relative to their circumstances. When I ask what does the poem mean, I am really asking what the poem does, which is another way of asking what is it being used for. Meaning, then, is what literature does. Meaning is use. (Stockwell 2002:4) Enligt Eco (1979) r texten inget annat n produktionen av sin modellsare: The reader is strictly dened by the lexical and the syntactical organization of the text: the text is nothing else but the semanticpragmatic production of its own Model Reader. (Eco 1979:10) 46 [] the meaning of the text does not reside in the expectations, surprises, disappointments or frustrations that we experience during the process of gestalt-forming. These are simply the reactions that take place when the gestalten are disturbed. What this really means, though, is that as we read, we react to what we ourselves have produced, and it is this mode of reaction that, in fact, enables us to experience the text as an actual event. We do
47 Problemet uppstr s snart ett cartesianskt dualistiskt perspektiv anlggs, som stter en absolut grns mellan subjekt/objekt. Men det nns andra synstt, ven vid sidan av fenomenologin. Tony E. Bennett (1983: 1985) ser text, lsare, kontext och lsning som en dynamisk, oskiljbar enhet, en reading formation: a set of intersecting discourses that productively activate a given body of texts and the relations between them in a specic way (Bennett 1983:5) eller a set of discursive and intertextual determinations that organize and animate the practice of reading, connecting texts and readers in specic relations to one another by constituting readers as reading subjects of particular types and texts as objects-to-be read in particular ways (Bennett 1985:8). En text framtrder, enligt Bennett, aldrig som sdan utan alltid som redan organiserad inom en eller annan reading formation: This entails arguing that texts have, and can have, no existence independently of such reading formations, that there is no place independent of, anterior to, or above the varying reading formations, through which their historical life variantly is modulated, within which texts can
09-02-22 18.21.36
114
be constituted as objects of knowledge. Texts exist only as always-already organized, or as activated to be read in certain ways, just as readers exist as always-already activated to read in certain ways: neither can be granted a virtual identity that is separable from the determinate ways in which they are gridded onto one another within different reading formations. (Bennett 1985:8) Denna uppfattning r p ett teoretiskt plan ltt att ansluta sig till, men vilka blir konsekvenserna i och fr en litteraturvetenskaplig praktik? Betyder det ngot annat eller mer n ett krav p historiskt och kulturellt kontextualiserade lsarter? McCormick anvnder sjlv begreppet reading formation (McCormick 1994:58, 68) och framhver synsttets anvndbarhet (McCormick 1994:56f ); men hennes egen syntes r betydligt mindre radikal: readers are socially constructed, interdiscursive subjects, yet not without agency, balanced between determinism and autonomy. (McCormick 1994:60) v. Machor (1998) anvnder begreppet reading formation i sitt med Bennets beslktade svar p frgan What is the texts relation to the interpretive act?. Text och tolkning konstituerar varandra i en gemensam praktik what interpretation interprets is itself, hvdar Machor provokativt, men frtydligar: det som tolkas r inte texten utan the network or interpretive eld of reciprocal relations and codes of which the text has become a part by virtue of the linguistic status it is accorded within that eld. When a novel, poem, newspaper article, or any text, as graphic or oral sign, enters the eld, it becomes part of the site for interpretation, but what gets interpreted is not the text but the portion of the reading formationthe interpretive eldin operation during the particular sense-making act. (Machor 1998: 1136) Bde text och kontext tolkas fram inom ramen fr en och samma reading formation men formationen skapar samtidigt sjlv den kontext som bde producerar mening och och avgr vilka steg som krvs fr den produktionen: What counts as contextthe shape it takes, the features that are noticed, the signicance it is givenis itself the product of interpretation. Not only does any speech act or written text become meaningful in an act of interpretation within the active relationship of epistemic frames, ideologies, and interpretive codes constituting the reading formation of a
beata agrell
historically specic interpretive community. Any interpretive move also operates within a formation that itself is shaping the context that will not only produce meaning but determine what moves are necessary for that creation. (Machor 1998:1136f ) Jfr v. Mehrstams systemteorietiska perspektiv i sitt kapitel av denna bok. 48 Jfr v. Palm (1992:192f ) om textens tvfaldiga karaktr av artefakt och arteakt. 49 Since the world of the text is bound to have variable degrees of unfamiliarity for its possible readers (if the work is to have any novelty for them), they must be placed in a position which enables them to actualize the new view. This position, however, cannot be present in the text itself, as it is the vantage point for visualizing the world represented and so cannot be part of that world. The text must therefore bring about a standpoint from which the reader will be able to view things that would never have come into focus as long as his own habitual dispositions were determining his orientation, and what is more, this standpoint must be able to accommodate all kinds of different readers. How, then, can it evolve from the structure of the text? (Iser 1978:35) 50 Distinktionen mening/signikans tergr p Gottlob Freges distinktion mellan Sinn och Bedeutung, det vill sga, mening och referens. Som Iser skriver: The signicance of the meaning can only be ascertained when the meaning is related to a particular reference, which makes it translatable into familiar terms. As Ricoeur has written, with regard to ideas advanced by Frege and Husserl: there are two distinct stages of comprehension: the stage of meaning and the stage of signicance, which represents the active takingover of the meaning by the readeri.e., the meaning taking effect in existence. (1978:150f ) Jfr v. Riffaterre 1978, kap. 1 om meaning/signicance. Eco (1981) talar om tillmpning via terknytning till den klassiskt hermeneutiska distinktionen tolkning/ tillmpning och betonar d bde tillmpningens pragmatiska karaktr och tolkningens textbundenhet: To summarize: a text can be used as criminal or psychoanalytical evidence, as hallucinatory device, or as stimulus for free association. But all of this has nothing to do with the interpretation of text qua text. Now, this does
09-02-22 18.21.37
115
their interpreters: the notion of unlimited semiosis does not lead to the conclusion that interpretation has no criteria. To say that interpretation (as the basic feature of semiosis) is potentially unlimited does not mean that interpretation has no object and that it riverruns merely for its own sake. (1990:143)
not mean that a text is a crystal-clear structure interpretable in a single way; on the contrary, a text is a lazy machinery which forces its possible readers to do a part of its textual work, but the modalities of the interpretive operationsalbeit multiple, and possibly inniteare by no means indenite and must be recognized as imposed by the semiotic strategies displayed by the text. (Eco 1981:36) 51 It follows that the intersubjective structure of meaning assembly can have many forms of signicance, according to the social and cultural code or the individual norms which underlie the formation of this signicance. Now subjective dispositions play a vital role in each realization of this intersubjective structure, but every subjective realization remains accessible to intersubjectivity precisely because it shares this same intersubjective structure as its basis; however, the signicance ascribed to the meaning, and the subsequent absorption of the meaning into existence, can only become open to intersubjective discussion if the codes and conventions which have guided the interpretation of the meaning are revealed. (Iser 1978:151) 52 [] literary texts initiate performances of meaning rather than actually formulating meanings themselves. Their aesthetic quality lies in this performing structure, which clearly cannot be identical to the nal product, because without the participation of the individual reader there can be no performance. (Iser 1978:27) Se v. Behschnitt (2007:43f ), om performativitet och litteraritet. 53 Se Genette (1980) och (1988), kap. 12 resp. 45 om berttelsens ordning och lsandets temporalitet. 54 Of course, the text is a structured pregurement, but that which is given has to be received, and the way in which it is received depends as much on the reader as on the text. Reading is not a direct internalization, because it is not a one-way process, and our concern will be to nd means of describing the reading process as a dynamic interaction between text and reader. (Iser 1978:107) 55 Se t.ex. Iser (1978:211) om tolkningens grnser vad gller t.ex. hur textens luckor kan fyllas igen. v. Eco (1990) om unlimited semiosis och the dialectics between the rights of texts and the rights of
56 Se ex.vis Pettersson (2003): However, if one looks carefully at the activities and statements that are normally i. e., in current everyday and academic usage referred to as interpretation(s), it should be obvious that they cannot really be understood as attempts to perform the same sort of task, and that their acceptability conditions and so on must therefore vary. (Pettersson 2003:4) I samma bok ppekar Staffan Carlshamre (2003), att mngfalden tolkningsbegrepp r nnu strre: One immediate observation is that not only are there many types of interpretation, there are many typologies of interpretation and many types of typologies as well. In this book alone, we nd several, sometimes overlapping, but far from identical ways of classifying interpretations. And the same is true for the literature on the subject at large indeed, almost everyone writing about types of interpretation seems to feel the need to start again from scratch and develop his or her own classication (Carlshamre 2003:112). 57 Understanding is always an interpretation, and hence interpretation is the explicit form of understanding, skriver Iser med gillande referens till Gadamers hermeneutik (Iser 2006:38), men den slutledningen hller inte: om all tolkning r artikulerad frstelse vilket jag grna instmmer i s kan inte all frstelse vara tolkning, nmligen inte oartikulerad preverbal frstelse. Se vidare utlggningen om tolkningsbegreppet i Furberg (1981:9294). 58 In der Terminologie der Kulturwissenschaften bezeichnet er ein bestimmtes Verfahren: die methodisch reektierte Auslegung oder Deutung eines sprachlichen Textes, aber auch anderer sinntragender Strukturen wie z.B. von Gesten, Handlungen, Bild- und Tonwerken, selbst von historischen Verlufen und sozialen Strukturen. Die nicht immer offengelegte Grundannahme dabei ist, da eine solche Struktur einen bestimmten Gehalt, eine Aussage oder Bedeutung zwar enthalte, aber nicht unmittelbar oder deutlich
09-02-22 18.21.37
116
genug auspreche. Die Interpretation wre demnach ein rational begrndetes und kontrollierbares Verfahren zur Verdeutlichung dieses Gehalts und der ihn tragenden Zeichenstrukturen. Insofern sie selbst (zumeist) wieder die Sprache als Medium der Auslegung benutzt, produziert sie schlielich auch eine bestimmte Textsorte, die nicht nur in der Literaturwissenschaft eben als Interpretation (vom kurzen Aufsatz bis zur groen Monographie) bekannt ist. [Inom kulturvetenskaperna betecknar det [tolkningsbegreppet] ett bestmt tillvgagngsstt: den metodiskt reekterade utlggningen eller tydningen av en sprklig text, men ven av andra meningsbrande strukturer som t.ex. gester, handlingar, bild- och tonkonstverk och t.o.m. historiska frlopp och sociala strukturer. Det inte alltid explicita grundantagandet drvid r att en sdan struktur visserligen har ett visst innehll, utgr en utsaga eller betydelse, men inte uttrycks omedelbart eller tydligt nog. Tolkningen blir sledes ett rationellt grundat och kontrollerbart frfarande som skall frtydliga detta innehll och dess brande teckenstrukrurer. Stillvida tolkningen sjlv (mestadels) anvnder sprket som medium fr utlggningen, producerar den slutligen ven bestmda texttyper, vilka inte bara inom litteraturvetenskapen knns igen som just tolkning (frn kort uppsats till stor monogra).] (Vogt 2002: Interpretation, vers. BA). 59 P svenska fungerar den terminologin mindre bra: behovet av tolkning uppstr frst nr spontan frstelse inte innner sig i lsningen. Men om interpretation byts ut mot reading och reading mot interpretation hos Stockwell, s beskriver hans stipulationer ganska bra den distinktion mellan lsning och tolkning jag vill gra: Interpretation [Reading] is what readers do as soon as (perhaps even partly before) they begin to move through a text. Their general sense of the impact of the experience could range over many different impressions and senses, some of which are rened or rejected. It is this later, more analytical process that produces a reading [interpretation]. (Stockwell 2002:7, markeringar BA) Och vidare: A recognition of the literary text in its entirety is an act of interpretation [reading] a holistic understanding of the literary work that begins in our culture even before we begin to read the actual text. This act of interpretation [reading],
beata agrell
or primary understanding, is what all readers do when encountering literature, when the experience is ongoing and as yet unexpressed. As soon as readers become aware of what they are doing, this more analytical stage of recognition can be differentiated as reading [interpretation]. Critical analysis and discussion is part of reading [interpretation] in this sense. It is at the stage of reading [interpretation] that interpretations [readings] are rationalised and salient attributes picked out for attention and prominence. (Stockwell 2002:31, markeringar BA) 60 We have an object of study known as literature, and we have a more or less systematic approach to explaining the object that is distinctly different in discursive kind from the object itself. In this most broad sense, literary interpretation bears a similarity to other kinds of argumentation, including scientic explanation. Roughly speaking, in the prevailing models of interpretation at least, you have an introduction in which you lay out some issue or question, you have a body or middle that considers in a systematic way some signicant evidence in relation to the issue or question, and you have a conclusion of some kind. The argument moves according to widely accepted notions of logical analysis. As far as I can tell, this remains a nearly universal model of establishing claims. But of course I have spoken only on the most abstract level. Beyond this most general discursive similarity, the criteria for what will work as an argument in a literary-interpretive context differ rather broadly from what will work in a scientic context. (Jackson 2003:192) 61 To interpret means to react to the text of the world or to the world of a text by producing other texts. Both explaining how the solar system works by uttering Newtons laws and uttering a series of sentences to say that a given text means so and so are forms of interpretation. (Eco 1995:206) Eco gifter ocks ppassligt samman sitt begrepp om litteraturvetenskaplig texttolkning med nyckelbegreppen i sin semiotiskt grundade responsestetik: a strategy intended to produce a model reader, conceived as the ideal counterpart of a model author (which appears only as a textual strategy). (Eco 1990:182) 62 There was a fundamental principle in Peirces semeiotic: A sign is something by knowing which
09-02-22 18.21.38
117
we know something more (CP 8.332). [---] To know more (in Peirces sense) means that, from interpretant to interpretant, the sign is more and more determined both in its breadth and in its depth. In the course of unlimited semeiosis the interpretation approximates even though asymptotically the nal logical interpretant, and at a certain stage of the process of interpretation we know more about the content of the representamen which started the interpretative chain. (Eco 1995:209) 63 To summarize: a text can be used as criminal or psychoanalytical evidence, as hallucinatory device, or as stimulus for free association. But all of this has nothing to do with the interpretation of text qua text. Now, this does not mean that a text is a crystal-clear structure interpretable in a single way; on the contrary, a text is a lazy machinery which forces its possible readers to do a part of its textual work, but the modalities of the interpretive operationsalbeit multiple, and possibly inniteare by no means indenite and must be recognized as imposed by the semiotic strategies displayed by the text. (Eco 1981:36) 64 Se vidare den explicita diskussionen av Eco i Iser (2000:10f ). 65 Den hermeneutiska cirkeln eller rttare: spiralen gnas ett helt kapitel i Iser (2000). 66 Obviously, the total potential can never be fullled in the reading process, but it is this very fact that makes it so essential that one should conceive of meaning as something that happens, for only then can one become aware of those factors that precondition the composition of the meaning. However individual may be the meaning realized in each case, the act of composing it will always have intersubjectively veriable characteristics. (Iser 1978:22) 67 The experience of the text, then, is brought about by an interaction that cannot be designated as private or arbitrary. What is private is the readers incorporation of the text into his own treasure-house of experience, but as far as the readeroriented theory is concerned, this simply means that the subjectivist element of reading comes at a later stage in the process of comprehension than critics of the theory may have supposed: namely, where the aesthetic effect results in a restructuring of experience. (Iser 1978:24)
68 Although the text may well incorporate the social norms and values of its possible readers, its function is not merely to present such data, but, in fact, to use them in order to secure its uptake. In other words, it offers guidance as to what is to be produced, and therefore cannot itself be the product. [---] Of course, the text is a structured pregurement, but that which is given has to be received, and the way in which it is received depends as much on the reader as on the text. Reading is not a direct internalization, because it is not a one-way process, and our concern will be to nd means of describing the reading process as a dynamic interaction between text and reader. (Iser 1978:107) v. McCormick (1994): Reading is always overdetermined, that is, it is produced by many, perhaps an unaccountably large, number of factors that work in different combinations to produce different interpretations. A text is always a site of struggle: it may try to privilege a particular reading position as natural, but because readers are subjects in their own histories, they may not produce that seemingly privileged reading. Yet readers do not possess absolute autonomy: like the texts they read, they too are sites of struggle, caught up in cultural determinants that they did not create and in which they strive to make meaning. This interactive model of reading, then, stresses that rst, both readers and text contribute to the reading process and second, that both text and readers are themselves ideologically situated. (McCormick 1994:69) 69 I sin introduktionsfrelsning vi universitetet i Konstanz formulerar Iser saken s: Hier mten vor allem die technischen Bedingungen zur Sprache kommen, die fr die Steuerung der Leserreaktionen verantwortlich sind. Dabei kme es in erster Linie darauf an, die Konstitutionsweisen ktionaler Texte zu analysieren. Denn fr ihre Appellstruktur ist es nicht unerheblich, das Verfahren zu kennen, nach dem sie gebaut sind. (Iser 1970:241) Motsvarande formulering i den engelska versttningen: At this point we ought to consider above all the technical requirements of language which are responsible for directing the readers response. We should, in the rst place, break down a literary text into its constituent elements, because for an analysis of its appeal it is necessary to know the method according to which it is constructed. (Iser 1971:21)
09-02-22 18.21.39
118
70 Se Seymour Chatmans (1993) diskussion av en specikt estetisk retorik i ktionstexter och dess manande funktion (1993:t.ex. 148f, 151). 71 Interaktionen mellan explicit och implicit i texten beskriver Iser s: This interaction [between text and reader] is a process set in motion and regulated not by a given code but by a mutually restrictive and magnifying interplay between the explicit and the implicit, between revelation and concealment. Since the structure of the text consists of segments that are determinate, and of links between them that are indeterminate, the basic pattern of the text is formed by an interaction between the expressed and the unexpressed. The expressed itself evolves to the degree in which the reader actualizes the unexpressed, and so the reading process transforms the text into a correlate in the readers mind. (Iser 2006:64) 72 No matter who or what he may be, the real reader is always offered a particular role to play, and it is this role that constitutes the concept of the implied reader. (Iser 1978:34f ) Se v. Eco (1979), om modellsare: The reader as an active principal of interpretation is a part of the picture of the generative process of the text. (Eco 1983:4); At the minimal level, every type of text explicitly selects a very general model of possible reader through the choice (i) of a specic linguistic code, (ii) of a certain literary style, and (iii) of specic specialization indices. (Eco 1983:7) Jfr v. McCormick (t.ex. 1994:59). 73 Se v. Peter Rabinowitz kritik av begreppet implied reader: Part of the difculty [of talking about the beliefs held by the audience of a ctional text] stems from an ambiguity in the notion of an implied reader. Although that concept, in various guises, has become increasingly popular, it has not been so fruitful as it might be, because critics have failed to recognize that any given ctional text (in contrast, say, to history and philosophy) results not in one implied audience but in several. (Rabinowitz 1981:409f ) Rabinowitz skiljer i stllet mellan fyra olika niver av lsarroller eller audiences: actual, authorial, narrative och ideal narrative audience (1977:125f, 127f ). I nnu artikel hvdar Rabinowitz, att det i den litteraturvetenskapliga lsakten ytterst r rollen av authorial audience som den faktiske lsaren (actual reader) skall underska, det vill sga,
