L;~J.).
VI'd Yvc
I -"'-L
5.L L(-3 * slutsatsen att alIa litterara system alltid paverkas av oversattningar pa
Oversattning inom 6ppna
och slutna kulturer
I det har avsnittet diskuteras hur man kan ga tillvaga for att beskriva
oversatta texter. Inledningsvis lyfts blicken Fran de over satta texterna for
att undersoka deras kulturella forutsattningar. I slutet av kapitlet satts
dare mot de oversatta texterna i fokus for intresset igen. Da diskuteras
begreppet ekvivalens och hur de normer som oversattarna arbetar efter
kan rekonstrueras Fran de oversatta texterna som studeras.
For att battre forsta och beskriva kultur, litteratur och sprak anvander
jag systemteoretiska forklaringsmodeller i studien. Ett system ar en
samling element som hanger samman med varandra sa att de bildar en
ordnad helhet. I sjalva iden om vetenskap ingar ofta att den vetenskap-
liga kunskapen kan formuleras som ett eller flera system. Oversattnings-
vetenskapen ar inget undantag fran den regeln. Det har den foregaende
kartan over forskningsfaltet visat. Systemteori ar en ansats att formulera
generella lagar for system, oavsett om de ar fysikaliska (det periodiska
systemet), biologiska (evolutionssystemet) eller sociala (spraksystemet).
.Aven om man inte lyckas med att formuleragenerellalagar forverksam-
heten oversattning, gor den systemiska beskrivningen det mojligt att
upptacka regelbundenheter i oversattarnas varv. Da kan man battre
beskriva och forutsaga vad oversattning innebar.
Den 6versatta litteraturens stallning
Pa sarnma satt sam sprakutveckling framjas av sprillontakter utveck-
las ocksa litteratur genom kontakt med andralitteraturer. Skonlitterar
oversattning ar kanske den mest patagliga kontakten mellan littera-
turer och sprak som man kan tanka sig. Darfor ar det latt att dra
samma satt. Men sa ar naturligtvis inte fallet. Om det litterara syste-
met inom en kultur paverkas av oversatta verk eller ej, beror bland
annat pa kulturens och litteraturens prestige i forhallande till andra
litteraturer och kulturer inom en gemensam kultursfar. Den har
studien omfattar den Central- och Vasteuropeiska kultursfaren.
For att fortydliga det har resonemanget borjar jag med undersoka
forhallandet mellan de europeiska staternas kulturer och litteraturer
over tid.
Under medeltiden utgjorde Central- och Vasteuropa ett samman-
ballet system som organiserade flera nationer. Systemet kontrollera-
des av texter skrivna pa latin. Texter pa folkspraken (nedtecknade eller
muntligt framforda) forekom naturligtvis samtidigt. Men de ansags
inte vara larnpliga i offentliga sammanhang. Det har systemet kollapsade
ungefar vid 1700-talets mitt och ersattes av ett flertal mer eller mindre
sjalvstandiga kulturer, litteraturer och sprak. Nar de europeiska sta-
terna sa gradvis vaxte fram etablerades tidiga centrum/periferi-rela-
tioner som ar giltiga an idag. De tidigt utvecklade kulturerna paver-
kade da andra nationer. De anvandes som kalla for Ian for yngre
kulturer under utveckling (Even-Zohar 1990:24).
Det Finns tre overgripande situationer som ger upphov till att den
oversatta litteraturen intar en central position i ett litterart system:
(a) nar systemet arum inte ar fulit utvecklat, det viII saga nar ett litterart
system annu ar "ungt" och pi!vag att etablera sig
(b) nar ett litterart system antingen ar perifert i ett mer overgripande system
eller "svagt"
(c) nar en kris, vandpunkt eller ett litterart "vakuum" uppstar i ett litterart
system.
I den forsta situationen (a) motsvarar den oversatta litteraturen de behov
som en "yngre" litteratur har av att utveckla sitt litterara sprak. For den
litteraturen blir erfarenheterna Fran andra litterara system avgorande for
att utveckla en rikare repertoar. Erfarenheterna formedlas da via oversatt-
ning. Den har situationen uppstar till exempel nar ett sprak som tidigare
inte erkants av centralmakten inom ett land upphojs till officiellt sprak,
vilket exempelvis skedde med det katalanska spraket i Spanien under
1980-talet. Att oversatta skonlitteratur till det nyaofficiella spraket blir da
en politisk handling, som utvecklar sprakets litterara repertoar.
