TRANSLATORN

LarsM Translatorn

Ls och hr! Med tre ansikten, i tidens tre riktningar, jag r varken ond eller god. Nr du tvekar visar jag spegeln. Nr du inte vet, skriver jag. Jag r

Till den det vederbr! Fr en tid sedan snde vi Er ett korrekturavdrag av texten Translatorn, en text som vi vi versatt fr Er rkning. Edra korrigeringar av detta vrt dokument har nu kommit oss tillhanda. Ni, eller ngon annan, har ndrat den av oss versatta texten i betydande omfattning och texten som nu freligger har ringa likhet med det dokument vi snde Er. Var god snd snarast Era synpunkter och de rttelser som rr vr utfrda versttning, och inget annat!

Hlsningar Pekladatelsk Sluby

LarsM Translatorn

LarsM Translatorn

Bste Y! Jag har kommit ver handskriften p ett egendomligt stt, vilket du kanske kommer att ha synpunkter p. Vid ett besk p Les Fortitudes i Maraiskvarteren, blev jag bjuden p en drink av en man som visade sig ha intressen liknande mina. P morgonen fortsatte vi vrt samtal om ngra delikata stllen i Platons . Innan jag tervnde hem frgade han mig om jag mjligen skulle vara intresserad av en gammal handskrift p mitt modersml. Han hade ingen speciell anvndning av den d han inte kunde sprket, men fr mig kunde det kanske vara anvndbart. Jag tog det inte s allvarligt, men efter en vecka sttte jag ovntat samman med honom igen och i skydd av mrkret lmnade han d den frsta biten av materialet. Mitt versttningsfrsk befinner sig n s lnge i rskick. Frfattaren skriver mestadels p folksprket. Den yngre fornsvenskan har sina fllor och pikturen r krnglig, vilket gr arbetet extra lmskt. Vrt att notera r att jag har arbetat direkt frn manuskript, inte frn facsimil! Jag har lttat upp sprket ngot och moderniserat stavning och syntax. De latinska passagerna har jag inte versatt, de frstr du ju nd. Till hebreiskan mste jag skaffa Bibers lexikon och konkordans. Vissa hebreiska ord r transkriberade redan i originalet.

Mina lpande kommentarer kan kanske ge dig en liten aning om hur frundrad jag r, dels ver texten, dels ver sttet den kommit i min hand. Och som versttare brukar sga: Alla fel i denna skrift mtte falla p mig och bla bla bla. Et cetera! Tuus Magnux MA

LarsM Translatorn

HR brjar anteckningarna - Incipit commentarium.

Anteckningar av Laurentius Magni, Scholasticus, frn det yttersta av de rran liggande gotiska landen, frn de hyperboreiska vidderna vid kanten av den eviga frosten, dr mnader av mrker eller ljus rder runt solstnden. Discipulus sum vid detta mngkunniga och vittbermda universitet, dr jag lever fr att frkovra mig i studia humanitatis, av vilka intet str att nna i mina fders kalla och karga land. In Nomine ! Detta skriver jag, dag fr dag under min vandring, ven om ingen skall hitta det. In Festo Sanctissim Trinitatis, AD MD fullbordas nu det jag skrivit under lng tid. Ingen vet vad jag fann, ingen vet vad jag mtte. Benedicta Sit sancta Trinitas, atque indivisa Unitas. Unitas indivisa. Amen. Jag var i studiesalen vilken r belgen hgst upp i Trefaldighetskyrkan, ovanfr kyrkans slagna valv. Frn mitt rum p andra sidan oden var jag kommen, strax efter middagstimmen fr att i hemlighet gmma mig i salen under natten. Min avsikt var att i skydd av mrkret, ur de frbjudna bckerna kopiera de excerpter jag lnge stundat. Min vska, buren i gehng ver axeln under min kpa, innehll mina skrivdon och en oljelampa, fr ljus behvdes fr mitt nattliga vrv. Vin och brd fr dagen och natten hade jag ocks. De volymer som var mitt ml fanns i ett skp nra den vaktande brodern. Det r bara tilltet att lsa i dessa under uppsikt. Att skriva ned dess ord r oss inte tilltet. Lngst in i det innersta av salen, dolt bakom hga bokskp hade jag tidigare funnit mitt gmstlle. I ett av de slutna skpen, kunde jag sitta inkrupen, och s vara dold under brdernas vaktrunda vid vespern, nr studiesalen stngs. I nattens mrker skulle jag kopiera de ord jag stundade, ord ur Ser Ha-Behir, ur den heliga Sefer Jetzira och ur den Tredje (som inte fr nmnas). Jag mnade ur dessa juveler av lrdom och prlor av kunskap skriva av de ord som skulle bringa mig till kunskap om det enda outsgliga ORDET. Dessa bckers sprk behrskas blott av ett ftal av landets lrde, men jag, som r kunnig i mer n grunderna av hebreiskan och arameiskan, r ensam i denna stad att frst dessa bckers sanna vrde.

NR jag kommit till en pulpet nra mitt gmstlle, frde Helios Panoptes, den allseende,
sin brinnande vagn ver himmelssfrens hgsta punkt och brjade s sin frd mot nattens boningar ...

---- Ett kort stycke skadat i handskriften. Mjligen gjort med raderkniv. Hr tycks ha sttt en hymn till Ljuset, inte s lite nyplatonskt frgad, vilket r ngot oerhrt p svenska sprket! Hr fljer de avsnitt jag lyckats tyda. ----

LarsM Translatorn

du ljus av Ishrael, du heliga hammare o pelare av mrker och eld dr morgon och afton blir ett ... ni dttrar av Qetrh ni rkelsens barn i stder av jrn dr murarna r hgre n mnens tersken ... i elden som icke brnner i snn som icke kyler ananias asarias misael ruchani Esh du tronar p keruben skdar ned i mrkret shuduraku mesach bednego fr att s leva i ditt hus, det strre och mindre ljuset frutan evinnerligen
HASHEM vare tre gnger lovat! Trishagion!

Sela.

EFTER att ha framsagt denna ingivelse tre gnger, gick jag till skpet med de tarvligare
skrifterna fr att nna ett passande logos ur Tanach. D fll en strle frn det allseende, en avglans av Helios Panoptes, genom fnstrets rutor av olikfrgade glas, och en virvel gldande ljus uppfyllde rummet. Frundrad och hpen stod jag och sg den mngfrgade virvelns dans, och genom ngon naturens nyck eller, som jag nu tror, genom en andes frsorg, bildade ljusets lek och skuggornas ykt ett miraculum mirabilissimum: Jag, ett korn av det ringa stoftet, ck i luften skda ett tersken av det outsgliga tetragrammaton, en liknelse av Hashem, den Hgstes heliga, av Demiurgen annekterade, namn.

Uppfylld av vrdnad och i fruktan och bvan infr detta tecken fll jag p kn och i tillbedjan slog jag pannan hrt mot golvets trtiljor. Mitt huvud brjade d brinna som av eld, en lga for igenom min kropp, den pulserade och strmmade genom mina lemmar. Jag slog armarna om mitt huvud fr att inte frbrnnas av Ehyeh Asher Ehyeh, Den som R. Lovad i evighet vare den evige och vlsignad med vlsignelse. Amen.

LarsM Translatorn

Detta var det sista av excerpten jag ftt. De hebreiska bokstverna str fr Gudsnamnet "YHWH". Som du vet fick det inte sgas, bokstverna uttalades som Adonai, "herren" (egentligen pluralis). Jfr den masoretiska traditionen, som gav upphov till den befngda varianten "Jehova". Hr tycks freligga en nyplatonsk synkretism, synnerligen intressant och ovanlig, fr att inte sga unik p svenskt sprkomrde. Det kommer att vcka uppseende. Eller hur? Min underlige bekant, jag kallar honom inte "vn", krvde inte mycket i utbyte fr att ge mig nsta fragment av handskriften. Jag har inte stllt ngra frgor var den kommit ifrn, det knns som om det vore oklokt. Det r ocks mrkligt att jag inte kommit mig fr att frga efter hans namn. Han tycks veta det mesta om mig och mina akademiska meriter.

NATTBOK Men hall! Nu har det hnt igen! Det hr r likt ngot jag funderat p ett tag. Vem har stulit min id? r det du? Och varfr fr jag den. Och vem r Y ? Det r mrkligt.

Historien om studenten frn Sverige r mrklig. Om det r ett falsarium mste det vara gjort av ngon med gedigna kunskaper i fornsvenska och med tillgng till autentiskt papper och riktigt blystift. Jag knner igen vattenstmpeln med tjurhuvudet och stjrnan. Det r frn Augsburg omkring 1470, och linnekvaliteten r omissknnligt kta. Hr fljer versttningen av fragment tv. ----

OM det nu var med mitt inre ra eller med mitt verkliga, hrde jag en rst som talade och
sade: Shema! Jag hrde och frstod, och sade de ord jag lrt mig: Daber khi shome'a 'abedkaf - p folksprket r det: Tala! Din tjnare hr! En tystnad fljde, jag vet inte hur lng, och rsten sade: Beveyt-adonay le orech yamim.

LarsM Translatorn

I samma stund skalv golvet under mig och jag fruktade att byggnaden skulle brista och jag s skulle strta ned genom de kyrkans valv som fanns under mig, ned genom det helgade kyrkorummet fr att sedan krossas mot dess golv. Rsten hrdes ter, nnu en gng ropade den: Beveyt-adonay leorech yamim. Jag hrde och frstod och viskade: I DITT hus fr alltid. Jag fruktade fr mitt frstnd och mitt liv, men samlade mig nu i begrundan mot det enda sanna namnet - vlsignat i evighet och jorden stillade sig s. Nr jag lyfte blicken var allt som innan. Men min panna brnde som om jag blivit srad med gldgat jrn. En undyende emanation av ljus lngs golvtiljan visade mig d en frunderlig uppenbarelse. I tiljans slitna tr var infllt en tunn trd, mhnda av del metall, mhnda av stl, nu vertckt med damm och smuts. P golvet hllde jag en liten mngd vin ur mitt krus och gned det med min rm till dess det blev rent. I tret lste jag obegripliga tecken, mhnda var de ugaritiska eller moabitiska, ty de hade en likhet med hebreiska, mhnda var de endast emblemata.

