Pojken frn Herculaneum

av JAN LJUSTERDAL

 Pojken frn Herculaneum Jan Ljusterdal ISBN papel: 978-84-686-3502-6 ISBN pdf: 978-84-686-3503-3 Editor Bubok Publishing S.L. Impreso en Espaa/Printed in Spain

DEL I
r 49 e.Kr.

Kapitel 1 Hge by lg mitt i Uppland som sen mannaminne tillhrt Svearna, en av de mktigaste och rikaste stammarna i trakten. Byn lg vid stranden av en djup havsvik som ppnade upp sig mot havet och skrgrden utanfr. Under sommarmnaderna var vikens vatten full av liv, men nu var det midvintertid och allt var dtt och fruset. En isande grkall vind svepte in frn havet och de lga gr lnghusen sg ut att huka sig dr de oskyddade stod mot vdrets krafter. Det snade kraftigt den hr kvllen. Snn la sig i stora sjok ver de torvtckta taken och vinden ylade som om den vore ett rovdjur. Byns innevnare hukade sig i sina stugor medan himlens gudar stred dr uppe i skyn. Skulle de goda krafterna nnu en gng vinna striden, eller skulle vrlden g under med man och allt? Det hr var tankar som for genom huvudet p byns hvding Ragnar medan han stod i drrppningen och studerade snstormens framfart. Ett sdant odjur kunde han inte gra ngot t, det var bara att hlla sig inne, bida sin tid och hoppas p det bsta. Det vara inte bara himlens gudar Ragnar tnkte p den hr kvllen. Han funderade ocks p hur han skulle gra med bevakningen av byn. Var det ngon id att ha full 9

Jan Ljusterdal bevakning en sdan hr natt? Skulle det inte vara bttre om mnnen fick sova inomhus, istllet fr att de skulle st dr ute i kylan och frysa till ingen nytta? Utanfr byn lg snn meterdjup och snstormen gjorde att man inte sg handen framfr sig. Hstarna kunde knappt ta sig fram genom snn och nnu vrre skulle det bli om det fortsatte att vrka ner. Ragnar skickade ut en av trlarna med uppgiften att hlla marken ren frn sn framfr drrar till hus och visthusbodar. Mannen knarrade ngot om att det var ortt att skicka ut honom i snstormen, men en blick frn Ragnar fick honom att snabbt skynda ut genom drren. Ragnar ruskade p huvudet t odjuret som vrlade drute och drog igen drren efter trlen. Han satte sig ner p sin plats vid hgstet. Lnghusets manfolk satt runt bordet och arbetade med att tlja till nya pilskaft och kvinnfolket var sysselsatta med handarbete. Det gllde att utnyttja det sista dagsljuset innan mrkret la sig som ett tcke ver nejden. Mitt i salen hrdes ett trivsamt sprakande frn den stora eldstaden. Det mesta av rken slingrade sig som en orm upp mot taket dr den letade sig ut genom rkhlet. Resten blev kvar i rummet dr den fick det att svida i halsen p Ragnar och de andra i salen. Han hjde en praktfull bronsbgare med mjd och lt den livgivande drycken rinna ner i strupen. Nr Ragnar tmt bgaren hll han upp den mot ljuset. Figurerna p bgarens utsida sg ut att dansa framfr honom i skenet frn elden. Ragnars svarta hr gick ner till axlarna och ansiktet var tckt av ett kraftigt skgg. Ngra gra strn hade under de sista ren brjat leta sig in i hret och skgget. Ragnar drog med handen genom skgget och lutade sig mot sin hustru 10