En likartad situation galler i det andra fallet (b), nar en relativt
etablerad litteratur med begransade resurser intar en perifer position
i ett mer overgripande litterart system, till exempel inom det europe-
iska litterara systemet. Perifera system saknar den nodvandiga reper-
toaren for att havda sig mot de mer centrala och dominanta systemen.
Avsaknaden av repertoar kan i det har fallet - helt eller delvis -
kompenseras med oversatt litteratur.
Den svenska litteraturen har exempelvis intagit en perifer position
inom den Central- och Vasteuropeiska kultursfaren. Det betyder att den
i hogre grad an de central a litteraturerna inom sfaren har utvecklat sin
litterara repertoar med hjalp av frammande influenser. Den har situatio-
nen ar givetvis vanligare for litteraturen inom mindre nationer an storre.
Dynamiken inom det litterara systemet skapar historiska vand-
punkter nar etablerade modeUer for litterart skapande inte langre ar
haIlbara for de yngre generationerna. Den har tredje situationen (c)
uppstar nar inga inhemska mojligheter kan accepteras som utveck-
lande och ett litterart "vakuum" uppstar. I en sadan situation ar det latt
for frammande modeUer att "infiltrera" systemet. Da kan oversatt
litteratur inta en central position aven i centrala system. En sadan
situation uppstod till exempel i Frankrike efter andra varldskrigets
slut, nar science fiction-genren etablerade sig genom oversattningar
Fran amerikansk engelska. Under 19S0-talet utvecklades genren och
avancerade till en mer central position. Franska forfattare, exempelvis
Boris Vian, som tidigt oversatte de har verken, borjade sjalva skriva i
genren och att etablera specieUa science fiction-forlag och tidskrifter.
Genren fick darfor en relativt hog prestige inom det franska litterara
systemet under SO-talet. Den fyUde ett litterart vakuum och utveckla-
des till en modell for inhemskt skapande (Gouanvic 1997:33-44).
Om den oversatta litteraturen intar en central position i ett litterart
system ar den en del av de nyskapande krafter som driver den litterara
utvecklingen framal. bversattning ar da ett av medlen for art utarbeta
en ny litterar repertoar. Genom oversattning introduceras nya litte-
rara modeller, kompositionsmonster ocq/eUer tekniker. Urvalsprinci-
perna for verken som ska oversattas bestams enligt deras forenlighet
med trenderna i maIlitteraturen och den fornyande roll verken kan
tankas spela dar. Om det skonlitterara verket uppfattas som alltfor
frammande kommer det formodligen inte att oversattas.
Om den oversatta litteraturen daremot intar en perifer position i
systemet, har den inget inflytande over systemets dynamiska utveck-
ling. Den kommer da att utformas enligt de redan existerande konven-
tionella normerna inom maI-litteraturen. Den oversatta litteraturen
fungerar da istallet som en konserverande faktor for dessa normer.
Medan den samtida originallitteraturen utvecklar nya normer och
modeUer, ansluter sig den oversatta litteraturen till de normer som
redan overgivits sedan lage. Ingen positiv koppling finns da langre kvar
meUan oversatt litteratur och originallitteraturen. Den har situatio-
nen ger upphov till en intressant paradox: oversattning som i den
tidigare beskrivna situationen utgjorde en lank for inforandet av nya
ideer i ett litterart system, blir nu snarare ett medel for att bevara den
traditioneUa litterara smaken inom maIsystemet.
Men att oversatt litteratur antingen kan utgora ett centralt eUer
perifert system inom det litterara systemet behover inte betyda att det
alltid forhaIler sig pa det ena eUer det andra viset. Den oversatta
litteraturen utgor i sig ett hierarkiskt inordnat system, vilket betyder
att ett skikt eUer en niva inom den oversatta litteraturens system kan
inta central position medan ett annat kan forbli perifert. Sadan ar
formodligen situationen inom det svenska litterara systemet dar den
oversatta hogprestigelitteraturen bade ansluter sig till och utmanar de
radande litterara normerna och darfor intar en central position. Den
oversatta lagprestigelitteraturen innehar daremot en perifer position,
eftersom den har typen av litteratur enbart ansluter sig till de radande
litterara normerna inom det litterara systemet.
