1

ver en fika
med ptr

Frord
En helt vanlig dag nr jag satt p mitt favoritcaf i huvudstadens frort fascinerades jag ver kontrasterna man kan
uppleva i vardagen p ett helt vanligt caf.
Lattemammorna ammade sina bebisar intill ett bord dr
ngra unga besljade tjejer sg ut att viska frtroligheter till
varandra. En bit bort satt en ldre dam med sin mssa p
och vid bordet intill henne satt en kostymkldd man med sin
laptop. En ung tjej r mrkbart irriterad ver att vara
tvungen att fika tillsammans med sin pappa och hans nya
partner. En lattepappa gav sin mycket unga dotter mellanml
nr en kostymkldd ung man frgade om det var ledigt intill.
Ngra ord utbyttes och de skrattade tillsammans i samfrstnd nr han satte sig ned fr att sedan i tystnad ta sin
lunch.
ver en fika kan mycket hnda. Vi umgs, jobbar, pluggar,
planerar event, filosoferar och lser vrldsproblem. Detta
var utgngspunkten till novellantologin ver en fika som
lanserades oktober 2014. D vi samlade vardagsbetraktelser
dr vanliga mnniskor gestaltas med sina funderingar och
handlingar kring livets utmaningar och gldjemnen. I denna
e-bok fr vi ta del av nnu fler berttelser om gemenskap,
ovntade mten, skratt, trar och insikter. Bland novellisterna finner vi publicerade frfattare, debutanter, personer
med annat modersml n svenska samt personer med
funktionshinder (eller personer med ovanliga gvor som jag
hellre brukar sga). Vr frhoppning r att denna blandning
av frfattare och deras berttelser ska p ngot stt berra
dig.
3

Att sprida berttelser som berr r nmligen vad jag brinner

fr. Helt vanliga mnniskors berttelser om livserfarenheter
och insikter. Vilket jag gr, inte bara genom bcker utan
ocks genom frlagets webbtidningar, webbradio och webbtv.
Idn att starta ett frlag kom nr jag vren 2012 spkskrev
ICA-handlaren som drog i ndbromsen, en bok om medveten
nrvaro, som r min coachkollega Roger Marklunds
berttelse om hur han trodde att livet var slut nr han
hamnade p hjrtintensiven och hur han d bestmde sig fr
att aldrig mer missa en endaste sekund av sitt liv. Det var nr
boken nstan var klar som det landade en vision i mig att
fortstta hjlpa personer som br p en verklighetsbaserad
berttelse som de vill f publicerad.
Jag startade Ariton Frlag, som r ett frlag med utgivning
inom personlig utveckling och sund livsstil. P Ariton Frlag
arbetar vi med mnniskor som vill utveckla och utvecklas,
utmana och utmanas. Var du n befinner dig p vgen till
din bokdrm kan du f support av oss, frn bokid och det
skrivande hantverket till formgivning, utgivning och marknadsfring. Vi erbjuder ocks skrivcoaching och spkskrivning.
Jag ser mig sjlv mer som en bokdrmsmjliggrare n en
traditionell frlggare. Alla mnniskor har minst en historia
att bertta. Kanske vi p Ariton Frlag fr chansen att en
dag bertta din?
Med frhoppning om inspirerande lsning!
Petra Ariton
Bokdrmsmjliggrare
www.aritonforlag.se
4

Innehllsfrteckning
Emilia
av Camilla Blixt

Innovativ rock
av Ethel Hedstrm

15

Egna funderingar och en kopp te

av Martina Pernfors Strm

21

Valet
av Jane Karlsson

31

Starka nypor
av Leena Kossila

36

En stad, en kopp och en plsmssa

av Kristina Bate Holmberg

44

120 minuter
av Emelie Strm

51

Samtal
av Matias Andrs Bravo-Jara

60

vningsfika
av Lena Persson

67

Hembageriet
av Ulla Adamsson

74

Caf Anna Blume i Berlin

av Myra Windahl

79

Kaffe fr tv
av Lotta Jansson

85

Munnen
av Monika Thormann

96

Starta om
av Christina Johansson

103

Pissljummet kaffe och ett glas champagne

av Ann Kock

110

Flickan som bar vrlden

av Jenna Vasankari

121

Avbrott och utbrott

av Lina Melander

128

Det r aldrig fr sent

av Jessica Storbjrk

134

En onsdag i juli
av Elisa moberg

142

Ett pangjobb
av Pia Widlund

147

Kaffetanterna
av Mia Ohlsson

152

Gummans konditori
av Olga Lozovskaia

159

Det rcker nog inte med krlek

av Johanna Bogren

165

Bara ett tag till

av Eva Sjgren

171

Kvinnan
av Malin Matson

178

Bsta mamman
av Maria Haag

189

En kort stund
av Anna-karin Andersson

193

Tv wienerbrd och en kopp kaffe

av Pia Tjder

206

Fr minnenas skull
av Annica Lindgren

215

Skrivit har Camilla Blixt alltid gjort, hon har alltid tyckt om
att hitta p sm historier och anvnda sin fantasi och hon gr
oftast och filar p sm sagor och berttelser inne i sitt huvud.
Hon skriver i alla mjliga genre och tnker ofta att det
kanske vore bra att vlja en, men det finns fr mnga att
vlja bland s det blir aldrig ngon inriktning utan istllet ser
hon det som en utmaning att testa nya saker och se hur vl
hon klarar av det. Camillas strsta drm r att en dag f en
bok utgiven, ngot som kan lsas av andra och berra dem
s som hon mnga gnger blivit berrd av andras bcker.

Emilia
av Camilla Blixt
I en stad ngra mil utanfr Gteborg ligger ett litet rtt hus
med en stor trdgrd, ett mysigt caf som heter Yerba, dr
alla stadens invnare ofta mts i en ordentlig kulturkrock
men det r ingen dr som bryr sig om det. Det var Emilias
favoritstlle och jag satt och vntade p henne. Jag trummade otligt p bordet med en svart kopp kaffe framfr mig,
det var min tredje ptr och koffeinet hade letat sig ut i mina
fingrar.
Jag satt i en skn ftlj vid ingngen s det var inga
problem att vnta en stund. Jag visste nr hon slutade jobbet
men ibland jobbade hon ver, drfr vntade jag tlmodigt
p henne. Hon var dessutom vrd att vnta p, min Emilia.
Tre killar satt vid bordet bredvid, en bokhylla skiljde vra
platser s jag kunde tjuvlyssna hur mycket jag ville. Det var
nnu ett plus med den hr platsen, den var privat, man fick
sitta och vnta ifred men kunde nd hra att omgivningen
fanns dr. Killarna hade dragit till sig min uppmrksamhet
redan nr de kom in, de pminde mycket om mig och mina
kompisar fr ngra r sedan och jag satt och lyssnade p hur
de pratade om film och musik. Mina kompisar frsvann fr
lnge sedan nu, de tyckte inte om Emilia och tvingade mig
att vlja. Jag frklarade att hon var allt fr mig och d gick
de. S det var vl egentligen inga vnner man ville ha, men
det hade blivit lite ensamt efter det. Killarna vid bordet
bredvid skrattade t ngot skmt ur en tv-serie som ngon
terberttade men s sa en av killarna ngot som fick det att
hugga till i mitt hjrta lite:
"Du ville g och kka ngon annanstans, va?"
"Ja, jag tnkte dra och kpa en Big Mac eller ngot."
9

"Okej, men kan inte du g och gra det nu d? Vi skulle

behva snacka om ngra grejer sjlva. Inget illa menat allts.
Vi kan ju ringa dig om en halvtimme typ?"
"Okej?"
"Schysst, d ringer vi om en stund."
Den tredje killen sa inget och jag sg genom ett hl i
bokhyllan hur den stackars killen packade ihop sina saker fr
att g. Han sg s jvla ledsen ut men de andra verkade inte
bry sig. Nr han gick frbi mig fick jag en impuls att flja
med honom och sga till honom att de kunde dra t helvete,
att jag kunde flja med honom och kka, men jag kunde inte
g nu. Jag hade ju vntat i snart en och en halv timme p
Emilia och nr som helst skulle hon nog komma in genom
drren. Nr han gtt ut brjade de tv som var kvar att prata
tyst om ngot, jag anstrngde mig fr att hra men s
stlldes ett litet fat, med en pralin p, ned framfr mig. Jag
tittade frvnat upp p den npna servitrisen som log mot
mig.
"Jag har inte bestllt ngon pralin..." sa jag ofrstende.
"Nej, jag vet." hon fyllde p min kopp ytterligare en gng.
"Men du r hr s ofta och jag tnkte att det kanske skull
vara gott med ngot stt efter allt kaffe."
"Jaha, ja kanske. Vad kostar den d?"
Hon skrattade till.
"Nej men jag bjuder ju givetvis p den, dummer."
"Okej, tack d."
Servitrisen gick tillbaka till disken med ett litet leende. Jag
frstod ju att hon var intresserad s nr Emilia kom skulle
hon frmodligen bli besviken. Om jag bara hade kunnat
ringa Emila och frga vart hon var, hon hade bytt nummer
och jag hade inte ftt det nya n, drfr var jag tvungen att
vnta hr, s att hon frstod att jag tyckte att hon var vrd
att vnta p. Jag hade dessutom ftt hem ett papper som nu
10

lg i min ryggsck, det var viktigt att jag fick visa det fr
henne. En ttarig pojke stod och tittade p mig, han hade
precis kommit in genom drren.
"Hej. Vad heter du?" sa han.
"Jonathan. Vad heter du?"
"Oliver. Vill du leka med mig?"
"r du hr sjlv?" sa jag lite oroat.
Oliver skakade p huvudet och pekade ut genom
fnstret. Dr satt, vad jag frmodar var, hans frldrar. Jag
hade sett dem tidigare under fikan och ngon av dem hade
stndigt en cigarett i handen och de pratade intensivt ltt
lutade ver bordet dr ngra lflaskor stod. De verkade inte
ens reflektera ver att Oliver var borta.
"Vi kan leka att vi r arkeologer. Eller att jag r det, men
du r en forskare som vill utfra experiment p mig."
Jag sg frvirrat p pojken.
"Nja, jag tror inte det. Jag vntar p ngon."
Han satte sig i ftljen bredvid mig.
"Vem vntar du p?"
"Emilia heter hon." sa jag och frskte f gonkontakt
med ngon av Olivers frldrar. Men de var helt uppslukade
i sin konversation.
"r det din tjej?"
"Ja, precis."
"Bor ni ihop?"
"Nej, det gr vi inte."
"Varfr inte?"
"Vi gr inte det bara." sa jag irriterat.
"Ska du gifta dig med henne?"
"Ja, jag hoppas det."
Oliver studerade mig en kort stund.
"r du sker p att du inte vill leka."
"Jag r sker. Tyvrr."
11

Oliver suckade och gick.

Efter tre timmar brjade jag ge upp hoppet om att hon
skulle komma. Ganska mnga hade kommit och gtt men
ingen Emilia. Drren ppnades p nytt och min gamla
kompis Sofia kom in. Hon satte sig i ftljen som Oliver
suttit i en stund tidigare.
"Jag antog att jag skulle hitta dig hr." sa hon.
"Jag trodde inte att vi var vnner lngre."
Hon suckade.
"Sucka inte, det var ju det ni sa. Ni tyckte inte om Emilia
och jag fick vlja."
"Ja, och du valde Emilia. Jag minns."
"S varfr r du hr?"
"Jonte, det hr brjar g alldeles fr lngt."
"Jag frstod aldrig varfr ni inte gillar henne? Hon gillade
er jttemycket."
"Vi trffade henne bara en gng, Jonte."
"Vad gjorde hon som var s fel d?"
"Hon gjorde inget fel, sluta nu. Du vet vad det hr
handlar om. Du kan inte sitta hr varje dag, det brjar bli
sjukt det hr."
"Hon r mitt livs krlek, Sofia. Nr hon kommer in
genom den dr drren s ska du f se. Vi lskar varandra.
Det har bara blivit ett missfrstnd men hon frtjnar att f
frklara sig fr jag lskar henne."
Sofia sg p mig med rynkade gonbryn.
"Vad fr missfrstnd?"
Jag plockade upp pappret ur vskan, det som jag skulle
visa fr Emilia.
"Det har blivit ngot fel bara, s hon ska f rtta till det.
Det r ju drfr jag vntar p henne."

12

Jag rckte ver pappret till Sofia. Hon lste med rynkade
gonbryn.
"Besksfrbud?! Fr i helvete Jonte." sa hon uppgivet.
"Det r ju bara ngot hon gjort fr att hon blivit sur
frstr du vl, hon menar det ju inte. Hon r ju s dr
impulsiv jmt, det vet du ju. Men jag kan ju inte ringa henne
fr jag har inte ftt hennes nya nummer. Men det hr r
hennes favoritstlle s hon kommer att komma hit. Som du
ser s fr jag ju inte komma frbi hennes jobb lngre, men
om vi mts hr s har jag inte gjort ngot fel. Dessutom vet
jag att hon egentligen vill trffa mig."
"Lyssna p mig nu. Jag menar, lyssna verkligen p mig. Ni
var tillsammans i en mnad, vi trffade henne en gng och
tyckte jttemycket om henne. Men hon gjorde slut med
dig..."
"Vi brkade bara lite. Det kommer lsa sig." protesterade
jag.
"Hon gjorde slut med dig fr tv r sedan och har sedan
dess bytt nummer tv gnger. Utver att du tvingar henne
att byta nummer s har du krt bort henne frn hennes
favoritstlle och drivit det s lngt att hon nu har utfrdat ett
jvla besksfrbud mot dig. Hr du hur sjukt det lter?"
Jag blngde p Sofia.
"Du fattar ju ingenting. Vi lskar varandra. Vi kommer att
sluta upp ihop, jag knner det. Du r bara avundsjuk fr att
du aldrig har haft ngot som vi har."
"Nej, jag har garanterat aldrig haft ngot som ni har."
mumlade hon.
Jag reste mig, tog mina saker och vnde mig mot henne.
"Det hr r varfr jag valde henne framfr er."
"Du behver hjlp."

13

"Jag behver Emilia och jag kommer att g hit varje dag
tills jag fr tillbaka henne." sa jag och lmnade Yerba. Jag
skulle frska igen imorgon.

14

Ethel Hedstrm skriver varje dag. Sitt frsta helt fullbordade bokmanus, i vilket hon satte sista punkten fr ngra
mnader sen, har hon skickat till ngra vl utvalda bokfrlag.
Det rr sig om en kriminalroman som handlar om hur en
vanlig svensk familjefar, frn en litet samhlle i vstra
Sverige, begr grova ekonomiska brott. Medan hon vntar
p svar frn frlagen, skriver hon p sitt andra bokmanus i
en helt annan genre, en sknlitterr relationsroman. En
laddad berttelse om kvinnor ur tre olika generationer, som
belyser hur det och omstndigheter vi sllan kan rda ver i
vra liv, kan ndra tillvaron radikalt. Fr vrigt skriver hon
noveller, kortare textutmaningar som hon publicerar p sin
blogg http://tittelina.blogspot.com och ordnad poesi som
haiku och tanka. Ethel har tidigare blivit publicerad med
noveller i veckotidningar, vunnit priser och utmrkelser i
15

novelltvlingar, medverkat i ngra antologier utgivna bde

som traditionell tryckt bok och som e-publikation. Vidare
har hon tillsammans med tv andra kvinnor startat en
skrivargrupp, som regelbundet trffas och diskuterar egna
texter. Hon finns p Facebook med en nyligen upplagd
frfattarsida https://www.facebook.com/Tittelina. P sitt
visitkort sammanfattar Ethel sitt skrivarintresse s hr: Att
skriva r min passion.

16

Innovativ rock
av Ethel Hedstrm
Det vore vl kul? sa Elin i en ivrig ton och s engagerat
att hennes blonda spretigt klippta lugg hoppade till och la sig
ver hgra gats gonfransar.
Genom att puta ut med underlppen och pusta ut luft
frskte hon f bort hret. Ingenting hnde, hrtestarna
rrde sig inte det allra minsta. Istllet tog hon en klunk frn
det hga glaset fyllt med caffe latte. Glaset var s hett utanp
att hon hade virat om en stor vit servett fr att inte brnna
fingrarna. Smaken av en perfekt blandning av starkt
espressokaffe och vrmd vispade mjlk la sig mot gommen
och runt tungan. Med en liten suck svalde hon en klunk.
Men du, de r ju s mesiga. Helt ute vet du vl, sa sa
och tittade henne rakt i gonen med en fast violbl blick.
Som vanligt var sa perfekt friserad. Hennes mrkbruna
raka hr var avklippt p mikrometern jms med rsnibbarna
och dr tog ett par lnga silverfrgade rhngen vid. De
rasslade en aning nr hon rrde p huvudet. Det snirkliga
lvtunna blommnstrets struktur gjorde att hon anade att
sa kpt dem p Indiska. Hon hann inte frga innan sa
fortsatte.
Dremot har jag hrt att det fortfarande finns biljetter
kvar till Kalle Marx. Du vet, dr kan du snacka om innovativ
rock. Dyra biljetter, frsts, men det r det skerligen vrt.
sa rtade p ryggen, brstade sig och slog ltt med
knytnven i bordet. Sen satte hon handflatorna mot kinderna
och vilade armbgarna p bordet.
Visst r det?
Ja.
Elin drog ut en aning p vokalen.
17

 Lasse Konrads orkester r fullstndigt ointressant.

Jaha.
Elin slog ner blicken, tog upp kaffeskeden med jttelngt
skaft som lg p det vita minimala fatet, snkte ner den i
glaset och rrde sakta om. Hon studerade noggrant hur
kaffeskummet ndrade struktur och frg, sm luftbubblor
framtrdde och skummet antog en brunbeige melerad ton.
Kollar du det?
sa la huvudet p sned och betraktade Elins hand som
fortfarande rrde runt i kaffet. Hon frskte hlla fingrarna
runt skeden p ett stt att vninnan inte skulle upptcka
hennes avbitna naglar.
Vad?
Hon tittade p sa ver kanten p sina rubinrda
glasgonbgar.
Om det finns biljetter kvar.
Kan jag vl gra.
Om du fr tag p ngra, klarar du att ligga ute med
pengarna i s fall?
Inga problem.
Du r en ngel, Elin, du fixar alltid. Dig kan man lita
p.
Elin lt blicken svepa frbi sas vnstra kind. Hennes
gon rkade hamna p tjejen bakom disken som var i frd
med att gra i ordning nnu en kaffe. En espresso, eller en
liten cappuccino, kanske. Bland det vrsta hon visste var nr
ngon var tvungen att vnta p henne. Nr hon hamnade
frst i kn och kunderna bakom fick avvakta tills hon var
klar. Det kliade i och vibrerade i hela kroppen av deras
otliga trampande. Drfr bestllde hon alltid caffe latte och
eventuellt en kanelbulle till. Espressomaskinen vsnades
hgljutt. Hon hrde hur ljudnivn p kundernas samtal
stegrades i takt med ovsendet. Doften av nymalda kaffe18

bnor ndde hennes nsa. Minnet av den gngen hon

freslog att hon och sa skulle g ut och ta ett glas vin en
vanlig vardagkvll. En tisdag var det nog. Hon sg frbi
cafbitrdet, rakt ut genom det stora fnstret, ut mot gatan.
Frsommarljus skymning. Det var som om fnstret var en
stor filmduk som snabbspolade upp hndelsen p ngra
sekunder. Senaste gngen. Filmbilderna visade hur sa med
strama lppar svarade. Ett undvikande svar, tillfllet var inte
bra. Det var s mycket p jobbet. Och frresten hade hon
lovat sig sjlv att hlla igen p alkoholen. Elin kom vl ihg
hur hon knde sig tvungen att titta bort, precis som nu och
hur hon mumlade ngot med halvsnkta gonlock. Halvt
bortvnd. Det stramade i halsen.
Elin.
Hon ryckte till.
Frsvann du in i dagdrmmar? Typiskt dig, Elin.
Fokusera p nuet, lev i gonblicket.
Trots att det var varmt i lokalen ryste Elin s att axlarna
skakade till.
Fryser du? r du sjuk? Du frresten, ska du med och
lptrna p fredag? Direkt efter jobbet. Jag kan vara
omkldd och redo ungefr klockan halv sex. Jag tycker att
det r ett helt strlande avslut p veckan. Eftert knner jag
mig liksom renad p veckans alla problem och redo infr
helgens festande.
sa tog upp koppen i vitt tunt porslin och smackade nr
hon drog i sig de sista dropparna av sin american coffee.
Klart jag fljer med, sa Elin och tnkte att hon fick
ndra planen att ka till IKEA med Janne.
De behvde kpa nya trdgrdsmbler till balkongen.
Hade bestmt att ka dit p fredag kvll. Mjligen inte s
fullpackat med folk d, hade hon och Janne kommit verens
om. Och dessutom lngt till nsta lneutbetalning. Passade
19

bra. Fast det kunde vl vnta ngra dagar. Janne var flexibel
och solen hade i alla fall inte behagat visa sig p lnge. nd.

20

Martina Pernfors Strm bor i Skanr med man och tv

barn, samt en liten hund vid namn Julia. Att skriva har alltid
legat henne varmt om hjrtat, frn barndomens dagboksanteckningar och korrespondens med brevvnner, till skoltidens uppsatser och drmmen om att i vuxen lder skriva
en bok.
Att uttrycka sig i skrift r en av hennes styrkor, som liten
upplevdes hon som blyg, idag ser hon sig hellre som avvaktande och lyssnande. Inte den som hrs mest i
diskussioner utan sger hellre ngot vl avvgt n att bara
prata fr att hras. Men med papper och penna i hand eller
framfr en dator uttrycker hon sig grna, hgt och lgt, i
gldje, ilska och sorg.
Fr Martina r skrivandet en form av terapi, ett stt att
slppa ut alla tankar och f ord p sina knslor. Det r ocks
21

en del av hennes jobb, med textproduktion och kommunikation p olika stt.

Fr att f ytterligare inspiration till sitt skrivande har hon
gtt en skrivarkurs, fr att f tips hur man skriver till barn
och unga. Det ligger ett manus till en barnbok i skrivbordsldan.
Och emellant dyker det upp novelltvlingar som hon stller
upp i, dels fr trning, men ocks fr att ha en deadline.
Att skriva krver karaktr.
Egna funderingar och en kopp te r till strsta delen
sjlvupplevd och bestr av tankar och verkliga hndelser ur
hennes liv. Med tillgget om den dr drmmen, att skriva en
bok och f den utgiven.
Kanske kan det hr tillfllet vara en vg dit.

22

Egna funderingar och en kopp te

av Martina Pernfors Strm
Det r fredag och jag sitter p mitt favoritcaf och vntar p
en kompis. Det r ganska mycket folk men jag var hr tidigt
s jag har en utmrkt plats. Smuttar p en kopp te och tittar
runt. Jag lskar att sitta hr och skriva. Knner mig glad och
ser fram emot skna samtal och skratt som jag vet vntar nr
min kompis kommer. r ocks lite spnd fr hon hade
ngot viktigt hon skulle bertta fr mig. Och jag har goda
nyheter som jag vill dela med henne.
Idag r en bra dag. Jag tog en lng promenad med vr hund
Julia i morse, det var vindstilla fr frsta gngen p lnge
och solen fick en chans att vrma igen. Promenader r som
terapi. Motion och mjligheten att samla tankar och hitta ny
inspiration p samma gng.
Igr dremot var ingen bra dag. Jag trnade p morgonen,
det var alldeles fr lngesen sist. Behver ta tag i det dr.
Det kndes segt i bde ben och huvud men jag frskte kra
i takt med musiken.
Musik framkallar knslor, det r ingen nyhet. Men ibland blir
man verraskad, det kommer ver en nr man minst anar
det. De spelade ngeln i rummet, Lalehs version. Jag
tnkte p mamma och hur mycket jag saknar henne. gonen
trades men jag stod mitt i ett trningspass och knde att jag
var tvungen att hlla igen. Det fick vnta tills jag kom hem.
Men nr jag kom hem var jag svettig och ville duscha direkt,
Julia pockade p uppmrksamhet och det var saker som
skulle gras och samtal som skulle ringas. Jag fr vara ledsen
23

vid ett annat tillflle. S dumt, jag vet. Behver ta tag i det
dr.
Jag tittar p mnniskorna omkring mig medan jag vntar p
min kompis. Jag funderar p dem och deras liv. r de
lyckliga eller har de ocks sorg? Det ena behver ju inte
utesluta det andra, lycka och sorg kan ju g hand i hand. Att
vara lycklig men det r nd ngot som fattas.
Jag gillar att sitta p caf, har inget emot att vara sjlv en
stund. D brukar jag betrakta och fundera, speciellt nr jag r
i ett skede i mitt liv som har inneburit frndringar. Oftast
nr det r trkiga frndringar. Kanske knner jag att gr det
min situation lttare om jag inbillar mig att mnniskorna
omkring mig gr igenom samma saker som jag. Att vi hr
ihop p ngot stt. Att jag inte r ensam.
Jag r inte ensam, jag vet ju det. Jag har en jttefin familj,
med Jonas och tv flickor som jag lskar ver allt annat. Och
Julia, som hade varit mammas hund, 10 r gammal, inte
kunde jag lmna bort henne nr mamma dog. Hon knner
oss och r trygg hr. Det blev mitt beslut, hon fick stanna.
Jag r inte heller ensam i mina upplevelser. Jonas har ocks
frlorat sina frldrar. Och precis p samma stt, en pappa
som pltsligt och ovntat dr, och en mamma som blir sjuk i
cancer. Och dr.
Fortstter att betrakta. En ldre dam med sitt barnbarn.
Gulligt, men det gr mig ocks ledsen, tnker p det som
kunde varit. Det blir ett tomrum nr en frlder dr. En bit
som fattas och vad jag n gr s kommer biten inte p plats
igen. Jag r ledsen. Och samtidigt. Mamma lskade och
hyllade livet, ven efter att pappa gtt bort. Hon fattade att
24

det fanns saker, personer kvar att leva fr. Och det fattar ju
jag ocks, och att jag borde hylla henne genom att resa mig
och knna mig glad. Men det r svrt fr jag saknar ju s
mycket. Men jag r glad ocks. Och kan knna lycka. Ibland.
ven om man har en person nra som har varit med om
samma sak s kan det nd vara svrt att prata om det. Dels
blir man ledsen, och det r jobbigt att bli ledsen, bde fysiskt
och mentalt. Och dels r det ju allt det andra som kommer
emellan. Barnen, jobbet, huset, fritiden. Livet. Hr och nu.
Som vi ofta pratar om nr ngot hemskt eller jobbigt hnder.
Lev hr och nu. Och s kommer vardagen emellan. Inte s
ltt det dr. Men sdant r ju livet antar jag.
En pappa kommer in p cafet med sina tv tjejer. Ungefr i
samma lder som mina. Jag ler. Knner igen situationen, att
hlla koll p ett yrvder medan det andra frsker bestmma
vad som ska bestllas. Mitt te brjar svalna och jag lngtar
efter mer fika. Flickorna och tanken p mina egna tjejer fr
mig att brja fundera p personer som inspirerar mig. Som
ger mig energi. Det r dem jag ska lgga tid p. Som kan lyfta
och peppa mig, och som jag kan gra detsamma med.
Jag satt p samma caf jag sitter nu och t lunch med en god
vn fr ngon mnad sedan, vi hade inte setts sedan vi
slutade p fretaget vi bgge arbetade p. Nstan ett r sen.
Tiden rusar ivg s fort. Men det var s hrligt att ses igen.
Vi snackade p, uppdaterade varandra om vad som hade
hnt, skrattade och hade jttemysigt. Hon frgade vad mina
planer var och jag berttade att jag skte jobb. Jag kan
verkligen sakna att vara en del av ngot, att vara med i ett
sammanhang som det innebr att vara anstlld. Kolleger,
arbetsuppgifter, gemensamma ml. Julfester.
25

Det r fortfarande s mycket enklare nr man mter folk, att

man kan bertta var man jobbar. Men s vger jag allt det
dr, plus tiden fr pendling, heltidsjobb, stress mot mer
tid hemma med tjejerna och familjen. Att inte hamna i det
dr ekorrhjulet som man alltid klagar p annars.
Och s berttade jag om min andra plan. Som egentligen
bara har varit en drm men som jag hade brjat se mer som
ett riktigt projekt. Ett jobb mer n en hobby. Projektet var
vid den tidpunkten i sin linda men jag hade en plan och sg
mlet framfr mig mer tydligt n frr.
Jag berttade att jag hade brjat skriva en barnbok tillsammans med Jonas.
Boken har funnits i tankarna ett par r och jag har berttat
om de hr planerna fr en del vnner tidigare. Alla tycker att
det r en fantastisk id. Men andra saker har kommit emellan
och jag har inte hittat energi eller inspiration. Till slut knde
jag att jag knappt vgade bertta fr folk fr risken att
responsen hade blivit - Jaha ja, den dr boken, r du inte
frdig med den nnu
Men nu.
Efter att ha ftt kommentaren frn mer n en person, att jag
skriver bra och roligt s knner jag att jag kan tro p det. Jag
har ftt uppmuntran och tips om att starta blogg. Yes, tnker
jag, det ska jag gra. Jag har haft mer n ett inspirerande
frukost -, lunch och middagsmte med vnner dr jag har
gtt ifrn och knt mig s peppad och tnkt att nu ska jag
gra det! Det r det hr jag vill gra!
Och jag vet att det bara har hngt p mig, att ta mig sjlv i
kragen. Sluta skylla p att saker kommer emellan, att jag
behver sitta ner med Jonas eller att jag mste kpa en ny
26

dator. Gr det till en verklighet. Bilden av mig sjlv sittandes

med min dator p ett caf skrivandes p den dr boken.
S tog jag mig i kragen, och kpte den dr datorn. Och
gjorde en handlingsplan:
1. Skriva en synopsis till boken.
2. Hitta illustratr
3. Kontakta bokfrlag.
Ja, men det var ju inte s svrt. Suck.
Jag tittar upp och ser en ung tjej som sitter sjlv. Hon stirrar
framfr sig och ser ledsen ut. Jag funderar p vad som kan
ha hnt. Pltsligt ser jag att hon brjar grta och jag funderar
p om jag ska g fram och kolla lget, vi r ju lite dliga p
det, frmlingar emellan, man vill ju inte stra. Jag ser mig
omkring och det kommer fram en annan tjej till henne. Hon
ger henne en kram och s gr de drifrn. Jag skms lite fr
att jag har suttit och tittat p henne och rligt talat varit
nyfiken p varfr hon var ledsen. Kanske ter igen den dr
knslan av att det inte bara r jag som srjer ngon, att jag
inte r ensam.
Jag drmmer mig bort i tankarna igen och funderar p
lunchen med min f.d. kollega, vi trffades i ett lge dr jag
var motiverad frn olika hll. En workshop jag hade varit p,
ett mte med en mentor. Nya uppslag, ider och tankar. S
hon peppade mig, tyckte det lt superbra med barnboken
och pltsligt hade hon gett mig en ny id till en annan bok
och frslag till en titel till den. Solen sken nr jag stack hem.
Det var ocks en bra dag.
27

Min kompis hr av sig och berttar att hon r lite sen. Det r
okej, jag fortstter att titta p mnniskor och filosoferar ver
livet. Jag tnker p den kommande fredagen och att jag
lngtar. Jonas och jag ska ivg p kvllen och sova p hotell.
ta gott, f lite massage, slappna av. Och prata. I lugn och
ro. Utan att ngon skriker mamma eller vill att jag ska hmta
n det ena n det andra. Bara vi tv.
Jag tar en kopp te till och hlsar p en bekant i vimlet.
tergr till min tanke om att umgs med mnniskor som ger
mig energi. Man blir ju lite trtt av att g hemma. Jag trnar
och gr ut med Julia. Tjejerna kommer hem tidigt frn
skolan och hller mig igng. Men min sorg drnerade mig p
energi under lng tid. Det r svrt att hitta tillbaka. Mnga
gnger tnker jag p det dr ekorrhjulslivet och hur man
klarade av det. Hur klarade man av det? Man bara gr det.
Jag funderar p om jag skulle ta steget att starta eget, och
frilansa som projektledare. Inte fr att jag tror att det skulle
inbringa ngra stora pengar men det ger mig en tidsfrist
gentemot Arbetsfrmedlingen och lite ro infr skrivandet.
Det r lskigt och spnnande p samma gng att starta eget,
men det knns nd rtt i tiden. Det finns mnga frdelar
med att vara anstlld, men lyxen av att kunna vara mer
flexibel och mjligheten att vlja sjlv vger ver. I alla fall
nu.
Och nnu s lnge kan jag inte livnra mig p skrivandet.
ven om jag fr ett par dagar sedan kom steget nrmare min
drm. Jag har kontaktat mngder med frlag och blivit refuserad mnga gnger. Men s pltsligt hnde det. Ett frlag
som nappade p min id. Det var hftigt att bertta det fr
familjen. Vilken knsla! Jag knde mig s fantastiskt glad. Jag
28

knde mig lycklig. Och jag knde ngot som jag inte knt p
vldigt lnge. Stolthet. Och jag tnkte tanken att mamma och
pappa knde detsamma.
Min kompis kommer in genom drren, vi har inte setts p
lnge och ger varandra en lng kram. Hon ursktar sig att
hon r sen men jag sa att det gav mig bara lite tid fr reflektion.
Vi kper vr fika och stter oss ner, jag kan knappt brga
mig innan jag fr bertta min nyhet om bokkontraktet men
hinner inte sga ngot innan min kompis tar min hand. Jag
tittar p henne och ser en sdan gldje i hennes gon som
jag aldrig sett frut. Hennes gon tras och jag hinner bli lite
orolig innan hon fr berttat sin stora nyhet.
Hon r gravid! h, jag blir s glad och ger henne en varm
kram. Hon studsar upp och ner av gldje och jag skrattar.
Min kompis har ocks haft sin beskrda del av bekymmer,
en pappa som gtt bort, ett missfall, en jobbig separation
och struligt p jobbet. Mnga samtal har vi haft om livets
orttvisor som drabbar oss. Men s trffade hon krleken p
nytt och jag vet att de s grna ville ha barn. Hon pratar p
och jag lyssnar, jag vntar med min egen nyhet. Den r stor,
det vet jag att hon ocks tycker, men nu r det hennes stund
och jag r s tacksam att jag fr dela den med henne. Ett nytt
liv, det r viktigt.
Jag ser mig omkring igen och funderar ver mnniskorna p
cafet. Ensamma, tv och tv eller flera. Ngon lser, det
snackas och matas barn. Ngon som precis som jag betraktar
andra.
S mnga liv s mnga den. Och jag tnker att jag r lyckligt
29

lottad, trots min sorg. Jag har massor med skl att resa mig
upp och leva. Lycka och sorg. Hand i hand. I livet hr och
nu.

30

Jane Karlsson, 36 r bosatt i Gteborg med sin nioriga

son. Hon arbetar som stdassistent p en daglig verksamhet
sedan flera r tillbaka.
Frn det att hon lrde sig skriva har hon skrivit otaligt
mnga dikter, brev, dagbcker, noveller och pbrjade
romaner.
Hennes novell "Soprikets folk" publicerades i SkrivarSidans medlemsantologi Revansch 2014.
De flesta berttelser inspireras av egna erfarenheter, yrket
eller olika samhllsproblem.
Hade det funnits mjlighet s hade Jane tillbringat tiden
p en strand i Thailand eller p ett berg i Peru och skrivit
hela dagarna medan hennes son gr i skolan eller leker med
de andra barnen.
31

Att skriva r en terapi som fr henne att bearbeta gamla

sorger och att hitta nya lsningar p problem.
Drmmen r att f sin pbrjade vikingaroman "Stormen
ver Birka" utgiven men under tiden fokuserar hon p att
skriva noveller och dagbok.

32

Valet
av Jane Karlsson
Snart r hsten hr, det knns p doften. Det luktar minnen
och nostalgiska stunder, som nr man var liten och pallade
frukt i trdgrdarna. Ofta hade vi plastkassar med oss som vi
fyllde med pplen, pron och plommon. Om det var skuld
eller frosseri som fick oss att ligga natten lng med magknip
vill jag inte ens tnka p.
Kliver av sprvagnen, om bara folk ville flytta sig. De ser att
jag har barnvagn och frsker kliva av. Kvinnor tittar nyfiket
p mig och sen ner i vagnen. Deras min frndras snabbt
och de tittar upp och ser p mig med mkan. Hur kan de tro
att mitt barn gr mig olycklig? Ett vackert och perfekt barn,
hon sover nu. Vaggad till smns medans vagnen krde
ryckigt, jag var tvungen att hlla i mig fr att inte falla ver
den ldre mannen.
Det r brittsommar och tjugo grader, folk blir frvirrade.
Frn vinterjacka och tillbaka till korta kjolar med bara ben
men jag klagar inte, snart ndrar trden frg och vinden
blser runt lven och skapar kaos och konversationer under
tak.
Kliver in i kpcentrets hiss, knner mig nervs men frvntansfull. Min kra vn Eve fick barn bara ngra dagar fre
mig, sjlv frlste jag med kejsarsnitt medan hon genomgick
en lng och plgsam frlossning p nstan ett dygn. Stackarn
frlorade s mycket blod att de vara tvungna att behlla
henne under uppsikt i ver en vecka medan jag fick ka hem
tv dagar efter att min dotter ftts.
33

Hemma tog min mamma emot oss, hon hade stdat, diskat
och p bordet stod en vas med ngsblommor. Jag, min
sambo och vrt nyfdda barn satt lnge och beundrade
bebisen som sov i vaggan som morfar snickrat. Knde stor
lycka och stolthet trots att jag anade mammas oro. Det
behvdes inga ord, rynkan mellan gonbrynen avsljade
henne. Vi hade gjort rtt val, vi var fr gamla fr att tacka
nej till livets mirakel. Det var nu eller aldrig, vi var verens
och det fanns aldrig ngon tvekan om att behlla vrt
krleksbarn.
Kliver ur hissen och ser genast Eve sitta vid ett bord i hrnet
av rummet, i famnen hller hon sin dotter Sonja, tre veckor
gammal. Hon ser s liten ut, syns knapp d hon ligger halvt
skymd under sjalen, svulten p mat. Snabba men inte
springande steg fr mig genom cafet och ett leende sprider
sig ver mina lppar nr jag ser p den rdkindade mamman.
Det var s lnge sen vi sgs, jag har saknat dig, sger jag
och ger Eve en tafatt kram. Klappar ltt ver hennes
fullndade dotters rygg.
Har saknat dig ocks, har tnkt p dig varje dag. Hon
grter medan hon sger det och av ngon anledning knner
jag mig skuldbelagd.
Allt r bara bra med oss, sger jag och slr mig ner p
stolen mitt emot, stller vagnen vid sidan och ser Eves
brsele hnga ver andra stolen. Kanske jag ocks skulle
skaffa mig en?
Har det varit jobbigt? Frstr att det mste ha knts
fruktansvrt nr ni sg att allt inte stod rtt till. Hon frsker
sig p ett till leende men jag vet att hon r tacksam fr att
mitt barn inte r hennes. Adeln rr sig i vagnen och mina
modersknslor reagerar omedelbart.
34

Eve rcker mig sitt lilla knyte och gr fram till vagnen fr att
titta p underverket, ser krleken som strlar medan hon
bjer sig fram fr att rtta till filten. Ett ljudligt barnskrik
vcker uppmrksamhet till vrt bord och jag blir ivrig att
lmna tillbaka barnet fr att trsta mitt egna. En stunds
vaggande i famnen fr Adeln att tystna och hon titta sig
runt omkring, hennes syn r inte s bra s jag sitter alltid
nra hennes ansikte.
Hon var ju st nd! Sger Eve och skelar med gonen
och tycker att hon r rolig.
Vad menar du? Frgar jag lite fr upprrt.
Menar bara att hon r st.
S lt det inte, trodde du hon skulle vara ful? Bara s du
vet s har hon en kromosom fr mycket och det kanske r
dr sknheten sitter. Om femtio r kommer Downs syndrom vara utrotat medan min dotter kommer att leva om hon
inte dr. Trots fostervattenprovet s fanns det aldrig ngon
tvekan, krleken till livet som vxte inom mig var starkare n
alla frdomar i vrlden.
Jag ler mot min dotter och hon ler tillbaka sedan reser jag
mig upp och gr, stegar stolt mot hissen.

35

"Skriv tillsammans!" r tipset frn Leena Kossila till alla

som vill brja skriva sknlitterrt. "Och lr er att ge positiv
respons till varandra."
Leena Kossila arbetar som IT-konsult och det r mnga
instruktioner, programbeskrivningar och annat hon knpat
ihop under rens lopp. Skrivandet har alltid hjlpt henne att
reda ut tankarna, att f struktur och hitta lsningar ven i
mer komplicerade sammanhang.
Hon deltog -07/-08 i kursen Kvinnor skriver p Marieborgs
Folkhgskola. Efter kursen bestmde sig deltagarna fr att
fortstta skriva tillsammas, sedan dess har de trffats
regelbundet fr att gemensamt diskutera och vidareutveckla
varandras texter.
"Det r s lustfyllt att skriva till 'systrarna'", sger Leena.
"Jag vill alltid ge dem ngot att bita i."
36

Att skriva fiktion har gett ytterligare dimensioner till

skrivandet, exempelvis att jobba med stil och sprk p olika
stt, men har ocks stllt nya utmaningar. Kunskapssuget
fick henne att ska sig till Frfattarskolan p Lunds
Universitet.
"Att prova olika tekniker och genren r inspirerande",
sger hon. "Man lr sig bde av lrarna och varandra och
om sig sjlv."
Leena har publicerat en del kortare texter p bde
svenska och finska.