Pojken frn Herculaneum Estrid som besvarade gesten genom att stryka handen mot hans kraftiga verarm. Estrid var en kraftigt byggd ljushrig kvinna. Som ung hade hon varit mycket vacker, men nu brjade ren stta sina spr i hennes ansikte. Nr Ragnar tnkte tillbaka kndes det som om det var igr de trffades fr frsta gngen, men det var mnga r sen nu. Han minns att det var en vacker majdag den frsta gngen de hade setts. Ragnar hade varit p besk i hennes hemby och det var nr han och fadern Erik ridit in i byn som han ftt syn p henne. Nr de kommit nrmare hade hon tittat upp mot honom med en intresserad blick. Han mindes att han d tyckte hon var det vackraste han sett. Livet som husmor p Hge var hrt. Estrid slet ont frn morgon till kvll. Tv barn hade de frlorat i spd lder. Det hnde nstan alla frldrar, men det verkade ha tagit extra hrt p Estrid. Ragnars yngre bror Odd satt p hans hgra sida. Han var inte bara hans bror utan ven hans nrmaste vn och den enda Ragnar kunde lita p oavsett vad som hnde. Broderns lika lnga bruna hr var uppsatt i en hrd knut i nacken, till skillnad frn Ragnars lsslppta. Ragnars enda son Amund och Odds son Bjrn lg p golvet vid den stora lgerelden och brottades. Ragnar suckade, aldrig kunde de tv pojkarna sitta stilla vid bordet, alltid smet de ivg och hittade p ngot hyss. Hromdagen hade pojkarna frsvunnit sprlst, ngot som ftt Estrid att bli helt frtvivlad. Ragnars alla krigare hade ftt ge sig ut och leta, frst runt byn och nere vid stranden, men utan resultat. Nr det brjat mrkna och de nstan gett upp hoppet hade pojkarna pltsligt kommit gendes frn skogen. De hade gett sig av p ventyr och sett bde bjrn och varg. Ragnar 11

Jan Ljusterdal hade kastat sig ver Amund och Bjrn nr han ftt syn p dem och gett dem en rejl avhyvling. Estrid i sin tur hade sprungit emellan och inledningsvis skllt p dem. Drefter hade hon verst pojkarna med pussar, kramar och trar p mdrars vis. Ragnar mindes att han den kvllen hade varit njd med att de bda kusinerna var s nra vnner. En dag skulle Amund bli byns hvding och d skulle han behva Bjrns std. Ibland knde sig Ragnar orolig fr Amund och undrade hur det skulle g fr pojken. Det kunde vara bde svrt och farligt att vara hvding ver en rik by som Hge. Risken fr att de blev verfallna av ngon av de andra stammarna fanns alltid dr. Rikedomen var i s fall undangmd p ett skert stlle, den skulle fienden inte komma t, oavsett vad de hittade p. Ngra hnor spatserade under bordet och letade efter brdbitar. ven Ragnars hundar gjorde hnorna sllskap vid bordet. P vintern fick husdjuren bo i det stora lnghuset tillsammans med byborna, vilket innebar att djuren dels skyddades frn rovdjur och att de hjlpte till att hlla vrmen. Ragnar lt blicken svepa ver rummet. Lngs vggarna i den stora salen hngde byns skldar, lngsvrd, spjut och stridsyxor. Varje man visste var vapnen fanns och ovlkomna gster frstod vilken styrka som fanns inom husets vggar. Varje kvll kontrollerade Ragnar att vapnen hngde dr de skulle. Under vapnen lngs med vggarna satt kvinnor, barn och gamlingar. Framfr honom vid bordet satt hans personliga livvakt, hirden. Bara de bsta och lojalaste av hans krigare fick ing i hirden och mnnen hll sig alltid i nrheten av sin hvding. 12

Pojken frn Herculaneum P en av bjlkarna ovanfr det stora avlnga matbordet hll mssen till. De sprang fram och tillbaka under taket. Ragnar glmde aldrig den dr dagen d en av mssens ungar tappade balansen uppe p takbjlken och fll rakt ner i Odds skl med kttgryta nr de satt och t kvllsmat. Ljudet frn musungen som skrek av frfran och Odds frskrckta min satt fr alltid fast i Ragnar minne. Han skrattade till t minnet och tittade upp mot takbjlken i taket. Odd frstod vad han tnkte p och log tillbaka. Ragnar reste sig frn hgstet, skymningen var ver och ersattes av ett kompakt mrker. Han hade en gammal krigsskada i ena knt som ibland gjorde sig pmind. Nu hgg det till rejlt nr han reste sig upp. Mjdet brukade hjlpa mot smrtan, men inte ikvll. Det gav honom onda aningar, kanske var ngot djvulstyg p gng. Han undrade om han kanske skulle se ver bevakningen en gng till. I vanliga fall gick flera mn vakt under natten. De skulle frsvara byn om den blev attackerad, men i natt hade han bara en vakt ute. Skulle han skicka ut de andra mnnen i snn och kylan? Han lyssnade p stormen drute som fortfarande vrlade som ett vilddjur i natten. Det fick honom att inse att det nog nd inte skulle behvas. Vem skulle ge sig ut p krigstg en sdan hr kvll? Amund och Bjrn, sluta brottas. Det r dags att g till sngs, sa han irriterat och tittade t pojkarnas hll. Amund och Bjrn slutade med sin lek och sprang till sina mammor. Ragnar sg snll ut men hans vrede ville de inte f ver sig, speciellt inte nr han druckit mjd. Ikvll drack han ur bronskrlet som hade sitt ursprung frn det avlgsna Rom. Ragnar var mycket stolt ver krlet som han sg som tecknet p sin makt och rikedom. Han visste mycket vl att de andra stamhvdingarna gnisslade 13

