SCIENTOLOGI

Gör världen till en bättre plats

Scientologi, grundad och utvecklad av L. Ron Hubbard, är en tillämpad
religiös filosofi som erbjuder en exakt väg genom vilken var och en kan
återvinna sanningen och enkelheten om sitt andliga jag.
Scientologin består av speciella axiom som definierar de underliggande
orsakerna och principerna för tillvaron och en oerhörd mängd observationer
inom de humanistiska vetenskaperna – en filosofisk kunskapssamling som
bokstavligen är tillämplig på livet i dess helhet.
Denna omfångsrika kunskapsmängd resulterade i två tillämpningar av
ämnet: för det första, en teknologi för människan att nå högre tillstånd av andlig
medvetenhet och uppnå den frihet som många stora filosofiska läror sökt; och
för det andra, ett stort antal grundläggande principer som människor kan
använda för att förbättra sina liv. Genom den andra tillämpningen erbjuder
faktiskt Scientologin inte någonting mindre än praktiska metoder för att
förbättra alla aspekter av tillvaron – hjälpmedel för att skapa nya sätt att leva.
Och härifrån kommer det ämne du just står i begrepp att studera.
Det material som sammanställts från L. Ron Hubbards skrifter, och som
presenteras här, utgör bara ett av de verktyg man kan finna i Scientologi­
handboken – en innehållsrik vägledning som innehåller talrika tillämpningar av
Scientologi vilka kan användas för att förbättra många andra områden av livet.
I detta häfte har redaktörerna utökat informationen med en kort introduktion,
praktiska övningar och exempel på framgångsrik tillämpning.
Det finns kurser för att förbättra din förståelse, och mer material för att
bredda dina kunskaper, i närmaste Scientologi-kyrka eller -mission. Listor finns
på www.scientology.org.
I Scientologin beskrivs många nya företeelser om människan och livet, och därför
kanske du stöter på termer i det här häftet som du inte är förtrogen med. Dessa
förklaras första gången de förekommer och i ordförklaringarna i slutet av häftet.
Scientologi är till för att användas. Det är en praktisk filosofi, någonting man
gör. När du använder dessa data, kan du förändra tillstånd.
Miljontals människor har tillämpat den här kunskapen, människor som vill
göra någonting åt de tillstånd de ser runt omkring sig. De vet att livet kan
förbättras. Och de vet att Scientologi fungerar.
Det kommer du också att veta när du tillämpar det du läser på följande sidor
för att hjälpa dig själv och andra.
CHURCH OF SCIENTOLOGY INTERNATIONAL
 D e flesta föräldrar får inte lära sig hur man uppfostrar ett
lyckligt och friskt barn. Faktiskt är det så att de allra flesta bara
snubblar sig igenom hela processen, även om de har de bästa
avsikter. Följaktligen, är det alltför vanligt att man finner olyckliga
omständigheter i familjer, med oupphörliga motsättningar mellan
föräldrar och barn.
Det är inte ett naturligt sakernas tillstånd. Faktiskt är det så att
det kan undvikas helt och hållet. L. Ron Hubbard utvecklade många
metoder för hur man får fram det bästa hos ett barn – och dess
föräldrar. I detta häfte kommer du att få läsa om några av dessa
metoder och upptäcka hur man fostrar ett barn utan att knäcka dess
vilja, hur man får ett barn som är villigt att bidra till familjen, och
hur man snabbt och lätt hjälper ett barn att komma över livets
dagliga upprördheter och vedermödor.
Att uppfostra barn bör vara ett nöje! Och det kan det vara. Det
kan faktiskt vara en av de mest belönande av alla mänskliga
erfarenheter. Tillämpandet av Scientologi-principer vid uppfostran
av barn kan garantera att de blir lyckliga, kärleksfulla och
produktiva och att de blir värdefulla medlemmar i de samhällen där
de lever. ✙

2
HUR MAN LEVER
MED BARN

D
et största problemet med barn är hur man lever med
dem. Det är den vuxne som är problemet vid
barnuppfostran, inte barnet. En god, stabil vuxen med
kärlek och tolerans i sitt hjärta är förmodligen den bästa
terapi ett barn kan få.
Det huvudsakliga övervägandet vid barnuppfostran är
problemet hur man ska träna barnen utan att knäcka dem.
Du vill uppfostra ditt barn på ett sådant sätt att du inte behöver kontrollera
det, så att det kommer att vara helt och fullt sig själv hela tiden. Dess goda
uppförande, dess hälsa, dess förnuft beror på detta.

Barn är inte hundar. De kan inte tränas på samma sätt som man tränar
hundar. De är inte kontrollerbara saker. De är – och låt oss inte förbise den
detaljen – män och kvinnor. Ett barn är inte en speciell djurart skild från
människan. Ett barn är en man eller en kvinna som ännu inte vuxit färdigt.
Alla lagar som gäller mäns och kvinnors uppförande gäller även barn.
Vad skulle du gilla att bli ryckt och hunsad och åthutad och förhindrad att
göra vadhelst du ville göra? Du skulle bli mycket förnärmad. Den enda
anledningen varför ett barn inte sätter sig emot är att han är liten. Du skulle
slå halvt ihjäl någon som behandlade dig, en vuxen, med de befallningar,
motsägelser och den respektlöshet som visas mot barn i allmänhet. Barnet slår
inte tillbaka därför att det inte är stort nog. Han smutsar ner ditt golv, stör din
sömn, och förstör friden i ditt hem istället. Om han hade samma rättigheter
som du så skulle han inte fundera på ”hämnd”. Denna ”hämnd” är standard
när det gäller ett barns uppförande.
Självbestämmande är det existenstillstånd (varande) utifrån vilket en
individ kan eller inte kan kontrolleras av sin omgivning enligt vad han själv

3
 vill. I detta tillstånd har individen självförtroende när det gäller hans kontroll
av det fysiska universum och andra människor.
Ett barn har rätt till sitt eget självbestämmande. Du påstår att om han inte
hindras från att dra ner saker och ting på sig själv, springa ut på gatan, etc., så
kommer han att bli skadad. Vad håller du på med som vuxen om du låter ett
barn leva i utrymmen eller omgivningar där han kan skadas? Om han förstör
saker och ting så är felet ditt, inte hans.
Älskvärdheten och kärleken från ett barn upprätthålls så länge som det
kan utöva sitt eget självbestämmande. I samma grad som du förhindrar det så
begränsar du dess liv.
Det finns endast två anledningar till varför ett barns rätt till själv­
bestämmande måste begränsas – en ömtålig omgivning och Du. Det är
nämligen så att du skapar samma förhållanden för ditt barn som gjordes mot
dig som barn, oberoende av vad du tror om det.
Det finns två vägar du kan välja. Ge barnet spelrum i en omgivning som
han inte kan skada och som inte gör barnet illa och som inte alltför mycket
begränsar barnets eget utrymme och tid. Samt, med hjälp av Scientologi kan
du städa upp bland dina egna aberrationer (avvikelser från sunt förnuft eller
uppträdande) till en punkt där din tolerans blir jämställd med eller överstiger
barnets brist på utbildning i hur man behagar dig.
När du ger ett barn något så är det hans. Det är inte fortfarande ditt. Kläder,
leksaker, utrymmen, det som han har fått, måste uteslutande förbli under hans
kontroll. Än sen då? Han river sönder sin skjorta, river till i sängen, förstör sin
brandbil. Det har du inte med att göra. Vad skulle du gilla om någon gav dig en
julklapp och sedan sade åt dig, dag efter dag, vad du ska göra med den och
även bestraffade dig om du misslyckades med att bevara den på det sätt som
givaren anser att du skulle? Du skulle klippa till den givaren och förstöra den
presenten. Det vet du. Barnet förstör dina nerver när du gör så mot honom.
Det är hämnd. Han skriker. Han plågar dig. Han förstör dina saker. Han spiller
”av en händelse” ut mjölken. Och han förstör avsiktligt de saker som han så
ofta har blivit förmanad om. Varför? Därför att han kämpar för sitt eget
självbestämmande, hans egen rätt till att äga och att få sitt inflytande känt i sin
omgivning. Dessa ”ägodelar” är en annan kanal genom vilken han kan
kontrolleras. Därför måste han bekämpa både det som ägs och den som
kontrollerar.
Otvivelaktigt är det så att vissa människor uppfostrades så illa att de tror
att kontroll är det viktigaste inom barnuppfostran. Om du vill kontrollera ditt

4
barn, knäck det så att det hamnar i fullständig apati och han kommer att bli
lika foglig som vilken som helst hypnotiserad halvidiot. Om du vill veta hur
man kontrollerar ett barn, skaffa en bok i hunddressyr, ge barnet namnet Rex
och lär honom först att ”hämta” och sedan att ”sitta fint” och därefter att skälla
när han vill ha mat. Du kan träna ett barn på det sättet. Helt klart kan du det.
Men det kommer att bli en stor olycka för dig om han råkar bli en som orsakar
blodutgjutelse.
Naturligtvis kommer det att bli svårt för dig att åstadkomma detta. Detta
är en människa. Det kommet att bli tufft eftersom människan blev djurens
överman endast därför att hon som art inte kunde besegras. Hon hamnar inte
så lätt i lydig apati som hundar. Människan äger hundar därför att människan
är självbestämd till skillnad från hundar.
Anledningen till varför folk började förväxla barn med hundar och
startade att träna barn med tvång finns inom området psykologi. Psykologen
arbetade enligt följande ”principer”:
”Människan är ond.”
”Människan måste tränas att bli ett socialt djur.”
”Människan måste anpassa sig till sin omgivning.”
Eftersom dessa postulat (antaganden) inte är sanna så fungerar inte heller
psykologi. Om du någonsin har sett ett mänskligt vrak så är det barnet till en
professionell psykolog. Om vi uppmärksammar vad som händer i världen runt
oss istället för texter som någon tänkte ihop efter att ha läst någon annans
texter så kommer det att visa oss det bedrägliga i dessa postulat.
De faktiska förhållandena är tvärtemot vad man trodde tidigare.
Sanningen ligger i följande riktning:
Människan är i grunden god.
Endast genom allvarlig aberration kan människan fås att bli ond. Sträng
träning driver henne till icke-sociala beteenden.
Människan måste bibehålla sin egen förmåga att anpassa omgivningen till sig
själv för att förbli sinnesfrisk.
En människa är själsligt sund och trygg till den grad hon är självbestämd.
När du uppfostrar ditt barn måste du undvika att ”träna” det till att bli ett
socialt djur. Till att börja med är barnet mera socialt och värdigt än vad du är.

