Är hållbar odling hållbar?

Under första halvan av 1900-talet gick förändringarna snabbt inom jordbruket, tack
vare framsteg inom maskinteknik och biokemi (Heckman, 2006). Förbränningsmotorer
gav traktorn, växtförädling gav hybridfröet1, och båda ledde till bättre, snabbare och
högre avkastning (Harwood, 1990). Den nya tekniken inom jordbruket gav stor
ekonomisk vinning, men i skuggorna fanns ett slitage på miljön man tidigare inte haft,
och kritiska röster hördes (Harwood, 1990). Som ett alternativ till de storskalade
jordbruken med sina kemikalier uppkom ekologisk odling som ett etablerat koncept
under 1940-talet (Rigby et al., 2001). Idag uppfattas ekologiska produkter av den stora
allmänheten som hälsosammare, miljövänligare och bättre för djuren.
Produktionssystemet är idag snabbt växande i många länder, men är det så bra som vi
tror? I takt med att hotet från klimatförändringarna växer så möter den ekologiska
produktionen nya ifrågasättanden och utmaningar. Är ekologisk odling svaret på de
miljöproblem vi idag står inför, och är det möjligt att föda en hel värld med detta
produktionssystem?

I denna uppsats har jag studerat vetenskapliga artiklar inom området, i ett försök att se
om den snabbväxande ekologiska trend vi har idag möter samma splittrade inställning i
vetenskapliga undersökningar som man ser hos konsumenterna.

Ekologisk produktion kan enkelt förklaras som ett jordbruk som använder naturliga metoder
mot skadedjur och sjukdomar, konstgödsel som gödningsmedel, och där genmodifiering är
bannlyst i så gott som alla länder. Men egentligen är det mer komplicerat än så. Ekologisk
odling grundar sig på teorin om ekologisk interaktion och ses som en ekologisk definition av
hållbarhet eller stabilitet, från det engelska ordet ”sustainability” (Harwood, 1990). Tekniken
som ligger bakom varierar både i tid och rum, eftersom ett hållbart system på en plats behöver
inte vara hållbart på en annan (Rigby et al., 2001). Definitionen tas därför ur ett citat som kan
appliceras på alla länder genom att använda endast övergripande begrepp; ”ett jordbruk som
kan utvecklas mot att vara till större nytta för mänskligheten, ha större effektivitet i
resursanvändningen, och vara i balans med miljön till fördel för både människan och de

1
Hybridfrö = ett frö som produceras artificiellt genom korspollinering, det vill säga mellan olika växtindivider.
flesta andra arter” (Harwood, 1990). Det är dock viktigt att komma ihåg att alla moderna,
mekaniserade jordbruk, som använder syntetiska kemikalier mot skadeinsekter och som
gödsel, inte är ohållbara (Rigby et al., 1990). På samma sätt är inte heller alla jordbruk som
inte ”tillägger något” hållbara (Rigby et al., 1990). Den exakta definitionen och
bestämmelserna vad som är ett ekologiskt livsmedel är upp till var land och/eller myndighet
som sköter om den ekologiska märkningen att bestämma.

Både ekologisk och konventionell produktion grundar sig på komplicerad teknologi och båda
har onekligen påverkan på miljön. Åsikterna om den ekonomiska lönsamheten och graden av
påverkan går dock isär bland de forskare som jämfört de två produktionssystemen. En del
hävdar att avkastningen som fås från ekologiska odlingar är mindre jämfört med
konventionella, och att den aldrig kommer att kunna möta den växande världsbefolkningens
krav på mat (Trewavas 1999, Kirchmann et al 2000, Rigby et al. 2001, Trewavas 2001).
Vidare hävdar kritiska röster att både miljöfördelarna och hälsofördelarna är tveksamma
(Avery 1999, Trewavas 1999, Trewavas 2001). Anhängarna hävdar motsatsen (Drinkwater et
al. 1995, Reganold et al. 2001, Bulluck et al. 2002), medan båda sidorna hävdar att
avsaknaden av vetenskapliga studier visar att där kan finnas gömda fakta som är till fördel för
den egna sidans åsikter (Reganold et al. 2001, Trewavas 2001).