De svenska kulturella och litterara
systemens 6ppenhet
Relationen som rader meUan kulturers litterara kontakter och den
position som den oversatta litteraturen har inom ett maIsystem ar,
som redan papekats, beroende av varandra. Nar interferensen meUan
Iitterara system ar intensiv, ar det den oversatta Iitteraturen fran ett Tabel/i. Relationen inom det svenska litterara systemet meUan publicerad
specifikt kallsystem som troligtvis kommer att inta en central position originallitteratur samt oversatt litteratur under aren 1980 till 1994
(SCB 1980-1994, Svensk Bokforteckning 1980-1994).
i malsystemet. Viktiga och innovativa oversattningsnormer kan da
vaxa fram ur det dominanta kallspraket eller kallitteraturen. Publicerad skiinlitteratur
Den har situationen rader idag med en massiv angloamerikansk Original skiinlitteratur Oversatt skiinlitteratur
paverkan inom det svenska litterara systemet. Engelskan har faktiskt
Ar Nya verk Nyuppl. Summa Nya verk Ny uppl. Summa Totalt
anda sedan 1880-talet varit det mest dominerande kallspraket inom
skonlitterar oversattning till svenska. Redan under 1900-talets fOrsta 1994 686 231 917 672 314 986 1903
decennier overskred antalet publicerade oversattningar fran engelska 1993 746 215 961 759 346 1105 2066
antalet publicerade originalverk i Sverige (Torgerson 1982: 101-104). 1992 687 259 946 716 317 1033 1979
1991 690 205 895 859 392 1251 2146
Den angloamerikanska dominansen ar ansenlig bade inom hogprestige-
1990 712 195 907 927 441 1368 2275
och lagprestigelitteraturoversattning. Men dominansen ar starkare
1989 668 170 838 878 424 1302 2140
inom underhallnings- och popularlitteraturen an inom den sa kallade 1988 687 195 882 989 506 1495 2377
kvalitetslitteraturen (Wollin 1994:20-21). 1987 675 219 894 894 459 1353 2247
Men det ar viktigt att halla i minnet att olika kulturella system ar 1986 694 172 866 1029 363 1392 2258
strukturerade pa olika satt. Det franska kulturella systemet (inklusive 1985 586 167 753 892 369 1261 2014
den franska litteraturen) ar till exempel mer slutet an andra jamforbara 1984 743 161 904 930 319 1249 2153
1983 549 136 685 852 264 1116 1801
system. Det beror sannolikt pa den centrala position som den franska
1982 586 147 733 871 300 1171 1904
litteraturen lange har haft inom den europeiska kultursfaren. De brit- 1981 624 134 758 1019 267 1286 2044
tiska och amerikanska litteraturernas uppbyggnad liknar den franska 1980 647 192 839 1056 288 1344 2183
litteraturens. Ar 1990 gay brittiskaforlagut sammanlagt 63980 litterara
Total 9980 2798 12778 13343 5369 18712 31490
verk av vilka sa fa som 1 625 var oversattningar eller narmare 2,4 % av 41% (17%) 590/0 100%
(32%) (9 %) (42%)
den totala litterara utgivningen. Amerikanska forlag gay under sarnma
ar ut 46743 verk varav 1380 var oversattningar, alltsa endast 2,9 % av
den total a litterara utgivningen (Venuti 1995:13). Siffrorna kan jamfo-
ras med den svenska litterara utgivningen som under samma ar raknade Att fordelningen av antalet publicerade oversattningar och original-
2 275 verk varav 1 368 var oversattningar, det vill saga hela 60 %. verk generellt sett ar sa jamn tyder dessutom pa att systemet ar stabilt
Domer man av statistiken ar alltsa det svenska litterara systemet ett over tid. Det lyckas kontrollera sin utveckling. Den svenska skonlitte-
extremt oppet system. Intrycket av oppenhet forstarks nar man stude- rara originallitteraturens repertoar ar dock inte tillracklig for att helt
rar den relevanta utgivningsperioden for romanerna som ingar i min havda sig i forhallande till de mer dominanta narliggande litterara
undersokning. Under hela undersokningens tid publicerades mer systemen. bversattningar fran framst amerikanska och engelska an-
oversatt litteratur (59 %) an originallitteratur (41 %) i Sverige. Tabell vands darfor for att utveckla det svenska litterara systemets repertoar.