5
 På relativt kort tid åstadkommer den behandling han får sådana begränsningar
hos honom att han revolterar. Denna revolt kan förstärkas tills det blir en ren
tortyr att ha honom i närheten. Han kommer att bli störande, tanklös,
oförsiktig med sin ägodelar, lortig – allt, kort och gott, han kommer att
besvära dig. Träna honom, kontrollera honom och du kommer att förlora
hans kärlek. Du förlorar för alltid det barn som du försöker kontrollera
och äga.
Tillåt ett barn att sitta i ditt knä. Han kommer att sitta där, nöjd. Lägg nu
armarna runt honom och tvinga honom att sitta där. Gör det även om han inte
ens försökte att ge sig av. Ögonblickligen kommer han att vrida sig. Han
kämpar för att komma bort från dig. Han kommer att bli arg. Han kommer att
skrika. Tänk nu efter, han var lycklig innan du började hålla fast honom.
Dina ansträngningar att forma, träna, och kontrollera detta barn påverkar
honom i allmänhet på exakt samma sätt som när du försöker hålla fast honom
i din famn.
Naturligtvis kommer du att få svårigheter om ditt barn redan har blivit
tränat, kontrollerat, kommenderat, och förnekat sina egna tillhörigheter.
Under mellantiden ändrar du din taktik. Du försöker ge honom hans frihet.
Han är så misstänksam mot dig att han kommer att få väldigt svårt att anpassa
sig. Övergångsperioden kommer att vara fruktansvärd. Men till slut kommer
du att ha ett välartat, vältränat socialt barn som är omtänksamt mot dig och
mycket viktigt för dig, ett barn som älskar dig.
Det barn som befinner sig under tvång, som man håller vakt över,
hanterar, kontrollerar – det barnet postulerar (antar) en mycket svårartad
ängslan. Hans föräldrar betyder överlevnad för honom. De betyder mat,
kläder, skydd, tillgivenhet. Det innebär att han vill vara nära dem. Han vill
älska dem, naturligt, vara deras barn.
Men å andra sidan kan hans föräldrar innebära ett hot mot hans
överlevnad. Hela hans varande och liv beror på rätten att använda sina egna
beslut angående sin utveckling sina tillhörigheter och sin kropp. Föräldrar
försöker förhindra detta utifrån den missförstådda idén att ett barn är en idiot
som inte kommer att lära sig om det inte ”kontrolleras”. Därför måste barnet
dra sig undan, kämpa mot, besvära och trakassera en fiende.
Här har vi ängslan. ”Jag älskar dem högt. Dessutom behöver jag dem. Men
de betyder hinder för min förmåga, mitt sinne, mitt möjliga liv. Vad ska jag ta
mig till med mina föräldrar? Kära nån!” Där sitter han och kör problemet

6
Ett barn behöver sina föräldrars stöd i många skeden av sin överlevnad. Men om de
dessutom allvarligt hindrar hans beslut angående hans eget liv får han stora problem
som kan orsaka honom mycken oro.

genom sitt huvud. Detta problem, denna ängslan, kommer att vara med
honom mer eller mindre i 18 år. Och det kommer nästan att ödelägga hans liv.
Frihet för barnet betyder frihet för dig. Att överlämna barnets tillhörigheter åt
dess öde betyder till slut säkerhet för barnets tillhörigheter.
En sådan fruktansvärd viljekraft det krävs av en förälder att inte skapa en
konstant ström av direktiv mot barnet! Vilka våndor det åstadkommer att se
dess tillhörigheter gå i bitar! Vilken bestörtning att vägra befalla över barnets
tid och utrymme!
Men det måste göras om du vill ha ett friskt, lyckligt, omtänksamt, vackert
och intelligent barn!

7
 Ett barns rätt att hjälpa till
Du har ingen rätt att förneka ditt barn rätten att hjälpa till.

En människa känner sig duglig och kompetent endast så länge hon tillåts att
hjälpa till lika mycket eller mer än den hjälp hon själv har fått.

En man kan överdriva sin hjälp och känna sig säker i en omgivning. Han
känner sig osäker i det ögonblick hans hjälp understiger värdet av det som han
erhåller. Om du inte tror på detta, erinra dig en gång när alla andra hade tagit
med sig någonting till kalaset, men inte du. Hur kände du dig då?

En människa gör uppror mot och misstror varje källa som bidrar mer till
henne än vad hon bidrar till källan.

Naturligtvis bidrar föräldrar mer till ett barn än vad barnet bidrar tillbaka.
Så snart barnet märker detta blir det olyckligt. Barnet försöker då öka nivån
på sitt bidragande; och när det misslyckas blir det argt på den bidragande
källan. Han börjar avsky sina föräldrar. De försöker sätta sig över detta uppror
genom att bidra ännu mera. Barnet gör ännu mer uppror. Detta utgör en
illavarslande nedåtgående spiral därför att slutresultatet blir att barnet hamnar
i apati.

Du måste tillåta barnet att hjälpa till. Du kan inte befalla det att bidra. Du
kan inte befalla honom att klippa gräsmattan och sedan tro att det utgör ett
bidrag. Han måste själv komma på sitt sätt att bidra och sedan ge det till dig.
Om han inte har valt det, är det inte hans, det utgör bara mer kontroll.

Ett spädbarn bidrar genom att försöka få dig att le. Spädbarnet visar sig på
styva linan. När han blir lite äldre kommer han att dansa för dig, ge dig pinnar,
försöka härma ditt sätt att arbeta för att hjälpa dig. Om du inte accepterar
dessa leenden, dessa danser, dessa pinnar, dessa härmningar av ditt sätt att
arbeta i den anda som de ges, så har du därmed börjat hindra barnets försök
att bidra. Nu börjar han bli ängslig. Han kommer att utföra otänkbara och
underliga saker mot dina ägodelar för att ”förbättra” dem åt dig. Du skäller ut
honom. Det knäcker honom för gott.

Någonting annat kommer in här. Och det är data. Hur kan ett barn
någonsin veta vad det ska bidra med till dig eller till sin familj eller till hemmet
om han inte har den blekaste aning om vilka arbetsprinciper som gäller.

8
 En familj är en grupp med det gemensamma målet att överleva och
förbättras som grupp. Det barn som inte tillåts att bidra eller som misslyckas
med att förstå familjens mål och arbetsprinciper kommer på avvägar från
familjen. Han har fått bevis för att han inte är en del av familjen därför att han
inte kan bidra. Han blir därför mot familjen – det första steget på vägen att bli
asocial (samhällsfientlig). Han spiller ut mjölk, besvärar dina gäster och
skriker utanför ditt fönster ”på lek”. Han kommer till och med att bli sjuk bara
för att du ska få jobb. Han har fått bevis för att han inte är någonting genom
att man har visat att han inte är kraftfull nog att bidra.

Du kan inte göra mycket annat än att acceptera leendena, danserna och
pinnarna från de mycket unga. Men så fort ett barn kan förstå bör man
informera det om hur familjen fungerar.

Vad är källan till hans underhåll? Hur kan det komma sig att det finns
mat? Kläder? Ett rent hus? En bil?

Pappa arbetar. Han använder tid och intelligens och muskelstyrka och för
det får han betalt. För pengarna som man använder i ett varuhus får man mat.
Bilen är man rädd om därför att man har ont om pengar. Lugn i huset och att
man bryr sig om pappa betyder att pappa arbetar bättre och det betyder mat
och kläder och bilar.

Utbildning är nödvändigt eftersom man tjänar mer när man har lärt sig
något.

Lek är nödvändigt som anledning till hårt arbete.

Ge honom hela bilden. Om han har revolterat, kanske han fortsätter att
revoltera. Men till slut kommer han förbi det.

Först av allt behöver ett barn trygghet. Förståelse och regler för gott
uppförande är en del av denna trygghet. Det som är emot reglerna idag kan
inte åsidosättas i morgon.

Du kan faktiskt hantera ett barn fysiskt för att försvara dina rättigheter så
länge han äger det han äger och kan bidra till dig och arbeta för dig.

9
 Vuxna har rättigheter. Barnet bör känna till detta. Ett barn har som sitt mål
att bli vuxet. Om en vuxen inte har sina rättigheter, varför ska man då bli
vuxen? Vem sjutton skulle ändå vilja bli vuxen i dessa dagar?