37

Starka nypor
av Leena Kossila
Det smarrigaste av wienerbrdet ligger dr, fortfarande
framfr mig. n s lnge har jag bara tagit en mindre tugga
av den lvfrasiga smrdegen som reser sig runt den ljuva
vaniljgrottan med de sm hallonkullarna. P det hr stllet
har de traktens bsta wienerbrd, verkligen vlkavlade och
extremt luftiga. Jag vet, jag har koll lite verallt, vill ju inte bli
ngon sorglig stamgst ngonstans.
Jag svljer en hastig klunk av det redan svala kaffet.
Det bryter frtrollningen. Hon saktar ner, drar andan, fr
en annan min.
"Tack", sger hon. "Tack."
Det knns konstigt. Jag skakar p huvudet. Varfr ska
hon tacka mig? Inte ska hon gra det? Skulle jag gett henne
ngot?
verdrivet. Definitivt.
"Helt normalt", fr jag ur mig, knner mig dum. "Och
inget att tacka fr." nnu ljligare, fr fr mig att jag frnedrar henne.
Massren r numera min enda fysiska kontakt. Mjligen
kunde jag rkna in tandlkaren ocks men till henne frsker
jag g s sllan som mjligt. Att ngon opererar i ens mun
med sterila verktyg r i och fr sig fysiskt men avger ingen
vrme. Visst har jag lngtat till tandlkaren men bara i korta
stunder, den plgsamma tiden innan jag ftt komma in nr
det hnt ngot akut. Och det har ju hnt, tyvrr.
Men massren rknar jag som en riktig fysisk kontakt, en
som rr vid mig p riktigt och inte med ngra verktyg. En
som berr med vrme.
38

Jag vet faktiskt ingen som har s varma handflator som

min massr. Och stark r hon ocks, det r via jobbet som
hon ftt det pstr hon sjlv.
Det var nog s det brjade. Jag sa att jag varit hos
massren.
Det behver faktiskt inte jag, sa hon. Inte nu lngre fast jag
springer och br runt hela dagarna. Men annat var det frr.
En gng hade vi varit p semester och sovit i tltsngar och
du vet hur man kan f ont av sdant. Och s kom jag till
jobbet och var helt frstrd i ryggen. Det skulle varit bra
med massage d. Ocks chefen tyckte det men s hade de
inga tider och vi hade mycket att gra, det var bestllningar
och smrgstrtor och jag fick st mer i butiken. S jag
jobbade p och det vrsta gick ver. Men min granne sa att
man inte fick ta ryggont fr ltt och propsade p att komma
hem till oss och massera mig.
Det blev lite fel vet du. Frst var det vldigt sknt och
mysigt men nr jag brjade slappna av blev han annorlunda.
Och inte blev det bttre av att maken kom hem just d. Jag
frskte sklart frklara och grannen sa ocks ngot, visade
massageoljan och s, men maken, han bara stod och
gormade fast han visste hur ont jag hade. Och sen gick han
sin vg. Jag trodde att han hade gtt fr alltid.
Dr drog hon andan, kikade ut till butiken ven om jag
inte hrt ngot drifrn. De flesta stllen brukar nog ha det
lugnt den sista timmen och s stormar folk in fr att handla i
sista minuten. Eller vad vet jag, det r inte s ofta jag fikar
hr s hr sent. Men idag hade jag en sen tid, massren har
just nu mycket grvande och planterande att skta.
Det skulle egentligen varit mer serist att ta en smrgs
men jag r fr svag fr de hr wienerbrden.
39

Maken kom tillbaka lngt in p natten, fortsatte hon att forsa

fram dr hon stod. Han skulle minsann lra sig att massera
s jag inte behvde ha ngra andra som klmde p mig. Men
tror du att det blev av? N. Det gick flera r utan att jag ens
vgade nmna saken. Men vi skulle i alla fall kpa nytt till
sovrummet och i sngaffren jobbade en st tjej som visade
oss olika modeller. Hon satt dr nr vi provade och knde
efter hur vi hade det. Vi kpte en rejl sng. Veckan efter att
den kommit hade maken varit i affren igen och kpt nya
kuddar, och sedan nya tcken, och sdr hll det p tills han
en dag tog med sig alltihopa och flyttade in hos den dr
tjejen.
Det vrsta var att vi redan fraktat bort den gamla sngen
s jag fick igen ligga i en tltsng. Allt brjade om igen men
den hr gngen fick jag ont i nacken ocks.
Hon rykte upp axlarna s att kaffekopparna och assietterna klirrade i hennes famn. Mormorsryschet p frkldet
guppade snett ovanfr mig. Jag knde mig liten och ynklig
trots att de senaste rens fikavanor brjat visa resultat.
Jag ville frga om hon lngtade efter sin man, frskte
hitta ngra tillrckligt neutrala ord s jag sjlv inte riskerade
att brja bla.
Chefen tyckte igen att jag skulle g till en massr, sa hon
innan jag hann f ur mig ngot. Men inga tider d heller. S
jag kom alldeles sjlv p att jag kunde g till badhuset p
mina lediga frmiddagar. Ligga i bastuvrmen och slappna
av. En gng satt det en senig gumma dr och kastade vatten
p stenarna s det blev alldeles dimmigt drinne. Jag kunde
inte andas. Till slut sa jag att jag inte klarade av ngan men
att jag hade ont och behvde vrmen. Och hon sa att hon
kunde hjlpa mig om jag ville det.
40

N, det gjorde ju ont som sagt s jag gick med p det.

Hon gav mig en adress och en tid dagen efter. Men jag kan
inte precis sga att jag trodde att ngot skulle bli bttre.
Hon tog en titt till butiken igen. Jag skickade en tanke till
mitt wienerbrd, och en annan, n mer lngtansfull, till
kaffekoppen. Det hr var nd mnadens bsta stund: efter
den helande massagen, fre nnu en kvll med bokhyllan
och apparaterna som enda sllskap.
Men jag ppnade inte munnen, sneglade inte ens p
kaffet, nickade bara.
Den dr gumman var en finska kan du tro, skrattade hon. P
besk hr, bodde hos en bekant och hade en riktig massagebnk med sig. Den hade hon satt upp mitt i vardagsrummet.
Bekanten var inte hemma men den lilla krringen kunde
knda, det mrkte jag direkt. Hon brjade lite ntt, vrmde
upp liksom, och nr hon krt ett par varv ver ryggen tog
hon i ordentligt. Det gjorde ont sklart, men inte mer n jag
stod ut.
Kan du frst, hon hade kommit hela vgen frn norra
Finland. Var hr fr att ta hand om ett orienteringslag som
var med p den dr stora tvlingen.
Hon nickade mot en plansch p vggen. En stor hndelse
fr orten var det, ven jag kommer ihg trafikkaoset. Nr det
nu var. Tiden gr fort, eller flyter ihop nrmare sagt. Den
ena dagen den andra lik, hur helgerna liknar varandra vill jag
inte ens tnka p. Det enda som skapar omvxling i mitt
ombonade liv r trilskande maskiner, elaka tnder och s
ryggkrnglet sklart.
Behandlingen brjade knnas riktigt bra, sa hon och
grimaserade, ontgott du vet. Hon fick mig att bertta om
maken och frra gngen jag fick massage. Jag brjade
41

faktiskt snora nr jag tnkte p gamla tider men hon sa att

det var bra att f ut spnningar och sorger.
Men just nr jag brjat tro p att finskans nypor kunde
bota mig s blev det lite konstigt. Jag sa nmligen att hon
kndes stark och frgade hur lnge hon jobbat som massr.
D sa hon att det bara var ett extraknck. Att hon egentligen
jobbade som slaktare.
Kan du fatta det? Dr lg jag p en bnk och blev
behandlad av en slaktare. Och tyckte att det var sknt. Jag
brjade tnka hur hon egentligen sg mig. Kunde hon se
innanfr mitt skinn, och rent av under mina muskler? Skert
ingen vacker syn!
Kaffekopparna skramlade farligt nr hon ruskade p sitt
huvud, fick hela sitt randiga frklde p svaj.
Det r nu som jag r tvungen att ta en klunk av kaffet. Jag
borde gra ngot annat n bara nicka och humma men att
brja flabba skulle verkligen vara fel. Behver dessutom
tnka, numera flyter ju inte orden som frr.
"Tack nd", sger hon igen. "Det var sknt att f prata.
Och som sagt, jag behver inte lngta till ngon massr
lngre."
"Nh", r det mest intelligenta jag lyckas f fram.
"N. Fr det frsta botade hon mig. Hon mste verkligen
hittat det onda. Sett med sina fingrar liksom. Och fr det
andra, grannen har flyttat in, med sng och allt."
Innan jag hinner svara hrs det ett pling frn butiken.
Hon ger mig ett brett leende och klapprar ivg med disken.
Jag rtar ut min nnu mjuka kropp och hmtar varm
pfyllning. Lter vaniljkrmen och hallonen glida runt i
munnen innan kaffets himmelska beskhet fr svepa in och
bilda den ljuva kontrasten. Tnker hur sknt det nd var
med en pratstund. Det r inte s ofta ngon brjar prata med
42

mig s hr. Det var kanske massagen som fick mig att
utstrla ett slags ppenhet, rent av lite lycka.
Nr jag gr mste jag se till att tacka henne fr pratstunden.
S skrattar jag t den finska slakterskan som skert hade
bra koll p ryggmuskulaturen. Ler av bara farten t min egen
massr, den deltidsarbetande trdgrdsmstaren vars nvar
ftt sin styrka av att mt plantera, vrda och tukta bde
levande och dtt.
Smular vidare med det extremt vlkndade wienerbrdet.

43

Kristina Bate Holmberg fddes 1993 i Linkping. Nr

hon var tio r satt hon i kket, lyssnade p musik samtidigt
som vren sakta men skert satte liv i vrlden utanfr. D
brjade det klia i fingrarna och i nervcellerna p henne, det
var d hon skrev sina frsta fyra noveller. De handlade om
de fyra svenska rstiderna. Allt sedan dess har tankarna kring
det vardagliga livet och hur fint livet faktiskt r legat som
grund fr hennes alster. Idag studerar Kristina biologi och
har under sin utbildning ftt en nnu strre respekt fr
jorden. Hon har ven insett, fr att ngot ska bli vackert
mste man lra sig hur man gr fr att f syn p det.
Med en naturvetenskaplig twist fltar hon samman tankar,
ider, sikter och kritik till antingen solskenshistorier eller
44

mer melankoliska berttelser. Det faktum att hon genom

relativt barnsliga handlingar och historier kan frmedla
viktiga budskap gr alla hennes noveller lsvrda, inte bara
en utan flera gnger.
Oftast lmnar Kristina sluten ppna, fr egna reflektioner.
Det r viktigt att det inte alltid finns ett fullstndigt slut,
eftersom hennes berttelser handlar om livet och fr henna
har inte livet ett fullstndigt slut. Liksom en strumpa inte kan
frsvinna frn tvttstugan kan inte en personlighet bara
frsvinna. Det vore fr slsaktigt, menar Kristina, som den
miljtnkande person hon r. Precis som strumpan finns
personligheten ngonstans. Men om man hittar den, det
terstr att se.
http://kristinabateholmberg.wordpress.com

45

En stad, en kopp och

en plsmssa
av Kristina Bate Holmberg
Det var sent och mrkt. Egentligen var det ingen skillnad i
hur mrkt det var nu om man jmfrde frn hur det hade
varit tidig eftermiddag, det var mrkt nstan hela dagarna
shr rs. Det fanns dock en skillnad, skillnaden lg i luften, i
himlen och p mnniskorna. Vad som var orsak och vad
som var verkan det visste hon inte men det spelade
egentligen ingen roll, det var i alla fall en mrkbar skillnad.
Bussarna kte lngsamt genom staden. De ville ka hem till
det gemensamma garage, till det varma garaget som
antagligen var som ett hem fr dem, dr de ntligen fick vila
efter dagens turer. Det gick trgt i snn och om busschauffrerna mot alla odds fick upp farten gled bakdelarna
av bussarna omkring som om de vore stora instabila kossor
p is. Drfr krde inte chauffrerna snabbt utan tog det
lilla lugna. Det spelade inte heller ngon roll, det satt nd
bara enstaka mnniskor p bussarna som inte orkade bry sig
om att stressa upp sig fr att komma hem s snabbt som
mjligt. P vintern var det sllan folk bara slappnade av mitt
inne i stan. Mnniskor flngde omkring och flaxade som
vindkraftverk och fann ingen stund fr ro. Men nu var det
sent, staden sov och nstan alla slappnade av. Man kommer
hem frr eller senare, tiden man bara sitter, gr eller cyklar
kan rknas som egentid, kvalitetsfylld egentid.
Hon gick av sin cykel och borstade av smalbenen. Nr man
cyklade i stndigt nerfallande sn som snrensningen inte
hann med fick man rkna med en jmn och tjock smalbens46

skorpa av sn. Det trillade ner ngra kokor i stvlarna. Hon

drog ner plsmssan ver ronen och drog upp tumvantarna fr att frhindra ngon som helst tendens till springa
mellan jackmudden och vanten. Hon visste att hon sg ut
som en blandning av en tehuva och ett tilltufsat sadelskydd
men hon var varm. Nr det blev en sdan vinter dr det bara
blev kallare och kallare och mer och mer sn, d kunde man
se ut lite hur som helst nr man var ute. Det var en av mnga
frdelar med kalla vintrar, ntligen fick ven de som var ver
tolv r stta p sig riktigt varma och gosiga klder och
behvde inte bry sig om att se affrsmssigt rtt ut.
Hon gick med stora kliv ver sndrivorna. Man kunde inte
se var trottoaren gick vilket var befriande. Det var fullt
mjligt och accepterat att traska omkring lite varstans trots
att det var mitt inne i den stora staden. Hon kom fram till
drren, tog tag i handtaget och drog. Det var en aning
motvilligt som drren in till cafet ppnade sig. Men till slut
s gick det. Hon mttes av varm luft som fick snflingorna i
hrtussarna som stack under mssan att bli vattendroppar.
Drrklockan ringde lite frskrmt men nd vlkomnande.
Inne p cafet var ungefr hlften av borden upptagna. Hon
gick in i hjrtat av rummet och slog sig ner vid ett fnster
som vette mot den stora gatan. Klderna och jackan hngde
hon av sig p en stllning medans mssan och vantarna fick
hnga med till bordet. Det var en brunrd ftlj med en
kudde som hon satte i svanken. Borden var rena och p
hennes bord stod ett litet vrmeljus i en glaslyckta. Ljuset
flimrade, lekte och busade med skuggorna. Trots att det var
ett s litet ljus, bidrog det med s mycket i den dunkla salen.
Ljusen fick hela rummet att bli levande. Om det inte hade
varit s mrk bde ute och inne hade inte ljuset kommit till
47

sin rtt. Ingen hade uppmrksammat det lilla ljuset eller sett
vilken oerhrd lyskraft det hade. Tack vare mrkret blev
ljuset nnu mer ljust.
Det luktade te, kaffe och stearin. En svag doft av en
kvinnlig, ganska tung parfym fanns ocks dr samt en liten
pminnelse om blta vantar som lg i ngot hrn. Vid
bordet nrmast disken satt det ett ungt par. De tittade p
varandra djupt in i gonen. Ibland fnittrade flickan till varvid
pojken sg mycket njd ut, ja nrmast lycklig. Att han fick
sin flicka att skratta, det betydde mer n allt, det betydde
vrlden fr honom.
Servitren kom fram till hennes bord. Han sg lite trtt ut
men log genuint.
Har du bestmt vad du vill ha eller vill du fundera lite
mer? frgade killen.
Hon tittade upp och frgade:
Har ni rooibos?
Ja, jag tror att det r ngot rabarber, vanilj med en
touch av lakritsrot och rospeppar.
Han tittade bakt mot disken och tillade:
Vi har ngot rtt julte nu ocks, det r verkligen juligt,
typ som att dricka en liten tomtenisse, hehe.
Han sg lite osker ut efter sitt skmt men oskerheten
byttes ut mot ett njt leende nr hon log brett och sa:
D tycker jag att vi kr p en liten tomte, dagen till ra!
Han svansade glatt tillbaka och man kunde se att han
upprepade skmtet i huvudet fr att sedan skratta t det fr
sig sjlv igen.
Det vlbekanta ljudet av det kokheta vattnet ur kaffemaskinen brjade lta. Snart var han tillbaka med en stor
48

mrkbl kopp med rtt och verkligen kokhett rooibos. Han

satte ner koppen p bordet rtt framfr henne. Hon doftade
och sa:
Du, det luktar fantastiskt! Tack.
Killen nickade fryntligt och valsade bort fr att duka av
ett bord.
Hon tog dig en rejl sniff i koppen. Det doftade verkligen
sagolikt gott. Det var kardemumma, kryddnejlika, kanel,
ingefra, apelsin, pple, vanilj och hennes absoluta favorit,
saffran. Att saffran kallades det rda guldet var utan tvekan
en rtt benmning. Det var nstan en attraktiv doft som fick
henne att bli lite lagom upphetsad och smaken sen, ojojoj
dr snackar vi magisk smak. Den passade till allt: stt, syrligt,
surt, starkt, beskt, verkligen till allt. Ibland glmde
mnniskor bort att ta med nsan i all stadsstress. Men nu
nr vdret hade ltit staden ta en liten vlfrtjnt paus
brjade folk smaka p vrlden med alla sina sinnen.
Ute doftade det lite brnt, kyla och natt. Smaken av ett
snigt svenskt landskap r svr att beskriva men de som har
varit dr vet vad jag talar om. Den liksom fastnar i hela
munnen och nsan fr att sedan fylla precis hela lungorna.
Det smakade rimfrost. Under dagen hade det varit en stunds
sol och d hade ytskiktet av snn tinat upp. Det hade varit
vackert. Nu nr natten kom och graderna gick ner frs de
flingorna som under dagen hade blivit droppar terigen till
iskristaller. Det sg ut som ett strssel ver snn, som gick
ver vgarna, bilarna, trden, cyklarna och mnniskorna.
Gatljusen fick kristallerna att reflekteras. Trots att det inte
var en klar natthimmel fanns det likvl stjrnor, det var
stjrnor i snn.
49

Hon satt och tittade ut p staden. Det blev aldrig svart i en

stad, vilket var en av de huvudsakliga orsakerna till att hon
bodde i en storstad. Fr utan ljus nr det blev beckmrkt, d
fanns det inte ngon annan mnniska dr och hon vill ha
mnniskor omkring sig. Husen lyste och i nstan vartenda
fnster var det en adventsljusstake eller en adventsstjrna
som var bevis fr att det bodde mnniskor dr. I de stora
husen dr det antingen fanns kontor eller dr det var affrer
lyste det ocks. Men man kunde se att det bara var ljusen i
fnsterna som ls, resterande delar av byggnaderna var
stngda fr dagen.
Det var nstan inga bilar ute, mestadels bussar och en och
annan taxi. Hon tittade p de stora bromsljusen. De lyste
som stora rda gon. Trafikljusen stod mestadels p grnt.
Mitt i all bebyggelse stod granen. Den stora ljusbekldda
granen. Varje r samma sak. En stor mktig och praktfull
gran restes mitt p torget och fylldes med ljus. Det var
vackert.
Ibland fanns det situationer dr specifika freml fick
mnniskor att bli extremt konservativa och granen var ett
sdant freml. En gng hade en nyanstlld ledande kommunalkvinna bestmt sig fr att skra ner p kostnaderna p
vintern fr att spara pengar till att bygga en galleriaskylt
varvid hon helt enkelt tog bort den stora, kostsamma och
ondiga granen mitt p torget. Aldrig frr i mannaminne
hade stadsborna blivit s sammansvetsade som d. Vilket
sthej det blev, utan dess like. Kommunalkvinnan valde att
flytta tv stder bort och skra ner p den stadens granar och
torggranen kom tillbaka snabbare n kvickt och hade nu sttt
dr sedan dess fr att antagligen alltid komma att st dr.
50

Hon tittade ut p staden, p sin stad. Den var byggd i skarpa

kanter, s som en stad brukar vara. Nu nr vintern hade kltt
in hennes stad i sn hade alla vassa kanter frsvunnit och
blivit lite rund. Staden blev rund p vintern, hennes kinder
blev rda och runda p vintern, skuggorna blev runda av
mnniskors dunjackskbekldda och mssbekldda kroppar
p vintern och p vintern och julen hngdes runda kulor upp
i granar.
Hon lskade sin stad. Innan hon drog p sig mssan viskade
hon:
Tack fr fikat, tur att vi ntligen fick en ledig lugn stund
ver fr varandra.
Sedan ppnade hon drren, drog mssan ver ronen
och frsvann in i den sin mrka och sniga stad.

51

Emelie Strm r en nybliven 21 rig tjej som r uppvxt

och bosatt i Jrflla, en ort norr om Stockholm. Fr tv r
sen fick hon hennes frsta verk publicerat, en krnika vid
namn "En minut". Det var p bloggportalen devote.se. Kort
drefter publicerades ven en text i boken Trasdockan.
"Ensam r inte stark" heter den.
Efter studenten sommaren 2013 lste hon kursen Kreativt
Skrivande A p Sdertrn Hgskola. Skrivandet har varit
ngot som sttt henne varmt om hjrtat enda sen hon satt i
sitt flickrum och skrev dagbok. Men det r en helt annan sak
att f sina texter bedmda och det var drfr hon brjade
kursen. Fr att utveckla sitt skrivande, lra sig att ta kritik
och fr att hon sedan lnge drmt om att f visa andra vad
52

hon brinner fr. Hon sg kursen som ett frsta steg mot
hennes drm - att en dag ha skrivandet som yrke.
"ver en fika med ptr" blir den tredje novellantologin fr
henne att medverka i fr Ariton Frlag. Hon r ven en av
de utvalda frfattarna i det pgende projektet "De sju
ddssynderna" som ges ut 2016.
Emelies skrivdrmmar r fortfarande stora. Men hon r, om
man fr uttrycka sig s, stolt ver vad hon presterat hittills p
vgen. Tjejen som satt i sitt flickrum och skrev har kommit
lngre n vad hon ngonsin kunnat tro. Det om ngot r vrt
en high-five. Men ocks en notis om att aldrig ge upp sina
drmmar.

53

120 minuter
av Emelie Strm
P caf Aveny i Stockholm r allt i sin vanliga ordning nr
klockan slagit lunch. Cafbitrdena hlsar med sina hjrtliga
leenden trots att stressen som frodas av den lnga kn och
otliga lunchgster speglas i deras gon. Doften av nybryggt
kaffe och ugnsvarm paj sitter som en tapet p vggarna och
den fullsmockade kn med trngsel och hgljudda munnar
ger en anblick av att gonen som lser menyn inte sett mat
p flera veckor.
I tio minuter str jag bakom ett ldre par fr att invnta
en mangosmoothie. Det har blivit mitt stammiskp sedan en
vn lt mig smaka en klunk en mrk novemberkvll. Nu r
det juni mnad och solen tycks ha frsvunnit bakom regnet
som fr tredje dagen i rad smattrar som smgrus mot
fnsterrutorna.
- Frlt fr att du fick vnta. Kassrskan tar ett djupt
andetag och drar handen ver en svettprla i pannan innan
hon rcker fram smoothien. Hoppas det smakar.
Jag tackar artigt och ler extra stort. Knner med henne
som har nnu fler bestllningar att memorera och otliga
kunder att agera trevligt mot innan hennes dag tar slut och
hon ntligen kan omslutas av lugnet igen.
Efter ngra minuters letande hittar jag en ledig plats lngs
ner i hrnet. Fr ngra r sedan var det min vrsta fara, att
stta mig p ett fik ensam. Vad skulle folk som sg mig
tnka? Att jag inte hade ngra vnner? Nu lskade jag det.
Den dr egentiden med mig sjlv som inte behvde vara mer
mrkvrdig n att dricka en kopp kaffe eller annan dryck och
samla intryck frn mnniskorna runt omkring. Ett sorts lugn
54

infann sig i min kropp dessa stunder och drfr frskte jag
gra det s fort jag fick tid ver.
Den lena mangosmaken mter min hals nr jag fster
blicken p ett ungt par tv bord bort. Jag har aldrig varit bra
p att gissa lder, men jag skulle tippa p att de r 14, mjligen 15 r. Deras intensiva men en aning nervsa blickar
mellan varandra tyder p att de precis har brjat dejta. Jag ler
fr mig sjlv samtidigt som jag ser hur killen, som kanske fr
detta tillflle gjort sig extra fin genom att kl sig i en ljusbl
skjorta, tar tjejens hand. Ett skratt bubblar fram ur hennes
till synes vltrnade kropp och nr han drar henne nrmre
fr att pussa henne p kinden, placerar han frst en blond
hrslinga bakom ronen. De sger inte s mycket till varandra, men det behvs inte. De starka knslorna skriker ut
deras nyfrlskelse och de tittar p varandra precis sdr
som man nskar alla att bli tittade p. Som att han och hon
r de enda som existerar trots en vrld bland biljontals andra
vackra ansikten att vila gonen p.
Jag lmnar det unga paret och lter mig istllet fngas upp
av boken jag tagit med. The fault in our stars", eller som
den svenska titeln lyder Frr eller senare exploderar jag",
har precis haft premir p Stockholms alla biografer och
efter tv timmar och sex minuter av gldje, hopp, vta kinder
och rysningar inne i biosalongen sprang jag ivrigt till nrmsta
bokhandel fr att kpa historien i skriftlig form. Jag har
alltid fascinerats av berttelser som prglas av orttvisa, i det
hr fallet ungdomar som lever med cancer, men samtidigt
ger tydliga budskap om att aldrig ge upp och frmodligen
var det drfr jag ven fastnade fr denna hjrtskrande men
ack s vackra story.
- Herreguuud, jag r s trtt p Sverige. Nr fan kommer
sommaren?
Jag avbryts abrupt i mitt lsande nr tv tonrstjejer slr
55

sig ner jmte mig. Vattendroppar samlas till en pl p bordet

frn deras skyblta hr och nr den ene flyttar foten ett steg
knarrar det frn den vattenfyllda gummisulan.
- Allts, kan vi inte bara dra ngonstans? Orkar serist
inte vara kvar hr. Livet r s mycket enklare nr solen
skiner. Man blir gladare.
- Ja, om vi bara hade pengar hade jag ltt dragit. Jag vill
ha sol, bad och palmer.
- h ja, och solbrnd hy, sena ntter, goda drinkar
- Och snygga killar!
Sedan brister de ut i ett sdant dr vnskapligt tnkerdu-p-samma-sak-som-jag-fnitter och fr samtalet vidare in
p ett minne frn frra sommaren nr de spenderade en
vecka tillsammans p Party-n Rhodos och trffade ngra
trevliga hollndare.
Ett leende samlas p mina lppar nr jag ser gldjen i
deras gon uppst i takt med att gamla minnen vcks till liv.
Pltsligt har en svettig utekvll p en sunkig bar med billiga
drinkar och rets sommarplga p repeat suddat bort irritationen som lg som ett tcke ver rummet samma sekund
som de klev in.
Nr detaljerna frn deras partyresa blir alltfr genanta
vljer jag att sluta lyssna och slukas upp av boken igen. Jag
har precis ftt lra knna Hazel Grace, en av huvudkaraktrerna. Hon lever ett liv lngt ifrn vad som betraktas som
normalt tonrsliv. Skldkrtelcancern som upptcktes i
hennes kropp som 13-ring har medfrt att hon inte lngre
kan andas p egen hand, utan hon behver konstant bra en
slang i nsan fr att gra syretillfrseln mjlig. En rysning
ker hiss genom min kropp. Fr mig r det en sjlvklarhet
att promenera, dansa en hel natt med mina vnner och
springa bort verfldig energi p gymmet. Hazel blir
andfdd av att g i trappor och har sedan lng tid tillbaka ftt
56

lmna alla tankar om lpning och lnga promenader bakom

sig. Livet, s otckt orttvist ibland.
Det ldre paret som stod framfr mig i kn tidigare sitter
vid ett av fnsterborden. De lser korsord ihop och smuttar
p varsin kopp kaffe. Krlek mellan gamla mnniskor r
bland det vackraste jag vet. Att se ldre par hlla hand eller
skda hur maken br bda matkassarna trots att det r minst
lika tungt fr hans gamla kropp, det gr mig varm i hjrtat. I
flera minuter sitter jag p avstnd och betraktar paret.
Tnker p hur jag sjlv hoppas p att f bli gammal med min
krlek.
Frn gammal krlek till ungdomskrlek. Vl tillbaka i
boken har Hazel mtt killen Augustus, ven kallad Gus. Gus
lever ocks med cancer och behvde p grund av detta
amputera bort sitt hgra ben. Precis som Hazel har han ftt
lmna alla tankar om trning som inkluderar anstrngning
fr benen bakom sig. Mtet mellan dessa tv ungdomar
ppnar upp en helt ny vrld fr dem. Frutom att de frstr
varandra eftersom att de gr igenom samma resa, lever de
ocks med samma instllning om hur viktigt det r att leva
fullt ut, ven om man dr tidigt.
Its a nice life Hazel Grace.
It is, and its not over yet.
Nr jag slpper boken och tittar utanfr fnstret mrker
jag att det har slutat regna. Min smoothie r sedan lnge slut
bortsett frn kvarglmt fruktktt som skvalpar i botten. Tar
en sista blick ut ver cafts gster och varken det ldre paret,
nykra ungdomarna eller tonrstjejerna sitter kvar. S himla
mrkligt egentligen. Hur mnniskor man inte knner och
frmodligen aldrig mer kommer att trffa, nd kan gra
avtryck i ens liv utan att de vet om det.
I tv timmar har jag p avstnd skdat nykra tonringar
som ftt mig att se tillbaka p hgstadiekrlek, lyssnat p ett
57

samtal om snygga killar och pinsamheter frn Rhodos,

sneglat med frtjusande gon p ett ldre par som blivit
gamla tillsammans samt lst tre kapitlen ur John Greens
bstsljande bok The fault in our stars vilken trots s f
sidor lsta, gett mig hopp om att aldrig ge upp. I 120 minuter
har jag bejakat frmmande individers liv och pltsligt inser
jag hur lika men samtidigt olika liv vi mnniskor lever. Fr
tjejerna som lngtade bort till vrmen var ovdret deras
strsta problem. Gus och Hazel vet inte om de verlever
morgondagen. De frlskade ungdomarna sg p varandra
sdr som man nskar alla att bli sedda p och det ldre
paret har vxt gamla ihop, andra fr kanske aldrig uppleva
den typen av krlek. Hur kommer allt detta sig? r det
slumpen som styr?
Det hr veranalyserande tnket har hngt med mig s
lnge jag kan minnas. Jag vill frst allting och gr jag inte
det fortstter jag att analysera tills jag blir galen p mig sjlv
p grund av allt tnkande. Du mste inse att du inte kan
frst allt eller lsa vrldens alla problem, sa en vn till mig
en gng. Jag frstr henne sklart. Jag r ingen superhjlte
och kan inte lsa vrldens alla problem. Men ngonstans vill
jag nd frska frst hur det kommer sig att just mitt liv
ser ut som det gr och varfr han och hon inte alls lever
som jag. Bara tanken av att jag kan dsla tid p ett caf i tv
timmar p att egentligen inte gra ngonting, samtidigt som
Hazel och Gus tillsammans med s mnga andra mnniskor
inte ens vet om de lever tv timmar till. Var kommer denna
absurda orttvisa ifrn?
Nr jag packar ihop mina saker och ska g vlter ett barn
ner en kaffekopp bara ngon meter framfr mig. Trasigt
porslin ligger utspritt ver golvet och barnets ledsna blick
nr mamman tittar p hen med en suck fr mig att vilja rycka
in med bamsekramar. Vad r en krossad kopp i jmfrelse
58

med allt annat ont i vr vrld? tnker jag tyst fr mig sjlv.
Sedan lmnar jag caft och kliver ut till strlande solsken.
Nr solljuset mter mina gon och jag andas in sommarluften seglar meningar frn boken upp framfr mig igen. S
fascinerande hur mnniskor som snuddat vid dden tycks
uppskatta allt s mycket mer. Gus rst som talar om hur fint
livet r och Hazel som svarar med ett sjlvklart ja och att s
lnge det inte r ver mste de leva.
Kanske r det nd det som r det fina men samtidigt
hftiga med livet? Att trots alla orttvisor s har fortfarande
varje enskild individ makten att forma det liv man lever hr
och nu. Drfr r det ingen som fr skaka p huvudet t
dem som vljer att vara singel under sina ungdomsr och
jobbar vid sidan av skolan fr att kunna ka p festresor, lika
lite som man har rtten att rynka p nsan fr att man tycker
att de som blir blixtkra nr de r 14 r och hnglar ppet p
cafn binder sig fr tidigt. Fr alla vill olika i livet.
Jag fortstter mina steg ut p Drottninggatan. Solen lyser
upp vartenda ansikte, fgelkvitter erstter musiken frn de
annars inpluggade iphonehrlurarna och hela Stockholm
glittrar. Det r stunder som dessa man fr det skrivet
framfr sig, hur lite man egentligen behver anstrnga sig
fr att knna den dr genuina och kta gldjen som pirrar
enda nerifrn trna. Ett barn sjunger njt med en godispse i
handen och en ldre farbror tackar s hjrtligt nr en ung
dam plockar upp tidningen han tappat.
Ibland kanske man bara behver lna ett par glasgon fr att
se det som Gus och Hazel ser. Fr att frst hur fint det r
att leva.

59

Matias Andrs Bravo Jara r en frilansskribent med vrlden som lekplats. Med ena foten i Sydamerika, och andra i
Skandinavien, spenderar han resten av sin tid uppe bland
molnen i Kambodja dr han just nu residerar, kontemplerar
och knpar ihop sina sm texter.
Nr han inte spenderar tiden i skuggan p en solig strand
eller som skdare p den lokala slagsmlsklubben s finner
du honom vilsen i det bldisiga ljuset frn datorn. Vgar du
inte g fram d, kan du n honom p:
matiasbravojara@gmail.com

60

Samtal
av Matias Andrs Bravo-Jara
Klockan p mobiltelefonen visar 13:41 och det har redan
brjat mrkna. Utanfr fnstret virvlar snkristaller i
rrelser som pminner om mjlkvita smfglar i flykt, medan
gatans alla vrr hckas av en tung bltsn som antagit den
smutsbruna skepnad som karakteriserar vinterstaden. Jag
fastnar med blicken ut genom glasrutan och myser vid
tanken att kunna betrakta kylan frn en varm ftlj. Mitt
emot mig sitter min bror och frsker kl sina knslor i ord.
- Jag menar, vad ska man gra nr man vet att tankarna
kommer mrkna? Jag kan inte skicka henne till sina vninnor
varenda gng jag knner att det r p gng, nr det kryper
under huden p mig.
Han pressar rken genom mungipan och kilar fast
cigaretten i den lilla urgrpningen p askfatet. Jag tittar p
honom och sedan ned i bordet, fr jag vet att det hr inte
handlar om att finna en lsning p problemen. Det hr
handlar om att varsamt rra om dem tills de knns som nya
och uppleva en bedrglig sensation av progression.
- Har du pratat med henne om det?
Han grimaserar som om jag pminner honom om ngot
plgsamt och han drar sedan ihop ansiktet i en djupsinnig
min. Hans magra fingrar fltas ihop som i en bn och han
andas tydligt fr att pvisa att vi rr oss in p knsligt
territorium. Jag knyter mina egna hnder kring kaffekoppen
framfr mig och frsker igen.
- Ja, allts, jag menar, vad sger hon om allt det hr?
- h, du vet hur hon r. Har sitt lilla huvud uppe bland
molnen och dr r allt fuckin rosa och fluffigt. Jag kan inte
prata med henne om sdana saker, hon skulle inte frst.
61

- Men frsk i alla fall, ge henne en chans?

- Det handlar inte om att ge henne en chans. Vad ska jag
sga till henne? Ha? Att allt det hr, hela livet, just nu knns
meningslst? Att jag r vlsignad med en familj, vnner och
en flickvn som lskar mig men att det nd knns som att
jag drunknar nr jag ppnar gonen varje morgon? Hur
sger man det p ett bra stt?
Hans axlar skjuter upp och jag ser hur blodet pulserar allt
snabbare i hans rynkade panna. Hans kropp hver sig med
mikroskopiska rrelser ver bordet och jag ryggar instinktivt
tillbaka. Han skulle fr allt i vrlden aldrig skada mig men jag
blir ibland rdd fr intensiteten i hans rst.
Han blundar och faller tillbaka p stolsryggen som
knarrar nr den fngar hans kropp. Jag frestller mig att
han rknar till tio. Nr han ppnar gonen igen tittar han p
mig med en blick som om han bedmer min frmga att
slss.
- Nog om mig, hur r det med dig? frgar han.
- Det r bra. Jo, men ja, det r bra bra.
- Tre bra? Det mste vara vldigt bra.
Han skiner upp och lutar sig framt. Hans hand kupar
min och han tittar mig rakt i gonen.
- Ass, jag r ledsen ver att jag inte klarar av att se
bortom mitt stora huvud ibland. Du vet att jag klarar mig.
Lt det hr bli en lxa, bli aldrig som jag lillebror.
Jag ger honom ett snett leende och knner en stark knsla
av brdraskap mellan oss nr han lter sin hand vila p min.
Han behver inte frklara nrmare vad han menar, jag vet
vad han menar och han vet att jag frstr.
- Jag lovar, sger jag. Vem vill bli som du liksom?
Han skrattar till av frvning och slr nstan ut
kaffekoppen framfr sig nr han kastar upp handen och
frsker ge mig en lavett ver huvudet. Den trtta
62

servitrisen som gr runt och byter ut de urbrnda vrmeljusen vnder sin blick t vrt hll och vi kastar bda upp
hnderna i luften i hopp om att se oskyldiga ut. Den nstan
synkroniserade rrelsen fr oss bda att kikna av skratt och
titta p varandra med vattniga gon. Nr jag p nytt vnder
mig om fr att mta servitrisens blick har hon frsvunnit. P
platsen dr hon sttt gapar cafets stora fnster.
Jag fastnar med blicken p de f mnniskorna som
passerar utanfr. Med besvrade blickar och sina jackor ttt
ihopdragna gr de snabbt frbi.
- Man blir inte direkt sugen p att g ut igen, sger han.
Jag skakar p huvudet med blicken fst p fnstret och i
ngra sekunder frsvinner mitt sinne ut ur min kropp och ut
genom rutan. Jag lmnar allting; cafet, staden och min bror
bakom mig i en gonblicklig flykt frn verkligheten, men ett
knarrande ljud frn cafets entr, efterfljt av ett par dova
stampningar frn de nya gsterna tar mig tillbaka och jag
betraktar paret som glatt skakar ur de redan smlta
snflingorna frn sitt hr. De ser lyckliga ut.
- Tror du p det man inte vet har man inget ont av?
frgar jag rakt ut.
Jag vnder mig mot honom och frsker mta hans blick
som ven den har vandrat mot vinterscenen som utspelar sig
utanfr. Jag strcker mig mot min rykande kopp fr jag vet
att det r en sdan frga som han kommer gna lng tid t
att besvara.
- Nej, absolut inte, svarar han tillslut.
- Varfr inte?
- Fr att kunskap och insikt r det som gr att vi kan
utvecklas, ta bttre beslut och i slutndan vxa som mnniskor. Vi lr oss frn vra misstag men vi mste f chansen att
bemta dem.
63

Han tittar p mig med en kritisk blick, som att jag skulle
kunnat rkna ut det sjlv.
- Men tror du inte det finns insikter som skadar mer n
de hjlper?
- Som vad? frgar han.
- Jag vet inte, paret dr borta vill nog inte veta att de
statistiskt sett kommer g skilda vgar och, jag vet inte, jag
skulle inte vilja veta nr jag kommer d till exempel?
Han nyper tag i de korta skggstrna p sin haka och
skinnet mellan hans gon veckar sig.
- Ingen vet nr de kommer d, frutom de som tar livet
av sig. Alla frstr dock att de kommer att d ngon gng.
nd vljer de att bortse frn den tanken eller nnu vrre,
brjar bygga fantasivrldar fr att trsta sig sjlva. Vad sger
det om dem?
- Att de r rdda? svarar jag instinktivt.
- De r rdda och deras ofrmga att se sanningen i
vitgat r det som hindrar dem frn att uppleva livet i dess
fulla prakt och frdrv. Istllet lever de bekvmt i en
censurerad version som stimulerar dem tillrckligt mycket
fr att hantera vardagen. Rdsla r bra i viss mn, sger han
och tittar p nytt ut i vintermrkret. Den hller oss p trna
och redo att kmpa fr det som r vrt att kmpa fr.
Bekvmlighet r det vi egentligen br frukta.
- Vad menar du?
- Kolla bara p paret dr borta. Jag vet ingenting om dem
mer n det mitt ga ser; klder, ansiktsuttryck, hrfrg,
whatever. Men det r uppenbart att de trivs ihop. Ser du hur
han anstrnger sig fr henne? Kan du se hur vlsminkad hon
r? Det syns att de investerat tid och energi i ett mte som
fr andra kanske hade verkat futtigt. En kaffe, vad r det
liksom? Men gonblicken r allt vi har, hur vi hanterar dem
sger allt om oss.
64

- S vad sger det hr gonblicket om oss? frgar jag.