beata agrell
en historisk lsart skall anlggas: Our rst aim as teachers of literature, then, must be to teach our students to be exible as readers: not to see all texts as mirrors of themselves, nor to see them all as embodiments of formal critical abstractions, but rather to recognize the particular qualities of the text in front of them. In other words, we must teach our students to become what we call the authorial audience. While no author can possibly know who is going to pick up the book, it is impossible to write without having an audience in mind. So authors write for hypothetical audiences (authorial audiences), making assumptions about their readers beliefs, knowledge, and familiarity with conventions. (Nancy & Peter Rabinowitz 1980:925) 74 The concept of the implied reader is therefore a textual structure anticipating the presence of a recipient without necessarily dening him: this concept prestructures the role to be assumed by each recipient, and this holds true even when texts deliberately appear to ignore their possible recipient or actively exclude him. Thus the concept of the implied reader designates a network of response-inviting structures, which impel the reader to grasp the text. (Iser 1978:34f ) Att lsarrollen r frstrukturerad i texten betonas upprepade gnger: Thus, the readers role is prestructured by three basic components: the different perspectives represented in the text, the vantage point from which he joins them together, and the meeting place where they converge. (Iser 1978:36) Jfr v. Bachtin (1997) om talgenrer (dit v. skriftliga texter rknas), yttranden och adressivitet: Ett viktigt (konstituerande) knnetecken p ett yttrande r dess riktning till ngon, dess adressivitet. Till skillnad frn sprkets betydelsebrande enheter- ord och satser-, som inte r personliga, inte tillhr ngon och inte r adresserade till ngon, har yttrandet svl upphovsman (och allts expressivitet, vilket vi redan nmnt) som adressat. [---] Bde yttrandets komposition och srskilt dess stil beror p vem yttrandet r adresserat till, hur den talande (eller skrivande) uppfattar och frestller sig sina adressater, hur starkt deras inytande p yttrandet r. Varje talgenre inom varje omrde av talkommunikationen har sin egen typiska uppfattning av adressaten, och det r denna som denierar den som genre. (Bachtin 1997:234)
09-02-22 18.21.40
119
implicit has been brought to light. (Iser 1978: 169)
75 Appell, enl. SAOB: eg. om handlingen att kalla ngn till sig l. gm att kalla l. ropa p ngn uppmana l. uppfordra honom att komma. Jfr Appellera: kalla, ropa, locka; av. maningssignal anges. 76 Iser rknar med era typer av obestmdheter med olika funktion: utom blanks och gaps ven negations och vacancies. Negations aktualiserar bestmda vlknda element, men gckar sedan vckta frvntningar: The various types of negation invoke familiar and determinate elements of knowledge only to cancel them out. What is canceled, however, remains in view, and thus brings about modications in the readers attitudes to what is familiar or determinate that is, the reader is guided to adopt a position in relation to the text. (Iser 2006:65; se v. 213) En vacancy avser den lediga plats som uppstr i texten nr ett nytt theme konstitueras under lsakten p bekostnad av ett tidigare: Whenever a segment becomes a theme, the previous one must lose its thematic relevance and be turned into a marginal, thematically vacant position, which can be and usually is occupied by the reader, so that he may focus on the new thematic segment. In this sense it might be more appropriate to designate the marginal or horizontal position as a vacancy and not as a blank; blanks refer to suspended connectability in the text, vancancies refer to nonthematic segments within the referential eld of the wandering viewpoint. (Iser 1978:198) Sammantaget refererar blanks till utelmnat sammanhang, medan vacancies avser icke-tematiska segment inom horisonten fr lsandets rrliga blickpunkt (wandering viewpoint). Se vidare not 128. 77 The interaction fails if the mutual projections of the social partners do not change, or if the readers projections superimpose themselves unimpeded upon the text. Failure, then, means lling the blank exclusively with ones own projections. (Iser 1978:167) 78 Communication in literature, then, is a process set in motion and regulated not by a given code but by a mutually restrictive and magnifying interaction between the explicit and the implicit, between revelation and concealment. What is concealed spurs the reader into action, but this action is also controlled by what is revealed; the explicit in its turn is transformed when the
79 Se McCormick 1994: Another part is what Wolfgang Iser calls its blanks or gaps, the absences of connections that readers must ll in order to make sense of the text. Gaps in any text allow readers a marked degree of interpretive freedom and not only to ll them in different ways, but also to produce them. For Iser, gaps are something that the author puts into a text, but it is clear that gaps are equally something that are produced by the particular reading context. [---] For these gaps may exist largely because of [e.g.] the newness of a particular style or device. There may be gaps between traditional conventions and the conventions an experimental text employs; gaps between the new convention and what it signies; gaps between the texts literary and general repertoires. (McCormick 1994:83f ) McCormick aktualiserar samma sorts problem, men utan att frska bortfrklara det; tvrtom tar hon ut svngarna rejlt; s t.ex. med pstendet att textens referensram/repertoar frndras ver tid: Paradoxically, the texts literary and general repertoires are not static over time. For if, [?] texts cannot be thought of as existing in themselves but rather must be reconceived of as texts-in-use, then what we see as the texts repertoireits particular appropriation of the ideology of the social formation in which it was writtenwill necessarily change as the past is reconceptualized from changing determinate conditions in the present. The repertoire of a text, therefore, always has the potential to shift depending on the conditions in which the text is read. Indeed, the literary and general repertoires provide the text with its means of interacting with its readers. We see what is there in the texts past in part because of the way we are positioned in the present. (McCormick 1994:70f ) McCormick argumenterar tmligen vl fr att detta inte r ett subjektivistiskt synstt: This is not to say that our understanding of a texts repertoire or its conditions of production is merely a projection of contemporary concerns. [---] For understanding can only occur when one encounters and self-consciously recognizes the ways in which one s own historical consciousness differs from that of the past. Thus in attempting to reconstruct a texts repertoire, readers will be grappling with the historical difference of the
09-02-22 18.21.40
120
past, but the ways in which they conceive of that difference will necessarily depend upon the repertoires they have developed within their own historical formation. (McCormick 1994:71) McCormick ser inte frgan om textens och lsarens resp. bidrag i lsakten som ett problem, men den som gr det sker rimligen en lsning. En radikal lsning erbjuder ett systemteoretiskt paradigmbyte, t.ex. av den typ som Mehrstam skisserar i denna bok, avsn. 1.1. 80 Iser och McCormick anvnder repertoarbegreppet p likartat stt. Iser: The repertoire consists of all the familiar territory within the text. This may be in the form of references to earlier works, or to social and historical norms, or to the whole culture from which the text has emerged, in brief, to what the Prague structuralists have called the extratextual reality. The fact that this reality is referred to has a two-fold implication: (1) that the reality evoked is not conned to the printed page, (2) that those elements selected for reference are not intended to be a mere replica. [---] Thus the repertoire incorporates both the origin and the transformation of its elements, and the individuality of the text will largely depend on the extent to which their identity is changed. The determinacy of the repertoire supplies a meeting point between text and reader, but as communication always entails conveying something new, obviously this meeting point cannot consist entirely of familiar territory. (Iser 1978:69) Sammanfattningsvis: The literary repertoire can thus be seen to have a two-fold function: it reshapes familiar schemata to form a background for the process of communication, and it provides a general framework within which the message or meaning of the text can be organized. (Iser 1978:81) McCormick: I argue that both texts and readers can be seen to possess repertoires, a subset of the larger cultures discourses, beliefs, values, and ways of understanding the individual and the world. I contend that readers can become critically literate, active readers only when they are able to analyse the ways in which their own and the texts repertoires are embedded within the larger culture. (McCormick 1994:9) Och vidare: A texts particular appropriation of ideology will be called its repertoire, a term that refers to the particular subset of discourses, the combi-
beata agrell
nation of ideas, experiences, habits, norms, conventions and assumptions, which the text draws on that allows it to be written and take the shape it does. The texts literary repertoire includes such aspects of the text as its literary form, plot, characterization, metrical pattern, etc. Likewise, in lm analysis we might speak of the lmic repertoire. The non-literary repertoire I term the texts general repertoire. This includes such aspects of the text as the dominant moral ideas, values, religious beliefs, and so forth. (McCormick 1994:70) Och ter: Indeed, the literary and general repertoires provide the text with its means of interacting with its readers. We see what is there in the texts past in part because of the way we are positioned in the present. [---] The ways readers respond to texts will depend on how their general and literary repertoires interact with those of the text. (McCormick 1994:71) Stockwell anvnder inte termen repertoire eller repertory, utan schemateorins frame eller framework, som i sak avser samma begrepp: In the visual eld, the context brought by viewers to disparate objects is called a frame. In the linguistic eld, the conceptual structure drawn from memory to assist in understanding utterances is a schema that was rst called a script. (Stockwell 2002:77) 81 Se McCormick om matching, mismatching och tension: A matching of repertoires can be said to occur whenever readers expectations are fullled by the texts features, be they literary or general. [---] Sometimes, however, a readers expectations are not fullled by a reading of a text. [---] In this circumstance, we can say that a mismatching, or lack of intersection, of literary repertoires occurred because the reader was unable to interact in any meaningful way with the text. [---] A readers repertoire can intersect with the texts in a third way: when a tension exists between the readers and the texts repertoire. As opposed to a mismatching in which, because of an absence of certain information, a reader simply cannot nd a way to respond satisfactorily or to make sense of a text, a tension between repertoires occurs when a reader is sufciently familiar with the texts repertoire but disagrees with it or opposes it for various reasons. (McCormick 1994:87f ) v. Iser betonar vikten av skillnader och spnning mellan textens och lsarens repertoarer:
09-02-22 18.21.41
121
Would the role offered by the text function properly if it were totally accepted? The sacrice of the real readers own beliefs would mean the loss of the whole repertoire of historical norms and values, and this in turn would entail the loss of the tension which is a precondition for the processing and for the comprehension that follows it. (Iser 1976:37) Och vidare: The repertoires of the text as sender and the reader as recipient will also overlap, and the common elements are an essential precondition for the circulation. However, literary communication differs from other forms of communication in that those elements of the senders repertoire which are familiar to the reader through their application in real-life situations, lose their validity when transplanted into the literary text. And it is precisely this loss of validity which leads to the communication of something new. (Iser 1978:83). Liknande resonemang frs hos Stockwell (2002) i termer av schemateori: Schema theory has been used to revisit the issue of literariness and literary language. It is argued that most everyday discourse is schema preserving, in that it conrms existing schemas. Where the conrmation is stereotypical, as in much advertising discourse, this is schema reinforcing. Sometimes surprising elements or sequences in the conceptual content of the text can potentially offer a schema disruption, a challenge to the readers existing knowledge structure. Schema disruptions can be resolved either by schema adding (the equivalent of accretion above), or by a radical schema refreshment a schema change that is the equivalent of tuning, above, or the notion in literature not so much of defamiliarisation as refamiliarisation. (Stockwell 2002:79) 82 [] this model of the readers and the texts repertoire takes as its starting point the recognition that diverse aspects of the repertoire are mutually imbricated. Further, it acknowledges that there is no ideal repertoire of the reader to match that of the text, but rather that repertoires are always overdetermined, and that while one may be able to specify the texts repertoire for a particular reading context or even a reading formation, one has to acknowledge that aspects of that repertoire will shift as reading contexts change. (McCormick 1994:72)
83 Jfr McCormick: [] understanding can only occur when one encounters and self-consciously recognizes the ways in which ones own historical consciousness differs from that of the past. Thus in attempting to reconstruct a texts repertoire, readers will be grappling with the historical difference of the past, but the ways in which they conceive of that difference will necessarily depend upon the repertoires they have developed within their own historical formation. (McCormick 1994:71) Se v. Jauss (1989): The meaning of the text was to be gotten at through the reader who was its actual addressee. This hermeneutic task brings with it a double problem. On the one hand, the authors reconstructed intention can no longer constitute the nal level of understanding, although it must be retained as a point of reference. On the other hand, the readerly experience of the earlier reader can only be recovered by the later reader, so the difference between the past and the present horizon of reading must be worked out within the interpretation itself. (Jauss 1989:219f ) 84 Se t.ex. Culler (1991). Jfr v. McCormick, som betonar relativiteten: [] the literary is not necessarily a textual category, but a social and institutional one, that literary texts are not xed, static entities, but texts-in-use, texts that most often did not start out being literary. (McCormick 1994:198) 85 In brief, we will argue that [] the value of literary reading is conferred by a kind of contract that the reader makes with a text: by treating it as a single, albeit complex, communicative experience, the reader comes to recontextualize or redene some signicant aspect of experience. A reader taking up a literary text thus makes several related commitments that guide the act of reading. Let us call these the Formalist Contract. (Miall & Kuiken 1998:340) Och vidare: [] we suggest that literariness cannot be dened simply as a characteristic set of text properties. On the other hand, neither can it be regarded as the result of applying a set of conventions []. We will argue instead that literariness is the product of a distinctive mode of reading that is identiable through three key components of response to literary texts. [---] Briey, literariness is constituted when stylistic or narrative variations strikingly defamiliarize conventionally understood referents and prompt reinter-
09-02-22 18.21.42
122
pretive transformations of a conventional concept or feeling. (Miall & Kuiken 1999). 86 Avvikelsen som ett kriterium p litteraritet betonas ven inom kognitionsteorin, t.ex. hos Stockwell: More generally, the literary innovations and creative expression can be seen as foregrounding against the background of everyday non-literary language. In this view, one of the main functions of literature is to defamiliarise the subjectmatter, to estrange the reader from aspects of the world in order to present the world in a creative and newly gured way. This can even be seen as a means of identifying literariness, though of course this is a slippery notion since many non-literary uses of language contain creative and striking elements too. (Stockwell 2002:14) Och vidare: Foregrounding within the text can be achieved by a variety of devices, such as repetition, unusual naming, innovative descriptions, creative syntactic ordering, puns, rhyme, alliteration, metrical emphasis, the use of creative metaphor, and so on. All of these can be seen as deviations from the expected or ordinary use of language that draw attention to an element, foregrounding it against the relief of the rest of the features of the text. Deviance has also been seen to be one of the important elements in literariness, or at least in literary value. (Stockwell 2002:14) Jfr dock Iser 1978 om otillrckligheten av ett litteraritetsbegrepp grundat p avvikelse: the difculties inherent in the stylistics of deviation, which always involves reference to linguistic norms that lie outside the text, in order to gauge the poetic qualies of a text by the degree it deviates from these presupposed extratextual norms (1978:30f ); The limitations of the deviationist model in relation to text strategies can be gauged [bedma] from the elementary problems it presents. What is the norm of the standard language? What is the aesthetic canon? These two linchpins [grundbultar] of the deviationist model must be constant in order to guarantee an invariable effect. If deviation from them is a condition of poetic qualitya province reserved for literary textsthen what is the status of conversational violations of the norm? The orthodox deviationist theory is evidently highly puristicwhat is aesthetic in art is presumably nonaesthetic in real life. This distinction seems even more difcult to grasp than the thorny problem of how language
beata agrell
norms and the aesthetic canon are to be ascertained. The concept of deviation offers a thoroughly one-dimensional denition of the literary text, resting its entire case on a single blanket [generell] assumption that the text deviates from the norm or from the canon. (Iser 1978:87f ) 87 Se Jakobson 1974b:148, 150, om poetisk funktion. 88 Cit. eft. den ngot justerade versttning som den ursprunglige versttaren Bengt A. Lundberg presenterade vid ett klovskij-seminarium vid Humanistiska fakulteten i Gteborg, den 7 dec. 2005, arrangerat av projektgruppen Frmlingskap och frmmandegring med gster frn Slaviska institutionen. Se ven Iser 1978:187f om klovskij och frmmandegring, samt s. 8790 om avvikelse (deviation). 89 Jfr Lars Ahlin (1965): Varfr stannar jag infr nyheter av olika grad? Kan man inte tnka sig ett konstverk som r totalt nytt? Jag tror inte det. [] Men om s vore nsen! Om detta absolut nya konstverk inte bara r en tnkbar mjlighet utan rentav en frverkligad s att jag kan stlla mig framfr detta ytterst mrkliga verk fr att ta det i betraktande vad kunde vl hnda? Min mening r den att det i varje fall inte skulle hnda ngonting av estetisk karaktr. Varfr? Helt enkelt drfr att det r nytt utan ngra inskrnkningar. Min erfarenhet av konst kommer inte att kunna hjlpa mig. [] Som jag nu faktiskt r kommer min kombinationsfrmga inte att frsl, drfr att jag hr mter bara obekanta och sledes inte fr tag i ngot att kombinera. Det idel nya fr ingen identitet, kan varken bli sett eller igenknt. Ngot mste vara bekant, d jag kontaktar det obekanta. ven frn skaparsidan r det omjligt att stadkomma ngot som i alla avseenden r nytt. (Ahlin 1965:419f ) 90 Jurij Lotman ppekar att man vid omkodningen av ett konstnrligt system till ett icke-konstnrligt sprk alltid fr en oversatt rest: den verinformation som r mjlig endast i en konstnrlig text (Lotman 1971:294), d.v.s. en konstnrlig text skapar i lsakten mer betydelse n ett diskursivt sprk kan fnga. 91 Som t.ex. Chartier skriver: Verken har inte ngon orubblig betydelse, universell och fr alltid xerad inte heller de strsta verken, i synnerhet inte de. Verken ges mngfaldiga, rrliga innebrder
09-02-22 18.21.43
123
frgnglighetens villkor i allmnhet. En fullstndig retorisk analys av Kunga-Skald ger Brje Rftegrd i avhandlingen Dahlstiernas Kunga Skald: Komposition och genremssig gestaltning (1971).
