Labb på ett chip

Andreas E Lundberg

Drömmen om förminskning och massproduktion har nu nått nästa område,

biotekniken. Precis som i datorvärlden är det mindre ”kretsar” som
massproduceras på löpande band och får ner priset. Plötsligt ter sig framtiden
inte så avlägsen, en framtid där alla har en liten DNA-sekvenseringsmaskin på
nyckelringen.

Precis som datorer krympt under 1900-talet från stora kolosser som upptog hela källare till att
få plats i din byxficka står diagnostiksektorn och bioteknologin inför samma revolution. Det
gäller förminskandet av analysinstrument och tillgängligheten för den breda massan. Från att
vara stora bulkiga skrivbordsstora instrument med mängder av slangar, flaskor och pumpar
till att bli små som armbandsur eller digitala musikspelare. Trots de minimala format som
eftersträvas skall de ändå behålla all funktion. Möjligheten att analysera ditt eget blod i ditt
eget hem för att t.ex. fastställa vilken typ av influensa du blivit smittad av. Vinsterna är än
större för sjukvården där en akut sjuk patient kan få korrekt vård direkt på plats av
ambulanspersonal. De genomför ett snabbt 15 min. test och vet sedan vilken medicin som
passar din DNA-profil absolut bäst. Soldater på fält kan se vilket biologiskt stridsmedel
truppen blivit utsatt för och därmed vilket motgift som är aktuellt. Billiga HIV-tester för
fattiga länder med svar i princip direkt jämfört med flera dagar i moderna laboratorier. Det
gäller vilken avlägsen landsände som helst.1 Inom kriminalteknik för snabbare DNA-
profilering från allt mindre ursprungsmaterial. Exemplen är många och målet är instrument
lika stora som ett fickminne eller en kreditkort.

Fördelarna med labb på ett chip är omfattande. Till exempel används endast mikro- och
nanoliter vilket naturligtvis betyder mindre mängd ursprungsprov. Det ger snabbare testtider,
vilket i sig är en tillräckligt stor fördel. Det betyder också att kriminaltekniker kan samla in
ännu mindre prover från en brottsplats och trots det lyckas få en komplett DNA-profil. En
annan fördel med sådana här tester är att miljön är väldigt kontrollerad, det är mycket svårt att
få in kontaminering någonstans under testet, något som alltid är en risk vid dagens tester.
Känsligheten kan i många fall ökas, p.g.a. väldigt korta separationsavstånd och optimala
temperaturegenskaper, så mikrolaboratoriets fördelar är uppenbara. Det som eftersträvas är
kompletta system där provet stoppas in och svaret kommer ut, inga förberedande steg utan en
bloddroppe direkt in i instrumentet (sample-in-answer-out).2

Arbetsgången går i steg, med början i förstärkning av

provets mängd. Det sker genom PCR (polymerase
chain reaction) där olika enzymer tillsätts provet som
får DNA-kedjan att dela sig exponentiellt under
upprepade temperaturökningar och minskningar. Allt
för att uppnå en tillräckligt stark koncentration av
DNA-kedjan, själva provet. Nästa steg är öppning av
en ventil och transport till nästa kammare där reagens 








tillsätts. Sådana vätskor som förekommer vid protein- 
   






och DNA-testning är ofta väldigt dyra men i och med

de minimala mängderna som används här är priset inte längre ett stort hinder.3 Det slutgiltiga
steget blir själva analysen som sker genom t.ex. elektrofores. Det fungerar så sätt att den
laddade testmolekylen drivs fram genom en gel till följd av skillnad i elektrisk potential.1
Hastigheten med vilka molekylerna färdas, och därmed de tillryggalagda sträckorna, beror på

deras storlek. Provet belyses med en diod, läses sedan av och resultatet presenteras på en
dator. För blotta ögat skulle det se ut som en streckad profil som kan jämföras mot t.ex. kända
bakterier. På datorn presenteras toppar med olika koncentrationer vid olika våglängder (se
Figur 1). Sådana tester är applicerbara inom så vitt skilda områden som bioterrorism, DNA-
tester och drug discovery.2 Men elektrofores är ändå bara början och i framtiden hoppas man
kunna sekvensera hela genom med olika tekniker, allt integrerat på mikrochip. Till en början
endast små genom men större arvsmassor står naturligtvis på tur. 4, 5, 6