1 visar det svenska litterara systemets oppenhet bade nar det galler Ett annat hanterbart satt att utlasa om ett litterart system ar oppet
totalt antal publicerade originalverk och totalt antal publicerade over- eller ej ar att undersoka antalet verk inom det litterara systemet sam
sattningar och totalt antal publicerade nya originalverk i forhallande publiceras pa frammande sprak. Det ar rimligt anta att det inte publice-
till totalt antal publicerade nya oversatt.a verk. ras litterara verk pa frammande sprak i nagon hogre utstrackning inom
de kulturer dar oversattningsverksamheten innehar en central position.
ForhaIlandet mellan oversattning och lasning pa frammande sprak
skulle i sa fall vara kompensatoriskt. Men forhaIlandet har visat sig vara
Den Dversatta litteraturens position oeh funktion
det motsatta. Inom de kulturer som oversatter mycket forekommer inom det litterara systemet paverkar
ocksa en ansenlig pubIicering av Iitterara verk pa frammande sprak. Den
,
svenska kulturen ar inget undantag fran den regeln.

Oversattarstrategier i 6ppna och

slutna litterara system
Nar den oversatta litteraturen har en central position inom ett Iitterart
Figur 4. Sehematisk representation av relationen meUan den 6versatta
system ar en av oversattarens viktigaste uppgifter att utveckla maI- litteraturens position oeh funktion inom det litterara systemet
litteraturens repertoar. Oversattaren kommer da att arbeta enligt en oeh maItextens sprakliga utformning.
kaIltextbunden strategi och alltsa strava efter att reproducera de
dominerande textuella relationerna i kaIltexten. Respekten for for-
fattarindividualiteten styr i det har fallet oversattarens val.
Iitterara forutsattningama for texten ifraga. Dr den har synvinkeln ar
Fran maIlitteraturens synvinkel kan dessa oversattningsnormer
oversattning inte langre en verksarnhet vars natur och granser ar givna en
under en viss period vara for frammande eller omvaIvande. Och om
gang for alIa - ett simpelt byte av sprakdrakt - utan en aktivitet som ar
den nya trenden inte vinner mark i maIsystemet, kommer oversatt-
beroende av manga andra relationer inom ett specifikt kulturellt system.
ningen som utarbetades enligt den har strategin heller aldrig att bli
accepterad. Men om den nya trenden lyckas etablera sig i maIsystemet
blir litteraturens repertoar berikad. Det ar framst under perioder av
stora omvaIvningar i maIsystemet som oversattaren ar beredd att
Begreppen ekvivalens och norm
prova sadan nyskapande textproduktion. I det foljande kommer begreppen ekvivalens och norm att presenteras
Nar oversatt litteratur istaIlet intar en perifer position i systemet blir narmare. Jag kommer ocksa att diskutera hur normer kan rekonstru-
situationen annorlunda. Oversattarens viktigaste uppgift bIir da att eras fran de oversatta texterna.
tillampa den basta redan existerande modellen for sin kaIltext, med en
maIanpassad oversattningsom resultat. Oversattarens val ioversattnings-
Ekvivalens
situationen styrs da mer av maIspraksIitteraturens etablerade genre-
konventioner an av respekten for forfattarindividualiteten. Relationema Ett av oversattningsteorins mest centrala oeh omstridda begrepp ar
meUan det Iitterara systemets natur, oversattarstrategier och oversattning- ekvivalens. De fIesta traditionella och lingvistiskt inriktade definitio-
ens .~pr3.kligautformning visas i figur 4 nedan (Toury 1995:13). ner av oversattning innehaIler orden ekvivalens eller invarians. Over-
Oversattningarnas litterara status oeh sattet som oversattama arbetar sattning betyder da ersattning av ett uttryck pa ett sprak med ett

pa ar alltsa beroende av den Qversatta litteraturens position och funktion

farmellt, semantiskt eller pragmatiskt ekvivalent uttryck pa ett annat.