vilka byggs upp i mtet mellan en utsaga och ett mottagande. De innebrder som tillskrivs verkens former och motiv r beroende av frdigheter och frvntningar hos de olika publiker som tar dem till sig. De skapande, makthavarna och klerkerna frsker visserligen alltid xera innebrden och frkunna den korrekta tolkningen, som ska lgga tvng p lsningen (eller blicken). Men receptionen nyskapar alltid, den frskjuter och frvrnger. (Chartier 1995:9) 92 Riffaterres matrisbegrepp kan i sin kategoriska formulering med viss rtt ifrgasttas, men bidrar andra sidan till belysning av det receptionsteoretiskt viktiga schema-begreppet, inte minst i form av Karlheinz Stierles begrepp om en fr lsningen styrande Relevanzgur: The closed framework of ction is not the result of a systematic consistency but of a system of schematized viewsa predominant scheme or structural matrix [Relevanzgur] that stands as an equivalent for experience. Fiction, with its pseudoreferential use of language, can organize obvious relationships between concepts, as well as new relationships far removed from the stereotypes of experience. And nally, ction can create forms of experience that have not yet been conceptually xed. Thus ction represents concepts, it modies them by depicting them in a tentative or experimental way, and it presents preconceptual experience. (Stierle 1980:91) 93 Kunga-Skald r en patriotisk dikt, ett praktfullt sorgekvde skrivet vid Karl XI:s dd, dedicerat till Karl XII. Dikten utgrs av 268 stycken rimmade 8-radiga strofer med ottave rime som versmtt, d.v.s. 6-fotad jamb med cesur efter tredje versfoten. Dikten r komplext uppbyggd i ett system av fem kinesiska askar, som var och en representerar ett srskilt ktionsplan och en bestmd genre, styrd av sina speciella konventioner. Framstllningen blir drigenom mycket vxlande. Innehllet utgrs av lnga, i vra gon kanske svulstiga tal, bl.a. ett allegoriskt parti, dr representanter fr de fyra stnden lovprisar den ddes svl krigiska som medborgerliga dygder infr den srjande nkan moder Svea, d.v.s. Svea rike. Hr r retorikens grunduppgifter att lra, behaga och rra ttt sammantvinnade: att uppfostra till patriotisk dygd och insikt om ddens nrhet p ett tilltalande stt, som ocks frammanar gripenhet och sorg ver bde konungens dd hr och nu och
94 Se exempelvis Mapping the Ethical Turn: A Reader in Ethics, Culture, and Literary Theory (2001), samt specialnumret av Poetics Today, vol. 25 (2004:4) om litteratur och etik. Fr en svensk diskussion se Larsson (2000). 95 Se t.ex. Jackson (2003): In this most broad sense, literary interpretation bears a similarity to other kinds of argumentation, including scientic explanation. (2003:192) 96 Se vidare Seymour Chatmans distinktion mellan tre texttyper beskrivande, berttande och argumenterande som i den individuella texten interagerar med varandra (Chatman 1990, kap 1). 97 Se nedan 2.2., diskussionen om schema, tema och horisont. 98 the psychic process in the reception of a text is, in the primary horizon of aesthetic experience, by no means only an arbitrary series of merely subjective impressions, but rather the carrying out of specic instructions in a process of directed perception, which can be comprehended according to its constitutive motivations and triggering signals, and which also can be described by text linguistics (Jauss 1982:23). 99 Studentlsningarna hrrr dels frn ntbaserade grundkurser i litteraturvetenskap ren 20022007; dels frn campuskurser i litteraturvetenskap AD, samt lrarutbildningens kurser i litteraturvetenskap. Se vidare Thorsons kapitel. 100 Se Iser (2006) om frhllandet mellan responsoch receptionsestetik: While an aesthetics of reception deals with real readers, whose reactions testify to certain historically conditioned experiences of literature, my own theory of aesthetic response focuses on how a piece of literature impacts on its implied readers and elicits a response. A theory of aesthetic response has its roots in the text; an aesthetics of reception arises from a history of readers judgments. Thus the former is systematic in nature, and the latter historical, and these two related strands together constitute reception theory. (Iser 2006:57f )
09-02-22 18.21.44
124
101 Margareta Ekstrm (f. 1930) debuterade 1960 med samlingen Aftnar i St Petersburg, och blev redan d en hyllad novellist. Se vidare Ahlmo-Nilsson 1999:479, samt Malmberg 1997:297f. 102 Decorum (ofta i frbindelse med Aptum) brukar versttas med det passande och avser kravet p att anpassa talet/texten efter vad som ansgs passande och anstndigt fr den aktuella typen av text i den aktuella sortens sammanhang. Se Lausberg 1990, 105510562. 103 S t.ex. via feministiska och etnokritiska kulturstrmningar och the ethical turn inom kulturvetenskaperna. Se vidare ex.vis. Larsson (2000) och T.F. Davis & K. Womack (2001). Se v. tillmpningen i Pettersson (2006). 104 Gebrauchsliteratur, Zweckliteratur, entsprechend der engl. Bz. Non-ction und im Unterschied zu auerlit. Gebrauchtstexten (Geschftsbrief, Protokoll, Nachricht, Gesetzestext u. a.) solche nichtktionale Texte, die durch Beachtung gewisser lit.-sthet. Kriterien ihre zweck- und sachbezogene Aussage in e. literarisiertes Gewand kleiden, jedoch in erster Linie auerknstlerische Ziele verfolgen: Gebet- und Andachtsbuch, Kirchenlied, Flugblatt, Flugschrift, Fachprosa, Traktat, Sachbuch, Dialog, Bericht, Interview, Reisebericht, Reportage, Biographie; Essay, Autobiographie, Tagebuch u.a. (letzteres im Ggs. zum rein ngierten lit. Tagebuchroman). Umstrittene Begriffsprgung aus dem Bestreben nach Ausweitung des traditionellen Literaturbegriffs mit ieenden, wertungsbestimmten bergngen zu engagierter Lit., Tendenzdichtung und Gelegenheitsdichtung. [Brukslitteratur, tendenslitteratur, motsvarande engelskans Non-ction och till skillnad frn utomlitterra brukstexter (bl.a. affrsbrev, protokoll, nyheter, lagtext) sdana ickektionella texter, som genom att akta p vissa litterra-estetiska kriterier klr sina tendens- och sakrelaterade utsagor i litterr skepnad, men nd i frsta hand riktas p utomkonstnrliga ml: bl.a. bn- och andaktsbcker, kyrkosng, ygblad, ygskrift, fackprosa, traktat, fackbok, dialog, rapport, intervju, reserapport, reportage, biogra; ess, sjlvbiogra, dagbok (de sistnmnda i motsats till rent ngerad litteratur). Omstridd begreppsprgling ur strvan att utvidga det traditionella litteraturbegreppet med ytande vrdebestmda vergngar till engagerad lit-
beata agrell
teratur, tendensdiktning och tillfllesdiktning] (Wilpert 1989:324, vers. BA). 105 Men jfr ke Hodells tilltag att ge lta trycka upp bruksanvisningen fr symaskinen Singer med titeln Bruksanvisning fr symaskinen Singer Victoria: roman (1965). 106 Jfr v. Kuiken & Mialls empiriska studier om the aesthetic relevance of self-modifying feelings hos faktiska lsare (2004:178f ). Se vidare Thorsons kapitel i denna bok. 107 Fr frmmandegring och desautomatisering, se ovan, avsn. 1.6.3. Fr poetisk funktion och dominant, se Jakobson (1974a och 1974b). 108 the visible action would be received only as an experience pleasurable to the senses and not in its memorial, demonstrative, or admonitory signicance (Jauss 1974:292). Jfr Malm (2004:11f, samt kap. Sprkets hotbild) om fenomenet sprklig sexualskrck i diskussionen om perspicuitas och evidentia. 109 I estetisk njutning innefattar Jauss ven negativa affekter som fasa och ckel (Jauss 1974:286f ). 110 Jauss (1974:55; 2001:21); i den senare kommenterar och frtydligar Jauss tidigare i frfattarskapet frda resonemang. 111 Jfr v. diskussionen av katharsis, knsla och litterr lsart i Miall & Kuiken (2002:235): This radical qualication of one emotion by another in our rereading of catharsis, suggests that Aristotles catharsis is likely to be a special case of a more general process in literary reading. 112 Jauss citerar hr Adornos sthetik. 113 Fr faktiska lsningar se vidare Thorsons kapitel i denna bok. 114 Fr ett kognitionsvetenskapligt perspektiv p klicher och topoi, se v. Stockwell (2002:16) om journey som image schema. 115 The schema functions as a lter which enables us to group data together: . . . the idea of some basic scaffolding [byggnadsstllning] or armature that determines the essence of things, reects our need for a schema with which to grasp the innite variety of this world of change This tendency of our minds to classify and register our experience in terms of the known must present a real problem to the artist in his encounter with the particular. [Gombrich]. (Iser 1978:90) Och
09-02-22 18.21.45
125
blodsprngda pupiller och pltsliga, hysteriska diskantpip. andra sidan: Nu bara kommandoord som studsade mot taket av kyla. Blblusar bjda ver balar, kartonger, ldor. Lngt borta, p andra sidan godsstationens kub av ljus och ljud, bleknade himlen av den frsta dagsvrken [sic]. (131)
vidare: The relation of the text to the world can only be discerned by way of the schemata which the text bears within itself, namely, the repertoire of social norms and literary conventions which condition the particular picture offered by the work. [---] Herein lies the particular function of the literary schematain themselves they are elements of the text, and yet they are neither aspect nor part of the aesthetic object. The aesthetic object signalizes its presence through the deformations of the schemata, and the reader, in recognizing these deformations, is stimulated into giving the aesthetic object its shape. (Iser 1978:92) Se v. Stockwell: Image schemas are mental pictures that we use as basic templates for understanding situations that occur commonly. We build up image schemas in our minds, and we tend to share particular image schemas with the community in which we live, on the basis of our local bodily interaction with the world. Like gure and ground and many other concepts in cognitive linguistics, image schemas are embodied: we have a physical and material picture of image schemas such as journey, container, conduit, up/down, front/back, over/under, into/out of, and others (image schemas are conventionally written in small capitals like this). (Stockwell 2002:16) Frn sitt kognitionsteoretiska perspektiv beskriver han image schemas som a very powerful part of cognitive models. Ty: These are idealised and generalised patterns which nd their manifestation or actualisation in a variety of linguistic expressions. Idealised cognitive models (ICMs) are the structures with which we organise our knowledge. Cognitive models consist of relations between categories, set up socially, culturally, and on the basis of individual experience, as our means of understanding and negotiating the world and our lives through it. (Stockwell 2002:32f ) 116 Det metonymiska perspektivet visar sig redan i denna inledande scen dessutom laborera med en kiastisk omkastning av frhllandet mellan kategorier som dtt ting och levande mnniska. Hr r det tingen som r levande och besjlade, medan mnniskorna avhumaniseras och frtingligas. ena sidan: Som ett bleknat minne hngde nnu tgets mdosamma ankomst ver stationen: dess synliga andedrkt pumpad ur heta glar, dess
117 Se Riffaterre 1978:12f, 23, 39f, samt 168f (not 16) om hypogram och descriptive system. 118 The elements selected have to be combined. Selection and combination are, in Roman Jakobsons words, the two basic modes of arrangement used in verbal behavior, from which he concludes that the poetic function projects the principle of equivalence from the axis of selection into the axis of combination. Selection, brings about the background-foreground relation, and this allows access to the world of the text. Combination organizes the chosen elements in such a way as to allow comprehension of the text. Selection establishes the outer link, combination the inner. What is combined within the text is a whole system of perspectives, for the literary work is not just the authors view of the world, it is itself an assembly of different perspectivesand, indeed, it is only through the combination of these different perspectives that the nongiven reality of the aesthetic object can be built up. Generally speaking, there are four perspectives through which the pattern of the repertoire rst emerges: that of the narrator, that of the characters, that of the plot, and that marked out for the reader. [---] The interaction between perspectives is continuous, because they are not separated distinctly from one another, and they do not run parallel either: authorial comment, dialogue between characters, developments of plot, and the positions marked out for the readerall these are interwoven in the text and offer a constantly shifting constellation of views. These, then, are the inner perspectives of the textto be distinguished from the outer perspective, which links text to outside reality. The inner perspectives form the framework within which the selected elements are combined, but they, too, must be structured in such a way that the combination may be regulated. In describing this structure, perhaps we might borrow a pair of terms from Alfred Schtz: Thema und Horizont theme and horizon. (Iser 1978:97f, fetstil BA)
09-02-22 18.21.45
126
119 Each schema makes the world accessible in accordance with the conventions the artist has inherited. But when something new is perceived which is not covered by these schemata, it can only be represented by means of a correction to the schemata. And through the correction, the special experience of the new perception may be captured and conveyed. Here we have not only a renunciation of the idea of nave, imitative realism but also the implication that the comprehension and representation of a special reality can only take place by way of negating the familiar elements of a schema. [] the schema embodies a reference which is then transcended by the correction. While the schema enables the world to be represented, the correction evokes the observers reactions to that represented world. [---] the correction violates a norm of expectation contained within the picture itself. In this way, the act of representation creates its own conditions of reception. It stimulates observation and sets to work the imagination of the observer, who is guided by the correction to the extent that he will try to discover the motive behind the change in the schema. (Iser 1978:91f, kurs. BA) 120 And so once the norm is lifted from its original context and transplanted in the literary text, new meanings come to the fore, but at the same time it drags its original context in its wake, so to speak, because it is only against the background of that context that it can take on its new form. The selections that underlie all literary texts will always give rise to this foreground-background relationship. The chosen element evokes its original setting, but is to take on a new and as yet unknown function. (Iser 1978:93) Resonemanget varieras p era stt hos Iser: In the literary text, not only is the background unformulated and variable, but its signicance will also change in accordance with the new perspectives brought about by the foregrounded elements; the familiar facilitates our comprehension of the unfamiliar, but the unfamiliar in turn restructures our comprehension of the familiar. This again reects back on and so transforms the selected elements that have set the whole process in motion. (Iser 1978:94) Se v. Stockwell: The most obvious correspondence of the phenomenon of gure and ground is in the literary critical notion of foregrounding. Certain aspects of literary texts are
beata agrell
commonly seen as being more important or salient than others. Though this is partly a subjective matter, it is also largely a matter of the cues that the text provides. (Stockwell 2002:14) 121 Begreppsparet theme-horizon presenteras hos Iser: As perspectives are continually interweaving and interacting, it is not possible for the reader to embrace all perspectives at once, and so the view he is involved with at any one particular moment is what constitutes for him the theme. This, however, always stands before the horizon of the other perspective segments in which he had previously been situated. The horizon is that which includes and embraces everything that is visible from one point. Now the horizon is not a purely optional one; it is made up of all those segments which had supplied the themes of previous phases of reading. For instance, if the reader is at present concerned with the conduct of the herowhich is therefore the theme of the momenthis attitude will be conditioned by the horizon of past attitudes toward the hero, from the point of view of the narrator, of the other characters, the plot, the hero himself, etc. This is how the structure of theme and horizon organizes the attitudes of the reader and at the same time builds up the perspective system of the text. It is a structure that constitutes the basic rule for the combination of textual strategies and its effects are manifold. (Iser 1978:97) Hos Stockwell synes termen dominant motsvara Isers theme: The feature that is determined to be the organising element, or seems most striking in the text, has been called the dominant. The dominantthough obviously having a subjective aspectis a formal feature of the text: [---] The dominant is a sort of superforegrounded gure, around which the rest of the literary text is dynamically organised. (Stockwell 2002:14, kurs. BA) 122 Now if these schemata are to be changed, the correction cannot be guided by perceptual data from the existing outside world, because in literary texts the correction is meant to evoke something that is not to be found and has not been formulated in the outside world. The correction can therefore only take place through the restructuring of points of signicance in the schemata. Herein lies the particular function of the literary schematain themselves they are elements of the
09-02-22 18.21.46
127
knsloengagemanget eller inlevelsen, str angngsmeningen fr frhllningsstt till denna berrdhet i ett agentperspektiv ven om hllningen inte med ndvndighet mste ta sig uttryck i aktivt engagemang fr en sak. (Thorson nedan, avsnitt 8)
text, and yet they are neither aspect nor part of the aesthetic object. The aesthetic object signalizes its presence through the deformations of the schemata, and the reader, in recognizing these deformtion, is stimulated into giving the aesthetic object its shape. (Iser 1978:92) 123 Kanske r det ven s, att berttandets egen starka stllning som kognitiv frstelseform motiveras eller mjliggrs av just nrheten till mimetiska mnster? Det r kanske signikativt, att Aristoteles i brjan av sin poetik betonar den mimetiska tankeformens fundamentalt mnskliga karaktr: Det r rimligt att diktkonsten som helhet har tv orsaker till sin uppkomst, bda rotade i mnniskans natur. Dels r det ngot naturligt fr mnniskan att efterbilda nda frn barndomen hon skiljer sig faktiskt frn de andra levande varelserna genom att hon r den mest efterbildande, och hon frvrvar sina frsta kunskaper genom efterbildning. Dels nner alla mnniskor nje i efterbildningar. Det bevisas av vr erfarenhet: det som vi betraktar med vmjelse nr det upptrder i verkligheten glder vi oss t att betrakta p bild; ven den mest detaljerade, exempelvis bilder av de mest avskyvrda djur eller av lik. (Aristoteles 1994, kap. 4) 124 Thorson vill med ledning av Furberg (1987 (1975)) se angng som en alldeles speciell erfarenhet av berrdhet: en relevansknsla som i lsningen innebr bde att texten berr, det vill sga kommer lsaren vid personligen (jfr Furberg 1987:171), lockar till fortsatt lsning och triggar till reexion. Erfarenhet av angng i lsningen medfr sledes angngsmening, som ligger nra bde Ahlins (1967) gerundivfunktion och Isers (1978) signikansmening. (Thorson nedan, avsnitt 7.1) Thorson knyter som synes samman erfarenheten av angng i lsakten med textens gerundivfunktion hos Lars Ahlin: Kanske kan vi se Ahlins begrepp om gerundivum och textens vdjan [] som en del av det lsningen har att frhlla sig till och som sledes bidrar till angngsmeningen. En av frutsttningarna fr att den vdjan Ahlin syftar p skall g fram nns i lsstdet han ocks diskuterar. Att erfara angng i mitt sammanhang kan i praktiken betyda att vara lyhrd fr textens vdjan och p ett reekterat stt bejaka eller ta avstnd frn denna vdjan. Den serisa lsningen sker angngsmening och det r den som ger texten personlig signikans. Medan berrdheten r
125 Jag bortser hr frn mjligheten av allusioner p Karl Vennbergs dikt Om det fanns telefon, Halmfackla (1944). 126 Jfr ovan 1.5.3, om frstockelsepraktikerna hos Almqvist och Ahlin. 127 Jfr Bogdanov (2005) om slktskap mellan Sklovskys begrepp om frmmandegring och kristendomens begrepp om Kristus som det inkarnerade Ordet: i bda fallen r frestllningen om kenosis (frivillig utblottelse) central: What does ostranenie have to do with kenosis? Kenosis means the selfemptying of Gods son who is the Word, i.e., the fact that the Word attains a physical form and thereby changes the world for those who are able and willing to see it in a new light. The subsequent death and resurrection of Christ may be, accordingly, referred to as the death and resurrection of the Word. The Resurrection of the Word is also the title of Shklovskys programmatic essay dealing with ostranenie. (Bogdanov 2005:50) 128 Hr har det blivit en vacancy i Isers mening: Whenever a segment becomes a theme, the previous one must lose its thematic relevance and be turned into a marginal, thematically vacant position, which can be and usually is occupied by the reader, so that he may focus on the new thematic segment. In this sense it might be more appropriate to designate the marginal or horizontal position as a vacancy and not as a blank; blanks refer to suspended connectability in the text, vancancies refer to nonthematic segments within the referential eld of the wandering viewpoint. Vacancies, then, are important guiding devices for building up the aesthetic object, because they condition the readers view of the new theme, which in turn conditions his view of previous themes. These modications, however, are not formulated in the textthey are to be implemented by the readers ideational activity. And so these vacancies enable the reader to combine segments into a eld by reciprocal modication, to form positions from those elds, and then to adapt each position to its successor and predecessors in a process that