Barnet har en plikt mot dig. Han måste vara i stånd att kunna ta hand om
dig; inte bara genom en falsk föreställning, utan faktiskt. Och du måste ha
tålamod så att du tillåter dig själv att bli omhändertagen på ett hafsigt sätt tills
barnet genom egen erfarenhet – inte genom dina direktiv – lär sig hur man gör
det på ett bra sätt. Omsorg om barnet? Nonsens! Han har troligen en bättre
uppfattning om omedelbara situationer än du, undertryckta vuxna människa.
Endast när han är näst intill psykotisk och aberrerad kommer barnet att vara
benäget att råka ut för olyckor.

Du mår bra och njuter av livet därför att du inte är ägd. Du skulle inte
kunna njuta av livet om du var vaktad och ägd. Du skulle göra revolt. Och om
din revolt blev undertryckt skulle du bli rebellisk. Det är vad du gör ditt barn
till när du äger, dirigerar och kontrollerar honom.

Förmodligen, du förälder, är han sundare än du och hans värld är bra

mycket ljusare. Hans omdömesförmåga och verklighetsuppfattning är klarare.
Fördunkla dem inte. Då kommer ditt barn att bli en fin, reslig, lyckosam
människa. Rå om, kontrollera, dirigera och förkasta och du kommer att få den
behandling du förtjänar – rebellisk revolt.

10
ATT ARBETA MED ETT BARNS

VILLIGHET
Hur gör du då, utan att använda våld, för att få ett barn att utföra saker och
ting?

Om du tar en individ och tvingar honom att spela ett musikinstrument

(som föräldrar och skolan gör), så kommer hans förmåga att spela det
instrumentet inte att förbättras. Först måste vi ta hänsyn till vilka hans
ambitioner är. Han skulle så småningom åtminstone bli tvungen att hålla med
om det faktum att det är en bra sak att kunna spela ett instrument.

Ta, till exempel, en ”bångstyrig pojke”. Han kan inte gå i en vanlig skola
och måste därför sändas till en specialskola. De tänker tvinga honom för att få
fason på honom. Av någon anledning sänder man denne bångstyrige pojke till
en skola som helt enkelt tror att det bästa sättet att hantera sådana fall är att
finna något som intresserar honom och låta honom göra detta. En sådan skola
fanns en gång i Kalifornien och den producerade oavbrutet genier. Raden av
andra världskrigets vetenskapsmän kom praktiskt taget samtliga från den
skolan. De tänkte att det måste bero på lärarens föredöme, hans renlärighet i
att inte röka cigarr eller något sådant.

Vad som faktiskt hände var följande: De tog en grabb som ingen fått pli på
tidigare och sade, ”Finns det ingenting som du skulle vilja göra?” Grabben sa
”Nej”, och de svarade, ”Okej, fjanta runt i labbet eller i området här och rätt
vad det är kanske du kommer på något.” Killen tänkte över det hela och
bestämde att han ville bli en kemist. Ingen sände honom någonsin till en
lektion eller sade åt honom att försöka sig på att läsa en bok, och ingen gnällde
speciellt mycket när han sprängde något i luften i labbet, och rätt vad det är,
förstår du, så blev killen en utmärkt kemist. Ingen förhindrade hans längtan
efter att bli en kemist. Det hände alltså, och från och med den punkten
motarbetade han inte sin egen önskan att bli en kemist. Utbildningsmässigt är
detta en mycket intressant iakttagelse.

11
 Att ta hänsyn till villighet
Människor kommer att acceptera att du tar saker från dem om du gör det
på ett elegant sätt och inte kränker deras villighet för mycket. Det sätt på vilket
du åstadkommer ett girigt eller ett själviskt barn är att tvinga honom, mot hans
egen vilja, att ge ifrån sig saker till andra barn. Du kommer slutligen att driva
honom till att bli ”den enda” – där han känner att han är den enda personen
som överhuvud taget räknas. Föräldrar tar vanligtvis aldrig hänsyn till barnets
villighet. De fäster avseende vid hans känsla att ha saker, hans förmåga att äga
eller förfoga över saker och ting, och genom sin hantering av det får de ett
bortskämt barn.
Det är intressant att ge akt på ett barn till någon som alltid tog hänsyn till
honom men som inte skötte om honom så bra jämfört med ett barn som fick
den bästa omvårdnad men som man aldrig tog hänsyn till.
En liten pojke sitter på golvet och leker med sina klossar och bollar och
har skoj. Men sen kommer barnflickan och plockar upp honom och tar
honom till det andra rummet och byter blöjor på honom, och han skriker i
högan sky. Han gillar det inte. Hon bara fortsätter, vänder honom om, tar
aldrig hänsyn till hans valfrihet och han kommer slutligen att växa upp, besatt
med önskan att utöva sin valfrihet. Han blir mycket didaktisk (undervisande
attityd) – påstridig angående sin egen rättrådighet. Han kommer att försöka
hålla fast vid denna attityd till sista andetaget, och hans förmåga blir i
motsvarande grad svag, i synnerhet när det gäller att hantera människor.
Ett annat sätt att se på det kan vara: Du vet att barnet är hungrigt och att
det bör äta. Barnet kommer att äta om man håller det till ett slags rutin. Om
kvällsmaten serveras rutinmässigt klockan 18.00, kommer han att bli van att
äta klockan 18.00, och hans villighet kommer aldrig att helt undertryckas.
Han upptäcker att det finns mat klockan 18.00 och därför bestämmer han sig
för att äta klockan 18.00. Du ordnar med mat och han står för villigheten. Om
du inte åsidosätter detta, kommer han aldrig att ha problem när det gäller mat.
Sedan kommer någon fram och pratar med honom och säger: ”Skulle du
inte vilja gå in i det andra rummet och byta dina kläder?” och svaret blir ”Nej”.
Du begår då ett fruktansvärt misstag om du fortsätter från den punkten med
attityden ”Okej, du får en bit godis”, övertyga, förföra, lirka med, etc. Det där
är psykologi, det sätt på vilket psykologer hanterar situationer, och det
fungerar definitivt inte.
Du har att välja på två vägar. Antingen använder du fulländad kontroll
med mycket kommunikation, eller så låter du honom helt enkelt bara växa

12
upp. Det finns inget annat val. Ungar gillar inte att man hackar på dem, rycker
i dem, och att de aldrig blir frågade till råds. Du kan prata till ett barn, och om
graden av din tillgivenhet, överenskommelse och kommunikation med
honom är hög kan du få honom att göra alla möjliga saker. Han kommer att
röra vid golvet, röra vid sitt huvud, peka på dig och hitta bordet. Han kommer
att leka med dig en stund och därefter kan du säga att han ska göra det-och-det
och ”låt oss gå och äta”, och han kommer att göra det. Han har upptäckt att
dina kommandon inte nödvändigtvis kommer att dominera hans villighet.
Därför betraktar han inte dina kommandon som farliga. Du har konfronterat
honom och han kan konfrontera dig. Därför kan du och han göra något.
Ett barn säger ibland ”Jag vill stanna uppe med dig” och de envisas med
att göra det, de utövar sin valfrihet. Att bara låta barnen göra det de gör och
inte lägga sig i det och inte utöva någon form av kontroll över dem, det är
psykologi. De kommer inte att vara i kommunikation med någon; de kommer
inte att växa som individer eller få livserfarenhet eftersom de inte ändrade sin
förmåga att ha (dvs förmågan att äga och förfoga över saker och ting). De
behövde inte ändra sitt sinne, sitt sätt att arbeta, hur man gör saker och ting
eller någonting alls. Men de reagerar snabbt och villigt på god kontroll och
god kommunikation, men det krävs verkligen god kommunikation att
övervinna detta – inte övertalning, utan bra kommunikation.
Folk tror att övertalning fungerar på barn. Det gör det inte. Det är
kommunikation som åstadkommer tricket. Du säger, ”Okej, det är dags för
dig att gå till sängs”, och han säger, ”Nej”. Uppehåll dig inte vid ämnet. Lämna
det åt sidan och prata bara om någonting annat, ”Vad har du gjort idag?”
”Var?” ”Hur?” ”Verkligen, gjorde du det? Är det verkligen sant?” ”Okej, vad
säger du om att gå till sängs?” och svaret blir ”Okej”.
Man måste inte använda tvång. Se till att kommunicera med barnet, och
du erhåller kontroll som resultat, ofrånkomligt. Utelämna kontroll från början
när du fostrar ett barn och barnet som förväntar sig en mängd direktiv och
kontroll från dig blir lurat. Han tror att du inte bryr dig om honom.
Emellertid, på samma sätt som i fallet med att spela ett musikinstrument,
lära sig språk eller konstnärsskap eller andra förmågor – ta hänsyn till barnets
villighet.

13
 ATT TILLÅTA

BARN ARBETA

Den grundläggande svårigheten med all ungdomsbrottslighet är det

förutvarande och skenbart humana programmet att i alla avseenden förbjuda
barn att arbeta.

Otvivelaktigt missbrukade man en gång i tiden barnarbete, lät barnen

arbeta för hårt, hämmade deras tillväxt med hårt arbete och utnyttjade dem
helt allmänt. Det är högst tveksamt om den ökände herr Marx någonsin såg
unga döda amerikanska pojkar lyftas bort från maskinerna och slängas på
sophögen.

Varhelst ett sådant missbruk förekom, protesterades det häftigt emot det,
och man stiftade lagar som hindrade barn från att arbeta. Denna lagstiftning
med alla goda avsikter i världen är emellertid direkt ansvarig för våra dagars
ungdomsbrottslighet.