SLAGEN med inre blindhet var jag, nnu inte vrdig, ty vetgirighet r en svr synd. Elden
p min panna har i evighet pmint mig om, och s plgat mig fr min fvitskhet. Ack, att jag med en gng insett, och inte varit besatt av lrdomens vermod. Nu nr jag skriver ned och drigenom terupplever det som skedde fr s lnge sedan, lider jag mitt rttmtiga stra. Prisad var NAMNET, i evighet. Amen! Runt tecken lpte en tunn springa i en fullkomlig cirkel och jag bjde mig ned fr att underska den. Med min kniv, av hyperboreiskt stl, smidd av min far i rran nordlanden, mnade jag underska springans djup fr att se vad den mnde dlja. Men, underbart att sga, nr jag frde kniven nedt, skedde s, att den med stor hastighet for ur min hand och fngades mot de underbara tecknen, ett mirabilium som visade att dessa skert inte var av ondo, d de inte skydde det rena stlet. Med oerhrd kraft hlls min dyrbara godel fast mot golvet, och det lyckades mig inte att f den loss. Nr jag s med bda hnder och all min kraft drog, ppnade sig den tunna springan runt om i hela sin omkrets och i ett nu g den tunga skivan mot mitt brst. Ur mrkret nedanfr mig framtrdde snart ovansidan av de vldiga valv som den store byggmstaren, blott en generation tidigare, ltit sl i den urgamla kyrkan. De vldiga valv, som burna av smckra pelare, seglar upp i ofantlig hjd i en similitudo av de himmelska valven vilka brs upp av det enda heliga outsgliga ORDET. Lovat vare Det och vlsignat, frn nu och alltid. Amen.

LarsM Translatorn

Kraven p mig blir strre, men de r fortfarande inte helt motbjudande. Inte helt - det tredje fragmentet var vrt lite uppoffringar. Men misstankar om att det r en frfalskning kar. Historien skulle kunna vara ihopkokad av ngon som frlst sig p pseudokabbala och skrifter av Pico della Mirandola. Men pappret? Och sprket? Det borde inte finnas fler n jag och min handledare som r s pass insatta i fornsvenska. Men bedrgeri fr vilket ndaml? Att jag ska gra akademisk skandal? Jag har inga fiender. Eller hur? Hr fljer nsta fragment, nummer tre.
----

D g en ddskall kt upp ur mrkret och rrde min kind, och ett svagt eko sjng:
leorech yamim - fr alltid.

JAG knner mig inte skamsen, utan erknner att alla hren p min nacke och p mina
armar reste sig, och en frnimmelse av gravens kyla hgg tag i mitt hjrta och mina njurar. Mhnda hade jag slppt ut en ande som hllits ttrad av det underbara emblemet, ja, mhnda hade jag slppt ut en av dessa genii som far vart de nskar, och vars rster vi bara anar andar vars rster br fruktansvrda viskningar om dd och sjland? Den gravlika fukten och frnimmelsen av stillhet och kyla ck mig att sklva. Jag beredde mig att att ter frsluta ppningen och hoppades slunda ter ttra det vsen som skte y frn sitt fngelse ovan kyrkans mktiga valv. I samma gonblick klingade elevationsklockan, i det att Ordet tog gestalt i det heliga mssoret. Och se, de underbara tecknen slppte sitt grepp om kniven, vilken lossnade och fll nedt i tomheten. I iver att terf min faders minnesgva, min dyrbara godel, strckte jag mig efter den och tappade s fotfstet och fll s efter. Jag strckte mina hnder uppt fr att ska fste fr dem, men luckan fll p sin plats och mrker omslt mig. Jag fll i tomheten fr att frsamlas med den. Ebel Eblim Amr Qohelet. Allt r tomhet. Tid gick och jag fll, lngs de murade valvens ovansida gled jag sedan, fr att ter strta nedt ett orkneligt antal alnar tills jag med stor kraft sttte pannan mot det hrda golvet. Jag frlorade i samma stund mitt medvetande.

LarsM Translatorn

N.B. Jag begriper inte. Den lever sitt eget liv. Jag vet att jag ck ett anfall, men s kan det g. Men s hr? Den hrt indrivna jrnkilen utlste min vision. Snt hnder. Och nu fr jag det hr p halsen. Mycket mrkligt! Jrnkilen utlste synen, jo, det br ha varit den. Eller tanken p de tunga slagen och krossade benen. Det hnder ibland. Eller om det var s att jag hrde skrik? Jag ck hjlp. Och s var det inte mer med det. Och nu lever det. r det du som skriver? Visst r det?

JAG vaknade liggande p en avsats och vgade inte rra mig. Med handen fann jag ett
golvs kalla tegel under mig. P ena sidan av mig var den lodrta vggen, p andra sidan knde jag valvets bgformade yta,; slunda var jag inte nedstrtad i kyrkan, utan befann mig mellan himmel och jord. Sakta satte jag mig upp och frundrades ver att jag var oskadad. Huvudet var fyllt av en mrklig sng och pannan brnde, dock, hugsvalade mig smrtan. Jag reciterade Shehecheyanu, och med en bn till den heliga Herma, som skyddar trefalt, avslutade jag min begrundan. Inte drabbades jag av misstrstans synd, makterna hade inte strtat ned mig fr att frgra mig: Jag var skyddad d jag hrt rsten och sett tecknen. Mhnda, tnkte jag, och gjorde mig saker till Superbia, hgmodets ddssynd, mhnda skall jag hr nna det jag lnge skt. Ur min vska som fortfarande var i sitt gehng tog jag min oljelampa och fann den oskadad. Med mitt elddon kunde jag slutligen sl eld att tnda den. I skenet frn den lilla lgan sg jag valvet resa sig mktigt uppt och frsvinna i addrande skuggor. Golvet, som uppfngat mig, var av samma ljuvligt gyllene tegel som valven. Det var av tv alnars bredd och strckte sig s lngt jag kunde se t bda hll. Luften var sval och behaglig att andas, och ett dunkelt ljus tycktes komma lngre bort ifrn, som om gngen var bjd och en ljusklla fanns runt ett vgens krkning. Jag beslt att g och ska, mhnda kunde jag nna en ppning att ta mig ut genom. Annars terstod mig att frska klttra upp fr den branta vggen.

Det r underligt att jag inte ftt ngot svar av dig, kre Y. Men jag fortstter nd. Du kanske tycker att jag handlat tadelvrt, men jag ville verkligen ha detta manuskript.
LarsM Translatorn

10

Men frmodligen har du rtt i att klandra mig, fr efter att ha frtjnat det senaste och fjrde fragmentet, vill jag hrifrn. Jag har ftt en ovanlig inbjudan att forska i biblioteket i Prag, dr kan finnas ngra handskrifter av rkehertig Rudolf, som std fr min forskning om det ockulta tnkandet hos Eremita Hafniensis. Fjrde versttningen kommer lngre ned. Den r kort.

NGOT bakifrn rrde min axel. Jag vnde mig hastigt mot vggen och hjde lampan och
min strupe snrdes samman. Ett ofantligt lejon, ett vidunder, med allslukande kftar och utsprrade klor stod redo att slita mig i stycken och sluka mig. All min blod rann ned i buken, och fruktan kramade hrt om min sjl nr jag vntade det hrda slaget som skulle bli min bane. Efter lng tid lmnade stelheten mina tankar och min kropp och jag frstod att jag narrats av en mlad likhet av detta vilddjur, mhnda en bild av evangelisten Markus symbolum, mhnda en bild av det hierogamos som ras mellan eld och jord. Jag fylldes av skam ver min rdsla och bad en bn, att det allsmktiga outsgliga skulle frlta mig min otro och bristande mod. y str det inte skrivet: Ur lejonets gap har du rddat mig. t den vingade elden skall jag verlmnas. Sela. Jag lt lampans ljus stryka ver vggen och sg mngahanda avbildningar av heliga gestalter och invigde, och sjlva guldglansen i deras ansikten och skrudar syntes liva upp min lampas svaga sken. Vetgirighet och nykenhet, min frbannelse frn fdseln, drev mig vidare att se de mlade gestalter som en gammal mstare avbildat p kyrkans vggar lngt innan valven slagits, drmed dljande dem fr profanerande blickar. Jag kunde nu le t oxen, symbolen fr de jordbundna andar som med evigt ruminatio tertuggar de vrldsliga tesernas ord, jag sg med bvan p den hgtsvvande rnen, emblem fr den apostel som lg vid det inkarnerade ORDETS brst, en rn med s livfullt avbildad derskrud, att den nr som helst, p sin mstares bud, genom lufthaven, skulle svinga sig upp mot de empyreiska eldhimlarna. Mhnda, om jag befanns redo, skulle jag kunna flja den. Infr de tv svrden, bjde jag mitt huvud i kallan; infr de svrd, det ammande och det kylande, som utgick frn med livets bok uppslagen. Denna bok frn vilken det heliga enda och outsgliga ORDET utgr. . Amen.

LarsM Translatorn

11

En gestalt, liknande den Fria Andens efterfljare, iakttog mig med forskande blick och jag vnde bort mitt ansikte och slckte min lampa. ter sg jag ett svagt ljussken, mhnda kom det frn en angulus i rummet. Jag skyndade bort mot ljuset fr att undkomma.

N.B. Det r ju sjukt, fr fan. Alldeles sjukt. Det mste vara ngon som var med, som vet att jag tolkade den restaurerade romanska mlningen. Just de ikonograska dragen str bara hos, vad hette boken nu.. Eller ngon som vet att jag varit dr... Eller r det biverkningar? Mitt ben r som frlamat,

LJUSET vart dock inte starkare, ty krkte sig inte vgen, utan fortfor rakt fram. ndock
syntes ljuset vara ssom ett ljus vilket dljs bakom ett hrn. Ergo: Lngre fram, var mer ljus. Som Poeten sger: Plus lucis.

yehy aur
Jag skyndade stad. Med snabba steg fortsatte jag framt.