09-02-22 18.21.47
128
ultimately transforms the textual perspectives, through a whole range of alternating themes and horizons, into the aesthetic object of the text. (Iser 1978:198) 129 Utom Jauss och Iser enl. ovan ven t.ex. Stierle (1980:84f.) om quasi-pragmatic lsart, samt Ricoeur (1977:136f, 150) om kommunikation genom och med hjlp av distansering. 130 Termen negative capability tergr p en formulering hos John Keats i ett brev till sina brder den 21 dec. 1817: I mean Negative Capability, that is, when a man is capable of being in uncertainties, mysteries, doubts, without any irritable reaching after fact and reason. (Keats 1970:43) 131 Se diskussionen av Hansson (1991) i Agrell (1993: 293f med noter). 132 Se vidare Ken Bensons kapitel om litteraturhistorieskrivning i denna bok. 133 Att de dremot representerar intressant litteratur framgr av forskningen p omrdet, exempelvis Mats Malm (2001). 134 This is not to say that our understanding of a texts repertoire or its conditions of production is merely a projection of contemporary concerns. [---] For understanding can only occur when one encounters and self-consciously recognizes the ways in which ones own historical consciousness differs from that of the past. Thus in attempting to reconstruct a texts repertoire, readers will be grappling with the historical difference of the past, but the ways in which they conceive of that difference will necessarily depend upon the repertoires they have developed within their own historical formation. (McCormick 1994:71) 135 Underlying my argument about the need to investigate the repertoires of texts and readers is the assumption that it is only when readers become increasingly conscious of the historical and social conditions in which texts have been produced and reproduced, and of the conditions that are working to produce them as reading subjects, that they can take up informed positions of their own which they can actively defend in relation to texts. From this perspective, reading a text involves not only analysing the words on the page, but also analysing the texts relationship to the historical and ideological conditions in which it was produced. (McCormick 1994:88)
beata agrell
136 Jauss (1989) angriper med skrpa vad han kallar the false assumption om tidslshet: [] when attempting to understand a text whose horizon of signication is no longer immediately available, but instead has become alien due to its distance in time [], the false assumption of immediacythe supposed timeless presence of all classical artmust be recognized for what it is, and the naive alignment of a historically distant text with contemporary expectations about meaning avoided. In addition, the critical demands of literary hermeneutics must be met by consciously unfolding the tension between the text and the present. This is why it is part of the hermeneutic approach to project a historical horizon that is different from the horizon of the present [Gadamer 1975]. (Jauss 1989:204f ) Jauss betonar allts skillnadens och avstndets produktiva betydelse: han fresprkar en litteraturhistorisk lsart, som inte bara uppmrksammar det frmmande, utan ocks skriver in denna frmmande horisont denna alteritet i lsarens egen tolkningshorisont. Distansen blir drmed ett ndvnligt led i tillgnelsen (jfr en liknande tanke hos Ricoeur 1977): a hermeneutics of historicity that would take on the task of producing a dialogic understanding in the fullest sensea dialogue between the text and the interpreter, between the tradition and the present, that is open to the future. [---] the reception aesthetic I supported [] considered the differentiation of horizonsthe mapping of the alien horizonan indispensable phase in the process of understanding, a phase that allowed for the inscription of the past in the current horizon of understanding, tested interpretive procedures as a means of reconstructing the contemporary horizon of expectation, and tried to reestablish the dialogic reciprocity between the text and and the present, the interpreted and the interpreter, through the interplay of question and answer. (Jauss 1989:205f ) Frstelse, skriver han, r alltid frstelse p skillnadens villkor: Just as the producer is always a recipient as soon as he begins to write, so too the interpreter must bring himself into play as reader when he wishes to enter into a dialogue with the literary tradition. It is not merely the conversational partners that constitute a dialogue. The willingness to recognize and acknowledge the other in his otherness also plays a role. This is all the more true when
09-02-22 18.21.48
129
sidan av Moa Martinson omnmns i boken Sjvetsija (Sverige), utgiven p Statliga frlaget fr geogrask litteratur i Moskva (i en upplaga av 100 000 ex): Till dem [frfattare ur det vxande svenska proletariatet som skildrar industriarbetarnas liv] hr den tidigt dde Dan Andersson, som publicerade samlingen Kolvaktarens visor, och Karl stman, son till en skogshuggare och sjlv sgverksarbetare. I sina mnga berttelser terger stman sannfrdigt skogsindustriarbetarnas tunga liv i norra Sverige. Dessa bda frfattares verk uppvisar dock samtidigt ett starkt inytande frn en smborgerlig ideologi (vers. Ljunggren 2006). Nmnda smborgerliga inytande kan avse de mrka, tunga frger som arbetarna och deras liv skildras med, samt kanske ven vad en del uttolkare uppfattat som vildmarksromantik.
the other is represented by a text that no longer speaks directly to us. Literary understandig rst becomes dialogic when the alterity of the text is sought out and acknowledged before the horizon of ones own expectationswith the result that instead of attempting a naive fusion of horizons, ones own expectations will be corrected and expanded through the experience of the other. (Jauss 1989:207f ) 137 Se vidare Alvstad och Castro i denna bok. 138 stmans i bokform samlade frfattarskap omfattar novellsamlingarna Pilgrimer (1909), En ol och en kvinna och andra berttelser (1912) och Hunger: En bok om sgverksfolk och annat (1916), samt romanen Den breda vgen (1923). Mer namnkunniga generationskamrater bland arbetarfrfattarna r vl Martin Koch, Gustaf Hedenvind-Eriksson, Dan Andersson, och kanske ven Maria Sandel vr frsta proletrfrfattarinna. Ett Karl stman-sllskap bildades dock r 2002; se hemsidan http://dbo.axentus.net/karlostman/sallskapet. htm. Se vidare Ola Holmgrens kommentar om pionjrtidens betydelse fr 1930-talets guldlder (1976): Dagens bild av proletrlitteraturens historiska arv har till stor del frgats av 30-talet och dess episka sjlvbiograer. Det r i ljuset av denna guldlder av frfattare som Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegrd, Harry och Moa Martinson, Eyvind Johnson m som vi bedmmer historien. Men tiden frn sekelskiftet, ver storstrejken och fram till och med frsta vrldskriget r vl s avgrande. De grundfrutsttningar som leder till kommande skrdar och revarv nns nedlagda i denna brytningstid. En brytningstid, som bl a tar sig uttryck i det paradoxala frhllandet, att termen proletrfrfattare kommer till anvndning, nr den egentligen inte lngre ger ngon reell innebrd. I den tidigare agitations- och kampsngstraditionen hade termen varit p sin plats, men d anvnds den inte, eftersom frfattaren som sdan r anonym inom denna proletra och politiska offentlighet. Dr fungerar i stllet litteraturen i ett kollektivt sammanhang, och frfattaren r inte urskiljbar som individ. (Holmgren 1976:214f ) 139 I Sovjetunionen tycks stman dremot ha sttt hgt i kurs: s sent som 1953 r stman och Dan Andersson de enda svenska frfattare som vid
140 T.ex. Harry Martinsons Nsslorna blomma 1935, Lo-Johanssons Mna r dd 1932 och God natt jord 1933, Fridegrds Lars Hrd-serien 1935ff, Moa Martinsons Kvinnor och ppletrd 1933. Eyvind Johnsons Olof-serie (del 14, 19341937) avviker formellt genom de inlagda sagor som allegoriskt skdliggr texternas problematik. 141 I Den breda vgen, stmans enda roman, fr en arbetarfrfattare utlgga problemet: Att skriva om oss r ingen ltt sak fr den fattige. Sgverkslivet r i sig sjlvt varken roligt eller vackert, nej, det vet vi vl. Det r tvrtom fult och grtt som sjlva den gr hstens vder alltigenom. Och folket, arbetarna, mina kamrater p verken, de vill inte lsa om sig sjlva s dr, vill inte lsa om skdespel, i vilka de sjlva ro agerande, det r s trkigt, tycka de. De vill ha ngot roligt, ngot ljust och nt. (stman 1923:64) Och vidare: Den dr r inte riktigt klok, han! Vad skulle han skriva om det dr fr? En sdan elndig smrja. Somliga hrde jag tala p det sttet. De voro sjlva arbetare och de frbannade sjlva ofta den hrda lotten, som de hade, mnga av dem, men nr det mlades med ord, s det syntes p pappersblad hur de stred och led, d var det bara smrja alltsammans! Det r lustigt med mnniskorna i vrlden. Bra vill vi ha det, men hjlparen kan vi sedan stena, om vi n honom. Roliga historier skulle jag ge mina vnner, jag var bara en narr annars. Skildrade jag till exempel arbetarnas bostadsfrhllanden i timmerskogarna eller p verken hr nere, s skulle jag totalt se frbi smulsen och
09-02-22 18.21.49
130
vgglusen, plgoriset och folkfrbannelsen, som nns i legioner dr. Rummen i barackerna och kojorna skulle jag i stllet gra rymliga och ljusa och trevliga som gemak i slott och herrgrdar. Sgarna skulle jag inte heller beskriva som ngot Inferno, ssom de i verkligheten ro med sina smllande remmar, sina vinande hjul, slamrande sgramar och skrikande trissor, dr mnniskor ofta krossades och klmdes pannkakspiatta och till rykande, rd mos nej, det skulle jag inte. Det var trkigt, se, inte roligt alls. Som salonger skulle sgarna mlas. Arbetarna sjlva skulle vara balhjltar i salongerna, sedan jag frst rtat deras ryggar och smetat ver deras klders smrja och ler med blck. Ljuden, som maskinerna i sgen skapa fram, skulle vara musiken. Sjlv skulle jag vara pajas p balen och sjunga visor fr de dansande mellan akterna. Haha. Med andra ord: jag skulle skriva gyckelspel fr mina vnner och leva p luft tills jag ck deras applder att mtta mej med, om det visade sig till slut att spelet, som jag skrev, var till alla delar dugligt. Jag skulle inte dra deras elnde och fattigdom fram fr offentligheten med den nakna sanningen som krsven i tmmarna, jag skulle bara bertta om sgverksslavarnas frjder, nr de ibland hade sdana p en fritidstimme eller en. sndag jag skulle inte tala om vad de led! (stman 1923:67f ) Men observera, att denne arbetarfrfattare inte avser att skriva fr arbetare, utan om dem, d.v.s. till en borgerlig publik: Om ej det ortta och onda blottades, hur d vnta sej en frbttring ngon gng? Aldrig har jag heller tnkt, att skriva fr arbetarna, jag bara skriver om dem. Avsikten r ju tydlig. Ty till ingenting btar det att stndigt tuta i egna ron om elndet. t alla vderstrecken ska tutandet hras. D kanske man en gng stannar p hjderna, dr makten bor, och lyssnar och vaknar till besinning. Detta r kultur. (stman 1923:6769) Jfr v. stman 1912:44. 142 Omvgen ver det gamla: The new as such, that which would do away with all prior experience, is no more available to apprehension than is the other as suchan other that, as a manifestation of a far-off past, can no longer be gotten at with anything belonging to the present. If experience and expectation are so entwined in one another as a conceptual pairboth in the apprehension of history and in the horizon of aesthetic expenencethat no expectation [can exist] without
beata agrell
experience, and no experience without expectation (p. 352), then, even after the radically jolting events of modern history, and the radical break with tradition in modern art, the onset of the new and the other must be understood from the vantage point of the old and familiar. (Jauss 1989:203, kurs. BA) Dessutom mste den egna erfarenheten tas med i berkningen: the content of ones own experience must be brought into play, and mediated through the alien horizon in order to arrive at the new horizon of another interpretation. (Jauss 1989:207) 143 Ntkurser p A-niv ht 2004, 2005, 2006. 144 Se McCormick om frhllandet mismatching/ tension: As opposed to a mismatching in which, because of an absence of certain information, a reader simply cannot nd a way to respond satisfactorily or to make sense of a text, a tension between repertoires occurs when a reader is sufciently familiar with the texts repertoire but disagrees with it or opposes it for various reasons (McCormick 1994:87). 145 I Den svenska litteraturen behandlas den tidiga arbetarlitteraturen i slutet av del 2, avsnittet mellan barnlitteratur och populrlitteratur allts tillsammans med i mnga sammanhang lgstatusmrkt genrelitteratur; och Karl stmans namn nmns inte. Avsnittet som sdant r p mnga stt utmrkt, srskilt vad gller de litteratursociologiska sammanhangen. Vad som fattas r ett litterrt perspektiv p texterna en karakteristik av deras konstnrliga egenart. 146 Fr textens allmnna och specikt litteraturhistoriska repertoar, se Agrell (2003; 2005). 147 Andra studenter ger rakt motsatta tolkningar av typen Bevittnandet av en tragedi riktas mot en stjrnklar himmel istllet och fr ett kort gonblick glmmer man bort elndet p sgverket huruvida man r lsaren av berttelsen eller arbetarna i historien framgr inte. 148 Studenterna anvnder hr den narratologiska standardterminologi som ges i Holmberg & Ohlsson (1999), deras lrobok; men termerna tergr p Genette (1980; 1988). Fr dieges (fr. digse) i betydelsen ktionsuniversum eller ktionsvrld, se srskilt Genette 1988:18, att skilja frn diegesis (fr. digsis) i betydelsen berttarens framstllning till skillnad frn de ktiva karaktrernas repliker, tankar, o.d. Fr intra- resp. extradiegetisk bert-
20032007.
09-02-22 18.21.50
131
tarniv se Genette 1980:228f.; 1988:84ff. Homoresp heterodiegetiskt berttande avser berttarens relation till den historia han berttar: en homodiegetisk berttare r sjlv aktr i den historia han berttar, medan en heterodiegetisk berttare berttar om ngon annan, d.v.s. terger ngon annans historia; se Genette 1980:244f; 1988:84ff. 149 Men det r inte s bara. Som bl.a. Stockwell understryker r uppmrksamhet en professionell konst, som mste lras och vas: This suggests that attentiveness is partly a matter of experiential learning and, with certain patterns, is a skill. In the past, the acquired skill of recognising conventions in literary reading has been called literary competence. [] It takes an effort of will to focus attention on the ground, for example, reconguring it as the gure and the object of interest. Nevertheless, this is the sort of thing professional critics or trained students do within the disciplinary parameters of literary study. Deliberately repositioning attention produces new (and thus interesting) readings. (Stockwell 2002:19f ) 150 Jfr Thomas Olssons analys av stmans skildring av arbetet i novellen Sjare: Karl stmans egen relation till det som berttas knnetecknas av nrhet, fr honom r allt i hgsta grad bekant, normalt och vardagligt. S vardagligt att det blir naturligt fr honom som frfattare att framstlla det som typiskt. Hans berttelse r inte bara ngot som har hnt, det hnder. (Olsson 1979:69) 151 Hr aktualiseras en problematik, som Anders hman (2004) framgngsrikt behandlar med std av postkolonial teori. 152 Jfr Olssons analys av berttarrollen i Sjare: Berttaren i Sjare uppvisar en karakteristisk dubbelhet, som sammanhnger med den narrativa strukturens statiska karaktr. ena sidan r han reducerad till en den episka scenens sufr, som terger dialogen och fyller igen luckorna i den. andra sidan existerar han som en identierbar rst och personlighet i novellen, som en regissr som visar sig p scenen. P ett par stllen talar han i eget namn som jag-berttare. (Olsson 1979:65) 153 Jfr Olsson (1979:66), som med all rtt framhver den dubbla berttarrollens muntliga karaktr, men ocks betonar att [d]et r genom det dubbla perspektivet som texten upprttar en lsarnorm. (1979:67)
154 1902, inkasserade den politiska arbetarrrelsen sin andra valseger: Socialdemokratiska partiets representation i riksdagens andra kammare kades frn en Branting till fyra man. Tre r senare, allts 1905, fljde en ny valseger: socialdemokratiska riksdagsgruppen kades till 13. Efter ytterligare tre r, allts 1908, inhstade socialdemokratiska partiet den strsta valsegern under den period denna versikt omspnner: den socialdemokratiska riksdagsgruppen kades till 34 man, samtliga tillhrande andra kammaren. (Uhln 1964:94) 155 Sveriges socialdemokratiska vnsterparti, som 1921 blev Sveriges kommunistiska parti. 156 Det nya och mrkliga intrder, nr nu frfattare, som ej genom en viss skolutbildning kommit loss ifrn sitt sociala ursprung, framtrder alltjmt i egenskap av bnder eller arbetare. [] Den unge Hedenvinds eller Karl stmans sociala skildringar [] r s helt igenom prglade av frfattarnas erfarenheter som arbetare och av den klassknsla deras samhllsstllning ftt. Om mnga av de proletrfrfattare, som har srskilt intresse i detta sammanhang, gller det, att de har uppfattat sig sjlva inte i frsta rummet ssom tillhrande en intellektuell yrkesgemenskap (frfattarskret eller vad man vill kalla det) utan ssom sprkrr fr den grupp inom samhllet, som de framgtt ur. (Thorsell 1997:521) 157 Idag mest namnkunniga frn den tiden r vl de s.k. tiotalisterna, det vill sga, Ludvig Nordstrm, Gustaf Hellstrm, Sigfrid Siewertz och fr.a. Hjalmar Bergman. I litteraturhistorieskrivningen kallas de ofta borgerliga realister. Ett par damer brukar ocks f komma med numera: Elin Wgner och Marika Stiernstedt. Men detta r ocks den period d Pr Lagerkvist debuterar och prvar sig fram med en expressionistisk estetik som f.. ocks prglade Hj. Bergmans experiment med realismen. Internationellt kommer nu ocks en rad modernistiska klassiker: Thomas Manns roman Huset Buddenbrock 1901, frsta delen av Marcel Proust A la recerche du temps perdu 1913, och James Joyces novellcykel Dubliners 1914. 1922 kommer hans experimentroman Ulysses, samma r som T.S. Eliots icke mindre experimentella lngdikt The Waste Land. Detta var en lrd och komplex lit-
09-02-22 18.21.51
132
teratur, med vidare sanningsansprk n den frn 1800-talet nedrvda realismen. 158 Jfr McCormicks mismatching (1987:87); v. nedan 2.3.2. 159 Since the world of the text is bound to have variable degrees of unfamiliarity for its possible readers (if the work is to have any novelty for them), they must be placed in a position which enables them to actualize the new view. This position, however, cannot be present in the text itself, as it is the vantage point for visualizing the world represented and so cannot be part of that world. The text must therefore bring about a standpoint from which the reader will be able to view things that would never have come into focus as long as his own habitual dispositions were determining his orientation, and what is more, this standpoint must be able to accommodate all kinds of different readers. How, then, can it evolve from the structure of the text? (Iser 1978:35). 160 Begreppet ctitious reader r Isers versttning av Erwin Wolfs begrepp der intendierte Leser. Isers utlggning: Thus the intended reader, as a sort of ctional inhabitant of the text, can embody not only the concepts and conventions of the contemporary public but also the desire of the author both to link up with these concepts and to work on themsometimes just portraying them, sometimes acting upon them. [---] But, in any case, by characterizing this ctitious reader it is possible to reconstruct the public which the author wished to address. (Iser 1978:33) Och vidare: We must, then, differentiate between the ctitious reader and the readers role, for although the former is present in the text by way of a large variety of different signals, he is not independent of the other textual perspectives, such as narrator, characters, and plot-line, as far as his function is concerned. The ctitious reader is, in fact, just one of several perspectives, all of which interlink and interact. The role of the reader emerges from this interplay of perspectives, for he nds himself called upon to mediate between them, and so it would be fair to say that the intended reader, as Supplier of one perspective, can never represent more than one aspect of the readers role. (Iser 1978:33) 161 Vr Bostad 1996:3, s. 6063. Texten sndes in till tidningens rliga novelltvling, dr den ntt och jmt INTE ck ngon placering, meddelar
beata agrell
Holmqvist, men blev publicerad i alla fall fr sedvanligt arvode. Ett slags trstpris, kan man nog sga. (Holmqvist 2007) Vr Bostad hyresgstfreningens tidning lades ned i mars 2007. 162 Ninni Holmqvist r fdd i Lund 1958 och numera bosatt i Malm. Hon har tidigare bl.a. arbetat som vrdbitrde och som konstnrsmodell. Hon har haft dikter och noveller publicerade i olika tidningar samt medverkat i Gedins Grupp 93-antologi. 1995 debuterade hon med novellsamlingen Kostym, som ck ett mycket positivt mottagande. Sedan dess har Holmqvist fullgjort utbildningen i Litterr gestaltning vid Gteborgs universitet och publicerat ytterligare prosabcker, samtliga p Norstedts frlag: Ngot av bestende karaktr (1999), Biroller (2002) och Enhet (2006). 163 Fr extradiegetisk och fokalisation, se Genette 1980:228234 resp. 189198, samt 1988, kap. 14 resp. 12. 164 Se Iser (1978): the whole text can never be perceived at any one time. [---] The object of the text can only be imagined by way of different consecutive phases of reading. We always stand outside the given object, whereas we are situated inside the literary text. The relation between text and reader is therefore quite different from that between object and observer: instead of a subjectobject relationship, there is a moving viewpoint which travels along inside that which it has to apprehend. (Iser 1978:108f )Thus the aesthetic object cannot be identied with any of its manifestations during the time-ow of the reading. The incompleteness of each manifestation necessitates syntheses, which in turn bring about the transfer of the text to the readers consciousness. The synthetizing process, however, is not sporadicit continues throughout every phase of the journey of the wandering viewpoint. (Iser 1978:109)Thus every moment of reading is a dialectic of protension and retention, conveying a future horizon yet to be occupied, along with a past (and continually fading) horizon already lled; the wandering viewpoint carves its passage through both at the same time and leaves them to merge together in its wake. (Iser 1978:112)As the sentences of a text are always situated within the perspective that they constitute, the wandering viewpoint is also situated in a particular per-