- Du vet vad detta gonblick sger om mig i alla fall, fr
du vet vad jag gr igenom. Hade du inte knt mig hade du
kanske trott att jag r en mnniska som bara frsker verleva, fr det r jag just nu. Men du vet ocks att det hr r en
av mina mnga sidor och att den kommer g ver. Lika sant
som att perioder som denna kommer komma tillbaka, sger
han och tar en frsiktig klunk. Det jag nskar att du ser, r
att jag inte ger upp. Jag fortstter framt och gr allt jag kan
fr att skaka av mig det som tynger mig.
- Frgan r var det kommer att sluta?
- Det kommer inte sluta, inte frrn vi dr, och det r
precis som det ska vara. Vi behver stndigt luta oss bortom
vra frmgor fr att kunna se vad som finns bortom nsta
krn. Ibland betyder det att vi hamnar i trubbel.
- Men mste vi verkligen det? Kan vi inte bara ta det
lugnt, spendera tid med vnner, jobba, tjna lite pengar, ta en
kaffe med en st tjej?
- Klart du kan gra det. Det r ingen som tvingar dig till
ngonting. Kolla bara runt omkring dig, sger han och nickar
ut mot rummet. Men jag varnar dig, de mnniskor som bara
frdriver tid, de lever inte. De sger att de lever och du kan
stta ditt finger p deras puls och knna hjrtslagen. Men se
dem i gonen, de r mjuka. De vittrar sakta bort inombords
tills det enda de klarar av r att upprtthlla en stadig takt,
mot vad? Ingenting! Det r drfr du aldrig kommer kunna
ha ett samtal om existens med en sdan mnniska, sdana
tankar passerar inte deras sm huvuden och de skulle inte
ens kunna existensberttiga sig sjlva om de s hade en pistol
tryckt mot sin tinning.
- Men
- Det finns inga men i den hr frgan, spottar han ur
sig. Det r det som r problemet. Jag frstr inte hur man
65

kan leva hela livet utan att ens frga sig sjlv vad gr jag
hr?, vad betyder allt det hr?. Jag struntar i vilket svar
man kommer fram till, men att inte ens fundera ver dessa
saker r den ultimata ignoransen mot det vi kallar liv. Fattar
man inte det kan man lika grna ta livet av sig.
- Men shit
- Men shit vad?
- Ta livet av sig? Verkligen?
Han tar en stor klunk och pressar den ned fr sin strupe.
- Kanske lite magstarkt, men jag menar det. Ska du leva,
lev p liv och dd. Det r
Servitrisen kommer ver och frgar om vi vill ha ngot
mer och vi bestller varsin pfyllning. Hon blser ut ljuset
mellan oss och byter ut det mot ett nytt. Jag ser att de
utbyter en svrtydd blick och jag vilar mina gon p honom
tills servitrisen vnt sig om.
- Vad? frgan han och rycker p axlarna med ett snett
leende.
- Du har alltid haft en grej fr blondiner, du.
- Blondiner, brunetter, korta eller tjocka. De flesta har sin
charm, icke sant?
- Jag antar det.
Han hjer sin kopp emot mig och blinkar. Vi sklar och
det klingande porslinet ljuder sknt i lokalen. Utanfr
fnstret virvlar tunna snkristaller i rrelser som inte
pminner om ngot annat och fr frsta gngen i mitt liv
knner jag att vi kanske har brjat g skilda vgar, min bror
och jag.

66

Lena Petersson r fdd 1980. Hon r filosofie magister i

kulturvetenskap och filosofie kandidat i biblioteks- och
informationsvetenskap. Hon bor i Linkping.
Lena har Aspergers syndrom och deltar i en daglig verksamhet om dagarna. D skriver hon p sin sjlvbiografi om hur
det r att leva med funktionsnedsttningen. Fika r ngonting som hon helst gr hemma vid kksbordet, men ibland
kan hon ge sig ivg och vningsfika ngonstans i staden. Det
betyder att hon fikar samtidigt som hon trnar p att befinna
sig i ett socialt sammanhang tillsammans med andra mnniskor.
Det r en sdan situation som texten vningsfika handlar
om.
67

vningsfika
av Lena Persson
Det var den trettionde augusti 2014 och klockan var ungefr
tretton och trettio. Hon brukade ta mellanml mellan
fjorton och femton. Oftast blev det fjorton och trettio. Idag
beslt hon sig fr att fika lite tidigare. Hon visste att hon
skulle behva ha lite lngre tid p sig n vanligt eftersom
hon inte skulle sitta hemma och ta utan hon skulle g till ett
kaf och fika. Det var nyttigt att va p att ta ute ibland och
trna p att befinna sig i sociala sammanhang. Dessutom
hade hon varit hemma hela frmiddagen och hon behvde
f komma ut och rra p sig. Hon stngde sin aprikosrosa
sommarjacka och tog p sig sina svarta Earbags ronvrmare och den rosa tunna mssan ovanp. Sist tog hon p
sig solglasgonen ver sina vanliga glasgon och s klev hon
i promenadskorna. Hon lste upp lgenhetsdrren och klev
ut i trapphuset. Det var ingen mer i korridoren. Hon
plockade upp drrnyckeln och lste drren efter sig och
stoppade ner nyckeln bredvid mobiltelefonen. Hon tittade
ner p trappstegen medan hon gick nerfr trappan. De flesta
behvde inte titta p ftterna medan de gick. Hjrnan talade
automatiskt om fr dem hur mycket de behvde lyfta p
ftterna och var de skulle stta ner dem, men hennes
autistiska hjrna gjorde inte det. Dremot kontrollerade den
automatiskt att det inte fanns ngon ny information frn
hyresvrden p vggen innanfr porten. Nr hon klev ut ur
porten s knde hon att det var ganska varmt ute. Hon
knde lukten av ngande asfalt efter regnskuren och hon
tittade upp mot himlen dr det fortfarande fanns mrka
moln. Hon lmnade Hjlmstersgatan och korsade cykelvgen och fortsatte lngs med gngbanan ner mot tunneln
68

vid Abisko. Hon noterade att det lg hstlv i grna, gula

och bruna frger p asfalten och att det lg nedfallna pplen
p marken inne p grdarna.
Jag kanske borde ta och lgga in tallriksunderlgget med
lgen i skpet och ta fram tallriksunderlgget med hstlven?
tnkte hon.
Hon brukade tycka att hsten brjade i augusti nr skolorna
brjade, men augusti rknades till sommarmnaderna hade
hon frsttt. Nu var det nd nstan september och hon
trodde att september rknades som en hstmnad och d var
det nog okej att byta tallriksunderlgg. Om hon frgade
boendestdjarna s skulle de svara att det inte var s noga
med vilket tallriksunderlgg som hon anvnde eftersom alla
inte anvnde ngot tallriksunderlgg. Huvudsaken var att
hon gjorde det som kndes bst fr henne och det hll hon
med om. Nu nr lven fll och det blev mrkare om
kvllarna s kndes det rtt att byta ut tallriksunderlgget
tyckte hon. Precis som det kndes rtt att tnda vrmeljusen
som gick p batteri och att kura ihop sig under plden i
hennes SenSit. Hon kallade SenSit fr en ftlj, men enligt
terfrsljaren var det en sittsck. Det var ingen vanlig
sittsck utan den var som en rund ftlj med bollar inuti
sitsen och ryggstdet och de s kallade vingarna som hon
lade ver hfterna och brstet. Bollarna strkte hennes
kroppsuppfattning. Det gjorde att hon slappnade av. Hon
hade suttit i SenSit efter lunchen medan robotdammsugaren
hade krt omkring p golvet. Hon hade gspat och knt sig
omsluten av SenSits vingar. Emellant hade hon ftt lyfta p
ftterna nr robotdammsugaren hade kommit kande fr
hon hade stllt upp fotpallen i sngen fr att robotdammsugaren skulle komma t s mycket av golvet runt omkring
69

ftljen som mjligt. Under sngen hade robotdammsugaren

inte ftt komma in. Dr hade hon placerat en virtuell vgg
fr att skydda sladden till vckarklockan och grenuttaget.
Hon kunde dammsuga under sngen med den vanliga
dammsugaren ngon gng ibland nr det verkligen behvdes, men varje vecka behvdes det inte.
Cyklisterna passerade korsningen och frsvann under gngtunneln. Sjlv vek hon av till hger i korsningen och strvade
uppfr backen.
Gr det att ta sig fram hr? tnkte hon oroligt.
Nog hade hon sett p hll att det hade pgtt ngot
vgarbete under de senaste dagarna, men vad det var och i
vilken omfattning hade hon inte tnkt p frrn hon nu
nrmade sig jordhgarna och varningsskyltarna och
avsprrningarna.
Jo. Det gr, tnkte hon lttad.
Det var en smal passage med rampbroar ver hlen i gatan.
Hon tittade ner p de stora tjocka svarta rren som lg nere i
hlet som lpte lngs med gatan.
Ska de dra bredband hr? tnkte hon.
Hon mindes nr hon nnu bodde p landet och hon hade
fljt med frldrarna till samhllet fr att handla och nstan
varje gata hade varit uppgrvd fr att de skulle dra bredband.
En skylt upplyste henne om att det var fjrrvrme som skulle
dras i de hr rren.

70

Det borde jag ha kunnat rkna ut nr de ska bygga nya

lgenheter p den andra sidan korsningen, tnkte hon.
Sedan riktade hon uppmrksamheten mot skyltarna som
stod utanfr det gula huset med vita knutar som lg p
Vstra vgen 6. Lanemos konditori som det hette numera,
men mnga sade fortfarande Caf Gillet. Hon brukade
knna doften av nybakat brd nda ner till gngtunneln om
dagarna. Hon konstaterade att skyltarna inte hade ngon ny
information och hon vergick till att fokusera sig p
blomkrukorna som stod bredvid trappan till ingngen till
konditoriet. Krukorna och blommorna var hon inte alls
intresserad av utan det var eventuella getingar som hon ville
upptcka innan de fick syn p henne. Det fanns inte en
insekt i nrheten. Drren stod dock ppen s hon misstnkte att det kanske fanns getingar inne i huset. Hon
stannade innanfr drren och riktade blicken mot taket, men
dr syntes inga insekter. Hon snkte lttad blicken och
betraktade glasdiskarna till vnster. Det var ingen av hennes
favoritmackor eller bakelser som sldes fr halva priset den
dagen s hon riktade uppmrksamheten mot glasdiskarna
som stod rakt fram istllet. D sg hon getingen som flg
omkring och letade. Den siktade in sig p plastpsarna med
brdet som sldes lite billigare. De lg i nrheten av drren
och hon frstod att getingen kanske skulle flyga ut nr den
inte kom t brdet. Hon tervnde ut p gatan och traskade
nerfr backen igen.
Dumma getingar! tnkte hon uppgivet.
De hade hela Linkping att flyga runt i och s mste de just
flyga till Gottfridsberg och till samma plats som hon. Bara
fr att hon hade getingfobi. Hon hade inte lust att vnta tills
71

det blev hst och vinter och kallt och getingarna dog. Hon
ville g till fiket nu.
Hon fljde gngbanan hela vgen upp mot Ansgarskyrkan.
Sedan vek hon av till vnster och gick till Lektorsparken i
Lektorshagen istllet. En skogspromenad brukade f henne
att m bttre nr hon var stressad och besviken och ledsen.
Hon gick frbi boulebanorna och gungorna. Hon fortsatte t
vnster och sedan t vnster igen. Snart kom hon tillbaka till
vgkorsningen och hon var fast besluten att tervnda till
konditoriet. Getingfobin begrnsade hennes liv. Skulle hon
inte f lov att g och fika bara fr att den dr getingen ocks
var dr? Hon visste att ngesten skulle minska om hon
vgade g dit, men hon kanske inte skulle klara av att ta om
getingen fanns kvar. Hon tog en annan vg tillbaka och
tervnde in p fiket. Hon tog av sig solglasgonen och sg
sig omkring. Hon sg inte getingen. Hon bad att f
kanelbullen i en pse och frklarade att hon inte visste om
hon skulle klara av att ta upp den om getingen skulle
komma och det frstod personalen. Hon gick fram och
stllde sig i kn till kortterminalen. Hon snkte blicken mot
glasdisken. P den andra sidan glaset flg getingen omkring.
Den borde ha varit njd ver att ha kommit s nra
stsakerna, men den verkade inte alls tycka om dem utan
ville ut drifrn. Hon betalade snabbt nr det blev hennes
tur. Drefter stoppade hon tillbaka plnboken i jackfickan
och tog med sig bullpsen. Sedan gick hon frbi kylen med
festisarna och fortsatte uppfr trappan och in till hger dr
det inre fikarummet lg. Det var boendestdjarna som hade
visat henne var det fanns. Det var mycket lugnare drinne.
ven om hon hrde nr drrklockan frkunnade att ngon
gick ut och in genom ytterdrren. Lngs med kortvggen
72

nrmast drrhlet s fanns det lgre bord och stolar och

barnstolar. Det hngde en oval spegel p den ena
lngvggen. Hon fortsatte in i rummet och satte sig vid ett
bord fr fyra istllet fr vid ett bord fr tv eftersom det
fanns gott om lediga platser drinne. Hon lade solglasgonen och den randiga bullpsen p det bruna bordet och
drog ut den svarta stolen och satte sig ner. Hon tittade p
vggarna och sg inga getingar. Bara lampetterna och
tavlorna. Tavlan som hngde p vggen bredvid hennes bord
var en landskapsbild. Den frestllde en plats i skogen som
hon frstod det. Hon sg det hga grset som vajade och de
lummiga trdkronorna och ett omkullfallet trd som lg p
marken. Hon ppnade psen och tog fram bullen och t.
Det var svrt att svlja eftersom hon trots allt var lite
stressad och rdd fr att getingen skulle komma och hon
skulle bli tvungen att fly drifrn, men getingen kom inte.
Hon t upp hela bullen och tog upp en vtservett ur
jackfickan och tvttade av sig noga. Det stank rengringssprit om servetten. Det stack i nsan p henne trots att hon
frskte att hlla andan.
Hoppas att de andra gsterna inte frlorar aptiten nr de
knner stanken, tnkte hon.
Hon stoppade ner servetten i jackfickan och vek ihop
bullpsen och knlade ner den i jeansfickan. Sedan tog hon
p sig solglasgonen och reste sig upp och skt in stolen.
Stolt gick hon ut ur det inre fikarummet och nerfr trappan
och frbi diskarna. Hon sg inte getingen ngonstans.
Kanske hade den flugit ut. Hon brydde sig inte lngre om
den. Hon hade segrat ver sin rdsla den hr gngen.
73

Ulla Adamsson r 55 r ung. Hennes intresse fr att lsa

och skriva har fljt sedan barndomen. Hon lskar bcker
och p de fem frsta punkterna p alla nskelistor nr hon
var liten stod bcker i olika genre, allt frn faktabcker till
Enid Blyton. Kan man frsvinna in i en bok r man aldrig
ensam och nr hjrnan skapar bilder av det man lser, tror
hon att man blir mer kreativ. Ulla hller p med en trilogi i
genren nutidsfantasy som hon snart skall skicka in till ngra
frlag.

74

Hembageriet
av Ulla Adamsson
Jag kliver in p Hembageriet i Treboda en solig torsdag vid
middagstid. Att driva ett fik av Hembageriets kaliber mste
vara fantastiskt roligt. Bde rent kommersiellt och om man
tycker om mnniskor, fr alla fikar. Gamla, unga, kvinnor,
mn, snickare, lrare, frsljare, det spelar ingen roll vem
eller vad man r. Alla fikar. Denna dag mttes jag av de
underbara dofterna av hembakat brd som ligger som en
frfrisk doftdimma ver bageriet och gr det nst intill
omjligt att vlja bland alla godsakerna. Mnniskorna i kn
pekar och pratar om vad de skall vlja; bakelse, kaka eller de
av rk- eller kycklingfyllda baguetterna. De flesta hinner
ndra sig flera gnger innan det r deras tur att bestlla.
Kvinnan framfr mig kan helt enkelt inte bestmma sig, s
p hennes bricka dukas upp en baguette med rkor, en
budapestbakelse med hallon och en Snickerskaka. Den lilla
flickan vid hennes sida som har ftt en cakepop och ett glas
saft tittar upp p sin mor och sger.
Men mamma. Du kommer att f ont i magen.
Mamman rodnar och tittar ned och tar ett stadigt tag i sin
bricka och gr bort mot ett bord lngt in i hrnet under
tiden som kns frstulna fnissande sakta dr ut. Det var inte
s att det fnissades t henne, utan liksom med henne. Vi
hade ju allihop gtt igenom samma beslutsngest utan att
vara modiga nog att vlja allt. Vi njde oss med en godsak
eftersom det frvntas att man skall vara lagom, ven i
kakfatet.
Att sitta p ett fik och titta och tjuvlyssna p folk r bland
det roligaste som finns. Olikheternas mngfald slutar aldrig
75

att frvna. De mnniskor som denna dag letat sig hit r s

olika som det bara gr att bli.
Tv bord bort sitter en hgljudd besserwisser med sitt
hov av beundrarinnor som hnger vid hennes lppar fr att
f hra det senaste skvallret p bygden. Hon pratar med
stark och bestmd stmma om allt frn vem som gjort vad
mot vem och barnuppfostran till vilka man skall rsta p i
det kommande valet. Jag tnker att det mste vara underbart
att vara s tvrsker p allting. Sjlv velar jag ofta fram och
tillbaka innan beslutsamhetens musa frbarmar sig ver mig
och ger mig en hint.
I ett av hrnen p bageriet har de en lekplats med diverse
olika bilar, dockor och andra leksaker som barnen kan roa
sig med nr springlusten i benen blir fr stor. Fr att
ungarna ska sitta stilla i ett hrn och varken hras eller synas
r bara ett tragiskt minne. Denna dag skojas och leks det
friskt. En av de mest frsigkomna telningarna leder uppbdet och det br ivg genom kafet med varsin bil i hnderna. Dessa bilar verkar p ngot magiskt stt vara utrustade
med en flygfrmga som hjlper dem att frflytta sig frn
golvet, upp p kanten till disken, ver bord och stolar. Allt
till ljudet av barnens hga brummande och tutanden.
Fantasin fldar och de glada barnaskratten skr i ronen.
I den andra delen av bageriet sitter stamgsterna. De
trffas och fikar p Hembageriet varje dag. Det verkar vara
ett bde trevligt och bra stt att umgs och knns storstadsaktigt. S dr som det gr i Gteborg, dr alla verkar trffas
ute p fik eller restauranger i stllet fr hemma hos varandra.
Det r inte dumt. Istllet fr att ha alla dessa grupper p
Facebook kunde man ha olika trffar p fiken i Treboda.
Det skulle gynna bagarna och mnniskor skulle trffas
ansikte mot ansikte och hela bygden r jag sker p skulle
vakna upp. Dessutom behver man inte i sista stund fara
76

fram som en galning med dammtrasan och snabeldraken

ver hela huset fr att dlja de vrsta spren efter det
pgende livet som man inte hunnit med innan.
Stamgstbordet har ocks alltid en glad och hjrtlig ton ver
sin konversation. Inga sura miner dr inte. De lser kanske
inte vrldsfreden direkt, men det r nog heller inte
meningen. En gemensam stund med glada och trevliga
vnner som alltid r sig sjlva och likadana ger trygghet och
en bra start p dagen. Jag hr titelmelodin till Cheers i
huvudet.
Sometimes you want to go
Where everybody knows your name,
and they're always glad you came.
You wanna be where you can see,
our troubles are all the same
You wanna be where everybody knows your name.
Vid ett annat bord sitter en sliten gammal man. Han doppar
sakta sin bulle i kaffet och srplar hgljutt. Han har grumliga
bl gon med hngande nedre gonlock som r lite rda i
kanten. Hans blick har frlorat sig i fjrran och han funderar
kanske ver svunna tider som r mycket verkligare fr
honom n den verklighet han nu lever i. Servitrisen frgar
honom om han vill ha en ptr. Han hjer sin kopp och
muttrar ett ja tack. Men blicken stannar dr i fordom d livet
var ltt och gott att leva. D bde kropp och hjrna
fungerade p ett tillfredstllande stt och han inte behvde
ha hjlp med varken det ena eller det andra. Barnen springer
runt honom och kors och tvrs i bageriet med en ljudvolym
som kunde vcka en dd. Mdrarna sllar sig till kakafonin
genom att i stllet fr att g upp och hmta sina ttelgg
77

skriker deras namn s taket nstan lyfter och komiskt nog

fortstter de med att skrika att ungarna ska lugna ner sig och
inte fra sdant vsen.
Inget av allt detta verkar stra den gamle mannen som
smleende srplar p sitt kaffe och minns nr han var ung,
stark och vacker igen.
Jag tergr till min Cesarsallad och min bok. Jag ler fr
mig sjlv och lter mitt sinne sjunka djupare ner i fantasins
underbara vrld. Snart r jag lika inne i bokens vrld som
den gamle mannen r i sin och alla yttre intryck frsvinner.

78

Myra Windahls skrivande r fast frankrat i verkligheten

men trots det lossnar alltid verkligheten i kanterna och det
otroliga trder fram. Kanske har detta att gra med att Myra
redan tidigt blev frtrollad av bckernas vrld. Med sin
livliga fantasi upptckte hon snart att det blev svrt att hlla
isr vad som var sjlvupplevt och vad som var lst. Vnnerna
hjde p gonbrynen nr hon berttade om drakar som
stulit hennes mat och kissat p grannens garageuppfart.
I mogen lder har Myra brjat skriva sina egna romaner. De
r realistiska historier om mnniskor idag. Men fortfarande
gr verkligheten upp i smmarna och magin sipprar igenom.
Och bckernas mnniskor tvingas hantera dessa glapp.

79

Caf Anna Blume i Berlin

av Myra Windahl
Hsten hade kommit till det som en gng varit stberlin.
Stora gula lv mlade trottoarerna under de allt kortare
dagarna. Lngs med den trdkantade gatan kom Karla Fazer
gende med lnga tunga steg. I handen hade hon en vit
plastpse frn KaDeWe.
Karla var ovanligt lng och en aning stabbig. Och hon
hade en tendens att lukta surt nr hon blev stressad. Hennes
hnder var mrkligt platta som stora stekpannor. Det var
ingen slump som gjorde att hon aldrig mlade naglarna eller
lpparna. Det lg helt enkelt inte i hennes intresse att bli
sedd. De flesta Berlinare var vluppfostrade, men det var
tydligt att hennes enorma lekamen vckte anstt. Den sneda
nsan och de kttiga ronen strde ven de knsliga
mnniskorna.
Karla slog sig ned vid ett ledigt bord inne p Anna Blume i
korsningen Kastanjestrasse och Gormanstrasse. Hon satte
sig i ett hrn med ryggen mot vggen, fr hon tyckte om att
iaktta. Hon skrev fr sitt uppehlle. Luftiga, smidiga
novelletter som togs in i tidningarnas helgbilagor, dr folk
inte behvde se henne. Det var tv dagar kvar innan deadlinen frn Der Spiegel skulle frvandlas frn det r gott om
tid till vem tror du att du r?. Hon hade redan slarvat bort
frmiddagen i pappersaffrer (den frsta hade kastat ut
henne eftersom hon skrmde bort andra kunder) och
lunchen p KaDeWe. Men nu var det dags att ta tag i
historien.
Cafet var i jugendstil och delade lokal med en blomsterhandel. Sofforna med sina hga ryggstd var kldda i vinrtt
80

lder och de slitna trstolarna hade svarta sitsar.

Marmorskivor prydde cafborden. Det doftade svagt av
kanel, kaffe och orkider. Det hr var Karlas favoritfik, hr
knde personalen till henne. Hon plockade upp sin
nyinkpta anteckningsbok ur den glatta plastpsen. En
lavendelbl moleskine med blanka sidor. Servitrisen kom
fram och vaskade av bordet med en disktrasa. Karla nickade
t henne och servitrisen frsvann bakom glasdisken som var
fullproppad med bakelser och trtor. Trtorna stod s ttt att
grdden blandades i skarvarna mellan dem. Strax stod en
cappucino p bordet framfr Karla. Andaktsfullt slog hon
upp anteckningsboken.
De blanka sidorna sg oskyldigt krvande upp p henne.
Fyll mig med ngot genialiskt, viskade de.
Precis som om det var sjlvklart att hon skulle kunna
lyckas med ngot sdant. Hon slet blicken frn den mjuka
boken och letade omkring sig efter en historia.
Cafet var fullsatt, frutom ett lngbord som stod tomt och
reserverat fr ett strre sllskap. En del stamgster var dr
de satt vid de bsta borden och talade animerat med
varandra. Vid de lite smre borden satt turisterna och
blddrade fokuserat genom sina guidebcker och slapp p s
vis uppleva staden de rest till. Vid ett av fnsterborden satt
en mamma med sin unga dotter. De var varken turister eller
stammisar och kanske var det drfr Karla fastnade fr dem.
Dottern kunde inte vara mer n sex-sju r och mamman
hade alldeles fr mycket smink. Servitrisen skyndade fram till
bordet med ett kakfat i tre vningar fyllt med frukostdelikatesser. Karla hade bara sett detta torn av mat tmmas
en enda gng trots att den var mycket populr.
Det var en ntt liten dam som metodiskt tit sig igenom
tornet. Ostarna, skinkorna, den varma omeletten och lever81

pastejen p det nedersta fatet. Oliverna, den soltorkade

tomaten, inlagd courchette, laxskivor, rkrra och grnsakerna p den mittersta vningen. S hade damen bett om
ett glas vatten. Druckit det lngsamt, med mnga sm andningspauser innan hon fortsatt upp p versta vningen. Dr
frsvann plommonen, vindruvorna och ananasen efter att de
doppats i sylt. Sist hade pronskivorna tits. Damen hade till
och med tmt brdkorgen som hrde till. Franskbrdbullen,
rgbrdskivorna, sesambullen och surdegsbrdet.
Karla hade fascinerat sett p och drefter frskt
anvnda hndelsen i en novellett. Frlggaren hade skickat
tillbaka den med ett stort rtt kryss ver texten. I marginalen
hade det sttt ej trovrdigt. Och nd hade det hnt.
Mamman och den lilla flickan vid fnsterbordet petade runt i
maten p de olika vningarna och valde ut sina favoriter. Ett
lgt mummel sorlade konstant genom cafet utan att ngonsin verrsta musiken. Svart sjuttiotalsdisco. Night fever,
night fever... Och den klara oktoberdagen utanfr skickade
in sina strlar p de sm buketterna som blomsterhandeln
arrangerat p borden.
Skriv ngot viskade anteckningsboken frfriskt.
Karla satte pennan mot pappret och skrev med sin
olsliga handstil;
Regnet smattrade mot rutorna och inne p Anna Blume luktade det
av blt hund. De blodrda sofforna gnisslade ut sina protester nr feta
kvinnorumpor gneds utmed dem. Vid ett fnsterbord satt Louise von
Heckestein med sin elev. Flickan var st nog, med tiden skulle hon
locka med sig mnga unga mn in p etablissemanget. Men nu skulle
de ta sig mtta
Fundersamt knackade Karla pennan mot de nariga
lpparna. Det hon skrivit kndes intressant nog, men ngot
saknades. Det var inte levande. Inte nnu. Karaktrerna
82

mste bli till ktt och blod, nu var de bara karikatyrer.

Flickan var vrst, hon hade visserligen en framtid men fr
vrigt var hon bara st. Var kom hon ifrn? Vad hade hon
fr drmmar? Hur hade hon mtt Louise? Hur mycket
visste hon och hur hungrig var hon? Och hur skulle hon
kunna ge svar p allt detta utan att kliva ur Louises
perspektiv?
Utan att vara riktigt medveten om vad hon gjorde gled
Karlas blickar till mamman och flickan i fnstret. Mamman
hade slagit upp en bok och lste medan hon frsiktigt
sippade p sitt kaffe. Och flickan satt s stilla och tittade p
sin mamma. Varfr satt hon s stilla? Det var ngot konstigt
med tabln. S sg hon flickans axel rra sig. Hon fljde
armen med blicken. Armen slutade inte alls med en
finmejslad hand som hon trott att den skulle gra, utan den
slutade djupt nere i mammans handvska. S kom handen
upp med ett hrt grepp runt en bunt eurosedlar.
Skriv, viskade boken, skriv.
Och Karla bjde sig ver den och skrev.
Louise hade inte varit ldre n sju r nr hon frfrde sin frsta
man. Han hade varit vaktmstare p hennes internatskola. Och hon
lekte med honom p samma vis som hon lekte med sina dockor. Fick
honom att dricka te ur pyttesm koppar och klttra hgt upp i ekarna
i parken efter icke existerande lvor hon psttt sig se. Snart nog
trttnade han och ville ha betalt fr lekarna, helst i natura. S Louise
gav sin vninna Emma till hans lystna hnder
Vad var det hr fr en hemsk historia som kom rinnande
ur pennan? Det hr ville hon inte alls skriva. Men istllet fr
att sudda det hon redan skrivit beslt hon sig fr att styra
om det in i en ny fra. Hon skulle rdda flickan. Lite fr att
sudda bort den sura smaken efter det hon varit p vg att ge
liv, lite fr att den nya boken inte frtjnade fula suddmrken.
83

Louise von Heckestein svepte med en nonchalant rrelse ned

kakfatet p det regnblta cafgolvet. ter gr bara feta mnniskor
sa hon och fixerade flickan med blicken. Det var ett test, skulle flickan
klara de stirrande blickarna och det uppoffrande livet? Fr ett
gonblick stirrade flickan bara p henne, sedan rusade hon blixtsnabbt
mot drren och friheten
S dr ja, Karla knackade beltet knogarna mot anteckningsblocket. En gng, tv gnger, och s med inlevelse en
tredje gng.
S dr ja viskade boken tillbaka.
Det skrllde till och ljudet av krossat porslin fick sorlet p
fiket att frvnat komma av sig. Mamman vid fnsterbordet
hade rest sig upp s hftigt att hela cafbordet kt i golvet.
Hon hade mobiltelefonen vid rat och frste till sin osynlige
samtalspartner i en ton f kunde undvika att hra:
ter gr bara feta mnniskor! s slngde hon ner
mobilen i vskan utan att stnga av den.
Flickan som fortfarande satt p stolen som nu var utan
bord darrade med underlppen. Karla sg att hon hll hrt
runt stolsitsens grova kant.
Du lovade att vi skulle ge henne mat, du lovade viskade
flickan s tyst att det bara kunde vara riktat till henne sjlv.
Mamman som nu var inbegripen i ett hetsigt samtal med
Anna Blumes personal hrde det inte. Och hon sg heller
inte nr flickan lugnt och stilla gick ut frn cafet med en
bunt eurosedlar hrt hllna i ena handen.
Skriv, viskade den lavendelbla anteckningsboken i
moleskine.

84

Trettio r har gtt sedan Lotta Jansson fick sin frsta rosa
dagbok av morfar. Sedan den dagen har pennan varit hennes
trogna fljeslagare. I gldje och sorg, genom skola, arbete
och fritid alla r de stunder d chansen att skriva har tagits.
Byrldorna r fulla av alster av alla de slag ssom berttelser, texter, noveller och halvfrdiga romaner.
Drmmen om att utveckla skrivandet inte enbart som
hobby har gtt via skrivarkurser och frfattarmten. Idag
skriver hon noveller, krnikor och texter inte enbart fr sina
byrldor och den frsta romanen skriver hon p fr fullt.
Inspiration hittar hon i mten med mnniskor, i relationer
och inte sllan r krleken ett centralt tema i hennes
frfattarskap.
Nr hon inte drmmer sig bort och skriver, jobbar hon
med inredning, designar och syr. Som fre detta musiker
sker allt hon gr med musik i bakgrunden och musiken
spelar mnga gnger en central roll i hennes texter.
85

Den bsta skrivarstunden r en ofta alltfr sen kvll

framfr brasan eller uppkrupen i sngen i hennes lilla sekelskifteshus. Hon har alltid en anteckningsbok tillhands, oavsett om hon vandrar lngs havet p vstkusten eller ligger p
golvet och leker med bilar tillsammans med sin son.
Skulle hennes inspiration ta slut hmtar hon grna kraft
lngst Torekovs strnder.

86

Kaffe fr tv
av Lotta Jansson
En ltt smekning lngs ryggraden, en kram som hlls kvar
lite fr lnge, blickar som vrmer - men nd subtila sm
gester s ingen annan kan se. Kaffekopparnas guldfrgade
bostver fr suddiga konturer nr du slr dig ner bredvid mig
i soffan. Det finns en stol mitt emot mig, en stol jag kanske
nskat du satt dig p - samtidigt som jag skulle blivit
besviken om du satt dig dr. Nr jag knner din kroppsvrme rycker jag till och du tror att du skrmt mig ur en djup
tanke. Lgger ltt din varma hand p min axel och ler innan
du stter dig tillrtta. Jag fortstter att titta p kaffekopparna
och frsker fokusera, sortera tankarna och se till att jag ter
ser de guldfrgade bokstverna klart. Knner hur mitt hjrta
slr snabbare n vanligt och andningen knns betydligt
ytligare och mer okontrollerad n vad jag r van vid och
bekvm med. Tittar p din brstkorg, under din vita och
vlskrddade skjorta kan jag ana att inte heller du r helt
oberrd av vrt mte.
S sitter vi d hr, efter veckor och otaliga ord senare.
Frskt att f till ett mte men aldrig lyckats, kalendrar som
varit fullbokade, omstndigheter och familjer som gjort att vi
inte vgat. Frbjudna tankar som sakta vckts till liv, tankar
som rullat vidare fortsatt frbi nya hrn dr de tagit nya och
kanske nnu mer spnnande vgar. Vgar som frt samtalen
hit och dit och p ngot stt alltid landat i en samklang och
frstelse. Den frstelse som inte r ltt att finna, men som
gr livet lite ljusare och enklare att leva. Kanske den
frstelsen som vi bda skt men inte riktigt hittat, r det
87

den som lockar och frestar oss? Eller r det knslan efter det
som r frbjudet och kicken det kanske skulle kunna ge?
terigen rycker du tillbaka mig till verkligheten nr du frgar
om du ska hlla upp kaffe till mig. Med en gentlemans vana
rrelser hller du upp mitt kaffe och sen ven ditt eget. Den
kaka jag valde knns svr att ta, som om den vxer fr varje
tugga jag frsker ta. Knner hur du iakttar min hand, mina
rrelser och min mun nr jag sakta fr kakan frn fatet till
munnen. Ser hur din mun ltt rycker till nr trtgaffeln nr
mina lppar. Den terigen lilla men fr mig synliga rrelsen
skickar en varm stt genom min annars frusna kropp.
Knner hur jag terigen rycker till, men bara en ltt ryckning
som fr andra r svr att se men min kropp knner den
tydligt och rrelsen pverkar mig. Sm, sm signaler jag inte
r van att knna, signaler jag brukar kunna sl ifrn mig men
just nu hjlper inga knep.
Varfr var jag nervs fr vrt mte, rdd fr att knslan inte
skulle infinna sig? Att orden som byggts upp kanske varit
enbart ord. Ord som r lttare att dela fr att de inte skett
ga mot ga, p ett betryggande avstnd och med omstndligheter som bygger ett skydd. Men finns det ngot skydd,
finns det ngonsin den tryggheten i livet? Omstndigheter
som gr att livet r skert och tryggt? Kanske r det tron att
det finns som gr att det inte finns. Nr den tron infinner sig
s slutar vi kanske att ge de dr sm, sm subtila signalerna
som skickar oss sttar nr de kommer. Glmmer vi att bde
ge och f och vara lyhrda fr de behov som finns fr att
harmonin och tryggheten ska leva kvar?
Kaffet smakar gott ven om det brjar kallna. Samtalen
vxlar och det knns som att tiden bara rinner ivg. Det
88

finns s mycket vi delar, knns som att vi inte riktigt vet hur
vi ska hinna prata om allt vi vill. Du lyssnar och stller
frgor, ven om jag babblar p, analyserar och kanske bitvis
skenar ivg s ser du lika intresserad ut. r det fr att du r
en sann gentleman som du orkar lyssna och som blicken inte
fladdrar ivg, eller r det av samma anledning som jag grna
lyssnar p dig? Knslan av att bry sig om som infinner sig
och skapar ett intresse att f veta mer och mer. Jag vet att du
har en tid att passa, en repetition som inte kommer vnta p
dig om du inte dyker upp. Musiker som vntar p din
nrvaro, vntar p att du kliver upp podiet och guidar dem
genom verken. Frgar om jag fr stta mig p versta raden
och lyssna, men du vill inte. Vill att jag kommer frst nr
repetitionerna r ver, d strlkastarna tnds och du str dr
i din vlskrddade kostym och dina vackra handgjorda
engelska skor.
Din nrvaro, de ord som vi delat den senaste tiden, har vckt
en del i mitt liv, en passion jag p flera stt tilltit att slockna.
Krleken till musiken och det liv jag levde nr musiken var
med mig dygnets alla timmar. En del i livet jag inte lmnade
utan flydde ifrn, nr livet gav mig en kalldusch jag inte
kunde hantera. Vnnerna och frebilderna jag aldrig riktigt
sa hejd till, som jag n idag kunnat g omvgar fr att inte
rka mta p. S att ter f kontakt med dig ppnade p
mnga stt drrar jag valt att stnga. Idag drrar jag vill ska
ppnas, att just du ppnande dem knns som en lycka.
Lycka att ter f prata om verk, kompositrer, lsa alltifrn
konsertprogram till recensioner. Till lngtan att ter ta p
den lilla svarta klnningen och de hga klackarna fr att g
p premir eller konsert.

89

Du berttar om det uppdrag du har framfr dig, ser

passionen i dina gon nr du fritt fr bertta om det som
driver dig. Samtidigt knner jag hur dina axlar spnns och
hur du hela tiden har en press och rdsla att inte rcka till.
Vet hur omtyckt och eftertraktad du r, kanske just fr att
kraven ligger som en piska ver dig. nskar bara att piskan
inte blir fr hrd och att passionen och gldjen i dina gon
slocknar. Kan i dina rrelser se hur van du r att arbeta med
dina armar, hur ltt och mjukt de svvar ver bordet. Tnker
p den massage vi s ofta pratat om, hur spnda axlarna blir
och hur mycket du skulle behva varma, mjuka hnder som
fr dig att slappna av. Har lovat dig att mina hnder ska lsa
upp de knutar som finns och f r om dig en stund. En
stund vi bda vet att vi vill dela, samtidigt samveten och
rdsla fr vad som hnder sen.
Hur kan en fysisk saknad eller kanske lngtan vckas genom
enbart ord? Ord som i princip aldrig uttals helt, utan ven
dr de sm subtila signalerna som beroende p lsaren kan
tolkas olika. Kanske r det just det subtila, stilfulla och mjuka
som tilltalar och kittlar lite extra. Knslan av att orden r
mjukare n verkligheten och att det finns en stark passion
som om den fr fritt spelrum skulle blomstra ut i ngot som
r allt annat n subtilt. Nyfikenheten om det som kanske
finns dr, som bubblar och vill komma ut. Samtidigt som
den vill ut hlls den tillbaka av frnuft, moral och frbud.
Grnsen fr vad som r okej kan ltt suddas ut, konturerna
blir ltt suddiga nr orden rinner ivg och nyfikenheten tar
ver.
Tillslut lgger du din ltta men varma hand p mitt lr, sger
att du mste g och frgar om jag fljer dig till operan. Din
hands berring fortplantar sig i hela min kropp, vrmer varje
90

cell. Handen som ligger kvar och blickar som utan ord visar
att vi bda knner den vrme som finns. Sjlvklart fljer jag
dig, kan behva knna den klara oktober luften i mina
lungor fr att terta kontrollen. Du berttar hur dina
nrmaste dagar ser ut, var du kommer finnas och
tillsammans frsker vi se nr vi ter kan ses. Lovar varandra
att hras av tills vi ses, hlla varandra sllskap p kvllar som
kan komma att knnas tomma d ensamheten slr till.
Lften om att nsta gng vi ses ska den massage som jag
utlovat ges och med en subtil markering i kalendern skrivs
den in. Du lyfter upp min kappa, hller som alltid likt den
gentleman du r upp den s att mina armar ltt glider in i
den. Gr detsamma fr dig, njuter av tyngden frn din
vlskrddade tweedkavaj och blandningen av ull och ditt
rakvatten berr mig. Hstens klara luft mter oss ute p
gatan, solen glipar fram mellan oroliga moln och en ltt bris
fngar tag i mitt hr. Sakta gr vi den korta vgen till din
arbetsplats fr dagen. Det mte vi sett framemot i veckor tar
s slut och det gr ont nr du kramar om mig och med en
ltt puss p kinden och med mjuk rst sger hejd och gr.
Det krvs en lng promenad genom staden, den stad som vi
delade i flera r men som du nu lmnat fr jobb och familj.
Minns tillbaka till tiden d jag som ung student satt i
orkestern och vilade gonen p den sknhet du n idag har
kvar och tiden har varit snll mot dig. Inga gr tinningars
charm, utan ditt tjocka hr blnker lika vackert idag som
frr. Den kaxighet som jag d kunde ana finns kvar men nu
bara den charmiga delen av den. Inser att du liksom alla oss
andra vuxit till dig och att ren slipat dig till en dyrbar
diamant. Tankarna skenar ivg samtidigt som saknaden
redan brjar ta tag i mig. Den tomhet du fyllde under vrt
mte ekar nu mer tom n ngonsin. Lngtar tills vi ter ses
91

och tanken p att f massera dina spnda axlar skickar en

stt genom hela min kropp. Som om du knner vad jag
knner fr jag precis i samma stund som mina tankar skenar
ivg ett meddelande frn dig som bekrftar att du br p
samma lngtan som jag.
Vinden tar tag i mitt hr nr jag ter str p samma plats, dr
jag fr bara ngra dagar sedan lmnade dig. D fr att du
skulle ha repetition, ikvll str jag i mnljuset och vntar p
att dagens repetition ska ta slut. Oktoberkvllen r klar men
lite kylig, min kjol fladdrar till och jag drar upp min scarf. Ser
hur du gentilt hller upp drren fr dina kollegor nr ni
gemensamt kommer ut genom sceningngen. Du spricker
upp i ett varmt leende nr du ser mig och ter knner jag
vrmen som sprider sig i min kropp. Du presenterar mig fr
dina kollegor, tar mig under armen och sakta gr vi mot den
lgenhet du nu bor i. Vi smpratar om repetitionen, det
knns att det ligger en spnning i luften och vi vet bda vad
som vntar.
Jag tittar mig oskert omkring i lgenheten du nu bor i, en
lgenhet som tillhr operan och deras anstllda. Funderar p
hur ditt hem ser ut idag, kommer jag se det, kommer du se
mitt. Chansen att du besker mitt hus knns betydligt mer
sannolikt, vore hrligt om det kunde ske. Men ikvll r vi hr
och du har gtt in i badrummet fr att byta om. Kostymen
du s ofta br, klr dig och det r s jag r van att se dig.
Nyfiken p den stil du br till vardags, vet dock med
skerhet att ven den r fylld av stil och klass. Plockar fram
tallrikar och glas som du bad mig, letar ven fram ljus och
servetter. Resten vill du ta hand om och jag ser grna p nr
du fixar i kket, kket som jag vet att du tycker om att vistas
92

i. Kanske en fristad nr msten och krav blir fr stora. Dr

du kan f vara sjlv en stund, lyssna p musik och bara vara.
Jag hr inte nr du smyger upp bakom mig, utan rycker till
nr du kramar om mig. Den kram vi inte kunde ge varandra
nr vi mttes fr jag nu, vnder mig om s att vi kan kramas
ordentligt och ingen vill ta initiativet att slppa taget. Mter
din blick, knner din andedrkt och dina lppar r frestande
nra. Vi knner bda vad som hller p att ske och med ett
leende slpper du mig och gr ut i kket. Hr hur du grejar,
drrar som ppnas och stngs samtidigt som du nynnar p
en gammal TOTO lt. Hittar en stereo dr jag kan koppla in
mobilen, stter p din favoritskiva med vra idoler. Du
kommer in med hnderna fulla av tallrikar och vin, ger mig
en ltt puss i nacken och ber mig att stta mig. Vi sitter i vad
som knns som timmar, pratar, ter den fantastiska ostbricka
du serverat och njuter av gott vin och hrlig musik. D och
d snuddar vi vid massagen jag lovat dig, vi vill bda men det
r svrt att ta steget och bryta den mysiga stund vi nu delar.
Reser mig fr att g p toaletten, du dukar ut och nr jag
kommer tillbaka har du satt dig i soffan. Stller mig bakom
dig, lgger mina hnder p dina axlar och brjar sakta
massera. Hr hur din andning blir tung och hur du njuter av
berringen. Knner hur du slappnar av allt mer och hur dina
axlar sjunker ner. Gr runt soffan, stller mig framfr dig
och ber att f knppa upp din skjorta, att knna huden som
mter mina hnder nr jag masserar r ngot jag inte kan
vara utan. Sakta knpper jag upp knapparna, knner ditt
hjrtas snabba slag och mter din blick nr jag tar av dig
skjortan. Du tar mig i din famn, smeker mitt hr, ser mig i
gonen och kysser mig sakta.