Min hpnad vergick i bedrvelse, ty fortfor vgen, som en linea i geometrian. Rummets krkning var blott skenbar. ngest fll ver mig och jag sjnk ned fr att begrunda: O paradoxum! Ack, jag var vilse p en vg som var alldeles rak. O, att en ny Vergilius kunde komma mig till mtes, att leda mig rtt. r jag mhnda fr alltid tvungen att irra rakt fram? r jag fr alltid lst i detta inferno?
Men jag irrar runt nu. Det r inte bra. Jag borde frska hlla trden, ven om det r sent p natten, men nu skriver jag allt vad jag kan fr att hlla rdslan borta, det r ett skert stt. Jag har prvat det mnga gnger frr och jag brukar knna mig lugn nr jag sitter med datorn i knt, inkrupen i mitt hrn och bara lter ngrarna knappra fram ver tangentbordet, och lter tankarna da ut ver skrmen. S kommer jag upp igen nr jag har fallit. En aura r p gng, r det texten eller skrmens immer? Eller vntan?

LarsM Translatorn

12

Jag blir otlig att inte f kontakt. Jag fortstter att leta, kanske han dyker upp igen.

S snart jag packat tar jag farvl av Paris och dess invnare. Jag hoppas att du frlter mig vad jag gjort, nr jag s lmnar denna stad och min frdrvliga kontakt. Jag lovar att det var sista gngen. Men vem vet - han kanske har kontakter ven i Prag. N, m allt ske efter dets vilja. Men min panna blossar av skam, nr jag tnker p vad jag gjort mot dig, kre Y. Jag hoppas, nej, jag tror och vet att du kommer att ta mig tillbaka nr du lst allt jag skrivit dig. Du kommer att inse att jag gjort alla dessa ohyggliga uppoffringar fr din skull.

Jag frstr inte varfr mina gon blivit klarare. Lampan r inte tnd. Jag blundar. Och nd ser jag. Jag blundar fr att inte bli blndad av ljuset, jag blundar fr att inte vara ett blndverk. Jag blundar fr att slippa. fr att slippa se vad texten har gjort. Jag hade svrt att ta mig upp. Den gngen. Var djup. Ett blundande blndverk bland vrldens sken. Att leva online, i lcd-skrmars sken, i en skenvrld. Jag har levt i sken av verkligheten. r jag skendd? Vad kan jag gra? Frlora hoppet? Absolut inte, gud frbjude. Fan - s konstigt allt r just nu.

SVEDAN av eld i pannan r kanske en mrke gjort med ett gldande jrn?
Ett tecken likt Kains. r jag mhnda i andra regionen av den nionde cirkeln? Skulle jag d inte knna av klden frn den eviga isen, likt den jag lmnat i mitt rran hemland? Fr min stundan att skriva av det frbjudna i studiesalen. Fr min nskan att uttala det enda namnet. Jag r krossad. Bedrvelse omringar mig, med kraft och styrka belgrar den mig, den fr krig mot mitt hjrta: Med vapenmakt och oavbrutna hrskri strider den mot mig, utan uppehll. Hr, HON talar till mig: Du skall icke vika! Jag tar min tillykt till det skrivna ordet, jag skriver nu ned det jag upplevt, fr att behlla mitt frnuft skriver jag, fr att inte frlora mig i vgens ohygglighet, fr att kanske ngon

LarsM Translatorn

13

 ja just du som just nu lser kommer att lsa i kommande tid, och s mhnda frst vad som skett mig. Men lampans sken r blekt och narraktigt i ljuset som tilltagit allt mer. Var r d mitt frnuft? Var r d min lrdom? Till intet gjorda av DET vars ord R: YEHY AUR. Ve Yehy Aur. Varfr lter du ljus lysa ver mig? r du d nnu ndig? Eller vet du? Du som lser?

N.B. P vg till korsvgen, till frbindelsen, till inspirationen och broarna. Jag gick genom stan nr vi kommit fram. Solen var i moln, vinden svag och kylan inte ptrngande. Stadens mnniskor med tunna skor och hstrockar sprang lngs gatorna. Med vskor och portfljer i hnderna, med rntor och valutor i tankarna, med blicken mot brshusets entr. Nr snn brjade falla stannade de inte, de sg inte upp mot ingorna som dansade ned: de fllde upp paraplyer och g dit de skulle. Jag vred upp p Klosterstrde och strosade upp mot gamla staden. Vinden kade och uppe i Rundetrn var sikten inte god, snn fll ymnigt ver medeltidskvarteren. De grna koppartaken var redan vita och klangen frn klockspelen g ut och in genom sndraperierna, klangen for i dyningar, den bljade i en norrskensorgel och gmde sig till sist i snyran. Jag frs och smet ner genom tornet till klockvinden ver Trinitatiskyrkan.

LarsM Translatorn

14

HR brjar anteckningarna - Incipit commentarium.

Anteckningar av Laurentius Magni, Scholasticus, frn det yttersta av de rran liggande gotiska landen, frn de hyperboreiska vidderna vid kanten av den eviga frosten, dr mnader av mrker eller ljus rder runt solstnden. Vid elevationsklockans klang, slog den tunga klppen mot mina lemmar och krossade benen i min kropp och jag fll i frtvivlan. O, olycklig r jag. Frkastad av bde himmel och jord r mig all hjlp frmenad. Jag irrar i en labyrint dr sjlva rummet krker sig i ondligt mnga rum. r detta vad nasarenen avsg? r s en av dessa boningar mhnda mitt topos? Ett stlle dr jag kan vara i min ensamhet, fr evigt, eis aiona? Mitt huvud ekar nu som av hammarslag. ---Jag kan inte pressa hnderna mot mina ron s jag ropar hgt fr att verrsta dnet. Skall jag s omsmidas p det att slaggen mtte arbetas bort? Frgves. Vad skall jag gra? Frtvivla? Bort det!

Dr var inte mycket ljus, takfnstren var redan tckta av drivor, lillklockans brons skymtade i dunklet hgt ovan mig. I golvet var en ruta av glas. Ett fnster nedt. Jag sg kyrkans valv frn ovansidan, tegelstenarna var oputsade och fogarna skrovliga, valvbgarna frsvann nedt i mrkret. Ett vldigt hammarband av svart smidesjrn lpte under mig, det var sammanfogat med en fyrkantig jrnkil och jag knde kraften som byggmstaren anvnt fr driva in den. Mrkena efter slggan var mnga och djupa och kilens ena hrn var krossat. I den vnstra balken fanns djupa mrken. Jrnkilen utlste synen, Jag r sker. Eller var det klockan som klmtade? Och alla skriken och ljudet av ben som krossas. Frst sen kunde jag slppa greppet om mitt huvud. Tur att du hittade mig och hjlpte mig. Du minns vl? Det var d. Det r mrkligt.

En ny lucka i handskriften fljer, frmodligen en lng sdan. Jag sitter nu p ett enkelt resanderum i Josefovkvarteren i Prag och skriver till dig. Jag hoppas, jag tror, jag vet att dina svar ligger och vntar p mig i Paris. Jag ska frska f dem eftersnda, men jag vgade inte lmna min adress till ngon, jag bara flydde. Den sista biten av handskriften tog jag med mig. Jag trotsade honom och lmnade den inte tillbaka!

LarsM Translatorn

15

Husen runt om lutar orovckande vggarna tycks falla ver grnderna, ljuset nr inte ned till gatstenarna och allt luktar kokt hns och varm vitkl. Jag ser inte mycket folk ute, ngra f gubbar med beikele, annars r detta tomma kvarter. Men... Det gr mitt rum billigt. Rummet ligger under vindstaket, fyra trappor upp, en lng vindlande spiraltrappa. En liten glugg i taket ger mig ngot som knappt kan kallas dagsljus. Du ler skert t skillnaden mot vra rum i Paris. Den sista gngen blev jag mycket oroad. Jag frgade om han inte ville ta av de svarta glasgonen. Han blev rasande, det mrktes trots att han hll sig iskall. Jag har aldrig knt sdan vrede frn ngon och lt det falla. Under natten - jag lg vaken av smrtan - tnkte jag ett kort gonblick tnda lampan. I trots av hans frbud, just i trots, fr att visa min sjlvstndighet. Men nr jag d skulle tnda en tndsticka fr att se hans ansikte kom jag att minnas myten om Eros och Psyke. Och lt bli. Du frstr? Jag ville inte gra om Psykes misstag ngonsin mer. Det rcker med den gngen fr lnge sedan. Men det r ljevckande nr jag tnker p det nu. Hans gon var skert bara knsliga fr ljus. Sdant r ju faktiskt inte s ovanligt. Jag lade mig p p golvet och somnade om. Jag tnkte p dig Y, amice! Det hjlpte mig att klara natten. Varfr svarar du inte. Du kanske inte ens fr mina brev? Jag bifogar igen min adress, jag trs absolut inte skriva den p kuvertet. Hoppet r det sista som verger en sann mnniska. Quid igitur faciam? Desperabo? Absit! Men fr att s kommentera studenten: Han citerar ett stycke ur Savonarolas "Infelix Ego". Du minns situationen? Natten innan munken skulle brnnas, med alla lemmar snderkrossade under tortyr, med en slgga hade de krossat alla lemmar (utom hger arm och hand, som skulle anvndas nr han skrev under sin avsvrjelse) - natten innan han hngdes i kedjor och brndes, skrev han sin parafras ver Psaltarens femtiofrsta psalm, den med raderna: "Lt mig frnimma frjd och gldje, lt de ben som du har krossat f frjda sig." Vad kan jag allts gra? Frlora hoppet? Kre Y: Det skall icke ske! ...

LarsM Translatorn

16

Jag kom aldrig att nna det jag skulle i det Kongelige. Men jag letar vidare. Tristitia obsedit me! Tristitia Salve! En gta: Vad r kravet fr att verkligen se sig i spegeln? Du ska inte se spegeln.

Du skall vnda ditt ansikte mot fr att skda ditt ansikte inte fr att skda ORDET.