09-02-22 18.21.51
133
and-horizon structure of comprehension which regulates the text-reader interaction. He will not allow his norms to become a theme, because as such they are automatically open to the critical view inherent in the virtualized positions that form the background. And if he is induced to participate in the events of the text, only to nd that he is then supposed to adopt a negative attitude toward values he does not wish to question, the result will often be open rejection of the book and its author. Even this reaction still testies to the undiminished validity of this structure, which brings about an involuntary self-diagnosis in its irritated recipients. (Iser 1978:202)
spective during every moment of reading, but and herein lies the special nature of the wandering viewpointit is not conned to that perspective. On the contrary, it constantly switches between the textual perspectives, each of the switches representing an articulate reading moment; it simultaneously offsets and relates the perspectives. (Iser 1978:114)But if the wandering viewpoint denes itself by way of the changing perspectives, it follows that throughout the reading past perspective segments must be retained in each present moment. The new moment is not isolated, but stands out against the old, and so the past will remain as a background to the present, exerting inuence on it and, at the same time, itself being modied by the present. This two-way inuence is a basic structure in the timeow of the reading process, for this is what brings about the readers position within the text. As the wandering viewpoint is not situated exclusively in any one of the perspectives, the readers position can only be established through a combination of these perspectives. But the act of combining is only possible by way of the retained modications in the many reading moments made articulate by the spotlighting process. (Iser 1978:114) 165 Se Iser 1978:207f, 209, 213, om minus-function; jfr Lotman 1974:4550, om minusgrepp. 166 Utfrd av Edvard Eriksen 1913. 167 Se vidare Den lille Havfrue, http://hjem.get2net.dk/OSJ_INDEX/hybenrose/havfruen/dk/ haervaerk.htm; samt Pedersen (2007). 168 Metaleps innebr en vergng frn en narrativ niv till en annan, vilket bryter mot mimetiska regler fr trovrdighet (Genette 1980:235). 169 Se vidare nedan 2.5, diskussionen av Modellens dd lst mot bakgrund av vampyrmotivet i Poes Det ovala portrttet. 170 Se vidare Thorson i denna bok, samt nedan, diskussionen av Poe, Det ovala portrttet. Fr motivet med det levande portrttet, se t.ex. Ziolkowski om the uncanny resemblance between a portrait and a living gure (Ziolkowski 1977:86). 171 Iser har en talande beskrivning av motstndet mot att byta perspektiv eller theme: The more committed the reader is to an ideological position, the less inclined he will be to accept the basic theme-
172 En torrt ornitologisk lsart styrker den tolkningen: den fgelsng som glder mnniskan om vren utgr i fglarnas egen vrld en aggressiv revirmarkering: Infr parbildningen r det vanligt att hanen hvdar revir genom att sjunga en arttypisk sng. [---] Sngens funktion r dels att locka en hona till reviret, dels att hlla andra hanar borta frn det. Hos yttfglar r det vanligt att hanarna anlnder till hckningsomrdena ngon tid fre honorna, och de brjar genast sjunga fr att etablera sina revir. (Hall 2008) Mot den bakgrunden framtrder ett tydligt kampmotiv i novellen: de bda rivalernas frsk att konkurrera ut varandra. 173 Ett snabbt matematiskt verslag ger vid handen att det kan ha rrt sig om en 60 eller kanske 100 r! Om man rknar med 20 fglar, som var och en lever i tre r, s ger det 60 r. 174 Jag fredrar termen inskjuten berttelse i stllet fr Genettes metadiegetisk (Genette 1980:228234). 175 Frn t.ex. senantikens mnga narrativa genrer till Cervantes Don Quixote (1605, 1615), Mary Shelleys Frankenstein (1818) och Emily Bronts Wuthering Heights (1847), resp. experimentprosa frn Luis Borges till Salman Rushdie. 176 Se Iser om securing uptake och illokutionra talakter (Iser 1978:57, 89, 107, 125). 177 De studenter som deltog i Thorsons lsarunderskning hade dock inte lst novellen tidigare i undervisningen. 178 Till den versttning av The Oval Portrait (1981) som studenterna lst hr ocks en frgillustration av Arthur Rackham (18671939), vilken gestaltar slutscenen i den inskjutna berttelsen
09-02-22 18.21.52
134
mlarens upptckt av modellens dd. Bilden har inte anvnts vare sig i min eller Thorsons undervisning, men det greppet vore vrt att prva. Fr konstnrliga bilder som pedagogiskt std i litteraturvetenskaplig undervisning, se Sonia Lagerwalls kapitel i denna bok. 179 Fr Poe-textens versttningsproblematik, se annars Castro i denna volym. 180 those piles of commingled gloom and grandeur which have so long frowned among the Appennines, not less in fact than in the fancy of Mrs. Radcliffe (Poe 1850:366). 181 The portrait, I have already said, was that of a young girl. It was a mere head and shoulders, done in what is technically termed a vignette manner; much in the style of the favorite heads of Sully. The arms, the bosom, and even the ends of the radiant hair melted imperceptibly into the vague yet deep shadow which formed the background of the whole. The frame was oval, richly gilded and ligreed in Moresque. As a thing of art nothing could be more admirable than the painting itself. But it could have been neither the execution of the work, nor the immortal beauty of the countenance, which had so suddenly and so vehemently moved me. Least of all, could it have been that my fancy, shaken from its half slumber, had mistaken the head for that of a living person. I saw at once that the peculiarities of the design, of the vignetting, and of the frame, must have instantly dispelled such ideamust have prevented even its momentary entertainment. Thinking earnestly upon these points, I remained, for an hour perhaps, half sitting, half reclining, with my vision riveted upon the portrait. At length, satised with the true secret of its effect, I fell back within the bed. I had found the spell of the picture in an absolute life-likeliness of expression, which, at rst startling, nally confounded, subdued, and appalled me. (Poe 1850:367f ) 182 Vampyrmotivet i The Oval Portrait har kommenterats av era forskare. S t.ex. Gross (1959), som uppmrksammar a strange, incestuous vampirism of the dead with the living som prglar era av Poes kvinnobilder, men hr inte gller kvinnan utan portrttet (Gross 1959:19). Enligt Twitchell (1977) r [t]he vampire myth [] an ideal paradigm for love that is too demanding or, in the case of The Oval Portrait, art that is
beata agrell
too life-consuming (Twitchell 1977:388). Se v. Anderson 1973:138, not 44, om vampyrmotivet i The Oval Portrait i en skandinavisk kontext. Motivet med det ondskefulla portrttet varieras hos mnga, t.ex. Gogol och Oscar Wilde. Se vidare Ziolkowski 1977. 183 Tematiseringen av rambegreppet har ocks observerats i tidigare forskning. Se t.ex. Caws (1983) om novellens slut: The inserted tale ends there, with no return to the outside frame for the narrator, as if the recounted drama of the exchange of life for truth in representation were in fact to operate in much the same way within the text of the tale itself (Caws 1983:680). 184 Det engelska originalet har en starkare formulering: She was a maiden of rarest beauty, and not more lovely than full of glee. And evil was the hour when she saw, and loved, and wedded the painter. (Poe 1850:368) 185 Ramberttarens nattlger kunde i s fall tnkas lokaliserat till samma avlgset belgna tornrum som konstnrens atelj dr sledes modellen-hans hustru frsmktade medan portrttet blev till. Ramberttarens sovrum lg i ett av byggnadens avlgsna torn, vilket matchar det ensliga tornet med konstnrens atelj. Ett annat indicium r den oordnade trngseln av mlningar i rummet: att ett stort antal mycket livfulla moderna tavlor i praktfullt utsirade gyllene ramar inte bara hngde p vggarna utan ocks stod uppstllda i alla de vinklar och vrr som skapades av slottets bisarra arkitektur. (Poe 1981:189) 186 Stockwell (2002) diskuterar den oavslutade ramberttelsens problem i anslutning till behandlingen av deixis: The capacity that language has for anchoring meaning to a context in this way is called deixis (meaning pointing), and deictic patterns can be tracked through a text (2002:42). Deixis utgr alltid frn ett deiktiskt centrum, men i en berttande text kan detta centrum frskjutas upp eller ner i hierarkin av niver, frn ramberttare till karaktr i en inskjuten berttelse. De kognitionsteoretiska termerna fr dessa fryttningar r push och pop. Stockwell frklarar: Moving from being a real reader to perceiving yourself in a textual role as implied reader or narratee, or tracking the perception of a narrator or character, all involve a deictic shift that is a
09-02-22 18.21.53
135
push into a lower deictic eld (2002:47). Pop str allts fr den motsatta rrelsen nedt i hierarkin: Within a text, you can pop up a level if the narrator appears again at the end to wrap up the narrative, or if the narrator interjects opinion or external comment at any point within the narrative. These involve shifts from the character who is the current focus of attention up to the deictic centre of the narrator. Equally, popping out from the narrative level to ascribe features of the deictic centre to the extractional voice is what enables readers to identify and locate irony. (2002:47) T.ex. berttarens metaktiva inskott i stmans Kapar-Karlsson pushar lsandet en niv uppt i berttelsen, men det efterfljande berttandet poppar ner lsandet tillbaka till ktionens niv. Vanligen balanserar pushar och poppar varandra, men exempel p motsatsen r inte ovanliga, och de drar till sig uppmrksamheten p srskilda stt: Usually, we expect pops and pushes to be balanced: ashbacks usually return us eventually to the current time; plays within plays do not take over the entire narrative; we do not read a book forever! However, when some literary texts break this norm, it is noticeable and we like to make an issue or theme out of it. (2002:48) 187 I The Philosophy of Composition skriver Poe: Nothing is more clear than that every plot, worth the name, must be elaborated to its dnouement before any thing be attempted with the pen. It is only with the dnouement constantly in view that we can give a plot its indispensible air of consequence, or causation, by making the incidents, and especially the tone at all points, tend to the development of the intention. (Poe 1846:163) 188 Som Seymour L. Gross ppekar: This lengthy disquisition was, then, as Poe came to recognize, merely a sensational irrelevancy which serves only to blur the thematic contours of the tale (Gross 1959:17). Se v. Richard W. Dowell: it seems certain that the pre-established design was altered during composition, but that the tale for some reason was not revised to rid it of excess baggage before publication. When the tale was revised and republished as The Oval Portrait three years later in the Broadway Iournal, 659 words had been pruned away, including all allusions to opium. (Dowell 1971:482)
189 Gross (1959): This implication of hallucination, however, damaged the symbolic import of the story. For if we must accept the absolute lifelikeliness of the portrait as merely the illusion of a mind deranged by pain and opium, then the moral point of the talethat a monomaniacal devotion to artistic perfection is a humanly destructive forceis dissipated because doubt has been cast upon the symbolic fact upon which the theme dependsthat the painter has painted his wifes life into his portrait of her. In ascribing this terrible fact to the narrators narcotized mind, Poe removed it from the realm of the symbolically real, and thereby destroyed his thematic point. (Gross 1959:18) 190 Och vidare: What immediately strikes the reader about this tale, especially because of its ironic proximity to the Hawthorne review, is its lack of unity. The rst half, in particular, abounds in incidents and details that are ultimately extraneous to Poes desired effect. Life in Death opens in an abandoned Apennine chateau, where the narrator has been taken because of a terrible fever resulting from wounds suffered at the hands of the banditti. Finding all cures futile and his valet hopelessly inept at bloodletting, the narrator decides to swallow some opium to relieve the pain. This decision is followed by a lengthy meditation on his past experiences while smoking opium and then by his speculations on the effects that might result from swallowing it. Finally, having decided to risk swallowing the drug, he wrestles with the problem of how much he should consume and whether it should be taken all at once or in periodic doses. By the time he nally swallows the opium, the tale has run one-third of its ultimate length, or about ve hundred words, to the point where The Oval Portrait begins. From there, the two versions are virtually the same, except for occasional references in Life in Death to the narrators increasing drowsiness as a result of the drug and his daily expectation that the owners of the chateau will return. (Dowell 1971:481f ) 191 Dowell prvar sjlv tv olika biogrask-psykologiska svar p sin frga. Det frsta r att Poe sjlv kan tnkas lida av the imp of the perverse, det vill sga, den drift till sjlvdestruktion, som han gestaltat i sina berttelser (Dowell 1971:484). Det andra svaret hnvisar till Poes privatliv: att han vid tidpunkten var okoncentrerad och orolig p
09-02-22 18.21.53
(1938): inte ens en gr liten fgel som sjunger p grnan kvist det finns p den andra sidan och det tycker jag nog r trist
136
beata agrell
Inte ens en gr liten fgel grund av att hustrun var allvarligt sjuk (Dowell 198 Nils Ferlin, Inte ens, i Goggles (1938): Inte ens 1971:484f ). och aldrig en bjrk som str vit. en gr liten fgel/ som sjunger p grnan kvist/ Men den vackraste dagen som sommaren gerp den andra sidan/ och det tycker jag det nns 192 Jfr Castro och Alvstad i denna volym om tendenhar det hnt att jag lngtat dit. nog blir trist.// Inte ens en gr liten fgel/ och sen att reducera den litterra texten till informaaldrig en bjrk som str vit./ Men den vackraste tion. dagen som sommaren ger/ har det hnt att jag 193 Se vidare Eco (1995) om the hermetic drift och 1988 lngtat dit. unlimited semiosis. , 199 Se vidare G. D Hansson 1998, kap. 1 om Fr194 Jfr v. Stockwells beskrivning av uppmrksam bnstriangeln. lsning som en professionell konst, som allts 200 Fr epifani, se Beja (1971:14), samt Nichols mste lras och vas. Det svra i denna konst r (1987:xi). att uppmrksamma textelement som benner sig
i bakgrunden och inte r tematiserade: It takes an effort of will to focus attention on the ground, for example, reconguring it as the gure and the object of interest. Nevertheless, this is the sort of thing professional critics or trained students do within the disciplinary parameters of literary study. Deliberately repositioning attention produces new (and thus interesting) readings. (Stockwell 2002:20) 195 Now indeterminacy arises out of the communicatory function of literature, and as this function is performed by way of the formulated determinacies of the text, clearly, the indeterminacies arising from the formulated text cannot be without a structure. There are in fact two basic structures of indeterminacy in the textblanks, and negations. These are essential conditions for communication, for they set in motion the interaction that takes place between text and reader, and to a certain extent they also regulate it. (Iser 1978:182) 196 Fr retention, se Iser: It is clear, then, that throughout the reading process there is a continual interplay between modied expectations and transformed memories. [---] Thus every moment of reading is a dialectic of protension and retention, conveying a future horizon yet to be occupied, along with a past (and continually fading) horizon already lled; the wandering viewpoint carves its passage through both at the same time and leaves them to merge together in its wake. (Iser 1978:111f ) 197 Jfr motsvarande tvngsbeteende hos pojken i Tage Aurells novell Tolv r p det trettonde: rknandet fungerar som besvrjelser mot det faktum att mamman ligger dende p sanatorium. Se vidare analys i Agrell 2004.
201 Se vidare Jrgen Holmgaard om narrativ kausalitet och realistiskt framstllningsstt: Fornemmelsen af realisme udspringer ikke af synkronien, af deskriptionselementerne alene. Den udspringer af den kausale handlingssammenkdning. Den kan til gengld vre meget forskellig. Som Aristoteles fra mange vinkler pviser, afhnger vores vurdering af teksten ikke af forholdet mellem tekst og virkelighed med sidstnvnte som den stabile reference. Det afhnger af forholdet mellem tekstens konstruktion, og hvad der er almindeligt antaget som sandsynligt og virkeligt. (Holmgaard 1996:145) I senmodern prosa ser Holmgaard en klar tendens till avtagade narrativ kausalitet: Hvis jeg skulle vove en hypotese om en hovedtendens i detailkausaliseringen af teksterne i lbet af det 20. rhundrede vil den sledes vre, at fravret af direkte rsagssammenbinding bliver mere og mere udprget. Bredt tematisk talte man i ldre litteraturforskning om, at traditionelle livsanskuelser brd sammen o.lign. I virkeligheden er dette kun fortolkende overbygninger p den kendsgerning, at den narrative teknik mere systematisk nedbygger kausaliseringerne p detailplanet og nu viser en stigende tilbjelighed til at opline begivenheder i additivt organiserede rkker et nacheinander. Overadisk set er det en interessant griben tilbage til den primitive syntaksdannelse i den tidligste grske prosa, selv om det nu sker med en hel anden baggrund og betydning. (Holmgaard 1996:153) 202 Hos lsare i gymnasieskolan kan ansttseffekten vara pfallande: Fy fan vad kasst! och Vi vet inte ens vad som hnde med morsan, det r jttetaskigt!; se Thorson (2003). Andra signikanta repliker: Den hr verkar ju inte bry sig ngonting! Nej lgger sig i sngen typ och tar en cola.; Han skriver det s mystiskt s man mste
09-02-22 18.21.54
137
ju tnka jttemycket sjlv.; [] fr hela tiden dyker det upp saker som man vill f reda p mer av och det gr ju att man blir hela tiden nyken, nyken, nyken; det blir mer och mer frgor desto mer texten hller p egentligen; skitirriterande r det. Thorson (2003) utgrs av transkriberade litteratursamtal i gymnasieklasser, hr k 1 p medieprogrammet. 203 Som Iser formulerar det: Communication in literature, then, is a process set in motion and regulated not by a given code but by a mutually restrictive and magnifying interaction between the explicit and the implicit, between revelation and concealment. What is concealed spurs the reader into action, but this action is also controlled by what is revealed; the explicit in its turn is transformed when the implicit has been brought to light. (Iser 1978:169) 204 Iser anvnder inte de i postmodern teoribildning obligatoriska termerna konstruera och konstruktion, utan talar i fenomenologisk anda om konstituera och konstitution. Det spontana lsandet konstruerar inte det som visar sig i lsakten, etc., utan konstituerar det lsandet stter fenomenen s att de fenomenen ifrga helt enkelt visar sig. Frst nr lsandet stter p motstnd och desautomatiseras erstts det spontana konstituerandet av ett metodiskt konstruerande. Se Iser 1978, kap. 8, How Acts of Constitution are Stimulated. 205 [] one of the exciting aspects of teaching students to theorize their own reading positions is helping them (and their teachers) become aware, often for the rst time, that they respond to a text or situation in a particular way because they are inuenced by some particular theory of reading (McCormick 1994:176). 206 This process of developing an incipient awareness of the theoretical underpinnings of ones readings of texts relates to the wider educational practice of enabling students to begin to recognize the general ideological constraintsand also empowermentswithin which they live. (McCormick 1994:177) 207 Undantag r frsts legio om man rknar ocks sjlvbiogra, memoarer, essistik, o.d. som sknlitteratur, vilket det nns all anledning att gra. 208 Som t.ex. i P. O. Enquists (o)historiska roman Magnetisrens femte vinter (1964).