93

Frn den stunden vet vi att ingenting lngre r som frut,

det som nu sker frndrar oss och frgan r om det finns
ngon bakvg ut. Vill vi det, r detta bara fr en sekund, ett
gonblick vi fngade och inte kunde lta bli? Eller r detta
beviset p allt vi bda knt under veckor av ord som vxlats,
tankar som hos oss bda skenat ivg och i alla fall ftt mig
att bitvis rodna. Har tnkt mycket p att detta kunde hnda,
knt att om vi hamnar sjlva r nog risken ganska stor.
Aldrig trodde jag dock att det skulle knnas s naturligt, som
om inget annat funnits eller finns. Alla de knslor jag var
rdd fr finns dr och jag tror vi knner likadant.
Din skjorta ker ner p golvet, kyssarna blir alltmer intensiva
och skande hnder fumlar runt. Jag vill s grna f fortstta
att massera dig s jag ber dig att lgga dig ner p mage. Du
ser inte helt njd ut, men gr nd som jag sger fr jag vet
hur grna du vill ha och behver massagen. Smyger ivg till
hallen, tar fram den lilla flaskan med massageolja jag tagit
med mig. Det blir inte samma sak utan och jag vill ge dig
den bsta massagen. Du ser frvnat p mig nr jag kommer
tillbaka, ler och lter huvudet sjunka ner p kudden igen.
Rttar till min kjol och stter mig sedan grnsle ver dig och
brjar massera dina axlar och rygg. Du gnyr till ibland nr jag
kommer precis p de knutor som mste lsas upp, andra
gnger suckar du av vlbehag och talar om hur mycket du
njuter. Jag fortstter tills mina hnder inte orkar mer, resten
av dina klder har ocks tagits av och det som skulle varit en
axelmassage slutade med en helkroppsmassage med mycket
extra vrme och knsliga hnder som vandrat fritt. Nr jag
tillslut lgger mig bredvid dig, drar du mig frsiktigt till dig
och brjar sen lngsamt kl av mig. D och d tergr du till
mina lppar som du kysser mt och vi vet bda att de hr
knslorna som uppsttt r ingenting vi varken vill eller kan
94

hindra. Just nu finns inget d och inget sen utan bara nuet
som vi vill dela med varandra fullt ut.

95

Monika Thormann r gymnasielrare och brjade skriva

sent i livet. 2003 debuterade hon som frfattare till
barnboken Kristine! (Bonnier Carlsen). Det r en allvarlig,
spnnande och rolig berttelse om en flicka som bor p en
bt i Berlin 1939.
2008 skrev hon elva noveller till lromedlet Tackla,
lsfrstelse, sknlitteratur, bl- rd-, och svart pist (Natur
och Kultur). Drefter har ett par av hennes noveller
publicerats i olika skrifter. Till novellsamlingen ver en fika
med ptr har hon skrivit novellen Munnen.
Hon r ocks verksam som frilansjournalist utbildad p
Poppius och p Dalarnas hgskola.
Ls mer p www.monikathormann.se
och www.metrobloggen.se/lycklig
96

Munnen
av Monika Thormann
P Facebook kunde jag flja mina vnners fantastiska liv,
men sjlv lg jag nedbddad i sngen. Febern var borta, men
en skrllig hosta gjorde mig pmind om att jag inte var riktigt
frisk nnu. Det var ocks vad jag talade om fr Regina nr
hon ringde, men hon verkade inte bry sig utan frgade
istllet:
Kan jag komma upp?
Ja visst, svarade jag, trtt p att dela sng med
ensamheten.
Jag bad henne kpa med mjlk, gjorde i ordning te t oss
och tog fram ngra pepparkakor som jag stllde p bordet i
kket. Snart dk hon upp med mjlken, satte sig tacksamt
vid bordet, tog koppen mellan hnderna och innan hon ens
hade tagit en klunk brjade hon prata.
Du skulle bara se honom, vr rektor, som en pajas str
han dr och tjoar varje personalkonferens.
I alla fall bttre n min chef, fll jag in. Honom somnar
man till.
Men lt mig bertta klart, i mndags tog han dit en
konsult som...
Jag vet inte om det var sjukdomen som inte hade lmnat min
kropp riktigt n, men jag hade svrt att koncentrera mig p
hennes malande berttelse om rektorn. Istllet brjade min
blick vandra runt hennes ansikte.
gonbrynen som drog sig uppt nr hon pratade, nstippen
som rrde sig i samma takt och lpparna. Dr stannade min
97

blick. Jag sg hur de rrde sig, men uppfattade inte ett ord av
vad hon sa. Hennes lppar sg ju precis ut som Martins. Lite
fnasiga, torra och verlppen, det var ngot med verlppen.
Amorbgen var liksom utsuddad. Att jag inte hade sett det
frut? Den ena mungipan drogs lite mer uppt n den andra,
ocks precis som Martins. Och det hnde ngot med hennes
rst nr hon talade. Den blev mrkare och mrkare och
istllet fr att bertta om den pajasliknande rektorn hrde
jag Martins rst sga:
Nu blir det s dr igen, Julia, att jag frsummar min tjej
fr karriren och det hftiga livet som rockstjrna.
Som du gjorde med mig? frgade jag frsiktigt.
Ja, med dig, sa han. Det upprepar sig hela tiden.
Du ska inte ha ngon tjej, sa jag. Du ska vara fri. Knulla
med vem du vill. En brud i varje stad och hela den dr
skiten.
Han skakade p huvudet.
Nej, det dr r inget jag lngtar efter lngre. Jag saknar
en relation, ett frhllande som fungerar. Herre gud, jag r
37 r och ganska trtt p rockstarlivet. En varm famn och s
smningom en familj.
Du kanske ska ta jobb p ett arkiv, sa jag lite sarkastiskt
eftersom jag mindes hur han alltid sagt att bibliotekarie och
arkivarie var de tristaste jobb man kunde ha. P den tiden
gick jag p Bibliotekshgskolan i Bors och det kndes som
om han stack en nl genom mitt hjrta varje gng han
frkastade mitt yrkesval.
Mitt liv knns meningslst utan en kvinna vid min sida.
Vad ska jag gra? Hur ska jag f det att fungera? fortsatte
han.

98

Med knslan av att ha en nl genom hjrtat vandrade min

blick upp till hans hrfste som hade flyttat minst fem
centimeter nrmare polcirkeln under de tio r vi knt
varandra. Det sg verkligen patetiskt ut med baktkammat
lngt hr i hstsvans.
Klipp dig, sa jag. Klipp dig kort, fr du har vackert hr,
men nu brjar det brjar bli fr tunt att ha i svans.
Han strk handen ver hjssan och det tunna, mrka hret.
Min rockstjrneimage.
Den kan du ha nd. Den sitter vl inte i hret utan hur
du hanterar din bas? sa jag och vandrade nert med blicken.
Han fingrade efter ett paket cigaretter som han hade lagt
ifrn sig p bordet.
Inte hr inne, sa jag. Dessutom borde du sluta rka.
Det r lttare att finna en vettig partner om man r rkfri.
Och jag mindes pltsligt alla kvllar jag suttit med irriterade
rda gon och kippat efter andan medan han blossat som en
besatt samtidigt som han hivat i sig whisky efter whisky. Han
slppte cigaretterna.
Nu knde jag att jag ftt upp ngan ordentligt. Det hr var
min chans att flska till honom. Jag hade inte glmt allt elakt
han sagt. Det var som om orden fortfarande skavde i mina
ron och gjorde ont.
Och hur har du det med kost och motion? fortsatte jag
och synade hans begynnande hngbuk som var ett resultat
av fr mnga l och en kost bestende av skrpmat.
Han skruvade p sig.
Motion. Det fr jag nr jag spelar. Vet du inte att man
gr av med massor av kalorier under en spelning?
99

 Du r 37 r, sa jag, men din kropp ser betydligt ldre ut.

Den hller inte i evigheter. Brja med gympa, lpning eller
varfr inte styrketrning, fortsatte jag samtidigt som jag inte
kunde lta bli att se p hans otrnade armmuskler. Dina
armar ser ut att behva det.
Han drog upp axlarna. Dr trffade jag mitt i prick. Jag
reflekterade aldrig ver att jag var elak. Det var bara
sjlvklart att jag skulle sga sanningen precis som han
levererat den ena sanningen efter den andra till mig fr flera
r sedan.
Jag kan inte ha en tjej som r bibliotekarie, vid min sida,
hade han sagt. Det frstr min image. Kan du inte brja
plugga till ngot ballare yrke? Nr han efter ett halvr insett
att jag inte skulle byta yrke brjade han hitta andra fel.
Klderna, allts dina klder. Kan du aldrig poppa upp
dig lite? Fan, du r ihop med en av Sveriges mest knda
rockmusiker och nd klr du dig som en trist nunna.
Hans ord knuffade omkull min redan vacklande sjlvknsla.
Frn att ha varit en ung dam med knsla fr min egen stil
frvandlades jag till en osker gr mus. Passade jag i det hr?
minns jag att jag tnkte s fort jag hamnade i en provhytt.
Fr det mesta kunde jag inte bestmma mig fr vad som var
min stil s jag kpte aldrig ngonting nytt, utan gick anonymt
kldd i jeans och t-shirt. Men det var tyvrr inte bara
klderna han kritiserade.
Du gr som en bonddrng. Kan du inte vicka mer p
hfterna och vara lite mer kvinnlig? sa han en dag nr vi var
ute och gick.
100

Och som om inte det rckte.

Du borde operera dina brst. Kolla in Linda Rosing,
det r vad jag vill kalla kvinna, fortsatte han efter en kvll
med fr mnga brs framfr tv:n.
Dr satt jag tyst med brsten i B-kupa och mdde illa.
Och du skulle se mycket bttre ut med lite smink. Se
dig sjlv i spegeln. Linda hon vet minsann hur man matchar
en rockstar, sa han.
S hr i efterhand frstod jag att ord nstan ddat det lilla
jag hade till inre styrka. Det hade tagit mig r att komma
igen, men nu var det min tur.
Dina klder, sa jag och synade hans svarta, tighta jeans
som sg ut som de skulle sprngas i smmarna. Du borde
kanske vervga att byta storlek p jeansen. Min blick
vandrade upp till hans mage som spnde innanfr det vita
linnet. Ovanfr stack axlarna ut. De var magra, bleka,
sluttande och pminde om vingarna p en plockad kyckling.
Hur var det mjligt att jag en gng i tiden hade lskat just
honom?
Han satt och hngde med huvudet. Tystnaden vibrerade i
rummet. S lyfte han blicken, sg mig i gonen en lng stund
och sa med hes stmma:
Julia du r den enda tjej som jag verkligen har lskat
och ocks den enda som jag varit riktigt taskig mot.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Han hade aldrig ngonsin
sagt att han lskade mig d nr vi var tillsammans. Varfr sa
101

han det nu, fem r efter att vi gjort slut? Och varfr erknde
han nu att han varit elak?
Som i trans reste jag mig upp, lutade mig fram ver bordet,
blundade, kysste honom p munnen och sa:
Tack fr att du lskade mig, men jag behver dig inte
lngre. Jag r helt och hllet frdig med dig.
Han ppnade munnen som fr att sga ngonting, men den
frblev halvppen, gapande som p en hungrig fgelunge.
Min blick fastnade p de uppsprrade lpparna. Jag fljde
dess konturer runt och upp mot den utsuddade amorbgen.
En lng stund satt jag och stirrade p den utan att ngot
hnde, men s pltsligt brjade munnen rra sig igen och nu
lt den ljusare, precis som Reginas.
Tack, sa hon. Det hr var det mest givande samtal jag
haft p lnge. Du borde bli terapeut.
Jag stirrade ordlst p henne.
Va, sa jag, vad d?
Tack, sa hon igen. Det var det mest givande samtal jag
haft p lnge.
Och s reste hon sig och gick ut i hallen fr att stta p sig
sin jacka. Yr och ltt vimmelkantig fljde jag efter henne. Vi
tog farvl av varandra utan att nmna vrt samtal. Lnge
stod jag kvar i hallen. Orden skljde lngsamt fram och
tillbaka i min hjrna som vid 30 graders ylletvtt.
Nr jag kom tillbaka till kket funderade jag p vad hon
hade sagt. Och vad hade jag sagt egentligen?

102

Iderna r mnga, tiden knapp. Christina Johansson sker

fr att finna det bsta sttet att bertta. Det blir noveller fr
barn, noveller fr vuxna och i skrivande stund ett
romanmanus. Hon skriver med gldje fr sig sjlv och alla
som vill lsa. I ett gammalt hus i Teckomatorp i Skne, bland
kreativa projekt, man, son, arbetsdokument och prylar,
kommer berttelserna till. De utspelar sig sllan dr, men det
r dr orden och meningarna har sin hemvist. ret var 2011
och allt skrivande fram tills dess handlade om dokumentation av arbetet fr vr milj. Men d hnde ngot. Orden
ville ngot mer. Livet ville berttas bde med humor och
allvar. Christina Johansson brjade skildra vardagen med
fantasins hjlp. Viljan att utvecklas och ta skrivandet p
allvar har vuxit sig allt starkare sedan dess. Ett urval av
hennes noveller finns att lsa i Skrivarstugan p Hemsidan
Vra Kreativa Rum.
http://vara-kreativa-rum.webnode.se/skrivarstugan2/
103

Starta om
av Christina Johansson
Drrklockan var sliten. En gng i tiden hade den pinglat
hgt och ljudligt. Nu hrdes bara ett dovt klickande ljud. Jag
skt upp trdrren och lt Sofia stiga in. ntligen hade vi tid
och ro att vara tillsammans, bara hon och jag. Det hade varit
en tuff tid och nu kunde det bara bli bttre. Doften av
rostade kaffebnor och kardemumma fick Sofia att stanna
upp och ljudligt dra in luft genom nsan. Hennes rda
Conversekopior trampade p stllet medan blicken svepte
ver lokalen. Slutligen satte hon fart mot bordet lngst in i
cafets hgra hrn. Vid bordet intill satt ett yngre par och
hll varandras hnder. Med benen slingrade kring den
utsnidade trstommen satt de och sg varandra djupt i
gonen. De reagerade inte ens nr Sofia trngde sig frbi.
Bordet lngst in var Mickes och mitt gamla stambord.
Om situationen varit annorlunda hade vi satt oss dr. Jag
hade berttat fr henne om sdant som hnt tidigare och
frmodligen blivit bde nostalgisk och pinsam.
Jag gick bort till fnstret och vinkade till henne att
komma. Hon tittade frgande p mig en stund, ryckte p
axlarna och gick med studsande steg tillbaka. I en mnstrad
soffa intill ena vggen satt en fyllig ldre dam nedsjunken i
de vlstoppade dynorna. Mitt emot, en mager kvinna i
ungefr samma lder. Hennes fotriktiga snrskor trummade
mot ekparketten och blicken flackade omkring, medan hon
maniskt fltade fingrarna. De avbrt sitt samtal nr Sofia
gick frbi.
Fick du inte sitta dr. sa den fylliga p bred sknska
och la huvudet p sned.
Sofia tittade p henne, men svarade inte. Kvinnan vnde
sig mot mig istllet och lyfte sin lattemugg.
104

Kan rekommendera den hr, hasselntssmak, verkligen

god. Hon lutade sig fram och snkte rsten. Kanske lite
dyr, men smakar fantastiskt.
Jag log och nickade. De rustika trstolarna med hrd sits
fanns fortfarande kvar. Jag plockade upp mobiltelefon,
plnbok och hngde jeansjackan p en av de mrka stolarna.
Cafet hade en stil jag alltid gillat. Nu var jag mest fascinerad
ver kontrasterna, mtet mellan gammalt och nytt. De ljusa
akvarellmlningarna mot den mrkbruna vggpanelen. Den
hga, mrka trdisken med gamla kakfat fyllda av cupcakes
och smkakor bredvid den moderna glasdisken med trtbitar
och bakelser. Trots ett nytt koncept hade man lyckats behlla
den speciella atmosfren. Den moderna kaffemaskinen hade
en gammal design och smlte in bland vriga detaljer, ja till
och med mjukglassmaskinen var s diskret placerad att den
inte strde intrycket.
Vad vill du ha, kaka och en lsk?
Glass, sa Sofia och slickade sig om munnen.
Du kan f bde glass och kaka om du vill.
Bara glass.
Ingen lsk d?
Hon tvekade och tittade p mig en stund.
Nej tack, bara glass.
Tjejen bakom disken tvttade hnderna och torkade dem
p en vit frotthandduk. Hon strk bort ngra smulor frn
frkldet och vnde sig mot mig. Jag lutade mig in mellan
kakfaten.
En kaffe latte och en mjukglass.
Tjejen laddade kaffemaskinen som gav ifrn sig sm
pysande ljud, sedan fyllde hon en bgare med glass. Jag
mimade till Sofia borta vid fnstret STRSSEL? Hon
skakade p huvudet och den mrka fiskbensfltan dansade
p ryggen. Hon pekade p flaskorna med topping.
Hll p lite chokladss ocks.
105

Tjejen hllde p lagom mycket av den sega ssen som

snabbt spred ut sig, rann ner ver glassen och stannade vid
bgarens kant. Kaffemaskinens pysande ljud hade nu
vergtt till ett aggressivt frsande och kaffedoften spreds i
lokalen. Hon hllde p den skummade mjlken med van
hand och ett mnster, som fick kaffet att se ut som ett
konstverk, trdde fram p ytan.
En kaffe latte och en mjukglass, varsgod.
Jag drjde mig kvar vid disken fr att se p Sofia. Hon
tittade sig omkring, p kakdisken, mblerna och cafbeskarna. Den fylliga damen mtte hennes blick och log.
Vad stor hon hade blivit. Fortfarande barnets naiva
instllning till livet, men ett knivskarpt sinne och ibland
kommentarer som fick mig att hpna. Frst nu tnkte jag p
det. Sofia strk handen ver den solbrnda pannan och
kliade p den torra srskorpan vid tinningen. Den hftiga
cykelturen hade ftt ett abrupt slut nr plastpsen som
hngde p styret kte in i framhjulet. Hon sg ut som om
hon varit i brk och ftt ett rejlt kok stryk. Det knt sig i
magen nr det frflutna hann ikapp mig.
Vilken fin flta du har, gumman. Vem har gjort den?
Felicias mamma. Fast jag tycker bttre om nr du gr
det, ven om den inte blir lika fin. Du drar inte s hrt.
Jag vnde bort huvudet, ltsades titta ut genom fnstret
och blinkade hrt. Sofia petade upp lite glass p plastskeden
och frde den mot munnen.
Har du haft roligt? Vad har ni gjort de hr dagarna? sa
jag.
Vi har kt karusell och tit rda korvar. Felicia vann en
stor nalle i ett sdant stnd man skjuter ner saker med ett
gevr, fast det var hennes pappa som skt ner den dr saken.
Sen tappade Felicia bort sin ryggsck och d blev hennes
mamma jttearg och sa att hon skulle vara rdd om sina
saker. Sedan hittade jag ryggscken och Felicias pappa sa att
106

jag borde bli detektiv. Jag hittade den utanfr en mysig

restaurang dr vi t kvllsmat och Felicias pappa sa att det
var tur att ryggscken kom bort annars hade vi inte hittat
den dr restaurangen som han sa var s romantisk. Han
kramade Felicias mamma och hon tyckte han var en tok.
Pltsligt hejdade hon sig och bytte samtalsmne.
Mamma, var ska vi ha mitt fdelsedagskalas?
Hemma antar jag. Varfr frgar du det?
Jag menar, kan jag ha lika roliga kalas nu nr vi bor i
lgenheten?
Det kan du skert ha. Vi har ju den stora grden utanfr.
Dr kan man ha jtteroliga kalas och med dina underbara
kompisar blir det fantastiskt, jag lovar dig.
Felicia ska inte ha ngot kalas, hon ska ka till
Disneyworld. Sofia tog en paus och studerade mig noga
innan hon fortsatte. Jag tog en klunk av latten.
Hon frgade om jag ville flja med. Strupen snrptes
ihop och jag fick pltsligt svrt att andas ut.
Men jag tackade nej.
Okej?
Jag tittade p henne med illa dold frvning.
Jag sa att vi ska ka bort sjlv. Hon strckte p sig och
torkade bort lite chokladss frn mungipan.
Varfr sa du det?
Jag vill inte flja med. Hon r faktiskt ganska snobbig.
Jas, sa jag.
Hon fortsatte ta av glassen.
Vad gjorde du nr jag var med Felicia?
Inget srskilt, det har varit ganska trkigt vder. Lasse
tittade frbi en stund igr.
Vem r det? Har jag trffat honom?
Ja, men det r lngesedan. Han och pappa var klasskamrater i grundskolan. Vi satt och pratade hela kvllen, t
fiskpinnar och potatismos.
107

Hon la ifrn sig skeden och tittade lnge p mig.

Har han sovit hos oss? r ni ihop nu?
Va? Nej absolut inte, han ville bara prata lite. Sofia
stirrade ner i den vita marmorskivan. Hon var p vg in i sin
drmvrld dit hon s ofta tog sin tillflykt.
Du behver inte vara orolig, lskling. Jag smekte
hennes kind och skte gonkontakt utan att lyckas.
Fungerar den nu? Hon pekade p mobilen p bordet
utan att se p mig.
Ja, jag lmnade in den och fick den lagad. Hur s?
Vad hnde med den egentligen?
Jag hjde muggen och tog ett par klunkar till.
Varfr undrar du det? Den kte i golvet. P jobbet. Jag
tappade den i en stentrappa, nr jag slngde upp vskan p
axeln. Det har jag ju berttat.
Blev hela skrmen krossad d?
Jag ryckte p axlarna.
Iphone har knsliga displayer. Men den funkar nu i alla
fall. Ska du ta upp din glass?
Felicia har ftt en Iphone med rosa Hello Kitty-skal. Jag
ska sga t henne att vara frsiktig med den.
Hon fingrade p srskorpan i pannan.
Peta inte p den, tids nog faller den av. Gr det ont?
Jag tog hennes hand och frskte hlla kvar den. Hon
drog den t sig, reste sig och gick sakta mot utgngen.
terstoden av glassen lg som en smlt srja med rnder av
choklad p bgarens botten. Jag svalde det sista, av den nu
kalla latten, innan jag reste mig. Lngst in i cafet satt
mannen ensam kvar och stirrade ut i luften. De bda ldre
damerna diskuterade hetsigt ngot som inte gick att hra.
Den fylliga hade glidit lngst fram p soffkanten och satt
lutad ver det lga soffbordet, medan hon vste fram ngot
mellan tnderna. Den magra hade rtat p kroppen och
betraktade henne med en trotsig min, likt ett barn som envist
108

frskte f sin vilja igenom. Vid drren vnde Sofia sig mot
mig och pekade mot tinningen.
Den bldde igr och Felicias mamma tvttade med
sdant medel man gr rent sr med. Det gjorde jtteont.
Jag ville sga att jag tyckte synd om henne, men istllet sa
jag Berttade du om cykeln?
Nej.
Varfr inte det?
Hon frgade inte.

109

Hr mter vi en debutant frn Norrlandsstaden mellan

bergen, Sundsvall. Ann Kock heter hon. Hon r mamma till
en snart vuxen son och matte till tre fyrbenta varelser. En
ppenhjrtlig kvinna vars rda kinder indikerar mnga jrn i
elden och en stor umgngeskrets.
Hon upptckte hur roligt det var att skriva ganska sent i
livet, nrmare bestmt fr tre r sedan. Lst mycket har hon
alltid gjort. En alltare av litteratur helt enkelt. Fr likvl som
att hon inte vill tillskrivas en genre som skribent, lser hon
all sorts mjlig litteratur sjlv. I en allt hrdare bransch gller
det att kunna flja marknadens efterfrgan, vad det r lsarna
vill lsa. Ann anser att det lses fr lite. Mnniskor har av
olika anledningar valt bort eller inte upptckt litteraturen, s
ett av hennes ml med sitt skrivande r att vcka lslusta.
Som egen fretagare med fretaget FotosidAnn (fotograf &
frlag) vet hon att det gller att hlla sig uppdaterad med just
det som kunder efterfrgar, att kunna tillgodose behoven.
110

Nr Ann inte skriver, lser eller fotograferar arbetar hon

natt inom hemsjukvrden. Ett yrke som medfr att hon fr
mta mnga olika mnniskor och lyssna till deras livsden.
Ngot som ger en sann inspiration nr hon sedan stter sig
vid tangenterna.
Nu ska ni f lsa hennes novell; Pissljummet kaffe och ett
glas champagne. Vl mtt.

111

Pissljummet kaffe och

ett glas champagne
av Ann Kock
Anna Stina kar takten och springer frbi grustaget, med alla
gubbar och deras grusbilar som tutar och visslar efter henne,
och fljer sedan traktorvgen in mot skogen. Hon hr Ulrika
ropa bakom sig, att hon ska sakta ner. Nu nr flytet i
lpstegen knns s euforiskt ltt finns det inga sdana planer
hos henne. Hon tnker istllet vnta in Ulrika vid foten av
den branta backen, dr de brukar kra intervalltrningarna.
Grsstrngen i mitten av traktorspren har vuxit sig hg
och grsstrna kittlar hennes brunbnda vrister och uppver
de muskulsa benen. Hon tar ut det allra sista av de
terstende etthundrafemtio metrarna. Hon hr blodet
ljudligt susa frbi i ronen. Svindeln kommer och svetten
rinner nerfr ryggen. Allt fr att de nya korvskinnstrnga
jeansen ska smita t perfekt ikvll.
Broms och mygg samlas fort runt hennes ngande kropp,
nr hon stannar vid foten av backen. Armarna fr veva fort
fr att hindra de hungriga bestarna frn att bita snder armar
och ben.
Ulrika sluter flsande upp trettio sekunder senare.
Vad du tar i d?! Ska du sl ngot slags rekord eller?
Ulrika blir alltid p dligt humr nr hon inser att hon inte r
lika snabb. Men det r inte mnga i det lilla samhllet som r
det. Det vet de bda om. Anna Stina bara ler tillbaka.
De kr ngra omgngar intervaller upp och nerfr
backen innan de skiljs t fr att g hem var och en till sitt
och duscha och ta innan de ska ses nere p byn igen. Fr
112

att planera sista veckan av sommarens lediga dagar. Det r

fredag.
Ulrika har redan tagit ett fnsterbord inne i det nstan
folktomma tradarfiket lngs efter E14. Hon sitter med en
ngande kopp kaffe framfr sig och vinkar ivrigt nr Anna
Stina kliver in genom drren, som om det skulle vara svrt
att upptcka henne i frnvaron av folkmassan. Klockan r
strax efter sex s de flesta middagsgsterna har redan kt
vidare i sina 60-tons skepp och byns lokala invnare har
nnu inte kommit ifrn middagsdisk och sportextra.
Djvulskt vad snygga de dr jeansen r p dig,
konstaterar Ulrika aningen avundsjukt. Med ngra kilon fr
mycket och en pronrumpa r det svrt att kunna dra p sig
stuprrsjeans.
Anna Stina nickar frnjsamt och gr med vickande
hfter frbi Ulrika mot bardisken fr att bestlla en egen
kopp kaffe.
Framme vid bardisken sitter det en bukfet gubbe med en
halvten tallrik pyttipanna och stekta gg framfr sig. Han
tittar lystet t Anna Stinas hll. Spanar in rumpans rundhet
och de fasta, smala benen. I hans ansikte kan vem som helst
avlsa att han gr i gng p henne, efter alldeles fr mnga
mil av uttrkighet och ensamma runkstunder i hyttens vila.
Jahaja! Vem har vi hr d? Sknskan ligger som en
tjock hinna ver mannens breda lppar. Den redan befintliga
dubbelhakan frstrks av det breda flinet han smller upp
ansiktet i, i frhoppning att kunna charma kamelerna av en
arab.
Bjuder du p kaffe och wienerbrd? Vi sitter dr vid
fnstret.
Utan att invnta svaret vnder Anna Stina p klacken och
gr sensuellt ner till Ulrika.

113

Det drjer inte mnga minuter frrn den feta skningen

troget kommer svansande mot deras hll, med en bricka med
kaffe och wienerbrd fr tre.
Han slr sig ner utan ngon inbjudan och serverar var och
en i sllskapet.
Hur lngt har ni tnkt er d? Jag kan bli er biljett ut i
vida vrlden om ni vill! sger han och tar en alldeles fr stor
tugga av sitt wienerbrd fr att det ska vara tilltalande.
Vi vet inte s noga n. Grekland eller Italien kanske. Ska
du t det hllet? Anna Stina r den som tar kommandot
ver konversationen. Ulrika sparkar henne ltt p benet
under bordet och tittar frgande p henne.
Skningen skrattar s den feta buken guppar vilt mot
bordskanten.
Ja se ungdomen. Fulla av drmmar och redo att ska
upp ventyr. N s lngt ska jag inte, men vl ner ver bron
till Danmark.
Anna Stina slnger en blick p Ulrika. Bda tnker samma
sak! Vi drar! En vecka kvar av sommarlovet och det hr
kommer att blir det perfekta avslutet p ett annars rtt tamt
lov. Tnk att kunna bertta om det hr i korridoren under
rasterna. Glnsa infr alla smsjuor och fjortisar. F mta
deras beundrande blickar och nyfikna frgor.
Hur gamla r ni frresten? Jag vill ju inte ka dit fr att
ha kurtiserat med minderriga! skrockar skningen.
Arton ljuger Ulrika snabbt.
Trevligt. Karsten heter jag. Skningen strcker fram en
hand med smulor p.
Anna Stina. Och det hr r Ulrika. sger Anna Stina
medan hon lgger sin hand i hans. Han hller kvar hennes
hand lite fr lnge och lite fr hrt fr att det ska knnas
okej.
Ja men d ker vi d. Jag ska bara g och fylla upp
kaffetermosen och uppska muggen. Freslr att ni gr
114

detsamma. Vi kommer inte stanna p ett tag. flinar Karsten,

reser sig och gr mot disken med en lika fet plnbok som
han sjlv, i sin hgra bakficka.
Tjejerna lmnar det nu pissljumma kaffet som r kvar i
deras koppar och gr in p damernas tillsammans.
Ska vi verkligen flj med? Vad ska vi i Danmark att
gra? Tnk om han r farlig? Ulrikas rst antar en gll ton.
Anna Stina kissar klart innan hon lugnt svarar.
D slr vi ihjl honom.
Bda brister ut i ett hysteriskt skratt.
Nr tjejerna kommer ut p den stora grusvndplanen har
Karsten redan startat upp sin lngtradare. Den r rd och
silverfrgad, med tv stora vita containrar p slpet.
Hyttdrren str ppen p passagerarsidan. Utan att tveka
svnger sig frst Anna Stina upp, tar plats bredvid Karsten,
ttt fljd av Ulrika. Bilen rullar ivg sterut lngs E14.
Hytten r vlstdad och det finns en svag doft av polish i
den. Gardinkappor, som gr att hissa ner i mrklggningssyfte, hnger i fnstren. En smal slaf att klttra upp i finns
bakom stena.
Karsten stter p radion som r instlld p svenska rockklassiker. En gammal rocklt strmmar ur hgtalarna som
han sjunger med i.
Det drjer inte mnga kilometer frrn Karsten lgger sin
hand p Anna Stinas lr. Hon lter handen hllas. Den knns
varm, nstan fuktig genom de snva byxorna. Hans jeans
avsljar en stor utbuktning mellan benen. Han mste snart ta
bort handen frn Anna Stinas lr fr att rtta till det
svllande byxpaketet.
Lt nu de tjocka fingrarna vila p ditt eget lr! sger
Anna Stina hgt.
Ingen sger ngot. Karsten gr som han blir tillsagd.
Radion spelar lt efter lt. Milen rullar p under de tjugosex
gummisulorna. Ulrikas hand sker sig till Anna Stinas.
115

E14 vergr till E4 i Sundsvall.

Ulrika sger att hon behver g p toaletten. Anna Stina
hakar p. Karsten svarar att de kan stanna i Armsjn, ngra
mil sder om Sundsvall. Dr finns det en stor
lngtradarparkering och toaletter.
Sensommarkvllen har brjat skymma nr de kommer
dit. Det str ngra utlandsregistrerade tradare dr och ngra
av chauffrerna r inbegripna i ett hgljutt artikulerande
samtal p ett annat sprk. De lgger knappt mrke till
tjejerna eller Karsten som gr mot toaletthuset.
Karsten gr in p framsidan, tjejerna p baksidan.
Det hr var ju astrkigt! Vi mste hitta p ngot. S det
blir roligare. Anna Stina vnder sig mot Ulrika, gonen
glder av upphetsning.
Vnta hr inne! Ls drren.
Anna Stina drar ivg ut innan Ulrika hinner frga ngot.
Vad tnker hon gra? Ulrika reglar drren till det lilla
bset. Det drjer inte mnga minuter frrn Karsten knackar
p och frgar om allt r som det ska. Att de mste skynda
sig. De mste ka nu om de ska hinna till Gvle dr de ska
vernatta.
Ulrika sger att hon kommer strax. Ber Karsten att g
och vnta vid bilen. Hon r dlig i magen, ljuger hon fr att
vinna tid.
Hon hr att han gr igen.
Nr Karsten kommer till bilen r Anna Stina redan dr.
Jas du r redan hr och vntar p mig? skorrar han.
Javisst svarar Anna Stina och blinkar till med ena gat
mot honom. Karsten lser upp bilen.
Hoppa in! sger han.
Anna Stina gr runt till andra sidan, plockar upp en stor
sten frn dikeskanten innan hon kliver upp i bilen.
Hgerhanden som hller stenen gmmer hon diskret bakom
116

ryggen. Den ligger riktigt bra i handen. Vger inte fr

mycket, men r inte fr ltt heller.
Karsten har redan lagt sig p den smala slafen och hans
stora kroppshydda vller ut ver kanten. Han har redan
knppt upp gylfen och en aprikosfrgad liten prinskorv till
kuk sticker upp drifrn som en liten svamp.
Titta s du gr med mig! Vad tycker du vi ska gra t
den hr saken? frustar han med gonen fastnaglade i Anna
Stinas.
Anna Stina kramar stenen s hrt att knogarna vitnar nr
hon viskande svarar Vet inte, men du kan kanske visa mig.
Karsten gr igng nnu mer p det dr oskuldsfulla och
blyga. Ollonet glnser av sekret nr han drar lite i den.
Kom och sug lite. stnar han.
Anna Stina kryper smidigt in bakom stena, stter sig
grnsle ver Karstens knn. Han blundar och vntar.
Anna Stina tar fram hger handen, hjer den och samlar
kraft.
Slaget trffar mitt i pannan. Karstens gon sprras upp s
mycket som om de r p vg att trnga ut ur skallen. Sen
vnds de uppt s det bara r gonvitorna som syns. Blod
sipprar ut frn ett stort jack uppe vid hrfstet. Rinner ner
ver pannan, fortstter ner mot kinden i diket mellan gat
och nsan. Benen rycker till i spasmer s att Anna Stina
ramlar av dem. Hon klms fast mellan slafen och stet.
Frskrckt frsker hon kravla sig upp p passagerarstet.
Rdd att slaget inte ska ha dckat Karsten. Frst ilskan i
honom om han vaknar till! Men slaget tog. Han ligger
alldeles stilla. Sekunderna som nu frflyter knns som flera
minuter. Sen hnder allt fort.
Anna Stina strcker sig efter den tjocka plnboken i
Karstens hgra bakficka. Lirkar loss den. ppnar bildrren.
Rusar ut, bort mot toaletterna. Vl framme ropar hon p
Ulrika, som snabbt kommer ut frn det lsta bset.
117

Hand i hand springer de in i skogen, bort frn

parkeringen. Ingen fljer efter dem men de fortstter nd
springa en lng stund. Terrngen blir elndigare. Sumpmark.
D slr de av p takten och brjar g fr att ha bttre koll p
var de stter ftterna.
Vad hnde? Det r tillslut Ulrika som bryter tystnaden.
Det aset ville ha sex med mig, med oss. svarar Anna
Stina.
Tafsade han p dig?
Mmm.
Vad gjorde du d?
Efter en lng stund stannar Anna Stina upp, tittar p
Ulrika och svarar.
Jag slog en sten i huvudet p honom och stal hans
plnbok, sen sprang jag ut till dig.
Ulrika vet frst inte vad hon ska tro. Men nr Anna Stina
tar fram plnboken och visar, brister hon ut i ett hysteriskt
skratt. Anna Stina hakar p. Anspnningarna slpper.
Efter att ha kommit till sans igen, bestmmer de sig fr
att kolla i plnboken. Dri finns massor av papper om olika
lastscheman, gamla kvitton, skert tjugo olika plastkort,
fotografier, tre stycken tusenlappar och tv femhundrakronorssedlar. Fyra tusen!
Anna Stina ger Ulrika tv tusen och behller sen resten
sjlv. Plnboken slnger hon in i ett buskage. Sedan tar hon
Ulrika i handen.
Det hr r vi vrda! Kom s gr vi.
Vart?
Vi mste upp till vgen igen och sen liftar vi in till
Sundsvall.
De har inte riktigt koll p t vilket hll som r norr och
sder, eller ens t vilket hll vgen nu ligger efter att de
rusade rakt in i skogen. Men p avstnd hr de ett svagt brus
118

och bestmmer sig fr att det mste vara bilarna p vgen de

hr. De brjar g i riktning mot ljudet.
Till slut kommer de sig upp p vgen igen. De har ingen
aning om vart de befinner sig, men brjar g efter
vggrenen. Stter ut sina tummar nr det kommer bilar.
Bilarna ker frbi. Vissa tutar ilsket. S kommer en lngtradare som saktar in. Chauffren bjer sig och ppnar
passagerardrren.
r ni totalt galna?! Skynda er och hoppa in om ni ska
med! Jag kan inte stanna helt hr dr det bara r en fil.
Det visar sig att chauffren r en kvinna med rtt stort
hr.
Tjejerna smspringer och svingar sig upp och lngtradaren kar farten igen.
Tjenare! Ulla heter jag. Vad fasiken gr ni tv hr ute
mitt i ingenstans?! Har ni rymt hemifrn?
Nu r det Ulrika som frst finner ordet. Presenterar sig
sjlv och Anna Stina och sger sen att de stuckit frn hennes
killes frldrars sommarstuga eftersom festen som pgick
dr sprade ur.
Ulla nickar och lter sig njas med det svaret.
Bor ni i Sundsvall?
Ja.
Jag slpper av er vid oljecisternerna s kan ni g drifrn.
Blir det bra? Ulrika nickar fast hon inte har ngon aning om
var de dr cisternerna ligger. Resan fortstter in mot staden i
en trygg tystnad.
Nr de nr oljecisternerna r det redan mrkt. De hoppar
ut ur bilen och tackar fr sig. Det r inte speciellt svrt att
drifrn de str, gissa ut t vilket hll staden ligger. S de
brjar g.
Vet du vad vi gr nu? Vi gr in p en krog och bestller
in ett glas champagne. Sklar och firar. sger Anna Stina
pltsligt.
119

Vad ska vi fira? undrar Ulrika.

ventyret! svarar Anna Stina med ett stort leende.