ORDET

NR jag nyo vandrat lngs den med gult tegel belagda gngen har jag haft tid att be-

grunda. Mina gon har blivit klarare, mhnda nnes hr en sten, en sdan som Rabbi Levi berttar att Noa gde, i Bereshit Rabbah str det om den sten som sknkte bde mnljus och solsken t arkens mrker. Jag ydde de mlade avbilderna. Ad clum levare oculos non audeo, som dominikanerbrodern skrev. Men jag, jag vgar inte ens skda mig sjlv, av rdsla och skrck fr att se att jag inte nns, att jag blott r blndverk, att jag frt mitt liv i ett sken av verklighet. Lech mirth, chrem lith! Detta fyller mig med bvan och skrck. Amen!

Jag ska fortstta hlla emot min nskan att mta honom igen. Ngot underligt hnder i rummet nu. Ngon gr ver min grav. S sa min mormor. "Ngon gr ver min grav". Dj vu, sger filosoferna. Mina tankar irrar runt och jag kan inte hlla dem raka. Det r redan morgon, men s lnge jag kan skriva hller jag min ngest borta. Ngon gr ver min grav. Jag vgar inte hja blicken nu, av rdsla fr att ingen ser mig. D finns jag inte. Jag tror att jag skrivit delar av detta frut. Det hela r mycket mrkligt!

LarsM Translatorn

17

Jag skall nu skynda ned med detta brev till postkontoret i andra ndan av gettot. Klockan nere i porten klmtar. Hoppas det r brev ifrn dig. Jag gr mig redo nu. Tuus/ M

LarsM Translatorn

18

Du som lser detta, just DU!

LarsM Translatorn

19

Fort! Ngon r bakom dig och lser ver din axel. Vnd dig och se! Fort!

LarsM Translatorn

20

Det fanns ingen dr.

LarsM Translatorn

21

N.B. Mina tankar massakrerade till makaroniska och det r som det jag hade kunnat skriva. Innan. Men inte s HR! Det har blivit rena grekiskan. Non leguntur!

For det Frste fordres der, at Du ikke maa see paa Speilet, betragte speilet, men see Dig selv i Speilet.

Jvla liv hela kvllen. Jag mdde inte bra. Jag har tittat ut genom gat i drren. Brandkren utanfr och brt upp hissdrren, nn hade fastnat. Jag har hrt larmklockan och ropen p hjlp ngon timme. Trodde det var inne i mitt huvud. Nn hade vl ringt 112. Vntar p tecken frn go_im*oral.

JAG har nu vandrat i mnga dagar hr mellan himmel och jord. Hunger knner jag inte,
s inte heller trst, inte heller behov av att sova. Ljuset frn rran mttar och vederkvicker mig. Tidens mtt har ingen mening och innebrd i detta rum av evigheten. Jag har sett ett lejon. Det strvade frbi mig med panna som strlade. Fruktan och bvan verfll mig inte! Har jag inte frr sett denna syn? s sade: Saligt r det lejon som mnniskan ter, s att det bliver mnniska. Frbannad vare den mnniska som lejonet ter, s att mnniskan bliver lejon. Har jag blivit utvald, och misslyckats? Det sken som ett tecken p bestens panna. Som ord skrivna av ett gudavsende, mhnda evighetens tecken? Inte vgade jag se in i dess blick. Trots sin eld r det nnu ett barn av jorden. Jag fortstter mot ljuset som gckande far i luften, fram och ter mot rran och stigens slut. Vad ger skenet?
N.B. More kallade p #ren_lat fr nn dag sen, han ville tipsa mig om go_im*oral. Han kanske r nt fr dig, skrev More. nt fr dig fr hans latin vimlar av skandinavismer. LOL, LOL. Visst. Jkla lolcat-engelsmn med sitt pidgin-latin. Och engelskan i sig! Bara S medeltid.

LarsM Translatorn

22

Koin! Jag hittade go_im*oral senare p SL, med annat nick, i Florentia Secunda. Ljudet var uselt, hans avatar var kuslig och graken laggade. Men han var i alla fall inte svensk. Genom allt brus lt han som islndska kompisen lter nr hon lattjar svenska. Nmligen illa. Vi fortsatte p IRC. Undernet r stabilt och plitligt. Men gud vad jag irrar jag kan inte hlla mig p stigen, utan vill hela tiden runda nsta krk. Jag vill bertta. Inte vad som hnde, men go_im*oral, hade nt. Det slr Infelix, fr det var trettionde psalmen i Vulgatan och Tristitita. Hur knde han till? Jag har inte berttat. Fast nr vi kommit till sjlva den dr grejen, liksom, brt han. Brt. Sissy-boy! Och VAR har den andre tagit vgen? Har han upptckt att jag lser? Men gudar - synkronicitet. Jag faller, nedt. Lnge.

I DET samma gonblick uppgick en klart lysande stjrna ver bergen vid synranden.
Stjrnan, eller om det nu var en planet, mhnda Venus, strlade klart. Och se, ljuset frn den vlvilliga planeten ck nejden att frambringa rda rter i stor mngd. En oxe stod bland fltets rter och betade drav. Stjrnans sken stannade ver hans panna. Doften av rterna frjdade mitt hjrta. Har jag inte sett detta innan? S ck jag en vision av lejonet som dignande av trtthet, lade sig vid oxens ftter att sova. Ett dok fll ver mina gon och nr jag ter kom till sans var nejden hljt av ett vitt tckelse, likt sn. Denna syn har jag haft frr. r allt vi mter blott frsk att terupprepa ngra lyckliga minnen?

N.B. Jag har slckt alla lampor nd ser jag neontetrorna simma bak gonlocken. Jag blundar. Jag fryser. Jag blundar fr att inte bli blndad av ljuset, jag blundar fr att inte bli ett blndverk i vrldens sken av lcd, lsd, led, dsl, asl, ssd, sle bland akronymer, apronymer och backronymer dr allt gr i sken i en skenhelig skenvrld. Frst skenliv, sen skendd till skentillvaro i mrkret Och nd simmar de? Svarta glasgonen! Det var ett tag sen de behvdes. Illa. Ska det brja om nu igen! Fan - s konstigt allt r just nu: ska det brja om igen!

LarsM Translatorn

23

HR brjar anteckningarna - Incipit commentarium.

Anteckningar av Laurentius Magni, Scholasticus, frn det yttersta av de rran liggande gotiska landen, frn de hyperboreiska vidderna vid kanten av den eviga frosten, dr mnader av mrker eller ljus rder runt solstnden. Jag faller inte. De tunga hammarslagen krossar min hgra handled. Ljudet klingar likt klockan som kallar adoranterna. Smrtan r inte stor, den kan uthrdas. Min sanna hand har de inte krossat. Som Ehud, benjaminiten Geras son, skall jag verka fr ljuset med min vnstra hand. Ingen lskar smrtan i sig, eller sker den, fr att det r smrta, utan fr att uppn frjden. Bdlarna visste inte att jag r p vg mot mitt fullkomnande. Frst skall allt slagg som ttrar mig vid denna sidan renas i eld, fr att jag m g vidare. Manus sinistra - - - Nu r dock vandringen tung, fr vart steg framt frdas jag bakt, dimma stiger upp ur vgens stenar och snrjer mina ftter, likt bojor. Vggarna lutar, sneda som schakt i en gruva och mina ftter r fngslade som av bojor. Jag r fngen i ett av de bergverk dr vrldsfurstens slavar, dag som natt bryter fram krysoliter och beryller vilka skall upplysa Demiurgens anlete. Genom det hrda arbetet, genom fdslovndorna passerar jag ut mot ljuset.

En aska, lik en ampulla av blodfrgad rubin lg vid mina ftter. Den spred ljuvlig doft och en likas ljuvlig rst sjng Davids ord: tomu urau, tomu urau. Smaka och se - lejon m g hungriga, men de som sker lider ingen brist. Jag tog upp den och mina lemmar skalv och jag darrade av frbjuden njutning nr jag smekte den. Jag reciterade ur Tanach: Giv och tag, och gr dig inga betnkligheter. Jag drack men blev inte otrstig. Flaskan utgjt en aldrig sinande klla av renaste vin, den vllustigt smakande vtskan rann i min strupe, min blod frvandlades och tappade sin vta substans, mina lemmar fylldes av eld och jag sg ljuset tillvxa. Jag stter locket, likt ett signet mot min panna. Frvandlad till en yngling (ty det kndes som om jag vunnit seger ver Tidens drottning), fortsatte jag, frbi det vingade vilddjuret med gon av delstenar, med tnder av vitaste elfenben, frbi besten mot min vandring i ljus mot ljuset.

LarsM Translatorn

24

N.B. Hall! Jag har inte tid med den andre. Han tycks ha tagit ett break. Den omoraliske har mailat en l. En bild av ett vackert Petruccitryck Motetti de spe 1502 - med auktor Josqn Med texten:Tris Obs Med Cantus rmus: In te Domine FAN FAN FAN! Den nns! Utan proveniens! Var kan han ha ftt den ifrn. Frfalskning, kontrafakt, imitatio: SPECULUM! Han vill trffa mig! Jag visste inte att han fanns hr! Eheu! Han fr fan inte komma hit. Jag ska koppla ner routern. Ska vara ofine ett tag. Jag glntade p gardinen och mindes hur vacker staden kan vara om natten. Det r kallt ute, luften r klar och genomsiktlig, lngt dr nere dallrar lyktornas spegelbilder i oden av svallet frn en nattlig prm som drar frbi. Inga mnniskor syns, hghusen p andra sidan r nstan helt mrka, jag rknar till fyra fnster sammanlagt. Jag r i alla fall hgst upp av alla som inte sover. Jag sover aldrig, jag vakar stndigt. r det jag som beskyddar de som skriver? Ljus blinkar under broarna. Ett hypnotiskt blinkande, rytmiskt klingande, betvingande Jag startade routern igen. Den blinkar ocks vnligt. Varfr hr han inte av sig. Det r mrkligt. Ska kolla batteriet i mobilen. Det r kanske slut.