209 Se vidare Beardsley 1958, kap. VIII och IX om sanning och kunskap i konsten. 210 Se Lodge (1977): For obvious reasons, a verbal text can never be mistaken for the reality it refers to, as an object of visual or plastic art may be mistaken. Writing cannot imitate reality directly (as a lm, for instance, can); it can only imitate ways of thinking and speaking about reality, and other ways of writing about it. A working denition of realism in literature might be: the representation of experience in a manner which approximates closely to descriptions of similiar experience in nonliterary texts of the same culture. Realistic ction, being concerned with the action of individuals in time, approximates to history: history is a novel which happened; the novel is history as it might have happened, as the Goncourt brothers put it. Thus the realistic novel, from its beginnings in the eighteenth century, modelled its language on historical writing of various kinds, formal and informal: biography, autobiography, travelogue, letters, diaries, journalism and historiography. With respect to ctional texts, then, the term realistic may be used in the neutral, descriptive sense to mean that the discourse is broadly consistent with historical fact as known and mediated by the contemporary historical consciousness. (Lodge 1977:25) Se v. diskussionen och vidarefringen av Lodge (1977) i Eysteinsson 1990: [] reliance on normative, communicative language. Its depiction of a shared reality demands that it be mediated through a shared language. David Lodge has set forth a working denition of realism in literature as the representation of experience in a manner which approximates closely to descriptions of similar experience in nonliterary texts of the same culture. (Eysteinsson 1990:195) Och vidare: Realism tends to minimize or erase the relative boundaries between literature and ordinary social discourse. We might therefore reformulate Lodges denition to say that realist discourse in literature is constantly nourished and motivated by the dominant modes of cultural representation in the respective society. (Eysteinsson 1990:195) 211 Se Lanser 1992:6 om discursive authority, samt Malm 2001 kap. 3, srskilt s. 43f, om frhllandet mellan sanning och ktion.
09-02-22 18.21.55
138
212 Se Iser om securing uptake: Although the text may well incorporate the social norms and values of its possible readers, its function is not merely to present such data, but, in fact, to use them in order to secure its uptake. In other words, it offers guidance as to what is to be produced, and therefore cannot itself be the product. (Iser 1978:107) 213 Se Alvstad & Castro 2009. 214 nnu p B-niv identieras ofta jag-berttare med frfattare. 215 Sandsugare saknas i SAOB, men beskrivs i Nationalencyklopedins ordbok som apparat fr uppsugning av sand frn havsbotten och anges belagt frn 1917. Mudderverk ternnes i SAOB under Mudder (slam) som MUDDERVRK (MUDDER-VERK) , n. (prm l. fartyg med) maskin fr upptagning av bottenmassa frn bottnen i hav l. sj l. vattendrag. BLOCK Pest. 105 (1711). Nationalencyclopedin anfr under Mudderverk fljande: mudderverk (av medellgty. modder gyttja), maskin avsedd fr grvning, muddring, under vatten. Muddringens syfte kan vara att frdjupa farleder, kanaler och hamnar eller att utvinna material, t.ex. fr byggande av dammar. En av de enklaste anordningarna bestr av en hydraulisk grvmaskin p en prm med skopan monterad p en frlngd grvarm. Den kan anvndas i grunt vatten, t.ex. vid muddring i smbtshamnar. Efter samma princip r strre s.k. enskopsmudderverk konstruerade. Det nns ven maskiner med skovlar monterade i en ndls kedja fr kontinuerlig grvning, s.k. paternosterverk, som passar bst fr omfattande grvarbeten i mjuka bottnar, srskilt lera. Fr strre djup och fr bottnar med grvre material anvnds frmst gripskopsmudderverk, som har en gripskopa hngande i vajrar, med kftar som kan ppnas och slutas hydrauliskt och gripa om stenblock. Fr sandbottnar frekommer sandsugare, som pumpar en blandning av vatten och sand upp till land eller till en prm dr vattnet avskiljs. 216 Som Johanna Lundstrm (1996) visat r detta ett terkommande grepp hos Sundman, d.v.s. en typ av undertext som underminerar hela framstllningen: ett antal terkommande fraser i texterna som laborerar med en utpekande, rumslig gestik, som hr r jag och dr r du. Dessa till synes obetydliga yttranden repeteras och varieras
beata agrell
i berttelse efter berttelse och upprttar p s vis en inomtextlig och mellantextlig, kommenterande och sammanfattande diskurs som jag kallar undertext. Termen r hmtad frn Michael Riffaterre och avser i detta sammanhang passager som kommenterar eller symboliserar den omkringliggande texten. Undertexten konstrueras kring en till synes obetydlig komponent i berttelsen av Riffaterre jmfrd med den realismskapande, oviktiga detaljen och skiljer sig genom denna sin obetydlighet frn freteelser som tema och motiv. De senare hmtar en del av sin betydelse frn en utanfr den enskilda texten denierad konvention, medan undertexten r alltigenom bestmd av sitt specika inomtextuella sammanhang. [---] Undertexten ligger utspridd i texten och fungerar kumulativt, genom att varje framtrdande anspelar p och hmtar betydelse frn de fregende och efterfljande. Dess skilda manifestationer mste allts lsas tillsammans och fyller d en betydande hermeneutisk funktion undertextens signikans r knuten till lsningen, och tolkningen av texten. Utan denna helhet blir fraserna antingen ogrammatiska eller betydelselsa. (Lundstrm 2006:30) Lundstrm betonar ocks undertexternas deiktiska karaktr: Undertexten laborerar med s k deiktiska uttryck, dvs uttryck som hnvisar till yttrandet eller textens tillkomstsituation. Hr, dr, jag och du refererar till faktorer utanfr texten. Drfr har deiktiska uttryck referens men inte mening. [---] I kraft av sin exakthet markerar denna utpekande gestik ett i texten mycket ptagligt tomrum. (Lundstrm 2006:30f ) 217 Citatet ternnes i 2 Mos: 2124, 3 Mos. 24:20, 5 Mos. 19:21. 218 Det var en kort hndelse i sjlva verket gick allting mycket fort, det var verstkat p mindre n en minut; Trettio sekunder tog det kanske frn det vi ck syn p skallen och fram till dess jag huggit tag i ena beten (43); Det var en frga om sekunder (52); Det var alltihopa. Det hnde mycket hastigt (54). 219 Se vidare Stockwell (2002) om blending, ett i kognitionsteori centralt begrepp: Extended narratives have also been discussed in mental space theory, through the useful notion of conceptual blending. This involves a mapping between two spaces, and common general nodes and rela-
09-02-22 18.21.56
139
tionships across the spaces are abstracted into a generic space. Specic features which emerge from this mapping then form a new space, the blend. Conceptual blends are the mechanism by which we can hold the properties of two spaces together. (Stockwell 2002:97) Vanligen diskuteras blending i samband med metaforteori (Reuven Tsur, Mark Turner), men tillmpningen r som Stockwell visar vidare n s det i sammanhanget centrala begreppet r mental space, det vill sga, involves understanding the cognitive tracking of entities, relations and processes as a mental space. Mental space theory offers a unied and consistent means of understanding reference, co-reference, and the comprehension of stories and descriptions whether they are currently real, historical, imagined, hypothesised or happening remotely. (Stockwell 2002:96) Sambandet mellan blending och mental space bestr i att blending skapar frbindelse mellan olika mental spaces och konstituerar i sig sjlv ett nytt mental space: [Blending] involves a mapping between two spaces, and common general nodes and relationships across the spaces are abstracted into a generic space. Specic features which emerge from this mapping then form a new space, the blend. Conceptual blends are the mechanism by which we can hold the properties of two spaces together, such as in metaphorical or allegorical thinking, scientic or political analogy, comparisons and imaginary domains involving characters from disparate areas (like Hamlet and George Bush). (Stockwell 2002:97f ) 220 En inte omjlig tolkning, men somligt blir svrt att frklara, som t.ex. varfr berttaren uppmanar sig sjlv att sga ifrn och ber sig sjlv om ett glas l (se Sundman 1963:49). 221 Se vidare Stockwell 2002, kap. 4 om deixis. 222 Se t.ex. Rabinowitz 1977:125, 128f, 130. Dubbelseendet betonas ocks fortsttningsvis, inte minst nr parodiska lsarter diskuteras: By participating as the author intends and by standing back, we can double our pleasureand, at the same time, guarantee that we havent dismissed as trivial a work of real value and power, as often happens when we distort a text before we make the effort to nd out precisely what we are distorting. (Rabinowitz 1980:926)
223 Se vidare Thorson i denna bok, samt Persson 2007, kap. 4, t.ex. s. 132, 241. 224 Jfr Ricoeur 1972 om tillgnelse via distansering samt Persson 2007:264276 om naiv, reekterad och kreativ lsart. 225 Fr prosadiktens uppkomst och genrekaraktr, se Nylander 1990, kap. 1; Janss, Melberg & Refsum 2004, kap. Prosadikten och poesins grnser; Schiler 1999, kap. 5.2 och 5.7. 226 Om genre som tolkningsinstrument se Fowler 1997; Agrell 1997:107f; Agrell & Nilsson 2003:11. 227 Se ovan, avsnitt 1.6.4. Frmmandegring och litteraritet, samt 2.1.5 Mimetisk lsart och depragmatisering. 228 Uppgiftens formulering var: Gr en semiotisk analys av Tomas Transtrmers text Blsipporna och frsk med ledning av den beskriva diktens litteraritet och signikans. Ledning: Betnk att texten brukar beskrivas som en prosadikt. ven Thorson i denna bok (avsnitt 2.5) anvnder studentlsningar av denna dikt, men med thinkaloud metod och uppgiften annorlunda formulerad. 229 Studenter som inte ftt den informationen gissade att sprket var engelska men hade frsts stora svrigheter att tyda det. 230 En del studentlsare hade ocks problem med det och frskte d hrleda signikans ur den mimetiska meningen som ett slags sens moral; eller via en kvasisymbolisk tolkningsakt (f.. faktiskt samma problem som vid lsningen av Ekstrms i vrigt mycket annorlunda Lngt lidet, ovan 2.2. ). Frslag till signikans blev d t.ex. vren; krlek till den svenska naturen; det enkla i livet, det r de sm gesterna, det lilla livet, som r den verkliga magin i tillvaron; blsippor [skulle] kunna vara en symbol fr barn o.d. 231 Min fortsatta diskussion av dikten bygger till stor del p Schiler (1999). 232 Schiler liknar detta hngande vid damoklessvrd (1999:121). 233 Som Schiler skriver: Den verkliga festen r ju ddstyst. Det nns skl att uppehlla sig ngot vid detta adjektiv. Att i poesi lta ord och talestt bra fram okonventionella betydelser r mycket vanligt. Ett stt r att uppvcka dd metaforik, att friska upp bildsprkliga vndningar som bleknat eller mhnda aldrig uppfattats som gurativa.
09-02-22 18.21.56
140
Att poetisera det opoetiska. Frledet i ddstyst anvnds nstan undantagslst som frstrkande prex: totalt tyst. Men i diktens eget sammanhang har detta frled uppladdats med sin egen lexikala betydelse. Det r i Blsipporna verkligen frga om dd. S fest, tystnad och dd, denna till synes omaka konstellation, har hgst positiva konnotationer. (Schiler 1999:123) 234 Som Schiler betonar nns hr ocks ett civilisationskritiskt inslag: Blsipporna, miraklet och lttheten konfronteras med thvor, frkonstling och tid. Eller mer vergripande: Naturens ansprkslsa under mot civilisationens prliga ofruktbarhet. Bakom denna polra komposition str den fundamentala dikotomin liv-dd. Det r natur(lighet)ens fdelseunder som bestmmer hela prosadikten, bde skapelsens extatiska verraskningar och den frkonstlade ansprksfullheten. Den eviga pnyttfdelsen och den upprepade dden. (Schiler 1999:123) Som Schiler och andra ppekar r detta perspektiv p dden genomgende i hela Transtrmers frfattarskap. 235 Se t.ex. Schiler om denna dubbelhet: Trots dess argumentativa och ngot resonerande drag, som hr till prosagenren, nns en i underliggande enhet. Satserna emanerar ur en fundamental polaritet, livdd, som framhver uttryckets enhet framfr prosans logiska framskridande. (Schiler 1999:124) 236 Fr kvasisymbolisk tolkning, se ovan, avsnitt. 2.2.4. 237 Jag vill hvda att de goda resultaten till stor del beror p ntundervisningens srskilda mjligheter till dialogisk skriftlighet. 238 Grundstudent, A-niv, moment 1, introduktion till litteraturbegrepp och litteraturteori. 239 A-student, introduktionskursen. 240 Hr fljer Teilmanns resonemang om humoristisk multigenericitet i dess helhet: Ironi er spids, og genrerne sls itu i ironiske genreblandinger. I humoristisk multigenericitet bldes genrerne derimod op i og med teksten, og der forekommer en interaktion mellem dem. Teksten bliver rum for en tredje, ikkesyntetisk slags tekstlig genericitet, der trder frem som konkret og tnkelig, men ikke-begrebslig. [---] Der er ikke tale om brud og modstninger men om at genrerne fastholdes som forskellige,
beata agrell
samtidig med at de sammenettes, sammenvves, genskrives, nivelleres, bnes og forskydes ind i hinanden. Genrerne str p talefod, kvivalerer, er kongruente, deres konventioner udvides, forstrkes, og implicitte elementer i dem trder frem og forstrkes indefra./ Genrerne fungerer i humoristisk multigenericitet p en mde, s forskellige, genrespecikke elementer ssom narrativt forlb, fortlleinstans, gurtegning, ontologisk ladning, tematik etc. korresponderer i stort omfang. Korresponderer vil sige, at de str i forbindelse, de fungerer p overensstemmende mder i en modsvarighed men uden at indg i en syntese. Teksterne er i udprget grad tve- eller mangetydige p mange niveauer, og analysen kan ikke stabiliseres inden for n genres ramme men uden at det generiske dermed afstdes. Modsat ironien er der ingen uforenelighed mellem genrerne, selvom de ikke indgr i en syntese: de er forskellige, men forbundne og de interagerer. Tilsvarende str teksten ikke i modstning til genrerne: deres transformationer sker i pagt med og i kraft af genrernes tekstlige funktion. Genreblandingen er derfor humoristisk, idet humor forsts i forlngelse af den indledende denition: genrerne danner en form for helhed i teksten, der samtidig moduleres, fordi denne helhed kun bestr, nr genrerne samtidig ikke oplses og indgr i en sammensmeltning. Genrerne viser sig i humoristisk multigenericitet at vre ogs tekstlige strrelser de er som klassikationsbegreber inkongruente med teksten, men er ogs inkongruente med sig selv som klassikationsbegreber; og denne dobbelte inkongruens er humorens. (Teilmann 2007:288f ) 241 Fr didaktisk lsart, se Thorson (2005:27): [Den didaktiska] [l]sarten omfattar professionella, riktade lsningar av sknlitterra texter i undervisningssammanhang, och den har en ideologisk frankring i bl.a. styrdokumenten, den litteraturvetenskapliga mnesteorin, i texten (litteratursynen) och i synen p relationen mellan text och lsare []. Samtidigt r den didaktiska lsarten referentiell eller handlingsinriktad mot eleverna, mot texten och den tnkta praktiken lsakten i klassrummet. Se vidare Thorson, nedan avsnitt 2.1. 242 Gunnar Ekelf, Poetik, i Opus incertum (1959).
09-02-22 18.21.57
141
Litteratur
Tryckt material
Aaslestad, Petter (1997), Pasienten som tekst: Fortellerrollen i psykiatriske journaler Gaustad 18901990, Oslo: Tano Aschehoug Agrell, Beata (1993), Romanen som forskningsresa/Forskningsresan som roman: Om litterra terbruk och konventionskritik i 1960-talets nya svenska prosa, Gteborg: Daidalos (2003), Gmma det lsta i sitt inre: Fromhet och klasskamp i tidig svensk arbetarprosa, Ord&Bild 2003:4, s. 6677 (2004), Kortprosastrategier i det svenska 1960talet, i Anker Gemze et al. (red.), Fortllingen i Norden efter 1960, International Association for Scandinavian Studies 2002, Aalborg: Aalborg universitetsforlag, s. 434443 (2005), Modernitet, sekularisering och heliga vrden: Problem i det tidiga 1900-talets skandinaviska litteratur, i Ole Davidsen et al. (red.), Litteraturen og det hellige: Urtekst, intertekst, kontekst, Acta Jutlandica LXXX:1, Teologisk serie 21, Aarhus: Aarhus Universitetsforlag, s. 179201 (2008), Klassgrnser, kulturblandning och nya lsarter: Estetik, didaktik och ideologi i svensk arbetarlitteratur c:a 1910, i Heidi Grnstrand & Ulrika Gustafsson (red), Grnser i nordisk litteratur, I, IASS XXVI 2006, bo: bo Akademis frlag, s. 93102 Agrell, Beata & Ingela Nilsson (2003), Introduction, i Beata Agrell & Ingela Nilsson (red.), Genrer och genreproblem: Teoretiska och historiska perspektiv / Genres and Their Problems: Theoretical and Historical Perspectives, Gteborg: Daidalos, s. 925 Ahlin, Lars (1957), Natt i marknadstltet, Stockholm: Bonniers (1960), Ett brev, BLM, nr 6, s. 476477 (1965), Att verskrida utan att verge, BLM, nr 6, s. 417421 (1994a (1946)), Konstnrliga arbetsmetoder, i frf:s Estetiska essayer: Variationer och konsekvens, Stockholm: Bonniers, s. 2971 (1994b), Romanlsaren som estetiskt problem [Efter ett fredrag vid Biskops Arn 1960], i frf:s Estetiska essayer: Variationer och konsekvens, Stockholm: Bonniers, s. 113146
Ahlmo-Nilsson, Birgitta (1999), Kvinnokamp och kvinnolitteratur, i Lars Lnnroth, Sven Delblanc & Sverker Gransson (red.), Den svenska litteraturen 3: Frn modernism till massmedial marknad 19201995, 2. rev. uppl., Stockholm: Bonniers, s. 469488 Almqvist, C.J.L. (1833), Om tv slags skrifstt, Skandia: tidskrift fr vetenskap och konst, utg. af Svenska litteraturfreningen, 18331837, Band 1, s. 266270 [Senare infogad i Dialog om sttet att sluta stycken (1835)] (1995 (1839)), Poesi i sak (Dagligt Allehanda, 1839; Monogra, 1844), i frf:s Samlade Verk 26: Monogra, red. Bertil Romberg, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, s. 245279 (1996 (1838)), Skaldens natt: Natten den 19 november, i frf:s Samlade verk 8: Trnrosens bok, Duodesupplagan. Band VIII-XI, red. Bertil Romberg, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, s. 313317 (1998 (1935)), Dialog om sttet att sluta stycken, i frf:s Samlade verk 7: Trnrosens bok, Duodesupplagan VVIII, red. Bertil Romberg, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, s. 168185 (2003 (1833)), Jagtslottet, i frf:s Samlade verk 5: Trnrosens bok, Duodesupplagan, Band IIII, red. Olof Holm & Petra Sderlund, Stockholm: Svenska vitterhetssamfundet, s. 370 Alvstad, Cecilia och Castro, Andrea (2009; under tryckning), Conceptions of Literature in University Language Courses, Modern Language Journal, vol. 93, nr 2, 2009 Anderson C.L. (1973), Poe in Northlight: The Scandinavian Response to His Life and Work, Durham N.C.: Duke U.P. Appleyard, J.A. (1990), Becoming a Reader: The Experience of Fiction from Childhood to Adulthood, N.Y.: Cambridge U.P. Aristoteles (1994), Om diktkonsten, vers. Jan Stolpe, Gteborg: Anamma Aurell, Tage (1969), Tolv r p det trettonde, i frf:s Samtal nskas med sovvagnskonduktren, Stockholm: Bonniers, s. 925. Bachtin, Michail, (1997), Frgan om talgenrer, vers. Helena Bodin, i Eva Httner Aurelius & Thomas Gtselius (red.), Genreteori, Lund: Studentlitteratur, s. 203239
09-02-22 18.21.58
142
Barthes, Roland (1975), S/Z: Ess, vers Malou Hjer, Staffanstorp: Cavefors Beardsley, Monroe (1958), Aesthetics: Problems in the Philosophy of Criticism, New York & Burlinggame: Harcourt, Brace & World Behschnitt, Wolfgang (2007), Text, teater, handling, Tidskrift fr litteraturvetenskap, nr 4, s. 3549 Beja, Morris (1971), Epiphany in the Modern Novel, London: Peter Owen Ltd Bennett, Tony (1983), Texts, Readers, Reading Formations, The Bulletin of the Midwest Modern Language Association, vol. 16, nr 1, s. 317 (1985), Texts in History: The Determinations of Readings and Their Texts, The Journal of the Midwest Modern Language Association, vol. 18, nr 1, s. 116 Benson, Ken (2009), Litteraturhistoriers konstruktion av frmmande kulturtraditioner, kap. 7 i denna bok Bibeln, eller Den heliga skrift, 1917 Bogdanov, Alexei (2005), Ostranenie, Kenosis, and Dialogue: The Metaphysics of Formalism According to Shklovsky, Slavic & East European Journal, vol. 49, nr 1, s. 4862 Broady, Donald (1991), Sociologi och epistemologi: Om Pierre Bourdieus frfattarskap och den historiska epistemologin, diss. 1990, 2. korr. uppl., Stockholm: HLS Frlag Broman, Nils (2008), Litteraturens fara och funktion: Om litteratur som verktyg fr fostran, Magisteruppsats i litteraturvetenskap, Hrnsand: Mittuniversitetet, Institutionen fr humaniora Brooks, Peter (1984), Reading for the Plot: Design and Intention in Narrative, Oxford: Clarendon P. Bckman, Stig (2002), Pilotunderskning 4 i den svenska skolkulturella kontexten, i rjan Torell (red.), Monica von Bonsdorff, Stig Bckman & Olga Gontjarova, Hur gr man en litteraturlsare? Om skolans litteraturundervisning i Sverige, Ryssland och Finland, Institutionen fr humaniora, Hrnsand, Rapport nr 12, Hrnsand: Institutionen fr humaniora, Mitthgskolan, s. 101123 Calinescu, Matei (2000), Modernitetens fem ansikten: Modernism, avantgarde, dekadens, kitsch, postmodernism, vers. Dan Shafran & ke Nylinder, Ludvika: Dualis (eng. orig. 1987)
beata agrell
Carlshamre, Staffan (2003), Types of Types of Interpretation, i Staffan Carlshamre & Anders Pettersson (red.), Types of Interpretation in the Aesthetic Disciplines, Montreal: McGill-Queens University Press, s. 112137 Carrell, Patricia L. (1984), Schema-Theory and ESLReading: Classroom Implications and Applications, The Modern Langue Journal, vol. 68, nr 4, s. 332343 Castro, Andrea (2004), Sknlitteraturens roll i sprkundervisning p universitetet, Lingua 2004:2, s. 1324 (2008), Fantastiska versttningar. Genre, versttning och litteraturlsning vid svenska universitet, kap. 4 i denna bok Caws M.A. (1983), Insertion in an Oval Frame: Poe Circumscribed by Baudelaire (Part I), The French Review, vol. 56, nr 5, s. 679687 Chartier, Roger (1995), Bckernas ordning: Lsare, frfattare och bibliotek i Europa mellan 1300-tal och 1700-tal, vers. Jan Stolpe, Gteborg: Anamma (fr. orig. 1922) Chatman, Seymour (1990), Coming to Terms: The Rhetoric of Narrative in Fiction and Film, Ithaca & London: Cornell U.P. (1993), Fiktionen och dess retorik, Tidskrift fr litteraturvetenskap, nr 23, s. 146160 Cohn, Dorrit (1978), Transparent Minds: Narrative Modes for Presenting Consciousness in Fiction, Princeton, N.J.: Princeton U.P. Cook, Deborah (1987), Reading for Pleasure, Poetics Today, vol. 8, nr 34, s. 557563 Culler, Jonathan (1991), Litterr kompetens, vers. Tommie Zaine, i Claes Entzenberg & Cecilia Hansson (red.), Modern litteraturteori: Frn rysk formalism till dekonstruktion, Del 2, Lund: Studentlitteratur, s. 95115 Czarniawska, Barbara (1999), Writing Management: Organization Theory as a Literary Genre, Oxford: Oxford U.P. (2004), Narratives in Social Science Research, London: Sage Davis, T. F. & K. Womack, (red.) (2001), Mapping the Ethical Turn: A Reader in Ethics, Culture, and Literary Theory, Charlottesville: University Press of Virginia
09-02-22 18.21.59
143