Ekvivalens definieras sam den relation mellan kaII- och maItext som
inom ett kulturellt och litterart system. For att kunna beskriva och forsta
innebar att den senare anses vara en oversattning av den forsta.·
en oversatt text maste man alltsa forst undersoka de kulturella och
 Om begreppet ekvivalens ur denna infallsvinkel definieras mer
precist uppstar problem. Definitionen av aversattning som en ekvivalens-
relation ar inte bara cirkular, det vill saga aversattning definieras som
ekvivalens som i sin tur definieras som aversattning. Om den hardras
farutsatter den ocksa att kall- och maItext ar synonyma, alltsa utbytbara.
Synonymi ar mycket salIan farekommande inomsprakligt och darfar ar
det knappast troligt att ett uttryck i kaIlspraket har sin exakta motsvarig-
het i maIspraket, detvill saga i ett annat lingvistiskt, litterartoch kulturellt
system.
Aven om man tanker sig en svagare tolkning av ekvivalensbegreppet,
som innebar att ekvivalens tolkas som likhet, analogi eller korrespon-
dens ar begreppet problematiskt. For att avgransa begreppet urskiljer
Koller (1978:81) fern olika typer av ekvivalens: denotativ, konnotativ,
textnormativ, pragmatisk och formell ekvivalens. Men den viktigaste
fragan kvarstar dock. Om total ekvivalens ar ouppnaelig, vilka ar da de
minsta kraven pa ekvivalens for att en text ska kunna definieras som en
aversattning av en annan och vem ska bestamma dem? En sadan har
beskrivning av aversattning ar ocksa oundvikligen preskriptiv i och med
att den slar fast vad en aversattare bar gara och vilka villkor en text maste
uppfylla for att accepteras som en aversattning.
Problematiken i att anvanda ekvivalensbegreppet nar man studerar
aversattningar ligger i att begreppet bygger pa just likhet och invarians.
En aversatt text kan aldrig vara lika med kalltexten, eftersom den
skapas som en representation av kaIltexten inom ett annat kulturellt
system. Det ar inte bara spraket som andras i en aversattning utan
ocksa kaIltextens betydelse, funktion och kontext.
Darfar ar det viktigt tanka i nya banor och yanda upp och ner pa
ekvivalensproblematiken. Man barjar da med att utga fran maIsystemet
istaIlet for £ran kaIIsystemet. En aversattning ar i detta fall den text som
anses vara en aversattning i ett givet sammanhang. En aversattning ar
den text som alltsa fungerar och ar accepterad som en aversattning i
maIsystemet. Om en text A ar en aversattning av en text B (darfar att den
ar accepterad som en aversattning i ett givet socio-kulturellt samman-
hang) ar relatianen dem emellan ekvivalent (Taury 1980:39, 65;
1995:28-38). Ekvivalens blir da termen for den relation som rader
mellan texterna.
1. Det intressanta i det har narmandet till ekvivalensproblematiken ar
art intressefokus farskjuts fran kaIlsystem till maIsystem, alltsa till den
aversarta textens funktion i maIsystemet. Daar det inte langre intressant
vilken typ av ekvivalens som rader, eller om aversattningen fyller kraven
for ekvivalens sa att den kan kallas en aversartning - vilka de maximal a
eller minimala villkoren ar. De relevanta fragorna blir istaIlet vilken typ
,, av aversattningsrelation man har att gara med och varfar just den har
typen av relation och inte nagon annan? For att kunna besvara de
fragorna maste man barja med art undersaka sociala, litterara och
sprakliga normer inom maIsystemet.