Enligt en review2 gjord av Stoltze et al., av den litteratur som fanns tillgänglig år 2000, är
diversiteten av flora och fauna klart bättre vid ekologisk odling, liksom energieffektiviteten.
Författarna har inte kunnat se att det finns uppenbara förbättringar i kväveläckage och
jordfertilitet. Stolze et al. (2000) har heller inte kunnat dra slutsatser angående klimat- och
luftpåverkan på grund av att datatillgången är för liten. Detta är inte så konstigt - som
nämndes har det endast funnits ett fåtal studier som jämför prestationen av ekologisk
produktion mot konventionell produktion (Lansink et al., 2002). Just av den orsaken hävdar
en flitig motståndare mot ekologisk produktion, professor Trewavas, i en commentary3 vid
namn ”Urban myths of organic farming” (2001) i den respektabla vetenskapliga tidskriften
Nature, att fördelarna av ekologisk produktion inte kan bekräftas. Författaren hävdar att
eftersom det endast påstås vara möjligt att jämföra hela system mellan konventionell och
ekologisk odling, och inte direkta jämförelser dem emellan, är den positiva framhållningen

2
Review = en granskning av ett område, gjord av en eller flera forskare som är aktiva inom samma område.
3
Commentary = en liten artikel i en vetenskaplig tidskrift som granskar ett specifikt område genom att referera
till en eller flera specialister inom varierande discipliner.

1
mot ekologisk odling orimlig (Trewavas, 2001). Den miljövänliga stämpeln som ekologisk
produktion vilar på genom avsaknaden av kemiska bekämpnings- och gödningsmedel
ifrågasätts också starkt (Trewavas, 2001). Trewavas (2001) är vidare tveksam till att
ekologisk produktion är möjlig och befogad med tanke på klimatförändringarna och
befolkningstillväxten. Han hävdar att den maskinella ogräsrensningen som ekologiska bönder
använder sig av (istället för kemikalier) kräver mer fossila bränslen, samtidigt som det stör
häckande fåglar, maskar och andra ryggradslösa djur (Trewavas, 2001). Trewavas (2001)
säger också att det inte finns belägg för att påstå att kvalitén för ekologiska produkter är
bättre, och belyser nedbrytningen av det naturliga gödslet. Han menar att gödslet bidrar med
lika stor mängd skadliga kväveläckage till omkringliggande vattendrag som vid
konventionella odlingar, samtidigt som det ger stora mängder av de två starkaste
växthusgaserna dikväveoxid och metangas (Trewavas, 2001).

Samma år, strax efter ovanstående commentary i Nature, publicerades en uppmärksammad

artikel (som knep omslagsbilden i den utgåvan av Nature) av Reganold et al. (2001).
Undersökningen bestod av en jämförelse mellan konventionell och ekologisk äppelproduktion
samt en kombination av de två på över en period på sex år (Reganold et al., 2001). Reganold
et al. (2001) studerade miljömässig hållbarhet, lönsamheten, samt energieffektiviteten, och
tog hänsyn till allt som var mätbart, inklusive det bränsle som användes i
jordbruksmaskinerna, kompostering och kemiska kretslopp. I denna studie kunde forskarna
inte se någon skillnad i produktiviteten mellan de konventionella och ekologiska odlingarna
(Reganold et al., 2001). Dessutom var påfrestningen på miljön mindre, lönsamheten högre
och äpplena smakade bättre inom den ekologiska produktionen (Reganold et al., 2001). Dessa
resultat överensstämmer med tidiga studier av de två olika produktionssystemen gjorda av
Drinkwater et al. (1995) som studerade tomatodlingar och Liebhardt et al. (1989) som
studerade sojabönor, samt en senare studie av Bulluck et al. (2002) som studerade melon,
tomat och majs. Stoltze et al. (2000) sammanfattar att ekologisk odling bidrar med mindre
skador på miljön och resursanvändning. Detta strider dock delvis med Lansink et al. (2002),
som studerade effektivitet och produktivitet hos ekologiska gårdar. Resultaten visade att
produktiviteten var mindre jämfört med konventionella gårdar, och detta förklarades med att
den konventionella teknologin krävde mindre resurser i form av kapital, arbetsbörda och även
mark (Lansink et al. 2002). Emellertid kom Lansink et al. (2002) fram till att effektiviteten
hos ekologiska gårdar var större, och därmed kan den förlorade produktiviteten kompenseras
med högre effektivitet. En annan som studerat effektiviteten är Madau (2007), som har