Jan Ljusterdal tnder ver den makt han skaffat sig med hjlp av handeln med Rom. Handelsmnnens bas lg vid Rhendeltat, nra grnsen till det mktiga romarriket. Dr kpte de upp romerska handelsvaror och transporterade dem p handelsvgar som ledde till Kivik. I brjan p augusti rodde Ragnar, Odd och deras krigare med sina btar till Kivik. Det tog goda rorsmn tv veckor att ro sderut lngs kusten till Kivik. Dr bytte de romerska lyxvaror mot slavar, brnsten och hudar. Ragnar och Odd kunde sen slja varorna vidare till sveahvdingarna med god frtjnst. Alla gjorde de sig nu redo fr natten. De vggfasta bnkar som var byggda lngs lngvggarna anvndes som sittplatser dagtid och sngplatser under natten. Snart la sig tystnaden ver det stora huset. Endast ljudet frn den rasande snstormen och sprakandet frn elden strde tystnaden. Alla husets innevnare sov, frutom Ragnar och eldvakten som satt vid lgerelden. Ute i snn gick nattvakten sin rond. Kylan gjorde att vakten skulle hlla sig alert under natten och inte frska smita undan fr att f sig en lur, tnkte Ragnar och krp nrmare Estrid. Han lg en lng stund och lyssnade p stormen drute och Estrids jmna andetag. Smnen ville inte infinna sig, det vrkte i lederna. I sin ungdom hade han sttt i midjedjupt iskallt vatten fr att jaga utter. Skinnen gav bra med silver, men smrtan i lederna var priset han betalat fr sin rikedom. Det var ocks ngonting annat, ngot han inte kunde ta p. Hade de haft en sejdkvinna i huset s skulle han ha vckt henne direkt fr att bli spdd om sin framtid. Det knt sig i magen. Ragnar 14

Pojken frn Herculaneum frstod inte vad det var som var fel. Han lg och snurrade runt en bra stund p britsen innan han till slut lyckades lgga sina mrka tankar t sidan. En av Ragnars hundar, Ulv, vaknade till vid sin sovplats under det grovt tillyxade matbordet. Ljudet som vckt honom fick plsen p ryggen att resa ragg och hans knsliga nos uppfattade lukten av hstar och mnniskor. De var inte lngt borta. Ljudet tydde p att det var mnga mn som nrmade sig byn, men det var lukten av ngot annat som fick honom att reagera. Lukten av rdsla frn en varelse som nrmade sig deras ytterdrr med hg fart. Nu hade de andra hundarna ocks uppfattat faran. Med Ulv i spetsen rusade de mot ytterdrren - vilt skllande. I samma gonblick som hundarna ndde fram till drren slogs den upp och nattvakten rusade in i rummet. Han var kritvit i ansiktet. gonen var vilt uppsprrade av skrck och en blodig pilspets stack ut ur mannens rygg. Hundarna knde igen mannen och samlades runt honom. Han stapplade fram till matbordet och skrek med panikslagen rst. Hvding, vakna vi r anfallna! Nattvakten fll ner ver bordskivan och gled sakta ner p golvet. Skrikande rullade han ver p rygg. Ragnar vaknade ur sin djupa smn av de skllande hundarna och den skrikande mannen. Men vad i helvete! skrek han med yrvaken lite hes rst, samtidigt som han tog sig upp ur sngen. Han ruskade p sig fr att f bort stelheten ur muskler och leder. Odd var redan p ftter och sprang och hmtade sitt och broderns vapen. Han kastade svrdet och sklden till den yrvakne Ragnar som tog emot dem i luften. Odd brjade skrika ut order till manfolket i huset. 15