120

Jenna Vasankari, fdd 1995, tog studenten vren 2014 frn

Danderyds Gymnasium, estetiska programmet med
inriktningen bild. Hon jobbar fr tillfllet som lrarvikarie
inom grundskolan i Stockholms ln.
Sedan barnsben har Jenna funnit ngot extra i ord, en
gripande kraft som hllit henne vaken mnga ntter med
diverse bcker hrt fastklmda mellan hennes fingrar, gon
som slukat i sig alla dessa historier och liv. Och nr hon fr
frsta gngen fattade tag i pennan fr att prnta ner sina
egna ord, och sg hur ett nytt liv vxte fram p det tomma,
vita arket, visste hon precis vad hon ville bli som stor.
Frfattare.

121

Flickan som bar vrlden

av Jenna Vasankari
Mina fingrar slt sig kring kaffekoppen och jag vlkomnade
den brnnande svedan i halsen nr kaffet gled ner. Min mun
vred sig, ofrivilligt, nr den beska smaken skljde ver mina
smaklkar. Jag nskade att det hr var ett av kaferna dr
sockret inte serverades bakom disken. Eller att den unga
tjejen vid kassan inte varit fr stressad fr att glmma att jag
specifikt bad om socker, innan hon ens hunnit stlla frgan.
Automatiskt drogs min blick till kassan. Jag funderade ver
om jag skulle passa p nu, nr ingen stod i k, fr att be om
sockret. Blickade ner i kaffekoppen, drog mitt finger lngs
kanten. Tvekade, besvrad ver att behva g dit igen. Nr
jag tittade upp igen hade en familj p fem kommit in genom
drren, deras rosenrda kinder i stark kontrast med det
vitblonda hret som prydde deras huvuden. En kall vind
blste genom kafet innan drren stngdes.
Vad fr det lov att vara? hrde jag henne frga.
Familjen blickade intensivt mot den svarta tavlan dr alla
drycker stod omsorgsfullt skrivna med vit krita. Den yngsta,
som inte sg ut att vara mer n tta drog i sin mammas arm.
Pekade exalterat mot ngot. Jag hrde inte vad hon sa, men
mamman skrattade och rufsade till hennes hr.
Barnen sg ut att ha svrt fr sig, nr frldrarna bad
dem vlja vad de ville ha. Endast den yngsta visste, och hon
blev ombedd att hitta ngonstans att sitta. Hennes lilla
huvud vnde och vred sig, gonen flackade t hger och
vnster.
Trots den lnga k som hlsade mig vlkommen nr jag
steg in frn den bitande kylan var kafet nstintill tomt.
Flickan sprang fram till ett bord vid fnstret, alldeles bredvid
dr jag satt. Hon vinkade stolt mot sin mamma och jag sg
mamman le mt.
122

Snart var hela familjen samlad runt bordet, barnen

stojade runt; skrattade hgt och frldrarna frskte lugna
dem. De tittade besvrat mot mig, men jag log och skakade
p mitt huvud. Det gjorde mig inget. Den yngsta flickan
gestikulerade vilt medan hon berttade om ngot som hnt i
skolan. Hennes gon sken upp nr frldrarna log och
skrattade med henne.
De ldre barnen lekte med ngon spelkontroll med ivriga
tjut och klappande hnder. Jag antog att det inte gick s bra
nr en av pojkarna, den ldste, stnade hgt och slog till sin
yngre bror p axeln. Mamman blngde p honom, och bad
honom be om frltelse. Han gjorde det, motvilligt. Den
yngre log retsamt, och nr mamman vnde bort blicken
klappade den ldre till honom igen. Sm skratt brt ur dem,
och de fortsatte att spela p den lilla kontrollen. Min blick
drogs tillbaka till den lilla flickan igen.
Hon log stort, en glugg mellan framtnderna. Hon sg s
lycklig ut. Hennes pappa hade precis bermt henne. Jag
vnde bort blicken. Frskte att sjunka ner i ordens vrld.
Med ett frnvarande sinne greppade jag tag om koppen, min
andra hand vilande p de gulnade sidorna.
Och jag stannade till, kaffekoppen halvvgs till munnen.
Ofrivilligt drogs mina gon till familjen. Alla skrattade t
ngot, pappans rumlande skratt grovt gentemot resten av
familjen. Den lilla flickan sg ut att kikna av skratt; runda
kinder blommande och gon gnistrande. Hon kippade efter
andan. Flmtade och hostade. Mamman rusade upp ur sin
stol, och drog fram en liten, vit tub. Flickan andades in,
djupt. Hon repeterade processen ngra gnger, tills hennes
andetag inte lngre rosslade.
Jag sg hur mammans ansikte drogs ihop. Linjerna som
stod i skarp kontrast med den bleka huden. gonen som
flackade till den lilla flickan, och handen som var knuten
under bordet; knogarna vita och utbuktande. Senorna rrde
sig oroligt under hudens yta.
123

Den gnistrande auran som familjen hade haft sjnk, och

stmningen blev stel. Barnen stojade runt, men ven de
mrkte snabbt att nu var inte rtt tillflle. Tystnaden fll
kring bordet. Den var tryckande. Mina nerver blev kittliga,
nervsa. Jag strk handen ver bokens sidor, tittade p
orden; svarta utsmetade rnder mot den missfrgade
bakgrunden.
Flickan hade snkt sin blick, och sg ut som om vrlden
hngde p hennes spda axlar. Hennes sm fingrar lekte med
servetten, slet isr den i sm bitar. De regnade ver bordet.
Trots den svaga belysningen sg jag de vta stigarna, de
gnistrande gonen. Den lilla munnen som sklvde till.
Hon grt i det tysta.
Ingen sa ngot. Jag tror inte att ngon av dem mrkte.
Men ibland sger tystnad mer n alla ord i vrlden.
Jag ville resa mig upp, och vila en trstande hand p
hennes huvud. Sklla p frldrarna; ppna upp deras gon
frn blindheten som oron skapade. Jag satt kvar. Lt blicken
glida ver de vitkldda gatorna utanfr. Sg flingorna som
dalade ner frn den blaskiga himlen. Mina fingrar kramade
om kaffekoppen. Vrmen spred sig, men mitt sinne var
tungt.
Sorgen i hennes gon var ptaglig. Illviljan hon bar inom
sig blixtrade. Drnkte henne, drog ner henne i djupet dr
hon inte kunde hitta ngot bra om sig sjlv. I mrkret sg
hon endast sjukdomen. Hrde viskningarna bakom stngda
drrar. Hon var inte lngre bara en liten flicka. Hon var en
Sjukdom. Hennes egen betydelse sjnk undan, och den tog
ver. Dominerade hennes liv. Definierade henne.
Och ingen sg.
Nr familjen lmnade kafet spred sig en vrme genom
lokalen. Lttnad skljde ver mig, och jag spnde av. Tog en
klunk av mitt kaffe som hade svalnat. Tummade boken, men
knde inte fr att lsa.
124

I bakhuvudet speglades hennes gon, och den nedvridna

munnen. De tysta trarna som strilade ner.
***
Flera dagar senare satt jag i kafet igen. Den hr gngen var
mitt kaffe tillrckligt stt, och jag drack med stor entusiasm.
Tog en liten tugga av bageln, mumsade njt medan jag
grvde fram lokaltidningen ur vskan. Jag lade den t sidan.
De klirrande kaffekopparna och skedarna som slog emot
porslinet, de lgmlda mumlandena av ett fullsatt kaf drog
min uppmrksamhet till gsterna. Nrmast mig satt ett ldre
par, huvudena ttt lutade mot varandra. De tittade ver en
vikbar karta, knotiga fingrar fljde trdarna som spred sig
ver pappret.
En blick runt mig sa att de alla tillhrde samma grupp.
Flera ldre par med kartorna framme satt spridda kring mig.
Nyfiket lutade jag mig ver och frgade paret bredvid mig
ver vad de skulle gra.
h, vi ska p rundvandring i skogen. Tydligen ska det
hr stllet ha en rik vikingahistoria, med gamla runstenar
bevarade. svarade kvinnan och jag log, nickande.
Nr de reste sig upp fr att g nskade jag dem en trevlig
vandring. Endast diskmaskinens tysta rumlande hrdes i det
annars tomma kafet. Jag slog upp tidningen, och lutade mig
tillbaka i den mjuka ftljen.
Utan att riktigt uppmrksamma orden blddrade jag
hastigt igenom tidningen. Blickade ver de stora bilderna
som prydde sidorna, frskte koncentrera sig p de sm,
olidligt olsbara orden. Fingrarna stillnade, prasslandet
upphrde. Leendet skt upp frn pappret med en blndande
kraft, och med hjrtat dunkande i ronen lste jag den lilla
notisen. Tittade p den korniga, svartvita bilden.
Jag vek ihop tidningen igen. Lmnande den liggandes p
det lilla bordet.
125

Trarna brnde sig fast p mina kinder; vinden slog

kraftigt, slngde och slet i mitt hr. Saltet sved mot mina
nariga lppar. Jag frskte svlja, men hinnan av slem satt
tjock i min hals. Snyftningarna slet sig igenom, och jag drog
handen under nsan. Vinden bet p min bara hud.
Hur r det fatt vnnen? Det var paret frn kafet.
Kvinnan skyndade sig fram med en liten nsduk, prydligt
vikt och med en liten spetskant. Jag frskte neka den, men
hon slt envist mina fingrar runt den, och jag hade inget
annat val n att ta emot den. Jag snrvlade till, och tryckte
det mjuka bomullet mot mina gon.
Vad har hnt?
Jag drog djupa, sklvande andetag. Frskte kontrollera
mina darrande stmband.
Tidningen hade en artikel om en om en liten flicka. Jag
sg henne, bara ngra dagar sedan. I just det dr kafet. Och
nu nu r hon Trarna steg upp i gonen igen, och de
fll i strmmar nerfr ansiktet.
Skulden tryckte mot mitt brst, och om jag bara inte hade
tvekat. Om jag bara hade sagt ngot.
Ses, lilla vnnen. Hon klappade mig p handen, och
jag log svagt mot henne, trots den vervldigande tyngd som
spred sig ver mig. Om jag bara varit som denna kvinna,
som ohejdat trstade en frmling hon endast bytt ngra f
ord med.
Vrlden behver flera som dig. sa jag rligt, och hon
rodnade ltt; viftade med handen. Hon skrattade lttsamt,
och mannen bredvid log snett. Vi pratade en stund, och nr
vi sa farvl knde jag mig betydligt lttare.
Jag lt handen glida ver ansiktet, knde mascaran smula
mot mina kinder. Mina ftter drog mig bort frn kafet, och
jag lt de vta sndropparna sklja bort sorgen frn min
hud.
r eftert, kunde mina tankar dras tillbaka till henne.
Kvinnan med det varma hjrtat och den lilla flickan med de
126

sorgsna gonen. Flickan som bar vrlden p sina axlar. Och

vem hon hade kunnat bli, om ngon hade sett, ngon med
ett varmt nog hjrta fr att tala upp.

127

Lina Melander r behandlingspedagog med psykiatrisk och

etnokulturell profil. Hon arbetar inom srskolan med
trningsskolans och grundsrskolans elever. Hon r ocks
mamma till tv barn, varav ett med neuropsykiatrisk och
psykiatrisk diagnos. Lina har arbetat som pedagog i mnga
r och alltid blivit mest nyfiken p hur hon skulle n fram till
de barn och ungdomar som har extra frmgor och behov.
Nr hon omskolade sig inom psykiatri var det fr att f
kunskap och mandat att gna sin tid specifikt t dessa barn
och ungdomar.
Nr Linas dotter fick en autismspektrumdiagnos blev
hennes engagemang i det nrmaste livsviktigt. Hon behvde
frst, n fram och kmpa fr dottern p alla niver. En sen
natt lg hon och grubblade ver hur hon skulle f skolan att
frst hur det kom sig att dotterns autism inte mrktes i
skolan medan den tog sig enorma uttryck hemma. Lina
skapade en illustrerad text fr att n fram till dem och bad
128

om lite feedback p den i ett slutet forum p ntet. Ngra

dagar senare hade texten 2000 likes p Facebook och folk
brjade hra av sig med frgor om var de kunde f tag p
henne. De undrade om det fanns en hemsida. Det gjorde det
inte s Lina startade en. Och s var bollen i rullning. Idag
anvnds Linas material av lrare, pedagoger, lkare,
psykologer, specialpedagoger, BVC-personal, habiliteringspersonal, arbetsterapeuter, frelsare och inte minst
frldrar! Hon frelser ocks, uppfinner hjlpmedel och r i
frd med att skriva en bok.
Ls mer p: www.kaosteknik.se

129

Avbrott och utbrott

av Lina Melander
h ntligen lite tid med en vn! Hon kommer p fika med
tv av sina barn, och min yngsta r jmngammal med hennes
mellersta s de leker tillsammans medan vi vuxna umgs och
hller koll p den minsta. Min ldsta, Mini, r med en
kompis en av de som vet om hennes autismdiagnos och
som ser frbi de nycker som den kan bra med sig.
Det r s mysigt att ntligen ses ver en kopp kaffe och
prata ikapp allt som hnt det senaste halvret. Fast vi blir
avbrutna frsts, av att smtjejerna har slngt ett tjugotal
mjukdjur i rabatten. Jag ropar att de genast mste ta bort
dem drifrn men d lgger de dem i en hg och hller en
kanna vatten ver dem i stllet. Jag rusar ner och tar undan
de leriga mjukdjuren och slnger dem i badkaret. S, var
ngonstans var vi nu d? Vi smuttar p kaffet, byter ngra
ord och tittar till smtjejerna. De sparkar glatt boll i
trdgrden. Byter ngra ord till, tittar till smtjejerna. Men
nh! Dr str min tjej spritt sprngandes naken i tio grader
och blst och kompisen hller vatten ver henne! Vi fr
prata mer om en stund. Jag rusar ner igen. Torkar iskalla
ungar och fr upp dem p vervningen och fixar varm
choklad. Passar p att vrma p kaffet ocks som hunnit
kallna. h, vad sade du nu igen? Jo! Nej. Nu kommer
Mini in. Hon r rastls och orolig och klttrar omkring p
soffan som vi sitter i. Jag fr frst frska sysselstta henne.
Lyckas vertala henne att hon kan sitta och spela en stund.
Hoppas p att hon skall g ner i sitt rum en kvart s jag
hinner prata lite om sdant som inte r fr barnaron men
det misslyckas. Hon skall sitta intill oss. Kasserar de
samtalsmnena och frsker smprata lite i stllet. Men nu
kommer smtjejerna och vill g ut och leka p grden.
130

Sjlvklart! Vi klr p dem och sger att de fr g ut s lnge

s kommer vi strax.
Nu kommer Minis kompis, vad bra! Men hon har
ndrade planer med sig. Det blir ingen tur med hennes familj
som tnkt. h hjlp nu gller det att vara beredd p Minis
reaktion. Och smtjejerna r ju ute sjlva, hur gr det med
dem? Jag kollar ut genom fnstret. Vnnens dotter snurrar
p snurran. Min dotter har klttrat hgst upp p det lilla
huset ver sandldan. Som vanligt. Fngar upp Mini som r
p vg att bryta ihop. Skall vi rita? Det vill hon. Vi stter
oss ner och gr en streckgubbe med pratbubblor och skriver
in frslag p saker hon kan gra. Men vi kommer inte s
lngt fr nu kommer vnnens dotter in och meddelar att min
lilla tjej har ftt ett sr p fingret och i stllet fr att komma
hem har hon lite p mf gtt hem till en frmmande granne
fr att f ett plster. Jag fr slppa Mini och ritandet och rusa
ut fr att leta efter lillasyster. Men hur var det nu med
vnnen egentligen? Fr ta det senare. Lillasyster dyker upp
tillslut, med plster och allt. Hon knde inte tanten och
farbrorn som hon plingade p hos sger hon. Men plster
fick hon. Tar ett snack med lillasyster och fser in barnen
igen. Nu mste vnnen strax ka hem med sina barn och
Minis att-gra-teckning r inte klar. Jag hinner gra klart
den innan vnnen mste g och fr lite hjlp av henne med
tips p vad Mini kan gra. Hon nmner att hennes dotter
Nanna som r lika gammal som Mini bakade alldeles sjlv
hromdagen, en kladdkaka! Mini fastnar fr detta. Det vill
hon gra sen. Jag hjlper kompisen ivg med barnen. Hejd
h s mysigt att ses och fika och prata lite! Eller ja h
ses i alla fall!
Jag rusar in och styr upp situationen med Mini som nu
har satt sig vid datorn, ett annat av frslagen p vad hon
skulle gra. Men datorn hnger sig och Mini hller p att
bryta ihop igen. Lillasyster r helt slut av dagens ventyr och
lgger sig under bordet. Nr datorn r fixad och Mini lugn
131

brjar jag med maten. Mini kommer ut ganska snart. Det var
inte alls roligt med datorn. Nu sitter hon bara vid bordet och
det r spnt i luften. Jag knner mig stressad med maten.
Den mste bli klar s hon kan brja baka. Den mste bli klar
innan lillasyster somnar dr under bordet. Men nu brjar
lillasyster skrika i stllet. Hon vill inte ha ngon mat! Mini
stter p sig hrselskydden. Lillasyster skriker och sparkar.
Mini sitter vid bordet och gungar fram och tillbaka, rytmiskt,
med hrselskydden p. Jag lugnar lillasyster frst och sedan
Mini. Maten lagar jag p ngot stt samtidigt. Fram med
tallrikar och hoppas p att det gr att f i alla ngra bitar mat
innan lillasyster havererar igen. Det funkar. Bort med allt
frn bordet och fram med grejer till Minis bak. Hon vill gra
det hr helt sjlv s jag fr stta mig i soffan med lillasyster.
Det dr med recept visar sig vara svrt. Mini tolkar det p
sitt eget vis och nr det visar sig att hon skulle ha rrt i
smeten ocks och inte bara hllt ner allting. Nu hller hon p
att bryta ihop igen fr att det har blivit fel. Och ngon hjlp
vill hon inte ha fr hon skulle ju gra det sjlv. Jag fr
frska hjlpa henne p ett tillrckligt smidigt stt fr att
hon skall knna att jag egentligen inte har hjlpt henne alls.
Och s ta hand om lillasyster som tjatar om att hon ocks vill
baka. Men det gr inte. Inte nu. Inte den hr gngen.
Nr kakan ntligen blir klar och vi skall fika sger
lillasyster att hon inte tycker om den. h nej, h nej, h
neeej. Nu hller Mini p att bryta ihop igen. Jag frklarar att
lillasyster r jttepetig med vad hon ter och att det inte
handlar om att lillasyster inte tycker om kakan. Och kakan r
faktiskt jttegod. Jag tar om mnga gnger. Fler gnger n jag
egentligen orkar, fr att visa Mini hur god den r och att hon
har lyckats jttebra. S sger hon: Nu har jag vl gjort precis
som Nanna och bakat en kladdkaka som blev jttegod. Visst
har jag gjort som henne nu? Hon lter orolig p rsten. Det
knns som att hon inte har gjort det hr fr att det var roligt
utan fr att hon skulle gra exakt som den andra flickan har
132

gjort. Ja, visst har du det. Precis som Nanna. Mini ser inte
ens glad ut. Bara ngestbefriad. Nr kvllen kommer och
lillasyster har somnat kommer urladdningen. Mini r otrevlig
och vgrar samarbeta med ngonting. Hon har ngest ver
att det r skoldag nsta dag sger hon. Det blir jag som fr ta
smllen. Allt jag gr r fel och ingen kan ngonsin komma
p ngra som helst lsningar eller ngon som helst hjlp som
faktiskt fungerar fr henne. Tillslut orkar jag bara inte lngre.
Jag tappar tlamodet och vet i samma sekund att det r
fel s jag sger till Mini att jag behver f vara ifred en stund
och lugna ner mig. Sen kommer jag p att s kan jag ju inte
sga utan jag mste tala om hur lnge jag tnker vara
sammanbruten s jag meddelar att det kommer att pg i
exakt tio minuter. Men Mini kan inte slppa taget om mig i
dessa tio minuter fr att jag skall lugna ner mig. Hur mycket
jag n frklarar och ber. Hon fr tokspel och rusar skrikande
ner fr trappan. Jag knner mig verkligen inte srskilt lyckad
dr jag sitter p kksgolvet med armarna runt knna och
stirrar framfr mig. Snart kommer Mini upp igen. Vi kramar
om varandra och pratar. Om att det r svrt. Om att det inte
r farligt att bli trtt, arg och ledsen. Att inget hemskt
hnder. Bara att det r jobbigt nr det sker. Det tar tid fr
henne att somna. Klockan hinner bli midnatt fr mobilen
strular och hon fr panik igen. Tillslut r det ntligen stilla
och jag kan lgga mig ner och frska komma till ro.

133

Jessica Storbjrk r 43 r och bor i Sundsvall med sin man

och deras tre barn. Jessica har skrivit s lnge hon kan
minnas och har massor som ligger i skrivbordsldan som
vntar p att bli publicerat. Jessica har mest skrivit
barnbcker men ven en fantasyroman. Fantasyromanen
och en av barnbckerna som inom kort kommer att bli
publicerade under eget regi.
Skrivandet r Jessica Storbjrks strsta fritidsintresse vid
sidan av familjen. Dr emellan frsker hon att trna s
mycket som mjligt fr hon tycker det r viktigt att hlla sig i
form. Jessica r utbildad webbredaktr med kurser i
journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap i
bagaget. Hon jobbar till vardags p Mittuniversitetets
bibliotek men driver ocks firman Textbyggaren med Viola
bokfrlag som en bifirma.
Med novellen Det r aldrig fr sent debuterar hon som
novellfrfattare. Novellen utspelar sig p ett fik i Sundsvalls
134

innerstad dr en kvinna sitter och skriver. Pltsligt dyker en

man upp och de inleder ett samtal.

135

Det r aldrig fr sent

av Jessica Storbjrk
Hon vandrade lngs Storgatan och blickade upp mot
stenfasaderna som kantade den. Hon gick frbi det hus som
en gng varit Riksbanken. Huset var i vit putsad sandsten.
En gng hade ven Sundsvalls museum haft sitt ste hr men
det var en svunnen tid. Nu var Sundsvalls stadskrna
utdende. Den ena butiken efter den andra slog igen. De
kunde helt enkelt inte verleva. Birsta hade tagit ver och
alla butiker flydde dit och tog med sig konsumenterna p
vgen. Det var synd tnkte hon nr hon styrde sina steg mot
In-gallerian. Sundsvalls stenstad hade en fantastiskt vacker
stadskrna och det kunde ingen ta ifrn den. Frgan var vad
som skulle kunna vnda den nedgende trenden.
Hon gick igenom de automatiska drrarna till gallerian,
det ekade nr klackarna slog i golvet. Det var tidigt, klockan
hade precis passerat 10 och butikerna hade precis slagit upp
drrarna men inga mnniskor syntes nnu till. Hon tog
rulltrappan upp till frsta vningen, passerade Caf Charm
som hon vagt vervgde om hon skulle inta sin frukost hos,
men p grund av gamla och dliga erfarenheter bestende av
dlig service avbjde hon snabbt. Hon traskade raskt vidare
genom Hennes & Mauritz dr hon snabbt tittade p
barnklderna hon passerade p barnavdelningen. Mnga sta
saker fanns att kpa till de sm flickorna. Sjlv hade hon
aldrig haft ngra barn s hon hade aldrig behvt kpa ngra
barnklder. Ibland kndes det tungt att tnka p. Nu var det
fr sent, hennes bst fre datum hade passerat med rge
och inte ens med lite hjlp skulle hon kunna f ett barn.
Malin hade alltid trott att hon skulle f barn, hon hade till
och med arbetat p dagis en gng i tiden. det ville helt
enkelt ta en annan vg. Hon hade inte heller hittat en man
att dela sitt liv med s det var vl antagligen drfr hon hade
136

blivit barnls ocks. ven om det idag fanns mnga

mjligheter att skaffa barn p egen hand hade hon valt att
inte gra det. Kanske hon var gammaldags av sig men hon
sg fortfarande den dr krnfamiljen framfr sig som idag
nstan inte existerade, eller i alla fall hade den frvandlats till
mnga andra mjligheter och konstellationer och det sade
hon ingenting om. Hur andra lade upp sina liv var helt upp
till dem ansg hon.
Malin ruskade av sig de dystra tankarna, nu skulle hon ta
sig en god frukost hos Waynes Coffee. Dr skulle hon sitta
till lngt in p eftermiddagen, frmodligen skulle hon ven
inta sin lunch hr. P Waynes tog hon sig ett lmpligt bord
lite lngre in, dr satte hon sig med ryggen mot vggen s att
hon kunde ha full utsikt ver de som passerade och kom fr
att ta sig en fika eller mltid. Hon fick alltid sdan bra
inspiration av att sitta hr och iaktta alla mnniskorna. Idag
skulle hon skriva tio sidor, det var mlet. Hon hade hunnit
en bra bit in i sin nya roman och hon hade fljt tidsplanen s
pass bra hittills s det borde inte vara ngon fara fr den
deadline som frlaget satt.
Hon gick mot disken och stod en bra stund och
funderade p vad hon skulle vlja. Vad var hon sugen p?
Hon behvde inte knna sig stressad, Det hade nnu inte
kommit ngra andra kunder s hon var frst. En macka var
hon sugen p, men vilken sort? Idag skulle hon nog ta en
lyxigare variant, en med rkor kanske? Hon stod i sina egna
tankar och mrkte inte alls att hon var iakttagen.
Svrt att vlja?
Hon hoppade till nr hon hrde rsten och nr hon
tittade upp sg hon en man som stod och log vnligt bakom
disken.
Min personliga favorit r de dr mackorna med parmaskinka och mozzarella s de rekommenderar jag grna.
Malin blev pltsligt osker. En man i hennes egen lder
som hon aldrig hade sett frut p det hr stllet, stod och log
137

emot henne och rekommenderade mackor. Hon knde sig

generad, bestllde rkmackan och en cappuccino sedan
stapplade hon tillbaka till bordet. Hon knde sig som ett fn.
Varfr hade hon inte sagt ngot till honom? Det var inte
varje dag hon blev tilltalad p ett lite personligare stt av en
karl i hennes egen lder och d hade hon knappt ftt fram ett
tack nr hon ftt det hon bestllt. Ett fn med stort F var
hon.
Hon plockade upp sin laptop och brjade knattra ngra
bokstver p tangentbordet. Hon tog en slurk av kaffet och
en tugga av mackan. Fn! Hon kunde bara inte slppa
tanken. Varfr kunde hon aldrig bete sig vettigt och fra en
normal konversation med mn? Det hade hon aldrig kunnat.
Inte konstigt att hon var sjlv.
Hon kunde inte skriva, allt var frstrt. Hennes plan med
dagen hade brustit. Hon vgade sig till att snegla bort mot
mannen bakom disken. Han var i full frd med att expediera
nsta kund s hon kunde se p honom ostrt utan att han
skulle mrka. Han sg bra ut, riktigt snygg faktiskt. Lng och
slank med mrkt, lite lockigt hr som var en aning grnat vid
tinningarna. Han sg ut som om han hade stora och starka
hnder, inte direkt cafhnder mer som en grovarbetare,
som en snickare eller liknande. Herregud cafhnder hur
sg sdana ut d? Det fanns vl inte ens ett sdant ord. Fn!
Malin frskte att skriva igen, ngra ord blev det, till och
med en hel sida. Men vad hon skrev hade hon ingen aning
om.
Smakade det bra?
Dr stod han igen och sg ner p henne med en disktrasa
i sina stora hnder.
Mm, mackan var jttegod, tack.
Ja, de r handskalade. Han log emot henne.
Handskalade, hans hnder hade skalat de dr rkorna.
Hon sg p hans hnder, tnkte p hur det skulle knnas att
ha dem p sin kropp. Hon vaknade till, blev knallrd i
138

ansiktet. Han stod fortfarande och sg p henne. Hans gon

var grna och glittrade.
Vad bra, sg bara till om du nskar ngot mer.
Han frsvann ivg fr att torka vidare p borden. Hon
sg efter honom, fortfarande knallrd i ansiktet. Fn! Hon
var ju fr sjutton en vuxen kvinna, hon mste vl kunna
prata med en man. Hon blev arg p sig sjlv och brjade
attackera tangenterna p laptopen med frustration.
Hon skrev och det blev fler n tio sidor, hon hade
fortfarande ingen aning vad hon skrev om. Hennes story
hade tagit en annan sorts vndning n det var tnkt tidigare
men hon fortsatte att knattra p tangenterna i ett rasande
tempo. Ibland sg hon upp, tittade p de andra fikagsterna
men egentligen utan att riktigt se dem. Hon var borta i en
annan vrld.
Urskta, nu har du suttit hr ganska lnge och inte tit
ngon lunch. Fr jag bjuda p den hr Pasta carbonaran?
Mannen med de grna gonen stod ter framfr henne
och log. Hon sg vimmelkantigt tillbaka p honom och den
utstrckta handen dr tallriken med Pasta carbonaran lg
placerad.
h, jaa, tack, det var verkligen snllt.
Hon tog emot tallriken med maten som onekligen sg
mycket god ut. Mannen drjde kvar vid hennes bord. Hon
sg upp p honom igen. Han harklade sig.
Skulle det vara vldigt framfusigt av mig om jag bad om
att f stta mig ner och prata med dig? Jag tnkte ta en liten
kaffepaus nu.
Hon log.
Nej, det gr absolut bra.
Hon gjorde en gest mot stolen bredvid och han slog sig
ner med sin hmtade kaffekopp.
John heter jag, vad skriver du p, eller det kanske r
hemligt? Han blste lite p det heta kaffet samtidigt som
han log och sg p henne.
139

Malin heter jag och jag skriver p en bok som r lite

halvhemlig sdr.
Malin log tillbaka mot honom och knde sig ter generad.
Hon var inte heller van att prata om sitt yrke men John var
otroligt intresserad och knde att hon slappnade av i hans
sllskap. Hon berttade nog lite fr mycket om sitt
bokprojekt men det brydde hon sig inte om fr stunden.
Hon trodde knappast att John var typen som gick runt och
stal romanider.
John var imponerad att hon arbetade som frfattare och
dessutom kunde frsrja sig p det. Malin tillhrde knappast
de stora namnen i frfattarvrlden men det gick hyfsat fr
henne. Tre romaner och tv novellsamlingar senare var hon i
alla fall ett namn som likasinnade knde igen.
John sjlv hjlpte sin bror som gde cafet, annars
arbetade han som snickare, vilket ocks bekrftade Malins
misstanke om att hans hnder inte passade in p ett caf.
Snacka om frutfattade meningar, men det stmde.
Johns bror kom tillbaka frn sina renden framt
eftermiddagen s John blev sittandes ett bra tag och pratade
med Malin nda tills han var tvungen att sticka ivg fr att
hmta en av dttrarna p en fotbollstrning.
Hr r mitt nummer, ring grna ngon gng.
Hon sg lnge efter honom nda tills han frsvann ner
fr rulltrappan och frsvann. I hennes hand lg hans
visitkort. John Sedin Bygg och snickeri stod det med kantiga
bokstver.
Malin packade snart sjlv ihop sina saker och brjade g
hemt. Nu valde hon att fortstta sin promenad lngs
Storgatan. Den hr gngen sg hon inte upp p fasaderna
och inte mrkte hon att hon hll p att krocka med Jill
Jonsson som precis klev ut frn hotell Knaust p vg till en
spelning i staden.
Hon mrkte knappt heller det polispdrag som pgick
alldeles utanfr Casino Cosmopol dr en bedragare tydligen
140

hade frskt att frsnilla en massa pengar. Men om det

skulle man frst f veta p nyheterna dagen efter.
Malin hade bara en sak i huvudet, John Sedin, snickare.
Hon skulle definitivt ringa honom, hon tnkte inte missa den
hr chansen att lra knna en trevlig man. Det misstaget
hade hon gjort allt fr mnga gnger. Hon tittade ter p
visitkortet som hon fortfarande hade i sin hand, nu svettigt
och i hopknycklad.

141

Elisa Moberg r 20 r, och fdd och uppvuxen i Vsters.

Hon gr det treriga Sprkvetarprogrammet p Uppsala
Universitet, och r drmed ocks numera bosatt i Uppsala.
Intresset fr skrivande och sprk har funnits med henne
sedan barnsben, och det vxer sig strre med ren. Vren
2014 medverkade hon med sin novell Julia i Ariton Frlags
novellsamling Kvinnan och eken och 20 andra noveller om
relationer. I vr medverkar hon i e-boken ver en fika
med ptr med novellen En onsdag i juli. Hon ser fram
emot att fortstta utvecklas i sitt skrivande.

142

En onsdag i juli
av Elisa Moberg
Hon satt p ett caf i en stad vars gator hennes ftter aldrig
tidigare vandrat p, i ett land lngt ifrn det hon sjlv vxt
upp i. Det var ett land dr solen hrde hemma, dr vgornas
brus, barnskatt och hundskall lg som ett stndigt
soundtrack ver invnarnas tillvaro. Ett land dr himlen blev
svart om kvllarna, men luften aldrig kall. Dr flickor doftade saltvatten och lite fr stark parfym och pojkar krde
alldeles fr snabbt p sina grna vespor. Hr var dans och
musik det som genomsyrade allt, och gemenskapen en
livsndvndighet. Hon var en frmling, en utomstende som
vem som helst p lnga vgar kunde se inte passade in. Hon
var inte en av dem, p samma gng som hon nd, p ngot
stt, var just precis det. Fr hr vlkomnades alla med ppna
armar och ett strlande leende. Hr var ingen ensam.
Det var en onsdag i juli och klockan hade nnu inte slagit tio
men vrmen var nd ptaglig. Luften var stilla och fuktig
och innanfr cafets ljusbl vggar fanns ingen luftkonditionering, tminstone ingen fungerande sdan. Hon satt p
en ostadig plaststol, ven den i ljusbl toner, vid ett hrnbord fr tv. Hr hade hon bra utsikt ver hela rummet,
som visserligen inte var mycket strre n hennes eget
sovrum. Ur radion strmmade glad musik av ngon sngare
hon inte mindes namnet p, och mannen bakom bardisken
visslade bekymmerslst med. Det var svrt att uppskatta
hans lder - han kunde vara alltifrn 40 till 55, med solbrnd
hy och djupa rynkor i pannan och kring gonen. Oavsett
vilket verkade han otroligt tillfreds med sin tillvaro. En
hrlig lemonad till en hrlig kvinna! hade han skrattat nr
han dansandes stllt fram citrondrycken hon bestllt p
bordet framfr henne. Hon hade tackat och skrattat hon
143

ocks - fr hur kunde man inte gra det? Hon hade alltid
beundrat mnniskor som han, som utan ngon vidare
anstrngning lyckades frgylla andras dagar bara genom att
utstrla gldje.
Hon betraktade honom medan han jobbade. Tre ldre mn i
rutiga skjortor smuttade p sina cappuccinos vid bardisken
och han skmtade med dem som om de varit goda vnner
sedan barnsben. Kanske var de ocks det. De sneglade alla
fyra med jmna mellanrum roat mot ett av borden vid sidan
om hennes, dr ett hgst mrkbart frlskat par inte kunde
slita sig ifrn varandra. En nnu ldre man n de tre vid
bardisken vnde sig mdosamt om p sin stol fr att se vad
det var som var s spnnande. Han hjde frvnat p
gonbrynen nr han fick syn p det ttt hopslingrade paret,
och viskade sedan ngonting till sitt barnbarn som satt p
stolen mitt emot honom. Pojken lutade sig framt fr att
hra vad hans morfar hade att sga, och sedan fnissade de
tillsammans - sammanbitet fr att ingen skulle mrka. Hon
log nr hon sg hur de tillslut inte kunde lta bli att brista ut i
ett hgt, klingande skratt som sg ut att kunna fortstta i all
evighet. De var uppenbart bsta vnner, trots att de befann
sig i tv helt olika skeden i livet.
Vid det lilla bordet framfr henne trngdes ett gng unga
tjejer i korta kjolar och frgglada gonskuggor. Det var svrt
att lta bli att lyssna till deras samtal, kanske frmst fr att de
inte anstrngde sig fr att hlla ngonting hemligt. Hon
skrattade lite fr sig sjlv nr hon hrde en av dem utbrista
hur fruktansvrt pinsamt det hade varit den gngen d hon
haft lppstift p tnderna under en hel dejt utan att mrka
det. Vad underbart det skulle vara att vara 14 r och naiv
igen, tnkte hon d. 14 r och lyckligt ovetandes om vuxenlivets ansvar och svrigheter som vntade. Hon funderade
inte ver det faktum att de unga tjejerna med strsta
144

sannolikhet var slavar under oskerhetens starka krafter precis som hennes eget 14-riga jag varit, trots att hon
genom att ta sig an rollen som vuxen kvinna helt glmt bort
det. Hon sg hur de gestikulerade vilt med armarna nr de
pratade och hur de kastade huvudena bakt nr de skrattade
hgt med glnsande vita tnder, men hon sg inte hur deras
gon stndigt skte efter bekrftelse. Hon hrde hur de
pratade om smink och ytligheter men hon visste inte att allt
de egentligen ville var att ppna sig p djupet och dela sina
innersta tankar med varandra. De hade s mnga frgor de
ville f svar p, s mnga funderingar kring framtiden att
diskutera, men istllet fortsatte deras hrt mlade lppar att
forma ord som inte hade ngon betydelse.
Tiden rrde sig lngsamt julimorgnar som dessa - det var
nstan som att den stod stilla. De cappuccinosmuttande
mnnen hade stllt sig p trottoaren utanfr fr att rka
varsin cigarr, och den lilla pojken hade sprungit ner till
stranden fr att slnga sig i vgorna, med sin morfar
lunkandes bakom sig. De unga tjejerna hade gmt sig bakom
kiosken runt hrnet fr att tjuvrka innan de skulle mta
upp resten av gnget i centrum. Alla dessa mnniskor som
hon ftt en glimt av under morgonen hade p mer eller
mindre samma gng bestmt sig fr att lmna cafets ljusbl
vggar - nstan som om de planerat det tillsammans - bara
fr att ngra minuter senare lta dem fyllas med nya
mnniskor, och nya personligheter. Fr s rullar det ju p,
livet i ett caf - livet i allmnhet! Mnniskor kommer och gr,
och sen r det inget mer med det.
Hon drack upp det sista av lemonaden, reste sig och
betalade. Mannen bakom disken skrattade fortfarande och
vinkade efter henne nr hon steg ut i den varma luften. Vad
enkelt det verkade, tnkte hon. Att vara sdr positiv, sdr
genuint glad hela tiden. Hon kunde inte lta bli att knna ett
145

sting av avund nr hon vidare tnkte p hur mycket lttare

vardagen skulle vara om hon bara levde lite mer som han han som inte verkade ha ngot problem i vrlden. Fr inte
kunde ju hon veta att han var nkling sedan fyra r tillbaka.
Att han lmnats ensam med sina tre barn, som han sllan
hade tid att umgs ordentligt med eftersom han mste gna
den mesta av sin vakna tid t att arbeta fr att kunna frsrja
sin familj. Hon kunde inte veta att han, varje morgon nr
han vaknade vnde sig om i sngen och undrade varfr hans
fru inte lg vid hans sida. Hon kunde inte veta att nr
verkligheten vl kom ikapp honom efter en stunds smnig
frvirring kndes det som ett slag rakt i ansiktet.
Hon lmnade cafet bakom sig i tron om att veta precis hur
vrlden sg ut. Hon vandrade lngs med gatorna i staden dr
solen hrde hemma, med vgornas brus, barnskratten och
hundskallen som ett soundtrack till hennes fotsteg. Hon gick
frbi de saltvattendoftande flickorna och pojkarna p deras
grna vespor. Frbi tanter som spelade kort i skuggan,
mammor som ammade sina nstan nyfdda bebisar p
stranden och brdskande affrsmn i mrka kostymer. Hon
sg hur de levde sina liv och knde hur starkt hon ville vara
en del av den dr vrlden som verkade s olik hennes egen.
Men hur skulle hon kunna ha vetskap om ngonting utver
det hennes intryck talade om fr henne?

146

Pia Widlund kommer frn Vingker. Hon skriver teaterpjser, noveller och romaner. Flera av hennes noveller har
publicerats som e-noveller och hennes debutbok Frsta
given r planerad att ges ut i hst och r den frsta i en
trilogi i ett familjedrama.
Efter att ha skrivit ett snglustspel som uppfrdes i
Katrineholm 2012 och som fick fin kritik brjade Pia p
allvar med skrivandet. Det resulterade i pjsen Alla r vi
nglar nr vi dr, ett drama om tre kvinnor i ddscell i
USA. Den spelades frutom i Katrineholm, p ATR:s
teaterfestival i stersund 2014. Hon har gtt Skrivarlinjen
fr film och teater p sa Folkhgskola och ven
Teaterlinjen p Marieborgs Folkhgskola. Bloggar p Pias
Lilla Kulturblogg www.piaw.se om skrivande, teater och
dans.

