1

Frn Lars Vilks blogg

2116: Intermezzo fr tv flyglar
http://www.vilks.net/2015/08/31/2116-intermezzo-for-tva-flyglar/
Postat den 2015 31 augusti av Lars Vilks
En strre historia r den mellan Julia Caesar och Niklas Orrenius, det r ngra fler inblandade,
men huvudrollerna i denna opera buffa fr tillskrivas dessa. DN-journalisten Orrenius, en av
de frmsta riddarna mot frmlingsfientligheten (och ej oven fotbollsspelare), lyckas
lokalisera den pseudonyma Julia Ceasar.
Hon har gjort sig knd som en mycket rapp skribent ven om hennes texter anses djupt
otillbrliga. Man fr anta att Orrenius journalistiska avsikter var antropologiska: Varfr r
detta mjligt? Julia Cesar kunde ha valt att lgga korten p borden och mhnda ftt en mild
behandling men skert med en tminstone underfrstdd sens moral. Det gjorde hon inte utan
visade sig kunna genomfra en performance i den hgre skolan.
Hennes hamrande prosa r medryckande och den lsare som inte med automatik avfrdar den
som falsk ideologi fr nog erknna den som mer opera seria n buffa. I varje fall resulterar
detta i att verket blir interaktivt och Orrenius fr st ut med en svrm av nt- och
telefonhatare. Fr den ovane kan sdant framst som djupt obehagligt; den frhrdade ser
snarare det lidelsefulla som frgves sker sin form.
Ur kreativ synpunkt fr man ge Julia Caesar segerpalmen. Hon, presenterad som en ldre och
sjuklig kvinna, utsatt fr journalisternas koloniala nyfikenhet, kunde parera och avaktivera
mjliga artiklar. Och bilden av verhetens herdar gentemot den utsttte outsidern. Den
estetiska sektorn skulle ha en del att lra av det hr men den har frmodligen fastnat i ordet
problemformuleringsprivilegiet.
En gng har jag talat med Julia Caesar. Hon r rapp, bestmd och lgger sina ord vl. S har
hon sikter. Det borde inte vara s mrkvrdigt men i dessa tider tillskrivs sdant ofantlig
betydelse.

2117: Man br inte frhasta sig

http://www.vilks.net/2015/09/02/2117-man-bor-inte-forhasta-sig/
Postat den 2015 2 september av Lars Vilks
Ett gonblick kan tminstone jag drabbas av tanken att Julia Caesars beknnelser skulle vara
en strategisk manver. Hon har varit tmligen anonym och funnits inom sin egen sektor. Hur
skall man ta sig vidare? D gller att f fart p de officiella organen. S blev det ocks och
med besked. Hon lyckades reta upp ngra av de inblandade tillrckligt mycket fr att man
skulle ta till nu-skall-vi-ge-krringen-en-rejl-minnesbeta.

2
I SvT:s kulturnyheterna oroade man sig fr demokratin, att nr de andra tar ver har vi ingen
demokrati lngre. Och lade till att hon agerar bland de hgerextrema och rasistiska sajterna.
Dessa epitet har sedan lnge upphrt att ha ngon verkan. De delas ut med en stndigt kande
inflatorisk generositet.
Men, dock, jag tror inte att det var ett snilledrag. Oftast r det s att den spontana impulsen
ger bttre utdelning. Fr bttre utdelning har Julia Caesar ftt. Hon har ftt sitt offentliga
genombrott och kvalat in till en av dessa s efterstrvade storsnackisar. Den pressetiska
diskussion man fr sedan Expressen bestmt sig fr att avfyra sina vi-har-namnet-kanoner r
huruvida hon befinner sig p den nivn att hon r ett intressant namn. Taktiskt sett hade det
varit mera effektivt att bertta hennes historia utan namns nmnande. P Svenska Dagbladet
hll man huvudet kallt.
De mordhot som nu har strmmat emot journalisterna r naturligtvis inte trevliga men det
brukar handla om psykologisk skrmsel. Sdant har klimatet blivit. Jag minns sjlv mina
tidiga ddshot som inte precis verkade uppmuntrande. Tills jag insg att just det faktum att det
var skrivet (eller telefonerat) betydde att det mest rrde sig om munvder. Den som verkligen
har ngot annat i sinne kommer inte med frvarning.
Det finns ocks ett mellanlge, fysiska trakasserier. Just nu har vi inga tecken p att de
stackars journalisterna skall bli utsatta fr ngot mer n den sedvanliga hatkampanjen.
Dremot har Dan Park (som tidigare har blivit misshandlad) precis ftt sin bostad
vandaliserad. I det rdande sammanhanget blir en sdan hndelse vldigt fel och det lr inte
bli ngra etablerade medier som granskar den saken.

Ur min krnika "Rapport frn skamplen" den 6

september 2015
http://snaphanen.dk/2015/09/06/sondagskronika-rapport-fraan-skampaalen/
Den roligaste infallsvinkeln p Expressens uthngning av min identitet har konstnren Lars
Vilks, som sjlv lever med livvaktsskydd dygnet runt sedan mnga r. I ett blogginlgg med
rubriken "Intermezzo fr tv flyglar" http://www.vilks.net/2015/08/31/2116-intermezzo-fortva-flyglar/ beskriver han det aktuella skeendet som en opera buffa (googla!). Eller r det i
sjlva verket en opera seria? (googla!).
"DN-journalisten Niklas Orrenius, en av de frmsta riddarna mot frmlingsfientligheten (och
ej oven fotbollsspelare), lyckas lokalisera den pseudonyma Julia Caesar. Hon har gjort sig
knd som en mycket rapp skribent ven om hennes texter anses djupt otillbrliga. Man fr
anta att Orrenius journalistiska avsikter var antropologiska: Varfr r detta mjligt?"