Att förbjuda barn att arbeta, och särskilt att förbjuda tonåringar att bana
sin egen väg i livet och förtjäna sina egna pengar, skapar sådana svårigheter i
familjen att det blir nästan omöjligt att överleva som familj. Dessutom skapar
det, i synnerhet, ett sinnestillstånd hos tonåringen att världen inte önskar
honom, och han har därvid redan förlorat spelet innan han ens startade det.
Sedan, när någon sorts världsmilitär träning stirrar honom i ansiktet så att han
inte vågar starta en karriär, tvingas han naturligtvis in i en djup-apati (tillstånd
av ointresse under apati) angående ämnet arbete, och när han i det långa
loppet måste konfrontera nödvändigheten av att åstadkomma sin egen väg i
livet, stiger han upp till apati och gör ingenting åt det alls.

Det är definitivt bestyrkt att våra största medborgare vanligtvis arbetade

när de var ganska unga. I den angloamerikanska civilisationen strävade de

14
pojkar högst som från tolv års ålder, genom arbete på bondgårdar, hade sina
egna plikter och en definitiv plats i världen.

Barn i allmänhet är ganska villiga att arbeta. Ett barn i två-, tre-, eller
fyraårsåldern ses vanligtvis jagande sin far eller mor för att försöka hjälpa dem
att bära ut verktyg eller dammtrasor; och den älskvärda förälder som verkligen
gillar sitt barn reagerar på det förnuftiga och sedan länge normala sättet att
vara tålmodig nog att tillåta barnet att faktiskt hjälpa till. Ett barn som tillåts
på detta sätt utvecklar idén att hans närvaro och aktivitet är önskvärd och han
sätter i lugn och ro i gång med en karriär fylld av prestationer.

Ett barn som på ett snedvridet sätt tvingas in i någon form av karriär, och
som inte tillåts att hjälpa till i sina tidiga år, blir övertygad att han inte är
önskad och att världen inte är en del av honom. Och senare i livet kommer
han att få verkliga svårigheter när det gäller arbete. Det barn, som emellertid
vill arbeta i detta moderna samhälle vid tre, fyra års ålder avskräcks och
hindras faktiskt från att arbeta och efter det att han har gjorts sysslolös fram
till sju, åtta eller nio års ålder blir han garanterat nedtyngd av rutinarbete.

Detta barn har nu utbildats till insikten att han inte får arbeta och därför
blir idén om arbete ett område där han ”vet att han inte hör hemma” och
därför känner han sig alltid illa till mods vid utförandet av olika aktiviteter.

Senare, i tonåren, blir han aktivt förhindrad att få det slags jobb som skulle
möjliggöra för honom att köpa de kläder och bjuda sina vänner på det sätt som
han känner krävs av honom och därför börjar han känna att han inte hör
hemma i samhället. Att inte ta del av samhällslivet gör att han blir emot
samhället och önskar inget annat än destruktiva handlingar.

15
 ATT HANTERA ETT BARNS
UPPRÖRDHETER OCH
MISSÖDEN
Detta avsnitt förmedlar många tekniker för en förälder eller vem som helst
som vill hjälpa ett barn att hämta sig snabbt från de törnar, blåmärken,
skrubbsår, skräckupplevelser och upprördheter som ofta är en del av deras
uppväxt.
Som terapeutiskt medel för de flesta tekniker som beskrivs här utnyttjas
huvudsakligen kommunikationen mellan en själv och barnet. Kommunikation
är livsviktigt när man har att göra med barn precis som vid varje annan aspekt
i Scientologin.
Handlingarna som beskrivs nedan klassificeras samtliga som assister. En
assist är en handling som vidtas för att hjälpa en individ att uppnå omedelbar
lindring i en besvärlig situation. Dessa assister bör användas utöver de som
finns i häfte ”Assister för sjukdomar och skador”, närhelst det behövs.
Fördelarna för barnet och familjen kan vara avsevärda.

Barn som skadas

Det finns åtskilligt man kan göra för att bistå ett barn som lider av ett
mindre fall, skärsår eller liknande. Hos små barn kan det räcka med att låta
dem gråta ut. När ett barn har skadats brukar de flesta människor yttra
tröstande och deltagande ord utan att tänka sig för. Och vad de säger är
vanligtvis samma saker som de har sagt hundratals gånger tidigare när barnet
var skadat. Detta kan påminna barnet om hela kedjor av tidigare skador.
Föräldrar kan hjälpa sina barn genom att inte säga någonting alls. Det
kanske tar en liten stund för dem att träna sig i att inte prata när barnet är
skadat, men det är inte svårt att få in vanan att förbli tyst. Tystnad behöver inte
förhindra tillgivenhet. Man kan hålla barnet i famnen om det vill det, eller
lägga en arm om det. Ofta, om man inte säger något, så gråter ett litet barn
hejdlöst i ungefär en minut eller så. Därefter slutar det plötsligt, ler, och ger
sig iväg för att fortsätta med vad det höll på med. Att tillåta barnet skrika

16
verkar befria det från spänningen som orsakas av skadan och om så sker
behövs ingen ytterligare hjälp. I själva verket är det oftast mycket svårt att få
barnet att återkalla tidpunkten för skadan om det har lossat spänningen på
detta sätt.

”Berätta för mig vad som hände”

Om barnet inte spontant återhämtar sig efter att ha gråtit en eller två
minuter, vänta då tills det har hämtat sig från den korta period av nedsatt
medvetenhet som åtföljer en skada. Det är vanligtvis inte svårt att avgöra när
ett barn är avtrubbat eller ej. Om det fortfarande skriker efter att ha varit
avtrubbat så beror det vanligen på att andra tidigare skador har restimulerats
(reaktiverats på grund av att liknande omständigheter i närvarande tid
påminner om omständigheter i det förflutna). I så fall är en assist av värde.
Hos äldre barn (fem år och uppåt) är en assist vanligtvis nödvändig.
När barnet inte längre är avtrubbat eller förvirrat, fråga då, ”Vad hände?
Hur blev du skadad? Berätta för mig vad som hände.”
När barnet börja berätta, få det då att berätta i närvarande tidsform såvida
det inte berättar historien spontant i närvarande tidsform. Försök på det här
sättet:
”Nja – jag stod på en stor sten och så halkade jag och föll, och ... (gråter)
”Gör det ont när du står på stenen?”
”Nej.”
”Vad händer när du står på stenen?”
”Jag halkar ...” (gråter)
”Vad händer sen?”
”Jag ramlar ner på marken.”
”Finns där gräs på marken?”

17
 Ett barn som
har skadat sig
kan hjälpas
avsevärt med
kommunikation.

Att få henne att

förklara vad som
hände kan vara
välgörande.

Att berätta det

för någon som
är intresserad
kan skingra
varje upprördhet
och få barnet att
känna sig bättre.

18
 ”Nej – det är alldeles sandigt.”
”Berätta det för mig en gång till.”
Du kan få barnet att gå igenom händelsen flera gånger tills det blir uttråkat
eller skrattar. Det finns inga svårigheter med detta. Efter det att barnet har fått
några assister på detta sätt så kommer det, varje gång det har skadats, att
skynda sig till den person som kan tillhandahålla denna smärtfria hjälp och
med tillförsikt kräva att ”få berätta om det.”

Rikta ett barns uppmärksamhet

Många människor har för vana att säga till ett barn, ”Gör inte det där
annars blir du sjuk”, ”Kära nån, du kommer säkert att bli jätteförkyld”, ”Du
kommer att bli sjuk om du håller på så där”, ”Jag är helt säker på att Olle
kommer att få mässling om han går till skolan”, och oräkneliga andra sådana
pessimistiska idéer. De använder även tusentals fraser som ”Gör inte”, ”Kan
inte” och ”Skärp dig”. Föräldrar bör ge akt på sig själva för att använda sådana
fraser och undvika dem så mycket som möjligt. Med lite fantasi och övning så
är det inte svårt att finna på sätt att hålla barn i säkerhet utan att jämt och
ständigt använda verbala restriktioner. Tillrättavisningar av barn bör i största
möjliga utsträckning vara positiva. Att på ett åskådligt sätt belysa vad som
händer en glasflaska när den faller får över idén bättre än tusen skrik av typen
”Ge dig iväg därifrån!” eller ”Ställ ifrån dig den där!”
Mjuka, varsamma rörelser och en lugn röst innebär mycket för att förhindra
restimulering vid hantering av barn. Alla som önskar arbeta framgångsrikt
med barn kommer att utveckla dessa egenskaper. De är särskilt värdefulla i
kritiska situationer.
Om ett barns uppmärksamhet måste fångas snabbt på grund av att en farlig
situation uppkommer och man är för långt därifrån för att snabbt kunna
skydda barnet så kan man ropa dess namn tillräckligt högt för att bli hört utan något
större obehag för barnet. Det är mycket bättre än att skrika förhållningsorder
som ”Stopp!”, ”Stanna där!”, ”Gör inte så!” och så vidare. På så vis undviker
man sannolikt att restimulera barnet.