Corcule! Jag r frtvivlad ver att s mnga dagar gtt utan att du ftt nya brev. ven om du inte svarar s lser du ju, eller hur. Jag har nu (mer eller mindre) hmtat mig frn det jag beskrev i frra brevet. Jag har ju inte hrt av dig, kanhnda kom det aldrig dig tillhanda, budet gick kanske aldrig till postkontoret. Jag gav henne nd en

LarsM Translatorn

25

ganska stor summa pengar. st min tyska:

Hon kanske inte frstod, eller ville fr-

Smrtan har inte lagt sig, men lkarna tror att tminstone armen kan lka ordentligt. Mitt hgra ben r bortom all rddning, de hoppas att spjlningen ska rcka, benpiporna var krossade till smulor. Du fr urskta om jag r lite osammanhngande, morfinet r ganska starkt, jag somnar hela tiden, vilket r tur - jag har ohyggliga smrtor. MEN de fick inte det de ville ha. Fragmentet r skert gmt och jag frnekade allt. Jag r STARK, tminstone i anden. Det vet du. Hur fick de reda p min adress? Jag frstr det inte. Nu mste jag sova, det r som en dimma som faller ver mig. versttningen fr vnta ngon dag. Scripsi raptim/ M

N.B. Vem kallar p mig i kllaren? Det hrs genom vggarna. Hr r fruktansvrt kvavt, ventilationen har pajat. Och nyckeln till fnsterlsen r borta. Jag skulle ju aldrig mer frska. Jag nskar att jag kunde g ut, skadan gr det svrt att komma ner fr alla trapporna. Under mig, i grannens lgenhet, r en spiritus familiaris, en mager gul hund, smutsig, med revbenen synliga som skller. Jag fr lsa istllet. Tiden r ju inget nu fr tiden.

TIDEN r inget. Tiden r - Tiden var.

Ljus av ljus. Allt jag ser ger mig liv och trtthet knner jag inte. Jag stannar inte, dricker inte, ej heller ter jag. Vrldens ting lockar mig inte, mitt inre driver mig framt mot ljuset och klarheten. Dr nns vilan.. Ett vilddjur, gyllenfrgat, likt knens sand, med munnen uppsprrad till ett ohrbart rytande stod i min vg. Jag frnam ingen rdsla. Synen vckte ngot inom mig, jag vet inte vad. Tiden r intet. Mina lemmar och min sjl r av jrn och lera, odugligt fr smeden, odugligt fr krukmakaren. Under reningshammarens slag, i eldens djup, kan de renas. I vattnet kan de renas. Vem skall ga min sjl? Vgen delar sig. Trivium.

LarsM Translatorn

26

Ktoniska Hekt Soteira Klidouchos Tre-hvdade Moder med nyckeln i hnderna. Du vktare av limbus kretsande runt det ENDA, du som br Elden

Genom Smrtan till Fullkomning.

Genom smrtan! Sinnets blinda djup skall strla av elden: dolorem ipsum, quia dolor sit amet, consectetur, adipisci velit, sed quia non numquam eius modi tempora incidunt, ut labore et dolore magnam aliquam quaerat voluptatem. Sela.

N.B. Den stackarn dillar. Hur mr han egentligen? Och smrtan i sig r inget man efterstrvar, det r en del av stegen upp. Men nu har jag nog av mitt eget. Ngon stller mat och dricka utanfr min drr. r det hemtjnsten? Brukar det nnas ngot dr, jag minns inte. Mat r ondigt, jag har slutat ta fr lnge sen. Kommer inte ut. Kommer inte mig fr. Kommer inte till. Kommer inte t. Jag borde ta mig, ta mig , f i mig, gra mig en, ta mig i kragen nu. Nu! SMS. BRB

Kra Y! Jag r frtvivlad ver att s mnga dagar gtt utan att du ftt nya brev. ven om du inte svarar s lser du ju, eller hur. Jag har nu (mer eller mindre) hmtat mig frn det jag beskrev i frra brevet.

LarsM Translatorn

27

Kanhnda kom det aldrig dig tillhanda, jag vet inte om budet verkligen gick till postkontoret. Jag gav henne nd en ganska stor summa pengar. Kanhnda att hon inte frstod eller ville frst min tyska? -----------------------------------N.B. Han vill komma. Och dr var den andre tillbaka. Det r mycket att flja nu... Men han vill komma! Jag har en bubbla p gng frn det oknda inuti. Jag mste avst. Abstinens! Abstineo, abstinere, abstinui, abstentus. Abstinens, abstinentis. Han vill komma och ge mig originalet! Bubblan stiger. Det r bst att avst. Det jag vill gr jag inte. Jag gr bara det jag hatar. Abstinens! Abstineo, abstinere, abstinui, abstentus. Abstinens, abstinentis. Abstinavero!

Du br se efter igen!
28

LarsM Translatorn

LarsM Translatorn

29

nnu en gng hann jag skriva bort den som egentligen R den som skriver den berttelse

som r du.

LarsM Translatorn

30

Jag undrar ibland varfr du inte kommer, du har min adress och du har vl ganska tomt nu p institutionen? Det vore trevligt att tillsammans f diskutera ngra hapax legomena. det finns faktiskt ngra sdana.imbirs ndh r nog det mest intressanta. Du vet vad jag tnker om Fritzner, han ska bli tillplattad fr jag har hr funnit belgg fr dsi, ett av HANS favorithapaxer. Fsoll, r ett av mig funnet hapax, det borde vara urbeslktat med fasa, och sledes ven med fasur (dial. buse eller jtte) och skulle kunna versttas med vidunder, (Jfr fisl FsoltR). Nog om detta. Mitt vnstra pekfinger r straxt uttrttat (min rikliga tilldelning av morfin gr mig msom glad, msom trtt) s hr endast en kort resum: Studenten har gett upp sitt skande och accepterar sitt de. Hans lilla frrd av brd r slut och han har skrivit s lnge oljan i lampan har rckt. Han lgger sin skrift vid foten av Kristusbilden och strtar sig ned genom ett hl och krossas mot kyrkans altare.

N.B. Men! Det r ju inte alls sant. Han gjorde inte ALLS s. Va fan - jag ska ta reda p den som skriver om dig. Va fan. Allt p en gng, jag har nog hr. Jag har tagit mod till mig och varit ute i trappen. Allt var tyst, inte ens ropen frn kllaren hrdes. Jag tittade ner i hisschaktet. Brandkren har skurit upp drren fr att f ut den som fastnat, det var bara att ta bort tejpen som hll plywoodskivan. Hissen sitter en bit upp och jag kunde se ner i trumman. Dr hnger en kabel ner. Och inga ljud hrdes. Nstan inga alls. Nstan alldeles tyst. Det knns bra. Jag satte tillbaks skivan och gick in fr att se om det fanns ngon online. Hunden rrde sig, jag hann in. Tog med en aska. Jag vill, jag skall, jag mste ut. Vill veta. Vill bestmma.

LarsM Translatorn

31

R brjar anteckningarna - Incipit commentarium. Anteckningar av Laurentius Magni, Scholasticus, frn det yttersta av de rran liggande gotiska landen, frn de hyperboreiska vidderna vid kanten av den eviga frosten, dr mnader av mrker eller ljus rder runt solstnden. Under det innersta mysteriet, i frtrstan p det som r, slppte jag taget om elevationsklockans rep och lt jag mig s falla. Jag lt djupet uppsluka mig och gapet p gropen igentppas ver mig. Mrkret var lika djupt som mitt fall. Min hg genomfors av mnga tankar, mitt fall syntes rcka i eoner av tid. Stycken ur Tanach lyste upp min passage genom mrkret, fr s profeterade Yakov: Vlsignad med Vlsignelse skall du vara. Frn himlen drovan men ock frn djupet som ligger under. Mitt fall var inte evigt, jag fngades av en serafs vingslag som ktade min panna och sjnk ned mot golvet utan skada. Ty ORDET har rddat min sjl ur dden, mitt ga frn trar och min fot frn fall. Med tillit i sinnet beslt jag mig att vandra t det hll ljuset ledde mig. Framt, men inte nedt. Mhnda att ljuset tilltager p andra sidan vgens hrn, ty jag Y! CQ CQ CQ QRM, som vi brukade anropa frr. Minns du? - r sndningen strd? Varfr? Inte ett ord...Kom! Du har frsts undrat stort ver att jag varit borta i mer n en vecka, men jag har tvingats ligga still med kroppen fixerad. Nu fr jag korta stunder sitta uppe i en stol. Vnsterarmen gr att skriva med, tack och lov, det gr lngsamt med skrivmaskinen, men det gr. En skterska kr mig runt i rummet hr och hjlper mig med, ja du frstr, bde det ena och andra. Jag har bett om en manlig sktare. Ja ja...Men jag r fortfarande bara en mnniska. Jag har - nr jag varit vid medvetande - versatt studentens manuskript. Jag har det hela i huvudet, men vill till mina lexika. I princip kan jag ge dig en resum, jag frstr att du vntar ivrigt, men fr mig har tiden - just nu - ingen riktig innebrd. Jag lever i drens eviga nu. Lgger med ett ark jag skrivit dig tidigare, men som inte kommit med posten. paa gjensyn (?) M

LarsM Translatorn

32

HR hur Ordet lovsjunges i Shlomos hymner till Pleroma:

Demiurgen fll och ordet hrdes ver djupet. Ordet som R Ordet r Trdets frukt. Dess skal r skinande tunt Genomskinligt som gget. Som Ouroboros gg timmen innan det klcks brckligt och fullt av liv. Hr, ni frbannade: Demiurgen r Ordets ende! Hr eonens suckan! Av shamael fr det existens. Av sinnets villor frlorar det sin tyngdlshet. Till Mersiel och Jaldabaoth frvandlas det. Ordet skyddas mot drmmar av tomhet. Ordet skyddas mot drmmar av tomhet. I allt som R Ett starkt gnostiskt frgat fragment och HELT P SVENSKA SPRKET: Det r otroligt. Det r nstan (?) inte sant. Kanske ngon mer och djupare insatt i gnosticismen kan pvisa om det r en versttning av andras material. Jag har nd som arbetshypotes att detta r en originaltext frfattad av en svensk skolar lngt innan Olaus Petri publicerar sina skrifter. Tnk - den r samtida med Sten Sture d.. och Columbus seglatser. Jag r full av hpnad. Det r mrkligt!