Norm
Norm ar ett nyckelbegrepp i det vetenskapliga studiet av sociala
fenomen. Eftersom aversattning ar ett socialt fenomen som inbe-
griper sprakanvandning, informationsutbyte och kommunikation,
kan ocksa normbegreppet anvandas som redskap inom aversattnings-
studierna. Inom sociologin definieras begreppet norm som ett uttryck
for generella varderingar eller ideer som delas av en specifik grupp
individer om vad som ar ratt eller fel. Normer kan ses som beteende-
instruktioner som tjanar som kriterier for den enskilda individen och
for grupper att vardera och bedama beteenden. Normen reglerar
individuellt beteende pa sa satt att den farser individen och/eller en
hel grupp individer med en uppsattning majliga lasningar pa specifika
problem. Normer gar det alltsa majligt art farutsaga och vardera
beteenden. De bygger pa social konsensus och farvantningar som
standigt omfarhandlas. Normen kan schematiskt beskrivas enligt sin
reglerande styrka och sitt innehall genom skalan i figur 5.
For att man ska kunna tala om norm maste det alltsa finnas
majIighet till variation i beteendet och regelbundenhet i lasningen av
de specifika problemen. Regelbundenheten blir pa sa satt beviset pa
art normen existerar och ar verksam. Den ar inte normen i sig, utan
resultatet av den konsensus som gay upphov till normen. For vart syfte,
namligen att studera aversatta texter i deras kulturella kontext, ar det
ocksa fruktbart att skilja pa produktnormer och produktionsnormer
(Bartsch 1987:170). Produktnormerreglerar huren produktfarvantas
se ut for att bli ansedd som korrekt och andamaIsenlig. Produktions-
 Kallsystem
#
Malsystem
Avvikelse mindre och
mindre tilHl.ten
Preliminara normer
(urvalsnormer)

Initial norm
(strategiska normer)

/
(Adekvansinriktad iiversattning) (Acceptansinriktad iiversattning)

/ ~

normer daremot bestir av resultatet av de metoder oeh strategier som

ger upphov till en produkt som anses som korrekt oeh andamalsenlig.

Rekonstruktion av oversattningsnormer Figur 6. Sehematisk representation av rekonstruktionen av oversattnings-

Att vara oversattare innebar att spela en social roll, det vill saga att efter
att ha socialiserats in i ett normreglerat beteende uppfyIIa de forvant-
ningar som anses vara de ratta. Genom att studera de(n) oversatta
text( en )erna oeh det Iitterara oeh kulturella systemet, kan man utlasa
de normer som styr en oversattares arbete saval pa text- som pa
systemniva. Med utgangspunkt i nagra av de grundlaggande insikt-
erna fran systemteorin kan man sa bygga en modell for hur oversatt-
ningsnormer kan rekonstrueras fran oversatta texter. I figur 6 visas de
oIika stegen i den normrekonstruktionen.
Symbolen # i figur 6 representerar de relationer som dder mellan
ett kallsystem (givarkulturen) oeh ett mal system (mottagarkulturen).
Relationerna forandras kontinuerligt oeh maste rekonstrueras for
varje 6versatt text sam studeras. Om man inte undersoker hur kultur-
erna forhaller sig till varandra, kan man inte forsta varfor en oversatt
text ser ut som den gar.
normer.
Det forsta steget i analysen ar att undersoka de normknippen som
kallas preliminiira normer, eller urvalsnormer. De preliminara
oversattningsnormerna har framst att gora med oversattningspolicy
aeh fragor som ror oversattningens direkthet. En oversattningspoIicy,
det viII saga ett normreglerat val, kan belaggas nar urvalen bildar
monster sam formar system oeh inte gars helt slumpvis. De prelimi-
nara normerna styr eller paverkar vilka verk sam valjs ut for oversatt-
ning oeh vilka sprak som ar aktuella att oversatta fran. De visar
huruvida det kulturella malsystemet ar oppet eller slutet. 0 lika policyer
kan existera beroende pa
Fran vilket litterart kallsystem texterna
hamtas eller pa vilka individer sam ar invalverade i oversattnings-
aktiviteterna. Nar det galler oversattningens direkthet anger de pre Ii-
minara normerna toleranstroskeln for sekundiir oversiittning, det vill
saga nar oversattning i ett malsystem gar via ett annat sprak an
kallspraket. Ett aktuellt svenskt exempel skulle kunna vara nar kine-
sisk poesi forst oversatts till engelska oeh sedan till svenska. I en
deskriptiv studie av oversattningar ar det avgorande att inledningsvis
kartlagga de har tva uppsattningarna normer, eftersom det ar rimligt
att anta att normsystemen samverkar.