Att minnas
Att be barnet komma ihåg kan användas i hundratals dagliga situationer:
närhelst barnet är retligt, olyckligt och gråter för någonting; när det mår lite
dåligt; när det uppenbarligen är restimulerat av något; när det har råkat få

19
 lyssna till en dramatisering (en uppspelning i närvarande tid av något som
hänt i det förflutna) eller att någon har straffat det svårt eller gett utlopp åt en
dramatisering riktat mot barnet; när det känner sig avvisat – ja faktiskt, varje
gång ett barn är olyckligt eller nervöst av någon anledning eller när du vet att
det har varit utsatt för en högst restimulerande upplevelse.
Principen här är att få tag i de specifika fraser och situationer som orsakar
restimuleringarna. Naturligtvis kan denna teknik endast användas när barnet
lärt sig prata tillräckligt för kunna ge en sammanhängande redogörelse för vad
det tänker och känner.
Om barnet känner sig upprört (inte allvarligt skadat) så kan du börja med
att fråga det när det kände sig så tidigare. Vanligtvis kommer barnet ihåg.
Allteftersom du ställer ytterligare frågor om vad som hände, vad det gjorde vid
den tidpunkten, vem som pratade, vad som sades, hur barnet kände sig, så
kommer det att beskriva scenen i bilder. När barnet gör det, be det då helt
enkelt att gå igenom händelsen igen några gånger. När du kommer till slutet
av händelsen så säger du, ”Berätta det för mig igen. Var befann du dig när
pappa pratade?” ”Berätta det igen.” Eller helt enkelt, ”Få se nu, du satt på
soffan när pappa säger – vad säger han?” Vilken enkel fras som helst som får
barnet att återvända till början av händelsen kan användas.
Man behöver inte komplicera denna handling. Barn förstår ”Berätta det
igen”. De älskar själva att höra historier gång på gång, och de älskar att berätta
sina historier för en intresserad publik. Men ha inte alltför mycket medkänsla.
Javisst, visa tillgivenhet och intresse. Men gnäll eller jämra dig inte, ”Stackars
raring, stackars lilla vän!” eller liknande fraser. Att göra så kan få barnet att
anse att skadan eller upprördheten är värdefull genom att den ger barnet
speciell uppmärksamhet och sympati.
Ju mer du kan komma in i barnets verklighet, desto bättre kommer du att
vara i stånd att hjälpa det. Imitera dess röstläge, dess ”Jaha!” ”Verkligen!”
”Och sen då?” – anpassa dig till barnets levande härmning, uppspärrade ögon,
andlösa intresse eller hur dess sinnesstämning eller vad dess ton än må vara –
men naturligtvis inte enbart som en mekanisk upprepning. Om du inte kan
göra det på ett bra sätt, var då bara enkel, naturlig och intresserad.
Ofta, när barnet är restimulerat, kommer det att använda en eller två fraser
om och om igen. I så fall kan du börja med, ”Vem säger det?” eller ”Vem säger
så till dig?” eller ”När hörde du det?”
Ibland kommer barnet att envist vidhålla, ”Jag säger det, ’Håll käften din
gamla idiot!’” eller vadhelst frasen innehåller. Fråga då ”Vem mer säger det?”

20
När ett barn
upplever något
upprörande eller
traumatiskt, så kan
liknande händelser
i dess sinne
reaktiveras.

Dessa händelser
försvinner när man
förmår barnet att
prata om den
aktuella
upprördheten.

Barnet bör ledas så

att det återger
händelsen som om
den skulle ske i
närvarande tid.
Detta kommer att
urladda all hysteri
som är kopplad till
händelsen.

21
 eller ”Se om du kan komma ihåg någon annan som säger det”, och barnet
kommer vanligtvis att berätta en händelse för dig.
En kvinna som arbetade med sin dotter blev slagen med häpnad när barnet
sa, ”Du sa det, mamma, för länge sen. ”Var befann du dig när jag sa det?” ”Oj,
jag var bara en liten sak – i din mage.” Detta kommer förmodligen inte att hända
ofta. Men just som detta barn får idén, så kan det hända förr eller senare. Vad
som än ingår i händelsen, fortsätt bara att fråga för att göra händelsen
verkligare. ”Vad gjorde du? Var befann du dig? Var fanns jag? Vad sa pappa?
Hur såg det ut? Hur kände du dig?” och så vidare. Få barnet att återkalla
händelsen några gånger tills det skrattar. Detta kommer att befria det från
restimulering.

Att använda dockor och uppstoppade djur

Om fadern vet att barnet har råkat lyssna till en dramatisering eller att det
har blivit allvarligt straffat eller utskällt så kan han hantera detta några
timmar efter händelsen genom att ställa frågor kring händelsen. ”Kommer
du ihåg när jag skrek åt mamma igår?” Om barnet inte är vant vid att
uttrycka sin ilska mot sina föräldrar, eller om det har blivit allvarligt hämmat
i det förflutna så kan man behöva lirka lite för att få barnet att berätta om det.
Under tiden du gör detta, försök att förvissa barnet genom ditt uppträdande
att det är helt i sin ordning att barnet pratar om det. Om barnet helt enkelt
inte kan det så kan du försöka få det att spela upp det som en lek. Om barnet
leker med dockor eller leksaksdjur så kan du, i din lek med det, få det att
dramatisera händelsen med hjälp av sina leksaker.
”Det här är mamma-docka. Och det här är pappa-docka. Vad säger
mamma-docka när hon är arg?” Mycket ofta kommer detta att föra barnet rakt
in i händelsen och om du verkligen låter det öppna sig och beskriva händelsen
utan fördömanden, och att lyssna med förståelse och intresse, och att uppmuntra
med ett välplacerat ”Ja ... och sen då?” så kommer barnet snart att släppa sina
undanflykter och börja berätta för dig direkt vad det råkat få höra. Även om
det inte gör så och, som barn ofta gör, rusar igenom händelsen några gånger
med sina dockor eller leksaker, så kommer händelsen att minska en hel del i
styrka.

22
Att råka lyssna
till ett uppträde
eller ett slagsmål
mellan föräldrar
kan vara väldigt
störande.

En förälder kan
hjälpa till att
fördriva barnets
oro genom att få
henne att
använda dockor
för att
demonstrera vad
som hände.

Barnet
återskapar
upplevelsen med
dockorna ...

... och
kvardröjande
upprördhet hos
barnet kan
snabbt blekna
bort.

23
 Rita bilder
Istället för dockor eller leksaker kan du försöka få barnet att rita bilder.
”Rita en bild för mig på en kvinna och en man ... Vad gör de? Rita en bild för
mig på en kvinna som gråter”, och så vidare. Betoningen bör alltid vara på
den vuxne som dramatiserade, och inte på barnet som eventuellt var elakt.
Rita bilder, leka mamma pappa barn med ett barn: ”Och sen säger du ...?” ”Och
sen säger jag ...?” eller helt enkelt få barnet att hitta på en historia om
händelsen kan hjälpa.

Ilska
Med barn som inte har hindrats att uttrycka ilska mot föräldrar så är
dessa förevändningar vanligtvis inte nödvändiga. De kommer att berätta fritt
och dramatisera händelsen som de råkat höra eller utskällningen som de fått
om du uppträder som en intresserad åhörare och uppmuntrar dem att bygga
upp händelsen. Om du iakttar när barn leker så ser du att de ofta gör just
detta, imiterar sina föräldrar och andra vuxna i sina dramatiseringar.
Bara genom att ibland fråga ett barn, ”Vad var det som hände som fick dig
att känna dig dålig?” eller ”Vad var det jag sa som fick dig att känna dig på det
sättet?” kommer att få fram och lindra de restimulerande faktorerna i den
aktuella situationen.
Alla är vi bekanta med de våldsamma hotelser som barn kan föreställa sig
när de är frustrerade: ”Jag ska slå honom sönder och samman och kasta
honom i floden; Jag ska få dem alla att gå in i garderoben och låsa den och
kasta bort nyckeln och då blir de alla ledsna”, och så vidare. Om du uppmuntrar
dem med ”Ja? Och vad gör du sedan?” eller ”Jösses, det skulle verkligen vara
något!” så kommer de att fortsätta ett tag och därefter brakar de bara rakt ut
ur sin upprördhet och fortsätter med vad de höll på med.
Om ett barn är argt, låt det vara argt, även om du är offret. Låt barnet agera
ut sin ilska, och vanligtvis försvinner den snabbt. Men om du försöker
undertrycka den så kommer den att växa till sig och vara längre. Att låta ett
barn reagera på en frustrerande situation utan ytterligare förtryck verkar
frigöra frustrationsenergin och få barnet ut ur den snabbare än nästan vad som
helst annat.

24
Rädsla
Om ett barn befinner sig i rädsla, låt det berätta om det för dig, och
uppmuntra det så mycket du kan. Detta är särskilt effektivt när det gäller
mardrömmar. Väck barnet, håll om det tyst tills gråten avstannat lite. Fråga
därefter barnet om mardrömmen och tag det igenom drömmen flera gånger
tills det inte längre är skrämt. Fråga sedan barnet om ett angenämt minne och
låt det berätta för dig innan du lämnar det. Om barnet inte vill somna ensamt
efteråt, försök inte att få det att stå ut med sin rädsla. Stanna hos barnet och
uppmuntra det att prata om händelsen tills det inte längre är skrämt även om
det tar lite tid. När du frågar barnet angående rädslor så kan du använda frasen
”samma som”. Om barnet har rädsla för mörkret, fråga det ”Vad är samma
som mörker?” Om det har rädsla för djur så får en liknande fråga barnet att
analysera sin rädsla. Kanhända kommer du inte att alltid vara framgångsrik
vid första utfrågningen, men om du fortsätter tålmodigt så får du snart nog ett
svar som upplyser dig om en händelse som barnet har sin uppmärksamhet på
och du kan då hjälpa barnet att hantera detta genom att prata om vad som
hände.

