Vrnatt - Stenhammar

Vackra, vita vr, du, som p stjrnlyst strimma tyst ver vgarna gr, ltt genom nattens
dimma, du, som ger vxt och grodd, du, som ger sol och grnska, sknker, blott du blir
trodd, hjrtana allt vad de nska, str nu med fulla fng dagg och doft p frden,
gnistor, glmska och sng, allt som frnyar vrlden.
Men, o milda vr, minns, att du brer frhoppning och fr det, som aldrig fr mera
tnka p knoppning. Drm, som i kamp bltt slut, lften lngsamt frbrunna trdar, som
sakta ntts ut, hur fast, hur fast de en gng varit spunna, strngar som ofrmrkt
brustit, men lnge nst sklva, tankar, som stridit och vckt, tills de levt ver sig
sjlva.
Alla de vnta p dig, vnta till vila blir burna, lngta frn uttrdd stig att varda aska i
urna. Vackra, vita vr gjut din lycka kring staden, men dr du strlande gr, glm ej de
vissna bladen.
alt.
Holder, lichter Lenz ...
alt.
U tsuku shi shiro i ... (japanska)