Jan Ljusterdal Ragnars hus lg p en hjd ovanfr de andra husen i byn. Vinden bar nu med sig ljudet av skrik och vapenskrammel frn husen nere vid viken. Ragnar brjade vakna till liv och rt ut order till mnnen, som delades upp i tv grupper. Den ena gruppen rusade ut genom drren fr att frstrka frsvaret av byn. Den andra gruppen av mn formerade en stridslinje runt Ragnar och Odd. Byns ledare mste skyddas till varje pris. Ragnar sg sig omkring i huset. Det var som om tiden saktat ner, allt verkade rra sig lngsammare nu. Lngs vggarna stod kvinnorna och barnen. De strre barnen stod helt tysta, alltfr chockade fr att kunna ppna munnen. De mindre barnen grt och skrek hysteriskt dr de satt i kvinnornas famnar. Ragnar kunde knna paniken komma rullande lngs ryggraden. Han var tvungen att trycka undan den om han skulle kunna rdda byn. Ett tecken frn Ragnar fick hundarna att frsvinna ut genom drren. De skulle offra sina liv fr honom, det var d ett som var skert, tnkte Ragnar. Ragnars blick fastnade p Amund och Bjrn som stod och tryckte sig mot sina mdrar, Estrid och Ingeborg. Pojkarna var bara tolv och elva r, fr unga fr att klara sig utan sin familj om det vrsta skulle hnda. Ragnar vnde sig mot Odd. Det kndes tryggt att brodern fanns vid hans sida i den hr svra stunden. I samma gonblick hrde de ljudet av klingor som slogs mot skldar. Fienden hade avancerat nrmare Ragnars lnghus. Mn skrek av smrta och brsrkar vrlade. Han kunde ocks hra hundarnas skall genom stridslarmet. Det hr knns inte bra det hr kommer inte att g bra, tnkte Ragnar sorgset. 16

Pojken frn Herculaneum Vilka tror du de nidingarna r? Det mste vara de dr frbannade stammarna hromkring, men de skulle aldrig vga attackera oss p De bda brderna avbrts av att en av deras krigare rusade in i huset. Krigarens brst och svrd var rda av blod, det ngade om honom i kylan. Hvding, vi r under hrd press, mnnen behver er vid sin sida fr att orka kmpa ner fienden. De r mnga fler mn n vi. Jag vill att du ger dig av med Amund och Bjrn, om det vrsta skulle hnda vill jag att pojkarna ska vara vid liv och komma tillbaka nr de r vuxna, s de kan hmnas oss, sa Ragnar och gav Odd en beslutsam blick. Varfr just jag, vore det inte bttre att lta ngon av krigarna flja pojkarna, s att du och jag kan mtas i Valhall? Ragnar la sin hand p Odds axel. Pojkarna behver dig vid sin sida. Du r den enda jag kan lita p. Ge er av, snart r fienden uppe p kullen, d r det frsent. Men Estrid och Ingeborg, vad ska hnda med dem, ska jag inte ta dem med mig? Odd tittade oroligt t kvinnornas hll. Nej ni skulle inte komma lngt i snstormen om ni dessutom ska slpa p kjoltyg, jag och mina krigare fr skydda dem s gott vi kan. Ragnar ropade p de bda pojkarna som motvilligt lmnade sina mdrars kjolar och gick med tunga steg mot Ragnar. Han stllde sig p kn framfr Amund, sg p honom en stund, sen sa han. Amund, du och Bjrn fljer med Odd hrifrn. Nr vi har slagit ner fienden kan ni komma tillbaka. Skulle det vrsta hnda, vill jag att du hmnas vr dd. 17