Den svenska litteraturen 1: Frn runor till romantik 8001830 (1999), 2. rev. uppl., red. Lars Lnnroth, Sven Delblanc & Sverker Gransson, Stockholm: Bonniers Den svenska litteraturen 2: Genombrottstiden 18301920, 2. rev. uppl., red. Lars Lnnroth, Sven Delblanc & Sverker Gransson, Stockholm: Bonniers Dowell, Richard W. (1971), The Ironic History of Poes Life in Death: A Literary Skeleton in the Closet, American Literature, vol. 42, nr 4 (January), s. 478486 Eco, Umberto (1979), The Role of the Reader: Explorations in the Semiotics of Texts, Advances in Semiotics, Bloomington: Indiana U.P. (1981), The Theory of Signs and the Role of the Reader, The Bulletin of the Midwest Modern Language Association, vol. 14, nr 1, s. 3545 (1990), Interpretation and Overinterpretation: World, History, Texts, The Tanner Lectures on Human Values, Delivered at Clare Hall, Cambridge University, March 7 and 8, s. 143202 (1995), Unlimited Semeiosis and Drift: Pragmaticism vs. Pragmatism, i Kenneth Laine Ketner (red.), Peirce and Contemporary Thought: Philosophical Inquiries, New York: Fordham U.P. Ekelf, Gunnar (1959), Opus incertum, Stockholm: Bonniers Ekholm, Christer (2005), Nervositeten kommer utifrn: Om Erik Beckmans tidiga frfattarskap, diss., Stockholm/Stehag: Symposion Ekstrm, Margareta (1963), Lngt lidet, i frf:s verfallet och andra berttelser, Stockholm: Bonniers, s. 131136 Eliot, T.S. (1948), De metafysiska poeterna, i frf:s Vad r en klassiker och andra essayer, red. Lennart Gthberg, vers. Daniel Andrae, Stockholm: Norlins frlag, s. 218230 (eng. orig. 1921) Engdahl, Horace (1986), Den romantiska texten: En ess i nio avsnitt, diss., Stockholm: Bonniers Enquist, P.O. (1964), Magnetisrens femte vinter, Stockholm: Norstedts Eysteinsson, Astradur (1990), The Concept of Modernism, Ithaca & London: Cornell U.P. Ferlin, Nils (1938), Goggles: Dikter, Stockholm: Bonniers
Fokkema, D.W. (1982), A Semiotic Denition of Aesthetic Experience and the Period Code of Modernism: With Reference to an Interpretation of Les Faux-Monnayeurs, Poetics Today, vol. 3, nr 1, s. 6179 Frenzel, Elisabeth (1988a), Motive der Weltliteratur: Ein Lexikon dichtungsgeschichtlicher Lngsschnitte, 3. frb. & utv. uppl., Stuttgart: Krner (1988b), Stoffe der Weltliteratur: Ein Lexikon dichtungsgeschichtlicher Lngsschnitte, 7. frb. & utv. uppl., Stuttgart: Krner Friborg, Charlotta (1986), Heterokosmos och spegel: Om Almqvists konstsyn, Tidskrift fr litteraturvetenskap, nr 4, s. 2239 Furberg, Mats (1982), Sga, frst, tolka: Till yttrandets och textens problem, Lund: Doxa (1987), Allting en trasa? En bok om livets mening, 2. uppl., Lund: Doxa Genette, Grard (1980), Narrative Discourse: An Essay in Method, vers. Jane E. Lewin, Ithaca: Cornell U.P. (fr. orig. 1972) (1988), Narrative Discourse Revisited, vers. Jane E. Lewin, Ithaca: Cornell U.P. (fr. orig. 1983) (1990), Den allvarsamma parodin, Ord&Bild, nr 3, s. 1936 (fr. orig. 1982) Gerhardsson, Birger (1988), Mstaren och hans liknelseberttelser, Svensk teologisk kvartalsskrift, nr 2, s. 4552 Gross, Seymour L. (1959), Poes Revision of The Oval Portrait, Modern Language Notes, vol. 74, nr 1, s. 1620 Hamilton, Craig A. & Ralf Schneider (2002), Iser to Turner and Beyond: Reception Theory Meets Cognitive Criticism, Style, vol. 36, nr 4, s. 640 660 Hansson, Gunnar D (1988), Ndens oordning: Studier i Lars Ahlins roman Fromma mord, diss., Stockholm: Bonniers Hansson, Stina (1985), Texten och lsaren i ett historiskt perspektiv Lucidors Gilliare Kwaal, i Raoul Granqvist (red.), Texten och lsaren i ett historiskt perspektiv, Fredrag vid nordiskt symposium i id- och litteraturreception 1984, Ume, Stockholm: Almqvist & Wiksell International, s. 1530 (1991), Ett sprk fr sjlen: Litterra former i den svenska andaktslitteraturen 1650-1720, Skrifter
09-02-22 18.22.00
144
utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Gteborgs universitet, 20, Gteborg: Litteraturvetenskapliga inst., Gteborgs universitet (2000), Frn Hercules till Swea. Den litterra textens frndringar, Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga Institutionen vid Gteborgs universitet 39, Gteborg: Litteraturvetenskapliga inst., Gteborgs universitet (2002), Retorik och litteratur, i Staffan Bergsten (red.), Litteraturvetenskap en inledning, 2. utk. uppl., Lund: Studentlitteratur, s. 159171 Hermansson, Gunilla (2003), Fortlleniveauer og slringsmanvrer: om rammefortllingen og Trnrosens bok, i Beata Agrell & Ingela Nilsson (red.), Genrer och genreproblem: teoretiska och historiska perspektiv / Genres and Their Problems: Theoretical and Historical Perspectives, Gteborg: Daidalos, s. 231242 (2006), At fortlle verden: En studie i C.J.L. Almqvists Trnrosens bok, Hellerup: Spring Hodell, ke (1965), Bruksanvisning fr symaskinen Singer Victoria: roman, Stockholm: Kerberos Holmberg, Claes-Gran & Anders Ohlsson (1999), Epikanalys: en introduktion, Lund: Studentlitteratur Holmgaard, Jrgen (1996), Realisme og narrativitet: Om narrativ kausalitet, i Jrgen Holmgaard (red.), Gensyn med realismen, Skrifter fra Center for stetik og Logik, Aalborg universitet vol. 1, Aalborg: Center for stetik og Logik/Medusa, s. 127166 Holmgren, Ola (1976), Proletrlitteratur eller litteraturproletrer. Till frgan om en arbetarklassens litteratur, Ord&Bild 1976:45, s. 197216 Holmqvist, Ninni (1996), Modellens dd, Vr bostad, nr 3, s. 6062 HSV (2006) se Utvrdering av mnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och hgskolor Hutcheon, Linda (1988), A Poetics of Postmodernism: History, Theory, Fiction, New York & London: Routledge Iser, Wolfgang (1971), Indeterminacy and the Readers Response in Prose Fiction, i J. Hillis Miller (red.), Aspects of Narrative: Selected Papers from the English Institute, New York & London: Columbia U.P., s. 145
beata agrell
(1975 (1970)), Die Appellstruktur der Texte: Unbestimmtheit als Wirkungsbedingung literarischer Prosa, i Rainer Warning (red.), Rezeptionssthetik: Theorie und Praxis, Mnchen: Wilhelm Fink Verlag, s. 228252 (1978), The Act of Reading: A Theory of Aesthetic Response, Baltimore & London: The Johns Hopkins U.P. (ty. orig. 1976) (2000), The Range of Interpretation, The Wellek Library Lecture Series at the University of California, Irvine, N.Y.: Columbia U.P. (2006), How to Do Theory, Maiden, Mass.: Blackwell Publishing Jackson, Tony E. (2000), Questioning Interdisciplinarity: Cognitive Science, Evolutionary Psychology, and Literary Criticism, Poetics Today, vol. 21, nr 2, s. 319347 (2002), Issues and Problems in the Blending of Cognitive Science, Evolutionary Psychology, and Literary Study, Poetics Today, vol. 23, nr 1, s. 161179 (2003), Literary Interpretation and Cognitive Literary Studies, Poetics Today, vol. 24, nr 2, s. 191205 (2005), Explanation, Interpretation, and Close Reading: The Progress of Cognitive Poetics, Poetics Today, vol. 26, nr 3, s. 519532 Jakobson, Roman (1974a), Dominanten, vers. A. Mesterton, i frf:s Poetik och lingvistik, red. K. Aspelin & B.A. Lundberg, Stockholm: Pan/Norstedts, s. 118124 (1974b), Lingvistik och Poetik (1960), vers . Dahl, i frf:s Poetik och lingvistik, red. K. Aspelin & B.A. Lundberg, Stockholm: Pan/Norstedts, s. 139179 (1974c), Tv kapitel om sprket, i frf:s Poetik och lingvistik, red. K. Aspelin & B.A. Lundberg, Stockholm: Pan/Norstedts, s. 127138 Jauss, H.R. (1974), Levels of Identication of Hero and Audience, New Literary History, vol. 5, nr 2, s. 283317 (1975), Interview: Hans R. Jauss, Diacritics, vol. 5, nr 1, s. 5361 (1982), Toward an Aesthetic of Reception, vers. Timothy Bahti, Introduction Paul de Man, Theory and History of Literature, Volume 2, Sussex: The Harvester Press
09-02-22 18.22.01
145
Modern Literature, London, New York, Sydney, Auckland: Arnold
(1989), Horizon Structure and Dialogicity, i Michael Hays (red. & vers.), Question and Answer: Forms of Dialogic Understanding, Theory and History of Literature, 68, Minneapolis: University of Minnesota Press, s. 197231 (1997), Teori om medeltidens genrer och litteratur (ty. orig. 1968), vers. Tommy Andersson, i Eva Httner Aurelius & Thomas Gtselius (red.), Genreteori, Lund: Studentlitteratur, s. 4483 (2001), The Identity of the Poetic Text in the Changing Horizon of Understanding (ty. orig. 1985), i J.L. Machor & P. Goldstein (red.), Reception Study: From Literary Theory to Cultural Studies, New York & London: Routledge, s. 827 Johansson, Anders (2000), Till vad behvs litteraturvetenskap? Om en frgas frnvaro i svensk litteraturforskning, Tidskrift fr litteraturvetenskap, nr 34, s. 512 (2003), Avhandling i litteraturvetenskap: Adorno, Deleuze och litteraturens mjligheter, diss., Gteborg: Glnta produktion Johnson, Pauline (1987), An Aesthetics of Negativity/ An Aesthetics of Reception: Jausss Dispute With Adorno, New German Critique, vol. 42, nr 4, s. 5170 Keats, John (1970), The Letters of John Keats: A Selection, red. R. Gittings, Oxford: Oxford University Press Kermode, Frank (1979), The Genesis of Secrecy: On the Interpretation of Narrative, Cambridge, Mass. & London: Harvard U.P. Lagerwall, Sonia (2009), Ett fnster ut i det ktiva rummet. Bildkonst som pedagogiskt instrument i litteraturundervisningen, kap. 5 i denna bok Lanser, Susan Sniader (1992), Fictions of Authority: Women Writers and Narrative Voice, Ithaca: Cornell U.P. Larsson, Lisbeth (2000), The Ethical Turn, Tidskrift fr litteraturvetenskap, nr 34, s. 6064 Lausberg, Heinrich (1990), Handbuch der literarischen Rhetorik: eine Grundlegung der Literaturwissenschaft, 3. uppl., Stuttgart: Steiner Liedman, Sven Eric (1998), I skuggan av framtiden: Modernitetens idhistoria, Stockholm: Bonnier/ Alba Lodge, David (1997 (1977)), The Modes of Modern Writing: Metaphor, Metonymy, and the Typology of
Lotman, Jurij (1971), Teser till problemet Konstens plats bland de modellbildande systemen ( ry. orig. 1967), vers. Eva Adolfsson, i Kurt Aspelin och Bengt A. Lundberg (red.), Form och struktur: Texter till en metodologisk tradition inom litteraturvetenskapen, Stockholm: Pan/Norstedts, s. 281299 (1974), Den poetiska texten, vers. Eva Adolfsson m.., Stockholm: Pan/Norstedts (ry. orig. 1972) Lundstrm, Johanna (2006), Terrngbeskrivning: P. O. Sundman, moderniteten och medmnniskan, diss., Lund: Ellerstrms Machor, J.L. (1998), The Object of Interpretation and Interpretive Change, MLN, vol. 113, nr 5, s. 11261150 Malm, Mats (2001), Textens auktoritet: De frsta svenska romanernas villkor, Stockholm/Stehag: Symposion (2004), Det liderliga sprket: Poetisk ambivalens i svensk barock, Stockholm/ Stehag: Symposion Malmberg, Lena (1997), I vlfrdens skugga, i E. Mller Jensen & Lisbeth Larsson, m.. (red.), Nordisk kvinnolitteraturhistoria 4: P jorden: 19601990, vers. A.-M Seeberg, G. Swedrup, Bra bcker/Wiken: Hgans, s. 294299 Mehrstam, Christian, 3 x Baudelaire. Frmlingar, kadaver och korrespondenser i forskning och handbcker fr gymnasium och universitet, kap. 8 i denna bok Mazzarella, Merete (2004), En god bok receptet fr medicinare, SvD, 18.9 McCormick, Kathleen (1994), The Culture of Reading and the Teaching of English, Manchester & New York: Manchester U.P. McGann, Jerome (2001), Reading Fiction / Teaching Fiction: A Pedagogical Experiment, Pedagogy, vol. 1, nr 1, s. 143165 Melberg, Arne (1973), P vg frn realismen: en studie i Lars Ahlins frfattarskap, dess sociala och litterra frutsttningar, diss., Stockholm: Gidlund Miall, David S. & Kuiken, Don (1994), Foregrounding, Defamiliarization, and Affect Response to Literary Stories, Poetics, vol. 22, s. 389407 (1998), The Form of Reading: Empirical Studies of Literariness, Poetics, vol. 25, s. 327341
09-02-22 18.22.02
146
(1999), What is Literariness? Three Components of Literary Reading, Discourse Processes, vol. 28, s. 121138 (2002), A Feeling for Fiction: Becoming What We Behold, Poetics, vol. 30, s. 221241 (2004), Forms of Self-Implication in Literary Reading, Poetics Today, vol. 25, nr 2, s. 171203 Nesser, Hkan (2000), Om ngonting hnder, Frdlektyr, Stockholm: Stor-Stockholms lokaltrak, s. 13 Nichols, Ashton (1987), The Poetics of Epiphany: Nineteenth-Century Origins of the Modern Literary Moment, Tuscaloosa & London: The University of Alabama Press Nylander, Lars (1990), Prosadikt och modernitet: Prosadikt som grnsfreteelse i europeisk litteratur, med srskild inriktning p Skandinavien 1800-1910, Stockholm/Stehag: Symposion Ong, Walter J. (1990), Muntlig och skriftlig kultur: Teknologiseringen av ordet, vers. Lars Fyhr, Gunnar D Hansson & Lilian Penne, Grbo: Anthropos (eng. orig. 1982) Palm, Anders (2002), Att tolka texten, Staffan Bergsten (red.), Litteraturvetenskap en inledning, 2. rev. uppl., Lund: Studentlitteratur, s. 189203 Pedersen, Thea (2007), Den lille Havfrue som muslim, Ekstrabladet, 20.5 Persson, Eivor (2003), C.J.L. Almqvists Slottskrnika och det indirekta skrivsttet, Skrifter utg. av Litteraturvetenskapliga inst. vid Lunds universitet 4, diss., Lund: Litteraturvetenskapliga inst., Lunds universitet Persson, Magnus (2007), Varfr lsa litteratur? Om litteraturundervisningen efter den kulturella vndningen, Lund: Studentlitteratur Pettersson, Anders (2003), The Multiplicity of Interpretation and the Present Collection of Essays, i Staffan Carlshamre & Anders Pettersson (red.), Types of Interpretation in the Aesthetic Disciplines, Montreal: McGill-Queens U.P., s. 329 Pettersson, Torsten (2006), P vg mot en tillmpad litteraturvetenskap: Exemplet psykoterapi, Tidskrift fr litteraturvetenskap, nr 34, s. 4763 Phiddian, Robert (1996), Have You Eaten Yet? The Reader in A Modest Proposal, Studies in English Literature, 1500-1900, vol. 36, nr 3, s. 603621
beata agrell
Platon (2001), Faidros, Skrifter: Bok 2, vers. Jan Stolpe, Stockholm: Atlantis, s. 307377 Platen, Edgar (2009), Litteraturens sprk och kravet p en frmmande kulturell kanon, kap. 6 i denna bok Poe, Edgar Allan (1842), Life in Death, Grahams Magazine, April, s. 200201. v. http://www. eapoe.org/works/tales/ovlprta.htm (1846), The Philosophy of Composition, Grahams Magazine, April 1846, s. 163167. v. http://www.eapoe.org/works/essays/philcomp. htm (1850a (1846)), Nathaniel Hawthorne (1846), i The Works of the Late Edgar Allan Poe, Vol. III: The Literati: [], New York: J.S. Redeld, s. 188202. v. http://www.eapoe.org/works/criticsm/hawthgr.htm (1850b (1845)), The Oval Portrait, i The Works of the Late Edgar Allan Poe, Vol I: Tales, s. 366369. v. http://www.eapoe.org/works/tales/ovlprtc. htm (1910), Det ovala portrttet, i frf:s Guldbaggen och andra berttelser, vers. Emilie Kullman, Stockholm: Roliga bcker, s. 5153 (1981), Det ovala portrttet, i frf:s Sllsamma berttelser, vers. Anna Pyk, Uddevalla: Niloe, s. 189192 Rabinowitz, Nancy & Peter (1980), The Critical Balance: Reader, Text, and Meaning, College English, vol. 41, nr 8, s. 924932 Rabinowitz, Peter (1977), Truth in Fiction: A Reexamination of Audiences, Critical Inquiry, vol. 4, nr 1, s. 121141 Assertion and Assumption: Fictional Patterns and the External World, PMLA, vol. 96, nr 3, s. 408419 Ricoeur, Paul (1973), Distansering som hermeneutisk funktion (fr. orig. 1973), vers. O. Holmgren, i Horace Engdahl m.. (red.), Hermeneutik, Stockholm: Rabn & Sjgren, s. 135151 (1988), Frn text till handling: En antologi om hermeneutik, vers. Margareta Fatton, red. Peter Kemp & Bengt Kristensson Uggla, Lund: Symposion Riffaterre, Michael (1978), Semiotics of Poetry, Advances in Semiotics, Bloomington & London: Indiana U.P.
09-02-22 18.22.03
147
frhllningsstt till sknlitteratur i gymnasieskolan (k MP 1), duplice
Rftegrd, Brje (1971), Dahlstiernas Kunga Skald: Komposition och genremssig gestaltning, diss. duplice, Gteborg: Litteraturvetenskapliga inst., Gteborgs universitet klovskij, Viktor (1971), Konsten som grepp, vers. Bengt A. Lundberg, i Kurt Aspelin & Bengt A. Lundberg (red.), Form och struktur: Texter till en metodologisk tradition inom litteraturvetenskapen, Stockholm: Pan/Norstedts, s. 4563 (ry. orig. 1917) Skoblow, Jeffrey (2001), Reading Fiction/Teaching Fiction/Reading Teaching, Pedagogy, vol. 1, nr 2, s. 399404 Stierle, Karlheinz (1980), The Reading of Fictional Texts (ty. orig. 1980), i I. Crosman & T. Zachrau (vers. & red.), The Reader in the Text: Essays on Audience and Interpretation, Princeton N.J.: Princeton U.P., s. 83105 Stockwell, Peter (2002), Cognitive Poetics: An introduction, London & New York: Routledge 2002 Sundman, P.O. (1963a), Kommentarer kring en teknik, BLM, nr 3, s. 231234 (1963b), Elfenben, i frf:s Skarna: Nio berttelser, Stockholm: Norstedts, s. 4154 Svedjedal, Johan (1991), Textkritisk litteraturteori: Ngra linjer i svensk och anglosaxisk textkritisk debatt, i Barbro Sthle Sjnell (red.), Textkritik: Teori och praktik vid edering av litterra texter. Fredrag vid Svenska Vitterhetssamfundets symposium 1011 september 1990, Stockholm: Svenska vitterhetssamfundet, s. 4278 (1995 (1985)), Spnning och nykenhet som effekter av prosaktionens temporalstruktur: en begreppsdiskussion, i Dag Hedman (red.), Brott, krlek, ventyr: Texter om populrlitteratur, Lund: Studentlitteratur, s. 6172 (1996), Om tv slags lsstt: Om receptionen av C J L Almqvist, BLM, nr 6, s. 2125 (1997) Det litteratursociologiska perspektivet. Om en forskningstradition och dess grundantaganden, i Lars Furuland & Johan Svedjedal (red.), Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhlle, Lund: Studentlitteratur (2005), Nessers prosa gckar oss, DN, 5.2 Thorson, Staffan (2003), Dataunderlag: Transkriberat litteratursamtal fr en rapport om oerfarna lsares
(2005), Den dubbla receptionen: om litteratursamtal mellan elever och deras svensklrare, Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Gteborgs universitet, 46, Gteborg : Litteraturvetenskapliga institutionen, Gteborgs universitet (2009), Att flja den rda trden Om studenters interaktion med prosaktion, kap 2 i denna bok Thorsell, Lennart (1997), Den svenska parnassens demokratisering och de folkliga bildningsvgarna, i Lars Furuland & Johan Svedjedal (red.), Litteratursociologi: Texter om litteratur och samhlle, Lund: Studentlitteratur, s. 520552 (Frst tryckt i Samlaren 1957, s. 53135) Torell, rjan (red.), Monica von Bonsdorff, Stig Bckman & Olga Gontjarova (2002), Hur gr man en litteraturlsare? Om skolans litteraturundervisning i Sverige, Ryssland och Finland, Institutionen fr humaniora, Hrnsand, Rapport nr 12, Hrnsand: Institutionen fr humaniora, Mitthgskolan Transtrmer, Tomas (1981), Blsipporna, Lyrikvnnen, nr 5, s. 325 (1983), Det vilda torget, Stockholm: Bonnier Twitchell, James (1977), Poes The Oval Portrait and the Vampire Motif, Studies in Short Fiction, vol. 14, s. 38793 Tyrberg, Anders (2002), Anrop och ansvar: Berttarkonst och etik hos Lars Ahlin, Gran Tunstrm, Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren, Stockholm: Carlsson Uhln, Axel (1964), Arbetardiktningens pionjrperiod 1885-1909. Stockholm: Bokfrlaget Vanadis Wallenstein, Sven-Olov (2003), Med och mot Kant, i Anders Johansson & Mattias Martinson (red.), Efter Adorno, Gteborg: Glnta produktion, s. 197215 Vennberg, Karl (1944), Halmfackla, Stockholm: Bonniers Viklund, Jon (2004), Ett vidunder i sitt sekel: Retoriska studier i C.J.L. Almqvists retoriska prosa 18151851, Almqviststudier 4, diss., Hedemora: Gidlunds (2008), Lsarens plats i den svenska romantikens estetiska diskussion. Tankar om litteraturens
09-02-22 18.22.04
148
publik hos Atterbom och Almqvist, i Gunilla Hermansson & Mads Nygaard (red.), Ett mte. Svensk och dansk litterr romantik i ny dialog, Centrum fr Danmarkstudier 20, Gteborg & Stockholm: Makadam 2008, s. 152173 Wilpert, Gero von (1989 (1955)), Gebrauchsliteratur, i frf:s Sachwrterbuch der Literatur, Krners Taschenaufgabe Band 231, 7. rev. uppl., Stuttgart: Alfred Krner Verlag, s. 324 Vinge, Louise (1982), Skaldens natt och poesins semiotik, Samlaren 103, s. 716 Almqvist lraren, i Roland Lysell & Britt Wilson Lohse (red.), Carl Jonas Love Almqvist konstnren, journalisten, pedagogen, Stockholm: Gidlunds, 1996, s. 2345 Wittgenstein, Ludwig (1992 (1978)), Filososka underskningar, vers. Anders Wedberg, Stockholm: Thales (eng.-ty. orig. 1953) Vogt, Jochen (2002), Interpretation, i frf:s Einladung zur Literaturwissenschaft, mit einem Hypertext-Vertiefungsprogramm im Internet, 3 rev. uppl., Mnchen: Fink Ziolkowski, Theodore (1977), Disenchanted Images: A Literary Iconology. Princeton, New Jersey: Princeton U.P. hman, Anders (2004), De frskingrade: Norrland, moderniteten och Gustav Hedenvind-Eriksson, Stockholm/Stehag: Symposion stman, Karl (1912), Kapar-Karlsson, i frf:s En ol och en kvinna och andra berttelser, Stockholm: Bonniers, s. 3645 (1923), Den breda vgen, Stockholm: Tiden
beata agrell
Holmqvist, Ninni (2007), E-brev till Beata Agrell 19.3.2007 Johannesson, Hans-Erik (2007), Litteraturvetenskap. Nationalencyklopedin http://www.ne.se/ jsp/search/article.jsp?i_art_id=243072, access 5.8. 2007 Karl stman-sllskapets hemsida, http://dbo.axentus. net/karlostman/om.htm, access 8.11.2008 Ljunggren, Magnus (2006), E-brev till Beata Agrell 8.5.2006 LSV210, Svenska fr blivande lrare, Fortsttningskurs, 30 hp, http://www.u.gu.se/utbildning/ lararprogrammet/inriktningar/lsv/, access 080817 Mudderverk, Nationalencyclopedin, http://www. ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=259908 &i_ history=1, access 13.7.2007 Mudder-Vrk, Mudder, SAOB, http://g3.spraak data.gu.se/saob/, access 13.6.2007 Sandsugare, Nationalencyklopedins ordbok, http:// www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O308 306,access 13.6.2007. SAOB [Svenska Akademins Ordbok], http://g3.spraak data.gu.se/saob/, access 12.8.2007 Swift, Jonathan (1729), A Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People in Ireland from Being a Burden to Their Parents or Country, and for Making Them Benecial for the Public, http://www.gutemberg.org/dirs/1/0/8/1080/1080h/1080-h.htm, access 1.1.2009 Teilmann, Katja (2007), Genreinterferens, humor og ironi i dansk litteratur efter 1800, diss., Inst. for Nordistik, Litteratur, kultur, medier, Syddansk universitet, www.sdu.dk/~/media/B259391 EDCD4425A9753C588DED2EB01.ashx, access 1.11.2008 Utvrdering av mnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och hgskolor. Rapport 2006:13 R, Hgskoleverket, Stockholm, www.hsv. se/download/18.539a949110f3d5914ec800095349/0 613R.pdf access 2.1.2009
Otryckt digitalt material