Sorg
Om barnet är sorgset så kan en bra början vara, ”Vad är det som gör dig
ledsen?” Fråga detta några gånger och hjälp barnet genom att ställa frågor
angående vad det gråter för. När barnets gråtande sedan avtar så kan du fråga
”Finns det något annat som gör dig ledsen?”
Att bara låta barnet gråta tills det kommer ut ur sin sorg kan faktiskt ofta
vara tillräckligt. Detta är speciellt sant om du är i nära kontakt med det och
barnet vet att det kan räkna med dig för stöd och hjälp.
Försök inte hindra barnet att gråta genom att helt enkelt säga åt det att inte
gråta. Antingen hanterar du händelsen som orsakade gråten genom att fråga
vad som hände och få barnet att berätta för dig tills det skrattar, eller så låter
du barnet gråta ut medan du smeker det eller håller det. Inga ord i så fall;
endast tillgivenhet.

25
 Retlighet
Om barnet helt enkelt är grinigt och ”ohanterligt” så kan du ofta få det ut
ur detta tillstånd genom att avleda dess uppmärksamhet, genom att berätta en
ny och fascinerande historia eller använda en bilderbok eller en leksak eller,
om det är ett mycket litet barn, någonting som glittrar. Detta är en gammal
teknik, men den fungerar. Om barnet är retligt så är det möjligt att det
befinner sig i uttråkning, vilket innebär att den aktivitet barnet för tillfället var
intresserat av har blivit en aning förtryckt. Det letar efter något nytt att göra,
men kan inte finna något. Om du kan ge barnet något som intresserar det så
kommer det snabbt att bli gladlynt. Emellertid ska du inte göra upphetsade
försök att fånga barnets uppmärksamhet, att plåga det med ryckiga rörelser
och avledningsmanövrer som, ”Titta, raring, se en sådan fin klocka!” och om
detta inte ger en omedelbar effekt, hoppa till något annat objekt. Sådant
förvirrar oftast barnet. Utnyttja lugna och tysta rörelser, prata mjukt och stilla,
och inrikta barnets uppmärksamhet på en ny sak. Det borde räcka.

Om inget av detta hjälper så kan du ibland befria barnet från restimulering

och få det upp till närvarande tid genom intensiv fysisk stimulering, som t.ex.
lekfull brottning eller någon annan energisk övning.

Om du kan få barnets uppmärksamhet länge nog så kan du be det att berätta

om något trevligt som hänt. I början kanske barnet gör detta motvilligt, men
allteftersom du uppmuntrar det så går det oftast rakt in i det angenäma minnet
och snart nog är barnet gladlynt igen.

Att göra en ny lek av att minnas skapar ett konstruktivt och angenämt
sätt att hålla ett barn sysselsatt under långa resor, perioder av väntan,
konvalescensperioder och så vidare.

Barn har naturligt en god förmåga att minnas. De älskar att prata om glada
minnen. En stor del av ett barns konversation är fyllt av de underbara ting det
har gjort eller hoppas att få göra och barnet talar ofta spontant om de gånger
det har varit skrämt eller olyckligt.

Lär barnet att återge alla angenäma stunder genom att fråga det vad som
hände när det gick till Zoo eller till simhallen. När barnet börjar berätta för
dig, led över det till närvarande tidsform, som föreslagits tidigare, om barnet
misslyckas att göra detta själv. Säg åt barnet att känna vattnet, att uppleva hur
det rör sig, att se vad som händer, höra vad folk säger och uppleva ljuden runt

26
omkring sig. Detta kommer att hjälpa barnet att bygga sin förmåga att
erinra sig de olika saker som det har upplevt. Men insistera inte på en full
redovisning av alla förnimmelser om barnet återkallar händelsen snabbt och
säkert och berättar flytande om den. Det är inte speciellt svårt att få ett barn
att göra detta.

Du kan inleda leken genom att säga, ”Låt oss leka ’kom ihåg’”, eller
”Berätta för mig när du gick till ...” eller ”Låt oss låtsas att vi går till Zoo igen”,
eller vilken tillfällig fras som helst. Engagera dig i berättelsen så mycket du
kan genom att imitera barnets tonläge och uppträdande om du kan göra det
lätt, och var alltid intresserad och se ivrigt fram emot nästa detalj i berättelsen.

Alltså, de huvudsakliga punkterna när man har att göra med ett barns
upprördheter eller skador är:

1. Ge assister för lättare skador, om nödvändigt, eller låt barnet gråta ut

om det verkar räcka.

2. Få barnet att minnas sista gången det hände eller få det att berätta helt
och hållet om vad som hände och vad som gjorde det olyckligt.

3. Lär ett barn att minnas genom att få det att berätta om angenäma
stunder ur det förflutna.

4. Använd tekniken för att återkalla angenäma stunder eller andra

tekniker för att få barnet ut ur upprördheter och upp till närvarande tid.

Med en sådan omsorg kommer barnet att vara friskare och lyckligare.

27
 FRISKA SPÄDBARN

Om ett spädbarn matas felaktigt så blir det inte bara olyckligt, det får även
dålig hälsa, ett faktum som berör varje ny förälder. Riktig näring är naturligtvis
nödvändigt för en god hälsa. Grundat på personlig erfarenhet följer här något
som fungerade; det erbjuds som ett nyttigt tips till föräldrar som letar efter
bättre sätt att uppfostra friska barn.
En del sjukhus och läkare har uppenbarligen lagt sig till med parollen ”En
fet baby idag innebär en patient i morgon”.
En del förberedd sjukhusmat och mat som komponerats av läkare har
konstaterats vara störande för ett spädbarn. Det utgörs av en pulvermassa som
man förmodas lösa upp i vatten och ge till barnet.
Om du någonsin smakat på det så skulle du hålla med barnet. Det är
fruktansvärt.
Men inte nog med det, det består helt och hållet av kolhydrater och innehåller
inte tillräckligt med protein för att skapa cell- och benvävnad. Det producerar
enbart fett. När du ser en av dessa uppsvällda, moderna bebisar, då ska du veta
att den är uppfödd på en exakt diet av mjölkpulver, glukos och vatten, dvs
enbart kolhydrater.
Den största anledningen till att ett spädbarn störs tidigt i livet är just
matransoner. Barnet blir kanske utfordrat, okej. Men med vad? Fruktansvärt
äcklig mjölkersättning övergödd med kolhydrater, eller tunn bröstmjölk
från en överarbetad mamma. En matranson måste ha en stor andel protein.
Protein utgör byggstenarna för nerver och ben. En soldat som sårats kan inte
botas utan kraftigt proteinintag. Magsår återställs inte utan att en kraftfull
proteindiet ordinerats.
För att skapa hjärna, ben och vävnad så måste spädbarnet få protein från
två dagars ålder upp till åtminstone tre år. Då får man starka, präktiga, pigga
bebisar som sover bra och som gör bra ifrån sig.
Detta problem tacklades först som en personlig angelägenhet. I fallet med
en fader med en liten pojke som inte skulle överleva måste en snabb handling
till för att rädda pojken. Han måste (1) fås ut från sjukhuset och (2) upptäcka
problemet och (3) åtgärdas. Den totala tillgängliga tiden var 24 timmar.
Pojken var döende.
Så (1) han togs ut från sjukhuset. (2) man fann att han varken ville eller
kunde äta. (3) ett recept som försåg honom med den näring han behövde
utvecklades och gavs åt honom.
Receptet utnyttjade sädesslaget korn. Romerska trupper under marsch
hade överlevt på en korndiet som är det sädesslag som innehåller mest
protein. Detta är det recept som på enklaste sätt kan efterlikna mänsklig
bröstmjölk. Det är ett gammalt romerskt recept, inte mindre än ca 2.200 år
gammalt.
Naturligtvis innebär det lite besvär. Du måste offra en kastrull eller en liten
kittel att koka kornet i (grytan blir verkligen förstörd, så du kan helt enkelt

28
endast använda den som en korngryta). Och du måste koka kornet under en
längre tid för att få kornvatten och det kan tänkas att du glömmer dig och
kornet blir vidbränt. Men trots det så är det värt besväret eftersom du får lugn
i huset och en frisk baby.
Du blandar till en komplett 24-timmars sats av detta kornrecept varje dag,
buteljerar det i steriliserade flaskor och ställer det på en kylig plats. Och du
värmer upp en flaska till cirka 37° C (testa genom att spruta lite på baksidan
av handen för att känna om det är för varmt eller för kallt) innan du ger det
till barnet.
Och, fastän du försöker att vänja barnet vid ett matschema, så är du dum
om du inte matar det när det är hungrigt.
Efter att ha ätit en full ranson så sover en baby i alla fall vanligtvis i flera
timmar. Om de inte gör det så finns det alltid en anledning, t.ex. något
olämpligt i sängen, våta blöjor, vad som helst. När ett spädbarn som inte borde
gråta, ändå gör det, leta tills du får reda på vad det beror på. Följ inte den
allmänna uppfattningen att (1) babyn helt enkelt bara är bångstyrig eller (2)
att det är en allvarlig sjukdom som kräver omedelbar behandling. Någonstans
mellan dessa ytterligheter finner vi den verkliga anledningen.
Kornrecept för spädbarn
Den främsta anledningen till att ett spädbarn inte mår riktigt bra är för
klena portioner. Och för att råda bot på det följer här ett recept som man kan
använda:
420 gram kornvatten
280 gram homogeniserad mjölk
85 gram kornsirap
Mängden sirap bör varieras – beroende på spädbarnet – vissa gillar svag
smak – vissa vill ha starkare smak.
Detta recept kan multipliceras med valfri siffra beroende på antalet flaskor
man önskar lagra, men proportionen förblir densamma.
För att tillverka kornvatten, lägg ungefär en halv kopp helkorn i ett stycke
bomullstyg, knyt till löst så att kornet kan svälla. Låt det koka långsamt i 6½
timme i en täckt gryta med ca 2 liter vatten. Grytan ska vara försedd med
ventilationsöppning och får inte vara av aluminium. (Vid ventilering av grytan
låter man ånga pysa antingen genom en ventilationsöppning i locket [om
sådant finns] eller genom att placera locket lite på sned så att det bildas en
öppning mellan locket och grytan.) Kornvatten blir mycket starkt rosa till
färgen. Det har då ungefär rätt konsistens för att kunna användas i receptet
ovan.
Du ska inte mata babyn med rent kornvatten, endast vatten blandat med
mjölk och kornsirap i den proportion som angetts i receptet.
Addera inte någonting annat till detta recept, såsom vitaminer eller grädde
”för att göra receptet mera näringsrikt”. Receptet ska användas som angetts
ovan.
Använd detta recept och få friskare spädbarn!