N, det dr var bttre, nu brjar det likna nt. r det ngon annan som tagit ver?

LarsM Translatorn

33

ty jag vill, skall, jag mste ut i ljuset. Men vandringen var tung, fr vart steg framt tycktes jag glida ngra steg bakt, dimma steg upp ur vgens stenar och snrjde mina ftter, likt bojor. Hr r de och tomt. Jag kom hit fr att. Jag minns inte lngre. Jag r utan kraft. Jag har slagit kpan ver mitt huvud, ljuset plgar mig. Jag trstar.
Fr fasen. Fortstt! FORTSTT! Ge inte upp! Din frbannade latinas! Audi me! Hjlp mig ut! Perge! Pergo, pergere, perrexi, perrectus, PERGE!

P.S Jag har haft mina tvivel - vid en nrlsning med inre kritik som syfte fann jag en anakronism, du reagerade skert tidigare n jag. Men - dm om min frvning d citatet i sjlva verket gr tillbaka till Isidorus Hispalensis. Eller mjligen hrstammar det frn ett liknande yttrande av Ibn Qotaida, som redan d(!) mste ha varit versatt frn arabiskan. Poeten var en lrd man! Det var en lttnad att finna detta!! D.S.

??? Dagen r bekymmersam, Jag behver inte mer ljus.

--------------------------

JAG har nu vandrat i fyrtio ntter och dagar och n nner jag inte slutet p vgen.
Den synes gra krkar vilka jag aldrig passerar. Tiden r intet. Jag stannar endast fr att skriva. Fr vem vet jag inte, om inte fr just dig. Frestelserna r mngahanda, men jag skall frbli vrdig.

LarsM Translatorn

34

Hunger kom och gjorde sig pmind nr jag under de sista dagarna vandrat uppfr ett hgt berg. Jag vet att uppe p bergets vertex skall allt bli uppenbarat. I rran hjde sig berg, likt bergen i mitt hemland, frlorande sig i dis och tcken strvade de upp i marmorskinande tempelbyggen, upp emot det eviga i hjden. Ack, jag lngtar klden. Och bergen glnsande av sn. Jag lngtar trden, tyngda under vinterns brda och odernas tcke av is. O mitt land! r icke din jord den moder, som mottog mig d jag kom frn mitt gudomliga ursprung? r icke din jord den moder, som nu tcker mina frldrars ben i vntan p det kommande? Med sng yger jag till mitt hemland, det rran, av sn och is tckta ule.

N.B. Men nu r det nn som lerpar. Rent linjrt r det frsts inte, kolla hr:

och poesin... Mrkligt. Det r tomt p ntet, var R alla? Varfr r vrlden mrk? Mrk, de och tom I mrker och i det frdolda, p stegen, till vnnen som vntar. P kabeln i schaktet. Ner till vnnen som vntar i natten. Schaktet! Frbi hennes daimon, frbi hennes incubus. Ner i schaktet, ner i kllaren fr att mta den som kallar mig.

ter i arbetsselen! Jag tackar fr ditt kort ven om det var kort. (Fr att skmta med homografer). Fr visst var det du som snde ett korrespondenskort med imperativet: perge ?

LarsM Translatorn

35

S jag lyder dig och fortstter mitt arbete, jag har delvis tappat gldjen, d jag mer och mer tror att jag varit utsatt fr ett skmt (i s fall ett skmt som har ftt svrartade fljder). Nog hade jag frvntat mig ett lngre meddelande frn dig, fast fordighet har ju alltid varit ditt knnetecken. Jag har nu anvnt min retoriska frmga p eskulaperna s att jag ftt permission och sitter nu i mitt rum - rullstol eller kryckor, men de plgar mig. Portvakten (tror jag) lmnar mat utanfr drren. Nu har jag ter tillgng till det gmda dokumentet.
STOPP! Vem str bakom dig? Ser du inte?

Jag har upptckt att jag haft en granne. Det r mrkligt att jag inte sett det innan, men det lilla kortet med hans namn r inte srskilt igonfallande. Jag upptckte det frst i dag nr jag rullade ut min stol trappan.
Nej, inte du inte du som lser Han. Dr. Som verstter i det han kallar fr sitt rum i Prag

Jag knner mig S insprrad! Det var en djrv utflykt, eller hur? Jag rullade fram till rcket p avsatsen och andades in husets doft. Det lter inte mycket, jag har enkla njen... Hans namn r Salvo, eller tminstone stod det s p visitkortet p drren. Jag tycker det lter som ett gott omen, jag tnker det som ablativus instrumenti. Ha Ha! Fr att vara mer krass, s r salvo ocks ett engelskt ord. Du lser ju inte sprket, (jag minns att du kallar det hjden av barbari), s du fr en versttning: det betyder salva, i betydelsen bredsida frn ett rlogsskepp eller stort antal projektiler, avfyrade p en gng frn artilleripjser.
Se upp! cave! Akta Han ser inte

Jag kan behva eldbeskydd p mnga stt som sakerna ser ut just nu, jag hr ljud ntterna igenom. Jag vet inte riktigt vad jag har yrat i mina brev skrivna under morfinruset, frsk glmma allt mitt fantasmagoriserande.

LarsM Translatorn

36

Hr kommer litet mer av versttningen. Den tar hrt p mina krafter. Fr din skull gr jag det! Hll till godo. /M
Lnlst. Han ser inte. Stt en spegel vid ditt bord s du ser vad som sker bak din rygg.

-------------------

Pekladatele koment
! , .
----------------------

Vad hnder. Salvatoriansk makaroniska! r det mitt huvud som stller till det eller han den andre? Det verkar, vrker, vrkar. Ingen lskar sjlva smrtan Om jag gnar mig t deras liv slipper jag mitt eget. Om jag ser spegeln slipper jag se in i den.

VER skyarna, frn de snhljda bergen svvade en rn. Dess vingar syntes mig vara ett
kors i mrkhet avtecknat mot himlen. I en oerhrd stillhet, dr min blick strckte sig tusen sinom tusen milia mtte jag rnens blick, och jag kastade mig framstupa med armarna utslungade t sidan, likt en initiand vid vigningen. rofyllde, Du vars fromhet var sdan att Du lg vid Ordets brst, Du blev Gudafderskans son. Frena mig med Dig. Med brnnande jrn har du sknt srat mig. O, hugsvalande plga. ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicin gelit

LarsM Translatorn

37

LarsM Translatorn

38

NR jag reste mig ur min tillbedjan fann jag ett skrin, som ett pyxis, men utan dess heliga
tecken, dess lock var inlagt med dla stenar, med sardion, topazion och smaragdos, med anthrax, sappheiros och iaspis, dess lock var smyckat med ligyrion, achates och amethystos och med chrysolithos, beryllion och onychion. Och alla var de infattade i guld. Jag vnde blicken mot himlarna fr att se vart det vingade vsendet hade farit, men ingenstdes syntes det. Skrinets lock gick upp, dess insida glnste ssom en spegel, himlens ljus terkastade den.

Dock, O, miraculum! I skrinets inre var ett pulvis tenuissisimum. ett mjl av naste mld, ett afa glnsande som vitaste sn, mhnda ett sternumentum, vilken genom min andas pust for upp

Lt bli! Men hall din knppa kokskanin. Hr du inte. Sternumentum. Jo tack du! Rr det inte. Satan! Jag skriver med min egen hand. Lyd d. Akta dig fr den frbannade asken!

i en sky, och se! Det fyllde det luften med glittrande frger lika regnbgens, det for likt andens vind, och fyllde s min nsa, likt ruach var det i min nsa. Jag uppfylldes av en himmelsk extas, och min kropp sklvde, mina lemmar darrade i hnryckning. ter och ter slog jag askens lock mot pannan, ter och ter genomborrade det heligas lans mina inlvor.
Lt bli! Sluta

O, att jag vore lik Ganymedes, och s ck flja rnen upp till de empyreiska hjderna, och dr liggande vid dess skte f njuta ljuva, och i sanning eviga frjder.
Stopp sger jag!

Likt stoftets virvlande i luften, s virvlade mina tankar och min lidelse och min ande uppeggades till aldrig anade hjder, fr att jag sedan, i fullkomnandets extas smalt bort och fll. Jag fll.
Fr sent!

LarsM Translatorn

39

HR brjar anteckningarna - Incipit commentarium.

Anteckningar av Laurentius Magni, Scholasticus, frn det yttersta av de rran liggande gotiska landen, frn de hyperboreiska vidderna vid kanten av den eviga frosten, dr mnader av mrker eller ljus rder runt solstnden. Jag faller eller faller inte. Valen jag stlls infr saknar mening. r jag nra min fullkomning? Jag begrundar.

NR jag reste mig ur min tillbedjan fann jag ett skrin, som ett pyxis, men utan dess heliga
tecken. Jag vnde blicken mot himlarna fr att se vart det vingade vsendet hade farit, men ingenstdes syntes det.
Vnta Han lyssnade

P skrinet stod skrivet: Accipe manducame! Jag ppnade det. O, aenigmatista aenigmatice! O du gtfulla hemliga! Heligt fr de heliga! Manducame! Jag tog och t! O det heligas eld p min panna. Om det outsgliga talar jag icke!

Lnlst. Han gjorde om det. Kte jvel - poppers till frukost ocks, va? ------------------

Y! Jag vet inte om jag verkligen fick ivg mitt frra dokument, s jag snder det ter. Ljuden om ntterna har plgat mig, plgar mig. Kanske abstinens av all morfin. Grannen intill kom in, han hade hrt mig ropa under natten. Det tror jag ju inte, men det gav honom en anledning att titta in. Han hade med sig en flaska med (som han sa) ett tonicum som lker bde ben och drmmar. Hans namn r AAron, en imponerande man med intensiva gon och sinnliga lppar, mhnda jag mtt honom tidigare.