2
undersökt sädesodlingar i Italien. Han visade att konventionella odlingar är generellt mer
effektiva jämfört med ekologiska odlingar (Madau, 2007). Madau påpekar att det är viktigt att
kompetensen hos ekologiska bönder förbättras för att garantera den långsiktliga effektiviteten
även hos ekologiska odlingar (Madau, 2007).

Trewavas skepticism är befogad inom vissa områden. De ekologiska produkterna uppfattas av

dess anhängare ha bättre kvalité, vara snällare mot djuren och bättre för miljön (Mørkeberg et
al. 2001, Magkos et al. 2003b, Honkanen et al. 2006), och allt detta ifrågasätter Trewavas.
Många gånger kanske anhängarna till och med förhärligar de ekologiska odlingarna så till den
grad att de inte anser det finnas någon hälsorisk alls med produkterna (Magkos et al. 2003b).
Trewavas källor är inte helt tillförlitliga (Mørkeberg et al. 2001), men han har rätt i att
kvalitén inte automatiskt förbättras i ekologiska odlingar. Kemiska föroreningar kan hittas
både i konventionellt odlade produkter och i ekologiskt odlade, och det beror bara på
jordbruksmarkens lokalisering (Magkos et al. 2003b). Avsaknaden av studier gör det svårt att
säga om ekologiska produkter är mer näringsrika än konventionella (Williams 2002, Magkos
et al. 2003a), vilket gör att varken anhängarna eller motståndarna har tillräckligt underlag för
bestämda uttalanden. Trewavas ifrågasatte varför man enligt anhängarna inte kan spjälka upp
en jämförelse mellan de två produktionssystemen (Trewavas 2001). Men är inte det
grundläggande för alla typer av jämförelser, att man beaktar alla aspekter? Enligt Mørkeberg
et al. (2001) anammar Trewavas en orimligt positivistisk4 inställning till vetenskapen,
eftersom man inom ekologisk odling inte kan få en fullt igenom objektiv och bevisad
vetenskaplig sanning. Anhängarna anser att ett jordbrukssystem är mer än vad man kan se,
och att naturvetenskapen inte kan förklara hela systemet då det alltid uppkommer faktorer
man inte tänkt på, och därmed är dylika jämförelser omöjliga (Mørkerberg 2001). Trewavas
inställning i frågan är dock inte viktig, det viktigaste är att undersöka om Trewavas har rätt i
det han påstår. När han påstår att den ekologiska produktionen aldrig kunde mätta en växande
världsbefolkning (Trewavas, 2001) så motbevisas han av flertalet studier (Bagdley et al.
2007). Enligt en review av Bagdley et al. (2007) är det fullt möjligt att tillräckligt med mat
kan produceras med ekologiskt jordbruk. Detta gäller framförallt i utvecklingsländer, där den
ekologiska produktionsavkastningen är högre än vid konventionellt jordbruk (Bagdley, 2007).

4
Positivistisk = som en anhängare till positivism, en filosofisk riktning som anser att endast förnuftet är grunden
för mänskligt vetande. Inom vetenskapen är i detta fall allt sant som avvisats av en nollhypotes.