29
 HUR MAN FÖRBEREDER KORNRECEPTET

1. Lägg ungefär en halv kopp

helkorn i ett stycke bomullstyg.

MJÖLK Kornsirap

KORN

2. Knyt paketet löst så att det

kan svälla ...

6½ timme

3. ... och placera 4. Koka långsamt i 6½ timme

det i en gryta med en aning ventilation så att
med 2 liter ånga kan pysa ut. 280 g.
vatten.
420 g.
5. Tillred receptet genom att an- 85 g.
vända: 420 g kornvatten, 280g MJÖLK
homogeniserad mjölk, 85 g HOMOGENISERAD
kornsirap. MJÖLK
KORNSIRAP
KORNVATTEN

30
 6. Håll kornvattnet kallt tills
det är matdags.

37° C

7. Värm en flaska
till 37°C
(kroppstemperatur).

KORNRECEPTET
Lägg ungefär en halv kopp helkorn i
ett stycke bomullstyg.
Knyt till löst.
Koka långsamt i 6 1/2 timme i ca 2
liter vatten.
Tillred receptet genom att använda:
420 g kornvatten
8. Spruta några droppar på din hand
280 g homogeniserad mjölk
ör att säkerställa att vätskan inte är
för varm eller för kall. Mata sedan barnet. 85 g kornsirap

31
 ATT SKAPA
MORGONDAGENS
SAMHÄLLE
Att arbeta med barn kan vara ett fascinerande äventyr. En person som
använder skarpsinne och tålamod i samband med sin skicklighet i att tillämpa
de kunskaper och tekniker som framlagts i detta häfte kommer att belönas genom
att få se barn göra framsteg och bli samarbetsvilliga, sunda samhällsmedlemmar.
Arbetsuppgiften kanske ibland verkar omöjlig och hjärtslitande, men i slutänden
kommer man att uppleva en enastående tillfredsställelse av att ha åstadkommit
något som verkligen var värt besväret för framåtskridandet av framtida generationer. ■

32
PRAKTISKA ÖVNINGAR
Följande övningar kommer att hjälpa dig att förstå detta häfte och kommer
att öka din förmåga att ta itu med barn bättre.

1 Observera någon som handskas med barn. Lägg märke till om personen
idkar övertalning eller makt för att få barnet att göra något mot dess egen
vilja. Om så är fallet, vilket resultat skulle du uppnå och hur skulle
materialet i detta häfte ha tillämpats istället? Observera därefter någon
annan som handskas med ett barn och gör samma sak som i det första
exemplet.

2 Skriv ner ett exempel på hur ett barn kan bidra till dig. Beskriv de
omständigheter du skulle möta och vad du skulle göra för att tillåta
barnet att bidra under den omständigheten. Upprepa därefter detta igen
– med ett annat exempel på hur ett barn skulle kunna bidra till dig och
hur du skulle hantera omständigheten.

3 Genom att tillämpa materialet i detta häfte, ta hänsyn till ett barns
villighet och få barnet att göra något som du har behov av eller som du
vill att det ska göra.

4 Genom att använda de data du läst i detta häfte, leta reda på och hantera
ett barn som har skadat sig och som inte återhämtar sig spontant. Se till
att du tillämpar principen att inte säga något när barnet är skadat. Utför
de nödvändiga stegen för hantering av barnet till det blir uttråkat eller
skrattar.

5 Hantera ett barn som gråter tills det slutar gråta. Tillämpa de data som
finns i avsnittet ”Berätta för mig vad som hände” och få barnet att återge
sin berättelse i närvarande tid om det inte gör detta spontant. Utför de
nödvändiga stegen för hantering av barnet tills det blir uttråkat eller
skrattar.

6 Skriv ner fem exempel på handlingar en förälder skulle kunna göra eller
säga och som skulle vägleda ett barns uppmärksamhet och inleda det i
säkerhet utan att använda ihållande verbala restriktioner.

7 Förbättra ett barns minne genom att få det att berätta om tidigare
glädjestunder. Använd teknikerna som finns i avsnittet ”Hantera ett
barns upprördheter och missöden” för att åstadkomma detta resultat.