"En performance i den hgre skolan"

Lars Vilks ppekar att jag kunde ha valt att lgga korten p borden.

3
"Det gjorde hon inte utan visade sig kunna genomfra en performance i den hgre skolan.
Hennes hamrande prosa r medryckande, och den lsare som inte med automatik avfrdar
den som falsk ideologi fr nog erknna den som mer opera seria n buffa."
"I varje fall resulterar detta i att verket blir interaktivt och Orrenius fr st ut med en svrm
av nt- och telefonhatare. Fr den ovane kan sdant framst som djupt obehagligt; den
frhrdade ser snarare det lidelsefulla som frgves sker sin form. Ur kreativ synpunkt fr
man ge Julia Caesar segerpalmen."

Redan frn brjan tilldelad rollen som ondskan sjlv

I ett senare blogginlgg http://www.vilks.net/2015/09/02/2117-man-bor-inte-forhasta-sig/
lanserar Vilks tanken att mitt beslut att skriva krnikan "Mardrmmen"
http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/ och bertta om den frfljelse
som Niklas Orrenius och Annika Hamrud har utsatt mig fr under ett rs tid var strategiskt
betingat.
Det var det naturligtvis. Jag fick nog nr jag utsattes fr ofredande fr fjrde gngen, av
Niklas Orrenius och en fotograf den 24 augusti. I den opera seria som iscensatts var jag redan
frn brjan tilldelad rollen som ondskan sjlv, och den rollen tnker jag inte ta p mig.

Mlet var att avslja min identitet

Jag frstod tidigt att syftet med bde Annika Hamruds och Niklas Orrenius' entrgna
uppvaktning av mig var att avslja min identitet. Det erknner Hamrud i lrdagens P1
Medierna, http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/598149?programid=2795 som lyckas snka sig
till samma gyttjebrottarniv som hennes artikel i Expressen.
http://www.expressen.se/kultur/hon-ar-julia-caesar/ Bdas syfte var att hnga ut mig under
s skandalartade former som mjligt. Mlet var uppenbart: att krossa mig bde som skribent
och mnniska. En ltt match eftersom jag snart blir 71 och har brcklig hlsa.
Alla mina farhgor var helt relevanta. Alla mina farhgor har besannats.

D skulle jag gra mig sjlv till ett offer

Jag har hela tiden haft klart fr mig att de oannonserade hembesken skulle fortstta tills
mlet var ntt och jag blivit karaktrsmrdad och definitivt tystad. Men jag insg att jag ven i
den situationen faktiskt hade ett val.
Antingen skulle jag sitta och darra i passiv vntan p nsta attack - som jag aldrig skulle veta
nr den kommer. Jag skulle fr verskdlig tid vara tvungen att alltid se mig ver axeln och
vara p min vakt varje minut p dygnet. Varje gng jag ppnar drren mste jag vara beredd
att f en fotoblixt i ansiktet.
D skulle jag gra mig sjlv till ett offer, helt i enlighet med mediedramaturgin. Varfr skulle
jag medverka till det? Tackar fr erbjudandet, men nej tack.

Vem r den duktigaste skarprttaren?

Det andra alternativet var att g ut med min berttelse om hur Annika Hamrud och fotograf
burit sig t vid min bostadsadress och Niklas Orrenius och fotografer vid mitt ensligt belgna
fritidshus. De har helt och hllet fljt riktlinjerna fr hur oanmlda hembesk ska se ut fr att
f maximal utdelning. Hela dramaturgin bygger p en verraskningseffekt. Det tilltnkta
offret ska verrumplas i sin privata bostad, grna yrvaken och oduschad med hret p nda,
kanske vid en pgende familjemiddag eller myskvll med familjen. Ju obekvmare
situationen r fr objektet, desto bttre prestigepong fr reportageteamet.
Jag ville bara bertta s rakt och enkelt som mjligt, med datum och tidsangivelser, om vad
jag har varit utsatt fr. P uppdrag av var sin Bonniertidning - Expressen och Dagens Nyheter
- har Annika Hamrud och Niklas Orrenius tvlat om vem som r den duktigaste skarprttaren
och som mest effektivt visar sin obrottsliga lojalitet med gammelmedias agenda att granska
folket t makten.
Har de lyckats? Det terstr att se.

Ingen har kunnat vederlgga ngonting

Bestrtningen ver mitt motdrag blev total. Tydligen hade ingen av mina frfljare fr ett
gonblick rknat med att jag, det utsedda offret, skulle ha ngonting att sga.
Min berttelse http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/ gav dem en
mjlighet att stanna upp ett gonblick fr sjlvkritisk eftertanke. DN:s chefredaktr Peter
Wolodarski fick chansen att besinna sig en aning innan han gav order om fortsatta trakasserier
av mig och fr all framtid skriver in sig i presshistorien som chefredaktren som frfljer en
av tidningens egna fre detta medarbetare.
Ingen av dem tog chansen. Ingen av dem har heller kunnat vederlgga en enda uppgift i min
krnika. De str med kjolen och brallorna nerdragna och ndan bar. Nstan alla ser det, utom
de sjlva och deras kolleger.