147

Ett pangjobb
av Pia Widlund
Jackan slet hon med sig i frbifarten frn galgen i hallen.
Drren kte igen med en smll och klackarna klapprade likt
en trumma nr hon sprang nerfr trappan. Det duggade ltt
och hret blste i vinden. Hon fick p sig jackan och slngde
in vskan i bilen innan hon kte ivg med en rivstart. Ops,
dags att byta vindrutetorkare. Det r mycket man ska hinna
med, tnkte Sara nr hon bromsade in vid rdljuset. En
snabb titt i backspegeln och ett djupt andetag gjorde att hon
kom ner i varv. Hon blundade och lt axlarna sjunka ner i
vilolge. Huvudet fll t sidan fr en sekund och hon kunde
frnimma ljudet av regndropparna som envist smattrade.
Nervositeten hade orsakat en ltt huvudvrk, det var inte
varje dag hon gick p anstllningsintervjuer. Efter tta r p
samma arbetsplats hade hon knt att det var dags fr ett
miljombyte. Livet rullade p i samma mnster och arbetsuppgifterna likas. Det var dags fr en ny utmaning helt
enkelt. Hon ppnade gonen i samma sekund som det slog
om till grnt. Till hger i rondellen och sen var det
Pang! Dr small det. Typiskt att detta skulle hnda nu.
Jdra klantskalle, tnkte hon och tittade p klockan. Bilen
gick fortfarande att kra och hon kte in till vgkanten och
stannade. Sen klev hon ur bilen och stngde drren med en
djup suck. Undrar vem som var skyldig? Bilen sg okej ut,
bara en ltt touch p bakskrmen. Hon bjde sig ner och
kollade lampan som givetvis var sprucken.
Det var verkligen inte meningen. Jag var lite stressad
och krde fr fort helt enkelt. Det var mitt fel. Urskta.
Killen hade parkerat precis bakom henne och kom ut ur
bilen med en kavaj i handen. Tur att han hade s pass
mycket frstnd att han tog p sig skulden. Sara kunde inte
lta bli att le och hon knde att hon mjuknade en aning.
148

Det kan hnda vem som helst. Hon tittade upp och sg
in i hans mrka gon. Han tog p sig kavajen och drog
handen genom det mrka hret. Typiskt att bli pkrd av en
Dressman-kopia, hade varit enklare med en gammal farbror,
tnkte Sara.
Claes heter jag frresten. Claes Klantig Lindstrm.
Han rckte fram sin regnvta hand och Sara hlsade.
Sara Claesson.
Sara? Han tyckte att han knde igen namnet.
Ja, just det. Sara.
Ska vi ringa in skadan p en gng? Vilket bolag har du?
Han tog upp sin mobiltelefon och tittade p Sara.
Ringa in? Sara sg frgande p honom.
Det gr snabbare och r smidigare n att fylla i en
skadeanmlan. Han berttade vilket bolag han hade och det
visade sig att Sara hade samma. Sedan pratade han med
skaderegleraren och strckte ver mobilen till Sara. Hon
tittade p honom i smyg, lite lagom avmtt fr att inte verka
alltfr intresserad. Sen tog hon ett steg nrmare honom och
trots regnet kndes en tung doft av rakvatten. Nrheten
gjorde henne pirrig och hon kom nstan av sig nr hon
skulle tala om vilket registreringsnummer hon hade.
Nr samtalet var avklarat lmnade hon tillbaka mobilen
och fr en sekund s kom hans hand att snudda vid hennes.
Det kndes som om vrlden stannade upp ett par sekunder.
Saras kinder blossade rda och hon knde sig som en
tonring.
Tack fr hjlpen. Det gick fort. Verkstaden som hon
skulle lmna bilen p knde hon igen och hyrbil skulle hon
kunna f. Toppen! Hon tog ett steg tillbaka och de tittade p
varandra. Hur ser jag ut egentligen, tnkte hon. Plaskvt i
hret, stressad och p vg till anstllningsintervju och Jag
mste ka, jag ska ivg p ett mte. Hon hade totalt glmt
att hon hade brttom.
149

Jag ocks. Han sg p henne med en lng blick och

trampade nervst dr han stod. Sen sa han hejd och vnde
p klacken och gick.
Hejd, bara sdr. Sara som velat frga honom om
numret, trffa honom igen och ta en fika. Eller bara kyssa
hans underbara lppar och fortstta se in i hans gon. Knna
hans armar om sig och lukta p rakvattnet och Oj, s fr
man inte tnka. Det snurrade till i skallen och hon kom
tillbaka till verkligheter.
Nu satt klderna som klistrade p kroppen och det
smackade frn skorna nr hon gick. Det skulle inte bli ltt att
visa sig frn sin bsta sida direkt. Hon slngde igen bildrren
och undrade fr en sekund om hon skulle stlla in mtet. En
annan dag, en lagad bil och torra klder skulle kunna gra
underverk. Nej, det var lika bra att ka. Intervjuaren kanske
var lika blt som hon. Sara tittade lnge i backspegeln efter
hans bil nr han kt. Vilken charmig kille det var. Varfr
trffade hon aldrig ngon sdan? Nu hade hon varit singel i
snart tv r medan hennes vninnor dejtade hej vilt. Sara
knde mest ngest infr framtiden och rs vid bara tanken
att sitta dr sjlv i framtiden medan alla hennes vninnor
tjattrade om barn, bljor och brllop. Nja, en sak i taget,
tnkte hon och kte bort till cafet. Parkeringsplats fanns
precis utanfr och gratis var det.
Hon ruskade ltt p kappan och tog en snabb svng bort
till toaletterna fr att snygga till sig s gott det gick. Uhh, det
var ingen kul syn. Hon frskte puffa upp hret och torkade
sig med ngra tunna papperservetter. Det fr g som det gr
tnkte hon nr hon kastade servetten i papperskorgen och
gick ut frn toaletten.
Nr hon kom ut i sjlva cafet blev hon stende och bara
stirrade. Dr stod killen som hon krockat med. Han hll
precis p att ta av sig sin vta jacka och rttade till sin kavaj.
Vad betydde detta? Vad skulle hon gra nu? G fram och
sga hej eller bara glida ivg mot kassan och kpa kaffe?
150

Innan hon bestmt sig hjde han sin blick och fick syn p
henne. Han log och hon knde med ens att en vrme spred
sig i den kalla kroppen. Hon kunde inte gra s mycket mer
n att g fram till honom och hlsa. Det var inte lge fr
ngot annat.
Hej. Vad gr du hr? Hon strckte fram handen och
han tog den.
Jag ska ha en anstllningsintervju.
Pltsligt frstod han att det var henne han skulle trffa
och hon frstod att det var honom hon skulle trffa. De
skrattade s hgljutt att de andra kafgsterna vnde sig om
och tittade.

151

Mia Ohlsson tycker om att beska cafer och dr trffar

hon ofta sina vnner.
Novellen Kaffetanter blev resultatet av ett mte fr
ngra r sedan. Kaffetanterna trffades p ett fredrag om
sorgbearbetning. Eftert fortsatte de att prata p ett caf.
Fljden av detta blev besk p ngot av stadens cafer
nstan varje vecka. Hr diskuteras det mesta. Och snart
byttes sorg mot glada skratt.
Hon tycker om att skriva noveller och korta berttelser
med knorr. Hon, som lskar cafer och har skrivit novellen,
r 70 r och har svl under sitt yrkesliv som p fritiden varit
sysselsatt med skrivande och lsning. Mia har ftt barn och
ungdomar att upptcka fascinationen att kunna lsa en bok.
Som lxhjlpare en gng i veckan fr utlandsfdda har hon
fortfarande inte gett upp.
En har publicerats i boken Kvinnor om motion och
idrott, sammanstlld och utgiven av Britt Dahlstrm.

152

Lite av hennes skrivande har frsts samlats i ldor och

datorer. Dessutom har hon brjat mla igen och kanske kan
de bda intressena kombineras framver.

153

Kaffetanterna
av Mia Ohlsson
Oj, klockan! Bussen skulle g om tv minuter. Andra dagen
med ny turlista hur skulle jag kunna komma ihg detta? P
med oknppta ytterklder, stvlar, mssa p sned, handskar,
nej, de behvdes inte. Busskortet det lg i fickan, men
nycklar och lsa, kommer jag att hinna? Nu gr bussen upp
till ndhllplatsen och sedan ner igen. Men pengar mste
jag ha aha dr lg plnboken, i med nyckel. Sknt, det gick
fort. Jag hr bussen, ngra steg till hllplatsen och vinka till
chauffren, som kanske stannar lite lngre p hllplatsen.
Chauffren vill nog ha passagerare s hr p lrdagseftermiddagen.
P bussen tnkte jag, vad det vrt all den hr mdan. Jag
var p vg till information p Kulturhuset om sorg och
sorgearbete. Skulle jag finna ngra korn av vrde fr min
nykomna sorg? Bussen stannade och nu var det bara en
minut tills informationen skulle brja. Upp fr alla trappor
till Kulturhuset och frelsningssalen. Jag lovade mig sjlv,
att nu skulle det minsann bli mer ordning p mitt
motionerande. Vren nrmade sig och allt skulle bli mycket
lttare. Motion, livet, allt. Hur mnga r hade jag intalat mig
detta? Men inte fick jag bttre kondition fr det?
Jag kom inrusande i ingngshallen. Med andan i halsen,
frsts. Ngra kaffelskare, som antagligen tagit en simtur i
simhallen och frldrar med smbarn, som skert upplevt
ngot roligt p kulturhuset, kastade blickar p mig, s som
jag kom inrusande.
Annars sg det orovckande tomt ut runt frelsningssalarna. Jo, det satt en kvinna p en bnk utanfr och lutade
sig mot vggen. Nr jag kom inspringande log hon och det
skulle jag nog ocks ha gjort, om jag varit i hennes stlle. Jag
kunde inget annat n att nrma mig henne. Har du sett ngra
154

g in i ngon av frelsningssalarna, frgade jag. Hon var

inte svenska. Men jag frstod henne. Om du skall vara med
p frelsningen om sorg, s r det framskjutet en
halvtimme, om det nu kommer att bli ngot idag. Det hr
fredraget skulle ha hllits fr tv veckor sedan men blev
instllt.
Ssom jag hade stressat. Skulle det bli ngot fredrag
denna eftermiddag? Jag skmdes fr min vardagskldsel,
som bestod av mina inte alltfr chica jeans och trja. Och
hret kunde naturligtvis sett frschare ut och tminstone
varit kammat.
Det strmmade till ngra mnniskor, frmst kvinnor i
medelldern. Du mste nog kpa en biljett i receptionen,
tipsade kvinnan. Det hade bildats en liten k och som ofta
fattades det vxel i kassan och receptionisten var tvungen att
springa innanfr och hmta mindre sedlar. Allt tog sin tid.
Drren till en frelsningssal hade ppnats. Kvinnan frn
bnken kom fram till mig. Vi gr in, sade hon. Jag fljde
med. Det kndes som om jag nnu inte kommit ver min
anstrngning att komma i tid. Sitt grna hr, sa kvinnan. Jag
bara fljde med och innerst inne var jag naturligtvis glad att
slippa sitta ensam i en bnkrad. Publiken sg inte ut att bli s
stor. Hade jag varit ensam, hade jag nog satt mig lngre bak
och haft verblick ver publiken. Jag trodde frsts, att min
svettiga nacke skulle synas fr ngra som satt bakom.
Kvinnan bredvid mig presenterade sig och s gjorde jag.
Jag tror inte att jag kan f ngon hjlp av den hr
frelsningen, konstaterade min granne. Min man dog i
hstas och jag har svrt att komma ver min sorg. Jag r inte
infdd svenska, som du nog har frsttt. Men jag frsker
prata, s att du kan frst. Jag har inte bott hr s mnga r
hr, men jag har arbetat med mnga svenskar under rens
lopp. Jag hann bara sga, att jag var dr p grund av min
nyligen dda mamma.
155

Nu brjade det. Cirklar, tabeller och siffror. Visst var det

intressant och frelsarens bcker kunde vi kpa eftert och
dr kunde vi f mnga goda rd och tips, som jag verkligen
hade velat hra just d. Och om vi ville m mycket bttre,
fanns det kurser, som frelsaren hll i och som kostade
mycket pengar.
Om kulturkafet fortfarande r ppet, har du lust att
dricka en kopp kaffe med mig? frgade jag. Svaret blev,
vldigt grna, och vi log mot varandra. Vi skyndade dit.
Kaffe och fralla skulle smaka bra. Vi enades om att ingen av
oss skulle g ngon kurs. Vi hade frvntat oss ngot mer.
Maria brjade med grten i halsen bertta om sin man, som
ganska hastigt avlidit fr inte s lnge sedan. Hon hade
ensam ftt ta hand om allt, eftersom ingen av dem haft ngra
barn och inga slktingar som var kapabla att hjlpa till.
Frutom att vara ensam i Sverige, knde hon sig otroligt
dligt behandlad av ett sjukhus vid mannens sjukdom och
dd. Och p samma stt hade jag knt, nr min mamma blev
dlig och sjuk. Och vem kunde trivas p det ldreboende
som hon blev tvungen att bo p sina sista r? Ingen mjlighet hade funnits att vlja ngot annat boende. Efter en stund
verkade det som om vi alltid knt varandra.
Om tio minuter stnger vi cafet, ropade en anstlld ut.
Jag sg mig omkring oj d, vi var alldeles ensamma. Tiden
hade gtt s fort. Diskussionerna fortsatte, tills vi mste
skiljas vid vra bussar. Det hade varit mycket konstigt om vi
inte bestmt tid och plats fr nsta cafbesk.
Det blev fikastunder minst ett par gnger varje mnad. Vi lt
varandra prata om tankar, bekymmer och om eventuella
lsningar av olika problem.
Maria kunde bertta en fantastisk historia. Efter ett par
veckors vistelse p en solort trffade hon precis nr hon
skulle ka hem sin blivande svenske man. De bytte adress
och telefonnummer och snart blev telefonrkningarna stora.
De brjade trffas i sina olika lnder. Maria hade ett
156

misslyckat ktenskap bakom sig och mannen hade nyligen

mist sin fru, som han varit gift med i mnga r. Efter ngra
r gifte sig Maria med den svenske mannen och flyttade in i
hans stora lgenhet i en svensk stad. De hade haft det
mycket bra i flera r, tills mannens syn bland annat
frsmrats . Maria fick skta om det mesta sjlv.
Tillsammans hade de gjort lnga resor, haft samma
musikintresse och ofta gtt p konserter. Marias saknad var
mycket stor. Att bo ensam i en stor lgenhet utan ngon att
prata med, r inte optimalt.
Maria lyssnade nr jag berttade om mig och min
mammas situation och hon frstod vad mina bekymmer
besttt av eftersom hon sjlv arbetat inom vrdsektorn i sitt
hemland. Det fanns mer likheter n skillnader. Och skulle vi
egentligen vara oroliga, att vi inte gjort det vi kunnat, nr det
verkligen hade gllt? Vi skulle nog sluta tnka s.
Vi firade ettrsjubileum av vr trff och vid vra
cafbesk vxlade vra samtalsmnen frn smtt till stort
och skratten blev fler och fler. Och vi bjd hem varandra fr
att smaka p respektive lands specialiteter.
Vi blev specialister p att hitta det bsta, som vi ville ta
och ofta satte vi ocks betyg p de olika caferna. ven om
vra sikter inte alltid stmde verens, kndes det inte
ndvndigt att bli arga p varandra.
Maria hade ibland med sig ngot brev som hon inte
kunde tyda och var titt som ttt upprrd ver bostadsbolag
och vaktmstare. Vi hjlptes t att tyda texten. En hel
sommar kunde hon inte anvnda sin balkong p grund av
utdragna reparationer. D blev det endast besk p
utomhuscafer fr att hon skulle uppleva sommaren.
Jag frstod att Maria knde av sin ensamhet allt mer. Och
en dag visade hon mig lgenhetsbroschyrer frn sitt
hemland. Hon lngtade efter att f trffa ett par ldre
slktingar och vnner oftare . Det blev fler och fler resor fr
att titta p eventuella lgenheter. Hennes svenska lgenhet
157

kndes alltfr stor. Hon lskade sin bostadsort men hennes

man var begravd p en kyrkogrd i hennes hemstad.
nnu vet vi inte, vad utgngen av vra cafbesk blir,
men jag tror att vi bda kan konstatera att vi i och med vra
trffar betytt oerhrt mycket fr varandra och kommer att
gra, hur n framtiden kommer att bli.

158

Olga Lozovskaia kommer frn Ryssland och skriver bde

p ryska och svenska. r 2012 blev hon vinnare i den
svenska novelltvlingen Dtidsnovellen, som var
organiserad av frlaget Duodito. Olga deltog ocks i tv
tvlingar Nytext (Riksteatern), hennes pjser var valda bland
de bsta i regionen Norr och regionen st och lstes p
Ume gonblicksteater(2012) och p teater i stersund
(2013).
Bland Olgas skrivarintressen r historia - historia av olika
lnder och olika mnniskor, srskilt hennes familj. Hon
skriver om familjens historia och visst r dessa berttelser
bundna med historia av Olgas hemland. Tv bcker r redan
gjorda om Olgas mammas barndom i Soviet och om olika
saker i den gamla kistan som berttar familjens historia.
Dessa berttelser r intressanta frst fr familjen och
slktingar men kanske ocks fr andra mnniskor? Ngra av
dessa berttelser r versatta till svenska.
159

Dessutom skriver Olga barnbcker fr sina tv dttrar

Lena och Kira och verstter barnbcker frn engelska och
svenska till ryska.

160

Gummans konditori
av Olga Lozovskaia
Vlkommen, vlkommen! Te? Kaffe? Jag har ocks goda
smrgsar. Te socker, mjlk. Varsgod. Mitt konditori r
populrt i detta omrde. Jag har ocks ett litet hotell ja,
hela huset r mitt. Hotellet ligger p andra vningen. Och
konditoriet ja, mnga brukar fika hr. Jag bakar p egen
hand, frsts.
Svrt? Ja lite. Jag r inte s ung, frstr du. Dagarna r
lnga
Mest tycker jag om kvllar. Drren r stngd, det r lugnt
i huset. Jag sitter vid fnstret och lser. Visserligen, inte
lnge - jag r trtt p kvllen, s jag kan lsa som mest tio
sidor. Men nsta morgon glmmer jag allt som jag lste.
Jag lste s mycket tidigare! Och det var inte bara bcker,
utan ocks alla typer av material fr konferenser,
resolutioner, direktiv, metodiker. Nr man lser s mycket
brjar man hata sknlitteratur. Och jag undervisade i
litteratur!
Nu tog det slut.
Den gamla lnnen prasslar bakom fnstret. Jag gr till
fnstret och tittar p det gamla trhuset som str mitt emot.
Man kan knappast se det fr det r mrkt ute. Och fnstret
till hger p andra vningen det r ocks knappt synligt.
Men jag tittar tills jag fr ont i gonen och benen.
Nej, jag r stark. Trots min lder. Mnga av mina gster
blir frvnade hur orkar jag? Jag orkar. Ja, det r svrt.
Men jag r inte svag. Jag blir bara svag nr jag tittar p det
gamla trhuset mitt emot och p fnstret p andra vningen.
En kopp te till? Kakor?
Drifrn, genom det hr fnstret, tittade min mamma
alltid ut p kvllarna nr jag tervnde sent frn arbetet
eller olika kurser.
161

Och nr jag kom hem slckte vi ofta ljuset och tittade p

mitt nuvarande hus.
Mitt hus. Mitt vackra hus p tre vningar. Ja, man mste
reparera det men jag ska gra det. Allt r naturligtvis
mycket dyrt. Jag har reparerat bara den andra vningen, dr
jag hade ordnat hotell, och frsta detta konditori.
Ett gonblick! Nya beskare har kommit. Te, kaffe?
Kakorna r mycket goda idag!
Men ngon gng gr jag allt vad mamma och pappa ville
gra. Jag vet exakt vad som de ville gra. Jag vet i detalj vilka
mbler som ska vara i vardagsrummet, i hallen, vilka rtter
som ska serveras till frukost.
Nr jag var liten, frstod jag inte varfr min mamma s
ofta tittade ut genom fnstret och grt. Jag frgade:
Mamma, varfr grter du?
Varje gng hittade hon p ngon anledning oftast sa
hon att vi inte hade pengar. Jag trodde henne och lugnade
mig snabbt.
Ja, vi hade lite pengar. Min mor arbetade som stderska.
En gng blev hon inbjuden att stda en stor lgenhet i
centrum av staden. En gng tog hon mig med sig.
Lgenheten var stor och lyxig.
Mamma, vem bor hr?
Hr bor mnniskor frn huvudstaden, de kommer hit
fr att arbeta. Hur lnge de ska stanna vet mamma inte.
Jag ville frga vidare, men mamma stoppade mig:
Vnta, jag ska spela fr dig!
I vardagsrummet fanns det ett piano. Vi hade
musiklektioner i skolan, men vr lrare spelade aldrig s
vackert som min mamma spelade den dr kvllen.
Mamma, kan du spela piano?
Ja, men bertta det inte!
Ja, min mamma kunde en hel del saker som hon dolde.
En gng i centrum av staden trffade vi tv utlnningar de
162

gick vilse. Mamma log och pratade ett frmmande sprk med
dem. De gick bort, och mamma stod och log frnvarande.
Mamma, vad r det fr sprk?
Hon vnde sig till mig.
Franska. Men bertta inte ngon att jag kan franska!
Var det gott? En kopp kaffe till?
Den dr kvllen kom jag hem sent vi hade ett mte i
skolan. Mamma stod vid fnstret. Jag vinkade till henne,
men hon vinkade inte tillbaks. Jag gick in i rummet och sg
att mamma grt vid fnstret. Jag var fjorton r gammal, jag
ville ha roligt, men jag var tvungen att komma till vrt mrka
lilla hus dr jag jmt sg min grtande mamma... och jag
brjade skrika. Varfr hon grter hela tiden? Varfr hon
tittar ut genom fnstret p det hr huset?! Kanske tror hon
att vi ska f en lgenhet i det dr huset, men det r dumt att
tnka s mamma r bara stderska. Eller kanske tittar hon
p en man som bor dr?
Jag skms fortfarande fr mina ord.
Den dr kvllen berttade min mor allt.
Min pappa byggde det hr huset till sin familj. Mina
frldrar gifte sig d, och pappa brjade bygga. Nr han
brjade med inredningen, blev min mor gravid. Hon kom
ofta ihg pappa var frolmpad att hon inte var intresserad
av deras hem s mycket som tidigare.
Jag var ett halvr nr mamma och pappa ville flytta till sitt
nya hus. Men det dr ret blev vrt land en del av ett annat
stort land. Vrt hus togs bort, och far skickades i exil.
Nr mamma och pappa sg varandra fr sista gngen,
krvde han att mamma skulle skilja sig frn honom.
Du mste skydda vr dotter.
Min mamma och jag fick ett rum i det gamla trhuset
mitt emot. Min mamma dog dr.
Jag blev vuxen och brjade arbeta som lrare i litteratur.
Familjen? Nej, familj har jag aldrig haft. Jag ville ha en
familj och barn men jag kunde inte lmna min mamma.
163

Hon var rdd fr frmlingar. Och hon sa jmt till mig att jag
inte berttar ngot om pappa och huset.
Jag r inte s rdd, men frsiktig.
Ska jag vrma pannkakor kanske?
Ibland, nr jag skrev, lste eller stoppade strumpor vid
fnstret, tittade jag ofta p huset mitt emot. Mina frldrars
hus.
Min mor berttade ofta om det. En gng brkade mina
frldrar de kunde inte bestmma vilka tapeter skulle de
kpa till vardagsrummet. Mamma ville ha gula... och de r
gula nu. De r billigare men gula, som mamma ville.
Varfr r huset mitt?
Nr vrt land blev fritt igen, fick jag pappas hus. Jag r ju
arvtagare.
Och nu r jag gare!
Kanske lite mer te?
Vlkommen ter!
Anna kom tillbaka till jobbet, men hon kunde inte jobba.
Hon tnkte p gumman.
Den hr gumman! Vilka fantastiska saker som hnder i livet!
Varfr har inte Anna ftt ngot arv? Hon bor i en liten
obekvm lgenhet med sin dotter och dennes pojkvn fr de
har inte pengar att hyra en annan lgenhet det r s trngt
och obekvmt hemma!
Och denna gumma bor ensam -utan besvr, inga barn, ingen
familj! Hon dricker te med sina gster, skter hotellet, p
kvllarna sitter i lugn och ro
S lycklig r hon!

164

Johanna Bogren, hon r den dr som helst sitter vid havet

och insuper doften av rutten tng, dricker te i urtvttade
pyjamasbyxor eller lser en bok p en parkbnk ngonstans.
Lugnet r ngot hon attraheras av mer och mer men fr att
hitta den dr magiska balansen som alla verkar tycka r s
fantastisk, har hon bestmt sig fr att blir frskollrare fr
att f lite fart och flkt. Fr innerst inne lskar hon att leka,
busa och hitta p ventyr. Hon har en drm om att skriva
om Leffe och hans ventyr, men inspirationen verkar vara
dd och begraven (eller s skyller hon bara p den d hon
inte fr tummen ur) s istllet fr att pennstllet r fyllt
med vssade pennor och nya skrivbcker r skpet fyllt med
choklad. Under tv r skrev hon fr Skribentkollektivet och
om ni vill lsa ngot av henne hittar ni hennes texter hr:
http://skribentkollektivet.tumblr.com/johannabogren

165

Det rcker nog inte med krlek

av Johanna Bogren
Jag sitter dr vi satt. Samma bord, samma plats. Dricker te
och ter en chokladboll, det regnar utanfr. Jag ser det som
om vore det igr, knner det som om hans fingrar just
vidrrt mina. Vrmen som gr igenom min kropp r
densamme som jag delade med honom den dr dagen i
augusti.
Han fattade min hand nr vi gick ut frn Lisebergs grnrosa
portar. Ett kvalmigt Gteborg hll oss i ett fast grepp dr vi
gick hand i hand. Tysta, skra i att vi hade varandra, trots att
allt var s nytt. Grdagen hade lmnat rodnader p vra
kinder och glnsande stnk i vra gon. Hand i hand genom
Korsvgens labyrintliknande rondell, fortsatte vi Berzeliigatan fram, innan vi svngde vnster, upp mot Gtaplatsen.
Kulturkalaset var i full gng och det var en mindre kamp att
ta sig fram den dr eftermiddagen i augusti. Musik hrdes
frn ngot hll, frn vilket var svrt att urskilja, men efter ett
tag sg vi en frgglad parad komma gendes, dansandes,
svngandes, skrattandes nerifrn Kungsportsplatsen. Vi
stannade, tittade, lyssnade. Han tryckte min hand och jag log.
Bekvm i det nya, nyfiken p det nnu inte upplevda och
uppspelt av det redan passerade. Himlen ndrade karaktr,
luften slppte sitt kvalmiga grepp och vinden blev pltsligt
kall. Ett muller hrdes frn himlen och innan det var fr
sent gick vi in p Evas Paley. Socker, socker, socker och
nnu mer socker var det vi fick i oss den dr regniga
eftermiddagen i augusti.
Vi sa inte s mycket dr vi satt. Vi sg p varandra, p regnet,
t ngra chokladbollar fr mycket och funderade p vad som
skulle komma att hnda hrnst.
166

Jag hade ett bltt linne med sm blommor p. Jeans och

gympadojjor. Precis som honom. Fast mitt hr var kortare,
gonen blare och lpparna rdare. Hans hr var rufsigt,
blicken varm och kramarna kta. Han utstrlade alltid en
sdan vrme, en kthet, en fragil nakenhet som bara en nykr
person visar. En underbar naivitet om att ingenting kan g
fel, ingenting ont kan hnda om man bara lskar tillrckligt
mycket, intensivt, rligt.
Jag ruskar p huvudet och knner till min frvning att min
kind r fuktig. Trarna rullar sakta ner och landar i mitt
numera kalla te. Sanningen slr mig ver kinden och jag
vaknar till, ser sanningen, sanningen som spottar p mig,
hnler. Fr mannen jag lskar bor inte hr. Mannen som jag
lskar vet inte ens att jag fortfarande lskar honom. Vi r
lngt ifrn varandra, vi r nra varandra och vi ligger svettiga
i solen. Han kittlar mig i nacken och vi skrattar och vi svettas
nnu mer fr det r s varmt i solen. Vi kysser varandra, det
r s varmt att vi svettas nnu mer och till slut ligger vi som
en hopblandad vt klump och skrattar. Vi r nra varandra,
vi r lngt ifrn varandra, vi ligger i samma sng och tittar t
varsitt hll och vi grter, jag hr hur han grter och jag
klappar honom p kinden fr jag vet inte vad jag ska sga.
Men jag VET, jag knner, och nr han slutar grta brjar jag
hulka och trarna kommer inifrn ett avgrundsdjup i mitt
hjrta fr jag vet att slutet r nra och han hller om mig och
han sger att han lskar mig, men det rcker inte. Hur kan
det inte vara tillrckligt?
Vi myser, slumrar, pratar om allt, om oss, grter, slumrar,
myser lite mer, skrattar och sen ringer klockan som kommer
med ett besked frn verkligheten och vi grter, fast mest jag.
Mannen som jag lskar vill inte att jag skall vara ledsen fr
p alla stllen har du mnniskor som lskar dig, murmeldjur,
var inte ledsen, det gr s ont i mig men jag r lycklig i min
167

ledsamhet och vi sger hej d. Jag r lycklig i min ledsamhet

och jag r ledsen i min lycklighet och jag r frvirrad,
frvirrad nr jag inser att minnena blandas, platserna flyter
ihop och jag inte lngre vet vad som r upp eller ner, rtt
eller fel, hit eller dit. Eller jo, fr hr sitter jag. Ensam.
Samma bord, samma plats. Fr mannen som jag lskar bor
inte hr.
Jag frsker hlla tillbaka mina trar. Jag orkar inte grta
mer. Flyger ver tid och rum och jag hr din rst, hr i din
rst att du r plgad, jag ser i dina gon att du lider och jag
knner i mitt hjrta att du lskar mig. Jag r rdd. Jag kan
inte lsa dina tankar men jag kan lsa din kropp, din kropp
som jag knner s vl. Mitt hjrta bankar. Jag mr illa och du
ser ut att vilja spy. Sg d, jag ber dig nu. Jag vet att det
kommer gra ont, jag vet att det kommer sra men jag orkar
inte vnta. Du r tyst, men dina gon avsljar dig och nu
brjar dina trar rinna. Sg d!, skriker jag, SG!. Du
ppnar munnen och ut kommer ett plgat lte, nu orkar jag
inte kmpa emot lngre, trarna rinner.
Vi grter tillsammans som s mnga gnger frr.
Du ppnar munnen. Fr att tala den hr gngen. Du ser p
mig, vill mta min blick. Det gr inte, vad gr vi? Vi kan
inte fortstta s hr. Det vet du. Jag nickar och grter och
snorar och grter och hickar och snorar lite till. Det finns
ingen hejd till min ledsamhet, fr det r kta, allt r kta och
det hnder nu, hr och nu och jag vet att det r detta som r
livet. Det r det hr livet innebr. Fan vad ont det skall gra.
Du kramar om mig fr det vrsta som kan hnda i ditt
universum r att se mig lida, lida av en smrta du vet dig vara
medbrottsling till. Du vet att vi mste ndra p ngot och
nu finns det bara ett alternativ kvar och h, jag nskar att vi
hade mer tid att prata igenom det hr men r det verkligen
168

en bra id? Jag vet direkt vad du syftar p s jag grter lite
mer och du kysser mina trar och torkar mina kinder fr du
hatar att veta att jag mr som jag mr. Inget fr dig att m
smre n att veta att jag mr dligt.
Det knns som om vi plgar varandra mer n vad vi fr
varandra att m bra och JAG ORKAR INTE MER, jag r s
jvla trtt jag snrvlar till och drar efter andan, innan jag
fortstter och jag har redan sagt det fr mnga gnger
men jag lskar dig, jag lskar ju dig och jag vet inte hur jag
skall kunna leva utan dig fast att vi inte kan leva med
varandra. Varfr gr det s ont? Jag snyftar vidare, grter,
hulkar och snorar. Jag orkar inte mer nstan viskar jag.
Du kramar mig, kysser mina trar, torkar mina kinder,
klappar, trstar och grter lite sjlv. Vr krlek r inte
tillrcklig, vi lskar varandra, det har vi alltid gjort. Jag knner
det. Du knner det. Och vi vet. Vi vet bda tv att det hr r
brjan p slutet och att det aldrig mer kommer bli sig likt
igen. Innan jag gr kramar du om mig, ser oroligt p mig och
frgar om det kommer g bra. Jag svarar nej och brjar grta
igen. Du sger att du lskar mig och jag vet att du menar det,
vilket fr mig att grta nnu mer och jag undrar hur krlek
kan gra s frtvivlat ont? r det kanske bara kta krlek
som orsakar kta smrta? Hur gr man vidare och hur gr
man fr att verleva?
Vi lskar ju varandra. Jag orkar inte grta mer.
Mitt te r kallt och jag huttrar till. Jag tittar upp, glasrutan r
immig och innan jag vet ordet av har jag tagit fingret, skrivit
dit ngra ord. Jag satt dr vi satt. Samma bord, samma plats.
Reser mig, gr vidare, sger hej och tack. Utifrn tittar jag
tillbaka p en plats som inte lngre verkar vara den samme.
169

Fnsterrutan r gr med bokstver som bildar ett hej d, och

jag vet att det nog inte rcker med krlek.

170

Eva Sjgren startade sin skrivarbana tidigt och gav som

liten ut egna tidningar sporadiskt, i den minimala upplagan
av endast ett exemplar, som troget kptes av hennes
frldrar. De innehll bde tvlingar och sm noveller, rikt
illustrerade.
Hon har arbetat som musikhandledare under mnga r
och skrev d barnfrestllningar samt mnga ramsor och
snger, ngra av dem finns samlade i Musik i Byrn, ett
snghfte utgivet tillsammans med Kjell Bengtsson och Jan
Stenborg.
Eva fredrar det korta formatet och skriver mest
noveller, ett flertal finns p www.noveller.nu, men ven
debattartiklar. Hennes berttelser handlar grna om den
utsatta mnniskan, ibland med tragikomiska inslag. Livet r
komplicerat och ibland uppstr moraliska dilemman vilket
hon grna belyser. Hon tycker det r spnnande att studera
hur mnniskan agerar nr hon hamnar i en svr situation.
171

Om hon vljer att agera eller inte. Helt enkelt hur en

mnniska vljer att lsa en situation och vad det sedan
resulterar i. Hon ser livet som en dynamisk stndigt
pgende process, dr vi ibland utstts fr stora pfrestningar som i bsta fall leder oss vidare till strre frstelse av
oss sjlva och vr omgivning. Texterna r lttlsta med
fldande rytm, hg igenknningsfaktor och nra till skratt.
Eva har en egen firma www.balobamusik.se.

172

Bara ett tag till

av Eva Sjgren
Ljuset hade brunnit ner. Vinglaset var tomt. Angelica drjde
sig kvar i den skna ftljen i det nu alltmer dunkla rummet.
Timmen var sen. Hennes tankar vandrade, hon visste inte
varfr, till mitten av ttiotalet d hon flyttat fyrtiofem mil
norrut fr att studera. Hur spnnande hade det inte varit att
brja om p nytt med allt? Dr fanns ngra platser och
mnniskor som hade kommit att betyda en hel del fr
henne. Samlingspunkter. Cafet var en av dessa platser.
Cafet lg vid bron. Den bro som alla mste passera om man
skulle till centrum. Kom man med tg eller buss var man
ocks tvungen att passera cafet. Dr satt de alla och hngde.
Ibland under eftermiddagar. Ibland kvllar. Ibland bde och.
Mnga av dem som kommit till den medelstora staden fr
att plugga hngde dr. Lrarhgskolan, folkhgskolan,
gymnasiet. Det var ett stort inflde p unga i staden,
samtidigt som mnga flyttade. Det var tungt fr de bofasta
att vnja sig vid att mnniskor hela tiden kom och frsvann.
Det prglade staden p bde gott och ont. Angelica hade
trivts dr.
Cafets gare var en stor kraftig karl. Han stod ibland i
kassan. Han var burdus, hgrstad och allt som oftast p
gott humr. Skojade med alla. Men nr de var fr mnga
som hngde ver en fika utan ngonting till och tog ptr
efter ptr kunde hans goda humr bytas ut mot ett betydligt
grinigare. Han mulnade och ropade inte hej som han
brukade nr man kom in. Men strax var han terigen p sitt
goda humr. Lngsint var han inte. Men han kunde vara
pfrestande med sitt eviga skmtlynne och hga rst.
173

Det satt lite olika gng vid borden. Ibland kunde det vara
svrt att ta beslut om vilket gng man skulle vlja om det
fanns plats vid flera bord dr man knde folk. Det hnde att
man, efter att ha hngt p cafet ngra timmar, hunnit sitta
vid flera bord. Sommartid satt en del ute lngs med vattnet.
Men de yngre svartkldda hll sig oftast inne, ljuset var
ingenting fr dem. Det var de ldre som satt ute i dagsljuset,
i solen och andades in den friska luften. Angelica satt inne.
Det var ett inrkt caf. Dimman lg tt. Askfaten var fulla.
Rkningen hade inte hunnit bli frbjuden. Mnga tiggde
cigaretter av varandra. Ibland var det ngon som viftade med
ett nykpt paket. Nn som vill ha rka?. Men det hnde
inte s ofta. Angelica hade alltid egna cigaretter.
Ibland visste man att ngon varit ivg fr att gra ngot
speciellt. Kanske haft en spelning dagen innan. Eller varit p
en anstllningsintervju. ntligen beskt den strre
grannstaden fr att kpa ngot speciellt. Kanske rest. Nr
denna person kom in p cafet tittade alla frvntansfullt
upp fr att f hra hur det gtt. Vi vill hra. Bertta! Vi
behver nya historier. Vi r trtta p de gamla vi redan har
vnt ut och in p.
Hade man inte pengar kunde man handla p krita. Man fick
en kredit helt enkelt. garen tjoade hgt ifrn kassan Inga
pengar, du kan betala nr du fr s alla hrde. Men ingen
tog illa vid sig. Det var nog nstan lite coolt att inga pengar
ha ibland. Det var nstan fr ordningsamt att ha bde cigg
och pengar jmnt. D var det ngot fel p en. Man ville inte
upptrda fr prktigt. Det var ofta som ngon ville lna
pengar. Vissa nekade alltid att lna ut medan vissa motvilligt
lnade ut ibland, trots att de visste att det skulle vara svrt att
f tillbaka pengarna. Men ibland var det svrt att sga nej.
174

Vissa personer skrvlade om sina planer fr framtiden, som

alla runt bordet visste var ganska orealistiska. Men det var
nd roligt att slnga kft tillsammans och det var tacksamt
nr nya samtalsmnen bjds. Man kunde leva i fantasins
vrld hr. Det hnde ju faktiskt ibland att ngon gjorde slag i
saken och levde ut sin fantasi. Det vckte beundran och
ocks en frhoppning om att allt r mjligt. ven om man
kanske tyckte att just det man hrt om inte var ngot man
sjlv nskade att gra.
Oftast var det samma personer som satt p fiket. Men ibland
kunde drren ppnas och en helt ny person som ingen sett,
kunde komma in och se sig vilset omkring. Det kndes
direkt i stmningen att alla blev medvetna om att en oknd
kommit in. Vem var det? Ibland fljdes denna person direkt
efter av en bekant och d frstod alla att, aha, nu har hans
besk kommit. D kunde man placera den nya. Det kndes
d genast att atmosfren blev lite lugnare men samtidigt
byggdes ocks en frvntan upp om att f trffa en ny
person som nu skulle introduceras i fikalivet. Vem var denna
person? Det darrade i luften av nyfikenhet och spnning.
Snart skulle man f hra berttelser man inte tidigare hrt.
Ngon som kanske precis bestmt sig fr att g satte sig
igen, fr nu hnde ngot nytt man inte ville missa.
Angelica hade kommit till staden fr att plugga p
folkhgskolan. Hon var trtt p storstaden och hade nu
flyttat norrut fr att studera musik. Hon tyckte det var
befriande att leva i en lite mindre stad som omvxling. Allt
blev liksom enklare. Skolan var ppen p kvllar s hon
kunde stanna kvar och va och det fanns mnga att spela
med, bde p skolan och p fritiden. Och det var ltt att
arrangera en spelning. Publik dk alltid upp fr alla tyckte
det var roligt nr ngot hnde. Genom ngra musiker frn
den nya staden hade hon ocks blivit stammis p cafet. De
175

var nstan alla drygt tio r yngre n hon, men det strde
henne inte. Hon kunde knna av det dr med ldern ibland,
men hon var van att umgs med alla ldrar genom sin musik.
Fika frknippade Angelica med ngot trevligt, avslappnat,
mysigt. Det var det p det hr cafet ocks. Utom under en
period d hon var tillsammans med en kille hon spelade
med. Angelica bytte sittstllning i ftljen nr minnena nu
skljde ver henne. Hon tog ett djupt andetag och blundade.
Han hade haft stora personliga problem. Hon hade alltid var
orolig nr de var ute tillsammans. Angelica visste aldrig var
hon hade honom. Han kunde gra bort henne offentligt.
Han sa sllan ngot snllt om henne nr de var ute. Det var
en mycket konstig period. Han var musikalisk och inspirerande att spela med. En ofrutsedd ganska galen person.
Det var p den tiden d hon inte sg om sitt eget hus. D
hon fortfarande knde att galet var som att komma hem. Att
hon landade i det och knde sig hemma. D hon fortfarande
frtrngde sina egna behov och hjlpte alla andra hela tiden.
Det var ju egentligen s sjlvklart och frutsgbart, insg hon
s hr i efterhand, allt som d hnt. P ett stt var det bra
eftersom det stllt allt p sin spets. Hon hade varit tvungen
att ta itu med sin ryggsck frn barndomen fr att kunna g
vidare.
Fr det mesta balanserades pratet runt cafborden, vilket
resulterade i en gemytlig stmning. De flesta visste nr man
skulle backa, och kanske inte lmna ut en annan mnniska
fr mycket, men ocks ibland skruva till en berttelse fr att
den person det handlade om kunde ta det. Till och med gilla
det. Att f vara i centrum fr en stund ven om det handlade
om ngot lite vl fantasifullt.
Hade det varit en stor fest dr mnga varit, var det mycket
att prata om eftert. Vad hnde med personen A? Sg ni nr
176

person B lmnade festen och med vem? Va? Var person C i

sovrummet med person D? Men vad sger A om det? Hon
var ju frlovad med person C! Och hur mycket hade
egentligen person D druckit? Surret var hgt p cafet och
de var mnga som hade en detalj att bidra med som
frndrade historien p nytt och pusselbit lades p pusselbit i
det ondliga.
Hon mindes en gng d regnet ovntat fullkomligt st ner,
och de blivit sittandes inne i vrmen som i en kokong. Utan
paraplyer. Inga regnjackor. Dmda att sitta kvar tills ovdret
dragit frbi. Helt pltsligt fick de en fullt godtagbar urskt
fr att ta en ptr. Kunde skjuta bort tanken p alla olika
uppgifter som de planerat gra. Glmma allt ansvar.
De bsta stunderna p fiket var att bara sitta med de
nrmaste vnnerna. Sitta i timtal och helt glmma alla
plikter, ja det var som att man gick in i en speciell vrld och
tiden upphrde. Alla visste att tiden var utmtt. Att detta
inte skulle vara fr evigt. Att alla skulle skingras vartefter. F
familj. Flytta. Brja jobba. Men just nu var det underbart att
sitta och hnga och bara finnas till ver en fika. Och en
ptr. Och en tretr. Och vnta p att drren skulle ppnas
och att ngon skulle komma in s man fick en frevndning
att hnga ett tag till.
Bara ett tag till.
Angelica hll p att slumra in i ftljen. Nu var det hg tid
att g och lgga sig. Hon tog en svng genom lgenheten fr
att se att allt var slckt och avstngt. Hon log nr hennes
blick fll p de stora skorna i hallen som tillhrde hennes
son. Hans pappa hade suttit p cafet.