Andersen, H.C. (1837), Den lille Havfrue, http:// www2.kb.dk/elib/lit//dan/andersen/eventyr.dsl/ hcaev008.htm, access 8.11.2008 Appell, II, SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. access 090101 Den lille havefrue: Hrvrk, http://hjem.get2net. dk/OSJ_INDEX/hybenrose/havfruen/dk/haervaerk.htm, access 8.11 2008 Hall, Ragnar (2008), Fgelsng och revir, i Fglar, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/jsp/sear ch/article.jsp?i_art_id=177145, access 21.7 2008
09-02-22 18.22.05

Agrell B 2009 - Mellan raderna-Lasning-Reception-Litteraritet-Didaktik

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Agrell B 2009 - Mellan raderna-Lasning-Reception-Litteraritet-Didaktik

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Frmlingskap och frmmandegring: frhllningsstt till sknlitteratur i universitetsundervisningen. Red. Staffan Thorson & Christer Ekholm.

Till frgan om textens appellstruktur Beata Agrell

Problemstllning: litteratur och lsart

Thorson kap 1 vers 5.indd 1

Thorson kap 1 vers 5.indd 2

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 3

1.3 Syfte: textens hur och dubbel lsart

Thorson kap 1 vers 5.indd 4

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 5

3 ger en slutklm med sammanfattning och diskussion av frda resonemang.

1.5 Skrivart och lsart

1.5.1 Dialogiskt skrivstt (C.J.L. Almqvist)

Thorson kap 1 vers 5.indd 6

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 7

Thorson kap 1 vers 5.indd 8

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 9

att svara p tilltal snarare n konsumera betydelser.

1.5.2 Textens gerundivum (Lars Ahlin)

Thorson kap 1 vers 5.indd 10

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 11

Hr kan vi ta upp trden frn Almqvist. Hans begrepp om dialogicitet innefattar

Thorson kap 1 vers 5.indd 12

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

1.5.3 Distans, ironi, anstt

Thorson kap 1 vers 5.indd 13

Thorson kap 1 vers 5.indd 14

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

sist den Ahlinska frstockelsetekniken i rent evangeliska termer:

Thorson kap 1 vers 5.indd 15

1.6.1 Text, lsart, tolkning

Thorson kap 1 vers 5.indd 16

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 17

Thorson kap 1 vers 5.indd 18

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 19

Thorson kap 1 vers 5.indd 20

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

1.6.2 Appellstruktur: lsarroll, tomrum, repertoar

Thorson kap 1 vers 5.indd 21

1.6.3 Frmmandegring & litteraritet

Thorson kap 1 vers 5.indd 22

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

Thorson kap 1 vers 5.indd 23

Thorson kap 1 vers 5.indd 24

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

underlag fr att skdliggra Riffaterres resonemang:93

1.6.4 Ogrammatiskhet & semiosis

Thorson kap 1 vers 5.indd 25

1.7 Uppgiften: hur frbereds lsandet av texten i texten?

Thorson kap 1 vers 5.indd 26

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur

2.1 Material & metod

Thorson kap 1 vers 5.indd 27

2.2.1 Tv litterra system och ett utomsystemiskt

2.2 Frmmandegring & litteraturbruk

Thorson kap 1 vers 5.indd 28

mellan raderna till frgan om textens appellstruktur