LarsM Translatorn

40

Jag tackade och stllde flaskan vid mitt sngbord, fr att inte vara oartig. Men under natten plgades jag, bde av smrta och av drmmar, s jag vgade smaka av dropparna, jag hllde trettiofyra droppar i ett glas med varm mjlk, och sov sedan lugnt, fr att vakna sent p eftermiddagen. Jag hade ett svagt minne av att jag snt ivg brev till dig, men jag r inte sker. Drfr fr du st ut med en repris, om s skulle vara. Vale, dilectum mihi caput.

NR jag reste mig ur min tillbedjan fann jag ett skrin, som ett pyxis, men utan dess heliga
tecken, dess lock var inlagt med dla stenar, med sardion, topazion och smaragdos, med anthrax, sappheiros och iaspis, dess lock var smyckat med ligyrion, achates och amethystos och med chrysolithos, beryllion och onychion. Och alla var de infattade i guld. Jag vnde blicken mot himlarna fr att se vart det vingade vsendet hade farit, men ingenstdes syntes det. Skrinets lock gick upp, dess insida glnste ssom en spegel, himlens ljus terkastade den. Fruktan fll ver mig, och bvan, ja en fruktan strre n den fr Scheol vermannade mig. Det inre av skrinets lock blnkte likt en spegel, och jag frde det mot mig men mttes av ett ljussken starkare n solens, en strlglans strre n tusen eldar. Jag slt mina gon fr att inte frbrnnas, jag vnde bort min blick fr att inte frgs. Dock var det frgves. Strlglansen var inbrnd i mina gons innersta. Min sjl strlar nu klarare n ljuset. Vad ljus speglades i skrinets lock?

Amice! Jag gjorde en underbar upptckt; dokumentet var dubbelt!! Jag hade redan lagt mrke till att anteckningarna var dubbelsidiga, vilket de inte varit tidigare, kvaliteten p dokumentet var dessutom annorlunda. Med frsiktig gnuggning och hjlp av en vass skalpell lyckades jag s klyva arket och fick se att ocks insidorna var fyllda med text. Jag har inte berttat detta tidigare, jag ville inte vcka falska frhoppningar hos dig. Dessutom behvde jag infrskaffa en stark lupp. Texten r ytterst liten och vansklig att lsa.

LarsM Translatorn

41

Dubbelt? Han sg inte. Allting r s mrkligt. Jag borde gna mig t mina egna bekymmer, och ta mig ut. Vem r det som skriver?

Ljuden om ntterna plgar mig, kanske abstinens av all morfin. Grannen intill kom in, han hade hrt mig ropa under natten. Det tror jag ju inte, men det gav honom en anledning att titta in. Han hade med sig en flaska med (som han sa) tonicum som lker bde ben och drmmar. Hans namn r AAron, en imponerande man med intensiva gon och sinnliga lppar. Jag tackade och stllde flaskan vid mitt sngbord, fr att inte vara oartig. Har jag skrivit detta tidigare? Dj vu. Det lr vara tecken p ett verfyllt sinne. Jag har handskriften gmd p samma skra stlle som tidigare, den lg inte framme vid besket. Jag memorerar, verstter, skriver ned och frstr koncepterna. Jag snder nu detta brev till dig rekommenderat, fr att se om du verkligen fr det. Det kommer att ta tid att f kvittens, men nu behver jag verkligen veta.

HELIGT fr de heliga!
Om det outsgliga skriver jag icke! Ty orden som du lser r icke de ord som sges. Ordet som du ser r inte ordet som blivit talat. Frn din mun utgr ord, frn din hand gr de, de omvandlas i sinnet till bilder och fantasmer. Hr: Lyssna till det som sgs, och hr s det icke sagda. Det ord som sgs r icke det som avses. Det ord jag skriver blir ditt eget. Ljuset r starkare. r jag nra upplysningen? Jag vet nu att i speculum mundi kan jag se ordet som r inbrnt i min panna. I aeonens spegel kan jag lsa ordet. Logos Aenigmatissisimum.

LarsM Translatorn

42

Lyssna nu d! Hur ska jag gra fr att du ska frst? SHMA! Audite! !

Det var skrivet p min panna! det var inristat i golvet.

Det ord du ser r inte det sanna. Det ord du sg r inte ordet!

Logos Aenigmatissisimum! Hur skall jag ter f se det?

Lyssna, korkskalle. Jkla pantad. Det ord du kan se r inte ordet...

Brevet kom inte ivg, min lilla budbrare dk inte upp igr som hon lovat. Jag kan fortfarande inte ta mig ned fr alla dessa vindlande trappor, jag hade svrt innan med svindel, och med kryckor r det uteslutet. Jag tycks ha ftt absenser. P morgonen sg jag att brevet var i fel fack i brevstllet. Min vana trogen hade jag stllt det i facket fr utgende. Men nu stod det i mittenfacket. Du vet, min skrivbordsuppsats i onyx jag ftt av dig med brevstll i frgyllt silver. Jag mtte glmt att jag stllt det fel i gr. Petitess, sger du, men det r mrkligt och oroande att jag glmmer och gr fel. Jag hade ocks glmt att frsluta kuvertet s jag kan nu lgga in dagens skrd av versttning. Jag skall be min gode granne att g ivg med det, han har erbjudit sig. Dagens pensum av mina versttarvedermdor. tuus M, amare perge! ----------------------

LarsM Translatorn

43

 ; . . , . , . , . ( ) . , . , .

!
! . . , , . : Ser han inte vad som sker. Varfr r det bara jag som ser saker som sker? Och vem r det som... Rsten frn kllaren har blivit svagare. Jag mste ner. Kan inte bara lta det fortg. Jag hade en plan, hur var den?

HR r de och tomt.
Jag kom hit fr att.

LarsM Translatorn

44

Jag minns inte lngre. Jag r utan kraft. Jag har slagit kpan ver mitt huvud, ljuset plgar mig. Jag trstar.

Ny dag, nya krafter! Min granne pminner mig om ngot jag varit med om tidigare. Mina dj vu-knslor har kanske att gra med absenserna? Du tror jag blivit galen, men jag kan inte sluta att tnka p det som hnt. Var lugn. Jag bara tnker. Emellertid har jag fortsatt att tyda manuskriptet, och drabbats av ett bakslag! Hr r jag verkligen i behov av dina speciella talanger. En del av texten verkar chiffrerad, jag har ingen som helst lggning fr matematiska lekar, s jag snder dig en excerpt. Kra, goda Y! Fr allt vad vi varit med om tillsammans. Svara mig! Jag bifogar en del av det jag lyckats tyda. Pikturen r svr att lsa, och blcket r blekt.

Kodkqku dpnnfoubskvn. Mbvsfoukvt Nbhovt gfdku, tdipmbtukdvt ef ufssbf sfnpubf Hpukdbf, ef dbnqkt izqfscpsfkt, be mkncvt hfmvt bfufsovt, tpmtukukbmkt nfotkt bvu ufofcskt bvu mvdkt sfhobou.

Vntar med spnning. Tuus

Men skulle de va s svrt fr en helklassiker! Tnt.

LarsM Translatorn

45

ODKQKU dpnnfoubskvn.

Mbvsfoukvt Nbhovt gfdku, tdipmbtukdvt ef ufssbf sfnpubf Hpukdbf, ef dbnqkt izqfscpsfkt, be mkncvt hfmvt bfufsovt, tpmtukukbmkt nfotkt bvu ufofcskt bvu mvdkt sfhobou.

JATdbtl ctcpvgem pkpict pckpek rkveqoogpv ctkwo.

Cpvg empkp ictcxncw tgpvkwuocipk, Ueqncuvkewu, htpfg vvvgtu vcc xfg hlattcp nkii cpfg iqvkumc ncpfgp, htp fg jrgtdqtgkumc xkgtpc xkf mcpvgp cx fgp gxkic htquvgp, fat opcfgt cx obtmgt gnngt nlwu tfgt twpv uqnuvbpfgp. Fkuekrwnwu uwo, xkf fgvvc opimwppkic qej xkvvdgtbofc wpkxgtukvgv, fat lci ngxgt hbt cvv hbtmqxtc oki k uvwfkc jwocpkvcvku, cx xknmc kpvgv hkppgu k okpc hafgtu mcnnc qej mctic ncpf. Kppqokpgrcvtku, gvhknkk, gvurktkvxuucpevk.

Lnlst. Jag dras in i deras vrld. Vad har jag dr att gra. Vem r det som skriver alltsammans? Jag hade en plan, hur var den? Han vill att vi ska ses. Jag mste ut. Frbi Sjlamodern med den gule hunden. Jag mste ut. Mste se, mste lsa, mste ha. Genom mrkret i hisschaktet. Lngs kabeln. Lngs kabeln. Jag ger mig ned ska plocka fram, jag behver en kniv och mrkret som r hr verallt passar mig bra jag tl inte ljuset som r som en som en En kniv behvs En kniv och ngot som bedvar jag har kanske ngot kvar och kniven behvs. Nerfr Men inte n.

LarsM Translatorn

46

Y! Nu fr det vara slut. Jag fortstter inte. Nu r det nog! Basta! Jag har aldrig, jag upprepar, aldrig uppskattat ditt skmtlynne. det vet du! Vad r det du snt mig? Rappakalja. Jag krver att du genast snder en urskt. Jag har lagt ned mycken mda p, och utsttt mnga prvningar fr att vi skulle kunna ge ut detta manuskript. Och nr du NTLIGEN svarar, s svarar du s hr. Se hr: , h . ( ) . , , . , . . ,

Jag tersnder ditt obegripliga dokument. VAD MENAS? cum ira M --------------------

LarsM Translatorn

47

Nu r det snart slut Jag har sett. Jag sg mig sjlv i spegeln. Jag r upplyst. Jag skall dda den som skriver. Ars seriem complendi! ad modum F Fachiri.