177

Malin Matson r en kvinna med mnga jrn i elden.

Skrivandet ser hon som ett stt att ventilera sina knslor och
tankar kring det som hnder henne i vardagen. Hon brinner
fr barn och familjen och en av hennes drmmar r att f ge
ut en barnbok. Som sina inspirationskllor fr sina barnberttelser har hon sina egna numera vuxna barn och hennes
barnbarn. Tillsammans med sin man kr hon StandUp p
comedyklubbar runt om i Sverige. Hon utmanar grna sig
sjlv fr att f ut s mycket som mjligt av det goda i livet.
Trnar p gym och har som ml att ngon gng springa en
halvmara. Du hittar henne p Instagram och Twitter som
@MalinMatson

178

Kvinnan
av Malin Matson
Kvinnan sitter p cafet p centralstationen. P det runda
bordet framfr henne str en laptop som sllskap. Bredvid
den str en rosa kopp, en gammelrosa kopp som mormor
hade p versta hyllan i kket i sommarstugan. Med guldra
och guldkant. Jag undrar vad hon dricker.
Hon r propert kldd, hennes makeup r klanderfri och
mjuk. Hennes hr r lngt, vgigt med nyanser av grtt. Det
glnser som silver i skenet av solens strlar som slr in
genom fnstret dr hon sitter. Hon r otroligt vacker. Hon
r stilig p ett naturligt vis! Hon knns s varm, innerlig och
vnlig. Nr hon ler, vilket hon gjorde ofta under tiden som
hon skriver, s sprider hon ngot slags magiskt ljus omkring
sig. Som om hon inte var hrifrn, som om hon vore en
ngel. Runt om henne rusar livet p snabbspolning, men hon
r stilla. Skriver ord fr ord p sin laptop. D och d r det
ngon som stter sig bredvid henne. Bara d lyfter hon
blicken och ger sitt nya sllskap all hennes uppmrksamhet.
Jag vet inte varfr jag fastnar fr henne p det sttet. Jag kan
inte slita blicken frn henne. Det r som ett osynligt band
som kopplar ihop oss. Samtidigt som jag frsker att inte
titta p henne s vill hela jag g fram och stta mig dr,
precis som de andra som kommer och gr. Varfr stter de
sig just dr? Cafet r nstan tomt. Det r en herre som
sitter i hgra hrnet, som skert nrmat sig sina sena 70.
Han ser en smula vilsen ut. Br en grdaskig urtvttad
skjorta med kort rm. Bredvid honom ligger en tillsynes ny
huvtrja, klarbl som himmeln om sommaren. Han smackar
p ett wienerbrd, smulorna ramlar i flagor varje gng han
tar sig en tugga. De ligger spridda ver hela bordet men han
verkar inte bry sig, han fortstter att dricka sitt kaffe ostrt.
179

Det r ett yngre par som satt sig i soffan som str placerad
med ryggen mot ytterdrren. De sitter s nra, s nra
varandra. Det lyser om henne nr hon tittar p honom, varje
gng slr hjrtat ett extra slag. Han stryker en hrslinga frn
hennes kind samtidigt som han kysser henne ltt p pannan.
De kysser varandra, vnslas och skrattar medan de smuttar
p det perfekt kylda vita vinet de blivit serverade. Jag tnker
att krleken r fantastisk, tar fram s mnga fina saker hos
mnniskan. Gldje, sknhet och lycka. Euforiska galenheter
och ingenting knns omjligt. Hela vrlden vilar fr deras
ftter.
Och jag d frsts. Jag hade satt mig i en av de f ftljer
som finns, sparkat av min mina skor under bordet och dragit
upp ftterna under mig. Jag tar upp min iPad, startar den
och klickar fram mina alster. Jag skriver och filar p en enkel
story. En novell som jag senare, om jag vgar, ska skicka in
fr chansen att bli publicerad. Man mste vga fr att vinna
och jag har inget att frlora, men steget r stort frn att
skriva fr sig sjlv till att skriva fr andra. Att dessutom vara
beredd p att bli recenserad, sgad eller hyllad. Jag bestller
en frskpressad apelsinjuice och en grillad ciabatta med
mozzarella och tomat. Tjejerna bakom disken har lyxat till
den med lite frsk mynta och ruccola. En ljuvlig blandning
av smaker.
Kvinnan vid det runda bordet och med sin lilla laptop fr
nytt sllskap igen. Det r en frgstark kvinna med intensiva
grna gon som slr sig ner p den lediga stolen bredvid.
Hennes rrelser skvallrar om att hon var en sofistikerad och
framgngsrik kvinna med knsla fr det lite dyrare. Hennes
naglar r lnga och mlade i en skarp orange frg som passar
alldeles utmrkt till de lika knallorange, skyhga stilettos hon
br. Jag sneglar t deras hll. Varfr fr kvinnan besk av alla
180

dessa mnniskor? Har hon avtalat tid med alla eller dyker de
bara upp? r hon ngon typ av psykolog eller kanske r hon
en spdam? Jag r helt fascinerad hennes leende. Att hon
slutar att skriva nr hon fr sllskap. Jag antar att det r
vnner eller i alla fall bekanta. Den frgstarka damen
pladdrar p och kvinnan avbryter aldrig. Hon lyssnar, nickar
ibland, skakar p huvudet d och d. Jag kan inte hra vad
som de sger, hon sitter med ryggen emot mig s jag kan inte
lsa p lpparna heller. Nyfiken som jag r vill jag s grna
veta vad som det samsprkades om. Hon lgger huvudet p
sned och ler litegrann. Jag ler fr mig sjlv. Vem r denna
frtjusande kvinna som fngat mitt intresse s? Jag vill s
grna veta! Varfr sitter hon dr? Vart kommer hon ifrn?
Den frgstarka damen reser sig och sveper kappan om sig,
nickar mot kvinnan och gr med gracisa steg ut genom
drren. Hennes klackar ekar mellan vggarna. n en gng
kommer jag p mig med att sitta och stirra p den underliga
kvinnan, jag kan bara inte lta bli. Det r ngonting jag inte
kan stta fingret p, hon pverkar mig p ett stt jag aldrig
varit med om frut. Bde knslomssigt och av ren
nyfikenhet. Jag undrar om de andra upplever henne p
samma stt som jag. Kanske knde mannen i den grdaskiga
skjortan likadant? Jag frsker att vnda tillbaka min energi
p mitt eget, men det r svrt. Hela tiden tnker jag p
henne, ven om jag inte tittar.
Jag avskyr att ka tunnelbana. Jag ryser vid blotta tanken av
att behva konfronteras med lukten, hetsen, stressen,
smutsen och undervrldens dunkla oas av sorgliga och
trasiga mnniskor. Stressade mnniskor som skyndar frbi
utan att se. Alltfr upptagna av sitt eget. Blundar fr
omvrlden s som jag blundar fr att slippa mta blickarna
frn mnniskor jag inte knner. Varfr springer de fr att
hinna med nsta tg? De vet ju att det gr ett tg i minuten.
Med nsan i mobilerna kollar de Instagram och Facebook s
181

att de inte missar ngot viktigt som hnder p platser man

sjlv inte r p just nu och just d. Istllet och hellre missar
de det som hnder mitt framfr nsan hr och nu. De ser
inte det de inte vill se. De vnder bort huvudet om de ser
ngot som inte passar in i deras verklighet. Ngot som str
skimret av perfektion. Fasaden av lycka och flrd. Man vill
inte se det som gr ont eller det man inte kan pverka eller
frndra. Att leva i sin lilla box r enklare n att kliva utanfr
en stund och se vad man kan frndra. S tillbaka med nsan
i smartphonen tillbaka till fasaderna av lycka, vlgng,
rgngsviner och krftstjrtar.
De ser inte mannen som ligger nerbddad under arton
filtar och som varje dag kmpar fr sin verlevnad. Mannen
som under filtarna frsker samsas med sin ngest som sliter
honom i stycken ver hur hans situation r och blev.
Mannen som fr dagen har lyckats skrapa ihop ngra slantar
som rcker till en av grdagens kanelbullar inhandlad p
Pressbyrn runt hrnet och som skljs ner med en avslagen
bro frn igr. Ingen vet hans historia mer n han sjlv. Om
han ngon gng berttat den fr ngon s r den skert
glmd. Fr vem bryr sig om en man vars hem bestr av en
massa filtar, en pappkartong som en gng var ett vlfyllt
lflak men som idag gapar tomt snr som p en kanelbulle
frn igr. En plastkasse frn Konsum som har sett sina bsta
dagar och vars innehll r helt betydelselst fr gemene man
som passerar men fr mannen r det allt han ger och har.
Hans liv ryms i kassen frn Konsum. Han ger de klder han
har p kroppen och det lilla fotot som ligger nrmast hans
hjrta. I innerfickan p jackan som han har nrmast kroppen.
Ett litet vltummat foto frn svunna tider. Tider han
knappast minns fr drogerna som han tagit fr att dva
ngesten. Drogerna som har lett till att minnet brjat svikta.
Att verklighet, dtid och nutid har slutat existera. Drogerna
som ocks har gjort att han hamnat dr han r just nu idag.
Han minns inte ens hur det brjade. Inte heller varfr eller
182

nr det gick t helvete. Men han kan se ett varmt leende

framfr sig, ett leende som han lskar och som gr honom
alldeles varm i hjrtat. Det leendet fr honom att m bra och
i en sekund eller tv s slpper knuten i magen bara fr att
vakna upp igen och knna ngestens kalla, svarta hl komma
nnu nrmare. De ser inte honom. Han r bara en liten lort.
Blundar gr vi ocks fr kvinnan som i sakta mak rr sig i
folkmngden. Liksom i slowmotion tar hon sig fram i virrvarret av stressade mnniskor som rusar kors och tvrs fr
att hinna i tid. Tid till mten, luncher och annat egentligen
ganska oviktiga saker.
Med snkta axlar och nerbjt huvud syns hon knappt.
Hon r en kvinna i sina 80+, hon br en vacker rd lngkjol,
en vit sjal har hon svept kring sina axlar och hon br p en
lite pse frn chokladbutik alldeles intill cafet jag sitter p.
Ingen vet att hon just ftt beskedet att hon har frlorat sin
livs krlek. En krlek som det slog gnistor om fr sisdr 60
r sedan. En krlek som har blommat och vissnat fr att
blomma upp igen. Hennes livskamrat finns inte mer och nr
beskedet ndde henne var hon precis p vg att stta sig p
tget fr att hlsa p honom vid hans sjukbdd. Hon hann
inte dit i tid. Hon hann inte ta farvl och hlla hans hand och
stryka hans kind. Kinden som hon klappat p s mnga
gnger, som hon knner s vl. Minsta rynka och veck, s
vlknt och lskat. ven om hon hundratusentals gnger
sagt till honom att han r henne kr s fick hon inte sga det
en sista gng. Nu r allt ver och frbi. Hennes strsta
krlek r borta och hon r ensam kvar. Ingen ser hennes
trar. Alla har s brttom.
Ingen tar ngon som helst notis av mannen i hawaiiskjortan,
han som varje dag tar samma tunnelbanetg. 08.27 str han
dr troget, han hlsar p alla han mter men jag tror aldrig
jag har sett ngon hlsa tillbaka. Han ler alltid. Han har alltid
183

samma skjorta, jag hoppas i och fr sig att det inte r samma
utan att han har flera likadana som han byter emellan. Han
r alltid glad i alla fall och jag undrar ofta vart han r p vg
och varfr. Jag ska frga honom ngon gng nr tillflle ges.
Jag kanske rent av ska hoppa p samma tg som honom och
stta mig bredvid. D fr jag ju veta vart han hoppar av
ngonstans ocks.
Jag vet inte varfr jag sitter p detta caf och stirrar p alla
dessa mnniskor. Men det r ngot som fngslar mig. Ngot
som gr att jag gr hit varje dag. Egentligen r kaffet hr inte
ens gott. Jag vet inte vad det r som har en sdan dragningskraft p mig. Kanske r det storstadspulsens hysteri som gr
att jag kommer hit. Kanske r det just alla dessa mnniskoden som man kan se om man bara stannar upp och vgar
titta.
En gng fr lngesedan satte sig en kvinna vid mitt bord.
Hon berttade att hon hade lagt mrke till mig. Att jag ofta
satt hr p cafet mitt i smeten p centralstation. Hon
undrade vad jag gjorde och varfr jag alltid satt hr. Jag hade
inget riktigt svar att ge henne mer n att jag var glad att hon
hade sett mig och att hon valt att komma fram och prata.
Hon gjorde mig glad. Vi kom att prata om livet, barn och
varfr man ser vissa mnniskor mer n andra. Om jag inte
minns fel s missade hon sitt tg. Jag har inte sett hennes
sedan dess. Konstigt, jag glmde frga vad hon hette.
Jag undrar vad mannen i den sltstrukna kostymen tnker
p. Han med den frgstarka slipsen och de vlpolerade
skorna. r det bara p ytan som han r sdr perfekt? Jag
studerar honom lite i smyg. Vill ju inte stirra, d finns det
risk fr att de tar illa upp och det vill jag absolut inte. Dock
blir det ltt en form av stirr i alla fall. Jag r bara nyfiken p
mnniskoden. Vad som dljer sig bakom fasaden av
184

perfektion. Han tar upp sin telefon, det ser ut som om han
ftt ett textmeddelande av det roliga slaget fr han skiner
upp och ser sig omkring. Som om han letar efter ngon.
Hans gon glittrar till nr han hittar det han sker och jag
frsker flja hans blick fr att se vad som har ftt honom
s lycklig. Till slut s ser jag en liten pojke komma springandes och mannen i den sltstrukna kostymen stter sig p
huk och strcker ut bda armarna. Pojken kastar sig i
mannens famn och de kramar varandra som bara en far och
son kan. Sen frsvinner de in i vimlet. Jag kommer p mig
sjlv med att le.
I havet av alla dessa hysteriskt stressade mnniskor som
springer hit och dit, fram och tillbaka s sitter denna
mystiska kvinna p cafet och mannen vars hem bestr av
alla dessa filtar och kassen frn Konsum. Det finns ingen
som r den andre lik. Alla r unika p ngot stt. Jag ser
damer i hgklackat, herrar i keps, damer i joggingskor, tanter
med rullatorer och gubbar med gigantiska snusprillor.
Frgsprakande damer med hattar och frglsa ungdomar
med byxorna nere p hasorna. Herrar med kpp och tjejer
som jag tror har fastnat med nsan i telefonen. Jsses, vilka
skilda vrldar det finns. Gatumusikanter, den ena bttre eller
smre n den andra. Just idag str det ensam ung kille med
gitarr och sjunger. Han sjunger fantastiskt bra och jag tror
att han gr sig en rejl slant. Helt pltsligt fr han sllskap av
en spontan kr, ett gng ungdomar som sluter upp bakom
honom och stmmer in i sngen, det sjungs det i stmmor,
de improviserar och nnu mer gldje sprider sig till oss andra
runt omkring. nd r det s mnga som inte ser.
Jag bestmmer mig fr att ta en taxi hem, har ju valmjligheten till skillnad frn mannen med kanelbullen. Han kan
inte vlja. Eller kan han det? Jag dricker upp mitt kaffe, drar
halsduken lite nrmare om mig. Jag bestller en stor
185

cappuccino och en varm foccacia med kyckling och

mozzarella, att ta med. Jag samlar mod. Hller kaffet i ett
fast grepp i min hand. Varfr r jag nervs? Jag gr de f
stegen tillbaka mot platsen dr mannen med filtarna r. Han
ser mig inte. Han verkar s uppgiven, s utom allt hopp. Jag
str lnge och tittar p honom, frundras ver hur ngon
kan ha s mnga filtar. Samtidigt tycker jag att det r tur att
han har de dr filtarna, de vrmer. Ngon knuffar till mig s
jag nstan tappar mitt kaffe. Jag blnger lite ilsket p en man
i kostym och rock som tydligen hade s brttom att han inte
sg mig.
Skitstvel! sger jag hgt.
Urskta mig! mannen under filtarna tittar p mig med
milda gon. Frlt om jag var i vgen fr dig. Vill inte vara
till besvr.
h, nej! sger jag snabbt och skakar p huvudet. Det
var inte du som var en skitstvel, det var han som var. Jag
pekar p den uppblsta kostymkldda mannen. Jag tar ett
steg nrmare, stter mig p huk bredvid honom.
Varsgod, en kopp kaffe kanske vrmer lite. Tnkte att
du kanske var hungrig ocks s jag kpte en varm smrgs
till dig. Han rycker till och ser lite skrmd ut innan han
skiner upp i ett leende. Hans gldje gr inte att ta miste p.
Jag blir varm inombords. Vad heter du?
Han svarar inte. Han tittar p mig. Studerar mig uppifrn
och ner. Helt i tystnad och det knns som en hel evighet
innan han mter min blick. Allt liksom stannar upp, jag
hller andan och vet inte om jag ska resa mig och g eller om
jag helt enkelt ska sitta kvar.
Det knns som om jag r helt blottad och helt
frsvarsls. Jag knner ingen rdsla, bara frvntan. Mannen
r vacker, det ser jag nu. Inte vacker som en sagoprins utan
vacker innanfr sitt skal. Hans gon r klarbl, sorgsna men
186

ngonstans dr glder en vrme. En frvntan. Jag slr ner

blicken och rodnar.
Tack! sger han. Vra gon mts igen och han tar min
hand. Jag drar mig snabbt undan, lite fr snabbt. Han sger
frlt igen och snker sin blick. Gldjen, hoppet frsvann
lika fort som det kom.
Det r bara utsidan du ser, tnk p det! Hr inne bankar
ett hjrta av guld. Du har visat att du ocks har ett hjrta av
guld.
Jag kommer mig inte fr att sga ngot, utan reser mig
sakta. Vnder mig om och knner att en tr letar sig nerfr
min kind. Jag knner mig naken och utlmnad. Undrar d
hur han knner sig?
Jag str stilla med ryggen vnd mot mannen, en bit framfr
mig str drren till cafet ppet. Tankarna gr tillbaka till
den mystiska kvinnan och jag bestmmer mig. Jag r redan
blottad, har redan tagit ett steg som jag aldrig gjort frut s
jag kan lika grna gra det igen. Med bestmda steg gr jag
tillbaka. Jag mste f prata med henne, f veta vem hon r.
Det plingar till nr jag gr in genom drren. Min sjlvskerhet sjunker nr jag ser att det runda bordet r tomt. Hon har
gtt. Jag skyndar mig fram till cafdisken och baristan ler
mot mig.
r du redan tillbaka? sger hon glatt.
Kvinnan som var hr samtidigt som mig, nr gick hon
och vilket hll tog hon? Tjejen stirrar p mig som om jag
vore galen.
Vilken kvinna?
Kvinnan som satt vid det runda bordet, med laptopen?
Grtt hr. Mitt hjrta brjar sl fortare.
Hmm... Nej. Hon ser skeptisk ut. Det har inte suttit
ngon kvinna dr... Mina axlar sjunker.
187

h. Jag ber om urskt. Jag backar och gr ut igen,

stannar mitt i allt virrvarr av mnniskor. Hennes ord snurrar
i mitt huvud och jag mr illa. Det har inte suttit ngon
kvinna dr.

188

Maria Haag, 38 r r fdd och uppvuxen i det lilla samhllet Grngesberg i sdra Dalarna men r bosatt i Ludvika
ca 1,5 mil drifrn. Hon har varit intresserad av bcker och
skrivande s lnge hon kan minnas och brjade skriva
berttelser p lgstadiet, och minns nr hon fick sin frsta
skrivmaskin i fdelsedagspresent.
Som mamma till fyra barn och heltidsarbetande har det varit
lite si och s med skrivandet under de senaste ren, men hon
knner fortfarande lusten till att skriva och har lovat sig sjlv
att gra tid fr det. Drmmen r att f ge ut en roman.

189

Bsta mamman
av Maria Haag
Jag tog av mig den stickade mssan med en lttad suck och
kastade ner den p bordet bredvid min kaffekopp med
tillhrande kanelbulle. Det var alldeles fr varmt fr stickat
trots att oktober redan brjat och hsten etablerat sig rejlt.
Fiket var inte ens fyllt till hlften och det kndes sknt.
Oroligt kikade jag ner i barnvagnen som jag klumpigt
parkerat bredvid bordet. Freja sov tungt och mitt hjrta
fladdrade lite mindre nervst i mitt brst. Syntes det p mig?
Egentligen borde det nstan gra det. P den motsatta
vggen satt en gigantisk spegel och jag synade mig snabbt i
den, aningen svettig i pannan men annars sg jag ut ungefr
som vanligt ven om jag inte knde mig s.
Snett mitt emot satt tv mammor med sina bebisar, de
hanterade sina sm med en sjlvklarhet som skar i mig, la
dem till brstet och ammade utan problem med ett vant
handlag.
Frsiktigt satte jag mig ner, rdd fr att stta till vagnen.
Vad gjorde jag om hon vaknade? Flaskan lg i tryggt frvar i
sktvskan men det skulle bli frdmjukande att tvingas
kmpa med den framfr modellmammorna mitt emot.
Var det fiaskot med amningen som gjort att det blivit shr?
Att ngesten kommit som ett skenande tg och fullstndigt
knockat mig? Att jag inte ville ha mitt eget barn? Knslan av
panik, som gjorde att jag bara ville lmna allt Och
skammen ver att knna s. Var man ens en riktig kvinna
om man inte knde ordentliga modersknslor fr sitt barn?
Kaffet smakade i alla fall starkt och gott, det kunde jag i alla
fall dricka utan att riskera gasig bebismage.
Det kostade p att hlla fasaden uppe till varje pris, men
det gjorde jag likafullt. Alla basunerade ut hur lycklig jag
mste vara nu, att detta mste vara meningen med livet, det
190

bsta som hnt mig, men jag ville bara skrika NEJ, skrckslaget. Men p ngot stt fortstter man le och svarar lydigt
att allt r underbart. Barn r ju meningen med livet. Man
sger samma sak till skterskan p barnavrdscentralen, som
jag har lst i olika frldratidningar att man ska vara s
frtrolig med, men ngot sger stopp. Jag kan helt enkelt
inte sga det jag vill sga nr jag sitter dr bland tillvxtkurvor och vaccinationsinformation. Jag har frmodligen
drabbats av en frlossningsdepression, jag frstr ju det, och
det finns hjlp att f. Borde jag inte kasta mig ver varje
chans till ljusning?
Freja knns s frmmande fr mig, som en inkrktare i
mitt liv, i min familj. Det var jag och Johan, nu r det jag,
Johan och Freja, hon som krver s omjligt mycket av mig,
och jag klarar inte att anpassa mig. nd r hon ett sdant
ltt barn vad jag frstr, hon sover p ntterna och skriker
nstan inte alls, som att hon knner p sig att hon har en
skr mamma, nd knns det som om mitt liv r slut.
Paniken varje vardagsmorgon efter frukost, nr jag hr
Johan g till jobbet och jag blir ensam med en hel dag som
breder ut sig framfr mig som en ken. Jag duger inte, jag
kan inte, jag vill inte!
Jag grinar lite illa och skms nnu mer, fr det har hnt
att jag tvingar Johan att komma hem frn jobbet, ringt och
grtit, skrikit och hotat. Lmnat ver Freja nr han korsat
trskeln och sen lagt mig ner och sovit bort hela dagen.
Stackars Johan som bara biter ihop, nr tnker han brja
stlla krav p mig?
Men visst lskar jag Freja nd? Tanken p att ngot ska
hnda henne, att ngon gr henne illa gr inte ens att tnka,
nd nskar jag bara tillbaka mitt gamla liv innan hon fanns.
Jag vill inte att hon ska d, men jag nskar att hon inte finns.
Mammorna vid bordet mitt emot gr sig redo att g, de har
inga vagnar till sina barn, kanske har de bilen parkerad i
nrheten. P vgen frbi stannar de till vid mitt bord och jag
191

stter nstan kaffet i halsen. Att interagera med frmlingar r

inte min starka sida.
Hur gammal r din bebis?
Nyfiket tittar de ner i vagnen och jag viker undan filten s
att Frejas rosiga kinder blir synliga. Jag svarar lydigt att hon
r tre veckor. Frvntar mig de klassiska replikerna, men den
ena mamman som har mrkt hr uppsatt i en slarvig knut
tittar p mig, och det knns som att hon vet, att hon kan se.
Min Arvid r snart ett halvr, tiden gr fort men jag kan inte
sga att jag saknar den frsta tiden. Men hon r fin.
Det finns kanske fler av oss, och vi kmpar vidare med
vra stela, lyckliga, skrckslagna leenden. Vi som inte vgar
eller skms fr mycket fr att ska ordentlig hjlp. Hon ler
mot mig, och jag knner mig pltsligt mindre ensam.
De gr vidare, och i drren mter de Sara, som jag stmt
trff med. Hon ser pigg och frsch ut som alltid, jag reser
mig innan hon hinner bestlla och vinkar henne till mig.
Kan vi inte ta en promenad istllet? frgar jag. Det r
ngonting jag vill bertta.

192

Anna-Karin Andersson, 1976, r fdd och uppvuxen utanfr Kalmar dr hon numera delar sin tid mellan att driva en
hstgrd och att skriva. Hon har ett galet stort historie- och
arkeologiintresse samt en fascination fr det som inte alltid
kan frklaras. Hon r filosofie doktor i arkeologi och har
sedan 2014 varit involverad i ett arkeologiskt forskningsprojekt om n Bl Jungfrun i norra Kalmarsund.
Anna-Karin r aktuell med boken I skuggan av Bl Jungfrun, som r den frsta boken i en serie i tre delar dr lsaren
fr flja Therese och Daniel och ngra mnniskor som levde
fr lnge, lnge sedan.

193

En kort stund
av Anna-Karin Andersson
Jag ler t servitrisen nr doften av nybryggt kaffe fyller min
nsa. Hon nickar kort t mitt hll. Hennes mrka hr pminner om ngon. De dr gonen som ligger djupt i sina
hlor. Nsan Det smala ansiktet. Hon pminner om
ngon fr lnge sedan. Minnet sveper fram ver borden,
letar sig ver den gamla mannen vid fnstret, de skrattande
ungdomarna som strtt bcker och papper ver hela bordet,
frbi den ensamma kvinnan som hller s hrt om tekoppen
att knogarna vitnar och finner sin vg fram till mitt bord. Ett
skrapande ljud hrs nr servitrisen vnder sig om och
klacken drar lngs golvet. Hon vrider om volymknappen p
radion. Ur hgtalarna ljuder sngen:
Har du biljetten vart ska du resa, jo jag ska resa till himmelen.
Servitrisen betraktar mig nr hon stller ner kaffekannan p
plattan. Cafet frsvinner. Snart r bara gonen kvar. De
bruna gonen. Och sngen. Den dr sngen
Hon
Drren smllde igen bakom henne. Hon ville vnda sig om men kunde
inte. Nacken satt fast. Frskte rra ena foten. Spretade med trna.
Det fungerade. Rrelsen fortplantade sig genom kroppen. Lyfte benet.
Tio centimeter, tjugo. Nej lngre kom hon inte. D skrek hon, som
alltid. Fr att han var kvar dr. Ensam. De hade tvingat henne att
lmna honom. Dragit henne ifrn honom. Han som bara vilade! Vad
skulle hnda nr han vaknade?
P vggen bredvid sngen fll en svag strimma ljus. Bildade mnster p
den kala sjukhusvggen. En vit fjder dalade sakta ner mot hennes
utstrckta kropp. Innan den ndde handens hud vnde hon upp
handflatan. Precis s mycket som spnnbanden tillt.
Handen slt sig om det vita, mjuka dunet. Hon tystnade. Stngde
munnen. Andades.
194

De andra
Ngon kommer bortt vgen. Hon reser sig upp men kan
inte riktigt se dem. Det r som om mnniskorna har en
strimma av morgonens dis runt sina kroppar. Tv figurer ser
hon. En kvinna vars mrka hr lyser i den grddvita dimman. P kvinnans vnstra sida gr en mindre gestalt.
Hon betraktar de tv frn sitt fnster, kramar dockan hrt i
famnen. Studerar flickan. Hur gammal kan hon vara?
De tv gestalterna dr nere r p vg rakt mot hennes hus.
Med mlmedvetna steg gr de mot trdgrden, frstubron
och stannar utanfr ytterdrren. Som om det var en
sjlvklarhet att de skulle hit. En gng stannar flickan till och
pekar mot fnstret. Kvinnan bjer sig ner som fr att se ur
flickans perspektiv. Hon rynkar pannan. Sen skakar hon p
huvudet. Flickan fortstter att hlla blicken mot fnstret.
Kisar med gonen. Hger hand hjs i en frsiktig vinkning.
Hon
Med sina egna hnder hade hon lagt honom i kllaren. Sett till att han
lg sknt, inte strde. Ensam, men inte vergiven. Nr hon satte
spaden i marken bredvid honom hade de bla gonen frundrat sett upp
p henne. Den lilla munnen. Lpparna. Nsan. Fullndad. S
vacker. S ondligt vacker!
Nr gruset trffade det lilla ansiktet hade skriken frst stegrats.
Munnen som ett rtt hl. Sedan hade skriken ersatts av gnyenden och
till slut hade de tystnat helt. ntligen hade den lilla ftt sova.
Kllartrappan knakade nr hon skyndade upp i kket fr att hmta
en flaska med mjlk. Hon stllde flaskan bredvid den lilla. Om han
skulle bli hungrig. Ett tag funderade hon p om hon skulle tnda ett
ljus t honom ocks. S han skulle se ngot om han vaknade. Men
ljus var farliga. Han kunde vakna och stta till det.
Med varsamma hnder stngde hon luckan ner till kllaren och rttade
till trasmattan p kksgolvet. S dr, nu skulle den lilla f nya krafter
och bli glad igen. h dessa skrik! De hade hllit p att gra henne
galen.
195

Hon sjnk ner p stolen vid kksfnstret. Tog tygdockan i sin

famn, kramade den i sina hnder och nynnade mjukt:
Har du biljetten, vart ska du resa, jo jag ska resa till himmelen.
Nr skymningsljuset frgade kket orange gick hon till sitt rum,
pillade bort listen i vggen och la in dockan i hlrummet dr innanfr.
De hade alla sina bestmda stllen fr vila; hon i sngen, dockan i
vggen och han, han i kllaren.
De andra
Mamma, mamma, kom! Flickans rst ljuder ljust
genom huset.
Mamman stter ner kaffekoppen p bnken, noterar att
klockan p vggen ver kksbordet r tyst. Den mste ha
stannat. Hon pminner sig om att vrida upp den sen. Hon
skyndar bort mot flickans rum. Golvet i hallen r kallt mot
fotsulorna.
Flickan sitter mitt p golvet. Ngot vilar i hennes famn.
Ett hl i vggen gapar mrkt snett bakom den lilla.
Vad har du dr? frgar kvinnan.
Flickan hller upp vad som ser ut som en smutsig tygbit.
Hu! Vad r det fr ngot?
Kvinnan sliter tygbiten ur flickans hand.
En docka.
Flickan stller sig upp och tar tillbaka dockan. Hon
smeker med sitt pekfinger ver det smutsiga dockansiktet.
Vad hittade du den? I vggen?
Kvinnan nickar t det mrka hlet i vggen.
Ja, nr jag skulle ta upp nallen frn golvet lossnade en
trbit och dr lg dockan. Tror du ngon kan ha glmt den?
Det gr en rysning lngs kvinnans sida och hon knner
hur hret p armen reser sig. Hon ler t flickan men verlppen r s spnd att lpparna knappt nr ver tnderna.
Kanske. Men du, den r s smutsig. Bttre vi slnger ut
den.
Kvinnan tar tag i dockan och brjar g frn rummet.
196

Jag vill ha min docka!

Det isar i rsten som nr kvinnan. Hon vnder sig om
mot barnet igen. Fr en kort sekund fladdrar det till som av
en skugga precis bakom flicka. I dotterns rst vibrerar en
djupare ton.
Ge mig dockan!
Men lsklingen Hon frsker hlla rsten lugn.
den r inte din. Och dessutom r den s smutsig att det
skert r farligt att ta i den.
Nerifrn kket slr klockan tta slag. Kylan i rummet
slpper.
Okej sger flickan, nu lika glatt som innan. Hon vnder
sig om och lyfter istllet upp nallen frn vskan. Springer
frbi mamman, ut i hallen.
Kvinnan tar en sista blick runt i rummet. Dockan hnger
fortfarande mellan tummen och pekfingret.
Sophinken i kket slamrar till nr hon kastar ner dockan
bland de andra soporna. Hon tvttar hnderna tills knogarna
lyser rda. Ser p klockan p vggen och kommer p att hon
skulle vrida upp den. Men?! Var det inte denna klocka
som nyss slog fyra? Hon skakar p huvudet och vrider upp
klockan. Det vlbekanta tickandet tar vid. Kvinnan slnger
ett sista ga p klockan innan hon skyndar ut i trdgrden
dr barnets rst hrs ifrn.
Hon
Dockan. Hur kunde de? Hon som lagt den dr till vila. Den var
hennes. Ingen annans. Liksom barnet. Barnet. Han i kllaren. Han
som nu sov.
De andra
Med bara ftter tassar flickan ver golvet. Munnen knns
som sandpapper nr hon smyger ner i kket dr det
morgonljuset fr diskbnken att skimra. Borta vid jrnspisen
str hinken med vatten.
197

PANG!
Just som skopans kalla stl mter flickans lppar hrs en hg
smll bakom henne. Hon hoppar hgt. Skopan landar med
ett plaskande i hinken. Vattnet formar flckar p golvet. Hon
snor runt.
Luckan! Golvluckan ner till kllaren r ppen. Flickan ser
sig om. Inget ljud. Inte ens klockan p vggen hrs. Huset r
tyst. Flickan smyger nrmare hlet i kksgolvet. Kyla drar
upp ifrn det mrka. Ett steg till. Hon str precis vid kanten.
Unken luft strmmar upp drifrn. Hon frsker se men det
r svart dr nere. Som om jorden slukat allt dr under. Ett
par steg till. Hon smyger sakta. P t. Nattlinnets spets kittlar
fotknlarna.
D ser hon henne. Dockan! P tredje trappsteget sitter
den slitna tygdockan. Samma som hon fann bakom listen.
Slngde inte mamma den? Flickan ser sig om. Vgar sig ett
par steg nrmare trappan. Med ondligt ltta steg tar hon
frsta steget ner fr trappan. Stannar p avsatsen. Fljer med
blicken trappan som frsvinner ner i det mrka. Flickan
hller hnderna p kksgolvet medan hon lter kroppen
backa ner; ett steg, tv steg. Ner i det mrka. Det oknda.
Hon strcker ut handen bakt. Frsker n. F tag p
dockan. Tre steg. Hon sliter tag i dockans arm och med ett
skutt r hon uppe i kket igen. Sitter p det vitmlade
kksgolvet. Lgger dockan ttt, ttt intill sig. Vyssjar den lilla.
Va? frgar flickan och lutar rat nrmare dockan.
Ett svagt ljud som av ett joller hrs nerifrn kllaren. Flickan
ser nert det mrka hlet. Reser sig upp med dockan i
famnen. Lyssnar. Tvekar.
Elsa!
Kvinnans rst ljuder genom huset. Morgonljuset strlar
genom vartenda fnster. Borta r nattens tvekan och
mrker.
Elsa, kom ett tag!
198

Flickan gr upp frn sngen och ner mot kket. Mamman

str i kket. Bredvid den ppna kllarluckan.
Elsa har du brjar hon men tystnar och pekar p
flickan.
Vad r det? hon pekar p det vita som flickan hller
hrt i sina armar.
Min! sger flickan.
Dr! Dr r den djupa tonen som sjunger i rsten igen.
En kall pust fr mamman att huttra till.
Tog du upp den igen?
Flickan skakar p huvudet och pekar bort mot luckan i
golvet.
Dr. Jag hmtade henne dr.
I kllaren?
Kvinnan hjer p gonbrynen och ser strngt p dottern.
Flickan skakar p huvudet. Pekar mot trappan.
Dr!
Mamman gr fram till den ppna luckan. En doft av kall,
fuktig jord strmmar upp mot kket. Hon ryser till.
Satt dockan i trappan menar du?
Flickan nickar.
En kyla smyger upp frn kllaren. Lgger sig runt
kvinnans ben. Letar sig upp lngs kroppen och gr luften
tung att andas. Det sticker i luftrren. Tre skuggor fladdrar
frbi. En lng. En kort. Ngot vitt. Som ikldd ett nattlinne.
Kolsvart hr. Klockan bakom skuggan stannar. Kvinnan
tittar p dottern. Frsker f gonen att inte avslja sin
rdsla.
Jag och Victoria nskar g tillbaka till vrt rum nu.
Mamman vnder sig hastigt om. Den mrka tonen i
flickans rst igen. Den skrmmer mer n hon kan sga.
Flickan vntar inte p svar. Vnder om, ser bortom eller
bakom, igenom mamman. Som om hon inte fanns.
Tick, tack, tick, tack.
199

Pendeln svnger ter. Fram och tillbaka. Sekund fr sekund.