3
Resultaten från olika studier strider följaktligen anmärkningsvärt med varandra, och man inser
snabbt att frågan är väldigt komplex. Splittringarna inom vetenskapen återspeglar splittringen
bland den stora allmänheten, vilket troligen är fallet inom många fler områden. Någon
snappar upp något, uppfattningen sprids, och ingen går egentligen till botten med saken.
Problemet är många gånger i områden som detta som behandlar ämnen med eventuella starka
ideologier bakom, att den subjektiva inställningen återkastar resultatet. Denna granskning
visar att detta fenomen också gäller på högsta nivå, i en tidskrift som Nature, där forskarnas
redan bestämda uppfattning lyser igenom resultatet, och högst troligen också i denna uppsats,
trots mina försök att vara objektiv. Vad som mer kan inverka är avsaknaden av studier som
jämför de olika produktionssystemen, vilket troligen beror på finansieringsprioriteringarna
inom forskningsvärlden. De negativa aspekterna av ekologisk odling verkar ofta kunna
övervinnas med mer kunskap och mer tid. Ekologiskt jordbruk kräver annan teknik och andra
metoder än den traditionellt konventionella odlingen, vilket högst troligen kräver en del av
bonden för att uppnå resultat. Det måste få ta tid innan inlärningsprocessen gör att
effektiviteten förbättras, ibland så mycket som 6-7 år (Sipiläinen et al. 2005). Bristen på
sådana långa studier gör att det är svårt att komma fram till en generell uppfattning huruvida
ekologisk eller konventionell odling är bättre i olika hänseenden. Den kritiske Trewavas
(2001) är dock kanske inte helt långt borta från sanningen, då han föreslår att ett mer hållbart
jordbruk måste plocka ut det bästa ur traditionella jordbruksmetoder och kombinera dessa
med ansvarsfull användning av modern teknologi. På detta sätt skulle vi få en effektiv men
ändå miljövänlig produktion, där mer hänsyn tas till platsspecifika skillnader och mer
flexibilitet tillåts för varierande behov (Trewavas, 2000). En kombination av dessa kunde
alltså ta det bästa ur konventionellt jordbruk, men genom att ta större hänsyn till miljön. I
denna uppsats har många olika grödor nämnts, och det är synbarligen väldigt svårt att bedöma
om ekologisk produktion är vettig generellt. Frågan får förmodligen mycket av sitt svar när
man kan säga något om ekologisk produktion jämfört med konventionell produktion av
viktiga grödor såsom majs, vete, ris och virke, och vad det gör med ekonomin och miljön.

Generellt har jag hittat fler artiklar med resultat som talar för att ekologisk odling är bättre.
Om vi går tillbaka till den ursprungliga definitionen på ekologisk produktion, så löd den som
följer; ”ett jordbruk som kan utvecklas mot att vara till större nytta för mänskligheten, ha
större effektivitet i resursanvändningen, och vara i balans med miljön till fördel för både
människan och de flesta andra arter” (Harwood, 1990). Om ekologiskt jordbruk kan ge större
avkastning, vilket fallet är i utvecklingsländer (enligt Badgley et al. 2007), är det följaktligen

4
till större nytta för mänskligheten. Effektiviteten har i vissa fall visat sig vara bättre för
ekologisk produktion (Lasink et al., 2002), och i de fall där så inte är fallet kan det
förmodligen förbättras med hjälp av mer kunskap (Madau, 2007). Flertalet studier hänvisar
till ekologisk produktion i fråga om miljövänligare odlingsmetod (Liebhardt et al.1989,
Drinkwater et al. 1995, Stoltze et al. 2000, Reganold et al. 2001, Bulluck et al. 2002).
Avsaknaden av bekämpningsmedel gör det sannolikt bättre för människan att jobba med
ekologiskt jordbruk och djurhållningen är oftast bättre hos ekologiskt uppfödda djur med
tanke på utrymme och stimulerande aktiviteter.

En återkommande fråga är varför de ekologiska produkterna kostar så mycket. På det sätt som
de ekologiska produkterna framställs, med växelbruk, ekologisk djurfoder, bättre
djurhållning, andra metoder för bekämpandet av skadedjur och bevarandet av naturliga
habitat, är det dock lätt att inse att man betalar för en annan kvalité. Dessutom betalar man väl
en del av de till synes billiga konventionellt odlade varorna genom skatt och även långsiktligt
för den eventuella inverkan den gör på miljön. Hit hör också epidemier och pandemier såsom
BSE5, fågelinfluensan och nu nyligen också svininfluensan, som alla högst sannolikt beror på
praktiserandet av alltför intensiv djurhållning. Det också bra om det kostar mer eftersom det
kan göra att fler bönder konverterar till ekologisk produktion för att få mer betalt för sin
produktion, vilket är bra om det ligger till såsom studierna visar– att ekologisk produktion
generellt är bättre.