De preliminara normerna paverkar oversattarens overgripande stra-
tegiska val som far sitt uttryek i den initiala normen. De initiala nor-
merna anvands i min modell for att beskriva det klassiska oversattnings-
problemet huruvida oversattaren valjer att "ta texten tilliasaren eller
lasaren till texten". Formulerar man fdgan annorlunda motsvarar den
om texten ska lasas som en oversattning eller som ett original. Den
initiala normen styr oversattarens val att ansluta sig till kallsystemets
eller malsystemets normer. En kallbunden oversattning kallas adekvans-
inriktad oeh en malanpassad oversattning aeeeptansinriktad.
Beroende pa oversattarens val att arbeta enligt en adekvansinriktad
eller en aeeeptansinriktad oversattarstrategi kommer maltexten att
uppvisa olika typer av relationer till kalltexten. De har relationerna
kan rekonstrueras fran de operationella normema. De operationella
normerna styr oversattarens val under sjalva oversattningsproeessen.
De beror maltexten som helhet, det vill saga sattet att organisera
maltexten samt den sprakliga formuleringen. De operationella nor-
merna delas i sin tur in i matrisnormer oeh sprakformsnormer.
Matrisnormer styr eller paverkar oversattaren i valet att respektera
kalltextens fullstandighet i omskrivningen. De styr till vilken grad
utelamnanden, tillagg oeh annan manipulation av kalltextens segmen-
tering ar oppet redovisade i den oversatta texten (ofta genom undertitlar
till exempeI bearbetning, version eller tolkning). Granserna mellan
dessa normer likval som mellan andra normer ar inte skarpa. Manga
utelamnanden i maltexten paverkar oeksa segmenteringen.
Sprlliormsnormer paverkar eller styr valet av malspraksenheter
pa alIa sprakliga nivaer i omskrivningen av kalltexten. De kan vara rent
lingvistiska oeh da inkludera generella stilistiska normer. Eller de kan
vara litterara oeb da styra vad som ar lampligt for litteratur generellt,
for ett oversatt litterart verk, for en speciell genre eller for en speeiell
litterar teknik. Varje normknippe tjanar som modell oeh varje modell
genererar beteendeinstruktioner. Instruktionerna i sin tur begransar
valen av olika malspraksenheter oeh deras inbordes organisation. De
oppnar dorrar for vissa val oeh stanger andra.
Ett viktigt tankesatt i den har rekonstruktionsmodellen ar att
sarskilja oversiittning som hiindelse oeh handlingen att oversiitta. Over-
sattning som handelse ar nagot sociokulturellt som inkluderar den
kommunikativa situationen, oversattarens sociala bakgrund, upp-
dragsgivaren ete. Handlingen att oversatta utspelar sig daremot pa den
kognitiva nivan oeh bestar av de be slut som oversattaren fattar pa
grundval av mental a rutiner som formodligen inte uppfattas som
medvetna val av oversattaren sjalv.
I praktiken kan oversattarens beslut att folja vissa normer vara
resultatet av en tillagnad vana, vilket inom Pierre Bourdieus (1986: 291-
300) kultursociologi beskrivs med termen habitus. Habitusbegreppet
kommer att anvandas i tolkningarna av de sprakliga undersokningarnas
resultat i studien sam presenteras i den har boken. Innehallet i de
normer sam paverkar oversattaren forhandlas fram i en standig vaxel-
verkan mellan grupper oeh individer involverade i oversattning sam
bade handling oeh handelse. Men det ar alltid oversattaren sjalv sam
be stammer hur han/hon ska agera i en viss situation, trots att alIa beslut
kanske inte alltid grundas pa fullt medvetna val. Rekonstruktions-
modellen i det har avsnittet ar daremot ett hogst medvetet val for att
kunna beskriva de oversatta texterna i min undersokning.