Tillverkningen drar nytta av

hur integrerade kretsar till
datorindustrin tillverkas.
Ljuskänsliga beläggningar som
exponeras med ljus för att
sedan etsas bort, fotolitografi.
Med denna teknik skapas de
små kanalerna vätskan
transporteras inuti, i
storleksordningen ett hårstrås
bredd (se Figur 2). Det betyder
i sin tur att provvätskan blir
känslig för många nya nano-
egenskaper som är försumbara
i vår makroskopiska värld.
Effekter som långt ifrån anas
då man pumpar vatten genom
en trädgårdsslang. Här handlar 












det om att vattnet beter sig mer
som sirap och ”fastnar” på kaviteternas väggar. Traditionellt i skrivbordsstora
analysinstrument som högtrycks vätskekromatografi (HPLC) har just högt tryck pumpat runt
vätskan i slangar, men på dessa extremt små skalor är tryckluftsbehållare inte önskvärt. Här
gäller att förminska samtliga komponenter, inga externa komponenter vilka skulle öka
storleken avsevärt. Nya tekniker måste tänkas ut och i många fall uppfinnas för den viktiga
transportmekanismen. Det här är området mikrofluidik, den del av nanoteknologi som
koncentrerar sig på konsten att förflytta och manipulera extremt små mängder vätska.
Metoden som just nu är mest reell och längst framskriden är elektriskt varierande spänning
som driver vätskan fram genom kanalerna.

Naturligtvis finns det hinder att överkomma. Utveckla fungerande mikroventiler, snabba upp
flödet genom kapillärerna och integrera flera analyssteg i processen osv. Nyckeln till
utveckling ligger antagligen i mikrokretsindustrin, att utnyttja kompetensen inom
materialvetenskapen och lyckas skala upp produktionerna. För med större volymer sjunker
priset per chip drastiskt och fler får tillgång den här fördelaktiga teknologin.1 Så snabbt som
bioteknologin nu gör intåg i vardagen är det lätt att dra paralleller till IT-revolutionen på
1900-talet. Det kan mycket väl bli så att 2000-talet blir biologins och bioteknologins
århundrade.
1
Choi, Charles Q. (2007), ”Big lab on a small chip”, Scientific American, oktober: 100-103

2
Easley, Christopher J., et al (2006), ”A fully integrated microfluidic genetic analysis system
with sample-in–answer-out capability”, Proc Natl Acad Sci U S A. 2006 december 19;
103(51): 19272–19277. Tillgängligt på:
<http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?tool=pmcentrez&artid=1748216&rend
ertype=abstract>
3
Ehrenman, Gayle (2004), ”Shrinking the lab down to size”, Mechanical Engineering
Magazine Online. Tillgängligt på:
< http://www.memagazine.org/contents/current/features/shrinklab/shrinklab.html>
4
Backhouse, C et al (2000), ”DNA sequencing in a monolithic microchannel device”,
Electrophoresis 21: 150-156
5
Liu, S, et al (2000), ”Automated parallel DNA sequencing on multiple channel microchips”,
PNAS 97: 5369-5374
6
Hammond, Anthea (2001), ”Microchip-based capillary electrophoresis: sequencing and
beyond”, Bioresearch Online, 21 mars 2001. Tillgängligt på:
<http://www.bioresearchonline.com/article.mvc/Microchip-based-capillary-electrophoresis-
seq-0001 >
7
Tammyz06, (2006). Bilder fria för publicering från Wikipedia. Tillgängligt på:
<http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Electropherogram_trace.jpg>
8
Gilligan, Mark, (2007) ”www.syrris.com”. Bilder fria för publicering från Wikipedia.
Tillgängligt på: <http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Syrris-dolomite-microfluidics.JPG>