Jan Ljusterdal Ja, far, stammade Amund till svar. Frst sg det ut som om han skulle brja grta, men s bet han sig i lppen och sg sin far i gonen. Jag kommer tillbaka och hmnas far. synen av den lille pojken som frskte se stark och karsk ut fick hjrtat att brja bulta i kroppen p Ragnar. Jag frstod att jag kunde lita p dig Amund. Du r din fars son. Ragnar la sin kraftiga hand p Amunds kind, den kndes varm och len. Jag har en sak som du mste ta med dig. Lova mig att du hller den gmd under din kldedrkt och aldrig berttar fr ngon att du ftt den av mig? Jag lovar! Ragnar stoppade handen under sin tunika och drog fram en skinnpung som han burit i en rem runt halsen. Han ppnade pungen och tog fram en bit skinn som var hopvikt s den skulle rymmas i pungen. Nr Ragnar vek upp skinnet sg Amund att ngot var inristat p skinnbiten. Jag hinner inte frklara vad det hr r nu, men nr du blir ldre kommer du att frst, sa Ragnar och vek ihop skinnet och stoppade tillbaka det i pungen. Han drog t remmen som hll pungen stngd och hngde remmen runt halsen p Amund och stoppade ner den under klderna. Ragnar satte handen p Amunds brst, skinnpungen kndes som en mjuk boll under klderna. Han knde sig med ens vldigt gammal och trtt, det var som om gvan till Amund fick den brutala verkligheten utanfr att till slut dyka upp som en obehaglig bekantskap frn frr. Nu mste ni ge er av innan det r frsent! ropade han med en rst som hll p att spricka. Ragnar omfamnade Amund. Han tryckte pojken hrt mot sitt brst innan han knuffade ivg alla tre mot ytterdrren. Snart frsvann de ut 18

Pojken frn Herculaneum genom drren, med Odd i tten framfr Amund och Bjrn uppslukades de snart av det kompakta mrkret. En knsla av lttnad for igenom Ragnar nr han sg dem frsvinna ut i mrkret. Store mktige Odin, hjlp dem att klara sig s de kan komma tillbaka och hmnas den hr ofrrtten, bad Ragnar innerligt. Det svischande ljudet frn pilars flykt genom luften hrdes genom vapenskramlet. Vilka satans jvlar, de skjuter brinnande pilar. Ut, nu! Hela rasket kommer snart att st i ljusan lga! Tillsammans med sina nrmaste mn brjade han att mota ut kvinnor, barn och gamlingar. Knappt hade han ftt ut alla innan det torra virket slog eld. Jag ska tammefan hugga ner varenda en som vgar mta mig , vrlade Ragnar och rusade ut genom drren i tten fr sina mn. Sklden hll han snett framfr sig med vnster hand och svrdet i det hgra. Den sista striden kunde brja. Amund och Bjrn kmpade fr att hlla jmna steg med Odd i den djupa snn. De sprang ner mot havet. Snn piskade dem i ansiktet medan de sprang. Amund hll hrt om skinnpungen som hngde och slngde under hans klder. Nr de kom ut p isen stannade Odd och tittade upp mot byn. Det var en hemsk syn som mtte dem. Alla byns lnghus brann vldsamt. Ljudet frn elden lt som ett sknedslag. I ljuset frn brasan sg de mn som rusade runt i ett desperat frsk att komma undan sina angripare, men de hggs brutalt ned, eller skts ihjl med pilar. Kvinnorna ddades direkt eller slpades ivg i hret. 19

Jan Ljusterdal Odd var djupt skakad av synen, hans ena hand brjade skaka okontrollerat. Han mste frska samla sig infr pojkarna. Han tog ett djupt andetag och vnde sig mot Amund och Bjrn. De sg ut som om hela deras vrld rasat samman. Nu ger vi oss av, hr finns inget mer vi kan gra. Men var s skra pojkar, en dag kommer vi tillbaka och d skulle jag inte vilja vara i de dr uslingarnas skor. Han tittade en sista gng mot den brinnande byn och fste sen Amund och Bjrn framfr sig, tvingade deras frlamade lemmar att brja arbeta igen. Utan att se sig om sprang de tre verlevande frn Hge vidare, bort frn byn rakt sderut mot Kivik.

20