Nr lgnen blir till sanning del 2.

Madeleine reser sig frsiktigt upp och brjar g lngsamt som en osynlig skugga lngs korridoren. Osynlig r bara ett av frnamnen. Hon r som den stilla luften fr de andra som varken ser eller hr hennes andetag och existens. Till och med spken fr mer till drag till sig, de syns eller hrs oftast p ngot stt. ven om Madeleine frsker sga ngot eller frska komma in i ngon konversation s r det som hon inte existerar och hennes rst skruvas helt likt volymknappen p mp3:en. Kanske r de fr upptagna med sig och sina liv fr att ens sga ett litet vnligt och vlkomnade "hej!" eller frga hur hon mr? Eller kanske r det ngot fel p henne?!Ngot allvarligt fel undrar Madeleine. Fr varfr skulle de annars vara och gra s mot henne?!Vad har hon gjort fr fel?!Ngot mste det ju vara tnker Madeleine medans hon biter sig lite ltt till i lppen och en kall och ensam tr faller ner likt regndropparna mot fnsterrutan utanfr.

Madeleine gr frbi sitt skp dr det str skrivit med svart tuschpenna " Fetto, lebb, retard" och massa annat klotter runt omkring. Hon gr s tyst och frsiktigt in mot toaletten.Vl inne p toaletten stter sig Madeleine p toalocket som ser renare ut n golvet som r utsprid med massvis av pappershanddukar och en annan vl anvnd och begagnad tampong med resterande plastfrpackning till. P den graktiga toalettdrren str det med slarvig, kladdig handstil "Madeleine = lebb" och en annan het diskussion om judiska killar r snygga eller inte. Tillslut rasar hon ihop och trarna forsar ner som floder s mycket s hon mste kippa efter luft och inte kvvas av grten som stryper hennes hals. "VARFR just JAG? VAD har jag gjort?! VAD har JAG sagt?!" frgar Madeleine sig sjlv frtvivlad och sorgset frvirrad samtidigt som hon skakar p sitt huvud fram och tillbaka. Hon begraver ansiktet i sina hnder och grter hjrtskrande som man bara kan gra nr man knner sig som mest ensam och hatad av hela vrlden. Madeleine stirrar med en tom och glansig blick ut mot fnstret. Hon ser inte inte s mycket d det r ganska suddigt och trarna r ivgen.

Hon reser sig upp och gr mot handfatet och stller sig framfr spegeln.I spegeln ser Madeleine en sndergrten,vilsen,ensam sjl som inte har en platt som en planka mage vilket Lilly och de andra tjejerna i klassen har. "Varfr fr kan jag inte f ha en sdan fin mage de har?!" frgar hon sig sjlv beundrande men sorgset som hon klappar sig sjlv ngestfyllt ver magen och nskar att den psiga cup cakemagen kunde frsvinna kvickt och bytas ut mot en platt och slt mage som den slanka och vackra modellen p H&Mreklamen som pminner henne strngt om att det r shr du br se ut fr och va en lskad,framggsrik och lycklig mnniska! "Lilly och Flippa har rtt!!Det klart,vem i hela vrlden vill ha mig nr jag ser ut shr?! Kolla hur jag ser ut!!Det r vl klart som faan!"svr hon ver sig sjlv och mungiporna drar enda ner till ftterna. "Jag HATAR mitt fula ansikte och min nsa,mage,rumpa,min hemska och korta ben!!Jag HATAR mig sjlv,jag HATAR allt som har med mig och gra!! vrlar hon fr sig sjlv i tankarna dr hjrnan hller p sprngas som en bomb knns det som medans hon har god lust att krossa snder spegeln framfr henne med bara sina hnder men Madeleine lter bli.

Madeleine torkar bort trarna med ena rmen av sin mrka hoodjacka som r lika mrk som den sorg,frvtivlan och saknad hon knner. "Faan vad jag vill d!!Jag MSTE d!Pallar fan inte serist och knna shr lngre!!De sger ju att de skulle vara s glada och ha vrsta festen om jag dog!Kanske jag skulle gra dem en tjnst om jag dog s slipper de ckliga och fula jag!"gastar hon frtvivlat fr sig sjlv uppe i tankegngarna. Hon lser upp drren och gr ut frn toaletten.Ut mot den kyliga och obehagliga korridoren.Ut mot den gra och deprimerande grden. Madeleine gr lngs vid vgkanten.Vdret har klarnat men ser mer soligt ut n vad det knns inombords fr Maddeleine.Inom henne regnar det och pgr vrldens yrvder och blixtrande ska.Hon gr i rask takt och svnger om fr att kliva ver en bro. Himlen r alldeles bl och klar men innuti henne r det mrkare n natten.Madeleine tittar ut ver bron. Det r rtt s hgt.Hon ser bilar som ker fram och tillbaka.Som om ingenting hade hnt.Som att de inte mrkte av yrvdret och skan som blste och blixtrade till nnu hradre.Som om verkligen ingenting hade hnt eller hll p hnda.Hjrtat slr ngra extra slag och hjrtslagen kar i takt.Det r verkligen nu eller aldrig.P liv och p dd. Hon tar ett djupt andetag samtidigt som det hugger till inom henne.Madeleine kramar om rcket hrt och ganska bestmt.Hon tittar ner mot bilarna som susar frbi och fr nstan svindel men blundar.Frgan r ska hon hoppa eller inte?