Källförteckning

Avery D. 1999. The fallacy of the organic utopia. Ur boken av Morris J. & Bate R. Fearing
Food: Risk, Health and Environment: 3 – 18. Butterworth-Heinemann, Oxford
Badgley C. and Perfecto I. 2007. Can organic agriculture feed the world? Reneweable
agriculture and food system 22: 80–82
Bulluck L.R., Brosius M., Evanylo G.K. , & Ristaino J.B. 2002. Organic and synthetic
fertility amendments influence soil microbial, physical and chemical properties
on organic and conventional farms. Applied Soil Ecology 19: 147–160
Drinkwater L.E., Letourneau D.K., Workneh F., van Bruggen, A.H.C. & Shennan, C.

5
BSE = galna kosjukan

5
 1995. Fundamental differences between conventional and organic tomato
agroecosystems in California. Ecological Applications 5: 1098–1112
Elliot S.L. & Mumford J.D. 2002. Organic, integrated and conventional apple production:
why not consider the middle ground? Crop protection 21: 427-429
Harwood R.R. 1990. A history of sustainable agriculture. Ur boken av Edwards C.A.
Sustainable Agricultural Systems: 3-19. CRC Press
Heckman J. 2006. A History of Organic Farming - Transitions from Sir Albert Howard's
War in the Soil to the USDA National Organic Program. Renewable Agriculture
and Food Systems 21: 143-150
Honkanen P., Verplanken B., Olsen S.O. 2006. Ethical values and motives driving organic
food choice. Journal of Consumer Behaviour 5: 420-30
Kirchmann H. & Thorvaldsson G. 2000. Challenging targets for future agriculture.
European Journal of Agronomy 12: 145–161.
Lansink A.O., Pietola K. & Bäckman S. 2002. Efficiency and productivity of conventional
and organic farms in Finland 1994-1997. European review of agricultural
economics 29: 51-65
Liebhardt W.C., Andrews R.W., Culik M.N., Harwood R.R., Janke R.R., Radke J.K. &
Rieger-Schwartz S.L. 1989. Crop production during conversion from
conventional to low-input methods. Agronomy Journal 81: 150–159.
Madau F.A. 2007. Technical efficiency in organic and conventional farming: evidence form
italian cereal farms. Agricultural economics review 8: 5-21
Magkos F., Arvaniti F., Zampelas A. 2003a. Organic food: nutritious food or food for
thought? A review of the evidence. International Journal of Food Sciences and
Nutrition 54: 357–71
Magkos F., Arvaniti F. & Zampelas A. 2003b. Putting the safety of organic food into
perspective. Nutrition Research Reviews 16: 241-252
Mørkeberg A. & Porter J.R. 2001. Organic movement reveals a shift in the social position
of science. Nature 412: 677
Reganold J.P., Glover J.D., Andrews, P.K. & Hinman, H.R., 2001. Sustainability of three
apple production systems. Nature 410: 929–930.
Rigby D. & Cáceres D. 2001. Organic farming and the sustainability of agricultural systems.
Agricultural systems 68: 21-40
Sipiläinen T. & Lansink A.O. 2005. Learning in organic farming – an application on Finnish

6
 dairy farms. MTT Economic Research, artikel som presenterats för the XI
Congress of the EAAE, Copenhagen, Denmark.
Stolze M., Piorr A., Häring A., Dabbert S. 2000. Environmental impacts of organic farming
in Europe. Organic Farming in Europe: Economics and Policy 6: 1-127
Trewavas, A. 1999. Much food, many problems. Nature 402: 231 -232
Trewavas A. 2001. Urban myths of organic farming. Nature 410: 409-410
Williams C.M. 2002. Nutritional quality of organic food: shades of grey or shades of green?
Proceedings of the nutrition society 61: 19-24