33
 RESULTAT FRÅN TILLÄMPNING
LÄS- OCH SKRIVKUNNIGHET I
SAMBAND MED UPPFOSTRAN
Barn till föräldrar
som tillämpar
12.6%
Annan 24,9% fördelarna med
5 år Scientologi lär sig
15,1%
läsa mycket tidigare
6 år än vad som är nor-
malt för 6-åringar.
26,6%
20,1% 4 år
3 år
VID VILKEN ÅLDER BÖRJADE DITT BARN LÄSA?
Det är inte lätt att fostra barn i dagens
hektiska och pressade samhälle. Kraven
på arbete och finanser, den höga skilsmässo­
frekvensen, tillgängligheten till droger i
skolan bidrar i stor utsträckning till ett
instabilt familjeförhållande. Det är inte
lätt för föräldrar eller för deras barn.
Likväl finns teknologin för hur man
uppfostrar lyckliga barn. Och den har
använts av tusentals föräldrar och andra
för att förändra sina liv.
Samtliga Scientologi-principer som är
tillämpliga på vuxna är också tillämpliga
på barn, men det finns även ett helt ämne
som specifikt riktar sig till dessa män och
kvinnor som inte har ”vuxit färdigt”. Genom
att använda denna visdom kan uppfostran
av barn vara ett glädjefullt och givande
experiment.
Nedanstående exempel visar att
människor faktiskt kan uppfostra barn som
34
har förmåga att överleva och vara lyckliga
i denna ibland förvirrade värld.
En kvinna gifte sig med en man som hade
tre barn. Hennes syster såg att hon hanterade
dessa barn fel på ungefär samma sätt som
hon själv hade hanterats fel som barn.
”Jag hade just lärt mig en del av L. Ron
Hubbards upptäckter om hur sinnet fungerar
och hur felhantering av barn kan överföras
från generation till generation. Med dessa
grundläggande insikter satte jag mig därför
ner med min syster och visade henne hur hon
hade blivit ignorerad och felhanterad som
barn, och hon höll med om detta. Jag fick
henne också att inse att hon var mycket duglig
och naturligtvis ville göra saker och ting på
ett riktigt sätt, även när hon var ett litet
barn. Jag frågade henne hur hon skulle
reagerat om någon faktiskt hade kommunicerat
med henne som barn och fick henne även att
ta en titt på hur hon skulle kunna göra detta
med sina styvbarn och hon blev mycket
gladare. Min syster som tidigare inte hade
gillat eller ville ha några barn ändrade sig
efter detta dramatiskt. Hon började tycka om
barn och beslöt sig även att hon ville ha egna
barn. Alltsedan dess tillåter hon sina barn
att kommunicera med henne och låter dem
vara de personligheter de är. Jag tror att detta
har gjort hennes liv mycket lyckligare, för att
inte nämna hennes barns liv.”
Genom att använda L. Ron Hubbards
material i en ung pojkes liv, fick barnskötaren
till stånd en anmärkningsvärd förändring:
”Den lille pojken älskade att gå i skolan,
men på vägen hem slogs han, varje dag, med
sina bröder i baksätet, han gapade och skrek
och bråkade om var de skulle sitta och så
vidare. Detta fortsatte vid middagsbordet,
där han var väldigt jobbig att ha att göra
med och gjorde hela familjen upprörd.
Föräldrarna visste inte hur de skulle handskas
med honom utan skickade bara in honom på
rummet. Detta resulterade bara i gap och
skrik från rummet tills han tröttnade.
Jag använde mig av datumet att i sådana
omständigheter är det någonting speciellt
som är fel, och som man måste spåra upp
och ta reda på. Jag fann att han, sedan han
började skolan, inte längre tog en tupplur på
eftermiddagen och att han var alldeles
utmattad vid dagens slut. Så jag fick honom
att gå till sängs tidigare och inom ett
par dagar var han den mest charmerande,
älskvärda femåring man kan tänka sig, som
ivrigt berättade vad de hade gjort i skolan
och leende sa ’skulle jag kunna få saltet’ vid
middagsbordet. För föräldrarna var detta ett
mirakel. Det gjorde stort intryck på dem, men i
själva verket var det bara tillämpningen av
L. Ron Hubbards teknologi.”
En mor som bodde i Auckland i Nya
Zeeland, var alldeles desperat angående att
hennes första baby grät ideligen, dygnet runt.
Familjens läkare sa att barnet var friskt och
kunde inte avgöra varför det grät.
”En dag när jag var inne på vår lokala
Scientologi-kyrka läste jag en artikel av
L. Ron Hubbard, om hur man får friska och
sunda spädbarn. En av hans rekommenda­
tioner, som gavs i artikeln, var att ge barnet
en modersmjölksersättning gjord på korn.
Jag gick hem, fast besluten att pröva detta.
Resultatet blev mycket bra. Efter två dagar
hade min pojke lugnat sig så att han kunde
sova mellan måltiderna. Efter en vecka sov
han över nattmålet. Och jag var så tacksam
för den extra vilan jag fick! Jag upptäckte
senare att han höll på att få tänder – han
fick dem alla utan att gråta. Utslag efter
blöjan och dåliga magar var okända begrepp
hos oss och han växte sig så stark att han
kunde börja gå vid sju månaders ålder. Jag
kan ärligt säga att kornblandningen inte
bara hade en lugnande inverkan på vår son
utan på hela hushållet, eftersom jag fort­
satte och gav våra två andra barn samma
sak.”
Efter att ha studerat L. Ron Hubbards
arbete om hur man uppfostrar barn beslutade
sig en pappa i Los Angeles för att använda
denna information i uppfostrandet av sin
son. Han sade:
”Jag tyckte att jag inte ville vara en
förälder som förde vidare ’familjetraditionen’
av dålig barnuppfostran. Jag visste att jag
skulle hamna i samma gamla hjulspår som
föräldrar med otillräcklig förståelse om jag
inte gjorde någonting åt detta. Så jag studerade
L. Ron Hubbards data så att jag skulle ge
min son en fin uppväxt. Den skillnad som
detta skapade – som inte bara jag, utan
även andra föräldrar observerade – är att
min pojke är genuint intresserad av att hålla
sina tillhörigheter i ordning och sköter dem
väl, och ofta ger kommentarer om andra
(även vuxna) som inte gör detta. Varken
min fru eller jag har någonsin krävt att han
skulle bry sig om de här sakerna. Hemligheten
bakom det ligger i att tillämpa dessa data
och är i själva verket vad man själv inte
förstår, och inte vad ens barn inte förstår.
Man skulle vara försumlig i sina uppgifter
som förälder om man inte studerade och
använde denna teknologi.”
35
 ORDFÖRKLARINGAR
aberration: en avvikelse från rationellt
(förnuftigt) tänkande eller beteende. I grunden
betyder det att göra fel, begå misstag, eller
mera specifikt, att ha fixa idéer som inte är
sanna. Ordet används också i sin vetenskapliga
betydelse. Det betyder en avvikelse från en
rät linje. Om en linje var menad att gå från A
till B, så skulle den, om den vore aberrerad, gå
från A till någon annan punkt, till någon
annan punkt, till någon annan punkt, till
någon annan punkt, till någon annan punkt
och slutligen anlända till B. Ur denna aspekt
kan det också betyda brist på rakhet eller att
se krokigt. Exempel: En man ser en häst men
tror att han ser en elefant. Aberrerat uppträdande
är felaktigt uppträdande, eller icke förnuftsbaserat
uppträdande. Aberration kontrasteras av
sinnesfriskhet (själshälsa), som är dess motsats.
Ordet kommer från latinets aberrare, att vandra
från, från latinets ab, bort från + errare,
vandra.
assist: en process som kan göras för att lindra
ett obehag i närvarande tid och hjälpa en
person att återhämta sig snabbare från
en olycka, sjukdom eller upprördhet.
Dianetik: kommer från grekiskans dia,
som betyder ”genom”, och nous, som betyder
”själ”. Dianetik är en metod som utvecklades
av L. Ron Hubbard och som kan hjälpa till
att lindra sådana saker som oönskade
förnimmelser och känslor, oförnuftig rädsla
och psykosomatiska sjukdomar Det definieras
mest exakt som den inverkan som själen har
på kroppen.
havingness: känslan att man äger eller
innehar; det kan också beskrivas som konceptet
av att kunna sträcka sig ut eller att inte vara
förhindrad från att sträcka sig ut.
36
kommunikation: utbyte av idéer genom
rum mellan två personer.
konfront: att man står ansikte mot ansikte
med någon eller något utan att rygga tillbaka
eller undvika. Konfrontering är i grunden
förmågan att obesvärat vara där och förnimma.
närvarande tid: den tid som finns nu och
som blir förfluten nästan lika snabbt som man
lägger märke till den. Det är en term som
mer fritt används för omgivningen så som
den existerar nu.
restimulering: reaktiveringen av ett minne
av en tidigare otrevlig upplevelse beroende på
liknande omständigheter i nuet, som närmar
sig omständigheterna i det förflutna.
Scientologi: en religiös tillämpad filosofi
utvecklad av L. Ron Hubbard. Det är läran
om och handhavandet av anden i relation till
sig själv, universa och annat liv. Ordet Scientologi
kommer från det latinska ordet scio, vilket
betyder ”veta”, och det grekiska ordet logos,
vilket betyder ”ordet eller den yttre formen
med vilken den inre tanken uttrycks eller
görs känd”. Följaktligen betyder ordet
bokstavligen att veta hur man vet.
självdeterminism: det varandetillstånd då
personen kan eller inte kan kontrolleras av
sin omgivning i enlighet med hans eget val. I
det tillståndet har personen självförtroende i
sin kontroll över materiella universum och
andra människor.
verklighet: det som tycks existera. Verklighet
är i grunden överenskommelse; den grad
av överenskommelse som uppnås mellan
människor. Det vi kommer överens om som
verkligt är verkligt.
OM
L. RON
HUBBARD
H an föddes i Tilden i Nebraska den
13 mars 1911, och startade tidigt
på sin väg av upptäckter, en väg
som utmärktes av en hängivenhet till
hans medmänniskor. ”Jag ville att andra
människor skulle vara lyckliga, och kunde
inte förstå varför de inte var det”, skrev han
om sin ungdomstid, och häri kan man
skönja de tankar som länge skulle leda hans
steg. Vid nitton års ålder hade han rest mer
än 40.000 mil och undersökt javanesiska,
japanska, indiska och filippinska kulturer.
Ron återvände till Förenta staterna 1929
och återupptog där sin formella utbildning
och studerade matematik, ingenjörs-
vetenskap och den vid den tiden nya
vetenskapen kärnfysik – vilka samtliga för-
såg honom med mycket viktiga kunskaper
för hans fortsatta forskning. För att finan-
siera denna forskning, gav han sig in på en
författarbana under det tidiga 1930-talet,
och blev snart en av de mest lästa författar-
na inom den populära skönlitteraturen.
Han förlorade dock aldrig sitt ursprungliga
mål ur sikte, utan fortsatte med sin huvud-
sakliga forskning genom omfattande resor
och expeditioner.
Vid USAs inträde i andra världskriget
gick han med i Förenta staternas flotta som
löjtnant och tjänstgjorde som befälhavare
på ubåtsjagare. År 1945, delvis blind och
förlamad av skador som han ådrog sig i
strid, diagnosticerades han som obotligt
invalidiserad. Genom att tillämpa sina
teorier om sinnet var han emellertid i stånd
att hjälpa inte bara sina medpatienter, utan
han återvann även sin egen hälsa.
Efter ytterligare fem år av intensiv
forskning presenterade Ron sina upptäckter
för världen i boken Dianetik: Hur tanken
påverkar kroppen. Dianetikboken var den
första populärhandboken om det mänskliga
sinnet som uttryckligen skrivits för
gemene man. Den inledde en ny era av
hopp för mänskligheten och en ny fas i
L. Ron Hubbards liv. Han upphörde
emellertid inte med sin forskning, och
allteftersom den ena upptäckten efter den
andra noggrant kodifierades mot slutet av
1951, föddes den tillämpade religiösa
filosofin Scientologi.
Eftersom Scientologin förklarar allt liv,
finns det ingen aspekt av människans exi-
stens som L. Ron Hubbards efterföljande
arbete inte tog upp. Han vistades omväx-
lande i Förenta staterna och i England, och
genom sin fortsatta forskning fann han lös-
ningar på sådana sociala problem som den
sjunkande standarden inom utbildningen
och det utbredda drogmissbruket.
Allt som allt omfattar L. Ron Hubbards
arbeten i Scientologi och Dianetik totalt 40
miljoner ord av bandinspelade föreläsningar,
böcker och andra skrifter. Sammantaget
utgör detta det arv som han lämnade efter
sig vid slutet av sitt liv, den 24 januari 1986.
Ändå utgjorde L. Ron Hubbards bortgång
inte på något sätt ett slut; ty med 100
miljoner exemplar av hans böcker i omlopp
och med miljontals människor som
dagligen tillämpar hans teknologi för att
uppnå förbättring, kan man definitivt säga
att världen fortfarande har sin största vän i
L. Ron Hubbard. n
37
 NEW ERA® Publications International, ApS NEW ERA är ett registrerat varumärke och service
märke i bland annat Danmark och innehas av
Store Kongensgade 53, 1264 Copenhagen K, Denmark New Era Publications International ApS
ISBN 87-7968-203-0
© 2001 L. Ron Hubbard Library Tryckt av NEW ERA Publications International, ApS
Alla rättigheter förbehållna.
All oauktoriserad kopiering, översättning, import
eller distribution, i sin helhet eller i delar av den,
på något sätt, inklusive elektronisk kopiering,
lagring eller överföring är ett brott mot gällande lagar.
Scientologi, Dianetik, Celebrity Centre, L. Ron Hubbard,

Flag, L. Ron Hubbard-signaturen, Scientologikorset

®
(avrundat) och Scientologikorset (spetsat) är varu- och
servicemärken som innehas och används med
En L. RON HUBBARD­publikation
38 tillstånd från Religious Technology Center.