MARKEN var tckt av nyspirat grs, som smekte mina sargade ftter. Jag hrde grset
sjungande be mig stanna fr att bli vederkvickt. Trd av ett slag jag aldrig sett ens i Hortus Palatinus frjdade mitt ga, dess glnsande grna blad terspeglade ljuset och dess blommor och frukt utgjt en vllukt vertrande allt. Ur en klippa dade en klla fram och fyllde en frdjupning lik en piscina, vattnet dade ver dess kant och slungade sig utfr branten i jublande hymner. Kllan i berget speglade himlen i asur och lapis lazuli och ven skyarna, vita som krita, vvdes in i vattnets yta och djup. Jag ropade hgt: Hr r mig gott att vara. Jag vill bygga en hydda och fr alltid stanna p denna plats. Jag nedtecknar det jag upplevt under min vandring. Under min vandring och mitt skande efter, jag minns inte lngre vad. Allting strlar av ljuset som jag sprider. Jag r brnnmrkt av det som R, och vlsignad med vlsignelse frn ovan och med vlsignelse frn djupet och med vlsignelse frn brst och kved. P min panna br jag Ordets sigill. Benedictus benedictionibus caeli desuper benedictionibus abyssi benedictionibus uberum et vulvae Sela Kra lskade vn! O Ionathas!

Var r du? Jag skte efter honom, men han fanns icke mer Jag sitter nu med det sista av dokumentet. Jag r utom mig. I tv dagar och en natt dremellan, har jag arbetat oavbrutet, klockan r nu ver midnatt. Jag vet inget lngre, jag frstr inte, men jag har i min hand en avslutande del av manuskriptet. Med detta har jag arbetat, jag fann det med de andra i mitt hemliga gmsle. Jag minns inte hur det kommit dit, mitt minne tycks inte arbeta som det brukar, eller br jag sga som det brukade.
LarsM Translatorn

48

En gta frn min barndom: Inter luciferum caelum terrasque iacentes Aera per medium docta meat arte viator; Semita sed brevis est, pedibus nec sucit ipsis.

Min konst fr mig fram mellan himmel och jord. Stigen r smal, och rymmer mig inte. Gtans svar r: JAG. Denna kunde glla ven mig. Det r frunderligt hur en text kan kan stmma in i ens liv? Det har vi vl diskuterat tidigare? Om jag nu kan minnas mina tidigare liv. Rummet r mycket trngre nu n jag kan minnas. Jag har bara fnstret upp mot taken. Jag stller min stol p bordet och hver mig upp fr att f en aning om tiden p dagen, staden r inhljd i dimma och allt synes bli mrkare. I gr lyckades jag ta mig upp och satt p taket och tittade ut mot floden, ut ver taken och broarna, ned i grnden och bort ver tornen. S ltt det vore att falla. En funambulist r jag, jag balanserar p lina och jonglerar med ord och tankar. Ett litet steg fel och jag slipper allt. Jag har aldrig varit sentimental, , Men i denna sinnesstmningen ligger det inte fjrran... En fgel kallar ur det hga trdet: re mi fa re mi fa. Dess spegelbild ropar uppifrn skyn: fa re sol mi. fa re sol mi. Frga djuren, de kan lra dig, himmelens fglar kan ge dig svar. Jag ropade hgt och sade: vem kan ge mig svaret om det som inte kan sgas? Fglarna sjng och svarade i kr: fa re mi sol la fa mi sol fa re mi sol la fa mi sol sedan var allt tyst och den enda fgeln i trdet , i det trd som ger skydd sade: re-mi-fa

LarsM Translatorn

49

Prisa Herren, alla himlens fglar, lovsjung och upphj honom i evighet.
Modo dorico. Naturalis r inte detta ett aenigma? Vem lr sig av himmelens fglar. Confectorium terra est. Circulus V Sic itur. re-mi-fa? Med dessa ord, kre Ionathan, avslutas s manuskriptet:

DESINIT commentarium.
Laurentius Magnus fecit, scholasticus de terrae remotae Gothicae, de campis hyperboreis, ad limbus gelus aeternus, solstitialis mensis aut tenebris aut lucis regnant.

------------------------------

Prisa Herren, alla himlens fglar, lovsjung och upphj honom i evighet. Flyg, min fgel. Jag slpper dig fri. Du behver inte balansera lngre. Je te laisse tomber dans le vide.

LarsM Translatorn

50

-----------------------------Monsieur, nous avons trouv une lettre avec votre adresse dans les biens laisss par un de votre amis. Nous envoyons cette lettre vous avec nos profondes condolances. Veuillez agrer, Monsieur, lexpression de notre sentiments distingues. Le Prfet de la Quatresime Arrondissement. Paris La France

Kre Y Du hrde aldrig av dig, jag frskte med flera medel. Kanske fick jag ett kort av dig, kanske var det bara ett utslag av min fantasi. Du har alltid gjort dig ljlig ver min brist p fantasi, s jag gjorde ett frsk att f dig tillbaka. Mjligen har du varit lite road, kanske har du lett lite t mina frsk att vara fantasifull. Vem vet? Trots allt s.. Jag fljer nu min inre drift, jag skall frska ta mig ned idag fr ett mte. Du ska slippa fler brev frn mig. Det var roligt (tminstone frn min horisont) s lnge det varade. Inga fler gtfullheter oss emellan. Adieu Tristesse! Jag bjuder sorg och bedrvelse farvl, och tar av de svarta glasgonen. Vale carissime! Moriturus salutat. MA QRM: GMBYFEERLEBPIVWGXNCAJNFSCBYOTHCBEGTCGZROEUHUZXLAHPNVOZCDUML
Jag ska nu vnda mig om. Jag skall inte plgas lngre. Ingen ska hindra mitt mte. Snart r tiden min egen.

LarsM Translatorn

51

ESINIT commentarium.

Anteckningar av Laurentius Magni, Scholasticus, frn det yttersta av de rran liggande gotiska landen, frn de hyperboreiska vidderna vid kanten av den eviga frosten, dr mnader av mrker eller ljus rder runt solstnden. Discipulus fui, vid detta mngkunniga och vittbermda universitet, dr jag levat fr att frkovra mig i studia humanitatis, av vilka intet nnes i mina fders kalla och karga land.

Jag har suttit i lvhyddan i nnu fyrtio dagar och mera drtill. Det r den sista av tamperdagarna i pingstens oktav, Sabbato quatuor temporum in octavam Pentecostes. Om dagen ropar jag p hjlp, om natten stiger mitt klagoskri. Lt min bn n fram, lyssna till min klagan. Mitt liv r fyllt av elnde, jag str vid ddsrikets rand. Alleluia. Nr jag trder ut ur min lvhydda terser jag de mrkligt levande bilderna frn min frsta dag mellan himmel och jord. De badar sig i ljuset som strlar frn min panna. En sista gng skdar jag lejonet som str upp fr att sluka ktt. Jag vnde mig och sg in i dess gon. Dess skinande pls av renaste guld frvittrade av min blick, dess skimrande gon av krysolit och alexandrit frvandlades till stoft, dess blodiga tunga av purpur och carbunkel frgjordes och frrann i ett moln av aska. Blott dess gnistrande tnder av snvitaste elfenben motstod en stund elden som emanerade frn min panna och hngde ett gonblick kvar, fr att straxt efter smlta bort fr att inte vara mer. I muren r ett hl dr avbilden funnits. Drigenom hr jag hur introitus sjungas i Trinitatiskyrkan. Benedicta Sit sancta Trinitas, atque indivisa Unitas Domine Dominus noster admirabile est NOMEN tuum in universa terra! Qui intueris abyssos ed sedes super cherubim

HR slutar jag skriva.

Detta skrev jag, dag fr dag under min vandring, ven om ingen skall hitta det. In Festo Sanctissim Trinitatis fullbordas det jag skrivit. Ingen vet vad jag fann.
LarsM Translatorn

52

Hr: Detta r det enda outsgliga ordet. ver ytan skall ORDET svva, likt i begynnelsen. Jag har burit det ovetande. Jag har kommit till kllan fr att genom dess djupa spegel skda kllan. Den klara kllans kalla de, skall visa mig det ord som r. I kllans djup skall jag nna, icke i dess yta.

Detta fr icke ske! Detta fr icke ske! Jag rcker ut min hand:

Vid elevationsklockans klang fll jag Ve mig, jag fll i kllans vatten. Jag ville se i en spegel och fll genom ett fnster. Vrlden r mrk:

ve rouhh elohim merouphat al phani ha mayim ve yomer elohim yehy hoshek

N.B. Jag rckte ut min hand och han skall falla. Han fll. Min var handen. Jag rckte ut min hand. Jag R den som gjorde det. Jag ser ut genom fnstret. Stjrnorna slocknar, en efter en. Fortfarande nns lite tid.

LarsM Translatorn

53

Vrlden r bliven mrkVrlden r mrk. Vrlden r mrk Vrlden r mrk

GENOM fnstret faller jag mot altaret

och min oerdd.
N.B. Jag r frdig. I mrkret ned i mrkret genom mrkret mot mrkret. Allting r tyst. Jag mste se. Allt var ndvndigt. Jag ska ner i schaktet. Se dig om! Solen och mnen frmrkas, stjrnorna terkallar sitt sken. IUAH-EL r mitt namn.
QRM: GMBYFEERLEBPIVWGXNCAJNFSCBYOTHCBEGTCGZROEUHUZXLAHPNVOZ CDUML

Se dig om! Solen och Mnen frmrkas, Stjrnorna terkallar sitt sken!

Ite! missa est. Exspirat Tempus Paschale.

minor: re, mi, fa - modo antico, V UFSSFS RTY OTWIJS LJW TWIJY major: re, mi fa - modo novo. I, II, III QRM: GMBYFEERLEBPIVWGXNCAJNFS CBYOTHCBEGTCGZROEUHUZX LAHPNVOZCDUML

LarsM Translatorn

54

LarsM Translatorn

55

CQ Allmnt anrop p alla frekvenser! Nr du inte ser, hller jag fram spegeln. Nr du inte vet, skriver jag. Jag R Jag pekar p det du inte jag visar dig det du inte Jag R Med tre ansikten, i tidens tre riktningar, varken ond eller god. Jag R Nr du ser det outhrdliga nr du frstr nr du hr skrev jag varken god eller ond JAG R FRFATTAREN.
QRM: GMBYFEERLEBPIVWGXNCAJNFSCBYOTHCBEGTCGZROEUHUZXLAHPNVOZCDUML

LarsM Translatorn

56