Kvinnan smller igen kksluckan och skyndar ut i trdgrden. Handen som hller i trapprcket vitnar om
knogarna. Victoria hade hon sagt. Victoria.
Hon
Vad var det de hade sagt om henne? Att hon inte visste vad hon
gjorde? Att hon utfrde onda handlingar.
Det var orttvist. Djupt orttvist!
Hon tnkte bara p pojken. Det var deras fel att han var ensam.
Det var de som var de onda.
De andra
Men lskling, inte ska du ha den i sngen. Mamman
nickar mot dockan som ligger bredvid flickan. Skymningsljuset skiner in genom en springa i gardinen.
Jo, hon ska sova hr! sger flickan och smeker dockans
huvud.
Mamman suckar och gr bort och drar igen gardinerna.
Rummet blir mrkt. Flickan nynnar en sng.
Vad sjunger du? frgar kvinnan.
Sngen fortstter utan att flickan tar notis om henne.
Har du biljetten, vart ska du resa, jo jag ska resa till himmelen
Vad sjunger du? frgar hon igen.
I gonvrn ser hon hur en mrk skugga skymtar frbi
lngs vggen.
Sg du? frgar hon innan hon kommer p att det
kanske inte r bra att skrmma upp flickan.
Flickan skakar p huvudet. Sngen tystnar.
Mamma, sger hon sen Varfr hade du slngt ner
henne i kllaren?
gonen ser svarta ut nr hon frgar. Mamman fastnar i
en rrelse. Drar in luft i lungorna, lite fr fort s att strupen
snr t sig. Hon hostar till.
200

Jag slngde henne i soptunnan. P samma stlle som du

hmtade henne.
Nej, jag hmtade henne i trappan
Visst. Hon kvver en protest. Men nu ska du sova.
Kanske var det en dlig id att hyra det hr huset ver
som-maren. Hon tar tag runt dockans hals och lyfter upp
den i luften.
Luften ttnar. Stmningen blir kompakt. En svag doft av
jord och fukt trnger in i rummet. En stor skugga avtecknar
sig p vggen. Rr sig frn fnstret mot flickans sng.
Mamman stirrar vantroget p vggen. Dockan hnger fortfarande i handen. Klockan p vggen r tyst.
Ge oss den! Den djupa tonen i flickans rst.
Mamman ser p dottern. Spnner gonen i flickan.
Skuggan p vggen r rakt ovanfr sngen. nd skakar hon
p huvudet och sger med en rst som r frvnansvrt
stadig.
Nej, hon sover p stolen bredvid. Inte i sngen! Det r
som om flickans mrka gon ser rakt igenom henne. S
frsvinner lukten samtidigt som klockan p vggen lter sitt
tickande ljud sprida sig ver rummet.
Okej, sger flickan med vanlig rst och klappar dockan
p huvudet. Kan du inte stlla stolen bredvid sngen d?
Mamman drar stolen alldeles intill flickans sng. Lgger
ner dockan och lgger en liten pld som hnger p
stolsryggen ver kroppen. Flickan ler.
Jag lskar dig mamma, sger hon nr mamman precis
r p vg ut frn rummet.
Jag lskar dig ocks. Mest i vrlden.
Flickan vnder sig om och innan mamman hunnit
drifrn ser hon hur ryggen sakta hjs och snks. Hon
vervger ett tag om hon ska g in och hmta dockan fr att
en gng fr alla gra sig av med den. Ah! Trams, tnker hon.
Det r bttre att lta flickan ha den.
201

Den som svvar framfr henne r s ondligt vacker. Vit,

nstan genomskinlig. Som om nattens ljus skapade hennes
genomskinlighet. Rakt igenom den vita kan hon se drrens
vita speglar. Golvplankorna knakar lgt nr de smyger
genom hallen. Hon bakom. Brandes p dockan. Utanfr
mammans rum stannar hon till och slnger en blick in.
Vart ska vi? viskar hon. Den vita gestalten vnder sig
om och lgger fingret ver lpparna. Hon smyger efter. Tyst.
P lite avstnd. Kramar dockan. Gestalten gr tecken t
henne att komma nrmare. De gr in i det tysta kket.
Luckan till kllaren slr upp. Den genomskinliga str
bredvid. Pekar ner t kllaren. Flickan gr fram till hlet.
Lutar sig frsiktigt ner. Kylan sprider sig lngs benen. Upp
till brstet. En konstig lukt fyller hennes nsa. Flickan ser
upp p den genomskinliga. Gestalten pekar ter ner mot det
mrka hlet. Ett ljud, ett barnskrik lter dr nerifrn.
En rdjursbock skrider ljudlst frbi utanfr kksfnstret.
Det r som om djuret vcker den genomskinliga. Hon gr en
tydlig gest med handen nert kllaren. Spnner gonen i
flickan. Det r brttom nu! Men flickan skakar p huvudet
och kramar dockan hrdare.
D glider den genomskinliga frbi henne, fortstter ner i
kllaren. Uppslukas av mrkret dr nedanfr.
Med skakiga ben reser sig flickan. Frstr att hon mste flja
efter. Gr sakta nerfr trappan. Ett steg i taget. P sjunde
trappsteget frsvinner kksgolvet. Nu r hon under marken.
ttonde, nionde, tio
Jordgolvet r iskallt mot hennes fotsulor. Hon ser sig om.
gonen letar efter den genomskinliga.
r du hr? viskar hon.
Ngot fladdrar snett bakom henne. Dr str hon. Gestalten i
den vita klnningen och det mrka hret. Hon lyser liksom
av vit dimma genom det kompakta mrkret. Kvinnan pekar
202

p en utskjutande sten i vggen bakom henne. Flickan lyckas

f eld p en tndsticka och tnder de tv stearinljusen. Det
hnger spindelnt i taket och i hrnet ver ljusen sitter en
stor, fet spindel med ett kors mitt p ryggen. Flickan ryggar
tillbaka.
Den genomskinliga ler. Pekar mot vggen dr en spade
str lutad. Jorden r tung. Hon kmpar p, spadtag fr
spadtag. Dockan ligger p marken bredvid henne. Ibland
kastar hon en blick bort t spindeln som fr att se till s att
den inte r p vg t hennes hll.
Spaden borrar sig ner i marken. Djupare och djupare fr
varje spadtag.
Spaden tar fast. Hon trycker bladet hrdare ner i jorden och
fr loss en strre sten. Hennes gon faller p ngot under
stenen. Ett blaktigt smutsigt tyg sticker upp frn jordhgen.
Flickan ryggar tillbaka. Den genomskinliga kommer nrmare.
Lukten av gammalt, av unket, fyller nsan.
Jag vill nog g upp nu, sger flickan och lgger ner
spaden.
Det blir kolmrkt i kllaren. Stearinljusen slcks. Den
unkna stanken sprider sig. Spindeln vxer. Kryper nrmare.
Med en smll slungas hon in i vggen. Rasar ner p marken.
Den genomskinliga str ver henne. gonen kolsvarta mot
den vita hyn. Hret som en svart gloria. Den kalla stenen
skrapar flickans nacke. Hon frsker resa sig. Kvinnan lutar
sitt ansikte n nrmare. Alldeles intill ppnar hon munnen.
Kylan, doften, skrcken hotar att kvva den lilla.
Mamma! Mamma! flickan skriker som hon aldrig har
skrikit frut. Hon knuffar bort den genomskinliga. Springer
uppfr trappan.
Hjlp mig! Mamma!
Luckan slr igen. Tpper till hlet upp till omvrlden.
Hon bankar med nvarna mot luckan. Frtvivlat slr hon allt
vad hon kan. Hnderna river sig blodiga p tret. Trycker
203

med axeln mot luckan. Den rr sig inte det minsta. Frn
kksgolvet kan hon se en smal strimma av ljus. Bakom sig
hr hon hur den genomskinliga nrmare sig. Steg fr steg.
Hon som frut hade glidit genom huset tar nu steg s tunga
att trappan skakar.
Frsta trappsteget.
Mamma! Snlla mamma vakna! flickan skriker. Rsten
bryts. Trarna rinner lngs kinderna. De sm nvarna hamrar
p luckan.
Andra trappsteget. Ljudet av den genomskinliga gestalten
s nra. S nra.
Tredje.
Hon kastar sig p luckan. Slnger sig, med all kraft den
lilla kroppen kan uppbra, rakt p luckan.
Med ett brak ligger hon p kksgolvet. Lngt bortifrn hr
hon mammans steg komma springandes.
Sch vnnen. Sch viskar mamman. Det sista hon hrde
innan hon frsvinner bort i mammas famn r det rytmiska
tickandet av klockan p vggen.
Kvinnan br dottern genom hallen. Sliter ner en filt frn
hatthyllan och skyndar ut i den tidiga morgonen. Gruset
sprutar om dcken nr bilen lmnar grdsplanen.
Hon
Lnge sg hon bortt vgen. Stod dr i fnstret. Vntade. Kanske
skulle de komma tillbaka. Kanske inte.
Ett jollrande hrdes bakom henne.
h lsklingen lilla, r du vaken nu.
Hon bjde sig ner ver barnet och tog upp det i sin famn.
Hon kysste det bla tyget. Ett par sandkorn letade sig in mellan
hennes lppar. Hon hll barnet ttt, ttt intill sig. Reste sig upp och
sg ut genom fnstret. Alln lg de.
Hon bar barnet genom hallen, upp till sitt rum.
204

Kanske kommer det fler. Kanske ngon som kan stanna. Vi fr

vnta och se
Hon tog bort listen i vggen och la dockan i hlrummet bakom.
Barnet lg bredvid henne i sngen. Nynnandes p en sng sg hon
natten g mot dag.
Har du biljetten, vart ska du resa, jo jag ska resa till himmelen. Hur
kan du tro att du dit fr resa
Mer kaffe?
Jag rycker till och en hrtest lossnar frn hstsvansen nr jag
frvnat ser ner i min tomma kopp.
Grna.
Servitrisen ler mot mig, fyller min kopp till kanten och
gr till nsta bord.
Jag lgger blocket p bordet framfr mig. Smuttar p
kaffet och sveper med blicken ver rummet. Tonringarnas
hga rster lngst bak i rummet, kvinnan med tekoppen och
mannen vid fnstret, alla frsvinner de snart bort. Nu r det
bara jag, pappret, och den nya berttelsen.
Jag stter pennan mot blocket och med kaffedoften i min
nsa lter jag handen forma de frsta orden i berttelsen:
Hon
Drren smllde igen bakom henne. Hon ville vnda sig om men kunde
inte

205

Pia Tjder r fdd 1982 och bor med sin man och sina tv
dttrar utanfr Gteborg. Hon arbetar som frilansande
filmare och driver sitt eget fretag. Pia skriver mest filmmanus och projektbeskrivningar men tycker om att skriva
poesi eller prosa ibland fr att kunna ta ut svngarna och
utmanas sprkligt. Pias berttelser tar ofta utgngspunkt i
hennes egna erfarenheter men fantasi r ocks inblandat.

206

Tv wienerbrd och en kopp kaffe

av Pia Tjder
Trots att hon snart skulle fylla sjuttiotta hade Gullvi aldrig
tit ett frskt wienerbrd i hela sitt liv. Hon kom att tnka p
det dr hon gick p vgen mot tgstationen under sitt rda
paraply. Saga trampade obekymrat i vattenplarna bredvid.
Gullvi hade erbjudit henne plats under paraplyet men Saga
hade bara skrattat och stuckit ut tungan i regnet. Nu rann
hennes svarta maskara ver kinderna, tyllkjolen smet genomblt om lren och gympaskorna slafsade nr hon gick. Nr
Gullvi sg p fjortonringen spreds en srskild vrme under
hennes hud och motade bort luftens kyliga vta.
Saga hade tit massor av wienerbrd under sin korta livstid.
Gullvi mindes en helg i Skagen nr hon hade tagit flera
stycken p hotellets frukostbuff. Sjlv hade Gullvi rynkat p
nsan t flottet som glnste p flickans runda kinder. Hon
hade knaprat p sitt grova brd s lngsamt hon kunde och
p eftermiddagen tagit en rask promenad fr att kompensera
fr det tunna smrlagret. Morgonen efter hade hon frsiktigt
freslagit fr Saga att det kanske rckte med en kaka till
frukost. Till hennes frvning hade flickan stortjutande rusat
frn bordet s fort hennes knubbiga ben kunde bra henne.
Gullvi hade ofta undrat vad det skulle bli av hennes yngsta
barnbarn. Hon var s olik sina kusiner och syskon som alla
sg bra ut och hade hga betyg i skolan. Men Saga var
annorlunda. Hon var inte duktig p ngonting. Tjock,
klumpig, med stripigt hr och glmig hy. Knslig som om
nerverna satt utanp hennes hud. Nr hon var mindre grt
hon alltid om ngon annan blev ledsen, ven om det bara var
p TV. Gullvi mste erknna fr sig sjlv att hon hade haft
svrt fr flickan och inte vetat vad hon skulle ta sig till med
henne.
207

Men det var frut. Gullvi log mot Saga som glatt gick gatan
fram utan att bry sig om att hon skulle f sitta blt p tget
hela vgen hem. Hennes klarbl gon verkade se rakt
igenom Gullvi.
Vad tnker du p farmor?
P wienerbrd.
Jaha. Gillar du det? Det gr jag.
Gullvi ryckte p axlarna.
Jag tror det.
Vad tror?
Jag har aldrig tit ngot faktiskt, fick hon erknna.
Saga sg misstroget p henne.
Varfr inte? Det r ju gott.
Vi hade inte rd att g p konditori och sdant.
Var ni s fattiga?
Gullvi nickade. De hade aldrig svultit men det var inte
lngt ifrn. Frldrarnas lilla jordbruk rckte knappt till att
fda de sju barnen. De t mest grt och potatis. Sill ett par
gnger i veckan, ktt p helgerna och vetebrd bara om de
fick finfrmmat.
Vi jobbade hrt ocks, berttade hon fr barnbarnet.
Gick du inte i skolan?
Jo, men bara sju r.
Som jag har gjort nu, insg Saga frvnad. Varfr det?
Det kostade pengar att lsa vidare s det gick inte. Fast
min lrare sa att jag var begvad och pratade med pappa.
Men det kom inte p frga. Vet du vad det vrsta var?
Saga skakade p huvudet.
Nr mina brder skulle lsa fanns det pltsligt pengar
som pappa hade gmt undan och tiggt ihop av slktingar.
De fick ta bde realen och studenten. De hade inte lika hga
betyg som jag men de var ju pojkar
Vad orttvist! utbrast Saga. Vad sa du till dem?
Ingenting
208

Gullvi mindes alla gnger hon hade grtit av ilska med

ansiktet tryckt mot en kos varma kropp. Men bara under
morgonmjlkningen nr hon var ensam i ladugrden. Sga
ngot till fadern vgade hon inte.
Vad gjorde du d, nr du hade slutat skolan? undrade
Saga.
Jag tog tjnst.
Gullvi sneglade p barnbarnet som blivit rosig om
kinderna av promenaden i regnet. Hon skulle f mjlighet att
resa och studera och bli vad hon ville. Gullvi undrade ofta
vad de som pratade om den gamla goda tiden menade. Hon
granskade sina hnder. Hon hade inga fingeravtryck kvar.
Huden p fingertopparna hade blivit s nedsliten av sjuttio
rs diskande att den var alldeles blank.
Men d hade du vl egna pengar, om du jobbade?
avbrt Saga hennes funderingar. Gullvi skakade p huvudet.
Familjen jag var hos skickade ut mig ibland fr att kpa
wienerbrd eller mazariner, berttade hon. Men frun var snl
vet du, och rknade noga s att pengarna stmde med det
hon hade bestllt, och det var alltid precis varsin till gsterna.
Var du piga d, farmor?
Det hette hembitrde nr det var i stan. Ngra jag
knde var hos snllare familjer. De fick om det blev godsaker ver ibland. Men inte jag. Och nstan hela lnen gick
till tget hem men jag saknade ju mamma och smsyskonen
s jag mste ju ka. Jag var inte s gammal heller, bara
femton d.
Blev du aldrig bjuden ngon gng?
Saga tittade p henne med nyfiken blick under det svarta
hret som klistrade sig i vta slingor ver hennes ansikte.
Gullvi suckade.
Jo mumlade hon.
Ja?
Jag kunde inte ta emot det.
209

Hon tnkte p Stigs bruna, snlla gon. Hans grova hnder

som rrde hennes hud s milt att han fick henne att rysa.
Den dr kvllen kom han hem till henne med tv
wienerbrd i en brun papperspse. Hon kokade kaffe som
de drack p hennes kammare. Han log mot henne s att hon
blev alldeles varm inombords. Men nr Gullvi satte lpparna
mot den sta, frasiga kakdegen och doftade p den frska
vaniljkrmen kunde hon inte frm sig att ta en enda liten
tugga. Hjrtat bultade hrt i brstet och det flimrade framfr
gonen. Hon ville sga till Stig hur mycket hon tyckte om
honom men hon fick inte fram orden utan stirrade bara tomt
i sin kaffekopp. Han gick besviken och hon satt kvar,
darrande och tyst. Hon sparade wienerbrdet och t det tv
dagar senare. D var det torrt och segt. Det kndes bra. Rtt
t henne.
Men var du aldrig ute och fikade sedan nr du blev
ldre? Aldrig ngonsin? Saga tnkte p fotot som hon hade
hittat i ett album i farmoderns bokhylla. Den prydliga hemmafrun, uppkldd fr fotografen, med tv lockiga smbarn i
knet och den allvarliga mannen stende bakom. De mste
vl haft rd?
Evert tyckte inte om det.
Han slog dig, va?
Gullvi svarade inte.
Pappa sa det. Saknar du honom?
Nej.
Saga tyckte att det var som om en tyngd tryckte ner
farmodern mot den blta marken. Hon sg s liten och skr
ut och paraplyet blev s stort ver hennes gr, bjda huvud.
Var det bttre fr dig nr han dog?
Gullvi rtade p ryggen och nickade frsiktigt. Det hade
varit roligt att komma ut och jobba och trffa folk. Hon
kunde komma hem nr hon ville utan svartsjuka korsfrhr
och hon slapp oroa sig fr vad barnen kunde rka ut fr om
de inte gjorde lxorna ordentligt eller lekte fr hgljutt. Hon
210

tjnade inte mycket i sjukhuskket men p ngot stt klarade

de sig alltid.
Fast du t nd inga wienerbrd? undrade Saga.
Vr chef bjd faktiskt p fika en fredag innan semestern
en gng. Wienerbrd eller chokladbiskvi fick man vlja.
Och du tog chokladbiskvi?
Nej, det var en av tjejerna som inte ville ha. Hon tnkte
p figuren, sa hon. Och jag som satt bredvid tittade p
hennes vader under stdrocken och sedan tittade jag p mina
egna och mina var mycket kraftigare.
h, fns Saga.
Ja, det kan du sga men jag tackade i alla fall ocks nej
till fikat.
Gullvi mindes hur njd hon hade knt sig med att dricka
sitt kaffe svart medan de andra glufsade i sig. Efter det fick
hon tips p olika dieter av kollegan. Ett tag t de bara
bananer under flera veckor, sedan hrdkokta gg. Ibland
fastade de p vatten och grnsaksbuljong.
De brjade g lnga promenader under lunchen fr att
slippa de andras frgor i personalmatsalen. Twiggy blev
idealet. Gullvi njt av disciplinen det krvde och mrkte till
sin gldje att hon klarade det bttre n den andra. Inte
minsta snedsteg gjorde hon frn dieterna. ven dottern blev
allt smalare men Gullvi sg henne i proportion till sin egen
magrande kropp och tyckte att hon gott kunde bli av med
lite tonrshull. Det stack till i brstet av dligt samvete nr
Gullvi kom ihg hur hon ertappat dottern med att krkas
efter middagen men svalt frklaringen om magsjuka utan att
frga mer.
Det brjade regna hftigare. De tunga dropparna plaskade
mot gatan och Saga stack huvudet under paraplyet fr att
ska skydd frn det vrsta. De trngdes dr under med
kinderna ttt mot varandra. Saga fnittrade och Gullvi log
tillbaka men hon fick en bitter smak i munnen nr hon
211

tnkte p alla undanflykter hon kommit med under ren.

Alla kakor, sser och efterrtter hon hade tackat nej till. Alla
gnger hon hade sagt att hon var mtt fast det knep i magen.
Om ngon frgade var det aldrig ngra problem. Hon hade
ingen cklig sjukdom. Hon tyckte bara om frsch mat och
trivdes med en sund livsstil. Hon vgde alltid precis femtio
kilo, aldrig mer och aldrig mindre. Genom livets alla stormar
visste hon att vad som n hnde s skulle vgen alltid stanna
dr. Femtio var perfekt, inget verfldigt fett men inte s
magert att revbenen syntes. Som Twiggy.
Nr barnbarnen vxte upp kunde Gullvi njt konstatera att
de alla blev lnga och slanka. Fr skerhets skull knde hon
nd efter om flickorna brjade f valkar runt midjan nr
hon kramade dem. Hon trodde inte att de mrkte det, i alla
fall sa ingen ngot. Men sedan kom Saga. Hon var knubbig
redan som spdbarn och stoppade i sig alla onyttigheter hon
kom ver. Hennes frldrar frskte dlja hennes vxande
kropp i fluffiga klder men det gjorde bara att hon blev allt
mer lik Michelingubben fr varje r som gick. Tafatt och
blyg frskte hon gmma sig s mycket som mjligt. Hon
stammade tyst till svar om man tilltalade henne och var
antingen ensam p sitt rum eller inlst p toaletten strsta
delen av tiden. Hon uthrdade Gullvis hnder om midjan
varje gng de sgs och frskte att inte ltsas om farmoderns
kritiska blickar fast de skar djupare i brstet n Gullvi kunde
ana. Till slut brjade hon undvika att flja med nr familjen
hlsade p och Gullvi srjde det inte.
S var det nda tills Gullvis sjuttiosjunde fdelsedag nr
Saga pltsligt kom med hret frgat svart, kortklippt p ena
sidan och lngt p den andra. Hon hade tjock maskara, ntstrumpor och rosa tyllkjol. Gullvi fattade ingenting. Hon
stirrade hpet p Sagas strumpbekldda ben och kunde inte
lta bli att tnka p kassler. Men nr Saga spnde blicken i
212

henne frstod hon att den strsta frvandlingen hade skett

inuti flickan.
Vad hller du p med farmor? frgade hon rakt ut.
Vad? mumlade Gullvi oskert.
Du glor som tjejerna p hgstadiet. Tycker du att jag r
ful eller?
Va? N, inte direkt Gullvi visste inte vad hon skulle
sga.
Jag tycker att jag r fin. Jag tycker faktiskt att alla r
fina. P sitt stt.
Gullvi skmdes.
Och du ska sluta knna p mitt fett frn och med nu,
farmor, fortsatte Saga bestmt. Nu rodnade Gullvi hftigt.
Det rcker, Saga, sa hennes pappa men Saga gav sig inte.
Vet du att syrran grt frra gngen hon kom hem frn
dig? Fr att du hll p med dina antydningar om kalorier och
vikt hela tiden. Varfr fr vi aldrig duga som vi r fr dig?
Gullvi fick pltsligt hftig hjrtklappning och svrt att andas.
Med hnderna tryckta mot brstet gick hon in i sovrummet
och stngde om sig. En kort stund senare knackade det p
drren.
Fr jag komma in? frgade Saga frsiktigt.
Gullvi ville helst vara ensam men mumlade nd grtigt
att det gick bra. Saga satte sig bredvid henne p sngen.
Du behver inte vara ledsen farmor, viskade hon och
klappade Gullvi p kinden. Du r fin som du r du ocks.
Bara slappna av lite.
Gullvi nickade tyst. Saga sg lnge p henne.
Du har inte haft det s ltt, va?
Gullvi skakade p huvudet och s brjade trarna rinna
nedfr kinderna p henne utan att hon kunde hindra dem.
Frlt mig, snyftade hon.
Saga strckte ut armarna och Gullvi sjnk in i hennes
mjuka famn.
213

 Sja, farmor, det ordnar sig, trstade hon. Vi tycker om

dig nd.
Sedan dess hade Saga ofta tagit tget sjlv till Gullvi. Hon
lyssnade grna p farmoderns berttelser om hur det var frr
och Gullvi knde att hon levde upp av att f hra om Sagas
drmmar och planer fr framtiden. Med Sagas uppmuntran
hade Gullvi slutat att vga sig. Hon hade ftt lite mer hull p
kroppen och knde sig starkare och piggare n p lnge. Det
var ltt att hlla jmna steg med barnbarnet under paraplyet.
De var snart framme vid centralen. Det lyste i fnstret p ett
caf mitt emot jrnvgsspren. Gullvi tittade dit.
Hinner vi tror du? frgade hon Saga.
Klockan p stationshuset visade att de gott och vl hade
en halvtimme innan tget skulle g.
Du r alltid tidig farmor, skrattade Saga.
De gick in p cafet och skakade av sig den vrsta vtan
innanfr drren. Sagas gon glittrade nr hon sg p
kakorna och bakelserna bakom glasdisken. Expediten
frgade vad det fick lov att vara.
r wienerbrden frska? undrade Gullvi.
Alltid dagsfrska, log expediten.
D tar jag tv, sa Gullvi, och en svart kopp kaffe. Sedan
vnde hon sig till Saga.
Vad vill du ha?

214

Annica Lindgren r uppvuxen i Stockholm och efter ngra

r i andra stder har hon ter funnit hem till den vackra
huvudstaden. Hon r frfattare till barnboken "Full rulle,
Tim!", skriven tillsammans med Nicklas Vagge och utgiven
p frlaget Frfattarhuset (2003).
Novellen "Fr minnenas skull" r hennes frsta novell
skriven fr vuxna.

215

Fr minnenas skull
av Annica Lindgren
Det var som att befinna sig i landet Narnia. Trden var
kldda i frost och det lg ett tunt lager av snkristaller ut p
minsta kvist. Skogskyrkogrden var frvandlad till en
sagoskog. Harry Blom gick andktigt fram p de sm
vgarna och njt av vinterlandskapet. Andedrkten stod som
ett fruset moln framfr ansiktet nr han frsiktigt tog steg
fr steg fr att inte halka. Han svor tyst ver valet av skor.
De tunna skinnskorna borde han ha lagt undan i sommargarderoben fr lnge sedan. Men han hade liksom aldrig
kommit ivg fr att kpa nya. Hans dotter Maria hade kpt
broddar t honom, men han knde sig som en krring i dem
s de fick ligga kvar i kartongen. En rdhake flg bort
mellan trdstammarna och Harry stannade en stund fr att
flja den med blicken. verallt satt fgelholkar fastspikade
p de hga trdstammar och under sommarhalvret gjorde
fglarnas sng gravplatsen ovanligt levande.
Harry och Livia hade bda uppskattat Skogskyrkogrden
med dess vackra arkitektur och under de sista ren d Livia
fortfarande fanns hos hans sida, hnde att de hade tagit
cyklarna om vren fr att bara njuta av friden. Harry log t
minnet. I nstan 50 r hade Livia varit hans lskade hustru.
Hon hade ven varit hans trogna vn, hans skrattknapp och
den person han helst av allt delade sina bekymmer med. De
hade trffats p hgskoleverket, de andra grabbarna hade
kmpat om hennes uppmrksamhet redan frn frsta dagen.
Men det var Harry hon frst hade sett, som hon hade gtt
fram till fr att frga om hon mjligtvis fick lna en krona till
sprvagnen. Det var Harry som fick flja med henne till
hllplatsen, som fick hlla hennes hand, som tillsist fick vara
den man som fick st vid Livias sida. Livia Atterfalk. S var
216

hennes flicknamn tills kyrkklockorna spelade sin vackraste

musik.
Harry sg gravstenen direkt. Trots att den lg i mitten av
kvarter femton, sg han den klarare n alla andra stenar. Han
strckte p sig, tog av sig hatten och gick snabbt fram till
graven. Den lilla rosenbuske han hade planterat tv veckor
tidigare hade frfrusit. Som liljekonvaljer hngde de med
sina rda huvuden och sg ut som om ven de srjde. Harry
frstod mycket vl att en rosenbuske inte skulle klara frosten
vintertid. Men Livia hade lskat rosor. S rosor fick det bli.
Mnad in och mnad ut. Harry sopade frsiktigt bort det
tunna lager av nysn som lagt sig ver gravstenen.

Livia Johanna Blom

* 13 april 1941 + 29 februari 2009
lskad, rad, ondligt saknad
De sirliga bokstverna stod i skarp konstrast mot den gr
granitstenen som fortfarande sg nypolerad ut jmfrt med
de andra gravarna. Harry hade fortfarande inte vant sig vid
att mta sin hustru i form av en dd sten. Tanken p att
hans vackra kvinna nu hade terfunnit sin plats p jorden,
materialiserad i glnsande grav, fyllde honom med en
skavande ngest. Klumpen i brstet hade funnits dr sedan
de fick beskedet tv r tidigare. Som en ddens budbrare
hade den tunnhriga lkaren suttit i sin vita rock och
frsiktigt frklarat att cancern ockuperat Livias kropp i en
grad som de inte kunde gra ngot t. Inte kunde gra ngot
t. Harry hade spottat ut orden, vgrat lta de f ta plats och
vxa till ngon slags sanning. De fljande mnaderna hade
han kontaktat varenda specialist i landet fr att f en second
opinion. Men alla hade sorgset skakat p huvudet. Som om
Livias kommande dd var en frlust fr dem alla. Det
kndes som ett hn. Sveriges ledande specialister i onkologi
217

pstod att de var ledsna. Men nr de hade skakat klart p

sina skinntorra huvuden kunde de glada g hem till sina
familjer och fortstta att leva lyckligt, allt medan avgrunden
ppnade sig framfr Harry och Livia.
Harry tog av sig vantarna och grvde i innerfickan. Nr
tndstickan gett liv t lgan och fick elden att dansa p ljuset
rann trarna ner fr hans kinder.
Jag saknar dig s min lskade Livia. Rsten grumlades
och den vxande klumpen ndde ntligen sin kulmen dr
den kunde explodera.
P bussen hem kom Harry p att han ju glmt att kpa
lussebullen han tnkte ta ikvll. Det var ju trots allt frsta
advent. Han klev av vid nrmsta hllplats och gick tillbaka
mot Pressbyrkiosken de nyligen passerade. Som vanligt
kunde man kpa en lussebulle och en kaffe till priset av en
kaffe och som vanligt sg expediten frvnad ut nr Harry
bara ville ha lussebullen och inte kaffet trots att det ju
faktiskt ingick i priset.
Men jag vill inte ha kaffet, frskte Harry frklara.
Expediten sg ut som att det var fel p Harry och inte p
deras erbjudande, men plockade snllt fram den strsta
lussebullen och la i en pse.
Men tjenare Harry! Det var inte igr. En bullrande rst
hrdes pltsligt och Harry vnde sig om. Dr stod Ruben
med ppna armar och mungiporna uppdragna s att
mustaschen hamnade en bit i in den stora nsan.
Ruben, min vn. Harry kramade om sin gamla kamrat
och synade honom sedan frn hatt till skoskula. Ruben! Du
r dig d lik minsann, du har ju knappt ldrats alls. Var har
du lagt alla dina r?
I hjrtat, log Ruben och la handen ver sitt brst. I
hjrtat.
218

Harry skrattade. Ruben var verkligen sig lik. Lng och

smal och med den karaktristiska gr mustaschen vlansad
under nsan. Den mrka rsten var fortfarande stark och
hans underbara humor var lika varm som hans omtanke.
Har du tid att ta en kopp kaffe? Harry dinglade med
lussebullen framfr Rubens mustasch. Fr gamla minnens
skull?
All tid, svarade Ruben. Fr vnner och kaffe har jag
alltid tid.
Det lilla cafet p stermalm lyste av julvrme. En liten
bjllerklocka av mssing hngde under drrkarmen och fick
expediten att nicka vnligt t dem nr de klev in. Det luktade
nybryggt kaffe och varma lussebullar. En sllsam doft som
beblandade sig med en ngot sur nyans av blta vantar och
rinnande nsor.
Brr, huttrade Harry. Det var i grevens tid att vi kom in.
Jag hll p att f istappar i nshren. Han vnde sig mot
Ruben och skrattade nr han sg frosten i hans gonbryn.
Och du ser ut som Kung Bore!
Det var fullt av folk som skte vrme i det lilla cafet och
fick rummet att knnas trngt men gemytligt. De hittade ett
ledigt litet runt bord i ena hrnet och slog sig ned.
En lussebulle har vi redan med oss, viskade Harry nr
expediten kom mot deras hll. Ruben skrattade.
Du r en riktig pensionr du. Han vnde sig mot den
sta flickan som var kldd i ett gammaldags frklde och log
stort. Jag vill bestlla en lussebulle och tv kaffe, tack!
Har ni ggtoddy? frgade Harry.
Javisst, vill ni ha det till kaffet eller eftert?
Vi tar alltihop p en gng. Det finns ingen mening med
att vnta p det goda.
Harry lutade sig tillbaka i stolen och betraktade Ruben.
219

 Vad roligt att se dig igen. Hur lnge sedan r det vi

sgs?
Jag vet inte, har tappat tidsuppfattningen. ren gr s
fort numera. Ruben drog fundersamt mustaschen och sg
frsiktigt p Harry. Men jag tror det var p Livias 60-rsdag.
Harry tittade bort. Minnena. Alltid dess minnen. De hgg
och smrtade och nd behvde han dem s. Han visste s
vl att det var genom minnena som Livia levde vidare. Hon
fanns hos honom nr han tnkte p henne, nr han strk
med handen ver hennes virkade filt, nr han smekte hennes
skrattande mun genom glasramen p byrn.
S nrvarande att han vid svaga tillfllen kunde frnimma
minnet av hennes doft. Hon var med nr han pratade om
henne, hon var dr nr han pratade med henne. Om ntterna
nr han inte kunde sova. Han behvde dem s. Minnena.
nd hatade han nr andra ofrbrett vckte dem till liv. Det
var som att de rotade i hans innersta utan hnsyn. Utan
frvarning
Ruben slppte honom inte med blicken.
Hur gr det Harry? Klarar du dagarna?
Harry harklade sig. Hittade en smula p bordet som han
kunde fsta blicken p.
Jod. Det gr. Ruben snkte rsten.
Jag vet, sa han sakta. Jag vet hur det knns. Det tog
mnga r innan jag ens kunde acceptera att Ulla inte fanns
med mig lngre. Det frsta ret r det svraste, sedan lttar
det. Harry bet ihop. Han ville inte vara otrevlig. Ville inte
avvisa den vn han just hade funnit igen. Men klumpen i
brstet brjade vxa sig oformligt stor och han blev tvungen
att sga ngot fr att inte skrika hgt.
Det vrsta r brjade han frsiktigt. Han slppte
smulan med blicken och tog fste i Rubens mrkbruna iris.
Det vrsta r att alla tror sig frst hur jag har det. Men
ingen, inte ngon, r ens i nrheten av en aning av hur det
220

knns. Hr. Harry pekade mot sitt brst och tittade

hjlpskande p Ruben. Var rdd att han skulle ta illa upp.
Men Ruben sg bara lugnt p Harry och la sin hand p hans
arm.
Jag vet.
Den sta flickan i serveringsfrklde kom tillbaka med en
bricka med rykande kaffe och en lussebulle.
ggtoddyn kommer alldeles strax.
Harry smusslade upp psen frn Pressbyrkiosken och la
lussebullen p bordet. Han pillade bort russinen och la dem i
askkoppen. Ruben flinade.
Ja, du har rtt, sa Harry. Jag r en riktig pensionr. Och
vet du vad - han bjde sig fram ver bordet - det r ngot jag
verkligen njuter av!
Ruben tog en sockerbit i munnen och klmde fast mellan
tnderna. S frde han kaffekoppen till munnen och
slurpade hgt.
Jag med!
De bda mnnen skrattade mot varandra. Utanfr fnstret brjade mrkret snka sig. En kvinna stressade frbi
med hnderna fulla av matkassar och en stor papperskasse
dr julklappspappret stack upp som en tjock antenn. Ngra
barn traskade frbi med en pulka dragandes efter sig,
frmodligen p vg till Humlegrden.
Jag r ledsen att jag inte kom p Livias begravning, sa
Ruben. Han rrde besvrat i sin kaffekopp. Det var s
hemskt mycket d, jag var precis p vg att lmna ver mitt
lilla imperium till en yngling frn Handels och ville ha ett
sista mte med styrelsen i London den helgen. Men jag
tnkte p dig, det gjorde jag. Han tog en klunk frn kaffet
och fr ett gonblick mttes de bda mnnens gon ver
kopparnas kant. Kom blommorna fram? Harry slog ner
blicken, ltsades fundera. I sjlva verket hade han inte en
aning. Visst mindes han att kistan var omringad av
221

blomsterkransar, s mnga att prsten varit tvungen att flytta

fram ngra till gngen mellan bnkarna fr att sjlv f plats
vid altaret. Men han hade aldrig brytt sig om att lsa
kondoleanserna. De lg hopvikta i en kartong p vinden.
Jo, sa han tillsist. Tack, de var fina.
De bda mnnen satt tysta ett tag, som om de bda hade
fastnat i varsin tanke. Ljudet frn de andra cafgsterna lg
som ett sknt bakgrundsorl och gjorde det ltt fr tanken att
fly undan en stund till vrldar dr allt r mjligt.
Den sta expediten kom fram med tv stora glas ggtoddy.
h, det ska bli gott. Harry log njt mot flickan men
rrde inte glaset. Det var som om samtalet med Ruben fick
kroppen att vilja vila.
Ruben dremot lyfte sitt glas och studerade den varma
drycken i ljuset frn ett stearinljus.
ggtoddy, ms han. Kom du ihg alla sena kvllar nr
vi drack ggtoddy och spelade bridge med de andra gubbarna? Harry skrockade.
Hur skulle jag kunna glmma? Han lyfte glaset och log.
Nr stearinljuset brunnit till hlften av sin storlek bts
deras samtal ut mot en skn tystnad. De satt bda stilla och
begrundade alla ord som blivit sagda.
Rubens mobiltelefon brt tystnaden med en ltt hysterisk
melodi.
Urskta sa han, jag mste ta det hr samtalet.
Harry viftade avvrjande med handen. Medan samtalet
pgick njt han de sista dropparna av sin toddy. Den varma
drycken vrmde gott och trycket frn klumpen i brstet
knde han knappt lngre. Ruben avslutade samtalet och satte
sig ner igen.
Det var Greger som ringde. Visst minns du Greger,
min yngsta son?
Javisst gr jag det. Hur mr han och Caroline? Eller,
urskta, jag bara utgr frn att de fortfarande r ett par.
222

Harry skrattade frlget. Det kan man ju inte gra

nufrtiden.
Jod, de r mycket vl ett par. Bde frlovade och
lyckliga. Inget man ska ta frgivet nufrtiden precis som
du sa!
Barnbarn?
Nej, inte nnu. Men det kommer vl nr som helst.
Det sklar vi p! sa Harry och hjde ggtoddyn.
Ruben lyfte sitt glas och slngde samtidigt en blick p sitt
armbandsur.
Nej, men det var vrst var tiden flyger. Jag r ledsen
Harry, men jag mste kila. Jag ska till en glggbjudning hos
ngra goda vnner.
Harry knde ett sting av besvikelse.
, ingen fara, sa han. G om du mste. Han reste sig ur
stolen fr att ta farvl.
Ruben samlade ihop rock och hatt och strckte fram
handen.
Harry, det var verkligen roligt att trffa dig igen. Lova
nu att du skter om dig ordentligt. Harry nickade och log.
Detsamma Ruben. Detsamma.
Ruben slntrade ivg mellan borden, bort mot utgngen.
Harry bjde sig snabbt ner fr att fiska upp en penna frn
kavajfickan. Det skulle vara roligt att hlla kontakten. Men
nr han ntligen fick tag i kulspetspennan var Ruben redan
vid drren, lyfte p hatten i en sista hlsning och frsvann ut
i kylan. Harry sjnk lngsamt ner p stolen igen.
Den natten blev en av de smnlsa. Harry vnde p kudden,
snurrade runt p tcket, rknade dammrttorna och frskte
att andas s tungt som mjligt. Men tankarna gjorde det
omjligt att sova. Till sist gav han upp. Han satte p sig
klderna och gick ut till kket fr att lsa ytterligare ett
korsord. Men inte ens orden i kors kunde f hans tankar att
223

vila. Han suckade och tittade ut genom fnstret. Det fanns

bara en sak att gra. Nattpromenad.
Stockholmsnatten lg vit och tyst. Vinterns kyla fick Harry
att dra ner hatten och raska p stegen. Han vandrade bort
mot Vasastaden, tog vgen genom de engelska kvarteren och
siktade in sig mot St. Eriksplan. I de nedslckta lgenheterna
runt omkring honom tindrade rets modell av adventsstjrnan och pminde honom om att julen var i antgande.
Han mste upp p vinden och leta upp julprylarna, frska
skapa lite julstmning. Harrys dotter Maria hade tjatat p
honom att han borde flytta. Kpa sig en ny lgenhet med
frre rum. F in nya rutiner. Ny luft. Nytt liv. Harry hade
fnyst. Inte kunde man kpa sig ett nytt liv. Det var ju hr
han ville vara. Det var ju hr hans liv fanns. Tillsammans
med minnena frn Livia.
Ngonstans i Vasaparken brjade klumpen ntligen
slppa sitt sylvassa grepp och lt tankarna f komma till ro.
Han tog ett varv i parken och brjade sedan vandra hemt
igen. ver de stora gatorna dignade lysande juldekorationer
och i de upplysta skyltfnstren trngdes nglar, tomtar och
glittriga julklappspapper. I ett butiksfnster fick Harry syn p
en dekoration av rosor som tillsammans formade ett stort
hjrta.
Den dr, mumlade han fr sig sjlv. Den dr ska jag
kpa i julklapp till Livia.

224

Ariton Frlags utgivna bcker

ICA-handlaren som drog i ndbromsen (2012)
Petra Ariton och Roger Marklund
Barnens pappa r en idiot (2012)
Petra Ariton
Min vn Smrtan (2013)
Gunnel Saric
Min vg tillbaka till hlsa och vlbefinnande
p mitt stt (2013) E-BOK
Janet Nielsen
Smalast nr hen dr vinner (2013)
Anton Hrnfeldt
Vad vntar du p? (2014)
Lars-Gran Halvdansson
Realistiska relationer (2014)
Cornelia Sdergren
Kvinnan & Eken
och 20 andra noveller om relationer (2014)
Insikter (2014)
Novellantologi med 32 frfattare
Trdgrden (2014)
Nina Gustafsson
Drmmens verklighet (2014)
Jonas Ibrahim
225

ANNOlunda tankar om tankar (2014)

Anno Paananen
Trots att jag har cancer (2014)
om att m s bra som mjligt i ett utsatt lge med hjlp
av EFT och mindfulness
Irne dmark-Hall
Frn kaos till samarbete (2014)
fr skilda frldrar som vill mtas
Marita Lynard
Hlsan i fokus (2014)
fr framgngsrika ledare
Malin Lundskog och Malin Odhn
Sluta skmmas och bli fri (2014)
Katinka Wallner
I ditt kvarter hnder saker du inte ser (2014)
Jenny Jacobsson
Att bemstra ntdejting (2014)
Andr Armani
ver en fika (2014)
Novellantologi med 32 frfattare
Ett vltrnat hjrta (2014)
Ellen Jakobsson
Att leva som fretagare (2014)
Ingrid Lindelw Berntson och Lena Lundqvist
52 ANNOlunda ventyr (2014)
Anno Paananen
226

Ariton Frlag
www.aritonforlag.se
www.facebook.com/aritonforlag
Twitter: @AritonForlag
Instagram: @aritonforlag
YouTube: aritonTV
E-post: info@ariton.se

Skillinge Bokotek
www.skillingebokotek.se
www.facebook.com/skillingebokotek

Webbtidningar
www.alltomskrivande.se
www.alltomforetagande.se
www.coachingguiden.se
www.sundvardag.se
www.alltomjobbochkarriar.se

227